Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 1 kap. 8 §, 3 kap. 14 §, 4 kap. 3 och 4 §§ samt 17 kap. 1 § lagen den 18 juni 1926 (nr 326) örn delning av jord å landet, m. m

1940-03-01 · 25 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 18 av 25 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1940:90, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 1 kap. 8 §, 3 kap. 14 §, 4 kap. 3 och 4 §§ samt 17 kap. 1 § lagen den 18 juni 1926 (nr 326) örn delning av jord å landet, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 90.

1

Nr 90.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändrad lydelse av 1 kap. 8 §, 3 kap. 14 §, 4 kap. 3

och 4 §§ samt 17 kap. 1 § lagen den 18 juni 1926 (nr

326) örn delning av jord å landet, m. m.; given Stockholms

slott den 1 mars 1940.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Majit härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

lag om ändrad lydelse av 1 kap. 8 §, 3 kap. 14 §, 4 kap. 3 och 4 §§ samt 17

kap. 1 § lagen den 18 juni 1926 (nr 326) örn delning av jord å landet och lag

om ändrad lydelse av 1, 3 och 6 §§ lagen den 18 juni 1926 (nr 336) örn sammanläggning

av fastigheter å landet.

GUSTAF.

K. G. Westman.

Bihang till riksdagens protokoll 19i0. 1 sami. Nr 90.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 90.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 1 kap. 8 §, 3 kap. 14 §, 4 kap. 3 och 4 §§ samt

17 kap. 1 § lagen den 18 juni 1926 (nr 326) örn delning av jord å landet.

Härigenom förordnas, att 1 kap. 8 §, 3 kap. 14 §, 4 kap. 3 och 4 §§ samt

17 kap. 1 § lagen den 18 juni 1926 örn delning av jord å landet1 skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives:

1 KAP.

8 §•

Är skifteslag, som i 2 § under 1 eller 2 avses, ej förut genom lantmäteriförrättning

delat, må på yrkande av därtill behörig delägare laga skifte därå

äga rum, därest för envar delägare kan utläggas ägolott, som med avseende

å storlek och beskaffenhet samt med hänsyn jämväl till övriga föreliggande

förhållanden prövas kunna på varaktigt sätt erhålla ändamålsenlig användning

antingen såsom särskild fastighet eller, om fastigheten i samband med

skiftet sammanlägges med annan fastighet eller fastighetsdel, tillsammans

med denna eller, där skifteslaget utgör samfällighet för två eller flera ursprungliga

skifteslag, tillsammans med övriga ägor till fastighet, för vilken

ägolotten utlägges. Kan sådan ägolott utläggas allenast för sökanden eller,

jämte honom, viss eller vissa delägare, må jämväl skifte kunna äga rum, för

såvitt de å andra än nu omförmälda delägare belöpande andelar kunna utläggas

i gemensam ägolott av beskaffenhet, varom ovan sägs.

Är odelat---härför möter.

Ej skall---för avstyckning.

Där enligt---till efterrättelse.

3 KAP.

14 §.

Under laga skiftes —--tillträde (15 kap.).

Föredragas frågorna---i protokollet.

Anmäler ägare av fastighet inom skifteslaget, att han vill göra framställning

om fastighetens sammanläggning med annan honom tillhörig fastighet

1 Senaste lydelse av 1 kap. 8 §, se SFS 1936: 317.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 90.

3

eller fastighetsdel, och är ej uppenbart, att sammanläggningen icke enligt

lag kan äga rum, förelägge lantmätaren honom viss tid, inom vilken framställningen

skall göras; och skall med skiftets fortgång, i vad det är beroende

på sammanläggningen, anstå till dess frågan örn sammanläggningen slutligen

avgjorts, såvida ej skiftet därav oskäligt uppehälles.

Frågor, som---ägodelningsrättens behandling.

4 KAP.

3 §•

Skriftlig redogörelse---biläggas protokollet.

På grund av utredningen skola förrättningsmännen meddela utlåtande,

innefattande yttrande om skifteslagets omfång samt besked, huruvida tillstånd

till det sökta skiftet lämnas eller icke. Har jämlikt 3 kap. 14 § tredje

stycket meddelats föreläggande av tid för framställning örn sammanläggning,

som där sägs, och är frågan huruvida skiftet må verkställas beroende

av sammanläggningen, skall vid tillstånd till skiftet fästas villkor att sammanläggningen

äger rum.

Har fråga--— denna del.

Varder tillstånd---äga rum.

Att, där —--10 kap. 5 § stadgat.

4 g.

Har genom utlåtande, som i 3 § avses, meddelats tillstånd till delning av

skifteslag, varom i 1 kap. 7 eller 11 § sägs, eller tillstånd till skifte under

villkor, som i 3 § andra stycket omförmäles, eller innefattar utlåtandet bestämmelse

om avsättande av skogbärande eller till skogsbörd tjänlig mark

till gemensamhetsskog eller örn tillämpning av 1 kap. 4 §, skall utlåtandet

underställas ägodelningsrättens prövning; dock att, där i sistnämnda fall

allenast avses sammanförande till ett skifteslag av områden, vilka inom ursprungligt

skifteslag vid en eller flera lantmäteriförrättningar undantagits

för gemensamt ändamål eller eljest lämnats oskiftade, eller av samtliga ägolotter,

i vilka skifteslag, varom i 1 kap. 2 § under 1 eller 2 sägs, uppdelats,

eller av stamfastighet och avsöndrad lägenhet eller därmed jämförlig fastighet

eller avstyckad ägovidd, underställning ej erfordras, där ej sådan åtgärd

eljest skall äga rum.

Ändå att — — — ägodelningsrättens prövning.

Underställning, varom — — — i hela dess vidd.

Ej må---närmare förmäles.

17 KAP.

1 §•

Kostnaderna för laga skifte, vari inbegripas arvode till förrättningsmän

och sakkunniga ävensom resekostnadsersättning, i den mån sådan kostnad

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 90.

ej gäldas av statsmedel, lösen för kartor och handlingar samt utgifter för

hantlangning, skola, där ej annat följer av vad nedan stadgas, utgöras av

alla delägarna i förhållande till det uppskattade ägobelopp var och en av

dem vid skiftet erhållit.

Har laga skifte förrättats på yrkande av ägare till sådan jord, som omförmäles

i 1 kap. 9 § andra stycket, skall vid skifteskostnadernas fördelning

mellan delägarna jämkning äga rum med hänsyn till den nytta envar av

dem haft av skiftet.

Har jämlikt---- därefter lämpas.

Finnes, i fall då delägares fastighet i skifteslaget under skiftet sammanlagts

med däri icke ingående ägor, att skiftet medför avsevärd nytta vid

bruket av dessa, vare delägaren pliktig vidkännas sådan ökning av sin andel

av skifteskostnaderna, som med hänsyn därtill må anses skälig.

Rågrannar och---av förrättningen.

Vad om----14 kap. 10 § omförmäles.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1940.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 90.

5

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 1, 3 och 6 §§ lagen den 18 juni 1926 (nr 336) om

sammanläggning av fastigheter å landet.

Härigenom förordnas, att 1, 3 och 6 §§ lagen den 18 juni 1926 om sammanläggning

av fastigheter å landet1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan angives:

1 §•

Fastigheter å — ---å landet.

Vidare må---■ å landet.

Ej vare---mot sammanläggning.

Vad nu är sagt---här är fråga.

Fastigheter, vilka ingå i ett och samma under laga skifte varande skifteslag,

må, oberoende av vad här ovan sägs, sammanläggas, där sammanläggningen,

på sätt i 3 kap. 14 § i lagen om delning av jord å landet förmäles, kan

ske under skiftet samt laga hinder mot sammanläggningen icke, efter ty nedan

i denna lag stadgas, prövas föreligga. Den omständigheten att fastighet,

som ingår i ett under laga skifte varande skifteslag, utgör andel, för vilken

ägolott först genom skiftet skall utbrytas, medför icke heller hinder mot att

fastigheten i samband med skiftet sammanlägges med fastighet utom skifteslaget.

Ändå att fastigheterna ej ingå i samma skifteslag av beskaffenhet, varom

under 1 sägs, eller som avses i 1 kap. 3 § i lagen om delning av jord å landet,

må under i övrigt stadgade förutsättningar med fastighet eller för ändamålet

avstyckad del av fastighet sammanläggas:

från annan fastighet för ändamålet avstyckad del av beskaffenhet att ej

kunna bestå såsom särskild fastighet, eller

fastighet, från vilken avstyckning skett under villkor att återstoden skall

ingå i sammanläggningen och som efter avstyckningen ej kan bestå såsom

särskild fastighet, eller

fastighet, som ingår i ett under laga skifte varande skifteslag och för vilken

icke, med mindre sammanläggningen kommer till stånd, kan jämlikt 1

kap. 8 § första stycket i nyssnämnda lag vid skiftet utläggas särskild ägolott.

1 Senaste lydelse av 1 och 6 §§, se SFS 1937: 165.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 90.

3 §•

Fastighet må ej ingå i sammanläggning enligt denna lag innan fastigheten

blivit upptagen i jordregistret. Vad sålunda stadgats gäde dock ej beträffande

fastighetsdel, vilken för sammanläggning med annan fastighet avstyckats

från fastighet, som är upptagen i jordregistret, ej heller i fråga om fastighet,

som ingår i ett under laga skifte varande skifteslag och som under

skiftet göres till föremål för sammanläggning med annan fastighet.

6 §•

Fastigheter, vilkas---laga skifte.

I samband med laga skifte må sammanläggning av fastigheter äga rum,

allenast där de prövas kunna tillhopa bilda fastighet, vilken överensstämmer

med vad i 1 kap. 8 § första stycket samt i 13 kap. i omförmälda lag stadgas.

Sammanläggning, varom i 1 § sista stycket förmäles, må ej äga rum med

mindre därigenom befordras en lämplig fastighetsindelning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1940.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 90.

7

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 16 februari 1940.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.

Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman, fråga angående

ändrade bestämmelser örn fastighetsbildning å landet.

Föredraganden anför:

»De med stöd av Kungl. Maj:ts den 9 juni 1939 meddelade bemyndigande

tillkallade sakkunniga för utredning rörande revision av fastighetsbildningsväsendet

å landet m. m. — fastighetsbildningssakkunniga — hava, under

åberopande av vad direktiven för deras verksamhet innehålla örn lämpligheten

av att vissa frågor göras till föremål för särskilda förslag, till mig

avgivit ett den 17 november 1939 dagtecknat utlåtande med förslag till vissa

ändringar i lagarna den 18 juni 1926 örn delning av jord a landet och örn

sammanläggning av fastigheter å landet, m. m.

Yttranden över förslaget hava inhämtats från hovrätterna, kammarkollegium,

lantmäteristyrelsen och ägodelningsdomarna i 36 domsagor, varjämte

till lantmäteristyrelsens yttrande fogats över förslaget avgivna yttranden från

överlantmätarna i samtliga län.

Förslagets grunder och allmänna innehåll.

Förslaget avser att till befordran av en lämplig indelning av landets jord

vidga möjligheten att med laga skifte kombinera sammanläggning av fastigheter

och såmedelst eller i samband därmed undanröja vissa legala hinder

mot att till fullo utnyttja dessa båda fastighetsbildningsmetoder.

Angående innebörden av de på förevarande område gällande rättsreglerna

och behovet av en reform hava de sakkunniga i sitt utlåtande anfört följande:
Då

man med bestämmelserna i 1 kap. 8 § första stycket jorddelningslagen

införde en begränsning av den förut fria rätten att dela oskiftad jord, var ju

syftet därmed att hindra tillskapande av fastigheter, som icke äro av sådan

storlek och beskaffenhet i övrigt, att de lämpa sig för avsedda ändamål.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 90.

Frågan huruvida en fastighet ur denna synpunkt kan anses hålla måttet,

skall vid skiftet, såsom av lagtexten framgår, bedömas med hänsyn till de i

varje särskilt fall inverkande faktorerna. Att betydelse kan tillmätas även

det sätt, på vilket fastigheterna i grannskapet utnyttjas, är tydligt och berördes

även under lagens förarbeten. Det kunde ju då tyckas, att hänsvn borde

få tagas jämväl till sambruksförhållanden, åtminstone om dessas fortbestånd

tryggades genom att fastigheterna bleve föremål för sammanläggning i juridisk-teknisk

mening. Men då det fordras, att ägolott, som utlägges, skall

kunna erhålla ändamålsenlig användning ''såsom särskild fastighet’, och tilllika

ansetts nödigt att uttryckligen stadga undantag från denna regel nied

avseende^ å ett speciellt fall av ägolotts förening med andra ägor, torde det

vara ofrånkomligt att anse lagrummet innefatta förbud mot att i övriga fall

utlägga ägolott, vars ändamålsenlighet är beroende av att den brukas tillsammans

med annan fastighet eller efter skiftet skall sammanläggas med

en sådan. (Se rättsfallet N. J. A. 1930, sid. 549.) Att fullborda och fastställa

laga skifte under villkor om sammanläggning av fastigheter är alltså icke

tillåtet, lika litet som man kan verkställa sammanläggning under villkor att

framdeles visst skifte inledes och fullföljes.

Örn den fastighet, med vilken sammanläggning skulle ske, själv ingår i det

under skiftet varande skifteslaget, kan dock saken vanligen ordnas genom

en sadan kombination av de båda motsatta slagen av fastighetsbildning, att

sammanläggningen sker under skiftets fortgång men före skiftesläggningen

samt ägolott utlägges för den genom sammanläggningen bildade fastigheten.

För detta fall, varom bestämmelser meddelats i 3 kap. 14 § jorddelningslagen

och i den särskilda lagen örn sammanläggning av fastigheter, göres nämligen

undantag från regeln att endast registerfastigheter få ingå i sammanläggning.

Men örn den fastighet, nied vilken den i skiftet ingående fastigheten skulle

sammanläggas, icke själv tillhör det ifrågavarande skifteslaget och örn man

icke kan med tillämpning av 1 kap. 4 § jorddelningslagen indraga fastigheten

i skiftet, saknas möjlighet att på nyssnämnda sätt kombinera skiftet

och sammanläggningen. Och då måste den omständighet, att ägolotten ensam

för sig bleve otillräcklig såsom fastighet, medföra att andelen, för vilken

den skulle utlagts, icke kan utbrytas och därmed tillika att möjlighet att

verkställa sammanläggningen icke inträder.

Att lagstiftaren till fullo överblickat dessa konsekvenser av reglerna kan

måhända dragas i tvivelsmål. Såvitt fastighetsbildningssakkunniga hava sig

bekant har icke åberopats något skäl för att den nämnda kombinationen

mellan skifte och sammanläggning får äga rum endast då båda fastigheterna

ingå i skiftet, och svårligen kan en dylik begränsning tjäna ovannämnda syfte

med bestämmelserna örn ägolotts beskaffenhet eller eljest härledas av sakens

natur.

Till jämförelse kan man åberopa reglerna örn avstyckning. Intresset att

förekomma bildande av ofullständiga fastigheter är "här lika stort som i

fråga örn skifte och har jämväl blivit omgärdat med åtskilliga skyddsbestämmelser.

Men uttryckligen medger lagen, att avstyckning får ske, ändå

att det avstyckade området eller återstoden av fastigheten icke kan bestå

såsom fastighet för sig, blott bristen avhjälpes genom sammanläggning med

annan fastighet. Det kräves icke att denna andra fastighet skall vara belägen

i något skifteslag, till vilket även styckningsfastigheten kan hänföras.

Genom lagändring år 1937 har man just för detta fall, eller alltså då sammanläggning

är ett villkor för att avstyckning skall kunna äga rum, till och

med dispensera! från den allmänna regeln att de i sammanläggningen ingående

fastigheterna skola tillhöra ett och samma ursprungliga skifteslag.

Anledning att icke medgiva motsvarande lättnader, när fråga är om laga

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 90.

9

skifte, torde saknas, och, sedan spörsmålets betydelse under lagens tillämpning

ådragit sig allt större intresse, har bristen på överensstämmelse i

förevarande hänseende mellan reglerna för de båda jorddelningsformema

kommit att framstå som en inkonsekvens.

Vad angår rätten att verkställa sammanläggning av fastigheter, tillhörande

olika ursprungliga skifteslag — sammanläggning ''över rågång’ —

så lärer dess snäva begränsning berott på att man befarat att sådan åtgärd

skulle kunna vålla oreda i fastighetsförhållandena, i synnerhet vid

sedermera skeende skifte å skifteslag, från vilket endera av de båda sammanlagda

fastigheterna härstammar. Man ville därför vid lagstiftningen

framgå med särskild försiktighet i avbidan på erfarenhet av reglernas verkningar.

Någon längre tid lia visserligen dessa regler ännu icke varit i tilllämpning,

men det kan dock tillmätas viss betydelse att de befarade komplikationerna

ännu icke i något känt fall gjort sig gällande. För övrigt kan

i detta sammanhang framhållas, att den effektivaste begränsningen av rätten

att sammanlägga över rågång helt visst ligger däri att den — bortsett

från fall då fastigheterna var för sig utgöra hela ursprungliga skifteslag —

får begagnas, blott där så tarvas för att möjliggöra ifrågasatt jorddelning.

Denna regel kan ock motiveras med att institutet bör komma till användning

endast då det bäst behöves. Föreskriften, att jorddelningen skall äga

karaktär av avstyckning, måste däremot förefalla som en tämligen godtycklig

inskränkning av möjligheten att sammanlägga över rågång. De befarade

menliga påföljderna kunna inträda lika väl vid åtgärdens kombination

med avstyckning som om den sker i samband med skifte, och å andra

sidan kan behovet av densamma vara lika stort i ena som i andra fallet.

De spörsmål, de sakkunniga här behandlat, äro av stor vikt för fastighetsbildningen

och för bondejordbrukets ekonomi.

Efter tillkomsten av 1937 års ändringar av bestämmelserna i jorddelningslagens

19 kap. rörande avstyckning och sedan betydelsen av att nytillkomna

jordbruksfastigheter bliva bärkraftiga åtminstone som familjejordbruk

blivit alltmer uppmärksammad, har frågan örn tillstånd till laga skifte kommit

att bedömas strängare än tidigare av skiftesmyndigheterna. Parallellt

med denna i och för sig riktiga tendens böra emellertid möjligheterna att

stärka bärkraften hos redan befintliga jordbruk tillvaratagas.

Indelningen av jorden i fastigheter, vilken fortfarande är djupast rotad

i förhållandena vid tiden för jordebokens uppläggande, företer numera

mångenstädes väsentliga avvikelser från den faktiska indelningen i brukningsenheter.

Sedan de ursprungliga enheterna genom en fortlöpande serie

av arv, rättshandlingar och förrättningar söndersplittrats i olika ideella

eller utbrutna andelar eller arealfastigheter, hava mången gång sålunda

tillskapade fastigheter, likgiltigt från vilken ursprunglig enhet de härstamma,

kommit i gemensam ägares hand. Hans fastighetskomplex har kanske sedermera

delats upp så, att nya faktiska enheter bildats av delar av olika

i komplexet ingående fastigheter. Vanligt är därför att även ett mindre

gårdsbruk är sammansatt av sämjedelningslotter och fastigheter från olika

primära eller sekundära skifteslag, eller, med andra ord, att delägare i ett

skifteslag tillika äger fastighet i det angränsande skifteslaget och att han

icke- lämpligen kail bruka sina fastigheter var för sig. Vid sådant förhållande

måste tydligen fråga örn sammanläggning av fastigheter ofta vara

intimt förenad med fråga örn skifte för utbrytning av ideella andelar. Särskilt

i orter, där en ägoblandning av nyssnämnt slag är vanlig, har ock

begränsningen av möjligheterna att liisa frågorna gemensamt blivit ett svårt

hinder mot en efter de faktiska förhållandena lämpad fastighetsbildning samt

därför framkallat mycket missnöje. 1 vissa trakter förekommer ock att re
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 90.

dan omedelbart efter ett verkställt laga skifte delägarna genom sämjedelning

åvägabringa uppdelningar, som de önskat men ej kunnat få genomförda

vid skiftet.

Ej sällan strandar, såsom erfarenheten visar, hela skiftet på den grund

att vid prövningen av ägolotts beskaffenhet hänsyn ej får tagas till en sammanläggning,

för vilken alla reella förutsättningar finnas. Så t. ex. måste

ju, om A och B äga var sin andel i en fastighet, men B:s andel är för

ringa för att tillräcklig ägolott skall kunna utläggas för honom, ansökan

om skifte dem emellan avslås, även örn B äger till skifteslagets ägor gränsande

registerfastighet, med vilken hans andel, blott den kunnat utbrytas,

skulle sammanlagts till en duglig fastighet. Resultatet blir väl vanligen att

sämjedelning får träda i laga delnings ställe och att den gård, B brukar,

kommer att bestå av en sämjedelningslott från det ena skifteslaget och en

fastighet från det andra, ett förhållande som tydligen är ägnat att vålla

oreda och svårigheter särskilt vid rättshandlingar angående jorden. Hur

illa resultatet står i överensstämmelse med fastighetsbildningslagstiftningens

principer framträder i synnerhet, örn jämväl B:s ifrågavarande registerfastighet

är för ringa att bestå för sig, vilket lätt kan inträffa, om den tillkommit

före gällande lag. Det godtyckliga i begränsningen av sammanläggningsmöjligheterna

kommer i skarp belysning, örn sistnämnda fastighet

är en avsöndring eller avstyckning från det av A och B gemensamt ägda

skifteslaget. Hade detta, som i så fall får förutsättas vara ett sekundärt

skifteslag, i stället varit t. ex. ett enstaka hemman, hade den avsöndrade

eller avstyckade fastigheten räknats fortfarande tillhöra skifteslaget, vadan

hinder ej mött mot skifte och sammanläggning.

Örn delägarna i det till skifte ifrågasatta skifteslaget äro flera än två,

behöver visserligen icke den omständighet, att några andelar äro för ringa

för att kunna utbrydas, nödvändigt medföra att hela skiftet måste inställas.

Lagen medger ju för vissa fall utläggande av gemensam ägolott, som fyller

de uppställda fordringarna. Men tydligt är att för dem, som sålunda få

gemensam lott, olägenheten därav vanligen är åtminstone lika stor som om

skifte icke alls kommit till stånd. I själva verket torde, då ju den mindre

samfälligheten kan vara svårare att rationellt utnyttja än den större, som

genom skiftet blivit upplöst, resultatet av skiftet för dessa delägare ofta

innebära en ren försämring. Likväl måste de på vanligt sätt bidraga till

.skifteskostnaderna och underkasta sig alla med förrättningen förenade besvär,

inskränkning i rätten att förfoga över fastigheterna m. m. Det är alltså

även i detta fall av stort intresse att ej möjligheterna att på angivet sätt

kombinera skifte och sammanläggning onödigtvis avskäras.

Där denna utväg är stängd, kan lätt uppstå frestelse att vid skifte tillmäta

sambruksförhållanden eller tilltänkta sammanläggningar sådan betydelse

att man avprutar på de fordringar, som lagen ställer å ägolotts beskaffenhet.

Det torde också emellanåt inträffa att det utlägges för sambruk

med fastighet utom skifteslaget avsedda ägolotter av sådan storlek,

form och belägenhet att de kunna anses lämpliga, endast om det förutsatta

sambruket äger rum. Garantin för att denna förutsättning icke brister

måste ju dock i regel vara betydligt mindre, om ej sammanläggning redan

kommit till stånd.

Den nuvarande begränsningen av sammanläggningsmöjligheterna har sålunda

i många fall visat sig utgöra ett onödigt hinder för utbrytning av

ideella andelar och för stärkande av bärkraften hos ofullständiga fastigheter

samt kan å andra sidan även motverka intresset att förekomma bildandet

av sådana fastigheter.

På grund av det anförda förorda de sakkunniga att genom ändringar i

opaginerad Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 90.

gällande lag dels öppnas utväg att etablera sådant samband mellan å ena

sidan laga skifte och å andra sidan sammanläggning av fastighet i skifteslaget

med fastighet utom detsamma, att hänsyn till sammanläggningen kan

tagas vid den i 1 kap. 8 § jorddelningslagen anbefallda prövningen av ägolotts

beskaffenhet och vid avgörande av skiftesläggningsfrågor i övrigt,

dels ock sammanläggning i dylikt fall, om den är en nödvändig förutsättning

för att särskild ägolott skall kunna utläggas för den förra fastigheten,

må ske oberoende av det beträffande sammanläggning eljest i regel gällande

villkoret att fastigheterna tillhöra samma ursprungliga skifteslag.

Vad de sakkunniga sålunda anfört och förordat synes hava vunnit gillande

av nästan alla de över förslaget hörda myndigheterna.

En principiellt motsatt uppfattning har uttalats endast vad angår sammanläggning

''över rågång’ och detta blott i yttrandet från ägodelning sdomaren

i Södra Möre domsaga. Han gör gällande att dylik sammanläggning

kunde medföra oreda vid framdeles skeende delningar och att syftet med

förslaget i denna del väsentligen kunde vinnas genom en bestämmelse om

att ofullständig ägolott finge utläggas såsom särskild fastighet, därest ägolottens

ägare inom angränsande ursprungligt skifteslag ägde fastighet, som

ensam eller tillsammans med ägolotten fyllde de uppställda fordringarna.

Han tillägger att sambandet mellan de båda fastigheterna visserligen bleve

tämligen lösligt men att man å andra sidan genom sammanläggning i viss

mån låste fast utvecklingen, en åtgärd som icke vöre lämplig, då^ den

grundades på äganderättsförhållanden, som kunde komma att framstå såsom

en tillfällighet.

De sakkunniga hava såsom skäl för sin mening, att den av deni nu föreslagna

reformen skulle ske utan avbidan på blivande allmän

revision av hithörande lagstiftning, åberopat i främsta rummet att ett

uppskov med förslagets genomförande skulle vålla kännbar olägenhet med

hänsyn till frågornas stora betydelse, särskilt vikten av att laga skifte må

kunna, lika väl som avstyckning, begagnas som ett medel att förstärka

befintliga ofullständiga jordbruk. Härtill komme enligt de sakkunniga att

förslaget näppeligen kunde anses innefatta avsteg från de ledande principerna

för gällande lag och icke syntes behöva framkalla större tvekan ävensom

att förslaget kunde genomföras utan vidlyftig omarbetning av lagtexterna.

De sakkunniga hava till sitt utlåtande fogat förslag till de ändringar i författningstexterna,

som enligt deras åsikt nu borde företagas, men anmärkt

att med det slutliga utarbetandet av de regler, som erfordrades för en i alla

avseenden uttömmande och fullt nöjaktig reglering av institutet sammanläggning

och dess kombination med jorddelning torde böra anslå till den på

utredning beroende mer omfattande reformen av fastighetsbildningslagstiftningen.

Tvivel örn lämpligheten av att redan nu genomföra förslaget bar yppats

i några av remissyttrandena. Så framhåller Svea hovrätt — som

emellertid förklarar sig icke avstyrka att förslaget i befintligt skick upp
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 90.

höjes till lag — svårigheten att vid en blott partiell reform undvika att

den gällande lagens i vissa delar mindre klara och överskådliga text, bleve

än tyngre och svårtillgängligare. Tre ägodelningsdomare ifrågasätta, med

avseende å sammanläggning över rågång, att med förslaget finge anstå för

spörsmålens lösning i ett större sammanhang eller tills rikare erfarenhet

vunnits av verkningarna av 1937 års lagändring. En överlantmätare uttalar

tvekan örn de föreslagna reformernas behövlighet för närvarande.

Att ett verkligt behov därav föreligger vitsordas å andra sidan uttryckligen

av lantmäteristyrelsen, åtskilliga ägodelningsdomare och det stora flertalet

överlantmätare, därvid lantmäteristyrelsen lii. fl. särskilt understryka

att förslagets genomförande bör ske snarast möjligt.

I detta sammanhang må nämnas att i flera tillstyrkande yttranden upptagits

spörsmål om längre gående reformer än de sakkunniga nu avsett. Så

ifrågasätter en överlantmätare att sammanläggning i samband med laga

skifte skulle kunna ske tvångsvis, en annan överlantmätare att sämjedelningslotter

i olika skifteslag skulle få sammanläggas nied varandra i samband

med skifte å skifteslagen eller ettdera av dem, samt åter en annan

överlantmätare att andel i samfällt område skulle få avstyckas i eller utan

samband nied sammanläggning. I vissa yttranden beröres möjligheten att

utvidga den i 1 kap. 4 § jorddelningslagen stadgade rätten att i skifte indraga

utom skifteslaget belägen fastighet. Några av remissmyndigheterna

uttala önskemål om en sådan reform av reglerna om sammanläggning, att

inteckningsförhållandena bleve mindre hinderliga för åtgärden.

BePchefennt3'' ^ör egen dcl vdl Jag en början betona att den av de sakkunniga väckta

frågan, även om den till det yttre framstår som en detalj, otvivelaktigt såväl

för de enskilda jordägarna som för det allmänna har sin stora betydelse

som ett led i strävandena att åstadkomma en lämplig indelning av fastigheterna.

För en sund jordpolitik är det av synnerlig vikt att fastighetsindelningen

såvitt möjligt bringas i överensstämmelse med vad som ur jordbrukssynpunkt

och med hänsyn till rådande äganderättsförhållanden kan anses

såsom lämpliga brukningsenheter. Det torde icke behöva närmare utvecklas

hurusom den officiella indelningen i fastigheter, vare sig den följes

vid uppdelningen i brukningslotter eller ej, i hög grad inverkar på möjligheterna

för jordägarna att effektivt "utnyttja sin egendom. Vad särskilt angår

den av de sakkunniga och i ett av remissyttrandena berörda frågan

huruvida man icke, där sammanläggningsmöjlighet för närvarande saknas,

skulle kunna nöjas åt ett faktiskt sambruk, må anföras att man vid den

genom jorddelning och sammanläggning skeende fastighetsbildningen måste

söka eftersträva att icke någon registerfastighet bildas, med mindre den i

och för sig är tjänlig för visst förnuftigt ändamål, som därmed avses. Indelningen

av jorden i dylika fastigheter utgör visserligen icke någon fullgod

garanti för att ej på privat väg tillskapas en annan uppdelning i

brukningsenheter, som måhända alls ej motsvara berörda lämplighetskrav.

Men särskilt om, såsom i viss mån redan för närvarande är fallet, reglerna

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 90.

13

om lagfart och inteckning och rörande olika med äganderätt eller innehav

av jord följande rättigheter och skyldigheter bygga på registerindelningen,

måste det tydligen vara av intresse för vederbörande enskilda att söka rätta

äganderätts- och brukningsförliållandena efter denna indelning. Allmänt

lärer ock erkännas att densamma bör hava en viktig funktion ej blott i

redovisningshänseende utan även såsom ett medel att åstadkomma en privaträttslig

indelning, som ur nationalekonomisk synpunkt är tillfredsställande.

Fråga om att ytterligare stärka detta medels effektivitet står ju ock

på dagordningen och är föremål för de sakkunnigas undersökningar. Av

det sagda följer att man vid bedömandet av spörsmålet, huruvida viss delägares

andel i ett skifteslag må utbrytas, icke bör anse en brist i den tilltänkta

ägolottens beskaffenhet kunna avhjälpas genom sambruk med annan

fastighet. Att man det oaktat genom den särskilda lagstiftningen för vissa

delar av Kopparbergs län tillmätt sambruk viss betydelse i förevarande hänseende,

beror ju på speciella omständigheter, som icke kunna åberopas för

en allmän regel av dylikt innehåll. I stället må hänvisas till reglerna i

jorddelningslagens 19 kap. örn avstyckning, enligt vilka ett faktiskt sambruksförhållande

icke får tagas till intäkt för avstyckning av ett i och för

sig otillräckligt område. Samma skäl, som föranlett att man här såsom villkor

fordrar sammanläggning i rättslig mening, kunna åberopas även i fråga

örn ägolotts utläggande vid laga skifte. Fastighetsindelningen kan ej få

byggas på så osäker grund som antagande örn fortbeståndet av de för tillfället

rådande sambruks- och äganderättsförhållandena. Genom sammanläggning

fastlåses utvecklingen icke i vidare mån än som är erforderligt för

att ej enskilt godtycke skall utan kontroll från myndighets sida rubba förutsättningarna

för en verkställd fastighetsindelning. På frågan om sammanläggning

inverkar visserligen det tillfälliga förhållandet att fastigheterna

äro i samme ägares hand, men såsom nyss nämnts är sammanläggningen

ägnad att stabilisera detta förhållande; detsamma utgör för övrigt endast

ett av villkoren för sammanläggning.

I den mån blicken öppnats för vådan av jordens söndersplittring i för

små lotter har sammanläggningsinstitutet fått allt större tillämpning icke

minst i förening med jorddelning i sådana fall då en nybildning av fastigheter

varit önskvärd men delningen ensam för sig skulle inneburit tillskapande

av en för sitt ändamål ofullständig fastighet och därför icke kunnat

utan vidare tillåtas. De möjligheter lagstiftaren berett för en kombination

av jorddelning och sammanläggning hava sålunda flitigt begagnats och visat

sig mycket värdefulla.

Dessa möjligheter äro emellertid begränsade. Naturligt nog iakttogs vid

1926 års lagstiftning försiktighet med avseende å det då oprövade sammanläggningsinstitutet.

Dess användning medgavs endast i vissa uppräknade

fall, där behovet därav ansågs mest framträdande. Häri torde man böra

söka förklaringen till alt lagen, medan den möjliggör sammanläggning i

samband med avstyckning och sammanläggning av fastigheter, som tillhöra

ett under laga skifte varande skifteslag, icke öppnar utväg att med

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 90.

fastighets utbrytning genom laga skifte kombinera fastighetens sammanläggning

med en i skiftet icke ingående fastighet. Något skäl att förbjuda

en kombination av sistnämnda slag torde icke föreligga. Behovet av densamma,

vilket vid lagens tillkomst ännu icke trätt i dagen, är emellertid,

på sätt de sakkunniga utvecklat och många av remissmyndigheterna vitsordat,

numera kännbart. Saknaden av regler, som möjliggöra ifrågavarande

kombination av skifte och sammanläggning, måste därför anses som en

brist, vilken snarast bör avhjälpas. Väl krävas starka skäl för vidtagande av

partiella reformer då, såsom för närvarande är fallet, en överarbetning av

lagstiftningen å området i dess helhet förberedes. Sådana skäl torde emellertid

här vara för handen. Örn behovet av den nu föreslagna lagändringen

icke med samma styrka gjort sig gällande överallt, framgår dock av utredningen

att detsamma vad många orter beträffar är trängande. Hänsyn måste

tagas till att en fullständig revision av faslighetsbildningslagstiftningen säkerligen,

i anseende till dess betydande omfattning och vikt, kommer att taga

tämligen lång tid i anspråk och att den nu ifrågavarande ändringen icke

lärer vara av beskaffenhet att föregripa framtida avgöranden i tveksamma

spörsmål. Att inarbetandet av de nya reglerna i den gällande lagens text

måste tynga denna är en olägenhet, som icke kan tillmätas avgörande betydelse

och som torde kunna avhjälpas framdeles vid den allmänna revisionen.

De i vissa av remissyttrandena väckta frågorna om reformer utanför

ramen för de sakkunnigas förslag synas icke behöva avgöras i förevarande

sammanhang; de torde lämpligen få, utan att fördröja förslagets behandling,

övervägas vid det fortsatta arbetet med fastighetsbildningslagstiftningen. Särskilt

vill jag nämna att, örn också syftet med de sakkunnigas förslag skulle

kunna vinnas på en helt annan väg genom utvidgning av den i 1 kap. 4 §

jorddelningslagen stadgade rätten att bilda särskilda skifteslag, denna metod,

som väl lagtekniskt kunde genomföras med enkla medel, i realiteten

skulle vara vida mer omständlig och kostsam.

Örn man alltså nu utvidgar möjligheterna att verkställa sammanläggning

under laga skifte så att kvotdel, som skall utbrytas genom skiftet, må sammanläggas

nied fastighet, som ej ingår i skiftet, bör tydligen vad sålunda

skall gälla om fastighet kunna tillämpas även å fastighetsdel, d. v. s. sådan

del av fastighet, som avstyckas under villkor örn sammanläggning. Att detta

varit de sakkunnigas mening framgår av de av dem föreslagna ändringarna

av texten i vissa paragrafer. En missuppfattning av förslaget i denna punkt

har emellertid kommit till synes i några av remissyttrandena, varför jag velat

särskilt framhålla saken och betona att uttrycket ''fastighetsdel’ här såsom

eljest på förevarande lagstiftningsområde användes i nyssnämnda betydelse,

medan termen fastighet avser ej blott registerfastighet utan även

kvotdel av en sådan.

Även det av de sakkunniga föreslagna nya undantaget från regeln alt i

sammanläggning få ingå blott fastigheter, som tillhöra samma ursprungliga

skifteslag, synes mig väl motiverat. Den inskränkning av sammanläggningsmöjligheterna,

som denna regel innebär, har visserligen tillkommit i ett be
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 90.

15

stämt syfte, nämligen att förebygga oreda i fastighetsförhållandena och minska

betydelsen av det ännu olösta spörsmålet örn och i vad mån en fastighet,

som bildats av delar av olika skifteslag, skall ingå i skifte å ettdera av dessa.

Betydelsen härav får emellertid icke överdrivas, .lag vill i detta avseende

hänvisa till mina yttranden till statsrådsprotokollet år 1937, när jag

föreslog den av statsmakterna samma år genomförda inskränkningen i regelns

tillämplighet. Bl. a. framhöll jag då, hurusom de skäl, som kunde åberopas för

regeln, ägde enahanda giltighet beträffande sammanläggning av fastigheter

inom olika sekundära skifteslag. Sådan sammanläggning har emellertid

varit medgiven alltsedan ikraftträdandet av 1926 års lagstiftning, och den

erfarenhet i förevarande hänseende, som man nu har att bygga på, omfattar

alltså mer än ett årtionde. Då under hela denna tid de befarade olägenheterna

icke i något känt fall gjort sig märkbara, lärer sådan vikt icke behöva

tillmätas dem att varje i och för sig önskvärd utvidgning av möjligheterna

att sammanlägga över rågång eller skifteslinje måste väcka betänklighet.

Vidare må särskilt framhållas att en dylik, i enlighet med de sakkunnigas

förslag skeende utvidgning i själva verket icke skulle vara att gå ett steg

längre än vad 1937 års lagändring innebär utan endast att i full överensstämmelse

därmed medge enahanda undantag från regeln i ett parallellfall,

för vars uppkomst möjlighet skulle skapas genom den föreslagna nya kombinationen

av sammanläggning och laga skifte.

Jag delar alltså de sakkunnigas mening att omedelbart bör öppnas möjlighet

för sammanläggning under laga skifte mellan fastighet i skifteslaget

och fastighet utom detsamma samt att därvid bör göras ett mot 1937 års

lagändring svarande undantag från regeln att sammanläggning icke får omfatta

fastigheter, tillhörande olika ursprungliga skifteslag.

Sättet för genomförande av förslagets syfte.

Vad härefter angår det sätt, på vilket en dylik kombination av skifte och

sammanläggning lämpligen bör förverkligas, hava de sakkunniga anfört

följande:

Det åsyftade sambandet mellan laga skifte och sammanläggning av fastighet,

som ingår i skiftet, å ena, samt fastighet utom skifteslaget, å andra sidan,

kan törlanda etableras på olika sätt. Man kunde tänka sig att, i analogi

med vad som gäller om avstyckning för sammanläggning, låta skiftet

verkställas först men under villkor örn sammanläggning, som därefter finge

ske i samband med faslställelsen av skiftet. En dylik lösning synes dock

mindre tillfredsställande. Motsvarande tillvägagångssätt kan vara lämpligt

vid avstyckning, som ju vanligen är en ganska enkel förrättning, berörande

endast sökanden och eventuellt även någon, som är hans medkontrahent i

ett avtal. Men laga skifte är oftast en mer omständlig och kostsam procedur

och innebär lätteligen betydande verkningar för andra än dem, som hava

intresse av att sammanläggningen kommer till stånd. Sammanläggningen

bör därför betraktas såsom en förberedande åtgärd, som skall vara klar,

innan ett av densamma beroende skifte slutföres. Å andra sidan bör tydligen

sammanläggning, för vilken skiftet är en betingelse, icke få fullbordas

utan tillräcklig garanti för att skiftet verkligen äger rum och verkställes i

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 90.

huvudsaklig överensstämmelse med vad i saminanläggningsärendet förutsatts.

Problemet bär sin motsvarighet ej blott vid avstyckning utan även vid sådan

sammanläggning under skifte, som redan enligt gällande bestämmelser

kan äga rum. d. v. s. vid sammanläggning av fastigheter, som alla tillhöra

skifteslaget. Med avseende å detta fall, som väl kan anses ligga det förevarande

närmast, ges regler i 3 kap. 14 ij jorddelningslagen samt i 1 g sista

stycket, 3 §, 6 § andra stycket och 11g andra stycket lagen örn sammanläggning

av fastigheter å landet. Reglerna synas förutsätta att frågan örn

sammanläggning behandlas efter det att tillstånd till skiftet meddelats men

före skiftesläggningen. Med den sistnämnda får, örn skiftet ej därigenom

oskäligt uppehälles, anstå tills sammanläggningsfrågan definitivt avgjorts

vid vederbörligt forum. Eftersom sammanläggningen sålunda föregår skiflesläggningen,

komma de fastigheter, som sammanläggas, tydligen i regel att

bestå av ännu icke genom legal delning utbrutna ideella andelar i skifteslaget.

Genom stadgandena i 1 § sista stycket och 3 § i sammanläggningslagen

har också, såsom förut berörts, sammanläggning av dylika fastigheter

i ett under skifte varande skifteslag möjliggjorts. Det kan emellertid även

vara fråga om fastigheter, som bildats genom lantmäteriförrättning; och med

en sådan fastighet kan under skifte sammanläggas en ideell andel, som skall

utbrytas genom skiftet. Som nyss nämnts torde förutsättas att tillstånd till

skiftet givits, innan sammanläggningen sker. Emellertid måste det ju ofta

kunna inträffa, att icke blott skiftesläggningen och andra sekundära skiftesspörsmål

utan även själva tillståndet till skiftet måste bero på sammanläggningsärendets

utgång. Man kunde måhända ifrågasätta, om ej i så fall ordningen

för spörsmålens behandling vid skiftet skulle omkastas i så måtto,

att utlåtande om tillstånd till skifte icke meddelades, förrän det visat sig.

om den enligt 3 kap. 14 § för ansökan om sammanläggning förelagda tiden

lörsittes eller ej, och i senare fallet, huruvida ansökningen beviljas. Men

genom ett sådant tillvägagångssätt skulle uppstå onödigt stor risk för att

sammanläggningen sker, oaktat skiftet av någon anledning icke kommer till

stånd. Ar skiftet av väsentlig betydelse för saminanläggningsärendet, bör

däri krävas att tillstånd till skiftet redan meddelats. Om hela skiftet är beroende

av att sammanläggningen äger rum, torde följaktligen, oaktat lagen

intet nämner därom, i beslutet om tillstånd lill skiftet kunna stadgas det

villkor att sammanläggning sker. Lämpligen borde i dylikt fall utlåtandet

underställas ägodelningsrätten, så att saminanläggningsärendet och frågan

om skiftets tillåtlighet kunna avgöras i ett sammanhang. Jfr rättsfallet

N. J. A. 1932 sid. 677. För närvarande är underställning emellertid icke

obligatorisk. En lagändring på denna punkt synes därför önskvärd, särskilt

som underställning i detta fall knappast är ägnad att fördröja skiftet. — Utan

uttryckligt stadgande lärer vara klart att, om tillstånd till skiftet meddelats

och sammanläggning skett, skiftesläggningen skall verkställas på sådant sätt

att ej förutsättningarna för sammanläggningen undanryckas. Redan vid

meddelandet av tillståndet till skiftet bör preliminärt undersökas, huruvida

en sådan skiftesläggning är möjlig, och i saminanläggningsärendet måste

utredning härom förebringas. Yttrande från skiftesförrättaren skall enligt

11 § i lagen om sammanläggning inhämtas i detta ärende. (I förbigående må

nämnas att om utlåtandet beträffande tillstånd till skiftet underställts ägodelningsrätten

och lantmätaren i detta utlåtande uttalat sin mening i sammanläggningsfrågan,

nytt yttrande därom icke torde behöva inhämtas från

honom, såframt ej särskilda skäl därtill föranleda.)

Det synes de sakkunniga att den reglering av förhållandet mellan laga

skifte och sammanläggning, som sålunda nu förekommer, lämpligen skulle

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 90.

17

—- om bestämmelserna tolkas på här angivet sätt och kompletteras nied ett

stadgande örn att underställning av villkorligt skit testillstånd skall vara

obligatorisk -— kunna komma till användning även beträffande nu ifrågavarande

fall, eller alltså då i skiftet ingående fastighet skall sammanläggas

nied fastighet utom skifteslaget. Det kan väl mot proceduren anmärkas att

full säkerhet ej bereus för att det vid sammanläggningen förutsatta skiftet

fullbordas. Men olägenheterna av alt sammanläggningen även eljest skulle

bestå, torde icke kunna bliva så betydande att man ej kail bortse från den

föga sannolika händelse att skiftet inställes, oaktat tillstånd till detsamma

redan meddelats. Ej ens det resultat att nied arealfastighet i det ena skifteslaget

sammanlagts ideell andel i fastighet i det andra vore alltför stötande.

Att till en fastighet hör, förutom visst område, jämväl andel i samfälld mark

är ju en vanlig företeelse. För säkerhets skull kunde nian emellertid införa

en regel, motsvarande 13 § andra stycket i den särskilda lagen örn jorddelning

i vissa delar av Kopparbergs län. Då de sakkunniga dock icke föreslå

en dylik regel, beror detta ej blott på att behovet därav ansetts ringa i förevarande

fall utan även på att den skulle kunna medföra mindre önskvärda

verkningar, särskilt om den genom sammanläggningen bildade fastigheten intecknats.

Förbud mot inteckning under tiden tills skiftet fastställts skulle

åter kunna ej blott hindra behövlig lånupptagning utan även menligt inverka

på möjligheterna att få sammanläggningen till stånd. I fall då fastigheterna

äro intecknade var för sig, ordnas ju ofta och lämpligen saken så,

att inteckningarna dödas och därpå, sedan sammanläggningen skott, återupplivas

i den nybildade fastigheten; men en förutsättning för att inteckningshavarna

skola vilja medverka lill dödningsåtgärderna lärer vanligen

vara att de nya inteckningarna kunna beviljas så gott som genast.

I enlighet med vad nu anförts föreslås för det törsta att stadgandena i 3

kap. 14 § tredje stycket i jorddelningslagen samt 3 § andra punkten och G §

andra stycket i sammanläggningslagen omformuleras så, att de bliva tilllämpliga

även å det fall, att den ena av de i sammanläggningen ingående

fastigheterna icke tillhör det under skifte varande skifteslaget. Vidare föreslås

att till det i 4 kap. 3 § jorddelningslagen meddelade stadgandet att besked

skall givas, huruvida tillstånd till det sökta skiftet lämnas eller icke,

fogas en uttrycklig bestämmelse att, där tillståndet är beroende av sammanläggning,

villkor därom skall fästas vid detsamma ävensom att i 4 § lörsta

stycket i samma kapitel stadgas obligatorisk underställning av dylikt villkorligt

tillstånd till skifte. Med dessa bestämmelser om villkorligt tillstånd

avses alltså ej det fall, att sammanläggningen icke är avgörande för skiftets

tillåtlighet överhuvud utan blott för frågan, huruvida för vissa delägare

skall utläggas gemensam ägolott. Självklart lärer vara, att man j det uttalande

i sislberörda fråga, som utlåtandet i vissa fall skall innehålla jämlikt

3 § fjärde stycket, kan behöva angiva olika alternativa lösningar, beroende

på huruvida sammanläggning kommit till stånd eller ej innan skiftesläggningen

sker.

Det undantag från de i 1 § sammanläggningslagen uppställda allmänna

villkoren för sammanläggning, som denna paragraf medger i fråga örn fastigheter.

som alla ingå i skiftet, bör tydligen för fall av sammanläggning

mellan fastighet i skifteslaget med fastighet utom detsamma motsvaras av

en bestämmelse, som väl icke är av lika generell innebörd men beträffande

den i skiftet ingående fastigheten dispensera!- från regeln alt ännu icke definitivt

utbruten ideell andel icke får ingå i sammanläggning. Denna undantagsbestämmelse

torde lämpligen meddelas som ett tillägg till stadgandet i

nuvarande sista stycket av förevarande paragraf. Härtill kommer ju, örn

de sakkunnigas förslag skall genomföras, undantag från den allmänna regeln

att de i sammanläggningen ingående fastigheterna skola tillhöra ett och

Bihang till riksdagens protokoll 19i0. 1 sami. Nr VO. J

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 90.

samma ursprungliga skifteslag. Enär detta undantag, i motsats till det förra,

skulle gälla endast då sammanläggningen är erforderlig för att andelen skall

kunna utbrytas genom skiftet, synes lämpligast att placera bestämmelsen i

sammanhang med motsvarande stadgande rörande sammanläggning i samband

med avstyckning. Eftersom nyss omförmälda tillägg i nuvarande sista

stycket är en förutsättning för att det överhuvud skall kunna komma i fråga

att under skifte sammanlägga andelsfastighet, som genom skiftet skulle utbrytas,

med fastighet utom skifteslaget, och sådan sammanläggning ''över

rågång’ blott är ett specialfall, torde de nuvarande sista och näst sista styckena

få byta plats med varandra. Sker så, föranledes därav en redaktionell

ändring i 6 § tredje stycket. Att både andra och tredje styckena i sistnämnda

paragraf bliva tillämpliga å sammanläggning över rågång i samband med

skifte, synes icke innebära något anmärkningsvärt.

I samband med de nya bestämmelsernas införande torde lämpligen i

3 kap. 14 § jorddelningslagen tydligare än med nuvarande lydelsen utmärkas,

hur djupt lantmätarens prövning skall gå i fråga om möjligheten att

sammanlägga fastigheterna. En anmälan av i lagrummet angivet slag lärer

icke böra lämnas utan vidare avseende av skiftesförrättaren blott för att

denne för sin del i ett tveksamt fall förmenar att ansökan örn sammanläggningen

borde avslås av vederbörande. Men örn det är uppenbart att ansökningen

icke kan bifallas, t. ex. om fastigheterna ligga i olika socknar, bör

vid skiftet icke tagas någon hänsyn till dylik anmälan. Såsom uppenbart

lunder får naturligtvis icke räknas, att erforderliga samtycken ännu ej inhämtats

från inteckningshavare eller att eljest ärendet ej är i fullt förberett

skick. Dock synes man böra, i överensstämmelse med gällande lag, kräva

att, redan då frågan väckes vid skiftet, fastigheterna äro i samme ägares

hand. Örn nu föreläggande att inom viss tid söka sammanläggning meddelas,

måste dock ej ovillkorligen med skiftet anstå tills vidare. Frågan härom

får bedömas med hänsyn till om dröjsmålet kan anses skäligt. Därest

själva tillståndet till skiftet eller huvuddragen av skiftesläggningen äro beroende

av sammanläggningsärendets utgång, torde väl i regel vara skäl att

meddela tillståndet under villkor, på sätt ovan berörts, och sedan avbida

utgången av den förelagda ansökningstiden samt, om denna ej försittes, beslutet

i sammanläggningsärendet.

I 4 § tredje stycket i kungörelsen den 25 november 1927 med vissa bestämmelser

i anledning av lagen den 18 juni 1926 örn delning av jord å landet

m. m. torde ordalydelsen böra jämkas så, att därstädes för överlantmätaren

stadgad underrättelseplikt kommer att avse även nu förevarande fall.

Vad beträffar 1 kap. 8 § första stycket jorddelningslagen så nämnes ju i

detta lagrum för närvarande intet om det fall att sammanläggning sker under

skifte. Enär det förutsättes att sammanläggningen är fullbordad, innan

skiftesläggningen sker, och en icke utbruten andel kan sammanläggas endast

med annan fastighet, som själv ingår i skiftet, kommer ägolott att utläggas

för den fastighet, som bildats genom sammanläggningen, och denna inverkar

alltså direkt å ägolollens beskaffenhet. Men vill man, såsom här avses,

bereda möjlighet att under skiftet sammanlägga även med fastighet utom

skifteslaget och att vid den i förevarande lagrum anbefallda prövningen taga

hänsyn till verkställd dylik sammanläggning, måste lagrummets lydelse ändras,

ty en otillräcklig ägolott blir ju, betraktad såsom isolerad för sig, icke

bättre genom sammanläggningen, örn ock den större enhet, som därigenom

tillskapas och vari ägolotten ingår, är fullt lämplig för sitt ändamål. I nu

ifrågavarande lagrum skulle alltså på något sätt utsägas att ägolott, som icke

själv är tillräcklig, dock må utläggas, örn den under skiftet sammanlägges

med annan fastighet till en lämplig sådan.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 90.

19

Slutligen hava de sakkunniga föreslagit att till reglerna i jorddelningslagens

17 kap. 1 § om fördelning av skifteskostnader göres ett tillägg av innehåll

att, därest i fall då delägares fastighet i skifteslaget under skiftet sammanlagts

med däri icke ingående fastighet, finnes att skiftet medför avsevärd

nytta vid bruket av sistnämnda fastighet, delägaren skall vara pliktig vidkännas

sådan ökning av sin andel av skifteskostnaderna, som med hänsyn

därtill må anses skälig.

De sakkunniga hava anfört att de härmed ingalunda velat deklarera någon

ståndpunkt till frågan om kostnadsfördelningen i hela dess vidd, vilken frågas

slutliga lösning borde ske i ett större sammanhang, men att det syntes

tillbörligt att, om man nu i enlighet med de sakkunnigas förslag beredde möjlighet

att under skifte sammanlägga fastighet i skifteslaget med fastighet utom

detsamma, tillika öppna utväg att, då dylik sammanläggning skett, vid

fördelningen av skifteskostnaderna taga hänsyn härtill; utgifterna i sammanläggningsärendet

inginge visserligen icke i nämnda kostnader, men om skiftet

medfört avsevärd nytta för den ifrågavarande till skifteslaget ej hörande

fastigheten, syntes dess ägare böra vidkännas ökning av den andel i skifteskostnaderna,

som skulle belöpa på honom, om hänsyn toges blott till hans

fastighet i skifteslaget.

Även i nu förevarande delar synes de sakkunnigas förslag hava vunnit anslutning

hos det stora flertalet av remiss myndigheterna. Ungefär

halva antalet av dem har lämnat förslaget härutinnan utan någon som helst

erinran, och de anmärkningar, som av de övriga framställts, beröra i allmänhet

endast en eller annan detalj. I vissa fall innebära dessa anmärkningar

önskemål om förtydligande eller kompletterande bestämmelser i frågor, som

kunna uppstå även vid tillämpning av gällande lag och av vilka en del behandlats

i proposition nr 12 till innevarande års riksdag, medan återstoden

torde tillhöra den blivande allmänna revisionen av fastighetsbildningslagstiftningen.

I övrigt har anmärkts väsentligen följande.

Fyra ägodelningsdomare och två överlantmätare ifrågasätta att till undvikande

av oreda i fastighetsförhållandena sammanläggningsbeslutet ej borde

bliva definitivt, förrän skiftet fastställts, utan meddelas under villkor härom.

Det göres gällande att en dylik regel icke behövde föranleda några svårigheter

i inteckningshänseende och att det icke saknades exempel på att skifte

inställts, ehuru tillstånd lill detsamma redan meddelats.

En ägodelningsdomare förmenar att underställning av villkorligt tillstånd

till skifte icke behövde vara obligatorisk samt ifrågasätter att, till sparande

av tid och kostnader, i stället ålägges ägodelningsdomare att, vid behandling

av ärende om sammanläggning i samband med laga skifte, pröva förrättningsmännens

utlåtande i fråga örn tillstånd till skiftet och, om han finner utlåtandet

icke lagligen grundat, hänskjuta ärendet till ägodelningsrätten

Göta hovrätt anmärker att, ehuru det icke torde möta hinder för ägodelningsdomare

att, då processuella lämplighetsskäl därtill föranleda, hänskjuta

ett sammanläggningsärende till ägodelningsrättens prövning, det dock syntes

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 90.

önskvärt att det föreskreves att så skulle ske i fall då skiftestillstånd meddelats

under villkor om sammanläggningen eller eljest underställts ägodelningsrätten

och ägde motsvarande samband med sammanläggningsärendet.

En äg odelning sdomare betvivlar nyttan av den föreslagna särskilda bestämmelsen

om skifteskostnaders fördelning och anser densamma icke vara

principiellt riktig. Lämpligheten eller behovet av denna bestämmelse ifrågasättes

även av två överlantmätare.

Departements- Det ideala sättet för skiftes kombination med sammanläggning vore tydlichefen.

„en frågorna, i den mån de äro beroende av varandra, finge avgöras samtidigt

av en och samma myndighet. Detta önskemål torde emellertid icke

kunna fullt ut förverkligas, i varje fall icke utan en så genomgripande omvandling

ay det nuvarande systemet, att den ej kan ifrågakomma i förevarande

sammanhang. Skall man anknyta till gällande regler, måste sammanläggningen

ske vid en tidpunkt och skiftesläggningen vid en annan. Lämpligen

bör då den förstnämnda åtgärden ske först, ty risken för att en ofullständig

fastighet tillskapas genom skiftet eller att hela skiftet kanske behöver

göras om eller gå åter måste anses allvarligare än faran för att de ifrågavarande

förutsättningarna för sammanläggningen visa sig brista, sedan denna

kommit till stånd. Med realiserandet av de sakkunnigas förslag skulle

sistnämnda fara dessutom väsentligt minskas, i det att sammanläggningen

skulle företagas, visserligen före själva skiftesläggningen, men först efter det

att tillstånd till skiftet meddelats, därvid ju tillika ett preliminärt överslag

skall ske rörande skiftesläggningens huvuddrag. Beträffande den under utredningen

diskuterade möjligheten att, i likhet med vad som skett vid den

särskilda jorddelningslagstiftningen för vissa delar av Kopparbergs län, låta

sammanläggningen gå åter, därest skiftet inställes, biträder jag de sakkunnigas

mening. Ofta torde vid sammanläggningen åtskilliga inteckningsfrågor

hava med stort besvär och ansenliga kostnader ordnats så att särinteckningar

i de olika i sammanläggningen ingående fastigheterna kommit att

belasta hela den nybildade fastigheten med viss inbördes förmånsrätt. Föga

tillfredsställande vore då, örn dessa åtgärder sedermera skulle visa sig hava

skett förgäves och åstadkommit ett helt annat resultat än vad som avsetts.

Såsom de sakkunniga framhållit skulle det ock kunna medföra olägenheter

såväl att förbjuda som att tillåta inteckning i den genom sammanläggningen

bildade fastigheten under den tid sammanläggningens fortbestånd vore tvivelaktigt.

Förbud synes icke heller ifrågasättas från något håll. Då det

emellertid i vissa remissyttranden antydes alt några komplikationer ej skulle

uppstå av att inteckning meddelats, vill jag erinra att i sammanläggningen

kan hava ingått område, som avstyckats under villkor örn sammanläggningen.

Förfaller beslutet härom, går även avstyckningen åter, och det av inteckningen

besvärade området återförenas med sin stamfastighet. Området bör

naturligtvis icke därför bliva fritt från inteckningen men lika litet kan denna

få komma att besvära även stamfastigheten.

En ökad säkerhet för att ej förutsättningarna för beslutad sammanlägg
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 90.

21

ning skola brista kan beredas genom att utlåtandet om tillstånd till skiftet

underställes ägodelningsrättens prövning. Att föreskriva obligatorisk underställning

i alla fall, då det uppstått fråga örn kombination mellan skiftet och

sammanläggning, vore dock betänkligt, i det att skiftet därigenom skulle

kunna fördröjas och fördyras för samtliga delägare på grund av att någon

av dem önskade en sammanläggning, som måhända icke är till nytta för de

övriga. Det synes därför lämpligast att i enlighet med förslaget göra underställning

obligatorisk endast i fall då sammanläggningen är en förutsättning

för att skiftet över huvud taget skall få äga rum och tillståndet till skiftet således

meddelas under villkor om sammanläggningen. I detta fall lärer underställning

kunna anses ligga i alla delägarnas såväl som i det allmännas

intresse. Det i ett av remissyttrandena framställda förslaget, att det skulle

ankomma på ägodelningsdomaren att i sammanläggningsärendet pröva, huruvida

frågan om skiftets tillåtlighet skulle på förhand hänskjutas till rätten,

synes icke tillräckligt tillgodose berörda synpunkter. Detta förslag innebure

ju i själva verket obligatorisk underställning, låt vara endast under domaren,

i alla fall, då sammanläggning i samband med skiftet är i fråga, utan

att dock bereda den större trygghet, som underställning under rätten medför.

Genom underställning vinnes ej blott en säkrare grundval för sammanläggningen

och för de fortsatta skiftesåtgärdema utan vanligen även att de av

varandra beroende frågorna kunna avgöras i ett intimare sammanhang. Regelmässigt

torde ägodelningsrätten kunna på en gång pröva båda frågorna.

Såsom Göta hovrätt berört, torde nämligen den omständigheten, att ägodelningsdomaren

för sin del finner ansökningen örn sammanläggning kunna

bifallas, icke utgöra hinder för honom att hänskjuta detta ärende till ägodelningsrätten.

Ett stadgande att frågan om sammanläggningen och det underställda

utlåtandet om skiftestillstånd skola prövas av rätten i ett sammanhang,

synes obehövligt och med avseende å vissa situationer mindre lämpligt,

enär därav skulle kunna föranledas onödigt dröjsmål eller överflödiga kostnader.

Det kan ju tänkas att skiftesfrågan kan upptagas vid ett sammanträde,

som rätten av annan anledning måste hålla, och att vid detta tillfälle

sammanläggningsärendet ännu icke kommit i det skick att det kan företagas

till avgörande. Domaren bör naturligtvis icke kunna förordna om sammanläggningen,

innan rätten prövat det underställda utlåtandet örn tillstånd till

skifte. Att sammanläggningen sker i samband med skiftet innebär enligt

förslaget bl. a. att skiftestillstånd skall hava meddelats av förrättningsmännen

respektive, örn deras utlåtande härutinnan skall underställas, att rätten

prövat skiftet få äga rum.

Vad angår skifteskostnadsfördelningen så kan ju icke i detta sammanhang

komma i fråga att inlåta sig på det betydande spörsmålet om en revision av

den gamla principen örn fördelning i förhållande till de vid skiftet erhållna

ägobeloppen. Avsikten med förslaget i förevarande punkt är endast att

reglera en detaljfråga, som uppkommer i anledning av förslagets huvudsakliga

innehåll. För övrigt skulle den föreslagna nya bestämmelsen endast

formellt hava karaktiir av undantag från regeln. Denna avser nämligen

opaginerad Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Majlis proposition nr 90.

fördelning mellan de i skiftet ingående fastigheterna men torde näppeligen

innebära ett ståndpunktstagande till frågan, huruvida någon utom skifteslaget

belägen fastighet, som drager nytta av skiftet, bör deltaga i kostnaderna

för detsamma. Beträffande denna fråga har däremot i 17 kap. 1 § fjärde

stycket jorddelningslagen givits ett stadgande, med vars grund den nu föreslagna

bestämmelsen lärer kunna anses överensstämma. Naturligtvis bör

den del av den genom sammanläggningen bildade fastigheten, som icke ingår

i skiftet, ej likställas med de av detta omfattade ägorna, men lika litet kan

det vara billigt att i alla fall vid kostnadsfördelningen helt bortse från

synpunkten, huruvida skiftet medför nytta vid bruket av fastighetens utanför

skifteslaget belägna ägor. Förhållandena kunna vara så växlande att

någon fix norm för beräkningen av dessa ägors andel icke torde kunna

uppställas. Ägornas storlek och värde kunna tydligen ej tjäna till måttstock.

Hänvisning får ske till en skälighetsprövning i varje särskilt fall. Till förekommande

av missbruk av bestämmelsen synes välbetänkt att, såsom de

sakkunniga föreslagit, göra dess tillämplighet beroende av att den ifrågavarande

nyttan kan betecknas såsom avsevärd. Sin största praktiska betydelse

torde bestämmelsen få i sådana fall, då vederbörande delägare icke

lika väl kan låta med sin begäran om sammanläggningen anstå tills skiftet

fullbordats utan har behov av att få åtgärderna kombinerade, såsom förhållandet

är örn hans andel i skifteslaget är så ringa, att den eljest ej skulle

kunna utbrytas, eller örn han önskar få sin ägolott utlagd på ett sätt, som

kan tillåtas endast under förutsättning att sammanläggningen ägt rum.

I fall då hans andel i skifteslaget är ringa och han sålunda enligt huvudregeln

skulle få blott obetydlig del i skifteskostnaderna, är den föreslagna

undantagsbestämmelsen tydligen mest behövlig. Otvivelaktigt kan i detta

fall skiftet vara till avsevärd nytta vid bruket av hans utanför skifteslaget

belägna, i sammanläggningen ingående ägor, såsom t. ex. om skiftet verkställts

för utbrytning av en ringa kvotdel och dennas sammanläggning med

annan fastighet till välbehövlig utvidgning av området för därtill hörande

ekonomibyggnader eller andra anläggningar.

I övrigt får jag hänvisa till de sakkunnigas här återgivna uttalanden.

Det förslag till författningstexter, som jag nu framlägger, överensstämmer

så nära med de sakkunnigas textförslag, att detta sistnämnda icke torde

behöva biläggas protokollet. De smärre ändringar jag låtit vidtaga avse

huvudsakligen att förebygga sådan missuppfattning, som, på sätt förut berörts,

kommit till synes i vissa av remissyttrandena i fråga om sammanläggning

av en i laga skifte ingående fastighet samt en för ändamålet avstyckad

del av fastighet i annat skifteslag. I

I enlighet med vad sålunda anförts hava upprättats förslag till

1) lag om ändrad lydelse ao 1 kap. 8 §, 3 kap. 14 §, 4 kap. 3 och 4 §§

samt 17 kap. 1 § lagen den 18 juni 1926 (nr 326) örn delning av jord å

landet; samt

2) lag örn ändrad lydelse av 1, 3 och 6 §§ lagen den 18 juni 1926 (nr

336) örn sammanläggning av fastigheter ä landet.»

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 90.

23

Föredraganden hemställer att lagrådets utlåtande över dessa förslag, av

den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Sigrid Linders. 1

1 Denna bilaga, vilken är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här

uteslutits.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 90.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 27 februari

1940.

Närvarande:

justitieråden Eklund,

Lawski,

von Steyern,

regeringsrådet Hjärne.

Enligt lagrådet den 23 februari 1940 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet

den 16 februari 1940, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättade förslag till

1) lag om ändrad lydelse av 1 kap. 8 §, 3 kap. 14 §, 4 kap. 3 och 4 §§ samt

17 kap. 1 § lagen den 18 juni 1926 (nr 326) örn delning av jord å landet; samt

2) lag örn ändrad lydelse av 1, 3 och 6 §§ lagen den 18 juni 1926 (nr 336)

örn sammanläggning av fastigheter å landet.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av hovrättsrådet Gösta Quensel.

Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.

Ur protokollet:

G. Lindencrona.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 90.

25

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 1 mars 1940.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.

Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman, lagrådets den 27

februari 1940 avgivna utlåtande över de till lagrådet den 16 februari 1940

remitterade förslagen till lag örn ändrad lydelse av 1 kap. 8 §, 3 kap. 14 §,

4 kap. 3 och 4 §§ samt 17 kap. 1 § lagen den 18 juni 1926 (nr 326) örn delning

av jord å landet och lag örn ändrad lydelse av 1, 3 och 6 §§ lagen den

18 juni 1926 (nr 336) örn sammanläggning av fastigheter å landet; därvid

föredraganden hemställer, att förslagen, som av lagrådet lämnats utan erinran,

måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen

till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sigrid Linders.

Bihang till riksdagens protokoll 19i0. 1 sami. Nr 90.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. 2LU 1940:33 Andra lagutskottets utlåtande Nr 33 s. 1 i texten