Sök i Ratio Lex

Angående anslag till vissa omoch tillbyggnadsarbeten vid serafimerlasarettet

1941-02-21 · 15 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 14 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1941:109, Angående anslag till vissa omoch tillbyggnadsarbeten vid serafimerlasarettet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis ''proposition Nr 109\

1

Nr 109.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till vissa

om- och tillbyggnadsarbeten vid serafimerlasarettet; given

Stockholms slott den 21 februari 1941.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Gösta Bagge.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21

februari 191+1-

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld,

Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander.

Efter gemensam beredning med cheferna för social- och finansdepartementen

anför härefter chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet

Bagge följande:

I samband med karolinska sjukhusets upprättande ha två av vårdavdelningarna

vid serafimerlasarettet — en av de båda medicinska klinikerna

samt ögonkliniken — överflyttats från serafimerlasarettet till karolinska

sjukhuset. De genom medicinska klinikens överflyttning frigjorda vårdplatserna

vid serafimerlasarettet ha använts för utökning av den kvarvarande

medicinska kliniken samt den neurologiska kliniken. Dessa kliniker

ha härigenom erhållit så många vårdplatser, som ansetts nödvändiga för

den medicinska undervisningens behov. De vårdplatser åter som bli disponibla

genom ögonklinikens överflyttning, avses skola användas för utvidgning

av neurokirurgiska kliniken, i samband varmed även kirurgiska kliniken

skulle erhålla utökat antal vårdplatser. En utvidgning av den neuroki
Bihang

till riksdagens protokoll 191fl. 1 sami. Nr 109. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 109.

rurgiska kliniken anses påkallad nied hänsyn till sjukvårdens behov. Utvidgningen

av den kirurgiska kliniken anses nödvändig ur undervisningssynpunkt.

De nu nämnda åtgärderna ha i huvudsak genomförts utom försåvitt

angår utvidgningen av de kirurgiska och neurokirurgiska klinikerna. Sedan

ögonkliniken den 1 januari 1941 överflyttats till karolinska sjukhuset, kan

även den sistnämnda delen av programmet genomföras. En förutsättning är

emellertid, att medel ställas till förfogande för utförandet av vissa byggnadsarbeten

m. m. För ändamålet ha Stockholms stad och Stockholms läns

landsting anvisat anslag, varigenom en del av kostnaderna täckas. Staden

och landstinget äro i enlighet med ingångna avtal jämte staten intressenter

i serafimerlasarettet och ansvariga för kostnaderna för sjukhusdriften.

Den återstående delen av kostnaderna bör enligt sjukhusdirektionens förslag

utgå av statsmedel. Härom har direktionen vid flera tillfällen gjort

framställningar. Dessa ha hittills icke biträtts av Kungl. Majit men däremot

tillmötesgåtts av 1940 års lagtima riksdag, som bemyndigat Kungl.

Majit att för ändamålet taga arbetslöshetsmedel i anspråk.

Emellertid torde ärendet av skäl, som av det efterföljande framgår, böra

ånyo prövas av riksdagen. I anslutning till vad av mig yttrats i propositionen

nr 74 till årets riksdag ber jag att nu få anmäla denna fråga.

a) Sjukhusdirekiionens av 1940 års lagtima riksdag prövade

framställningar.

Före överflyttningen till karolinska sjukhuset av den ena av serafimerlasarettets

två medicinska kliniker samt ögonkliniken funnos vid lasarettet

512 vårdplatser, vilka fördelades på sätt framgår av följande tablå:

V årdplatser

allmänna

enskilda

summa

Deli ena medicinska kliniken . .

. . . 93

15

108

Deri andra medicinska kliniken .

. . . 96

18

114

Ögonkliniken ...........

. . . 59

5

64

Neurologiska kliniken.......

. . . 33

6

39

Kirurgiska kliniken........

. . .118

16

134

Neurokirurgiska kliniken.....

. . . 44

9

53

Tillhopa 443

69

512.

I skrivelse den 4 mars 1939 redogjorde sjukhusdirektionen för de ändringar

i dispositionen av vårdplatserna vid serafimerlasarettet, som borde

vidtagas på grund av överflyttningen till karolinska sjukhuset av den ena

medicinska kliniken och ögonkliniken. Med ledning av uppgifter från karolinska

institutets lärarkollegium rörande behovet av vårdplatser för undervisningen

vid de på lasarettet kvarblivande klinikerna m. m. samt med

beaktande av innehållet i gällande avtal mellan staten samt Stockholms

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Marits proposition Nr 109.

stad och Stockholms läns landsting framlade direktionen följande plan

rörande ändrad fördelning av vårdplatserna:

Vårdplatser

allmänna

enskilda

summa

Medicinska kliniken ....

.......154

25

179

Neurologiska kliniken . . .

.......68

14

82

Kirurgiska kliniken ....

.......162

25

187

Neurokirurgiska kliniken .

.......69

13

82

Tillhopa 453

77

530.

Antalet vårdplatser skulle sålunda utökas med 18, av vilka 8 i enskilda

(halvenskilda) rum.

Utökningen av vårdplatserna vid de medicinska, neurologiska och kirurgiska

klinikerna medförde icke behov av större ändringar i lasarettets

byggnader. Kostnaden härför kunde beräknas till endast 5,000 kronor. Däremot

krävdes omfattande ändringsarbeten i ögonklinikens byggnad för att

denna skulle bli lämpad för neurokirurgiska klinikens behov. Enligt en av

arkitekten G. Birch-Lindgren verkställd utredning, dagtecknad den 8 oktober

1937, skulle sistnämnda arbeten, som innefattade tillbyggnad av en

våning samt uppförande av ny vindsvåning m. m., draga en kostnad av

395,000 kronor. Härtill borde för utrustning läggas 75,000 kronor.

I detta sammanhang fann direktionen nödvändigt att upptaga spörsmålet,

huru länge lasarettet kunde komma att tjäna såsom undervisningssjukhus.

Direktionen erinrade, att 1926 års sjukhuskommission förutsatt, att lasarettet

under de närmaste årtiondena skulle kunna fylla sin uppgift i sjukvårdens

tjänst och dessutom tills vidare tjäna som undervisningssjukhus.

De sakkunniga för utredning om serafimerlasarettets ställning och verksamhet

hade i sitt år 1936 avgivna betänkande yttrat, att lasarettet sannolikt

ännu under avsevärd tid kunde komma att bibehållas som sjukhus och

undervisningsanstalt. Åren 1928—31 hade lasarettet undergått en genomgripande

ombyggnad, som finansierats genom ett trettioårigt amorteringslån,

vilket utlöpte år 1960. Avtalen med staden och landstinget gällde till

dess ifrågavarande lån blivit till fullo guldet eller genom nytt avtal annan

överenskommelse träffats. Direktionen holle för sannolikt, att någon nybyggnad

för de kvarvarande klinikerna icke komme till stånd tidigare än

omkring år 1960. Om verksamheten vid lasarettet sålunda beräknades fortgå

under ytterligare omkring 20 år, syntes om- och påbyggnaden av ögonklinikbyggnaden

vara väl försvarlig.

Det kunde emellertid ifrågasättas, om icke en förbättring för neurokirurgiska

kliniken kunde vinnas genom mindre omfattande åtgärder vid

serafimerlasarettet än de föreslagna eller örn icke i stället de erforderliga

lokalerna borde anskaffas genom nybyggnad.

Den mest framträdande bristen hos den nuvarande avdelningen vore, att

operationsavdelningen vore för liten. Tvenne operationer kunde icke ske

samtidigt, och erforderliga biutrymmen, såsom steriliserings- och under
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 109.

sökningsrum, vore för små eller saknades. Operationsavdelningen i ögonklinikens

lokaler erbjöde icke större möjligheter i dessa avseenden. En ombyggnad

av densamma skulle innebära, att antalet vårdplatser i allmänt

rum skulle bli mindre än för närvarande. Direktionen hade därför icke

funnit möjligt annat än att föreslå en lösning, som syntes giva ej blott

tillfredsställande operationsavdelning, mottagnings- och undersökningslokaler

m. m., utan också ett något ökat antal vårdplatser.

En nybyggnad för kliniken på karolinska sjukhusets område beräknades

draga en kostnad av 1,710,000 kronor, förutom utgifter för utrustning, varjämte

nybyggnad för neurologiska kliniken måste ske samtidigt. En ombyggnad

vore därför ur ekonomisk synpunkt fördelaktigare, och detta även

om nybyggnadsfrågan skulle kunna realiseras inom ett tiotal år, samt medgåve

snabbare avhjälpande av förefintliga olägenheter vid lasarettet.

De nuvarande provisoriska förhållandena med neurokirurgiska kliniken

inrymd i den kirurgiska klinikens byggnad medförde ej endast otillräckliga

arbetsmöjligheter för förstnämnda klinik och otillräckliga vårdmöjligheter

för de sjuka, utan vore också otillfredsställande för den kirurgiska kliniken.

Direktionens förslag medgåve ett snabbare avhjälpande av dessa olägenheter

än örn nybyggnad skulle ske. Planläggningen av en sådan krävde

lång tid, helst som den icke torde kunna lösas fristående från planläggning

av nybyggnad för övriga delar av serafimerlasarettet.

Några detaljerade beräkningar rörande kostnaderna för den utrustning,

som krävdes i anledning av direktionens förslag till ändringsarbeten och för

utökningen av vårdplatserna, hade ännu ej verkställts.

Givetvis komme å nuvarande ögonklinik befintliga inventarier att användas

i största möjliga utsträckning. Nuvarande sängar och nattduksbord

borde dock ersättas med sådana av i huvudsak den typ, som anskaffats för

karolinska sjukhuset, vilket torde kräva omkring 14^000 kronor. Röntgenapparater

för undersökningar, som borde verkställas å neurokirurgiska klinikens

operationsavdelning, beräknades kosta omkring 25,000 kronor. Operationsutrustning

för denna avdelning skulle kompletteras, likaså linne m. m.

Möbler m. m. till 18 nya vårdplatser, till mottagnings-, undersökningsoch

laboratorielokaler skulle anskaffas eller kompletteras. För kirurgiska

kliniken skulle ytterligare en operationssal, som nu disponerades av neurokirurgiska

kliniken, utrustas, vilket sannolikt komme att draga en kostnad

av omkring 15,000 kronor. Direktionen ansåge sig icke kunna räkna med

mindre anslagsbehov än 75,000 kronor för utrustning.

Den senaste ombyggnaden å serafimerlasarettet hade i huvudsak, vad de

egentliga byggnadsarbetena beträffade, finansierats genom att direktionen

över serafimerlasarettet upptagit ett trettioårigt amorteringslån hos pensionsstyrelsen.

Ansvaret för ifrågavarande lån hade sedermera övertagits

av staten. Till förräntning och amortering av lånet bidroge Stockholms stad

och Stockholms läns landsting enligt grunder, som återgåves i med vederbörande

träffade sjukvårdsavtal. Kostnaden för den komplettering av utrustningen,

som skedde efter hand som byggnadsarbetet fortskred, upptogs

däremot direkt i lasarettets utgiftsstat och staden och landstinget bidrogo

därtill enligt bestämmelserna i avtalet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ris ''proposition Nr 109. 5

Det syntes direktionen principiellt riktigt, att Stockholms stad och

Stockholms läns landsting skulle bidraga till täckande av kostnaderna även

för nu ifrågavarande ombyggnadsarbete och därav följande kompletteringav

utrustningen å lasarettet. Visserligen vore i båda de berörda sjukvårdsavtalen

inryckt en bestämmelse, att i den sjukvårdskostnad, som lades till

grund vid beräknandet av den årliga ersättningen till lasarettet, skulle inräknas

utgiften för förräntning och amortering av 3,001,300 kronor av det

lån å 3,200,000 kronor, som med Kungl. Maj:ts tillstånd komme att upptagas

för ombyggnad och reparationer å lasarettet, men icke utgifterna för

andra ombyggnader. Detta förbehåll torde emellertid icke ha annan betydelse

än att, örn behov av ytterligare ny- eller ombyggnad uppkomme,

särskild överenskommelse därom skulle träffas.

Av flera skäl syntes direktionen lämpligast, att statens anslag anvisades

såsom engångsanslag och att överenskommelse träffades med Stockholms

stad och Stockholms läns landsting örn engångsbidrag till berörda byggnads-

och utrustningskostnader. För beräkning av stadens och landstingets

bidrag syntes lämpligen kunna läggas till grund parternas andel i annuiteten

för budgetåret 1937/38 å ovannämnda lån för senaste ombyggnaden

å lasarettet. Denna motsvarade för stadens vidkommande cirka 21 % procent

och för landstingets vidkommande cirka 11 % procent av annuitetsbeloppet

och motsvarade i övrigt 62 respektive 63 % procent av det på

vårddagarna för sjuka från staden respektive länet kommande beloppet,

då annuiteten lika fördelades å samtliga vårddagar; därvid borde dock

anmärkas, att landstinget jämlikt avtal icke deltoge i den kostnad, som

belöpte å 40 sängar. Stadens bidrag skulle enligt angiven beräkningsgrund

bliva 102,125 kronor och landstingets bidrag 54,625 kronor.

Stockholms stadsfullmäktige hade den 20 februari 1939 förklarat, att

staden, därest det föreliggande förslaget i eljest oförändrat skick av riksdagen

godkändes, vore villig att lämna ett bidrag å 100,000 kronor till ovan

angivna ändringsarbeten vid serafimerlasarettet.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställde direktionen, att

för utförande av ändringsarbeten inom ögonklinikbyggnaden i huvudsaklig

överensstämmelse med det av arkitekten Birch-Lindgren uppgjorda förslaget

och för vissa smärre ändringsarbeten i andra byggnader samt för utrustning

måste av riksdagen äskas ett reservationsanslag av (5,000 -f+

395,000 + 75,000 — 54,625 — 100,000 =) 320,375 kronor.

Statskontoret konstaterade i utlåtande den 15 mars 1939, att utvidgningen

av antalet vårdplatser vid den kvarvarande medicinska kliniken, den

kirurgiska kliniken och den neurologiska kliniken vore helt betingad av

undervisningens behov och därför icke gåve anledning till erinran särskilt

som det kunde förutsättas, att staten under åtskilliga år framåt komme att

utnyttja lasarettet som undervisningssjukhus. Utökningen av antalet vårdplatser

vid neurokirurgiska kliniken vore däremot uteslutande motiverad ur

sjukvårdssynpunkter. Såsom på sin tid framhållits av statens sjukvårdskommitté,

syntes emellertid denna kirurgiska specialitet i särskild grad vara

förtjänt av understöd från statens sida. Vid sådant förhållande hade

statskontoret icke heller något att erinra mot förslaget i denna del. I likhet

med direktionen ansåge statskontoret en ombyggnad vara att förorda

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. May.ts proposition Nr 109.

framför en förflyttning av neurokirurgiska kliniken till karolinska sjukhuset.

Beträffande de enskilda vårdplatserna erinrade ämbetsverket örn

att kostnaderna för dylika dittills ansetts böra amorteras med avgifter från

patienter, som utnyttjade dessa platser. Statskontoret hade ej något att

erinra mot att en enhetlig vårdavgift upptoges för patienter å enskilt eller

halvenskilt rum. Statskontoret ville emellertid betona, att enligt ämbetsverkets

mening denna vårdavgift borde avvägas så, att den utgjorde full

ersättning icke enbart för de verkliga kostnaderna för vård å enskilt rum

utan även för amortering av byggnads- och utrustningskostnader. Det

syntes därför böra tagas under övervägande, örn icke en höjning av dessa

avgifter borde ske.

Styrelsen för stiftelsen serafimerlasarettet fann icke anledning till erinran

mot direktionens förslag.

Byggnadsstyrelsen anförde i utlåtande den 21 mars 1939, att byggnadsstyrelsen

icke hade något annat att erinra mot förslaget än att ytterligare

en trappförbindelse syntes önskvärd. Kostnaderna borde med hänsyn till

prisstegringarna höjas med 5 procent till 415,000 kronor.

Medicinalstyrelsen tillstyrkte bifall till direktionens framställning.

Direktionens framställning föranledde emellertid ej någon proposition

till 1939 års lagtima riksdag.

I skrivelse den 14 oktober 1939 gjorde direktionen förnyad framställning

i ämnet. På framställning av direktionen hade landstinget den 6 september

1939 beslutat att till de ifrågasatta byggnadsarbetena och till utrustning

anvisa ett engångsbidrag av 54,625 kronor i staten för år 1940,

att i mån av behov utbetalas till sjukhusdirektionen efter det riksdagen

fattat beslut om anvisande av de statsmedel, som erfordrades utöver stadens

och landstingets bidrag. Med anledning av de erinringar, som byggnadsstyrelsen

framställt, hade arkitekten Birch-Lindgren kompletterat ritningarna

med en trappa i byggnadens södra del och reviderat kostnadsberäkningarna,

vilket medfört, att den beräknade byggnadskostnaden ökats

från 395,000 kronor till 442,000 kronor eller, om utrustningskostnaden inbegrepes,

från 470,000 kronor till 517,000 kronor. Direktionen ansåge sig

icke kunna till staden och landstinget framställa anspråk på ytterligare

bidrag.

I samband med den förnyade granskningen av ritningarna hade direktionen

funnit det vara både ur ekonomisk och organisatorisk synpunkt fördelaktigt

att genom påbyggnad av ytterligare en våning anordna visst antal

bostadsrum för personal. Kostnaden härför beräknades till omkring 150,000

kronor.

Direktionen hemställde därför, att för ändringsarbetena i ögonklinikbyggnaden

och för utrustning måtte anvisas (517,000 — 154,625 =) i runt tal

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 109.

365,000 kronor samt att för påbyggnad av en personalbostadsvåning måtte

anslås ytterligare 150,000 kronor.

Statskontoret anförde i yttrande den 18 november 1939, att ämbetsverket

icke ville motsätta sig, att medel ställdes till förfogande för inrättande av

personalbostäder. Dock borde därmed kunna anstå, om en begränsning av

statens utgifter för ombyggnadsarbetena ansåges ofrånkomlig. Det syntes

vara ur sjukvårdssynpunkt angeläget, att en utökning av antalet vårdplatser

vid neurokirurgiska kliniken med det snaraste komme till stånd.

Statskontoret erinrade örn sitt tidigare uttalande rörande avgifterna för

vård på enskilda rum.

Byggnadsstyrelsen framhöll i yttrande den 16 januari 1940, att det vore

tveksamt, om ögonklinikbyggnaden vore av den beskaffenhet, att tre våningar

borde påbyggas i enlighet med direktionens senast framställda förslag.

Byggnaden, som sålunda skulle omfatta fem våningar, skulle få en

för stor höjd för det trånga utrymmet och åstadkomma en besvärande

skugga. Styrelsen kunde därför icke tillstyrka förslaget i dess senast föreliggande

skick. Beträffande kostnadsberäkningarna erinrade styrelsen, att

desamma utginge från prisnivån i augusti 1939.

Med anledning av vad byggnadsstyrelsen anförde förklarade direktionen

sig beredd att avstå från förslaget örn en personalvåning. Det väsentliga

vore, att de neurokirurgiska och kirurgiska klinikerna erhölle förbättrade

vård- och arbetsmöjligheter.

b) Ärendets behandling vid 1940 års lagtima riksdag.

I propositionen nr 149 till 1940 års lagtima riksdag angående anslag till

bland annat serafimerlasarettet för budgetåret 1940/41 förordade jag ett

uppskov med ögonklinikens överflyttning från serafimerlasarettet till karolinska

sjukhuset. Vid beslut i enlighet härmed skulle frågan om utökande

av lokalerna för neurokirurgiska kliniken och kirurgiska kliniken vid lasarettet

för tillfället förfalla.

I en inom andra kammaren väckt motion (nr 110) hemställdes emellertid,

under erinran om sjukhusdirektionens förutnämnda förslag, att riksdagen

måtte under åttonde huvudtiteln anvisa medel såsom bidrag till

anordnande vid serafimerlasarettet av en neurokirurgisk klinik. Riksdagen

yttrade (skrivelse nr 321, sid. 8), att det syntes möjligt att låta öppna ögonkliniken

vid karolinska sjukhuset vid en tidigare tidpunkt än i propositionen

angivits. Därigenom skulle den nuvarande ögonklinikens lokaler vid

serafimerlasarettet bli frilagda för iordningställande i desamma av vårdplatser

i anslutning till planen för serafimerlasarettets fortsatta drift. Den

i motionen väckta frågan örn att staten nu skulle lämna sin andel i kostnaderna

för neurokirurgiska klinikens ordnande i dessa lokaler syntes vid

sådant förhållande kunna realiseras relativt snart och vid en tidpunkt, då

behov av arbetstillfällen kunde visa sig vara för handen. I så fall syntes

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 109.

enligt riksdagens mening Kungl. Majit kunna av för arbetslöshetens bekämpande

avsedda medel ställa nämnda andel till förfogande, varigenom stadens

och landstingets bidrag till kliniken skulle kunna samtidigt utnyttjas.

Ur såväl krigssjukvårdens som undervisningens synpunkt syntes det vara

av intresse, att frågan om den neurokirurgiska kliniken snabbt vunne sin

lösning. Det borde enligt riksdagen få ankomma på Kungl. Majit, att i detta

avseende samt beträffande detaljerna i ombyggnadens verkställande meddela

närmare beslut.

c) Föreliggande förslag.

Under erinran örn vad riksdagen salunda anfört har sjukhusdirektionen

i skrivelse den 27 juni 1940 hemställt, att Kungl. Majit måtte snarast möjligt

meddela beslut örn statens bidrag till kostnaden för ombyggnaden av

den del av serafimerlasarettet, som avsåges för ordnande av en neurokirurgisk

klinik, sa att direktionen kunde bli i tillfälle att omedelbart vidtaga

förberedelser för ombyggnaden. Direktionen överlämnade en, såsom direktionen

anförde, i vissa detaljer justerad plan för ombyggnad av den nuvarande

ögonkliniken med anhållan, att denna plan måtte fastställas. Enligt

av arkitekten G. Birch-Lindgren den 26 juni 1940 verkställda kostnadsberäkningar

skulle byggnadskostnaderna uppgå till 495,000 kronor. För den

händelse jämväl bostadsrum för personalen i särskild våning samtidigt med

nämnda ombyggnad anordnades, skulle kostnaderna ökas till 665,000 kronor.

I båda fallen skulle för utrustning tillkomma 75,000 kronor. Efter

avdrag för av staden och landstinget tillskjutna bidrag, tillhopa (100,000 +

+ 54,625 =) 154,625 kronor, skulle statens bidrag alltså utgöra enligt det

första alternativet 415,375 kronor och enligt det senare alternativet 585,375

kronor. Direktionen förordade det större alternativet men hade intet att

erinra mot ett genomförande av det mindre. Stadens och landstingets bidrag

kunde disponeras, sa snart fran statens sida motsvarande beslut örn deltagande

i ombyggnadskostnaden förelåge. Det vore enligt direktionens

mening av vikt, att beslut nu fattades örn den nya klinikens ordnande.

Med definitivt fastställande av den tidpunkt, da det egentliga byggnadsarbetet

lämpligen borde sättas igång, syntes dock kunna anstå ännu någon

tid. Emellertid borde arbetet pabörjas under hösten eller förvintern år 1940,

då arbetsmöjligheterna inom byggnadsfacket väntades bli sämre.

1940 års civila byggnadsordning har i utlåtande den 10 januari 1941

förklarat sig icke kunna förorda, att personalbostäderna komme till utförande.

Ombyggnaden borde sålunda enligt utredningen begränsas till att avse

vårdavdelningen med tillhörande lokaler samt undervisnings- och laborationsavdelningarna.

Utredningen ville slutligen framhålla, att tillgång till

byggnadsbeskrivning icke förelegat, vadan möjligheter saknats att ingå i

en granskning av den allmänna standard, som vid ombyggnaden avsetts

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 109.

skola tillämpas. Emellertid förutsatte utredningen, att vid byggnadens slutliga

planläggning intet underlätes för standardens anpassning efter nuvarande

statsfinansiella läge.

Lärarkollegiet vid karolinska mediko-kirurgiska institutet Ilar i utlåtande

över direktionens anslagsäskanden beträffande serafimerlasarettet för

budgetåret 1941/42 yttrat, bland annat:

Förutsättningen för att professorn i neurokirurgi A. H. Olivecrona skulle

kunna erhålla sin professur hade varit, att han tillika finge en avdelning

för neurokirurgiska fall. Denna fråga hade vid denna tid endast kunnat

lösas på så sätt, att omkring 40 sängar av serafimerlasarettets kirurgiska

avdelning ställdes till Olivecronas förfogande för neurokirurgi. Härigenom

hade det för kirurgiundervisningen tillgängliga patientmaterialet minskats

med nämnda 40 sängar. Det patientmaterial, som dittills varit tillgängligt

för undervisningen i kirurgi, utgjorde före inrättandet av Olivecronas professur

omkring 160 sängar. Sedan Olivecrona erhållit sin avdelning, minskades

kirurgklientelet sålunda till 120 sängar. Då det sedermera visat sig

i hög grad önskvärt på grund av Olivecronas långa väntelistor — bland

annat utvisande, att en del patienter hillmo att bli obotligt blinda, innan

plats kunde beredas dem på serafimerlasarettet — att Olivecronas avdelning

ytterligare utökades, hade serafimerlasarettets dåvarande direktion

ansett sig böra efter samråd med chefen för kirurgiska kliniken, professorn

Söderlund, tilldela Olivecrona ytterligare 10 sängar, dock med det uttryckliga

förbehållet, att detta provisorium ovillkorligen skulle upphöra, så snart,

i samband med vissa avdelningars förflyttning till karolinska sjukhuset,

ökat platsutrymme skulle kunna erhållas i och för ordnande av neurokirurgiska

klinikens byggnadsfråga.

Kirurgiska kliniken hade sålunda under snart 10 år arbetat med ett för

undervisningen otillräckligt patientmaterial. Härigenom äventyrades utbildningen

av de blivande läkarna, som å serafimerlasarettet erhölle sin

grundläggande kirurgiutbildning.

Såsom ansvarig för den kirurgiska undervisningen vid serafimerlasarettet

hade professorn Söderlund förklarat sig nödsakad deklarera, att det icke

vore honom möjligt att med det ringa kirurgiska patientmaterial, som för

närvarande funnes tillgängligt på serafimerlasarettet för undervisningen i

detta viktiga ämne — endast 110 sängar — svara för fullgod utbildning i

kirurgi av de blivande svenska läkare, som för närvarande utbildades på

serafimerlasarettet. Antalet dylika medicine kandidater uppginge under år

1940 till ej mindre än 60.

För främjande av såväl den kirurgiska som den neurokirurgiska verksamheten

och undervisningen ville kollegiet därför varmt förorda, att en

neurokirurgisk avdelning snarast inreddes i de genom ögonklinikens bortflyttning

frigjorda lokalerna.

Med hänsyn till de ytterligare prisstegringar inom byggnadsmarknaden,

som inträffat efter de senast verkställda kostnadsberäkningarna, har jag

låtit från serafimerlasarettet under hand infordra nya kostnadsberäkningar.

Enligt av arkitekten Birch-Lindgren på grund härav den 25 januari 1941

verkställda förnyade beräkningar skulle kostnaderna för byggnadsföretagets

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 109.

utförande i överensstämmelse med det i det föregående omförmälda mindre

alternativet numera uppgå till 790,000 kronor. Kostnaderna för utrustning

lia av t. f. sysslomannen vid serafimerlasarettet den 30 januari 1941 beräknats

till 112,500 kronor.

Med anledning bärav bär ärendet ånyo remitterats till byggnadsstyrelsen,

som i utlåtande den 18 februari 1941 anfört bland annat följande:

Det av direktionen år 1937 framlagda mindre alternativet avsåge klinikbyggnadens

påbyggnad med en våning och en till stor del oinredd

vindsvåning. Genomförandet av detta förslag hade tidigare med tillämpning

av i augusti 1939 gällande priser beräknats till 442,000 kronor. Enligt

en av byggnadsstyrelsen nu verkställd överslagsberäkning torde förslaget

med nu fällande priser draga en kostnad av 530,000 kronor. Såsom av en

Birch-Lindgren upprättad promemoria framginge, avsåge den av honom

angivna kostnadssumman 790,000 kronor icke ovannämnda mindre alternativ

i oförändrat skick utan en till följd av senare framställda önskemål

verkställd omarbetning av detta förslag, som anslöte sig till det större alternativets

lokaldisposition. Det sålunda omarbetade förslagen innebure i

huvudsak följande avvikelser från det ursprungliga förslaget.

En utvändig hiss hade tillkommit.................. kronor 25,000

I våningen 1 trappa hade sammanförts en avdelning för

enskilda patienter, vilket medfört en ny rumsgrupp bilokaler

för denna avdelning. Dessutom hade vidtagits betydande

ändring i planläggningen av hela denna våning » 55,000

Vindsvåningen hade utökats till hel våning, i vilket inretts

föreläsningssal, tre laboratorier, fyra rum för läkare,

sekretariat med arkiv, jourrum och reservrum.......... » 70,000

I huvudsak till följd av ovannämnda lokalutökningar

hade den sanitära utrustningen utökats, och hade dessutom

i de olika våningarna tillkommit ett stort antal

tvättställ......... » 45,000

_ Av ovannämnda tilläggsarbeten betingade kostnader för

ritningar, kontroll och oförutsett .................... » 15,000

Summa ökningar kronor 210,000.

Lades sistnämnda kostnadssumma å 210,000 kronor till de av byggnadsstyrelsen

enligt ovan beräknade kostnaderna å 530,000 kronor för genomförandet

av det mindre alternativet i ursprungligt skick, erhölles en

kostnadssumma av 740,000 kronor. Denna summa vore 50,000 kronor

lägre än den av Birch-Lindgren angivna å 790,000 kronor. Sistnämnda

summa torde emellertid vara för högt beräknad, vilket även bekräftades av

numera införskaffade anbud a byggnadsföretaget, varav byggnadsstyrelsen

tagit del och som gåve vid handen, att kostnaderna torde kunna hållas

inom den av byggnadsstyrelsen ovan angivna summan å 740,000 kronor.

Med hänsyn emellertid till den avsevärda kostnadsökning, som byggnadsföretaget

numera skulle medföra, 298,000 kronor, utöver de år 1939

beräknade kostnaderna hade byggnadsstyrelsen förhandlat med direktionen

för karolinska sjukhuset rörande möjligheten att vidtaga beskärningar

i det nu föreliggande omarbetade förslaget. I anslutning härtill hade direktionen

förklarat sig kunna godtaga följande besparingar:

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Marits proposition Nr 109.

Den översta våningens utförande som indragen vindsvåning

med därav betingad minskning av golvytan inom där

förlagda lokaler ..................................... kronor 40,000

Uteslutande tills vidare av den ena sjukhissen........ » 15,000

Borttagande till större delen av röntgenavdelningens blyisolering

......................... »_5,000

Summa besparingar kronor 60,000.

Några ytterligare beskärningar av det föreliggande förslaget hade direktionen

icke ansett sig kunna biträda. Sammanförandet av enskilda och halvenskilda

rum till en avdelning i våningen 1 trappa upp syntes enligt vad

professorn Olivecrona i en till byggnadsstyrelsen ingiven promemoria anfört

ur ekonomisk synpunkt kunna motiveras med den minskning av personal,

som därav möjliggjordes.

Droges ovannämnda belopp å 60,000 kronor från den av byggnadsstyrelsen

angivna kostnaden å 740,000 kronor för genomförandet av det föreliggande

omarbetade förslaget, erhölles en kostnadssununa av 680,000

kronor.

Under åberopande av vad styrelsen tidigare anfört, finge styrelsen framhålla,

att det syntes styrelsen i viss mån tveksamt, huruvida det kunde

vara lämpligt att nedlägga så stort belopp på denna byggnad.

Av den av professorn Olivecrona upprättade promemorian inhämtas följande:
Fyra

år hade förflutit sedan de första ritningarna till neurokirurgiska

klinikens ombyggnad utfördes. Den snabba utveckling, som neurokirurgi en

genomgått under dessa år, hade medfört nya krav på lokalerna. Det st.atsfinansiella

läget hade ytterligare skärpt kravet att genom organisatoriska

förbättringar inbespara personal. Av dessa anledningar hade under årens

lopp vissa ändringar vidtagits i de ursprungliga ritningarna..

Någon minskning i platsbehovet hade ej inträtt. Väntetiden för inträdessökande

vore lika lång eller längre än för fyra år sedan. Under tiden

hade nya områden öppnats för neurokirurgien, bland annat genom sympatikuskirurgiens

snabba utveckling. Den essentiel^ hypertonien (högt

blodtryck) hade i vissa fall visat sig lämplig för neurokirurgisk behandling.

Då det här rörde sig om en av våra vanligaste folksjukdomar, som i de

högre åldersklasserna vore den viktigaste dödsorsaken, kunde det förutses

att, därest den hittillsvarande utvecklingen fortsatte, behovet av neurokirurgiska

vårdplatser komme att avsevärt stegras.

De viktigaste ändringar, som tillkommit sedan de första ritningarna

färdigställdes, vore dels en ny personhiss i den södra flygeln, dels sammanförande

av samtliga hel- och halvenskilda rum till en sluten avdelning.

I det ursprungliga förslaget hade operationssalarna varit, belägna i

huvudbyggnadens södra ände. Förberedelserummen hade legat i den södra

flygeln. Då sjukhissen fortfarande vore belägen i norra flygeln, måste de

sjuka enligt det ursprungliga förslaget transporteras igenom operationsavdelningen

till de i södra flygeln belägna förberedelserummen och därifrån

tillbaka in i operationssalarna. Förutom den långa transportväg, som härigenom

uppkomme, medförde detta förslag den mycket betydande olägenheten,

att operationssalarnas korridor bleve en genomgående transportväg.

Då de långvariga neurokirurgiska ingreppen ställde alldeles särskilt stora

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Marits ''proposition Nr 109.

krav på aseptiken, måste även luftinfektionens betydelse beaktas. Denna infektion

skalla hade för övrigt även ur allmänkirurgisk synpunkt tilldragit

sig en okad uppmärksamhet, sedan det visat sig, att densamma ingalunda

vore en för aseptiken likgiltig faktor. Det sade sig självt, att tillvaron av

en genomgående trafikväg i korridoren utanför operationssalarna i väsentlig

man okade möjligheterna för förorening av luften. Det måste anses

vara ett operationshygieniskt krav av första ordningen, att operationssalarna

vöre sa belägna, att trafik och överhuvudtaget alla åtgärder, som

medförde indragning och uppvigling av damm, i möjligaste mån undvekes.

Da det ursprungliga ritmngsförslaget icke fyllde detta krav, hade en

andrad planlösning ansetts böra komma till stånd. Genom inläggande av

en personhiss i södra flygeln, förflyttande av operationssalarna till norra

anden av huvudbyggnaden samt förläggande av förberedelserummen till

den norra flygeln hade de nackdelar, som vidlådde det första förslaget

undanröjts. ’

Om de halv- och helenskilda rummen icke sammanfördes till en särskild

avdelning utan bleve liggande inströdda i den allmänna vårdavdelningen

uppstode betydande olägenheter för sjukvården. Halv- och helenskilda rumnien

hade olika mattider och olika besökstider, varför en avdelning, som

mnehölle både allmänna vårdplatser och halv- och helenskilda rum bleve

tor personalen mycket tungarbetad. Sammanförandet av halv- och helenskilda

rum till en sluten avdelning medförde därför betydande organisatoriska

fördelar. Personalbehovet kunde nedbringas, och det visade sig, att

vid sammanförande av halv- och helenskilda rum till en avdelning kunde

mbesparas en assistentsköterska och ett biträde, betingande en årskostnad

örn tillsammans 5,000 kronor. Den kostnadsökning, som ifrågavarande avdelnings

inrättande medförde, bleve alitsa amorterad inom jämförelsevis

kort tid på grund av den minskning av personalkostnaderna, som uppstode.

Genom sammanförande av de enskilda rummen till en avdelning

vunnes vidare ett antal smårum, som lämpligen kunde användas till isoleringsrum.

Behovet av sådana vore för neurokirurgiska kliniken mycket

stort och kunde till följd av den form byggnadskroppen hade knappast tillgodoses

pa annat sätt än som skett.

Departe
mentschefen.

Behovet av en utvidgning av de kirurgiska och neurokirurgiska klinikerna

synes mig vara väl styrkt. Samtliga myndigheter äro ense härom,

och 1940 års lagtima riksdag har enligt det föregående funnit sig kunna

redan på grundval av den då föreliggande utredningen bemyndiga Kungl.

IMaj.t att för ändamalet anlita de anslagsmedel, som av riksdagen ställts

till förfogande för arbetslöshetens bekämpande. Jag har emellertid icke

ansett mig böra påfordra frågans lösning på denna väg bland annat på

giund därav, att fragan har det närmaste samband med det nu under utredning

varande spörsmålet om serafimerlasarettets framtida ställning och

verksamhet och att de kostnadskalkyler, som förelågo då riksdagen fattade

sitt beslut, befunnits vara sa löst grundade, att ett förnyat övervägande

av frågan varit erforderligt.

Vad beträffar frågan om serafimerlasarettets framtida ställning och verksamhet,

har den föregående redogörelsen givit vid handen, att det icke

med bestämdhet kan förutsägas, huru länge serafimerlasarettet bör upp
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Majlis proposition Nr 109.

rätthållas. Bedömandet av denna fråga har ytterligare försvårats genom den

vittutseende omläggning av den inom Stockholms stad kommunalt bedrivna

sjukvården, som under de allra senaste åren förberetts och delvis

redan kommit till stånd. På grund härav har Kungl. Majit, såsom jag i

årets åttonde huvudtitel (sid. 103 f.) erinrat, den 20 december 1940 uppdragit

åt en särskild kommission att på statens vägnar upptaga förhandlingar

med Stockholms stad och Stockholms läns landsting samt övriga

parter rörande bland annat frågan örn serafimerlasarettets framtida ställning

och verksamhet. Dessa förhandlingar äro ännu icke avslutade. Under

hand har jag emellertid från kommissionen inhämtat, att de hittills förda

förhandlingarna utvisa sannolikheten av att lasarettet bör drivas under

oförändrade former i varje fall tills dess de lån guldits, som enligt vad

förut sagts lasarettet före statsövertagandet iklätt sig. Detta innebär, att

serafimerlasarettet skulle uppehållas åtminstone till år 1960, alltså under

ytterligare ett tjugotal år. Vid sådant förhållande synes från ekonomiska

synpunkter hinder icke möta att vid lasarettet utföra erforderliga nyanläggningsarbeten

under förutsättning dock, att dessa icke draga kostnader,

som med hänsyn till den återstående nyttj andetiden kunna te sig oproportionerligt

höga.

1940 års lagtima riksdag torde vid sitt ställningstagande lia utgått från

att byggnadsföretaget skulle utföras endast i den omfattning, som av sjukhusdirektionen

enligt den då föreliggande utredningen ifrågasatts. Kostnaderna

för dessa byggnadsarbeten kunna med nu gällande priser enligt

byggnadsstyrelsens senast verkställda kalkyler uppskattas till 530,000 kronor.

Av mig i januari 1941 från vederbörande arkitekt infordrade uppgifter

utvisade emellertid en byggnadskostnad av icke mindre än 790,000 kronor,

motsvarande en kostnadsökning med inemot 50 procent. Den därefter verkställda

undersökningen har ådagalagt, att kostnaderna uppskattats till ett

omkring 50,000 kronor för högt belopp och att kostnaderna sålunda i verkligheten

böra beräknas till 740,000 kronor, innebärande en höjning med

210,000 kronor i jämförelse med de tidigare beräknade. Denna kostnadsstegring

med 210,000 kronor har enligt utredningen förorsakats därigenom,

att det ursprungliga byggnadsprogrammet under mellantiden undergått en

genomgripande omarbetning. Planlösningen för våningen 1 trappa upp har

sålunda helt ändrats, vindsvåningen har utökats till hel våning och vissa

andra ändringar lia vidtagits. Den ursprungligen framlagda utredningen,

på vilken riksdagen grundat sitt beslut, har sålunda icke givit en riktig

uppfattning örn medelsbehovet, vilket jag finner anmärkningsvärt.

Örn neurokirurgiska klinikens lokalbehov .skulle tillgodoses genom en nybyggnad

på Norrbackaområdet, skulle enligt det föregående kostnaderna

bli avsevärt mycket större än vid en lösning av frågan i anslutning till det

av sjukhusdirektionen senast framlagda förslaget. Å andra sidan torde de

lokaler, som anskaffas genom en nybyggnad, kunna beräknas bli mer var
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 109.

aktiga. Med de utgångspunkter vad beträffar kostnaderna vid ett genomförande

av det ena eller andra alternativet och lokalernas varaktighet, som

nu föreligga, har jag för egen del funnit en lösning av frågan i anslutning

till direktionens förslag vara att ur ekonomisk synpunkt föredraga framför

en nybyggnad för neurokirurgiska kliniken på Norrbackaområdet. Jag tillstyrker

därför, att direktionens förslag i huvudsak genomföres, men utgår

givetvis från att byggnadskostnaderna så långt detta är möjligt begränsas.

I detta syfte torde de av byggnadsstyrelsen i dess senaste utlåtande föreslagna

besparingsåtgärderna böra vidtagas, varigenom kostnaderna nedbringas

till 680,000 kronor. Då staden och landstinget förbundit sig att

tillskjuta sammanlagt 154,625 kronor — dessa beslut äga fortfarande giltighct

erfordras alitsa av statsmedel för byggnadskostnadernas bestridande

ett belopp av i runt tal (680,000 — 154,625 =) 525,000 kronor.

Jag föreslår, att detta anslag upptages på tilläggsstat II till riksstaten

för innevarande budgetår såsom reservationsanslag, vilket med hänsyn till

företagets angelägna beskaffenhet torde böra få tagas i anspråk utan sådan

omprövning, som i allmänhet förutsättes skola ske beträffande på denna

stat uppförda anslag. Kostnaderna för utrustning torde få bestridas från

serafimerlasarettets omkostnadsstat, i vilket hänseende Kungl. Majit torde

få efter framställning från direktionen i sinom tid fatta beslut. Endast den

oundgängligen erforderliga utrustningen bör anskaffas.

Jag understryker 1940 års civila byggnadsutrednings uttalande örn byggnadsstandardens

anpassning efter det statsfinansiella läget och utgår från

att de besparingsmöjligheter, som härutinnan kunna föreligga, skola vid

byggnadsföretagets genomförande iakttagas. Då det emellertid icke låter

sig göra att på detta stadium avgöra, örn härigenom någon ytterligare besparing

kan ernås, har jag icke ansett mig böra mer än redan skett begränsa

anslagsmedlen.

Såsom av det förut anförda framgår, finner jag mig i likhet med 1940

års civila byggnadsutredning icke kunna tillstyrka, att de av direktionen

ifrågasatta personalbostäderna nu uppföras. Påpekas må, att 1940 års lagtima

riksdag icke förutsatt, att förslaget i denna del skulle biträdas.

Pa den av statskontoret berörda frågan om patientavgifter anser jag

mig icke böra i detta sammanhang ingå. Jag hänvisar till vad i propositionen

nr 74 till årets riksdag yttrats rörande vårdavgifter vid de statliga

kroppss j ukhusen.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen

att till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet: Vissa

om- och tillbyggnadsarbeten å tilläggsstat II till riksstaten

för budgetåret 1940/41 anvisa ett reservationsanslag

av..................................kronor 525,000.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 109.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att

till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga

vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gösta Sandberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. SU 1941:126 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående anslag till karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet samt till avlöningar vid karolinska medik s. 2 i texten
  2. Rskr. 1941:206 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1940/41 titt vissa omoch tillb s. 13 i texten
  3. SU 1941:94 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1940/41 till vissa omoch tillbyggnadsarbeten s. 1 i texten