Sök i Ratio Lex

Angående anslag till bidrag till driften av förlossningsanstalter och väntehem m. m

1941-02-14 · 18 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 15 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1941:115, Angående anslag till bidrag till driften av förlossningsanstalter och väntehem m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 115.

1

Nr 115.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag

till bidrag till driften av förlossningsanstalter och

väntehem m. m.; given Stockholms slott den 14 februari

1941.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Gustav Möller''.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 14 februari 1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, anför:

I årets statsverksproposition, femte huvudtiteln, punkten 132, anmälde

jag, att gällande bestämmelser örn statsbidrag till driften av förlossningsanstalter

syntes vara i behov av viss jämkning i de fall, där vården helt

ombesörjdes av en eller flera distrikts- eller reservbarnmorskor. Jag meddelade

även, att förslag i ämnet den 24 oktober 1940 framlagts av medicinalstyrelsen

och varit föremål för remissbehandling ävensom att ytterligare en

framställning av beskaffenhet att böra beaktas i detta sammanhang vore att

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 115.

Stig 41

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

förvänta. I anslutning härtill föreslog Kungl. Majit riksdagen att, i avbidan

å särskild proposition i ämnet, till bidrag till driften av förlossningsanstalter

och väntehem m. m. beräkna ett förslagsanslag av 1,300,000 kronor.

Sedan ifrågavarande ärende numera färdigberetts, ber jag få upptaga detsamma

till behandling.

Gällande bestämmelser.

Gällande bestämmelser om driftbidrag till förlossningsanstalter

och väntehem m. m. återfinnas i kungörelsen den 21 juli 1937 (nr 743)

med däri genom kungörelsen nr 262/1939 vidtagen ändring. Dessa kungörelser

innehålla bland annat följande.

Statsbidrag utgår till landsting, kommun, kommunalförbund, förening eller

stiftelse för driften av barnbördshus, barnbördsavdelning, förlossningshem

och förlossningsrum hos barnmorska ävensom för driften av väntehem för

barnaföderskor i rikets ödemarksområden samt för hemhjälp åt kvinna, som

vistas å dylikt väntehem.

Bidrag till driften av förlossningsanstalt utgår med 3 kronor för dag och

barnaföderska, som vårdas å allmän sal å barnbördshus eller barnbördsavdelning

eller å förlossningshem om minst sex vårdplatser, samt med 2 kronor

för dag och barnaföderska, som vårdas å förlossningshem örn högst fem vårdplatser

eller å förlossningsrum hos barnmorska, dock i samtliga nu nämnda

fall för högst tio dagar.

Såsom villkor för driftbidrag stadgas bland annat, att vårdavgift å allmän

sal eller därmed likställt rum icke må överstiga för den tid, under vilken

statsbidrag utgår, en krona för dag och barnaföderska jämte barn samt för

tiden därefter den för andra patienter, tillhörande sjukvårdsområdet, för

vård å allmän sal å lasarett respektive sjukstuga fastställda avgiften, ävensom

att särskild förlossningsavgift icke må i något fall avkrävas barnaföderska.

Beviljat statsbidrag utbetalas halvårsvis i efterskott.

Jämlikt lagen den 4 juni 1937 (nr 298) örn anställande av distriktsbarnmorskor

m. m. skall riket för tillgodoseende av barnaföderskors

behov av förlossningshjälp vara indelat i barnmorskedistrikt. Distriktsbarnmorska

är bland annat skyldig att utan särskild ersättning efter anvisning

av barnmorskestyrelsen tjänstgöra å förlossningsanstalt, som drives

av landsting eller stad, som ej deltager i landsting. Distriktsbarnmorska

skall åtnjuta dels kontant lön av minst 1,500 kronor för år jämte tre ålderstillägg,

vartdera å 100 kronor efter tre, sex och nio års väl vitsordad tjänstgöring,

dels ock kostnadsfritt möblerad bostad jämte värme och lyse eller

ock ersättning för dessa naturaförmåner efter ortens pris. Utöver sålunda

stadgad lön äger distriktsbarnmorska, som under loppet av ett

kalenderår biträtt vid mer än 25 förlossningar i hemmet eller å förlossningsanstalt,

vilken drives av landsting eller stad, som ej deltager i landsting,

åtnjuta lönetillägg med 10 kronor för varje sådan förlossning utöver tjugufem,

dock högst med 300 kronor för kalenderår. Till distriktsbarnmorskas

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Majit* proposition nr 115.

årliga avlöning bidrager staten enligt kungörelse den 21 juli 1937 (nr 744)

med 1,500 kronor jämte belopp, motsvarande dels till henne utgående ålderstillägg,

dels ock det särskilda lönetillägg å högst 300 kronor, vartill barnmorskan

må vara berättigad. Övriga distriktsbarnmorska tillkommande löneförmåner

bestridas av vederbörande landsting eller stad, som ej deltager i

landsting.

Ärendets bakgrund.

I skrivelse till medicinalstyrelsen den 6 februari 1939 framställde landstingets

förvaltningsutskott i Västerbottens län förfrågan, huruvida statsbidrag

linge utgå till avlöning av distriktsbarnmorska, som biträdde vid sjukstugas

förlossningsavdelning, oaktat statsbidrag till driften av sådan avdelning av

landstinget uppbures. Därvid anförde förvaltningsutskottet huvudsakligen

följande.

Den anordningen hade hittills varit gällande inom de orter, där landstinget

haft förlossningsavdelningar anordnade vid sjukstugor, att tvenne

distriktsbarnmorskor biträtt vid förlossningsavdelningen varannan månad

och varannan månad i den öppna vården inom tvenne angränsande distrikt.

Därtill hade beordrats den distriktsbarnmorska, som haft sin station å

platsen för sjukstugan, samt distriktsbarnmorskan i närgränsande distrikt.

Genom denna uppdelning hade arbetet fördelats på ett bättre sätt än örn

en distriktsbarnmorska ensam fått svara för alla förlossningar vid avdelningen.

Därest landstinget, för att komma i åtnjutande av driftbidrag till dessa

avdelningar enligt kungörelsen den 21 juli 1937 (nr 743), måste anställa särskild

barnmorska vid desamma, kunde det enligt förvaltningsutskottets mening

befaras, att hennes arbete i längden bleve så betungande, att vid vissa

anstalter tvenne barnmorskor måste anställas. Den i öppna vården arbetande

distriktsbarnmorskan komme, även örn flera distrikt kunde indragas,

att få mycket lindrigt arbete, då det hittills visat sig, att flertalet av barnaföderskorna

sökte sig in till förlossningsavdelningen. En dylik tillämpning

av kungörelsen skulle tillika innebära, att landstinget i verkligheten endast

komme att tillföras ett ringa bidrag till kostnaderna för driften av dessa

avdelningar, varemot genom de barnmorskedistrikt, som bleve indragna,

statens bidrag komme att väsentligt minskas.

Av motiven till berörda kungörelse syntes förvaltningsutskottet ock

framgå, att något hinder ej mötte för barnmorskestyrelse att beordra en

distriktsbarnmorska att tidvis tjänstgöra å en förlossningsavdelning vid

sjukstuga, ehuru hon för denna tjänstgöring uppbure lön, som till större

delen bestredes av statsmedel.

I svarsskrivelse den 27 april 1939 framhöll medicinalstyrelsen bland annat

följande.

Därest distriktsbarnmorska ålades att tjänstgöra å en sjukstugas barnbördsavdelning,

skulle statsbidrag komma att utgå både till hennes avlöning

såsom distriktsbarnmorska och till driften av den barnbördsavdelning, vid

vilken hon tjänstgjorde. Detta innebure, att dubbelt statsbidrag skulle komma

att utgå till avlönande av dylik barnmorska, vilket rent principiellt icke

borde komma i fråga. Den distrikts- eller reservbarnmorska åliggande skyldigheten

att tjänstgöra å förlossningsanstalt avsåge enligt styrelsens mening

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majus proposition nr ll.~>.

närmast etet förhållandet, att vid dylik anstalt funnes en fast anställd barnmorska,

som i vissa fall behövde biträde av annan barnmorska.

Styrelsen insåge dock, att sådana speciella förhållanden kunde vara rådande

i vissa delar av riket, att det kunde vara önskvärt, att av förvaltningsutskottet

företagen anordning att låta distriktsbarnmorskor alternerande

uppehålla barnmorskebefattning å dylik anstalt kunde komma till ståndEnligt

styrelsens mening borde dock i sådant fall viss minskning av statsbidraget

till driften av anstalten åvägabringas. Styrelsen föresloge därför

förvaltningsutskottet, att efter därom närmare verkställd utredning till styrelsen

inkomma med förslag i nämnda hänseende.

I skrivelse till Kungl. Majit den 24 maj 1939 framhöll Västerbottens läns

förvaltningsutskott — som ansåg sig sakna anledning att taga initiativ till

en sänkning av statsbidraget till driften av ifrågavarande anstalter — att

gillande statsbidragsbestämmelser med medicinalstyrelsens tolkning innebure,

att landstingen komme i sämre läge med statsbidrag till förlossningsanstalter

än utan sådant bidrag. Enligt förvaltningsutskottets mening måste

styrelsens tolkning anses orimlig till sina verkningar med avseende på förlossningsanstalter

av mindre typ. Förvaltningsutskottet hemställde därför,

att Kungl. Majit, örn styrelsens tolkning av bestämmelserna vore riktig,

matte vidtaga åtgärder för bestämmelsernas ändring därhän, att distriktsbarnmorska

skulle vara skyldig svara för förlossningsvården vid anstalt med

ett högsta vårdplatsantal av sju utan att detta skulle föranleda någon minskning

av landstingets rätt till driftbidrag.

Med anledning av denna framställning förklarade Kungl. Maj:t genom

beslut den 21 mars 1940 hinder icke möta för landstinget att tills vidare,

till dess Kungl. Majit annorlunda förordnade, komma i åtnjutande av statsbidrag

i enlighet med bestämmelserna i kungörelsen den 21 juli 1937 (nr

743) angående statsbidrag till driften av förlossningsanstalter och väntehem

m. m. beträffande sådana vid sjukstugor inrättade förlossningsavdelningar,

som inrymde högst fem vårdplatsei’, oaktat att där icke funnes anställd

annan barnmorska än distriktsbarnmorska, till vilkens avlöning statsbidrag

utginge jämlikt den nyssnämnda dag utfärdade kungörelsen (nr 744) angående

statsbidrag till avlöning åt distriktsbarnmorskor och r e s e r v b a r n m o r s k o r

lii. m.

Samtidigt uppdrog Kungl. Majit åt medicinalstyrelsen att med beaktande

av sambandet mellan den öppna och slutna förlossningsvården till omprövning

upptaga spörsmålet, efter vilka grunder statsbidrag borde utgå till

driften av förlossningsavdelningar vid sjukstugor samt förlossningshem, där

vården ombesörjdes av en eller flera distriktsbarnmorskor, till vilkas avlöning

statsbidrag utginge enligt kungörelsen den 21 juli 1937 (nr 744), samt

för Kungl. Majit framlägga det förslag, vartill omprövningen kunde föranleda.

Härefter har medicinalstyrelsen i skrivelse den 6 april 1940 meddelat,

bland annat, att såsom led i den av styrelsen godkända planen för förlossningsvårdens

tillgodoseende inom Norrbottens län inginge tillhopa fem till

sjukstugor förlagda förlossningsavdelningar, som vardera inrymde högst fem

vårdplatser, och att vid samtliga dessa avsikt torde föreligga att såsom

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl. Majus proposition nr Ilo.

barnmorska anställa vederbörande distriktsbarnmorska. För två av dem

bade ansökan örn statsbidrag redan ingivits. I nämnda plan inginge jämväl

ett förlossningshem om fyra vårdplatser i Övertorneå, beträffande vilket

under hand uppgivits, att såsom barnmorska därstädes troligen komme att

anställas vederbörande distriktsbarnmorska.

Motsvarande vore fallet med vissa planerade förlossningsavdelningar inom

andra län, främst Kopparbergs län. Den möjligheten kunde heller icke uteslutas,

att samma fråga när som helst i samband med begärd ändring av

redan godkänd plan skulle kunna komma att uppstå inom annat landstingsområde.

Med hänsyn till vad sålunda anförts fann medicinalstyrelsen önskvärt,

att de för Västerbottens län gällande föreskrifterna finge tills vidare tilllämpas

inom samtliga landstingsområden, till dess en definitiv regleringhunnit

slutföras på grundval av det medicinalstyrelsen den 21 mars 1940 givna

uppdraget. Styrelsens skrivelse utmynnar i enlighet härmed i en hemställan

av sist angiven innebörd.

Denna skrivelse har hittills icke föranlett någon åtgärd från Kungl. Maj:ts

sida.

Medicinalstyrelsens förslag.

Med skrivelse den 24 oktober 1940 har medicinalstyrelsen framlagt förslag

till definitiv lösning av ifrågavarande spörsmål. Däri anför styrelsen,

som i det följande jämställer reservbarnmorska med distriktsbarnmorska,

till en början:

På senaste tiden hade vid flera förlossningsanstalter sådana svårigheter

uppstått för erhållande av nödig barnmorskehjälp, att risk förelåge, att vissa

sådana anstalter icke längre på tillfredsställande sätt skulle kunna drivas.

Denna omständighet vore av betydelse vid behandlingen av här ifrågavarande

spörsmål, ty därigenom måste distriktsbarnmorskor i högre utsträckning än

man förut tänkt sig komma till användning å förlossningsanstalterna.

Man syntes i dylikt avseende böra särskilja två olika fall, nämligen dels

fall, då distriktsbarnmorska antingen tillfälligtvis, exempelvis vid semester

eller kortare sjukledighet för den ordinarie barnmorskan, eller också regelbundet

viss dag eller vissa timmar per vecka tjänstgjorde vid förlossningsanstalt,

dels ock fall, då distriktsbarnmorska under längre tid vid dylik anstalt

utförde arbete, för vilket en särskild barnmorska borde vara fast anställd.

I det förra fallet syntes inga särskilda grunder erfordras för statsbidraget,

utan borde detsamma utgå med belopp, som för dag och barnaföderska

angivits i kungörelsen den 21 juli 1937 (nr 743). I det senare

fallet däremot ansåge styrelsen frågan örn fastställande av dylika särskilda

grunder böra övervägas.

För att lättare kunna avgöra, örn och i vilken utsträckning sådana särskilda

grunder erfordrades, hade styrelsen ansett det vara lämpligt att

beträffande för det dåvarande drivna barnbördsavdelningar vid sjukstugorna

i Västerbottens län verkställa vissa ekonomiska beräkningar. Med ledning

av för ändamålet infordrade uppgifter hade styrelsen för envar av nämnda

förlossningsanstalter under tre olika alternativ beräknat de under första

halvåret 1940 uppkommande inkomster och utgifter för landstinget, som

stöde i samband med frågorna om statsbidrag till driften av avdel
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majus proposition nr Ilo.

ningarna samt därstädes tjänstgörande barnmorskor. Det första alternativet

avsåge, att avdelningen dreves utan statsbidrag men med en distriktsbarnmorska

anställd, det andra, att driftbidrag utginge i enlighet med kungörelsen

den 21 juli 1937 (nr 743) och att en distriktsbarnmorska tjänstgjorde vid avdelningen,

samt det tredje slutligen, att driftbidrag utginge på sätt nyss

nämnts men att vid avdelningen funnes anställd särskild barnmorska. Resultatet

av beräkningarna framginge av följande sammanställning, däri med

nettoinkomst respektive nettoutgift avsåges landstingets inkomst av statsbidrag

och vårdavgifter, sedan i förekommande fall (alf. III) löneutgifter för

särskild anstaltsbarnmorska frånräknats.

Alternativ III.

Inkomster

kronor

Utgifter

kronor

j Nettoinkomst

i respektive

nettoutgift

i för halvt år

kronor

2,404

1,339

+ 1,065

1.024

1,339

— 315

1.994

1,339

+ 655

2,630

1.339

+ 1,291

Byske

Tärna

Åsele

Stensele

Alternatiy I.

Nettoinkomst

för halvt år

kronor

Alternativ II.

Nettoinkomst

för halvt år

kronor

vårdplatser),

n ''

)

» )

” )

1,348

576

1,116

1,398

2.404

1.024

1,994

2.630

Härefter fortsätter styrelsen:

Av sammanställningen framginge otvetydigt, att landstinget för de angivna

barnbördsavdelningarna skulle förorsakas högre nettoutgifter, örn särskild

barnmorska anställdes för att statsbidrag skulle få uppbäras enligt kungörelsen

den 21 juli 1937 (nr 743), än örn distriktsbarnmorska tjänstgjorde

därstädes och statsbidrag icke utginge till avdelningens drift. Utredningen

visade även, att ju lägre antalet vårdplatser och ju mindre antalet underhållsdagar

å avdelningen vore, desto större bleve landstingets nettoutgifter

eller desto mindre bleve dess nettoinkomster. Det syntes styrelsen troligt,

att örn motsvarande beräkningar gjordes i fråga örn barnbördsavdelningar

vid sjukstugor inom andra landstingsområden, man i stort sett skulle

komma till samma resultat.

Styrelsen vidhölle sitt tidigare gjorda uttalande, att, därest statsbidrag till

driften av barnbördsavdelning utginge jämlikt kungörelsen den 21 juli 1937

(nr 743) och distriktsbarnmorska vore anställd därstädes, skälig sänkning av

nämnda bidrag borde komma till stånd. En sådan sänkning borde, såsom

styrelsen tidigare framhållit, verkställas endast i fall, då distriktsbarnmorska

under längre tid utfört arbete vid anstalten, för vilket en särskild barnmorska

hade bort vara anställd. För att undvika svårigheter i den praktiska

tillämpningen av en sådan regel borde föreskrift meddelas därom, att, då

distrikts- eller reservbarnmorska under en tid av tillhopa minst tre månader

av ett och samma kalenderår å förlossningsavdelning vid sjukstuga eller å

förlossningshem utfört arbete, för vilket särskild barnmorska bort vara anställd,

statsbidraget till anstaltens drift skulle för den tid utöver tre månader

av kalenderåret, varunder tjänstgöringen varat, utgå med visst reducerat

belopp. Denna bestämmelse borde gälla vare sig en och samma

distrikts- eller reservbarnmorska hela tiden tjänstgjort därstädes eller örn

två eller flera sådana barnmorskor efter varandra utfört ifrågavarande arbete.

Anledningen till att styrelsen vid längre tjänstgöring än tre månader icke

förordat en nedsättning av statsbidraget för hela tjänstgöringstiden, vore

den, att, då statsbidraget utbetalades halvårsvis i efterskott, en dylik reduk
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

i

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

tion gång efter annan måste komma att påverka ett för det första halvåret

redan utbetalat statsbidrag, vilket syntes styrelsen mindre lämpligt.

För bedömande av frågan, med huru stort belopp statsbidraget skäligen

borde minskas, har styrelsen verkställt en utredning angående den nettoinkomst

i nyss angivna mening, som kunde beräknas hava erhållits vid en

var av barnbördsavdelningarna å Byske, Tärna, Åsele och Stensele sjukstugor,

därest distriktsbarnmorskor tjänstgjort därstädes under ett helt

kalenderår och statsbidrag utgått med i kungörelsen den 21 juli 1937 (nr

743) angivet belopp eller 3 kronor för vårddag under de tre första månaderna

samt antingen med 2 kronor eller ock med 1 krona för vårddag för

de återstående nio månaderna. I

Resultatet av de sålunda gjorda beräkningarna har styrelsen sammanställt

i följande tablå:

Sjukstugan i

Antalet

beräknade

stats- bidrags- beråt- agande

vård- dagar för

helt år

Antalet

beräknade

ej stats- bidrags- berät- tigande

vård- dagar för

helt år

Beräknad r

därest statsbidraget

för tid utöver

3 månader

minskas till 2 kro- nor per vårddag

ettoinkomst

därest statsbidraget

för tid utöver

3 månader

minskas till 1 krona

per vårddag

för helt

år kr.

för halvt

år kr.

för helt

år kr.

för halvt

år kr.

Byske............................

1,056

292

4,016

2,008

3,224

1,612

Tärna............................

448

128

1.712

856

1,376

688

Åsele............................

878

238

3,329

1.664

2,670

1,335

Stensele..........................

1,232

166

4,336

2,168

3,412

1,706

I anslutning härtill yttrar styrelsen fortsättningsvis:

En jämförelse mellan de enligt alternativ I i den tidigare intagna sammanställningen

och de i denna tablå för halvt år beräknade nettoinkomsterna

vid barnbördsavdelningarna å nyssnämnda fyra sjukstugor syntes utvisa, att

en nedsättning av statsbidraget under nio månader av ett kalenderår med

upp till 2 kronor skulle, därest distrikts- eller reservbarnmorska tjänstgjort,

komma att väl tillgodose det av Västerbottens läns förvaltningsutskott uttalade

önskemålet, att landstinget icke borde komma i sämre läge med statsbidrag

till dylik förlossningsanstalt än utan sådant bidrag. Styrelsen ansåge

sig dock böra förorda nedsättning med allenast 1 krona för vårddag,

avseende den tid utöver tre månader av kalenderåret, varunder distriktseller

reservbarnmorska utfört sådant arbete vid anstalten, för vilket en särskild

barnmorska hade bort vara anställd. I fall, då denna bestämmelse

komme att tillämpas, skulle sålunda under ett kalenderår bidraget för de

tre första månaderna utgå med belopp, som angivits i kungörelsen den 21

juli 1937 (nr 743), och för tid därefter vid barnbördsavdelning å sjukstuga

eller å förlossningshem örn minst sex vårdplatser med 2 kronor samt vid

förlossningshem örn högst fem vårdplatser med 1 krona, allt för dag och

barnaföderska. Styrelsen ansåge sig böra i detta sammanhang erinra örn

att enligt i nyssberörda kungörelse meddelad föreskrift statsbidrag ej finge

utgå för förlossningshem, som inrymmer högst fem vårdplatser, utan att

särskilda skäl därtill äro.

Med hänsyn till svårigheten att för närvarande erhålla nödig barnmorske
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr lid.

hjälp å vissa förlossningsanstalter funne sig styrelsen vidare böra räkna

nied möjligheten, att distriktsbarnmorska komma att uppehålla barnmorsketjänst

vid barnbördsavdelning å sjukstuga eller å förlossningshem, oavsett

clet antal vårdplatser avdelningen eller hemmet inrymde. Man syntes numera

till och med behöva gå så långt, att man tänkte sig möjligheten av

att pa en dylik större anstalt två distrikts- eller reservbarnmorskor samtidigt

måste inkallas till tjänstgöring och att vardera av dessa finge utföra

arbete därstädes, för vilket särskild barnmorska hade bort vara anställd,

skulle så ske och skulle envar av dessa barnmorskors tjänstgöring överstiga

tre månader under ett och samma kalenderår, syntes för den tid utöver tre

månader under, året, varunder den ena distrikts- eller reservbarnmorskan

salunda tjänstgjort samtidigt med den andra, en ytterligare nedsättning av

statsbidraget till driften av barnbördsavdelning å sjukstuga eller förlossningshem

örn minsj; sex vårdplatser böra ske. Enligt styrelsens mening borde

denna utgöra 50 öre per underhållsdag, varför sålunda statsbidraget i dess

helhet skulle komma att per underhållsdag utgå med 1 krona 50 öre. Förlossmngshem

örn högst fem vårdplatser syntes i detta sammanhang icke

i i\0ya beaktas, enär det vore tillfyllest, att en barnmorska vore fast anställd

a dylikt hem.

Da, emellertid vid större förlossningsanstalter åtminstone teoretisk möjlighet

funnes, att det sammanlagda belopp, varmed statsbidraget enligt det

ira framlagda förslaget skulle för år räknat reduceras, överstege det jämlikt

1''.v?01] ■ ^ iuni 1^37 (nr 298) örn anställande av distriktsbarnmorskor ni. m.

till distrcktsbarnmorskas avlöning, utgående högsta statsbidraget eller 2,100

kronoi örn året, syntes en föreskrift böra meddelas därom, att nedsättningen

av statsbidraget till driften av barnbördsavdelning vid sjukstuga eller förlossningshem

icke i något fall finge överstiga, då en distrikts- eller reservbarnmorska

utfört sådant arbete vid anstalten, för vilket en särskild barnmorska

bort vara anställd, 2,100 kronor samt, då två distrikts- eller reservbarnmorskor

samtidigt utfört dylikt arbete, för vilket två särskilda barnmoiskor

bort vara anställda, 4,200 kronor, allt för kalenderår räknat. I

I fråga örn distrikts- och reservbarnmorskas tjänstgöring å barnbördsavdelning

vid lasarett och barnbördshus anför styrelsen:

Den rådande barnmorskebristen hade gjort det nödvändigt att vid åtminstone

en . barnbördsavdelning å lasarett, nämligen i Tisby, för vilken avdelnings

drift statsbidrag ännu varken beviljats eller sökts, inkalla en ä två

distrikts- eller reservbarnmorskor för utförande av arbete, för vilket särskilda

barnmorskor bort vara anställda. Ehuru detta visserligen folie litania1''

styrelsens uppdrag, ansåge styrelsen sig dock i detta sammanhang böra

föreslå, att de för barnbördsavdelning vid sjukstuga samt förlossningshem

torordade. bestämmelserna måtte tillämpas jämväl i fråga om barnbördsavdelnmg

vid lasarett. Då sistberörda avdelningar ofta inrymde avsevärt flera

vårdplatser än dylika avdelningar å sjukstugor, komme den av styrelsen

föreslagna begränsningen till högst 2,100 kronor respektive 4,200 kronor av

nedsättningen av statsbidraget till avdelningens drift att bär få stor betydelse.

Med hänsyn till de stora barnbördsavdelningar, som ofta funnes å lasarett,

samt vikten av att, såvitt möjligt vore, särskilda barnmorskor alltid funnes

dar fast anställda, förordade styrelsen, att såsom särskilt villkor för statsbidragets

utgående för tid utöver tre månader av ett och samma kalenderår,

varunder distrikts- eller reservbarnmorska därstädes utfört sådant arbete’

för vilket särskild barnmorska bort vara anställd, borde föreskrivas, att styrelsen

därtill lämnat sitt medgivande.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Majus proposition nr Ilo.

Beträffande barnbördshus ansåge medicinalstyrelsen det icke böra ifrågakomma,

att distriktsbarnmorska någonsin för längre tid utförde arbete, för

vilket särskild barnmorska borde vara anställd. Av denna anledning syntes

dessa anstalter icke beliöva här beaktas.

Då styrelsen räknat med möjligheten, att den nu föreliggande bristen på

barnmorskor inom en icke alltför avlägsen framtid blir avhjälpt, har styrelsen

slutligen föreslagit, att, därest föreskrifter i ämnet komme att utfärdas i

huvudsaklig överensstämmelse med styrelsens förslag, dessa bestämmelsers

giltighet begränsades till viss tid, förslagsvis fem år. Av praktiska skäl

borde bestämmelserna träda i kraft den 1 januari visst år.

Under åberopande av vad sålunda anförts har medicinalstyrelsen hemställt,

att följande tillägg måtte göras till kungörelsen den 21 juli 1937

(nr 743) angående statsbidrag till driften av förlossningsanstalter och väntehem

m. m.:

»Därest vid barnbördsavdelning eller förlossningshem distrikts- eller reservbarnmorska

utfört sådant arbete, för vilket en särskild barnmorska bort

vara anställd, skall, för den tid utöver tre månader av ett kalenderår, varunder

denna tjänstgöring varat, det i § 3 angivna statsbidraget nedsättas

med en krona för dag och barnaföderska, dock högst med 2,100 kronor.

Därest vid barnbördsavdelning eller förlossningshem örn minst sex vårdplatser

två distrikts- eller reservbarnmorskor samtidigt utfört sådant arbete,

för vilket två särskilda barnmorskor bort vara anställda, skall, för den tid

utöver tre månader av ett kalenderår, varunder denna tjänstgöring varat,

det i § 3 angivna statsbidraget nedsättas med en krona 50 öre för dag och

barnaföderska, dock högst med 4,200 kronor.

Statsbidrag enligt ovanstående bestämmelser till driften av barnbördsavdelning

vid lasarett eller därmed jämställd sjukvårdsinrättning må utgå

endast för så vitt medicinalstyrelsen, efter därom av vederbörande gjord

framställning, medgivit, att arbetet, i vad det avser tid utöver tre månader

av ett kalenderår, får utföras av distrikts- eller reservbarnmorska.

Nu angivna bestämmelser skola gälla för en tid av fem år, räknat från

och med den 1 januari 1941. »

Avgivna yttranden m. in.

I utlåtande den 21 november 1940 har statskontoret, under hänvisning till

vad som förekommit i samband med tillkomsten av de på förevarande område

gällande bestämmelserna, funnit rimligt, att statsbidrag må utgå till

driften av förlossningsanstalt, oaktat vården därstädes ombesörjes av en

eller flera distriktsbarnmorskor, till vilkas avlöning statsbidrag utgår. I

likhet med medicinalstyrelsen håller emellertid statskontoret före, att det till

driften av förlossningsanstalt utgående statsbidraget i dessa fall bör reduceras.

Yad styrelsen i sådant avseende föreslagit har statskontoret för sin

del biträtt allenast med den jämkningen, att statskontoret ansett reduktionen

av driftbidraget böra inträda redan från och med första dagen för

distriktsbarnmorskas tjänstgöring å förlossningsanstalt.

Styrelsen för sveastea landstingsförbundet Ilar i ett den 28 november 1940

avgivet yttrande — under hänvisning till den sedan 1937 pågående snabba

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majus proposition nr Ilo.

utvecklingen av den slutna barnbördsvården nied därav följande ökad efterfrågan

på barnmorskor vid förlossningsanstalterna — inledningsvis betonat

vikten av att de ekonomiska mellanhavandena mellan staten och landstingen

klarläggas i förevarande hänseende.

Förbundsstyrelsen ifrågasätter till en början, huruvida en minskning av

statsbidraget till förlossningsanstalt överhuvudtaget är berättigad för den

händelse distriktsbarnmorska tjänstgör å denna. Förbundsstyrelsen utvecklar

sina motiv härför sålunda:

Såväl i det befolkningskommissionens betänkande, vilket legat till grund

för 1937 års reform på området, som i propositionen i ämnet hade framhållits

betydelsen av vidgat samarbete mellan öppen och sluten förlossningsvård.

I sådant syfte hade kommissionen bland annat föreslagit anordnande

av mindre förlossningshem, där två distriktsbarnmorskor skulle

vara stationerade med skyldighet att inom visst område på kallelse biträda

även vid förlossning i barnaföderskas hem. Där förutsättningar funnes,

borde en liknande form för sammanslagning av den slutna och öppna

vården tillämpas även vid vissa mindre barnbördsavdelningar vid sjukvårdsanstalt,

t. ex. där en anstaltsanställd barnmorska vore för litet för arbetets

tillgodoseende men tvenne barnmorskor för mycket. Dr organisatorisk synpunkt

hade kommissionen därvid ansett bäst, att den ena barnmorskan vore

helt anstaltsanställd, medan den andra hade till uppgift att biträda i anstaltsvården,

endast i den mån hennes arbete ute i distriktet icke lade

hinder i vägen härför.

I proposition nr 39 till 1937 års riksdag hade departementschefen anslutit

sig till kommissionens förslag men uttalat, att viss försiktighet vöre

påkallad i fråga örn anordnande av smärre förlossningshem med 3—5 platser

under tillsyn av två barnmorskor.

Riksdagen hade för sin del understrukit angelägenheten av att nuvarande

distrikts- och reservbarnmorskor toges i anspråk jämväl för den slutna barnbördsvården

i all den omfattning, som vårdförhållandena och omständigheterna

i övrigt medgåve.

Något uttalande, att statsbidraget till driften av de slutna barnbördsanstalterna

borde minskas, därest distrikts- och reservbarnmorskor tjänstgjorde

å dessa, gjordes varken av kommissionen, departementschefen eller

riksdagen, ehuru det måste lia stått klart för dem, att statsbidrag såväl till

driften av anstalten som till den där tjänstgörande distrikts- eller reservbarnmorskans

avlöning därigenom komme att utgå.

Under sådana förhållanden vore det naturligt, att landstingen bibragts

den uppfattningen, att någon reduktion av det statliga driftbidraget ej skulle

ske vare sig i fråga örn mindre förlossningsanstalter, där vården helt ombesörjdes

av distrikts- eller reservbarnmorskor, eller vid större anstalter, där

dylika barnmorskor användes för att biträda den anstaltsanställda barnmorskan.

Under denna förutsättning hade landstingen uppgjort sina planer

för den slutna barnbördsvården. Det vore ej osannolikt, att dessa planer i

något fall skulle ha fått en annan utformning, därest nu ifrågasatta restriktioner

beträffande det statliga driftbidraget varit kända.

Beaktas måste vidare, att genom utbyggnaden av den slutna barnbördsvården

behovet av distriktsbarnmorskor i väsentlig mån komme att reduceras,

vilket i sin tur medförde besparingar för staten. När barnbördsavdelningen

vid Byske sjukstuga öppnades, kunde exempelvis tvenne

distriktsbarnmorskebefattningar omedelbart indragas och ytterligare en

tjänst komme nu att slopas.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

11

Vid bedömande av förevarande spörsmål måste enligt styrelsens meninghänsyn

även tagas till att det statsbidrag, som utginge till distrikts- och

reservbarnmorskornas avlöning, vore otillräckligt. Utgångspunkten för 1937

års reform på barnmorskeväsendets område hade varit, att staten skulle

helt bestrida distrikts- och reservbarnmorskornas kontanta löner, medan

landstingen skulle gälda deras naturaförmåner. Emellertid hade dessa barnmorskors

kontanta minimilöner blivit så låga, att landstingen sett sig nödsakade

att bevilja barnmorskorna lönetillskott. Landstingens kostnader för

barnmorskeväsendet hade sålunda blivit ej oväsentligt högre än som från

början förutsatts.

De omständigheter, som sålunda berörts, tala enligt förbundsstyrelsens

mening för att man bör gå synnerligen varsamt tillväga, när det gäller

att få till stånd vissa reglerande bestämmelser med avseende å distriktsbarnmorskornas

tjänstgöring i den slutna vården och därmed förenade ekonomiska

mellanhavanden mellan staten och landstingen. Det av medicinalstyrelsen

utarbetade förslaget i detta hänseende anser förbundsstyrelsen

knappast hava erhållit en ur landstingssynpunkt fullt godtagbar utformning

utan göra vissa modifikationer önskvärda. Särskilt gäller detta de små förlossningshemmen

och -avdelningarna. Styrelsen fortsätter härefter:)

En utgångspunkt härför torde gällande statsbidragsbestämmelser kunna

giva. Det statliga driftbidraget utginge vid förlossningshem med 3—5

platser med 2 kronor för barnaföderska och dag, samt vid barnbördsanstalter

med minst 6 platser och förlossningsavdelningar vid lasarett och sjukstugor

med 3 kronor. Vid de små förlossningshemmen, med 3—5 platser, hade

alltid räknats med att barnmorskevården helt skulle bestridas av distriktsoch

reservbarnmorskor. Det vore väl huvudsakligen med tanke härpå, som

det statliga driftbidraget bestämts till en krona lägre vid dessa hem än vid

övriga förlossningsanstalter. Någon ytterligare minskning av statsbidraget

till dessa hem borde under sådana förhållanden ej gärna ifrågakomma.

Då sålunda vid de små förlossningshemmen anlitandet av enbart distriktseller

reservbarnmorskor för barnmorskevården ansetts motivera en minskning

av statsbidraget till 2 kronor per dag, kunde ifrågasättas, att statsbidraget

borde reduceras till 2 kronor per dag även vid andra förlossningsanstalter,

där barnmorskevården helt uppehölles av distrikts- eller

reservbarnmorskor, som ej sysslade med öppen vård. Denna regel kunde

emellertid enligt styrelsens mening icke tillämpas utan undantag.

De små förlossningsavdelningarna med högst 5 platser vid sjukstugor

vore med hänsyn till barnmorskebehovet otvivelaktigt att jämställa med förlossningshemmen.

Behov av en heltidsanställd barnmorska funnes sålunda

ej där. Då vidare dylika små avdelningar, såvitt av medicinalstyrelsens

skrivelse framginge, funnes eller vore planerade företrädesvis i starkt skattetyngda

landstingsområden, ansåge styrelsen skäl tala för att ej heller beträffande

dessa avdelningar någon minskning av statsbidraget, oaktat detta

utginge med 3 kronor per dag, borde göras, då vården helt ombesörjdes av

distrikts- eller reservbarnmorskor. Styrelsen vore sålunda i detta hänseende

av samma uppfattning, som Kungl. Majit tidigare intagit beträffande

de små förlossningsavdelningarna i Västerbottens län.

Med hänsyn till föreliggande brist på barnmorskor, vore det, som medicinalstyrelsen

framhållit, nödvändigt att använda distriktsbarnmorskor i viss

utsträckning jämväl å förlossningsavdelningar vid lasarett. Därför borde

enligt medicinalstyrelsens förslag'' fordras medgivande av ämbetsverket.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majit» proposition nr 115.

Emellertid vore det av vikt, att dylika förordnanden kunde göras utan

onödigt uppskov, exempelvis vid hastigt påkommande sjukdomsfall oell

dylikt. Med hänsyn härtill ställde sig förbundsstyrelsen tveksam mot förslaget,

att medicinalstyrelsens medgivande i dessa fall först borde inhämtas.

Förbundsstyrelsen har härjämte utgått från att avdrag icke skall ske

vid mera tillfällig tjänstgöring av distrikts- eller reservbarnmorska å förlossningsanstalt,

även örn tjänstgöringen skulle vara längre tid än tre månader.

I likhet med medicinalstyrelsen har förbundsstyrelsen vidare förordat,

att där reducering komme att äga rum, densamma skulle maximeras

till 2,100 kronor för år. Mot den föreslagna tidsbegränsningen av de nya

bestämmelsernas giltighet har förbundsstyrelsen icke haft något att erinra.

I detta sammanhang torde jag vidare få anmäla en från landstingets förvaltningsutskott

i Skaraborgs län den 9 januari 1941 inkommen framställningom

statsbidrag till förlossningshemmet i Tidaholm.

Detta förlossningshem, som är fristående och inrymmer sex vårdplatser,

började sin verksamhet den 1 maj 1940 men blev först den 15 oktober

samma år besiktigat och godkänt av medicinalstyrelsen. Genom beslut

den 6 december 1940 förklarade medicinalstyrelsen landstinget berättigat att

jämlikt föreskrifterna i kungörelsen den 21 juli 1937 (nr 743) komma i åtnjutande

av statsbidrag till hemmets drift från och med den dag efter den

15 oktober 1940, då landstinget styrkt, att en barnmorska, som icke vore

distrikts- eller reservbarnmorska, fast anställts vid hemmet.

I anledning av detta medicinalstyrelsens beslut har förvaltningsutskottet

i sin framställning anfört bland annat följande.

Landstinget i Skaraborgs län hade vid upprättandet av sin plan för förlossningsvårdens

ordnande och icke minst vid sitt ställningstagande till anordnandet

av ifrågavarande förlossningshem — som vore beläget på endast

eirka 3 mils avstånd från en i Falköping planerad större lasarettsavdelning

för barnbördsfall — icke kunnat undgå beakta de fördelar ur skilda synpunkter,

som sammanhängde med ett mindre, fristående förlossninghem,

vid vilket vissa för förlossningsvården ändock erforderliga distrikts- och

reservbarnmorskor skulle kunna stationeras.

I det av landstinget fastställda förslaget till inkomst- och utgiftsstat för

förlossningshemmet i Tidaholm, avseende tiden 1 april—31 december 1940,

hade räknats med 1,375 vårddagar och en driftkostnad örn 8,484 kronor, motsvarande

en kostnad av 6 kronor 17 öre per dag och barnaföderska, av

vilken kostnad 4 kronor beräknats bliva täckta genom fastställd vårdavgift

och författningsenligt statsbidrag. I avlöningsstaten för förlossningshemmet

inginge därvid likväl icke avlöningen till någon av de två vid hemmet stationerade

distriktsbarnmorskorna.

Under rådande konjunkturförhållanden med därav följande omfattande

kostnadsstegringar och sannolikt ofrånkomlig minskning av inflytande skatteintäkter

vore det synnerligen vanskligt, därest de av landstingen tillsynes

med stöd av gällande författningar beräknade statsbidragen till skilda vårdgrenar

icke skulle inflyta. Aven örn den ekonomiska belastningen å staten

under nuvarande förhållanden kunde ingiva vissa farhågor, torde en tidigare

icke beräknad överflyttning på landstingen av vissa kostnader för av lands
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr Ilo. 13

tingen omhänderhavda statsbidragsberättigade vårdverksamhetsgrenar knappast

vara lycklig eller motiverad.

Förvaltningsutskottet ville såsom sin uppfattning uttala, att anordnandet

av Tidaholms förlossningshem — även örn statsbidrag utginge såväl till där

tjänstgörande distriktsbarnmorskors avlöning som till hemmets driftkostnader

i övrigt — jämväl för staten innebure en fördel, enär till stor del

tack vare detta förlossningshems tillkomst antalet i hemmets naturliga upptagningsområde

tidigare anställda distriktsbarnmorskor redan kunnat minskas

med två, varjämte i samband med viss avgång under de närmaste åren

ytterligare två dylika tjänster torde kunna indragas. Aven om det kunde

tänkas, att någon av berörda tjänster skulle kunnat indragas jämväl därest

förlossningshemmet icke kommit till stånd, vore det för utskottet uppenbart,

att indragningen av i vart fall minst två distriktsbarnmorsketjänster måste

anses direkt sammanhänga med förlossningshemmets tillkomst och i anledning

därav minskad belastning å de uteslutande i öppen vård inom förlossningshemmets

rayon tjänstgörande distriktsbarnmorskorna. Då till varje

dylik barnmorska utginge ett statsbidrag örn lägst 1,500 kronor och högst

2,100 kronor, förelåge sålunda därigenom för staten en årlig besparing om

lägst 3,000 och högst 4,200 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts har förvaltningsutskottet anhållit,

att Kungl. Maj:t måtte, med upphävande av medicinalstyrelsens

nämnda beslut, medgiva, att statsbidrag med 3 kronor för dag och patient

finge utgå till förlossningshemmet räknat från och med den 1 maj 1940,

oaktat barnmorska, som icke vore distrikts- eller reservbarnmorska, ej anställts

vid hemmet. Därest reducering av statsbidraget ansåges böra äga rum,

har förvaltningsutskottet hemställt, att bidraget ej må sättas lägre än till

2 kronor för dag och patient, dock att reduktionen icke må överstiga 2,100

kronor för helt år räknat.

I utlåtande den 23 januari 1941 har medicinalstyrelsen, under hänvisning

till Kungl. Maj:ts förenämnda beslut angående driftbidrag till vissa förlossningsavdelningar

vid sjukstugor i Västerbottens län samt till vad styrelsen

i sin den 24 oktober 1940 dagtecknade utredningsskrivelse anfört, avstyrkt

bifall till nu ifrågavarande framställning.

Slutligen vill jag meddela, att medicinalstyrelsen i skrivelse den 31 augusti

1940 framlagt beräkningar angående medelsbehovet för hithörande ändamål

under nästa budgetår. Styrelsen har därvid erinrat om att i flertalet av de

av styrelsen godkända planerna för förlossningsvårdens tillgodoseende upptagits

ett högre antal vårdplatser än som legat till grund för de ursprungliga

beräkningarna av medelsbehovet för ifrågavarande ändamål samt att årskostnaderna

för driften av förlossningsanstalterna därför kunde förväntas småningom

överstiga det belopp, varmed man ursprungligen räknat, eller 1,525,000

kronor. Då emellertid styrelse^ icke funne möjligt att närmare beräkna hur

stort belopp, som kunde bliva erforderligt för ändamålet under det kommande

budgetåret, syntes det styrelsen lämpligt, att anslaget åter upptoges med

samma belopp som under ettvart av budgetåren 1938/39 och 1939/40 eller

1,525,000 kronor.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majlis proposition nr Ilo.

Departementschefen.

Ett av huvudsyftena med 1937 års reform i fråga örn förlossningsvården

var, såsom landstingsförbundets styrelse framhållit, att åvägabringa en vidgad

samverkan mellan den öppna och slutna förlossningsvården. Därvid förutsattes,

att distrikts- och reservbarnmorskorna skulle i viss omfattning tagas i

anspråk för tjänstgöring å förlossningsanstalter, vilket ock kommit till uttryck

i 4 och 10 §§ lagen örn anställande av distriktsbarnmorskor m. m. I dessa lagrum

föreskrives nämligen skyldighet för distrikts- och reservbarnmorska att

utan särskild ersättning efter anvisning av barnmorskestyrelsen tjänstgöra å

förlossningsanstalt, som drives av landsting eller stad utanför landsting.

Närmare bestämmelser rörande omfattningen och innebörden av denna

skyldighet hava icke meddelats. I den grundläggande propositionen i ämnet

(nr 39/1937) hava emellertid vissa riktlinjer för samarbetet angivits. Såsom en

lämplig form för samverkan mellan den öppna och slutna förlossningsvården

i mera glest befolkade trakter förordades sålunda inrättande av s. k. förlossningsrum

hos barnmorskor örn högst två vårdplatser, där distriktsbarnmorska

regelmässigt skulle ansvara för vården jämsides med att hon biträdde vid förlossningar

ute i distriktet.

För andra delar av landet rekommenderades anordnande av mindre, fristående

förlossningshem örn 3—5 vårdplatser, vid vilka två distriktsbarnmorskor

skulle stationeras med skyldighet att tjänstgöra jämväl i den öppna

vården. Genom användande av denna samarbetsform beräknades bland annat

det totala antalet tjänstebarnmorskor kunna nedbringas. I nämnda proposition

tillrådde jag emellertid viss försiktighet beträffande denna anstaltstyp,

främst med hänsyn till att den kunde leda till alltför stora rayoner med därav

följande olägenheter för barnaföderskorna.

Härjämte avsågos distrikts- och reservbarnmorskorna skola i mån av behov

biträda å större förlossningshem (örn minst sex vårdplatser) samt å barnbördsavdelningar

vid lasarett och sjukstugor. Därvid förutsattes som regel, att

särskild barnmorska skulle vara fast anställd vid hemmet eller avdelningen,

dock ej i fråga örn sjukstugeavdelningama, vilka ofta på grund av sin belägenhet

i glest befolkade trakter icke lämpligen kunde göras så stora, att anställande

av en särskild barnmorska vore motiverat. I dessa fall finge det alltså

bli beroende på omständigheterna, hur barnmorskehjälpen borde ordnas.

Beträffande de ekonomiska förhållandena innebar nyssnämnda proposition,

att statens bidrag till driften av samtliga förlossningsanstalter skulle utgå

med 2 kronor per dag och patient. Med hänsyn till detta relativt låga bidragsbelopp

ansåg jag mig icke böra ifrågasätta någon begränsning av statens

driftbidrag i de fall, då distrikts- eller reservbärnmorska anlitades vid förlossningsanstalt,

i synnerhet som propositionen jämväl föreslog en sänkning av

statens bidrag till avlöning åt distrikts- och reservbammorska i förhållande

till vad befolkningskommissionen förordat. I anledning av väckta motioner

(1:208 och 11:415), vari hänvisades till de relativt drygare kostnaderna för

driften av barnbördsavdelningar vid lasarett och sjukstugor, höjde emellertid

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

riksdagen driftbidraget vid dylika avdelningar samt fristående förlossningshem

örn minst sex vårdplatser till 3 kronor för vårddag. Härigenom synes

mig läget hava något förändrats. Det torde nämligen knappast kunna bestridas,

att de drygare driftkostnaderna vid sistnämnda anstalter bland annat

hava sin grund däri, att å desamma som regel kräves en heltidsanställd barnmorska

för att vården skall bliva tillfredsställande. Vid sådant förhållande

kan det givetvis med visst fog ifrågasättas, huruvida icke statens bidrag till

driften av dessa anstalter bör något begränsas i de fall, då distrikts- eller

reservbarnmorska, till vilkas avlöning statsbidrag utgår i annan ordning,

under ej alltför kort tid anlitas för arbetsuppgifter å förlossningsanstalt, för

vilkas tillgodoseende eljest krävts en särskild barnmorska. För egen del finnér

jag, i likhet med medicinalstyrelsen och statskontoret, en dylik begränsning

rimlig, varför jag i princip tillstyrker, att åtgärder i detta syfte vidtagas. Självfallet

böra härvid sådana åtgärder undvikas, som äro ägnade att förhindra

eller försvåra en vidgad samverkan mellan den öppna och slutna förlossningsvården.

Från nu angivna utgångspunkter torde anledning saknas att till omprövning

upptaga frågan örn en begränsning av driftbidraget till sådana fristående

förlossningshem, vilka inrymma högst fem vårdplatser. Beträffande dessa

har, såsom av det anförda framgår, redan från början räknats med att barnmorskevården

skulle helt eller delvis ombesörjas av distrikts- eller reservbarnmorskor,

vilka jämväl skulle tjänstgöra i den öppna vården. För dessa

hem gäller dessutom, liksom för förlossningsrummen hos barnmorskor, det

lägre statsbidragsbeloppet av 2 kronor för vårddag, vilket med hänsyn till

de senare årens prisstegringar icke torde böra underskridas. Spörsmålet begränsar

sig därmed till att avse storleken av driftbidraget till förlossningshem

örn minst sex vårdplatser samt barnbördsavdelningar vid lasarett och

sjukstugor i de fall, då distrikts- eller reservbarnmorska uppehåller bammorskebefattning

därstädes.

Barnbördsavdelningar vid lasarett skola enligt gällande statsbidragsbestämmelser

inrymma ett så stort antal vårdplatser, att minst en barnmorska kan

beräknas där erhålla full sysselsättning i förlossningsvård. Även vid förlossningshemmen

örn minst sex vårdplatser torde som regel fast anställd heltidsbarnmorska

erfordras. På av medicinalstyrelsen anförda skäl torde man emellertid

under nuvarande ^förhållanden böra räkna med att distrikts- eller reservbarnmorskor,

till vilkas avlöning statsbidrag utgår, komma att i anstaltsbammorskas

ställe handhava vården vid vissa anstalter av denna typ. En sådan

anordning kan även framdeles visa sig erforderlig och ändamålsenlig. I dessa

fall synes det naturligt, att driftbidraget reduceras med ett belopp, som per

vårddag räknat motsvarar kostnaden för en heltidsanställd anstaltsbarnmorska,

dock att avdraget icke bör överstiga statens bidrag till avlöning åt en distriktseller

reservbarnmorska. I betraktande av det genomsnittliga antal vårddagar,

som kan beräknas belöpa å en heltidsanställd anstaltsbarnmorska -— omkring

2,000 per år och anstalt — förefaller det härvid vara en godtagbar lösning att

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majus proposition nr 115.

i enlighet med medicinalstyrelsens förslag bestämma avdraget till 1 krona

per vårddag, dock högst 2,100 kronor för år.

Skulle två eller flera distrikts- eller reservbarnmorskor inkallas å samma

anstalt för att fullgöra två anstaltsbarnmorskors arbete, borde i konsekvens

härmed avdrag ske med 2 kronor per vårddag intill ett belopp av 4,200''kronor

för år. Vissa skäl tala emellertid för att i dessa fall, som torde komma att

höra till undantagen, tillämpa en något mildare reduceringsregel. Jag anser

mig därför böra biträda medicinalstyrelsens förslag härutinnan, enligt vilket

avdraget skulle begränsas till 1 krona 50 öre per vårddag, dock högst 4,200

kronor per år.

Vad jag nu förordat beträffande förlossningshem örn minst sex vårdplatser

och förlossningsavdelning vid lasarett torde böra äga tillämpning även å sådan

förlossningsavdelning vid sjukstuga, som inrymmer minst sex vårdplatser. Vad

åter angår sjukstugeavdelning, som inrymmer högst fem vårdplatser, torde sådan

avdelning i förevarande, hänseende kunna i stort sett jämställas med de

mindre förlossningshemmen. Behov av en särskild anstaltsbarnmorska föreligger

sålunda som regel icke å dessa avdelningar, och övriga utgifter för avdelningarnas

drift synas icke så väsentligt skilja sig från de mindre förlossningshemmens,

att de motivera ett högre driftbidrag. Enligt tillgängliga statistiska

uppgifter för år 1938 — det senaste år, för vilket officiella siffror föreligga

— uppgick sålunda medeldriftkostnaden vid sjukstugorna, frånsett utgifter

för nybyggnader och nyanskaffning, till 5 kronor 89 öre för vårddag,

medan motsvarande kostnad för tolv mindre fristående förlossningshem, vilka

ägdes av kommun eller röda korset, utgjorde 5 kronor 72 öre per vårddag. I de

fall, då distrikts- eller reservbarnmorskor helt ombesörja barnmorskevården

å ifrågavarande avdelningar, torde därför konsekvensen fordra, att driftbidraget

även till dessa avdelningar begränsas till 2 kronor för vårddag.

Såsom en gemensam förutsättning för att avdrag skall ske har jag utgått

från att distrikts- eller reservbarnmorskans tjänstgöring å anstalten icke skall

vara av tillfällig karaktär eller eljest hava kortare varaktighet. Av praktiska

skäl synes det mig härvid lämpligt att, på sätt medicinalstyrelsen förordat,

bestämma en viss minimitid, för vilken avdrag icke behöver verkställas.

Ehuru den av styrelsen i detta hänseende föreslagna gränsen, tre månader av

kalenderåret, för flertalet anstalter kan synas onödigt vid, har jag likväl ansett

mig böra godtaga densamma utom i de fall, då barnmorskevården regelmässigt

året runt ombesörjes av distrikts- eller reservbarnmorskor. I sistnämnda fall

synes mig någon bärande grund för avdragsfrihet under viss tid icke föreligga.

Med hänsyn till önskvärdheten av att särskild barnmorska såvitt möjligt

finnes anställd å barnbördsavdelning vid lasarett har medicinalstyrelsen

ansett, att såsom villkor för statsbidrags utgående utöver tre månader i de

fall, då distrikts- eller reservbarnmorska anlitas i anstaltsbarnmorskas ställe å

dylik avdelning, bör fordras medicinalstyrelsens medgivande till anordningen.

Häremot har landstingsförbundets styrelse ställt sig tveksam, framför allt

med tanke på förhållandena vid hastigt påkommande sjukdomsfall. Onekligen

kunna i dylika fall vissa olägenheter uppstå, därest medicinalstyrelsens till
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl Majds proposition nr Ilo.

stånd till barnmorskebefattnings uppehållande genom distrikts- eller reservbarnmorska

skall i förväg inhämtas. Enligt min mening torde den av medicinalstyrelsen

åsyftade kontrollen lika väl kunna vinnas genom att vederbörande

ålägges anmälningsskyldighet i de fall, då distrikts- eller reservbarnmorska

under längre tid än tre månader uppehåller barnmorskebefattning å

ifrågavarande lasarettsavdelningar. Jag förordar därför, att medicinalstyrelsens

förslag på denna punkt modifieras på sätt jag här antytt.

De av mig sålunda förordade grunderna innebära såsom allmän regel att, då

distrikts- eller reservbarnmorska under längre tid än tre månader per år anlitas

för handhavande av barnmorskevården å förlossningsanstalt, statsbidraget

utgår med 2 kronor för vårddag, medan detsamma, där särskild barnmorska

är anställd och sådan är av behovet påkallad, statsbidraget utgör 3 kronor

per vårddag. Det kan givetvis tänkas, att man, i stället för reglering av nu

ifrågavarande driftbidrag, verkställde en motsvarande reducering av statens

bidrag till distrikts- eller reservbammorskas avlöning för den tid, som hon

fullgjorde anstaltsbarnmorskas tjänst. Ett dylikt förfaringssätt låter sig

emellertid med fördel endast användas i de fall, då distrikts- eller reservbarnmorska

är helt tjänstledig för fullgörande av anstaltsbarnmorskas åligganden.

Däremot skulle det medföra svårigheter, därest distrikts- eller reservbarnmorska

samtidigt hade att tjänstgöra i såväl öppen som sluten vård, vilket

oftast torde bli fallet vid sjukstugeavdelningarna. Jag har därför icke upptagit

detta förfaringssätt till närmare prövning.

De nya grunderna torde böra lända till efterrättelse från och med den 1

januari 1941 och i enlighet med medicinalstyrelsens, av landstingsförbundets

styrelse utan erinran lämnade förslag, gälla för en tid av fem år. I de fall, då

statsbidrag sökts men ännu icke beviljats för tid före den 1 januari 1941,

synas de av Kungl. Majit den 21 mars 1940 meddelade bestämmelserna

böra för nämnda tid tillämpas å sjukstugeavdelningar och förlossningshem

om högst fem vårdplatser, medan för övriga förlossningsanstalter de nya

grunderna böra vinna tillämpning. Därigenom skulle likställighet vinnas

mellan sjukstugeavdelningarna i Norrbottens och Västerbottens län,, samtidigt

som en tillfredsställande lösning av frågan örn statsbidrag till förlossningshemmet

i Tidaholm skulle möjliggöras. Jag förutsätter i båda fallen,

att statsbidrag enligt dessa grunder kommer att utgå från och med dagen

för anstaltens öppnande. ^

Vad slutligen angår medelsbehovet för nästa budgetår, har medicinalstyrelsen

förordat en höjning av ifrågavarande anslag från nuvarande

1 300 000 till 1,525,000 kronor. Enligt min mening föreligga emellertid för närvarande

icke tillräckliga hållpunkter för en dylik höjning. Jag förordar därför,

att anslaget i anslutning till belastningen för sistförflutna budgetår uppföres

med oförändrat belopp.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit mätte

föreslå riksdagen att

Hillevig till riksdagens protokoll 194!. ti sami. Ar Ilo.

258 11 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Majus proposition nr Ilo.

dels godkänna de ändrade grunder för statsbidrag till driften

av förlossningsanstalter, sorn av mig förordats,

dels ock till Bidrag till driften av förlossningsanstalter och

väntehem m. m. för budgetåret 1941/42 anvisa ett förslagsanslag

av ................................................ kronor 1,300,000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att

till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Bertha Klemedtson.

Stockholm 11441. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1941:189 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till bidrag till driften av förlossningsanstalter och väntehem m. m. s. 4 i texten
  2. SU 1941:74 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till bidrag till driften av förlossningsanstalter och väntehem m. m. s. 1 i texten
  3. SU 1941:5 Utlåtande angående regleringen för budgetåret 1941!42 av utgifterna under riksstatens femte huvudtitel, innefattande anslagen till socialdepartementet. s. 52 i texten