Sök i Ratio Lex

Angående befrielse för K. E. Nygren m. fl. från ersättningsskyldighet

1941-02-28 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1941:120, Angående befrielse för K. E. Nygren m. fl. från ersättningsskyldighet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 120.

1

Nr 120.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående befrielse

för K. E. Nygren m. fl. från ersättningsskyldighet;

given Stockholms slott den 28 februari

1941.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

under punkterna l:o— 6:o hemställt.

GUSTAF.

Edgar Hosander.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 28 februari 1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Eriksson, Bergquist,

Andersson, Domö, Hosander.

Tillförordnade chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Rosander, anför:

l:o.

Vid upphandling av tälthyddor för arméns räkning under hösten 1939

antogs handelsbolaget med firma Holmsunds presenningsfabrik, innehavare

Karl Erik Nygren och Hilmer Amandus Ruthström, båda i Holmsund, efter

i vederbörlig ordning avgivet leveransanbud till leverantör av 400 tälthyddor

till arméförvaltningens intendenturdepartement. Emellertid visade sig handelsbolaget

icke kunna fullgöra de med upphandlingen förenade villkoren, varför

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 120.

543 41

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 1^0.

intendenturdepartementet återkallade antagandet av bolagets anbud. Till

följd härav måste förnyad upphandling av tälthyddor för intendenturdepartementets

räkning företagas senare under samma höst, varvid upphandlingspriset

blev åtskilligt högre än det av bolaget i förenämnda anbud upptagna. Då bolaget

och dess innehavare måste anses vara ersättningsskyldiga för de merkostnader,

som härigenom uppstodo för kronan för den förnyade upphandlingen,

instämde arméförvaltningens intendenturdepartement å kronans vägnar bolaget

och dess innehavare till Umeå domsagas häradsrätt med yrkande, att bolaget

och dess medparter måtte åläggas att gemensamt eller vilken bäst gälda gitte

i förevarande avseende till kronan utgiva tillhopa 14,400 kronor jämte ränta.

Genom utslag den 3 juli 1940 förpliktade häradsrätten handelsbolaget och

dess medparter att till kronan utgiva nyssnämnda belopp, 14,400 kronor,

jämte fem procent ränta därå från stämningsdagen den 30 januari 1940 tills

betalning skedde ävensom gottgöra kronan för utgifter å målet med 100

kronor.

I häradsrättens utslag sökte handelsbolaget och dess medparter ändring.

Genom dom den 29 oktober 1940, vilken vunnit laga kraft, fann hovrätten

för Övre Norrland ej skäl att göra ändring i häradsrättens utslag samt förpliktade

bolaget och dess medparter att solidariskt gottgöra kronan dess

utgifter å målet i hovrätten med fordrade 100 kronor.

Uti en den 4 februari 1941 dagtecknad skrift hava Nygren och Ruthström

anhållit att bliva befriade från eller erhålla avkortning av betalningsskyldigheten

för den skuld, vari de enligt förenämnda hovrättsdom häftade till

kronan, samt därvid anfört i huvudsak följande:

Otvivelaktigt hade det vid intendenturdepartementets förnyade upphandling

fordrade högre jjriset betingats av att de av stormaktskriget föranledda

varuprisstegringarna omöjliggjorde tillverkning utan förlust till ett så lågt

pris, som angivits i sökandenas anbud. Sökandena hade alltså under alla

förhållanden gjort stora förluster på sin leverans, även örn densamma fullföljts.

Några möjligheter att bemästra de uppkomna svårigheterna hade

därför icke förelegat. — Utmätning av handelsbolagets egendom ägde rum

den 2 september 1940 och auktion vore utsatt att äga rum den 11 februari

1941. Sökandena hotades nu att ställas inför utsikten att nedlägga sin

rörelse. Denna startades då sökanden Nygren genom olycksfall i arbete

hos Holmsunds Aktiebolag blivit invalid och sökanden Ruthström genom

rationalisering i samma bolag icke för framtiden kunde påräkna sysselsättning

i detsamma. Vid företagets start hade erhållits ett lån på 5,000 kronor

av Västerbottens företagarförening, till vilken medel ställdes till förfogande

från såväl staten som från kommuner, landsting och industriella företag för

att stimulera uppkomsten av småföretag inom industri och hantverk. På

detta lån återstode ett belopp av 1,700 kronor. Holmsunds Aktiebolag hade

under den första tiden efter företagets start tillhandahållit lokal för rörelsen

och hade sedermera utan ersättning levererat virke till uppförande av den

byggnad, däri rörelsen nu bedreves. Under sådana förhållanden ansåge

sökandena det vara ett allmänt intresse att deras rörelse fortfarande kunde

hållas igång till nytta för både landet och länet. — Sökandena finge därför

anhålla, att Kungl. Majit måtte av nåd efterskänka deras ifrågavarande skuld

till kronan eller ock i proposition till riksdagen hemställa örn avkortning

av sökandenas berörda skuld.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Majas proposition nr 120.

I ärendet hava utlåtanden avgivits av arméförvaltningens intendentur- och

civila departement den 14 oell av statskontoret den 22 februari 1941. Myndigheterna

hava därvid nied hänsyn till föreliggande omständigheter tillstyrkt,

att Nygren och Ruthström befriades från den ifrågavarande ersättningsskyldigheten,

därest de före utgången av år 1941 till kronan inbetalade ett

belopp av 1,440 kronor, d. v. s. en tiondel av det utdömda skadeståndets

kapitalbelopp.

Enligt vad som nu kan förutses lärer det med hänsyn till vad i ärendet Departementsupplysts

örn sökandenas ekonomiska förhållanden få anses vara i det närmaste ^

uteslutet, att de skola kunna inom rimlig tid gälda det ansenliga skuldbelopp,

vari de enligt förenämnda hovrättsdom den 29 oktober 1940 häfta

till kronan. Därest inga lättnader medgivas beträffande skuldens betalning,

löpa Nygren och Ruthström därför risken att under hela sitt återstående

liv få dragas med en synnerligen betungande skuldbörda.

Vid nu nämnda förhållanden och med hänsyn till vad i ärendet upplysts

angående sökandenas personer finner jag starka billighets skäl tala för ett

bifall till deras hemställan örn skuldens efterskänkande i enlighet med de i

ärendet hörda myndigheternas förslag.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen medgiva,

att Karl Erik Nygren och Hilmer Amandus Ruthström,

båda i Holmsund, må, därest de före den 1 januari

1942 till arméförvaltningen inbetala ett belopp av 1,440 kronor,

befrias från återstoden av dem jämlikt hovrättens för Ovre

Norrland dom den 29 oktober 1940 åliggande betalningsskyldighet

till kronan.

2:o.

I april 1940 upptäcktes en skada å ångpannan i Gotlands infanteriregementes

tvättinrättning. Anledningen till skadan synes enligt verkställd utredning

hava varit, att maskinisten vid regementet, Johan Verner Marklund,

underlåtit att i tid föranstalta örn rengöring av ångpannan.

Med anledning av vad sålunda förekommit ställdes Marklund av vederbörande

åklagare under åtal vid regementets fältkrigskrätt under yrkande,

att Marklund måtte ådömas ansvar för tjänsteförsummelse m. m. och förpliktas

ersätta kronan kostnaderna för reparation av den skadade ångpannan

med 746 kronor 55 öre.

Genom utslag den 12 juni 1940 förpliktade fältkrigsrätten — jämte det

fältkrigsrätten dömde Marklund, bland annat, för försummelse vid fullgörande

av tjänsteplikt till disciplinstraff av arrest utan bevakning i tre dagar —

Marklund att till statsverket utgiva ersättning för ångpannans reparation

med ett till 500 kronor nedsatt belopp.

Häröver anförde såväl åklagaren som Marklund besvär hos krigshovrätten,

som enligt utslag den 18 juli 1940 fann skäl icke vara av någondera klagan
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

4 Kungl. Majus proposition nr ISO.

den anfört, som föranledde ändring i fältkrigsrättens utslag. Sedan Marklund

härefter fullföljt talan genom besvär hos Kungl. Majit, fann Kungl.

Majit genom utslag den 4 november 1940 ej skäl att göra ändring i krigshovrättens

utslag.

I besvären har Marklund därjämte anhållit att, därest hans talan icke

kunde bifallas, av nåd bliva befriad från den honom ålagda betalningsskyldigheten.

Till stöd härför har Marklund åberopat de vid tillfället rådande

synnerligen svåra arbetsförhållandena, samt anfört, att han saknade möjlighet

att erlägga det utdömda skadeståndet på annat sätt än genom att skuldsätta

sig för hela beloppet.

Arméförvaltningens fortifikationsstyrelse har i utlåtande i ärendet den 3 december

1940 anfört följande:

Av handlingarna i målet lärer framgå, att till uppkomsten av ifrågavarande

skada å ångpannan i Gotlands infanteriregementes tvättinrättning bidragit

ett flertal omständigheter, över vilka Marklund icke själv kunnat råda. Det

intensiva arbetet med rustning och underhåll av de av regementet organiserade

förbanden under mobiliseringen i början av innevarande år synes ha

ställt stora krav på tvättinrättningen. Det är förklarligt, att Marklund under

sådana omständigheter, för att tvättinrättningens kapacitet skulle kunna till

det yttersta utnyttjas, tagit större risker för skada å ångpannan än han

skulle ha gjort under normala förhållanden. Härtill kommer att Marklunds

arbetsuppgifter som helhet betraktade under ifrågavarande tid synas hart

när ha svällt utöver vad som rimligen kunnat av honom fordras. Dessa

omständigheter torde icke böra förbises, då det gäller att bedöma Marklunds

skuld till det inträffade. —- I avgivet yttrande i ärendet har fortifikationsstyrelsens

värmeingenjör tillstyrkt, att‘Marklund befriades från att

gälda det honom ådömda skadeståndet och bland annat anfört, att Marklund

vöre en av arméns bättre maskinister som under normala förhållanden

skött sitt arbete på ett mycket förtjänstfullt sätt samt visat stort intresse

för att hålla honom anförtrodda anläggningar i bästa möjliga skick. — Med

anledning av vad sålunda anförts får fortifikationsstyrelsen tillstyrka bifall

till Marklunds förevarande ansökning.

Statskontoret har i utlåtande den 8 januari 1941 ansett sig på de av arméförvaltningens

fortifikationsstyrelse anförda skäl icke böra framställa någon

erinran mot att Marklund befriades från den honom ålagda ersättningsskyldigheten

samt därför tillstyrkt, att Kungl. Majit måtte i proposition till

riksdagen föreslå, att kronans ifrågavarande fordran efterskänkes.

I anslutning till vad myndigheterna anfört finner jag mig böra tillstyrka,

att Marklund befrias från ifrågavarande ersättningsskyldighet till kronan.

Jag hemställer fördenskull, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

medgiva,

att Johan Verner Marklund må befrias från honom jämlikt

Kungl. Majits utslag den 4 november 1940 åliggande skyldighet

att till kronan utgiva ersättning med 500 kronor.

9

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 120.

3:o.

Den 15 januari 1940 ombesörjde furiren vid Karlsborgs luftvärnsregemente

nr 8/1 Karl Viktor Erland Birath med en kronan tillhörig lastautomobil

transport av viss materiel från Kingshamn till Malmö, därvid värnpliktiga

nr 354 46/1939 Erik Andersson och nr 816 46/1939 Elof Andersson tjänstgjorde

såsom förare av bilen. Efter framkomsten till Malmö hade bilen

uppställts invid gamla museibyggnäden därstädes och hade bilens kylarvätska,

som utgjorts av enbart vatten, icke blivit urtappad, med påföljd att

bilens motor på grund av rådande stark kyla under påföljande natt frusit

sönder.

Birath, Erik Andersson och Elof Andersson ålades sedermera, efter

yrkande av åklagare, av krigsrätten vid Södra skånska infanteriregementet

genom utslag den 17 februari 1940, enär de genom vårdslöshet vid handliavandet

av bilen finge anses hava vållat skadorna å densamma, att en för

alla och alla för en ersätta kronan för den därigenom uppkomna skadan

med 1,592 kronor 96 öre.

Krigshovrätten, där Birath, Erik Andersson och Elof Andersson anfört

besvär över krigsrättens utslag, fann genom utslag den 16 april 1940 skäl

ej vara av någon av klagandena anfört, som föranledde ändring i överklagade

utslaget.

Uti en av inspektören för artilleriet, jämte såväl eget yttrande som yttrande

av chefen för Karlsborgs luftvärnsregementes depå, den 30 maj 1940

överlämnad skrift hava Birath, Erik Andersson och Elof Andersson — under

åberopande av att gäldandet av den ådömda skadeersättningen skulle medföra

betydande ekonomiska svårigheter — anhållit örn befrielse från skadeståndsskyldigheten.

Cliefen för Karlsborgs luftvärnsregementes depå har under framhållande av

de stora förtjänster, som sökandena visat under sin tjänstgöring, samt med

hänsyn till att grov vårdslöshet icke varit orsaken till skadan, tillstyrkt bifall

till ansökningarna.

Arméförvaltningens tyg- och civila departement hava i utlåtande den 6 september

1940 bland annat anfört att med hänsyn till de förhållanden, varunder

automobiltransporten skett, och den kraftiga temperatursänkning, som

ägt rum i Skåne den 15—16 januari 1940, den vårdslöshet, sökandena låtit

komma sig till last, icke kunde betraktas såsom grov. På grund härav och

med beaktande av vad i ärendet i övrigt anförts, tillstyrkte departementen

under åberopande av Kungl. Maj:ts, efter riksdagens medgivande, den 30

mars 1940 i likartat fall meddelat beslut, att sökandena helt måtte befrias

från dem ålagd ersättningsskyldighet.

Statskontoret har i utlåtande den 25 september 1940 anfört, att den i förevarande

fall uppkomna skadan finge anses hava föranletts av en jämförelsevis

grov vårdslöshet hos sökandena. Med hänsyn härtill hyste statskontoret

starka betänkligheter mot ett eftergivande av den sökandena ådömda skadeståndsskyldigheten

men ansåge sig i betraktande av Kungl. Maj:ts beslut i

tidigare liknande fall icke kunna motsätta sig ett tillmötesgående av fram
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

6 Kanyl. Majus proposition nr 120.

ställningen. Ämbetsverket ansåge sig dock icke kunna förorda helt efterskänkande

av skadeståndsskyldigheten utan ville för sin del föreslå att envar

av sökandena, därest lian inom viss angiven tid inbetalade ett belopp av

150 kronor, måtte befrias från återstoden av honom åvilande ersättningsskyldighet.

I anslutning till statskontorets yttrande anser jag mig böra föreslå,

att envar av Birath, Erik Andersson och Elof Andersson mot inbetalande

•av 150 kronor befrias från sin därefter återstående ersättningsskyldighet till

statsverket. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att bestämma den tidpunkt,

inom vilken ifrågavarande betalningsskyldighet skall vara fullgjord.

Under åberopande av det anförda hemställer jag alltså, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen medgiva,

att envar av Karl Viktor Erland Birath, Erik Andersson

och Elof Andersson må, därest han inom tid, som av

Kungl. Majit må bestämmas, inbetalar ett belopp av 150 kronor,

befrias från återstående betalningsskyldighet till kronan enligt

krigshovrättens utslag den 16 april 1940.

4:o.

Den 24 februari 1940 utförde värnpliktige nr 32 233/1935 Rolf Axel

Ekeberg enligt order en körning från Vitså brygga till Västerhaninge station

i Stockholms län med en för marinens räkning förhyrd, av Ekeberg omhänderhavd

lastautomobil. Ekeberg hade därvid underlåtit att i förväg tillse

att förrådet av olja i motorn varit tillräckligt, med den påföljd, att motorn

på grund av oljebrist allvarligt skadades.

Efter åtal vid särskilda krigsrätten för kustflottan dömdes Ekeberg genom

krigsrättens utslag den 5 april 1940 för vårdslöshet i fullgörande av tjänsteplikt

jämlikt 130 § strafflagen för krigsmakten att undergå disciplinstraff

av vaktarrest i tre dagar samt förpliktades att ersätta kronan kostnaden för

reparation av motorn med 450 kronor ävensom till bilens ägare utbetalt belopp

för den tid bilen reparerats med 120 kronor, tillhopa 570 kronor.

Krigsrättens utslag har vunnit laga kraft.

Hos Kungl. Majit har sedermera Ekeberg under framhållande av sin svaga

ekonomiska ställning anhållit örn befrielse från den honom sålunda ålagda

ersättningsskyldigheten.

Marinförvaltningen har i utlåtande den 2 augusti 1940 — med instämmande

i ett av chefen för kustflottan avgivet yttrande i ärendet, däri denne

framhållit, bland annat, att kustflottans bilförare på grund av den stränga

vintern 1939/40 haft en synnerligen påfrestande tjänstgöring — tillstyrkt

bifall till Ekebergs ansökning.

Statskontoret har i utlåtande den 14 augusti 1940 anfört, att, då uppgifter

rörande Ekebergs ekonomiska ställning saknades och i övrigt intet förebragts

av beskaffenhet att böra för Ekeberg medföra befrielse från eller

nedsättning av det honom ådömda skadeståndsbeloppet, ämbetsverket icke

kunde tillstyrka bifall till ansökningen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. MajUs proposition nr 12Ö.

I anledning av statskontorets berörda yttrande har marinförvaltningen

den 20 februari 1941 avgivit förnyat utlåtande i ärendet och därvid, med

bifogande av en av Ekeberg lämnad redogörelse för sin ekonomiska ställning,

utvisande att Ekeberg icke hade några sparade medel men väl resterade

för oguldna skatter med över 500 kronor, anfört, bland annat, att ämbetsverket

måste anse sökandens ekonomiska ställning vara sådan, att han icke

utan mycket stora uppoffringar kunde erlägga ifrågavarande skadeståndsbelopp.

Marinförvaltningen vidhölle därför sitt i utlåtandet den 2 augusti

1940 uttalade tillstyrkande av bifall till ansökningen.

Med hänsyn till de i ärendet föreliggande omständigheterna finner jag Departements

mig böra tillstyrka, att Ekeberg befrias från ifrågavarande ersättningsskyl- chetendighet

å 570 kronor.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva

att Kolf Axel Ekeberg må befrias från honom jämlikt

särskilda krigsrättens för kustflottan utslag den 5 april 1940

åliggande skyldighet att till kronan utgiva skadestånd med

570 kronor.

5:o.

Den 19 februari 1940 företog sig korpralen vid flygkrigsskolan Ehle

Malmström att i strid mot gällande bestämmelser köra ett honom i egenskap

av gruppmekaniker anförtrott flygplan för egen motor in till hangaren.

Härvid råkade han köra mot hangarporten, varvid flygplanets propeller skadades.

Enligt Malmströms egen uppgift hade han ägt kännedom örn att

han icke ägt rätt att framföra flygplanet för egen motor på marken; att han

det oaktat gjort detta hade berott på att han icke hade haft tillräckligt med

personal för att draga in flygplanet i hangaren.

Sedan Malmström med anledning härav ställts under tilltal vid flygkrigsskolans

krigsrätt, fann krigsrätten i utslag den 26 februari 1940 utrett, att

Malmström, ehuru han icke ägt rätt att föra flygplanet, likväl kört detsamma,

därvid flygplanet tomat emot en hangarport och erhållit skador,

vilkas avhjälpande droge en kostnad av 200 kronor. På grund härav prövade

krigsrätten rättvist jämlikt 130 § strafflagen för krigsmakten döma

Malmström att för oförstånd i fullgörande av tjänsteplikter undergå disciplinstraff

av vaktarrest i fem dagar, varjämte Malmström förpliktades ersätta

statsverket med 200 kronor. Krigsrättens utslag har vunnit laga kraft.

Uti en av chefen för flygvapnet, jämte eget yttrande, den 2 april 1940

överlämnad skrift har Malmström — under åberopande bland annat, att han

icke ägde andra tillgångar än den honom tillfallande lönen samt vissa å

sparbanksbok obligatoriskt insatta avlöningsmedel — anhållit om befrielse

från skadeståndsskyldigheten.

Flygför vältning en har i utlåtande i ärendet den 31 maj 1940 anfört föl

jander

Anledningen till att Malmström förflyttat flygplanet å marken med hjälp

av flygplanets motor i stiillet för att anlita handräckningsmanskap, synes

s. 8 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

8 Kungl. Majus proposition nr 120.

efter vad flygförvaltningen inhämtat hava varit att han därigenom åsyftat att

snabbare utföra ett honom anförtrott tjänsteuppdrag. Tillräckligt handräckningsmanskap

hade vid ifrågavarande tillfälle icke stått till förfogande

och uppskov hade med hänsyn till rådande kyla varit olämpligt. Beredskapsförhållanden

hade inverkat för uppkomsten av det läge, vilket sålunda

utgjorde förklaringen till att Malmström handlade självrådigt.

Därest Malmström ägt rätt att föra flygplanet torde han jämlikt 33 § ‘

strafflagen för krigsmakten kunna vinna befrielse från skyldighet att gälda

skada eller kostnad.

Enär billighetsskäl synas tala för att Malmström vinner befrielse från

den honom av krigsrätten ådömda ersättningsskyldigheten till kronan och

att hans sparmedel således icke tagas i anspråk för den uppståndna skadans

ersättande och detta tillika finner stöd i riksdagens beslut över Eders

Kungl. Maj:ts proposition nr 65 punkt 1 till innevarande års lagtima riksdag,

angående befrielse för vice korpralen S. H. Hansson m. fl. från ersättningsskyldighet,

får flygförvaltningen hemställa, det täcktes Eders Kungl. Majit

i proposition föreslå riksdagen medgiva, att kronans fordran hos Malmström,

200 kronor, må efterskänkas och berörda belopp ur flygförvaltningens

räkenskaper avskrivas.

Statskontoret har i utlåtande den 10 juli 1940 anfört, att ämbetsverket

funne det tveksamt, huruvida sökanden borde helt befrias från erläggande

av det honom ådömda skadeståndsbeloppet, men att ämbetsverket emellertid

med hänsyn till Kungl. Majits beslut i tidigare liknande fall dock ville tillstyrka,

att Kungl. Majit i proposition till riksdagen måtte föreslå, att kronans

fordran hos Malmström, 200 kronor, måtte i sin helhet efterskänkas.

Med hänsyn till att Malmström, därest han ägt rätt att föra ifrågavarande

flygplan, jämlikt 33 § strafflagen för krigsmakten kunnat befrias från skadeståndsskyldighet,

och i betraktande av övriga föreliggande omständigheter

vill jag tillstyrka, att Malmström befrias från ifrågavarande ersättningsskyldighet

å 200 kronor.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att Ebbe Malmström må befrias från honom jämlikt flygkrigsskolans

krigsrätts utslag den 26 februari 1940 åliggande

skyldighet att till kronan utgiva skadestånd med 200 kronor.

6:o.

Den 8 mars 1940 inträffade vid Roslagens flygflottilj en sammanstötning

mellan två på flottiljens uppställningsplats befintliga flygplan, förorsakad

av att värnpliktige nr 159 55/1939 Sven Harald Pettersson, som varit sysselsatt

med att varmköra motorn å det ena flygplanet, satt detta i gång och

företagit en sväng å uppställningsplatsen för att förflytta planet till i höjd

med andra å platsen uppställda flygplan och därvid bakifrån påkörde ett

av dessa. Härvid skadades propellern å det av Pettersson omhänderhavda

planet.

Efter åtal vid stationskrigsrätten vid Stockholms örlogsstation dömdes

Pettersson genom stationskrigsrättens utslag den 12 april 1940 för vad han

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Majds proposition nr 120.

sålunda låtit komma sig till last jämlikt 130 § strafflagen för krigsmakten

att undergå disciplinstraff av vaktarrest i åtta dagar samt förpliktades att

ersätta kronan den å flygplanet uppkomna skadan med 688 kronor. Krigsrättens

utslag kar vunnit laga kraft.

Uti en av chefen för flygvapnet, jämte såväl eget yttrande som yttrande

av flygförvaltningen, den 18 juli 1940 överlämnad skrift har Pettersson anhållit

om befrielse från skadeståndsskyldigheten.

Chefen för flygvapnet har tillstyrkt bifall till ansökningen.

Flygförvaltningen har i sitt yttrande anfört följande:

Av förhörs- och rättegångsprotokoll i målet inhämtas, att Pettersson erhållit

order att varmköra motorn på ett å isen framför Roslagens flygflottiljs

hangarer befintligt flygplan. Under tiden som denna order utfördes, skedde

en omplacering av övriga flygplan å isen, varvid ett av dessa flygplan placerades

mitt framför det av Pettersson omliänderkavda flygplanet. Då

Pettersson skulle flytta sitt flygplan, vilket skedde med hjälp av motorn,

för att ställa detsamma i linje med de övriga flygplanen, råkade flygplanet

att kollidera med det framför detsamma stående flygplanet. Enligt vad

Pettersson i målet uppgivit, har han icke haft kännedom örn att han icke

ägde rätt att föra flygplanet men väl förstått, att detta icke var tillåtet.

Anledningen till att han själv förflyttat flygplanet å isen med hjälp av flygplanets

motor i stället för att anlita handräckningsmanskap hade varit att

dylikt manskap vid ifrågavarande tillfälle icke funnits i närheten.

Elygförvaltningen får erinra om att, därest Pettersson ägt rätt att föra

flygplanet, han lärer jämlikt 33 § strafflagen för krigsmakten kunnat vinna

befrielse från skyldighet att gälda skada eller kostnad.

Enär billighetsskäl synas tala för att Pettersson vinner befrielse från den

honom av stationskrigsrätten ådömda ersättningsskyldigheten till kronan och

att hans sparmedel således icke tagas i anspråk för den uppståndna skadans

ersättande och detta tillika finner stöd i riksdagens beslut i anledning av

Eders Kungl. Maj:ts proposition nr 65 p. 1 till innevarande års lagtima

riksdag, angående befrielse för vice korpralen S. H. Hansson m. fl. från ersättningsskyldighet,

får flygförvaltningen hemställa, det täcktes Eders Kungl.

Majit i proposition föreslå riksdagen medgiva, att kronans fordran hos

Pettersson, 688 kronor, må efterskänkas och berörda belopp ur flygförvaltningens

räkenskaper avskrivas.

Statskontoret har i yttrande den 3 augusti 1940, då i ärendet icke meddelats

några uppgifter angående sökandens ekonomi, funnit sig kunna förorda

bifall till den gjorda ansökningen endast under den förutsättning, att

gäldandet av det Pettersson ådömda skadeståndet skulle för honom bliva

alltför betungande.

I anledning härav har flygförvaltningen den 20 september 1940 avgivit förnyat

utlåtande i ärendet och därvid anfört följande:

Pettersson, vilken från och med den 27 april 1940 inkallats till tjänstgöring

under förstärkt försvarsberedskap, uppbär för närvarande terminslön

med 15 kronor per lönetermin. I sitt civila yrke är Pettersson handelsbiträde

med en lön av 30 kronor per vecka i ett för allt. Han äger icke

några privata sparmedel och resterar för oguldna utskylder med omkring

100 kronor. Hans övriga skulder torde för närvarande belöpa sig till 75

kronor. Pettersson är ogift och bosatt hos sina föräldrar. Dessa leva i

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 120. 548 u 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 120.

små ekonomiska omständigheter. Fadern är brädgårdsarbetare och måste

tidvis gå arbetslös. Pettersson har sex syskon, av vilka två äro inkallade

till tjänstgöring under förstärkt försvarsberedskap. Något familjebidrag utgår

icke. — Med hänsyn till föreliggande omständigheter finner flygförvaltningen

att gäldaudet av det Pettersson ådömda skadeståndet skulle för honom

bliva alltför betungande.

Med hänsyn såväl till vad i ärendet blivit upplyst rörande Petterssons

ekonomiska förhållanden som ock till övriga föreliggande omständigheter

tillstyrker jag, att Pettersson befrias från ifrågavarande ersättningsskyldighet

å 688 kronor.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att Sven Harald Pettersson må befrias från honom

jämlikt stationskrigsrättens vid Stockholms örlogsstation utslag

den 12 april 1940 åliggande skyldighet att till kronan utgiva

skadestånd med 688 kronor.

Vad tillförordnade departementschefen under punkterna

l:o—6:o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter

instämma, behagar Hans Majit Konungen bifalla

samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga

vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Lars Wikland.

Stockholm 1941. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1941:185 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majlis proposition angående befrielse för K. E. Nygren m. fl. från ersättningsskyldighet. s. 2 i texten
  2. SU 1941:72 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för K. E. Nygren rn. fl. från ersättningsskyldighet. a1 i texten