Sök i Ratio Lex

Angående pension dt vissa i statens tjänst anställda personer m. fl

1941-02-21 · 18 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 18 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1941:124, Angående pension dt vissa i statens tjänst anställda personer m. fl

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

1

Nr 124.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pension dt vissa

i statens tjänst anställda personer m. fl.; given Stockholms

slott den 21 februari 1941.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

under punkterna l:o—8:o hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21 februari

1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler uppkomna

frågor örn pension åt i det följande angivna personer och anför därvid.

1 :o.

Förra kanslibiträdena å Södra Åsbo och Bjäre domsagas kansli Göta Holmgren

och Olga Holmgren. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

beträffande Göta Holmgren,

att hon är född den 1 maj 1874 och således 66 år gammal;

att hon varit anställd såsom icke rättsbildat biträde (kanslibiträde) å Södra

Åsbo och Bjäre domsagas kansli i Ängelholm under tiden 1 januari 1917—

30 juni 1940 eller alltså under 23 V2 år;

Bihang till riksdagens protokoll 19il. 1 sami. Nr 124. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

att hon under denna sin anställning utöver verkställande av utskrifter och

införande efter koncept eller diktamen i dombok och protokoll fört vissa

diarier och förteckningar, varjämte hon under en del av anställningstiden

självständigt uppsatt förslag till vissa protokoll;

att hon före år 1917 under omkring 10 år i sitt hem arbetat för domsagans

räkning genom verkställande av utskrifter m. m.;

att hennes månadslön, som vid början av anställningen å domsagokansliet

utgjort 125 kronor, sedermera successivt höjts till 200 kronor, dock att densamma

från och med den 1 januari 1936 utgjort 175 kronor;

att till pensionsförsäkring för henne jämlikt kungörelsen den 20 maj 1927

(nr 179) med vissa föreskrifter angående de vid domsagornas kanslier anställda

icke rättsbildade biträden under tiden 1 januari 1928—30 juni 1940

av vederbörande häradshövding till pensionsstyrelsen inbetalats 100 kronor

för år räknat;

att på grund av omförmälda pensionsförsäkring från och med den 1 juli

1940 till Göta Holmgren utgår en årlig pension av 177 kronor 60 öre;

samt att hon äger ett kapital på omkring 3,000 kronor; och

beträffande Olga Holmgren,

att hon, som är syster till Göta Holmgren, är född den 20 mars 1877 och

sålunda nära 64 år gammal;

att hon under tiden 1 maj 1904—30 juni 1940 eller under något mer än

36 år varit anställd såsom icke rättsbildat biträde (kanslibiträde) å Södra

Åsbo och Bjäre domsagas kansli;

att hon under sin anställning utöver verkställande av utskrifter och utförande

av andra renskrivningsgöromål uppsatt förslag till småprotokoll och

gravationsbevis samt verkställt införingar i fastighetsböckerna;

att hennes avlöning, som under första tiden av anställningen utgått i form

av timpenning, därefter utgått såsom månadslön, vilken efter att till en början

hava utgjort 80 kronor successivt höjts till 200 kronor, dock att densamma

från och med 1936 års ingång fastställts till 175 kronor;

att hon sedan år 1921 tillika tjänstgjort såsom kommissionär i domsagan;

att till pensionsförsäkring för henne jämlikt förenämnda kungörelse den

20 maj 1927 (nr 179) under tiden 1 januari 1928—30 juni 1940 till pensionsstyrelsen

inbetalats 100 kronor för år räknat;

att hon på grund av nämnda pensionsförsäkring från och med den 1 juli

1940 uppbär en årlig pension av 159 kronor 60 öre;

samt att hon äger ett kapital på omkring 9,000 kronor.

Enligt förut omförmälda kungörelse den 20 maj 1927 (nr 179) med vissa

föreskrifter angående de vid domsagornas kanslier anställda icke rättsbildade

biträden avlönas biträde av häradshövding efter göromålens beskaffenhet

och biträdets duglighet. För biträde, vars arbetstid varje söckendag i allmänhet

uppgår till sju timmar, får årslönen ej understiga vissa i kungörelsen

angivna belopp. Enligt kungörelsen åligger det häradshövding att genom

årlig inbetalning av 100 kronor, varav högst en tredjedel må avdragas å bi
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 124.

3

trädets lön, ombesörja sådant biträdes pensionsförsäkring med anlitande av

i lagen örn folkpensionering omförmäld på frivilliga avgifter grundad försäkring.

Efter framställning av häradshövding äger vederbörande hovrätt

medgiva annan betryggande anordning i fråga om biträdes pensionsförsäkring.

Frågan om de icke rättsbildade biträdenas anställningsförhållanden har

sedermera behandlats av 1937 års domsagoutredning, som i sitt år 1939 avgivna

betänkande med förslag till omorganisation av domsagoförvaltningen

samt lönereglering för domsagopersonalen uttalat sig för att de icke rättsbildade

biträdena borde erhålla statsanställning å ordinarie eller extra ordinarie

tjänst, varmed skulle följa pensionsrätt i vanlig ordning. Biträden, som

på grund av ålder eller annan orsak vore mindre arbetsföra och på grund

härav icke borde övergå till sådan anställning, skulle enligt utredningen i

allmänhet komma i åtnjutande av statspension, varvid frågan därom borde

prövas individuellt efter framställning i varje särskilt fall.

Systrarna Holmgren ha hos Kungl. Majit anhållit att — utöver dem från

pensionsstyrelsen tillkommande pension på grund av inbetalningar enligt kungörelsen

den 20 maj 1927 — komma i åtnjutande av pension av statsmedel

med belopp, som kunde anses skäliga.

Statskontoret har tillstyrkt beredande av tilläggspension åt systrarna Holmgren

med sådant belopp, att sammanlagda pensionsförmånen för var och en

av dem komme att uppgå till 450 kronor. Ämbetsverket har härvid anfört

bland annat följande:

Statsmakterna hava hittills icke genom direkta ekonomiska åtgärder bidragit

till de icke rättsbildade domsagobiträdenas pensionering utan tvärtom

vid upprepade tillfällen — därvid dock i intet fall synes hava varit fråga örn

pension åt dylikt biträde, som avgått efter ikraftträdandet av förenämnda

kungörelse den 20 maj 1927 — intagit den ståndpunkten, att, med hänsyn till

biträdenas privatanställning hos häradshövdingarna, pension av statsmedel

av principiella skäl icke bör ifrågakomma. Statskontoret vill emellertid i detta

sammanhang erinra örn t. f. chefens för justitiedepartementet yttrande vid

framläggandet inför 1927 års riksdag av propositionen örn de icke rättsbildade

domsagobiträdenas avlöningsförhållanden och anställningsvillkor. Han

anförde bland annat: »Emellertid må härvid erinras, att dessa biträden obestridligen

utföra ett för staten nödvändigt arbete, varför deras förhållande

icke kan anses såsom privatanställning i vanlig mening utan snarare måste

betraktas såsom i det närmaste analogt med den ställning, statsanställda biträden

hos andra myndigheter intaga. Härtill kommer, att grunderna för inkomsterna

av domsagorna, med vilka inkomster biträdenas avlöningsförmåner

av häradshövdingarna bestridas, regleras enligt av statsmakterna fastställda

normer.»

I fall som de nu föreliggande, där den jämlikt 1927 års bestämmelser grundade

frivilliga pensionsförsäkringen nå grund av befattningshavarnas höga

ålder endast kommit att gälla under viss kortare del av tjänstetiden, mäste

statskontoret finna starka billighetsskäl tala för en statlig medverkan till

åstadkommande av förbättring av den enligt denna försäkring utgående pensionen.

1 betraktande av de anställningsförhållanden, som blivit gällande för

de icke rättsbildade biträdena, sedan 1927 års bestämmelser trätt i tillämp
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

ning, och med hänsyn jämväl till den liberalare inställning, statsmakterna i

och med de nya statliga pensionsbestämmelsernas tillkomst intagit till pensioneringsfrågor

i allmänhet, vill det för övrigt förefalla statskontoret, som

örn några principiella betänkligheter knappast behöva resas mot ett statligt

bidrag till domsagobiträdenas pensionering. Det torde emellertid icke böra

bortses från att det i första band varit en på vederbörande häradshövding ankommande

angelägenhet att sörja för att ifrågavarande biträden komma i

åtnjutande av skälig pension. Enligt statskontorets mening bör därför den

statliga pensionsförbättringen begränsas till alt ungefärligen motsvara det ytterligare

pensionsbelopp, som skulle liava tillkommit befattningshavaren,

därest en anslutning till den frivilliga pensionsförsäkringen gällt under befattningshavarens

hela tjänstetid, dock förslagsvis längst under 30 år. Någon

pensionsförbättring bör emellertid icke ifrågakomma för det fall, att befattningshavaren

innehaft en kortare anställningstid vid domsaga än 15 år.

Enligt de tabeller, som bilagts »1938 års meddelande angående kungl, pensionsstyrelsens

frivilliga försäkring», skulle vid en försäkring utan avgiftsåterbetalning

vid dödsfall -— vilken försäkringsform ifrågakommit i nu föreliggande

fall — under förutsättning att dåvarande försäkringsvillkor och tariffsatser

förbliva oförändrade under hela inbetalningstiden, årspensionen för

100 kronors årlig avgift, erlagd under 30 år intill 65-årsåldern, uppgå till 437

kronor 55 öre. Denna pension, som torde hava beräknats med tillämpning

av en så låg förräntningssiffra som 2.75 procent, torde närmast vara att betrakta

som en under normala förhållanden förekommande minimipension.

Statskontoret vill föreslå, att nämnda pensionsbelopp, lämpligen avrundat

uppåt till 450 kronor, lägges till grund för bestämmande av den statliga pensionsförbättringen

i fall som de nu föreliggande.

I enlighet med de av statskontoret sålunda angivna riktlinjerna för en

statlig medverkan till de icke rättsbildade domsagobiträdenas pensionering i

vissa fall har ämbetsverket förordat, att åt systrarna Holmgren —- vilka enligt

av statskontoret från pensionsstyrelsen erhållna uppgifter vid ansökning

örn pension under juli månad 1940 skulle på grundval av intill utgången

av år 1939 erlagda avgifter komma i åtnjutande av en årlig pension å

respektive 174 kronor och 156 kronor — utverkas en tilläggspension av

statsmedel med respektive (450 — 174 =) 276 kronor och (450 — 156 =)

294 kronor, att utgå från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.

Hovrätten över Skåne och Blekinge har i ärendet anfört, bland annat,

följande:

Vid bedömande av frågan örn skäliga pensionsbelopp åt Göta och Olga

Holmgren torde lämpligen jämförelse böra ske med pensionen för statliga

befattningshavare i motsvarande löneställning. Systrarna Holmgren ha enligt

kungörelsen den 20 maj 1927 varit tillförsäkrade lön ej understigande

den i löneklass 1 av löneplanen B i avlöningsreglementet den 22 juni 1921 för

befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den

civila statsförvaltningen. Denna lön utgör i ortsgrupp C, till vilken Ängelholm

hör, 1,632 kronor jämte dyrtidstillägg såsom för nyreglerat verk. Deras

löneförmåner ha dock alltsedan 1920-talets början uppgått till och tidvis ej

oväsentligt överstigit nämnda lön. Jämförelsen torde på grund härav lämpligen

avse befattningshavare i lönegraden B 1 omfattande löneklasserna 1—5

i ovannämnda avlöningsreglemente. Pensionsunderlaget för befattningshavare

i denna lönegrad utgör enligt civila tjänstepensionsreglementet 1,320

kronor jämte dyrtidstillägg. Av denna jämförelse torde framgå, att de före
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

slagna tilläggspensionerna, varigenom systrarna Holmgren skulle tillförsäkras

en årlig pension å 450 kronor, måste anses oskäligt låga. Statskontoret har

också antytt, att vederbörande häradshövding härutöver borde bidraga till

deras pensioner. Enär emellertid, enligt vad som inhämtats, något sadant

bidrag icke är att påräkna, torde den angivna beräkningsgrunden för den

statliga pensionsförbättringen icke kunna fasthållas. Med hänsyn därtill att

systrarna Holmgren under anställningstiden icke behövt vidkännas pensionsavdrag

samt att de icke under fulla 30 ar innehaft en mot lönegraden B 1

svarande löneställning lärer emellertid vid bestämmande av pensionsbeloppen

viss reducering böra ske i förhållande till pensionen för befattningshavare

i nämnda lönegrad. Med beaktande av nu anförda synpunkter torde deras

pensioner skäligen kunna bestämmas till ett årligt belopp av 1,200 kronor,

inberäknat vad de äga uppbära på grund av den frivilliga pensionsförsäkringen

som häradshövdingen jämlikt förenämnda kungörelse haft att ombesörja.

Till belysande av de konsekvenser ett bifall till systrarna Holmgrens framställning

skulle få för eventuell statlig medverkan vid pensionering jämväl

av andra icke rättsbildade domsagobiträden har hovrätten upplyst, att antalet

biträden i domsagor under hovrätten födda före ar 1885, utom systrarna

Holmgren, utgjorde tre och att dessa, vilka vore födda 1884, 1882 och 1876,

den 1 januari 1940 hade en tjänstetid av respektive 41, 16 V2 och 42 år.

Genom beslut den 26 juli 1940 har Kungl. Maj:t medgivit, att räknat från

och med den 1 juli 1940 från andra huvudtitelns reservationsanslag till extra

utgifter understöd må utbetalas, till Göta Holmgren med ett belopp av 23

kronor och till Olga Holmgren med ett belopp av 24 kronor 50 öre, vid varje

månads utgång intill dess frågan om beredande av pension åt dem blivit

slutligt prövad, med skyldighet för envar av dem att, i den mån pension kan

bliva dem tillerkänd jämväl för tid, varunder de uppburit det sålunda medgivna

understödet, till nämnda anslag återbetala för samma tid uppburna

understödsmedel.

Intill dess ändring kan komma att vidtagas i gällande avlöningssystem

för häradshövdingarna och nuvarande därpå grundade anställningsförhållanden

för de icke rättsbildade domsagobiträdena synes pensioneringen av

dessa biträden regelmässigt böra ske utan ekonomiskt stöd från det allmännas

sida. Denna principiella ståndpunkt synes mig dock icke böra utesluta,

att staten under de speciella betingelser, som avses i statskontorets föreliggande

förslag, lämnar bidrag till dylik pensionering. På sätt av det föregående

framgår innebär statskontorets förslag, att pensionstillskott av

statsmedel skalle kunna beviljas domsagobiträden, vilkas pensionsförhållanden

blivit reglerade under statens medverkan enligt de i kungörelsen den 20

maj 1927 — närmast såsom ett provisorium i avbidan på omorganisation a.v

domsagoförvaltningen — meddelade bestämmelserna men som pa grund av

sin ålder vid dessa bestämmelsers ikraftträdande blevo berättigade till allenast

avsevärt reducerad pension. För egen del anser jag tillika, alt dylikt

pensionstillskott bör beviljas först efter prövning av omständigheterna i varje

särskilt fall, därvid även skälig hänsyn synes böra tagas till behovet av

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 124.

pensionsförbättring. Avvägningen av pensionstillskotten synes kunna ske i

huvudsak enligt den av statskontoret föreslagna beräkningsgrunden.

I enlighet med min sålunda angivna ståndpunkt vill jag förorda, att förslag

förelägges riksdagen om beredande åt systrarna Holmgren av någon

pension av statsmedel. Mot de av statskontoret i sådant hänseende föreslagna

beloppen, 276 kronor för Göta Holmgren och 294 kronor för Olga Holmgren,

har jag icke funnit anledning till annan erinran än att sistnämnda belopp

synes böra jämkas uppåt till 300 kronor för vinnande av delbarhet med tolv.

Å pensionerna, vilka synas böra bestridas från anslaget till diverse pensioner

och understöd m. m., bör dyrtidstillägg icke få åtnjutas.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förra kanslibiträdena å Södra Åsbo och Bjäre domsagas

kansli Göta Holmgren och Olga Holmgren må från och

med den 1 juli 1940 under sin återstående livstid från anslaget

till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära

årlig pension, varå dyrtidstillägg icke må åtnjutas, till belopp

av respektive 276 kronor och 300 kronor, skolande härvid

iakttagas den Göta Holmgren och Olga Holmgren genom

Kungl. Maj :ts beslut den 26 juli 1940 ålagda återbetalningsskyldigheten.

2:o.

F. d. löjtnanten vid Västernorrlands regemente, majoren i armén Carl

Gustaf Engblom. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Engblom är född den 27 augusti 1876 och således 64 år gammal;

att han inträtt i krigstjänst den 8 juni 1896, befordrats till löjtnant av 2:a

klassen vid Västernorrlands regemente den 21 december 1900 och transporterats

till löjtnant av lia klassen vid samma regemente den 8 mars 1907;

att Engblom, som på grund av sjukdom (lungtuberkulos) icke kunnat befordras

till högre beställning på aktiv stat, efter uppnådd pensionsålder erhållit

avsked från löjtnantsbeställningen den 27 augusti 1926 med rätt till en

årlig pension av 2,916 kronor jämte dyrtidstillägg;

att han utnämnts till kapten i armén år 1915 och till major i armén år

1933;

att han till följd av sin sjukdom icke kunnat fullgöra trupptjänst under

senare delen av sin anställning å aktiv stat utan alltsedan den 4 oktober 1914

tjänstgjort såsom rullföringsbefälhavare, i vilken sistnämnda egenskap han

kvarstått jämväl efter avgången från aktiv stat den 27 augusti 1926;

att han efter sistnämnda tidpunkt såsom rullföringsbefälhavare åtnjutit ett

arvode av 3,180 kronor för år jämte dyrtidstillägg;

samt att för Engblom för närvarande gällande förordnande såsom befälhavare

för Sundsvalls västra rullföringsområde nr 65 upphör med utgången

av september månad 1941.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

7

Engblom har hos Kungl. Maj:t anhållit att efter frånträdande! av förordnandet

såsom rullföringsbefälhavare komma i åtnjutande av kaptens pensionsförmåner.

Till stöd för framställningen har Engblom bland annat framhållit,

att han ådragit sig den sjukdom, som utgjort hinder för honom att

vinna befordran till kapten på stat, under tjänstgöring å Sollefteå läger år

1899, vilken tjänstgöring varit synnerligen ansträngande och strapatsrik och

under vilken inkvarteringen varit i hög grad ohygienisk.

Frågan örn beredande åt Engblom av förbättrade pensionsförmåner har

tidigare varit föremål för statsmakternas prövning i anledning av en av Engblom

år 1926 hos Kungl. Majit gjord framställning.

I ett den 27 februari 1926 över sistnämnda framställning avgivet utlåtande

anförde arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse i huvudsak

följande:

Av i ärendet förebragt utredning framgår, att officerarnas vid Västernorrlands

regemente och däribland även Engbloms inkvartering år 1899 å Sollefteå

läger varit synnerligen ohygienisk samt att den militära tjänstgöringen

varit ansträngande och rik på strapatser. Då erfarenheten lär, att yttre skadliga

inflytelser ofta visa sig vara den framkallande orsaken till utbrottet av

en under goda hygieniska förhållanden latent tuberkulos, måste därför även

i detta fall de sanitära olägenheterna jämte den ansträngande militära tjänsten

anses hava varit orsak till utbrottet av Engbloms lungtuberkulos, som först

trätt i dagen genom en i september 1899 uppkommen lungblödning och som

sedermera hindrat hans befordran till kapten. I anslutning härtill få departementet

och sjukvårdsstyrelsen uttala, att det icke synes oskäligt, att

Engblom, vilken trots sin sjukdom under större delen av sin anställningstid

såsom officer fullgjort arbete för lantförsvarets räkning, vid avgången

beredes någon ökning i den pension, som författningsenligt tillkommer honom

såsom löjtnant.

I utlåtande den 17 mars 1926 framhöll direktionen över arméns pensionskassa,

att därest Engblom i vanlig ordning befordrats till kapten på stat pensionsförmånerna

för honom skulle hava utgjort 4,512 kronor för år jämte

dyrtidstillägg, och hemställde direktionen, att Engblom vid avgång från löjtnantsbeställningen

måtte erhålla en årlig tilläggspension med belopp, motsvarande

skillnaden mellan kaptens och löjtnants pensionsförmåner eller

1,596 kronor jämte dyrtidstillägg.

Statskontoret anförde i utlåtande den 12 april 1926, att Engblom, om

han efter uppnådd pensionsålder bibehölles vid befattningen såsom rullföringsbefälhavare,

syntes liksom övriga pensionärer, vilka innehade sådan befattning,

få jämte pensionsförmånen åtnjuta med befattningen förenat arvode

av 3,180 kronor, varigenom han komme att, oberäknat dyrtidstillägg, åtnjuta

i pension och arvode tillhopa 6,096 kronor eller mer än han såsom löjtnant

åtnjutit i avlöning. Under sådana förhållanden och då statskontoret för sin

del ansåge betänkligt alt bereda större pension än som svarade mot den

löncslällning, vederbörande innehaft under anställningen på stat, holle statskontoret

före, att någon framställning till riksdagen örn tilläggspension åt Eng
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

blom icke borde göras, åtminstone så länge han komme att åtnjuta arvode i

befattning såsom rullföringsbefälhavare.

I proposition till 1927 års riksdag (nr 71) föreslog Kungl. Maj.t i enlighet

med föredragande departementschefens hemställan, att riksdagen måtte medgiva

Engblom rätt att från och med dagen näst efter den, då hans förordnande

såsom rullföringsbefälhavare upphörde, uppbära tilläggspension till

sådant belopp, 1,188 kronor för år, att sammanlagda pensionsförmånerna

komme att uppgå till 4,104 kronor för år.

Vid anmälan inför Kungl. Maj:t av detta ärende anförde föredragande

departementschefen, bland annat, följande:

Med hänsyn till Engbloms hälsotillstånd torde det vara ovisst, om han efter

september 1927, då hans nuvarande förordnande å befattningen såsom rullföringsbefälhavare

utgår, kan mottaga förnyat förordnande å denna befattning,

vilken särskilt under tiden för inskrivningsförrättningarna med därtill hörande

resor m. m. ställer stora krav på innehavarens kroppsliga vigor. Även ur

militär synpunkt kan det för övrigt med hänsyn till Engbloms sjukdom befinnas

vara önskvärt, att dennes förordnande såsom rullföringsbefälhavare

icke förnyas. Upphör sålunda hans förordnande såsom rullföringsbefälhavare,

kommer han därefter att allenast vara berättigad att uppbära den honom

tillkommande löjtnantspensionen å tillhopa 2,916 kronor årligen. Med

hänsyn till vad arméförvaltningen anfört beträffande uppkomsten av den

sjukdom, som förhindrat Engbloms befordran till kapten på stat, finner jag

skäligt och billigt, att någon förhöjning i nämnda pension då beredes honom.

Förhöjningens storlek torde böra så utmätas, att tilläggspensionen tillika

med nu till Engblom utgående pensionsförmåner kommer att något understiga

de sammanlagda pensionsförmåner -— 4,512 kronor — som tillkomma

innehavare av kaptensbeställning.

I utlåtande nr 36, punkt 30, avstyrkte bankoutskottet bifall till propositionen

och anförde därvid i huvudsak följande:

I likhet med statskontoret finner utskottet det innebära betänkligheter att

bereda en befattningshavare högre ålderspension än som svarar mot den lönegrad,

efter vilken hans avlöning utgått. På grund härav har utskottet ur

principiell synpunkt måst ställa sig synnerligen tveksamt mot det föreliggande

förslaget. Ett bifall till detsamma skulle enligt utskottets mening kunna

medföra konsekvenser av icke önskvärd art. Härtill kommer, att någon närmare

utredning icke förebragts angående Engbloms nuvarande hälsotillstånd

och möjligheterna för honom att fortfarande tills vidare tjänstgöra såsom

rullföringsbefälhavare. Utskottet vill framhålla att, därest det skulle visa

sig att Engblom skulle ännu någon tid kunna uppehålla nämnda befattning

och alltså efter avskedstagandet kunna, utöver sin tjänstetid på stat,

räkna tjänstår såsom rullföringsbefälhavare, frågan örn tilläggspension åt

honom givetvis skulle, med hänsyn jämväl till vad som anförts angående

sannolika anledningen till utbrottet av hans sjukdom, komma i ett i viss

mån annat läge. I sakens nuvarande läge har utskottet ansett sig icke kunna

tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag.

Riksdagen (skr. nr 214, p. 24) beslöt i enlighet med bankoutskottets hemställan.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 124.

9

I utlåtande den 6 september 1940 över den av Engblom nu gjorda, förnyade

framställningen, har arméförvaltningens civila departement under åberopande

av innehållet i departementets och sjukvårdsstyrelsens utlåtande den

27 februari 1926 anfört, att departementet funne det skäligt, att Engblom

efter frånträdande! av förordnandet såsom rullföringsbefälhavare erhölle någon

ökning i den pension, som författningsenligt tillkomme honom.

Statskontoret har i utlåtande den 26 september 1940 anfört, bland annat,

följande:

Ämbetsverket måste alltjämt finna det ur principiell synpunkt och med

hänsyn till konsekvenserna betänkligt, att Engblom skulle erhålla större pension

än som svarar mot den avlöning, han under anställningen pa stat uppburit.

Den av Engblom åberopade tjänstgöringen såsom rullföringsbefälhavare

torde icke heller kunna motivera en höjning av den Engblom tillkommande

pensionen.

I betraktande emellertid av samtliga i detta ärende förekommande omständigheter

av säregen art — icke minst de uttalanden, som från statsmakternas

sida gjordes, då frågan om höjning av Engbloms pensionsförmåner

tidigare var föremål för behandling — synes det vara med billighet överensstämmande

att Engblom, såsom han haft anledning att förvänta, vid frånträdande

av befattningen som rullföringsbefälhavare erhåller något tillägg

till den honom beviljade pensionen.

I anslutning härtill har statskontoret anfört, att ämbetsverket icke ville

motsätta sig, att åtgärder vidtagas för att Engblom må erhålla en viss pensionsförhöjning

vid avgången från arvodesbefattningen, förslagsvis med ett

årligt belopp av 1,008 kronor.

I likhet med statskontoret finner jag ur principiell synpunkt betänkligheter

kunna anföras mot beviljande åt Engblom av tillägg till den författningsenligt

utgående pensionen. Jag vill dock med hänsyn till vad i ärendet

förekommit förorda, att förslag förelägges riksdagen om beredande åt Engblom

av tilläggspension med av statskontoret ifrågasatt belopp. Jag hemställer

alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att f. d. löjtnanten vid Västernorrlands regemente, majoren

i armén Carl Gustaf Engblom må från och med månaden

näst efter den, varunder honom meddelat förordnande

såsom rullföringsbefälhavare upphör, under sin återstående

livstid uppbära — utöver honom författningsenligt tillkommande

pension — tilläggspension från anslaget till diverse

pensioner och understöd m. m. till belopp av 1,008 kronor

för år.

3:o.

Förre Tullföringsbiträde», fanjunkaren i Kronobergs regementes reserv

Carl Peter Sandberg. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Sandberg är född den 26 februari 1875 och således nära 66 år gammal

;

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

att han, som inträtt i krigstjänst vid Kronobergs regemente den 22 april

1893, förordnats till volontärvicekorpral den 10 september 1897 och till

volontärkorpral den 1 maj 1898;

att han efter avgång från korpralsbeställningen förordnats till sergeant

i förenämnda regementes reserv den 4 april 1902 och till fanjunkare i samma

reserv den 14 maj 1918;

att han under tiden 7 april 1902—30 september 1940 eller under omkring

38V2 år i oavbruten följd innehaft befattning såsom Tullföringsbiträde vid

Ljungby rullföringsområde nr 14;

att Sandberg såsom Tullföringsbiträde uppburit ett årligt arvode å 2,130

kronor för ar jämte arvodestillägg å 1,080 kronor för år förutom dyrtidstillägg;
samt

att Sandberg icke är berättigad till pension på grund av militäranställning.

Sandberg har hos Kungl. Majit anhållit att komma i åtnjutande av pension.

lnskrivningsbefälhavaren för Kronobergs inskrivningsområde har tillstyrkt

pension åt Sandberg.

Arméförvaltningens civila departement bär — under åberopande att riksdagen

tidigare i ett flertal fall beviljat pension å 996 kronor för år åt rullföringsbiträden,

vilka icke åtnjuta pension på grund av militäranställning —

hemställt örn utverkande av pension åt Sandberg med samma belopp.

Statskontoret har anslutit sig till vad arméförvaltningens civila departement

hemställt.

Med hänsyn särskilt till den långa tid, varunder Sandberg varit anställd i

statens tjänst, anser jag mig böra förorda, att Sandberg tillerkännes pension

med något högre belopp än ämbetsverken ifrågasatt, förslagsvis 1,200

kronor. Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre rullföringsbiträdet, fanjunkaren i Kronobergs

regementes reserv Carl Peter Sandberg må, räknat från och

med den 1 oktober 1940, under sin återstående livstid från

anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära

en årlig pension av 1,200 kronor.

4:o.

Extra lantmätaren Emil Kristian Karl Aspgren. Av handlingarna i ärendet

inhämtas,

att Aspgren är född den 25 mars 1873 och således 67 år gammal;

att han den 18 juli 1892 antagits till lantmäterielev och den 13 maj 1897

konstituerats till lantmäteriauskultant (från och med ingången av år 1921

extra lantmätare);

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 124.

11

att han alltsedan konstituerandet till lantmäteriauskultant — frånsett tiden

29 december 1916—10 september 1918, varunder han ej tjänstgjort vid

lantmäteristaten — fullgjort tjänstgöring huvudsakligen såsom tjänstemedhjälpare

hos distriktslantmätare och därunder jämväl självständigt handlagt

förrättningar på grund av särskilda förordnanden, varjämte han under

vissa tider uppehållit distriktslantmätartjänst ävensom innehaft förordnande

såsom extra assistent å lantmäterikontor;

att han senast tjänstgjort inom Uppsala län;

samt att han sedan år 1927 uppburit arvode av statsmedel å 2,000 kronor

för år, varå utgått dyrtidstillägg enligt för befattningshavare vid oreglerade

verk gällande grunder, samt härjämte i egenskap av tjänstemedhjälpare hos

distriktslantmätare för utförda förrättningar ägt uppbära viss del av arvode

enligt gällande lantmäteritaxa, å vilken sistnämnda inkomst — för Aspgren

beräknad till 3,200 kronor för år — utgått dyrtidstillägg av statsmedel jämlikt

kungörelsen den 15 maj 1925 (nr 192) angående tillskott till dyrtidstillägg

för vissa lantmätare.

Lantmäteristyreisen har i skrivelse den 31 oktober 1940 — under framhållande

att Aspgren, som kunde åberopa en tjänstetid vid lantmäteristaten av

42 år, författningsenligt icke vöre berättigad till pension — hemställt, att

pension i särskild ordning måtte utverkas åt Aspgren. Tillika har styrelsen

föreslagit, att pensionen enligt i skrivelsen närmare angivna grunder måtte

bestämmas till 3,540 kronor för år.

Statskontoret har tillstyrkt pension åt Aspgren till belopp av 3,096 kronor

för år och därvid beträffande pensionsbeloppets beräkning anfört i huvudsak

följande:

Beräkningen av Aspgrens pension bör ske med ledning av de grunder,

som under de senaste åren tillämpats vid beviljandet av riksdagspensioner

åt civila befattningshavare, exempelvis beträffande amanuensen hos lantmäteristyrelsen

N. E. Holmstrand (1937: prop. nr 259, p. 18; bankoutsk. uti. nr

35, p. 24; riksd. skr. nr 245). Pensionen skulle därvid för Aspgren kunna

bestämmas på följande sätt.

Då man torde kunna utgå ifrån att Aspgrens årsinkomst under senare år

varit i genomsnitt 5,200 kronor jämte dyrtidstillägg därå enligt grunder, som

gälla för oreglerade verk, komma de av Aspgren åtnjutna löneförmånerna

vid omräkning till avlöning enligt de före den 1 juli 1939 för civilförvaltningen

gällande allmänna löneplanerna, till vilka de i civila tjiinstepensionsreglementet

fastställda pensionsunderlagen äro anknutna, att närmast motsvara

lön enligt 21 löneklassen. Med utgångspunkt från lönen å A-ort i denna löneklass,

5,160 kronor, skulle med tillämpning av sedvanliga beräkningsgrunder

pensionen för Aspgren — vilkens anställningstid i slalens tjänst uppgår

till vida mer än 30 år — kunna bestämmas till 3,096 kronor (2/s X 5,160 =

3,440; 3,440 — 10 °/o härav = 3,096).

Även jag anser mig böra förorda, alt pension utverkas åt Aspgren. I fråga

örn avvägningen av pensionsbeloppet ansluter jag mig lill statskontorets förslag.

.Tåg hemställer alltså, alt Kungl. Maj:t målto föreslå riksdagen medgiva,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Khngl. Maj:ts proposition nr 124.

att extra lantmätaren Emil Kristian Karl Aspgren må från

och med månaden näst efter den, varunder han lämnar sin

anställning, under sin återstående livstid från anslaget till diverse

pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension

av 3,096 kronor.

5:o.

Arbetarna vid statens försöksgård Flahult Clas Wilhelm Karlsson och

Carl Evald Johansson. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Karlsson och Johansson äro födda respektive den 10 september 1866 och

den 9 januari 1872;

att Karlsson under tiden 1 november 1919—31 december 1938 och Johansson

under tiden 1 april 1925—31 december 1938 innehaft anställning såsom

jordbruksarbetare vid svenska mosskulturföreningens försöksgård Flahult;

att de därefter — sedan försöksgården enligt riksdagens beslut från och

med den 1 januari 1939 övertagits av statsverket och införlivats med den statliga

försöksorganisationen vid lantbrukshögskolan — varit anställda vid den

av staten sålunda övertagna försöksgården;

samt att Karlssons och Johanssons avlöningsförmåner utgjorts av kontant

lön, vilken i medeltal för år räknat uppgått till, för Karlsson omkring 1,100

kronor och för Johansson omkring 1,200 kronor, ävensom förmån av fri

bostad jämte bränsle och potatisland.

Styrelsen för lantbrukshögskolan har i skrivelse den 30 januari 1940 hemställt

om utverkande åt Karlsson och Johansson av pension med skäligt

belopp och därvid anfört i huvudsak följande:

Karlsson och Johansson hava före anställningen i statens tjänst under en följd

av år haft stadigvarande anställning hos svenska mosskulturföreningen, vars

verksamhet huvudsakligast bekostats med statsbidrag. Högskolestyrelsen har

hos svenska vall- och mosskulturföreningen, som från och med den 1 januari

1939 övertagit bland annat svenska mosskulturföreningens verksamhet, efterhört,

huruvida ej föreningen kunde pensionera ifrågavarande arbetare.

Föreningen har därvid meddelat, att sådan pension endast kunde beviljas,

örn statsbidraget till föreningen höjdes med motsvarande belopp.

Lantbruksstyrelsen har i utlåtande den 19 februari 1940 anfört, att styrelsen

med hänsyn till den korta tid, varunder ifrågavarande arbetare innehaft

anställning i statens tjänst, och då anställningen hos svenska mosskulturföreningen

icke syntes kunna tillgodoräknas dem i förevarande avseende,

funne sig förhindrad tillstyrka vidtagande av åtgärd för utverkande av

pension.

Jämväl statskontoret har i utlåtande den 8 mars 1940 förklarat sig förhindrat

tillstyrka bifall till framställningen.

Med anledning av vad lantbruksstyrelsen och statskontoret i ärendet anfört

har styrelsen för lantbrukshögskolan sedermera i skrivelse den 22 januari

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 124.

1941 framhållit, att svenska mosskulturföreningen varit en statsunderstödd

institution, vars verksamhet under den tid ifrågavarande arbetare varit

anställda i föreningens tjänst till omkring 90 procent torde hava bekostats

av statsmedel. Visserligen hade nämnda arbetare formellt icke mer än 2 års

statstjänst, men med hänsyn till storleken av föreningens statsanslag syntes

det styrelsen rimligt, att anställningen hos föreningen räknades dem tillgodo.

Med hänsyn till vad styrelsen för lantbrukshögskolan anfört till stöd för

den gjorda framställningen vill jag icke motsätta mig, att förslag förelägges

riksdagen om beredande åt Karlsson och Johansson av någon mindre pension

av statsmedel, förslagsvis med 360 kronor för år. Jag hemställer alltså, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att envar av arbetarna vid statens försöksgård Flahult

Clas Wilhelm Karlsson och Carl Evald Johansson må från

och med månaden näst efter den, varunder han lämnar sin

anställning, under sin återstående livstid från anslaget till

diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension

av 360 kronor.

6:o.

Reservpostexpeditören Hilma Kihlberg, född Backelin. Av handlingarna

i ärendet inhämtas,

att Kihlberg är född den 24 maj 1875 och således 65 år gammal;

att hon antagits till e. o. postexpeditör den 2 maj 1900 och befordrats till

extra biträde från och med den 1 september 1901;

att hon — som den 8 maj 1902 ingått äktenskap med dåvarande postmästaren

G. Kihlberg, född år 1850 — från och med den 15 oktober 1902

övergått till reservanställning och därefter intill den 1 juli 1920 endast i

mindre omfattning anlitats för tjänstgöringsuppdrag i postverket;

att hon från den 1 juli 1920 i en följd tjänstgjort såsom t. f. postexpeditör

i Bengtsfors;

att hennes sammanlagda effektiva tjänstetid i postverket vid utgången av

år 1940 utgjorde 24 år 6 månader;

att hon under sin tjänstgöring i postverket efter den 30 juni 1920 åtnjutit

dagavlöning och att avlöningen under åren 1938—1940 uppgått till

förutom dyrtidstillägg respektive 3,198, 3,435 och 3,658 kronor för år eller

i medeltal omkring 3,430 kronor för år;

samt att hon efter sin år 1932 avlidne man åtnjuter familjepension, vilken

från och med den 1 juli 1939, beräknad jämlikt kungörelsen den 22

juni 1939 (nr 508) angående ny familjepension i vissa fall, utgår med 1,104

kronor för år jämte procentuellt tillägg (f. n. 26 procent).

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 124.

Generalpoststyrelsen har hemställt, att åt Kihlberg måtte med hänsyn

till hennes arbete i postverkets tjänst utverkas pension å 1,596 kronor för

år, och därvid anfört, bland annat, följande:

Generalpoststyrelsen, som med hänsyn till Kihlbergs ålder icke ansett sig

kunna bereda henne extra ordinarie anställning i verket, därvid även hennes

pensionsfråga skulle ordnats, finner det skäligt, att hon vid avgången

från sin anställning i postverket erhåller pension av statsmedel. Med utgångspunkt

från tjänstepensionsunderlaget, 2,160 kronor, för extra ordinarie

tjänstemän i 11 lönegraden — den lönegrad till vilken hon närmast är hänförlig

— synes hennes pension med en beräknad tjänstetid av 24 år 6 månader

böra bestämmas till 1,596 kronor. Det på tjänstetiden beräknade pensionsbeloppet

har därvid — med hänsyn till att Kihlberg icke erlagt avgifter

för tjänstepensionering — minskats med 10 procent.

Statskontoret har tillstyrkt pension åt Kihlberg med 1,560 kronor för år

och därvid beträffande beräkningen av pensionsbeloppet anfört, bland annat,

följande:

Kihlbergs genomsnittliga lön under åren 1938—1940, 3,430 kronor för

år, motsvarar närmast lön i 14 löneklassen å B-ort — den för hennes stationeringsort,

Bengtsfors, gällande ortsgruppen — i de före den 1 juli 1939

för civilförvaltningen gällande allmänna löneplanerna, till vilka de i civila

tjänstepensionsreglementet fastställda pensionsunderlagen äro anknutna.

Med utgångspunkt från lönen å A-ort i samma löneklass, 3,240 kronor,

skulle, med en beräknad anställningstid av 24 hela år, pensionen för Kihlberg

kunna bestämmas till (2/s X 3,240 = 2,160; 2730 X 2,160 = 1,728;

1,728 — 10 procent därav = 1,555: 20 =) i avrandat tal 1,560 kronor för år.

I likhet med ämbetsverken förordar jag, att pension tillerkännes Kihlberg

på grund av hennes arbete inom postverket. Med hänsyn till den Kihlberg

tillkommande familjepensionen, till vilken staten till väsentlig del bidragit,

anser jag emellertid, att tjänstepensionen bör bestämmas till något lägre

belopp än ämbetsverken ifrågasatt, förslagsvis 1,404 kronor för år. Jag

hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att reservpostexpeditören Hilma Kihlberg, född Backelin,

må från och med månaden näst efter den, varunder hennes

tjänstgöring vid postverket upphör, under sin återstående

livstid uppbära en årlig tjänstepension av 1,404 kronor, att

utgå av postmedel.

7 :o.

Förra postbiträdet Oskar William Leonard Jacobson. Av handlingarna i

ärendet inhämtas,

att Jacobson är född den 20 november 1876 och således 64 år gammal;

att han under tiden 1 oktober 1901—31 maj 1940 under sammanlagt 23 år

8 månader inom postverket innehaft tjänstgöringsuppdrag med postexpeditörsgöromål,

därav sedan år 1927 i en följd å posterestanteavdelningen å

postkontoret Stockholm 1;

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 124.

15

att han under nyssnämnda tid 1 oktober 1901—31 maj 1940 icke haft annan

sysselsättning utan stått till postverkets fulla förfogande;

samt att hans avlöning vid postverket alltsedan år 1926 uppgått till i medeltal

3,600 kronor för år utan rätt till dyrtidstillägg.

Generalpoststyrelsen har hemställt om utverkande av pension åt Jacobson

till belopp av 1,548 kronor för år och därvid anfört, bland annat, följande.

Genom omläggning av arbetet å posterestanteavdelningen vid postkontoret

Stockholm 1 har vederbörande expedient tillförts en hel del skrivarbete, som

Jacobson ej kunde utföra, enär han lider av neurasteni samt en nervåkomma

i höger hand, som i hög grad nedsätter hans skrivförmåga. Då Jacobson

icke kunde beredas annat lämpligt arbete, har han därför måst sluta sitt

arbete i postverket, för vilket han gjort sig förtjänt av gott vitsord.

Generalpoststyrelsen, som med hänsyn till Jacobsons ålder icke ansett sig

kunna bereda honom extra ordinarie anställning i verket, därvid även hans

pensionsfråga skulle ordnats, finner det skäligt, att han vid avgången från sin

anställning i postverket erhåller pension av statsmedel. Med utgångspunkt

från tjänstepensionsunderlaget, 2,160 kronor, för extra ordinarie tjänstemän i

11 lönegraden — den lönegrad till vilken han närmast är hänförlig — synes

hans pension med en beräknad tjänstetid av 23 år 8 månader böra bestämmas

till 1,548 kronor. Det på tjänstetiden beräknade pensionsbeloppet har

därvid — med hänsyn till att Jacobson icke erlagt avgifter för tjänstepensionering

— minskats med 10 procent.

Statskontoret har tillstyrkt beredande åt Jacobson av pension med 1,332

kronor för år och därvid beträffande pensionsbeloppets beräkning anfört,

bland annat, följande:

Enligt vad statskontoret inhämtat, har den för Jacobson uppgivna årslönen

3,600 kronor icke varit förenad med dyrtidstillägg, och det kan vid sådant

förhållande ifrågasättas, huruvida icke vid beräknandet av pensionens

storlek lönebeloppet bör på visst sätt reduceras. 1 betraktande av att lönen

utgått med samma belopp ända sedan år 1926, vill statskontoret emellertid

icke motsätta sig, att lönebeloppet i sin helhet tages till utgångspunkt vid

pensionens bestämmande. Däremot anser sig statskontoret icke kunna bortse

från den omständigheten, att Jacobson haft sin tjänstgöring förlagd till

Stockholm, d. v. s. å ortsgrupp G i de före den 1 juli 1939 för civilförvaltningen

gällande löneplanerna, i följd varav en nedräkning av lönebeloppet

till A-ort torde vara motiverad. Då motsvarande lön å denna ortsgrupp utgör

2,880 kronor och Jacobsons effektiva anställningstid i postverket uppgår till

23 hela år, torde alltså pensionens årsbelopp kunna fastställas till i avrundat

tal (2A X 2,880 = 1,920; 23/30 X 1,920 = 1,472; 1,472 —10 procent därav =

1,324:80) 1,332 kronor.

Även jag anser mig böra tillstyrka, alt pension utverkas åt Jacobson. I enlighet

härmed och då det av statskontoret föreslagna beloppet, 1,332 kronor

för år, synes mig utgöra i förevarande fall skälig pension, hemställer jag, att

Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förra postbiträdet Oskar William Leonard Jacobson

må, räknat från och med den 1 juni 1940, under sin återstående

livstid uppbära en årlig pension av 1,332 kronor, att

utgå av postmedel.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj-.ts proposition nr 124.

8:o.

Förra städerskorna vid postverket Teresia Wilhelmina Hansson, född

Jönsson, Agda Josefina Bratt, född Petersson, Anna Sofia Persson, född

Karlsson, Hedvig Maria Johansson, född Heringslake, Vendela AnderssonLindström

och Gerda Amalia Meischner, född Stolt. Av handlingarna i ärendet

inhämtas,

beträffande Hansson,

att hon är född den 8 mars 1873 och således nära 68 år gammal;

att hon under tiden 1 maj 1921—3 juli 1940 eller omkring 19 år 2 månader

varit anställd såsom städerska vid postkontoret i Hälsingborg med en daglig

arbetstid av i medeltal 4 V2 timmar;

samt att ersättningen för städningsarbetet under de senaste fem åren uppgått

till i medeltal omkring 780 kronor för år;

beträffande Bratt och Persson,

att de äro födda respektive den 22 juli 1872 och den 15 maj 1876 samt

således 68 respektive 64 år gamla;

att de under tiden 16 juni 1922—31 juli 1940 eller under omkring 18 år

1 månad varit anställda såsom städerskor vid postdirektionen i Västra distriktet

(Göteborg) med en daglig arbetstid av i medeltal 4 V2 timmar;

samt att ersättningen för städningsarbetet under de senaste fem åren för

var och en av dem uppgått till i medeltal 1,415 kronor för år;

beträffande Johansson,

att hon är född den 2 september 1865 och således 75 år gammal;

att hon under tiden 1 februari 1914—30 september 1940 eller under 26 år

8 månader varit anställd såsom städerska vid postkontoret i Södertälje med

en daglig arbetstid av 4 72 timmar;

samt att ersättningen för städningsarbetet under de senaste fem åren uppgått

till i medeltal omkring 980 kronor för år;

beträffande Andersson-Lindström,

att hon är född den 23 februari 1865 och således nära 76 år gammal;

att hon under tiden 1 oktober 1920—30 juni 1940 eller under 19 år 9 månader

varit anställd såsom postkupéstäderska i Göteborg med en daglig arbetstid

av 6 V2 timmar å söckendagar och 5 V2 timmar å helgdagar;

samt att ersättningen för städningsarbetet under de senaste fem åren uppgått

till i medeltal omkring 2,750 kronor för år; och

beträffande Meischner,

att hon är född den 25 december 1866 och således 74 år gammal;

att hon under åren 1920—1939 varit anställd såsom städerska i postverkets

tjänst, senast vid postkontoret Göteborg 1;

att städningsarbetet krävt en daglig arbetstid av 6 timmar;

samt att ersättningen för städningsbestyret under de senaste fem åren

uppgått till i medeltal 1,560 kronor för år.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

17

Förenämnda anställningshavare, som icke blivit underkastade bestämmelserna

i tjänstepensionsreglementet för arbetare, kunna ej heller komma i

åtnjutande av pension enligt kungörelsen den 7 december 1934 (nr 585) med

föreskrifter angående pensionering av viss arbetarpersonal i statens tjänst,

enär de vid den tidpunkt, då de uppnådde 60 års ålder, icke under sammanlagt

15 år innehaft anställning i statens tjänst.

Generalpoststyrelsen har — under framhållande att arbetet i postverkets

tjänst för samtliga nu ifrågavarande anställningshavare utgjort deras huvudsakliga

sysselsättning och förvärvskälla — hemställt om utverkande av

årlig pension å 360 kronor åt var och en av Hansson, Bratt och Persson och

å 408 kronor åt var och en av Johansson, Andersson-Lindström och Meischner.

Statskontoret har i avgivet utlåtande anfört, att generalpoststyrelsens förevarande

framställning icke gåve anledning till annan erinran från statskontorets

sida än att ämbetsverket med hänsyn till 1940 års lagtima riksdags

beslut angående pension åt förra städerskan vid postverket Agda Cecilia

Florin (prop. nr 73, p. 12; bankoutsk. uti. nr 8, p. 17; riksd. skr. nr 98)

ansåge sig böra ifrågasätta en höjning till 408 kronor av de för Bratt och

Persson föreslagna pensionerna.

I likhet med myndigheterna anser jag mig böra förorda, att pension utverkas

åt i ärendet omförmälda anställningshavare. Beträffande avvägningen

av pensionsbeloppen ansluter jag mig till statskontorets förslag, enligt vilket

pensionen bör bestämmas till ett årligt belopp å 360 kronor för Hansson

och å 408 kronor för var och en av övriga anställningshavare. Jag hemställer

alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att var och en av förra städerskorna vid postverket Teresia

Wilhelmina Hansson, född Jönsson, Agda Josefina Bratt,

född Petersson, Anna Sofia Persson, född Karlsson, Hedvig

Maria Johansson, född Heringslake, Vendela AnderssonLindström

och Gerda Amalia Meischner, född Stolt, må,

Hansson, Bratt och Persson från och med den 1 augusti

1940, Johansson från och med den 1 oktober 1940, Andersson-Lindström

från och med den 1 juli 1940 och Meischner

från och med den 1 januari 1940, under sin återstående livstid

av postmedel uppbära en årlig pension, Hansson å 360

kronor samt Bratt, Persson, Johansson, Andersson-Lindström

och Meischner å 408 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 124.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 124.

Vad departementschefen ovan under punkterna l:o—- 8:o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,

bifaller Hans Majit Konungen samt förordnar, att

proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Stig Algott.

417249. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1941.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1941:163 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 124 angående pension åt vissa i statens tjänst anställda personer m. fl. a1 i texten
  2. BU 1941:29 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition nr 124- angående pension åt vissa i statens tjänst anställda personer m. fl. s. 1 i texten