Sök i Ratio Lex

Angående vissa ändringar i grunderna för försäljning av kronoegendomar

1941-02-14 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1941:125, Angående vissa ändringar i grunderna för försäljning av kronoegendomar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

1

Nr 125.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa ändringar

i grunderna för försäljning av kronoegendomar; given

Stockholms slott den 14 februari 1941.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14

februari 1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen

för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp:

Bestämmelserna rörande försäljning av kronan tillhörig fast egendom under

domänstyrelsens förvaltning finnas upptagna i kungörelsen den 6 juni

1929 (nr 176) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom m. m.

Olika föreskrifter gälla i fråga örn försäljning efter hembud och försäljning

utan hembud. Skall till jordbruk utarrenderad egendom, för vilken årliga

arrendeavgiften icke överstiger 2,000 kronor, försäljas och har egendomen innehafts

av arrendatorn eller av hans eller hans hustrus släkt före honom under

en tid av tio år i följd, skall egendomen i regel hembjudas honom. DetsamBihang

till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 125.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

ma skall äga motsvarande tillämpning i fråga om torp eller jordbrukslägenhet.

Hembud skall i regel ske mot det saluvärde som bestämts vid förutgången värdering.

I fråga om bostadslägenheter gälla restriktivare hembudsregler. Hembud

skall enligt 10 § i nämnda förordning äga rum där bostadslägenhet,

som skall försäljas, är bebyggd med nyttjanderättsliavaren tillhörigt, för stadigvarande

bruk avsett boningshus, vilket lämnar nöjaktig bostad för honom

och hans familj. Försäljning utan hembud bör företrädesvis ske för egnahemsändamål.

Härvid skall egnahemslägenheten utbjudas till salu under

hand mot en köpeskilling, som ej understiger det åsätta saluvärdet. Därest

antagligt anbud ej erhålles, må lägenheten utbjudas å offentlig auktion. Vid

utbud under hand skall gälla, bland annat, att till köpare av jordbrukslägenhet

ej må antagas annan än mindre bemedlad som äger förutsättningar för

drivande av ett mindre jordbruk. Till köpare av bostadslägenhet må, för såvitt

icke Kungl. Majit med hänsyn till särskilda omständigheter finner undantag

böra göras, ej heller antagas annan än den som är mindre bemedlad.

Därest två eller flera anbud inkomma, skall företrädet mellan anbudsgivarna

avgöras efter omprövning av deras allmänna lämplighet, och därest de

äro lika lämpliga med hänsyn till deras behov att erhålla upplåtelse av lägenheten.

I sista hand må företräde avgöras genom lottning. Då fråga icke är

om egnahemsfastighel, skall fastighet, som skall försäljas, utbjudas under

hand eller å auktion. Inkomma vid underhandsförsäljning flera anbud, skall

det högsta antagas. Vid utbud under hand eller å auktion skall enligt tillämpningsföreskrifterna

i kungörelsen nr 179/1929 såvitt ej annorlunda förordnats

länsstyrelsen skyndsamt låta i en eller flera tidningar införa kungörelse

om upplåtelsen.

I detta sammanhang torde jag få erinra därom, att 1932 års riksdag (prop.

nr 87; r. skr. nr 76) bemyndigat Kungl. Majit att i avseende å försäljning

från kronoegendom av lägenhet eller jordområde med ett saluvärde av högst

3,000 kronor, efter prövning i vart fall och där skäl därtill äro, förordna om

försäljning med hembud, oaktat de i 1929 års förordning angivna förutsättningarna

för sådant försäljningssätt ej äro för handen.

I nu förevarande förordning stadgas vidare, att om föreskriven ränte- och

kapitalavbetalning icke ordentligt fullgöres, vad av köpeskillingen återstår

oguldet jämte ränta skall, där kronan det påfordrar, genast vara förfallet

till betalning. Några föreskrifter örn dröjsmålsränta finnas icke upptagna i

förordningen.

Domänstyrelsen har i skrivelse den 19 juli 1940 hemställt, att Kungl. Maj :t

måtte föreslå riksdagen sådan ändring i 1929 års förordning att, därest föreskriven

amortering ej gäldas inom bestämd tid, dröjsmålsränta skall, vare

sig anstånd beviljas eller ej, erläggas å förfallet kapitalbelopp från förfallodagen

till dess betalning sker enligt de grunder, som äro eller kunna varda

i särskild ordning bestämda beträffande ränta å förfallet, icke i behörig tid

inbetalt belopp från statens utlåningsfonder. Såsom motivering har styrelsen

anfört i huvudsak följande.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

3

I 1929 års förordning finnas ej några bestämmelser om dröjsmålsränta,

liksom ej heller i kungörelsen samma dag med tillämpningsföreskrifter till

förordningen. Enda påföljden av att föreskrivna ränte- och kapitalavbetalningar

icke ordentligt fullgöras är att vad av köpeskillingen återstår oguldet

jämte ränta skall, där kronan det påfordrar, genast vara till betalning förfallet.

I lagen den 27 mars 1936 (nr 81) örn skuldebrev, 6 §, stadgas att om i

skuldebrev ränta är utfäst, skall den, där betalningstiden försittes, utgå efter

enahanda grund som före förfallodagen. Begär köparen anstånd med köpeskillings

och räntas betalande, möter emellertid givetvis ej hinder att såsom

villkor föreskriva, att högre ränta å kapitalbeloppet skall gäldas. Den, som

i vederbörlig ordning begär anstånd, bör dock icke komma i sämre ställning

än den som utan vidare underlåter att på utsatt dag erlägga förfallna

belopp. För undvikande av detta har styrelsen, därest styrelsen bemyndigas

att bevilja anstånd med erläggande av köpeskilling och ränta, för avsikt att

hos länsstyrelserna anhålla, att dessa måtte förelägga försumliga betalare att

inom kortare av länsstyrelsen bestämd tid förslagsvis fjorton dagar antingen

erlägga förfallna belopp, eller, örn de ej förmå detta, till domänstyrelsen

ingiva ansökan om anstånd med erläggande av dessa belopp, allt vid

äventyr att hela köpeskillingen kommer att omedelbart uttagas av köparen.

Styrelsen får likväl ifrågasätta huruvida ej för framtida försäljningar en bestämmelse

om dröjsmålsränta bör intagas i försäljningsförordningen i likhet

med vad är gällande beträffande statens utlåningsfonder.

Dröjsmålsräntan bör utgå å kapitalbelopp, för vilket anstånd beviljas, efter

samma grunder, som tillämpas med avseende å lån från de statliga utlåningsfonderna.

Då dröjsmälsräntans storlek sålunda blir beroende av de

bestämmelser, som härutinnan utfärdas rörande sagda utlåningsfonder, synes

bemyndigandet örn beviljande av anstånd kunna lämnas tills vidare.

Statskontoret har i remissyttrande den 13 augusti 1940 biträtt domänstyrelsens

hemställan.

Det av domänstyrelsen framförda, av statskontoret biträdda förslaget om Departementsinförande

i 1929 års förordning av en bestämmelse att dröjsmålsränta i vissa chefenfall

skall utgå synes böra vinna bifall. Stadgande därom torde böra upptagas

i en ny paragraf, betecknad 22 a §, i förordningen.

Efter att ha samrått med domänstyrelsen anhåller jag att i detta sammanhang

få upptaga jämväl ett annat spörsmål örn ändring i gällande grunder

för försäljning av kronojord. Såsom av det förut anförda framgår må försäljning

av bostadslägenhet med hembud endast äga rum i två fall, nämligen dels enligt

1929 års försäljningsförordning till enskild nyttjanderättshavare, då lägenheten,

som skall försäljas, är bebyggd med honom tillhörigt, för stadigvarande

bruk avsett boningshus, vilket lämnar nöjaktig bostad åt honom och

hans familj, dels ock enligt 1932 års bemyndigande, då lägenheten har ett

saluvärde, som icke överstiger 3,000 kronor. Bestämmelserna i 1929 års förordning

ansluta sig i viss mån till de nu gällande bestämmelserna i lagen den

18 juni 1925 (nr 334) örn rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa

under nyttjanderätt upplåtet område och lagen den 4 januari 1927 (nr 1) angående

tillstånd till försäljning av kyrklig jord i vissa fall samt till upplåtelse

av sådan jord under tomträtt. Vid flera tillfällen under senare år lia förelegat

fall, då domänstyrelsen till nyttjanderättshavare önskat sälja bostadslägenhet,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

å vilken kronan ägt husen. Enligt bestämmelserna kan detta icke ske, då

lägenheten har högre värde än 3,000 kronor, utan att egendomen utbjudes

under hand, vilket medför att nyttjanderättshavaren måste konkurrera med

andra örn köpet. Ej sällan tala starka skäl för att i dylika fall hembud får

ske till nyttjanderättshavaren. En utvidgning av det år 1932 av riksdagen

lämnade bemyndigandet torde därför böra ske sålunda, att Kungl. Maj:t

medgives rätt att vid försäljning från kronoegendom av bostadslägenhet

efter prövning i varje särskilt fall förordna örn försäljning med hembud,

oaktat saluvärdet överstiger 3,000 kronor och de i 10 § i 1929 års förordning

angivna förutsättningarna för sådan försäljning ej äro för handen. Jag vill

härvid framhålla, att köpeskillingarna för ifrågavarande lägenheter sällan

med något mera avsevärt belopp överstiga 3,000 kronor.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, alt Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att

dels godkänna den ändring i gällande grunder för försäljning

i vissa fall av kronoegendom m. m., som framgår av

det såsom bilaga till detta protokoll fogade förslag till viss

ändring i förordningen den 6 juni 1929 (nr 176),

dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att vid försäljning från

kronoegendom av bostadslägenhet efter prövning i varje

särskilt fall förordna örn försäljning med hembud, oaktat

saluvärdet överstiger 3,000 kronor och de i 10 § nyssnämnda

förordning angivna förutsättningarna för sådant försäljningssätt

ej äro för handen.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Maj:t Konungen bifall samt förordnar

att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till

detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gustav T. Roupe.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

5

Bilaga.

Förslag

till

Förordning om viss ändring i förordningen den 6 juni 1929 (nr 176)

angående försäljning i vissa fall av kronoegendom m. m.

Härigenom förordnas, att i förordningen den 6 juni 1929 angående försäljning

i vissa fall av kronoegendom m. m. skall införas en ny paragraf, betecknad

22 a §, av följande lydelse:

22 a §.

Inbetalas icke inom behörig tid förfallet belopp av köpeskillingen, skall

köparen vara skyldig att å det förfallna beloppet erlägga dröjsmålsränta enligt

de grunder, som kunna varda i särskild ordning bestämda.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1941; skolande förordningen

dock icke ha avseende å försäljningar, vilka ägt rum före nämnda dag.

Bihang till riksdagens protokoll 19il. 1 sami. Nr 125.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1941:219 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition rörande ändring i förordningen den 29 juni 1917 a1 i texten
  2. JoU 1941:29 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående vissa ändringar i grunderna för försäljning av kronoegendomar. s. 10 i texten