Angående statsbidrag för budgetåret 1941/42 till undervisningslokaler för folkskoleväsendet m. m
1941-02-21 · 21 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 21 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1941:140, Angående statsbidrag för budgetåret 1941/42 till undervisningslokaler för folkskoleväsendet m. m
Dokumentets text
Kungl. Majlis proposition Nr 140.
1
Nr 140.
Kungl. Marits proposition till riksdagen angående statsbidrag
för budgetåret 1941/42 till undervisningslokaler för
folkskoleväsendet m. m.; given Stockholms slott den
21 februari 1941-
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Gösta Bagge.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
21 februari 1941-
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld,
Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Bagge:
Enligt 1941 års åttonde huvudtitel, punkt 145, har Kungl. Majit föreslagit
riksdagen att, i avbidan pa den proposition i ämnet, som bleve riksdagen
förelagd, beräkna för budgetåret 1941/42
dels till Folkskolor m. nu: Byggnadsbidrag för nya undervisningslokaler
ett förslagsanslag av 1,000,000 kronor;
dels till Folkskolor m. m.: Byggnadsbidrag för vissa äldre undervisningslokaler
ett förslagsanslag av 1,090,000 kronor;
dels till Folkskolor m. m.: Hyresbidrag för undervisningslokaler ett förslagsanslag
av 180,000 kronor;
Bihang till rilcsdagens protokoll 19hl. 1 sami. Nr H0.
X
2
Kungl. Maj:ts ■proposition Nr l^O.
dels till Folkskolor m. m.: Underhålls- och materielbidrag ett förslagsanslag
av 900,000 kronor;
dels ock till Folkskolor m. m.: Tjänstebostadsbidrag ett förslagsanslag av
3,100,000 kronor.
Jag anhåller att nu få anmäla dessa anslagsfrågor.
1. Gällande bestämmelser.
Skoldistrikt äger jämlikt kungörelsen 1936: 45 (senaste lydelse se kungörelserna
1939: 363 och 1940: 431) uppbära följande slag av statsbidrag till
byggnader för folkskoleväsendet:
1- Byggn ad sbidrag för nya undervisningsloka1
e r. Bidraget utgår med som regel tre fjärdedelar av de styrkta kostnaderna
för sådana byggnadsföretag, till vilkas utförande Kungl. Maj:t lämnat
tillstånd. Kostnaderna må dock icke överstiga den högsta kostnadssumma,
som fastställts samtidigt som tillståndet lämnats. Bidraget fördelas på
25 år.
2- Byggnadsbidrag för redan befintliga undervisningslokaler.
Detta utgår med 150 kronor årligen för varje
klassrum och gymnastikrum, som icke tagits i bruk före den 1 juli 1912.
Bidragstiden är beroende av lokalernas ålder på så sätt, att statsbidrag i
regel utgår till och med det redovisningsår, under vilket 24 år förflutit efter
det lokalen först togs i bruk.
3. Hyresbidrag, som i regel utgår med en tredjedel av den erlagda
hyran.
4. Underhålls- och materielbidrag. Detta utgår numera
(jfr propositionen 1940: 155 till lagtima riksdagen, sid. 151) med 25
kronor för varje skollokal, som tillhör skoldistriktet, och med 12 kronor för
varje av distriktet förhyrd sådan lokal.
5. Tjänstebostadsbidrag, som utgår årligen för sådana lärare,
för vilka avdrag, motsvarande bostadsersättning, göres å skoldistrikt tillkommande
statsbidrag till lärarlöner. Bidraget är bestämt till 160 kronor
för ordinarie manlig folkskollärare, 120 kronor för ordinarie kvinnlig folkskollärare
samt 80 kronor för annan lärare.
2. Förslag till ändrade bidragsgrunder m. m.
De jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade sakkunniga för utredning
rörande aktuella besparingsåtgärder inom folkskoleväsendet, folkskolans
besparingssakkunniga, ha den 24 augusti 1940 avgivit betänkande och
förslag angående statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet m. m.
(statens offentliga utredningar 1940: 24).
Förslaget innebär i huvudsak, att bidrag till anskaffande av nya undervisningslokaler
skall utgå med visst fastställt belopp för varje i en skol
-
3
Kungl. Marits proposition A7r lJfi.
anläggning ingående statsbidragsberättigad lokal (klassrum, gymnastiksal
m. fl.). Bidraget skall sättas i relation till de byggnadskostnader och ur dem
härledda kubikpris, som för varje byggnadsföretag fastställts såsom skäliga.
Vidare skall bidrag kunna utgå till ombyggnads- och restaureringsarbeten
med viss kvotdel av kostnaderna. Statsbidragsbestämmelserna böra enligt
de sakkunnigas mening utfärdas så, att det blir möjligt att i undantagsfall
bereda ekonomiskt mindre bärkraftiga kommuner särskilda förmåner.
Åtgärder för åstadkommande av ett lämpligare förfaringssätt vid handläggningen
av byggnadsärenden föreslås. Därest någon förskjutning av fördelningen
mellan staten och kommunerna av kostnaderna för folkskoleväsendet
anses böra komma till stånd, bör avskaffandet av tjänstebostadsbidraget
i främsta rummet komma i fråga. Med en dylik åtgärd bör emellertid
anstå till en lämpligare tidpunkt. De sakkunniga ha framhållit angelägenheten
av att frågan om skoldistriktens skyldighet att tillhandahålla tjänstebostäder
åt lärarpersonalen klarlägges.
Yttranden över betänkandet ha avgivits av vederbörande myndigheter,
1940 års civila byggnadsordning, kommunalskatteberedningen m. fl.
Kommunalskatteberedningen har därvid framhållit, att de sakkunnigas
förslag visserligen syntes medföra en bättre anpassning av statsbidraget till
nödvändiga kostnader för skolbyggnader. Förslaget medförde även, att
bidrag ej kunde utgå till anordningar, som förutsatte onödigt hög standard.
Det hade emellertid icke utformats med tillräckligt beaktande av kommunernas
olika förmåga att bestrida kostnaderna. I syfte att avhjälpa denna
brist har beredningen föreslagit, att de av de sakkunniga förordade bidragen
till nya undervisningslokaler liksom även underhålls- och materielbidragen
samt tjänstebostadsbidragen differentierades med hänsyn till det kommunala
skatteunderlaget, d. v. s. antalet skattekronor per invånare.
I anledning av bland annat kommunalskatteberedningens yttrande ha
vederbörande myndigheter och tidigare hörda sammanslutningar m. fl.
avgivit förnyade utlåtanden i ärendet.
Då jag, såsom av det efterföljande framgår, icke är beredd att nu taga
ståndpunkt till andra ändringsförslag än sådana, som kunna lösas inom
ramen av nu gällande bidragssystem, anser jag mig icke böra i detta sammanhang
i vidare mån än nu skett ingå på de sakkunnigas huvudförslag.
Däremot vill jag upptaga vissa detalj spörsmål, som torde kunna övervägas
fristående från huvudförslaget.
Byggn ads ärendenas handläggning. Enligt gällande
bestämmelser skall skoldistrikt, som önskar komma i åtnjutande av byggnadsbidrag
till nya undervisningslokaler, till statens folkskolinspektör ingiva
ansökning örn tillstånd till byggnadsarbetets utförande och bidrag till
byggnadskostnaderna. Ansökningen skall vara åtföljd av bland annat handlingar,
utvisande att skoldistrikt beslutat uppföra de lokaler, för vilka bidrag
begäres, av folkskolinspektören granskade huvudritningar med därtill
hörande situationsplan samt arbetsbeskrivning jämte fullständig kostnadsberäkning.
Skolöverstyrelsen har att efter hänvändelse från skoldistrikt tillhandagå
distriktet med uppgörande av lämpliga skissritningar samt med
råd och upplysningar i (ivrigt rörande de ifrågasatta byggnadsarbetena.
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 11+0.
Vid granskningen av ansökningshandlingarna har folkskolinspektören att
beakta, huruvida de ifrågasatta byggnadsarbetena liro med hänsyn till
organisationen av distriktets skolväsende i övrigt ändamålsenliga. Handlingarna
skola därefter passera länsstyrelsen och skolöverstyrelsen, innan
ärendet avgöres av Kungl. Majit.
I avsikt att här åstadkomma ett lämpligare förfaringssätt lia de sakkunniga
föreslagit, att skoldistrikt till en början skall verkställa utredning
rörande det föreliggande lokalbehovet. Denna utredning förutsättes skola
verkställas i samråd med statens vederbörande folkskolinspektör. Frågan
rörande lokalbehovet skall därefter underställas skolöverstyrelsen, som har
att delgiva skoldistriktet resultatet av den av överstyrelsen verkställda
prövningen och därvid angiva det lokalbehov, som kan anses föreligga,
och för vilka lokaler, statsbidrag kan beräknas komma att utgå. Sedan
dessa förberedande åtgärder vidtagits, har skoldistriktet att låta upprätta
fullständiga ritningar, arbetsbeskrivningar och kostnadsberäkningar, varefter
ansökan örn statsbidrag i vanlig ordning ingives. För att detta ändrade
granskningsförfarande skall kunna genomföras och erforderlig granskning
av ritningar samt uppgörande av skissritningar skall kunna ske, lia
de sakkunniga föreslagit en höjning av anslaget till byggnadssakkunnigt
biträde inom överstyrelsen från 7,400 kronor till 15,000 kronor.
Den nu tillämpade ordningen för prövning av lokalbehovet och därmed
sammanhängande spörsmål vore, yttra de sakkunniga, icke fullt tillfredsställande.
Det kunde sålunda inträffa, att ett byggnadsföretag planerades
och ritningar m. m. upprättades för tillgodoseende av ett lokalbehov, som
vid av myndigheterna senare företagen prövning antingen icke ansåges
vara erforderligt eller befunnes böra tillgodoses genom andra åtgärder än
som föreslagits. Ur såväl ekonomiska som andra synpunkter vore det av
vikt, att ett dylikt tillvägagångssätt kunde undvikas. Lokalbehovet måste
prövas med hänsyn tagen till den organisation, som i varje särskilt fall
befunnes vara ändamålsenlig och lämplig. Frågan om en skolas organisation
måste alltså i regel lösas, innan lokalbehovet kunde fastställas och den
närmare utformningen av en skolbyggnads planläggning kunde ske. Vid
prövning av lokalbehovet borde även undersökas, huruvida beträffande
närliggande skolor sådan omorganisation, som inverkade på lokalbehovet,
kunde genomföras. Icke så sällan inträffade det, att gjorda undersökningar
gåve vid handen, att för genomförandet av en rationell organisation av
skolväsendet inom ett visst område krävdes anordnande av skolskjutsar.
Därvid uppkomme frågan, i vilken omfattning skjutsar borde anordnas,
samt huruvida statsbidrag till desamma kunde beräknas utgå. Av det sagda
framginge, att en skolas lokalbehov måste bedömas under hänsynstagande
till en mångfald olika omständigheter. På grund härav vore det ibland synnerligen
vanskligt för de lokala skolmyndigheterna att avgöra, huruvida
av dem gjorda beräkningar rörande lokalbehovet koinme att vinna myndigheternas
gillande. Icke heller vederbörande folkskolinspektör hade möjlighet
att med säkerhet bedöma, huru myndigheterna komme att ställa sig.
Det syntes de sakkunniga vara en mindre lämplig anordning, att ett skoldistrikt
under här angivna förhållanden vidtoge omfattande och kostsamma
5
Kungl. Maj:ts proposition Nr HO.
åtgärder, såsom upprättandet av ritningar, arbetsbeskrivningar oell kostnadsberäkningar,
inköp av tomt m. m., för uppförande av skollokaler, vilka
vore avsedda att tillgodose ett lokalbehov, som icke blivit slutgiltigt fastställt.
Det vore för såväl statsverket som för skoldistriktet av betydelse, att
skolbyggnadsföretaget bleve ekonomiskt planlagt och att lokalerna ur skolsynpunkt
bleve tillfredsställande. Skoldistriktet borde därför redan från
början äga möjlighet att genom hänvändelse till överstyrelsen erhålla erforderliga
anvisningar rörande byggnadsföretagets planläggning.
Genom den av de sakkunniga föreslagna anordningen kunde, åtminstone
i vissa fall, ett byggnadsärende komma att inom överstyrelsen kräva två,
eventuellt tre handläggningar. Ett dylikt förfaringssätt medförde givetvis
i och för sig ökat arbete. Å andra sidan torde, därest det av de sakkunniga
förordade statsbidragssystemet vunne tillämpning, granskningsarbetet inom
överstyrelsen vid byggnadsärendenas slutgiltiga handläggning komma att i
icke ringa grad förenklas, varför det vore sannolikt, att, bortsett från de
på det byggnadssakkunniga biträdet åvilande arbetsuppgifterna, handläggningen
av dessa ärenden i det stora hela bomme att underlättas.
De angivna riktlinjerna för byggnadsärendenas handläggning syntes icke
böra utformas som författningsbestämmelser utan borde lämpligen delgivas
skoldistrikten och folkskolinspektörerna i form av anvisningar, utfärdade
av skolöverstyrelsen.
Hos skolöverstyrelsen tillgänglig arbetskraft för granskning av ritningar
m. m. vore redan nu otillräcklig. Visserligen bomme detta granskningsarbete,
om ändrade grunder för beräkning av byggnadsbidrag i enlighet
med de sakkunnigas förslag genomfördes, att i vissa avseenden förenklas.
Men i stället bomme de arbetsuppgifter, som stöde i samband med de förberedande
handläggningarna av byggnadsärendena, såsom uppgörandet av
skissritningar m. m., att kräva så mycken tid, att en förstärkning av den
byggnadssakkunniga arbetskraften hos överstyrelsen syntes ofrånkomlig.
Det för detta ändamål beviljade årsanslaget å 7,400 kronor måste anses
otillräckligt. Den arvodestjänst, som med sagda anslag nu uppehölles, hade
visat sig icke vara tillfyllest för fullgörande av överstyrelsens åligganden i
här berörda hänseenden enligt nu gällande bestämmelser. Extra anslag
hade också anvisats för tillfällig förstärkning av ifrågavarande arbetskraft.
De sakkunniga hade förut framhållit betydelsen av att byggnadsföretagen
erhölle en ur ekonomisk synpunkt tillfredsställande planläggning, då därigenom
icke obetydliga belopp kunde inbesparas åt såväl staten som kommunen.
De hade också sökt visa på vad sätt detta syfte borde kunna
vinnas, nämligen genom ett ändrat granskningsförfarande. En förutsättning
för ernåendet av detta syfte torde dock vara, att hos överstyrelsen funnes
tillräcklig arbetskraft för att det sålunda förordade tillvägagångssättet
skulle kunna tillämpas. Anslaget till byggnadssakkunnigt bitriide hos skolöverstyrelsen
borde därför utgå med ett förhöjt belopp, förslagsvis 15,000
kronor. Detta belopp avsåge även att täcka kostnader för anlitande av
arbetshjälp.
Skolöverstyrelsen har till en början framhållit, att prövningen av lokalbehovet,
i förevarande byggnadsärenden redan nu omfattade samtliga de
förhållanden, som berördes i dc sakkunnigas förslag, ehuru själva förfaringssättet
delvis vore ett annat lin det föreslagna. Vad därefter beträffade för
-
6
Kungl. May.ts proposition Nr 140.
slaget till ändrad ordning för byggnadsärendenas behandling, syntes detta
rätt omständligt och i fråga om tidsvinst mindre effektivt. Den omständigheten,
att ett skoldistrikt självt i samråd med vederbörande folkskolinspektör
såsom en första åtgärd verkställde undersökning rörande lokalbehovet,
innebure icke, att denna undersöknings resultat vid den centrala granskningen
alltid befunnes innebära en med hänsyn till skoldistriktets behov
lämplig lösning av en byggnadsfråga. Däremot torde det vara möjligt, att
den förberedande undersökningen i vissa fall kunde förhindra, att ett omfattande
och kostsamt utredningsarbete, innefattande uppgörande av ritningar
m. m., inom skoldistrikten bleve utfört till ingen nytta. Eventuellt
erforderliga föreskrifter örn ändrad ordning för byggnadsärendenas handläggning
syntes böra givas form av anvisningar. Förslaget om höjning av
anslaget till byggnadssakkunnigt biträde hos skolöverstyrelsen har tillstyrkts
av överstyrelsen, som erinrat, att den vid upprepade tillfällen framhållit
nödvändigheten av ytterligare arbetskraft, därest överstyrelsen på
ett tillfredsställande sätt skulle kunna fullgöra sina omfattande uppgifter
på förevarande område.
Även statskontoret har lämnat förslaget örn byggnadsärendenas handläggning
utan erinran. Ej heller har statskontoret haft något att i och för
sig erinra mot den föreslagna höjningen till 15,000 kronor av anslagsposten
till byggnadssakkunnigt biträde hos skolöverstyrelsen. Ämbetsverket har
emellertid förutsatt, att Kungl. Maj:t bestämmer storleken av det arvode,
som skall utgå till hos överstyrelsen anställd arkitekt.
De flesta länsstyrelserna ha lämnat de sakkunnigas förslag utan erinran.
I allmänhet har därvid vikten av en effektiv och snabb handläggning av
byggnadsärendena understrukits.
Sålunda har länsstyrelsen i Uppsala ansett den föreslagna förhandsutredningen
värdefull och ägnad att förebygga onödiga misstag och kostnader.
Det kunde emellertid ifrågasättas, örn icke stadgandet härutinnan
borde givas ovillkorlig karaktär eller med andra ord, huruvida icke skoldistrikt,
som ämnade ingiva ansökning örn byggnadsbidrag, borde vara
skyldigt att dessförinnan frånvända sig till skolöverstyrelsen för att erhålla
råd och upplysningar rörande de ifrågasatta byggnadsarbetena.
Länsstyrelsen i Kalmar har framhållit, att det brustit åtskilligt i fråga
örn planläggning av skolbyggnadsföretag vid tillämpning av det nuvarande
bidragssystemet. Enligt länsstyrelsens erfarenhet framstode det såsom ett
angeläget önskemål att det allmännas medverkan vid skolbyggnadsprogrammens
tillkomst insattes redan från början och gåves sådan omfattning att
missgrepp av ena eller andra slaget i görligaste mån kunde undgås. De
sakkunniga syntes ha beaktat detta spörsmål genom att angiva vissa riktlinjer
för den förberedande behandlingen av frågorna örn byggnadsbidrag.
Länsstyrelsen i Malmö, som helt anslutit sig till de sakkunnigas förslag,
har framhållit, att det nuvarande systemet medfört både onödiga kostnader
för skoldistrikten och onödig tidsspillan vid omarbetningen av såsom
fullt godtagbara ansedda förslag. Av icke ringa betydelse vore det också,
att kontraktens uppgörande och byggnadsarbetets utförande läge i tiden
7
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr ljO.
så nära varandra som möjligt. Därigenom bleve kostnadsberäkningarna i
stort sett bärande och framställningar örn förhöjda statsbidrag onödiga.
Med hänsyn icke minst härtill torde de sakkunnigas förslag vara avgjort
att föredraga framför nu gällande bestämmelser.
Länsstyrelsen i Västerås har framhållit, att en reform i fråga örn byggnadsbidrag
till folkskoleväsendet i främsta rummet borde inriktas på att
genom en effektiv och sakkunnig granskning av inkomna ansökningar med
kostnadsförslag hålla byggnadskostnaderna nere så långt som möjligt utan
tillbakasättande av vare sig praktiska eller estetiska synpunkter.
Några länsstyrelser ha uttalat sig mot en alltför långt gående centralisering
av byggnadsärendenas handläggning till skolöverstyrelsen.
Länsstyrelsen i Kristianstad har sålunda framhållit, att förslaget jämfört
med gällande bestämmelser visserligen erbjöde den förbättringen, att
staten genom skolöverstyrelsen redan på det stadium, då ansökningsförfarandet
ännu icke inletts, givits ökade möjligheter att öva inflytande å det
planerade byggnadsföretagets förberedande. Emellertid innebure förslaget,
att såväl detta förberedande arbete som granskningen av ritningar m. m.
centraliserades till skolöverstyrelsen och att därvid den statliga arkitektsinstitutionen
i länen i mycket ringa grad utnyttjades. Det vore länsstyrelsens
bestämda övertygelse, att en samverkan mellan länsarkitekten och
vederbörande folkskolinspektör såväl under det förberedande förfarandet
som under den senare handläggningen vore nödig och nyttig. Det fruktbärande
samarbete, som enligt i länet tillämpad praxis förekommit mellan
länsarkitekten och vederbörande folkskolinspektör under den förberedande
planläggningen av byggnadsföretagen, utgjorde en ytterligare bekräftelse
av riktigheten härav. En fullt genomförd centralisering till skolöverstyrelsen
av dessa ärenden måste bestämt avrådas.
I samma riktning lia länsstyrelserna i Örebro och Karlstad uttalat
sig. Oavsett den granskning, som byggnadsritningarna komme att
underkastas inom skolöverstyrelsen, måste det, framhåller länsstyrelsen i
Örebro, vara av stort värde att i ärendet erhålla fullständig utredning genom
vederbörande länsarkitekt. Denne ägde nämligen möjlighet att på platsen
bilda sig ett omdöme om den föreslagna byggnadens lämplighet med hänsyn
både till den omgivande bebyggelsen och till pågående eller ifrågasatt
reglering av byggnadsförhållandena inom orten.
Länsstyrelsen i Växjö har ifrågasatt, huruvida det kunde anses nödvändigt
att bibehålla länsstyrelse som mellaninstans mellan folkskohnspektören
och skolöverstyrelsen.
Enligt länsstyrelsens förmenande vore det föga antagligt, att med den
förberedande handläggning av byggnadsärendena, som föreslagits, något
yttrande av länsstyrelsen kunde anses behövligt. Erforderliga utlåtanden
från länsarkitekt och eventuellt byggnadsnämnd eller andra vederbörande
i förekommande fall syntes kunna införskaffas utan länsstyrelsens förmedling.
T j ä n s t e b o s t a d s b i d r a gen. I sina anslagsiiskanden för budgetåret
1939/40 framlade skolöverstyrelsen förslag örn att tjiinstebostadsbidragct
skulle inarbetas i statsbidraget till lärarlöncrna. Statskontoret
8
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 11+0.
ifrågasatte emellertid, om icke skoldistrikten hädanefter med hänsyn till
statens under de senare åren alltmer stegrade utgifter för folkskoleväsendet
borde bestrida hela kostnaden för bostäder åt lärarna. Vederbörande departementschef
anförde bland annat (1939 års åttonde huvudtitel, sid. 335 f.),
att vissa skäl talade för statskontorets uppfattning. Skoldistriktens utgifter
för övertidsläsning och för kommunala lönetillägg hade bortfallit genom
den av 1937 års riksdag beslutade löneregleringen, och statens utgifter för
folkskoleväsendet hade ökats i en omfattning, som icke torde ha varit förutsedd,
då riksdagen år 1935 tog ställning till frågan om avvägningen av kostnaderna
för folkskoleväsendet mellan stat och kommun. Den av statskontoret
väckta frågan syntes därför förtjänt att närmare övervägas.
Med anledning av vid 1939 års lagtima riksdag motionsvis väckt förslag,
innebärande att riksdagen skulle uttala sig mot en ändring av nuvarande
grunder för tjänstebostadsbidragets utgående, anförde riksdagen i skrivelsen
1939: 439, att riksdagen visserligen insåge, att en minskning av till
kommunerna utgående statsbidrag för skolväsendet skulle bli en besvikelse
för flertalet skoldistrikt, men att riksdagen utginge ifrån, att de kommunala
intressena ej bleve obeaktade vid det övervägande, som förebådats.
Sedan skolöverstyrelsen anbefallts att taga i övervägande frågan om avskaffande
av tjänstebostadsbidragen, framlade överstyrelsen i skrivelse den
31 augusti 1939 förslag i ämnet (se propositionen 1940: 155 till lagtima riksdagen,
sid. 144 ff.), varvid anfördes, bland annat, att de skäl, som föranlett
1935 års riksdag att i skatteutjämnande syfte besluta, att staten skulle icke
blott åtaga sig kostnaderna för den till lärarna utgående kontanta lönen
utan även lämna bidrag till bestridande av kostnaderna för tjänstebostäder,
alltjämt vore giltiga. Under sådana förhållanden kunde överstyrelsen icke
tillstyrka, att detta av statsmedel utgående tjänstebostadsbidrag indroges,
såvida icke statsbidraget i övrigt till folkskoleväsendet ökades med belopp,
som minst motsvarade tjänstebostadsbidraget. I avgivet yttrande framhöll
statskontoret, att vad överstyrelsen anfört icke övertygat statskontoret om
att icke skoldistrikten hädanefter borde åläggas att bestrida hela kostnaden
för bostäder åt lärarna. Ämbetsverket ville emellertid i dåvarande läge icke
påkalla åtgärder av sådan innebörd, då det måste anses angeläget att undvika
alla icke ofrånkomliga rubbningar i kommunernas ekonomi.
Vidare framhöllo folkskolans besparingssakkunniga i sitt den 20 januari
1940 avgivna betänkande angående aktuella besparingsåtgärder inom folkskoleväsendet,
att det förhållandet, att staten under senare år övertagit en
allt större del av kostnaderna för folkskoleväsendet, syntes ha medfört, att
de ekonomiska synpunkterna för de kommunala myndigheterna icke finge
samma betydelse, som om kommunen själv nödgats bestrida en väsentligare
del av ifrågavarande kostnader, och att man till följd härav kunnat spåra
en viss tendens till mindre ekonomisk omtanke från kommunernas sida vid
handläggningen av skolorganisatoriska frågor inom skoldistrikten.
9
Kungl. Martts proposition Nr 140.
Med anledning av dessa av de sakkunniga liksom av vissa myndigheter
gjorda påpekanden yttrade jag i propositionen 1940: 155 till lagtima riksdagen,
att berörda förhållanden borde kunna föranleda antingen ett överskjutande
på kommunerna av en något större del av kostnaderna för folkskoleväsendet
eller en ökad statlig tillsyn över detsamma. En medelväg
borde kunna sökas mellan dessa båda alternativa utvägar. Då en övervältring
av utgifter från staten till kommunerna helst icke borde ske, syntes
emellertid det senare alternativet böra väljas. Beträffande tjänstebostadsbidragen
förklarade jag mig luta åt den uppfattningen, att dessa — framför
allt med hänsyn till att skoldistriktens kostnader för skolväsendet proportionsvis
torde vara mindre nu än år 1935 — borde avskaffas. Då emellertid
åtgärder, som medförde rubbningar i kommunernas ekonomi, under
rådande förhållanden borde om möjligt undvikas, ansåg jag mig ej böra
förorda någon ändring av sådan innebörd, men förutsatte, att frågan vid
en lämpligare tidpunkt ånyo toges under omprövning.
I skrivelse 1940: 216 förklarade sig riksdagen icke ha något att erinra mot
att en undersökning komme till stånd rörande möjligheterna att genom
någon förskjutning av kostnadsfördelningen mellan staten och kommunerna
åstadkomma ett starkare intresse hos de senare för en mera ekonomisk planläggning
av skolorganisationen. Riksdagen höll dock före, att den i stort
sett ändamålsenligaste utvägen att åstadkomma en önskvärd rationalisering
vore att söka i en ökning och intensifiering av den statliga tillsynen
över folkskoleväsendet. Vad jag anfört rörande tjiinstebostadsbidragen
lämnades av riksdagen utan erinran.
Folkskolans bcsparingssakkunniga, som även fått i uppdrag att taga
under övervägande lämpligheten av en ändrad fördelning mellan staten
och kommunerna av kostnaderna för folkskoleväsendet, lia i sitt betänkande
1940: 24 beträffande tjänstebostadsbidragen anfört följande:
För ett ställningstagande till frågan örn indragning av tjänstebostadsbidragen
torde det vara av värde att få utrönt, vilken inverkan en sådan
indragning skulle få beträffande den kommunala utdebiteringen. Några
exakta uppgifter härom kunde de sakkunniga ej lämna, men vissa slutsatser
torde dock kunna dragas av den undersökning, som verkställts.
Undersökningen hade avsett ett fyrtiotal kommuner, städer och landskommuner,
inom olika delar av landet. Beträffande landskommunerna hade
undersökningen företrädesvis avsett sådana, där man haft anledning antaga,
att utdebiteringen skulle röna en mera påtaglig inverkan även av en jämförelsevis
obetydlig inkomstminskning. Undersökningen hade givit vid handen,
att en indragning av tjänstebostadsbidraget skulle i fråga örn stadskommunerna
komma att medföra endast en ringa höjning av utdebiteringen.
För de städer, som ej deltoge i landsting och vilka komme i åtnjutande
av omkring en tiondedel av hela det utgående tjänstebostadsbidraget, torde
höjningen komma att uppgå till mellan 1—3 öre per skattekrona. Även för
övriga städer syntes man kunna räkna med en jämförelsevis obetydlig höjning,
sannolikt uppgående till högst 10 öre för skattekrona.
10
Kungl. Maj:ts proposition Nr 1/fO.
Beträffande landsbygdskommunerna torde man kunna utgå från, att avskaffandet
av tjänstebostadsbidraget nära nog undantagslöst skulle komma
att medföra en större ökning av utdebiteringen än vad angivits beträffande
städerna. Sannolikhetsskäl talade för, att ökningen för det övervägande
antalet kommuner dock icke skulle överstiga 20 öre per skattekrona.
I icke sa fa fall torde man böra räkna med en höjning av mellan
20 och 40 öre, och i vissa undantagsfall komme ökningen sannolikt att uppgå
till omkring 50 öre. Härvid borde emellertid bemärkas, att i samtliga
undersökta fall statsbidrag till skattelindring utgått till kommuner, vilka
vid en eventuell indragning av tjänstebostadsbidraget beräknats få utdebiteringen
höjd med 20 öre per skattekrona eller däröver. Man hade med
hänsyn härtill anledning antaga, att ifrågavarande kommuner vid ett på
grund av mistat tjänstebostadsbidrag ytterligare ökat skattetryck hade
möjlighet att erhålla en viss kompensation härför genom ett något ökat
statsbidrag till skattelindring.
Undersökningen syntes sålunda giva vid handen, att verkningarna i
skattehänseende av en indragning av tjänstebostadsbidraget för flertalet
kommuner bleve jämförelsevis obetydliga, medan en del kommuner, framför
allt sådana med ett redan förut högt skattetryck, finge vidkännas en
i förhållande till deras ekonomiska bärkraft mera kännbar skattehöjning,
som dock i regel torde komma att i viss mån reduceras genom att statsbidrag
till skattelindring i dylika fall komme att utgå. De sakkunniga
ville för sin del uttala, att — därest kostnadsfördelningen mellan staten
och kommunerna borde förskjutas utöver vad som kunde komma att ske
genom att de sakkunnigas förslag rörande statsbidrag till byggnader
för folkskoleväsendet vunne tillämpning — avskaffandet av tjänstebostadsbidraget
i främsta rummet borde ifrågakomma. De sakkunniga anslöte sig
dock till den under frågans tidigare handläggning uttalade meningen, att
en dylik åtgärd icke syntes böra vidtagas under nu rådande förhållanden
utan borde därmed anstå till en tidpunkt, som av statsmakterna kunde
befinnas lämplig.
Statskontoret har i yttrande över de sakkunnigas förslag förklarat skanse,
att det borde övervägas, huruvida icke tjänstebostadsbidragen redan
nu kunde avskaffas. I samband därmed ansåge sig statskontoret böra ifrågasätta,
huruvida icke även materielbidraget borde kunna indragas. Härigenom
skulle av kostnaderna för folkskoleväsendet ett belopp av sammanlagt
något mer än 4,000,000 kronor årligen överflyttas från staten till skoldistrikten.
Om det skulle befinnas mindre lämpligt att på en gång vidtaga
denna överflyttning, torde hinder i vart fall icke möta mot genomförandet
under någon kortare övergångstid, exempelvis på så sätt att tjänstebostadsbidrag
och materielbidrag för budgetåret 1941/42 nedsattes till hälften av
eljest utgående belopp för att från och med budgetåret 1942/43 helt indragas.
Med anledning av de sakkunnigas förslag har skolöverstyrelsen anfört,
att det vore beklagligt, att en del av de understöd, staten under senare år
givit folkskoleväsendet, måste indragas, vilket skulle medföra, att en större
andel av skolutgifterna måste bestridas av kommunerna själva. Principiellt
hyste överstyrelsen fortfarande den uppfattningen, att det för skolväsendets
Kungl. Maj:ts proposition Nr lJfO. 11
del vore önskvärt, att tjänstebostadsbidrag fortfarande kunde utgå, ehuru
på det sätt, överstyrelsen tidigare föreslagit (se sid. 7).
De sakkunnigas utredning angående tjänstebostadsbidragen Ilar i allmänhet
icke föranlett något uttalande från länsstyrelsernas sida.
Länsstyrelsen i Stockholms län har emellertid ansett det angeläget, att
frågan örn tjänstebostadsbidragens avskaffande snarast bleve föremål för
övervägande. Därest i skattetyngda skoldistrikt utdebiteringen för skolans
behov måste höjas på grund härav, torde distrikten kunna beredas ersättning
härför i skatteutjämningsväg.
Länsstyrelsen i Karlskrona har befarat, att tjänstebostadsbidragens avskaffande
skulle medföra en sänkning av tjänstebostädernas redan nu
låga standard.
Länsstyrelsen i Östersund, som anslutit sig till de sakkunnigas uppfattning,
har framhållit det i viss mån oegentliga uti, att statsbidrag till tjänstebostäder
utginge till skoldistrikt även för sådana lärare, som ej tillhandahölles
tjänstebostad. I alla dessa fall avsåge bidraget icke lindring av skoldistriktets
kostnader för byggnader för folkskoleväsendet utan en minskning
av dess enda återstående kontanta utgifter för lärarpersonalens avlöning.
Styrelsen för svenska landskommunernas förbund har ej heller framställt
någon erinran mot vad de sakkunniga anfört beträffande tjänstebostadsbidragen.
Däremot har styrelsen för svenska stadsförbundet under erinran,
att frågan örn fördelning mellan stat och kommun av kostnaderna för folkskolans
lärarpersonal varit föremål för statsmakternas ställningstagande så
sent som år 1935, motsatt sig tanken på bidragets avskaffande. I övrigt
torde beträffande yttrandena i denna del få hänvisas till handlingarna i
ärendet.
Skyldighet för skoldistrikt att tillhandahålla
tjänstebostad. Jämlikt kungörelsen 1918: 760 angående avlöning åt
lärare vid folk- och småskolor samt statsbidrag till sådan avlöning skulle
lärare, i enlighet med vad därom särskilt var stadgat (1918 års boställsordning),
åtnjuta fri bostad och bränsle eller motsvarande ersättning enligt
ortens pris. Motsvarande bestämmelse finnes ej i det nu gällande avlöningsreglementet
(1937:868) för lärare vid folk- och småskolor. I avlöningsreglementet
stadgas i stället, att lärare skall vara skyldig mottaga
tjänstebostad av tjänlig beskaffenhet, därest sådan anvisas honom.
1918 års och nu gällande boställsordning (1937:998) för lärare vid folkoch
småskolor innehålla endast bestämmelser örn tjänstebostäder läge,
beskaffenhet, tjänstinnehavares åligganden, från- och tillträdesdag m. m.
Folkskolans besparingssakkunniga lia i samband med frågan örn tjänstebostadsbidragens
avskaffande berört spörsmålet örn skyldighet för skoldistrikt
att tillhandahålla tjänstebostad i sådana fall, då svårigheter mött för
liirare att sjiilv förhyra bostad. Härom lia de sakkunniga anfört följande:
12
Kungl. Marits proposition Nr 140.
Principen om skoldistriktens skyldighet att tillhandahålla tjänstebostäder
åt folkskolans lärarpersonal i dessa fall, torde före genomförandet av
den av 1937 års riksdag beslutade löneregleringen för lärare vid folk- och
småskolor varit allmänt erkänd. Någon annan ordning torde vad be-1
träffade landsbygdens skoldistrikt tidigare icke blivit ifrågasatt. Under de
senaste åren syntes emellertid på vissa håll den uppfattningen gjort sig gällande,
att skoldistrikten genom den nya löneregleringen skulle vara befriade
från skyldigheten att svara för tjänstebostäder åt lärarna. Otvivelaktigt
förefunnes hos en del skoldistrikt benägenhet att, i stället för att tillhandahålla
tjänstebostad åt läraren, låta honom uppbära bruttolön, och
detta även i sådana fall, då det för läraren mötte synnerliga svårigheter
att anskaffa lämplig bostad i skolans närhet. Nämnda uppfattning syntes
också lia vunnit stöd genom ett av regeringsrätten meddelat utslag (1939
not. E 125).
Att de sakkunniga här upptagit denna fråga berodde därpå, att det enligt
de sakkunnigas mening kunde befaras, att avskaffandet av tjänstebostadsbidraget
kunde komma att verka så, att skoldistrikten mera allmänt
önskade bliva befriade från skyldigheten att tillhandahålla tjänstebostäder
åt lärarpersonalen. Det syntes därför angeläget, att ifrågavarande
spörsmål bleve klarlagt.
Beträffande ett stort antal skolor å landsbygden vore förhållandena sådana,
att tjänstebostäder för lärarna kunde anses vara oundgängligen nödvändiga,
enär möjlighet för lärare att på rimligt avstånd från skolan förhyra
lämplig bostad icke funnes. Det måste också vara i skolans lika mycket
som i lärarens intresse, att läraren hade sin bostad i omedelbar närhet
av skolan. Läraren kunde nämligen då bättre utöva tillsyn över icke blott
lärjungarna utan även över skolanläggningen i dess helhet, lokalernas uppvärmning,
rengöring och dylikt, än vad eljest vore möjligt.
En del fall hade förekommit, då skoldistrikt sökte ordna bostadsfrågan
för sina lärare så, att vid skolorna anställda lärare uppsades från av dem
innehavda tjänstebostäder men samtidigt erbjödes att förhyra bostäderna
av distriktet. Därigenom bleve bestämmelserna i gällande boställsordning
för lärare vid folk- och småskolor icke tillämpliga på ifrågavarande bostäder.
Detta kunde innebära en avsevärd försämring av den bostadsstandard,
som genom boställsordningen avsetts att upprätthållas. En dylik anordning
syntes de sakkunniga icke tillfredsställande.
De sakkunniga lia såsom sin mening uttalat, att hittills gällande praxis
borde tillämpas, och att det sålunda borde åligga skoldistrikt att tillhandahålla
tjänstebostäder åt lärare vid folk- och småskolor i de fall, då förhållandena
icke möjliggjorde för vederbörande lärare att själv anskaffa tjänlig
bostad, samt att, där tjänstebostad, som varit upplåten åt lärare, funnes
och fortfarande skulle användas som bostad för lärare, boställsordningens
bestämmelser skulle äga tillämpning på densamma.
Folkskolinspektörerna ha så gott som undantagslöst mer eller mindre
kraftigt understrukit de sakkunnigas uttalande, att skoldistrikten borde
vara skyldiga tillhandahålla tjänstebostäder, där lärarna saknade möjligheter
att hyra sådana. Några av inspektörerna ha betecknat de nuvarande
förhållandena beträffande tjänstebostäderna såsom oefterrättliga.
13
Kungl. Maj:ts proposition Nr 1J/J.
Skolöverstyrelsen har funnit det vara nödvändigt, att såsom villkor
för statsbidrags utgående till avlöning åt lärare vid folk- och småskolor föreskreves,
att skoldistrikt skulle vara pliktigt tillhandahålla tjänstebostäder
åt dessa lärare i de fall, då förhållandena icke möjliggjorde för vederbörande
lärare att hyra tjänlig bostad i skolans närhet.
Överstyrelsen ägde kännedom om, att skoldistrikten i allt större utsträckning
antingen underläte att anskaffa tjänstebostäder åt lärarna eller ock,
där tjänstebostäder funnes, som icke fyllde boställsordningens föreskrifter,
uppsade lärarna för att sedermera hyra ut samma bostäder åt dem i avsikt
att därmed undkomma skyldigheten att försätta lägenheterna i det skick,
boställsordningen föreskreve.
I många fall vore det omöjligt för vederbörande lärare att få hyra tillfredsställande
bostad i skolans närhet, varför sådan måste anskaffas på
längre eller kortare avstånd från densamma. I något fall hade det förekommit,
att lärare icke kunnat förskaffa sig bostad annat än på så långt avstånd
från skolan, att han måst anlita skjuts för att komma till eller från
skolan.
Överstyrelsen ansåge liksom de sakkunniga, att det vore i skolans lika
mycket som i lärarens intresse, att läraren i regel hade sin bostad i sådan
närhet av skolan, att han kunde öva tillsyn icke blott över lärjungarna
utan även över skolanläggningen i dess helhet.
Vidare torde det icke vara uteslutet, att den ordning, skoldistrikten började
tillämpa i förevarande avseende, kunde komma att menligt inverka
på möjligheten att till skolor, där bostadsförhållandena vore på ett otillfredsställande
sätt ordnade, få väl kvalificerade lärare, särskilt under tider,
då tillgången på lärare icke vore så stor som för närvarande. Det borde
tillika framhållas, att uppsägningen av lärarna från befintliga tjänstebostäder
och uthyrning därefter av samma bostäder till lärare kunde komma
att innebära en allmän försämring av den standard, som boställsordningen
avsåge att upprätthålla, och vilken icke kunde anses för hög.
Statskontoret har framhållit, att det icke heller före tillkomsten av nu gällande
lönebestämmelser funnits någon särskild föreskrift om skyldighet för
skoldistrikt att tillhandahålla lärare vid folk- och småskolor tjänstebostäder.
Enligt statskontorets mening hade de sakkunniga icke anfört någon
omständighet, som kunde anses utgöra anledning att nu vidtaga särskilda
åtgärder i fråga om skoldistrikts skyldighet att tillhandahålla lärare tjänstebostad.
Skoldistriktet torde nämligen icke kunna fullgöra den i folkskolestadgan
föreskrivna skyldigheten att inom distriktet inrätta erforderligt
antal folkskolor utan att tillse, att vid varje skola anställd lärare hade möjlighet
att skaffa tjänlig bostad å tjänstgöringsorten eller i dess närhet.
Spörsmålet örn vilket avstånd från skolan, som härvid kunde komma i
fråga, bleve givetvis beroende på de i värjo särskilt fall föreliggande omständigheterna.
Länsstyrelserna ha i allmänhet lämnat de sakkunnigas förslag utan erinran.
Några av dem ha understrukit betydelsen av att skyldigheten för skoldistrikten
att i angivna fall tillhandahålla tjänstebostad bleve fastslagen.
Även styrelsen för svenska landskommunernas förbund bär uttalat sig i
denna riktning.
14
Departe
mentschefen.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 1J/J.
Det torde utan vidare kunna fastslås, att det nuvarande systemet för
statsbidrag till folkskolebyggnader icke till alla delar fungerat helt tillfredsställande.
I syfte att avhjälpa de olägenheter, som enligt vad erfarenheten
givit vid handen iiro förknippade med systemet, lia de sakkunniga upptagit
frågan örn en revision därav, varvid eftersträvats att dels öka kommunernas
intresse av att hålla byggnadskostnaderna nere, dels minska statens
kostnader för verksamheten, dels oek åvägabringa en utjämning vad
beträffar skolbyggnadernas standard. För egen del anser jag i likhet med
de sakkunniga att många skäl tala för en omprövning av det nuvarande
bidragssystemets ändamålsenlighet i syfte att tillgodose bland annat nu angivna
önskemål. En sådan är så mycket mer önskvärd som bidragsverksamheten
från början fått helt andra och större proportioner än vid systemets
genomförande kunde förutses. Storleken av de nu till nya folkskolebyggnader
utgående statsbidragen belysas därav, att Kungl. Majit intill den 1
februari 1940 för sådana byggnadsföretag fastställt kostnadssummor till ett
belopp av sammanlagt 40,483,000 kronor. Ur statsfinansiell synpunkt är
frågan örn en lämplig utformning av statsbidragssystemet därför av stor
betydelse. Givet är emellertid, att vid frågans bedömande själva syftemålet
med statsbidrag till förevarande ändamål icke får lämnas ur sikte. Tillbörlig
hänsyn måste sålunda tagas även till skolhygieniska, pedagogiska och
andra för skolväsendets förkovran betydelsefulla faktorer.
Det bör påpekas, att möjligheter icke saknas att i viss utsträckning tillgodose
de av de sakkunniga framförda synpunkterna även utan ändring av
principiell natur i de nuvarande statsbidragsbestämmelserna. Den prövning
av uppkommande byggnadsfrågor, som dessa bestämmelser förutsätta, gör
det möjligt för staten att öva starkt inflytande på byggnadsverksamhetens
omfattning och byggnadernas allmänna standard. I detta syfte har i cirkulär
den 26 april 1940 till vederbörande myndigheter framhållits nödvändigheten
av att under rådande allmänna förhållanden bygnadsföretag för folkskoleväsendet
— när sådant företag över huvud prövas böra ifrågakomma
— planeras så, att kostnaderna för företaget så långt som möjligt hållas
nere. Cirkuläret innehåller även anvisningar, huruledes detta lämpligen kan
ske. Då behov visat sig föreligga av en mer allmän omprövning ur besparingssynpunkt
av folkskolebyggnadernas utformning, har denna fråga helt
nyligen hänskjutits till 1940 års civila byggnadsutredning, med ledning av
vars förslag det torde vara möjligt att ernå en byggnadsstandard, som urskilda
synpunkter kan vara rimlig. Skulle dessa åtgärder icke befinnas tillräckliga,
kan jämväl övervägas lämpligheten av att sänka det statsbidrag
av i regel 75 procent av kostnadssumman, som nu utgår, till exempelvis
65 eller 60 procent. En sådan åtgärd anser jag mig dock icke böra nu
ifrågasätta.
Då sålunda möjligheter redan nu föreligga att vid statsbidragssystemets
tillämpning beakta även de ekonomiska synpunkterna och frågan om en
15
Kungl. May.ts proposition Nr 140.
mer allmän revision av bidragsgrunderna synes mig fordra ytterligare
överväganden, har jag, såsom redan i det föregående antytts, icke ansett
mig kunna nu annat än vad beträffar vissa detaljer upptaga de sakkunnigas
härutinnan framlagda förslag till bedömande.
Vad först angår handläggningen av byggnadsärendena, må erinras om
den mångfald faktorer, som inverka på behovet av nya skollokaler. En
rationell prövning av lokalbehovet är av den allra största betydelse. Vid
denna prövning måste beaktas jämväl möjligheterna att undervisa barn i
annat skoldistrikt, varför uppmärksamhet måste ägnas förhållandena i angränsande
distrikt.
Framför allt med tanke på att få lokalbehovet klarlagt, innan åtgärder
vidtagas för planläggning av själva byggnadsföretaget, ha de sakkumiiga
förordat en uppdelning av handläggningen av dessa byggnadsärenden i två
etapper, den första avseende prövningen av lokalbehovet och den andra
planläggningen och utformandet av skolbyggnaden m. m. Jag har i huvudsak
intet att erinra mot detta förslag och förordar alltså, att i anslutning
till skolöverstyrelsens förslag anvisningar av dylik innebörd utfärdas. Vad
från vissa länsstyrelsers sida anförts rörande utnyttjande av länsarkitektsorganisationen
i dessa ärenden torde böra beaktas vid den fortsatta handläggningen
av de sakkunnigas förevarande förslag.
Såsom framgår av det föregående, ha de sakkunniga ansett en förstärkning
av den byggnadssakkunniga personalen hos skolöverstyrelsen nödvändig,
om byggnadsärendena skola kunna handläggas på rationellt sätt. Förstärkningen
skulle ske genom höjning av anslaget till byggnadssakkunnigt
biträde.
Denna befattning inrättades enligt beslut av 1936 års riksdag, då arvodet
bestämdes till 6,500 kronor. På grund av bortfallande dyrtidstillägg
höjdes arvodet från och med budgetåret 1939/40 till 7,400 kronor. Härförutom
ha medel med växlande belopp anvisats till beredande av arbetshjälp
åt detta biträde. För innevarande budgetår har för ändamålet anvisats
ett belopp av 2,500 kronor. I sina anslagsäskanden för budgetåret 1941/42
har överstyrelsen av statsfinansiella skäl ej ifrågasatt någon ändring vare
sig beträffande arvodet åt det byggnadssakkunniga biträdet eller i fråga
örn anslag till arbetshjälp åt honom. Statskontoret har i yttrande däröver
fäst uppmärksamheten vid att det av överstyrelsen till arbetshjälp åt det
byggnadssakkunniga biträdet beräknade beloppet, 2,500 kronor, till följd
av den väsentligt minskade byggnadsverksamheten torde kunna helt disponeras
för andra ändamål.
De sakkunnigas nu föreliggande förslag innebär, att anslaget till byggnadssakkunnigt
biträde skulle bestämmas till inalles 15,000 kronor, vilket
belopp skulle innefatta även kostnader för arbetshjälp.
För egen del vill jag framhålla, att behovet av ökade anslagsmedel för
ändamålet givetvis är beroende av byggnadsärendenas antal och beskaffen
-
16
Kungl. Maj:ts proposition Nr llfi.
het. I propositionen 1940: 155 till lagtima riksdagen, sid. 147, framhöll jag.,
att byggnadsbidrag till nya undervisningslokaler sedan krisens början beviljats
med iakttagande av den största återhållsamhet. Så har även varit fallet
i fortsättningen. Enligt vad jag förvissat mig örn har den ifrågasatta anslagshöjningen
beräknats med hänsynstagande härtill. Vidare må erinras, att de
sakkunniga vid beräkning av anslagsbeloppets storlek utgått från att de
av dem föreslagna ändrade grunderna för statsbidrag till folkskolebyggnader
skulle genomföras, varigenom en förenkling av granskningsarbetet inom
överstyrelsen skulle möjliggöras. Med hänsyn till de avsevärda vinster, icke
minst i ekonomiskt avseende, som den föreslagna ändrade ordningen för
byggnadsärendenas handläggning innebär, anser jag mig böra förorda en
ökning av anslagsmedlen till byggnadssakkunnigt biträde och arbetshjälp
hos skolöverstyrelsen i enlighet med de sakkunnigas förslag, d. v. s. till
15,000 kronor. Av detta belopp torde 9,000 kronor böra utgå till arvode
åt biträdet, medan återstoden bör stå till skolöverstyrelsens disposition för
beredande av arbetshjälp. Anslagshöjningen skulle således uppgå till
(15,000 — 7,400 — 2,500 =) 5,100 kronor. Vid anmälan framdeles av skolöverstyrelsens
anslagsbehov för budgetåret 1941/42 ämnar jag föreslå de
ändringar i avlöningsstaten för överstyrelsen, som vid bifall härtill böra
vidtagas.
Frågan örn avskaffande av tjänstebostadsbidraget har, såsom framgår av
den lämnade redogörelsen, berörts av både 1939 och 1940 års lagtima riksdagar.
Såsom framgår av propositionen nr 155 till 1940 års lagtima riksdag,
kunna starka skäl anföras till stöd för en sådan åtgärd. I avbidan på
det förslag, som kommunalskatteberedningen torde komma att inom en
nära framtid framlägga, anser jag mig dock ej böra förorda en avveckling
av detta bidrag, som alltså för nästa budgetår bör utgå enligt oförändrade
grunder. Jag kan av samma skäl ej heller tillstyrka skolöverstyrelsens tidigare
framställda förslag om inarbetande av detta statsbidrag i det till lärarlöner
utgående bidraget eller statskontorets förslag örn avskaffande av underhålls-
och materielbidraget.
Vad beträffar frågan om skyldighet för skoldistrikt att tillhandahålla
tjänstebostad, vill jag till en början framhålla, att 1937 års lönereglering
för lärarpersonalen vid folk- och småskolor ej avsåg att medföra någon ändring
i de förhållanden, som tidigare rådde i detta hänseende. Såsom statskontoret
framhållit, torde nämligen ett skoldistrikt icke kunna fullgöra sin
skyldighet att inom distriktet upprätthålla erforderligt antal folkskolor utan
att samtidigt tillse, att vid varje skola anställd lärare har möjlighet att
skaffa tjänlig bostad åt sig i skolans närhet. Läraren kan å andra sidan ej
påfordra tjänstebostad, därest annan bostad, som uppfyller de krav boställsordningen
ställer på tjänstebostad eller därmed likvärdig bostad, finnes
att tillgå i skolans närhet. Den omständigheten, att hyran för en
sådan bostad överstiger de i avlöningsreglementet fastställda ersättnings
-
17
Kungl. Maj:ts proposition Nr tift.
beloppen för tjiinstebostad, kan däremot ej medföra någon skyldighet
för distriktet att tillhandahålla tjänstebostad. Å andra sidan synes man i
allmänhet ej böra fordra, att tjänstebostad, som varit upplåten åt lärare,
även i fortsättningen måste användas för detta ändamål. Endast i de fall,
då annan lämplig bostad ej finnes att tillgå, synes detta krav böra uppställas.
Däremot synes mig uppenbart, att skoldistrikt ej bör få i syfte att förhindra
tillämpningen av boställsordningen på tjänstebostaden uthyra denna
till läraren. Jag ansluter mig därför till de sakkunnigas uppfattning. Skoldistrikt
bör sålunda vara skyldigt tillhandahålla tjänstebostad i de fall, där
bostadsförhållandena på orten icke möjliggöra för läraren att själv hyra
tjänlig bostad i skolans närhet. Vidare bör givetvis boställsordningen alltid
vara tillämplig på skoldistriktet tillhörig bostad, vilken anvisas såsom bostad
åt lärare. För att ernå kontroll över efterlevnaden härav synes i villkoren
för statsbidrag till avlöning åt lärare vid folk- och småskolor böra
inrymmas bestämmelser av den innebörd skolöverstyrelsen föreslagit. Därest
riksdagen lämnar vad jag nu anfört utan erinran, torde det ankomma på
Kungl. Majit att utfärda bestämmelser i ämnet.
3. Anslagsberäkningar.
De statsbidrag, som utgå enligt kungörelsen 1936: 45, bestredos tidigare
från ett i riksstaten uppfört anslag till Folkskolor lii. m.: Bidrag till undervisningslokaler
m. m.
De för ändamålet beviljade anslagen samt anslagsbelastningen enligt
budgetredovisningarna framgå av följande tablå:
Budgetår
Anvisat
Kronor
Nettoutgift
i runt tal
Kronor
1936/37 .....
3,800,000
3,727,200
1937/38 .....
7,100,000
7,979,800
1938/39 .....
7,500,000
6,006,300
1939/40 .....
8,000,000
6,800,600
För budgetåret 1940/41 lia för ändamålet anvisats feni särskilda förslagsanslag,
vilka uppförts med följande belopp:
1. Byggnadsbidrag för nya undervisningslokaler.................kronor 950,000
2. Byggnadsbidrag för vissa äldre undervisningslokaler............. 1,690.000
3. Hyresbidrag för undervisningslokaler..................... 1 180,000
4. Underhålls- och materielbidrag......................... * 900,000
5. Tjänstebostadsbidrag............................... 3,200,000
Summa kronor 6,920,000.
Skolöverstyrelsen har i skrivelse den 31 augusti 1940 framlagt sina beräkningar
rörande medelsbehovet under förevarande anslag för budgetåret
1941/42.
Bihang till riksdagens protokoll löht. 1 sami. Nr 1/fO.
2
18
Kungl. May.ts ''proposition Nr l.R).
I ärendet ha yttranden avgivits den 21 september 1940 av statskontoret
och den 29 oktober 1940 av riksrcikenskapsverket. Av handlingarna inhämtas
följande:
Byggnadsbidrag för nya undervisningslokaler.
Skolöverstyrelsen har på anförda skäl beräknat anslagsbehovet för detta
ändamål till 1,100,000 kronor.
Statskontoret har lämnat överstyrelsens anslagsberäkningar utan erinran.
Riksräkenskapsverket, som uppgjort nedanstående sammanställning
rörande storleken av anvisade belopp och verkliga kostnader för budgetåret
1939/40, har anfört följande:
Anvisat belopp
Verkliga kost- nader
Kronor
öre
Kronor
öre
1. Byggnadsbidrag för nya undervisningslokaler........
960,000
_
284,528
45
2. Byggnadsbidrag för redan befintliga undervisningslokaler .
1,850,000
—
1,560,888
66
3. Hyresbidrag...........................
190,000
—
175,192
27
4. Underhålls- och materielbidrag................
1,800,000
—
1,728,230
51
5. Tjänstebostadsbidrag......................
3,200,000
—
3,211,593
41
Summa kronor
8,000,000
6,960,433
30
Av sammanställningen franninge att de verkliga kostnaderna för bidrag
till nya undervisningslokaler under budgetåret 1939/40 uppgått till allenast
284,528 kronor 45 öre mot beräknade 960,000 kronor. Detta bestyrkte av
riksräkenskapsverket tidigare uttalad uppfattning, att man vid uppskattningen
av medelsbehovet för byggnadsbidrag till nya undervisningslokaler
i allmänhet räknade med alltför kort tid för lokalernas färdigställande. Enligt
ämbetsverkets mening borde det med hänsyn till det relativt långsamma
tempo, i vilket ifrågavarande byggnadsföretag färdigställdes, vara tillräckligt,
om anslaget för budgetåret 1941/42 höjdes till i runt tal 1,000,000 kronor.
By ggnadsbidrag för vissa äldre undervisningslokaler.
Skolöverstyrelsen har beräknat anslagsbehovet för detta ändamål
till 1,850,000 kronor.
Riksdagens år 1938 församlade revisorer hade fäst uppmärksamheten på,
bland annat, att en viss osäkerhet synts råda angående rätten till byggnadsbidrag
för redan befintliga undervisningslokaler. Sålunda hade inom riksräkenskapsverket
framställts ett stort antal anmärkningar mot länsstyrelsernas
beslut angående tillerkännande av dylikt bidrag. Anmärkningarna
hade i huvudsak riktats mot att länsstyrelserna tillerkänt skoldistrikten
byggnadsbidrag för undervisningslokaler i skolbyggnader, uppförda före den
1 juli 1912 men efter nämnda tidpunkt om- eller tillbyggda.
I propositionen 1940:155 till lagtima riksdagen hade framlagts förslag i
ärendet, som godkänts av riksdagen. Författningsändring hade sedermera
skett genom kungörelsen 1940: 431.
Skolöverstyrelsen ansåge, att anslagsbehovet för budgetåret 1941/42
komme att ökas på grund av denna författningsändring. Huru stor denna
ökning bleve, kunde icke med säkerhet beräknas. Approximativt torde den
dock kunna uppskattas till 160,000 kronor, varför anslaget torde uppföras
med (1,690,000 + 160,000 =) 1,850,000 kronor.
19
Kungl. Maj:ts proposition Nr l/f0.
Statskontoret Ilar i likhet med skolöverstyrelsen ansett det ogörligt att
med säkerhet beräkna den ökning av anslagsbehovet, som kunde bli en följd
av den vidtagna författningsändringen. Med hänsyn till utformningen av
de nya bidragsbestämmelserna holle statskontoret för troligt, att det av
överstyrelsen för löpande budgetår uppskattade beloppet, 1,800,000 kronor,
skulle visa sig tillfyllest.
Riksräkenskapsverket har ansett, att anslaget för nästa budgetår borde
kunna uppföras med oförändrat belopp, 1,090,000 kronor.
Såsom närmare framginge av statsutskottets utlåtande nr 223 vid 1939
års lagtima riksdag (sid. 22 ff.), hade riksräkenskapsverket framställt ett
stort antal anmärkningar mot länsstyrelsers beslut angående tillerkännandet
av byggnadsbidrag till redan befintliga lokaler. Sedan de nya bidragsbestämmelserna
från och med den 1 juli 1940 trätt i kraft, hade ämbetsverket
påbörjat bedömningen av dessa anmärkningar, varvid jämväl undersökts,
huruvida statsbidrag till de i anmärkningarna omhandlade lokalerna
kunde utgå enligt nyssnämnda bestämmelser. Därvid hade befunnits, att i
flera av de hittills genomgångna fallen byggnadsbidrag ej heller syntes
kunna utgå enligt de nya bidragsbestämmelserna. Vidare måste i de flesta
fall, där sådant bidrag kunde från och med redovisningsåret 1940/41 utgå,
det föreskrivna avräkningsförfarandet tillämpas beträffande bidragen för
redovisningsåren 1940/41 och 1941/42. Till följd härav torde utgifter för
byggnadsbidrag till de i riksräkenskapsverkets ifrågavarande anmärkningar
omförmälda lokalerna knappast komma att belasta anslagen för budgetåren
1940/41 och 1941/42. Vad åter anginge sådana fall, där byggnadsbidrag
av länsstyrelserna tidigare ej medgivits, men där dylikt bidrag kunde
utgå enligt de nya bestämmelserna, torde för närvarande ej kunna utrönas,
i vad män sådana bidrag bomme att inverka höjande på anslagsbelastningen.
Å andra sidan bomme emellertid utgifterna för budgetåret 1941/42
att minskas därigenom, att vissa byggnadsbidrag, beträffande vilka bidragstiden
gått till ända, bortfölle. Riksräkenskapsverket ansåge för sin del, att
angivna ökning och minskning av utgifterna bomme att för nästkommande
budgetår i stort sett utjämna varandra.
Hyresbidrag för undervisningslokaler. Skolöverstyrelsen
har hemställt att detta anslag måtte för nästa budgetår uppföras
med oförändrat belopp, 180,000 kronor. Statskontoret och riksräkenskapsverket
har lämnat denna hemställan utan erinran.
Unde r hålls- o c h m a t e r i e 1 b i d r a g. Enligt beslut av 1940
års lagtima riksdag (jfr propositionen 1940: 155) utgår ifrågavarande bidrag
från och med den 1 juli 1940 med allenast hälften av förut utgående bidrag
(jfr sid. 2). Skolöverstyrelsen har föreslagit, att anslaget måtte uppföras
med oförändrat belopp, 900,000 kronor, vilket förslag statskontoret och
riksräkenskapsverket lämnat utan erinran.
T j ä n s t e b o s t a d s b i d r a g. Skolöverstyrelsen har framhållit, att
de besparingsåtgärder, som enligt meddelade föreskrifter (jfr cirkuläret
1939: 842 och kungörelsen 1940: 414) skulle vidtagas på folkskoleväsendets
område, kunde väntas medföra indragning av ett betydande antal lärartjänster.
Dessa åtgärder torde sannolikt få en viss inverkan på medelsåtgången,
men på grund av de nu rådande förhållandena kunde icke ens en approxi
-
Departe
mentschefen.
20 Kungl. Maj:ts proposition Nr lJfO.
mativ uppskattning åstadkommas av de besparingar, som under budgetåret
1941/42 kunde vinnas genom den tidigare beräknade minskningen i
antalet lärartjänster. Det syntes sannolikt, att den minskning, som uppstode,
huvudsakligen komrne att beröra städer och vissa andra större samhällen,
där lärarantalet vore jämförelsevis stort. Minskningen i övrigt torde
däremot bli mindre än tidigare beräknats till följd av att möjligheterna till
anordnande av skolskjutsar under de senaste månaderna i så hög grad försämrats.
Överstyrelsen ansåge det därför icke tillrådligt, att förevarande
anslag nedsattes med mer än 100,000 kronor, varför anslaget borde uppföras
med 3,100,000 kronor.
Statskontoret och riksräkenskapsverket ha lämnat överstyrelsens förslag
utan erinran.
Såsom framgår av det föregående, har belastningen av anslagsposten till
byggnadsbidrag för nya undervisningslokaler under budgetåret 1939/40
väsentligt understigit det för ändamålet anvisade beloppet. Anledningen
härtill torde vara, att lokalernas färdigställande tagit längre tid än vad
som beräknats. Med hänsyn härtill och då statsbidrag till nya byggnadsföretag
på senaste tiden endast i begränsad omfattning beviljats, anser jag i likhet
med riksräkenskapsverket, att höjningen av anslaget kan begränsas till
50.000 kronor. Anslaget torde därför böra uppföras med 1,000,000 kronor.
Vad riksräkenskapsverket anfört rörande beräkningen av anslaget till
byggnadsbidrag för vissa äldre undervisningslokaler har icke givit mig anledning
till annan erinran än att anslaget med hänsyn till den förhållandevis
låga belastningen för budgetåret 1939/40 torde kunna minskas till 1,600,000
kronor.
I likhet med statskontoret och riksräkenskapsverket har jag intet att
erinra mot skolöverstyrelsens beräkningar av anslagen till hyresbidrag för
undervisningslokaler samt underhålls- och materielbidrag, vilka anslag därför
böra uppföras med 180,000 kronor respektive 900,000 kronor.
Vad slutligen beträffar anslaget till tjänstebostadsbidrag må erinras, att
jag i det föregående icke ifrågasatt någon ändring i de nu gällande bidragsgrunderna
för nästa budgetår. Såsom skolöverstyrelsen framhållit, påverkar
den fortgående rationaliseringen av folkskoleväsendet belastningen av detta
anslag. Överstyrelsen har med hänsyn härtill beräknat detsamma till
3.100.000 kronor, innebärande en sänkning med 100,000 kronor. Ehuru det
icke torde vara osannolikt, att minskningen torde kunna bli än större, anser
jag mig böra biträda överstyrelsens, av de hörda myndigheterna utan
erinran lämnade förslag.
Vad sålunda föreslagits innebär en minskning av de för motsvarande
ändamål för budgetåret 1940/41 anvisade anslagen med 140,000 kronor och
av de i årets åttonde huvudtitel för budgetåret 1941/42 beräknade anslagen
med 90,000 kronor.
Kungl. Majlis proposition Nr lJfO.
21
4. Hemställan.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen
att för budgetåret 1941/42 anvisa
dels till Folkskolor m. m.: Byggnadsbidrag för nya undervisningslokaler
ett förslagsanslag av kronor .... 1,000,000;
dels till Folkskolor m. m.: Byggnadsbidrag för vissa äldre
undervisningslokaler ett förslagsanslag av kronor 1,600,000;
dels till Folkskolor m.m.: Hyresbidrag för undervisningslokaler
ett förslagsanslag av............ kronor 180,000;
dels till Folkskolor m. m.: Underhålls- och materielbidrag
ett förslagsanslag av..................kronor 900,000;
dels ock till Folkskolor m. m.: Tjänstebostadsbidrag ett
förslagsanslag av....................kronor 3,100,000.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga
vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Gösta Sandberg.
Bihang till riksdagens protokoll lotti. 1 sami. Nr HO.
3
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (3)
3 kopplingar.
- SU 1941:180 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till skolöverstyrelsen för budgetåret 1941 42. s. 2 i texten
- Rskr. 1941:239 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående statsbidrag för budgetåret 1941 /4% till undervisningslokaler för folkskoleväsendet s. 5 i texten
- SU 1941:108 Utlåtande i anledning av Kungl. Majlis proposition angående statsbidrag för budgetåret 1941/42 till undervisningslokaler för folkskoleväsendet m.m. s. 14 i texten