Sök i Ratio Lex

Angående statsbidrag för budgetåret 1941/42 till undervisningslokaler för folkskoleväsendet m. m

1941-02-21 · 21 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 21 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1941:140, Angående statsbidrag för budgetåret 1941/42 till undervisningslokaler för folkskoleväsendet m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 140.

1

Nr 140.

Kungl. Marits proposition till riksdagen angående statsbidrag

för budgetåret 1941/42 till undervisningslokaler för

folkskoleväsendet m. m.; given Stockholms slott den

21 februari 1941-

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Gösta Bagge.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

21 februari 1941-

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld,

Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför

chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Bagge:

Enligt 1941 års åttonde huvudtitel, punkt 145, har Kungl. Majit föreslagit

riksdagen att, i avbidan pa den proposition i ämnet, som bleve riksdagen

förelagd, beräkna för budgetåret 1941/42

dels till Folkskolor m. nu: Byggnadsbidrag för nya undervisningslokaler

ett förslagsanslag av 1,000,000 kronor;

dels till Folkskolor m. m.: Byggnadsbidrag för vissa äldre undervisningslokaler

ett förslagsanslag av 1,090,000 kronor;

dels till Folkskolor m. m.: Hyresbidrag för undervisningslokaler ett förslagsanslag

av 180,000 kronor;

Bihang till rilcsdagens protokoll 19hl. 1 sami. Nr H0.

X

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts ■proposition Nr l^O.

dels till Folkskolor m. m.: Underhålls- och materielbidrag ett förslagsanslag

av 900,000 kronor;

dels ock till Folkskolor m. m.: Tjänstebostadsbidrag ett förslagsanslag av

3,100,000 kronor.

Jag anhåller att nu få anmäla dessa anslagsfrågor.

1. Gällande bestämmelser.

Skoldistrikt äger jämlikt kungörelsen 1936: 45 (senaste lydelse se kungörelserna

1939: 363 och 1940: 431) uppbära följande slag av statsbidrag till

byggnader för folkskoleväsendet:

1- Byggn ad sbidrag för nya undervisningsloka1

e r. Bidraget utgår med som regel tre fjärdedelar av de styrkta kostnaderna

för sådana byggnadsföretag, till vilkas utförande Kungl. Maj:t lämnat

tillstånd. Kostnaderna må dock icke överstiga den högsta kostnadssumma,

som fastställts samtidigt som tillståndet lämnats. Bidraget fördelas på

25 år.

2- Byggnadsbidrag för redan befintliga undervisningslokaler.

Detta utgår med 150 kronor årligen för varje

klassrum och gymnastikrum, som icke tagits i bruk före den 1 juli 1912.

Bidragstiden är beroende av lokalernas ålder på så sätt, att statsbidrag i

regel utgår till och med det redovisningsår, under vilket 24 år förflutit efter

det lokalen först togs i bruk.

3. Hyresbidrag, som i regel utgår med en tredjedel av den erlagda

hyran.

4. Underhålls- och materielbidrag. Detta utgår numera

(jfr propositionen 1940: 155 till lagtima riksdagen, sid. 151) med 25

kronor för varje skollokal, som tillhör skoldistriktet, och med 12 kronor för

varje av distriktet förhyrd sådan lokal.

5. Tjänstebostadsbidrag, som utgår årligen för sådana lärare,

för vilka avdrag, motsvarande bostadsersättning, göres å skoldistrikt tillkommande

statsbidrag till lärarlöner. Bidraget är bestämt till 160 kronor

för ordinarie manlig folkskollärare, 120 kronor för ordinarie kvinnlig folkskollärare

samt 80 kronor för annan lärare.

2. Förslag till ändrade bidragsgrunder m. m.

De jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade sakkunniga för utredning

rörande aktuella besparingsåtgärder inom folkskoleväsendet, folkskolans

besparingssakkunniga, ha den 24 augusti 1940 avgivit betänkande och

förslag angående statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet m. m.

(statens offentliga utredningar 1940: 24).

Förslaget innebär i huvudsak, att bidrag till anskaffande av nya undervisningslokaler

skall utgå med visst fastställt belopp för varje i en skol
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Marits proposition A7r lJfi.

anläggning ingående statsbidragsberättigad lokal (klassrum, gymnastiksal

m. fl.). Bidraget skall sättas i relation till de byggnadskostnader och ur dem

härledda kubikpris, som för varje byggnadsföretag fastställts såsom skäliga.

Vidare skall bidrag kunna utgå till ombyggnads- och restaureringsarbeten

med viss kvotdel av kostnaderna. Statsbidragsbestämmelserna böra enligt

de sakkunnigas mening utfärdas så, att det blir möjligt att i undantagsfall

bereda ekonomiskt mindre bärkraftiga kommuner särskilda förmåner.

Åtgärder för åstadkommande av ett lämpligare förfaringssätt vid handläggningen

av byggnadsärenden föreslås. Därest någon förskjutning av fördelningen

mellan staten och kommunerna av kostnaderna för folkskoleväsendet

anses böra komma till stånd, bör avskaffandet av tjänstebostadsbidraget

i främsta rummet komma i fråga. Med en dylik åtgärd bör emellertid

anstå till en lämpligare tidpunkt. De sakkunniga ha framhållit angelägenheten

av att frågan om skoldistriktens skyldighet att tillhandahålla tjänstebostäder

åt lärarpersonalen klarlägges.

Yttranden över betänkandet ha avgivits av vederbörande myndigheter,

1940 års civila byggnadsordning, kommunalskatteberedningen m. fl.

Kommunalskatteberedningen har därvid framhållit, att de sakkunnigas

förslag visserligen syntes medföra en bättre anpassning av statsbidraget till

nödvändiga kostnader för skolbyggnader. Förslaget medförde även, att

bidrag ej kunde utgå till anordningar, som förutsatte onödigt hög standard.

Det hade emellertid icke utformats med tillräckligt beaktande av kommunernas

olika förmåga att bestrida kostnaderna. I syfte att avhjälpa denna

brist har beredningen föreslagit, att de av de sakkunniga förordade bidragen

till nya undervisningslokaler liksom även underhålls- och materielbidragen

samt tjänstebostadsbidragen differentierades med hänsyn till det kommunala

skatteunderlaget, d. v. s. antalet skattekronor per invånare.

I anledning av bland annat kommunalskatteberedningens yttrande ha

vederbörande myndigheter och tidigare hörda sammanslutningar m. fl.

avgivit förnyade utlåtanden i ärendet.

Då jag, såsom av det efterföljande framgår, icke är beredd att nu taga

ståndpunkt till andra ändringsförslag än sådana, som kunna lösas inom

ramen av nu gällande bidragssystem, anser jag mig icke böra i detta sammanhang

i vidare mån än nu skett ingå på de sakkunnigas huvudförslag.

Däremot vill jag upptaga vissa detalj spörsmål, som torde kunna övervägas

fristående från huvudförslaget.

Byggn ads ärendenas handläggning. Enligt gällande

bestämmelser skall skoldistrikt, som önskar komma i åtnjutande av byggnadsbidrag

till nya undervisningslokaler, till statens folkskolinspektör ingiva

ansökning örn tillstånd till byggnadsarbetets utförande och bidrag till

byggnadskostnaderna. Ansökningen skall vara åtföljd av bland annat handlingar,

utvisande att skoldistrikt beslutat uppföra de lokaler, för vilka bidrag

begäres, av folkskolinspektören granskade huvudritningar med därtill

hörande situationsplan samt arbetsbeskrivning jämte fullständig kostnadsberäkning.

Skolöverstyrelsen har att efter hänvändelse från skoldistrikt tillhandagå

distriktet med uppgörande av lämpliga skissritningar samt med

råd och upplysningar i (ivrigt rörande de ifrågasatta byggnadsarbetena.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 11+0.

Vid granskningen av ansökningshandlingarna har folkskolinspektören att

beakta, huruvida de ifrågasatta byggnadsarbetena liro med hänsyn till

organisationen av distriktets skolväsende i övrigt ändamålsenliga. Handlingarna

skola därefter passera länsstyrelsen och skolöverstyrelsen, innan

ärendet avgöres av Kungl. Majit.

I avsikt att här åstadkomma ett lämpligare förfaringssätt lia de sakkunniga

föreslagit, att skoldistrikt till en början skall verkställa utredning

rörande det föreliggande lokalbehovet. Denna utredning förutsättes skola

verkställas i samråd med statens vederbörande folkskolinspektör. Frågan

rörande lokalbehovet skall därefter underställas skolöverstyrelsen, som har

att delgiva skoldistriktet resultatet av den av överstyrelsen verkställda

prövningen och därvid angiva det lokalbehov, som kan anses föreligga,

och för vilka lokaler, statsbidrag kan beräknas komma att utgå. Sedan

dessa förberedande åtgärder vidtagits, har skoldistriktet att låta upprätta

fullständiga ritningar, arbetsbeskrivningar och kostnadsberäkningar, varefter

ansökan örn statsbidrag i vanlig ordning ingives. För att detta ändrade

granskningsförfarande skall kunna genomföras och erforderlig granskning

av ritningar samt uppgörande av skissritningar skall kunna ske, lia

de sakkunniga föreslagit en höjning av anslaget till byggnadssakkunnigt

biträde inom överstyrelsen från 7,400 kronor till 15,000 kronor.

Den nu tillämpade ordningen för prövning av lokalbehovet och därmed

sammanhängande spörsmål vore, yttra de sakkunniga, icke fullt tillfredsställande.

Det kunde sålunda inträffa, att ett byggnadsföretag planerades

och ritningar m. m. upprättades för tillgodoseende av ett lokalbehov, som

vid av myndigheterna senare företagen prövning antingen icke ansåges

vara erforderligt eller befunnes böra tillgodoses genom andra åtgärder än

som föreslagits. Ur såväl ekonomiska som andra synpunkter vore det av

vikt, att ett dylikt tillvägagångssätt kunde undvikas. Lokalbehovet måste

prövas med hänsyn tagen till den organisation, som i varje särskilt fall

befunnes vara ändamålsenlig och lämplig. Frågan om en skolas organisation

måste alltså i regel lösas, innan lokalbehovet kunde fastställas och den

närmare utformningen av en skolbyggnads planläggning kunde ske. Vid

prövning av lokalbehovet borde även undersökas, huruvida beträffande

närliggande skolor sådan omorganisation, som inverkade på lokalbehovet,

kunde genomföras. Icke så sällan inträffade det, att gjorda undersökningar

gåve vid handen, att för genomförandet av en rationell organisation av

skolväsendet inom ett visst område krävdes anordnande av skolskjutsar.

Därvid uppkomme frågan, i vilken omfattning skjutsar borde anordnas,

samt huruvida statsbidrag till desamma kunde beräknas utgå. Av det sagda

framginge, att en skolas lokalbehov måste bedömas under hänsynstagande

till en mångfald olika omständigheter. På grund härav vore det ibland synnerligen

vanskligt för de lokala skolmyndigheterna att avgöra, huruvida

av dem gjorda beräkningar rörande lokalbehovet koinme att vinna myndigheternas

gillande. Icke heller vederbörande folkskolinspektör hade möjlighet

att med säkerhet bedöma, huru myndigheterna komme att ställa sig.

Det syntes de sakkunniga vara en mindre lämplig anordning, att ett skoldistrikt

under här angivna förhållanden vidtoge omfattande och kostsamma

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr HO.

åtgärder, såsom upprättandet av ritningar, arbetsbeskrivningar oell kostnadsberäkningar,

inköp av tomt m. m., för uppförande av skollokaler, vilka

vore avsedda att tillgodose ett lokalbehov, som icke blivit slutgiltigt fastställt.

Det vore för såväl statsverket som för skoldistriktet av betydelse, att

skolbyggnadsföretaget bleve ekonomiskt planlagt och att lokalerna ur skolsynpunkt

bleve tillfredsställande. Skoldistriktet borde därför redan från

början äga möjlighet att genom hänvändelse till överstyrelsen erhålla erforderliga

anvisningar rörande byggnadsföretagets planläggning.

Genom den av de sakkunniga föreslagna anordningen kunde, åtminstone

i vissa fall, ett byggnadsärende komma att inom överstyrelsen kräva två,

eventuellt tre handläggningar. Ett dylikt förfaringssätt medförde givetvis

i och för sig ökat arbete. Å andra sidan torde, därest det av de sakkunniga

förordade statsbidragssystemet vunne tillämpning, granskningsarbetet inom

överstyrelsen vid byggnadsärendenas slutgiltiga handläggning komma att i

icke ringa grad förenklas, varför det vore sannolikt, att, bortsett från de

på det byggnadssakkunniga biträdet åvilande arbetsuppgifterna, handläggningen

av dessa ärenden i det stora hela bomme att underlättas.

De angivna riktlinjerna för byggnadsärendenas handläggning syntes icke

böra utformas som författningsbestämmelser utan borde lämpligen delgivas

skoldistrikten och folkskolinspektörerna i form av anvisningar, utfärdade

av skolöverstyrelsen.

Hos skolöverstyrelsen tillgänglig arbetskraft för granskning av ritningar

m. m. vore redan nu otillräcklig. Visserligen bomme detta granskningsarbete,

om ändrade grunder för beräkning av byggnadsbidrag i enlighet

med de sakkunnigas förslag genomfördes, att i vissa avseenden förenklas.

Men i stället bomme de arbetsuppgifter, som stöde i samband med de förberedande

handläggningarna av byggnadsärendena, såsom uppgörandet av

skissritningar m. m., att kräva så mycken tid, att en förstärkning av den

byggnadssakkunniga arbetskraften hos överstyrelsen syntes ofrånkomlig.

Det för detta ändamål beviljade årsanslaget å 7,400 kronor måste anses

otillräckligt. Den arvodestjänst, som med sagda anslag nu uppehölles, hade

visat sig icke vara tillfyllest för fullgörande av överstyrelsens åligganden i

här berörda hänseenden enligt nu gällande bestämmelser. Extra anslag

hade också anvisats för tillfällig förstärkning av ifrågavarande arbetskraft.

De sakkunniga hade förut framhållit betydelsen av att byggnadsföretagen

erhölle en ur ekonomisk synpunkt tillfredsställande planläggning, då därigenom

icke obetydliga belopp kunde inbesparas åt såväl staten som kommunen.

De hade också sökt visa på vad sätt detta syfte borde kunna

vinnas, nämligen genom ett ändrat granskningsförfarande. En förutsättning

för ernåendet av detta syfte torde dock vara, att hos överstyrelsen funnes

tillräcklig arbetskraft för att det sålunda förordade tillvägagångssättet

skulle kunna tillämpas. Anslaget till byggnadssakkunnigt bitriide hos skolöverstyrelsen

borde därför utgå med ett förhöjt belopp, förslagsvis 15,000

kronor. Detta belopp avsåge även att täcka kostnader för anlitande av

arbetshjälp.

Skolöverstyrelsen har till en början framhållit, att prövningen av lokalbehovet,

i förevarande byggnadsärenden redan nu omfattade samtliga de

förhållanden, som berördes i dc sakkunnigas förslag, ehuru själva förfaringssättet

delvis vore ett annat lin det föreslagna. Vad därefter beträffade för
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. May.ts proposition Nr 140.

slaget till ändrad ordning för byggnadsärendenas behandling, syntes detta

rätt omständligt och i fråga om tidsvinst mindre effektivt. Den omständigheten,

att ett skoldistrikt självt i samråd med vederbörande folkskolinspektör

såsom en första åtgärd verkställde undersökning rörande lokalbehovet,

innebure icke, att denna undersöknings resultat vid den centrala granskningen

alltid befunnes innebära en med hänsyn till skoldistriktets behov

lämplig lösning av en byggnadsfråga. Däremot torde det vara möjligt, att

den förberedande undersökningen i vissa fall kunde förhindra, att ett omfattande

och kostsamt utredningsarbete, innefattande uppgörande av ritningar

m. m., inom skoldistrikten bleve utfört till ingen nytta. Eventuellt

erforderliga föreskrifter örn ändrad ordning för byggnadsärendenas handläggning

syntes böra givas form av anvisningar. Förslaget om höjning av

anslaget till byggnadssakkunnigt biträde hos skolöverstyrelsen har tillstyrkts

av överstyrelsen, som erinrat, att den vid upprepade tillfällen framhållit

nödvändigheten av ytterligare arbetskraft, därest överstyrelsen på

ett tillfredsställande sätt skulle kunna fullgöra sina omfattande uppgifter

på förevarande område.

Även statskontoret har lämnat förslaget örn byggnadsärendenas handläggning

utan erinran. Ej heller har statskontoret haft något att i och för

sig erinra mot den föreslagna höjningen till 15,000 kronor av anslagsposten

till byggnadssakkunnigt biträde hos skolöverstyrelsen. Ämbetsverket har

emellertid förutsatt, att Kungl. Maj:t bestämmer storleken av det arvode,

som skall utgå till hos överstyrelsen anställd arkitekt.

De flesta länsstyrelserna ha lämnat de sakkunnigas förslag utan erinran.

I allmänhet har därvid vikten av en effektiv och snabb handläggning av

byggnadsärendena understrukits.

Sålunda har länsstyrelsen i Uppsala ansett den föreslagna förhandsutredningen

värdefull och ägnad att förebygga onödiga misstag och kostnader.

Det kunde emellertid ifrågasättas, örn icke stadgandet härutinnan

borde givas ovillkorlig karaktär eller med andra ord, huruvida icke skoldistrikt,

som ämnade ingiva ansökning örn byggnadsbidrag, borde vara

skyldigt att dessförinnan frånvända sig till skolöverstyrelsen för att erhålla

råd och upplysningar rörande de ifrågasatta byggnadsarbetena.

Länsstyrelsen i Kalmar har framhållit, att det brustit åtskilligt i fråga

örn planläggning av skolbyggnadsföretag vid tillämpning av det nuvarande

bidragssystemet. Enligt länsstyrelsens erfarenhet framstode det såsom ett

angeläget önskemål att det allmännas medverkan vid skolbyggnadsprogrammens

tillkomst insattes redan från början och gåves sådan omfattning att

missgrepp av ena eller andra slaget i görligaste mån kunde undgås. De

sakkunniga syntes ha beaktat detta spörsmål genom att angiva vissa riktlinjer

för den förberedande behandlingen av frågorna örn byggnadsbidrag.

Länsstyrelsen i Malmö, som helt anslutit sig till de sakkunnigas förslag,

har framhållit, att det nuvarande systemet medfört både onödiga kostnader

för skoldistrikten och onödig tidsspillan vid omarbetningen av såsom

fullt godtagbara ansedda förslag. Av icke ringa betydelse vore det också,

att kontraktens uppgörande och byggnadsarbetets utförande läge i tiden

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr ljO.

så nära varandra som möjligt. Därigenom bleve kostnadsberäkningarna i

stort sett bärande och framställningar örn förhöjda statsbidrag onödiga.

Med hänsyn icke minst härtill torde de sakkunnigas förslag vara avgjort

att föredraga framför nu gällande bestämmelser.

Länsstyrelsen i Västerås har framhållit, att en reform i fråga örn byggnadsbidrag

till folkskoleväsendet i främsta rummet borde inriktas på att

genom en effektiv och sakkunnig granskning av inkomna ansökningar med

kostnadsförslag hålla byggnadskostnaderna nere så långt som möjligt utan

tillbakasättande av vare sig praktiska eller estetiska synpunkter.

Några länsstyrelser ha uttalat sig mot en alltför långt gående centralisering

av byggnadsärendenas handläggning till skolöverstyrelsen.

Länsstyrelsen i Kristianstad har sålunda framhållit, att förslaget jämfört

med gällande bestämmelser visserligen erbjöde den förbättringen, att

staten genom skolöverstyrelsen redan på det stadium, då ansökningsförfarandet

ännu icke inletts, givits ökade möjligheter att öva inflytande å det

planerade byggnadsföretagets förberedande. Emellertid innebure förslaget,

att såväl detta förberedande arbete som granskningen av ritningar m. m.

centraliserades till skolöverstyrelsen och att därvid den statliga arkitektsinstitutionen

i länen i mycket ringa grad utnyttjades. Det vore länsstyrelsens

bestämda övertygelse, att en samverkan mellan länsarkitekten och

vederbörande folkskolinspektör såväl under det förberedande förfarandet

som under den senare handläggningen vore nödig och nyttig. Det fruktbärande

samarbete, som enligt i länet tillämpad praxis förekommit mellan

länsarkitekten och vederbörande folkskolinspektör under den förberedande

planläggningen av byggnadsföretagen, utgjorde en ytterligare bekräftelse

av riktigheten härav. En fullt genomförd centralisering till skolöverstyrelsen

av dessa ärenden måste bestämt avrådas.

I samma riktning lia länsstyrelserna i Örebro och Karlstad uttalat

sig. Oavsett den granskning, som byggnadsritningarna komme att

underkastas inom skolöverstyrelsen, måste det, framhåller länsstyrelsen i

Örebro, vara av stort värde att i ärendet erhålla fullständig utredning genom

vederbörande länsarkitekt. Denne ägde nämligen möjlighet att på platsen

bilda sig ett omdöme om den föreslagna byggnadens lämplighet med hänsyn

både till den omgivande bebyggelsen och till pågående eller ifrågasatt

reglering av byggnadsförhållandena inom orten.

Länsstyrelsen i Växjö har ifrågasatt, huruvida det kunde anses nödvändigt

att bibehålla länsstyrelse som mellaninstans mellan folkskohnspektören

och skolöverstyrelsen.

Enligt länsstyrelsens förmenande vore det föga antagligt, att med den

förberedande handläggning av byggnadsärendena, som föreslagits, något

yttrande av länsstyrelsen kunde anses behövligt. Erforderliga utlåtanden

från länsarkitekt och eventuellt byggnadsnämnd eller andra vederbörande

i förekommande fall syntes kunna införskaffas utan länsstyrelsens förmedling.

T j ä n s t e b o s t a d s b i d r a gen. I sina anslagsiiskanden för budgetåret

1939/40 framlade skolöverstyrelsen förslag örn att tjiinstebostadsbidragct

skulle inarbetas i statsbidraget till lärarlöncrna. Statskontoret

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 11+0.

ifrågasatte emellertid, om icke skoldistrikten hädanefter med hänsyn till

statens under de senare åren alltmer stegrade utgifter för folkskoleväsendet

borde bestrida hela kostnaden för bostäder åt lärarna. Vederbörande departementschef

anförde bland annat (1939 års åttonde huvudtitel, sid. 335 f.),

att vissa skäl talade för statskontorets uppfattning. Skoldistriktens utgifter

för övertidsläsning och för kommunala lönetillägg hade bortfallit genom

den av 1937 års riksdag beslutade löneregleringen, och statens utgifter för

folkskoleväsendet hade ökats i en omfattning, som icke torde ha varit förutsedd,

då riksdagen år 1935 tog ställning till frågan om avvägningen av kostnaderna

för folkskoleväsendet mellan stat och kommun. Den av statskontoret

väckta frågan syntes därför förtjänt att närmare övervägas.

Med anledning av vid 1939 års lagtima riksdag motionsvis väckt förslag,

innebärande att riksdagen skulle uttala sig mot en ändring av nuvarande

grunder för tjänstebostadsbidragets utgående, anförde riksdagen i skrivelsen

1939: 439, att riksdagen visserligen insåge, att en minskning av till

kommunerna utgående statsbidrag för skolväsendet skulle bli en besvikelse

för flertalet skoldistrikt, men att riksdagen utginge ifrån, att de kommunala

intressena ej bleve obeaktade vid det övervägande, som förebådats.

Sedan skolöverstyrelsen anbefallts att taga i övervägande frågan om avskaffande

av tjänstebostadsbidragen, framlade överstyrelsen i skrivelse den

31 augusti 1939 förslag i ämnet (se propositionen 1940: 155 till lagtima riksdagen,

sid. 144 ff.), varvid anfördes, bland annat, att de skäl, som föranlett

1935 års riksdag att i skatteutjämnande syfte besluta, att staten skulle icke

blott åtaga sig kostnaderna för den till lärarna utgående kontanta lönen

utan även lämna bidrag till bestridande av kostnaderna för tjänstebostäder,

alltjämt vore giltiga. Under sådana förhållanden kunde överstyrelsen icke

tillstyrka, att detta av statsmedel utgående tjänstebostadsbidrag indroges,

såvida icke statsbidraget i övrigt till folkskoleväsendet ökades med belopp,

som minst motsvarade tjänstebostadsbidraget. I avgivet yttrande framhöll

statskontoret, att vad överstyrelsen anfört icke övertygat statskontoret om

att icke skoldistrikten hädanefter borde åläggas att bestrida hela kostnaden

för bostäder åt lärarna. Ämbetsverket ville emellertid i dåvarande läge icke

påkalla åtgärder av sådan innebörd, då det måste anses angeläget att undvika

alla icke ofrånkomliga rubbningar i kommunernas ekonomi.

Vidare framhöllo folkskolans besparingssakkunniga i sitt den 20 januari

1940 avgivna betänkande angående aktuella besparingsåtgärder inom folkskoleväsendet,

att det förhållandet, att staten under senare år övertagit en

allt större del av kostnaderna för folkskoleväsendet, syntes ha medfört, att

de ekonomiska synpunkterna för de kommunala myndigheterna icke finge

samma betydelse, som om kommunen själv nödgats bestrida en väsentligare

del av ifrågavarande kostnader, och att man till följd härav kunnat spåra

en viss tendens till mindre ekonomisk omtanke från kommunernas sida vid

handläggningen av skolorganisatoriska frågor inom skoldistrikten.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Martts proposition Nr 140.

Med anledning av dessa av de sakkunniga liksom av vissa myndigheter

gjorda påpekanden yttrade jag i propositionen 1940: 155 till lagtima riksdagen,

att berörda förhållanden borde kunna föranleda antingen ett överskjutande

på kommunerna av en något större del av kostnaderna för folkskoleväsendet

eller en ökad statlig tillsyn över detsamma. En medelväg

borde kunna sökas mellan dessa båda alternativa utvägar. Då en övervältring

av utgifter från staten till kommunerna helst icke borde ske, syntes

emellertid det senare alternativet böra väljas. Beträffande tjänstebostadsbidragen

förklarade jag mig luta åt den uppfattningen, att dessa — framför

allt med hänsyn till att skoldistriktens kostnader för skolväsendet proportionsvis

torde vara mindre nu än år 1935 — borde avskaffas. Då emellertid

åtgärder, som medförde rubbningar i kommunernas ekonomi, under

rådande förhållanden borde om möjligt undvikas, ansåg jag mig ej böra

förorda någon ändring av sådan innebörd, men förutsatte, att frågan vid

en lämpligare tidpunkt ånyo toges under omprövning.

I skrivelse 1940: 216 förklarade sig riksdagen icke ha något att erinra mot

att en undersökning komme till stånd rörande möjligheterna att genom

någon förskjutning av kostnadsfördelningen mellan staten och kommunerna

åstadkomma ett starkare intresse hos de senare för en mera ekonomisk planläggning

av skolorganisationen. Riksdagen höll dock före, att den i stort

sett ändamålsenligaste utvägen att åstadkomma en önskvärd rationalisering

vore att söka i en ökning och intensifiering av den statliga tillsynen

över folkskoleväsendet. Vad jag anfört rörande tjiinstebostadsbidragen

lämnades av riksdagen utan erinran.

Folkskolans bcsparingssakkunniga, som även fått i uppdrag att taga

under övervägande lämpligheten av en ändrad fördelning mellan staten

och kommunerna av kostnaderna för folkskoleväsendet, lia i sitt betänkande

1940: 24 beträffande tjänstebostadsbidragen anfört följande:

För ett ställningstagande till frågan örn indragning av tjänstebostadsbidragen

torde det vara av värde att få utrönt, vilken inverkan en sådan

indragning skulle få beträffande den kommunala utdebiteringen. Några

exakta uppgifter härom kunde de sakkunniga ej lämna, men vissa slutsatser

torde dock kunna dragas av den undersökning, som verkställts.

Undersökningen hade avsett ett fyrtiotal kommuner, städer och landskommuner,

inom olika delar av landet. Beträffande landskommunerna hade

undersökningen företrädesvis avsett sådana, där man haft anledning antaga,

att utdebiteringen skulle röna en mera påtaglig inverkan även av en jämförelsevis

obetydlig inkomstminskning. Undersökningen hade givit vid handen,

att en indragning av tjänstebostadsbidraget skulle i fråga örn stadskommunerna

komma att medföra endast en ringa höjning av utdebiteringen.

För de städer, som ej deltoge i landsting och vilka komme i åtnjutande

av omkring en tiondedel av hela det utgående tjänstebostadsbidraget, torde

höjningen komma att uppgå till mellan 1—3 öre per skattekrona. Även för

övriga städer syntes man kunna räkna med en jämförelsevis obetydlig höjning,

sannolikt uppgående till högst 10 öre för skattekrona.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 1/fO.

Beträffande landsbygdskommunerna torde man kunna utgå från, att avskaffandet

av tjänstebostadsbidraget nära nog undantagslöst skulle komma

att medföra en större ökning av utdebiteringen än vad angivits beträffande

städerna. Sannolikhetsskäl talade för, att ökningen för det övervägande

antalet kommuner dock icke skulle överstiga 20 öre per skattekrona.

I icke sa fa fall torde man böra räkna med en höjning av mellan

20 och 40 öre, och i vissa undantagsfall komme ökningen sannolikt att uppgå

till omkring 50 öre. Härvid borde emellertid bemärkas, att i samtliga

undersökta fall statsbidrag till skattelindring utgått till kommuner, vilka

vid en eventuell indragning av tjänstebostadsbidraget beräknats få utdebiteringen

höjd med 20 öre per skattekrona eller däröver. Man hade med

hänsyn härtill anledning antaga, att ifrågavarande kommuner vid ett på

grund av mistat tjänstebostadsbidrag ytterligare ökat skattetryck hade

möjlighet att erhålla en viss kompensation härför genom ett något ökat

statsbidrag till skattelindring.

Undersökningen syntes sålunda giva vid handen, att verkningarna i

skattehänseende av en indragning av tjänstebostadsbidraget för flertalet

kommuner bleve jämförelsevis obetydliga, medan en del kommuner, framför

allt sådana med ett redan förut högt skattetryck, finge vidkännas en

i förhållande till deras ekonomiska bärkraft mera kännbar skattehöjning,

som dock i regel torde komma att i viss mån reduceras genom att statsbidrag

till skattelindring i dylika fall komme att utgå. De sakkunniga

ville för sin del uttala, att — därest kostnadsfördelningen mellan staten

och kommunerna borde förskjutas utöver vad som kunde komma att ske

genom att de sakkunnigas förslag rörande statsbidrag till byggnader

för folkskoleväsendet vunne tillämpning — avskaffandet av tjänstebostadsbidraget

i främsta rummet borde ifrågakomma. De sakkunniga anslöte sig

dock till den under frågans tidigare handläggning uttalade meningen, att

en dylik åtgärd icke syntes böra vidtagas under nu rådande förhållanden

utan borde därmed anstå till en tidpunkt, som av statsmakterna kunde

befinnas lämplig.

Statskontoret har i yttrande över de sakkunnigas förslag förklarat skanse,

att det borde övervägas, huruvida icke tjänstebostadsbidragen redan

nu kunde avskaffas. I samband därmed ansåge sig statskontoret böra ifrågasätta,

huruvida icke även materielbidraget borde kunna indragas. Härigenom

skulle av kostnaderna för folkskoleväsendet ett belopp av sammanlagt

något mer än 4,000,000 kronor årligen överflyttas från staten till skoldistrikten.

Om det skulle befinnas mindre lämpligt att på en gång vidtaga

denna överflyttning, torde hinder i vart fall icke möta mot genomförandet

under någon kortare övergångstid, exempelvis på så sätt att tjänstebostadsbidrag

och materielbidrag för budgetåret 1941/42 nedsattes till hälften av

eljest utgående belopp för att från och med budgetåret 1942/43 helt indragas.

Med anledning av de sakkunnigas förslag har skolöverstyrelsen anfört,

att det vore beklagligt, att en del av de understöd, staten under senare år

givit folkskoleväsendet, måste indragas, vilket skulle medföra, att en större

andel av skolutgifterna måste bestridas av kommunerna själva. Principiellt

hyste överstyrelsen fortfarande den uppfattningen, att det för skolväsendets

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr lJfO. 11

del vore önskvärt, att tjänstebostadsbidrag fortfarande kunde utgå, ehuru

på det sätt, överstyrelsen tidigare föreslagit (se sid. 7).

De sakkunnigas utredning angående tjänstebostadsbidragen Ilar i allmänhet

icke föranlett något uttalande från länsstyrelsernas sida.

Länsstyrelsen i Stockholms län har emellertid ansett det angeläget, att

frågan örn tjänstebostadsbidragens avskaffande snarast bleve föremål för

övervägande. Därest i skattetyngda skoldistrikt utdebiteringen för skolans

behov måste höjas på grund härav, torde distrikten kunna beredas ersättning

härför i skatteutjämningsväg.

Länsstyrelsen i Karlskrona har befarat, att tjänstebostadsbidragens avskaffande

skulle medföra en sänkning av tjänstebostädernas redan nu

låga standard.

Länsstyrelsen i Östersund, som anslutit sig till de sakkunnigas uppfattning,

har framhållit det i viss mån oegentliga uti, att statsbidrag till tjänstebostäder

utginge till skoldistrikt även för sådana lärare, som ej tillhandahölles

tjänstebostad. I alla dessa fall avsåge bidraget icke lindring av skoldistriktets

kostnader för byggnader för folkskoleväsendet utan en minskning

av dess enda återstående kontanta utgifter för lärarpersonalens avlöning.

Styrelsen för svenska landskommunernas förbund har ej heller framställt

någon erinran mot vad de sakkunniga anfört beträffande tjänstebostadsbidragen.

Däremot har styrelsen för svenska stadsförbundet under erinran,

att frågan örn fördelning mellan stat och kommun av kostnaderna för folkskolans

lärarpersonal varit föremål för statsmakternas ställningstagande så

sent som år 1935, motsatt sig tanken på bidragets avskaffande. I övrigt

torde beträffande yttrandena i denna del få hänvisas till handlingarna i

ärendet.

Skyldighet för skoldistrikt att tillhandahålla

tjänstebostad. Jämlikt kungörelsen 1918: 760 angående avlöning åt

lärare vid folk- och småskolor samt statsbidrag till sådan avlöning skulle

lärare, i enlighet med vad därom särskilt var stadgat (1918 års boställsordning),

åtnjuta fri bostad och bränsle eller motsvarande ersättning enligt

ortens pris. Motsvarande bestämmelse finnes ej i det nu gällande avlöningsreglementet

(1937:868) för lärare vid folk- och småskolor. I avlöningsreglementet

stadgas i stället, att lärare skall vara skyldig mottaga

tjänstebostad av tjänlig beskaffenhet, därest sådan anvisas honom.

1918 års och nu gällande boställsordning (1937:998) för lärare vid folkoch

småskolor innehålla endast bestämmelser örn tjänstebostäder läge,

beskaffenhet, tjänstinnehavares åligganden, från- och tillträdesdag m. m.

Folkskolans besparingssakkunniga lia i samband med frågan örn tjänstebostadsbidragens

avskaffande berört spörsmålet örn skyldighet för skoldistrikt

att tillhandahålla tjänstebostad i sådana fall, då svårigheter mött för

liirare att sjiilv förhyra bostad. Härom lia de sakkunniga anfört följande:

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Marits proposition Nr 140.

Principen om skoldistriktens skyldighet att tillhandahålla tjänstebostäder

åt folkskolans lärarpersonal i dessa fall, torde före genomförandet av

den av 1937 års riksdag beslutade löneregleringen för lärare vid folk- och

småskolor varit allmänt erkänd. Någon annan ordning torde vad be-1

träffade landsbygdens skoldistrikt tidigare icke blivit ifrågasatt. Under de

senaste åren syntes emellertid på vissa håll den uppfattningen gjort sig gällande,

att skoldistrikten genom den nya löneregleringen skulle vara befriade

från skyldigheten att svara för tjänstebostäder åt lärarna. Otvivelaktigt

förefunnes hos en del skoldistrikt benägenhet att, i stället för att tillhandahålla

tjänstebostad åt läraren, låta honom uppbära bruttolön, och

detta även i sådana fall, då det för läraren mötte synnerliga svårigheter

att anskaffa lämplig bostad i skolans närhet. Nämnda uppfattning syntes

också lia vunnit stöd genom ett av regeringsrätten meddelat utslag (1939

not. E 125).

Att de sakkunniga här upptagit denna fråga berodde därpå, att det enligt

de sakkunnigas mening kunde befaras, att avskaffandet av tjänstebostadsbidraget

kunde komma att verka så, att skoldistrikten mera allmänt

önskade bliva befriade från skyldigheten att tillhandahålla tjänstebostäder

åt lärarpersonalen. Det syntes därför angeläget, att ifrågavarande

spörsmål bleve klarlagt.

Beträffande ett stort antal skolor å landsbygden vore förhållandena sådana,

att tjänstebostäder för lärarna kunde anses vara oundgängligen nödvändiga,

enär möjlighet för lärare att på rimligt avstånd från skolan förhyra

lämplig bostad icke funnes. Det måste också vara i skolans lika mycket

som i lärarens intresse, att läraren hade sin bostad i omedelbar närhet

av skolan. Läraren kunde nämligen då bättre utöva tillsyn över icke blott

lärjungarna utan även över skolanläggningen i dess helhet, lokalernas uppvärmning,

rengöring och dylikt, än vad eljest vore möjligt.

En del fall hade förekommit, då skoldistrikt sökte ordna bostadsfrågan

för sina lärare så, att vid skolorna anställda lärare uppsades från av dem

innehavda tjänstebostäder men samtidigt erbjödes att förhyra bostäderna

av distriktet. Därigenom bleve bestämmelserna i gällande boställsordning

för lärare vid folk- och småskolor icke tillämpliga på ifrågavarande bostäder.

Detta kunde innebära en avsevärd försämring av den bostadsstandard,

som genom boställsordningen avsetts att upprätthållas. En dylik anordning

syntes de sakkunniga icke tillfredsställande.

De sakkunniga lia såsom sin mening uttalat, att hittills gällande praxis

borde tillämpas, och att det sålunda borde åligga skoldistrikt att tillhandahålla

tjänstebostäder åt lärare vid folk- och småskolor i de fall, då förhållandena

icke möjliggjorde för vederbörande lärare att själv anskaffa tjänlig

bostad, samt att, där tjänstebostad, som varit upplåten åt lärare, funnes

och fortfarande skulle användas som bostad för lärare, boställsordningens

bestämmelser skulle äga tillämpning på densamma.

Folkskolinspektörerna ha så gott som undantagslöst mer eller mindre

kraftigt understrukit de sakkunnigas uttalande, att skoldistrikten borde

vara skyldiga tillhandahålla tjänstebostäder, där lärarna saknade möjligheter

att hyra sådana. Några av inspektörerna ha betecknat de nuvarande

förhållandena beträffande tjänstebostäderna såsom oefterrättliga.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 1J/J.

Skolöverstyrelsen har funnit det vara nödvändigt, att såsom villkor

för statsbidrags utgående till avlöning åt lärare vid folk- och småskolor föreskreves,

att skoldistrikt skulle vara pliktigt tillhandahålla tjänstebostäder

åt dessa lärare i de fall, då förhållandena icke möjliggjorde för vederbörande

lärare att hyra tjänlig bostad i skolans närhet.

Överstyrelsen ägde kännedom om, att skoldistrikten i allt större utsträckning

antingen underläte att anskaffa tjänstebostäder åt lärarna eller ock,

där tjänstebostäder funnes, som icke fyllde boställsordningens föreskrifter,

uppsade lärarna för att sedermera hyra ut samma bostäder åt dem i avsikt

att därmed undkomma skyldigheten att försätta lägenheterna i det skick,

boställsordningen föreskreve.

I många fall vore det omöjligt för vederbörande lärare att få hyra tillfredsställande

bostad i skolans närhet, varför sådan måste anskaffas på

längre eller kortare avstånd från densamma. I något fall hade det förekommit,

att lärare icke kunnat förskaffa sig bostad annat än på så långt avstånd

från skolan, att han måst anlita skjuts för att komma till eller från

skolan.

Överstyrelsen ansåge liksom de sakkunniga, att det vore i skolans lika

mycket som i lärarens intresse, att läraren i regel hade sin bostad i sådan

närhet av skolan, att han kunde öva tillsyn icke blott över lärjungarna

utan även över skolanläggningen i dess helhet.

Vidare torde det icke vara uteslutet, att den ordning, skoldistrikten började

tillämpa i förevarande avseende, kunde komma att menligt inverka

på möjligheten att till skolor, där bostadsförhållandena vore på ett otillfredsställande

sätt ordnade, få väl kvalificerade lärare, särskilt under tider,

då tillgången på lärare icke vore så stor som för närvarande. Det borde

tillika framhållas, att uppsägningen av lärarna från befintliga tjänstebostäder

och uthyrning därefter av samma bostäder till lärare kunde komma

att innebära en allmän försämring av den standard, som boställsordningen

avsåge att upprätthålla, och vilken icke kunde anses för hög.

Statskontoret har framhållit, att det icke heller före tillkomsten av nu gällande

lönebestämmelser funnits någon särskild föreskrift om skyldighet för

skoldistrikt att tillhandahålla lärare vid folk- och småskolor tjänstebostäder.

Enligt statskontorets mening hade de sakkunniga icke anfört någon

omständighet, som kunde anses utgöra anledning att nu vidtaga särskilda

åtgärder i fråga om skoldistrikts skyldighet att tillhandahålla lärare tjänstebostad.

Skoldistriktet torde nämligen icke kunna fullgöra den i folkskolestadgan

föreskrivna skyldigheten att inom distriktet inrätta erforderligt

antal folkskolor utan att tillse, att vid varje skola anställd lärare hade möjlighet

att skaffa tjänlig bostad å tjänstgöringsorten eller i dess närhet.

Spörsmålet örn vilket avstånd från skolan, som härvid kunde komma i

fråga, bleve givetvis beroende på de i värjo särskilt fall föreliggande omständigheterna.

Länsstyrelserna ha i allmänhet lämnat de sakkunnigas förslag utan erinran.

Några av dem ha understrukit betydelsen av att skyldigheten för skoldistrikten

att i angivna fall tillhandahålla tjänstebostad bleve fastslagen.

Även styrelsen för svenska landskommunernas förbund bär uttalat sig i

denna riktning.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 1J/J.

Det torde utan vidare kunna fastslås, att det nuvarande systemet för

statsbidrag till folkskolebyggnader icke till alla delar fungerat helt tillfredsställande.

I syfte att avhjälpa de olägenheter, som enligt vad erfarenheten

givit vid handen iiro förknippade med systemet, lia de sakkunniga upptagit

frågan örn en revision därav, varvid eftersträvats att dels öka kommunernas

intresse av att hålla byggnadskostnaderna nere, dels minska statens

kostnader för verksamheten, dels oek åvägabringa en utjämning vad

beträffar skolbyggnadernas standard. För egen del anser jag i likhet med

de sakkunniga att många skäl tala för en omprövning av det nuvarande

bidragssystemets ändamålsenlighet i syfte att tillgodose bland annat nu angivna

önskemål. En sådan är så mycket mer önskvärd som bidragsverksamheten

från början fått helt andra och större proportioner än vid systemets

genomförande kunde förutses. Storleken av de nu till nya folkskolebyggnader

utgående statsbidragen belysas därav, att Kungl. Majit intill den 1

februari 1940 för sådana byggnadsföretag fastställt kostnadssummor till ett

belopp av sammanlagt 40,483,000 kronor. Ur statsfinansiell synpunkt är

frågan örn en lämplig utformning av statsbidragssystemet därför av stor

betydelse. Givet är emellertid, att vid frågans bedömande själva syftemålet

med statsbidrag till förevarande ändamål icke får lämnas ur sikte. Tillbörlig

hänsyn måste sålunda tagas även till skolhygieniska, pedagogiska och

andra för skolväsendets förkovran betydelsefulla faktorer.

Det bör påpekas, att möjligheter icke saknas att i viss utsträckning tillgodose

de av de sakkunniga framförda synpunkterna även utan ändring av

principiell natur i de nuvarande statsbidragsbestämmelserna. Den prövning

av uppkommande byggnadsfrågor, som dessa bestämmelser förutsätta, gör

det möjligt för staten att öva starkt inflytande på byggnadsverksamhetens

omfattning och byggnadernas allmänna standard. I detta syfte har i cirkulär

den 26 april 1940 till vederbörande myndigheter framhållits nödvändigheten

av att under rådande allmänna förhållanden bygnadsföretag för folkskoleväsendet

— när sådant företag över huvud prövas böra ifrågakomma

— planeras så, att kostnaderna för företaget så långt som möjligt hållas

nere. Cirkuläret innehåller även anvisningar, huruledes detta lämpligen kan

ske. Då behov visat sig föreligga av en mer allmän omprövning ur besparingssynpunkt

av folkskolebyggnadernas utformning, har denna fråga helt

nyligen hänskjutits till 1940 års civila byggnadsutredning, med ledning av

vars förslag det torde vara möjligt att ernå en byggnadsstandard, som urskilda

synpunkter kan vara rimlig. Skulle dessa åtgärder icke befinnas tillräckliga,

kan jämväl övervägas lämpligheten av att sänka det statsbidrag

av i regel 75 procent av kostnadssumman, som nu utgår, till exempelvis

65 eller 60 procent. En sådan åtgärd anser jag mig dock icke böra nu

ifrågasätta.

Då sålunda möjligheter redan nu föreligga att vid statsbidragssystemets

tillämpning beakta även de ekonomiska synpunkterna och frågan om en

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. May.ts proposition Nr 140.

mer allmän revision av bidragsgrunderna synes mig fordra ytterligare

överväganden, har jag, såsom redan i det föregående antytts, icke ansett

mig kunna nu annat än vad beträffar vissa detaljer upptaga de sakkunnigas

härutinnan framlagda förslag till bedömande.

Vad först angår handläggningen av byggnadsärendena, må erinras om

den mångfald faktorer, som inverka på behovet av nya skollokaler. En

rationell prövning av lokalbehovet är av den allra största betydelse. Vid

denna prövning måste beaktas jämväl möjligheterna att undervisa barn i

annat skoldistrikt, varför uppmärksamhet måste ägnas förhållandena i angränsande

distrikt.

Framför allt med tanke på att få lokalbehovet klarlagt, innan åtgärder

vidtagas för planläggning av själva byggnadsföretaget, ha de sakkumiiga

förordat en uppdelning av handläggningen av dessa byggnadsärenden i två

etapper, den första avseende prövningen av lokalbehovet och den andra

planläggningen och utformandet av skolbyggnaden m. m. Jag har i huvudsak

intet att erinra mot detta förslag och förordar alltså, att i anslutning

till skolöverstyrelsens förslag anvisningar av dylik innebörd utfärdas. Vad

från vissa länsstyrelsers sida anförts rörande utnyttjande av länsarkitektsorganisationen

i dessa ärenden torde böra beaktas vid den fortsatta handläggningen

av de sakkunnigas förevarande förslag.

Såsom framgår av det föregående, ha de sakkunniga ansett en förstärkning

av den byggnadssakkunniga personalen hos skolöverstyrelsen nödvändig,

om byggnadsärendena skola kunna handläggas på rationellt sätt. Förstärkningen

skulle ske genom höjning av anslaget till byggnadssakkunnigt

biträde.

Denna befattning inrättades enligt beslut av 1936 års riksdag, då arvodet

bestämdes till 6,500 kronor. På grund av bortfallande dyrtidstillägg

höjdes arvodet från och med budgetåret 1939/40 till 7,400 kronor. Härförutom

ha medel med växlande belopp anvisats till beredande av arbetshjälp

åt detta biträde. För innevarande budgetår har för ändamålet anvisats

ett belopp av 2,500 kronor. I sina anslagsäskanden för budgetåret 1941/42

har överstyrelsen av statsfinansiella skäl ej ifrågasatt någon ändring vare

sig beträffande arvodet åt det byggnadssakkunniga biträdet eller i fråga

örn anslag till arbetshjälp åt honom. Statskontoret har i yttrande däröver

fäst uppmärksamheten vid att det av överstyrelsen till arbetshjälp åt det

byggnadssakkunniga biträdet beräknade beloppet, 2,500 kronor, till följd

av den väsentligt minskade byggnadsverksamheten torde kunna helt disponeras

för andra ändamål.

De sakkunnigas nu föreliggande förslag innebär, att anslaget till byggnadssakkunnigt

biträde skulle bestämmas till inalles 15,000 kronor, vilket

belopp skulle innefatta även kostnader för arbetshjälp.

För egen del vill jag framhålla, att behovet av ökade anslagsmedel för

ändamålet givetvis är beroende av byggnadsärendenas antal och beskaffen
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr llfi.

het. I propositionen 1940: 155 till lagtima riksdagen, sid. 147, framhöll jag.,

att byggnadsbidrag till nya undervisningslokaler sedan krisens början beviljats

med iakttagande av den största återhållsamhet. Så har även varit fallet

i fortsättningen. Enligt vad jag förvissat mig örn har den ifrågasatta anslagshöjningen

beräknats med hänsynstagande härtill. Vidare må erinras, att de

sakkunniga vid beräkning av anslagsbeloppets storlek utgått från att de

av dem föreslagna ändrade grunderna för statsbidrag till folkskolebyggnader

skulle genomföras, varigenom en förenkling av granskningsarbetet inom

överstyrelsen skulle möjliggöras. Med hänsyn till de avsevärda vinster, icke

minst i ekonomiskt avseende, som den föreslagna ändrade ordningen för

byggnadsärendenas handläggning innebär, anser jag mig böra förorda en

ökning av anslagsmedlen till byggnadssakkunnigt biträde och arbetshjälp

hos skolöverstyrelsen i enlighet med de sakkunnigas förslag, d. v. s. till

15,000 kronor. Av detta belopp torde 9,000 kronor böra utgå till arvode

åt biträdet, medan återstoden bör stå till skolöverstyrelsens disposition för

beredande av arbetshjälp. Anslagshöjningen skulle således uppgå till

(15,000 — 7,400 — 2,500 =) 5,100 kronor. Vid anmälan framdeles av skolöverstyrelsens

anslagsbehov för budgetåret 1941/42 ämnar jag föreslå de

ändringar i avlöningsstaten för överstyrelsen, som vid bifall härtill böra

vidtagas.

Frågan örn avskaffande av tjänstebostadsbidraget har, såsom framgår av

den lämnade redogörelsen, berörts av både 1939 och 1940 års lagtima riksdagar.

Såsom framgår av propositionen nr 155 till 1940 års lagtima riksdag,

kunna starka skäl anföras till stöd för en sådan åtgärd. I avbidan på

det förslag, som kommunalskatteberedningen torde komma att inom en

nära framtid framlägga, anser jag mig dock ej böra förorda en avveckling

av detta bidrag, som alltså för nästa budgetår bör utgå enligt oförändrade

grunder. Jag kan av samma skäl ej heller tillstyrka skolöverstyrelsens tidigare

framställda förslag om inarbetande av detta statsbidrag i det till lärarlöner

utgående bidraget eller statskontorets förslag örn avskaffande av underhålls-

och materielbidraget.

Vad beträffar frågan om skyldighet för skoldistrikt att tillhandahålla

tjänstebostad, vill jag till en början framhålla, att 1937 års lönereglering

för lärarpersonalen vid folk- och småskolor ej avsåg att medföra någon ändring

i de förhållanden, som tidigare rådde i detta hänseende. Såsom statskontoret

framhållit, torde nämligen ett skoldistrikt icke kunna fullgöra sin

skyldighet att inom distriktet upprätthålla erforderligt antal folkskolor utan

att samtidigt tillse, att vid varje skola anställd lärare har möjlighet att

skaffa tjänlig bostad åt sig i skolans närhet. Läraren kan å andra sidan ej

påfordra tjänstebostad, därest annan bostad, som uppfyller de krav boställsordningen

ställer på tjänstebostad eller därmed likvärdig bostad, finnes

att tillgå i skolans närhet. Den omständigheten, att hyran för en

sådan bostad överstiger de i avlöningsreglementet fastställda ersättnings
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr tift.

beloppen för tjiinstebostad, kan däremot ej medföra någon skyldighet

för distriktet att tillhandahålla tjänstebostad. Å andra sidan synes man i

allmänhet ej böra fordra, att tjänstebostad, som varit upplåten åt lärare,

även i fortsättningen måste användas för detta ändamål. Endast i de fall,

då annan lämplig bostad ej finnes att tillgå, synes detta krav böra uppställas.

Däremot synes mig uppenbart, att skoldistrikt ej bör få i syfte att förhindra

tillämpningen av boställsordningen på tjänstebostaden uthyra denna

till läraren. Jag ansluter mig därför till de sakkunnigas uppfattning. Skoldistrikt

bör sålunda vara skyldigt tillhandahålla tjänstebostad i de fall, där

bostadsförhållandena på orten icke möjliggöra för läraren att själv hyra

tjänlig bostad i skolans närhet. Vidare bör givetvis boställsordningen alltid

vara tillämplig på skoldistriktet tillhörig bostad, vilken anvisas såsom bostad

åt lärare. För att ernå kontroll över efterlevnaden härav synes i villkoren

för statsbidrag till avlöning åt lärare vid folk- och småskolor böra

inrymmas bestämmelser av den innebörd skolöverstyrelsen föreslagit. Därest

riksdagen lämnar vad jag nu anfört utan erinran, torde det ankomma på

Kungl. Majit att utfärda bestämmelser i ämnet.

3. Anslagsberäkningar.

De statsbidrag, som utgå enligt kungörelsen 1936: 45, bestredos tidigare

från ett i riksstaten uppfört anslag till Folkskolor lii. m.: Bidrag till undervisningslokaler

m. m.

De för ändamålet beviljade anslagen samt anslagsbelastningen enligt

budgetredovisningarna framgå av följande tablå:

Budgetår

Anvisat

Kronor

Nettoutgift

i runt tal

Kronor

1936/37 .....

3,800,000

3,727,200

1937/38 .....

7,100,000

7,979,800

1938/39 .....

7,500,000

6,006,300

1939/40 .....

8,000,000

6,800,600

För budgetåret 1940/41 lia för ändamålet anvisats feni särskilda förslagsanslag,

vilka uppförts med följande belopp:

1. Byggnadsbidrag för nya undervisningslokaler.................kronor 950,000

2. Byggnadsbidrag för vissa äldre undervisningslokaler............. 1,690.000

3. Hyresbidrag för undervisningslokaler..................... 1 180,000

4. Underhålls- och materielbidrag......................... * 900,000

5. Tjänstebostadsbidrag............................... 3,200,000

Summa kronor 6,920,000.

Skolöverstyrelsen har i skrivelse den 31 augusti 1940 framlagt sina beräkningar

rörande medelsbehovet under förevarande anslag för budgetåret

1941/42.

Bihang till riksdagens protokoll löht. 1 sami. Nr 1/fO.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. May.ts ''proposition Nr l.R).

I ärendet ha yttranden avgivits den 21 september 1940 av statskontoret

och den 29 oktober 1940 av riksrcikenskapsverket. Av handlingarna inhämtas

följande:

Byggnadsbidrag för nya undervisningslokaler.

Skolöverstyrelsen har på anförda skäl beräknat anslagsbehovet för detta

ändamål till 1,100,000 kronor.

Statskontoret har lämnat överstyrelsens anslagsberäkningar utan erinran.

Riksräkenskapsverket, som uppgjort nedanstående sammanställning

rörande storleken av anvisade belopp och verkliga kostnader för budgetåret

1939/40, har anfört följande:

Anvisat belopp

Verkliga kost- nader

Kronor

öre

Kronor

öre

1. Byggnadsbidrag för nya undervisningslokaler........

960,000

_

284,528

45

2. Byggnadsbidrag för redan befintliga undervisningslokaler .

1,850,000

—

1,560,888

66

3. Hyresbidrag...........................

190,000

—

175,192

27

4. Underhålls- och materielbidrag................

1,800,000

—

1,728,230

51

5. Tjänstebostadsbidrag......................

3,200,000

—

3,211,593

41

Summa kronor

8,000,000

6,960,433

30

Av sammanställningen franninge att de verkliga kostnaderna för bidrag

till nya undervisningslokaler under budgetåret 1939/40 uppgått till allenast

284,528 kronor 45 öre mot beräknade 960,000 kronor. Detta bestyrkte av

riksräkenskapsverket tidigare uttalad uppfattning, att man vid uppskattningen

av medelsbehovet för byggnadsbidrag till nya undervisningslokaler

i allmänhet räknade med alltför kort tid för lokalernas färdigställande. Enligt

ämbetsverkets mening borde det med hänsyn till det relativt långsamma

tempo, i vilket ifrågavarande byggnadsföretag färdigställdes, vara tillräckligt,

om anslaget för budgetåret 1941/42 höjdes till i runt tal 1,000,000 kronor.

By ggnadsbidrag för vissa äldre undervisningslokaler.

Skolöverstyrelsen har beräknat anslagsbehovet för detta ändamål

till 1,850,000 kronor.

Riksdagens år 1938 församlade revisorer hade fäst uppmärksamheten på,

bland annat, att en viss osäkerhet synts råda angående rätten till byggnadsbidrag

för redan befintliga undervisningslokaler. Sålunda hade inom riksräkenskapsverket

framställts ett stort antal anmärkningar mot länsstyrelsernas

beslut angående tillerkännande av dylikt bidrag. Anmärkningarna

hade i huvudsak riktats mot att länsstyrelserna tillerkänt skoldistrikten

byggnadsbidrag för undervisningslokaler i skolbyggnader, uppförda före den

1 juli 1912 men efter nämnda tidpunkt om- eller tillbyggda.

I propositionen 1940:155 till lagtima riksdagen hade framlagts förslag i

ärendet, som godkänts av riksdagen. Författningsändring hade sedermera

skett genom kungörelsen 1940: 431.

Skolöverstyrelsen ansåge, att anslagsbehovet för budgetåret 1941/42

komme att ökas på grund av denna författningsändring. Huru stor denna

ökning bleve, kunde icke med säkerhet beräknas. Approximativt torde den

dock kunna uppskattas till 160,000 kronor, varför anslaget torde uppföras

med (1,690,000 + 160,000 =) 1,850,000 kronor.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr l/f0.

Statskontoret Ilar i likhet med skolöverstyrelsen ansett det ogörligt att

med säkerhet beräkna den ökning av anslagsbehovet, som kunde bli en följd

av den vidtagna författningsändringen. Med hänsyn till utformningen av

de nya bidragsbestämmelserna holle statskontoret för troligt, att det av

överstyrelsen för löpande budgetår uppskattade beloppet, 1,800,000 kronor,

skulle visa sig tillfyllest.

Riksräkenskapsverket har ansett, att anslaget för nästa budgetår borde

kunna uppföras med oförändrat belopp, 1,090,000 kronor.

Såsom närmare framginge av statsutskottets utlåtande nr 223 vid 1939

års lagtima riksdag (sid. 22 ff.), hade riksräkenskapsverket framställt ett

stort antal anmärkningar mot länsstyrelsers beslut angående tillerkännandet

av byggnadsbidrag till redan befintliga lokaler. Sedan de nya bidragsbestämmelserna

från och med den 1 juli 1940 trätt i kraft, hade ämbetsverket

påbörjat bedömningen av dessa anmärkningar, varvid jämväl undersökts,

huruvida statsbidrag till de i anmärkningarna omhandlade lokalerna

kunde utgå enligt nyssnämnda bestämmelser. Därvid hade befunnits, att i

flera av de hittills genomgångna fallen byggnadsbidrag ej heller syntes

kunna utgå enligt de nya bidragsbestämmelserna. Vidare måste i de flesta

fall, där sådant bidrag kunde från och med redovisningsåret 1940/41 utgå,

det föreskrivna avräkningsförfarandet tillämpas beträffande bidragen för

redovisningsåren 1940/41 och 1941/42. Till följd härav torde utgifter för

byggnadsbidrag till de i riksräkenskapsverkets ifrågavarande anmärkningar

omförmälda lokalerna knappast komma att belasta anslagen för budgetåren

1940/41 och 1941/42. Vad åter anginge sådana fall, där byggnadsbidrag

av länsstyrelserna tidigare ej medgivits, men där dylikt bidrag kunde

utgå enligt de nya bestämmelserna, torde för närvarande ej kunna utrönas,

i vad män sådana bidrag bomme att inverka höjande på anslagsbelastningen.

Å andra sidan bomme emellertid utgifterna för budgetåret 1941/42

att minskas därigenom, att vissa byggnadsbidrag, beträffande vilka bidragstiden

gått till ända, bortfölle. Riksräkenskapsverket ansåge för sin del, att

angivna ökning och minskning av utgifterna bomme att för nästkommande

budgetår i stort sett utjämna varandra.

Hyresbidrag för undervisningslokaler. Skolöverstyrelsen

har hemställt att detta anslag måtte för nästa budgetår uppföras

med oförändrat belopp, 180,000 kronor. Statskontoret och riksräkenskapsverket

har lämnat denna hemställan utan erinran.

Unde r hålls- o c h m a t e r i e 1 b i d r a g. Enligt beslut av 1940

års lagtima riksdag (jfr propositionen 1940: 155) utgår ifrågavarande bidrag

från och med den 1 juli 1940 med allenast hälften av förut utgående bidrag

(jfr sid. 2). Skolöverstyrelsen har föreslagit, att anslaget måtte uppföras

med oförändrat belopp, 900,000 kronor, vilket förslag statskontoret och

riksräkenskapsverket lämnat utan erinran.

T j ä n s t e b o s t a d s b i d r a g. Skolöverstyrelsen har framhållit, att

de besparingsåtgärder, som enligt meddelade föreskrifter (jfr cirkuläret

1939: 842 och kungörelsen 1940: 414) skulle vidtagas på folkskoleväsendets

område, kunde väntas medföra indragning av ett betydande antal lärartjänster.

Dessa åtgärder torde sannolikt få en viss inverkan på medelsåtgången,

men på grund av de nu rådande förhållandena kunde icke ens en approxi
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

20 Kungl. Maj:ts proposition Nr lJfO.

mativ uppskattning åstadkommas av de besparingar, som under budgetåret

1941/42 kunde vinnas genom den tidigare beräknade minskningen i

antalet lärartjänster. Det syntes sannolikt, att den minskning, som uppstode,

huvudsakligen komrne att beröra städer och vissa andra större samhällen,

där lärarantalet vore jämförelsevis stort. Minskningen i övrigt torde

däremot bli mindre än tidigare beräknats till följd av att möjligheterna till

anordnande av skolskjutsar under de senaste månaderna i så hög grad försämrats.

Överstyrelsen ansåge det därför icke tillrådligt, att förevarande

anslag nedsattes med mer än 100,000 kronor, varför anslaget borde uppföras

med 3,100,000 kronor.

Statskontoret och riksräkenskapsverket ha lämnat överstyrelsens förslag

utan erinran.

Såsom framgår av det föregående, har belastningen av anslagsposten till

byggnadsbidrag för nya undervisningslokaler under budgetåret 1939/40

väsentligt understigit det för ändamålet anvisade beloppet. Anledningen

härtill torde vara, att lokalernas färdigställande tagit längre tid än vad

som beräknats. Med hänsyn härtill och då statsbidrag till nya byggnadsföretag

på senaste tiden endast i begränsad omfattning beviljats, anser jag i likhet

med riksräkenskapsverket, att höjningen av anslaget kan begränsas till

50.000 kronor. Anslaget torde därför böra uppföras med 1,000,000 kronor.

Vad riksräkenskapsverket anfört rörande beräkningen av anslaget till

byggnadsbidrag för vissa äldre undervisningslokaler har icke givit mig anledning

till annan erinran än att anslaget med hänsyn till den förhållandevis

låga belastningen för budgetåret 1939/40 torde kunna minskas till 1,600,000

kronor.

I likhet med statskontoret och riksräkenskapsverket har jag intet att

erinra mot skolöverstyrelsens beräkningar av anslagen till hyresbidrag för

undervisningslokaler samt underhålls- och materielbidrag, vilka anslag därför

böra uppföras med 180,000 kronor respektive 900,000 kronor.

Vad slutligen beträffar anslaget till tjänstebostadsbidrag må erinras, att

jag i det föregående icke ifrågasatt någon ändring i de nu gällande bidragsgrunderna

för nästa budgetår. Såsom skolöverstyrelsen framhållit, påverkar

den fortgående rationaliseringen av folkskoleväsendet belastningen av detta

anslag. Överstyrelsen har med hänsyn härtill beräknat detsamma till

3.100.000 kronor, innebärande en sänkning med 100,000 kronor. Ehuru det

icke torde vara osannolikt, att minskningen torde kunna bli än större, anser

jag mig böra biträda överstyrelsens, av de hörda myndigheterna utan

erinran lämnade förslag.

Vad sålunda föreslagits innebär en minskning av de för motsvarande

ändamål för budgetåret 1940/41 anvisade anslagen med 140,000 kronor och

av de i årets åttonde huvudtitel för budgetåret 1941/42 beräknade anslagen

med 90,000 kronor.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr lJfO.

21

4. Hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen

att för budgetåret 1941/42 anvisa

dels till Folkskolor m. m.: Byggnadsbidrag för nya undervisningslokaler

ett förslagsanslag av kronor .... 1,000,000;

dels till Folkskolor m. m.: Byggnadsbidrag för vissa äldre

undervisningslokaler ett förslagsanslag av kronor 1,600,000;

dels till Folkskolor m.m.: Hyresbidrag för undervisningslokaler

ett förslagsanslag av............ kronor 180,000;

dels till Folkskolor m. m.: Underhålls- och materielbidrag

ett förslagsanslag av..................kronor 900,000;

dels ock till Folkskolor m. m.: Tjänstebostadsbidrag ett

förslagsanslag av....................kronor 3,100,000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga

vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gösta Sandberg.

Bihang till riksdagens protokoll lotti. 1 sami. Nr HO.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. SU 1941:180 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till skolöverstyrelsen för budgetåret 1941 42. s. 2 i texten
  2. Rskr. 1941:239 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående statsbidrag för budgetåret 1941 /4% till undervisningslokaler för folkskoleväsendet s. 5 i texten
  3. SU 1941:108 Utlåtande i anledning av Kungl. Majlis proposition angående statsbidrag för budgetåret 1941/42 till undervisningslokaler för folkskoleväsendet m.m. s. 14 i texten