Angående det statsunderstödda bekämpandet av tuberkulos hos nötkreatur
100 sidor, varav 99 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 99 av 100 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1941:152, Angående det statsunderstödda bekämpandet av tuberkulos hos nötkreatur
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 152.
1
Nr 152.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående det statsunderstödda
bekämpandet av tuberkulos hos nötkreatur; given
Stockholms slott den 7 mars 1941.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
dels antaga härvid fogade förslag till förordning angående bekämpande
av tuberkulos hos nötkreatur;
dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF.
A. Pehrsson-Bramstorp.
Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 152.
1
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 152.
Förslag
till
förordning angående bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur.
Härigenom förordnas som följer:
1 kap. Inledande bestämmelser.
1 §•
Förekommer sjukdomen tuberkulos hos nötkreatur icke inom visst län
eller del därav eller har den där allenast synnerligen ringa utbredning, må
Kungl. Maj:t på gemensam framställning av medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen
samt efter hörande av vederbörande hushållningssällskap
förordna, att inom sådant område (tuberkulosfritt område) bestämmelserna
i epizootilagen ävensom de i 2 kap. denna förordning givna stadgandena
skola äga tillämpning med avseende å sjukdomen.
Till underlättande av sjukdomens utrotande inom område, där stora möjligheter
därtill förefinnas (skyddat område), må Kungl. Majit beträffande
införseln av nötkreatur till området föreskriva, att de i 3 kap. här nedan intagna
bestämmelserna skola äga tillämpning.
Beträffande sjukdomens bekämpande inom område, som icke hänförts
till tuberkulosfritt område, skola gälla de i 4 kap. denna förordning meddelade
bestämmelserna. I fråga om frivilligt bekämpande av sjukdomen inom
sistnämnda områden gäller därjämte vad därom särskilt är stadgat.
2 kap. Åtgärder till bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur inom
tuberkulosfritt område.
2 §•
Om undersökning med tuberkulin av nötkreatur i tuberkulosfritt område
förordnar medicinalstyrelsen. Sådan undersökning må ej verkställas utan
medicinalstyrelsens medgivande.
Det ankommer på länsveterinär i tuberkulosfritt område att, efter hörande
av vederbörande veterinärer, årligen till medicinalstyrelsen ingiva förslag
i fråga örn undersökningar med tuberkulin, som böra verkställas under nästkommande
budgetår.
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 152.
3 §•
Finner veterinär vid obduktion, köttbesiktning eller eljest under verksamhet
i tuberkulosfritt område tuberkulos förekomma hos nötkreatur, vilket
härrör från besättning inom sådant område och icke jämlikt 6 § är försett
med slaktmärke, åligger det honom dels att härom, med angivande av djurägare,
gård, socken och län, ofördröjligen underrätta medicinalstyrelsen dels
ock att samtidigt meddela ägaren av den kreatursbesättning, varifrån djuret
härstammar, förbud att, intill dess besättningen undersökts med tuberkulin,
utsläppa kreaturen å gemensamhetsbete eller förflytta dem till ladugård, där
andra djur än sådana som äro avsedda för slakt finnas uppställda.
Finner veterinär vid klinisk undersökning skäl misstänka, att tuberkulos
förekommer hos nötkreatur som i första stycket sägs, åligger det honom att
ofördröjligen till statens veterinärbakteriologiska anstalt eller veterinärbakteriologiskt
laboratorium, som medicinalstyrelsen godkänner, översända erforderligt
material för vederbörlig undersökning på statens bekostnad. Har
sådan undersökning givit vid handen, att djuret är behäftat med tuberkulos,
har anstalten eller laboratoriet att härom ofördröjligen underrätta såväl medicinalstyrelsen
som veterinären, vilken i så fall skall meddela förbud som i
första stycket sägs. Bär veterinär i annat fall än som avses i första punkten
i detta stycke finner skäl misstänka att tuberkulos förekommer hos nötkreatur,
skall han därom underrätta medicinalstyrelsen.
Sedan i enlighet med föreskrifter i denna paragraf underrättelse att tuberkulos
förekommer hos nötkreatur inkommit till medicinalstyrelsen, har styrelsen
att förordna veterinär att verkställa undersökning med tuberkulin av
den nötkreatursbesättning, varifrån det tuberkulösa djuret härstammar.
Det åligger veterinär att utan dröjsmål och senast inom femton dagar efter
det undersökning med tuberkulin avslutats till länsveterinären avlämna berättelse
rörande resultatet av undersökningen jämte förslag till åtgärder, utöver
vad som angivits i 5 §, för utrotande av sjukdomen inom de besättningar,
som må anses påkallat. Länsveterinären har att omedelbart med eget
yttrande översända berättelsen till medicinalstyrelsen.
4 §•
Envar, som inom tuberkulosfritt område innehar nötkreatursbesättning
och misstänker att tuberkulos förekommer hos besättningen, skall göra anmälan
örn förhållandet hos veterinär. Har vid slakt av nötkreatur i kött
eller organ av sådant djur påträffats sjukliga förändringar, som kunna misstänkas
vara av tuberkulos natur, skall prov härå för veterinären företes.
Den, som driver handel med nötkreatur eller mottager nötkreatur för nedslagning,
vare ock skyldig att, därest skäl föreligger att misstänka, alt hos
nötkreatur, som han omhänderhar eller nedslaktat, förekommer tuberkulos,
örn förhållandet göra anmälan hos veterinär med uppgift tillika å den kreatursbesättning
varifrån djuret härstammar.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 152.
5 §•
Nötkreatur, som reagerar vid undersökning med tuberkulin eller eljest efter
undersökning funnits behäftat med tuberkulos, skall nedslaktas inom femton
dagar efter det djurägaren erhållit kännedom om undersökningens resultat.
Är djuret behäftat med tuberkulos i juvret eller könsorganen, skall nedslaktningen
ske snarast möjligt och senast inom åtta dagar efter det djurägaren
erhållit kännedom om undersökningens resultat.
Visar det sig, att mer än halva antalet av de till viss nötkreatursbesättning
hörande djur över två års ålder reagerar vid undersökning med tuberkulin,
har förrättningsmannen att om förhållandet ofördröjligen göra anmälan
hos länsveterinären, vilken har att med eget yttrande genast vidarebefordra
denna anmälan till medicinalstyrelsen. I sådant fall må medicinalstyrelsen,
i den utsträckning som må anses erforderlig, jämväl förordna, att
icke reagerande djur skola nedslaktas inom femton dagar. Visar djurägaren i
fall som i första punkten i detta stycke sägs, att de reagerande djuren kunna
på betryggande sätt hållas avskilda från övriga djur, må medicinalstyrelsen
medgiva anstånd med nedslaktningen tills vidare, dock högst sex
månader. I sådant fall har veterinär att skyndsamt undersöka besättningen
beträffande förekomst av tuberkulos i smittfarligt stadium. Finnes vid undersökning
djur behäftat med sådan tuberkulos, skall detsamma omedelbart
nedslaktas.
Då synnerliga skäl därtill föranleda, må medicinalstyrelsen medgiva undantag
från nedslaktning, som i denna paragraf avses,
6 §•
Å nötkreatur, som vid tuberkulinundersökning reagerat eller hos vilket
på annat sätt tuberkulos påvisats eller som jämlikt medicinalstyrelsens förordnande
enligt 5 § andra stycket skall nedslaktas, skall i ena örat anbringas
ett märke, släktmärke, av utseende som medicinalstyrelsen bestämmer. Å
slaktmärke, som ej må avlägsnas, skall finnas anbragt kontrollnummer.
Sålunda märkt djur må ej avyttras som livdjur, ej heller utsläppas på
gemensamhetsbete eller förflyttas till ladugård, där andra djur än sådana
som äro avsedda för slakt finnas uppställda.
Mjölk från djur, som är eller misstänkes vara behäftat med tuberkulos i
juvret eller könsorganen, må icke användas till människoföda och ej heller
annat än efter kokning till föda åt djur.
Där djur som i första stycket sägs nedslaktas å offentligt slakthus eller å
kontrollslakteri, ankommer det på där tjänstgörande veterinär att upprätta
och till medicinalstyrelsen insända protokoll över den besiktning, som verkställts
av djurkroppen.
Ladugård, där djur behäftat med tuberkulos varit uppställt, skall på djurägarens
bekostnad smittrenas i enlighet med anvisningar utfärdade av medicinalstyrelsen.
Kungl. Maj.ts proposition nr 152.
5
7 §•
Med besättning inom tuberkulosfritt område må icke införlivas annat nötkreatur
än sådant som härrör från besättning, vilken enligt av medicinalstyrelsen
utfärdade föreskrifter är att anse såsom tuberkulosfri. Har nötkreatursbesättning
i dess helhet nedslaktats, må efter smittreningen i ladugården
inställas allenast sådant nötkreatur som i första punkten sägs.
8 §•
I samband med undersökning med tuberkulin av nötkreatur i tuberkulosfritt
område skola, när veterinär därtill finner anledning, andra i samma
ladugård inhysta husdjur utom fjäderfän underkastas enahanda undersökning.
Djur, som vid sådan undersökning reagerar eller hos vilket tuberkulos
på annat sätt påvisas, skall antingen avlägsnas ur ladugården och hållas väl
avskilt från nötkreatur eller ock nedslaktas inom femton dagar efter undersökningens
avslutande. Är djur avsett att nedslaktas, bör det förses med
slaktmärke som i 6 § sägs.
Fjäderfän, som i tuberkulosfritt område hållas i ladugård, skola vara innestängda
i särskilt rum.
9 §■
1 mom. Har, under iakttagande av vad i 5 § föreskrivits, nötkreatur blivit
nedslaktat, är ägaren av djuret berättigad att av statsmedel erhålla ersättning
som, där ej Kungl. Majit finner skäl för visst fall medgiva högre
gottgörelse, utgår med etthundra kronor eller örn djuret är under ett års ålder
med femtio kronor. Ersättning utgår dock endast under förutsättning
dels att djuret nedslaktats å offentligt slakthus eller å kontrollslakteri eller
att det nedslaktade djurets ena öra med vidsittande slaktmärke insändes till
vederbörande veterinär dels ock att den som framställer begäran om ersättning
innehaft det nedslaktade djuret sedan minst sextio dagar. Har nötkreatur
nedslaktats senare än enligt vad i 5 § är föreskrivet, må ersättning likväl
utgå, om dröjsmålet med nedslaktningen föranletts av omständigheter
över vilka djurägaren icke råder. Djurägare må förfoga över köttet av nedslaktat
djur i den mån det ej strider mot eljest gällande bestämmelser.
2 mom. Undersökning med tuberkulin som avses i detta kapitel bekostas
av statsmedel.
Beträffande ersättning till veterinär är särskilt stadgat.
3 mom. Ersättning som angives i denna paragraf utbetalas av medicinalstyrelsen.
3 kap. Åtgärder till förhindrande av införsel till tuberkulosfritt och
skyddat område av nötkreatur behäftade med tuberkulos.
10 §.
Nötkreatur må icke till tuberkulosfritt område införas från del av riket
som ej tillhör sådant område, nied mindre medicinalstyrelsen därtill lämnat
tillstånd (tillståndsbevis). Ej heller må utan sådant tillstånd införsel av nöt
-
6
Kungl. Majus proposition nr 152.
kreatur äga rum lill skyddat område från del av landet, som varken tillhör
tuberkulosfritt eller skyddat område.
Utan hinder av vad som stadgas i första stycket må nötkreatur, i enlighet
med av medicinalstyrelsen utfärdade föreskrifter, förås genom tuberkulosfritt
och skyddat område.
11 §•
1 mom. För erhållande av tillståndsbevis som i 10 § första stycket avses
skall, då fråga är om nötkreatur avsett till livdjur, företes ett av veterinär
enligt formulär, som medicinalstyrelsen fastställt, tidigast en månad före
den dag införseltillståndet sökes utfärdat intyg, utvisande
dels att djuret härrör från besättning som enligt av medicinalstyrelsen utfärdade
bestämmelser är att anse såsom tuberkulosfri,
dels ock att djuret i den omfattning medicinalstyrelsen föreskriver undersökts
med tuberkulin och därvid icke visat reaktion.
2 mom. Såsom villkor för införsel varom i 1 mom. sägs skall föreskrivas,
a) att djuret på sätt medicinalstyrelsen bestämmer är försett med identitetsmärke
som anmärkts i det i 1 mom. omförmälda intyget;
b) att införsel äger rum inom en månad från tillståndets meddelande;
samt
c) att transport av djuret äger rum i fordon som dessförinnan smittrenats.
12 §.
Införsel som i 10 § första stycket sägs av nötkreatur, avsett för slakt, må
ej medgivas med mindre djuret föres till offentligt slakthus eller till kontrollslakteri.
13 §.''
Har tillstånd meddelats jämlikt 10 § första stycket till införsel av nötkreatur
såsom livdjur, må det ej inlastas i järnvägsvagn, i åkdon eller å fartyg,
med mindre den som erhållit tillstånd till införseln för stationsföreståndaren,
föraren av åkdonet eller fartygsbefälhavare!! företer tillståndsbeviset. Beviset
skall befordras till urlastningsstationen (bestämmelsestationen) och där
behandlas på sätt i 14 § närmare föreskrives. Stationsföreståndare, förare
av åkdon eller fartygsbefälhavare skall tillse dels att djuren äro åtföljda av
intyg som i 11 § avses, dels att djuren äro försedda med i nämnda paragraf
omförmält identitetsmärke, dels ock att djuren uppställas, om införseln sker
med järnväg eller landsvägsledes, i järnvägsvagn eller åkdon där andra nötkreatur
icke äro uppställda, samt, örn införseln sker med båt, väl avskilda
från andra nötkreatur.
14 §.
Tillståndsbevis skall å urlastningsstation (bestämmelsestation) omhändertagas,
då införseln sker med järnväg, av stationsföreståndaren, samt, då införseln
sker med båt eller landsvägsledes, av närmast vid gränsen boende
kronobetjäning eller annan därtill av länsstyrelsen särskilt förordnad person.
Kungl. Maj.ts proposition nr 152.
7
Den till vilken tillståndsbeviset avlämnas åligger dels att tillse, att infört
livdjur är åtföljt av intyg som ilig avses och försett med där omförmält
identitetsmärke, dels ock att utan dröjsmål till länsveterinären i det län dit införseln
ägt rum översända beviset, försett med intyg om när och var detsamma
avlämnats.
Finner tjänsteman varom i första stycket förmäles förseelse mot bestämmelse
i detta kapitel vara begången, skab han örn förhållandet ofördröjligen
underrätta vederbörande länsveterinär.
4 kap. Åtgärder till bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur inom icke
tuberkulosfritt område.
15 §.
Undersökning med tuberkulin av nötkreatur må ej verkställas utan medicinalstyrelsens
medgivande.
Sådant medgivande må lämnas allenast under villkor att ägaren till de
med undersökningen avsedda djuren förbinder sig att förse de nötkreatur
som vid undersökningen reagera med märke, luberkulosmärlce, av utseende
som medicinalstyrelsen bestämmer, samt -—- i den mån medicinalstyrelsen
icke annorlunda förordnar — att, om vid undersökningen minst 75 procent
av alla till besättningen hörande nötkreatur över två års ålder reagera, förse
jämväl samtliga icke reagerande nötkreatur över två års ålder inom besättningen,
med undantag beträffande djur som inköpts från tuberkulosfri besättning
eller uppfötts på gården och intill undersökningen varit fullständigt
isolerade från de reagerande djuren, med tuberkulosmärke.
Det åligger veterinär som verkställt undersökning med tuberkulin av nötkreatur
att ombesörja märkning av djur i enlighet med vad som stadgas i
andra stycket.
16 §.
1 morn. Nötkreatur må icke överlåtas under beteckningen tuberkulosfritt
eller under annan beteckning, som giver sken av att djuret är fritt från
nämnda sjukdom, med mindre djuret
1) härrör från besättning eller del därav, som enligt av medicinalstyrelsen
utfärdade bestämmelser är att anse såsom tuberkulosfri;
2) i den omfattning medicinalstyrelsen föreskriver undersökts med tuberkulin
och därvid icke visat reaktion; samt
3) varken under transport eller eljest sammanförts med icke tuberkulosfria
nötkreatur eller uppställts i stall eller fordon som icke dessförinnan
smittrenats.
Såvitt överlåtelse som i föx-sta stycket sägs icke godkänts av hushållningssällskap,
skall nötkreatur vid överlåtelsen vara åtföljt av ett av veterinär tidigast
två månader före överlåtelsen utfärdat intyg utvisande de under 1)
och 2) angivna förhållandena.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 152.
2 mom. Intyg att nötkreatur icke reagerat vid undersökning med tuberkulin
skall utfärdas enligt formulär som fastställts av medicinalstyrelsen.
Vid utfärdande av sådant intyg skall djuret, på sätt medicinalstyrelsen bestämmer,
vara försett med identitetsmärke som särskilt anmärkes i intyget.
17 §.
Är eller misstänkes nötkreatur vara behäftat med tuberkulos i smittfarligt
stadium, må djuret ej överlåtas annat än för omedelbar nedslaktning.
18 §.
Finner veterinär vid annan köttbesiktning än som i 21 § sägs tuberkulos
förekomma hos nötkreatur, åligger det honom att därom göra anmälan på
sätt medicinalstyrelsen föreskriver.
19 §.
Veterinär, som misstänker förekomsten av tuberkulos i juvret eller könsorganen
hos nötkreatur, åligger att genast för undersökning till statens veterinärbakteriologiska
anstalt eller veterinärbakteriologiskt laboratorium, som
medicinalstyrelsen godkänner, insända prov av mjölk, livmodersekret eller,
om så erfordras, körtelvävnad eller eljest material från del eller delar av
juver eller könsorgan, som misstänkes vara angripet av sjukdomen, jämte
uppgift om den besättning och det djur, varifrån provet härleder sig.
I avhidan på resultatet av undersökningen skall djur, vilket särskilt misstänkes
vara behäftat med tuberkulos som i första stycket avses förses med
mörke, kontrollmärke, av utseende som medicinalstyrelsen bestämmer samt
hållas väl isolerat. Veterinär må tillika förordna, att, intill dess resultatet av
undersökningen blivit känt, mjölk från djuret icke må användas till människoföda
och ej heller annat än efter kokning till föda åt djur.
Djurägare må icke vägra veterinär att taga prov eller ombesörja märkning
som avses i denna paragraf.
20 §.
Djurägare, som inom honom tillhörig nötkreatursbesättning iakttager sjukdomstecken
såsom fast, icke ömmande juverförhårdnad med eller utan förändring
av mjölkens utseende eller ihållande flytning från könsdelama hos
hondjur eller ock eljest har anledning misstänka förekomsten av tuberkulos
i juver eller könsorgan, skall om förhållandet göra anmälan till veterinär.
Vad i första stycket föreskrivits skall jämväl gälla för den, som driver handel
med nötkreatur eller mottager nötkreatur för nedslaktning.
21 §.
Påvisar veterinär vid besiktning av kött, härrörande från kalv, tuberkulos,
som skäligen kan antagas vara medfödd, åligger det honom att söka utröna
från vilken besättning kalven härstammar samt att härom, med angivande
av djurägare, gård, socken och län, ofördröjligen underrätta medicinalsty
-
Kungl. May.ts proposition nr 152.
9
reisen, som förordnar veterinär att verkställa undersökning av besättningen
beträffande förekomsten av tuberkulos i juver eller könsorgan samt att därvid
förfara i enlighet med vad i 19 § stadgas.
Det åligger den som omhänderhaver kalv som i första stycket sägs att till
veterinär lämna erforderliga upplysningar rörande den besättning från vilket
djuret härstammar.
22 §.
Underrättelse om resultatet av undersökning varom i 19 § sägs skall meddelas
dels ofördröjligen medicinalstyrelsen med uppgift örn den besättning
djuret tillhör dels ock den som lämnat provet. Har undersökningen givit vid
handen, att nötkreatur är behäftat med tuberkulos i juvret eller könsorganen,
skall djuret nedslaktas inom åtta dagar efter det djurägaren erhållit kännedom
om undersökningens resultat. Medicinalstyrelsen har att förordna veterinär
att ombesörja nedslaktningen, som antingen skall ske å offentligt slakthus
eller å kontrollslakteri eller eljest i närvaro och under kontroll av veterinären.
Det åligger veterinär som närvarit vid nedslaktningen att omedelbart
därefter till medicinalstyrelsen översända rapport enligt av styrelsen fastställt
formulär.
Nötkreatur, som djurägaren veterligen är behäftat med tuberkulos i juvret
eller könsorganen, skall hållas isolerat. Mjölk från sådant djur må icke användas
till människoföda och ej heller annat än efter kokning till föda åt
djur. Har djuret försetts med kontrollmärke, må detta ej avlägsnas före nedslaktningen.
23 §.
1 mom. För nötkreatur, som nedslaktas enligt bestämmelserna i 22 §,
må djurägare erhålla ersättning av statsmedel med femtio kronor eller, om
djuret helt kasseras på grund av tuberkulos, med tjugu kronor. Har nötkreatur
nedslaktats senare än enligt vad i 22 § är föreskrivet, må ersättning
likväl utgå, om dröjsmålet med nedslaktningen föranletts av omständigheter
över vilka djurägaren icke råder. Djurägare må förfoga över köttet av nedslaktat
djur i den mån det ej strider mot eljest gällande bestämmelser.
2 mom. Bakteriologisk undersökning som avses i 19 § bekostas av statsmedel.
Veterinär, som enligt förordnande av medicinalstyrelsen verkställt undersökning
av nötkreatursbesättning på sätt i 21 § sägs, är berättigad till ersättning
av statsmedel enligt gällande veterinärtaxa (tjänstetaxan). Sådan ersättning
må icke utgå örn nötkreatursbesättningen är ansluten till av hushållningssällskap
anordnad klinisk tuberkuloskontroll.
För besiktning och kontroll av nötkreatur, vilket nedslaktats på grund av
vad i detta kapitel föreskrives, utgår ersättning i enlighet med vad därom är
särskilt stadgat.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 152.
5 kap. Gemensamma bestämmelser.
24 §.
Högsta tillsynen över åtgärder till bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur
tillkommer medicinalstyrelsen.
Länsstyrelse skall vaka över att denna förordning noggrant tillämpas. Det
åligger polismyndighet att biträda vid nämnda övervakning.
Vid vägar som leda till tuberkulosfria och skyddade områden skola i den
omfattning länsstyrelsen bestämmer genom polismyndighetens försorg uppsättas
tydliga anslag med uppgift om i 10 § avsedda införselförbud.
25 §.
Slaktmärken, identitetsmärken och kontrollmärken, som avses i denna förordning,
skola genom medicinalstyrelsens försorg på rekvisition kostnadsfritt
tillhandahållas förrättningsman.
26 §.
De närmare föreskrifter, som äro erforderliga för tillämpning av denna
förordning, meddelas av medicinalstyrelsen.
27 §.
1 mom. Förseelse mot denna förordning eller enligt densamma meddelade
föreskrifter straffes enligt allmänna strafflagen.
2 mom. Innefattar förseelse olovlig införsel av nötkreatur till tuberkulosfritt
eller skyddat område, må domstolen tillika på talan av allmän åklagare
förklara sådan egendom eller, örn den icke kan tillrättaskaffas, dess värde
förbrutet. Vad sålunda skall anses förbrutet tillfaller kronan.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1941, från och med vilken dag
kungörelsen den 30 juni 1934 (nr 403) om åtgärder mot tuberkulos i juvret och
könsorganen hos nötkreatur ävensom förordningen den 10 maj 1940 (nr 373)
angående bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur inom vissa områden
skola upphöra att gälla.
Kungl. May.ts proposition nr 152.
11
Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7
mars 1951.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,
Bergquist, Andersson, Domö, Rosander.
I. Inledning.
Efter gemensam beredning med cheferna för social- och finansdepartementen
anför chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet PehrssonBramstorp
:
I årets statsverksproposition (IX. H. T. punkt 72) har Kungl. Majit på min
hemställan föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i
ämnet, till Förekommande och hämmande av smittsamma husdjurssjukdomar:
Åtgärder mot tuberkulos hos nötkreaturen för budgetåret 1941/42 beräkna
ett förslagsanslag av 1,700,000 kronor. Jag torde nu ånyo få anmäla
detta ärende.
Den 28 april 1939 uppdrog Kungl. Majit åt medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen
att gemensamt verkställa utredning rörande ändring av bestämmelserna
angående det statsunderstödda bekämpandet av tuberkulos
hos nötkreatur.
Styrelserna, som tidigare avgivit flera, förut för Kungl. Majit anmälda
förslag i ämnet, ha i skrivelse den 22 januari 1941 avgivit betänkande angående
det statsunderstödda bekämpandet av tuberkulos hos nötkreatur.
över styrelsernas betänkande ha yttranden avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket,
statens livsmedelskommission, veterinärhögskolans styrelse
och lärarkollegium, statens institut för folkhälsan, samtliga länsstyrelser
och hushållningssällskaps förvaltningsutskott med undantag för de i de sex
nordligaste länen och Gotlands län, Sveriges lantbruksförbund, riksförbundet
landsbygdens folk, svenska veterinärläkarföreningen, svenska veterinärföreningen
för nötkreaturstuberkulosens bekämpande, svenska veterinärföreningen
för kött- och mjölkhygien samt avelsföreningarna för svensk låglandsboskap
och för svensk röd och vit boskap. Länsstyrelserna lia vid sina
yttranden fogat utlåtanden av länsveterinärerna i länen. Förvaltningsut
-
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 152.
skotten ha i allmänhet åberopat utlåtanden av föreståndarna för hushållningssällskapens
tuberkulosavdelningar. Härjämte har lantbruksförbundet
vid sitt yttrande fogat utlåtanden av svenska mejeriernas riksförening
u. p. a. och småbrukarnas riksförbund.
II. Vidtagna åtgärder och huvuddragen av ämbetsverkens förslag.
Gällande bestämmelser.
De viktigaste bestämmelser, som reglera det statsunderstödda bekämpandet
av tuberkulos hos nötkreatur, tillkommo efter statsmakternas beslut i
frågan vid 1934 års riksdag (prop. nr 121; jordbruksutsk. uti. nr 84; r. skr.
nr 287). De återfinnas till huvudsaklig del i två den 30 juni 1934 i administrativ
ordning utfärdade kungörelser: nr 402 om vissa åtgärder mot tuberkulos
hos nötkreatur (ändrad genom kungörelserna nr 836/1937, 687/1938 och 375/
1940) samt nr 403 om åtgärder mot tuberkulos i juvret och könsorganen
hos nötkreatur (ändrad genom kungörelsen nr 701/1938).
Enligt de regler, som genomfördes 1934, bekämpas tuberkulosen hos nötkreatur
i allt väsentligt genom frivilliga åtgärder. Det är endast beträffande
vissa, särskilt smittfarliga former av tuberkulos, nämligen tuberkulos i
juvret och könsorganen, som bestämmelser av tvingande natur utfärdats.
Det frivilliga statsunderstödda bekämpandet av nötkreaturstuberkulosen
bär anordnats efter två metoder, den Ostertagska eller den kliniska metoden
samt den Bangska eller tuberkulinmetoden.
Vid 1936 års riksdag (prop. nr 116; jordbruksutsk. uti. nr 57; r. skr. nr 193)
beslöts, att såsom villkor för att mejeri skulle vara berättigat att erhålla prisutjämningsbidrag
ur jordbrukets prisregleringsfond skulle gälla, att mejeri
tillämpade sådan prisdifferentiering vid mjölkens betalning, att för mjölk,
som härrörde från besättningar ställda under statlig kontroll med tuberkulin,
skulle utgå tilläggspris med minst 0.4 öre för kilogram samt för mjölk,
som härrörde från besättningar ställda under klinisk tuberkuloskontroll, skulle
utgå tilläggspris med minst 0.2 öre för kilogram. Bestämmelser rörande
dessa tilläggspris återfinnas numera i kungörelsen den 21 juli 1938 (nr 539),
ändrad genom kungörelsen nr 698/1939 och 632/1940.
I anslutning till förslag av styrelserna i betänkande den 22 januari 1940
antog 1940 års lagtima riksdag (prop. nr 131; jordbruksutsk. uti. nr 26;
r. skr. nr 200) förordning angående bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur
inom vissa områden. Denna förordning utfärdades den 10 maj 1940
(nr 373). I enlighet med denna förordning bekämpas sjukdomen inom vissa
områden (tuberkulosfria områden) helt genom tvingande regler. Till tuberkulosfria
områden ha hänförts de sex nordligaste länen samt Gotland och
Öland.
Sedan styrelserna i utlåtande den 1 augusti 1940 framlagt förslag angående
statsbidrag till småbrukare för fullständig utrensning av tuberkulos
Kungl. Maj.ts proposition nr 152.
13
inom nötkreatursbesättningar m. m., har 1940 års urtima riksdag (prop. nr
24; andra särskilda utsk. uti. nr 30; r. skr. nr 42) medgivit Kungl. Majit att
för nämnda ändamål under budgetåret 1940/41 disponera erforderliga belopp
från förslagsanslaget till åtgärder mot tuberkulos hos nötkreatur. I anledning
härav har Kungl. Majit dels den 11 oktober 1940 utfärdat kungörelse (nr
868) angående statsbidrag för utrensning av tuberkulos inom vissa nötkreatursbesättningar,
dels den 15 november 1940 på förslag av statens livsmedelskommission
medgivit medicinalstyrelsen att jämlikt kungörelsen använda
högst 505,000 kronor till utrensning av tuberkulos inom Stockholms stads
och läns, Uppsala läns, Södermanlands läns, Kalmar läns norra och södra,
Blekinge läns, Kristianstads läns, Malmöhus läns, örebro läns samt Västmanlands
läns hushållningssällskaps områden, dels ock den 14 februari 1941
ytterligare medgivit medicinalstyrelsen att jämlikt samma kungörelse använda
högst 75,000 kronor till utrensning av tuberkulos inom Hallands och
Värmlands län.
Resultaten av vidtagna åtgärder.
Å Gotland och Öland torde samtliga nötkreatursbesättningar lia blivit undersökta
med tuberkulin och ha alla därvid påträffade tuberkulösa djur
nedslaktats.
Enligt ämbetsverkens beräkningar skulle vid ingången av år 1940 i de sex
nordligaste länen fortfarande ha funnits cirka 140,000 nötkreatur, som icke
varit undersökta med tuberkulin. Med ledning av reaktionsprocenten vid
tidigare undersökningar uppskattades antalet reagerande djur i dessa län
till något över 1,600. Jämlikt 1937 års jordbruksräkning utgör totalantalet
djur här 561,414. I enlighet med statsmakternas beslut vid 1940 års lagtima
riksdag skulle de förut icke undersökta besättningarna genomgås på en
tid av fyra år.
Beträffande de icke tuberkulosfria områdena återgivas i nedanstående
tabell I dels antalet nötkreatur ställda under statlig kontroll med tuberkulin
vid årsskiftena 1938/39 och 1939/40, dels antalet ej tuberkulinundersökta
djur vid sistnämnda tidpunkt och dels antalet djur över två års ålder ställda
under klinisk tuberkuloskontroll vid berörda två årsskiften. I tabellen
lämnade uppgifter grunda sig å utredningar, som inom medicinalstyrelsens
veterinärbyrås tuberkulosavdelning verkställts med ledning av inkomna rapporter
över vidtagna undersökningar med tuberkulin. Det må emellertid
förutskickas att siffrorna icke få betraktas såsom absoluta. Till en början
grunda sig uppgifterna rörande totalantalet djur å 1937 års jordbruksräkning.
Därefter inträffade föriindringar i kreatursstocken lia således icke
kunnat beaktas. Med hänsyn lill intervallerna mellan tuberkulinundersökningarna
äro medicinalstyrelsens uppgifter rörande besättningar undersökta
med tuberkulin icke alltid lulli aktuella. Antalet djur i olika besättningar
kan undergå förändringar utan att delta kommer till synes i styrelsens förteckningar.
Vid sidan härav kunna även andra mindre felaktigheter föreligga
i uppgifterna därigenom att besättning och gård byta ägare eller dy
-
14
Kungl. Majlis proposition nr 152.
likt. Felaktigheterna torde emellertid icke vara av den storleksordning, att
de i detta sammanhang ha någon betydelse.
Tabell I. Översikt över reaktionsfria och icke undersökta nötkreatur m. m.
vid årsskiftena 1938/39 och 1939/40.
Län
Totalan- talet nöt- kreatur
(1937 års
jordbruks- räkning)
Djur ställda under statlig
kontroll med tuberkulin
Antal ej
tu herkul in- undersökta
djur
“Via 1939
Antalet djur
över 2 års ålder ställda
under klinisk tuber- kuloskontroll
Antal
31/i2 1938
»/» 1939
Antal
%
“Via 1938
sVi2 1939
Stockholms..........
96,818
29,085
35,938
37.1
60,880
7,747
6,995
Uppsala ............
89,709
37,082
43,619
48.6
46,090
12.037
11,948
Södermanlands ......
122,735
23,567
29,063
23.7
93,672
26,016
28,278
Östergötlands........
185,582
55.669
66,328
35.7
119,254
32,465
33,569
Jönköpings ..........
155,551
78,691
91,513
58.8
64,038
8,970
9,503
Kronobergs..........
106,104
86,322
93,696
88.3
12,408
2,506
2,290
Kalmar ............
163,595
127,501
138,109
84.4
25,486
12,452
10,562
Blekinge ............
55,644
45,690
49,193
88.4
6,451
1,023
705
Kristianstads ........
179,931
42,539
51.525
28.6
128,406
25,506
24,406
Malmöhus ..........
252,433
60,398
67,954
26.9
184,479
29,911
29,334
Hallands ............
119,518
44,375
53,146
44.5
66,372
20,354
17,154
Göteborgs och Bohus
88,468
34,856
46,417
52.5
42,051
2,680
2,049
Älvsborgs............
190,627
64,574
82,827
43.4
107,800
9,811
9,634
Skaraborgs ..........
225,691
31,262
40,052
17.7
185,639
21,593
25,845
Värmlands ..........
138,557
44,895
63,641
45.9
74,916
5.148
5,090
Örebro..............
113,053
23,776
27,727
24.5
85,326
14,513
15,228
Västmanlands ......
95,156
39,963
45,364
47.7
49,792
20,500
20,045
Summa
2,379,172
870,245
1,026,112
43.0
1,353,060
253,232
252,635
Av tabell I framgår att anslutningen till tuberkulosbekämpandet är synnerligen
olika inom skilda län. Utanför de tuberkulosfria områdena finnas enligt
1937 års jordbruksräkning i runt tal 2,350,000 nötkreatur. Vid årsskittet
1939/40 stodo av dessa omkring 1,000,000 djur, eller cirka 43 procent,
under statlig kontroll med tuberkulin. Av återstående 1,350,000 voro cirka
865,000 över två års ålder. Som av tabellen ytterligare framgår hade i runt
tal 250,000 djur över två års ålder vid nämnda tidpunkt ställts under klinisk
tuberkuloskontroll. Antalet helt okontrollerade nötkreatur över två års ålder
uppgick alltså den 1 januari 1940 till cirka 610,000.
Under år 1939 ökade anslutningen lill tuberkulinkontrollen för hela landet
med i runt tal 250,000 nötkreatur eller från cirka 42 till 50 procent av hela
kreatursstocken. Även under år 1940 har anslutningen ökat rätt avsevärt.
På grund av de osedvanliga förhållanden som varit rådande under året är
det icke möjligt att med tillförlitlighet kunna uppskatta denna nyanslutning.
Rådande foderbrist har under detta år medfört en väsentligt ökad utslagning
av djur. Det är att antaga, att den ökade utslagningen procentullt sett mera
drabbat de okontrollerade än de kontrollerade djuren. Anslutningen till den
kliniska kontrollen har däremot under år 1940 liksom under föregående år
minskat. Minskningen under sist förflutna år torde säkerligen vara mer betydande.
Som regel ha de besättningar som avförts från den kliniska kontrollen
anslutits till tuberkulinkontrollen.
Antalet djur över två års ålder inom skilda län, som den 1 januari 1940
Kungl. Maj:ts proposition nr 152.
15
varit ställda under klinisk tuberkuloskontroll och som varit helt okontrollerade,
framgår av nedanstående tabell II.
Tabell II. Anslutningen till det kliniska tuberkulosbekämpandet
vid årsskiftet 1939/40.
Län
Ställda
under klinisk
tubekulos- kontroll
Helt
okontrol- lerade nöt- kreatur
Procentuella
antalet kliniskt
anslutna djur
av icke tuber- kulinunder- sökta
Stockholms ............
6,995
35,539
16.4
Uppsala................
11,948
18.550
39.2
Södermanlands..........
28, ‘178
33,528
45.8
Östergötlands ..........
33,569
40,384
45.4
Jönköpings..............
9,503
32,572
22. G
Kronobergs ............
2,290
6,007
27.6
Kalmar ................
10,562
5,158
67.2
Blekinge................
705
3,444
17.0
Kristianstads............
24,406
50,041
32.8
Malmöhus..............
29,334
72,372
28.8
Hallands ..............
17,154
23,654
42.0
Göteborgs och Bohus....
2,049
25,551
7.4
Älvsborgs ..............
9,634
69,469
12.2
Skaraborgs..............
25,845
93,093
21.7
Värmlands [............
5,090
46,350
9.9
Örebro ................
15,228
42,972
26.2
Västmanlands ..........
20,045
13,334
60.1
Summa
252,635
612,018
29.2
Ämbetsverken.
Styrelserna ha inledningsvis erinrat, att statsmakterna vid 1940 års lagtima
riksdag i princip godkänt de förslag till ett framtida bekämpande av
nötkreaturstuberkulosen, som innefattades i styrelsernas betänkande den 22
januari 1940. Enligt då fattade beslut avses att sjukdomen främst skall utrensas
inom sådana områden, där bekämpandet hunnit längst. Styrelserna
ha härom anfört följande.
Denna utrensningsaktion är icke avsedd att låsas fast utan bör få fortskrida
systematiskt till dess hela landet är genomgånget. Med hänsyn till sjukdomsbekämpandet
har landet indelats i tre områden: tuberkulosfria områden,
skyddade områden och övriga områden. Inom tuberkulosfria områden bekämpas
tuberkulosen helt enligt regler av tvingande natur och epizootilagens
bestämmelser lia där i princip gjorts tillämpliga jämväl å denna sjukdom.
Detta innebär bland annat att varje påträffat tuberkulöst nötkreatur, vare
sig detta då är smittfarligt eller ej, ncdslaktas. Staten lämnar för sådana
djur viss ersättning. Till skyddade områden liksom till tuberkulosfria områden
må införsel av tuberkulösa livdjur icke äga rum. Genom dessa importspärrar
avses att bevara de friska besättningarna fria från sjukdomen. Själva
bekämpandet sker inom skyddade områden huvudsakligen efter frivillig anslutning
från djurägarens sida. Beträffande landet i övrigt är sjukdomsbekämpandet
jämväl till väsentlig del baserat på frivillighetens grund.
De särskilda regler som vid 1940 års lagtima riksdag infördes för tuberkulosfria
och skyddade områden ha styrelserna ansett böra
i princip kvarstå oförändrade.
16
Kungl. Majlis proposition nr 152.
Den av styrelserna efter avgivandet av nyssnämnda betänkande bedrivna
fortsatta utredningen har närmast rört bekämpandet av nötkreaturstuberkulosen
inom områden som icke hänförts till de tuberkulosfria. Styrelserna
hysa den uppfattningen att bekämpandets frivilliga karaktär i princip alltjämt
här bör bibehållas. De hittills tillämpade metoderna, den klinisktbakteriologiska
eller Ostertagska metoden och tuberkulinmetoden eller Bangska
metoden, torde fortfarande böra stödjas genom statsbidrag. Styrelserna
ha emellertid eftersträvat en sådan omläggning av villkoren för erhållande
av statsbidragen, att bekämpandet — i förhållande till kostnaderna
för det allmänna och djurägarna -— blir mera effektivt än för närvarande.
1 fråga örn bekämpandets huvudsakliga anordnande inom de
icke tuberkulosfria områdena lia styrelserna anfört.
Även örn sjukdomsbekämpandet utanför de tuberkulosfria områdena i huvudsak
bygger på frivillig anslutning från djurägarnas sida, torde även här
vissa tvingande regler få anses befogade och nödvändiga. Redan nu bekämpas
de allvarliga former av tuberkulosen i dess smittfarliga stadium,
som uppträda i juvret och könsorganen, genom tvingande regler i hela landet.
Härutinnan åsyfta styrelserna ingen principiell ändring. Styrelserna
förmena emellertid att jämväl i andra hänseenden bestämmelser av tvångskaraktär
äro erforderliga. Bekämpandet bör anordnas på sådant sätt, att
de framsteg som vunnits genom nuvarande åtgärder helt utnyttjas. Av särskild
vikt torde vara, att effektiva anordningar vidtagas för att bevara de besättningar,
som rensats från sjukdom, fria från densamma. När sjukdomsbekämpandet
nått den betydande omfattning det för närvarande har, måste
strävandena, jämsides med att man söker öka anslutningen till bekämpandet
från kreatursägarnas sida, särskilt inriktas på att skydda friska besättningar
från infektion. Att härvidlag stora värden av såväl hygienisk som ekonomisk
natur äro att bevara, torde knappast särskilt behöva understrykas. Styrelserna
finna det alltså angeläget, att vid utarbetande av reglerna för det framtida
bekämpandet av nötkreaturstuberkulosen .särskild uppmärksamhet ägnas
sådana åtgärder, som kunna ha betydelse för att skydda friska besättningar
från tuberkelsmitta. De bestämmelser som härutinnan böra komma i fråga
torde därför i viss utsträckning böra göras tvingande. Styrelserna åsyfta härvidlag
främst regler som skapa garanti för alt djur som införlivas med friska
besättningar äro fria från tuberkulos. Jämväl i fråga om kontrollen beträffande
förekomsten av sjukdomen synas vissa kompletterande regler av tvingande
natur erforderliga.
Den stora och för varje år kraftigt ökade anslutningen till tuberkulinkontrollen
har till väsentlig del endast bestått i en registrering av sådana besättningar
som varit fria eller i det närmaste fria från tuberkulos. Något egentligt
bekämpande av sjukdomen i dessa besättningar har alltså icke varit erforderligt.
I stort sett äro emellertid sådana besättningar utanför de tuberkulosfria
områdena, som icke nu ställts under statlig kontroll med tuberkulin,
sannolikt mer eller mindre infekterade av sjukdomen. Med hänsyn härtill
torde man icke kunna förvänta att nyanslutningen till tuberkulinkontrollen
hädanefter kommer att ske i samma omfattning som under de senaste åren.
Innan sådan anslutning kan ske måste nämligen ett bekämpande av sjukdomen
genom utslagning av infekterade djur äga rum. Ett sådant bekämpande
bör givetvis för landet i dess helhet icke drivas snabbare än att man kan anskaffa
i stället för de tuberkulösa djuren erforderligt antal tuberkulosfria. För
att nå målet måste säkerligen det stora flertalet besättningar, som nu stå utan
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 152.
17
för varje kontroll och sammanlagt innehålla cirka 600,000 djur över två års
ålder, under någon tid anslutas till den kliniska tuberkuloskontrollen. Med
hänsyn såväl till tuberkulosbekämpandet som till det allmännas finansiella
intressen är det av vikt, att anslutningen till denna övergångsform i bekämpandet
kommer att äga rum under den kortast möjliga tid nyrekryteringen
medger.
Styrelserna ha beträffande de framlagda författnings förslagen
erinrat, att gällande regler rörande det statliga bekämpandet av tuberkulos
återfinnas i ett stort antal författningar dels antagna av Kungl. Maj:t och
riksdagen, dels utfärdade av Kungl. Majit i administrativ väg samt dels utfärdade
av medicinalstyrelsen. Författningarna hade tillkommit vid olika
tidpunkter, allteftersom sjukdomsbekämpandet fortskridit och behovet av
nya eller kompletterande regler framträtt. Det läge i sakens natur, att bestämmelsernas
överskådlighet vid sådant förhållande lätt bleve lidande. Vid
upprättande av föreliggande förslag hade styrelserna eftersträvat att sammanfatta
föreskrifterna i minsta möjliga antal författningar. Rörande denna
fråga ha styrelserna ytterligare andragit följande.
Reglerna angående det egentliga sjukdomsbekämpandet ha i förslagen intagits
huvudsakligen i två författningar, förordning angående bekämpande
av tuberkulos hos nötkreatur (tuberkulosförordningen) samt kungörelse angående
frivilligt bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur (tuberkuloskungörelsen).
Tuberkulosförordningen är avsedd att antagas av Kungl. Majit
och riksdagen. Detta förslag innehåller bland annat de särskilda bestämmelser,
som för närvarande gälla för tuberkulosfria och skyddade områden, samt
de föreskrifter, som reglera bekämpandet av tuberkulos i juvret och könsorganen
hos nötkreatur. Överhuvud taget torde i förordningen böra intagas
regler av tvingande natur. Tuberkuloskungörelsen skulle däremot innehålla
föreskrifter rörande det frivilliga bekämpandet av sjukdomen. Förutom bestämmelser
avseende bekämpande av tuberkulos enligt Bang och Ostertag
synes i kungörelsen böra intagas regler som finnas erforderliga rörande en
direkt statlig understödsverksamhet för tuberkulosens utrotande inom mindre
besättningar.
Som en genomgående princip vid förslagens utarbetande har gällt att de
författningar, som skola antagas av Kungl. Majit och riksdagen eller utfärdas
av Kungl. Majit i administrativ ordning, huvudsakligen endast innehålla
mera allmänna regler för bekämpandet. Särskilt sådana detaljföreskrifter,
som sannolikt behöva ändras tid efter annan och där olika regler synas böra
gälla i skilda trakter och inom olika besättningar, avses skola utfärdas av
medicinalstyrelsen i tillämpningsförfattning.
Utanför förslaget till tuberkulosförordning och tuberkuloskungörelse falla
dels bestämmelserna om pristillägg för mjölk som härrör från besättningar
anslutna till det frivilliga statliga bekämpandet av tuberkulos hos nötkreatur,
dels ock föreskrifterna angående ersättning lill veterinär för vissa åtgärder
mot tuberkulos hos nötkreatur. Av praktiska och tekniska skäl torde det
icke vara lämpligt att inarbeta dessa regler i något av de förut omnämnda
lorfattnmgsförslagen.
Yttrandena.
Styrelsernas felslag lia i princip tillstyrkts eller lämnats utan erinran i
samtliga avgivna yttranden med ett undantag.
Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 152. o
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 152.
Sålunda har länsstyrelsen i Östergötlands län funnit det obestridligt att
gällande bestämmelser på området borde omarbetas för vinnande av större
effektivitet vid sjukdomens bekämpande. Ett genomförande av styrelsernas
förslag skulle utan tvivel möjliggöra intensifiering av sjukdomsbekämpandet.
Även länsstyrelsen i Stockholms län har funnit de föreslagna åtgärderna riktigt
avvägda oell väl ägnade att föra sjukdomsbekämpandet framåt. Vidare
har avelsföreningen för svensk låglandsboskap uttalat, att betänkandet i minsta
detalj vore väl genomtänkt och de framlagda förslagen praktiska och genomförbara.
Enligt svenska veterinärläkar föreningen vore förslagen väl ägnade
att verka till det avsedda målet, nötkreaturstuberkulosens utrotande i vårt
land.
Riksförbundet landsbygdens folk bar med största tillfredsställelse konstaterat
alt förslaget innefattade plan för en systematisk kamp mot tuberkulos
bos nötkreatur och gåve möjlighet att successivt kunna bevara och utvidga
de områden som en gång förklarats smittfria. Det torde vara berättigat att
räkna med att, örn föreliggande förslag godkändes samt kännedomen örn
detsamma och dess betydelse bleve spridd bland jordbrukarna, resultaten av
denna kamp torde bliva väsentligt mera påtaglig än tidigare. Jämväl svenska
mejeriernas riksförening u. p. a. har framhållit vikten av att kunskap örn bekämpandet
och dess betydelse spredes bland djurägama.
Som nämnts ha invändningar av mera principiell natur mot förslaget endast
framförts i ett av de avgivna yttrandena, nämligen yttrandet från förvaltningsutskottet
i Malmöhus län. Detta förvaltningsutskott bar ansett att genomförandet
av vissa av förslagen skulle komma att insnöra husdjursskötseln i en
rent av olidlig tvångströja. Bekämpandet av nötkreaturstuberkulosen vore visserligen
enligt förvaltningsutskottets uppfattning en viktig och behjärtansvärd
angelägenhet men även andra synpunkter måste skänkas beaktande.
Förvaltningsutskottet i Hallands län har anfört följande.
Sällskapet vill understryka, att det fullständiga utrotandet av kreaturstuberkulosen
kommer att stöta på betydande svårigheter i de län, där djuren
mera allmänt äro eller lia varit angripna, och det torde icke vara tänkbart
att så kan ske utan kraftigt stöd från statsmakternas sida. Dessa uppoffringar
från det allmännas sida komma dock igen i form av ökad produktion
och minskad eller helt upphörd infektionsrisk genom förtäring av mjölk.
Sällskapet kan dock ej undertrycka vissa farhågor för att den föreslagna
centraliseringen av tuberkulinarbetets alla detaljer till ett ämbetsverk i Stockholm
kan komma att vålla en onödig byråkratisering av arbetet, då det är
antagligt att medicinalstyrelsen inte alltid kommer att kunna stå i den kontakt
med fältarbetet, som under vissa förhållanden ter sig som önskvärd.
Sällskapet skulle därför anse det lyckligt om de länsorganisationer, tuberkulosavdelningama
hos respektive sällskap, som nu finnas och till vilka speciellt
med tuberkulosarbetet förtrogna veterinärer äro anknutna, finge en
viss bestämmanderätt och ett visst ansvar för tuberkulinarbetets utförande
inom länet. För det allmänna komme en decentralisering säkerligen att medföra
en ej oväsentlig besparing, bl. a. genom att register å besättningarnas
reaktionsförhållanden ej behöver dubbelföras.
Under nuvarande försörjningsläge behöver en viss varsamhet iakttagas vid
alla ingripanden, som kunna störa ladugårdsängen. Med hänsyn härtill torde
vid detaljföreskrifternas genomförande en viss övergångstid böra tillmätas.
Kungl. Maj:ts proposition nr 152.
19
Även förvaltningsutskottet i Värmlands län har ansett sig böra fästa uppmärksamheten
på den fara, som eventuellt kunde hota folkförsörjningen i
nuvarande läge, om tuberkulosbekämpandet skulle forceras på sådant sätt,
att landets stam av mjölkproducerande djur komme att minskas i alltför
rask takt. Liknande synpunkter ha framförts av Sveriges lantbruksförbund.
Svenska veterinärföreningen för nötkreaturstuberkulosens bekämpande har
yttrat följande.
Föreningen vill understryka, att hittills endast den lättare delen av programmet
i praktiken genomförts eller håller på att genomföras; svårigheterna
bli avsevärt större när utrotandet på allvar skall sättas in i de län,
där sjukdomen är eller har varit spridd i avsevärd utsträckning. Här måste
man förutom alla svårigheter som direkt beröra ladugårdsdriften och som
i form av avyttring av produktiva djur, isolering, nyrekrytering m. m. komma
att störa densamma, även räkna med tuberkulinets oförmåga att i vissa fall
utpeka djur med latent tuberkulos ävensom med de felslut, som följa genom
reaktioner av annan orsak än tuberkulos; misshälligheter av detta senare
slag ha visserligen ingen avgörande betydelse men påkalla dock en oavlåtlig
uppmärksamhet från alla medverkandes sida.
Föreningen vill ej på något sätt bestrida att vårt tuberkulosutrotningsarbete
hittills inger de bästa förhoppningar om framgång, vartill inte minst
medverkat den förtrogenhet med bekämpandet som vunnits under de omfattande
förberedande åtgärder, som här i landet i många år pågått.
Det framlagda förslaget torde innebära att statens kostnader de närmaste
åren bli betydande men dock relativt små i förhållande till de förluster en
utbredd tuberkulos förorsakar vår husdjursskötsel.
Förvaltningsutskottet i Skaraborgs län har i sitt yttrande särskilt berört
den centrala ledningen av bekämpandet samt därom anfört
följande.
Ett framgångsrikt genomförande av det omfattande och betydelsefulla program
för nötkreaturstuberkulosens bekämpande, som nu föreligger, kommer
att ställa stora anspråk på såväl den centrala ledningen inom medicinalstyrelsen
som den lokala vid hushållningssällskapens tuberkuloslaboratorier
med de ökade och enligt utskottets mening synnerligen lämpliga nya uppgifter,
som äro tillämnade dessa. I alldeles särskilt hög grad torde framgången
i arbetet bliva beroende av den centrala ledningen och den kontinuitet,
som där kan uppehållas. Vid sådant förhållande och med tanke på
de täta ombyten å byrådirektörstjänsten vid tuberkulosavdelningen inom medicinalstyrelsens
veterinärbyrå, som hittills förekommit, vill utskottet i likhet
med sällskapets tuberkuloskommitté framhålla såsom ett vitalt önskemål,
att befattningen som föredragande inom medicinalstyrelsen av ärenden rörande
nötkreaturstuberkulosens bekämpande så regleras, att innehavaren av
befattningen kan finna det med sin fördel förenligt att kvarstanna på sin
post. Endast på så sätt torde det vara möjligt att ernå den kontinuitet, som
enligt utskottets mening är av fundamental betydelse i förevarande fall.
Liknande synpunkter lia framförts av avelsföreningen för svensk röd och
vit boskap.
Tuberkulosen hos nötkreatur åsamkar årligen det .svenska lantbruket högsta
betydande förluster. Dessa förluster träffa lantbrukarna ej endast i form
av dödsfall och nödslaktningar av svårt angripna djur. De indirekta flir
-
:junte me nisch
ef en.
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 152.
lustenia, som uppkomma genom nedsatt livslängd hos sjuka djur, oekonomiskt
foderutbyte, minskad mjölkavkastning och nedsatt kvalitet hos mjölken
från de sjuka djuren, torde med säkerhet vara de allvarligaste. Jag vill
erinra, att enligt tidigare verkställda beräkningar jordbrukets årliga förluster
i samtliga ifrågavarande hänseenden skulle uppgå till över 30 miljoner
kronor. Ehuru bekämpandet av nötkreaturstuberkulosen sedan dess gjort
stora framsteg, torde ett fortsatt bekämpande likväl alltjämt ha stor betydelse
nr lantbruksekonomisk synpunkt och för folkhushållningen.
Med hänsyn härtill måste det anses tillfredsställande, att bekämpandet av
tuberkulosen hos nötkreatur nått så goda resultat att över hälften av kreatursstocken
numera konstaterats vara fri från sjukdomen. Arbetet härutinnan
måste emellertid fortsätta till dess sjukdomen om möjligt totalt utrotats.
Med hänsyn till bekämpandets betydelse ur olika synpunkter anser jag att
staten härvid alltjämt bör ekonomiskt stödja jordbrukarna i deras strävanden.
I enlighet med vid 1940 års lagtima riksdag fattade beslut gälla olika regler
beträffande sjukdomsbekämpandet inom skilda områden beroende på tuberkulosfrekvensen.
Landet har i detta hänseende indelats i tre olika områden:
tuberkulosfria områden, skyddade områden och övriga områden. Beträffande
tuberkulosfria områden skall sjukdomen helt utrensas och bekämpandet
ske efter tvingande regler. Införsel av tuberkulösa livdjur må ej äga
rum till tuberkulosfria och skyddade områden. I fråga örn icke tuberkulosfria
områden bekämpas sjukdomen efter frivillig anslutning från djurägarnas
sida.
Medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen ha genom det nu framlagda förslaget
angående det statsunderstödda bekämpandet av tuberkulos hos nötkreatur
slutfört det dem härutinnan av Kungl. Majit anbefallda utredningsuppdraget.
Förslaget som huvudsakligen berör bekämpandet utanför de
tuberkulosfria områdena har i princip tillstyrkts eller lämnats utan erinran
i de avgivna yttrandena. Jämväl jag anser mig kunna förorda detsamma såsom
väl ägnat att föra sjukdomsbekämpandet framåt. I fråga om detaljer i
förslaget ha i yttrandena vissa erinringar framställts och i anslutning till några
av dessa erinringar torde jämkningar i de föreslagna bestämmelserna böra vidtagas.
I likhet med styrelserna anser jag, att bekämpandet utanför de tuberkulosfria
områdena liksom hittills i huvudsak bör bygga på frivillig anslutning
från djurägarnas sida. Då staten å detta bekämpande årligen nedlägger betydande
belopp, finner jag det emellertid naturligt att det allmänna vidtager
sådana åtgärder som äro av betydelse för att bevara hittills uppnådda framsteg.
Av särskild vikt blir alltså att tillse, att de friska besättningarna skyddas
från smitta. I detta syfte synas, som styrelserna framhållit, vissa regler av
tvingande natur vara erforderliga. Att djurägarnas handlingsfrihet därigenom
i viss mån inskränkes, torde vara ofrånkomligt. Då sådana bestämmelser
uteslutande ha till syfte att skydda de friska besättningarna från infektion,
synas de emellertid knappast böra kännas betungande för den enskilde.
Kungl. Maj:ts proposition nr 152.
21
I några yttranden har understrukits, att bekämpandet, framför allt i nuvarande
försörjningsläge, icke bör bedrivas snabbare än att i stället för utslagna
produktionsdugliga djur anskaffning av nya sådana kan äga rum. Som
styrelserna också torde ha åsyftat, bör bekämpandet givetvis ske på sådant
sätt.
Bestämmelserna om det egentliga sjukdomsbekämpandet böra, i enlighet
med vad styrelserna föreslagit, sammanföras i två författningar, förordning
angående bekämpande av tuberkulos bos nötkreatur, vilken bör underställas
riksdagen för antagande, samt kungörelse angående frivilligt bekämpande av
tuberkulos hos nötkreatur. Förordningen synes böra innehålla bland annat
de särskilda bestämmelser, som för närvarande gälla för tuberkulosfria och
skyddade områden (2 och 3 kap. i förslaget), samt de föreskrifter, som reglera
bekämpandet av tuberkulos i juvret och könsorganen hos nötkreatur
(19—23 §§). Överhuvud taget torde i förordningen böra intagas regler av
tvingande natur.
Beträffande ledningen av bekämpandet synes någon ändring i nu gällande
ordning icke böra genomföras. Som hittills bör den centrala ledningen tillkomma
medicinalstyrelsen och närmast en särskild avdelning å dess veterinärbyrå.
Förslagets genomförande torde i åtskilliga hänseenden öka de uppgifter
som skola utföras av hushållningssällskapen. Att härutinnan, som förvaltningsutskottet
i Hallands län åsyftat, gå än längre, anser jag mig icke
böra tillstyrka. Den decentralisering i bekämpandets anordnande som kan
anses ändamålsenlig synes böra kunna åstadkommas under det fortsatta arbetet
å området.
III. Förslag till ändrade bestämmelser rörande bekämpandet av
tuberkulos hos nötkreatur enligt den Bangska metoden (statlig
kontroll med tuberkulin).
Gällande bestämmelser.
Bestämmelser rörande undersökning på statens bekostnad med tuberkulin
återfinnas i kungörelsen den 30 juni 1934 (nr 402) om vissa åtgärder mot
tuberkulos hos nötkreatur samt medicinalstyrelsens kungörelse den 7 juli
1934 (nr 22) med vissa föreskrifter angående bekämpande av tuberkulos hos
nötkreatur.
Undersökning med tuberkulin beträffande förekomst av tuberkulos hos
nötkreatursbesättning kan under vissa villkor få äga rum på statens bekostnad
efter medgivande av medicinalstyrelsen. Sådan undersökning må medgivas
första gången under förutsättning att djurägaren förklarar sig lia för
avsikt att vidtaga och fortsätta med de åtgärder för bekämpande av tuberkulos
hos besättningen, som medicinalstyrelsen finner skäl föreskriva. I sådant
hänseende har medicinalstyrelsen föreskrivit, att undersökningen skall
avse tuberkulosens utrotande bland gårdens nötkreatur, samt att djurägaren
förklarar sig lia för avsikt, bland annat, att avskilja reagerande djur från
övriga djur i besättningen, att grundligt rengöra och desinfektera ladugården,
sedan reagerande djur avlägsnats och därefter minst en gång årligen,
att uppföda kalvarna antingen nied mjölk från kor, som sirö föremål för
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 152.
skyddsåtgärder mot tuberkulos, eller ock med mjölk, som blivit kokt eller
uppvärmd till minst 80 grader Celcius, samt att med besättningen endast införliva
reaktionsfria nötkreatur. Förnyad undersökning med tuberkulin (kontrollundersökning)
må kunna medgivas djurägare, som vidtagit av medicinalstyrelsen
föreskrivna åtgärder för bekämpande av tuberkulos inom besättningen
och som förklarar sig ämna fortsätta därmed. Kontrollundersökning
må icke äga rum tidigare än två månader efter närmast föregående undersökning.
Ilar vid undersökning med tuberkulin reaktion förekommit inom
kreatursbesättning, må nästföljande kontrollundersökning icke äga rum senare
än under nionde kalendermånaden efter den, då ifrågavarande undersökning
ägt rum. Ilar vid de två senaste med en mellantid av minst två månader
företagna undersökningarna med tuberkulin av alla till en kreatursbesättning
hörande djur reaktion icke förekommit hos något djur och har ej heller
därefter genom företagen obduktion eller bakteriologisk undersökning ådagalagts,
att tuberkulos förefinnes inom besättningen, må kontrollundersökning
icke medgivas tidigare än efter viss längre tid, i allmänhet ett och ett halvt
år, efter den senast företagna kontrollundersökningen.
Nötkreatur, som vid undersökning med tuberkulin reagerat eller eljest visat
tecken på tuberkulos, skall underkastas klinisk undersökning av veterinär,
vilken undersökning i regel gäldas av allmänna medel. Giver sådan undersökning
anledning till antagande, att djuret lider av tuberkulos i smittfarlig
form, skall bakteriologisk undersökning på statens bekostnad företagas
vid statens veterinärbakteriologiska anstalt eller veterinärbakteriologiskt laboratorium,
som medicinalstyrelsen godkänner. I avbidan på resultatet av
den bakteriologiska undersökningen skall djuret förses med tuberkulosmärke
samt hållas isolerat. Djur, som vid nämnda undersökning befinnes behäftat
med tuberkulos i smittfarlig form, skall nedslaktas inom viss kortare tid.
För nötkreatur, som nedslaktas inom föreskriven tid på grund av att djuret
vid klinisk-bakteriologisk undersökning, som företagits i anslutning till kontrollundersökning
med tuberkulin, befunnits behäftat med tuberkulos i smittfarlig
form, må djurägaren erhålla ersättning av statsmedel med hälften av
djurkroppens värde, dock högst med sjuttiofem kronor, eller, örn djuret helt
kasseras, med femtio krogar.
De nu refererade bestämmelserna innehålla inga närmare regler beträffande
vad som förstås med att en besättning är ansluten till statlig
kontroll med tuberkulin. I praktiken bär behov av sådana regler
visat sig föreligga för olika ändamål. En närmare definition å vad som menas
med att en besättning står under statlig kontroll med tuberkulin finnes
emellertid numera intagen i 2 § andra stycket kungörelsen den 21 juli 1938
(nr 539) angående tilläggspris för mjölk från vissa nötkreatursbesättningar.
Enligt denna definition står en besättning under statlig kontroll med tuberkulin,
därest undersökning med tuberkulin av besättningen i dess helhet
företagits och i fortsättningen företages under iakttagande av de villkor,
som enligt bestämmelser i kungörelse nr 402/1934 ävensom de särskilda
föreskrifter, som medicinalstyrelsen i anslutning därtill må lia meddelat, gälla
lör att dylik undersökning må äga rum på statens bekostnad, samt under
förutsättning tillika alt kontrollundersökning med tuberkulin av besättningen
företages med vissa angivna mellanrum samt att djur, som vid undersökning
med tuberkulin visat reaktion, avskiljes från den övriga besättningen
senast femton dagar efter undersökningen.
Kungl. Maj.ts proposition nr 152.
23
Ämbetsverken.
Styrelserna anse, att gällande bestämmelser rörande den statliga kontrollen
med tuberkulin i stort sett visat sig väl avvägda. Trots den stora anslutningen
lill denna kontrollform hade verksamheten enligt styrelsernas uppfattning
fungerat väl. Genom centralisering av samtliga dessa ärendens handläggning
till medicinalstyrelsen hade en enhetlig behandling kunnat genomföras. Ur
statens synpunkt måste kontrollformen obetingat anses såsom billig. I genomsnitt
torde kostnaderna för varje undersökning, inbegripet två veterinärbesök,
med undantag för resekostnaderna som gäldas av djurägarna, icke
uppgå till högre belopp än en krona för undersökt djur. 1 helt tuberkulosfria
besättningar behövde kontrollundersökningar icke vidtagas oftare än vart
annat år och inom vissa distrikt (skyddade områden) med ännu längre intervaller.
Kontrollformen torde i runt tal icke föranleda statsverket högre
genomsnittliga årskostnader än 50 öre för anslutet djur. Beträffande i ntr
esset för anslutning till denna kontrollform lia styrelserna
anfört i huvudsak följande.
Djurägarens intresse för bekämpandet sammanhänger givetvis intimt med
de förmåner en anslutning till detsamma medför. I synnerhet sedan djurägaren
nått fram till friskhet i besättningen (tuberkulosfrihet), anser han sig
mången gång icke lia något intresse av att låta besättningen kvarstå under kontroll
örn detta icke medför en direkt ekonomisk förmån. Kontrollens betydelse
att i tid upptäcka återfall underskattas nämligen ej sällan. Härigenom
komma pristilläggen, vilka vid mejeri utgå för mjölk som härrör från besättning
ansluten till tuberkulinkontrollen, att spela en avgörande roll för det
frivilliga bekämpandets upprätthållande. Så länge sådant pristillägg utgår,
torde det nämligen vara ett betydande ekonomiskt intresse för djurägarna
att kvarhålla sina besättningar under tuberkulinkontrollen. Styrelserna anse
sig därför böra understryka vikten av att ett system med pristillägg för sådan
mjölk, som härrör från besättningar ställda under statlig kontroll med tuberkulin,
bibehålies till dess man övergår att bekämpa sjukdomen enligt tvingande
regler.
Av betydelse för intresset för tuberkulinkontrollen är givetvis även möjligheten
alt försälja mjölk för direkt konsumtion. Enligt förordningen den 21
juli 1937 (nr 737) med vissa bestämmelser rörande till människoföda avsedd
mjölk och grädde lii. m. må inom område i stad eller å landet, där hälsovårdsstadgans
föreskrifter rörande stad gälla, till människoföda avsedd mjölk
och grädde ej försäljas eller utbjudas, med mindre varan, på sätt Konungen
föreskriver, undergått värmebehandling (pastörisering) eller medgivande lill
varans försäljning lämnats av vederbörande hälsovårdsnämnd. Sådant medgivande
må allenast avse mjölk och grädde från viss nötkreatursbesättning
och icke lämnas nied mindre, på sätt medicinalstyrelsen föreskriver, styrkts,
att de hygieniska förhållandena vid varans framställning äro tillfredsställande
samt antingen att besättningen i sin helhet är att anse såsom reaktionsfri
med hänsyn lill tuberkulos eller ock att besättningen eller den del därav, som
icke är att anse såsom reaktionsfri nied hänsyn till tuberkulos, sedan en tid
av minst sex månader är ansluten till det statsunderstödda bekämpandet av
tuberkulos i smil H ärlig form hos nötkreatur. Konungen äger förordna, att
inom visst område medgivande att försälja opastöriserad mjölk och grädde
må, sedan minst två år förflutit från förordnandet, lämnas allenast beträffande
besättning, som i sin helhet är att anse såsom reaktionsfri nied hänsyn
24
Kunni. Maj.ts proposition nr 152.
till tuberkulos. Efter framställning av stadsfullmäktige eller däremot svarande
myndighet på landet eller av medicinalstyrelsen äger Kungl. Majit
förordna, att angivna bestämmelser även skola äga tillämpning för visst område,
där hälsovårdsstadgans bestämmelser rörande landet gälla.
En utvidgning av denna förordnings bestämmelser till att avse landet i
dess helhet samt förbud att överhuvud taget försälja annan icke värmebehandlad
mjölk eller grädde till direkt konsumtion än som härrör från reaktionsfri
besättning skulle med säkerhet avsevärt bidraga till intresset för anslutningen
till tuberkulinkontrollen. Av förarbetena till 1937 års förordning
framgår, att en sådan utvidgning av dessa bestämmelser förutsatts skola genomföras.
Rätten att försälja konsumtionsmjölk från besättningar, som äro
anslutna till det statsunderstödda bekämpandet av tuberkulos i smittfarlig
form, torde endast lia varit avsedd att bibehållas så länge svårigheter eljest
skulle kunna tänkas uppkomma att erhålla icke värmebehandlad mjölk.
Det må erinras att medicinalstyrelsen i annat sammanhang gjort framställning
om nu antydda ändringar i 1937 års förordning.
I fråga om tuberkulinkontrollen innebär styrelsernas förslag i huvudsak:
Undersökning med tuberkulin skulle hädanefter icke få verkställas ulan medgivande
av medicinalstyrelsen. Första undersökning av en förut icke kontrollerad
besättning borde icke medgivas, med mindre djurägaren förbundit
sig att nied hänsyn till undersökningens resultat ställa besättningen antingen
under statlig kontroll nied tuberkulin eller under klinisk tuberkuloskontroll.
Intervallerna mellan kontrollundersökningarna syntes böra fastställas icke
av Kungl. Maj:t utan av medicinalstyrelsen. Kliniska undersökningar av reagerande
djur skulle hädanefter som regel icke omedelbart vidtagas. I stället
borde medicinalstyrelsen, när ett flertal nötkreatur reagerat vid kontrollundersökning,
äga befogenhet att förordna lämplig veterinär att verkställa närmare
utredning rörande tuberkulosförhållandena i besättningen samt i samband
därmed i erforderlig utsträckning vidtaga klinisk undersökning av djuren.
Kontroll över tuberkulinundersökningar.
Styrelserna lia erinrat att medicinalstyrelsen tidigare gjort framställning
om att tuberkulinundersökningar endast skulle få utföras efter tillstånd av
styrelsen. Denna framställning hade tillstyrkts såväl av lantbruksstyrelsen
som av hushållningssällskapens ombud. I berörda framställning har medicinalstyrelsen
andragit huvudsakligen följande.
Sedan flera år tillbaka har medicinalstyrelsen liksom tidigare lantbruksstyrelsen
hyst betänkligheter mot de tuberkulinundersökningar av nötkreatur,
vilka vid sidan av det statligt ledda tuberkulosbekämpandet komma till utförande
med tuberkulin, som av vederbörande veterinär rekvirerats direkt
från statens veterinär-bakteriologiska anstalt, från apotek eller från utlandet.
Erfarenheten har nämligen givit vid handen, att dylika undersökningar ofta
ha ett syfte, som icke står i överensstämmelse med det allmännas intressen,
och ej sällan leda till resultat, som äventyra allmänhetens förtroende för
tuberkulinmetoden. Ofta förekommer sålunda, enligt vad medicinalstyrelsen
inhämtat, att nötkreatur inköpas från olika besättningar och underkastas
sådan undersökning, varefter vederbörande med stor vinst försäljer de djur,
som vid undersökningen icke reagerat, under angivande av att desamma äro
reaktionsfria. — Medicinalstyrelsen plägar i regel icke tillåta undersökning
Kungl. Maj:ts proposition nr 152.
25
med tuberkulin av besättningar, beträffande vilka man på förhand vet, att
de äro i stor utsträckning angripna av tuberkulos. Dylika undersökningar äro
nämligen icke blott oftast ändamålslösa utan kunna även direkt förorsaka
skada. Därtill kommer att undersökning av de särskilda djuren i sådana besättningar
kan giva i hög grad missvisande resultat. Det förekommer sålunda
understundom, att djur i nämnda fall icke reagera för tuberkulin, ehuru de
äro behäftade med tuberkulos till och med i smittfarlig form. Säljas sådana
djur såsom reaktionsfria, kunna de i sin tur överföra smitta till förut friska
besättningar. — Även med hänsyn till att injeklion med tuberkulin hos ett
nötkreatur framkallar reaktionsimmunitet under en viss, ej absolut fixerad
tidrymd, vore det önskvärt, att undersökningar av förevarande slag ställdes
under medicinalstyrelsens kontroll. — Då enligt vad ovan nämnts undersökningar
med tuberkulin under olika förutsättningar kunna vara missvisande,
torde det vara av vikt, att undersökningar i dylika fall icke företagas eller i
allt fall ej tillmätas avgörande betydelse bland annat på grund av att allmänhetens
tilltro lill metodens tillförlitlighet därigenom med orätt kan undergrävas.
Visserligen utfärdas efter undersökningar, som företagits efter medgivande
av medicinalstyrelsen, intyg i enlighet med av styrelsen för sådant ändamål
fastställda formulär, men, då även vid andra undersökningar vederbörande
veterinärer pläga utfärda intyg över förrättningarna samt djurägarna
kunna tänkas taga samma hänsyn till innehållet i sådana intyg, torde undersökningsmetoden
ofta hedömas av djurägarna på enahanda sätt, vare sig
undersökningen ifråga blivit företagen efter medicinalstyrelsens medgivande
eller icke. — Medicinalstyrelsen plägar icke heller tillstädja en första undersökning
med tuberkulin av nötkreatur vid förestående försäljning av desamma
vare sig de innehavas av kreaturshandlare eller äro i annans ägo. Det kan
nämligen förekomma, att djur, som vid undersökningstillfället äro fria från
tuberkulos, före försäljningen smittas av andra okontrollerade djur, men
ändock säljas såsom reaktionsfria. — Genom att ställa undersökning av nötkreatur
med tuberkulin under medicinalstyrelsens överinsyn vinnes slutligen,
att medicinalstyrelsen kommer i tillfälle att i varje särskilt fall kontrollera,
att undersökningen blivit utförd på sätt, som vederbort.
Medicinalstyrelsen har övervägt möjligheterna att ernå ovan angivna ändamål
genom att tillägga styrelsen uteslutande kontroll över import av tuberkulin.
De ytterligare bestämmelser, som skulle erfordras för att åstadkomma
med sådan kontroll önskat resultat, skulle emellertid, enligt vad styrelsen
funnit, med nödvändighet komma att göra alltför stort intrång på vissa yrkesutövares
näringsområden.
Styrelserna ha vidare framhållit, att denna fråga vore av särskilt ömtålig
natur jämväl på grund därav att själva bedömandet örn ett djur reagerat
med tuberkulin vore invecklat. Handhavandet av ett så ömtåligt diagnostiskt
medel som tuberkulinet måste därför enligt styrelsernas uppfattning alltid
ske med största försiktighet. Inom tuberkulosfria områden finge undersökning
med tuberkulin redan nu icke äga rum utan medgivande av medicinalstyrelsen.
Styrelserna lia såsom ytterligare motivering till förslaget i denna
del anfört följande.
Någon fara för att genom här föreslagna förfarande tillskapa onödig omgång
vid bekämpandet torde icke föreligga. Liksom nu är fallet vid de statsunderstödda
undersökningarna kan handhavandet av denna uppgift ske utan
onödiga byråkratiska anordningar. I alla de fall, där missbruk av medlets
användning anses uteslutet, synes medicinalstyrelsens prövning kunna inskränkas
lill eli ganska summariskt förfarande.
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 152.
Som regel torde böra angivas, att medicinalstyrelsen icke må förvägra
kontrollundersökning som ej äventyrar bekämpandet. Önskar en djurägare
på egen bekostnad vidtaga extra kontrollundersökningar av sin besättning,
bör detta i allmänhet medgivas honom. Beträffande första undersökningar
och undersökningar överhuvud taget av djur, som stå utanför tuberkulinkontrollen,
måste medicinalstyrelsen däremot framgå med större försiktighet.
Syftet med undersökningen blir här vägledande för avgörandet. Liksom hittills
finnes det ingen anledning alt medgiva tuberkulinundersökning av en besättning
örn vilken man på grund av tidigare klinisk-bakteriologiska undersökningar
eller påträffad tuberkulos vid slakt har grundad anledning antaga att
den är genominfekterad.
Första undersökningar med tuberkulin.
Som motivering till förslaget rörande första undersökningar med tuberkulin
har i betänkandet anförts.
Styrelserna lia redan understrukit nödvändigheten av att en viss gallring
verkställes vid ansökningar örn tuberkulinundersökningar av okontrollerade
besättningar. Någon egentlig ändring i den praxis som härutinnan tillämpats
av medicinalstyrelsen torde emellertid icke erfordras. För att möjliggöra någon
lättnad i prövningarna av ansökningarna anse sig styrelserna såsom villkor
för erhållande av första undersökning böra föreslå, att djurägaren förbinder
sig att med hänsyn till undersökningens resultat ställa besättningen antingen
under statlig kontroll med tuberkulin eller under klinisk tuberkuloskontroll
med eller utan reaktionsfri ungdjursavdelning. 1 sådant fall torde medicinalstyrelsen
kunna bevilja tuberkulinundersökningar i något ökad omfattning
än för närvarande. Besättningar, som därvid visa sig innehålla så stort antal
reagenter att utslagning av dessa djur ställer sig oekonomiskt, måste då automatiskt
anslutas till klinisk tuberkuloskontroll. Den verkställda tuberkulinundersökningen
får under sådana förhållanden icke anses bortkastad. Tvärtom
kan den tjäna som ledning vid bedömandet av hur tuberkulosbekämpandet
lämpligast skall anordnas i besättningen. Sålunda torde residtatet avundersökningen
angiva i vilken omfattning djur kunna överföras till en reaktionsfri
avdelning.
Kontrollundersökningar med tuberkulin.
I fråga om kontrollundersökningar med tuberkulin lia styrelserna yttrat.
En mera allmän anslutning till kontrollformen torde kunna motivera betydliga
lättnader i kravet å kontrollundersökningarna så till vida att intervallerna
mellan dessa kunna sättas längre. Bestämmelserna synas därför hädanefter
böra möjliggöra för medicinalstyrelsen att mera fritt än hitintills
träffa avgörande rörande den tid som bör förflyta mellan kontrollundersökningarna.
Lämnas ett sådant allmänt bemyndigande åt medicinalstyrelsen,
torde detta utan tvekan möjliggöra för styrelsen att successivt nedbringa kostnaderna
för kontrollen. Detta är av betydelse jämväl för djurägarens utgifter.
I längden är det också nödvändigt att anordna bekämpandet så att icke för
täta undersökningar vidtagas i friska besättningar. Detta kan givetvis minska
intresset hos djurägaren för ett fortsatt kvarstående i kontrollen. Sedan det
egentliga bekämpandet av sjukdomen och utrensningen av sjuka djur praktiskt
taget upphört, måste tillses att kostnaderna för kontrollåtgärderna bli
de minsta möjliga. Det må även erinras, att medicinalstyrelsen redan nu inom
tuberkulosfria områden äger bestämma intervallerna mellan undersökningarna.
Kungl. Maj.ts proposition nr 152.
27
Vad styrelserna anfört torde icke nödvändiggöra för medicinalstyrelsen
att bestämma olika intervaller mellan kontrollundersökningarna för varje
särskild besättning. Det lärer vara tillräckligt att styrelsen härutinnan fattar
avgörande för större sammanhängande områden, där tuberkulosförhållandena
äro likartade. Genom att lägga detta avgörande i medicinalstyrelsens
och icke såsom för närvarande i Kungl. Maj:ts hand avse styrelserna att få
en smidigare övergång till längre intervaller mellan undersökningarna samt
att inom sådana områden, där en försämring i sjukdomstillståndet måhända
inträder, snabbast möjligt få till stånd erforderlig skärpning i reglerna.
Klinisk undersökning av reagerande djur.
Förslaget att upphäva bestämmelsen örn obligatorisk klinisk undersökning
av reagerande djur har i betänkandet motiverats sålunda.
Gällande bestämmelse, att varje reagerande djur skall underkastas klinisk
och i förekommande fall bakteriologisk undersökning för utrönande av örn
djuret är smittfarligt, torde måhända få anses såsom i viss mån överflödig.
Reagerande djur försäljas nämligen i stor utsträckning till slakt. I sådana
fall är en klinisk-bakteriologisk undersökning under varje förhållande meningslös.
Där djuren åter försäljas till liv, har undersökningen däremot visst
värde. Som styrelserna i annat sammanhang föreslagit, böra alla reagerande
djur förses med särskilt märke. Bifalles detta förslag torde betydelsen av de
kliniska undersökningarna av reagerande djur avsevärt minska. Det förtjänar
också framhållas, att ytterst få smittfarliga djur påträffas vid sådana undersökningar.
Största sannolikheten för att reagerande djur skola vara smittfarliga
inträffar vid första undersökningarna. Enligt förslaget skulle sådana
undersökningar icke medgivas, med mindre besättningen ställes antingen
under tuberkulinkontroll eller under klinisk kontroll. De sämsta besättningarna,
där de smittfarliga djuren torde påträffas, avses alltså skola ställas
under klinisk kontroll. Slutligen är av betydelse för bedömande av detta
spörsmål, att företagande av bakteriologisk undersökning nödvändiggör kvarhållandet
av ett för smittfarlighet misstänkt djur i en i övrigt tuberkulosfri
besättning ända upp till sex veckor. Möjliggöra icke stallutrymmena anordnandet
av effektiv isolering, torde alltså föreskriften kunna verka direkt skadligt
för en tuberkulosfri besättning.
Det anförda giver vid handen, att klinisk-bakteriologiska undersökningar
av reagerande djur hädanefter som regel icke böra verkställas. Inträffar reaktion
vid kontrollundersökning i större omfattning (s. k. bakslag), synes en
närmare utredning av tuberkulosförhållandena i besättningen enligt styrelsernas
uppfattning motiverad. Det kan härvid ej sällan bliva fråga örn
tuberkulos av icke bovin natur, vilken ej bör föranleda ett betecknande av
djuren sorn reagenter. 1 samband med dylika utredningar torde ofta kliniskbakteriologiska
undersökningar böra vidtagas. Medicinalstyrelsen synes alltså
böra äga befogenhet att förordna veterinär att verkställa nu avsedda utredningar.
I den utsträckning så är möjligt bör för sådan utredning, som ofta
är av invecklad beskaffenhet, anlitas veterinär vilken besitter speciell erfarenhet
beträffande nötkreaturslubcrkulosen. Vid nu ifrågavarande undersökningar
påträffade smittfarliga djur böra nedslaktas och liksom hittills
ersättas med statsmedel. Vad styrelserna nu föreslagit torde som konsekvens
medföra, alt djurägarna vid tubcrkulinkonlrollen sorn regel icke erhålla ersättning
för smittfarliga reagerande djur. För djurägarna i gemen innebära
dessa ersättningar emellertid en ganska obetydlig förmån, ''filt belysande härav
kan nämnas, alt vid klinisk-bakteriologisk undersökning i anslutning lill kontrollundersökning
påträffats under år 19.% 31 djur med smittfarlig tuberkulos,
28
Kungl. Maj.ts proposition nr 152.
under år 1937 19 sådana djur och under år 1938 30 djur. Dessa djur ha nedslaktats
och ersatts av statsmedel med respektive 2,048 kronor 46 öre, 1,308
kronor 40 öre och 2,163 kronor. Om dessa slaktersättningar alltså uppgå till
obetydliga belopp, äro statens utgifter för de kliniska och bakteriologiska undersökningarna
däremot mera betydande. De torde uppgå till omkring 20,000
kronor för år. Den inskränkning i undersökningarna, som styrelserna föreslagit,
lärer alltså komma att medföra en viss besparing i kostnaderna för
bekämpandet.
Yttrandena.
Förslagen beträffande den Bangska metoden ha i allmänhet lämnats utan
erinran och, med ett undantag, endast föranlett ett par detaljerinringar.
Förvaltningsutskottet i Malmöhus län har yttrat.
De olägenheter av fri tillgång till tuberkulin, som i betänkandet anföras,
lia icke inom Malmöhus län visat sig i högre grad kännbara. Däremot har
rekvisition av tuberkulin genom medicinalstyrelsen mången gång visat sig
så tidsödande och besvärlig, att djurägarna föredragit skaffa tuberkulin från
annat håll, ehuru detta måst betalas under det att statens tuberkulin varit
fri. Att såsom föreslagits helt förbjuda orienterande undersökningar, örn
ej förbindelse lämnas att fullfölja tuberkuloskampen, synes utskottet oriktigt.
Utskottet finner det ävenledes opåkallat att djurägare ej skall ha obetingad
rätt att erhålla tuberkulin för utförande av de tuberkulinundersökningar,
han kan finna påkallade mellan av medicinalstyrelsen föreskrivna
kontrpllundersökningar.
I fråga örn detaljerna i förslagen har länsveterinären i Östergötlands län
avstyrkt borttagandet av obligatorisk klinisk undersökning av reagerande
djur.
Länsveterinären i Kristianstads län har föreslagit, att förteckning över tuberkulosfria
besättningar skulle föras hos hushållningssällskapens tuberkulosavdelningar
samt i län, där sådana avdelningar saknades, av länsveterinären.
Föreståndaren för Älvsborgs läns norra hushållningssällskaps tuberkulosavdelning
anser, att förbud att hålla höns i ladugårdar skulle införas för sådana
ladugårdar, där besättningar ställda under statlig kontroll med tuberkulin
finnas.
Departements
chefen.
I likhet med styrelserna finner jag de nuvarande bestämmelserna rörande
den statliga kontrollen med tuberkulin i stort sett vara väl avvägda. Anslutningen
till denna kontrollform har, som den föregående framställningen utvisar,
blivit omfattande och fungerat väl. Ur statens synpunkt måste också
kontrollformen anses billig. Att under sådana förhållanden vidtaga några
mera genomgripande förändringar i bestämmelserna torde knappast vara
påkallat. Vissa ändringar i syfte att göra bekämpandet mera effektivt synas
dock nu böra genomföras.
Till en början ha styrelserna föreslagit, att undersökning med tuberkulin
av nötkreatur, liksom redan nu är fallet inom tuberkulosfria områden, överhuvud
icke skulle få företagas utan medgivande av medicinalstyrelsen. Gentemot
detta förslag har erinran endast framställts av förvaltningsutskottet i
29
Kunell. Maj.ts proposition nr 152.
Malmöhus län. Eli inskränkning av användningen av tuberkulinet kan måhända
för den enskilde djurägaren synas komma att verka hindrande på bekämpandet
i vissa fall, särskilt om han icke önskar ansluta sin besättning
till det statliga bekämpandet. Emellertid torde kunna förutsättas, alt detta
bekämpande erbjuder så stora fördelar att det övervägande flertalet djurägare
finner det mest förenligt med sina egna intressen att ansluta sig till detsamma.
Med hänsyn härtill och till syftet med förslaget — att förhindra
missbruk med detta viktiga diagnostiska medel — anser jag mig böra tillstyrka
dess genomförande. Emellertid förutsätter jag såsom självfallet att
medicinalstyrelsen vid tillämpningen icke kommer att förvägra undersökning,
som ej äventyrar bekämpandet eller eljest av veterinärmedicinska skäl
anses opåkallad.
Styrelsernas förslag beträffande tuberkulinundersökningar lia i övrigt icke
föranlett någon erinran i de avgivna yttrandena. Jag finner mig jämväl
kunna förorda dessa förslag. Första undersökning med tuberkulin synes
alltså hädanefter icke böra medgivas på statens bekostnad, med mindre
djurägaren förbinder sig att ställa besättningen antingen under statlig
kontroll med tuberkulin eller under klinisk kontroll, önskar en djurägare
åter på egen bekostnad företaga en orienterande undersökning av sin besättning,
synes delta, om skäl i övrigt därtill föranleda, böra medgivas ulan
avgivande av sådan förbindelse. Intervallerna mellan kontrollundersökningarna
äro för närvarande fastställda av Kungl. Majit. Då jag biträder styrelsernas
förslag, att det hädanefter skall få ankomma på medicinalstyrelsen
att besluta om när kontrollundersökning skall äga rum, har det skett bland
annat på grund därav att kostnaderna för kontrollformen i så fall torde
kunna minskas och tillämpningen bliva smidigare.
Förslaget rörande kliniska undersökningar av reagerande djur har endast
avstyrkts av länsveterinären i Östergötlands län. Särskilt med hänsyn till
den ej obetydliga minskning i kostnaderna styrelsernas förslag härutinnan
torde medföra ansluter jag mig till detsamma. Kliniska undersökningar av
reagerande djur synas alltså hädanefter endast böra företagas när medicinalstyrelsen
därom särskilt förordnar.
I ett yttrande har föreslagits att införa förbud mot hållande av höns i sådana
ladugårdar, där tuberkulosfria nötkreatursbesättningar finnas uppställda.
Bestämmelse av sådan innebörd gäller redan nu i viss mån inom tuberkulosfria
områden. Ehuru jag på grund av de hygieniska olägenheter i skilda
hänseenden som äro förbundna med hållande av höns i ladugård delar
uppfattningen örn önskvärdheten av det föreslagna förbudet, anser jag mig
likväl, med hänsyn till bekämpandets frivilliga karaktär och de olägenheter
förbudet .skulle medföra för innehavarna av mindre jordbruk, icke böra tillstyrka
detsamma.
I enlighet med vad länsveterinären i Kristianstads län föreslagit torde uttrycklig
föreskrift böra införas därom att förteckning över tuberkulosfria
besättningar skall förås icke blott av medicinalstyrelsen utan därjämte för
varje hushållningssällskaps område av sällskapets tuberkulosavdelning eller,
där sadan avdelning icke finnes inrättad, av länsveterinären.
30
Kungl. Maj.ts proposition nr 152.
IV. Förslag till ändrade bestämmelser rörande bekämpandet av
tuberkulos hos nötkreatur enligt den Ostertagska metoden
(klinisk tuberkuloskontroll).
Gällande bestämmelser.
Bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur enligt den Ostertagska (kliniska)
metoden har närmast till syfte att inom de till sådan verksamhet anslutna
nötkreatursbesättningarna minska tuberkulosens förlustbringande
verkningar genom uppsökande och oskadliggörande av djur med tuberkulos
i smittfarlig form samt genom förbättring av de hygieniska förhållandena
inom ladugårdarna. Sådant bekämpande anordnas för närvarande av samtliga
hushållningssällskap med undantag av sällskapen inom tuberkulosfria
områden samt i Blekinge län. I sistnämnda län handhar medicinalstyrelsen
den närmaste ledningen av bekämpandet enligt den Ostertagska metoden.
Bestämmelser rörande detta bekämpande återfinnas i kungörelsen den 30
juni 1934 (nr 402) örn vissa åtgärder mot tuberkulos hos nötkreatur 11—
19 §§ samt medicinalstyrelsens reglemente den 25 augusti 1934 med föreskrifter
för statsunderstött bekämpande av tuberkulos i smittfarlig form
hos nötkreatur.
Inom nötkreatursbesättning, som anslutits till bekämpande av tuberkulos
i smittfarlig form, skola samtliga nötkreatur över två års ålder minst en
gång örn året underkastas klinisk undersökning rörande förekomsten av
dylik tuberkulos av veterinär, som hushållningssällskapet bestämmer. Giver
sådan undersökning anledning till antagande att djur är behäftat med tuberkulos
i smittfarlig form, skall djuret förses med tuberkulosmärke i högra
örat och prov från djuret av material, som kan antagas innehålla tuberkelbaciller
bakteriologiskt undersökas vid statens veterinärbakteriologiska anstalt
eller veterinärbakteriologiskt laboratorium, som medicinalstyrelsen godkänner.
Finnes vid den bakteriologiska undersökningen tuberkulos i smittfarlig
form föreligga, skall djuret nedslaktas inom viss kortare tid efter det
djurägaren erhållit kännedom om undersökningens resultat. Om särskilda
skäl därtill äro och djuret kan intill dess nedslagning skett hållas på betryggande
sätt isolerat, må hushållningssällskapet medgiva uppskov med nedslaktningen
intill sex månader efter det djurägaren erhållit sådan kännedom.
Underlåter djurägare att nedslakta djur som är behäftat med tuberkulos
i smittfarlig form, skall han vara skyldig att till hushållningssällskapet
omedelbart utgiva samtliga oguldna avgifter, som han enligt särskild förbindelse
till hushållningssällskapet åtagit sig att erlägga, oavsett huruvida
dessa ännu förfallit till betalning, ävensom vara förlustig rätten till vidare
undersökning.
Deltagare i tuberkulosbekämpandet är skyldig att minst två gånger om
året, vid anfordran av hushållningssällskapet, till veterinärbakteriologiskt
laboratorium, som av sällskapet anvisas, insända prov av samlingsmjölk
från hela den anslutna kreatursbesättningen, uttaget i enlighet med föreskrifter
som meddelas av sällskapet. Iakttager deltagare under tiden mellan
de kliniska undersökningarna inom sin besättning sjukdomstecken, tydande
på tuberkulos, såsom ofta påkommande hosta eller avmagring trots bibehållen
foderlust eller fast, icke ömmande juverförhårdnad med eller utan
Kungl. Maj.ts proposition nr 152.
31
förändring av mjölkens utseende eller ihållande flytning från könsdelarna
hos hondjur, åligger det honom att därom ofördröjligen underrätta hushållningssällskapet
eller den veterinäre ledaren för bekämpandet.
Minst en gång örn året åligger det djurägaren att omsorgsfullt rengöra
och desinfektera sin ladugård samt att städse vinnliigga sig örn ordning och
renlighet i densamma. Då smittfarlig tuberkulos hos ett djur konstaterats,
skall den plats i ladugården, där djuret varit uppställt, grundligt desinfekteras
i enlighet med anvisningar av hushållningssällskapet eller den veterinär,
som verkställt undersökning å platsen.
För nötkreatur, som nedslaktas på grund av att tuberkulos i smittfarlig
form upptäckts vid andra eller därefter följande klinisk-bakteriologisk undersökning,
sedan djurägaren anslutit sig till bekämpandet, må djurägaren
kunna erhålla ersättning av statsmedel nied en fjärdedel av djurkroppens värde,
dock högst med femtio kronor eller, om djuret helt kasseras, med tjugufem
kronor. Dylik ersättning må bestämmas till hälften av djurkroppens värde,
dock högst sjuttiofem kronor eller vid totalkassation femtio kronor, under
förutsättning att djurägaren inrättat särskild, betryggande isolerad ungdjursavdelning,
dit alla nyfödda nötkreatur föras och där djuren kontrolleras genom
tuberkulinundersökning, att till nämnda avdelning överförda djur allt
framgent hållas avskilda från reagerande djur, samt att den reagerande delen
av nötkreatursbesättningen icke underhålles genom nyförvärv.
Statsbidrag må årligen utgå till det kliniska tuberkulosbekämpandet med
belopp, motsvarande sammanlagda beloppet av de avgifter, som till verksamheten
anslutna djurägare erlägga till sällskapet för år och djur, under
iakttagande likväl att statsbidraget icke må överstiga sällskapets kostnader
för verksamheten efter avdrag av influtna avgifter. Statsbidrag beviljas av
medicinalstyrelsen. Då skäl därtill föranleda, må medicinalstyrelsen, efter
hörande av hushållningssällskapets förvaltningsutskott eller tuberkulosstyrelse,
förvägra statsbidrag för viss djurägare.
Äm betsverken.
Beträffande den kliniska tiiberkiiloskontrollens betydelse ha styrelserna
anfört följande.
Anslutningen till bekämpandet av nötkreaturstuberkulosen enligt den
Ostertagska metoden visade under åren 1936 och 1937 en stark ökning.
Högsta anslutning nåddes vid utgången av år 1938. Vid årsskiftet 1939/40
var den totala anslutningen något mindre. Under år 1940 torde avgången ur
bekämpandet bliva rätt avsevärd. En relativt betydande minskning har skett
inom sådana områden där tuberkulosförhållandena äro gynnsamma (Kronobergs,
Kalmar samt Blekinge län). Inom dessa län torde man med hänsyn till
det kvarvarande antalet okontrollerade djur kunna emotse även en fortgående
stark minskning i anslutningen. Jämväl i andra län (t. ex. Stockholms,
Kristianstads och Hallands län) förmärkes, trots goda möjligheter till nyanslutning,
en tydlig tendens till minskning i anslutningen till det kliniska bekämpandet.
Denna minskning torde i viss mån sammanhänga med att besättningar
överförts till tuberkulinkontrollen. En sådan utveckling är för tuberkulosbekämpandet
att anse såsom tillfredsställande. I några högtuberkulösa
lån (Södermanlands, Skaraborgs och örebro län) skedde även under år 1939
ökad anslutning till det kliniska bekämpandet, något som i och för sig lärer
få anses såsom naturligt.
Det kliniska bekämpandet är relativt dyrt. Statens bidrag uppgår till cirka
5 kronor för anslutet djur och dess totala utgifter ha nått upp till 1,100,000
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 152.
kronor. Bortsett från önskvärdheten att begränsa statens utgifter torde jämväl
av tekniska skäl icke böra eftersträvas att ytterligare öka den tolala anslutningen
till denna kontrollform. För flera hushållningssällskap, framför
allt där anslutningen är störst, torde nämligen en mera väsentlig ökning därav
knappast med fördel kunna administreras. I varje fall skulle den önskade
personliga, individuella ledningen av bekämpandet i så fall allvarligen
äventyras. Tendensen antyder emellertid, såsom styrelserna utvecklat, alt
anslutningen redan nu börjat att minska. I den mån denna minskning medför
motsvarande nyanslutning till tuberkulinkontrollen, är den enligt styrelsernas
uppfattning fullt förenlig med en önskad utveckling av tuberkulosbekämpandet.
Då det gäller att angiva den Ostertagska metodens roll i tuberkulosbekämpandet
bör understrykas, att metoden icke är ett mål utan ett medel att nå
fram till tuberkulosfrihet. Emellertid anse sig styrelserna i detta sammanhang
böra framhålla att metoden alltjämt måste anses lia stor betydelse för
tuberkulosbekämpandet i stort sett. Det är givetvis ur flera synpunkter av
vikt att kunna bekämpa de svåraste formerna av tuberkulos, de smittfarliga.
inom liögtuberkulösa besättningar. Både ur avels- och lantbruksekonomisk
synpunkt är det av värde — icke minst i nuvarande läge — att kunna spara
så många goda produktionsdjur som möjligt. Ett rationellt tuberkulosbekämpande
i en genominfekterad besättning lärer för övrigt knappast kunna anordnas
enligt någon annan metod, därest man icke anser sig kunna helt slå
ut besättningen. Av betydelse är vidare, att anslutningen till detta tuberkulosbekämpande
framtvingar vidtagande av vissa åtgärder för en bättre ladugårdshygien.
Metoden är emellertid å andra sidan behäftad med olägenheter,
vilka man i diskussionen ej sällan velat förringa. Vid en klinisk och därefter
eventuellt följande bakteriologisk undersökning anträffas i bästa fall de vid
undersökningen befintliga smittfarliga djuren. Med säkerhet vet nian att i
besättningen därjämte finnas andra djur med tuberkulos. När sjukdomen hos
dessa övergår i ett smittfarligt stadium, kan däremot i förväg icke på något
sätt förutses. Så länge tuberkulösa (reagerande) djur ännu finnas i en besättning,
torde det vara praktiskt omöjligt att anse besättningen under en längre
tid med säkerhet vara fri från sjukdomen ens i smittfarligt stadium. Den
Ostertagska metoden måste därför alltid enligt styrelsernas uppfattning betraktas
såsom en övergångsform i bekämpandet för att underlätta övergången
till full frihet från tuberkulos. Det har emellertid inträffat, att en och samma
besättning under en lång följd av år — ända upp till 15 år — varit ansluten
till det kliniska bekämpandet utan att andra åtgärder sannolikt vidtagits än
att ett eller annat smittfarligt djur då och då upptäckts och oskadliggjorts.
Ett sådan bekämpande för icke besättningen nämnvärt framåt. Enligt styrelsernas
uppfattning saknas varje anledning att staten med stora bidrag
skall uppmuntra ett så ordnat bekämpande. Det har även inträffat, att bekämpandet
letts så att tuberkulosförhållandena knappast alls förbättrats under
anslutningen. Som exempel härå vilja styrelserna nämna en besättning,
som stått under klinisk kontroll i tio år och vid undersökningstillfällena bestått
av 12—22 djur över två års ålder eller i genomsnitt av 16 djur. I denna
besättning har påträffats 28 smittfarliga djur, därav vid de tre sista undersökningarna
respektive 5, 5 och 3 djur. 1 denna besättning har alltså besättningen
nära nog slagits ut två gånger utan att undersökningsresultaten tyda på någon
förbättring i hälsotillståndet.
Styrelsernas förslag i fråga om den kliniska tuberkuloskontrollen innebär
i huvudsak: Den Ostertagska metoden borde göras mera effektiv än för närvarande.
En djurägare, vilkens besättning anslutits till klinisk tuberkulos
-
Kungl. Maurts proposition nr 152.
33
kontroll, skulle vara skyldig icke endast att såsom nu nedslakta påträffade
smittfarliga tuberkulösa djur utan att överhuvud taget vidtaga de åtgiirder
för tuberkulosens utrotande i hans besättning, som med hänsyn till omständigheterna
skäligen borde åvila honom. I den mån isolerad ungdjursavdelning,
där djuren underkastades regelbundna undersökningar nied tuberkulin,
kunde anordnas, skulle skyldighet i sådant hänseende åvila honom. Ungdjuren
borde även i andra fall med jämna mellanrum tuberkulinundersökas.
Underläte djurägare att vidtaga lämpliga anvisade åtgärder för sjukdomsbekämpandet,
skulle hans besättning kunna uteslutas ur kontrollen av det hushållningssällskap
som anordnat kontrollen eller av medicinalstyrelsen. Såväl
kliniska undersökningar som undersökningar av samlingsmjölkprov borde
hädanefter vidtagas med de tidsintervaller, som med hänsyn till tuberkulosens
effektiva bekämpande funnes påkallade. Nötkreatur, som skulle
införlivas med kliniskt kontrollerade besättningar, borde godkännas av den
som anordnade kontrollen.
Effektivare bekämpande.
Såsom motivering till förslaget att göra bekämpandet mera effektivt ha
styrelserna anfört följande.
I och med att en besättning vinner anslutning till det kliniska bekämpandet
av tuberkulos anse styrelserna det böra krävas av djurägaren att han
vidtager bestämda åtgärder för bekämpandet utöver att nedslakta påträffade
smittfarliga djur. En plan att snarast möjligt nå målet, tuberkulosfrihet, måste
upprättas av veterinären och följas i varje besättning. Bäst sker detta genom
att anordna isolerad uppfödning av ungdjuren. Om icke modern varit
behäftad med livmodertuberkulos, är den nyfödda kalven nämligen regelmässigt
fri från tuberkulos. Överföras de nyfödda djuren till en avdelning, som
på ett tillfredsställande sätt isolerats från de sjuka djuren, kunna ungdjuren
med all sannolikhet bevaras fria från tuberkulos. En sådan ungdjursavdelning
bör självfallet regelbundet undersökas med tuberkulin. Genom isolerad
ungdjursuppfödning kan man på ganska kort tid, utan allt för stor ekonomisk
uppoffring för djurägaren, nå fram till tuberkulosfri besättning. I praktiken
kan detta resultat uppnås på en tid av tre till fyra år eller efter ännu
kortare tid.
Emellertid tillåta icke stallutrymmena i de flesta ladugårdar att anordna
en helt isolerad ungdjursuppfödning. lakttages försiktighet, har man, örn icke
fall av livmodertuberkulos inträffat, vunnit goda resultat allenast genom att
hålla de sjuka och friska djuren uppbundna vid olika foderbord eller vid
skilda delar av samma foderbord. 1 sådana fall är det givetvis nödvändigt
att icke sammanföra djuren vid betesgången. I de flesta mindre ladugårdar
torde det emellertid vara uteslutet att anordna även en dylik ofullständig
isolering.
Hittills föga uppmärksammat är alt ungdjuren med fördel kunna hållas
utomhus även vintertid. Enda anordning i stallhänseende som i sådant fall
torde erfordras för djuren är ett skjul av enkel beskaffenhet. En effektiv
isolering av ungdjuren innan de börja mjölka torde alltså icke behöva medföra
större kostnader leir lantbrukaren.
Det framtida kliniska bekämpandet måste enligt styrelsernas förmenande
anordnas så att bättre effekt utvinnes. Allenast vid sådant förhållande anse
styrelserna det motiverat ali staten fortfarande lämnar bidrag till detsamma
Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 152. 3
34
Kungl. Majlis proposition nr 152.
av nuvarande betydande omfattning. Den möjlighet för medicinalstyrelsen
att numera förvägra statsbidrag för besättning som vunnit eller önskar vinna
anslutning till det kliniska bekämpandet torde kunna användas i det sylte
som här avses. Styrelserna anse det lämpligt att angiva de huvudprinciper
eiler vilka bekämpandet inom olika besättningar bör ledas. Härvidlag vilja
styrelserna dock iorutskicka att angivna principer självfallet icke äro avsedda
att bokstavligen följas å alla håll. Faslhellre är det styrelsernas bestämda
uppfattning, att tuberkulosbekämpandet liksom varje annat sjukdomsbekämpande
noga måste anpassas efter föreliggande speciella förhållanden
i varje särskilt fall. Till sist måste del alltså ankomma på vederbörande
veterinärs eget omdöme att meddela anvisningar rörande bekämpandet
på mes! ändamålsenliga sätt. Frågan om uteslutning av besättning ur bekämpandet
torde i första hand böra bedömas av vederbörande hushållningssällskap.
Självfallet måste uteslutningen endast tillgripas med varsamhet
och i första hand användas såsom påtryckningsmedel gentemot oförstående
djurägare.
Av det anförda torde framgå, att isolerad ungdjursuppfödning bör anordnas
i alla de fall detta med hänsyn lill de lokala förhållandena och övriga
omständigheter kan anses framkomligt. Vill en djurägare som har dessa förutsättningar
icke åsamka sig besväret med sådan isolering, bör han uteslutas
ur bekämpandet.
I sådana besättningar, där en betryggande isolering icke kan anordnas,
uppkomma betydligt större svårigheter för ett framgångsrikt bekämpande.
Jämväl bär gäller emellertid främst alt skydda ungdjuren. En regelbunden
kontroll av hälsotillståndet bland dessa djur torde därför vara önskvärd
jämväl i de fall, där helt isolerad ungdjursuppfödning icke anordnas. Med
hänsyn härtill synes det styrelserna naturligt, att ungdjuren i en kliniskt
kontrollerad besättning underkastas tuberkulinundersökning i samband med
klinisk undersökning å de äldre djuren. Regelbundna sådana tuberkulinundersökningar
komma att erbjuda en god kontroll å hälsotillståndet överhuvud
taget i besättningen. I sakens natur torde också ligga, all det icke kan vara
lämpligt att i en besättning, där man vill nå tuberkulosfrihet, uppföda ungdjur
som äro behäftade med sådan sjukdom. Visar det sig i en besättning,
att ett större antal ungdjur äro reaktionsfria, kommer detta säkerligen atl
sporra djurägaren att vidtaga kraftiga åtgärder för att bevara denna obestridbara
tillgång. I vilken omfattning sådana tuberkulinundersökningar skola
vidtagas torde böra avgöras av den lokala veterinära ledaren av bekämpandet.
Under den närmaste framtiden lärer det av praktiska skäl måhända
visa sig ogörligt att medhinna tuberkulinundersökningar i alla kliniskt anslutna
besättningar. Styrelserna förutsätta emellertid att veterinärerna i största
möjliga utsträckning och snarast igångsätta dessa undersökningar.
Sammanfattningsvis synes kunna angivas att en djurägare, vilkens beså Ilning
vunnit anslutning till den kliniska tuberkuloskontrollen, bör vara skyldig
att vidtaga de åtgärder för tuberkidosens utrotande i besättningen som
med hänsyn till omständigheterna skäligen böra åvila honom. Genom en sådan
regel torde understrykas alt sjukdomsbekämpandet skall ledas efter de
individuella förutsättningarna i värjo särskild besättning.
Styrelserna ha i detta sammanhang övervägt att föreslå en bestämmelse
av innebörd, att frågan om nötkreatursbesättnings kvarstannande i den statsunderstödda
kliniska kontrollen skulle omprövas efter viss kortare lid. exempelvis
fem år. lin sådan bestämmelse, som skulle lia lill syfte alt snabbare
överföra besättningarna till reaktionsfrihet, torde emellertid vara förenad
med olägenheter av praktisk natur. Övergången lill tuberkulosfrihet kan
nämligen i vissa fall ske efter kortare tid än fem år. I andra fall torde åter
Kungl. Maj.ts proposition nr 152.
35
längre tid erfordras. Delta är särskilt förhållandet i besättningar, som icke
kunna anordna fullständigt isolerade ungdjursavdelningar. En dylik obligatorisk
omprövning skulle därför säkerligen medföra ett ej ringa ökat arbete
för medicinalstyrelsen oell vara ägnat att skapa oro i bekämpandet. Enligt
förslaget äger medicinalstyrelsen i sista band avgöra lmr länge en besättning
må vara ansluten till den kliniska kontrollen. En dylik regel torde innebära,
att medicinalstyrelsen äger befogenhet att, örn så anses erforderligt, ålägga
hushållningssällskapen att årligen lämna uppgifter å de besättningar, som
kvarslannat i kontrollen över ett visst antal år, samt orsakerna härtill. Ett
sådant förfarande bar styrelsen redan nu i viss omfattning börjat tillämpa.
Härigenom kan styrelsen få erforderlig överblick över bur bekämpandet bedrives
inom olika sällskaps områden och möjlighet att ingripa där effektiviteten
av bekämpandet eftersättes oell besättningarna kvarstanna i den kliniska
kontrollen under längre tid än som kan anses nödvändigt. Förslaget
torde alltså giva tillräckliga möjligheter åt medicinalstyrelsen att utöva ledningen
jämväl över bekämpandet enligt den kliniska metoden. För att intressera
djurägarna att så fort som möjligt överföra besättningarna från den
kliniska kontrollen till tuberkulinkonlrollen lia styrelserna föreslagit en
väsentligt ökad spänning mellan pristilläggen för mjölk, som härrör från besättningar
ställda under klinisk tuberkuloskontroll, och tilläggen för mjölk
från tuberkulosfria besättningar.
Samling sm jälk prov.
I fråga om undersökningar av samlingsmjölkprov från besättningar anslutna
till den kliniska tuberkuloskontrollen lia styrelserna närmare andragit
följande.
Som styrelserna redan framhållit är deltagare i kliniskt tuberkulosbekämpande
skyldig att minst två gånger örn året, vid anfordran av hushållningssällskapet,
till veterinärbakteriologiskt laboratorium, som av sällskapet anvisas,
insända prov av samlingsmjölk från hela den anslutna kreatursbesättningen.
Stålens kostnader för insändande och undersökning av dessa prov
uppgå till omkring 50,000 kronor för år. Under år 1939 påträffades genom
samlingsmjölkprov cirka 200 smittfarliga djur. Totala antalet vid den kliniska
tuberkuloskontrollen påträffade smittfarliga djur uppgick för samma
år till 9.734. Kostnaderna för samlingsmjölkproven torde alltså knappast stå
i rimligt förhållande till provens betydelse för bekämpandet. Emellertid får
icke förbises, att mjölkproven äga betydelse för upptäckten av fall av juvertuberkulos.
Så länge mjölk från kliniskt anslutna besättningar kommer lii!
användning såsom konsumtionsmjölk ulan föregående värmebehandling, synes
det styrelserna därför tveksamt örn dessa prov utan olägenhet kunna
borttagas. Genomföres emellertid medicinalstyrelsens tidigare omnämnda förslag
att såsom opastöriserad konsumtionsmjölk endast skulle få godkännas
mjölk som härrör från reaktionsITia besättningar, kunna samlingsmjölkproven
borttagas. Den högs! avsevärda besparing i kostnaderna för den kliniska
kontrollen elt borttagande av dessa prov skulle medföra och provens relativt
underordnade betydelse för själva bekämpandet tala för att de böra slopas.
Juverluberkulosens stora farlighet för människan gör del emellertid
enligt styrelsernas uppfattning nödvändigt att bibehålla deni tills vidare. Så
till vida synes en omläggning av provens uttagande kunna ske, att det i några
fall borde räcka med eli prov för år och besättning. Där tuberkulosförhållandena
motivera bitare kontroll, torde däremot flera prov för år böra åhågas
och dessa lill och med ej ens begränsas lill två. Genom en sådan omläggning
synes bättre effekt av proven utvinnas.
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 152.
Övriga förslag.
Förslaget rörande tidsintervallerna mellan kliniska undersökningar
har i betänkandet motiverats sålunda.
För närvarande gäller att klinisk undersökning skall företagas minst en
gång om året. I allmänhet ske dessa undersökningar emellertid med kortare
intervaller. Mest rationellt är att dessa bestämmas med hänsyn till tuberkulosförhållandena
i olika besättningar och undersökningar alltså företagas
med olika mellanrum i skilda besättningar. Styrelserna lia i förslaget velat
giva ett uttryck för denna princip genom att stadga, all undersökningar skola
ske med de tidsintervaller, som med hänsyn till tuberkulosens effektiva bekämpande
finnes påkallat. Som regel synas undersökningarna alltjämt icke
beträffande någon besättning böra verkställas med längre tidsintervaller än
ett år.
I fråga om införlivandet av djur utifrån med en besättning,
som står under klinisk tuberkuloskontroll, ha styrelserna yttrat.
Djur som skola införlivas med en kliniskt kontrollerad besättning måste
nu dessförinnan ha underkastats klinisk och i förekommande fall bakteriologisk
undersökning. I vissa fall synes denna föreskrift ej vara tillfredsställande.
Undersökning av ett enstaka djur utan att man har någon kännedom
om den besättning varifrån det härrör blir alltid i viss mån osäker. I enlighet
med det individuella tuberkulosbekämpandet som hädanefter synes böra anordnas
i den kliniska kontrollen torde anspråken på nyanskaffade djur böra
ställas mycket olika i skilda fall. Där isolerad ungdjursuppfödning anordnas,
får redan enligt gällande bestämmelser den reagerande delen av nötkreatursbesättningen
icke underhållas genom nyförvärv. I en besättning, där man
med framgång skyddar ungdjuren genom att i begränsad omfattning^ isolera
dem vid från de reagerande djuren skilda foderbord och på så sätt når fram
till tuberkulosfrihet, är det ej heller tillfredsställande, åtminstone när flertalet
djur nått reaktionsfrihet, att överhuvud taget öka antalet icke tuberkulosfria
djur. Däremot är det säkerligen i många fall meningslöst att i en
besättning, ansluten lill ifrågavarande kontrollform, där tuberkulosarbetet
ännu icke fortskridit något nämnvärt, insätta tuberkulosfria djur. I en dylik
besättning medför emellertid varje tillskott av icke smittfarliga goda produktionsdjur
givetvis ökade möjligheter att höja kvaliteten å den friska
ungdjursstam som åsyftas att dragas fram. Det anförda torde giva vid handen,
att beskaffenheten hos nyanskaffade djur bör prövas i varje särskilt
fall med hänsyn till föreliggande omständigheter. Sådan prövning verkställes
lämpligen av den som anordnar kontrollen och då närmast av den veterinär
som leder bekämpandet.
Yttrandena.
Beträffande styrelsernas förslag rörande den kliniska tuberkuloskontrollen
ha meningarna varit i viss mån delade i de avgivna yttrandena. I några yttranden
ha sålunda de föreslagna skärpningarna i bestämmelserna i syfte att
göra bekämpandet mera effektivt ansetts för stränga. I andra yttranden har
åter påyrkats än strängare bestämmelser.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län har funnit — även örn det vore riktigt att
tuberkulinmetoden så småningom ersatte den kliniska metoden — den kyla
anmärkningsvärd, varmed förslaget nu behandlade den kliniska metoden, se
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 152.
37
dan denna på grund av de centrala myndigheternas påtryckning och med
stor kostnad för åtskilliga hushållningssällskap för endast några år sedan
organiserats över hela landet.
Förvaltningsutskottet i Malmöhus län anser att såsom ovillkorligt krav för
deltagande i kliniskt bekämpande skulle uppställas, att ungdjuren undersöktes
med tuberkulin samt att reagerande djur avlägsnades ur ungdjursavdelningen.
Svenska veterinärföreningen för nötkreatur stuberkulosens bekämpande
har förklarat sig vara övertygad om att det kliniska bekämpandet alltjämt i
stora delar av vårt land hade en viktig uppgift att fylla så länge reagerande
eller oundersökta djur funnes kvar i större utsträckning. Detta torde bliva
fallet under det närmaste decenniet. Föreningen har förutsatt, att medicinalstyrelsens
uteslutningsrätt handhades med den största urskillning och ej användes
mot den lokala ledningens mening.
Däremot har i flera andra yttranden påfordrats, att tiden för anslutningen
till den kliniska kontrollen skulle begränsas till
viss tid. Föreståndaren för Malmöhus läns förvaltningsutskotts tuberkulosavdelning
har föreslagit att denna anslutning skulle begränsas till fem år,
om övergång till tuberkulinkontroll icke dessförinnan påbörjats, länsveterinären
i Älvsborgs län till fyra år och länsveterinären i Örebro län till tre år.
Länsstyrelsen, förvaltningsutskottet och länsveterinären i Jönköpings län ha
föreslagit införande av en bestämmelse av innebörd, att avskild ungdjursavdelning
skulle vara anordnad inom två år efter anslutningen.
Föreslagna undersökningar med tuberkulin av ungdjur
ha uttryckligen avstyrkts av föreståndaren för Östergötlands läns hushållningssällskaps
tuberkulosavdelning. Förvaltningsutskotten i Östergötlands
och Hallands län anse, att dessa undersökningar borde bekostas av djurägarna
själva.
Länsveterinären i Hallands län anser — med instämmande av länsstyrelsen
— det önskvärt, att kliniskt ansluta besättningar undersöktes minst
två gånger årligen. Kontrollundersökningar med tuberkulin i reaktionsfria
besättningar borde, där så läte sig göra, överlåtas till de i orten stationerade
veterinärerna så att de av hushållningssällskapen anställda veterinärernas
arbete kunde koncentreras på sådana besättningar där tuberkulosen ännu
icke utrotats och där deras specialisering vore av större vikt.
Förvaltningsutskottet i Stockholms län och stad har föreslagit införandet
av ett statsbidrag för isolerad ungdjursuppfödning i besättningar örn 15—30
djur.
Enligt förvaltningsutskottet i Malmöhus län borde några särskilda bestämmelser
rörande införandet av nya djur i en kliniskt ansluten besättning
icke gälla.
Besättningar, som innehålla ett stort antal nötkreatur behäftade med tuber-Departementskolos,
lämpa sig i allmänhet icke att direkt anslutas lill tuberkulinkontrollen. chefen.
En sådan anslutning förutsätter nämligen att samtliga tuberkulösa djur av
-
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 152.
lägsnas ur besättningen och ersättas med fullt friska djur. I de flesta fall erfordras
härför ett ej obetydligt kapital. Är det fråga om större besättningar
med flera tuberkulösa icke smittfarliga djur med god avkastningsförmåga,
torde det också ur landets synpunkt — framför allt i nuvarande försörjningsläge
— vara olyckligt att på en gång nedslakta djuren. Genom att ansluta
en sådan besättning till klinisk tuberkuloskontroll kunna djuren emellertid
på ett rationellt sätt utnyttjas, framför allt deras avkomma. Utan några större
kostnader torde djurägaren på ganska kort tid kunna draga fram en tuberkulosfri
besättning. Genom att isolera ungdjuren från den tuberkulösa delen
av besättningen kan rätt snart en helt frisk djurstam erhållas. En förutsättning
för att härutinnan vinna resultat är emellertid att ungdjuren kunna
hållas avskilda från de sjuka djuren. I större besättningar, där man som
regel kan anordna en särskild ungdjursladugård eller åtminstone dela ladugården
i två avdelningar genom en vägg, låter sig denna isolering väl genomföra.
Under senaste tid ha goda resultat emellertid vunnits även genom
ofullständig isolering, därvid djuren i samma rum uppställts vid olika foderbord
eller vid skilda delar av samma foderhord.
Det anförda torde giva vid handen, att den kliniska tuberkuloskontrollen
alltjämt har stor betydelse för tuberkulosbekämpandet i vårt land. Då det
gäller att överföra flertalet av de infekterade besättningar utanför de tuberkulosfria
områdena, som ännu icke ställts under tuberkulinkontroll och som
innehålla omkring 800,000 djur över två års ålder, torde detta i stor utsträckning
lämpligen böra äga rum genom en klinisk kontroll. I likhet med
styrelserna anser jag mig emellertid böra understryka, att denna kontrollform
är att betrakta såsom en övergångsform i bekämpandet ej såsom ett
mål. Det ligger därför vikt uppå att besättningarna icke kvarhållas i den
kliniska konti''ollen längre än som är nödvändigt med hänsyn till möjligheterna
att ur den egna besättningen draga fram en frisk ny stam. Av den
verkställda utredningen framgår emellertid att bekämpandet icke alltid
anordnats på sådant sätt. Jag är därför ense med styrelserna därom att behov
föreligger att genom uttryckliga bestämmelser för framtiden söka hindra
.sådana mindre önskvärda företeelser inom bekämpandet. Ett särskilt skäl
att härutinnan gå fram med viss stränghet är de relativt stora kostnader
för staten som äro förbundna med denna kontrollform.
Vad styrelserna föreslagit i syfte att göra det kliniska bekämpandet mera
effektivt synes mig ändamålsenligt och tillstyrkes i huvudsak av mig. Det
torde alltså hädanefter böra ankomma på djurägare, som anslutit sin besättning
till denna kontrollform, att vidtaga de åtgärder för tuberkulosens
utrotande i besättningen som skäligen böra åvila honom. I alla de fall där
isolerad ungdjursuppfödning kan anordnas -— med andra ord i de flesta
större besättningar — bör sådan också inrättas. För de mindre och medelstora
besättningarna uppkomma härvidlag, som jag redan framhållit, större
svårigheter. Då goda resultat även kunna vinnas genom ofullständig isolering,
synes i varje fall böra krävas att djurägaren vidtager åtgärder, som med hänsyn
till förhållandena skäligen kunna påfordras. Ett mycket viktigt led i bekämpandet
enligt sist antydda metod är att ungdjuren regelbundet underst)-
Kungl. Maj:ts proposition nr 152.
39
kas nied tuberkulin. Det kan linder inga förhållanden vara ändamålsenligt
att i en besättning, som är ansluten till ett ordnat bekämpande, föda upp
sjuka ungdjur. Jag tillstyrker alltså styrelsernas förslag härutinnan. I fråga
örn ersättningarna för dessa undersökningar är jag även ense med styrelserna.
Undersökningarna böra alltså inräknas i kostnaderna för bekämpandet.
Som styrelserna framhållit synes det i sista hand böra ankomma på den
veterinäre ledaren för bekämpandet att i varje särskilt fall nied hänsyn till
de lokala förhållandena upprätta en plan för tuberkulosens utrotande i besättningen.
Jag finner visserligen i likhet med förvaltningsutskottet i Stockholms län
och stad att vissa skäl tala för att underlätta för innehavare av besättningar
under 30 djur att vidtaga anordningar för isolerad ungdjursuppfödning men
är icke beredd att nu tillstyrka särskilda statsbidrag för sådant ändamål.
I några yttranden har, särskilt från veterinär! håll, föreslagits att begränsa
tiden för anslutningen till den kliniska kontrollen. För min del kan jag
ej förorda införandet av en sådan bestämmelse. Det torde icke vara möjligt
att i detta hänseende angiva någon generell tid. Enligt min uppfattning äro
de av styrelserna föreslagna föreskrifterna i syfte att hindra onödigt långvarig
anslutning till kontrollformen fullt tillräckliga. I likhet med styrelserna
anser jag sålunda att det i första hand bör ankomma på den som anordnar
kontrollen, i allmänhet alltså hushållningssällskapen, att ur bekämpandet
utesluta sådan djurägare som icke efter anmaning vidtager de åtgärder för
ett effektivt bekämpande som skäligen böra verkställas av honom. För att
ernå enhetlighet på området synes det i sista hand böra ankomma på medicinalstyrelsen
att i detta hänseende fatta avgörande. Som styrelserna understrukit,
måste givetvis viss varsamhet iakttagas vid fråga örn uteslutning av
djurägare ur bekämpandet.
Jämväl vad styrelserna i övrigt föreslagit rörande den kliniska tuberkuloskontrollen
kan jag biträda. Det synes mig sålunda ändamålsenligt, att intervallerna
mellan de kliniska undersökningarna och undersökningarna av
samlingsmjölkprov icke äro bundna. Styrelsernas förslag, att dessa undersökningar
skola verkställas så ofta som med hänsyn till tuberkulosens
effektiva bekämpande finnes påkallat, torde vara ägnat att på bästa sätt
utnyttja den arbetskraft som står till förfogande. Att viss kontroll även beträffande
djur som skola införlivas i en besättning är behövlig synes mig
uppenbart. Vad styrelserna därom föreslagit torde vara lämpligt.
V. Förslag rörande bekämpandet av tuberkulos inom mindre
nötkreatursbesättningar.
Gällande bestämmelser.
Enligt kungörelsen den 10 december 1912 (nr 376) angående villkoren för
erhållande av understöd vid bemödanden till förekommande och hämmande
av tuberkulos inom mindre ladugårdsbesättningar må understöd, som icke
får överstiga 300 kronor, kunna tilldelas djurägare, vilkens odlade jord icke
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 152.
överstiger sammanlagt 50 hektar och som idkar jordbruk såsom huvudsaklig
näring eller väsentlig binäring samt visar sig underhålla sin kreatursbesättning
huvudsakligen genom eget pålägg. Som villkor för understödets utbetalande
har stadgats, att djurägaren skall under loppet av de senast förflutna
två åren lia vidtagit och under minst ett år underhållit ändamålsenliga
åtgärder gentemot turberkulos i sin besättning. För detta ändamål har
senaste år disponerats 12,000 kronor.
I enlighet med statsmakternas beslut vid 1940 års urtima riksdag må, såsom
förut omtalats, utgå statsbidrag för utrensning av tuberkulos inom huvudsakligen
mindre nötkreatursbesättningar. Denna bidragsverksamhet har
tillkommit som ett led i strävandena att vid den nedslagning, som äger rum
i anledning av inträffad foderbrist, i första hand spara produktionsdugliga
och friska djur.
Ämbetsverken.
Styrelserna ha inledningsvis framhållit, att ett bekämpande av tuberkulosen
enligt den Ostertagska metoden inom mindre nötkreatursbesättningar i
allmänhet icke vore lämpligt. Då möjligheter till isolering i sådana besättningar
i regel vore mycket små, förmenade styrelserna, att förekomsten av
enbart ett smittfarligt djur under en relativt kort tid innebure mycket stora
risker för att tidigare arbete skulle förstöras. Detta bekämpande ställde sig
också relativt dyrare i en mindre besättning än i en större. Styrelserna hade
därför övervägt att föreslå, att mindre besättningar, i allmänhet med endast
10 djur eller färre, icke skulle få anslutas till det kliniska bekämpandet. Härom
lia styrelserna vidare anfört följande.
Skulle man icke tillåta innehavare av mindre jordbruk att ansluta sina besättningar
till den kliniska tuberkuloskontrollen, torde staten i stället böra erbjuda
dem andra möjligheter att bekämpa tuberkulosen inom sina besättningar.
Styrelserna ha härvidlag övervägt olika anordningar.
Då småbrukarna i allmänhet sakna möjligheter att själva isolera sina ungdjur,
torde den tanke, som ligger till grund för den Ostertagska metoden med
isolerad ungdjursuppfödning, dock kunna realiseras på sådant sätt att uppfödningen
anordnas kollektivt. En annan möjlighet härutinnan skulle vara
att småbrukarna under en lämplig övergångstid utackorderade sina ungdjur
hos innehavare av reaktionsfria besättningar. Förstnämnda utväg har praktiserats
i Danmark, Store Vildmose å Jylland. Representanter för styrelserna
ha besökt denna uppfödningsanstalt.
Anordnande av kollektiv ungdjursuppfödning är ett ganska invecklat problem
och torde i varje fall kräva ett icke obetydligt bidrag av allmänna medel.
Att under nuvarande tider igångsätta sådan uppfödning åtminstone
mera allmänt lärer därför knappast komma i fråga. Spörsmålet är emellertid
av den vikt, att en närmare utredning synts styrelserna motiverad.
En tillfredsställande allmän lösning av frågan av ett rationellt tuberkulosbekämpande
inom mindre högtuberkulösa besättningar torde därför icke, i
varje fall icke för närvarande, vinnas genom kollektiv ungdjursuppfödning.
Andra utvägar stå emellertid öppna.
Kungl. Maj.ts proposition nr 152.
41
Statsbidrag till innehavare av mindre jordbruk.
Styrelserna förmena, att innehavare av mindre jordbruk allt framgent böra
kunna erhålla bidrag av statsmedel för utrensning av tuberkulos i sina besättningar.
I fråga om en sådan bidragsverksamhets närmare anordnande lia
styrelserna yttrat.
En fortsatt bidragsverksambet, som icke främst bar till syfte att inrikta en
allmän nödvändig nedslagning på visst sätt, torde icke behöva anordnas efter
de grunder som finnas angivna i 1940 års kungörelse. Att anordna verksamheten
i enlighet nied de tämligen stela former, som anvisats i 1912 års
kungörelse, synes styrelserna än mindre lämpligt. I varje fall bör själva
bandhavandet av bidragstilldelningen ej ske centralt utan av lokala organ.
Härvid torde hushållningssällskapen närmast böra ifrågakomma. Praktiskt
torde vara att i första hand de hushållningssällskap som anordna klinisk
tuberkuloskontroll erhålla ett årligt belopp att efter sällskapens bedömande
användas för uppmuntran av tuberkulosbekämpandet i mindre besättningar.
Det skulle i så fall stå sällskapen fritt att uppmuntra detta bekämpande
exempelvis på sådant sätt att ^ackordering av ungdjur från turberkulösa
besättningar verkställdes inom lämpliga tuberkulosfria besättningar. Givetvis
böra sällskapen äga möjlighet att genom direkta bidrag till djurägaren
uppmuntra en utslagning av tuberkulösa djur och anskaffning i stället av
friska. Emellertid får man förutsätta att sällskapen härvidlag arbeta efter en
bestämd plan och söka anordna utrensningen av tuberkulosen exempelvis efter
mejeridistrikt. Vid detta arbete bland småbrukarna skulle vara av stort
värde örn sällskapen jämväl sökte intressera djurägarna att företaga sina
nyinköp genom livdjursförmedling som anordnades av sällskapet eller med
dess godkänande av jordbrukarorganisation, exempelvis slakteriförening.
Bidragsverksamheten skulle, som styrelserna redan framhållit, vinna största
effekt örn hushållningssällskapen lämnades viss frihet vid medlens disposition.
Förhållandena äro inom skilda områden så pass olikartade, att det
svårligen låter sig göra att uppställa detaljerade direktiv för verksamheten.
Som exempel på vilken nytta ifrågavarande bidrag skulle kunna göra vilja
styrelserna nämna att inom Kronobergs län finnas ett pär små ensligt belägna
gårdar med 5—10 djur, anslutna till klinisk tuberkuloskontroll. Kontrollen
är här anordnad genom hushållningssällskapets till Jönköping förlagda
tuberkulosavdelning. För undersökningen av dessa besättningar tages en hel
dag i anspråk för veterinären. Kostnaderna för undersökningar jämte resor
uppgå säkerligen till 50—100 kronor för varje gård. I sådana fall vöre det
för statsverket betydligt billigare alt lämna djurägaren det säkerligen ganska
blygsamma belopp som erfordras för att han skall slå ut de tuberkulösa
djuren och ställa besättningen under tuberkulinkontroll.
Även örn med förevarande förslag avses att lämna hushållningssällskapen
största möjliga frihet, synas dock vissa riktlinjer för bidrags ver ksa mhel en
här böra angivas. Som regel torde sällskapen vid bestämmande av bidragens
storlek böra utgå från att djurägaren själv skall slå viss del av kostnaderna
för nyanskaffning av tuberkulosfria djur. Härvid synes siirskild hänsyn
böra tagas till de pristillägg som utgå för mjölk från luberkulosfria besättningar.
Förekomsten av dessa pristillägg utgör sådan förmån all djurägaren
kan bära en del av kostnaderna — vid föreslagna pristillägg örn 0.0 öre
lör kilogram ungefär en femtedel nv kostnaderna — som liro förenade nied
ali slå lil en tuberkulos besättning och dess ersällande med friska djur. Det
anhilda giver vid handen ali statsbidrag som regel icke bitr utgå viel utslagning
av endast eli tuberkulöst djur, åtminstone icke i en besättning som in
-
42
Kungl. Maj:ts proposition nr 152.
neliåller Iler iin tre djur. För ägare av mindre besättningar och framför allt
sådana som icke lämna mjölk till mejeri innebära pristilläggen icke någon
förmån. Bidragen till dessa böra givetvis beräknas med hänsyn härtill. Där
djurägaren kan nyrekrytera besättningen genom eget pålägg och på så sätt
nå fram lill tuberkulosfrihet, synes jämväl statsbidrag böra kunna utgå. En
sådan anordning är nämligen i de flesta fall förenad med viss ekonomisk
uppoffring från djurägarens sida. Hinder torde ej heller böra möta alt lämna
bidrag till innehavare av en mindre besättning, vilken redan ställts under
tuberkulinkontroll och i vilken ett stort antal djur vid kontrollundersökning
reagerat. För att verksamheten icke skall bliva alltför oenhetlig inom olika
sällskaps områden synes böra stadgas alt bidrag till en och samma djurägare
icke må utgå med mer än 500 kronor och för varje nedslaktat tuberkulöst
djur med högre belopp än 100 kronor. Som ytterligare villkor för erhållande
av bidrag synes böra föreskrivas att djurägaren från sin besättning avlägsnar
samtliga tuberkulösa djur. Bidragen torde alltså böra begränsas till
de fall där en fullständig utrensning av tuberkulosen kan äga rum. I den
mån nyanskaffning av djur skall ske böra dessa godkännas av hushållningssällskapet
eller inköpas genom livdjursförmedling som vunnit sällskapets
godkännande.
Vidkommande vilken kategori djurägare som böra komma i fråga för erhållande
av bidrag synes endast böra gälla, att bidrag må tilldelas innehavare
av mindre nötkreatursbesättningar. Att härvidlag angiva någon bestämd begränsning,
vare sig delta sker i form av högsta antal djur eller största brukade
areal jord, synes styrelserna icke lämpligt. Då det belopp, som årligen
kommer att ställas till varje sällskaps förfogande, säkerligen torde bliva ringa
i förhållande till anspråken å bidrag, synes kunna förutsättas att sällskapen
icke få tillfälle att lämna bidrag annat än till rena småbrukare.
Bifalles styrelsernas förslag i denna del torde bidrag enligt kungörelserna
nr 376/1912 och 868/1940 ej längre ifrågakomma.
På Kungl. Majit synes böra ankomma att för varje år ställa vissa belopp
till hushållningssällskapens förfogande att användas för den föreslagna bidragsverksamheten.
Det torde vara lämpligt att sådana områden, där man
står tuberkulosens utrotande närmast, härvidlag i första hand bliva tillgodosedda.
Det stöd för tuberkulosbekämpandet i mindre nötkreatursbesättningar som
avses med ifrågavarande bidragsverksamliet och den kollektiva ungdjursuppfödningen
skulle enligt styrelsernas uppfattning åtminstone till en början
icke bliva av den omfattning, att det helt kunde ersätta den kliniska tuberkuloskontrollen
för mindre besättningar. Tills vidare ville styrelserna alltså icke
förorda någon absolut begränsning i kontrollens anordnande med hänsyn
lill besättningarnas storlek. För att man redan från början skulle kunna
skaffa sig en uppfattning rörande tuberkulosförhållandena i mindre besättningar,
som vore avsedda att anslutas till klinisk tuberkuloskontroll, syntes
som regel böra gälla att dessa före anslutningen skulle undersökas med tuberkulin.
Visade en sådan undersökning att endast ett eller annat djur reagerade,
torde det ur statens synpunkt ställa sig mera förmånligt att i stället för att
ansluta besättningen till klinisk kontroll lämna djurägaren ett mindre bidrag
för utslagning av de tuberkulösa djuren. En djurägare, som vägrade att verkställa
utrensningen av tuberkulosen med hjälp av sålunda erbjudet bidrag,
syntes icke böra få ansluta sin besättning till den kliniska tuberkuloskontrollen.
43
Kungl. Maj.ts proposition nr 152.
Kollektiv angeljursuppftidning.
Styrelserna lia även övervägt ett förslag i syfte att inom de områden, där
nötkreaturstuberkulosen alltjämt vore mera utbredd, upprätta en eller flera
ängdjursuppfödningsgårdar. För att utröna intresset för en dylik åtgärd ha
styrelserna underställt de 19 hushållningssällskap, vilka anordna bekämpande
av tuberkulos hos nötkreatur enligt den Ostertagska metoden, ett preliminärt
förslag av följande innebörd.
Inom varje hushållningsällskaps område, där bekämpande av nötkreaturstuberkulos
med statsbidrag bedrives enligt den Ostertagska metoden, bör en
eller flera ungdjursuppfödningsgårdar upprättas. Statsbidrag till uppfödningsgård
skall kunna utgå, oavsett örn gården drives i hushållningssällskaps
egen regi eller örn den under erforderlig kontroll drives av enskild person,
förening eller bolag.
Rörelsen vid en sådan uppfödningsgård kan tänkas organiserad enligt följande
huvudsakliga regler:
Uppfödningsgård skall lia att mottaga kvigkalvar till uppfödning från
djurägare med mindre besättningar, i varje fall icke överstigande 20 djur.
Tills vidare torde böra föreskrivas, att besättningarna icke äro reaktionsfria.
Djurägare, som lämnar kalv till uppfödning, måste förbinda sig att, sedan
han återfått djuret, införa detsamma i en honom tillhörig besättning, som är
reaktionsfri och fri från sjukdomen smittsam kastning, samt därefter ställa
besättningen under statlig kontroll med tuberkulin och med hänsyn till smittsam
kastning. Ha i ladugården tidigare varit uppställda icke reaktionsfria
djur, måste denna undergå rengöring i enlighet med av medicinalstyrelsen
angivna föreskrifter. Effektiva åtgärder för att smittfarliga nötkreatur icke
mottagas å uppfödningsgård skola vidtagas. Djur, som mottages å uppfödningsgård,
skall alltså under erforderlig tid hållas i karantän. Reagerar därvid
eller sedermera djur vid undersökning med tuberkulin eller har efter
blodprovundersökning djuret befunnits behäftat med smittsam kastning eller
visar djuret eljest tecken på smittsam sjukdom, skall det genast avlägsnas
från gården.
I allmänhet torde djuren böra kvarstanna å uppfödningsgården högst
2—2 V2 år. Under denna tid skola de stå under veterinärkontroll (lämpligast
hushållningssällskapens tuberkulosveterinär). Vid uppfödningstidens slut
böra djuren örn möjligt vara dräktiga, varför det skall åligga uppfödningsgård
att hålla förstklassig tjur.
Djurägarna skola för djurens hållande å gården erlägga viss avgift. För
att stimulera verksamheten i synnerhet bland småbrukarna torde det bliva
nödvändigt, att staten uppmuntrar densamma dels genom lån dels ock genom
direkta bidrag. För igångsättande av verksamheten skall den som driver
uppfödningsgården erhålla lån av staten. Statsbidrag utan återbetalningsskyldighet
synes antingen kunna lämnas med visst engångsbelopp eller genom
årliga belopp för varje mottagen kviga. Väljer man den första bidragsformen
(med kapitalbidrag), skola djurägarnas avgifter förränta det i gården i övrigt
nedlagda kapitalet samt därjämte täcka driftskostnaderna. I händelse
endast årligt statsbidrag lämnas, skall detta jämte djurägarnas avgifter förränta
allt i gården nedlagt kapital och täcka driftskostnaderna.
Örn vid uppfödningsgården icke inlämnas erforderligt antal kvigkalvar,
skall gårdsägarei! lia rätt alt för egen räkning å gården uppföda felande antal
djur. Dessa skall han sedermera få avyttra till självkostnadspris men
endast till sådan djurägare, sorn är berättigad att himna djur lill uppfödning
å uppfödningsgård, och under förutsättning tillika att denne inför dju
-
44
Kungl. Maj:ts proposition nr 152.
ret i besättning, som är ställd under statlig kontroll med tuberkulin och som
är fri från smittsam kastning.
Förslaget har uttryckligen tillstyrkts allenast av tre förvaltningsutskott,
nämligen Hallands läns, Älvsborgs läns södra och Västmanlands läns. Värmlands
läns förvaltningsutskott har — under framhållande av att ett genomförande
av förslaget i någon mera betydande omfattning komme att kräva
mycket avsevärda statsbidrag — förklarat sig hysa intresse för att försök
bleve utförda i mindre omfattning, som sedan efter behov kunde utökas. Tre
förvaltningsutskott, de i Södermanlands, Jönköpings och Örebro län, ha varken
tillstyrkt eller avstyrkt förslaget, varvid förvaltningsutskottet i Örebro
län emellertid avgivit ett motförslag. Förvaltningsutskottet i Göteborgs och
Bohus län Ilar funnit inrättandet av särskilda ungdjursladugårdar visserligen
önskvärt men i kollektiv form knappast genomförbart i Göteborgs och
Bohus län.
Tio förvaltningsutskott ha uttryckligen avstyrkt förslaget. Av dessa utskott
ha emellertid fyra, nämligen Kronobergs läns, Kalmars läns norra och
södra samt Blekinge läns, såsom skäl mot förslaget huvudsakligen anfort,
att ett genomförande av förslaget inom deras områden, med hänsyn till tuberkulosbekämpandets
läge därstädes, icke skulle lia någon större uppgift att
fylla.
Styrelserna anse den verkställda utredningen lia givit vid handen, att ett
genomförande av styrelsernas tanke att anordna kollektiv ungdjursuppfödning
vid ett flertal gårdar vore förenat med stora svårigheter. Betydelsen av
en sådan verksamhet föreföll dock styrelserna påtaglig. Mot förslaget framförda
invändningar syntes ej heller styrelserna så bärande, att de i och för
sig borde hindra förslagets genomförande. Uppenbart vore emellertid, att
inrättandet av dylika gårdar krävde statens ekonomiska stöd i betydande
omfattning. En viss erfarenhet av den föreslagna bidragsverksamheten för
anskaffande av tuberkulosfria nötkreatur till mindre besättningar torde också
lidra avvaktas. Tidpunkten att igångsätta ungdjursuppfödningsgårdar vore
därför för närvarande knappast lämplig. Styrelserna förmenade likväl, att
förslaget framdeles i större eller mindre omfattning borde prövas. Härom ha
styrelserna yttrat.
Frågan om statens ekonomiska stöd skulle redan nu principiellt kunna avgöras.
Styrelserna ha också övervägt att utarbeta förslag till regler i sådant
hänseende. Med hänsyn till vanskligheterna att i förväg kunna bedöma de
ekonomiska betingelserna för en framtida rörelse av detta slag torde det
emellertid vara meningslöst att nu utarbeta detaljerade förslag. Efter en
ganska kort tid sakna de med säkerhet helt eller delvis aktualitet.
Det synes styrelserna i stället lämpligt att frågan tills vidare får vila. Då
det ekonomiska läget blir mera gynnsamt, torde spörsmålet böra upptagas
till förnyat övervägande. Till en början blir det säkerligen mest praktiskt
att ordna verksamheten allenast försöksvis vid en eller annan gård. Enligt
styrelsernas förmenande torde därvid böra övervägas, om det icke ur flera
synpunkter vore lämpligast att verksamheten vid uppfödningsgårdarna orttaniserades
så att dessa själva inköpte de kvigkalvar som skulle uppfödas
vid gårdarna. Gårdarna skulle i så fall sedermera tillhandahålla den kate
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 152.
45
gori jordbrukare som här avses dräktiga kvigor till låga pris. En lämpligt
avvägd statssubvention skulle möjliggöra för gårdarna att saluhålla reaktionsfria
djur till pris som ej överstege priset å nötkreatur från okontrollerade
besättningar. Hushållningssällskap eller annan som är intresserad att driva
en ungdjursuppfödningsgård torde böra ha att göra framställning till
Kungl. Maj.t om erhållande av lämpligt statsbidrag. I samband därmed bör
sökanden förebringa fullständig ekonomisk utredning rörande gårdens ekonomi
med statförslag och behov av bidrag från det allmänna.
Yttrandena.
Förslaget rörande statsbidrag till utrensning av tuberkulos
i mindre besättningar har tillstyrkts eller lämnats utan
erinran i samtliga avgivna yttranden.
Beträffande detaljer i förslaget ha emellertid vissa önskemål kommit till
uttryck i yttrandena. Sålunda anser veterinär hög skolans lärarkollegium, Sveriges
lantbruks förbund och småbrukarnas riksförbund, att föreskriften om
att besättning, där tuberkulosen utrensats med statsbidrag, skulle anslutas
till kontrollförening, borde utgå. Länsstyrelsen, förvaltningsutskottet och
länsveterinären i Jönköpings län ha föreslagit en bestämmelse av innebörd,
att djurägare som erhållit statsbidrag skulle vara skyldig att behålla sin
besättning under minst två år vid äventyr av skyldighet att eljest återbetala
statsbidraget. I vissa yttranden har föreslagits att mindre besättningar icke
skulle få anslutas till den kliniska kontrollen.
Länsveterinären i Malmöhus län har yttrat.
Med undantag av bestämmelsen, att nyanskaffat djur skall godkännas av
hushållningssällskapet, vilken kan stå kvar, anser jag sällskapets medverkan
i övrigt i angivna hänseenden icke böra ske efter tvingande linjer utan vara
rent konsultativ. Ofta kan en småbrukare hos en granne inköpa utmärkta
för honom passande djur, vilka han förut känner till; från denna möjlighet
bör han icke utestängas genom bestämmelser örn inköp genom livdjursförmedling.
Vidare torde livdjursförmedlingen liksom ock anslutningen till
kontrollförening alltid vara förenad med utgifter, vilka för en ägare av endast
ett eller annat djur kunna vara betungande och onödiga.
Liknande synpunkter ha framförts av Sveriges lantbruksförbund och småbrukarnas
riksförbund.
I fråga örn kollektiv ungdj ursuppfödning har riksförbundet
landsbygdens folk anfört följande.
Det hade varit önskvärt, att åtgärderna kompletterats med ett utarbetat
förslag för ungdjursuppfödning å därför särskilt lämpade gårdar. Att döma
av de svar hushållningssällskapen lämnat har delta projekt blivit i hög grad
missförstått. Ungdjursuppfödning vid en stor central efter danskt mönster
måste troligen alltid bli proportionsvis dyrbar och man kan dessutom inte
tänka sig en central av sådan storlek, att den blir av betydelse för det praktiska
bekämpandet av tuberkulosen. Enligt förbundets uppfattning bör frågan
—- som också av styrelserna föreslås •— bli föremål för fortsatt utredning,
men bör då denna utredning syfta till alt ungdjursuppfödningen
skall ske på sådana mera avlägset belägna gårdar, diir på grund av transportsvårigheter
andra produktionsmöjligheter för jordbruket ej bli särskilt
46
Kungl. Maj:ts proposition nr 152.
Departements
chefen.
lönsamma. Gårdarna böra också vara så utplacerade, att någon förflyttning
av djur till bygder med andra klimatologiska betingelser icke behöver förekomma.
I remissvaren framföres även som ett motskäl, att jordbrukarna på grund
av deras rent personliga intresse för djuruppfödning skulle vara obenägna
alt acceptera den nyhet, som en sådan form av djuruppfödning innebär. Detta
måste nog anses som en tämligen antikverad uppfattning, som knappast numera
har skäl för sig. Jordbrukarna av i dag måste kallt räkna med vad
som bäst lönar sig och nödgas därför i allt större omfattning avstå från mera
personligt betonade intressen. Det finns ostridigt ett stort antal gårdar här
i landet, vars ägare äro fullt medvetna örn att produktionen icke bör belastas
med ungdjursuppfödning. Antalet av dessa gårdar är så pass stort,
att man med all sannolikhet kan räkna med att. om systematisk ungdjursuppfödning
till en början nied statsunderstöd för att tjänstgöra som ett led
i tuberkulosbekämpandet genomföres på vissa andra gårdar, desamma seder
mera även som självständiga företag torde lia sina livsbetingelser. Dessa
betingelser bottna i det svenska jordbrukets behov av ökad specialisering.
Förbundet anser sig av denna anledning böra framhålla önskvärdheten av
att den av styrelserna ifrågasatta utredningen på detta område snarast igångsättes.
I mindre besättningar torde möjligheterna alt genom den kliniska tuberkuloskontrollen
nå fram till tuberkulosfrihet varå sämre än i besättningar där
ungdjuren kunna isoleras. En ofullständig isolering av ungdjuren låter sig
dock i flera fall genomföra även i sådana besättningar. Själva kontrollen
ställer sig i de mindre besättningarna relativt dyrare än i de medelstora och
stora. Med hänsyn till dessa omständigheter är jag ense med styrelserna, alt
bekämpandet av tuberkulosen i de mindre nötkreatursbesättningarna i möjligaste
mån icke bör ske enligt den Ostertagska metoden.
Styrelsernas förslag att till de hushållningssällskap, som anordna klinisk
luberkuloskontroll, årligen skulle ställas vissa belopp till förfogande att användas
till uppmuntran för innehavare av mindre jordbruk att utrensa tuberkulosen
i sina besättningar, finner jag välbetänkt. Genom en sådan bidragsverksamhet,
vid vilken största möjliga frihet bör lämnas hushållningssällskapen,
torde sådana djurägare, som icke själva genom isolering av sina
ungdjur kunna draga fram en fläsk besättning, böra erhålla erforderligt ekonomiskt
stöd för att ersätta sina sjuka djur med tuberkulosfria. I enlighet
med bemyndigande av 1940 års urtima riksdag har Kungl. Majit, i anledning
av inträffad foderbrist, till vissa hushållningssällskap anvisat medel till liknande
ändamål. Nu ifrågavarande bidragsverksamhet synes böra anordnas
i huvudsaklig överensstämmelse med vad styrelserna föreslagit. Som regel
torde djurägarna själva böra stå för viss del av kostnaderna för utrensningen.
flogsta bidrag till en och samma djurägare torde, som styrelserna föreslagit,
böra utgå med 500 kronor och för varje utslaget djur med 100. Såsom
villkor för erhållande av bidrag synes böra gälla bland andra, att djurägare
ställer besättningen under statlig kontroll med tuberkulin. Härutöver finner
jag mig i likhet med styrelserna böra tillstyrka att vederbörande hushållningssällskap,
då så finnes lämpligt, skall kunna föreskriva att besättningen
Kungl. Maj:ts proposition nr 152.
47
anslutes jämväl till kontrollförening (fullständig eller ofullständig kontroll
eller kontroll genom provmjölkningsring). Beträffande nyinköpta djur synes
det tillräckligt örn dessa godkännas av vederbörande hushållningssällskap.
Att som i några yttranden föreslagits införa en bestämmelse av innebörd,
att djurägare som erhållit statsbidrag skulle vara skyldig att behålla sin besättning
under minst två år vid äventyr av .skyldighet att eljest återbetala
statsbidraget, torde av praktiska skäl ej vara lämpligt.
Jag är ense med styrelserna därom att det i varje fall i nuvarande läge
icke är lämpligt att framlägga ett förslag rörande statsunderstöd till upprättande
av kollektiva ungdjursuppfödningsgårdar. Otvivelaktigt skulle emellertid
sådana gårdar ha stor betydelse för utrensningen av tuberkulosen inom
mindre besättningar. I de trakter, där jordbrukarna själva ha intresse för
saken, torde det ej heller böra stöta på större svårigheter att ordna en sådan
uppfödning åtminstone i mindre skala även utan statens direkta stöd.
I några yttranden har föreslagits att mindre besättningar icke skulle få
anslutas till klinisk tuberkuloskontroll. Med hänsyn till att ifrågavarande
bidragsverksamhet icke kan nå alla mindre jordbruk, synes ett förbud i åsyftad
riktning icke böra genomföras. Därest en innehavare av ett mindre jordbruk
kan erhålla bidrag till utrensning av tuberkulosen i sin besättning, bör
han dock, som styrelserna framhållit, icke få vinna anslutning till den kliniska
kontrollen.
VI. Förslag till åtgärder i syfte att förhindra handel nied
tuberkulösa nötkreatur m. m.
Ämbetsverken.
Styrelserna ha lämnat en redogörelse för tidigare framkomna förslag att
genomföra en reglering av handeln med livdjur, speciellt ett av styrelserna
gemensamt den 3 november 1936 avgivet betänkande med förslag till lag
med särskilda bestämmelser örn kreatursköp. I fråga om de principer, som
vid cn reglering av livdjurshandeln i förevarande sammanhang borde gälla,
ha styrelserna anfört.
Att genomföra en reglering av handeln med livdjur är förenat med stora
vanskligheter. Mot de på detta område framförda förslagen av olika innebörd
lia framförts kritiska anmärkningar från skilda håll. Även örn styrelserna
alltjämt hysa den uppfattningen, att en reglering av livdjurshandeln
skulle utgöra ett synnerligen betydelsefullt led i strävandena alt bekämpa
de smittsamma liusjurssjukdomarna, måste likväl stort avseende fästas vid
den omständigheten att en rättslig reglering å delta område knappast bör
genomföras utan alt för densamma vinnes mera allmän förståelse bland dem
som närmast skulle beröras av lagstiftningen. De yttranden, som avgivits
över styrelsernas gemensamma förslag lill lag med särskilda bestämmelser
örn kreatursköp, torde giva vid handen att meningarna örn detta förslag äro
48
Kungl. Maj:ts proposition nr 152.
delade. Måhända kan tiden ännu icke anses mogen lör en mera omfattande
och allmängiltig reglering av handeln nied livdjur. Å andra sidan framgår
av dessa yttranden, att man å olika håll synes vara medveten örn att vissa
åtgärder borde vidtagas å området.
I samband med förevarande utredning lia styrelserna i sitt den 22 januari
1940 avgivna betänkande angående det statsunderstödda bekämpandet av tuberkulos
inom vissa län m. m. understrukit, att nu ifrågavarande spörsmåls
ordnande är ett framträdande djurägarintresse. Det syntes styrelserna därför
ligga nära till hands, att djurägarna själva på frivillighetens väg genom
hushållningssällskapen eller andra organisationer söka åstadkomma en sådan
anordning för livdjurshandeln, som ur skilda synpunkter kan anses tillfredsställande.
Med den omfattning som organisationsväsendet numera tagit
torde det icke heller erbjuda några större svårigheter för exempelvis någon
av deras sammanslutningar att ta sig an handeln med livdjur. Sedan djurägarna
verkligen själva vidtagit försök att reglera handeln med livdjur och
sålunda ådagalagt ett eget intresse för saken, torde böra övervägas vilka lagstiftningsåtgärder
som kunna genomföras för att stödja dessa strävanden.
I styrelsernas utlåtande den 1 augusti 1940 angående statsbidrag till småbrukare
för fullständig utrensning av tuberkulos hos nötkreatur lia styrelserna
rekommenderat alt inom sådana områden, där på grund av inträffad
foderbrist nedslaktning av nötkreatur i större omfattning komme att äga ruin,
livdjursförmedling genom jordbrukarorganisationernas försorg skulle anordnas
i syfte att från nedslaktningen spara friska och produktionsdugliga djur.
1 proposition till 1940 års urtima riskdag, nr 24, genom vilken framlades
förslag i huvudsaklig överensstämmelse med vad styrelserna sålunda förordat,
uttalade föredragande statsrådet, att igångsättandet av en livdjursförmedling
genom jordbrukarnas organisationer torde utgöra ett betydelsefullt
steg framåt mot en sådan anordning överhuvud taget för livdjurshandeln,
som ur skilda synpunkter kunde anses tillfredsställande. Jämväl riksdagen
fann det synnerligen betydelsefullt för livdjurshandeln överhuvud taget att
en dylik organisation komme till stånd.
Av den diskussion som förts rörande styrelsernas tidigare förslag beträffande
handeln med livdjur lärer framgå, att särskilda regler främst ansetts
erforderliga för de tre mest spridda husdjurssjukdomarna, nämligen tuberkulos,
smittsam kastning och smittsam juverinflammation hos nötkreatur.
Sådana sjukdomar som avsågos med epizootilagen förmenades å många håll
icke överhuvud behöva medtagas i en lagstiftning rörande handeln. I detta
sammanhang sakna styrelserna anledning att till närmare undersökning upptaga
andra spörsmål än som kunna lia betydelse för bekämpandet av nötkreaturstuberkulosen.
De bestämmelser som därutinnan anses böra genomföras
torde emellertid framdeles i tillämpliga delar kunna tjäna som förebild
jämväl i fråga örn regler för andra sjukdomar såsom smittsam kastning
och smittsam juverinflammation. Då jordbrukarorganisationerna förklarat
sig villiga att mera allmänt i landet igångsätta livdjursförmedlingar, torde
också skäl tala för att viss erfarenhet av denna verksamhet avvaktas, innan
en reglering av kreaturshandel genom en mera allmängiltig lagstiftning genomföres.
Vid avvägande av de ytterligare åtgärder som för närvarande torde böra
genomföras i syfte att förhindra försäljning av tuberkulossmittade djur
måste stor hänsyn givetvis tagas till djurägarnas egna strävanden å området.
Intresset att endast nötkreatur, fria från tuberkulos, bliva föremål för försäljning
till liv torde numera vara så allmänt att bestämmelserna kunna inskränkas
till att avse sådana åtgärder, som stödja detta intresse. Att uppmärksamma
är att för de tuberkulosfria områdena sådana bestämmelser re
-
Kungl. Majlis proposition, nr 152.
49
dan nu äro genomförda som på ett tillfredsställande sätt torde förhindra såväl
importen dit av tuberkelsmittade djur som försäljning överhuvud taget
inom områdena av i sådant hänseende sjuka djur. Inom dylikt område må
nämligen djurägare icke nied sin besättning införliva annat nötkreatur än
sådant som härrör från besättning, vilken enligt av medicinalstyrelsen utfärdade
föreskrifter är att anse såsom reaktionsfri. Beträffande skyddade områden
gälla regler som tillgodose intresset att endast tuberkulosfria nötkreatur
införas till dessa områden. För handeln inom skyddade områden och för
landet i övrigt synas emellertid kompletterande bestämmelser vara erforderliga.
Jämlikt reglerna för det frivilliga bekämpandet enligt den Bangska metoden
gäller redan nu att nötkreatur som genom köp eller annorledes utifrån
skola införlivas med de djur, vilka äro föremål för skyddsåtgärder mot tuberkulos,
befinnas reaktionsfria vid tuberkulinundersökning, som verkställes
antingen före ankomsten till gården och då om möjligt inom trettio dagar
dessförinnan eller ock efter ankomsten men före införlivandet. Beträffande
bekämpandet enligt den Ostertagska metoden är föreskrivet, att med kreatursbesättning,
ansluten till sådant bekämpande, ej må införlivas nyförvärvat
djur med mindre det dessförinnan undersökts av legitimerad veterinär
och därvid befunnits icke förete tecken på tuberkulos i smittfarlig form.
Vidare gäller att nötkreatur tillhörande besättning, ansluten till den statliga
tuberkuloskontrollen, som vid klinisk-bakteriologisk undersökning befunnits
behäftat med tuberkulos i smittfarlig form, skall åsättas märke, hållas isolerat
från övriga djur inom besättningen samt nedslaktas inom viss kortare
tid efter det djurägaren erhållit kännedom om undersökningens resultat.
Djur, anslutna till tuberkulinkontrollen, som reagerat vid undersökning med
tuberkulin eller eljest anses sannolikt vara tuberkulösa, skola hållas fullständigt
avskilda från ej reagerande djur.
Enligt styrelsernas förslag skulle följande åtgärder, som lia avseende å
handeln med livdjur, vidtagas: Nötkreatur, som vid undersökning med tuberkulin
visat reaktion, skulle förses med särskilt permanent märke (tuberkulosmärke).
För att ett nötkreatur skulle få säljas under beteckningen tuberkulosfritt
eller under annan beteckning, som gåve sken av att djuret vore fritt
från tuberkulos, borde det härröra från en tuberkulosfri besättning och vara
undersökt med tuberkulin på sätt medicinalstyrelsen föreskrivit. Vad som
skulle förstås med en tuberkulosfri besättning borde meddelas av medicinalstyrelsen.
Vidare syntes ett tuberkulosfritt nötkreatur icke böra få uppställas
i annat djurstall och fordon än som vore vederbörligen smittrenat och där
endast tuberkulosfria djur förekonnne. Djur som vore avsedda att överlåtas
under berörda beteckning borde som regel lia undersökts med tuberkulin tidigast
två månader före överlåtelsen samt vara åtföljt av intyg härom. Skedde
överlåtelsen annorledes än å auktion och genom livdjursförmedling, som godkänts
av vederbörande hushållningssällskap, skulle djuret icke behöva särskilt
undersökas omedelbart före överlåtelsen och ej heller behöva vara åtföljt
av veterinärintyg. Tuberkulosfrihetsintyg skulle endast få utfärdas i enlighet
med av medicinalstyrelsen fastställda formulär. Djurens identitet skulle
härvid styrkas genom särskild märkning, som borde angivas i intyget. Nötkreatur,
som vore eller misstänktes vara behäftade med tuberkulos i smitt
liihang
lill riksdagens protokoll 1941. 1 saini. Nr 152. 4
50
Kungl. Maj.ts proposition nr 152.
farlig form, skulle endast få försäljas till slakt. Det borde åligga besiktningsveterinär
att lämna uppgift örn vid slakt påträffad tuberkulos bos nötkreatur.
Märkning av reagerande djur.
Förslaget, att vid tuberkulinundersökning reagerande djur skulle förses
med särskilt märke, har i betänkandet motiverats sålunda.
Av den lämnade redogörelsen torde framgå att gällande regler knappast
på ett tillfredsställande sätt lämna garantier för att djur som vid undersökning
befunnits behäftade med tuberkulos icke utföras i handeln såsom helt
friska djur. Då det allmänna på sätt nu sker med betydande belopp bidrager
till tuberkulosbekämpandet och lämnar djurägarna bidrag till undersökningar
för att avskilja friska djur från sjuka, synes det styrelserna föga konsekvent
att resultaten av tuberkulinundersökningarna icke få bevaras för framtiden.
Genom att åsätta alla djur som vid undersökning med tuberkulin befunnits
reagera ett särskilt märke, tuberkulosmärke, skulle ett stort framsteg
vara vunnet. Tidigare framlagda förslag om sådan märkning lia också vunnit
ett allmänt tillstyrkande. Förslag av dylik innebörd har sålunda tillstyrkts
eller lämnats utan erinran av lantbruksstyrelsen och samtliga hushållningssällskaps
förvaltningsutskott med undantag för Malmöhus läns och
Älvsborgs läns norra. Med den stora omfattning tuberkulinkontrollen erhållit
torde de invändningar som tidigare rests mot ett sådant märkningstvång
numera knappast vara bäriga. Till skillnad mot märkningen av smittfarliga
djur och reagerande djur inom tuberkulosfria områden, vilka djur regelmässigt
skola nedslaktas, åsyftar nu avsedda märkning i första hand icke att
föra djuren ur livdjurshandeln. Avsikten är endast att för köpare utmärka
att djuret icke är fritt från tuberkulos. För den ursprungliga ägaren av djuret
lärer en sådan åtgärd knappast komma att medföra någon ekonomisk förlust.
Även utan märkningstvång torde han icke underlåta att vid försäljningen
omtala att djuret reagerat för tuberkulin. Annorlunda förhåller del
sig däremot vid återförsäljningar. Att märkningstvånget sannolikt skulle
omöjliggöra mera betydande handelsvinster vid sådana försäljningar, förmena
styrelserna icke utgöra ett skäl mot införande av märkning utan snarare
motsatsen. Ha djuren underkastats undersökning med tuberkulin, ofta
med statsbidrag, torde det endast vara ett uttryck för rättvisa att resultaten
härav allmänt få utnytt jas. De stora fördelar som anslutningen till tuberkulinkontrollen
medför och nyttan överhuvud taget att få begagna tuberkulin till
undersökning av djuren, torde utgöra garanti för att detta märkningstvång
icke avskräcker från anslutning till det frivilliga tuberkulosbekämpandet.
Ifrågasatta märkningstvång kan beträffande djur tillhörande besättningar
anslutna till tuberkulinkontrollen lätteligen genomföras på så sätt att märkningen
sättes som ett villkor för anslutning. Härigenom når man emellertid
icke de undersökningar som verkställas av djur och besättningar som stå
utanför den statliga kontrollen. I annat sammanhang lia styrelserna föreslagit,
att tuberkulinundersökningar icke .skulle få företagas utan tillstånd av
medicinalstyrelsen. Märkningstvånget torde på ett praktiskt och enkelt sätt
kunna knytas till detta förslag så att tillstånd till tuberkulinundersökning
icke skulle få lämnas, med mindre djurägaren medgiver märkning av därvid
reagerande djur. Härigenom torde också karaktären av åtgärdernas frivillighet
bibehållas. Ett praktiskt anordnande av själva förfarandet med ansökning
och tillstånd utan onödiga formella procedurer, liksom för närvarande
vid det statliga bekämpandet av tuberkulos, torde kunna förhindra
varje dröjsmål med undersökningarna.
Kunt)!. Maj.ts proposition nr 1 ö2.
51
Styrelserna få alltså föreslå att en allmän regel om märkning av reagerande
djur genomföres på sätt styrelserna nu antytt. Visar det sig att i en
besättning mer än 75 procent av de äldre djuren reagera, torde märkningen
böra omfatta samtliga djur i besättningen över två års ålder. I sådant fall
finnes nämligen grundad anledning antaga att samtliga dessa djur äro tuberkulösa.
Av vad styrelserna i ett tidigare sammanhang anfört framgår, att
medicinalstyrelsen som regel icke torde komma att medgiva tuberkulinundersökning
av en besättning, i vilken finnes anledning misstänka att djuren
mera allmänt komma att reagera.
På medicinalstyrelsen torde få ankomma att fastställa tuberkulosmärkets
utseende. I sakens natur torde ligga att märket bör vara permanent. Det lärer
därför kunna övervägas örn det icke kunde åsättas i form av brännmärke.
Detta märke skulle kunna utgöras av ett T, som inbrännes i djurets högra
kind. Ett brännmärke har den stora fördelen framför ett metallmärke isatt
i örat, att det blir permanent. Styrelserna ha jämväl övervägt, örn icke tuberkulosmärket
kunde åsättas genom lämplig klippning i örat. Redan nu äro
emellertid öronen utnyttjade för ett flertal klippmärken, åsätta genom avelsföreningar
och kontrollföreningar. Genom att brännmärket anbringas i kinden
skadas inga värdefulla delar av huden.
Överlåtelse av <ljur under beteckningen tuberkulosfritt.
Såsom motivering till vad som föreslagits skola gälla för att nötkreatur må
överlåtas under beteckningen tuberkulosfritt eller under annan beteckning,
som giver sken av att djuret är fritt från tuberkulos, lia styrelserna yttrat.
En veterinär kan för närvarande utfärda intyg å tuberkulosfrihet (reaktionsfrihet)
blott efter en undersökning å nötkreatur sorn tidigare måhända
icke stått under kontroll i tuberkuloshänseende. Då högtuberkulösa djur understundom
lia nedsatt reaktionsförmåga, torde resultaten av tuberkulinundersökningar,
i synnerhet beträffande äldre djur, icke anses såsom absolut
säkra. Vid undersökningar å ett antal från olika besättningar, t. ex. hos en
kreaturshandlare, hopsamlade djur måste därför resultaten av undersökningarna
bli mindre tillförlitliga än eljest. Utfärdas på grund av sådana undersökningar
tuberkulosfrihetsintyg, kan det således lätt inträffa att intyget
kommer att avse ett tuberkulöst djur. Säljes detta till en frisk besättning,
ligger det i sakens natur att därigenom kan uppkomma stora skador.
Ett diagnostiskt medel sorn tuberkulin mäste, såsom styrelserna redan
framhållit, begagnas med varsamhet och omdöme. Det torde icke alltid låta
sig göra att ställa diagnos med tillhjälp av enbart sådana undersökningar.
Kännedom örn besättningen i floss helhet och tidigare tuberkulosförhållanden
inom densamma är lika nödvändigt. Bifalles styrelsernas förslag att tuberkulinundersökningar
hädanefter endast skola få utföras efter tillstånd av
medicinalstyrelsen, torde man kunna förutsätta, alt tillstånd till sådana undersökningar
icke lämnas där förutsättningarna för ett rätt bedömande av
resultaten av undersökningarna saknas eller alt i varje fall en övervakning
av detta bedömande kommer att verkställas genom medicinalstyrelsen. Även
för sådant fall förefinnes emellertid enligt styrelsernas uppfattning behov avregler
i nu berört hänseende.
I kungörelsen den 21 juli 19158 (nr 539) angående tilläggspris för mjölk
från vissa nötkreatursbesättningar har lämnats en definition å vad som
förstås med att en besättning står under statlig kontroll med tuberkulin. Enligt
denna definition skall undersökning av sådan besättning med tuberkulin lia
företagits och i fortsättningen företagas under iakttagande av de villkor, som
52
Kanyl. Maj:ts proposition nr 152.
linnas intagna i kungörelsen den 30 juni 1934 (nr 402) om vissa åtgärder
mot tuberkulos hos nötkreatur ävensom de särskilda i anslutning därtill av
medicinalstyrelsen utfärdade föreskrifter. Har besättningens innehavare erhållit
kännedom örn att förekomst av tuberkulos inom besättningen, genom
obduktion eller bakteriologisk undersökning eller på annat sätt, ådagalagts
utan samband nied att besättningen undergått tuberkulinundersökning, skall
kontrollundersökning nied tuberkulin av besättningen företagas före utgången
av andra kalendermånaden därefter. Förekommer reaktion vid tuberkulinundersökning,
skall kontrollundersökning verkställas före utgången av nionde
kalendermånaden därefter. Reagerande djur måste avskiljas från den övriga
besättningen senast femton dagar efter undersökningen. Därest reaktion icke
förekommit vid undersökning med tuberkulin, behöver kontrollundersökning
icke företagas förrän inom utgången av den tjugufjärde kalendermånaden
därefter samt i fråga örn besättning inom skyddat område inom trettiosjätte
kalendermånaden därefter. Beteckningen tuberkulosfri besättning borde enligt
styrelsernas mening hädanefter icke få åsättas andra besättningar än som
anses stå under statlig kontroll med tuberkulin.
För att nötkreatur vid överlåtelse skall få angivas som tuberkulosfritt torde
till en början böra gälla att djuret härrör från tuberkulosfri besättning. Vad
som i detta sammanhang skall förstås med enheten besättning lärer i varje
.särskilt fall framgå av medicinalstyrelsens registrering. Alla till tuberkulinkontrollen
anslutna besättningar finnas nämligen registrerade hos medicinalstyrelsen.
Det enskilda djuret måste vidare ha undersökts med tuberkulin
och därvid icke visat reaktion. Tillhör djuret en besättning där vid senaste
undersökning med tuberkulin inget djur visat reaktion torde det vara tillräckligt
med en undersökning. I annat fall synes även böra krävas att djuret,
därest det icke är linder sex månaders ålder, bestått minst en tidigare undersökning
med tuberkulin. För att erhålla fullt betryggande kontroll torde
varje djur, som skall saluföras såsom tuberkulosfritt, böra vara åtföljt av
veterinärintyg därom och djuret i så fall vara undersökt i samband med utfärdandet
av intyget. Det lärer emellertid ej få anses tillfredsställande ens
med dessa regler. Ett djur som uppfyller nu angivna villkor bör ej få säljas
under beteckningen tuberkulosfritt örn det därefter sammanförts med tuberkulösa
djur. Självfallet kan genom en sådan sammanföring risk för nedsmittning
av de friska djuren uppkomma. På grund härav borde djur icke få
saluföras under beteckningen tuberkulosfritt med mindre det föres direkt från
en tuberkulosfri besättning till köparens ladugård eller eljest endast uppställes
i djurstall, där allenast tuberkulosfria djur förekomma. Av samma
skäl måste gälla, att djuren icke få uppställas i ladugård eller fordon, som
icke vederbörligen smittrenats. Vidare måste giltighetstiden för tuberkulosfrihetsintygen
begränsas till viss kortare tid, lämpligen två månader.
Regler av nu angiven innebörd kunna måhända synas i viss mån betungande
för djurägarna och handeln med livdjur. Särskilt torde bestämmelsen
örn obligatorisk veterinärundersökning och utfärdande av intyg för varje djur
som skall försäljas såsom tuberkulosfritt komma att medföra svårigheter och
kostnader för djurägarna. Det må emellertid framhållas att vid auktioner,
anordnade av avelsföreningar och jordbruksorganisationer, redan nu tämligen
allmänt förfarits i enlighet nied vad styrelserna här föreslagit.
Vid försäljningar å auktioner torde förslaget alltså knappast få anses för
strängt. Då det därvidlag regelmässigt kommer att bli fråga om avyttring
av ett flertal djur, torde kostnaderna för och besväret med veterinärbesök icke
få samma betydelse som då det endast är meningen att överlåta ett eller
annat djur. För sistnämnda fall, särskilt då överlåtelsen sker direkt från djurägare
till djurägare, står det fullt klart för styrelserna att nu föreslagna regler
Kungl. Maj:ts proposition nr h~>!
53
äro alltför stränga. Givetvis måste även vid sådana försäljningar föreskrifterna
om djurets frihet från tuberkulos noga upprätthållas, d. v. s. varje djur
som utbjudes under beteckningen tuberkulosfritt eller under annan beteckning
som ger sken av att djuret är fritt från tuberkulos (t. ex. reaktionsfritt,
tuberkulinundersökt, från reaktionsfri besättning) måste härstamma från tuberkulosfri
besättning och vara undersökt med tuberkulin och därvid icke
visat reaktion minst två gånger eller, om djuret är under sex månaders ålder
eller härrör från besättning där vid senaste undersökning samtliga djur icke
visat reaktion, undersökts minst en gång. För nu avsedda försäljningar synes
däremot kontrollen över att försålda djur verkligen uppfylla angivna villkor
i någon mån kunna eftersättas. Viss kontroll är enligt styrelsernas mening
givetvis nödvändig. En tillfredsställande sådan torde emellertid kunna anordnas
utan att åsamka djurägarna någon egentlig kostnad. Som styrelserna
redan anmärkt förväntas att jordbrukarnas egna organisationer, främst slakteriföreningarna,
mera allmänt komma att igångsätta en livdjursförmedling.
Vid en sådan verksamhet lära organisationerna i förekommande fall anlita
den speciella sakkunskap som finnes företrädd bos hushållningssällskapens
veterinärer och husdjurskonsulenter. Det torde alltså vid försäljningar, förmedlade
under nu antydda förhållanden, kunna förutskickas att lämnade
uppgifter exempelvis örn djurs tuberkulosfrihet kontrolleras på ett betryggande
sätt. Med hänsyn till det nu anförda få styrelserna föreslå, att försäljning av
tuberkulosfria nötkreatur annorledes än å auktion skulle få ske utan att djuren
voro åtföljda av veterinärintyg, därest försäljningen ägde rum genom en av
hushållningssällskapet godkänd livdjursförmedling. Ha två djurägare vid
sidan av sådan förmedling träffat överenskommelse om köp av visst djur,
torde det stå förmedlingen eller sällskapet fritt att efter förfrågan hos vederbörande
veterinär beträffande djurets friskhet och erforderlig registrering godkänna
överlåtelsen. Hela proceduren skulle utan olägenhet kunna förenklas så
att sällskapen uppdraga åt sin tuberkulosavdelning att öva erforderlig kontroll
över sådana överlåtelser från djurägare till djurägare. I så fall kunde
en köpare endast genom ett telefonsamtal med tuberkulosavdelningen få bekräftat
att ifrågasatt överlåtelse kan godkännas. Det uppenbara intresset för
djurägaren att på detta sätt erhålla visshet örn att de djur han ämnar införa
i sin egen besättning icke kunna anses sjuka torde medföra att besväret icke
kommer att kännas betungande för djurägarna. För erhållet godkännande till
överlåtelse borde djurägaren icke lia att gälda annat än en mindre registreringsavgift,
örn en eller annan krona. Har verklig förmedling verkställts, bör
givetvis en lämpligt avvägd provision utgå. Handhaves sådan förmedling av
jordbrukarorganisation, torde man kunna utgå från att medlemmarnas utgifter
därför skola bliva de minsta möjliga.
Intgg om tuberkulos/riket.
Sitt förslag angående intyg örn tuberkulosfrihet lia styrelserna motiverat
sålunda.
Styrelserna lia redan framhållit ali sjuka djur försålts som tuberkulosfria
på grund av att förväxling — medveten eller omedveten — kommit att företagas
mellan det med tuberkulosfrihctsintyget avsedda djuret och det försålda
djuret. Härmed liro styrelserna inne på ett problem av omfattande
räckvidd. Det är nämligen ej endast vid utfärdande av veterinärintyg som
svårigheter uppkomma för djurens identifiering. Samina är förhållandet vid
upprättande av andra avhandlingar angående djur, I. ex. försäkringsbrev,
köpekontrakt samt intyg angående härstamning och avkastning. Mest ratin
-
54
Kungl. Maj:ls proposition nr 152.
nella lösning av detta problem vore måhända att införa obligatorisk märkning
av alla djur. Ett dylikt system skulle kunna tänkas anordnat så att
varje besättning finge ett bestämt nummer. För varje län borde i så fall
upprättas en serie. De olika länen kunde åtskiljas genom bokstavsbeteckningar.
Varje djur inom de enskilda besättningarna åsättes slutligen ett särskilt
löpnummer. Beteckningen L 175 65 skulle alltså avse djuret nr 65 i
besättningen nr 175 i Kristianstads län. Denna beteckning kunde åsättas
varje handling som utfärdades rörande djuret och alltså få betydelse å alla
områden där djurets identitet måste fastslås. Förflyttas djur till annan besättning,
skulle det givetvis behålla sin ursprungliga beteckning som genast
skulle giva besked örn djurets härkomst. Åsättandet av märket kunde ske
dels genom bränning dels ock genom klippning. Varje besättning skxdle ha
ett brännjärn med länsbokstaven och besättningens nummer. Det löpande
djurnumret kunde inklippas under lämplig kontroll. Även om ett sådant
system skulle lia obestridliga fördelar, står det klart för styrelserna att dess
genomlörande är förenat med vissa svårigheter samt kräver en ganska omfattande
utredning icke minst i fråga örn lämpligaste sättet att utföra märkningen.
En sådan utredning ligger vid sidan av den nu styrelserna anförtrodda.
Redan av detta skäl anse sig styrelserna ej böra ingå på en lösning
av detta spörsmål i dess större sammanhang. Identitetsfrågan vid utfärdande
av tuberkulosfrihetsintyg torde alltså för närvarande få avgöras på annat
sätt.
Att i veterinärintyg genom beskrivning eller på liknande sätt lämna ett tillförlitligt
signalement å ett nötkreatur lärer knappast låta sig göra. En tillfredsställande
anordning härutinnan vore enligt styrelsernas uppfattning att
intyg icke finge utfärdas med mindre djuret samtidigt åsattes ett märke nied
nummer som tillika anmärkes i intyget. Märkenas närmare utseende torde
böra fastställas av medicinalstyrelsen. För varje län bör uppgöras en serie
med länsbokstav och löpande nummer. Det torde böra få ankomma på länsveterinärerna
att distribuera märkena till veterinärerna i respektive län. Märket
synes böra fastsättas i djurets vänstra öra och det torde kunna konstrueras
så att mer än en användning omöjliggöres. Djur anslutna till s. k. fullständig
ladugårdskontroll rörande avkastning och utfodring äro redan nu
märkta i huvudsaklig överensstämmelse med det system som styrelserna här
ovan förordat för alla djur. I den mån en besättning sålunda är på ett tillfredsställande
sätt identifierad, kan vid utfärdande av veterinärintyg givetvis
befintligt märke komma till användning.
I intyget bör icke endast angivas det märke som åsatts djuret utan även
den besättning varifrån djuret härrör och dagen för tuberkulinundersökningen
å djuret. Formulär till intyg torde böra upprättas av medicinalstyrelsen.
Smitt farliga nötkreatur.
Såsom motivering lill förslaget om förbud att överlåta nötkreatur, som är
eller misstänkes vara behäftat med tuberkulos i smittfarlig form, annat än
till slakt ha styrelserna anfört följande.
Vid sidan av nu föreslagna regler i syfte att skydda en köpare från inköp
av tuberkulösa nötkreatur torde kunna ifrågasättas, om icke ytterligare skydd
borde beredas mot försäljning av djur behäftade med tuberkulos i smittfarlig
form. I allmänhet torde kännedom om förekomsten av sådan tuberkulos
icke yppas annat än i samband med undersökningar, som verkställas enligt
reglerna för det statliga bekämpandet av tuberkulos. Vissa föreskrifter äro
Kungl. Majus proposition nr 152.
55
också utfärdade för att förhindra försäljning av sådana smittfarliga nötkreatur
såsom livdjur. Av styrelsernas förut angivna principiella uppfattning är
det icke styrelsernas avsikt att i detta sammanhang framlägga förslag, som
mera allmänt skulle försvåra handeln med livdjur. Emellertid har det inträffat
att djurägare, som varit ansluten till det kliniska bekämpandet av tuberkulos,
försålt smittfarliga djur tili liv. Ett sådant förfarande medför givetvis
uteslutning ur bekämpandet och viss betalningsskyldighet gentemot
det hushållningssällskap som anordnat bekämpandet. I och för sig torde ett
sådant överträdande av reglerna för det frivilliga bekämpandet icke kunna
straffas. Kan gärningsmannen därigenom anses lia varit vållande till utspridande
av smittsam och farlig kreaturssjuka, följa enligt 19 kap. 22 § första
stycket strafflagen straff med fängelse i högst sex månader eller böter. För
ådömande av straff enligt detta lagrum lärer emellertid krävas att kreaturssjuka
verkligen blivit utspridd, d. v. s. att annat djur drabbats av sjukdomen.
Jämlikt andra stycket samma paragraf skola böter ådömas för vållande till
fara för utspridande av smittsam och farlig kreaturssjuka. Sådan fara är
givetvis för handen om man överlåter ett bevisligen smittfarligt djur. Emellertid
synes det styrelserna av flera skäl uttryckligen böra stadgas förbud
att annat än för slakt överlåta nötkreatur, som är behäftat med eller beträffande
vilket grundad anledning finnes till antagande att det är behäftat med
tuberkulos i smittfarlig form. överträdelse av sådant förbud skulle då medföra
straff enligt 19 kap. 17 § andra stycket strafflagen, vilket för den händelse
sjuka ej kommer av gärningen stannar vid böter. Straff skulle icke
kunna inträda i andra fall än då säljaren själv är övertygad om eller har
grundad anledning misstänka att djuret är smittfarligt.
Slaktkontroll.
Styrelserna lia erinrat, alt inom tuberkulosfria områden en väsentlig del
av tuberkuloskontrollen utövas vid köttbesiktningen. Även utanför dessa områden
hade besiktningsveterinärerna redan nu frivilligt i växande omfattning
lämnat uppgifter till hushållningssällskapens tuberkulosavdelningar. Betydelsen
härav torde ur kontrollsynpunkt vara mycket stor. Skyldighet för veterinärerna
att lämna sådana uppgifter syntes därför uttryckligen böra stadgas.
överenskommelse om själva översändandet av uppgifter torde kunna
träffas mellan besiktningsveterinärerna och hushållningssällskapen. Beträffande
tuberkulosfria besättningar syntes uppgifter i detta hänseende örn möjligt
böra lämnas även till djurägaren.
Yttrandena.
Föreslagna bestämmelser avseende att förhindra överlåtelse
av tuberkulösa livdjur till friska besättningar ha i
allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erinran i de avgivna yttrandena.
Endast i ett yttrande bär förslaget i denna del avstyrkts. I några yttranden
har påkallats vissa lättnader i föreslagna bestämmelser.
Förvaltningsutskottet i Stockholms län och stad har ansett förslaget innebära
ett avsevärt steg framåt i fråga örn önskad reglering av livdjurshandeln.
Med den omfattning tuberkulosbekämpandet för närvarande hade
kunde föreslagna bestämmelser endast medverka till ökad trygghet för innehavare
av under luberkuloskontroll .stående besättningar.
56
Kalml. Majlis proposition nr 152.
Förvaltningsutskottet i Blekinge län Ilar — med instämmande av länsstyrelsen
i länet — förmenat att, trots den förbättring genomförandet av de
framlagda förslagen skulle medföra, risken för olämpliga livdjursinköp alltjämt
kvarstode. Kontrollen häröver vore ingalunda lätt att göra fullt effektiv,
men utskottet trodde knappast, att man med officiella bestämmelser
kunde komma längre än som föreslagits i betänkandet. Lantbrukarnas egna
sammanslutningar hade här ett stort verksamhetsfält.
I yttrandet från förvaltningsutskottet i Östergötlands län har andragits.
För sin del anser förvaltningsutskottet det synnerligen viktigt, att på lagstiftningens
väg åtgärder vidtagas för att förhindra den alltjämt pågående
och ur olika synpunkter icke önskvärda handeln med tuberkulösa livdjur.
Förvaltningsutskottet är av den uppfattningen, att styrelsernas förslag i förevarande
hänseende i ett på det hela taget lyckligt sätt, därest det genomföres,
torde tillgodose de under de senaste åren allt starkare framförda kraven
från jordbrukarnas sida, att avlägsna de missförhållanden, som råda i samband
med berörda handel.
Även om de ifrågasatta bestämmelserna kunna förefalla väl rigorösa, när
det gäller överlåtelse av tuberkulosfria djur djurägare emellan, anser förvaltningsutskottet
likväl, att förslaget i sin helhet torde, örn det genomföres,
medföra så betydande fördelar, att större avseende knappast bör fästas
vid berörda omständighet.
Jämväl förvaltningsutskottet i Kronobergs län har förklarat sig icke lia
något att erinra mot föreslagna åtgärder för att hindra handel med tuberkulösa
livdjur. Sveriges lantbruks förbund har funnit föreslagna bestämmelser
i stort sett väl motiverade och avpassade.
Förvaltningsutskottet i Malmöhus län, som avstyrkt förslaget, har anfört:
Mot kravet att alla reagerande djur skola märkas har utskottet, som i betänkandet
refererats, på det allvarligaste opponerat sig. Utskottet vidhåller
fortfarande bestämt sitt avvisande och kan icke finna däremot åberopade
skäl på något sätt bäriga.
Vidare föreslås att med reaktionsfri besättning endast skulle få införlivas
djur berättigat att överlåtas under beteckningen reaktionsfritt och med kliniskt
undersökt besättning endast djur, som godkänts av den som anordnar
den kliniska kontrollen. För att djur skall få betecknas tuberkulosfritt fordras
bland andra stränga villkor, att om överlåtelsen skett å auktion eller annorledes
än genom förmedling, som godkänts av hushållningssällskapet, att
djuret är åtföljt av särskilt veterinärintyg. Vad först beträffar av hushållningssällskap
godkänd livdjursförmedling omtalas dylik även i bestämmelserna
angående särskilt anslag för utrotande av tuberkulos inom mindre
besättningar. Malmöhus läns hushållningssällskap har för sin del godkänt
den livdjursförmedling, som bedrives av föreningen skånska andelsslakterier
u. p. a. Denna förmedling är helt avgiftsfri och arbetar efter den
principen, att den som utbjuder djur till salu skall lämna tydliga och fullständiga
uppgifter örn dessa samt gentemot köparen svara för uppgifternas
riktighet. Förmedlingen omfattar alla slags djur, reaktionsfria, kliniskt undersökta
och helt okontrollerade, vilket är helt naturligt, då djurägare inom
alla dessa kategorier, ej minst den sista, finnas inom föreningens medlemsstock.
Det synes emellertid näppeligen riktigt att tillerkänna dylik förmedling
något monopol eller ens företrädesställning. Vad sedan beträffar
kravet på veterinärintyg för alla å aiddionen eller under hand utan anli
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 152.
57
tande av godkänd livdjursförmedling sålda nötkreatur blir detta en allt för
hård belastning på den legitima kreaturshandeln både med avseende å tidsutdräkt
och kostnader. Man behöver härvid blott peka på försäljningen av
spädkalvar till liv eller de livdjursauktioner på djur hopsamlade inom hela
länet, som föreningen skånska andelsslakterier till delägarnas stora tillfredsställelse
sedan längre tid anordnat.
Den enda riktiga lösningen av frågan om livdjurshandeln synes vara att
köparen själv skall se upp med vad han förvärvar. Säljaren bör ej förmenas
rätt lämna fullständiga uppgifter örn salubjudna djur, däribland örn
deras hälsotillstånd och förhållande i tuberkulosavseende. För riktigheten
av sina uppgifter skall säljaren svara gentemot köparen. Hushållningssällskap
och andra förmedlare böra inskränka sig till att vidareföra säljarens
uppgifter samt upplysa om för förmedlaren kända betydelsefulla förhållanden.
Tanken att hushållningssällskapets medgivande skulle inhämtas så
snart någon djurägare med en kliniskt undersökt besättning önskade inköpa
en ko synes orimlig.
Vad i betänkandet föreslås örn individuell märkning av djur beträffande
vilka veterinarintyg av ovan omförmält slag utfärdas, synes ävenledes alldeles
ogenomförbart i praktiken.
I flera yttranden har, såsom nämnts, påkallats vissa lätlnader i föreslagna
bestämmelser. Sålunda har länsstyrelsen i Östergötlands län ifrågasatt,
om icke föreskrifterna rörande överlåtelse av djur, som angåves vara tuberkulosfritt,
borde mildras, åtminstone såvitt anginge den ej yrkesmässiga
kreaturshandeln. I motsatt fall torde förordningen i denna del, enligt länsstyrelsens
uppfattning, komma att verka betungande för vissa djurägare och
fara föreligga, att bestämmelserna i avsevärd utsträckning ej komme att
efterföljas.
Avelsförcningen för svensk röd och vit boskap har anfört följande.
Föreslagna bestämmelser finner avelsföreningen i hög grad hindrande för
handeln med kalvar, vilken dock försiggår i stor omfattning och är av ej
ringa betydelse. Anlitande av veterinär i och för tuberkulinundersökning av
varje kalv, som eventuellt skall avyttras till liv, kommer att medföra avsevärda
kostnader för uppfödaren. Avelsföreningen ifrågasätter därför, om
icke överlåtelse av nötkreatur, under sex månader gammalt, under beteckningen
tuberkulosfritt kunde ske utan särskild tuberkulinundersökning i
sådant fall, då ledaren för tuberkulosbekämpandet inom det område, där
djuret är fött, härtill gåve sitt samtycke.
Det synes avelsföreningen mindre välbetänkt, att föreslagna bestämmelser
i fråga örn överlåtelse av djur i ena fallet äro så stränga, att djur ej får
överlåtas utan veterinärintyg och särskild märkning, medan i det andra
såsom säges i betänkandet, köparen »endast genom ett telefonsamtal med
tuberkulosavdelningen» kunde få bekräftat att ifrågasatt överlåtelse kan godkännas.
Avelsföreningen vill kraftigt understryka behovet av märkning av djur,
där sådant erfordras. Föreningen anser sig dock ej kunna förorda något fullt
betryggande märkningsförfarande i fråga örn nötkreatur. Med stöd av den
erfarenhet på området, som inom avelsföreningen vunnits, får föreningen
i stället förorda, att frågan örn sältet för märkning av nötkreatur för sådant
ändamål, som här avses, upptages till prövning med hänsynstagande lill all
den erfarenhet, som på området vunnits.
58
Kungl. Maj.ts proposition nr 152.
Departements
chefen.
Länsstyrelsen och länsveterinären i Jönköpings län, länsveterinären i Kristianstads
län samt föreståndaren för Kristianstads läns hushållningssällskaps
tuberkulosavdelning anse, att någon extra tuberkulinundersökning i omedelbar
anslutning till överlåtelse av tuberkulosfritt nötkreatur ej skulle behöva
verkställas.
Föreslagna bestämmelse i fråga örn slaktkontroll har föranlett
vissa uttalanden från veterinär! håll. Sålunda har föreståndaren för Östergötlands
läns hushållningssällskaps tuberkulosavdelning ansett föreslagna anordning
bliva av synnerligen stort värde, då det därigenom skulle skapas
möjlighet att få en överblick över tuberkulosförekomsten.
Länsveterinären i Malmöhus län finner det tveksamt, huruvida det högs!
betydande arbete och de praktiska svårigheter som det ifrågasatta stadgandet
komme att medföra, icke minst för tuberkulosavdelningarna genom
föreslagna anteckningsskyldighet, verkligen kunde anses motiverade av det
säkerligen i många fall ringa utbytet. Åtminstone till en början torde del
vara välbetänkt att begränsa anmälningsplikten till fall av mera avancerad
och utbredd tuberkulos. Liknande synpunkter ha även framförts av föreståndaren
för Malmöhus läns hushållningssällskaps tuberkulosavdelning.
Som jag inledningsvis framhållit torde det vara påkallat att vidtaga särskilda
åtgärder för att bevara de framsteg som redan vunnits i bekämpandet
av nötkreaturstuberkulosen. De flaska besättningarna måste skyddas från
smitta utifrån. En av de allra vanligaste anledningarna till att sjukdomen
införes i en frisk besättning är att ett smittfarligt djur införlivats med besättningen.
De regler, som nu gälla utanför de tuberkulosfria områdena rörande besättningar
ställda under statlig kontroll med tuberkulin, torde icke på ett
tillfredsställande sätt skapa garantier för att endast friska djur införlivas med
de kontrollerade besättningarna. Att detta ur flera synpunkter icke kan anses
tillfredsställande finner jag uppenbart. Det blir härvidlag icke endast den
enskilde djurägaren som kan lida kännbara förluster. Även för staten kunna
bristerna i gällande bestämmelser medföra ökade utgifter. Så snart tuberkulosen
vinner ytterligare spridning, utvidgas automatiskt uppgifterna för
det statliga bekämpandet. Redan nedlagda kostnader i kampen mot sjukdomen
gå förlorade. Det torde alltså vara av stor betydelse för såväl de enskilda
djurägarna som staten, att åtgärder i syfte att särskilt skydda de friska besättningarna
från sjukdomen vidtagas. Även örn sådana åtgärder, som jag
redan framhållit, kunna medföra vissa inskränkningar i den enskildes handlingsfrihet,
torde de dock böra genomföras, då de lia till syfte att skydda
djurägarna själva för förluster.
Styrelsernas förslag i vad de avse åtgärder för alt förhindra överlåtelse av
tuberkulösa djur till friska besättningar lia i de flesta yttrandena blivit direkt
tillstyrkta eller lämnade utan erinran. Även jag anser de bestämmelser
styrelserna härutinnan föreslagit ägnade att i väsentliga delar på ett tillfredsställande
sätt lösa ifrågavarande spörsmål. I likhet med vad som uttalats i
några yttranden finner jag dock att de ifrågasatta föreskrifterna i vissa llän
-
Kungl. Mcij.ts proposition nr 152.
59
seenden böra mildras. I motsatt fall torde, som länsstyrelsen i Östergötlands
län framhållit, bestämmelserna komma att verka alltför betungande för vissa
djurägare och fara kan föreligga alt reglerna i avsevärd utsträckning ej
komma att efterföljas.
Vad styrelserna till en början föreslagit rörande märkning av nötkreatur,
som reagerat vid undersökning med tuberkulin, kail jag i stort sett biträda.
Det förtjänar emellertid framhållas, att märkningen av reagerande djur ingalunda
skall innebära att andra djur än sådana, som efter klinisk-bakteriologisk
undersökning visat sig vara behäftade med tuberkulos i smittfarlig form,
skola nedslaktas. Ifrågavarande märkning har endast till syfte att för en köpare
av djuren lämna upplysning örn vad som iakttagits vid en undersökning,
vilken i allmänhet verkställts på statens bekostnad. Som styrelserna
framhållit torde märkningen icke komma att medföra någon olägenhet för
den lojale djurägaren, vilken redan nu, oberoende av märkning, icke avyttrar
ett honom veterligen tuberkulöst livdjur utan att lämna upplysning därom.
I ett hänseende har jag dock ansett mig böra förorda en jämkning i styrelsens
förslag. Därest vid tuberkulinundersökning av en nötkreatursbesättning
minst 75 procent av djuren över två års ålder visat reaktion, avser förslaget
att samtliga djur över nämnda ålder i besättningen skola märkas. Enligt
mitt förmenande bör det lämnas möjlighet för medicinalstyrelsen att meddela
undantag från denna regel.
Hur den föreslagna märkningen närmare skall utföras, torde böra bestämmas
av medicinalstyrelsen. I detta sammanhang anser jag mig dock
böra särskilt framhålla vikten av att medicinalstyrelsen vid tillämpningen
av märkningsregeln tillser att endast djur som visat reaktion på grund avinfektion
med bovina tuberkelbakterier bliva åsätta märken.
För närvarande saknas bestämmelser örn vad som skall förstås med en
tuberkulosfri besättning och ett tuberkulosfritt djur. Säkerligen har redan
frånvaron av sådana regler medfört betydande olägenheter vid handeln med
livdjur. I likhet med styrelserna finner jag därför, att erforderliga föreskrifter
nu böra meddelas.
Jag anser mig i huvudsak kunna biträda styrelsernas förslag att det skall
vara förenat med straffpåföljd att överlåta ett nötkreatur under beteckningen
tuberkulosfritt eller under annan beteckning, som giver sken av att
djuret är fritt från nämnda sjukdom, nied mindre djuret härrör från besättning
eller del därav, som enligt av medicinalstyrelsen utfärdade bestämmelser
är att anse såsom tuberkulosfri, och på sätt styrelsen föreskriver undersökts
med tuberkulin och därvid icke visat reaktion. Likaledes är jag ense
med styrelserna därom att ett djur, som överlåtes under berörda beteckning,
icke må sammanföras med tuberkulösa nötkreatur eller uppställas i stall eller
fraktas med fordon, som icke dessförinnan smittrenats. I anslutning till vad
som påpekats av avelsföreningen för svensk röd och vit boskap bör en kalv
som härrör från en tuberkulosfri besättning i vissa fall få överlåtas under
beteckningen tuberkulosfri även örn djuret icke undersökts med tuberkulin.
Vid överlåtelse av ungdjur under eli års ålder från en besättning, där vid
de två senaste tuberkulinundorsökningarna något tuberkulöst djur icke på
-
60
Kungl. Maj:ts proposition nr 152.
träffats, synes sålunda ej behöva krävas att dessa undersökts med tuberkulin.
Ifrågavarande bestämmelse torde böra givas det innehåll, att det får
ligga i medicinalstyrelsens hand att avgöra när även tuberkulinundersökning
av salufört djur måste krävas.
Mera tveksam är frågan örn kontroll å efterlevnaden av den av mig nu förordade
regeln. Mest effektivt torde härvidlag, som styrelserna också framhållit,
vara, att varje djur som skall överlåtas undersökes med tuberkulin
omedelbart dessförinnan samt vid själva överlåtelsen åtföljes av intyg örn
tuberkulosfrihet. En sådan regel är emellertid betungande för djurägarna.
Styrelserna lia också funnit att den i varje fall icke borde tillämpas vid
underhandsförsäljningar djurägare emellan. Att härutinnan avstå från varje
slag av kontroll synes å andra sidan ej tillfredsställande. Jag har redan
tidigare vid flera tillfällen framhållit, att livdjursförmedlingen borde övertagas
av djurägarnas egna organisationer och då närmast av slakteriföreningarna.
En sådan utveckling skulle uppenbarligen medföra förmåner
för djurägarna i skilda hänseenden. På flera håll i landet finnas också numera
sådana förmedlingar anordnade antingen av hushållningssällskapen
eller av slakteriföreningarna. Vid dessa förmedlingar torde, som styrelserna
framhållit, kunna förutsättas, att organisationerna själva kontrollera djurens
egenskaper i ifrågavarande hänseende. Som uppgifter om verkställda tuberkulinundersökningar
finnas tillgängliga hos hushållningssällskapens tuberkulosavdelningar,
låter sig denna kontroll i praktiken lätt genomföra. Även
vid rena underhandsförsäljningar två jordbrukare emellan skulle köparen
kunna förvissa sig om utbjudna djurs beskaffenhet i tuberkuloshänseende
genom förfrågan hos hushållningssällskapet. Med hänsyn härtill synas betänkligheter
ej böra möta att nötkreatur få överlåtas under beteckningen tuberkulosfritt
utan att vara åtföljt av veterinärintyg, därest hushållningssällskapet
godkänner överlåtelsen. Sällskapen skulle härvidlag icke blott kunna
godkänna överlåtelser under hand mellan jordbrukare utan även, där så anses
lämpligt, kunna auktorisera viss livdjursförmedling inom sitt område.
I sistnämnda fall torde böra förutsättas, att förmedlingen vid varje tillfälle
kontrollerar lämnade uppgifter om djurens beskaffenhet i tuberkuloshänseende.
Ett godkännande av hushållningssällskapet synes lämpligen, där så
anses betryggande, kunna avse även auktioner anordnade av jordbruksorganisation.
Vid alla andra än av hushållningssällskapen godkända överlåtelser
böra nötkreatur som betecknas tuberkulosfria vara åtföljda av veterinärintyg
härom. I likhet med vad som föreslagits i ett par yttranden synes
emellertid icke behöva krävas, att djuren undersökas i samband nied varje
överlåtelse. Har vederbörlig kontrollundersökning ägt rum inom betryggande
tid dessförinnan, bör detta vara tillräckligt och intyget i sådant fall kunna
inskränkas till vederbörligen bestyrkt utdrag ur senaste lista rörande verkställda
tuberkulinundersökningar.
I fråga örn utfärdade tuberkulosfrihetsintyg ha styrelserna angivit att dessa
så till vida missbrukats att, då djurens identitet ej angåves på ett betryggande
sätt i intygen, ett och samma intyg ej sällan kommit till användning
för flera djur. Styrelsernas förslag att undgå sådant missbruk av intygen
Kungl. Maj.ts proposition nr 152.
61
— nämligen att djuret vid utfärdande av intyg om tuberkulosfrihet skulle
vara försett med identitetsmärke som särskilt anmärkes i intyget — anser jag
mig kunna tillstyrka.
Styrelsernas förslag, att djur som är eller misstänkas vara behäftat med
tuberkulos i smittfarlig form ej må överlåtas annat än för omedelbar nedslagning,
har icke föranlett någon erinran i de avgivna yttrandena. Jag biträder
förslaget även i denna del.
I syfte att även utanför de tuberkulosfria områdena i tuberkulosbekämpandet
utnyttja de iakttagelser, som göras vid köttbesiktningen, finner jag i
likhet med styrelserna lämpligt att besiktningsveterinärerna ålägges anmälningsskyldighet
om påträffad tuberkulos hos nötkreatur.
VII. Förslag rörande pristillägg för mjölk härrörande från besättningar
ställda under statlig tuberkuloskontroll.
Gällande bestämmelser.
Enligt kungörelsen den 21 juli 1938 (nr 539) angående tilläggspris för
mjölk från vissa nötkreatursbesättningar åligger det innehavare av mejeri,
som mottager mjölk från minst två leverantörer, därest han vill komma i
åtnjutande av prisutjämningsbidrag jämlikt de föreskrifter som äro meddelade
angående användningen av medel som inflyta genom upptagande av
mjölkavgift, att erlägga tilläggspris med minst 0.2 öre för kilogram mjölk
från nötkreatursbesättning som står under klinisk tuberkuloskontroll. För
mjölk från besättning, vilken i sin helhet står under statlig kontroll med tuberkulin,
utgår tilläggspris, som icke må understiga 0.4 öre för kilogram och
ej heller dubbla beloppet av det tilläggspris som vid mejeriet utgår för mjölk
från besättning som står under klinisk tuberkuloskontroll.
Ämbetsverken.
Styrelserna ha inledningsvis framhållit, att gällande system med obligatoriska
pristillägg för mjölk från kreatursbesättningar, som vore ställda under
statlig kontroll i tuberkuloshänseende, innebure, att prisdifferentieringen reglerades
vid varje mejeriföretag (mejeriförening eller mejerifusion) såsom
enhet. För leverantörerna till ett och samma mejeriföretag inbördes kunde
den fastställda prisdifferentieringen alltid upprätthållas. Jämförde man åter
de pris, som erhölles vid leveranser från tuberkuloskontrollerade besättningar
vid skilda mejeriföretag, komme dessa att ställa sig olika beroende på den
relativa anslutningen till bekämpandet inom företagens inköpsområden. Innehavare
av en nötkreatursbesättning, som vore ställd under statlig kontroll
med tuberkulin, erhölle faktiskt högre mjölkpris ju färre besättningar inom
mejeriområdet, som vore anslutna till kontrollen. Pristilläggen, sådana de
nu vore bestämda, innebure alltså ingen verklig garanti för att en ägare av en
tuberkulosfri besättning verkligen erhölle mera betalt för sin mjölk än djurägare
som stöde utanför kontrollen.
62
Kungl. Maj:ts proposition nr 152.
Vidare lia styrelserna erinrat om att de i utlåtande den 12 februari 1940
avgivit förslag angående ändring av gällande bestämmelser rörande ifrågavarande
pristillägg. Därvid hade styrelserna förklarat sig ha övervägt att
föreslå en ej oväsentlig höjning av pristilläggen. Av särskild vikt hade enligt
styrelsernas uttalande varit, att skillnaden mellan pristillägget för mjölk härrörande
från besättningar anslutna till den kliniska tuberkuloskontrollen
och tillägget för mjölk från besättningar anslutna till tuberkulinkontrollen
bleve större än för det dåvarande. Styrelserna hade emellertid icke ansett
sig böra föreslå en förhöjning av pristilläggen under den form de för närvarande
utginge. Genom en omläggning av pristilläggen så att de utginge
direkt ur de prisutjämningsbidrag, som från jordbrukets prisregleringsfond
lämnades för produktmjölk, hade styrelserna förmenat, att effekten av dem
skulle bliva bättre och systemet fungera mera rättvist. Med hänsyn särskilt
till de icke oväsentliga belopp som av prisutjämningsbidragen måste innehållas
redan då dessa tillägg utginge med nuvarande belopp, hade styrelserna icke
ansett sig, åtminstone icke för det dåvarande och innan någon erfarenhet
erhållits beträffande det ändrade systemet för pristilläggen, böra föreslå
någon höjning av desamma. Vad styrelserna föreslagit i här berörda utlåtande
hade icke föranlett någon statsmakternas åtgärd.
Enligt styrelsernas i betänkandet framlagda förslag borde reglerna för
ifrågavarande pristillägg ändras på följande sätt: Tilläggspriset för mjölk
från nötkreatursbesättning, som stöde under klinisk tuberkuloskontroll, borde
höjas med 0.1 öre eller från lägst 0.2 öre till lägst 0.3 öre för kilogram
mjölk. Det tilläggspris, som utginge för mjölk från besättningar ställda under
statlig kontroll med tuberkulin, borde höjas med 0.5 öre eller från lägst
0.4 öre till lägst 0.9 öre för kilogram mjölk. Detta tilläggspris skulle ej heller
få understiga tredubbla beloppet av det tilläggspris, som utginge för mjölk
från besättning som stöde under klinisk tuberkuloskontroll.
Såsom motivering för sitt förslag lia styrelserna yttrat.
Som styrelserna i ett tidigare sammanhang framhållit, utgör förekomsten
av ifrågavarande pristillägg en faktor av stor betydelse ej endast för uppmuntran
till ökad anslutning till tuberkuloskontrollen utan även för djurägarnas
intresse att kvarhålla sina besättningar under sådan kontroll. \ id
bestämmande av storleken utav det statliga direkta stödet till främjandet av
tuberkulosbekämpandet synes hänsyn kunna tagas till pristilläggen. Ett framgångsrikt
bekämpande av tuberkulosen torde till och med kunna bedrivas
utan direkta statsbidrag under förutsättning att tillräckligt höga pristillägg
finge utgå för mjölk från besättningar som deltaga i sådant bekämpande.
Härvidlag måste även beaktas, att priset å saväl kött som mjölk vid en tidpunkt
då storleken av statsbidragen till tuberkulosbekämpandet och pristillläggen
bestämdes var betydligt lägre än för närvarande. Mjölkpriset har sedan
dess i det närmaste fördubblats. Denna omständighet talar för ett ökat
ekonomiskt stöd åt bekämpandet. Styrelserna lia emellertid för närvarande
icke ansett sig böra föreslå någon höjning av ifrågavarande statsbidrag utan
tvärtom utgått från att en mindre sänkning av slaktersättningarna skulle genomföras
Ett bibehållande i sådant fall av oförändrade pristillägg innebär i
själva verket en reell sänkning av stödet för tuberkulosbekämpandet. Detta
kan knappast anses tillfredsställande. En viss höjning av pristilläggen syne*
styrelserna därför ofrånkomlig.
Kungl. Majlis proposition nr 152.
63
I ovannämnda utlåtande förordade styrelserna en sådan omläggning av
pristilläggen att det skulle utgå direkt ur de prisutjämningsbidrag, som från
.jordbrukets prisregleringsfond lämnas för produktmjölk. Även om styrelserna
alltjämt hysa den uppfattningen att en sådan omläggning skulle giva pristilläggen
större effekt och skapa ett mera rättvist system, måste beaktas att
statsmakterna ansett det mindre lämpligt att i nuvarande läge vidtaga åtgärder
som minska storleken av de ordinarie prisutjämningsbidragen. Vid
sådant förhållande synes ingen annan lösning av spörsmålet möjlig än att
höja pristilläggen under den form de för närvarande utgå. Av intresse i detta
sammanhang torde också vara, att ett flertal mejeriföreningar beslutat utlämna
högre pristillägg än de i författning fastställda minimitilläggen. Rätt
vanligt är sålunda att dessa tillägg utgå med 0.5 öre för mjölk från besättningar
anslutna till klinisk tuberkuloskontroll och med 1 öre för mjölk från
besättningar ställda under statlig kontroll med tuberkulin.
Som styrelserna framhöllo i ovan berörda utlåtande är det av vikt, att
skillnaden mellan pristilläget för mjölk härrörande från besättningar anslutna
till den kliniska tuberkuloskontrollen och det för mjölk från reaktionsfria
besättningar blir större än för närvarande. Framför allt ur statsfinansiell
synpunkt är detta önskvärt, då man därigenom torde kunna förvänta
att övergången från den kliniska kontrollen till tuberkulinkontrollen kommer
att ske snabbare. Det synes styrelserna skäligt att sistnämnda pristillägg skall
utgå med ett belopp som är minst tredubbelt mot förstnämnda tillägg. Då
en höjning av tillägget för mjölk härrörande från besättningar anslutna till
klinisk tuberkuloskontroll av åtminstone 0.1 öre för kilogram torde böra vidtagas,
skulle pristillägget för mjölk härrörande från tuberkulosfria besättningar
utgå med minst 0.9 öre för kilogram.
Yttrandena.
I de flesta yttrandena lia styrelsernas förslag angående ifrågavarande
pristillägg tillstyrkts.
Länsstyrelsen i Alvsborgs läi}, förvaltningsutskotten i Hallands län och
Älvsborgs läns norra hushållningssällskaps område samt riksförbundet
landsbygdens folk lia däremot förordat sådan omläggning av reglerna för
pristilläggen, att de utginge från de prisutjämningsbidrag sorn lämnades för
produktmjölk.
Svenska mejeriernas riksförening u. g. a. har anfört följande.
Med hänsyn till att de ifrågavarande tilläggen måste tillmätas en avgörande
betydelse inte endast för tuberkulosbekämpandets genomf(ilande utan
fastmer för dess upprätthållande, och då den Ostertagska metoden måste betraktas
såsom en övergångsform mot tuberkulosens utrensning, finner riksföreningen
det välbetänkt all för ett effektiviserande av tuberkuloskampen
i enlighet nied ämbetsverkens förslag genomföra en något kraftigare differentiering
mellan de ifrågavarande tilläggen.
Det av ämbetsverken föreslagna tillägget för mjölk från luberkulosfria
besättningar av 0.9 öre per kilogram innebär, att tillägget på alldeles övervägande
antalet mejerier kommer alt mer iin fördubblas. Hell naturligt torde
det inom skilda landsdelar och mejeriföreningar råda olika mening rörande
elen storlek, vartill respektive tillägg torde böra avvägas. Som regel torde
gälla, att ifrågavarande tillägg, i den män de avvika från minimibeloppen,
fastställas vid respektive mejeriföreningars årsstämmor.
I de fall tilläggen nu fasltällts lill t. ex. 0.5 respektive 1.9 öre, vilket innebär,
att en skärpt differentiering redan genomförts, skulle ett omedelbart
64
Kungl. Maj:ts proposition nr 152.
genomförande av det i betänkandet framlagda förslaget ställa respektive mejeriföretag
inför alternativen att antingen sänka det lägre eller ock att höja
det högre beloppet för uppfyllandet av föreskriften, att det sistnämnda tilllägget
blir minst tredubbelt mot det förstnämnda. En sådan omläggning behöver
givetvis i och för sig icke innebära någon teknisk svårighet, men riksföreningen
har icke velat underlåta framhålla, att den å andra sidan torde
kräva sådant internt beslut i de olika mejeriföreningarna, att en förändring
av tilläggsbeloppen synes böra bekantgöras i god tid före ikraftträdandet.
Riksföreningen hyser emellertid med hänsyn till de för närvarande rådande
förhållandena vissa betänkligheter mot den av ämbetsverken föreslagna
avsevärda förhöjningen. Tills vidare synes därför enligt riksföreningens
förmenande dessa tillägg böra fastställas att utgöra, för mjölk från nötkreatursbesättning,
vilken i sin helhet står under statlig kontroll med tuberkulin,
lägst 0.7 öre per kilogram samt för mjölk från kreatursbesättning, som
i sin helhet står under klinisk tuberkuloskontroll, lägst 0.3 öre per kilogram.
I anslutning härtill bör föreskrivas, att prisdifferensen mellan respektive
tillägg — därest högre sådana tillämpas —- skall utgöra minst 0.4 öre per
kilogram.
Genom av riksföreningen här förordade tillägg och minimidifferens skulle
bland annat vinnas, att på sina håll redan verkställda höjningar av tilläggen
kunde bibehållas.
Statens livsmedelskommission och Sveriges lantbruks förbund ha biträtt
riksföreningens förslag. Enligt lantbruksförbundets mening vore de grunder
för prisdifferentieringen som härigenom erhölles emellertid icke tillfredsställande
för framtiden. Frågan borde därför framdeles underkastas ytterligare
överväganden. Därvid syntes en sådan lösning av spörsmålet möjlig, att ett
avdrag verkställdes å all mjölk som vid mejeri levererades från i tuberkuloshänseende
okontrollerade besättningar. Dessa avdrag borde direkt användas
i kampen mot nötkreaturstuberkulosen inom de områden (mejeridistrikt eller
län), varifrån medlen härrörde. Ett avdrag om 0.2 öre för kilogram från
okontrollerade besättningar torde för närvarande giva ett årligt belopp av 1.5
milj. kronor. Lantbruksförbundet förutsatte, att nu ifrågasatta förfaringssätt
icke skulle minska statens anslag för ändamålet.
Svenska veterinärföreningen för nötkreatur stuberkulosens bekämpande har
anfört följande.
I betänkandet framhålles att det är av vikt att skillnaden mellan pristilllägget
för mjölk, härrörande från kliniska besättningar och reaktionsfria,
göres större än det för närvarande är. Föreningen delar principiellt denna
uppfattning, men erinrar örn att redan med nuvarande differentiering i
många fall god effekt vunnits. En ytterligare forcering av arbetet att helt
sanera besättningarna, vilket i så fall i stor utsträckning måste ske genom
nedslaktning av produktionskraftiga, reagerande djur, ter sig dock under
nuvarande folkförsörjningsförhållanden ej fullt önskvärd. Föreningen skulle
därför anse det möjligt att mjölkpristillägget i första etappen endast ökades
till 0.6 öre för de reaktionsfria besättningarna och till 0.3 öre för de kliniskt
anslutna, men att från statsmakternas sida utlovades en gradvis höjning
inom exempelvis 3 år upp till 0.9 öre för de tuberkulosfria besättningarna.
Även med de så föreslagna tilläggen kommer säkerligen arbetet på att
skapa reaktionsfria besättningar att ske i tillfredsställande takt.
Kungl. Maj:ts proposition nr 152.
65
Förvaltningsutskottet i Värmlands län har understrukit betydelsen av att
varsamhet iakttoges vid bestämmande av tidpunkten för ikraftträdandet av
de höjda priserna för mjölk från tuberkulosfria besättningar.
Länsveterinären i Kalmar län — med instämmande av länsstyrelsen i länet
— förmenar, att det varit fördelaktigt örn prisskillnaden för mjölk från
tuberkulin- och kliniskt kontrollerade besättningar markerats ännu mera.
Liknande synpunkter ha framförts av länsstyrelsen i Skaraborgs län.
Enligt förvaltningsutskottet i Skaraborgs län borde pristilläggen sättas till
respektive 0.4 och 0.9 öre för kilogram mjölk.
Länsveterinären i Hallands län har — med instämmande av länsstyrelsen
i lånet — ifrågasatt om icke isolerad ungdjursuppfödning lättare skulle
åstadkommas, örn djurägaren först efter anordnande av sådan komme i åtnjutande
av mjölkpristillägget såsom en ekonomisk kompensation för de i
samband därmed orsakade utgifterna. Örn icke nuvarande tillägg kunde slopas,
borde i varje fall en gradering införas, som belönade den som med
egen ekonomisk uppoffring försökte att få sin besättning fri från tuberkulos.
Förekomsten av pristillägg för mjölk, som härrör från besättningar ställda
under kontroll i tuberkuloshänseende, har visat sig ha en synnerligen
stor betydelse för tuberkulosbekämpandet. En höjning av dessa pristillägg
skulle därför säkerligen ytterligare komma att stimulera till ökad anslutning
till bekämpandet. Som i flera yttranden framhållits är det emellertid i nuvarande
försörjningsläge icke lämpligt att vidtaga sådana anordningar som
kunna påverka djurägarna att i ej önskvärd omfattning slå ut icke smittfarliga
goda produktionsdjur. Viss varsamhet måste alltså härvidlag enligt
mitt förmenande iakttagas.
I flera yttranden har förordats sådan omläggning av reglerna för pristillläggen
att dessa hädanefter utginge från de prisutjämningsbidrag som lämnas
för produktmjölk. Som styrelserna särskilt framhållit skulle systemet
efter en sådan omläggning komma att fungera mera rättvist än det gör för
närvarande. Jag vill emellertid erinra att denna fråga underställdes 1940
års lagtima riksdag (prop. nr 276). Riksdagen lämnade därvid utan erinran
mitt uttalande att det under nuvarande läge vore mindre lämpligt att vidtaga
åtgärder som minskade storleken av de ordinarie prisutjämningsbidragen.
Då någon förändring i läget i förevarande hänseende icke inträtt, anser
jag att det nu tillämpade systemet för pristilläggen tills vidare alltjämt
bör bibehållas. Frågan örn pristilläggen synes i annat läge böra upptagas till
förnyat övervägande, därvid olika framkomna förslag torde böra närmare
prövas.
Emellerlid synes en sådan ändring av pristilläggen i den form de nu utgå
böra genomföras, att skillnaden mellan pristillägget för mjölk härrörande
från besättningar anslutna tili den kliniska tuberkuloskontrollen och tillägget
för mjölk från besättningar anslutna lill tuberkulinkontrollen blir större än
för närvarande. Härigenom torde deltagarna i det kliniska bekämpandet
Bihang lill riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 152. 5
Departements
chefen.
66
Kungl. Maj:ts proposition nr 152.
stimuleras att vidtaga åtgärder för att snabbare överföra besättningarna till
tuberkulosfrihet. Då som jag framhållit varsamhet härvidlag måste iakttagas,
anser jag mig emellertid icke i nuvarande läge böra förorda en fullt
så kraftig ökning av pristilläggen som styrelserna avsett. Enligt mitt förmenande
torde försiktigheten bjuda att nu endast öka pristillägget för mjölk
från tuberkulosfria besättningar, ökningen synes böra begränsas till 0.2
öre. Ifrågavarande tillägg skulle alltså hädanefter utgå med 0.2 öre respektive
0.6 öre för kilogram mjölk.
Att såsom i några yttranden föreslagits endast medgiva pristillägg för
mjölk från sådana till den kliniska tuberkuloskontrollen anslutna besättningar,
där isolerad ungdjursuppfödning anordnats, kan jag icke förorda.
Med de av mig förut tillstyrkta reglerna rörande det kliniska bekämpandet
torde sådan isolerad ungdjursuppfödning oberoende av särskild uppmuntran
i form av pristillägg framdeles komma att anordnas i alla de fall där
detta är genomförbart.
VIII. Förslag rörande hushållningssällskapens veterinärbakteriologiska
laboratorier.
Ämbetsverken.
Styrelserna ha inledningsvis lämnat en redogörelse rörande hushållningssällskapens
veterinärbakteriologiska laboratorier, vid dessa anställda befattningshavare
och den verksamhet som bedrives vid de olika laboratorierna.
Veterinär bakteriologiska laboratorier finnas för närvarande inrättade vid
tretton av hushållningssällskapens tuberkulosavdelningar. Flertalet laboratorier
ha till huvudsaklig uppgift att verkställa mikroskopiska och bakteriologiska
undersökningar av prov, som tagas i samband med bekämpandet av
nötkreaturstuberkulosen enligt den Ostertagska metoden. Laboratorierna äro
för sådant ändamål godkända av medicinalstyrelsen. Några av laboratorierna
utföra även annan veterinärbakteriologisk verksamhet än som sammanhänger
med tuberkulosbekämpandet.
Av de hushållningssällskap, som själva anordna bekämpande av tuberkulos
hos nötkreatur enligt den Ostertagska metoden, ha fyra, nämligen
sällskapet i Göteborgs och Bohus län, bägge sällskapen i Älvsborgs län samt
sällskapet i Värmlands län, i allmänhet låtit underkasta tagna prov bakteriologisk
undersökning vid statens veterinärbakteriologiska anstalt.
Vissa uppgifter rörande laboratorierna äro sammanförda i den å följande
sida intagna tabell III.
Kungl. Majlis proposition nr 152.
67
Tabell III. Hushållningssällskapens veterinärbakteriologiska laboratorier.
God-
Antal tjänstgörande
Antal
an-
slutna
djur
ali
fia
1939
Antal
okontrol- lerade
djur över
2 år a7la
1939
Laboratorium
känt
år
Vete-
rinä-
rer
Lab.-
bi-
träden
Skriv-
bi-
träden
Vakt-
mäs-
tare
Djur-
skö-
tare
Stockholms läns och stads hus- hållningssällskaps vid Experi- mentalfältet ..................
1936
2
2
1
6,995
35,539
Uppsala läns hushållningssällskaps
i Uppsala....................
1938
2
_
2
1
1
11,948
18,550
Södermanlands läns hushållnings- sällskaps i Nyköping..........
1938
5
2
n
2
28,278
33,528
Östergötlands läns hushållnings- sällskaps i Linköping..........
1934
9
3
2
V*
33,569
40,384
Jönköpings och Kronobergs läns
hushållningssällskaps i Jönkö- ping ........................
1936
2
1
22
1
11,793
38,579
)
Kalmar läns norra hushållnings- sällskaps i Västervik..........
1939
1
2
_
2
_
7,930
Kalmar läns södra hushållnings- sällskaps i Kalmar ..........
1930
1
1
1
2,632
l 5,158
Kristianstads läns hushållnings- sällskaps i Kristianstad ......
1935
5
2
1
2
24,406
50,041
Malmöhus läns hushållningssäll- skaps i Malmö ..............
1912
35
38
45
29,334
72,372
Hallands läns hushållningssäll- skaps i Falkenberg............
1938
3
2
1
1
17,154
23,654
Skaraborgs läns hushållningssäll- skaps i Skara ................
1936
4
4
2
25,845
93,093
örebro läns hushållningssällskaps
i örebro ....................
1936
3
2
1
1
15,228
42,972
Västmanlands läns hushållnings- sällskaps i Västerås ..........
1939
2
2
1
1
—
20,045
13,334
Summa
44
31
9
21
27,
235,157
467,204
De vid laboratoriet tjänstgörande veterinärerna utgöras av en chefveterinär
och föreståndare för laboratoriet samt en eller flera assistentveterinärer.
De flesta av de sistnämnda äro endast anställda en del av året. Vid några
sällskap utföras vissa undersökningar av distriktsveterinärerna.
Avlöningarna uppgå till:
1) För föreståndarna .......................... 7,500—11,100 kronor
2) för assistentveterinärerna .................. 5,400— 8,000 »
3) för laboratoriebiträdena .................... 1,500— 3,300 »
4) för skrivbiträdena .......................... 2,700— 3,000 »
5) för vaktmästarna ........................... 1,200— 3,000 »
6) för djurskötarna .......................... 1,000— 1,800 »
Å avlöningarna utgå i allmänhet dyrtidstillägg. Härjämte åtnjuta veterinärerna
vissa ersättningar för verkställda undersökningar.
1 Kanslibiträde; 1 2 därav en kassaförvaltare; 8 delvis sysselsatta å serumlaboratoriet; ‘därav
cn förman, en springpojke och två arbetare.
68
Kungl. Maj:ts proposition nr 152.
Avlöningarna bestridas till högst hälften med statsbidrag och till återstående
del genom bidrag från djurägarna. Föreståndaren för laboratoriet i
Malmö uppbär ingen avlöning i denna ordning.
I fråga om laboratoriernas nuvarande uppgifter ha styrelserna anfört följande.
Så länge bekämpandet av tuberkulosen hos nötkreaturen kräver hushållningssällskapens
laboratoriers utnyttjande huvudsakligen för sådant ändamål,
torde de självfallet alltjämt böra i stort sett begränsas för denna sin ursprungliga
huvuduppgift. I den mån arbetet med tuberkulosbekämpande enligt
den klinisk-bakteriologiska metoden minskar, är det klart att laboratorierna
så småningom icke längre komma att från detta bekämpande erhålla
arbetsuppgifter av någon större omfattning. Kalmar läns södra hushållningssällskaps
område torde redan vid utgången av år 1941 vara så gott som tuberkulosfritt.
De lokaler, vari detta sällskaps laboratorium finnes inrymt,
skola rivas i sammanhang med en grundlig renovering av sällskapets byggnader.
Några nya lokaler i den renoverade byggnaden lärer icke vara avsedda.
Detta laboratorium kommer alltså sannolikt att nedläggas. För ett
par andra hushållningssällskap torde, med hänsyn till deras områdens relativa
frihet från tuberkulos, utsikterna till nyanslutning till bekämpandet enligt
den Ostertagska metoden vara små. Vid utgången av år 1939 voro 7,930
nötkreatur anslutna till av Kalmar läns norra hushållningssällskap anordnat
tuberkulosbekämpande. Utanför den statliga tuberkuloskontrollen stodo vid
denna tidpunkt inom detta sällskaps område endast omkring 4,000 djur över
två års ålder. I Västmanlands län voro vid samma tillfälle 20,045 nötkreatur
anslutna till klinisk tuberkuloskontroll, medan drygt 13,000 djur över två års
ålder helt stodo utanför statlig tuberkuloskontroll. Det torde alltså icke
dröja lång tid förrän laboratoriet i Västervik och sannolikt även det i Västerås
stå utan mera betydande arbetsuppgifter sammanhängande med tuberkulosbekämpandet.
Även för övriga laboratorier lärer det, om tuberkulosbekämpandet
alltjämt fortskrider framgångsrikt, icke förflyta alltför lång tid,
innan arbetsuppgifterna å detta område börja avtaga.
Det torde ligga i sakens natur att hushållningssällskapens laboratorier,
som anlagts med stora ekonomiska uppoffringar för både staten och djurägarna,
i allmänhet icke böra nedlägga sin verksamhet i den mån behov å
andra områden än för tuberkulosbekämpandet förefinnas för dessa laboratorier.
Säkerligen äro i dessa laboratorier nedlagda kostnader för inredning
och utrustning uppgående till sammanlagt över en miljon kronor.
Även om för flertalet laboratorier ännu finnas arbetsuppgifter i samband
med tuberkulosbekämpandet flera år framåt, torde det vara önskvärt att
redan nu söka erhålla visshet huru med dessa laboratorier lämpligen skall
förfaras, sedan deras uppgifter rörande nötkreaturstuberkulosen avsevärt
gått tillbaka. Såväl för laboratoriepersonalen som för dess arbetsgivare, hushållningssällskapen,
är det givetvis av stort intresse att på tidigt stadium få
klarhet i huru med laboratorierna och där anställda i framtiden skall förfaras.
Styrelserna ha till en början till undersökning upptagit frågan, örn en utvidgning
av laboratoriernas verksamhetsområde vore önskvärd och lämplig
att genomföra. Dessa laboratoriers verksamhet finge nämligen, enligt vad
styrelserna framhållit, under inga förhållanden konkurrera med uppgifterna
för statens veterinärbakteriologiska anstalt. Som regel torde därvid böra
Kungl. Maj:ts proposition nr 152-
69
gälla, att den allmänt veterinärmedicinska verksamheten skulle handhavas
av anstalten ensam. Då anstalten hade till uppgift bland annat att genom
omfattande undersökningar söka vinna större kunskap örn ännu outforskade
sjukdomars karaktär och uppkomst, syntes det styrelserna naturligt,
att hela det material som kunde vara till ledning för sådana undersökningar
ställdes till anstaltens förfogande. Som exempel därå ha styrelserna nämnt,
att särskilt vissa sjukdomar hos svin, får och höns ännu vore tämligen outforskade.
Under sådana förhållanden vore det säkerligen för vetenskapen
och ytterst för sjukdomsbekämpandet olyckligt örn diagnosen å dylika sjukdomar
finge ställas vid olika inrättningar. En samlad jämförande undersökning
av allt tillgängligt material skulle därigenom avsevärt försvåras,
överhuvud taget måste anstalten pröva olika undersökningsmetoder å alla
hithörande områden. Ju flera uppgifter, som lämnades åt provinslaboratorierna,
desto nödvändigare torde samarbetet mellan dessa och anstalten
bliva.
Nya uppgifter.
Enligt styrelsernas uttalande funnes å detta område ett flertal nya uppgifter
som för närvarande icke bleve utförda dels med hänsyn till veterinärbakteriologiska
anstaltens övriga arbetsuppgifter dels ock på grund av det
besvär och den omgång själva insändandet av undersökningsprov från
många delar av landet till Stockholm medförde. Av dessa uppgifter ha styrelserna
särskilt framhållit mjölkkontroll, vattenkontroll åt mejerierna och
lantbrukarna samt bakteriologisk köttkontroll. Vid sidan av dessa mera
allmänt hygieniska uppgifter för laboratorierna hade bekämpandet av smittsam
kastning och juverinflammationer, i den mån sådant sjukdomsbekämpande
skulle vinna mera allmän anslutning, förr eller senare ansetts böra
delvis decentraliseras. Därvid skulle laboratorierna enligt styrelsernas förmenande
säkerligen få mycket krävande arbetsuppgifter.
Beträffande mjölkkontroll ha styrelserna yttrat.
Mjölkkontroll torde vid laboratorierna kunna utövas dels åt hälsovårdsnämnderna
i sådana samhällen som icke själva anordna dylik kontroll dels
ock åt mejerierna för att utröna från vilka besättningar levereras mjölk
med streptokock-mastiter. I viss utsträckning utföres redan nu kontroll av
denna beskaffenhet vid laboratorierna. Det ligger i sakens natur, att det
samhälle där ett laboratorium är anlagt ävensom kringliggande samhällen
som regel icke höra anlägga egna laboratorier för mjölkkontroll, örn de med
fördel kunna anlita hushållningssällskapets laboratorium. En sådan anordning
ställer sig nämligen säkerligen avsevärt billigare för samhällena.
Den mjölkkontroll som styrelserna här åsyfta för mejeriernas del skulle
med sannolikhet få stor betydelse för bekämpandet av streptokock-mastiter
och därav föranledda juverinflammationer. Vid mejerihanteringen har iakttagits
att förekomsten av mastitisbakterier i mjölken äventyrar eller i varje
fall avsevärt försvårar framställningen av produkter. Detta gäller främst
ostberedningen men även smörproduktionen skadas genom mastiter. En allmän
kontroll av den mjölk som lämnas vid mejerierna med hänsyn till förekomsten
av mastiter är alltså ett framträdande mejeriintresse. Ehuru frågan
örn bekämpandet av streptokock-mastiterna enligt styrelsernas uppfatt
-
70
Kungl. Maj:ts proposition nr 152.
ning är i behov av en allsidig utredning, förmena styrelserna likväl att mejerierna
redan nu i samarbete med hushållningssällskapens veterinär-bakteriologiska
laboratorier borde försöksvis igångsätta undersökningar av den
vid mejerierna levererade mjölken med hänsyn till förekomsten av mastitisbakterier.
Genom regelbundet återkommande sådana undersökningar torde
åtminstone i grova drag erhållas kännedom örn varest mastiter förefinnas.
Även i sådana trakter där djuren äro fria från sådan infektion ha undersökningarna
givetvis betydelse i profylaktiskt hänseende. För att kraftigt
sporra djurägarna att bekämpa mastiterna kunde mejerierna föreskriva visst
prisavdrag å mjölk som är behäftad med mastiter i större utsträckning.
I fråga örn den bakteriologiska vattenkontrollen har i betänkandet framhållits
följande.
För närvarande finnas ytterst små möjligheter för jordbrukarna att få
sitt vatten bakteriologiskt undersökt. En tillfredsställande kemisk analys
av vattnet torde kunna utföras såväl vid de kemiska stationerna som vid
apoteken. Det är ett känt förhållande att ett otjänligt vatten ofördelaktigt
inverkar både å djurens hälsotillstånd och å kvaliteten av gårdens mjölk.
Användes olämpligt vatten vid diskning av mjölkkärl, inverkar detta nämligen
å mjölken. Vattenkontrollen är alltså av direkt ekonomisk betydelse
för lantbrukaren. Statens institut för folkhälsan har ägnat hela denna fråga
stor uppmärksamhet.
Bakteriologisk köttkontroll skulle, enligt vad styrelserna framhållit, för närvarande
utföras endast vid ett fåtal besiktningsställen i vårt land. Styrelserna
ha härom anfört följande.
Det förtjänar framhållas att genom sådana undersökningar sparas betydande
mängder kött som besiktningsveterinären eljest på grund av bristande
kännedom örn den närmare beskaffenheten av iakttagna förändringar nödgas
kassera. Kött kasserat som människoföda kommer i viss utsträckning
till användning för utfodring av rävar. Tidigare har inträffat att infekterat
dylikt kött föranlett förgiftning och dödsfall hos samtliga djur i en värdefull
rävfarm. Det anförda giver vid handen, att införandet mera allmänt
av bakteriologisk köttkontroll skulle vara till gagn för djurägarna och hela
folkförsörjningen. Utgifterna för en sådan kontroll torde under alla förhållanden
avsevärt understiga de värden som därigenom skulle kunna sparas.
För större slakterier bör den bakteriologiska kontrollen i allmänhet
utövas vid själva slakteriet. Mindre slakterier och flertalet köttbesiktningsbyråer
torde icke med fördel själva kunna anordna sådan kontroll. Denna
synes i stället kunna ske antingen å ett närbeläget större slakteri med eget
laboratorium eller också å ett av hushållningssällskapens laboratorier, försåvitt
sådant laboratorium är lämpligt beläget med hänsyn till transportmöjligheterna.
Frågan örn bekämpandet av juverinflammationer borde enligt styrelsernas
uppfattning göras till föremål för en allsidig utredning. Ett frivilligt
bekämpande skulle dock redan nu med fördel kunna anordnas genom samarbete
mellan mejerierna och hushållningssällskapens laboratorier.
Det statsunderstödda bekämpandet av den smittsamma kastningen är hitintills
helt centraliserat till medicinalstyrelsen och statens veterinärbakteriologiska
anstalt. Enskilda laboratorier lia dock i växande omfattning verk
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 152.
71
ställt vissa diagnostiska undersökningar beträffande smittsam kastning.
Härom ha styrelserna andraga.
1 enlighet med vad som förutsattes vid riksdagsbehandlingen av bestämmelserna
rörande det statsunderstödda bekämpandet av denna sjukdom
skulle laboratorierna så småningom få övertaga de laboratorieundersökningar
som äro erforderliga vid detta bekämpande. Efter vad styrelserna
inhämtat finnes hos de enskilda djurägarna ett stort intresse att igångsätta
ett ordnat bekämpande av den smittsamma kastningen. En förutsättning
för att ett sådant bekämpande skall få större omfattning är emellertid att
det i viss utsträckning decentraliseras. Kastsjukelaboratoriet vid anstalten
torde också vid ett ökat bekämpande knappast komma att medhinna alla
undersökningar. Styrelserna anse därför, att anordningar snarast möjligt
böra vidtagas för att i lämplig omfattning decentralisera detta bekämpande.
Detta spörsmål sammanhänger intimt med laboratorieveterinäremas kompetens.
Sammanfattningsvis ha styrelserna framhållit, att hushållningssällskapens
laboratorier allt framgent ha flera viktiga uppgifter att fylla vid sidan av veterinärbakteriologiska
anstalten. Ett frigörande av laboratorierna för nya
uppgifter skulle säkerligen komma att bliva till stort gagn för det veterinärmedicinska
arbetet och hygienen överhuvud taget i landet. De hygieniska
uppgifterna (mjölkkontroll, vattenkontroll och bakteriologisk köttkontroll)
ha styrelserna ansett vara av den vikt, att de redan nu, oberoende av minskningen
i tuberkulosarbetet, borde upptagas vid provinslaboratorierna. Styrelserna
lia därvid förutsatt, att medicinalstyrelsen inom kort komme att
upptaga frågan om skärpta bestämmelser i avsikt att framtvinga en obligatorisk
kontroll i skilda avseenden. I så fall skulle laboratorierna automatiskt
tillföras en hel del nya uppgifter.
Laboratoriernas utrustning och personalens kompetens.
Även örn ur organisatorisk synpunkt lämpliga arbetsuppgifter jämväl för
framtiden komme att förefinnas för ett antal lokala laboratorier, ha styrelserna
därmed icke velat säga att hushållningssällskapens laboratorier till alla
delar vore skickade att på ett betryggande sätt handhava nu avsedda uppgifter.
Härvidlag ankomme det såväl på laboratoriernas utrustning i fråga
örn lokaler och inventarier som på personalens, främst veterinärernas, utbildning
och kompetens. Det vore att märka att flera laboratorier redan nu i växlande
omfattning utövade annan diagnostisk och bakteriologisk verksamhet
än som sammanhängde med tuberkulosbekämpandet. En särställning i detta
hänseende intoge laboratoriet i Malmö. Detta laboratorium hade alltsedan år
1916 vid sidan av tuberkulosarbetet bedrivit diagnostisk verksamhet och scrumframställning
i betydande omfattning. För detta laboratorium skulle ett
bortfallande av uppgifterna med tuberkulosbekämpandet därför knappast
komma att bereda några särskilda svårigheter. Vid laboratoriet i Linköping
bedreves en icke alltför obetydlig verksamhet vid sidan av tuberkulosarbetet.
Under år 1939 undersöktes vid detta laboratorium över 4,000 blodprov för
smittsam kastning, nära 500 mjölkprov fran hälsovårdsnämnder, övci 750
72
Kungl. Maj.ts proposition nr 152.
mjölkprov insända från djurägare och veterinärer, 64 efterbördsprov, nära
100 prov från lasarett och dispensärer samt omkring 200 prov av annat material.
Även vid laboratorierna i Kristianstad och Falkenberg samt i mindre
grad vid laboratorierna i Skara och Örebro utövades liknande verksamhet.
I fråga om laboratoriernas utrustning ha styrelserna andragit:
Laboratoriernas inredning torde i allmänhet vara sådan att den väl lämpar
sig för de nya uppgifter styrelserna här åsyfta. Så länge tuberkulosarbetet pågår
med oförminskad intensitet, lärer emellertid en utvidgning av uppgifterna
vid flertalet laboratorier knappast kunna ifrågakomma utan viss utvidgning
av lokalerna. Särskilt laboratorierna i Uppsala, Västervik, Kristianstad,
Malmö och Västerås skulle däremot kunna bereda plats för en icke obetydlig
utökning av arbetsuppgifterna. Nuvarande lokaler vid laboratoriet i örebro
äro ay den beskaffenhet att de knappast lämpa sig för vidgad verksamhet. Då
hushållningssällskapet i örebro län emellertid planerar att inom snar framtid
uppföra en särskild byggnad, där sällskapets samtliga lokaler skulle förläggas,
torde kunna förväntas att detta laboratoriums lokalfråga kommer att
ordnas på ett tillfredsställande sätt. En omläggning och utvidgning av verksamheten
kommer givetvis för de flesta laboratorierna, särskilt de som uteslutande
sysslat med tuberkulosarbetet, att nödvändiggöra en komplettering
av inventariebeståndet. Vissa specialapparater måste i allmänhet nyanskaffas.
I stort sett torde dock det inventariebestånd som redan finnes komma
till användning även efter den omläggning av verksamheten som här ifrågasättes.
Beträffande laboratoriepersonalens kompetens ha styrelserna framhållit
följande.
En vidgad verksamhet vid laboratorierna ställer, som styrelserna redan
framhållit, ökade krav å personalens, speciellt veterinärernas, utbildning och
kompetens. Då det synes naturligt att åtminstone flertalet chefveterinärer
kyarstanna såsom föreståndare för laboratorierna, torde kravet på ökad utbildning
för dem i förekommande fall lämpligen kunna uppfyllas genom viss
tids tjänstgöring vid statens veterinärbakteriologiska anstalt eller annan statlig
anstalt. Då de flesta laboratoriernas övergång till ny verksamhet sannolikt
kommer att ske successivt under en relativt lång tid, synes det säkerligen
vara framkomligt att låta de veterinärer, som önska kvarstå vid laboratorierna,
själva genom lämplig tjänstgöring förvärva erforderlig kompetens.
Del torde kunna förutsättas att anstalten visar förståelse för önskan om dylik
utbildning och bereder vederbörande tillfälle till erforderlig tjänstgöring.
Beträffande den lägre personalen torde utbildningen kunna ordnas på liknande
sätt.
Vid nyanställning av personal kan givetvis redan från början tagas erforderlig
hänsyn till de uppgifter laboratoriet har att utföra. För framtiden
skulle det säkerligen ur flera synpunkter bliva av stort värde om till befattningen
såsom föreståndare regelmässigt förvärvades en veterinär som erhållit
kompetens såsom laborator vid veterinärbakteriologiska anstalten, överhuvud
taget skulle det vara till stort gagn för arbetet såväl vid anstalten som laboratorierna,
om ett fortlöpande utbyte av personal mellan anstalten å ena och
laboratorierna å andra sidan komme till stånd. Så länge laboratorierna som
huvudsaklig uppgift bibehålla det egentliga sjukdomsbekämpandet, är det
också av vikt att föreståndarna vunnit god praktisk erfarenhet av sådant bekämpande.
I annat fall torde man lätteligen vid arbetet äventyra nödvändig
kontakt och samarbete med djurägarna.
Kungl. May.ts proposition nr 152.
73
Styrelserna ha ansett den verkställda utredningen giva vid handen, att laboratorierna
i stort sett vore lämpliga att upptaga även vissa andra uppgifter
än dem som sammanhängde med tuberkulosarbetet samt att personalen utan
större svårigheter borde kunna förvärva den kompetens som erfordrades för
sådana uppgifter. I detta sammanhang finge emellertid icke — enligt vad
styrelserna framhållit •— förbises den kanske mest primära frågan, att laboratorierna
vore så belägna att prover från ett tillräckligt stort område komme
att dit insändas eller, med andra ord, vilka laboratorier som komme att bliva
fullt sysselsatta. Härom lia styrelserna vidare anfört följande.
Då emellertid redan nu laboratorierna äro anlagda och i verksamhet, torde
ett sådant tillvägagångssätt i varje fall te sig oekonomiskt med hänsyn till
de nedlagda realvärdena. De arbetsuppgifter som här äro i fråga äro
också till stor del nya. Någon närmare kännedom om omfattningen av dessa
förefinnes därför knappast. Med hänsyn härtill torde det bliva nödvändigt
att avvakta viss tids erfarenhet av laboratoriernas vidgade verksamhet, innan
slutlig ställning tages till detta spörsmål. Det torde därför bliva nödvändigt
för varje sällskap att självt söka bedöma laboratoriets existensberättigande
med hänsyn till erfarenheterna vid det egna och andra sällskaps laboratorier
samt beträffande exempelvis laboratoriet i Uppsala dess närhet till Stockholm.
Så som förhållandena nu kunna bedömas torde man få utgå från,
att staten i varje fall icke bör stödja uppkomsten av nya laboratorier i Svealand
och Götaland. Då man har anledning antaga att centralanstalten kommer
att betjäna räjongen närmast Stockholm, synes laboratoriet vid Experimentalfältet
böra nedläggas i och med att den kliniska tuberkuloskontrollen
i Stockholms län mera avsevärt minskar. Det synes styrelserna naturligt att
några sällskaps laboratorier få betjäna jämväl vissa områden utanför det
egna sällskapets område.
Laboratoriernas ställning.
Styrelserna ha i betänkandet jämväl behandlat laboratoriernas ställning i
administrativt hänseende samt därom yttrat.
Laboratorierna måste enligt gällande regler godkännas av medicinalstyrelsen
för att få utöva veterinärbakteriologisk verksamhet av begränsat slag.
Det är givet att denna möjlighet till central ledning av laboratorierna måste
bibehållas för framtiden. Innan styrelsen vidgar ett laboratoriums kompetensområde,
torde böra förutsättas alt veterinärbakteriologiska anstaltens mening
inhämtats. Ett intimt samarbete måste, som styrelserna redan framhållit,
hela tiden upprätthållas mellan laboratorierna och anstalten. Hur laboratorierna
i organisatoriskt hänseende skola anknytas till styrelsen och
anstalten, sammanhänger också härmed. Så länge det kliniska bekämpandet
av nötkreaturstuberkulosen fortsättes, är det också naturligt att laboratorierna
alltjämt äro knutna till sällskapen. Med en sådan organisation av
laboratorierna äro givetvis, även bortsett från tuberkulosbekämpandet, förenade
stora fördelar. En direkt kontakt i arbetet med djurägarna underlättas
härigenom i hög grad. Innan närmare riktlinjer utfärdats för ett vidgat
statligt bekämpande av smittsam kastning bos nötkreatur och innan bekämpandet
av juverinflammationerna börjat alt bedrivas mera allmänt, vet
man ingenting om den roll hushållningssällskapen skola få vid sådana sjukdomsbekämpanden.
Laboratoriernas ställning sammanhänger givetvis nära
härmed. Betydelsen av hushållningssällskapens medverkan jämväl vid sist
-
74
Kungl. Maj:ts proposition nr 152.
nämnda sjukdomsbekämpande synes styrelserna emellertid uppenbar. Av
betydelse härvidlag är också den framtida organisationen av hushållningssällskapen
överhuvud taget, vilken fråga är föremål för särskild utredning
(hushållningssällskapsutredningen; enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den
30 juni 1939).
Laboratoriernas ekonomi.
Av särskilt intresse redan nu ha styrelserna ansett spörsmålet örn laboratoriernas
ekonomiska möjligheter att fortsätta verksamheten sedan arbetet
med tuberkulosbekämpandet börjar alt avtaga. Styrelserna, som förmenat
att laboratorierna härvidlag borde kunna göras i stort sett självförsörjande,
ha vidare andragit följande.
De avgifter som upptagas för undersökningarna torde böra täcka utgifterna.
I viss mån ovisst är emellertid om dessa nya uppgifter i varje fall
komma att vara tillräckliga för att finansiera verksamheten. Kommer framdeles
ett statligt bekämpande av smittsam kastning och juverinflammationer
att anordnas i huvudsakligen liknande omfattning som tuberkulosbekämpandet
för närvarande torde man knappast behöva hysa några farhågor
härutinnan. Även om så icke bliver fallet förmena styrelserna att arbetsuppgifterna
på lång sikt böra vara tillräckliga. Emellertid måste försiktigheten
bjuda att man härutinnan räknar med en viss övergångstid, då lönsamheten
för något eller några av laboratorierna kan komma att visa sig
otillfredsställande. För att bevara de tillgångar och värden som härutinnan
finnas förmena styrelserna, att staten vid sådana tillfällen icke bör undandraga
laboratorierna sitt ekonomiska stöd, i synnerhet som det sannolikt
endast torde komma att röra sig örn relativt obetydliga belopp.
För närvarande åtnjuta hushållningssällskap, som anordna bekämpande
av tuberkulos i smittfarlig form hos nötkreatur, statsbidrag med belopp, motsvarande
sammanlagda beloppet av de avgifter, som till verksamheten anslutna
djurägare erlägga till sällskapet för år och djur, under iakttagande
likväl att statsbidraget icke må överstiga sällskapets kostnader för verksamheten
efter avdrag av influtna avgifter. Statsbidragen och djurägarnas avgifter
ha i stort sett finansierat verksamheten vid laboratorierna. Till följd
av de regler som gälla för bestämmandet av statsbidragets storlek varierar
detta ej obetydligt för skilda sällskap. För år 1937 varierade dessa bidrag
från 1 krona 17 öre till 2 kronor 50 öre för anslutet djur, för år 1938 från
1 krona 56 öre till 2 kronor 71 öre samt för år 1939 från 1 krona 71 öre
till 2 kronor 62 öre. I den mån laboratorierna upptagit annan bakteriologisk
verksamhet än som sammanhänger med tuberkulosarbetet, uppkomma vissa
svårigheter att i varje särskilt fall avgöra vilka utgifter som böra belasta
tuberkulosbekämpandet. Självfallet få statsbidrag från tuberkulosanslaget
icke lämnas till annan verksamhet än som direkt sammanhänger med tuberkulosbekämpandet.
Styrelserna förmena som nämnt att laboratorierna för framtiden beträffande
sin övriga verksamhet i stort sett böra vara självförsörjande. Det
skulle alltså stå sällskapen fritt att för sådan verksamhet upptaga avgifter.
För mjölkkontroll böra sålunda hälsovårdsnämnderna och mejerierna ha
att lämna ersättning. Likaså måste det ankomma på det slakteri eller den
köttbesiktningsbyrå, som önskar få bakteriologisk köttkontroll utförd vid
ett laboratorium, att därför erlägga betalning. Den som önskar erhålla vatten
bakteriologiskt undersökt får givetvis själv bekosta en sådan undersökning.
På medicinalstyrelsen torde få ankomma att fastställa maximitaxor för dessa
Kungl. Maj.ts proposition nr 152.
75
undersökningar. Det synes böra förutskickas alt taxorna fastställas lill sådana
belopp att de lämna full ersättning för laboratoriearbetet inklusive hyra
för lokalutrymmen.
Styrelserna ha framhållit, att statens fortsatta bidragsverksamhet i fråga
om den kliniska tuberkuloskontrollen vid den föreslagna omläggningen av
verksamheten vid laboratorierna borde omläggas så, att statsbidrag utginge
med bestämda belopp och alltså vore oberoende av de verkliga kostnaderna
för sällskapen. En omläggning av grunderna för bidragen borde enligt styrelsernas
uppfattning ske på sådant sätt, att statens utgifter icke komme att
öka. Jämlikt styrelsernas förslag skulle varje hushållningssällskap, som anordnade
klinisk tuberkuloskontroll, erhålla visst av Kungl. Majit för varje
år fastställt belopp för varje till kontrollen anslutet nötkreatur. Därjämte
borde varje hushållningssällskap, som inrättat veterinärbakteriologiskt laboratorium,
erhålla ett årligt bidrag om 8,000 kronor. Såsom motivering till
detta förslag ha styrelserna yttrat.
Det torde icke kunna bestridas att tuberkulosanslaget för närvarande i viss
utsträckning lämnar bidrag till laboratoriernas allmänna verksamhet. En del
fasta kostnader synas nämligen ej helt kunna fördelas å olika arbetsuppgifter.
Denna allmänna verksamhet är av den betydelse att ett visst ekonomiskt
stöd från statens sida är väl motiverat. Då detta stöd icke får belasta
tuberkulosanslaget, förmena styrelserna att varje veterinärbakteriologiskt
laboratorium i likhet med de lantbrukskemiska kontrollstationerna hädanefter
bör erhålla visst årligt bidrag från ett särskilt å riksstaten uppfört fast
anslag. Detta bidrag synes skäligen böra bestämmas till 8,000 kronor för
varje laboratorium. Bifalles detta förslag, synes det styrelserna rimligt att
statsbidragen till den kliniska luberkuloskontrollen minskas i motsvarande
grad.
Enligt en inom medicinalstyrelsens kameralbyrå verkställd beräkning uppgår
statsbidraget till den kliniska tuberkuloskontrollen i genomsnitt för kalenderåret
1939 till omkring 2 kronor 15 öre för anslutet djur. Under nämnda
år uppgick antalet till den kliniska kontrollen anslutna nötkreatur till i
runt tal 250,000. Statens utgifter för kontrollen under detta budgetår skulle
alltså enligt nämnda beräkning lia varit cirka 540,000 kronor. Önskar man
för framtiden, utan att öka de totala statliga kostnaderna, ändra grunderna
för bidragen i enlighet med vad styrelserna här föreslagit skulle bidragen
för det givna exemplet utgå i enlighet med följande beräkningar:
1. Fast anslag till 12 veterinärbakteriologiska laboratorier
å 8,000 ........................................ kronor 96,000
2. Bidrag för 250,000 lill den kliniska tuberkuloskontrollen
anslutna djur å 1: 80 ......................... .. , » 450,000
Summa kronor 546,000.
Enligt dessa beräkningar skulle det årliga statsbidraget för varje anslutet
djur bestämmas till 1 krona 80 öre. I annat sammanhang ha styrelserna
föreslagit, att ungdjuren i kliniskt anslutna besättningar i viss omfattning
skulle undersökas med tuberkulin. Utgifterna för dessa undersökningar torde
lämpligen böra inräknas i kostnaderna för den kliniska kontrollen.
Statsanslaget för varje anslutet djur över två års ålder synes med hänsyn
härtill böra uppräknas med 20 öre eller lill 2 kronor. I detta sammanhang
76
Kungl. Majlis proposition nr 152.
må erinras att, därest ifrågavarande tuberkulinnndersökningar utföras vid
sidan av den kliniska tuberkuloskontrollen och alltså av andra än hushållningssällskapens
veterinärer, de skulle föranleda statsverket ungefär dubbla
kostnaden.
Övergår man till ett system med fast bidrag till sällskapen, torde en viss
rörlighet i avgifternas storlek ändock bliva nödvändig. Den verkliga statskostnaden
i genomsnitt för djur uppgick, som nämnt, för år 1939 till 2
kronor 15 öre. Medeltalet för treårsperioden 1937—39 utgjorde endast 2
kronor. Måhända blir det därför nödvändigt, att bidragen i extrema fall
kunna variera år från år. I så fall synes lämpligt, att avgörande härutinnan
träffas av Kungl. Majit efter förslag varje år av medicinalstyrelsen. För
verksamhetsåret 1942 torde bidraget, under de förutsättningar styrelserna
angivit, böra fastställas till 2 kronor. Inträffar sedermera en mera avsevärd
prisstegring, synes därav betingad uppräkning av bidraget böra ske. I motsatt
läge bör bidraget givetvis i samma grad minskas. Med hänsyn till de
föreslagna bidragen om 8,000 kronor till laboratorierna torde de sällskap
som sakna laboratorier böra erhålla viss rabatt i avgifterna för undersökningar
vid veterinärbakteriologiska anstalten.
Hushållningssällskapen böra självfallet vara skyldiga att använda erhållna
statsbidrag uteslutande för det ändamål, vartill medlen anvisats. Såsom
villkor för erhållande av det fasta laboratoriebidraget torde böra gälla,
att hushållningssällskapen vid verksamheten vid laboratorierna följa de av
medicinalstyrelsen i sådant hänseende meddelade föreskrifter. För att möjliggöra
den kliniska kontrollens finansiering böra sällskapen äga upptaga
avgifter från djurägarna. Dessa avgifter överensstämma nu i regel med statsbidragen.
Jämlikt styrelsernas förslag med fasta statsbidrag torde det bliva
nödvändigt att hålla djurägarnas bidrag rörliga. Varje sällskap skulle självt
få bestämma dessa bidrags storlek för varje år. Som en sammanslutning
bland djurägarna lära sällskapen icke komma att missbruka en sådan fullmakt.
Emellertid synes det lämpligt att frågan om dessa avgifters storlek
underställes medicinalstyrelsen för godkännande.
Genom föreslagna regler för statsbidrag till hushållningssällskapen skulle
sällskapen bli i ekonomiskt hänseende mera självständiga än för närvarande.
Den räkenskapsgranskning som nu är nödvändig för att bestämma statsbidragens
storlek skulle för framtiden ej behöva verkställas. Liksom hittills
måste sällskapen givetvis låta underkasta sig den inspektion som är
nödvändig för att kontrollera att verksamheten vid laboratorierna skötes på
ett i allo anmärkningsfritt sätt. Laboratorierna måste, som styrelserna redan
framhållit, äga en utrustning som möjliggör en nöjaktig och fullt tillförlitlig
verksamhet av olika slag. Underlåter ett sällskap att härutinnan efterfölja
vad medicinalstyrelsen aktar nödigt föreskriva, riskerar sällskapet att
laboratoriet förlorar sin auktorisering för viss verksamhet och eventuellt
jämväl statsbidrag. Utvidgningen och omläggningen av verksamheten vid
laboratorierna torde i viss utsträckning öka kravet å inspektion från medicinalstyrelsens
och i förekommande fall från veterinärbakteriologiska anstaltens
sida.
Yttrandena.
Vad styrelserna föreslagit rörande hushållningssällskapens veterinärbakteriologiska
laboratorier har föranlett åtskilliga uttalanden och önskemål i de
avgivna yttrandena.
Kungl. Maj:ts proposition nr 152.
77
Statskontoret har framhållit, att ett fortsatt understödjande från statsverkets
sida av hushållningssällskapens laboratorier även sedan desamma
upphört att befatta sig med tuberkulosbekämpandet enligt statskontorets mening
kunde vara motiverat endast örn laboratorierna tillfördes nya arbetsuppgifter
av övervägande allmänt samhällelig betydelse. Statskontoret hade
emellertid av den av styrelserna i sådant avseende förebragta utredningen icke
blivit övertygat om att dylika arbetsuppgifter i tillräcklig omfattning redan
nu förefunnes. Ej heller torde nu kunna avgöras, vilka verksamhetsområden
som kunde erbjuda sig i framtiden. Härom har statskontoret ytterligare anfört
följande.
Frågan örn möjligheten att tillföra laboratorierna vissa av styrelserna föreslagna
arbetsuppgifter sammanhänger ock med ännu olösta spörsmål örn
bekämpandet av vissa husdjurssjukdomar. För övrigt är, såsom styrelserna
ock erinrat, den framtida organisationen av hushållningssällskapen över
huvud taget för närvarande föremål för särskild utredning. Först i samband
med avgörandet av sagda spörsmål torde frågan om laboratoriernas framtida
verksamhet böra definitivt lösas. Därvid bör utredning förebringas, om och i
vad mån de nuvarande laboratorierna för framtiden skola bibehållas. I avsaknad
av utredning rörande såväl den omfattning, den föreslagna verksamheten
vid laboratorierna kan erhålla, som kostnaderna för laboratoriernas
drift finner sig statskontoret icke kunna på den nu föreliggande motiveringen
tillstyrka förslaget om särskilda statsbidrag till hushållningssällskapens
laboratorier.
Därest en företagen utredning skulle giva skäl för ett fortsatt statligt understödjande
av dessa laboratorier, synes ett starkare statligt överinseende över
desamma böra komma till stånd i syfte att förhindra, att upprätthållandet av
sådant statsunderstött laboratorium skall kunna medföra en ej önskvärd
konkurrens med redan befintliga statliga eller statsunderstödda dylika anstalter.
Vidare bör såsom villkor för statsbidrag, i likhet med vad som gäller
beträffande lokala lantbrukskemiska kontrollstationer, föreskrivas, att verksamheten
vid laboratoriet skall bedrivas i enlighet med av Kungl. Maj:t utfärdat
reglemente, att laboratoriet tillämpar av medicinalstyrelsen utfärdade
taxor, ävensom att laboratoriet skall vara skyldigt att underkasta sig den
kontroll och de föreskrifter rörande skötseln, som medicinalstyrelsen finner
anledning meddela. Statskontoret vill för övrigt ifrågasätta, huruvida icke
hushållningssällskapen redan nu böra förpliktas att iakttaga vissa av de
föreslagna villkoren för erhållande av statsbidrag.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län bar ansett frågan örn laboratorierna
böra underkastas förnyad utredning samt därom anfört.
De nu förefintliga, av hushållningssällskapen upprättade veterinärbakteriologiska
laboratorierna ha tillkommit utan någon samverkan hushållningssällskapen
emellan och utan att någon plan angående landets behovav
dylika laboratorier uppgjorts. Ett bibehållande av den nuvarande ordningen
under kanske en avsevärd tid framåt kan lätt leda till att ytterligare
kapital investeras i sagda laboratorier och att sålunda en övergång till en
mera rationell ordning ytterligare försvåras. Länsstyrelsen finner det därför
angeläget, att spörsmålet örn ifrågavarande laboratorier fortast möjligt
upptages till vidare utredning. Vad särskilt angår den av styrelserna åberopade
omständigheten, alt en övergång lill en ny ordning skulle bliva oekonomisk
med hänsyn till de i de nuvarande laboratorierna nedlagda realvärdena,
78
Kungl. Maj.ts proposition nr 152.
vill länsstyrelsen framhålla, att en utredning med all sannolikhet kommer
att giva vid handen, att åtskilliga av de nuvarande laboratorierna och särskilt
de större böra bibehållas. De ovannämnda ekonomiska betänkligheter
mot en ny organisation, varigenom stora fördelar i övrigt kunde vinnas,
torde därför icke böra tillmätas allt för stor betydelse.
I detta sammanhang anser sig länsstyrelsen böra framhålla, att inom
sydvästra Sverige för närvarande finnas två veterinärbakteriologiska laboratorier,
nämligen i Falkenberg och Skara. Huvudorten i sagda del av riket är
emellertid Göteborg. Det naturligaste vore därför att till sistnämnda stad
förlägga ett dylikt laboratorium. Genom en sådan åtgärd torde åtminstone
ett av de nyssnämnda laboratorierna kunna indragas. Därest den av länsstyrelsen
förordade utredningen kommer till stånd, böra de av länsstyrelsen
nu framförda synpunkterna beaktas.
Riksräkenskapsverket, som biträtt styrelsernas förslag, har anfört följande.
Då såsom villkor för att det fasta bidraget skall kunna utgå till hushållningssällskapens
veterinärbakteriologiska laboratorier uppställts krav på att
laboratorierna skola följa av medicinalstyrelsen meddelade föreskrifter, bör
det därvid ankomma på medicinalstyrelsen att övervaka icke blott att arbetet
bedrives på ett ur medicinsk synpunkt tillfredsställande sätt utan även
att organisationen av laboratoriet anordnas på ett rationellt och ur ekonomisk
synpunkt godtagbart sätt. Riksräkenskapsverket åsyftar härvid även,
att de vid laboratorierna anställda befattningshavarnas löneställning så vitt
möjligt anpassas efter de till motsvarande statliga befattningshavare utgående
löneförmånerna så att icke — vilket nog understundom tidigare varit
fallet — i statens tjänst anställda veterinärer föranledas lämna den statliga
anställningen med hänsyn till de högre löneförmåner, som hushållningssällskapen
kunnat erbjuda. Riksräkenskapsverket vill i detta sammanhang därjämte
understryka, att den omständigheten att statsbidrag utgår till laboratorier
givetvis icke bör få medföra någon skyldighet för staten att i händelse
av nedläggning av laboratorium eller omorganisation av dess verksamhet
ansvara för de kostnader, som därigenom kunna uppstå för, bland annat,
avlöningar åt befattningshavare å indragningsstat, pensioner och dylikt.
De av medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen gjorda beräkningarna av
anslagsbehovet för budgetåret 1941/42 å förslagsanslaget »Förekommande
och hämmande av smittsamma husdjurssjukdomar: Åtgärder mot tuberkulos
hos nötkreaturen» ävensom förslaget att från och med budgetåret 1942/43
dels nedsätta statsbidragen till hushållningssällskapen med 100,000 kronor,
dels ock å riksstaten uppföra ett särskilt anslag till understöd åt hushållningssällskapens
veterinärbakteriologiska laboratorier med 96,000 kronor
har ej föranlett någon erinran från riksräkenskapsverkets sida.
Riksförbundet landsbygdens folk har ansett sig böra understryka önskvärdheten
av en utveckling och stabilisering av hushållningssällskapens bakteriologiska
laboratorieverksamhet på grund av synpunkter som ej enbart
sammanhängde med frågan örn tuberkulosbekämpandet. Härom har förbundet
ytterligare framhållit följande.
Förbundet avser därvid i första hand bekämpandet av smittsam kastning.
Det måste anses vara hög tid att energiska åtgärder vidtagas också mot
denna sjukdom, och det är då i praktiken icke genomförbart, att blodprovsundersökningarna
koncentreras till någon eller några få platser i landet. Dess
-
Kungl. May.ts proposition nr 152.
79
utom tillkommer, att man har anledning att räkna med en betydligt större
effektivitet i arbetet, både när det gäller tuberkulosbekämpandet och bekämpandet
av smittsam kastning samt övriga husdjurssjukdomar, örn jordbrukarna
bli i tillfälle att direkt konsultera undersökningsinstitutionen och etablera
ett samarbete med densamma. Förlägges den bakteriologiska laboratorieverksamheten
i huvudsak till hushållningssällskapen blir det också möjligt
att handhava den väsentligt ökade arbetsuppgift, som uppstår, örn en effektiv
kamp mot smittsam kastning upptages. Örn denna kamp skall intensifieras,
innebär detta i första hand att antalet blodprov oerhört ökas. Detta i
sin tur kan endast åstadkommas under förutsättning att blodprovstagningen
och provens undersökning icke i nämnvärd grad behöver bekostas av djurägaren.
Har man tillgång till ett laboratorium för varje hushållningssällskap, uppstår
också bättre möjlighet till ett efter bygdens lokala förhållanden och intresse
anpassat laboratoriearbete, än om det hela skall centraliseras till några
få stora laboratorier. Förbundet anser sig av denna anledning böra förorda,
att styrelsernas förslag i dessa hänseenden vinna största möjliga beaktande.
Jämväl i ett stort antal andra yttranden har framhållits önskvärdheten att
bekämpandet av den smittsamma kastningen knytes till hushållningssällskapen.
Länsveterinären i Malmöhus län har funnit styrelsernas uttalande om monopol
för statens veterinärbakteriologiska anstalt att utföra den allmänt
diagnostiska verksamheten obegriplig samt härom anfört följande.
Monopol i vetenskapligt hänseende har väl aldrig kunnat gagna vetenskapen
och önskat eller önskvärt material ställes med all säkerhet på begäran till anstaltens
förfogande av vilken veterinär eller vilket laboratorium som helst.
Huru förhållandena äro eller hava verkat vid andima provinslaboratorier
undandrager sig mitt bedömande. Beträffande det till Malmö förlagda veterinärlaboratoriet,
vars nuvarande föreståndare såsom vetenskapsman åtnjuter
världsrykte, bör emellertid få framhållas den för icke blott länet utan för
hela landet gagnerika diagnostiska verksamhet, som under de senaste tjugofem
åren bedrivits därstädes. Även sjukdomar hos svin, får och höns hava
där med framgång studerats och anvisningar för deras bekämpande och botande
lämnats. Det kan här vara nog att erinra om Kungl. Maj:ts kungörelse
den 22/i2 1939 (nr 881), vari förordnas, att epizootilagen skall tillämpas å
sjukdomen infektiös laryngotracheit hos höns, en förut här okänd smittsam
hönssjukdom, som diagnosticerats å Malmölaboratoriet och som troligen tack
vare dess snabba ingripande kunde hejdas. Sådant lärer väl näppeligen kunna
betecknas såsom för vetenskapen och sjukdomsbekämpandet olyckligt.
Styrelserna hava själva framhållit del besvär och den omgång själva insändandet
av undersökningsprov från många delar av vårt land till Stockholm
medför. Det kan tilläggas, att under en stor del av året de långa transporterna
från Skåne till Stockholm måste menligt inverka på många slag av material
och försvåra eller omöjliggöra säker diagnos. Med den kapacitet, som den
nuvarande föreståndaren besitter, vöre det mera olyckligt för vetenskapen
och sjukdomsbekämpandet att genom ett förbud för laboratoriet att bedriva
diagnostisk verksamhet beröva provinsen och landet nyttan av hans exceptionella
kunskaper och stora sakkunskap.
Jag vill i detta sammanhang även framhålla, att den för länets djurägare
och djursjukvården därstädes så välsignelsebringande och oumbärliga serum
-
Departements
chefen.
80 Kungl. Maj:ts proposition nr 152.
framställning, som äger rum å Malmölaboratoriet, i stor utsträckning är baserad
på och beroende av den diagnostiska verksamheten där.
Liknande synpunkter ha framförts av länsstyrelsen i Malmöhus län.
Den föreslagna omläggningen av statsbidragen till hushållningssällskapen
har avstyrkts av bland andra länsstyrelsen i Göteborgs
och Bohus län samt förvaltningsutskotten i Kronobergs och Västmanlands
län. Även förvaltningsutskottet i Uppsala län har ställt sig tveksamt
gentemot förslaget i denna del samt framhållit, att det för sällskapen och den
verksamhet de representerade syntes vara ofrånkomligt nödvändigt att de
kunde påräkna sådana bidrag till laboratorieverksamheten, att denna icke
ådroge dem förlust.
Förvaltningsutskotten i Göteborgs och Bohus län samt Älvsborgs läns
södra hushållningssällskaps område lia förklarat, att en tillräcklig kompensation
vid genomförandet av förslaget om fasta bidrag till laboratorierna
borde lämnas hushållningssällskap utan sådana laboratorier.
Enligt förvaltningsutskottet i Hallands län syntes en höjning av anslagen
till laboratorierna önskvärd. Förvaltningsutskottet i Kalmar läns norra hushållningssällskaps
område har framhållit, att dess laboratoriums verksamhetsområde
borde omfatta förutom hela Kalmar län även delar av Östergötlands
och eventuellt östra delen av Jönköpings län.
Som av den föregående framställningen närmare framgår finnas vid tretton
av de hushållningssällskap, vilka för närvarande anordna kliniskt bekämpande
av tuberkulos hos nötkreatur, särskilda veterinärbakteriologiska laboratorier
inrättade. Dessa laboratorier ha närmast tillkommit för att verkställa
av tuberkulosbekämpandet betingade bakteriologiska undersökningar. Vissa
av dem ha i växlande omfattning kommit att syssla även med andra uppgifter.
Detta gäller särskilt laboratoriet i Malmö, som i detta avseende intager
en särställning.
Den verkställda utredningen torde ha givit vid handen att laboratoriernas
uppgifter i anslutning till den kliniska tuberkuloskontrollen på vissa håll redan
nu börjat avtaga. Vid sådant förhållande har frågan om laboratoriernas
framtida öde blivit i viss mån aktuell redan nu. Enligt styrelsernas uppfattning
skulle viktiga nya arbetsuppgifter emellertid förefinnas för laboratorierna.
I vilken omfattning dessa uppgifter skulle vara tillräckliga för bibehållandet
av samtliga laboratorier, ha styrelserna icke ansett sig nu kunna
bedöma. Då det härvidlag är fråga om helt nya uppgifter, torde det också
ligga i sakens natur att det svårligen låter sig göra att för närvarande ens
tillnärmelsevis beräkna omfattningen av dessa uppgifter. Många delvis okända
faktorer spela också in. Av särskild betydelse äro djurägarnas intresse för
uppgifterna och det stöd staten framdeles kan anse sig böra lämna å olika
områden. Den verkställda utredningen torde ej heller göra anspråk på att
slutgiltigt reglera spörsmålet örn de veterinärbakteriologiska laboratorierna
och deras ställning. Styrelserna ha särskilt framhållit att det torde bliva
Kungl. Maj.ts proposition nr 152.
81
nödvändigt att avvakta viss tids erfarenhet av laboratoriernas vidgade verksamhet,
innan slutlig ställning tages till frågan. Med hänsyn härtill kan jag
ej nu tillstyrka den av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län förordade ytterligare
utredningen i ämnet.
I huvudsak kan jag ansluta mig till vad styrelserna anfört rörande laboratorierna.
I ett hänseende anser jag mig dock böra intaga en gentemot styrelserna
avvikande ståndpunkt, nämligen i fråga örn den av styrelserna förordade
begränsningen av arbetsuppgifterna för laboratorierna. Sålunda anser
jag förslaget, att statens veterinärbakteriologiska anstalt ensam skall handhava
den allmänt veterinärmedicinska diagnostiska verksamheten, icke lämpligt.
Framför allt synes det mig uppenbart, att laboratoriet i Malmö bör i full
utsträckning få fortsätta den i skilda hänseenden betydelsefulla verksamhet
som sedan lång tid bedrivits därstädes. Jämväl beträffande de övriga laboratorierna
torde skäl tala för att låta dem handhava även andra uppgifter än
som styrelserna avsett. En förutsättning härför är emellertid att den veterinära
personalen kan anses lia förvärvat erforderlig kompetens för en sådan
vidgad verksamhet. Vid bedömande av laboratoriepersonalens kompetens
synes emellertid, åtminstone för den närmaste framtiden, hänsyn icke böra
tagas endast till de rent vetenskapliga meriterna utan även till den praktiska
erfarenhet och skicklighet vederbörande må ha förvärvat under tidigare
verksamhet. I detta sammanhang vill jag understryka styrelsernas uttalande
att det är av vikt att laboratorieföreståndarna vunnit god erfarenhet av det
egentliga sjukdomsbekämpandet så att nödvändig kontakt och samarbete med
djurägarna kan upprätthållas.
Som styrelserna framhållit torde de viktigaste nya uppgifterna för laboratorierna
avse bakteriologisk mjölkkontroll, köttkontroll och vattenkontroll
samt vissa undersökningar i samband med bekämpandet av smittsam
kastning och juverinflammationer hos nötkreatur. I likhet med vad som
framhållits i flera yttranden anser jag det vara önskvärt, att laboratorierna
snarast få övertaga en del av de laboratorieundersökningar som äro erforderliga
vid kastningsbekämpandet. En förutsättning för att detta viktiga
bekämpande skall få större omfattning torde nämligen vara, att det i viss
utsträckning decentraliseras och i så fall knytes till hushållningssällskapen.
Utöver nu berörda uppgifter torde även ifrågakomma undersökningar berörande
hästavelns område. Jag anser mig slutligen böra erinra örn de förslag
till vidgade uppgifter beträffande den bakteriologiska vattenkontrollen som
innefattas i den till årets riksdag framlagda propositionen nr 50.
Vid den utvidgning av laboratoriernas verksamhet som torde böra komma
att äga rum synes en omläggning av grunderna för statens bidrag till
den kliniska tuberkuloskontrollen erforderlig. Av skäl som styrelserna
anfört är det ej längre lämpligt att staten lämnar bidrag liksom nu för
halva den verkliga kostnaden för verksamheten. Det torde i stället böra
utgå ett enhetligt bidragsbelopp för varje till kontrollen anslutet djur. Med
hänsyn till sällskapens räkenskapsföring torde omläggningen icke kunna
Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 152.
6
82
Kungl. Maj:ts proposition nr 152.
genomföras tidigare än att den första gången kommer att påverka utgifterna
för budgetåret 1942/43. Vid sådant förhållande torde ett ställningstagande
till styrelsernas förslag rörande direkta bidrag jämväl till laboratorierna
böra uppskjutas till statbehandlingen vid nästa års riksdag.
IX. Förslag rörande tuberkulosfria och skyddade områden.
Ämbetsverken.
En ytterligare utvidgning av de tuberkulos fria områdena skulle, enligt vad
styrelserna anfört, närmast avse Kronobergs, Kalmar och Blekinge län. Detta
spörsmål vore främst av ekonomisk natur. I nuvarande läge ha styrelserna
därför icke ansett sig böra föreslå en sådan utvidgning. Som ytterligare skäl
häremot talade också enligt styrelsernas uppfattning, att erfarenheter av utrensningen
i Norrland först borde vinnas. I denna del ha styrelserna vidare
anfört följande.
Erfarenheten har visat att inom de tuberkulosfria områdena kvarstått ett
icke ringa antal stora besättningar med reagerande djur. Härigenom ha statens
utgifter för slaktersättningar blivit enligt styrelsernas förmenande onödigt
höga. Då större besättningar genom att anordna isolerad ungdjursuppfödning
utan någon egentlig kostnad kunna överföras till tuberkulosfrihet,
synes det styrelserna oriktigt att kostnaderna för utrensning av tuberkulosen
i sådana besättningar helt bekostas av statsmedel i enlighet med de regler
som nu gälla för tuberkulosfria områden. Höjas pristilläggen för mjölk härrörande
från tuberkulosfria besättningar på sätt styrelserna förutsatt, böra
dessa utgöra en utomordentlig sporre framför allt för de större besättningarna
att nå fram till total frihet från tuberkulos. Det anförda talar enligt
styrelsernas uppfattning för att statsbidragsreglerna för tuberkulosfria områden
så till vida ändras, att inom områden som hädanefter hänföras till
tuberkulosfria slaktersättningarna vid första undersökning av större besättning,
som icke stått under statlig kontroll med tuberkulin, skulle kunna reduceras
väsentligt. Innan sådan åtgärd vidtages, torde emellertid ytterligare
erfarenhet av verksamheten inom de nuvarande tuberkulosfria områdena
böra avvaktas.
Enligt styrelsernas förslag skulle till skyddade områden hänföras:
av Värmlands län Älvdals härad, Rämens, Gåsborns, Nordmarks och
Färnebo socknar i Färnebo härad, Skillingmarks socken i Nordmarks härad,
Eda och Bogens socknar i Jösse härad samt Gräsmarks, Lysviks, Fryksände,
Lekvattnets, Östmarks och Vitsands socknar i Fryksdal härad ävensom
Filipstad,
av örebro län Hällefors, Hjulsjö och Ramsbergs socknar samt Nya
Kopparbergs härad,
av Västmanlands län Gamla Norbergs bergslag, Vagnsbro och Våla
härader samt Skinnskattebergs socken i Skinnskattebergs härad, Möklinta
socken i övertjurbo härad och Enåkers socken i Simtuna härad,
av Uppsala län Olands och Örbyhus härader ävensom Skuttunge socken
i Bälinge härad samt Björklinge och Viksta socknar i Norunda härad
ävensom
83
Kungl. Maj:ts proposition nr 152.
av Stockholms län Frösåkers och Närdinghundra härader, Väddö
och Häverö skeppslag, Lyhundra härad, Bro och Väte skeppslag, Frötuna
och Länna skeppslag samt Färentuna härad.
Till styrelserna lia i denna fråga inkommit en skrivelse av den 13 september
1940 från Västmanlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott,
vari utskottet -— under åberopande av utredning verkställd av sällskapets
tuberkuloskommitté och föreståndaren för dess tuberkulosavdelning — hemställt
att styrelserna måtte vidtaga åtgärder i syfte att vissa socknar i norra
delen av länet hänfördes till skyddat område. Den ringa förekomsten av nötkreaturstuberkulos
i dessa trakter syntes nämligen förvaltningsutskottet motivera
en dylik åtgärd.
Styrelserna lia i anledning av denna skrivelse och som motivering till berörda
förslag anfört följande.
Gentemot förvaltningsutskottets i Västmanlands län förslag kan givetvis
invändas, att det är olämpligt att vid bestämmande av skyddsområde frångå
Umsgränserna. Bestämmelserna torde i annat fall bliva svåra att upprätthålla.
Tuberkulosens utbredning följer emellertid icke alltid länsgränserna.
Då särskilda skäl därtill föranleda, synes det styrelserna därför rimligt att
i viss mån eftergiva på det krav man härutinnan velat uppställa. I detta
speciella fall förhåller det sig så att de sydligare delarna av länet äro i hög
grad tuberkulösa, medan sjukdomen är sällsynt i de nordligaste delarna.
Den föreslagna åtgärden skulle alltså vara väl ägnad att bidraga till att bevara
besättningarna i norra delarna av länet fria från sjukdomen. Ett ytterligare
skäl till åtgärden är att länet gränsar till tuberkulosfritt område. Förekomsten
av ett skyddat område skulle innebära ett betydligt ökat skydd
för det tuberkulosfria. Styrelserna anse alltså att goda skäl tala för ett bifall
till förvaltningsutskottets hemställan.
De skäl, som anförts för bildandet av ett skyddsområde i norra delarna
av Västmanlands län, äro i lika grad tillämpliga för norra delarna av Värmlands,
Örebro, Uppsala och Stockholms län. Därigenom torde kunna erhållas
ett sammanhängande skyddsområde från norska gränsen fram till norra
delen av Stockholms skärgård, hela området i norr gränsande mot tuberkulosfritt
område. I samråd med föreståndarna för tuberkulosavdelningarna i
dessa län ha styrelserna verkställt utredning i frågan. Styrelserna ha eftersträvat
att till skyddsområdet hänföra i första hand hela härad och där detta
icke låter sig göra socknar. Utöver delta skyddsområde tala starka skäl att
till ett särskilt skyddsområde hänföra en väl isolerad del av Stockholms
län, nämligen Mälaröarna (Färentuna härad), dit endast leder en landförbindelse.
Yttrandena.
Länsveterinären i Östergötlands län har ansett, att vissa bestämmelser för
skyddade områden rörande försäljning, transport och betesgång borde införas
såsom komplement till införselreglerna.
Enligt förvaltningsutskottet i Kalmar läns norra hushållningssällskaps område
borde gälla införselförbud för andra än tuberkulosfria svin till skyddade
och tuberkulosfria områden.
I några yttranden lia framställts vissa önskemål beträffande nya skyddade
områden.
84
Kungl. Maj:ts proposition nr 152.
Departements
chefen.
Nuvarande regler rörande tuberkulosfria och skyddade områden torde i
huvudsak alltjämt böra gälla i oförändrat skick. Med hänsyn till vissa av de
av mig tillstyrkta nya bestämmelserna ha emellertid några mindre jämkningar,
huvudsakligen av redaktionell natur, vidtagits i förstnämnda regler.
Jag har alltså icke, som i några yttranden föreslagits, ansett mig böra härutinnan
föreslå ändringar av principiell natur. Något behov av särskilda föreskrifter
rörande försäljning och förflyttning av nötkreatur inom skyddade
områden föreligger enligt mitt förmenande icke, därest de av mig tillstyrkta
bestämmelserna i sådant avseende beträffande de icke tuberkulosfria områdena
och alltså jämväl för de skyddade genomföras. Skäl torde visserligen,
som förvaltningsutskottet i Kalmar läns norra hushållningssällskaps område
anfört, tala för att föreskriva införselförbud för andra än tuberkulosfria svin
till skyddade och tuberkulosfria områden. Emellertid torde det med hänsyn
till bland annat frågans outredda läge icke vara lämpligt att nu genomföra en
regel i sådant syfte. Jag förutsätter dock att medicinalstyrelsen har sin uppmärksamhet
riktad på detta spörsmål och, när så anses erforderligt, påkallar
vidtagandet av lämpliga åtgärder.
Spörsmålet om ifrågasatt utsträckning av de skyddade områdena torde
jag få underställa Kungl. Maj:ts prövning sedan riksdagen behandlat förevarande
förslag.
X. Förslag rörande bekämpandet av tuberkulos hos vissa andra
djur än nötkreatur.
Gällande bestämmelser.
För tuberkulosfria områden gäller, att i samband med undersökning med
tuberkulin av nötkreatur, andra i samma ladugård inhysta husdjur utom
fjäderfän skola, när veterinär därtill finner anledning, underkastas enahanda
undersökning. Djur, som vid sådan undersökning reagerar eller hos vilket
tuberkulos på annat sätt påvisas, skall antingen avlägsnas ur ladugården och
hållas väl avskilt från nötkreatur eller ock nedslaktas inom femton dagar
efter undersökningens avslutande. Medicinalstyrelsen har i tillämpningsbestämmelser
föreskrivit att, om veterinär misstänker att i nötkreatursbesättning
påträffad tuberkulos kan härröra från andra husdjur än nötkreatur,
dessa djur skola undersökas med tuberkulin. Fjäderfän, som i tuberkulosfritt
område hållas i ladugård, skola vara innestängda i särskilt rum. Enligt
av medicinalstyrelsen utfärdade närmare bestämmelser skall sådant rum, där
det icke är helt avskilt från ladugården i övrigt genom tät vägg, avskiljas
genom dylik vägg till en höjd av åtminstone tjugu centimeter över djurens
sittpinnar samt däröver genom hönsnät eller liknande anordning. Rummet
bör icke genom dörr stå i förbindelse med ladugården i övrigt.
Kungl. Maj.ts proposition nr 152.
85
Ämbetsverken.
Styrelserna ha föreslagit, att medicinalstyrelsen skulle meddelas befogenhet
att, då skäl därtill föranleda, tillhandahålla tuberkulin, erforderligt för
undersökning av svinbesättning, utan ersättning samt att utfärda närmare
regler rörande de villkor som borde vara uppfyllda för att ett svin skulle få
betecknas som tuberkulosfritt.
Såsom motivering till dessa förslag lia styrelserna yttrat.
Självfallet har varje åtgärd till utrotande av tuberkulosen hos andra husdjur
än nötkreatur betydelse jämväl för dessa. Sjukdomens utbredning hos
andra djur är emellertid hittills ganska outredd. Att härutinnan för närvarande
införa mera rigorösa bestämmelser torde därför icke vara lämpligt.
I fråga om besättningar anslutna till den statliga kontrollen med tuberkulin
kunde starkt ifrågasättas örn icke liknande bestämmelser som nu gälla för
tuberkulosfria områden borde införas. Då någon egentlig erfarenhet av bestämmelsernas
tillämpning inom de tuberkulosfria områdena ännu icke vunnits,
torde emellertid försiktigheten bjuda att åtminstone icke tillsvidare vidtaga
en sådan åtgärd.
Med hänsyn till tuberkulosbekämpandets uppenbara betydelse finna styrelserna
det skäligt, att de frivilliga åtgärder som härutinnan vidtagas gentemot
sjukdomen hos svin erhåller någon uppmuntran från det allmännas sida.
Én mycket blygsam sådan uppmuntran skulle vara att staten ställde för undersökningar
av svin erforderligt tuberkulin gratis till förfogande. Enär kostnaderna
härför äro helt obetydliga, få styrelserna föreslå, att medicinalstyrelsen
meddelas befogenhet att, då skäl därtill föranleda, tillhandahålla tuberkulin,
erforderligt för undersökning av svinbesättning, utan ersättning.
Inom några svinavelsföreningar lia på frivillighetens väg vidtagits erkännansvärda
åtgärder för att utrota tuberkulosen. Vid försäljning av reaktionsfria
djur ha emellertid vissa svårigheter uppkommit att erhålla köparnas
förtroende för lämnade uppgifter om tuberkulos frihet. Bristen på bestämmelser
ha gjort det vanskligt att avgöra när ett djur bör få betecknas som
tuberkulosfritt. På grund av det nu anförda få styrelserna föreslå, att medicinalstyrelsen
må äga utfärda erforderliga bestämmelser härutinnan.
Yttrandena.
Styrelsernas förslag rörande undersökning av svin med tuberkulin har icke
föranlett någon erinran i yttrandena.
Veterinärhögskolans lärarkollegium har föreslagit införande av ett stadgande
av innebörd att, när veterinär vid köttbesiktning eller eljest påvisade
tuberkulos hos svin inom tuberkulosfritt område, han skulle vara skyldig all
därom göra anmälan till medicinalstyrelsen.
Som styrelserna anfört har varje åtgärd till utrotande av tuberkulosen hos Departementsandra
husdjur än nötkreatur betydelse jämväl för dessa. Styrelsernas för- chefenslag,
alt medicinalstyrelsen skall äga befogenhet att, då skäl därtill föranleda,
tillhandahålla tuberkulin, erforderligt för undersökning av svinbesättning,
utan ersättning, anser jag mig därför kunna biträda. Kostnaderna härför
torde bliva obetydliga.
Det av veterinärhögskolans lärarkollegium framförda förslaget att inom
86
Kungl. Maj:ts proposition nr 152.
tuberkulosfritt område föreskriva anmälningsskyldighet för veterinär beträffande
påträffad tuberkulos hos svin torde sakna betydelse, örn icke samtidigt
infördes bestämmelser om ett ordnat bekämpande av sjukdomen jämväl hos
dessa djur. Då jag åtminstone icke för närvarande anser mig böra föreslå
åtgärder i sådant syfte, finner jag mig ej böra förorda lärarkollegiets förslag.
XI. Statsanslag.
Riksdagen har från och med år 1898 varje år beviljat anslag till förekommande
och hämmande av tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen.
Storleken av för ändamålet beviljade anslag, som haft karaktär av förslagsanslag,
och de verkliga statsutgifterna från och med budgetåret 1934/35
framgå av följande tabell:
Tabell IV. Statsanslag till bekämpande av tuberkulos
hos nötkreatur.
Budgetår
Beviljat
förslagsanslag
Verkliga
utgifter
1934/35
300,000
316,533: 82
1935/36
275,000
—
439,912: 74
1936/37
400,000
—
843,913:11
1937/38
500,000
—
1,615,462: 65
1938/39
1,500,000
—
1,767,254: 84
1939/40
2,000,000
—
2,047,430: 49
1940/41
1,700,000
—
De verkliga statsutgifterna för bekämpandet av tuberkulos hos nötkreatur
under budgetåret 1939/40 uppgingo till 2,047,430: 49. Utgifterna fördela sig
i runda tal på följande sätt.
I. Den kliniska tuberkuloskontrollen
(cirka 250,000 djur):
1. Statsbidrag till hushållningssällskapen
.................... kronor 574,000
2. Ersättning för nedslaktade nötkreatur
.................... » 511,000
II. Tuberkulinkontrollen ...........................
III. Understöd till mindre besättningar ...............
IV. Bekämpande av juver- och könstuberkulos ........
V. Diverse utgifter:
Slaktmärken .................. kronor 500
Tuberkulin samt vissa undersökningar
..................... » 19,500
kronor 1,085,000
» 846,000
» 12,000
» 84,000
» 20,000
Summa kronor 2,047,000.
Kungl. Maj.ts proposition nr 152.
87
I skrivelse den 31 augusti 1940 har medicinalstyrelsen för budgetåret
1941/42 för ifrågavarande ändamål äskat ett belopp av 1,850,000 kronor.
Detta belopp torde fördela sig sålunda.
I. Den kliniska tuberkuloskontrollen
(cirka 225,000 djur):
1. Statsbidrag till hushållningssällskapen
.................... kronor 550,000
2. Ersättning för nedslaktade nötkreatur
.................... » 450,000 kronor 1,000,000
II. Tuberkulinkontrollen (cirka 970,000
djur):
1. Kontrollundersökningar inom
skyddade områden (cirka 370,000
djur) ...................... »
125,000
2. Kontrollundersökningar inom
övriga områden (cirka 600,000
djur) ...................... »
450,000
3. Undersökningar av nyanslutna
besättningar ................ »
75,000
650,000
lil. Åtgärder inom tuberkulosfria områden:
1. Kontrollundersökningar ...... »
65,000
2. Ersättning för utslagna djur . . »
40,000 »
105,000
IV. Understöd till mindre besättningar ........
........ »
15,000
V. Bekämpande av juver- och könstuberkulos
........ »
80,000
Summa kronor
1,850,000.
Ämbetsverken.
Styrelserna ha rörande anslagsbehovet för budgetåret 1941/42 m. m. anfört
följande.
Den omläggning av finansieringen av den kliniska tuberkuloskontrollen
styrelserna ansett sig böra föreslå torde lämpligen icke böra genomföras
förrän tidigast den 1 januari 1942. De flesta sällskapens räkenskaper äro
nämligen förda för kalenderår. Statsbidragen för nu påbörjade verksamhetsår
1941 torde utbetalas omkring den 1 mars 1942 och alltså helt belasta
budgetåret 1941/42. Omläggningen skulle alltså först påverka budgetåret
1942/43. Anslaget till sällskapens laboratorier synes med hänsyn härtill ej
böra utgå förrän från och med sistnämnda budgetår. För nästa budgetår
lärer därför böra räknas med oförändrade bidragsgrunder i fråga örn hushållningssällskapen.
Då anslutningen till den kliniska kontrollen under
verksamhetsåret torde kunna beräknas omfatta 225,000 djur med en kostnad
för djur av i medeltal 2 kronor 15 öre, skulle statsbidragen till sällskapen
uppgå till i runt tal 500,000 kronor.
Ersättning för nedslaktade smittfarliga djur i besättningar anslutna till
klinisk tuberkuloskontroll torde hädanefter böra utgå med fasta belopp liksom
vid nedslaktning av tuberkulösa djur inom tuberkulosfria områden.
88
Kungl. Majlis proposition nr 152
Genomsnittsersättningen för ifrågavarande smitifarliga djur uppgår för närvarande
till 45 kronor. En viss sänkning av dessa ersättningar synas styrelserna
kunna genomföras i synnerhet om pristilläggen för mjölk, härrörande
från besättningar anslutna till klinisk tuberkuloskontroll, höjas på
sätt styrelserna föreslagit. Slaktersättningarna torde i allmänhet böra utgå
med 40 kronor. Vid totalkassation lärer en ersättning örn 20 kronor vara
tillfyllest. Ilar djurägaren anordnat isolerad ungdjursuppfödning, synes med
hänsyn till kostnaderna härför ersättning böra utgå med 60 kronor för nedslaktat
djur. Dessa nya regler torde kunna genomföras från och med den
1 juli 1941, varigenom föreslagna besparing — i runt tal 10 procent —
skulle inverka på utgifterna under nästa budgetår. Under hänsynstagande
härtill torde slaktersättningarna kunna beräknas till 350,000 kronor.
Med hänsyn till reduktion av besättningarna lärer en viss minskning i utgifterna
för kontrollundersökningar av besättningar anslutna till tuberkulinkontrollen
i förhållande till tidigare beräkningar kunna emotses. Ett genomförande
av styrelsernas förslag beträffande tuberkulinkontrollen skulle
jämväl medföra vissa besparingar i bekämpandet. Sammanlagt torde minskningarna
i utgifterna för denna kontrollform kunna beräknas till 75,000
kronor.
För åtgärder inom tuberkulosfria områden torde komma att erfordras
tidigare föreslagna 105,000 kronor.
Enligt styrelsernas förslag skulle årligen för utrensning av tuberkulos
inom mindre besättningar ställas vissa belopp till hushållningssällskapens
förfogande. Med hänsyn till det finansiella läget anse sig styrelserna för
detta ändamål beträffande nästa budgetår icke böra föreslå högre belopp
än 200,000 kronor. I ett annat läge bör detta belopp sättas avsevärt högre.
Beträffande juver- och könstuberkulos torde ersättningarna för nedslaktade
djur hädanefter — i likhet med övriga motsvarande ersättningar —
böra utgå med fasta belopp. Genomsnittsersättningen för djur, nedslaktade
för juver- eller könstuberkulos, uppgår för närvarande till omkring 80 kronor.
Dessa djur torde få anses såsom i hög grad mindervärdiga. I bästa
fall kunna de utnyttjas under en mjölkperiod. Djur behäftade med livmodertuberkulos
kunna nämligen icke ånyo bliva dräktiga. Tuberkulos i
juvret medför ganska snart att djuret ej lämnar mjölk. Den förlust, en utslagning
av ett dylikt djur medför, motsvarar därför närmast kostnaderna
under ett år för nyrekrytering av ett djur. Enligt verkställda beräkningar
anses dessa kostnader uppgå till icke fullt 40 kronor. Ersättningen synes,
då djurägaren får utnyttja köttet, skäligen böra bestämmas till detta belopp.
Statens kostnader för bekämpande av juver- och könstuberkulos torde
vid sådant förhållande icke behöva beräknas till högre än hälften av tidigare
upptaget belopp eller till 40,000 kronor.
Anslagsbehovet för budgetåret 1941/42 skulle enligt styrelsernas beräkningar
fördela sig sålunda.
I. Den kliniska tuberkuloskontrollen
(cirka 225,000 djur):
I. Statsbidrag till hushållningssäll
-
skapen .................... kronor 500,000
2. Ersättningar för nedslaktade
nötkreatur .................. » 350,000 kronor 850,000
Kungl. Maj:ts proposition nr 152.
89
II. Tuberkulinkontrollen (cirka 900,000
djur):
1. Kontrollundersökningar inom
skyddade områden............ kronor 100,000
2. Kontrollundersökningar inom
övriga områden.............. » 400,000
3. Undersökningar av nyanslutna
besättningar ................ » 75,000 kronor^ 575,000
III. Åtgärder inom tuberkulosfria områ
den
(cirka 600,000 djur):
1. Kontrollundersökningar ...... » 65,000
2. Ersättning för nedslaktade djur » 40,000 » 105,000
IV. Utrensning av tuberkulos inom mindre besättningar » 200,000
V. Bekämpande av juver- och könstuberkulos ........ » 40,000
Summa kronor 1,770,000.
Styrelserna ha föreslagit att förslagsanslaget Förekommande och hämmande
av smittsamma husdjurssjukdomar: Åtgärder mot tuberkulos hos nötkreaturen
för budgetåret 1941/42 skulle upptagas med ett belopp av 1,800,000
kronor. Därest en reducering av detta belopp visar sig erforderlig, ha styrelserna
med hänsyn till önskvärdheten att i första hand sådana åtgärder
vidtoges som vore nödvändiga för att bevara vunna framsteg i tuberkulosbekämpandet,
ansett att nedskärningen borde avse utrensningen av tuberkulos
inom mindre besättningar.
Från och med budgetåret 1942/43 torde statsbidragen till hushållningssällskapen
enligt styrelsernas mening kunna nedsättas med i runt tal 100,000
kronor. Som ett särskilt anslag å riksstaten skulle då upptagas Understöd
åt hushållningssällskapens veterinärbakteriologiska laboratorier med (12 X
8,000 =) 96,000 kronor.
Yttrandena.
Styrelsernas förslag rörande ändrade grunder för slaktersättning
ha i allmänhet icke föranlett några erinringar i de avgivna yttrandena.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län har emellertid funnit det beklagligt att, då
man önskade stimulera djurägarna till fortsatta och mer intensiva åtgärder,
en sänkning av utgående statsbidrag samtidigt föresloges.
Förvaltningsutskottet i Stockholms län och stad bar ifrågasatt, huruvida
ersättning överhuvud taget borde utgå för vid besiktning helkasserat djur
vilkets värde ju vore ringa. Däremot syntes en höjning av ersättningen för
smittfarligt djur från besättning där isolerad ungdjursavdelning anordnats
önskvärd, särskilt med hänsyn till en dylik besättnings minskade mjölkinkomster
under övergångsperioden, varigenom förlusten av djur bleve betydligt
mera kännbar.
90
Kungl. Maj:ts proposition nr 152.
Departements
chefen.
Enligt förvaltningsutskottet i Kalmar läns norra hushållningssällskaps område
vöre det tvivelaktigt, om ersättning borde utgå för med juver- och livmodertuberkulos
behäftade djur. Dylika djur hade nämligen intet avelsvärde.
Vidare kunde ett sådant oegentligt förhållande uppkomma, att en djurägare
som anslöte sig till kliniskt tuherkulosbekämpande vid första undersökningen
finge djur utslagna för vilka ingen ersättning erhölles, under det
att hans granne, som icke vidtoge några åtgärder, finge ersättning för på
grund av juvertuberkulos nedslaktade djur. Länsveterinären i Uppsala län
har däremot förordat högre ersättning för djur nedslaktade på grund av juver-
eller livmodertuberkulos.
Beträffande anslaget för utrensning av tuberkulos i
mindre besättningar har i flera yttranden påyrkats högre medelsanvisning
än styrelserna föreslagit.
Styrelsernas förslag till ändrade grunder för ersättning av djur, som nedslaktats
på grund av juver- eller könstuberkulos eller vid den kliniska kontrollen
påvisad tuberkulos i smittfarlig form, kan jag så tillvida tillstyrka,
att ersättningarna hädanefter böra utgå med fasta belopp och alltså icke
efter djurens slaktvikt. Härjämte ha styrelserna föreslagit en viss minskning
i ersättningarna.
Beträffande ersättning för djur, som utslås på grund av juver- eller könstuberkulos,
synes en viss reducering motiverad. Emellertid kan jag därvidlag
icke tillstyrka en så avsevärd minskning som styrelserna föreslagit eller från
i genomsnitt 80 till 40 kronor. Enligt min uppfattning bör ersättning för nedslaktat
djur utgå med 50 kronor eller, örn det helt kasseras vid besiktningen,
med 20 kronor.
Att i nuvarande läge minska ersättningarna för djur, som nedslaktas vid
den kliniska tuberkuloskontrollen, torde i viss mån kunna äventyra anslutningen
till kontrollen. Den av styrelserna förordade reduktionen från i genomsnitt
45 till 40 kronor har särskilt motiverats med en höjning av pristilllägget
å mjölk från kliniskt anslutna besättningar. Då jag för närvarande ej
anser mig böra tillstyrka en sådan höjning, kan jag ej biträda förslaget om
nedsatt slaktersättning. Denna ersättning synes mig skäligen böra utgå med
samma belopp som för djur med juver- och könstuberkulos. I motsats till
styrelserna finner jag ej tillräckliga skäl föreligga att bestämma särskild
högre slaktersättning där isolerad ungdjursuppfödning anordnats. Då åtgärder
i sådant avseende enligt de föreslagna reglerna måste företagas när förutsättningar
därför finnas, synes någon skillnad i slaktersättningama vid den
kliniska tuberkuloskor?trollen i olika fall icke längre befogad.
I likhet med vad styrelserna föreslagit anser jag att för nästa budgetår
medel böra ställas till vissa hushållningssällskaps förfogande att användas
för utrensning av tuberkulos i mindre nötkreatursbesättningar. Även jag vill
förorda att Kungl. Maj:t för detta ändamål bemyndigas att av ifrågavarande
anslag disponera ett belopp av 200,000 kronor. Det torde sedermera, därest
riksdagen icke har något att erinra mot förslaget, få ankomma på Kungl.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 152. 01
Majit att meddela beslut om medlens fördelning mellan olika hushållningssällskap.
Som jag förut framhållit torde den föreslagna ändringen i grunderna för
bidrag till hushållningssällskap för anordnande av klinisk tuberkuloskontroll
icke inverka på anslaget för nästa budgetår.
Styrelsernas anslagsberäkningar föranleda i stort sett icke någon erinran
från min sida. De av mig förordade ändringarna i grunderna för slaktersättningarna,
vilka innebära delvis ökade, delvis minskade anslagsbehov, torde
knappast inverka på anslagets slutsumma. Med hänsyn bland annat till den
omfattande utslagning av tuberkulösa nötkreatur, som ägt rum under innevarande
budgetår delvis på grund av statens direkta stöd, torde med sannolikhet
kunna förväntas, att nyanslutningen till bekämpandet under nästa
budgetår kommer att äga rum i mindre omfattning än under de senaste åren.
Utgifterna torde därför kunna hållas inom den förut angivna anslagssumman
1,700,000 kronor.
I enlighet med de av mig i det föregående förordade bestämmelserna ha
inom jordbruksdepartementet utarbetats förslag till dels förordning angående
bekämpandet av tuberkulos hos nötkreatur dels ock kungörelse angående
frivilligt bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur. Förslaget till förordning
torde böra underställas riksdagen för antagande. För att riksdagen må bliva
i tillfälle att i så stor utsträckning som möjligt överblicka den nu förordade
frågan torde förslaget till kungörelse böra såsom bilaga fogas till protokollet.
Jag har för avsikt att framdeles, sedan riksdagen behandlat förevarande
förslag, ånyo för Kungl. Majit anmäla frågan örn utfärdande av därav betingade
författningar.
Under åberopande av vad jag anfört hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen att
dels antaga det inom departementet utarbetade förslaget
till förordning angående bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur,
dels ock till Förekommande och hämmande av smittsamma
husdjurssjukdomar: Åtgärder mot tuberkulos hos nötkreaturen
för budgetåret 1941/42 under nionde huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av ............ kronor 1,700,000.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt
förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga
tili detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Benno Gårdsten.
92
Kungl. Maj:ts proposition nr 152.
Bilaga.
Förslag
till
kungörelse angående frivilligt bekämpande av tuberkulos hos
nötkreatur.
Härigenom förordnas som följer:
1 kap. Inledande bestämmelser.
1 §•
Under iakttagande av i denna kungörelse upptagna bestämmelser och
villkor må statsbidrag utgå dels till undersökning med tuberkulin av nötkreatursbesättning
eller del därav som ställts eller avses skola ställas under
statlig kontroll med tuberkulin, dels ock till klinisk tuberkuloskontroll av
nötkreatursbesättning.
I mån av tillgång å därför anvisade medel må statsbidrag i enlighet
med de i 4 kap. här nedan intagna föreskrifterna utgå för utrensning av
tuberkulos i mindre nötkreatursbesättningar.
Statsbidrag enligt denna kungörelse utgår icke inom område, som genom
beslut av Kungl. Maj :t med stöd av 1 § förordningen angående bekämpande
av tuberkulos hos nötkreatur hänförts till tuberkulosfritt område.
2 kap. Statlig kontroll med tuberkulin.
2 §•
Nötkreatursbesättning eller fullständigt isolerad del därav skall anses stå
under statlig kontroll med tuberkulin under förutsättning
dels att undersökning med tuberkulin av besättningen i dess helhet eller
den isolerade delen av besättningen företagits och i fortsättningen företages
på de tider medicinalstyrelsen bestämmer,
dels att djur, som vid sådan undersökning visat reaktion, avskiljes från
den övriga besättningen eller den isolerade delen därav senast femton dagar
efter undersökningen,
dels att ladugården smittrenas i överensstämmelse med anvisningar utfärdade
av medicinalstyrelsen minst en gång årligen samt därjämte omedelbart
efter det tuberkulösa djur avlägsnats från besättningen, samt
dels att nötkreatur som utifrån införlivas med besättningen må överlåtas
under beteckningen tuberkulosfritt.
93
Kungl. May.ts proposition nr 152.
3 §.
Djurägare som önskar ställa sin nötkreatursbesättning eller del därav under
statlig kontroll med tuberkulin har att därom göra framställning hos
veterinär, som det åligger att med eget yttrande vidarebefordra framställningen
till medicinalstyrelsen.
Medicinalstyrelsen må medgiva, att på statens bekostnad företages en
första undersökning med tuberkulin av nötkreatursbesättning i dess helhet
eller del därav under förutsättning att djurägaren förbundit sig att med
hänsyn till undersökningens resultat ställa besättningen antingen under statlig
kontroll med tuberkulin eller under klinisk tuberkuloskontroll.
4 §.
Av medicinalstyrelsen föreskrivna förnyade undersökningar med tuberkulin
(kontrollundersökningar) av nötkreatursbesättning eller del därav bekostas
av statsmedel under förutsättning att djurägaren vidtagit i 2 § för
statlig kontroll med tuberkulin stadgade åtgärder.
5 §.
Tuberkulin, erforderligt för undersökning av nötkreatursbesättning eller
del därav, må, om skäl därtill föreligga, utan ersättning tillhandahållas för
undersökning som bekostas av djurägaren. Framställning härom skall göras
hos medicinalstyrelsen genom veterinär.
6 §•
Nötkreatur, som vid undersökning med tuberkulin reagerat eller eljest
visat tecken på tuberkulos, skall, i enlighet med vad som är särskilt stadgat,
förses med märke, tuberkulosmärke, av utseende som medicinalstyrelsen
bestämmer.
Inträffar vid kontrollundersökning reaktion i större omfattning, må medicinalstyrelsen
förordna därtill lämpad veterinär att verkställa närmare
utredning rörande tuberkulosförhållandena i besättningen samt i samband
därmed i erforderlig utsträckning vidtaga klinisk undersökning av djuren.
Giver sådan undersökning anledning till antagande att djur är behäftat med
tuberkulos i smittfarlig form, skall djuret avskiljas från övriga djur i besättningen
och bakteriologisk undersökning verkställas på sätt i 13 § tredje
stycket sägs. Smittfarligt djur skall nedslaktas inom femton dagar efter
det djurägaren erhållit kännedom örn undersökningens resultat. För utrönande
av anledningen till inträffad reaktion må veterinären, där skäl därtill
föranleda, för obduktion låta nedslakta erforderligt antal djur. För nedslaktat
djur må djurägaren erhålla ersättning under villkor och med belopp
som angivas i 17 §.
94
Kungl. Maj:ts proposition nr 152.
7 §•
Underlåter djurägare att ställa sig till efterrättelse de i denna kungörelse
intagna eller med stöd av densamma utfärdade bestämmelser för statlig
kontroll med tuberkulin, må medicinalstyrelsen utesluta hans nötkreatursbesättning
från kontrollen.
Djurägare som underlåter att fullgöra förpliktelse enligt 3 § andra stycket
skall ersätta statsverket dess kostnader för tuberkulinundersökning av
nötkreatursbesättningen.
8 §.
önskar djurägare, vilkens nötkreatursbesättning uteslutits från den statliga
kontrollen med tuberkulin, ånyo ansluta besättningen till sådan kontroll,
åligger det honom att själv bekosta en undersökning med tuberkulin av
besättningen.
9 §•
Det åligger medicinalstyrelsen att föra förteckning över nötkreatursbesättningar,
som äro anslutna till statlig kontroll med tuberkulin, att övervaka
att djurägare fullgör sina skyldigheter enligt detta kapitel samt att
vidtaga åtgärder för indrivande av belopp, som djurägaren enligt vad som
stadgats i 7 § andra stycket kan bliva skyldig utgiva till statsverket.
Förteckning som i första stycket sägs skall dessutom för varje hushållningssällskaps
område föras av hushållningssällskapet eller, där hushållningssällskapet
icke anordnar klinisk tuberkuloskontroll, av länsveterinären.
3 kap. Klinisk tuberkuloskontroll.
10 §.
Nötkreatursbesättning skall anses stå under klinisk tuberkuloskontroll under
förutsättning
dels att klinisk undersökning och därav föranledd bakteriologisk undersökning
av besättningen företagits och i fortsättningen företagas i enlighet
med 13 §,
dels att djur, som vid klinisk-bakteriologisk undersökning befunnits
behäftade med tuberkulos i smittfarlig form, nedslaktas senast femton
dagar efter det djurägaren erhållit kännedom örn undersökningens resultat,
dels att ladugården smittrenas minst en gång årligen i överensstämmelse
med anvisningar utfärdade av medicinalstyrelsen, samt
dels att nötkreatur som utifrån införlivas med besättningen godkänts av
den som anordnar kontrollen.
11 §•
Klinisk tuberkuloskontroll anordnas av hushållningssällskap samt inom
område, där hushållningssällskapet icke anordnar sådan kontroll, av medicinalstyrelsen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 152.
95
Veterinär, som av hushållningssällskap anlitas för undersökningar som i
13 § avses, skall vara därtill godkänd av medicinalstyrelsen.
12 §.
Djurägare som önskar ansluta sin nötkreatursbesättning till klinisk tuberkuloskontroll
skall avgiva förbindelse till den som anordnar sådan kontroll
att under minst två år bekämpa tuberkulos i smittfarlig form inom
besättningen i enlighet med bestämmelserna i 13 § samt därutöver vidtaga
de åtgärder för tuberkulosens utrotande i besättningen, som med hänsyn
till omständigheterna skäligen böra vidtagas av honom, ävensom gälda för
undersökningar av djuren fastställd avgift.
I förbindelsen skall tillika vara intaget förbehåll därom att, därest förbindelsen
icke uppsäges ett år före utgången av dess giltighetstid, förlängning
på ett år skall anses hava kommit till stånd. Visas, att besättning som
avses i förbindelsen är fri från tuberkulos, upphör förbindelsen att gälla,
oaktat densamma icke vederbörligen uppsagts.
13 §.
Inom nötkreatursbesättning som står under klinisk tuberkuloskontroll
skola samtliga djur över två års ålder underkastas klinisk undersökning rörande
förekomsten av tuberkulos i smittfarlig form med de tidsintervaller,
som med hänsyn till tuberkulosens effektiva bekämpande finnas påkallade.
Från sådan besättning skall så ofta som med hänsyn till tuberkulosens
effektiva bekämpande finnes påkallat, dock minst en gång om året, tagas
prov av samlingsmjölk, vilket prov skall underkastas bakteriologisk undersökning
rörande förekomsten av tuberkelbakterier.
Giver undersökning som i första stycket avses anledning till antagande,
att djur är behäftat med tuberkulos i smittfarlig form, skall djuret förses
med särskilt av medicinalstyrelsen fastställt märke, kontrollmårke, och prov
från djuret bakteriologiskt undersökas vid statens veterinärbakteriologiska
anstalt eller veterinärbakteriologiskt laboratorium, som medicinalstyrelsen
godkänner. Finnes vid den bakteriologiska undersökningen tuberkulos i smittfarlig
form föreligga, skall djuret nedslaktas inom femton dagar efter det
djurägaren erhållit kännedom om undersökningens resultat. Då särskilda skäl
därtill föranleda, må medicinalstyrelsen medgiva anstånd med nedslaktningen
av djur under högst sex månader.
I samband med undersökning som i första stycket sägs skola de till besättningen
hörande ungdjuren, i den omfattning den veterinära ledaren av kontrollen
bestämmer, undersökas med tuberkulin. Sådant tuberkulin tillhandahålles
utan ersättning genom medicinalstyrelsens försorg.
14 §.
Underlåter djurägare att ställa sig till efterrättelse de i denna kungörelse
eller med stöd av densamma utfärdade bestämmelser för klinisk tuberkuloskontroll
eller vidtager han icke de åtgärder för tuberkulosens utrotande i
96
Kungl. Maj:ts proposition nr 152.
hans nötkreatursbesättning, som skäligen böra vidtagas av honom, må den
som anordnar kontrollen eller medicinalstyrelsen utesluta besättningen från
kontrollen.
Bryter djurägare mot föreskrifterna i 13 §, skall han vara skyldig att omedelbart
utgiva två års avgifter enligt den i 12 § omförmälda förbindelsen.
Förbehåll örn vad sålunda stadgats skall göras i förbindelsen.
15 §.
Det ankommer på den som anordnar klinisk tuberkuloskontroll att föra
förteckning över nötkreatursbesättningar, som äro anslutna till sådan kontroll,
att enligt anvisningar utfärdade av medicinalstyrelsen föra anteckningar
rörande vid köttbesiktning påträffad tuberkulos samt att övervaka att djurägare
fullgör sina skyldigheter med avseende å kontrollen.
16 §.
Hushållningssällskap som anordnar klinisk tuberkuloskontroll i enlighet
med denna kungörelse må årligen erhålla statsbidrag för varje anslutet djur
med visst av Kungl. Maj:t bestämt belopp. Statsbidrag beviljas av medicinalstyrelsen
efter därom gjord ansökan.
Det ankommer på den som anordnar klinisk tuberkuloskontroll att årligen
fastställa de avgifter som skola erläggas av djurägarna. Sådant beslut av hushållningssällskap
skall underställas medicinalstyrelsen för godkännande.
17 §.
1 mom. För nötkreatur som nedslaktas på grund av att tuberkulos i
smittfarlig form upptäckts vid andra eller därefter följande klinisk-bakteriologisk
undersökning, sedan nötkreatursbesättning anslutits till klinisk tuberkuloskontroll,
må djurägaren kunna erhålla ersättning med femtio kronor
eller, om djuret helt kasseras på grund av tuberkulos, med tjugu kronor, allt
under förutsättning att djuret nedslaktats inom femton dagar efter det djurägaren
erhållit kännedom örn undersökningens resultat samt att nedslaktningen
ägt rum antingen å offentligt slakthus eller å kontrollslakteri eller i
närvaro och under kontroll av veterinär förordnad av medicinalstyrelsen. Har
nötkreatur nedslaktats senare än som nyss sagts, må ersättning likväl utgå,
om dröjsmålet med nedslaktningen föranletts av omständigheter över vilka
djurägaren icke råder. Djurägare må förfoga över kött av nedslaktat djur i
den mån det ej strider mot eljest meddelade bestämmelser.
2 mom. Tillhör nötkreatur som nedslaktas på grund av tuberkulos i
smittfarlig form besättning, som omedelbart före anslutningen till klinisk
tuberkuloskontroll stått under statlig kontroll med tuberkulin, må ersättning
som i 1 mom. sägs utgå jämväl om nedslaktningen föranletts av första kliniskbakteriologiska
undersökning efter anslutningen till den kliniska tuberkuloskontrollen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 152.
97
3 mom. Ersättning som i denna paragraf sägs utbetalas av medicinalstyrelsen.
4 mom. Det åligger veterinär vilken närvarit vid nedslaktning som avses
i denna paragraf att omedelbart därefter till medicinalstyrelsen översända
rapport enligt av styrelsen fastställt formulär.
4 kap. Statsbidrag för utrensning av tuberkulos inom mindre
nötkreatursbesättningar.
18 §.
I samband med utrensning av tuberkulos inom mindre nötkreatursbesättningar
må hushållningssällskap, som Kungl. Maj:t bestämmer, i mån av tillgång
å därtill anvisade medel bevilja statsbidrag för anskaffning av tuberkulosfria
nötkreatur under villkor som angivas i 19 och 20 §§. Statsbidrag
må ej utgå med högre belopp än etthundra kronor för varje jämlikt 19 §
nedslaktat djur eller örn djuret är under ett års ålder med femtio kronor för
varje sådant djur och ej heller med mera än sammanlagt femhundra kronor
till en och samma djurägare.
19 §.
Statsbidrag som i 18 § avses må utgå under villkor
1) att samtliga tuberkulösa nötkreatur i besättningen nedslaktas;
2) att djurägaren genom egen uppfödning eller genom inköp anskaffar det
antal nya djur hushållningssällskapet bestämmer;
3) att djur som utifrån anskaffas må överlåtas under beteckningen tuberkulosfritt;
4)
att den ladugård, där nyanskaffade djur insättas, smittrenats i enlighet
med anvisningar utfärdade av medicinalstyrelsen; samt
5) att djurägaren skriftligen förbinder sig att ställa sin nötkreatursbesättning
under statlig kontroll med tuberkulin samt att, där hushållningssällskapet
så föreskriver, ansluta densamma till kontrollförening (fullständig eller
ofullständig kontroll eller kontroll genom provmjölkningsring).
20 §.
Utbetalning av statsbidrag må, där djurägaren jämlikt 19 § 2) har att anskaffa
nya djur, ej äga rum förrän sådan nyanskaffning skett; hushållningssällskapet
dock obetaget att, då nyanskaffning sker vid olika tillfällen, vid
varje tillfälle av statsbidraget utbetala den del som kan anses belöpa å antalet
då nyanskaffade djur.
21 §.
Uraktlåter djurägare, som jämlikt 20 § delvis uppburit honom tillerkänt
statsbidrag, att inom tid hushållningssällskapet må hava bestämt nyanskaffa
föreskrivet antal djur, vare han skyldig att återbära uppburet bidragsbelopp,
Bihanfitill riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 152.
7
98
Kungl. Maj:ts proposition nr 152.
där ej sällskapet med hänsyn till omständigheterna finner skäl medgiva
anstånd med nyanskaffning av ytterligare djur eller eftergiva kravet på
sådan anskaffning.
Underlåter djurägare att fullgöra vad som stadgas i 19 § 5), skall han
vara skyldig att till statsverket återbetala enligt denna kungörelse uppburna
statsbidrag. Förbehåll därom skall göras i den i 19 § 5) omförmälda förbindelsen.
Det ankommer på hushållningssällskapet att övervaka, att djurägare fullgör
sina förpliktelser enligt 19 §.
5 kap. Särskilda bestämmelser.
22 §.
Kontrollmärken som i 13 § avses skola genom medicinalstyrelsens försorg
på rekvisition kostnadsfritt tillhandahållas förrättningsman.
23 §.
De närmare föreskrifter, som äro erforderliga för tillämpning av denna kungörelse,
meddelas av medicinalstyrelsen.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1941, från och med vilken dag
kungörelserna den 20 december 1912 (nr 376) angående villkoren för erhållande
av understöd vid bemödanden till förekommande och hämmande av tuberkulos
inom mindre ladugårdsbesättningar, den 30 juni 1934 (nr 402) örn
vissa åtgärder mot tuberkulos hos nötkreatur samt den 11 oktober 1940 (nr
868) angående statsbidrag för utrensning av tuberkulos inom vissa nötkreatursbesättningar
skola upphöra att gälla; dock att bestämmelserna i 11 § kungörelsen
den 30 juni 1934 skola gälla till och med den 31 december 1941.
Kungl. Maj:ts proposition nr 152■ 99
Innehållsförteckning.
Sid.
Förslag till förordning angående bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur 2
I. Inledning .................................................... 11
II. Vidtagna åtgärder och huvuddragen av ämbetsverkens förslag ...... 12
Gällande bestämmelser........................................ 12
Resultaten av vidtagna åtgärder................................ 13
Ämbetsverken .............................................. 15
Yttrandena.................................................. 17
Departementschefen.......................................... 19
III. Förslag till ändrade bestämmelser rörande bekämpandet av tuberkulos
hos nötkreatur enligt den Bangska metoden (statlig kontroll med
tuberkulin).................................................. 21
Gällande bestämmelser........................................ 21
Ämbetsverken .............................................. 23
Yttrandena.................................................. 28
Departementschefen.......................................... 28
IV. Förslag till ändrade bestämmelser rörande bekämpandet av tuberkulos
hos nötkreatur enligt den Ostertagska metoden (klinisk tuberkuloskontroll)
.................................................... 30
Gällande bestämmelser........................................ 30
Ämbetsverken .............................................. 31
Yttrandena.................... 36
Departementschefen.......................................... 37
V. Förslag rörande bekämpandet av tuberkulos inom mindre nötkreaturs
besättningar
................................................ 39
Gällande bestämmelser........................................ 39
Ämbetsverken .............................................. 40
Yttrandena.................................................. 45
Departementschefen.......................................... 46
VI. Förslag till åtgärder i syfte att förhindra handel med tuberkulösa nötkreatur
m. m............................................... 47
Ämbetsverken .............................................. 47
Yttrandena.................................................. 55
Departementschefen .......................................... 58
100
Kungl. Maj.ts proposition nr 152.
Sid.
VII. Förslag rörande pristillägg för mjölk härrörande från besättningar ställda
under statlig tuberkuloskontroll................................ 61
Gällande bestämmelser........................................ 61
Ämbetsverken................................................ 61
Yttrandena.............. 63
Departementschefen ............... 65
VIII. Förslag rörande hushållningssällskapens veterinärbakteriologiska laboratorier
.................................................... 66
Ämbetsverken .............................................. 66
Yttrandena.................................................. 76
Departementschefen .......................................... 80
IX. Förslag rörande tuberkulosfria och skyddade områden.............. 82
Ämbetsverken .............................................. 82
Yttrandena.................................................. 83
Departementschefen .......................................... 84
X. Förslag rörande bekämpandet av tuberkulos hos vissa andra djur än
nötkreatur.................................................. 84
Gällande bestämmelser........................................ 84
Ämbetsverken .............................................. 85
Yttrandena.................................................. 85
Departementschefen .......................................... 85
XI. Statsanslag.................................................... 86
Ämbetsverken .............................................. 87
Yttrandena.................................................. 89
Departementschefen .......................................... 90
Bilaga. Förslag till kungörelse angående frivilligt bekämpande ev tuberkulos
hos nötkreatur.............................................. 92
417371. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1941.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (3)
3 kopplingar.
- JoU 1941:73 Memorial angående ersättning åt av utskottet anlitat biträde. För behandling av Kungl. Majrts proposition, nr 152, angående det statsunderstödda bekämpandet av a1 i texten
- Rskr. 1941:293 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående det statsunderstödda bekämpandet av tuberkulos hos nötkreatur. a1 i texten
- JoU 1941:57 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående det statsunderstödda bekämpandet av tuberkulos hos nötkreatur jämte i ämnet väckta mo s. 1 i texten