Sök i Ratio Lex

Angående det statsunderstödda bekämpandet av tuberkulos hos nötkreatur

100 sidor, varav 99 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 99 av 100 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1941:152, Angående det statsunderstödda bekämpandet av tuberkulos hos nötkreatur

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

1

Nr 152.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående det statsunderstödda

bekämpandet av tuberkulos hos nötkreatur; given

Stockholms slott den 7 mars 1941.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till förordning angående bekämpande

av tuberkulos hos nötkreatur;

dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 152.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 152.

Förslag

till

förordning angående bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur.

Härigenom förordnas som följer:

1 kap. Inledande bestämmelser.

1 §•

Förekommer sjukdomen tuberkulos hos nötkreatur icke inom visst län

eller del därav eller har den där allenast synnerligen ringa utbredning, må

Kungl. Maj:t på gemensam framställning av medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen

samt efter hörande av vederbörande hushållningssällskap

förordna, att inom sådant område (tuberkulosfritt område) bestämmelserna

i epizootilagen ävensom de i 2 kap. denna förordning givna stadgandena

skola äga tillämpning med avseende å sjukdomen.

Till underlättande av sjukdomens utrotande inom område, där stora möjligheter

därtill förefinnas (skyddat område), må Kungl. Majit beträffande

införseln av nötkreatur till området föreskriva, att de i 3 kap. här nedan intagna

bestämmelserna skola äga tillämpning.

Beträffande sjukdomens bekämpande inom område, som icke hänförts

till tuberkulosfritt område, skola gälla de i 4 kap. denna förordning meddelade

bestämmelserna. I fråga om frivilligt bekämpande av sjukdomen inom

sistnämnda områden gäller därjämte vad därom särskilt är stadgat.

2 kap. Åtgärder till bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur inom

tuberkulosfritt område.

2 §•

Om undersökning med tuberkulin av nötkreatur i tuberkulosfritt område

förordnar medicinalstyrelsen. Sådan undersökning må ej verkställas utan

medicinalstyrelsens medgivande.

Det ankommer på länsveterinär i tuberkulosfritt område att, efter hörande

av vederbörande veterinärer, årligen till medicinalstyrelsen ingiva förslag

i fråga örn undersökningar med tuberkulin, som böra verkställas under nästkommande

budgetår.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

3 §•

Finner veterinär vid obduktion, köttbesiktning eller eljest under verksamhet

i tuberkulosfritt område tuberkulos förekomma hos nötkreatur, vilket

härrör från besättning inom sådant område och icke jämlikt 6 § är försett

med slaktmärke, åligger det honom dels att härom, med angivande av djurägare,

gård, socken och län, ofördröjligen underrätta medicinalstyrelsen dels

ock att samtidigt meddela ägaren av den kreatursbesättning, varifrån djuret

härstammar, förbud att, intill dess besättningen undersökts med tuberkulin,

utsläppa kreaturen å gemensamhetsbete eller förflytta dem till ladugård, där

andra djur än sådana som äro avsedda för slakt finnas uppställda.

Finner veterinär vid klinisk undersökning skäl misstänka, att tuberkulos

förekommer hos nötkreatur som i första stycket sägs, åligger det honom att

ofördröjligen till statens veterinärbakteriologiska anstalt eller veterinärbakteriologiskt

laboratorium, som medicinalstyrelsen godkänner, översända erforderligt

material för vederbörlig undersökning på statens bekostnad. Har

sådan undersökning givit vid handen, att djuret är behäftat med tuberkulos,

har anstalten eller laboratoriet att härom ofördröjligen underrätta såväl medicinalstyrelsen

som veterinären, vilken i så fall skall meddela förbud som i

första stycket sägs. Bär veterinär i annat fall än som avses i första punkten

i detta stycke finner skäl misstänka att tuberkulos förekommer hos nötkreatur,

skall han därom underrätta medicinalstyrelsen.

Sedan i enlighet med föreskrifter i denna paragraf underrättelse att tuberkulos

förekommer hos nötkreatur inkommit till medicinalstyrelsen, har styrelsen

att förordna veterinär att verkställa undersökning med tuberkulin av

den nötkreatursbesättning, varifrån det tuberkulösa djuret härstammar.

Det åligger veterinär att utan dröjsmål och senast inom femton dagar efter

det undersökning med tuberkulin avslutats till länsveterinären avlämna berättelse

rörande resultatet av undersökningen jämte förslag till åtgärder, utöver

vad som angivits i 5 §, för utrotande av sjukdomen inom de besättningar,

som må anses påkallat. Länsveterinären har att omedelbart med eget

yttrande översända berättelsen till medicinalstyrelsen.

4 §•

Envar, som inom tuberkulosfritt område innehar nötkreatursbesättning

och misstänker att tuberkulos förekommer hos besättningen, skall göra anmälan

örn förhållandet hos veterinär. Har vid slakt av nötkreatur i kött

eller organ av sådant djur påträffats sjukliga förändringar, som kunna misstänkas

vara av tuberkulos natur, skall prov härå för veterinären företes.

Den, som driver handel med nötkreatur eller mottager nötkreatur för nedslagning,

vare ock skyldig att, därest skäl föreligger att misstänka, alt hos

nötkreatur, som han omhänderhar eller nedslaktat, förekommer tuberkulos,

örn förhållandet göra anmälan hos veterinär med uppgift tillika å den kreatursbesättning

varifrån djuret härstammar.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

5 §•

Nötkreatur, som reagerar vid undersökning med tuberkulin eller eljest efter

undersökning funnits behäftat med tuberkulos, skall nedslaktas inom femton

dagar efter det djurägaren erhållit kännedom om undersökningens resultat.

Är djuret behäftat med tuberkulos i juvret eller könsorganen, skall nedslaktningen

ske snarast möjligt och senast inom åtta dagar efter det djurägaren

erhållit kännedom om undersökningens resultat.

Visar det sig, att mer än halva antalet av de till viss nötkreatursbesättning

hörande djur över två års ålder reagerar vid undersökning med tuberkulin,

har förrättningsmannen att om förhållandet ofördröjligen göra anmälan

hos länsveterinären, vilken har att med eget yttrande genast vidarebefordra

denna anmälan till medicinalstyrelsen. I sådant fall må medicinalstyrelsen,

i den utsträckning som må anses erforderlig, jämväl förordna, att

icke reagerande djur skola nedslaktas inom femton dagar. Visar djurägaren i

fall som i första punkten i detta stycke sägs, att de reagerande djuren kunna

på betryggande sätt hållas avskilda från övriga djur, må medicinalstyrelsen

medgiva anstånd med nedslaktningen tills vidare, dock högst sex

månader. I sådant fall har veterinär att skyndsamt undersöka besättningen

beträffande förekomst av tuberkulos i smittfarligt stadium. Finnes vid undersökning

djur behäftat med sådan tuberkulos, skall detsamma omedelbart

nedslaktas.

Då synnerliga skäl därtill föranleda, må medicinalstyrelsen medgiva undantag

från nedslaktning, som i denna paragraf avses,

6 §•

Å nötkreatur, som vid tuberkulinundersökning reagerat eller hos vilket

på annat sätt tuberkulos påvisats eller som jämlikt medicinalstyrelsens förordnande

enligt 5 § andra stycket skall nedslaktas, skall i ena örat anbringas

ett märke, släktmärke, av utseende som medicinalstyrelsen bestämmer. Å

slaktmärke, som ej må avlägsnas, skall finnas anbragt kontrollnummer.

Sålunda märkt djur må ej avyttras som livdjur, ej heller utsläppas på

gemensamhetsbete eller förflyttas till ladugård, där andra djur än sådana

som äro avsedda för slakt finnas uppställda.

Mjölk från djur, som är eller misstänkes vara behäftat med tuberkulos i

juvret eller könsorganen, må icke användas till människoföda och ej heller

annat än efter kokning till föda åt djur.

Där djur som i första stycket sägs nedslaktas å offentligt slakthus eller å

kontrollslakteri, ankommer det på där tjänstgörande veterinär att upprätta

och till medicinalstyrelsen insända protokoll över den besiktning, som verkställts

av djurkroppen.

Ladugård, där djur behäftat med tuberkulos varit uppställt, skall på djurägarens

bekostnad smittrenas i enlighet med anvisningar utfärdade av medicinalstyrelsen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 152.

5

7 §•

Med besättning inom tuberkulosfritt område må icke införlivas annat nötkreatur

än sådant som härrör från besättning, vilken enligt av medicinalstyrelsen

utfärdade föreskrifter är att anse såsom tuberkulosfri. Har nötkreatursbesättning

i dess helhet nedslaktats, må efter smittreningen i ladugården

inställas allenast sådant nötkreatur som i första punkten sägs.

8 §•

I samband med undersökning med tuberkulin av nötkreatur i tuberkulosfritt

område skola, när veterinär därtill finner anledning, andra i samma

ladugård inhysta husdjur utom fjäderfän underkastas enahanda undersökning.

Djur, som vid sådan undersökning reagerar eller hos vilket tuberkulos

på annat sätt påvisas, skall antingen avlägsnas ur ladugården och hållas väl

avskilt från nötkreatur eller ock nedslaktas inom femton dagar efter undersökningens

avslutande. Är djur avsett att nedslaktas, bör det förses med

slaktmärke som i 6 § sägs.

Fjäderfän, som i tuberkulosfritt område hållas i ladugård, skola vara innestängda

i särskilt rum.

9 §■

1 mom. Har, under iakttagande av vad i 5 § föreskrivits, nötkreatur blivit

nedslaktat, är ägaren av djuret berättigad att av statsmedel erhålla ersättning

som, där ej Kungl. Majit finner skäl för visst fall medgiva högre

gottgörelse, utgår med etthundra kronor eller örn djuret är under ett års ålder

med femtio kronor. Ersättning utgår dock endast under förutsättning

dels att djuret nedslaktats å offentligt slakthus eller å kontrollslakteri eller

att det nedslaktade djurets ena öra med vidsittande slaktmärke insändes till

vederbörande veterinär dels ock att den som framställer begäran om ersättning

innehaft det nedslaktade djuret sedan minst sextio dagar. Har nötkreatur

nedslaktats senare än enligt vad i 5 § är föreskrivet, må ersättning likväl

utgå, om dröjsmålet med nedslaktningen föranletts av omständigheter

över vilka djurägaren icke råder. Djurägare må förfoga över köttet av nedslaktat

djur i den mån det ej strider mot eljest gällande bestämmelser.

2 mom. Undersökning med tuberkulin som avses i detta kapitel bekostas

av statsmedel.

Beträffande ersättning till veterinär är särskilt stadgat.

3 mom. Ersättning som angives i denna paragraf utbetalas av medicinalstyrelsen.

3 kap. Åtgärder till förhindrande av införsel till tuberkulosfritt och

skyddat område av nötkreatur behäftade med tuberkulos.

10 §.

Nötkreatur må icke till tuberkulosfritt område införas från del av riket

som ej tillhör sådant område, nied mindre medicinalstyrelsen därtill lämnat

tillstånd (tillståndsbevis). Ej heller må utan sådant tillstånd införsel av nöt
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majus proposition nr 152.

kreatur äga rum lill skyddat område från del av landet, som varken tillhör

tuberkulosfritt eller skyddat område.

Utan hinder av vad som stadgas i första stycket må nötkreatur, i enlighet

med av medicinalstyrelsen utfärdade föreskrifter, förås genom tuberkulosfritt

och skyddat område.

11 §•

1 mom. För erhållande av tillståndsbevis som i 10 § första stycket avses

skall, då fråga är om nötkreatur avsett till livdjur, företes ett av veterinär

enligt formulär, som medicinalstyrelsen fastställt, tidigast en månad före

den dag införseltillståndet sökes utfärdat intyg, utvisande

dels att djuret härrör från besättning som enligt av medicinalstyrelsen utfärdade

bestämmelser är att anse såsom tuberkulosfri,

dels ock att djuret i den omfattning medicinalstyrelsen föreskriver undersökts

med tuberkulin och därvid icke visat reaktion.

2 mom. Såsom villkor för införsel varom i 1 mom. sägs skall föreskrivas,

a) att djuret på sätt medicinalstyrelsen bestämmer är försett med identitetsmärke

som anmärkts i det i 1 mom. omförmälda intyget;

b) att införsel äger rum inom en månad från tillståndets meddelande;

samt

c) att transport av djuret äger rum i fordon som dessförinnan smittrenats.

12 §.

Införsel som i 10 § första stycket sägs av nötkreatur, avsett för slakt, må

ej medgivas med mindre djuret föres till offentligt slakthus eller till kontrollslakteri.

13 §.''

Har tillstånd meddelats jämlikt 10 § första stycket till införsel av nötkreatur

såsom livdjur, må det ej inlastas i järnvägsvagn, i åkdon eller å fartyg,

med mindre den som erhållit tillstånd till införseln för stationsföreståndaren,

föraren av åkdonet eller fartygsbefälhavare!! företer tillståndsbeviset. Beviset

skall befordras till urlastningsstationen (bestämmelsestationen) och där

behandlas på sätt i 14 § närmare föreskrives. Stationsföreståndare, förare

av åkdon eller fartygsbefälhavare skall tillse dels att djuren äro åtföljda av

intyg som i 11 § avses, dels att djuren äro försedda med i nämnda paragraf

omförmält identitetsmärke, dels ock att djuren uppställas, om införseln sker

med järnväg eller landsvägsledes, i järnvägsvagn eller åkdon där andra nötkreatur

icke äro uppställda, samt, örn införseln sker med båt, väl avskilda

från andra nötkreatur.

14 §.

Tillståndsbevis skall å urlastningsstation (bestämmelsestation) omhändertagas,

då införseln sker med järnväg, av stationsföreståndaren, samt, då införseln

sker med båt eller landsvägsledes, av närmast vid gränsen boende

kronobetjäning eller annan därtill av länsstyrelsen särskilt förordnad person.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 152.

7

Den till vilken tillståndsbeviset avlämnas åligger dels att tillse, att infört

livdjur är åtföljt av intyg som ilig avses och försett med där omförmält

identitetsmärke, dels ock att utan dröjsmål till länsveterinären i det län dit införseln

ägt rum översända beviset, försett med intyg om när och var detsamma

avlämnats.

Finner tjänsteman varom i första stycket förmäles förseelse mot bestämmelse

i detta kapitel vara begången, skab han örn förhållandet ofördröjligen

underrätta vederbörande länsveterinär.

4 kap. Åtgärder till bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur inom icke

tuberkulosfritt område.

15 §.

Undersökning med tuberkulin av nötkreatur må ej verkställas utan medicinalstyrelsens

medgivande.

Sådant medgivande må lämnas allenast under villkor att ägaren till de

med undersökningen avsedda djuren förbinder sig att förse de nötkreatur

som vid undersökningen reagera med märke, luberkulosmärlce, av utseende

som medicinalstyrelsen bestämmer, samt -—- i den mån medicinalstyrelsen

icke annorlunda förordnar — att, om vid undersökningen minst 75 procent

av alla till besättningen hörande nötkreatur över två års ålder reagera, förse

jämväl samtliga icke reagerande nötkreatur över två års ålder inom besättningen,

med undantag beträffande djur som inköpts från tuberkulosfri besättning

eller uppfötts på gården och intill undersökningen varit fullständigt

isolerade från de reagerande djuren, med tuberkulosmärke.

Det åligger veterinär som verkställt undersökning med tuberkulin av nötkreatur

att ombesörja märkning av djur i enlighet med vad som stadgas i

andra stycket.

16 §.

1 morn. Nötkreatur må icke överlåtas under beteckningen tuberkulosfritt

eller under annan beteckning, som giver sken av att djuret är fritt från

nämnda sjukdom, med mindre djuret

1) härrör från besättning eller del därav, som enligt av medicinalstyrelsen

utfärdade bestämmelser är att anse såsom tuberkulosfri;

2) i den omfattning medicinalstyrelsen föreskriver undersökts med tuberkulin

och därvid icke visat reaktion; samt

3) varken under transport eller eljest sammanförts med icke tuberkulosfria

nötkreatur eller uppställts i stall eller fordon som icke dessförinnan

smittrenats.

Såvitt överlåtelse som i föx-sta stycket sägs icke godkänts av hushållningssällskap,

skall nötkreatur vid överlåtelsen vara åtföljt av ett av veterinär tidigast

två månader före överlåtelsen utfärdat intyg utvisande de under 1)

och 2) angivna förhållandena.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

2 mom. Intyg att nötkreatur icke reagerat vid undersökning med tuberkulin

skall utfärdas enligt formulär som fastställts av medicinalstyrelsen.

Vid utfärdande av sådant intyg skall djuret, på sätt medicinalstyrelsen bestämmer,

vara försett med identitetsmärke som särskilt anmärkes i intyget.

17 §.

Är eller misstänkes nötkreatur vara behäftat med tuberkulos i smittfarligt

stadium, må djuret ej överlåtas annat än för omedelbar nedslaktning.

18 §.

Finner veterinär vid annan köttbesiktning än som i 21 § sägs tuberkulos

förekomma hos nötkreatur, åligger det honom att därom göra anmälan på

sätt medicinalstyrelsen föreskriver.

19 §.

Veterinär, som misstänker förekomsten av tuberkulos i juvret eller könsorganen

hos nötkreatur, åligger att genast för undersökning till statens veterinärbakteriologiska

anstalt eller veterinärbakteriologiskt laboratorium, som

medicinalstyrelsen godkänner, insända prov av mjölk, livmodersekret eller,

om så erfordras, körtelvävnad eller eljest material från del eller delar av

juver eller könsorgan, som misstänkes vara angripet av sjukdomen, jämte

uppgift om den besättning och det djur, varifrån provet härleder sig.

I avhidan på resultatet av undersökningen skall djur, vilket särskilt misstänkes

vara behäftat med tuberkulos som i första stycket avses förses med

mörke, kontrollmärke, av utseende som medicinalstyrelsen bestämmer samt

hållas väl isolerat. Veterinär må tillika förordna, att, intill dess resultatet av

undersökningen blivit känt, mjölk från djuret icke må användas till människoföda

och ej heller annat än efter kokning till föda åt djur.

Djurägare må icke vägra veterinär att taga prov eller ombesörja märkning

som avses i denna paragraf.

20 §.

Djurägare, som inom honom tillhörig nötkreatursbesättning iakttager sjukdomstecken

såsom fast, icke ömmande juverförhårdnad med eller utan förändring

av mjölkens utseende eller ihållande flytning från könsdelama hos

hondjur eller ock eljest har anledning misstänka förekomsten av tuberkulos

i juver eller könsorgan, skall om förhållandet göra anmälan till veterinär.

Vad i första stycket föreskrivits skall jämväl gälla för den, som driver handel

med nötkreatur eller mottager nötkreatur för nedslaktning.

21 §.

Påvisar veterinär vid besiktning av kött, härrörande från kalv, tuberkulos,

som skäligen kan antagas vara medfödd, åligger det honom att söka utröna

från vilken besättning kalven härstammar samt att härom, med angivande

av djurägare, gård, socken och län, ofördröjligen underrätta medicinalsty
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 152.

9

reisen, som förordnar veterinär att verkställa undersökning av besättningen

beträffande förekomsten av tuberkulos i juver eller könsorgan samt att därvid

förfara i enlighet med vad i 19 § stadgas.

Det åligger den som omhänderhaver kalv som i första stycket sägs att till

veterinär lämna erforderliga upplysningar rörande den besättning från vilket

djuret härstammar.

22 §.

Underrättelse om resultatet av undersökning varom i 19 § sägs skall meddelas

dels ofördröjligen medicinalstyrelsen med uppgift örn den besättning

djuret tillhör dels ock den som lämnat provet. Har undersökningen givit vid

handen, att nötkreatur är behäftat med tuberkulos i juvret eller könsorganen,

skall djuret nedslaktas inom åtta dagar efter det djurägaren erhållit kännedom

om undersökningens resultat. Medicinalstyrelsen har att förordna veterinär

att ombesörja nedslaktningen, som antingen skall ske å offentligt slakthus

eller å kontrollslakteri eller eljest i närvaro och under kontroll av veterinären.

Det åligger veterinär som närvarit vid nedslaktningen att omedelbart

därefter till medicinalstyrelsen översända rapport enligt av styrelsen fastställt

formulär.

Nötkreatur, som djurägaren veterligen är behäftat med tuberkulos i juvret

eller könsorganen, skall hållas isolerat. Mjölk från sådant djur må icke användas

till människoföda och ej heller annat än efter kokning till föda åt

djur. Har djuret försetts med kontrollmärke, må detta ej avlägsnas före nedslaktningen.

23 §.

1 mom. För nötkreatur, som nedslaktas enligt bestämmelserna i 22 §,

må djurägare erhålla ersättning av statsmedel med femtio kronor eller, om

djuret helt kasseras på grund av tuberkulos, med tjugu kronor. Har nötkreatur

nedslaktats senare än enligt vad i 22 § är föreskrivet, må ersättning

likväl utgå, om dröjsmålet med nedslaktningen föranletts av omständigheter

över vilka djurägaren icke råder. Djurägare må förfoga över köttet av nedslaktat

djur i den mån det ej strider mot eljest gällande bestämmelser.

2 mom. Bakteriologisk undersökning som avses i 19 § bekostas av statsmedel.

Veterinär, som enligt förordnande av medicinalstyrelsen verkställt undersökning

av nötkreatursbesättning på sätt i 21 § sägs, är berättigad till ersättning

av statsmedel enligt gällande veterinärtaxa (tjänstetaxan). Sådan ersättning

må icke utgå örn nötkreatursbesättningen är ansluten till av hushållningssällskap

anordnad klinisk tuberkuloskontroll.

För besiktning och kontroll av nötkreatur, vilket nedslaktats på grund av

vad i detta kapitel föreskrives, utgår ersättning i enlighet med vad därom är

särskilt stadgat.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

5 kap. Gemensamma bestämmelser.

24 §.

Högsta tillsynen över åtgärder till bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur

tillkommer medicinalstyrelsen.

Länsstyrelse skall vaka över att denna förordning noggrant tillämpas. Det

åligger polismyndighet att biträda vid nämnda övervakning.

Vid vägar som leda till tuberkulosfria och skyddade områden skola i den

omfattning länsstyrelsen bestämmer genom polismyndighetens försorg uppsättas

tydliga anslag med uppgift om i 10 § avsedda införselförbud.

25 §.

Slaktmärken, identitetsmärken och kontrollmärken, som avses i denna förordning,

skola genom medicinalstyrelsens försorg på rekvisition kostnadsfritt

tillhandahållas förrättningsman.

26 §.

De närmare föreskrifter, som äro erforderliga för tillämpning av denna

förordning, meddelas av medicinalstyrelsen.

27 §.

1 mom. Förseelse mot denna förordning eller enligt densamma meddelade

föreskrifter straffes enligt allmänna strafflagen.

2 mom. Innefattar förseelse olovlig införsel av nötkreatur till tuberkulosfritt

eller skyddat område, må domstolen tillika på talan av allmän åklagare

förklara sådan egendom eller, örn den icke kan tillrättaskaffas, dess värde

förbrutet. Vad sålunda skall anses förbrutet tillfaller kronan.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1941, från och med vilken dag

kungörelsen den 30 juni 1934 (nr 403) om åtgärder mot tuberkulos i juvret och

könsorganen hos nötkreatur ävensom förordningen den 10 maj 1940 (nr 373)

angående bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur inom vissa områden

skola upphöra att gälla.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 152.

11

Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7

mars 1951.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Andersson, Domö, Rosander.

I. Inledning.

Efter gemensam beredning med cheferna för social- och finansdepartementen

anför chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet PehrssonBramstorp

:

I årets statsverksproposition (IX. H. T. punkt 72) har Kungl. Majit på min

hemställan föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i

ämnet, till Förekommande och hämmande av smittsamma husdjurssjukdomar:

Åtgärder mot tuberkulos hos nötkreaturen för budgetåret 1941/42 beräkna

ett förslagsanslag av 1,700,000 kronor. Jag torde nu ånyo få anmäla

detta ärende.

Den 28 april 1939 uppdrog Kungl. Majit åt medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen

att gemensamt verkställa utredning rörande ändring av bestämmelserna

angående det statsunderstödda bekämpandet av tuberkulos

hos nötkreatur.

Styrelserna, som tidigare avgivit flera, förut för Kungl. Majit anmälda

förslag i ämnet, ha i skrivelse den 22 januari 1941 avgivit betänkande angående

det statsunderstödda bekämpandet av tuberkulos hos nötkreatur.

över styrelsernas betänkande ha yttranden avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket,

statens livsmedelskommission, veterinärhögskolans styrelse

och lärarkollegium, statens institut för folkhälsan, samtliga länsstyrelser

och hushållningssällskaps förvaltningsutskott med undantag för de i de sex

nordligaste länen och Gotlands län, Sveriges lantbruksförbund, riksförbundet

landsbygdens folk, svenska veterinärläkarföreningen, svenska veterinärföreningen

för nötkreaturstuberkulosens bekämpande, svenska veterinärföreningen

för kött- och mjölkhygien samt avelsföreningarna för svensk låglandsboskap

och för svensk röd och vit boskap. Länsstyrelserna lia vid sina

yttranden fogat utlåtanden av länsveterinärerna i länen. Förvaltningsut
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

skotten ha i allmänhet åberopat utlåtanden av föreståndarna för hushållningssällskapens

tuberkulosavdelningar. Härjämte har lantbruksförbundet

vid sitt yttrande fogat utlåtanden av svenska mejeriernas riksförening

u. p. a. och småbrukarnas riksförbund.

II. Vidtagna åtgärder och huvuddragen av ämbetsverkens förslag.

Gällande bestämmelser.

De viktigaste bestämmelser, som reglera det statsunderstödda bekämpandet

av tuberkulos hos nötkreatur, tillkommo efter statsmakternas beslut i

frågan vid 1934 års riksdag (prop. nr 121; jordbruksutsk. uti. nr 84; r. skr.

nr 287). De återfinnas till huvudsaklig del i två den 30 juni 1934 i administrativ

ordning utfärdade kungörelser: nr 402 om vissa åtgärder mot tuberkulos

hos nötkreatur (ändrad genom kungörelserna nr 836/1937, 687/1938 och 375/

1940) samt nr 403 om åtgärder mot tuberkulos i juvret och könsorganen

hos nötkreatur (ändrad genom kungörelsen nr 701/1938).

Enligt de regler, som genomfördes 1934, bekämpas tuberkulosen hos nötkreatur

i allt väsentligt genom frivilliga åtgärder. Det är endast beträffande

vissa, särskilt smittfarliga former av tuberkulos, nämligen tuberkulos i

juvret och könsorganen, som bestämmelser av tvingande natur utfärdats.

Det frivilliga statsunderstödda bekämpandet av nötkreaturstuberkulosen

bär anordnats efter två metoder, den Ostertagska eller den kliniska metoden

samt den Bangska eller tuberkulinmetoden.

Vid 1936 års riksdag (prop. nr 116; jordbruksutsk. uti. nr 57; r. skr. nr 193)

beslöts, att såsom villkor för att mejeri skulle vara berättigat att erhålla prisutjämningsbidrag

ur jordbrukets prisregleringsfond skulle gälla, att mejeri

tillämpade sådan prisdifferentiering vid mjölkens betalning, att för mjölk,

som härrörde från besättningar ställda under statlig kontroll med tuberkulin,

skulle utgå tilläggspris med minst 0.4 öre för kilogram samt för mjölk,

som härrörde från besättningar ställda under klinisk tuberkuloskontroll, skulle

utgå tilläggspris med minst 0.2 öre för kilogram. Bestämmelser rörande

dessa tilläggspris återfinnas numera i kungörelsen den 21 juli 1938 (nr 539),

ändrad genom kungörelsen nr 698/1939 och 632/1940.

I anslutning till förslag av styrelserna i betänkande den 22 januari 1940

antog 1940 års lagtima riksdag (prop. nr 131; jordbruksutsk. uti. nr 26;

r. skr. nr 200) förordning angående bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur

inom vissa områden. Denna förordning utfärdades den 10 maj 1940

(nr 373). I enlighet med denna förordning bekämpas sjukdomen inom vissa

områden (tuberkulosfria områden) helt genom tvingande regler. Till tuberkulosfria

områden ha hänförts de sex nordligaste länen samt Gotland och

Öland.

Sedan styrelserna i utlåtande den 1 augusti 1940 framlagt förslag angående

statsbidrag till småbrukare för fullständig utrensning av tuberkulos

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 152.

13

inom nötkreatursbesättningar m. m., har 1940 års urtima riksdag (prop. nr

24; andra särskilda utsk. uti. nr 30; r. skr. nr 42) medgivit Kungl. Majit att

för nämnda ändamål under budgetåret 1940/41 disponera erforderliga belopp

från förslagsanslaget till åtgärder mot tuberkulos hos nötkreatur. I anledning

härav har Kungl. Majit dels den 11 oktober 1940 utfärdat kungörelse (nr

868) angående statsbidrag för utrensning av tuberkulos inom vissa nötkreatursbesättningar,

dels den 15 november 1940 på förslag av statens livsmedelskommission

medgivit medicinalstyrelsen att jämlikt kungörelsen använda

högst 505,000 kronor till utrensning av tuberkulos inom Stockholms stads

och läns, Uppsala läns, Södermanlands läns, Kalmar läns norra och södra,

Blekinge läns, Kristianstads läns, Malmöhus läns, örebro läns samt Västmanlands

läns hushållningssällskaps områden, dels ock den 14 februari 1941

ytterligare medgivit medicinalstyrelsen att jämlikt samma kungörelse använda

högst 75,000 kronor till utrensning av tuberkulos inom Hallands och

Värmlands län.

Resultaten av vidtagna åtgärder.

Å Gotland och Öland torde samtliga nötkreatursbesättningar lia blivit undersökta

med tuberkulin och ha alla därvid påträffade tuberkulösa djur

nedslaktats.

Enligt ämbetsverkens beräkningar skulle vid ingången av år 1940 i de sex

nordligaste länen fortfarande ha funnits cirka 140,000 nötkreatur, som icke

varit undersökta med tuberkulin. Med ledning av reaktionsprocenten vid

tidigare undersökningar uppskattades antalet reagerande djur i dessa län

till något över 1,600. Jämlikt 1937 års jordbruksräkning utgör totalantalet

djur här 561,414. I enlighet med statsmakternas beslut vid 1940 års lagtima

riksdag skulle de förut icke undersökta besättningarna genomgås på en

tid av fyra år.

Beträffande de icke tuberkulosfria områdena återgivas i nedanstående

tabell I dels antalet nötkreatur ställda under statlig kontroll med tuberkulin

vid årsskiftena 1938/39 och 1939/40, dels antalet ej tuberkulinundersökta

djur vid sistnämnda tidpunkt och dels antalet djur över två års ålder ställda

under klinisk tuberkuloskontroll vid berörda två årsskiften. I tabellen

lämnade uppgifter grunda sig å utredningar, som inom medicinalstyrelsens

veterinärbyrås tuberkulosavdelning verkställts med ledning av inkomna rapporter

över vidtagna undersökningar med tuberkulin. Det må emellertid

förutskickas att siffrorna icke få betraktas såsom absoluta. Till en början

grunda sig uppgifterna rörande totalantalet djur å 1937 års jordbruksräkning.

Därefter inträffade föriindringar i kreatursstocken lia således icke

kunnat beaktas. Med hänsyn lill intervallerna mellan tuberkulinundersökningarna

äro medicinalstyrelsens uppgifter rörande besättningar undersökta

med tuberkulin icke alltid lulli aktuella. Antalet djur i olika besättningar

kan undergå förändringar utan att delta kommer till synes i styrelsens förteckningar.

Vid sidan härav kunna även andra mindre felaktigheter föreligga

i uppgifterna därigenom att besättning och gård byta ägare eller dy
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majlis proposition nr 152.

likt. Felaktigheterna torde emellertid icke vara av den storleksordning, att

de i detta sammanhang ha någon betydelse.

Tabell I. Översikt över reaktionsfria och icke undersökta nötkreatur m. m.

vid årsskiftena 1938/39 och 1939/40.

Län

Totalan- talet nöt- kreatur

(1937 års

jordbruks- räkning)

Djur ställda under statlig

kontroll med tuberkulin

Antal ej

tu herkul in- undersökta

djur

“Via 1939

Antalet djur

över 2 års ålder ställda

under klinisk tuber- kuloskontroll

Antal

31/i2 1938

»/» 1939

Antal

%

“Via 1938

sVi2 1939

Stockholms..........

96,818

29,085

35,938

37.1

60,880

7,747

6,995

Uppsala ............

89,709

37,082

43,619

48.6

46,090

12.037

11,948

Södermanlands ......

122,735

23,567

29,063

23.7

93,672

26,016

28,278

Östergötlands........

185,582

55.669

66,328

35.7

119,254

32,465

33,569

Jönköpings ..........

155,551

78,691

91,513

58.8

64,038

8,970

9,503

Kronobergs..........

106,104

86,322

93,696

88.3

12,408

2,506

2,290

Kalmar ............

163,595

127,501

138,109

84.4

25,486

12,452

10,562

Blekinge ............

55,644

45,690

49,193

88.4

6,451

1,023

705

Kristianstads ........

179,931

42,539

51.525

28.6

128,406

25,506

24,406

Malmöhus ..........

252,433

60,398

67,954

26.9

184,479

29,911

29,334

Hallands ............

119,518

44,375

53,146

44.5

66,372

20,354

17,154

Göteborgs och Bohus

88,468

34,856

46,417

52.5

42,051

2,680

2,049

Älvsborgs............

190,627

64,574

82,827

43.4

107,800

9,811

9,634

Skaraborgs ..........

225,691

31,262

40,052

17.7

185,639

21,593

25,845

Värmlands ..........

138,557

44,895

63,641

45.9

74,916

5.148

5,090

Örebro..............

113,053

23,776

27,727

24.5

85,326

14,513

15,228

Västmanlands ......

95,156

39,963

45,364

47.7

49,792

20,500

20,045

Summa

2,379,172

870,245

1,026,112

43.0

1,353,060

253,232

252,635

Av tabell I framgår att anslutningen till tuberkulosbekämpandet är synnerligen

olika inom skilda län. Utanför de tuberkulosfria områdena finnas enligt

1937 års jordbruksräkning i runt tal 2,350,000 nötkreatur. Vid årsskittet

1939/40 stodo av dessa omkring 1,000,000 djur, eller cirka 43 procent,

under statlig kontroll med tuberkulin. Av återstående 1,350,000 voro cirka

865,000 över två års ålder. Som av tabellen ytterligare framgår hade i runt

tal 250,000 djur över två års ålder vid nämnda tidpunkt ställts under klinisk

tuberkuloskontroll. Antalet helt okontrollerade nötkreatur över två års ålder

uppgick alltså den 1 januari 1940 till cirka 610,000.

Under år 1939 ökade anslutningen lill tuberkulinkontrollen för hela landet

med i runt tal 250,000 nötkreatur eller från cirka 42 till 50 procent av hela

kreatursstocken. Även under år 1940 har anslutningen ökat rätt avsevärt.

På grund av de osedvanliga förhållanden som varit rådande under året är

det icke möjligt att med tillförlitlighet kunna uppskatta denna nyanslutning.

Rådande foderbrist har under detta år medfört en väsentligt ökad utslagning

av djur. Det är att antaga, att den ökade utslagningen procentullt sett mera

drabbat de okontrollerade än de kontrollerade djuren. Anslutningen till den

kliniska kontrollen har däremot under år 1940 liksom under föregående år

minskat. Minskningen under sist förflutna år torde säkerligen vara mer betydande.

Som regel ha de besättningar som avförts från den kliniska kontrollen

anslutits till tuberkulinkontrollen.

Antalet djur över två års ålder inom skilda län, som den 1 januari 1940

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

15

varit ställda under klinisk tuberkuloskontroll och som varit helt okontrollerade,

framgår av nedanstående tabell II.

Tabell II. Anslutningen till det kliniska tuberkulosbekämpandet

vid årsskiftet 1939/40.

Län

Ställda

under klinisk

tubekulos- kontroll

Helt

okontrol- lerade nöt- kreatur

Procentuella

antalet kliniskt

anslutna djur

av icke tuber- kulinunder- sökta

Stockholms ............

6,995

35,539

16.4

Uppsala................

11,948

18.550

39.2

Södermanlands..........

28, ‘178

33,528

45.8

Östergötlands ..........

33,569

40,384

45.4

Jönköpings..............

9,503

32,572

22. G

Kronobergs ............

2,290

6,007

27.6

Kalmar ................

10,562

5,158

67.2

Blekinge................

705

3,444

17.0

Kristianstads............

24,406

50,041

32.8

Malmöhus..............

29,334

72,372

28.8

Hallands ..............

17,154

23,654

42.0

Göteborgs och Bohus....

2,049

25,551

7.4

Älvsborgs ..............

9,634

69,469

12.2

Skaraborgs..............

25,845

93,093

21.7

Värmlands [............

5,090

46,350

9.9

Örebro ................

15,228

42,972

26.2

Västmanlands ..........

20,045

13,334

60.1

Summa

252,635

612,018

29.2

Ämbetsverken.

Styrelserna ha inledningsvis erinrat, att statsmakterna vid 1940 års lagtima

riksdag i princip godkänt de förslag till ett framtida bekämpande av

nötkreaturstuberkulosen, som innefattades i styrelsernas betänkande den 22

januari 1940. Enligt då fattade beslut avses att sjukdomen främst skall utrensas

inom sådana områden, där bekämpandet hunnit längst. Styrelserna

ha härom anfört följande.

Denna utrensningsaktion är icke avsedd att låsas fast utan bör få fortskrida

systematiskt till dess hela landet är genomgånget. Med hänsyn till sjukdomsbekämpandet

har landet indelats i tre områden: tuberkulosfria områden,

skyddade områden och övriga områden. Inom tuberkulosfria områden bekämpas

tuberkulosen helt enligt regler av tvingande natur och epizootilagens

bestämmelser lia där i princip gjorts tillämpliga jämväl å denna sjukdom.

Detta innebär bland annat att varje påträffat tuberkulöst nötkreatur, vare

sig detta då är smittfarligt eller ej, ncdslaktas. Staten lämnar för sådana

djur viss ersättning. Till skyddade områden liksom till tuberkulosfria områden

må införsel av tuberkulösa livdjur icke äga rum. Genom dessa importspärrar

avses att bevara de friska besättningarna fria från sjukdomen. Själva

bekämpandet sker inom skyddade områden huvudsakligen efter frivillig anslutning

från djurägarens sida. Beträffande landet i övrigt är sjukdomsbekämpandet

jämväl till väsentlig del baserat på frivillighetens grund.

De särskilda regler som vid 1940 års lagtima riksdag infördes för tuberkulosfria

och skyddade områden ha styrelserna ansett böra

i princip kvarstå oförändrade.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majlis proposition nr 152.

Den av styrelserna efter avgivandet av nyssnämnda betänkande bedrivna

fortsatta utredningen har närmast rört bekämpandet av nötkreaturstuberkulosen

inom områden som icke hänförts till de tuberkulosfria. Styrelserna

hysa den uppfattningen att bekämpandets frivilliga karaktär i princip alltjämt

här bör bibehållas. De hittills tillämpade metoderna, den klinisktbakteriologiska

eller Ostertagska metoden och tuberkulinmetoden eller Bangska

metoden, torde fortfarande böra stödjas genom statsbidrag. Styrelserna

ha emellertid eftersträvat en sådan omläggning av villkoren för erhållande

av statsbidragen, att bekämpandet — i förhållande till kostnaderna

för det allmänna och djurägarna -— blir mera effektivt än för närvarande.

1 fråga örn bekämpandets huvudsakliga anordnande inom de

icke tuberkulosfria områdena lia styrelserna anfört.

Även örn sjukdomsbekämpandet utanför de tuberkulosfria områdena i huvudsak

bygger på frivillig anslutning från djurägarnas sida, torde även här

vissa tvingande regler få anses befogade och nödvändiga. Redan nu bekämpas

de allvarliga former av tuberkulosen i dess smittfarliga stadium,

som uppträda i juvret och könsorganen, genom tvingande regler i hela landet.

Härutinnan åsyfta styrelserna ingen principiell ändring. Styrelserna

förmena emellertid att jämväl i andra hänseenden bestämmelser av tvångskaraktär

äro erforderliga. Bekämpandet bör anordnas på sådant sätt, att

de framsteg som vunnits genom nuvarande åtgärder helt utnyttjas. Av särskild

vikt torde vara, att effektiva anordningar vidtagas för att bevara de besättningar,

som rensats från sjukdom, fria från densamma. När sjukdomsbekämpandet

nått den betydande omfattning det för närvarande har, måste

strävandena, jämsides med att man söker öka anslutningen till bekämpandet

från kreatursägarnas sida, särskilt inriktas på att skydda friska besättningar

från infektion. Att härvidlag stora värden av såväl hygienisk som ekonomisk

natur äro att bevara, torde knappast särskilt behöva understrykas. Styrelserna

finna det alltså angeläget, att vid utarbetande av reglerna för det framtida

bekämpandet av nötkreaturstuberkulosen .särskild uppmärksamhet ägnas

sådana åtgärder, som kunna ha betydelse för att skydda friska besättningar

från tuberkelsmitta. De bestämmelser som härutinnan böra komma i fråga

torde därför i viss utsträckning böra göras tvingande. Styrelserna åsyfta härvidlag

främst regler som skapa garanti för alt djur som införlivas med friska

besättningar äro fria från tuberkulos. Jämväl i fråga om kontrollen beträffande

förekomsten av sjukdomen synas vissa kompletterande regler av tvingande

natur erforderliga.

Den stora och för varje år kraftigt ökade anslutningen till tuberkulinkontrollen

har till väsentlig del endast bestått i en registrering av sådana besättningar

som varit fria eller i det närmaste fria från tuberkulos. Något egentligt

bekämpande av sjukdomen i dessa besättningar har alltså icke varit erforderligt.

I stort sett äro emellertid sådana besättningar utanför de tuberkulosfria

områdena, som icke nu ställts under statlig kontroll med tuberkulin,

sannolikt mer eller mindre infekterade av sjukdomen. Med hänsyn härtill

torde man icke kunna förvänta att nyanslutningen till tuberkulinkontrollen

hädanefter kommer att ske i samma omfattning som under de senaste åren.

Innan sådan anslutning kan ske måste nämligen ett bekämpande av sjukdomen

genom utslagning av infekterade djur äga rum. Ett sådant bekämpande

bör givetvis för landet i dess helhet icke drivas snabbare än att man kan anskaffa

i stället för de tuberkulösa djuren erforderligt antal tuberkulosfria. För

att nå målet måste säkerligen det stora flertalet besättningar, som nu stå utan
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 152.

17

för varje kontroll och sammanlagt innehålla cirka 600,000 djur över två års

ålder, under någon tid anslutas till den kliniska tuberkuloskontrollen. Med

hänsyn såväl till tuberkulosbekämpandet som till det allmännas finansiella

intressen är det av vikt, att anslutningen till denna övergångsform i bekämpandet

kommer att äga rum under den kortast möjliga tid nyrekryteringen

medger.

Styrelserna ha beträffande de framlagda författnings förslagen

erinrat, att gällande regler rörande det statliga bekämpandet av tuberkulos

återfinnas i ett stort antal författningar dels antagna av Kungl. Maj:t och

riksdagen, dels utfärdade av Kungl. Majit i administrativ väg samt dels utfärdade

av medicinalstyrelsen. Författningarna hade tillkommit vid olika

tidpunkter, allteftersom sjukdomsbekämpandet fortskridit och behovet av

nya eller kompletterande regler framträtt. Det läge i sakens natur, att bestämmelsernas

överskådlighet vid sådant förhållande lätt bleve lidande. Vid

upprättande av föreliggande förslag hade styrelserna eftersträvat att sammanfatta

föreskrifterna i minsta möjliga antal författningar. Rörande denna

fråga ha styrelserna ytterligare andragit följande.

Reglerna angående det egentliga sjukdomsbekämpandet ha i förslagen intagits

huvudsakligen i två författningar, förordning angående bekämpande

av tuberkulos hos nötkreatur (tuberkulosförordningen) samt kungörelse angående

frivilligt bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur (tuberkuloskungörelsen).

Tuberkulosförordningen är avsedd att antagas av Kungl. Majit

och riksdagen. Detta förslag innehåller bland annat de särskilda bestämmelser,

som för närvarande gälla för tuberkulosfria och skyddade områden, samt

de föreskrifter, som reglera bekämpandet av tuberkulos i juvret och könsorganen

hos nötkreatur. Överhuvud taget torde i förordningen böra intagas

regler av tvingande natur. Tuberkuloskungörelsen skulle däremot innehålla

föreskrifter rörande det frivilliga bekämpandet av sjukdomen. Förutom bestämmelser

avseende bekämpande av tuberkulos enligt Bang och Ostertag

synes i kungörelsen böra intagas regler som finnas erforderliga rörande en

direkt statlig understödsverksamhet för tuberkulosens utrotande inom mindre

besättningar.

Som en genomgående princip vid förslagens utarbetande har gällt att de

författningar, som skola antagas av Kungl. Majit och riksdagen eller utfärdas

av Kungl. Majit i administrativ ordning, huvudsakligen endast innehålla

mera allmänna regler för bekämpandet. Särskilt sådana detaljföreskrifter,

som sannolikt behöva ändras tid efter annan och där olika regler synas böra

gälla i skilda trakter och inom olika besättningar, avses skola utfärdas av

medicinalstyrelsen i tillämpningsförfattning.

Utanför förslaget till tuberkulosförordning och tuberkuloskungörelse falla

dels bestämmelserna om pristillägg för mjölk som härrör från besättningar

anslutna till det frivilliga statliga bekämpandet av tuberkulos hos nötkreatur,

dels ock föreskrifterna angående ersättning lill veterinär för vissa åtgärder

mot tuberkulos hos nötkreatur. Av praktiska och tekniska skäl torde det

icke vara lämpligt att inarbeta dessa regler i något av de förut omnämnda

lorfattnmgsförslagen.

Yttrandena.

Styrelsernas felslag lia i princip tillstyrkts eller lämnats utan erinran i

samtliga avgivna yttranden med ett undantag.

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 152. o

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

Sålunda har länsstyrelsen i Östergötlands län funnit det obestridligt att

gällande bestämmelser på området borde omarbetas för vinnande av större

effektivitet vid sjukdomens bekämpande. Ett genomförande av styrelsernas

förslag skulle utan tvivel möjliggöra intensifiering av sjukdomsbekämpandet.

Även länsstyrelsen i Stockholms län har funnit de föreslagna åtgärderna riktigt

avvägda oell väl ägnade att föra sjukdomsbekämpandet framåt. Vidare

har avelsföreningen för svensk låglandsboskap uttalat, att betänkandet i minsta

detalj vore väl genomtänkt och de framlagda förslagen praktiska och genomförbara.

Enligt svenska veterinärläkar föreningen vore förslagen väl ägnade

att verka till det avsedda målet, nötkreaturstuberkulosens utrotande i vårt

land.

Riksförbundet landsbygdens folk bar med största tillfredsställelse konstaterat

alt förslaget innefattade plan för en systematisk kamp mot tuberkulos

bos nötkreatur och gåve möjlighet att successivt kunna bevara och utvidga

de områden som en gång förklarats smittfria. Det torde vara berättigat att

räkna med att, örn föreliggande förslag godkändes samt kännedomen örn

detsamma och dess betydelse bleve spridd bland jordbrukarna, resultaten av

denna kamp torde bliva väsentligt mera påtaglig än tidigare. Jämväl svenska

mejeriernas riksförening u. p. a. har framhållit vikten av att kunskap örn bekämpandet

och dess betydelse spredes bland djurägama.

Som nämnts ha invändningar av mera principiell natur mot förslaget endast

framförts i ett av de avgivna yttrandena, nämligen yttrandet från förvaltningsutskottet

i Malmöhus län. Detta förvaltningsutskott bar ansett att genomförandet

av vissa av förslagen skulle komma att insnöra husdjursskötseln i en

rent av olidlig tvångströja. Bekämpandet av nötkreaturstuberkulosen vore visserligen

enligt förvaltningsutskottets uppfattning en viktig och behjärtansvärd

angelägenhet men även andra synpunkter måste skänkas beaktande.

Förvaltningsutskottet i Hallands län har anfört följande.

Sällskapet vill understryka, att det fullständiga utrotandet av kreaturstuberkulosen

kommer att stöta på betydande svårigheter i de län, där djuren

mera allmänt äro eller lia varit angripna, och det torde icke vara tänkbart

att så kan ske utan kraftigt stöd från statsmakternas sida. Dessa uppoffringar

från det allmännas sida komma dock igen i form av ökad produktion

och minskad eller helt upphörd infektionsrisk genom förtäring av mjölk.

Sällskapet kan dock ej undertrycka vissa farhågor för att den föreslagna

centraliseringen av tuberkulinarbetets alla detaljer till ett ämbetsverk i Stockholm

kan komma att vålla en onödig byråkratisering av arbetet, då det är

antagligt att medicinalstyrelsen inte alltid kommer att kunna stå i den kontakt

med fältarbetet, som under vissa förhållanden ter sig som önskvärd.

Sällskapet skulle därför anse det lyckligt om de länsorganisationer, tuberkulosavdelningama

hos respektive sällskap, som nu finnas och till vilka speciellt

med tuberkulosarbetet förtrogna veterinärer äro anknutna, finge en

viss bestämmanderätt och ett visst ansvar för tuberkulinarbetets utförande

inom länet. För det allmänna komme en decentralisering säkerligen att medföra

en ej oväsentlig besparing, bl. a. genom att register å besättningarnas

reaktionsförhållanden ej behöver dubbelföras.

Under nuvarande försörjningsläge behöver en viss varsamhet iakttagas vid

alla ingripanden, som kunna störa ladugårdsängen. Med hänsyn härtill torde

vid detaljföreskrifternas genomförande en viss övergångstid böra tillmätas.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

19

Även förvaltningsutskottet i Värmlands län har ansett sig böra fästa uppmärksamheten

på den fara, som eventuellt kunde hota folkförsörjningen i

nuvarande läge, om tuberkulosbekämpandet skulle forceras på sådant sätt,

att landets stam av mjölkproducerande djur komme att minskas i alltför

rask takt. Liknande synpunkter ha framförts av Sveriges lantbruksförbund.

Svenska veterinärföreningen för nötkreaturstuberkulosens bekämpande har

yttrat följande.

Föreningen vill understryka, att hittills endast den lättare delen av programmet

i praktiken genomförts eller håller på att genomföras; svårigheterna

bli avsevärt större när utrotandet på allvar skall sättas in i de län,

där sjukdomen är eller har varit spridd i avsevärd utsträckning. Här måste

man förutom alla svårigheter som direkt beröra ladugårdsdriften och som

i form av avyttring av produktiva djur, isolering, nyrekrytering m. m. komma

att störa densamma, även räkna med tuberkulinets oförmåga att i vissa fall

utpeka djur med latent tuberkulos ävensom med de felslut, som följa genom

reaktioner av annan orsak än tuberkulos; misshälligheter av detta senare

slag ha visserligen ingen avgörande betydelse men påkalla dock en oavlåtlig

uppmärksamhet från alla medverkandes sida.

Föreningen vill ej på något sätt bestrida att vårt tuberkulosutrotningsarbete

hittills inger de bästa förhoppningar om framgång, vartill inte minst

medverkat den förtrogenhet med bekämpandet som vunnits under de omfattande

förberedande åtgärder, som här i landet i många år pågått.

Det framlagda förslaget torde innebära att statens kostnader de närmaste

åren bli betydande men dock relativt små i förhållande till de förluster en

utbredd tuberkulos förorsakar vår husdjursskötsel.

Förvaltningsutskottet i Skaraborgs län har i sitt yttrande särskilt berört

den centrala ledningen av bekämpandet samt därom anfört

följande.

Ett framgångsrikt genomförande av det omfattande och betydelsefulla program

för nötkreaturstuberkulosens bekämpande, som nu föreligger, kommer

att ställa stora anspråk på såväl den centrala ledningen inom medicinalstyrelsen

som den lokala vid hushållningssällskapens tuberkuloslaboratorier

med de ökade och enligt utskottets mening synnerligen lämpliga nya uppgifter,

som äro tillämnade dessa. I alldeles särskilt hög grad torde framgången

i arbetet bliva beroende av den centrala ledningen och den kontinuitet,

som där kan uppehållas. Vid sådant förhållande och med tanke på

de täta ombyten å byrådirektörstjänsten vid tuberkulosavdelningen inom medicinalstyrelsens

veterinärbyrå, som hittills förekommit, vill utskottet i likhet

med sällskapets tuberkuloskommitté framhålla såsom ett vitalt önskemål,

att befattningen som föredragande inom medicinalstyrelsen av ärenden rörande

nötkreaturstuberkulosens bekämpande så regleras, att innehavaren av

befattningen kan finna det med sin fördel förenligt att kvarstanna på sin

post. Endast på så sätt torde det vara möjligt att ernå den kontinuitet, som

enligt utskottets mening är av fundamental betydelse i förevarande fall.

Liknande synpunkter lia framförts av avelsföreningen för svensk röd och

vit boskap.

Tuberkulosen hos nötkreatur åsamkar årligen det .svenska lantbruket högsta

betydande förluster. Dessa förluster träffa lantbrukarna ej endast i form

av dödsfall och nödslaktningar av svårt angripna djur. De indirekta flir
-

:junte me nisch

ef en.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

lustenia, som uppkomma genom nedsatt livslängd hos sjuka djur, oekonomiskt

foderutbyte, minskad mjölkavkastning och nedsatt kvalitet hos mjölken

från de sjuka djuren, torde med säkerhet vara de allvarligaste. Jag vill

erinra, att enligt tidigare verkställda beräkningar jordbrukets årliga förluster

i samtliga ifrågavarande hänseenden skulle uppgå till över 30 miljoner

kronor. Ehuru bekämpandet av nötkreaturstuberkulosen sedan dess gjort

stora framsteg, torde ett fortsatt bekämpande likväl alltjämt ha stor betydelse

nr lantbruksekonomisk synpunkt och för folkhushållningen.

Med hänsyn härtill måste det anses tillfredsställande, att bekämpandet av

tuberkulosen hos nötkreatur nått så goda resultat att över hälften av kreatursstocken

numera konstaterats vara fri från sjukdomen. Arbetet härutinnan

måste emellertid fortsätta till dess sjukdomen om möjligt totalt utrotats.

Med hänsyn till bekämpandets betydelse ur olika synpunkter anser jag att

staten härvid alltjämt bör ekonomiskt stödja jordbrukarna i deras strävanden.

I enlighet med vid 1940 års lagtima riksdag fattade beslut gälla olika regler

beträffande sjukdomsbekämpandet inom skilda områden beroende på tuberkulosfrekvensen.

Landet har i detta hänseende indelats i tre olika områden:

tuberkulosfria områden, skyddade områden och övriga områden. Beträffande

tuberkulosfria områden skall sjukdomen helt utrensas och bekämpandet

ske efter tvingande regler. Införsel av tuberkulösa livdjur må ej äga

rum till tuberkulosfria och skyddade områden. I fråga örn icke tuberkulosfria

områden bekämpas sjukdomen efter frivillig anslutning från djurägarnas

sida.

Medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen ha genom det nu framlagda förslaget

angående det statsunderstödda bekämpandet av tuberkulos hos nötkreatur

slutfört det dem härutinnan av Kungl. Majit anbefallda utredningsuppdraget.

Förslaget som huvudsakligen berör bekämpandet utanför de

tuberkulosfria områdena har i princip tillstyrkts eller lämnats utan erinran

i de avgivna yttrandena. Jämväl jag anser mig kunna förorda detsamma såsom

väl ägnat att föra sjukdomsbekämpandet framåt. I fråga om detaljer i

förslaget ha i yttrandena vissa erinringar framställts och i anslutning till några

av dessa erinringar torde jämkningar i de föreslagna bestämmelserna böra vidtagas.

I likhet med styrelserna anser jag, att bekämpandet utanför de tuberkulosfria

områdena liksom hittills i huvudsak bör bygga på frivillig anslutning

från djurägarnas sida. Då staten å detta bekämpande årligen nedlägger betydande

belopp, finner jag det emellertid naturligt att det allmänna vidtager

sådana åtgärder som äro av betydelse för att bevara hittills uppnådda framsteg.

Av särskild vikt blir alltså att tillse, att de friska besättningarna skyddas

från smitta. I detta syfte synas, som styrelserna framhållit, vissa regler av

tvingande natur vara erforderliga. Att djurägarnas handlingsfrihet därigenom

i viss mån inskränkes, torde vara ofrånkomligt. Då sådana bestämmelser

uteslutande ha till syfte att skydda de friska besättningarna från infektion,

synas de emellertid knappast böra kännas betungande för den enskilde.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

21

I några yttranden har understrukits, att bekämpandet, framför allt i nuvarande

försörjningsläge, icke bör bedrivas snabbare än att i stället för utslagna

produktionsdugliga djur anskaffning av nya sådana kan äga rum. Som

styrelserna också torde ha åsyftat, bör bekämpandet givetvis ske på sådant

sätt.

Bestämmelserna om det egentliga sjukdomsbekämpandet böra, i enlighet

med vad styrelserna föreslagit, sammanföras i två författningar, förordning

angående bekämpande av tuberkulos bos nötkreatur, vilken bör underställas

riksdagen för antagande, samt kungörelse angående frivilligt bekämpande av

tuberkulos hos nötkreatur. Förordningen synes böra innehålla bland annat

de särskilda bestämmelser, som för närvarande gälla för tuberkulosfria och

skyddade områden (2 och 3 kap. i förslaget), samt de föreskrifter, som reglera

bekämpandet av tuberkulos i juvret och könsorganen hos nötkreatur

(19—23 §§). Överhuvud taget torde i förordningen böra intagas regler av

tvingande natur.

Beträffande ledningen av bekämpandet synes någon ändring i nu gällande

ordning icke böra genomföras. Som hittills bör den centrala ledningen tillkomma

medicinalstyrelsen och närmast en särskild avdelning å dess veterinärbyrå.

Förslagets genomförande torde i åtskilliga hänseenden öka de uppgifter

som skola utföras av hushållningssällskapen. Att härutinnan, som förvaltningsutskottet

i Hallands län åsyftat, gå än längre, anser jag mig icke

böra tillstyrka. Den decentralisering i bekämpandets anordnande som kan

anses ändamålsenlig synes böra kunna åstadkommas under det fortsatta arbetet

å området.

III. Förslag till ändrade bestämmelser rörande bekämpandet av

tuberkulos hos nötkreatur enligt den Bangska metoden (statlig

kontroll med tuberkulin).

Gällande bestämmelser.

Bestämmelser rörande undersökning på statens bekostnad med tuberkulin

återfinnas i kungörelsen den 30 juni 1934 (nr 402) om vissa åtgärder mot

tuberkulos hos nötkreatur samt medicinalstyrelsens kungörelse den 7 juli

1934 (nr 22) med vissa föreskrifter angående bekämpande av tuberkulos hos

nötkreatur.

Undersökning med tuberkulin beträffande förekomst av tuberkulos hos

nötkreatursbesättning kan under vissa villkor få äga rum på statens bekostnad

efter medgivande av medicinalstyrelsen. Sådan undersökning må medgivas

första gången under förutsättning att djurägaren förklarar sig lia för

avsikt att vidtaga och fortsätta med de åtgärder för bekämpande av tuberkulos

hos besättningen, som medicinalstyrelsen finner skäl föreskriva. I sådant

hänseende har medicinalstyrelsen föreskrivit, att undersökningen skall

avse tuberkulosens utrotande bland gårdens nötkreatur, samt att djurägaren

förklarar sig lia för avsikt, bland annat, att avskilja reagerande djur från

övriga djur i besättningen, att grundligt rengöra och desinfektera ladugården,

sedan reagerande djur avlägsnats och därefter minst en gång årligen,

att uppföda kalvarna antingen nied mjölk från kor, som sirö föremål för

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

skyddsåtgärder mot tuberkulos, eller ock med mjölk, som blivit kokt eller

uppvärmd till minst 80 grader Celcius, samt att med besättningen endast införliva

reaktionsfria nötkreatur. Förnyad undersökning med tuberkulin (kontrollundersökning)

må kunna medgivas djurägare, som vidtagit av medicinalstyrelsen

föreskrivna åtgärder för bekämpande av tuberkulos inom besättningen

och som förklarar sig ämna fortsätta därmed. Kontrollundersökning

må icke äga rum tidigare än två månader efter närmast föregående undersökning.

Ilar vid undersökning med tuberkulin reaktion förekommit inom

kreatursbesättning, må nästföljande kontrollundersökning icke äga rum senare

än under nionde kalendermånaden efter den, då ifrågavarande undersökning

ägt rum. Ilar vid de två senaste med en mellantid av minst två månader

företagna undersökningarna med tuberkulin av alla till en kreatursbesättning

hörande djur reaktion icke förekommit hos något djur och har ej heller

därefter genom företagen obduktion eller bakteriologisk undersökning ådagalagts,

att tuberkulos förefinnes inom besättningen, må kontrollundersökning

icke medgivas tidigare än efter viss längre tid, i allmänhet ett och ett halvt

år, efter den senast företagna kontrollundersökningen.

Nötkreatur, som vid undersökning med tuberkulin reagerat eller eljest visat

tecken på tuberkulos, skall underkastas klinisk undersökning av veterinär,

vilken undersökning i regel gäldas av allmänna medel. Giver sådan undersökning

anledning till antagande, att djuret lider av tuberkulos i smittfarlig

form, skall bakteriologisk undersökning på statens bekostnad företagas

vid statens veterinärbakteriologiska anstalt eller veterinärbakteriologiskt laboratorium,

som medicinalstyrelsen godkänner. I avbidan på resultatet av

den bakteriologiska undersökningen skall djuret förses med tuberkulosmärke

samt hållas isolerat. Djur, som vid nämnda undersökning befinnes behäftat

med tuberkulos i smittfarlig form, skall nedslaktas inom viss kortare tid.

För nötkreatur, som nedslaktas inom föreskriven tid på grund av att djuret

vid klinisk-bakteriologisk undersökning, som företagits i anslutning till kontrollundersökning

med tuberkulin, befunnits behäftat med tuberkulos i smittfarlig

form, må djurägaren erhålla ersättning av statsmedel med hälften av

djurkroppens värde, dock högst med sjuttiofem kronor, eller, örn djuret helt

kasseras, med femtio krogar.

De nu refererade bestämmelserna innehålla inga närmare regler beträffande

vad som förstås med att en besättning är ansluten till statlig

kontroll med tuberkulin. I praktiken bär behov av sådana regler

visat sig föreligga för olika ändamål. En närmare definition å vad som menas

med att en besättning står under statlig kontroll med tuberkulin finnes

emellertid numera intagen i 2 § andra stycket kungörelsen den 21 juli 1938

(nr 539) angående tilläggspris för mjölk från vissa nötkreatursbesättningar.

Enligt denna definition står en besättning under statlig kontroll med tuberkulin,

därest undersökning med tuberkulin av besättningen i dess helhet

företagits och i fortsättningen företages under iakttagande av de villkor,

som enligt bestämmelser i kungörelse nr 402/1934 ävensom de särskilda

föreskrifter, som medicinalstyrelsen i anslutning därtill må lia meddelat, gälla

lör att dylik undersökning må äga rum på statens bekostnad, samt under

förutsättning tillika alt kontrollundersökning med tuberkulin av besättningen

företages med vissa angivna mellanrum samt att djur, som vid undersökning

med tuberkulin visat reaktion, avskiljes från den övriga besättningen

senast femton dagar efter undersökningen.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 152.

23

Ämbetsverken.

Styrelserna anse, att gällande bestämmelser rörande den statliga kontrollen

med tuberkulin i stort sett visat sig väl avvägda. Trots den stora anslutningen

lill denna kontrollform hade verksamheten enligt styrelsernas uppfattning

fungerat väl. Genom centralisering av samtliga dessa ärendens handläggning

till medicinalstyrelsen hade en enhetlig behandling kunnat genomföras. Ur

statens synpunkt måste kontrollformen obetingat anses såsom billig. I genomsnitt

torde kostnaderna för varje undersökning, inbegripet två veterinärbesök,

med undantag för resekostnaderna som gäldas av djurägarna, icke

uppgå till högre belopp än en krona för undersökt djur. 1 helt tuberkulosfria

besättningar behövde kontrollundersökningar icke vidtagas oftare än vart

annat år och inom vissa distrikt (skyddade områden) med ännu längre intervaller.

Kontrollformen torde i runt tal icke föranleda statsverket högre

genomsnittliga årskostnader än 50 öre för anslutet djur. Beträffande i ntr

esset för anslutning till denna kontrollform lia styrelserna

anfört i huvudsak följande.

Djurägarens intresse för bekämpandet sammanhänger givetvis intimt med

de förmåner en anslutning till detsamma medför. I synnerhet sedan djurägaren

nått fram till friskhet i besättningen (tuberkulosfrihet), anser han sig

mången gång icke lia något intresse av att låta besättningen kvarstå under kontroll

örn detta icke medför en direkt ekonomisk förmån. Kontrollens betydelse

att i tid upptäcka återfall underskattas nämligen ej sällan. Härigenom

komma pristilläggen, vilka vid mejeri utgå för mjölk som härrör från besättning

ansluten till tuberkulinkontrollen, att spela en avgörande roll för det

frivilliga bekämpandets upprätthållande. Så länge sådant pristillägg utgår,

torde det nämligen vara ett betydande ekonomiskt intresse för djurägarna

att kvarhålla sina besättningar under tuberkulinkontrollen. Styrelserna anse

sig därför böra understryka vikten av att ett system med pristillägg för sådan

mjölk, som härrör från besättningar ställda under statlig kontroll med tuberkulin,

bibehålies till dess man övergår att bekämpa sjukdomen enligt tvingande

regler.

Av betydelse för intresset för tuberkulinkontrollen är givetvis även möjligheten

alt försälja mjölk för direkt konsumtion. Enligt förordningen den 21

juli 1937 (nr 737) med vissa bestämmelser rörande till människoföda avsedd

mjölk och grädde lii. m. må inom område i stad eller å landet, där hälsovårdsstadgans

föreskrifter rörande stad gälla, till människoföda avsedd mjölk

och grädde ej försäljas eller utbjudas, med mindre varan, på sätt Konungen

föreskriver, undergått värmebehandling (pastörisering) eller medgivande lill

varans försäljning lämnats av vederbörande hälsovårdsnämnd. Sådant medgivande

må allenast avse mjölk och grädde från viss nötkreatursbesättning

och icke lämnas nied mindre, på sätt medicinalstyrelsen föreskriver, styrkts,

att de hygieniska förhållandena vid varans framställning äro tillfredsställande

samt antingen att besättningen i sin helhet är att anse såsom reaktionsfri

med hänsyn lill tuberkulos eller ock att besättningen eller den del därav, som

icke är att anse såsom reaktionsfri nied hänsyn till tuberkulos, sedan en tid

av minst sex månader är ansluten till det statsunderstödda bekämpandet av

tuberkulos i smil H ärlig form hos nötkreatur. Konungen äger förordna, att

inom visst område medgivande att försälja opastöriserad mjölk och grädde

må, sedan minst två år förflutit från förordnandet, lämnas allenast beträffande

besättning, som i sin helhet är att anse såsom reaktionsfri nied hänsyn

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kunni. Maj.ts proposition nr 152.

till tuberkulos. Efter framställning av stadsfullmäktige eller däremot svarande

myndighet på landet eller av medicinalstyrelsen äger Kungl. Majit

förordna, att angivna bestämmelser även skola äga tillämpning för visst område,

där hälsovårdsstadgans bestämmelser rörande landet gälla.

En utvidgning av denna förordnings bestämmelser till att avse landet i

dess helhet samt förbud att överhuvud taget försälja annan icke värmebehandlad

mjölk eller grädde till direkt konsumtion än som härrör från reaktionsfri

besättning skulle med säkerhet avsevärt bidraga till intresset för anslutningen

till tuberkulinkontrollen. Av förarbetena till 1937 års förordning

framgår, att en sådan utvidgning av dessa bestämmelser förutsatts skola genomföras.

Rätten att försälja konsumtionsmjölk från besättningar, som äro

anslutna till det statsunderstödda bekämpandet av tuberkulos i smittfarlig

form, torde endast lia varit avsedd att bibehållas så länge svårigheter eljest

skulle kunna tänkas uppkomma att erhålla icke värmebehandlad mjölk.

Det må erinras att medicinalstyrelsen i annat sammanhang gjort framställning

om nu antydda ändringar i 1937 års förordning.

I fråga om tuberkulinkontrollen innebär styrelsernas förslag i huvudsak:

Undersökning med tuberkulin skulle hädanefter icke få verkställas ulan medgivande

av medicinalstyrelsen. Första undersökning av en förut icke kontrollerad

besättning borde icke medgivas, med mindre djurägaren förbundit

sig att nied hänsyn till undersökningens resultat ställa besättningen antingen

under statlig kontroll nied tuberkulin eller under klinisk tuberkuloskontroll.

Intervallerna mellan kontrollundersökningarna syntes böra fastställas icke

av Kungl. Maj:t utan av medicinalstyrelsen. Kliniska undersökningar av reagerande

djur skulle hädanefter som regel icke omedelbart vidtagas. I stället

borde medicinalstyrelsen, när ett flertal nötkreatur reagerat vid kontrollundersökning,

äga befogenhet att förordna lämplig veterinär att verkställa närmare

utredning rörande tuberkulosförhållandena i besättningen samt i samband

därmed i erforderlig utsträckning vidtaga klinisk undersökning av djuren.

Kontroll över tuberkulinundersökningar.

Styrelserna lia erinrat att medicinalstyrelsen tidigare gjort framställning

om att tuberkulinundersökningar endast skulle få utföras efter tillstånd av

styrelsen. Denna framställning hade tillstyrkts såväl av lantbruksstyrelsen

som av hushållningssällskapens ombud. I berörda framställning har medicinalstyrelsen

andragit huvudsakligen följande.

Sedan flera år tillbaka har medicinalstyrelsen liksom tidigare lantbruksstyrelsen

hyst betänkligheter mot de tuberkulinundersökningar av nötkreatur,

vilka vid sidan av det statligt ledda tuberkulosbekämpandet komma till utförande

med tuberkulin, som av vederbörande veterinär rekvirerats direkt

från statens veterinär-bakteriologiska anstalt, från apotek eller från utlandet.

Erfarenheten har nämligen givit vid handen, att dylika undersökningar ofta

ha ett syfte, som icke står i överensstämmelse med det allmännas intressen,

och ej sällan leda till resultat, som äventyra allmänhetens förtroende för

tuberkulinmetoden. Ofta förekommer sålunda, enligt vad medicinalstyrelsen

inhämtat, att nötkreatur inköpas från olika besättningar och underkastas

sådan undersökning, varefter vederbörande med stor vinst försäljer de djur,

som vid undersökningen icke reagerat, under angivande av att desamma äro

reaktionsfria. — Medicinalstyrelsen plägar i regel icke tillåta undersökning

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

25

med tuberkulin av besättningar, beträffande vilka man på förhand vet, att

de äro i stor utsträckning angripna av tuberkulos. Dylika undersökningar äro

nämligen icke blott oftast ändamålslösa utan kunna även direkt förorsaka

skada. Därtill kommer att undersökning av de särskilda djuren i sådana besättningar

kan giva i hög grad missvisande resultat. Det förekommer sålunda

understundom, att djur i nämnda fall icke reagera för tuberkulin, ehuru de

äro behäftade med tuberkulos till och med i smittfarlig form. Säljas sådana

djur såsom reaktionsfria, kunna de i sin tur överföra smitta till förut friska

besättningar. — Även med hänsyn till att injeklion med tuberkulin hos ett

nötkreatur framkallar reaktionsimmunitet under en viss, ej absolut fixerad

tidrymd, vore det önskvärt, att undersökningar av förevarande slag ställdes

under medicinalstyrelsens kontroll. — Då enligt vad ovan nämnts undersökningar

med tuberkulin under olika förutsättningar kunna vara missvisande,

torde det vara av vikt, att undersökningar i dylika fall icke företagas eller i

allt fall ej tillmätas avgörande betydelse bland annat på grund av att allmänhetens

tilltro lill metodens tillförlitlighet därigenom med orätt kan undergrävas.

Visserligen utfärdas efter undersökningar, som företagits efter medgivande

av medicinalstyrelsen, intyg i enlighet med av styrelsen för sådant ändamål

fastställda formulär, men, då även vid andra undersökningar vederbörande

veterinärer pläga utfärda intyg över förrättningarna samt djurägarna

kunna tänkas taga samma hänsyn till innehållet i sådana intyg, torde undersökningsmetoden

ofta hedömas av djurägarna på enahanda sätt, vare sig

undersökningen ifråga blivit företagen efter medicinalstyrelsens medgivande

eller icke. — Medicinalstyrelsen plägar icke heller tillstädja en första undersökning

med tuberkulin av nötkreatur vid förestående försäljning av desamma

vare sig de innehavas av kreaturshandlare eller äro i annans ägo. Det kan

nämligen förekomma, att djur, som vid undersökningstillfället äro fria från

tuberkulos, före försäljningen smittas av andra okontrollerade djur, men

ändock säljas såsom reaktionsfria. — Genom att ställa undersökning av nötkreatur

med tuberkulin under medicinalstyrelsens överinsyn vinnes slutligen,

att medicinalstyrelsen kommer i tillfälle att i varje särskilt fall kontrollera,

att undersökningen blivit utförd på sätt, som vederbort.

Medicinalstyrelsen har övervägt möjligheterna att ernå ovan angivna ändamål

genom att tillägga styrelsen uteslutande kontroll över import av tuberkulin.

De ytterligare bestämmelser, som skulle erfordras för att åstadkomma

med sådan kontroll önskat resultat, skulle emellertid, enligt vad styrelsen

funnit, med nödvändighet komma att göra alltför stort intrång på vissa yrkesutövares

näringsområden.

Styrelserna ha vidare framhållit, att denna fråga vore av särskilt ömtålig

natur jämväl på grund därav att själva bedömandet örn ett djur reagerat

med tuberkulin vore invecklat. Handhavandet av ett så ömtåligt diagnostiskt

medel som tuberkulinet måste därför enligt styrelsernas uppfattning alltid

ske med största försiktighet. Inom tuberkulosfria områden finge undersökning

med tuberkulin redan nu icke äga rum utan medgivande av medicinalstyrelsen.

Styrelserna lia såsom ytterligare motivering till förslaget i denna

del anfört följande.

Någon fara för att genom här föreslagna förfarande tillskapa onödig omgång

vid bekämpandet torde icke föreligga. Liksom nu är fallet vid de statsunderstödda

undersökningarna kan handhavandet av denna uppgift ske utan

onödiga byråkratiska anordningar. I alla de fall, där missbruk av medlets

användning anses uteslutet, synes medicinalstyrelsens prövning kunna inskränkas

lill eli ganska summariskt förfarande.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

Som regel torde böra angivas, att medicinalstyrelsen icke må förvägra

kontrollundersökning som ej äventyrar bekämpandet. Önskar en djurägare

på egen bekostnad vidtaga extra kontrollundersökningar av sin besättning,

bör detta i allmänhet medgivas honom. Beträffande första undersökningar

och undersökningar överhuvud taget av djur, som stå utanför tuberkulinkontrollen,

måste medicinalstyrelsen däremot framgå med större försiktighet.

Syftet med undersökningen blir här vägledande för avgörandet. Liksom hittills

finnes det ingen anledning alt medgiva tuberkulinundersökning av en besättning

örn vilken man på grund av tidigare klinisk-bakteriologiska undersökningar

eller påträffad tuberkulos vid slakt har grundad anledning antaga att

den är genominfekterad.

Första undersökningar med tuberkulin.

Som motivering till förslaget rörande första undersökningar med tuberkulin

har i betänkandet anförts.

Styrelserna lia redan understrukit nödvändigheten av att en viss gallring

verkställes vid ansökningar örn tuberkulinundersökningar av okontrollerade

besättningar. Någon egentlig ändring i den praxis som härutinnan tillämpats

av medicinalstyrelsen torde emellertid icke erfordras. För att möjliggöra någon

lättnad i prövningarna av ansökningarna anse sig styrelserna såsom villkor

för erhållande av första undersökning böra föreslå, att djurägaren förbinder

sig att med hänsyn till undersökningens resultat ställa besättningen antingen

under statlig kontroll med tuberkulin eller under klinisk tuberkuloskontroll

med eller utan reaktionsfri ungdjursavdelning. 1 sådant fall torde medicinalstyrelsen

kunna bevilja tuberkulinundersökningar i något ökad omfattning

än för närvarande. Besättningar, som därvid visa sig innehålla så stort antal

reagenter att utslagning av dessa djur ställer sig oekonomiskt, måste då automatiskt

anslutas till klinisk tuberkuloskontroll. Den verkställda tuberkulinundersökningen

får under sådana förhållanden icke anses bortkastad. Tvärtom

kan den tjäna som ledning vid bedömandet av hur tuberkulosbekämpandet

lämpligast skall anordnas i besättningen. Sålunda torde residtatet avundersökningen

angiva i vilken omfattning djur kunna överföras till en reaktionsfri

avdelning.

Kontrollundersökningar med tuberkulin.

I fråga om kontrollundersökningar med tuberkulin lia styrelserna yttrat.

En mera allmän anslutning till kontrollformen torde kunna motivera betydliga

lättnader i kravet å kontrollundersökningarna så till vida att intervallerna

mellan dessa kunna sättas längre. Bestämmelserna synas därför hädanefter

böra möjliggöra för medicinalstyrelsen att mera fritt än hitintills

träffa avgörande rörande den tid som bör förflyta mellan kontrollundersökningarna.

Lämnas ett sådant allmänt bemyndigande åt medicinalstyrelsen,

torde detta utan tvekan möjliggöra för styrelsen att successivt nedbringa kostnaderna

för kontrollen. Detta är av betydelse jämväl för djurägarens utgifter.

I längden är det också nödvändigt att anordna bekämpandet så att icke för

täta undersökningar vidtagas i friska besättningar. Detta kan givetvis minska

intresset hos djurägaren för ett fortsatt kvarstående i kontrollen. Sedan det

egentliga bekämpandet av sjukdomen och utrensningen av sjuka djur praktiskt

taget upphört, måste tillses att kostnaderna för kontrollåtgärderna bli

de minsta möjliga. Det må även erinras, att medicinalstyrelsen redan nu inom

tuberkulosfria områden äger bestämma intervallerna mellan undersökningarna.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 152.

27

Vad styrelserna anfört torde icke nödvändiggöra för medicinalstyrelsen

att bestämma olika intervaller mellan kontrollundersökningarna för varje

särskild besättning. Det lärer vara tillräckligt att styrelsen härutinnan fattar

avgörande för större sammanhängande områden, där tuberkulosförhållandena

äro likartade. Genom att lägga detta avgörande i medicinalstyrelsens

och icke såsom för närvarande i Kungl. Maj:ts hand avse styrelserna att få

en smidigare övergång till längre intervaller mellan undersökningarna samt

att inom sådana områden, där en försämring i sjukdomstillståndet måhända

inträder, snabbast möjligt få till stånd erforderlig skärpning i reglerna.

Klinisk undersökning av reagerande djur.

Förslaget att upphäva bestämmelsen örn obligatorisk klinisk undersökning

av reagerande djur har i betänkandet motiverats sålunda.

Gällande bestämmelse, att varje reagerande djur skall underkastas klinisk

och i förekommande fall bakteriologisk undersökning för utrönande av örn

djuret är smittfarligt, torde måhända få anses såsom i viss mån överflödig.

Reagerande djur försäljas nämligen i stor utsträckning till slakt. I sådana

fall är en klinisk-bakteriologisk undersökning under varje förhållande meningslös.

Där djuren åter försäljas till liv, har undersökningen däremot visst

värde. Som styrelserna i annat sammanhang föreslagit, böra alla reagerande

djur förses med särskilt märke. Bifalles detta förslag torde betydelsen av de

kliniska undersökningarna av reagerande djur avsevärt minska. Det förtjänar

också framhållas, att ytterst få smittfarliga djur påträffas vid sådana undersökningar.

Största sannolikheten för att reagerande djur skola vara smittfarliga

inträffar vid första undersökningarna. Enligt förslaget skulle sådana

undersökningar icke medgivas, med mindre besättningen ställes antingen

under tuberkulinkontroll eller under klinisk kontroll. De sämsta besättningarna,

där de smittfarliga djuren torde påträffas, avses alltså skola ställas

under klinisk kontroll. Slutligen är av betydelse för bedömande av detta

spörsmål, att företagande av bakteriologisk undersökning nödvändiggör kvarhållandet

av ett för smittfarlighet misstänkt djur i en i övrigt tuberkulosfri

besättning ända upp till sex veckor. Möjliggöra icke stallutrymmena anordnandet

av effektiv isolering, torde alltså föreskriften kunna verka direkt skadligt

för en tuberkulosfri besättning.

Det anförda giver vid handen, att klinisk-bakteriologiska undersökningar

av reagerande djur hädanefter som regel icke böra verkställas. Inträffar reaktion

vid kontrollundersökning i större omfattning (s. k. bakslag), synes en

närmare utredning av tuberkulosförhållandena i besättningen enligt styrelsernas

uppfattning motiverad. Det kan härvid ej sällan bliva fråga örn

tuberkulos av icke bovin natur, vilken ej bör föranleda ett betecknande av

djuren sorn reagenter. 1 samband med dylika utredningar torde ofta kliniskbakteriologiska

undersökningar böra vidtagas. Medicinalstyrelsen synes alltså

böra äga befogenhet att förordna veterinär att verkställa nu avsedda utredningar.

I den utsträckning så är möjligt bör för sådan utredning, som ofta

är av invecklad beskaffenhet, anlitas veterinär vilken besitter speciell erfarenhet

beträffande nötkreaturslubcrkulosen. Vid nu ifrågavarande undersökningar

påträffade smittfarliga djur böra nedslaktas och liksom hittills

ersättas med statsmedel. Vad styrelserna nu föreslagit torde som konsekvens

medföra, alt djurägarna vid tubcrkulinkonlrollen sorn regel icke erhålla ersättning

för smittfarliga reagerande djur. För djurägarna i gemen innebära

dessa ersättningar emellertid en ganska obetydlig förmån, ''filt belysande härav

kan nämnas, alt vid klinisk-bakteriologisk undersökning i anslutning lill kontrollundersökning

påträffats under år 19.% 31 djur med smittfarlig tuberkulos,

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 152.

under år 1937 19 sådana djur och under år 1938 30 djur. Dessa djur ha nedslaktats

och ersatts av statsmedel med respektive 2,048 kronor 46 öre, 1,308

kronor 40 öre och 2,163 kronor. Om dessa slaktersättningar alltså uppgå till

obetydliga belopp, äro statens utgifter för de kliniska och bakteriologiska undersökningarna

däremot mera betydande. De torde uppgå till omkring 20,000

kronor för år. Den inskränkning i undersökningarna, som styrelserna föreslagit,

lärer alltså komma att medföra en viss besparing i kostnaderna för

bekämpandet.

Yttrandena.

Förslagen beträffande den Bangska metoden ha i allmänhet lämnats utan

erinran och, med ett undantag, endast föranlett ett par detaljerinringar.

Förvaltningsutskottet i Malmöhus län har yttrat.

De olägenheter av fri tillgång till tuberkulin, som i betänkandet anföras,

lia icke inom Malmöhus län visat sig i högre grad kännbara. Däremot har

rekvisition av tuberkulin genom medicinalstyrelsen mången gång visat sig

så tidsödande och besvärlig, att djurägarna föredragit skaffa tuberkulin från

annat håll, ehuru detta måst betalas under det att statens tuberkulin varit

fri. Att såsom föreslagits helt förbjuda orienterande undersökningar, örn

ej förbindelse lämnas att fullfölja tuberkuloskampen, synes utskottet oriktigt.

Utskottet finner det ävenledes opåkallat att djurägare ej skall ha obetingad

rätt att erhålla tuberkulin för utförande av de tuberkulinundersökningar,

han kan finna påkallade mellan av medicinalstyrelsen föreskrivna

kontrpllundersökningar.

I fråga örn detaljerna i förslagen har länsveterinären i Östergötlands län

avstyrkt borttagandet av obligatorisk klinisk undersökning av reagerande

djur.

Länsveterinären i Kristianstads län har föreslagit, att förteckning över tuberkulosfria

besättningar skulle föras hos hushållningssällskapens tuberkulosavdelningar

samt i län, där sådana avdelningar saknades, av länsveterinären.

Föreståndaren för Älvsborgs läns norra hushållningssällskaps tuberkulosavdelning

anser, att förbud att hålla höns i ladugårdar skulle införas för sådana

ladugårdar, där besättningar ställda under statlig kontroll med tuberkulin

finnas.

Departements
chefen.

I likhet med styrelserna finner jag de nuvarande bestämmelserna rörande

den statliga kontrollen med tuberkulin i stort sett vara väl avvägda. Anslutningen

till denna kontrollform har, som den föregående framställningen utvisar,

blivit omfattande och fungerat väl. Ur statens synpunkt måste också

kontrollformen anses billig. Att under sådana förhållanden vidtaga några

mera genomgripande förändringar i bestämmelserna torde knappast vara

påkallat. Vissa ändringar i syfte att göra bekämpandet mera effektivt synas

dock nu böra genomföras.

Till en början ha styrelserna föreslagit, att undersökning med tuberkulin

av nötkreatur, liksom redan nu är fallet inom tuberkulosfria områden, överhuvud

icke skulle få företagas utan medgivande av medicinalstyrelsen. Gentemot

detta förslag har erinran endast framställts av förvaltningsutskottet i

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kunell. Maj.ts proposition nr 152.

Malmöhus län. Eli inskränkning av användningen av tuberkulinet kan måhända

för den enskilde djurägaren synas komma att verka hindrande på bekämpandet

i vissa fall, särskilt om han icke önskar ansluta sin besättning

till det statliga bekämpandet. Emellertid torde kunna förutsättas, alt detta

bekämpande erbjuder så stora fördelar att det övervägande flertalet djurägare

finner det mest förenligt med sina egna intressen att ansluta sig till detsamma.

Med hänsyn härtill och till syftet med förslaget — att förhindra

missbruk med detta viktiga diagnostiska medel — anser jag mig böra tillstyrka

dess genomförande. Emellertid förutsätter jag såsom självfallet att

medicinalstyrelsen vid tillämpningen icke kommer att förvägra undersökning,

som ej äventyrar bekämpandet eller eljest av veterinärmedicinska skäl

anses opåkallad.

Styrelsernas förslag beträffande tuberkulinundersökningar lia i övrigt icke

föranlett någon erinran i de avgivna yttrandena. Jag finner mig jämväl

kunna förorda dessa förslag. Första undersökning med tuberkulin synes

alltså hädanefter icke böra medgivas på statens bekostnad, med mindre

djurägaren förbinder sig att ställa besättningen antingen under statlig

kontroll med tuberkulin eller under klinisk kontroll, önskar en djurägare

åter på egen bekostnad företaga en orienterande undersökning av sin besättning,

synes delta, om skäl i övrigt därtill föranleda, böra medgivas ulan

avgivande av sådan förbindelse. Intervallerna mellan kontrollundersökningarna

äro för närvarande fastställda av Kungl. Majit. Då jag biträder styrelsernas

förslag, att det hädanefter skall få ankomma på medicinalstyrelsen

att besluta om när kontrollundersökning skall äga rum, har det skett bland

annat på grund därav att kostnaderna för kontrollformen i så fall torde

kunna minskas och tillämpningen bliva smidigare.

Förslaget rörande kliniska undersökningar av reagerande djur har endast

avstyrkts av länsveterinären i Östergötlands län. Särskilt med hänsyn till

den ej obetydliga minskning i kostnaderna styrelsernas förslag härutinnan

torde medföra ansluter jag mig till detsamma. Kliniska undersökningar av

reagerande djur synas alltså hädanefter endast böra företagas när medicinalstyrelsen

därom särskilt förordnar.

I ett yttrande har föreslagits att införa förbud mot hållande av höns i sådana

ladugårdar, där tuberkulosfria nötkreatursbesättningar finnas uppställda.

Bestämmelse av sådan innebörd gäller redan nu i viss mån inom tuberkulosfria

områden. Ehuru jag på grund av de hygieniska olägenheter i skilda

hänseenden som äro förbundna med hållande av höns i ladugård delar

uppfattningen örn önskvärdheten av det föreslagna förbudet, anser jag mig

likväl, med hänsyn till bekämpandets frivilliga karaktär och de olägenheter

förbudet .skulle medföra för innehavarna av mindre jordbruk, icke böra tillstyrka

detsamma.

I enlighet med vad länsveterinären i Kristianstads län föreslagit torde uttrycklig

föreskrift böra införas därom att förteckning över tuberkulosfria

besättningar skall förås icke blott av medicinalstyrelsen utan därjämte för

varje hushållningssällskaps område av sällskapets tuberkulosavdelning eller,

där sadan avdelning icke finnes inrättad, av länsveterinären.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 152.

IV. Förslag till ändrade bestämmelser rörande bekämpandet av

tuberkulos hos nötkreatur enligt den Ostertagska metoden

(klinisk tuberkuloskontroll).

Gällande bestämmelser.

Bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur enligt den Ostertagska (kliniska)

metoden har närmast till syfte att inom de till sådan verksamhet anslutna

nötkreatursbesättningarna minska tuberkulosens förlustbringande

verkningar genom uppsökande och oskadliggörande av djur med tuberkulos

i smittfarlig form samt genom förbättring av de hygieniska förhållandena

inom ladugårdarna. Sådant bekämpande anordnas för närvarande av samtliga

hushållningssällskap med undantag av sällskapen inom tuberkulosfria

områden samt i Blekinge län. I sistnämnda län handhar medicinalstyrelsen

den närmaste ledningen av bekämpandet enligt den Ostertagska metoden.

Bestämmelser rörande detta bekämpande återfinnas i kungörelsen den 30

juni 1934 (nr 402) örn vissa åtgärder mot tuberkulos hos nötkreatur 11—

19 §§ samt medicinalstyrelsens reglemente den 25 augusti 1934 med föreskrifter

för statsunderstött bekämpande av tuberkulos i smittfarlig form

hos nötkreatur.

Inom nötkreatursbesättning, som anslutits till bekämpande av tuberkulos

i smittfarlig form, skola samtliga nötkreatur över två års ålder minst en

gång örn året underkastas klinisk undersökning rörande förekomsten av

dylik tuberkulos av veterinär, som hushållningssällskapet bestämmer. Giver

sådan undersökning anledning till antagande att djur är behäftat med tuberkulos

i smittfarlig form, skall djuret förses med tuberkulosmärke i högra

örat och prov från djuret av material, som kan antagas innehålla tuberkelbaciller

bakteriologiskt undersökas vid statens veterinärbakteriologiska anstalt

eller veterinärbakteriologiskt laboratorium, som medicinalstyrelsen godkänner.

Finnes vid den bakteriologiska undersökningen tuberkulos i smittfarlig

form föreligga, skall djuret nedslaktas inom viss kortare tid efter det

djurägaren erhållit kännedom om undersökningens resultat. Om särskilda

skäl därtill äro och djuret kan intill dess nedslagning skett hållas på betryggande

sätt isolerat, må hushållningssällskapet medgiva uppskov med nedslaktningen

intill sex månader efter det djurägaren erhållit sådan kännedom.

Underlåter djurägare att nedslakta djur som är behäftat med tuberkulos

i smittfarlig form, skall han vara skyldig att till hushållningssällskapet

omedelbart utgiva samtliga oguldna avgifter, som han enligt särskild förbindelse

till hushållningssällskapet åtagit sig att erlägga, oavsett huruvida

dessa ännu förfallit till betalning, ävensom vara förlustig rätten till vidare

undersökning.

Deltagare i tuberkulosbekämpandet är skyldig att minst två gånger om

året, vid anfordran av hushållningssällskapet, till veterinärbakteriologiskt

laboratorium, som av sällskapet anvisas, insända prov av samlingsmjölk

från hela den anslutna kreatursbesättningen, uttaget i enlighet med föreskrifter

som meddelas av sällskapet. Iakttager deltagare under tiden mellan

de kliniska undersökningarna inom sin besättning sjukdomstecken, tydande

på tuberkulos, såsom ofta påkommande hosta eller avmagring trots bibehållen

foderlust eller fast, icke ömmande juverförhårdnad med eller utan

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 152.

31

förändring av mjölkens utseende eller ihållande flytning från könsdelarna

hos hondjur, åligger det honom att därom ofördröjligen underrätta hushållningssällskapet

eller den veterinäre ledaren för bekämpandet.

Minst en gång örn året åligger det djurägaren att omsorgsfullt rengöra

och desinfektera sin ladugård samt att städse vinnliigga sig örn ordning och

renlighet i densamma. Då smittfarlig tuberkulos hos ett djur konstaterats,

skall den plats i ladugården, där djuret varit uppställt, grundligt desinfekteras

i enlighet med anvisningar av hushållningssällskapet eller den veterinär,

som verkställt undersökning å platsen.

För nötkreatur, som nedslaktas på grund av att tuberkulos i smittfarlig

form upptäckts vid andra eller därefter följande klinisk-bakteriologisk undersökning,

sedan djurägaren anslutit sig till bekämpandet, må djurägaren

kunna erhålla ersättning av statsmedel nied en fjärdedel av djurkroppens värde,

dock högst med femtio kronor eller, om djuret helt kasseras, med tjugufem

kronor. Dylik ersättning må bestämmas till hälften av djurkroppens värde,

dock högst sjuttiofem kronor eller vid totalkassation femtio kronor, under

förutsättning att djurägaren inrättat särskild, betryggande isolerad ungdjursavdelning,

dit alla nyfödda nötkreatur föras och där djuren kontrolleras genom

tuberkulinundersökning, att till nämnda avdelning överförda djur allt

framgent hållas avskilda från reagerande djur, samt att den reagerande delen

av nötkreatursbesättningen icke underhålles genom nyförvärv.

Statsbidrag må årligen utgå till det kliniska tuberkulosbekämpandet med

belopp, motsvarande sammanlagda beloppet av de avgifter, som till verksamheten

anslutna djurägare erlägga till sällskapet för år och djur, under

iakttagande likväl att statsbidraget icke må överstiga sällskapets kostnader

för verksamheten efter avdrag av influtna avgifter. Statsbidrag beviljas av

medicinalstyrelsen. Då skäl därtill föranleda, må medicinalstyrelsen, efter

hörande av hushållningssällskapets förvaltningsutskott eller tuberkulosstyrelse,

förvägra statsbidrag för viss djurägare.

Äm betsverken.

Beträffande den kliniska tiiberkiiloskontrollens betydelse ha styrelserna

anfört följande.

Anslutningen till bekämpandet av nötkreaturstuberkulosen enligt den

Ostertagska metoden visade under åren 1936 och 1937 en stark ökning.

Högsta anslutning nåddes vid utgången av år 1938. Vid årsskiftet 1939/40

var den totala anslutningen något mindre. Under år 1940 torde avgången ur

bekämpandet bliva rätt avsevärd. En relativt betydande minskning har skett

inom sådana områden där tuberkulosförhållandena äro gynnsamma (Kronobergs,

Kalmar samt Blekinge län). Inom dessa län torde man med hänsyn till

det kvarvarande antalet okontrollerade djur kunna emotse även en fortgående

stark minskning i anslutningen. Jämväl i andra län (t. ex. Stockholms,

Kristianstads och Hallands län) förmärkes, trots goda möjligheter till nyanslutning,

en tydlig tendens till minskning i anslutningen till det kliniska bekämpandet.

Denna minskning torde i viss mån sammanhänga med att besättningar

överförts till tuberkulinkontrollen. En sådan utveckling är för tuberkulosbekämpandet

att anse såsom tillfredsställande. I några högtuberkulösa

lån (Södermanlands, Skaraborgs och örebro län) skedde även under år 1939

ökad anslutning till det kliniska bekämpandet, något som i och för sig lärer

få anses såsom naturligt.

Det kliniska bekämpandet är relativt dyrt. Statens bidrag uppgår till cirka

5 kronor för anslutet djur och dess totala utgifter ha nått upp till 1,100,000

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

kronor. Bortsett från önskvärdheten att begränsa statens utgifter torde jämväl

av tekniska skäl icke böra eftersträvas att ytterligare öka den tolala anslutningen

till denna kontrollform. För flera hushållningssällskap, framför

allt där anslutningen är störst, torde nämligen en mera väsentlig ökning därav

knappast med fördel kunna administreras. I varje fall skulle den önskade

personliga, individuella ledningen av bekämpandet i så fall allvarligen

äventyras. Tendensen antyder emellertid, såsom styrelserna utvecklat, alt

anslutningen redan nu börjat att minska. I den mån denna minskning medför

motsvarande nyanslutning till tuberkulinkontrollen, är den enligt styrelsernas

uppfattning fullt förenlig med en önskad utveckling av tuberkulosbekämpandet.

Då det gäller att angiva den Ostertagska metodens roll i tuberkulosbekämpandet

bör understrykas, att metoden icke är ett mål utan ett medel att nå

fram till tuberkulosfrihet. Emellertid anse sig styrelserna i detta sammanhang

böra framhålla att metoden alltjämt måste anses lia stor betydelse för

tuberkulosbekämpandet i stort sett. Det är givetvis ur flera synpunkter av

vikt att kunna bekämpa de svåraste formerna av tuberkulos, de smittfarliga.

inom liögtuberkulösa besättningar. Både ur avels- och lantbruksekonomisk

synpunkt är det av värde — icke minst i nuvarande läge — att kunna spara

så många goda produktionsdjur som möjligt. Ett rationellt tuberkulosbekämpande

i en genominfekterad besättning lärer för övrigt knappast kunna anordnas

enligt någon annan metod, därest man icke anser sig kunna helt slå

ut besättningen. Av betydelse är vidare, att anslutningen till detta tuberkulosbekämpande

framtvingar vidtagande av vissa åtgärder för en bättre ladugårdshygien.

Metoden är emellertid å andra sidan behäftad med olägenheter,

vilka man i diskussionen ej sällan velat förringa. Vid en klinisk och därefter

eventuellt följande bakteriologisk undersökning anträffas i bästa fall de vid

undersökningen befintliga smittfarliga djuren. Med säkerhet vet nian att i

besättningen därjämte finnas andra djur med tuberkulos. När sjukdomen hos

dessa övergår i ett smittfarligt stadium, kan däremot i förväg icke på något

sätt förutses. Så länge tuberkulösa (reagerande) djur ännu finnas i en besättning,

torde det vara praktiskt omöjligt att anse besättningen under en längre

tid med säkerhet vara fri från sjukdomen ens i smittfarligt stadium. Den

Ostertagska metoden måste därför alltid enligt styrelsernas uppfattning betraktas

såsom en övergångsform i bekämpandet för att underlätta övergången

till full frihet från tuberkulos. Det har emellertid inträffat, att en och samma

besättning under en lång följd av år — ända upp till 15 år — varit ansluten

till det kliniska bekämpandet utan att andra åtgärder sannolikt vidtagits än

att ett eller annat smittfarligt djur då och då upptäckts och oskadliggjorts.

Ett sådan bekämpande för icke besättningen nämnvärt framåt. Enligt styrelsernas

uppfattning saknas varje anledning att staten med stora bidrag

skall uppmuntra ett så ordnat bekämpande. Det har även inträffat, att bekämpandet

letts så att tuberkulosförhållandena knappast alls förbättrats under

anslutningen. Som exempel härå vilja styrelserna nämna en besättning,

som stått under klinisk kontroll i tio år och vid undersökningstillfällena bestått

av 12—22 djur över två års ålder eller i genomsnitt av 16 djur. I denna

besättning har påträffats 28 smittfarliga djur, därav vid de tre sista undersökningarna

respektive 5, 5 och 3 djur. 1 denna besättning har alltså besättningen

nära nog slagits ut två gånger utan att undersökningsresultaten tyda på någon

förbättring i hälsotillståndet.

Styrelsernas förslag i fråga om den kliniska tuberkuloskontrollen innebär

i huvudsak: Den Ostertagska metoden borde göras mera effektiv än för närvarande.

En djurägare, vilkens besättning anslutits till klinisk tuberkulos
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maurts proposition nr 152.

33

kontroll, skulle vara skyldig icke endast att såsom nu nedslakta påträffade

smittfarliga tuberkulösa djur utan att överhuvud taget vidtaga de åtgiirder

för tuberkulosens utrotande i hans besättning, som med hänsyn till omständigheterna

skäligen borde åvila honom. I den mån isolerad ungdjursavdelning,

där djuren underkastades regelbundna undersökningar nied tuberkulin,

kunde anordnas, skulle skyldighet i sådant hänseende åvila honom. Ungdjuren

borde även i andra fall med jämna mellanrum tuberkulinundersökas.

Underläte djurägare att vidtaga lämpliga anvisade åtgärder för sjukdomsbekämpandet,

skulle hans besättning kunna uteslutas ur kontrollen av det hushållningssällskap

som anordnat kontrollen eller av medicinalstyrelsen. Såväl

kliniska undersökningar som undersökningar av samlingsmjölkprov borde

hädanefter vidtagas med de tidsintervaller, som med hänsyn till tuberkulosens

effektiva bekämpande funnes påkallade. Nötkreatur, som skulle

införlivas med kliniskt kontrollerade besättningar, borde godkännas av den

som anordnade kontrollen.

Effektivare bekämpande.

Såsom motivering till förslaget att göra bekämpandet mera effektivt ha

styrelserna anfört följande.

I och med att en besättning vinner anslutning till det kliniska bekämpandet

av tuberkulos anse styrelserna det böra krävas av djurägaren att han

vidtager bestämda åtgärder för bekämpandet utöver att nedslakta påträffade

smittfarliga djur. En plan att snarast möjligt nå målet, tuberkulosfrihet, måste

upprättas av veterinären och följas i varje besättning. Bäst sker detta genom

att anordna isolerad uppfödning av ungdjuren. Om icke modern varit

behäftad med livmodertuberkulos, är den nyfödda kalven nämligen regelmässigt

fri från tuberkulos. Överföras de nyfödda djuren till en avdelning, som

på ett tillfredsställande sätt isolerats från de sjuka djuren, kunna ungdjuren

med all sannolikhet bevaras fria från tuberkulos. En sådan ungdjursavdelning

bör självfallet regelbundet undersökas med tuberkulin. Genom isolerad

ungdjursuppfödning kan man på ganska kort tid, utan allt för stor ekonomisk

uppoffring för djurägaren, nå fram till tuberkulosfri besättning. I praktiken

kan detta resultat uppnås på en tid av tre till fyra år eller efter ännu

kortare tid.

Emellertid tillåta icke stallutrymmena i de flesta ladugårdar att anordna

en helt isolerad ungdjursuppfödning. lakttages försiktighet, har man, örn icke

fall av livmodertuberkulos inträffat, vunnit goda resultat allenast genom att

hålla de sjuka och friska djuren uppbundna vid olika foderbord eller vid

skilda delar av samma foderbord. 1 sådana fall är det givetvis nödvändigt

att icke sammanföra djuren vid betesgången. I de flesta mindre ladugårdar

torde det emellertid vara uteslutet att anordna även en dylik ofullständig

isolering.

Hittills föga uppmärksammat är alt ungdjuren med fördel kunna hållas

utomhus även vintertid. Enda anordning i stallhänseende som i sådant fall

torde erfordras för djuren är ett skjul av enkel beskaffenhet. En effektiv

isolering av ungdjuren innan de börja mjölka torde alltså icke behöva medföra

större kostnader leir lantbrukaren.

Det framtida kliniska bekämpandet måste enligt styrelsernas förmenande

anordnas så att bättre effekt utvinnes. Allenast vid sådant förhållande anse

styrelserna det motiverat ali staten fortfarande lämnar bidrag till detsamma

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 152. 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Majlis proposition nr 152.

av nuvarande betydande omfattning. Den möjlighet för medicinalstyrelsen

att numera förvägra statsbidrag för besättning som vunnit eller önskar vinna

anslutning till det kliniska bekämpandet torde kunna användas i det sylte

som här avses. Styrelserna anse det lämpligt att angiva de huvudprinciper

eiler vilka bekämpandet inom olika besättningar bör ledas. Härvidlag vilja

styrelserna dock iorutskicka att angivna principer självfallet icke äro avsedda

att bokstavligen följas å alla håll. Faslhellre är det styrelsernas bestämda

uppfattning, att tuberkulosbekämpandet liksom varje annat sjukdomsbekämpande

noga måste anpassas efter föreliggande speciella förhållanden

i varje särskilt fall. Till sist måste del alltså ankomma på vederbörande

veterinärs eget omdöme att meddela anvisningar rörande bekämpandet

på mes! ändamålsenliga sätt. Frågan om uteslutning av besättning ur bekämpandet

torde i första hand böra bedömas av vederbörande hushållningssällskap.

Självfallet måste uteslutningen endast tillgripas med varsamhet

och i första hand användas såsom påtryckningsmedel gentemot oförstående

djurägare.

Av det anförda torde framgå, att isolerad ungdjursuppfödning bör anordnas

i alla de fall detta med hänsyn lill de lokala förhållandena och övriga

omständigheter kan anses framkomligt. Vill en djurägare som har dessa förutsättningar

icke åsamka sig besväret med sådan isolering, bör han uteslutas

ur bekämpandet.

I sådana besättningar, där en betryggande isolering icke kan anordnas,

uppkomma betydligt större svårigheter för ett framgångsrikt bekämpande.

Jämväl bär gäller emellertid främst alt skydda ungdjuren. En regelbunden

kontroll av hälsotillståndet bland dessa djur torde därför vara önskvärd

jämväl i de fall, där helt isolerad ungdjursuppfödning icke anordnas. Med

hänsyn härtill synes det styrelserna naturligt, att ungdjuren i en kliniskt

kontrollerad besättning underkastas tuberkulinundersökning i samband med

klinisk undersökning å de äldre djuren. Regelbundna sådana tuberkulinundersökningar

komma att erbjuda en god kontroll å hälsotillståndet överhuvud

taget i besättningen. I sakens natur torde också ligga, all det icke kan vara

lämpligt att i en besättning, där man vill nå tuberkulosfrihet, uppföda ungdjur

som äro behäftade med sådan sjukdom. Visar det sig i en besättning,

att ett större antal ungdjur äro reaktionsfria, kommer detta säkerligen atl

sporra djurägaren att vidtaga kraftiga åtgärder för att bevara denna obestridbara

tillgång. I vilken omfattning sådana tuberkulinundersökningar skola

vidtagas torde böra avgöras av den lokala veterinära ledaren av bekämpandet.

Under den närmaste framtiden lärer det av praktiska skäl måhända

visa sig ogörligt att medhinna tuberkulinundersökningar i alla kliniskt anslutna

besättningar. Styrelserna förutsätta emellertid att veterinärerna i största

möjliga utsträckning och snarast igångsätta dessa undersökningar.

Sammanfattningsvis synes kunna angivas att en djurägare, vilkens beså Ilning

vunnit anslutning till den kliniska tuberkuloskontrollen, bör vara skyldig

att vidtaga de åtgärder för tuberkidosens utrotande i besättningen som

med hänsyn till omständigheterna skäligen böra åvila honom. Genom en sådan

regel torde understrykas alt sjukdomsbekämpandet skall ledas efter de

individuella förutsättningarna i värjo särskild besättning.

Styrelserna ha i detta sammanhang övervägt att föreslå en bestämmelse

av innebörd, att frågan om nötkreatursbesättnings kvarstannande i den statsunderstödda

kliniska kontrollen skulle omprövas efter viss kortare lid. exempelvis

fem år. lin sådan bestämmelse, som skulle lia lill syfte alt snabbare

överföra besättningarna till reaktionsfrihet, torde emellertid vara förenad

med olägenheter av praktisk natur. Övergången lill tuberkulosfrihet kan

nämligen i vissa fall ske efter kortare tid än fem år. I andra fall torde åter

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 152.

35

längre tid erfordras. Delta är särskilt förhållandet i besättningar, som icke

kunna anordna fullständigt isolerade ungdjursavdelningar. En dylik obligatorisk

omprövning skulle därför säkerligen medföra ett ej ringa ökat arbete

för medicinalstyrelsen oell vara ägnat att skapa oro i bekämpandet. Enligt

förslaget äger medicinalstyrelsen i sista band avgöra lmr länge en besättning

må vara ansluten till den kliniska kontrollen. En dylik regel torde innebära,

att medicinalstyrelsen äger befogenhet att, örn så anses erforderligt, ålägga

hushållningssällskapen att årligen lämna uppgifter å de besättningar, som

kvarslannat i kontrollen över ett visst antal år, samt orsakerna härtill. Ett

sådant förfarande bar styrelsen redan nu i viss omfattning börjat tillämpa.

Härigenom kan styrelsen få erforderlig överblick över bur bekämpandet bedrives

inom olika sällskaps områden och möjlighet att ingripa där effektiviteten

av bekämpandet eftersättes oell besättningarna kvarstanna i den kliniska

kontrollen under längre tid än som kan anses nödvändigt. Förslaget

torde alltså giva tillräckliga möjligheter åt medicinalstyrelsen att utöva ledningen

jämväl över bekämpandet enligt den kliniska metoden. För att intressera

djurägarna att så fort som möjligt överföra besättningarna från den

kliniska kontrollen till tuberkulinkonlrollen lia styrelserna föreslagit en

väsentligt ökad spänning mellan pristilläggen för mjölk, som härrör från besättningar

ställda under klinisk tuberkuloskontroll, och tilläggen för mjölk

från tuberkulosfria besättningar.

Samling sm jälk prov.

I fråga om undersökningar av samlingsmjölkprov från besättningar anslutna

till den kliniska tuberkuloskontrollen lia styrelserna närmare andragit

följande.

Som styrelserna redan framhållit är deltagare i kliniskt tuberkulosbekämpande

skyldig att minst två gånger örn året, vid anfordran av hushållningssällskapet,

till veterinärbakteriologiskt laboratorium, som av sällskapet anvisas,

insända prov av samlingsmjölk från hela den anslutna kreatursbesättningen.

Stålens kostnader för insändande och undersökning av dessa prov

uppgå till omkring 50,000 kronor för år. Under år 1939 påträffades genom

samlingsmjölkprov cirka 200 smittfarliga djur. Totala antalet vid den kliniska

tuberkuloskontrollen påträffade smittfarliga djur uppgick för samma

år till 9.734. Kostnaderna för samlingsmjölkproven torde alltså knappast stå

i rimligt förhållande till provens betydelse för bekämpandet. Emellertid får

icke förbises, att mjölkproven äga betydelse för upptäckten av fall av juvertuberkulos.

Så länge mjölk från kliniskt anslutna besättningar kommer lii!

användning såsom konsumtionsmjölk ulan föregående värmebehandling, synes

det styrelserna därför tveksamt örn dessa prov utan olägenhet kunna

borttagas. Genomföres emellertid medicinalstyrelsens tidigare omnämnda förslag

att såsom opastöriserad konsumtionsmjölk endast skulle få godkännas

mjölk som härrör från reaktionsITia besättningar, kunna samlingsmjölkproven

borttagas. Den högs! avsevärda besparing i kostnaderna för den kliniska

kontrollen elt borttagande av dessa prov skulle medföra och provens relativt

underordnade betydelse för själva bekämpandet tala för att de böra slopas.

Juverluberkulosens stora farlighet för människan gör del emellertid

enligt styrelsernas uppfattning nödvändigt att bibehålla deni tills vidare. Så

till vida synes en omläggning av provens uttagande kunna ske, att det i några

fall borde räcka med eli prov för år och besättning. Där tuberkulosförhållandena

motivera bitare kontroll, torde däremot flera prov för år böra åhågas

och dessa lill och med ej ens begränsas lill två. Genom en sådan omläggning

synes bättre effekt av proven utvinnas.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

Övriga förslag.

Förslaget rörande tidsintervallerna mellan kliniska undersökningar

har i betänkandet motiverats sålunda.

För närvarande gäller att klinisk undersökning skall företagas minst en

gång om året. I allmänhet ske dessa undersökningar emellertid med kortare

intervaller. Mest rationellt är att dessa bestämmas med hänsyn till tuberkulosförhållandena

i olika besättningar och undersökningar alltså företagas

med olika mellanrum i skilda besättningar. Styrelserna lia i förslaget velat

giva ett uttryck för denna princip genom att stadga, all undersökningar skola

ske med de tidsintervaller, som med hänsyn till tuberkulosens effektiva bekämpande

finnes påkallat. Som regel synas undersökningarna alltjämt icke

beträffande någon besättning böra verkställas med längre tidsintervaller än

ett år.

I fråga om införlivandet av djur utifrån med en besättning,

som står under klinisk tuberkuloskontroll, ha styrelserna yttrat.

Djur som skola införlivas med en kliniskt kontrollerad besättning måste

nu dessförinnan ha underkastats klinisk och i förekommande fall bakteriologisk

undersökning. I vissa fall synes denna föreskrift ej vara tillfredsställande.

Undersökning av ett enstaka djur utan att man har någon kännedom

om den besättning varifrån det härrör blir alltid i viss mån osäker. I enlighet

med det individuella tuberkulosbekämpandet som hädanefter synes böra anordnas

i den kliniska kontrollen torde anspråken på nyanskaffade djur böra

ställas mycket olika i skilda fall. Där isolerad ungdjursuppfödning anordnas,

får redan enligt gällande bestämmelser den reagerande delen av nötkreatursbesättningen

icke underhållas genom nyförvärv. I en besättning, där man

med framgång skyddar ungdjuren genom att i begränsad omfattning^ isolera

dem vid från de reagerande djuren skilda foderbord och på så sätt når fram

till tuberkulosfrihet, är det ej heller tillfredsställande, åtminstone när flertalet

djur nått reaktionsfrihet, att överhuvud taget öka antalet icke tuberkulosfria

djur. Däremot är det säkerligen i många fall meningslöst att i en

besättning, ansluten lill ifrågavarande kontrollform, där tuberkulosarbetet

ännu icke fortskridit något nämnvärt, insätta tuberkulosfria djur. I en dylik

besättning medför emellertid varje tillskott av icke smittfarliga goda produktionsdjur

givetvis ökade möjligheter att höja kvaliteten å den friska

ungdjursstam som åsyftas att dragas fram. Det anförda torde giva vid handen,

att beskaffenheten hos nyanskaffade djur bör prövas i varje särskilt

fall med hänsyn till föreliggande omständigheter. Sådan prövning verkställes

lämpligen av den som anordnar kontrollen och då närmast av den veterinär

som leder bekämpandet.

Yttrandena.

Beträffande styrelsernas förslag rörande den kliniska tuberkuloskontrollen

ha meningarna varit i viss mån delade i de avgivna yttrandena. I några yttranden

ha sålunda de föreslagna skärpningarna i bestämmelserna i syfte att

göra bekämpandet mera effektivt ansetts för stränga. I andra yttranden har

åter påyrkats än strängare bestämmelser.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län har funnit — även örn det vore riktigt att

tuberkulinmetoden så småningom ersatte den kliniska metoden — den kyla

anmärkningsvärd, varmed förslaget nu behandlade den kliniska metoden, se
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

37

dan denna på grund av de centrala myndigheternas påtryckning och med

stor kostnad för åtskilliga hushållningssällskap för endast några år sedan

organiserats över hela landet.

Förvaltningsutskottet i Malmöhus län anser att såsom ovillkorligt krav för

deltagande i kliniskt bekämpande skulle uppställas, att ungdjuren undersöktes

med tuberkulin samt att reagerande djur avlägsnades ur ungdjursavdelningen.

Svenska veterinärföreningen för nötkreatur stuberkulosens bekämpande

har förklarat sig vara övertygad om att det kliniska bekämpandet alltjämt i

stora delar av vårt land hade en viktig uppgift att fylla så länge reagerande

eller oundersökta djur funnes kvar i större utsträckning. Detta torde bliva

fallet under det närmaste decenniet. Föreningen har förutsatt, att medicinalstyrelsens

uteslutningsrätt handhades med den största urskillning och ej användes

mot den lokala ledningens mening.

Däremot har i flera andra yttranden påfordrats, att tiden för anslutningen

till den kliniska kontrollen skulle begränsas till

viss tid. Föreståndaren för Malmöhus läns förvaltningsutskotts tuberkulosavdelning

har föreslagit att denna anslutning skulle begränsas till fem år,

om övergång till tuberkulinkontroll icke dessförinnan påbörjats, länsveterinären

i Älvsborgs län till fyra år och länsveterinären i Örebro län till tre år.

Länsstyrelsen, förvaltningsutskottet och länsveterinären i Jönköpings län ha

föreslagit införande av en bestämmelse av innebörd, att avskild ungdjursavdelning

skulle vara anordnad inom två år efter anslutningen.

Föreslagna undersökningar med tuberkulin av ungdjur

ha uttryckligen avstyrkts av föreståndaren för Östergötlands läns hushållningssällskaps

tuberkulosavdelning. Förvaltningsutskotten i Östergötlands

och Hallands län anse, att dessa undersökningar borde bekostas av djurägarna

själva.

Länsveterinären i Hallands län anser — med instämmande av länsstyrelsen

— det önskvärt, att kliniskt ansluta besättningar undersöktes minst

två gånger årligen. Kontrollundersökningar med tuberkulin i reaktionsfria

besättningar borde, där så läte sig göra, överlåtas till de i orten stationerade

veterinärerna så att de av hushållningssällskapen anställda veterinärernas

arbete kunde koncentreras på sådana besättningar där tuberkulosen ännu

icke utrotats och där deras specialisering vore av större vikt.

Förvaltningsutskottet i Stockholms län och stad har föreslagit införandet

av ett statsbidrag för isolerad ungdjursuppfödning i besättningar örn 15—30

djur.

Enligt förvaltningsutskottet i Malmöhus län borde några särskilda bestämmelser

rörande införandet av nya djur i en kliniskt ansluten besättning

icke gälla.

Besättningar, som innehålla ett stort antal nötkreatur behäftade med tuber-Departementskolos,

lämpa sig i allmänhet icke att direkt anslutas lill tuberkulinkontrollen. chefen.

En sådan anslutning förutsätter nämligen att samtliga tuberkulösa djur av
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

lägsnas ur besättningen och ersättas med fullt friska djur. I de flesta fall erfordras

härför ett ej obetydligt kapital. Är det fråga om större besättningar

med flera tuberkulösa icke smittfarliga djur med god avkastningsförmåga,

torde det också ur landets synpunkt — framför allt i nuvarande försörjningsläge

— vara olyckligt att på en gång nedslakta djuren. Genom att ansluta

en sådan besättning till klinisk tuberkuloskontroll kunna djuren emellertid

på ett rationellt sätt utnyttjas, framför allt deras avkomma. Utan några större

kostnader torde djurägaren på ganska kort tid kunna draga fram en tuberkulosfri

besättning. Genom att isolera ungdjuren från den tuberkulösa delen

av besättningen kan rätt snart en helt frisk djurstam erhållas. En förutsättning

för att härutinnan vinna resultat är emellertid att ungdjuren kunna

hållas avskilda från de sjuka djuren. I större besättningar, där man som

regel kan anordna en särskild ungdjursladugård eller åtminstone dela ladugården

i två avdelningar genom en vägg, låter sig denna isolering väl genomföra.

Under senaste tid ha goda resultat emellertid vunnits även genom

ofullständig isolering, därvid djuren i samma rum uppställts vid olika foderbord

eller vid skilda delar av samma foderhord.

Det anförda torde giva vid handen, att den kliniska tuberkuloskontrollen

alltjämt har stor betydelse för tuberkulosbekämpandet i vårt land. Då det

gäller att överföra flertalet av de infekterade besättningar utanför de tuberkulosfria

områdena, som ännu icke ställts under tuberkulinkontroll och som

innehålla omkring 800,000 djur över två års ålder, torde detta i stor utsträckning

lämpligen böra äga rum genom en klinisk kontroll. I likhet med

styrelserna anser jag mig emellertid böra understryka, att denna kontrollform

är att betrakta såsom en övergångsform i bekämpandet ej såsom ett

mål. Det ligger därför vikt uppå att besättningarna icke kvarhållas i den

kliniska konti''ollen längre än som är nödvändigt med hänsyn till möjligheterna

att ur den egna besättningen draga fram en frisk ny stam. Av den

verkställda utredningen framgår emellertid att bekämpandet icke alltid

anordnats på sådant sätt. Jag är därför ense med styrelserna därom att behov

föreligger att genom uttryckliga bestämmelser för framtiden söka hindra

.sådana mindre önskvärda företeelser inom bekämpandet. Ett särskilt skäl

att härutinnan gå fram med viss stränghet är de relativt stora kostnader

för staten som äro förbundna med denna kontrollform.

Vad styrelserna föreslagit i syfte att göra det kliniska bekämpandet mera

effektivt synes mig ändamålsenligt och tillstyrkes i huvudsak av mig. Det

torde alltså hädanefter böra ankomma på djurägare, som anslutit sin besättning

till denna kontrollform, att vidtaga de åtgärder för tuberkulosens

utrotande i besättningen som skäligen böra åvila honom. I alla de fall där

isolerad ungdjursuppfödning kan anordnas -— med andra ord i de flesta

större besättningar — bör sådan också inrättas. För de mindre och medelstora

besättningarna uppkomma härvidlag, som jag redan framhållit, större

svårigheter. Då goda resultat även kunna vinnas genom ofullständig isolering,

synes i varje fall böra krävas att djurägaren vidtager åtgärder, som med hänsyn

till förhållandena skäligen kunna påfordras. Ett mycket viktigt led i bekämpandet

enligt sist antydda metod är att ungdjuren regelbundet underst)-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

39

kas nied tuberkulin. Det kan linder inga förhållanden vara ändamålsenligt

att i en besättning, som är ansluten till ett ordnat bekämpande, föda upp

sjuka ungdjur. Jag tillstyrker alltså styrelsernas förslag härutinnan. I fråga

örn ersättningarna för dessa undersökningar är jag även ense med styrelserna.

Undersökningarna böra alltså inräknas i kostnaderna för bekämpandet.

Som styrelserna framhållit synes det i sista hand böra ankomma på den

veterinäre ledaren för bekämpandet att i varje särskilt fall nied hänsyn till

de lokala förhållandena upprätta en plan för tuberkulosens utrotande i besättningen.

Jag finner visserligen i likhet med förvaltningsutskottet i Stockholms län

och stad att vissa skäl tala för att underlätta för innehavare av besättningar

under 30 djur att vidtaga anordningar för isolerad ungdjursuppfödning men

är icke beredd att nu tillstyrka särskilda statsbidrag för sådant ändamål.

I några yttranden har, särskilt från veterinär! håll, föreslagits att begränsa

tiden för anslutningen till den kliniska kontrollen. För min del kan jag

ej förorda införandet av en sådan bestämmelse. Det torde icke vara möjligt

att i detta hänseende angiva någon generell tid. Enligt min uppfattning äro

de av styrelserna föreslagna föreskrifterna i syfte att hindra onödigt långvarig

anslutning till kontrollformen fullt tillräckliga. I likhet med styrelserna

anser jag sålunda att det i första hand bör ankomma på den som anordnar

kontrollen, i allmänhet alltså hushållningssällskapen, att ur bekämpandet

utesluta sådan djurägare som icke efter anmaning vidtager de åtgärder för

ett effektivt bekämpande som skäligen böra verkställas av honom. För att

ernå enhetlighet på området synes det i sista hand böra ankomma på medicinalstyrelsen

att i detta hänseende fatta avgörande. Som styrelserna understrukit,

måste givetvis viss varsamhet iakttagas vid fråga örn uteslutning av

djurägare ur bekämpandet.

Jämväl vad styrelserna i övrigt föreslagit rörande den kliniska tuberkuloskontrollen

kan jag biträda. Det synes mig sålunda ändamålsenligt, att intervallerna

mellan de kliniska undersökningarna och undersökningarna av

samlingsmjölkprov icke äro bundna. Styrelsernas förslag, att dessa undersökningar

skola verkställas så ofta som med hänsyn till tuberkulosens

effektiva bekämpande finnes påkallat, torde vara ägnat att på bästa sätt

utnyttja den arbetskraft som står till förfogande. Att viss kontroll även beträffande

djur som skola införlivas i en besättning är behövlig synes mig

uppenbart. Vad styrelserna därom föreslagit torde vara lämpligt.

V. Förslag rörande bekämpandet av tuberkulos inom mindre

nötkreatursbesättningar.

Gällande bestämmelser.

Enligt kungörelsen den 10 december 1912 (nr 376) angående villkoren för

erhållande av understöd vid bemödanden till förekommande och hämmande

av tuberkulos inom mindre ladugårdsbesättningar må understöd, som icke

får överstiga 300 kronor, kunna tilldelas djurägare, vilkens odlade jord icke

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

överstiger sammanlagt 50 hektar och som idkar jordbruk såsom huvudsaklig

näring eller väsentlig binäring samt visar sig underhålla sin kreatursbesättning

huvudsakligen genom eget pålägg. Som villkor för understödets utbetalande

har stadgats, att djurägaren skall under loppet av de senast förflutna

två åren lia vidtagit och under minst ett år underhållit ändamålsenliga

åtgärder gentemot turberkulos i sin besättning. För detta ändamål har

senaste år disponerats 12,000 kronor.

I enlighet med statsmakternas beslut vid 1940 års urtima riksdag må, såsom

förut omtalats, utgå statsbidrag för utrensning av tuberkulos inom huvudsakligen

mindre nötkreatursbesättningar. Denna bidragsverksamhet har

tillkommit som ett led i strävandena att vid den nedslagning, som äger rum

i anledning av inträffad foderbrist, i första hand spara produktionsdugliga

och friska djur.

Ämbetsverken.

Styrelserna ha inledningsvis framhållit, att ett bekämpande av tuberkulosen

enligt den Ostertagska metoden inom mindre nötkreatursbesättningar i

allmänhet icke vore lämpligt. Då möjligheter till isolering i sådana besättningar

i regel vore mycket små, förmenade styrelserna, att förekomsten av

enbart ett smittfarligt djur under en relativt kort tid innebure mycket stora

risker för att tidigare arbete skulle förstöras. Detta bekämpande ställde sig

också relativt dyrare i en mindre besättning än i en större. Styrelserna hade

därför övervägt att föreslå, att mindre besättningar, i allmänhet med endast

10 djur eller färre, icke skulle få anslutas till det kliniska bekämpandet. Härom

lia styrelserna vidare anfört följande.

Skulle man icke tillåta innehavare av mindre jordbruk att ansluta sina besättningar

till den kliniska tuberkuloskontrollen, torde staten i stället böra erbjuda

dem andra möjligheter att bekämpa tuberkulosen inom sina besättningar.

Styrelserna ha härvidlag övervägt olika anordningar.

Då småbrukarna i allmänhet sakna möjligheter att själva isolera sina ungdjur,

torde den tanke, som ligger till grund för den Ostertagska metoden med

isolerad ungdjursuppfödning, dock kunna realiseras på sådant sätt att uppfödningen

anordnas kollektivt. En annan möjlighet härutinnan skulle vara

att småbrukarna under en lämplig övergångstid utackorderade sina ungdjur

hos innehavare av reaktionsfria besättningar. Förstnämnda utväg har praktiserats

i Danmark, Store Vildmose å Jylland. Representanter för styrelserna

ha besökt denna uppfödningsanstalt.

Anordnande av kollektiv ungdjursuppfödning är ett ganska invecklat problem

och torde i varje fall kräva ett icke obetydligt bidrag av allmänna medel.

Att under nuvarande tider igångsätta sådan uppfödning åtminstone

mera allmänt lärer därför knappast komma i fråga. Spörsmålet är emellertid

av den vikt, att en närmare utredning synts styrelserna motiverad.

En tillfredsställande allmän lösning av frågan av ett rationellt tuberkulosbekämpande

inom mindre högtuberkulösa besättningar torde därför icke, i

varje fall icke för närvarande, vinnas genom kollektiv ungdjursuppfödning.

Andra utvägar stå emellertid öppna.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 152.

41

Statsbidrag till innehavare av mindre jordbruk.

Styrelserna förmena, att innehavare av mindre jordbruk allt framgent böra

kunna erhålla bidrag av statsmedel för utrensning av tuberkulos i sina besättningar.

I fråga om en sådan bidragsverksamhets närmare anordnande lia

styrelserna yttrat.

En fortsatt bidragsverksambet, som icke främst bar till syfte att inrikta en

allmän nödvändig nedslagning på visst sätt, torde icke behöva anordnas efter

de grunder som finnas angivna i 1940 års kungörelse. Att anordna verksamheten

i enlighet nied de tämligen stela former, som anvisats i 1912 års

kungörelse, synes styrelserna än mindre lämpligt. I varje fall bör själva

bandhavandet av bidragstilldelningen ej ske centralt utan av lokala organ.

Härvid torde hushållningssällskapen närmast böra ifrågakomma. Praktiskt

torde vara att i första hand de hushållningssällskap som anordna klinisk

tuberkuloskontroll erhålla ett årligt belopp att efter sällskapens bedömande

användas för uppmuntran av tuberkulosbekämpandet i mindre besättningar.

Det skulle i så fall stå sällskapen fritt att uppmuntra detta bekämpande

exempelvis på sådant sätt att ^ackordering av ungdjur från turberkulösa

besättningar verkställdes inom lämpliga tuberkulosfria besättningar. Givetvis

böra sällskapen äga möjlighet att genom direkta bidrag till djurägaren

uppmuntra en utslagning av tuberkulösa djur och anskaffning i stället av

friska. Emellertid får man förutsätta att sällskapen härvidlag arbeta efter en

bestämd plan och söka anordna utrensningen av tuberkulosen exempelvis efter

mejeridistrikt. Vid detta arbete bland småbrukarna skulle vara av stort

värde örn sällskapen jämväl sökte intressera djurägarna att företaga sina

nyinköp genom livdjursförmedling som anordnades av sällskapet eller med

dess godkänande av jordbrukarorganisation, exempelvis slakteriförening.

Bidragsverksamheten skulle, som styrelserna redan framhållit, vinna största

effekt örn hushållningssällskapen lämnades viss frihet vid medlens disposition.

Förhållandena äro inom skilda områden så pass olikartade, att det

svårligen låter sig göra att uppställa detaljerade direktiv för verksamheten.

Som exempel på vilken nytta ifrågavarande bidrag skulle kunna göra vilja

styrelserna nämna att inom Kronobergs län finnas ett pär små ensligt belägna

gårdar med 5—10 djur, anslutna till klinisk tuberkuloskontroll. Kontrollen

är här anordnad genom hushållningssällskapets till Jönköping förlagda

tuberkulosavdelning. För undersökningen av dessa besättningar tages en hel

dag i anspråk för veterinären. Kostnaderna för undersökningar jämte resor

uppgå säkerligen till 50—100 kronor för varje gård. I sådana fall vöre det

för statsverket betydligt billigare alt lämna djurägaren det säkerligen ganska

blygsamma belopp som erfordras för att han skall slå ut de tuberkulösa

djuren och ställa besättningen under tuberkulinkontroll.

Även örn med förevarande förslag avses att lämna hushållningssällskapen

största möjliga frihet, synas dock vissa riktlinjer för bidrags ver ksa mhel en

här böra angivas. Som regel torde sällskapen vid bestämmande av bidragens

storlek böra utgå från att djurägaren själv skall slå viss del av kostnaderna

för nyanskaffning av tuberkulosfria djur. Härvid synes siirskild hänsyn

böra tagas till de pristillägg som utgå för mjölk från luberkulosfria besättningar.

Förekomsten av dessa pristillägg utgör sådan förmån all djurägaren

kan bära en del av kostnaderna — vid föreslagna pristillägg örn 0.0 öre

lör kilogram ungefär en femtedel nv kostnaderna — som liro förenade nied

ali slå lil en tuberkulos besättning och dess ersällande med friska djur. Det

anhilda giver vid handen ali statsbidrag som regel icke bitr utgå viel utslagning

av endast eli tuberkulöst djur, åtminstone icke i en besättning som in
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

neliåller Iler iin tre djur. För ägare av mindre besättningar och framför allt

sådana som icke lämna mjölk till mejeri innebära pristilläggen icke någon

förmån. Bidragen till dessa böra givetvis beräknas med hänsyn härtill. Där

djurägaren kan nyrekrytera besättningen genom eget pålägg och på så sätt

nå fram lill tuberkulosfrihet, synes jämväl statsbidrag böra kunna utgå. En

sådan anordning är nämligen i de flesta fall förenad med viss ekonomisk

uppoffring från djurägarens sida. Hinder torde ej heller böra möta alt lämna

bidrag till innehavare av en mindre besättning, vilken redan ställts under

tuberkulinkontroll och i vilken ett stort antal djur vid kontrollundersökning

reagerat. För att verksamheten icke skall bliva alltför oenhetlig inom olika

sällskaps områden synes böra stadgas alt bidrag till en och samma djurägare

icke må utgå med mer än 500 kronor och för varje nedslaktat tuberkulöst

djur med högre belopp än 100 kronor. Som ytterligare villkor för erhållande

av bidrag synes böra föreskrivas att djurägaren från sin besättning avlägsnar

samtliga tuberkulösa djur. Bidragen torde alltså böra begränsas till

de fall där en fullständig utrensning av tuberkulosen kan äga rum. I den

mån nyanskaffning av djur skall ske böra dessa godkännas av hushållningssällskapet

eller inköpas genom livdjursförmedling som vunnit sällskapets

godkännande.

Vidkommande vilken kategori djurägare som böra komma i fråga för erhållande

av bidrag synes endast böra gälla, att bidrag må tilldelas innehavare

av mindre nötkreatursbesättningar. Att härvidlag angiva någon bestämd begränsning,

vare sig delta sker i form av högsta antal djur eller största brukade

areal jord, synes styrelserna icke lämpligt. Då det belopp, som årligen

kommer att ställas till varje sällskaps förfogande, säkerligen torde bliva ringa

i förhållande till anspråken å bidrag, synes kunna förutsättas att sällskapen

icke få tillfälle att lämna bidrag annat än till rena småbrukare.

Bifalles styrelsernas förslag i denna del torde bidrag enligt kungörelserna

nr 376/1912 och 868/1940 ej längre ifrågakomma.

På Kungl. Majit synes böra ankomma att för varje år ställa vissa belopp

till hushållningssällskapens förfogande att användas för den föreslagna bidragsverksamheten.

Det torde vara lämpligt att sådana områden, där man

står tuberkulosens utrotande närmast, härvidlag i första hand bliva tillgodosedda.

Det stöd för tuberkulosbekämpandet i mindre nötkreatursbesättningar som

avses med ifrågavarande bidragsverksamliet och den kollektiva ungdjursuppfödningen

skulle enligt styrelsernas uppfattning åtminstone till en början

icke bliva av den omfattning, att det helt kunde ersätta den kliniska tuberkuloskontrollen

för mindre besättningar. Tills vidare ville styrelserna alltså icke

förorda någon absolut begränsning i kontrollens anordnande med hänsyn

lill besättningarnas storlek. För att man redan från början skulle kunna

skaffa sig en uppfattning rörande tuberkulosförhållandena i mindre besättningar,

som vore avsedda att anslutas till klinisk tuberkuloskontroll, syntes

som regel böra gälla att dessa före anslutningen skulle undersökas med tuberkulin.

Visade en sådan undersökning att endast ett eller annat djur reagerade,

torde det ur statens synpunkt ställa sig mera förmånligt att i stället för att

ansluta besättningen till klinisk kontroll lämna djurägaren ett mindre bidrag

för utslagning av de tuberkulösa djuren. En djurägare, som vägrade att verkställa

utrensningen av tuberkulosen med hjälp av sålunda erbjudet bidrag,

syntes icke böra få ansluta sin besättning till den kliniska tuberkuloskontrollen.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj.ts proposition nr 152.

Kollektiv angeljursuppftidning.

Styrelserna lia även övervägt ett förslag i syfte att inom de områden, där

nötkreaturstuberkulosen alltjämt vore mera utbredd, upprätta en eller flera

ängdjursuppfödningsgårdar. För att utröna intresset för en dylik åtgärd ha

styrelserna underställt de 19 hushållningssällskap, vilka anordna bekämpande

av tuberkulos hos nötkreatur enligt den Ostertagska metoden, ett preliminärt

förslag av följande innebörd.

Inom varje hushållningsällskaps område, där bekämpande av nötkreaturstuberkulos

med statsbidrag bedrives enligt den Ostertagska metoden, bör en

eller flera ungdjursuppfödningsgårdar upprättas. Statsbidrag till uppfödningsgård

skall kunna utgå, oavsett örn gården drives i hushållningssällskaps

egen regi eller örn den under erforderlig kontroll drives av enskild person,

förening eller bolag.

Rörelsen vid en sådan uppfödningsgård kan tänkas organiserad enligt följande

huvudsakliga regler:

Uppfödningsgård skall lia att mottaga kvigkalvar till uppfödning från

djurägare med mindre besättningar, i varje fall icke överstigande 20 djur.

Tills vidare torde böra föreskrivas, att besättningarna icke äro reaktionsfria.

Djurägare, som lämnar kalv till uppfödning, måste förbinda sig att, sedan

han återfått djuret, införa detsamma i en honom tillhörig besättning, som är

reaktionsfri och fri från sjukdomen smittsam kastning, samt därefter ställa

besättningen under statlig kontroll med tuberkulin och med hänsyn till smittsam

kastning. Ha i ladugården tidigare varit uppställda icke reaktionsfria

djur, måste denna undergå rengöring i enlighet med av medicinalstyrelsen

angivna föreskrifter. Effektiva åtgärder för att smittfarliga nötkreatur icke

mottagas å uppfödningsgård skola vidtagas. Djur, som mottages å uppfödningsgård,

skall alltså under erforderlig tid hållas i karantän. Reagerar därvid

eller sedermera djur vid undersökning med tuberkulin eller har efter

blodprovundersökning djuret befunnits behäftat med smittsam kastning eller

visar djuret eljest tecken på smittsam sjukdom, skall det genast avlägsnas

från gården.

I allmänhet torde djuren böra kvarstanna å uppfödningsgården högst

2—2 V2 år. Under denna tid skola de stå under veterinärkontroll (lämpligast

hushållningssällskapens tuberkulosveterinär). Vid uppfödningstidens slut

böra djuren örn möjligt vara dräktiga, varför det skall åligga uppfödningsgård

att hålla förstklassig tjur.

Djurägarna skola för djurens hållande å gården erlägga viss avgift. För

att stimulera verksamheten i synnerhet bland småbrukarna torde det bliva

nödvändigt, att staten uppmuntrar densamma dels genom lån dels ock genom

direkta bidrag. För igångsättande av verksamheten skall den som driver

uppfödningsgården erhålla lån av staten. Statsbidrag utan återbetalningsskyldighet

synes antingen kunna lämnas med visst engångsbelopp eller genom

årliga belopp för varje mottagen kviga. Väljer man den första bidragsformen

(med kapitalbidrag), skola djurägarnas avgifter förränta det i gården i övrigt

nedlagda kapitalet samt därjämte täcka driftskostnaderna. I händelse

endast årligt statsbidrag lämnas, skall detta jämte djurägarnas avgifter förränta

allt i gården nedlagt kapital och täcka driftskostnaderna.

Örn vid uppfödningsgården icke inlämnas erforderligt antal kvigkalvar,

skall gårdsägarei! lia rätt alt för egen räkning å gården uppföda felande antal

djur. Dessa skall han sedermera få avyttra till självkostnadspris men

endast till sådan djurägare, sorn är berättigad att himna djur lill uppfödning

å uppfödningsgård, och under förutsättning tillika att denne inför dju
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

ret i besättning, som är ställd under statlig kontroll med tuberkulin och som

är fri från smittsam kastning.

Förslaget har uttryckligen tillstyrkts allenast av tre förvaltningsutskott,

nämligen Hallands läns, Älvsborgs läns södra och Västmanlands läns. Värmlands

läns förvaltningsutskott har — under framhållande av att ett genomförande

av förslaget i någon mera betydande omfattning komme att kräva

mycket avsevärda statsbidrag — förklarat sig hysa intresse för att försök

bleve utförda i mindre omfattning, som sedan efter behov kunde utökas. Tre

förvaltningsutskott, de i Södermanlands, Jönköpings och Örebro län, ha varken

tillstyrkt eller avstyrkt förslaget, varvid förvaltningsutskottet i Örebro

län emellertid avgivit ett motförslag. Förvaltningsutskottet i Göteborgs och

Bohus län Ilar funnit inrättandet av särskilda ungdjursladugårdar visserligen

önskvärt men i kollektiv form knappast genomförbart i Göteborgs och

Bohus län.

Tio förvaltningsutskott ha uttryckligen avstyrkt förslaget. Av dessa utskott

ha emellertid fyra, nämligen Kronobergs läns, Kalmars läns norra och

södra samt Blekinge läns, såsom skäl mot förslaget huvudsakligen anfort,

att ett genomförande av förslaget inom deras områden, med hänsyn till tuberkulosbekämpandets

läge därstädes, icke skulle lia någon större uppgift att

fylla.

Styrelserna anse den verkställda utredningen lia givit vid handen, att ett

genomförande av styrelsernas tanke att anordna kollektiv ungdjursuppfödning

vid ett flertal gårdar vore förenat med stora svårigheter. Betydelsen av

en sådan verksamhet föreföll dock styrelserna påtaglig. Mot förslaget framförda

invändningar syntes ej heller styrelserna så bärande, att de i och för

sig borde hindra förslagets genomförande. Uppenbart vore emellertid, att

inrättandet av dylika gårdar krävde statens ekonomiska stöd i betydande

omfattning. En viss erfarenhet av den föreslagna bidragsverksamheten för

anskaffande av tuberkulosfria nötkreatur till mindre besättningar torde också

lidra avvaktas. Tidpunkten att igångsätta ungdjursuppfödningsgårdar vore

därför för närvarande knappast lämplig. Styrelserna förmenade likväl, att

förslaget framdeles i större eller mindre omfattning borde prövas. Härom ha

styrelserna yttrat.

Frågan om statens ekonomiska stöd skulle redan nu principiellt kunna avgöras.

Styrelserna ha också övervägt att utarbeta förslag till regler i sådant

hänseende. Med hänsyn till vanskligheterna att i förväg kunna bedöma de

ekonomiska betingelserna för en framtida rörelse av detta slag torde det

emellertid vara meningslöst att nu utarbeta detaljerade förslag. Efter en

ganska kort tid sakna de med säkerhet helt eller delvis aktualitet.

Det synes styrelserna i stället lämpligt att frågan tills vidare får vila. Då

det ekonomiska läget blir mera gynnsamt, torde spörsmålet böra upptagas

till förnyat övervägande. Till en början blir det säkerligen mest praktiskt

att ordna verksamheten allenast försöksvis vid en eller annan gård. Enligt

styrelsernas förmenande torde därvid böra övervägas, om det icke ur flera

synpunkter vore lämpligast att verksamheten vid uppfödningsgårdarna orttaniserades

så att dessa själva inköpte de kvigkalvar som skulle uppfödas

vid gårdarna. Gårdarna skulle i så fall sedermera tillhandahålla den kate
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

45

gori jordbrukare som här avses dräktiga kvigor till låga pris. En lämpligt

avvägd statssubvention skulle möjliggöra för gårdarna att saluhålla reaktionsfria

djur till pris som ej överstege priset å nötkreatur från okontrollerade

besättningar. Hushållningssällskap eller annan som är intresserad att driva

en ungdjursuppfödningsgård torde böra ha att göra framställning till

Kungl. Maj.t om erhållande av lämpligt statsbidrag. I samband därmed bör

sökanden förebringa fullständig ekonomisk utredning rörande gårdens ekonomi

med statförslag och behov av bidrag från det allmänna.

Yttrandena.

Förslaget rörande statsbidrag till utrensning av tuberkulos

i mindre besättningar har tillstyrkts eller lämnats utan

erinran i samtliga avgivna yttranden.

Beträffande detaljer i förslaget ha emellertid vissa önskemål kommit till

uttryck i yttrandena. Sålunda anser veterinär hög skolans lärarkollegium, Sveriges

lantbruks förbund och småbrukarnas riksförbund, att föreskriften om

att besättning, där tuberkulosen utrensats med statsbidrag, skulle anslutas

till kontrollförening, borde utgå. Länsstyrelsen, förvaltningsutskottet och

länsveterinären i Jönköpings län ha föreslagit en bestämmelse av innebörd,

att djurägare som erhållit statsbidrag skulle vara skyldig att behålla sin

besättning under minst två år vid äventyr av skyldighet att eljest återbetala

statsbidraget. I vissa yttranden har föreslagits att mindre besättningar icke

skulle få anslutas till den kliniska kontrollen.

Länsveterinären i Malmöhus län har yttrat.

Med undantag av bestämmelsen, att nyanskaffat djur skall godkännas av

hushållningssällskapet, vilken kan stå kvar, anser jag sällskapets medverkan

i övrigt i angivna hänseenden icke böra ske efter tvingande linjer utan vara

rent konsultativ. Ofta kan en småbrukare hos en granne inköpa utmärkta

för honom passande djur, vilka han förut känner till; från denna möjlighet

bör han icke utestängas genom bestämmelser örn inköp genom livdjursförmedling.

Vidare torde livdjursförmedlingen liksom ock anslutningen till

kontrollförening alltid vara förenad med utgifter, vilka för en ägare av endast

ett eller annat djur kunna vara betungande och onödiga.

Liknande synpunkter ha framförts av Sveriges lantbruksförbund och småbrukarnas

riksförbund.

I fråga örn kollektiv ungdj ursuppfödning har riksförbundet

landsbygdens folk anfört följande.

Det hade varit önskvärt, att åtgärderna kompletterats med ett utarbetat

förslag för ungdjursuppfödning å därför särskilt lämpade gårdar. Att döma

av de svar hushållningssällskapen lämnat har delta projekt blivit i hög grad

missförstått. Ungdjursuppfödning vid en stor central efter danskt mönster

måste troligen alltid bli proportionsvis dyrbar och man kan dessutom inte

tänka sig en central av sådan storlek, att den blir av betydelse för det praktiska

bekämpandet av tuberkulosen. Enligt förbundets uppfattning bör frågan

—- som också av styrelserna föreslås •— bli föremål för fortsatt utredning,

men bör då denna utredning syfta till alt ungdjursuppfödningen

skall ske på sådana mera avlägset belägna gårdar, diir på grund av transportsvårigheter

andra produktionsmöjligheter för jordbruket ej bli särskilt

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

Departements
chefen.

lönsamma. Gårdarna böra också vara så utplacerade, att någon förflyttning

av djur till bygder med andra klimatologiska betingelser icke behöver förekomma.

I remissvaren framföres även som ett motskäl, att jordbrukarna på grund

av deras rent personliga intresse för djuruppfödning skulle vara obenägna

alt acceptera den nyhet, som en sådan form av djuruppfödning innebär. Detta

måste nog anses som en tämligen antikverad uppfattning, som knappast numera

har skäl för sig. Jordbrukarna av i dag måste kallt räkna med vad

som bäst lönar sig och nödgas därför i allt större omfattning avstå från mera

personligt betonade intressen. Det finns ostridigt ett stort antal gårdar här

i landet, vars ägare äro fullt medvetna örn att produktionen icke bör belastas

med ungdjursuppfödning. Antalet av dessa gårdar är så pass stort,

att man med all sannolikhet kan räkna med att. om systematisk ungdjursuppfödning

till en början nied statsunderstöd för att tjänstgöra som ett led

i tuberkulosbekämpandet genomföres på vissa andra gårdar, desamma seder

mera även som självständiga företag torde lia sina livsbetingelser. Dessa

betingelser bottna i det svenska jordbrukets behov av ökad specialisering.

Förbundet anser sig av denna anledning böra framhålla önskvärdheten av

att den av styrelserna ifrågasatta utredningen på detta område snarast igångsättes.

I mindre besättningar torde möjligheterna alt genom den kliniska tuberkuloskontrollen

nå fram till tuberkulosfrihet varå sämre än i besättningar där

ungdjuren kunna isoleras. En ofullständig isolering av ungdjuren låter sig

dock i flera fall genomföra även i sådana besättningar. Själva kontrollen

ställer sig i de mindre besättningarna relativt dyrare än i de medelstora och

stora. Med hänsyn till dessa omständigheter är jag ense med styrelserna, alt

bekämpandet av tuberkulosen i de mindre nötkreatursbesättningarna i möjligaste

mån icke bör ske enligt den Ostertagska metoden.

Styrelsernas förslag att till de hushållningssällskap, som anordna klinisk

luberkuloskontroll, årligen skulle ställas vissa belopp till förfogande att användas

till uppmuntran för innehavare av mindre jordbruk att utrensa tuberkulosen

i sina besättningar, finner jag välbetänkt. Genom en sådan bidragsverksamhet,

vid vilken största möjliga frihet bör lämnas hushållningssällskapen,

torde sådana djurägare, som icke själva genom isolering av sina

ungdjur kunna draga fram en fläsk besättning, böra erhålla erforderligt ekonomiskt

stöd för att ersätta sina sjuka djur med tuberkulosfria. I enlighet

med bemyndigande av 1940 års urtima riksdag har Kungl. Majit, i anledning

av inträffad foderbrist, till vissa hushållningssällskap anvisat medel till liknande

ändamål. Nu ifrågavarande bidragsverksamhet synes böra anordnas

i huvudsaklig överensstämmelse med vad styrelserna föreslagit. Som regel

torde djurägarna själva böra stå för viss del av kostnaderna för utrensningen.

flogsta bidrag till en och samma djurägare torde, som styrelserna föreslagit,

böra utgå med 500 kronor och för varje utslaget djur med 100. Såsom

villkor för erhållande av bidrag synes böra gälla bland andra, att djurägare

ställer besättningen under statlig kontroll med tuberkulin. Härutöver finner

jag mig i likhet med styrelserna böra tillstyrka att vederbörande hushållningssällskap,

då så finnes lämpligt, skall kunna föreskriva att besättningen

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

47

anslutes jämväl till kontrollförening (fullständig eller ofullständig kontroll

eller kontroll genom provmjölkningsring). Beträffande nyinköpta djur synes

det tillräckligt örn dessa godkännas av vederbörande hushållningssällskap.

Att som i några yttranden föreslagits införa en bestämmelse av innebörd,

att djurägare som erhållit statsbidrag skulle vara skyldig att behålla sin besättning

under minst två år vid äventyr av .skyldighet att eljest återbetala

statsbidraget, torde av praktiska skäl ej vara lämpligt.

Jag är ense med styrelserna därom att det i varje fall i nuvarande läge

icke är lämpligt att framlägga ett förslag rörande statsunderstöd till upprättande

av kollektiva ungdjursuppfödningsgårdar. Otvivelaktigt skulle emellertid

sådana gårdar ha stor betydelse för utrensningen av tuberkulosen inom

mindre besättningar. I de trakter, där jordbrukarna själva ha intresse för

saken, torde det ej heller böra stöta på större svårigheter att ordna en sådan

uppfödning åtminstone i mindre skala även utan statens direkta stöd.

I några yttranden har föreslagits att mindre besättningar icke skulle få

anslutas till klinisk tuberkuloskontroll. Med hänsyn till att ifrågavarande

bidragsverksamhet icke kan nå alla mindre jordbruk, synes ett förbud i åsyftad

riktning icke böra genomföras. Därest en innehavare av ett mindre jordbruk

kan erhålla bidrag till utrensning av tuberkulosen i sin besättning, bör

han dock, som styrelserna framhållit, icke få vinna anslutning till den kliniska

kontrollen.

VI. Förslag till åtgärder i syfte att förhindra handel nied

tuberkulösa nötkreatur m. m.

Ämbetsverken.

Styrelserna ha lämnat en redogörelse för tidigare framkomna förslag att

genomföra en reglering av handeln med livdjur, speciellt ett av styrelserna

gemensamt den 3 november 1936 avgivet betänkande med förslag till lag

med särskilda bestämmelser örn kreatursköp. I fråga om de principer, som

vid cn reglering av livdjurshandeln i förevarande sammanhang borde gälla,

ha styrelserna anfört.

Att genomföra en reglering av handeln med livdjur är förenat med stora

vanskligheter. Mot de på detta område framförda förslagen av olika innebörd

lia framförts kritiska anmärkningar från skilda håll. Även örn styrelserna

alltjämt hysa den uppfattningen, att en reglering av livdjurshandeln

skulle utgöra ett synnerligen betydelsefullt led i strävandena alt bekämpa

de smittsamma liusjurssjukdomarna, måste likväl stort avseende fästas vid

den omständigheten att en rättslig reglering å delta område knappast bör

genomföras utan alt för densamma vinnes mera allmän förståelse bland dem

som närmast skulle beröras av lagstiftningen. De yttranden, som avgivits

över styrelsernas gemensamma förslag lill lag med särskilda bestämmelser

örn kreatursköp, torde giva vid handen att meningarna örn detta förslag äro

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

delade. Måhända kan tiden ännu icke anses mogen lör en mera omfattande

och allmängiltig reglering av handeln nied livdjur. Å andra sidan framgår

av dessa yttranden, att man å olika håll synes vara medveten örn att vissa

åtgärder borde vidtagas å området.

I samband med förevarande utredning lia styrelserna i sitt den 22 januari

1940 avgivna betänkande angående det statsunderstödda bekämpandet av tuberkulos

inom vissa län m. m. understrukit, att nu ifrågavarande spörsmåls

ordnande är ett framträdande djurägarintresse. Det syntes styrelserna därför

ligga nära till hands, att djurägarna själva på frivillighetens väg genom

hushållningssällskapen eller andra organisationer söka åstadkomma en sådan

anordning för livdjurshandeln, som ur skilda synpunkter kan anses tillfredsställande.

Med den omfattning som organisationsväsendet numera tagit

torde det icke heller erbjuda några större svårigheter för exempelvis någon

av deras sammanslutningar att ta sig an handeln med livdjur. Sedan djurägarna

verkligen själva vidtagit försök att reglera handeln med livdjur och

sålunda ådagalagt ett eget intresse för saken, torde böra övervägas vilka lagstiftningsåtgärder

som kunna genomföras för att stödja dessa strävanden.

I styrelsernas utlåtande den 1 augusti 1940 angående statsbidrag till småbrukare

för fullständig utrensning av tuberkulos hos nötkreatur lia styrelserna

rekommenderat alt inom sådana områden, där på grund av inträffad

foderbrist nedslaktning av nötkreatur i större omfattning komme att äga ruin,

livdjursförmedling genom jordbrukarorganisationernas försorg skulle anordnas

i syfte att från nedslaktningen spara friska och produktionsdugliga djur.

1 proposition till 1940 års urtima riskdag, nr 24, genom vilken framlades

förslag i huvudsaklig överensstämmelse med vad styrelserna sålunda förordat,

uttalade föredragande statsrådet, att igångsättandet av en livdjursförmedling

genom jordbrukarnas organisationer torde utgöra ett betydelsefullt

steg framåt mot en sådan anordning överhuvud taget för livdjurshandeln,

som ur skilda synpunkter kunde anses tillfredsställande. Jämväl riksdagen

fann det synnerligen betydelsefullt för livdjurshandeln överhuvud taget att

en dylik organisation komme till stånd.

Av den diskussion som förts rörande styrelsernas tidigare förslag beträffande

handeln med livdjur lärer framgå, att särskilda regler främst ansetts

erforderliga för de tre mest spridda husdjurssjukdomarna, nämligen tuberkulos,

smittsam kastning och smittsam juverinflammation hos nötkreatur.

Sådana sjukdomar som avsågos med epizootilagen förmenades å många håll

icke överhuvud behöva medtagas i en lagstiftning rörande handeln. I detta

sammanhang sakna styrelserna anledning att till närmare undersökning upptaga

andra spörsmål än som kunna lia betydelse för bekämpandet av nötkreaturstuberkulosen.

De bestämmelser som därutinnan anses böra genomföras

torde emellertid framdeles i tillämpliga delar kunna tjäna som förebild

jämväl i fråga örn regler för andra sjukdomar såsom smittsam kastning

och smittsam juverinflammation. Då jordbrukarorganisationerna förklarat

sig villiga att mera allmänt i landet igångsätta livdjursförmedlingar, torde

också skäl tala för att viss erfarenhet av denna verksamhet avvaktas, innan

en reglering av kreaturshandel genom en mera allmängiltig lagstiftning genomföres.

Vid avvägande av de ytterligare åtgärder som för närvarande torde böra

genomföras i syfte att förhindra försäljning av tuberkulossmittade djur

måste stor hänsyn givetvis tagas till djurägarnas egna strävanden å området.

Intresset att endast nötkreatur, fria från tuberkulos, bliva föremål för försäljning

till liv torde numera vara så allmänt att bestämmelserna kunna inskränkas

till att avse sådana åtgärder, som stödja detta intresse. Att uppmärksamma

är att för de tuberkulosfria områdena sådana bestämmelser re
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition, nr 152.

49

dan nu äro genomförda som på ett tillfredsställande sätt torde förhindra såväl

importen dit av tuberkelsmittade djur som försäljning överhuvud taget

inom områdena av i sådant hänseende sjuka djur. Inom dylikt område må

nämligen djurägare icke nied sin besättning införliva annat nötkreatur än

sådant som härrör från besättning, vilken enligt av medicinalstyrelsen utfärdade

föreskrifter är att anse såsom reaktionsfri. Beträffande skyddade områden

gälla regler som tillgodose intresset att endast tuberkulosfria nötkreatur

införas till dessa områden. För handeln inom skyddade områden och för

landet i övrigt synas emellertid kompletterande bestämmelser vara erforderliga.

Jämlikt reglerna för det frivilliga bekämpandet enligt den Bangska metoden

gäller redan nu att nötkreatur som genom köp eller annorledes utifrån

skola införlivas med de djur, vilka äro föremål för skyddsåtgärder mot tuberkulos,

befinnas reaktionsfria vid tuberkulinundersökning, som verkställes

antingen före ankomsten till gården och då om möjligt inom trettio dagar

dessförinnan eller ock efter ankomsten men före införlivandet. Beträffande

bekämpandet enligt den Ostertagska metoden är föreskrivet, att med kreatursbesättning,

ansluten till sådant bekämpande, ej må införlivas nyförvärvat

djur med mindre det dessförinnan undersökts av legitimerad veterinär

och därvid befunnits icke förete tecken på tuberkulos i smittfarlig form.

Vidare gäller att nötkreatur tillhörande besättning, ansluten till den statliga

tuberkuloskontrollen, som vid klinisk-bakteriologisk undersökning befunnits

behäftat med tuberkulos i smittfarlig form, skall åsättas märke, hållas isolerat

från övriga djur inom besättningen samt nedslaktas inom viss kortare

tid efter det djurägaren erhållit kännedom om undersökningens resultat.

Djur, anslutna till tuberkulinkontrollen, som reagerat vid undersökning med

tuberkulin eller eljest anses sannolikt vara tuberkulösa, skola hållas fullständigt

avskilda från ej reagerande djur.

Enligt styrelsernas förslag skulle följande åtgärder, som lia avseende å

handeln med livdjur, vidtagas: Nötkreatur, som vid undersökning med tuberkulin

visat reaktion, skulle förses med särskilt permanent märke (tuberkulosmärke).

För att ett nötkreatur skulle få säljas under beteckningen tuberkulosfritt

eller under annan beteckning, som gåve sken av att djuret vore fritt

från tuberkulos, borde det härröra från en tuberkulosfri besättning och vara

undersökt med tuberkulin på sätt medicinalstyrelsen föreskrivit. Vad som

skulle förstås med en tuberkulosfri besättning borde meddelas av medicinalstyrelsen.

Vidare syntes ett tuberkulosfritt nötkreatur icke böra få uppställas

i annat djurstall och fordon än som vore vederbörligen smittrenat och där

endast tuberkulosfria djur förekonnne. Djur som vore avsedda att överlåtas

under berörda beteckning borde som regel lia undersökts med tuberkulin tidigast

två månader före överlåtelsen samt vara åtföljt av intyg härom. Skedde

överlåtelsen annorledes än å auktion och genom livdjursförmedling, som godkänts

av vederbörande hushållningssällskap, skulle djuret icke behöva särskilt

undersökas omedelbart före överlåtelsen och ej heller behöva vara åtföljt

av veterinärintyg. Tuberkulosfrihetsintyg skulle endast få utfärdas i enlighet

med av medicinalstyrelsen fastställda formulär. Djurens identitet skulle

härvid styrkas genom särskild märkning, som borde angivas i intyget. Nötkreatur,

som vore eller misstänktes vara behäftade med tuberkulos i smitt
liihang

lill riksdagens protokoll 1941. 1 saini. Nr 152. 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 152.

farlig form, skulle endast få försäljas till slakt. Det borde åligga besiktningsveterinär

att lämna uppgift örn vid slakt påträffad tuberkulos bos nötkreatur.

Märkning av reagerande djur.

Förslaget, att vid tuberkulinundersökning reagerande djur skulle förses

med särskilt märke, har i betänkandet motiverats sålunda.

Av den lämnade redogörelsen torde framgå att gällande regler knappast

på ett tillfredsställande sätt lämna garantier för att djur som vid undersökning

befunnits behäftade med tuberkulos icke utföras i handeln såsom helt

friska djur. Då det allmänna på sätt nu sker med betydande belopp bidrager

till tuberkulosbekämpandet och lämnar djurägarna bidrag till undersökningar

för att avskilja friska djur från sjuka, synes det styrelserna föga konsekvent

att resultaten av tuberkulinundersökningarna icke få bevaras för framtiden.

Genom att åsätta alla djur som vid undersökning med tuberkulin befunnits

reagera ett särskilt märke, tuberkulosmärke, skulle ett stort framsteg

vara vunnet. Tidigare framlagda förslag om sådan märkning lia också vunnit

ett allmänt tillstyrkande. Förslag av dylik innebörd har sålunda tillstyrkts

eller lämnats utan erinran av lantbruksstyrelsen och samtliga hushållningssällskaps

förvaltningsutskott med undantag för Malmöhus läns och

Älvsborgs läns norra. Med den stora omfattning tuberkulinkontrollen erhållit

torde de invändningar som tidigare rests mot ett sådant märkningstvång

numera knappast vara bäriga. Till skillnad mot märkningen av smittfarliga

djur och reagerande djur inom tuberkulosfria områden, vilka djur regelmässigt

skola nedslaktas, åsyftar nu avsedda märkning i första hand icke att

föra djuren ur livdjurshandeln. Avsikten är endast att för köpare utmärka

att djuret icke är fritt från tuberkulos. För den ursprungliga ägaren av djuret

lärer en sådan åtgärd knappast komma att medföra någon ekonomisk förlust.

Även utan märkningstvång torde han icke underlåta att vid försäljningen

omtala att djuret reagerat för tuberkulin. Annorlunda förhåller del

sig däremot vid återförsäljningar. Att märkningstvånget sannolikt skulle

omöjliggöra mera betydande handelsvinster vid sådana försäljningar, förmena

styrelserna icke utgöra ett skäl mot införande av märkning utan snarare

motsatsen. Ha djuren underkastats undersökning med tuberkulin, ofta

med statsbidrag, torde det endast vara ett uttryck för rättvisa att resultaten

härav allmänt få utnytt jas. De stora fördelar som anslutningen till tuberkulinkontrollen

medför och nyttan överhuvud taget att få begagna tuberkulin till

undersökning av djuren, torde utgöra garanti för att detta märkningstvång

icke avskräcker från anslutning till det frivilliga tuberkulosbekämpandet.

Ifrågasatta märkningstvång kan beträffande djur tillhörande besättningar

anslutna till tuberkulinkontrollen lätteligen genomföras på så sätt att märkningen

sättes som ett villkor för anslutning. Härigenom når man emellertid

icke de undersökningar som verkställas av djur och besättningar som stå

utanför den statliga kontrollen. I annat sammanhang lia styrelserna föreslagit,

att tuberkulinundersökningar icke .skulle få företagas utan tillstånd av

medicinalstyrelsen. Märkningstvånget torde på ett praktiskt och enkelt sätt

kunna knytas till detta förslag så att tillstånd till tuberkulinundersökning

icke skulle få lämnas, med mindre djurägaren medgiver märkning av därvid

reagerande djur. Härigenom torde också karaktären av åtgärdernas frivillighet

bibehållas. Ett praktiskt anordnande av själva förfarandet med ansökning

och tillstånd utan onödiga formella procedurer, liksom för närvarande

vid det statliga bekämpandet av tuberkulos, torde kunna förhindra

varje dröjsmål med undersökningarna.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kunt)!. Maj.ts proposition nr 1 ö2.

51

Styrelserna få alltså föreslå att en allmän regel om märkning av reagerande

djur genomföres på sätt styrelserna nu antytt. Visar det sig att i en

besättning mer än 75 procent av de äldre djuren reagera, torde märkningen

böra omfatta samtliga djur i besättningen över två års ålder. I sådant fall

finnes nämligen grundad anledning antaga att samtliga dessa djur äro tuberkulösa.

Av vad styrelserna i ett tidigare sammanhang anfört framgår, att

medicinalstyrelsen som regel icke torde komma att medgiva tuberkulinundersökning

av en besättning, i vilken finnes anledning misstänka att djuren

mera allmänt komma att reagera.

På medicinalstyrelsen torde få ankomma att fastställa tuberkulosmärkets

utseende. I sakens natur torde ligga att märket bör vara permanent. Det lärer

därför kunna övervägas örn det icke kunde åsättas i form av brännmärke.

Detta märke skulle kunna utgöras av ett T, som inbrännes i djurets högra

kind. Ett brännmärke har den stora fördelen framför ett metallmärke isatt

i örat, att det blir permanent. Styrelserna ha jämväl övervägt, örn icke tuberkulosmärket

kunde åsättas genom lämplig klippning i örat. Redan nu äro

emellertid öronen utnyttjade för ett flertal klippmärken, åsätta genom avelsföreningar

och kontrollföreningar. Genom att brännmärket anbringas i kinden

skadas inga värdefulla delar av huden.

Överlåtelse av <ljur under beteckningen tuberkulosfritt.

Såsom motivering till vad som föreslagits skola gälla för att nötkreatur må

överlåtas under beteckningen tuberkulosfritt eller under annan beteckning,

som giver sken av att djuret är fritt från tuberkulos, lia styrelserna yttrat.

En veterinär kan för närvarande utfärda intyg å tuberkulosfrihet (reaktionsfrihet)

blott efter en undersökning å nötkreatur sorn tidigare måhända

icke stått under kontroll i tuberkuloshänseende. Då högtuberkulösa djur understundom

lia nedsatt reaktionsförmåga, torde resultaten av tuberkulinundersökningar,

i synnerhet beträffande äldre djur, icke anses såsom absolut

säkra. Vid undersökningar å ett antal från olika besättningar, t. ex. hos en

kreaturshandlare, hopsamlade djur måste därför resultaten av undersökningarna

bli mindre tillförlitliga än eljest. Utfärdas på grund av sådana undersökningar

tuberkulosfrihetsintyg, kan det således lätt inträffa att intyget

kommer att avse ett tuberkulöst djur. Säljes detta till en frisk besättning,

ligger det i sakens natur att därigenom kan uppkomma stora skador.

Ett diagnostiskt medel sorn tuberkulin mäste, såsom styrelserna redan

framhållit, begagnas med varsamhet och omdöme. Det torde icke alltid låta

sig göra att ställa diagnos med tillhjälp av enbart sådana undersökningar.

Kännedom örn besättningen i floss helhet och tidigare tuberkulosförhållanden

inom densamma är lika nödvändigt. Bifalles styrelsernas förslag att tuberkulinundersökningar

hädanefter endast skola få utföras efter tillstånd av

medicinalstyrelsen, torde man kunna förutsätta, alt tillstånd till sådana undersökningar

icke lämnas där förutsättningarna för ett rätt bedömande av

resultaten av undersökningarna saknas eller alt i varje fall en övervakning

av detta bedömande kommer att verkställas genom medicinalstyrelsen. Även

för sådant fall förefinnes emellertid enligt styrelsernas uppfattning behov avregler

i nu berört hänseende.

I kungörelsen den 21 juli 19158 (nr 539) angående tilläggspris för mjölk

från vissa nötkreatursbesättningar har lämnats en definition å vad som

förstås med att en besättning står under statlig kontroll med tuberkulin. Enligt

denna definition skall undersökning av sådan besättning med tuberkulin lia

företagits och i fortsättningen företagas under iakttagande av de villkor, som

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kanyl. Maj:ts proposition nr 152.

linnas intagna i kungörelsen den 30 juni 1934 (nr 402) om vissa åtgärder

mot tuberkulos hos nötkreatur ävensom de särskilda i anslutning därtill av

medicinalstyrelsen utfärdade föreskrifter. Har besättningens innehavare erhållit

kännedom örn att förekomst av tuberkulos inom besättningen, genom

obduktion eller bakteriologisk undersökning eller på annat sätt, ådagalagts

utan samband nied att besättningen undergått tuberkulinundersökning, skall

kontrollundersökning nied tuberkulin av besättningen företagas före utgången

av andra kalendermånaden därefter. Förekommer reaktion vid tuberkulinundersökning,

skall kontrollundersökning verkställas före utgången av nionde

kalendermånaden därefter. Reagerande djur måste avskiljas från den övriga

besättningen senast femton dagar efter undersökningen. Därest reaktion icke

förekommit vid undersökning med tuberkulin, behöver kontrollundersökning

icke företagas förrän inom utgången av den tjugufjärde kalendermånaden

därefter samt i fråga örn besättning inom skyddat område inom trettiosjätte

kalendermånaden därefter. Beteckningen tuberkulosfri besättning borde enligt

styrelsernas mening hädanefter icke få åsättas andra besättningar än som

anses stå under statlig kontroll med tuberkulin.

För att nötkreatur vid överlåtelse skall få angivas som tuberkulosfritt torde

till en början böra gälla att djuret härrör från tuberkulosfri besättning. Vad

som i detta sammanhang skall förstås med enheten besättning lärer i varje

.särskilt fall framgå av medicinalstyrelsens registrering. Alla till tuberkulinkontrollen

anslutna besättningar finnas nämligen registrerade hos medicinalstyrelsen.

Det enskilda djuret måste vidare ha undersökts med tuberkulin

och därvid icke visat reaktion. Tillhör djuret en besättning där vid senaste

undersökning med tuberkulin inget djur visat reaktion torde det vara tillräckligt

med en undersökning. I annat fall synes även böra krävas att djuret,

därest det icke är linder sex månaders ålder, bestått minst en tidigare undersökning

med tuberkulin. För att erhålla fullt betryggande kontroll torde

varje djur, som skall saluföras såsom tuberkulosfritt, böra vara åtföljt av

veterinärintyg därom och djuret i så fall vara undersökt i samband med utfärdandet

av intyget. Det lärer emellertid ej få anses tillfredsställande ens

med dessa regler. Ett djur som uppfyller nu angivna villkor bör ej få säljas

under beteckningen tuberkulosfritt örn det därefter sammanförts med tuberkulösa

djur. Självfallet kan genom en sådan sammanföring risk för nedsmittning

av de friska djuren uppkomma. På grund härav borde djur icke få

saluföras under beteckningen tuberkulosfritt med mindre det föres direkt från

en tuberkulosfri besättning till köparens ladugård eller eljest endast uppställes

i djurstall, där allenast tuberkulosfria djur förekomma. Av samma

skäl måste gälla, att djuren icke få uppställas i ladugård eller fordon, som

icke vederbörligen smittrenats. Vidare måste giltighetstiden för tuberkulosfrihetsintygen

begränsas till viss kortare tid, lämpligen två månader.

Regler av nu angiven innebörd kunna måhända synas i viss mån betungande

för djurägarna och handeln med livdjur. Särskilt torde bestämmelsen

örn obligatorisk veterinärundersökning och utfärdande av intyg för varje djur

som skall försäljas såsom tuberkulosfritt komma att medföra svårigheter och

kostnader för djurägarna. Det må emellertid framhållas att vid auktioner,

anordnade av avelsföreningar och jordbruksorganisationer, redan nu tämligen

allmänt förfarits i enlighet nied vad styrelserna här föreslagit.

Vid försäljningar å auktioner torde förslaget alltså knappast få anses för

strängt. Då det därvidlag regelmässigt kommer att bli fråga om avyttring

av ett flertal djur, torde kostnaderna för och besväret med veterinärbesök icke

få samma betydelse som då det endast är meningen att överlåta ett eller

annat djur. För sistnämnda fall, särskilt då överlåtelsen sker direkt från djurägare

till djurägare, står det fullt klart för styrelserna att nu föreslagna regler

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr h~>!

53

äro alltför stränga. Givetvis måste även vid sådana försäljningar föreskrifterna

om djurets frihet från tuberkulos noga upprätthållas, d. v. s. varje djur

som utbjudes under beteckningen tuberkulosfritt eller under annan beteckning

som ger sken av att djuret är fritt från tuberkulos (t. ex. reaktionsfritt,

tuberkulinundersökt, från reaktionsfri besättning) måste härstamma från tuberkulosfri

besättning och vara undersökt med tuberkulin och därvid icke

visat reaktion minst två gånger eller, om djuret är under sex månaders ålder

eller härrör från besättning där vid senaste undersökning samtliga djur icke

visat reaktion, undersökts minst en gång. För nu avsedda försäljningar synes

däremot kontrollen över att försålda djur verkligen uppfylla angivna villkor

i någon mån kunna eftersättas. Viss kontroll är enligt styrelsernas mening

givetvis nödvändig. En tillfredsställande sådan torde emellertid kunna anordnas

utan att åsamka djurägarna någon egentlig kostnad. Som styrelserna

redan anmärkt förväntas att jordbrukarnas egna organisationer, främst slakteriföreningarna,

mera allmänt komma att igångsätta en livdjursförmedling.

Vid en sådan verksamhet lära organisationerna i förekommande fall anlita

den speciella sakkunskap som finnes företrädd bos hushållningssällskapens

veterinärer och husdjurskonsulenter. Det torde alltså vid försäljningar, förmedlade

under nu antydda förhållanden, kunna förutskickas att lämnade

uppgifter exempelvis örn djurs tuberkulosfrihet kontrolleras på ett betryggande

sätt. Med hänsyn till det nu anförda få styrelserna föreslå, att försäljning av

tuberkulosfria nötkreatur annorledes än å auktion skulle få ske utan att djuren

voro åtföljda av veterinärintyg, därest försäljningen ägde rum genom en av

hushållningssällskapet godkänd livdjursförmedling. Ha två djurägare vid

sidan av sådan förmedling träffat överenskommelse om köp av visst djur,

torde det stå förmedlingen eller sällskapet fritt att efter förfrågan hos vederbörande

veterinär beträffande djurets friskhet och erforderlig registrering godkänna

överlåtelsen. Hela proceduren skulle utan olägenhet kunna förenklas så

att sällskapen uppdraga åt sin tuberkulosavdelning att öva erforderlig kontroll

över sådana överlåtelser från djurägare till djurägare. I så fall kunde

en köpare endast genom ett telefonsamtal med tuberkulosavdelningen få bekräftat

att ifrågasatt överlåtelse kan godkännas. Det uppenbara intresset för

djurägaren att på detta sätt erhålla visshet örn att de djur han ämnar införa

i sin egen besättning icke kunna anses sjuka torde medföra att besväret icke

kommer att kännas betungande för djurägarna. För erhållet godkännande till

överlåtelse borde djurägaren icke lia att gälda annat än en mindre registreringsavgift,

örn en eller annan krona. Har verklig förmedling verkställts, bör

givetvis en lämpligt avvägd provision utgå. Handhaves sådan förmedling av

jordbrukarorganisation, torde man kunna utgå från att medlemmarnas utgifter

därför skola bliva de minsta möjliga.

Intgg om tuberkulos/riket.

Sitt förslag angående intyg örn tuberkulosfrihet lia styrelserna motiverat

sålunda.

Styrelserna lia redan framhållit ali sjuka djur försålts som tuberkulosfria

på grund av att förväxling — medveten eller omedveten — kommit att företagas

mellan det med tuberkulosfrihctsintyget avsedda djuret och det försålda

djuret. Härmed liro styrelserna inne på ett problem av omfattande

räckvidd. Det är nämligen ej endast vid utfärdande av veterinärintyg som

svårigheter uppkomma för djurens identifiering. Samina är förhållandet vid

upprättande av andra avhandlingar angående djur, I. ex. försäkringsbrev,

köpekontrakt samt intyg angående härstamning och avkastning. Mest ratin
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ls proposition nr 152.

nella lösning av detta problem vore måhända att införa obligatorisk märkning

av alla djur. Ett dylikt system skulle kunna tänkas anordnat så att

varje besättning finge ett bestämt nummer. För varje län borde i så fall

upprättas en serie. De olika länen kunde åtskiljas genom bokstavsbeteckningar.

Varje djur inom de enskilda besättningarna åsättes slutligen ett särskilt

löpnummer. Beteckningen L 175 65 skulle alltså avse djuret nr 65 i

besättningen nr 175 i Kristianstads län. Denna beteckning kunde åsättas

varje handling som utfärdades rörande djuret och alltså få betydelse å alla

områden där djurets identitet måste fastslås. Förflyttas djur till annan besättning,

skulle det givetvis behålla sin ursprungliga beteckning som genast

skulle giva besked örn djurets härkomst. Åsättandet av märket kunde ske

dels genom bränning dels ock genom klippning. Varje besättning skxdle ha

ett brännjärn med länsbokstaven och besättningens nummer. Det löpande

djurnumret kunde inklippas under lämplig kontroll. Även om ett sådant

system skulle lia obestridliga fördelar, står det klart för styrelserna att dess

genomlörande är förenat med vissa svårigheter samt kräver en ganska omfattande

utredning icke minst i fråga örn lämpligaste sättet att utföra märkningen.

En sådan utredning ligger vid sidan av den nu styrelserna anförtrodda.

Redan av detta skäl anse sig styrelserna ej böra ingå på en lösning

av detta spörsmål i dess större sammanhang. Identitetsfrågan vid utfärdande

av tuberkulosfrihetsintyg torde alltså för närvarande få avgöras på annat

sätt.

Att i veterinärintyg genom beskrivning eller på liknande sätt lämna ett tillförlitligt

signalement å ett nötkreatur lärer knappast låta sig göra. En tillfredsställande

anordning härutinnan vore enligt styrelsernas uppfattning att

intyg icke finge utfärdas med mindre djuret samtidigt åsattes ett märke nied

nummer som tillika anmärkes i intyget. Märkenas närmare utseende torde

böra fastställas av medicinalstyrelsen. För varje län bör uppgöras en serie

med länsbokstav och löpande nummer. Det torde böra få ankomma på länsveterinärerna

att distribuera märkena till veterinärerna i respektive län. Märket

synes böra fastsättas i djurets vänstra öra och det torde kunna konstrueras

så att mer än en användning omöjliggöres. Djur anslutna till s. k. fullständig

ladugårdskontroll rörande avkastning och utfodring äro redan nu

märkta i huvudsaklig överensstämmelse med det system som styrelserna här

ovan förordat för alla djur. I den mån en besättning sålunda är på ett tillfredsställande

sätt identifierad, kan vid utfärdande av veterinärintyg givetvis

befintligt märke komma till användning.

I intyget bör icke endast angivas det märke som åsatts djuret utan även

den besättning varifrån djuret härrör och dagen för tuberkulinundersökningen

å djuret. Formulär till intyg torde böra upprättas av medicinalstyrelsen.

Smitt farliga nötkreatur.

Såsom motivering lill förslaget om förbud att överlåta nötkreatur, som är

eller misstänkes vara behäftat med tuberkulos i smittfarlig form, annat än

till slakt ha styrelserna anfört följande.

Vid sidan av nu föreslagna regler i syfte att skydda en köpare från inköp

av tuberkulösa nötkreatur torde kunna ifrågasättas, om icke ytterligare skydd

borde beredas mot försäljning av djur behäftade med tuberkulos i smittfarlig

form. I allmänhet torde kännedom om förekomsten av sådan tuberkulos

icke yppas annat än i samband med undersökningar, som verkställas enligt

reglerna för det statliga bekämpandet av tuberkulos. Vissa föreskrifter äro

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 152.

55

också utfärdade för att förhindra försäljning av sådana smittfarliga nötkreatur

såsom livdjur. Av styrelsernas förut angivna principiella uppfattning är

det icke styrelsernas avsikt att i detta sammanhang framlägga förslag, som

mera allmänt skulle försvåra handeln med livdjur. Emellertid har det inträffat

att djurägare, som varit ansluten till det kliniska bekämpandet av tuberkulos,

försålt smittfarliga djur tili liv. Ett sådant förfarande medför givetvis

uteslutning ur bekämpandet och viss betalningsskyldighet gentemot

det hushållningssällskap som anordnat bekämpandet. I och för sig torde ett

sådant överträdande av reglerna för det frivilliga bekämpandet icke kunna

straffas. Kan gärningsmannen därigenom anses lia varit vållande till utspridande

av smittsam och farlig kreaturssjuka, följa enligt 19 kap. 22 § första

stycket strafflagen straff med fängelse i högst sex månader eller böter. För

ådömande av straff enligt detta lagrum lärer emellertid krävas att kreaturssjuka

verkligen blivit utspridd, d. v. s. att annat djur drabbats av sjukdomen.

Jämlikt andra stycket samma paragraf skola böter ådömas för vållande till

fara för utspridande av smittsam och farlig kreaturssjuka. Sådan fara är

givetvis för handen om man överlåter ett bevisligen smittfarligt djur. Emellertid

synes det styrelserna av flera skäl uttryckligen böra stadgas förbud

att annat än för slakt överlåta nötkreatur, som är behäftat med eller beträffande

vilket grundad anledning finnes till antagande att det är behäftat med

tuberkulos i smittfarlig form. överträdelse av sådant förbud skulle då medföra

straff enligt 19 kap. 17 § andra stycket strafflagen, vilket för den händelse

sjuka ej kommer av gärningen stannar vid böter. Straff skulle icke

kunna inträda i andra fall än då säljaren själv är övertygad om eller har

grundad anledning misstänka att djuret är smittfarligt.

Slaktkontroll.

Styrelserna lia erinrat, alt inom tuberkulosfria områden en väsentlig del

av tuberkuloskontrollen utövas vid köttbesiktningen. Även utanför dessa områden

hade besiktningsveterinärerna redan nu frivilligt i växande omfattning

lämnat uppgifter till hushållningssällskapens tuberkulosavdelningar. Betydelsen

härav torde ur kontrollsynpunkt vara mycket stor. Skyldighet för veterinärerna

att lämna sådana uppgifter syntes därför uttryckligen böra stadgas.

överenskommelse om själva översändandet av uppgifter torde kunna

träffas mellan besiktningsveterinärerna och hushållningssällskapen. Beträffande

tuberkulosfria besättningar syntes uppgifter i detta hänseende örn möjligt

böra lämnas även till djurägaren.

Yttrandena.

Föreslagna bestämmelser avseende att förhindra överlåtelse

av tuberkulösa livdjur till friska besättningar ha i

allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erinran i de avgivna yttrandena.

Endast i ett yttrande bär förslaget i denna del avstyrkts. I några yttranden

har påkallats vissa lättnader i föreslagna bestämmelser.

Förvaltningsutskottet i Stockholms län och stad har ansett förslaget innebära

ett avsevärt steg framåt i fråga örn önskad reglering av livdjurshandeln.

Med den omfattning tuberkulosbekämpandet för närvarande hade

kunde föreslagna bestämmelser endast medverka till ökad trygghet för innehavare

av under luberkuloskontroll .stående besättningar.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kalml. Majlis proposition nr 152.

Förvaltningsutskottet i Blekinge län Ilar — med instämmande av länsstyrelsen

i länet — förmenat att, trots den förbättring genomförandet av de

framlagda förslagen skulle medföra, risken för olämpliga livdjursinköp alltjämt

kvarstode. Kontrollen häröver vore ingalunda lätt att göra fullt effektiv,

men utskottet trodde knappast, att man med officiella bestämmelser

kunde komma längre än som föreslagits i betänkandet. Lantbrukarnas egna

sammanslutningar hade här ett stort verksamhetsfält.

I yttrandet från förvaltningsutskottet i Östergötlands län har andragits.

För sin del anser förvaltningsutskottet det synnerligen viktigt, att på lagstiftningens

väg åtgärder vidtagas för att förhindra den alltjämt pågående

och ur olika synpunkter icke önskvärda handeln med tuberkulösa livdjur.

Förvaltningsutskottet är av den uppfattningen, att styrelsernas förslag i förevarande

hänseende i ett på det hela taget lyckligt sätt, därest det genomföres,

torde tillgodose de under de senaste åren allt starkare framförda kraven

från jordbrukarnas sida, att avlägsna de missförhållanden, som råda i samband

med berörda handel.

Även om de ifrågasatta bestämmelserna kunna förefalla väl rigorösa, när

det gäller överlåtelse av tuberkulosfria djur djurägare emellan, anser förvaltningsutskottet

likväl, att förslaget i sin helhet torde, örn det genomföres,

medföra så betydande fördelar, att större avseende knappast bör fästas

vid berörda omständighet.

Jämväl förvaltningsutskottet i Kronobergs län har förklarat sig icke lia

något att erinra mot föreslagna åtgärder för att hindra handel med tuberkulösa

livdjur. Sveriges lantbruks förbund har funnit föreslagna bestämmelser

i stort sett väl motiverade och avpassade.

Förvaltningsutskottet i Malmöhus län, som avstyrkt förslaget, har anfört:

Mot kravet att alla reagerande djur skola märkas har utskottet, som i betänkandet

refererats, på det allvarligaste opponerat sig. Utskottet vidhåller

fortfarande bestämt sitt avvisande och kan icke finna däremot åberopade

skäl på något sätt bäriga.

Vidare föreslås att med reaktionsfri besättning endast skulle få införlivas

djur berättigat att överlåtas under beteckningen reaktionsfritt och med kliniskt

undersökt besättning endast djur, som godkänts av den som anordnar

den kliniska kontrollen. För att djur skall få betecknas tuberkulosfritt fordras

bland andra stränga villkor, att om överlåtelsen skett å auktion eller annorledes

än genom förmedling, som godkänts av hushållningssällskapet, att

djuret är åtföljt av särskilt veterinärintyg. Vad först beträffar av hushållningssällskap

godkänd livdjursförmedling omtalas dylik även i bestämmelserna

angående särskilt anslag för utrotande av tuberkulos inom mindre

besättningar. Malmöhus läns hushållningssällskap har för sin del godkänt

den livdjursförmedling, som bedrives av föreningen skånska andelsslakterier

u. p. a. Denna förmedling är helt avgiftsfri och arbetar efter den

principen, att den som utbjuder djur till salu skall lämna tydliga och fullständiga

uppgifter örn dessa samt gentemot köparen svara för uppgifternas

riktighet. Förmedlingen omfattar alla slags djur, reaktionsfria, kliniskt undersökta

och helt okontrollerade, vilket är helt naturligt, då djurägare inom

alla dessa kategorier, ej minst den sista, finnas inom föreningens medlemsstock.

Det synes emellertid näppeligen riktigt att tillerkänna dylik förmedling

något monopol eller ens företrädesställning. Vad sedan beträffar

kravet på veterinärintyg för alla å aiddionen eller under hand utan anli
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

57

tande av godkänd livdjursförmedling sålda nötkreatur blir detta en allt för

hård belastning på den legitima kreaturshandeln både med avseende å tidsutdräkt

och kostnader. Man behöver härvid blott peka på försäljningen av

spädkalvar till liv eller de livdjursauktioner på djur hopsamlade inom hela

länet, som föreningen skånska andelsslakterier till delägarnas stora tillfredsställelse

sedan längre tid anordnat.

Den enda riktiga lösningen av frågan om livdjurshandeln synes vara att

köparen själv skall se upp med vad han förvärvar. Säljaren bör ej förmenas

rätt lämna fullständiga uppgifter örn salubjudna djur, däribland örn

deras hälsotillstånd och förhållande i tuberkulosavseende. För riktigheten

av sina uppgifter skall säljaren svara gentemot köparen. Hushållningssällskap

och andra förmedlare böra inskränka sig till att vidareföra säljarens

uppgifter samt upplysa om för förmedlaren kända betydelsefulla förhållanden.

Tanken att hushållningssällskapets medgivande skulle inhämtas så

snart någon djurägare med en kliniskt undersökt besättning önskade inköpa

en ko synes orimlig.

Vad i betänkandet föreslås örn individuell märkning av djur beträffande

vilka veterinarintyg av ovan omförmält slag utfärdas, synes ävenledes alldeles

ogenomförbart i praktiken.

I flera yttranden har, såsom nämnts, påkallats vissa lätlnader i föreslagna

bestämmelser. Sålunda har länsstyrelsen i Östergötlands län ifrågasatt,

om icke föreskrifterna rörande överlåtelse av djur, som angåves vara tuberkulosfritt,

borde mildras, åtminstone såvitt anginge den ej yrkesmässiga

kreaturshandeln. I motsatt fall torde förordningen i denna del, enligt länsstyrelsens

uppfattning, komma att verka betungande för vissa djurägare och

fara föreligga, att bestämmelserna i avsevärd utsträckning ej komme att

efterföljas.

Avelsförcningen för svensk röd och vit boskap har anfört följande.

Föreslagna bestämmelser finner avelsföreningen i hög grad hindrande för

handeln med kalvar, vilken dock försiggår i stor omfattning och är av ej

ringa betydelse. Anlitande av veterinär i och för tuberkulinundersökning av

varje kalv, som eventuellt skall avyttras till liv, kommer att medföra avsevärda

kostnader för uppfödaren. Avelsföreningen ifrågasätter därför, om

icke överlåtelse av nötkreatur, under sex månader gammalt, under beteckningen

tuberkulosfritt kunde ske utan särskild tuberkulinundersökning i

sådant fall, då ledaren för tuberkulosbekämpandet inom det område, där

djuret är fött, härtill gåve sitt samtycke.

Det synes avelsföreningen mindre välbetänkt, att föreslagna bestämmelser

i fråga örn överlåtelse av djur i ena fallet äro så stränga, att djur ej får

överlåtas utan veterinärintyg och särskild märkning, medan i det andra

såsom säges i betänkandet, köparen »endast genom ett telefonsamtal med

tuberkulosavdelningen» kunde få bekräftat att ifrågasatt överlåtelse kan godkännas.

Avelsföreningen vill kraftigt understryka behovet av märkning av djur,

där sådant erfordras. Föreningen anser sig dock ej kunna förorda något fullt

betryggande märkningsförfarande i fråga örn nötkreatur. Med stöd av den

erfarenhet på området, som inom avelsföreningen vunnits, får föreningen

i stället förorda, att frågan örn sältet för märkning av nötkreatur för sådant

ändamål, som här avses, upptages till prövning med hänsynstagande lill all

den erfarenhet, som på området vunnits.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj.ts proposition nr 152.

Departements
chefen.

Länsstyrelsen och länsveterinären i Jönköpings län, länsveterinären i Kristianstads

län samt föreståndaren för Kristianstads läns hushållningssällskaps

tuberkulosavdelning anse, att någon extra tuberkulinundersökning i omedelbar

anslutning till överlåtelse av tuberkulosfritt nötkreatur ej skulle behöva

verkställas.

Föreslagna bestämmelse i fråga örn slaktkontroll har föranlett

vissa uttalanden från veterinär! håll. Sålunda har föreståndaren för Östergötlands

läns hushållningssällskaps tuberkulosavdelning ansett föreslagna anordning

bliva av synnerligen stort värde, då det därigenom skulle skapas

möjlighet att få en överblick över tuberkulosförekomsten.

Länsveterinären i Malmöhus län finner det tveksamt, huruvida det högs!

betydande arbete och de praktiska svårigheter som det ifrågasatta stadgandet

komme att medföra, icke minst för tuberkulosavdelningarna genom

föreslagna anteckningsskyldighet, verkligen kunde anses motiverade av det

säkerligen i många fall ringa utbytet. Åtminstone till en början torde del

vara välbetänkt att begränsa anmälningsplikten till fall av mera avancerad

och utbredd tuberkulos. Liknande synpunkter ha även framförts av föreståndaren

för Malmöhus läns hushållningssällskaps tuberkulosavdelning.

Som jag inledningsvis framhållit torde det vara påkallat att vidtaga särskilda

åtgärder för att bevara de framsteg som redan vunnits i bekämpandet

av nötkreaturstuberkulosen. De flaska besättningarna måste skyddas från

smitta utifrån. En av de allra vanligaste anledningarna till att sjukdomen

införes i en frisk besättning är att ett smittfarligt djur införlivats med besättningen.

De regler, som nu gälla utanför de tuberkulosfria områdena rörande besättningar

ställda under statlig kontroll med tuberkulin, torde icke på ett

tillfredsställande sätt skapa garantier för att endast friska djur införlivas med

de kontrollerade besättningarna. Att detta ur flera synpunkter icke kan anses

tillfredsställande finner jag uppenbart. Det blir härvidlag icke endast den

enskilde djurägaren som kan lida kännbara förluster. Även för staten kunna

bristerna i gällande bestämmelser medföra ökade utgifter. Så snart tuberkulosen

vinner ytterligare spridning, utvidgas automatiskt uppgifterna för

det statliga bekämpandet. Redan nedlagda kostnader i kampen mot sjukdomen

gå förlorade. Det torde alltså vara av stor betydelse för såväl de enskilda

djurägarna som staten, att åtgärder i syfte att särskilt skydda de friska besättningarna

från sjukdomen vidtagas. Även örn sådana åtgärder, som jag

redan framhållit, kunna medföra vissa inskränkningar i den enskildes handlingsfrihet,

torde de dock böra genomföras, då de lia till syfte att skydda

djurägarna själva för förluster.

Styrelsernas förslag i vad de avse åtgärder för alt förhindra överlåtelse av

tuberkulösa djur till friska besättningar lia i de flesta yttrandena blivit direkt

tillstyrkta eller lämnade utan erinran. Även jag anser de bestämmelser

styrelserna härutinnan föreslagit ägnade att i väsentliga delar på ett tillfredsställande

sätt lösa ifrågavarande spörsmål. I likhet med vad som uttalats i

några yttranden finner jag dock att de ifrågasatta föreskrifterna i vissa llän
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij.ts proposition nr 152.

59

seenden böra mildras. I motsatt fall torde, som länsstyrelsen i Östergötlands

län framhållit, bestämmelserna komma att verka alltför betungande för vissa

djurägare och fara kan föreligga alt reglerna i avsevärd utsträckning ej

komma att efterföljas.

Vad styrelserna till en början föreslagit rörande märkning av nötkreatur,

som reagerat vid undersökning med tuberkulin, kail jag i stort sett biträda.

Det förtjänar emellertid framhållas, att märkningen av reagerande djur ingalunda

skall innebära att andra djur än sådana, som efter klinisk-bakteriologisk

undersökning visat sig vara behäftade med tuberkulos i smittfarlig form,

skola nedslaktas. Ifrågavarande märkning har endast till syfte att för en köpare

av djuren lämna upplysning örn vad som iakttagits vid en undersökning,

vilken i allmänhet verkställts på statens bekostnad. Som styrelserna

framhållit torde märkningen icke komma att medföra någon olägenhet för

den lojale djurägaren, vilken redan nu, oberoende av märkning, icke avyttrar

ett honom veterligen tuberkulöst livdjur utan att lämna upplysning därom.

I ett hänseende har jag dock ansett mig böra förorda en jämkning i styrelsens

förslag. Därest vid tuberkulinundersökning av en nötkreatursbesättning

minst 75 procent av djuren över två års ålder visat reaktion, avser förslaget

att samtliga djur över nämnda ålder i besättningen skola märkas. Enligt

mitt förmenande bör det lämnas möjlighet för medicinalstyrelsen att meddela

undantag från denna regel.

Hur den föreslagna märkningen närmare skall utföras, torde böra bestämmas

av medicinalstyrelsen. I detta sammanhang anser jag mig dock

böra särskilt framhålla vikten av att medicinalstyrelsen vid tillämpningen

av märkningsregeln tillser att endast djur som visat reaktion på grund avinfektion

med bovina tuberkelbakterier bliva åsätta märken.

För närvarande saknas bestämmelser örn vad som skall förstås med en

tuberkulosfri besättning och ett tuberkulosfritt djur. Säkerligen har redan

frånvaron av sådana regler medfört betydande olägenheter vid handeln med

livdjur. I likhet med styrelserna finner jag därför, att erforderliga föreskrifter

nu böra meddelas.

Jag anser mig i huvudsak kunna biträda styrelsernas förslag att det skall

vara förenat med straffpåföljd att överlåta ett nötkreatur under beteckningen

tuberkulosfritt eller under annan beteckning, som giver sken av att

djuret är fritt från nämnda sjukdom, nied mindre djuret härrör från besättning

eller del därav, som enligt av medicinalstyrelsen utfärdade bestämmelser

är att anse såsom tuberkulosfri, och på sätt styrelsen föreskriver undersökts

med tuberkulin och därvid icke visat reaktion. Likaledes är jag ense

med styrelserna därom att ett djur, som överlåtes under berörda beteckning,

icke må sammanföras med tuberkulösa nötkreatur eller uppställas i stall eller

fraktas med fordon, som icke dessförinnan smittrenats. I anslutning till vad

som påpekats av avelsföreningen för svensk röd och vit boskap bör en kalv

som härrör från en tuberkulosfri besättning i vissa fall få överlåtas under

beteckningen tuberkulosfri även örn djuret icke undersökts med tuberkulin.

Vid överlåtelse av ungdjur under eli års ålder från en besättning, där vid

de två senaste tuberkulinundorsökningarna något tuberkulöst djur icke på
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

träffats, synes sålunda ej behöva krävas att dessa undersökts med tuberkulin.

Ifrågavarande bestämmelse torde böra givas det innehåll, att det får

ligga i medicinalstyrelsens hand att avgöra när även tuberkulinundersökning

av salufört djur måste krävas.

Mera tveksam är frågan örn kontroll å efterlevnaden av den av mig nu förordade

regeln. Mest effektivt torde härvidlag, som styrelserna också framhållit,

vara, att varje djur som skall överlåtas undersökes med tuberkulin

omedelbart dessförinnan samt vid själva överlåtelsen åtföljes av intyg örn

tuberkulosfrihet. En sådan regel är emellertid betungande för djurägarna.

Styrelserna lia också funnit att den i varje fall icke borde tillämpas vid

underhandsförsäljningar djurägare emellan. Att härutinnan avstå från varje

slag av kontroll synes å andra sidan ej tillfredsställande. Jag har redan

tidigare vid flera tillfällen framhållit, att livdjursförmedlingen borde övertagas

av djurägarnas egna organisationer och då närmast av slakteriföreningarna.

En sådan utveckling skulle uppenbarligen medföra förmåner

för djurägarna i skilda hänseenden. På flera håll i landet finnas också numera

sådana förmedlingar anordnade antingen av hushållningssällskapen

eller av slakteriföreningarna. Vid dessa förmedlingar torde, som styrelserna

framhållit, kunna förutsättas, att organisationerna själva kontrollera djurens

egenskaper i ifrågavarande hänseende. Som uppgifter om verkställda tuberkulinundersökningar

finnas tillgängliga hos hushållningssällskapens tuberkulosavdelningar,

låter sig denna kontroll i praktiken lätt genomföra. Även

vid rena underhandsförsäljningar två jordbrukare emellan skulle köparen

kunna förvissa sig om utbjudna djurs beskaffenhet i tuberkuloshänseende

genom förfrågan hos hushållningssällskapet. Med hänsyn härtill synas betänkligheter

ej böra möta att nötkreatur få överlåtas under beteckningen tuberkulosfritt

utan att vara åtföljt av veterinärintyg, därest hushållningssällskapet

godkänner överlåtelsen. Sällskapen skulle härvidlag icke blott kunna

godkänna överlåtelser under hand mellan jordbrukare utan även, där så anses

lämpligt, kunna auktorisera viss livdjursförmedling inom sitt område.

I sistnämnda fall torde böra förutsättas, att förmedlingen vid varje tillfälle

kontrollerar lämnade uppgifter om djurens beskaffenhet i tuberkuloshänseende.

Ett godkännande av hushållningssällskapet synes lämpligen, där så

anses betryggande, kunna avse även auktioner anordnade av jordbruksorganisation.

Vid alla andra än av hushållningssällskapen godkända överlåtelser

böra nötkreatur som betecknas tuberkulosfria vara åtföljda av veterinärintyg

härom. I likhet med vad som föreslagits i ett par yttranden synes

emellertid icke behöva krävas, att djuren undersökas i samband nied varje

överlåtelse. Har vederbörlig kontrollundersökning ägt rum inom betryggande

tid dessförinnan, bör detta vara tillräckligt och intyget i sådant fall kunna

inskränkas till vederbörligen bestyrkt utdrag ur senaste lista rörande verkställda

tuberkulinundersökningar.

I fråga örn utfärdade tuberkulosfrihetsintyg ha styrelserna angivit att dessa

så till vida missbrukats att, då djurens identitet ej angåves på ett betryggande

sätt i intygen, ett och samma intyg ej sällan kommit till användning

för flera djur. Styrelsernas förslag att undgå sådant missbruk av intygen

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 152.

61

— nämligen att djuret vid utfärdande av intyg om tuberkulosfrihet skulle

vara försett med identitetsmärke som särskilt anmärkes i intyget — anser jag

mig kunna tillstyrka.

Styrelsernas förslag, att djur som är eller misstänkas vara behäftat med

tuberkulos i smittfarlig form ej må överlåtas annat än för omedelbar nedslagning,

har icke föranlett någon erinran i de avgivna yttrandena. Jag biträder

förslaget även i denna del.

I syfte att även utanför de tuberkulosfria områdena i tuberkulosbekämpandet

utnyttja de iakttagelser, som göras vid köttbesiktningen, finner jag i

likhet med styrelserna lämpligt att besiktningsveterinärerna ålägges anmälningsskyldighet

om påträffad tuberkulos hos nötkreatur.

VII. Förslag rörande pristillägg för mjölk härrörande från besättningar

ställda under statlig tuberkuloskontroll.

Gällande bestämmelser.

Enligt kungörelsen den 21 juli 1938 (nr 539) angående tilläggspris för

mjölk från vissa nötkreatursbesättningar åligger det innehavare av mejeri,

som mottager mjölk från minst två leverantörer, därest han vill komma i

åtnjutande av prisutjämningsbidrag jämlikt de föreskrifter som äro meddelade

angående användningen av medel som inflyta genom upptagande av

mjölkavgift, att erlägga tilläggspris med minst 0.2 öre för kilogram mjölk

från nötkreatursbesättning som står under klinisk tuberkuloskontroll. För

mjölk från besättning, vilken i sin helhet står under statlig kontroll med tuberkulin,

utgår tilläggspris, som icke må understiga 0.4 öre för kilogram och

ej heller dubbla beloppet av det tilläggspris som vid mejeriet utgår för mjölk

från besättning som står under klinisk tuberkuloskontroll.

Ämbetsverken.

Styrelserna ha inledningsvis framhållit, att gällande system med obligatoriska

pristillägg för mjölk från kreatursbesättningar, som vore ställda under

statlig kontroll i tuberkuloshänseende, innebure, att prisdifferentieringen reglerades

vid varje mejeriföretag (mejeriförening eller mejerifusion) såsom

enhet. För leverantörerna till ett och samma mejeriföretag inbördes kunde

den fastställda prisdifferentieringen alltid upprätthållas. Jämförde man åter

de pris, som erhölles vid leveranser från tuberkuloskontrollerade besättningar

vid skilda mejeriföretag, komme dessa att ställa sig olika beroende på den

relativa anslutningen till bekämpandet inom företagens inköpsområden. Innehavare

av en nötkreatursbesättning, som vore ställd under statlig kontroll

med tuberkulin, erhölle faktiskt högre mjölkpris ju färre besättningar inom

mejeriområdet, som vore anslutna till kontrollen. Pristilläggen, sådana de

nu vore bestämda, innebure alltså ingen verklig garanti för att en ägare av en

tuberkulosfri besättning verkligen erhölle mera betalt för sin mjölk än djurägare

som stöde utanför kontrollen.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

Vidare lia styrelserna erinrat om att de i utlåtande den 12 februari 1940

avgivit förslag angående ändring av gällande bestämmelser rörande ifrågavarande

pristillägg. Därvid hade styrelserna förklarat sig ha övervägt att

föreslå en ej oväsentlig höjning av pristilläggen. Av särskild vikt hade enligt

styrelsernas uttalande varit, att skillnaden mellan pristillägget för mjölk härrörande

från besättningar anslutna till den kliniska tuberkuloskontrollen

och tillägget för mjölk från besättningar anslutna till tuberkulinkontrollen

bleve större än för det dåvarande. Styrelserna hade emellertid icke ansett

sig böra föreslå en förhöjning av pristilläggen under den form de för närvarande

utginge. Genom en omläggning av pristilläggen så att de utginge

direkt ur de prisutjämningsbidrag, som från jordbrukets prisregleringsfond

lämnades för produktmjölk, hade styrelserna förmenat, att effekten av dem

skulle bliva bättre och systemet fungera mera rättvist. Med hänsyn särskilt

till de icke oväsentliga belopp som av prisutjämningsbidragen måste innehållas

redan då dessa tillägg utginge med nuvarande belopp, hade styrelserna icke

ansett sig, åtminstone icke för det dåvarande och innan någon erfarenhet

erhållits beträffande det ändrade systemet för pristilläggen, böra föreslå

någon höjning av desamma. Vad styrelserna föreslagit i här berörda utlåtande

hade icke föranlett någon statsmakternas åtgärd.

Enligt styrelsernas i betänkandet framlagda förslag borde reglerna för

ifrågavarande pristillägg ändras på följande sätt: Tilläggspriset för mjölk

från nötkreatursbesättning, som stöde under klinisk tuberkuloskontroll, borde

höjas med 0.1 öre eller från lägst 0.2 öre till lägst 0.3 öre för kilogram

mjölk. Det tilläggspris, som utginge för mjölk från besättningar ställda under

statlig kontroll med tuberkulin, borde höjas med 0.5 öre eller från lägst

0.4 öre till lägst 0.9 öre för kilogram mjölk. Detta tilläggspris skulle ej heller

få understiga tredubbla beloppet av det tilläggspris, som utginge för mjölk

från besättning som stöde under klinisk tuberkuloskontroll.

Såsom motivering för sitt förslag lia styrelserna yttrat.

Som styrelserna i ett tidigare sammanhang framhållit, utgör förekomsten

av ifrågavarande pristillägg en faktor av stor betydelse ej endast för uppmuntran

till ökad anslutning till tuberkuloskontrollen utan även för djurägarnas

intresse att kvarhålla sina besättningar under sådan kontroll. \ id

bestämmande av storleken utav det statliga direkta stödet till främjandet av

tuberkulosbekämpandet synes hänsyn kunna tagas till pristilläggen. Ett framgångsrikt

bekämpande av tuberkulosen torde till och med kunna bedrivas

utan direkta statsbidrag under förutsättning att tillräckligt höga pristillägg

finge utgå för mjölk från besättningar som deltaga i sådant bekämpande.

Härvidlag måste även beaktas, att priset å saväl kött som mjölk vid en tidpunkt

då storleken av statsbidragen till tuberkulosbekämpandet och pristillläggen

bestämdes var betydligt lägre än för närvarande. Mjölkpriset har sedan

dess i det närmaste fördubblats. Denna omständighet talar för ett ökat

ekonomiskt stöd åt bekämpandet. Styrelserna lia emellertid för närvarande

icke ansett sig böra föreslå någon höjning av ifrågavarande statsbidrag utan

tvärtom utgått från att en mindre sänkning av slaktersättningarna skulle genomföras

Ett bibehållande i sådant fall av oförändrade pristillägg innebär i

själva verket en reell sänkning av stödet för tuberkulosbekämpandet. Detta

kan knappast anses tillfredsställande. En viss höjning av pristilläggen syne*

styrelserna därför ofrånkomlig.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 152.

63

I ovannämnda utlåtande förordade styrelserna en sådan omläggning av

pristilläggen att det skulle utgå direkt ur de prisutjämningsbidrag, som från

.jordbrukets prisregleringsfond lämnas för produktmjölk. Även om styrelserna

alltjämt hysa den uppfattningen att en sådan omläggning skulle giva pristilläggen

större effekt och skapa ett mera rättvist system, måste beaktas att

statsmakterna ansett det mindre lämpligt att i nuvarande läge vidtaga åtgärder

som minska storleken av de ordinarie prisutjämningsbidragen. Vid

sådant förhållande synes ingen annan lösning av spörsmålet möjlig än att

höja pristilläggen under den form de för närvarande utgå. Av intresse i detta

sammanhang torde också vara, att ett flertal mejeriföreningar beslutat utlämna

högre pristillägg än de i författning fastställda minimitilläggen. Rätt

vanligt är sålunda att dessa tillägg utgå med 0.5 öre för mjölk från besättningar

anslutna till klinisk tuberkuloskontroll och med 1 öre för mjölk från

besättningar ställda under statlig kontroll med tuberkulin.

Som styrelserna framhöllo i ovan berörda utlåtande är det av vikt, att

skillnaden mellan pristilläget för mjölk härrörande från besättningar anslutna

till den kliniska tuberkuloskontrollen och det för mjölk från reaktionsfria

besättningar blir större än för närvarande. Framför allt ur statsfinansiell

synpunkt är detta önskvärt, då man därigenom torde kunna förvänta

att övergången från den kliniska kontrollen till tuberkulinkontrollen kommer

att ske snabbare. Det synes styrelserna skäligt att sistnämnda pristillägg skall

utgå med ett belopp som är minst tredubbelt mot förstnämnda tillägg. Då

en höjning av tillägget för mjölk härrörande från besättningar anslutna till

klinisk tuberkuloskontroll av åtminstone 0.1 öre för kilogram torde böra vidtagas,

skulle pristillägget för mjölk härrörande från tuberkulosfria besättningar

utgå med minst 0.9 öre för kilogram.

Yttrandena.

I de flesta yttrandena lia styrelsernas förslag angående ifrågavarande

pristillägg tillstyrkts.

Länsstyrelsen i Alvsborgs läi}, förvaltningsutskotten i Hallands län och

Älvsborgs läns norra hushållningssällskaps område samt riksförbundet

landsbygdens folk lia däremot förordat sådan omläggning av reglerna för

pristilläggen, att de utginge från de prisutjämningsbidrag sorn lämnades för

produktmjölk.

Svenska mejeriernas riksförening u. g. a. har anfört följande.

Med hänsyn till att de ifrågavarande tilläggen måste tillmätas en avgörande

betydelse inte endast för tuberkulosbekämpandets genomf(ilande utan

fastmer för dess upprätthållande, och då den Ostertagska metoden måste betraktas

såsom en övergångsform mot tuberkulosens utrensning, finner riksföreningen

det välbetänkt all för ett effektiviserande av tuberkuloskampen

i enlighet nied ämbetsverkens förslag genomföra en något kraftigare differentiering

mellan de ifrågavarande tilläggen.

Det av ämbetsverken föreslagna tillägget för mjölk från luberkulosfria

besättningar av 0.9 öre per kilogram innebär, att tillägget på alldeles övervägande

antalet mejerier kommer alt mer iin fördubblas. Hell naturligt torde

det inom skilda landsdelar och mejeriföreningar råda olika mening rörande

elen storlek, vartill respektive tillägg torde böra avvägas. Som regel torde

gälla, att ifrågavarande tillägg, i den män de avvika från minimibeloppen,

fastställas vid respektive mejeriföreningars årsstämmor.

I de fall tilläggen nu fasltällts lill t. ex. 0.5 respektive 1.9 öre, vilket innebär,

att en skärpt differentiering redan genomförts, skulle ett omedelbart

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

genomförande av det i betänkandet framlagda förslaget ställa respektive mejeriföretag

inför alternativen att antingen sänka det lägre eller ock att höja

det högre beloppet för uppfyllandet av föreskriften, att det sistnämnda tilllägget

blir minst tredubbelt mot det förstnämnda. En sådan omläggning behöver

givetvis i och för sig icke innebära någon teknisk svårighet, men riksföreningen

har icke velat underlåta framhålla, att den å andra sidan torde

kräva sådant internt beslut i de olika mejeriföreningarna, att en förändring

av tilläggsbeloppen synes böra bekantgöras i god tid före ikraftträdandet.

Riksföreningen hyser emellertid med hänsyn till de för närvarande rådande

förhållandena vissa betänkligheter mot den av ämbetsverken föreslagna

avsevärda förhöjningen. Tills vidare synes därför enligt riksföreningens

förmenande dessa tillägg böra fastställas att utgöra, för mjölk från nötkreatursbesättning,

vilken i sin helhet står under statlig kontroll med tuberkulin,

lägst 0.7 öre per kilogram samt för mjölk från kreatursbesättning, som

i sin helhet står under klinisk tuberkuloskontroll, lägst 0.3 öre per kilogram.

I anslutning härtill bör föreskrivas, att prisdifferensen mellan respektive

tillägg — därest högre sådana tillämpas —- skall utgöra minst 0.4 öre per

kilogram.

Genom av riksföreningen här förordade tillägg och minimidifferens skulle

bland annat vinnas, att på sina håll redan verkställda höjningar av tilläggen

kunde bibehållas.

Statens livsmedelskommission och Sveriges lantbruks förbund ha biträtt

riksföreningens förslag. Enligt lantbruksförbundets mening vore de grunder

för prisdifferentieringen som härigenom erhölles emellertid icke tillfredsställande

för framtiden. Frågan borde därför framdeles underkastas ytterligare

överväganden. Därvid syntes en sådan lösning av spörsmålet möjlig, att ett

avdrag verkställdes å all mjölk som vid mejeri levererades från i tuberkuloshänseende

okontrollerade besättningar. Dessa avdrag borde direkt användas

i kampen mot nötkreaturstuberkulosen inom de områden (mejeridistrikt eller

län), varifrån medlen härrörde. Ett avdrag om 0.2 öre för kilogram från

okontrollerade besättningar torde för närvarande giva ett årligt belopp av 1.5

milj. kronor. Lantbruksförbundet förutsatte, att nu ifrågasatta förfaringssätt

icke skulle minska statens anslag för ändamålet.

Svenska veterinärföreningen för nötkreatur stuberkulosens bekämpande har

anfört följande.

I betänkandet framhålles att det är av vikt att skillnaden mellan pristilllägget

för mjölk, härrörande från kliniska besättningar och reaktionsfria,

göres större än det för närvarande är. Föreningen delar principiellt denna

uppfattning, men erinrar örn att redan med nuvarande differentiering i

många fall god effekt vunnits. En ytterligare forcering av arbetet att helt

sanera besättningarna, vilket i så fall i stor utsträckning måste ske genom

nedslaktning av produktionskraftiga, reagerande djur, ter sig dock under

nuvarande folkförsörjningsförhållanden ej fullt önskvärd. Föreningen skulle

därför anse det möjligt att mjölkpristillägget i första etappen endast ökades

till 0.6 öre för de reaktionsfria besättningarna och till 0.3 öre för de kliniskt

anslutna, men att från statsmakternas sida utlovades en gradvis höjning

inom exempelvis 3 år upp till 0.9 öre för de tuberkulosfria besättningarna.

Även med de så föreslagna tilläggen kommer säkerligen arbetet på att

skapa reaktionsfria besättningar att ske i tillfredsställande takt.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

65

Förvaltningsutskottet i Värmlands län har understrukit betydelsen av att

varsamhet iakttoges vid bestämmande av tidpunkten för ikraftträdandet av

de höjda priserna för mjölk från tuberkulosfria besättningar.

Länsveterinären i Kalmar län — med instämmande av länsstyrelsen i länet

— förmenar, att det varit fördelaktigt örn prisskillnaden för mjölk från

tuberkulin- och kliniskt kontrollerade besättningar markerats ännu mera.

Liknande synpunkter ha framförts av länsstyrelsen i Skaraborgs län.

Enligt förvaltningsutskottet i Skaraborgs län borde pristilläggen sättas till

respektive 0.4 och 0.9 öre för kilogram mjölk.

Länsveterinären i Hallands län har — med instämmande av länsstyrelsen

i lånet — ifrågasatt om icke isolerad ungdjursuppfödning lättare skulle

åstadkommas, örn djurägaren först efter anordnande av sådan komme i åtnjutande

av mjölkpristillägget såsom en ekonomisk kompensation för de i

samband därmed orsakade utgifterna. Örn icke nuvarande tillägg kunde slopas,

borde i varje fall en gradering införas, som belönade den som med

egen ekonomisk uppoffring försökte att få sin besättning fri från tuberkulos.

Förekomsten av pristillägg för mjölk, som härrör från besättningar ställda

under kontroll i tuberkuloshänseende, har visat sig ha en synnerligen

stor betydelse för tuberkulosbekämpandet. En höjning av dessa pristillägg

skulle därför säkerligen ytterligare komma att stimulera till ökad anslutning

till bekämpandet. Som i flera yttranden framhållits är det emellertid i nuvarande

försörjningsläge icke lämpligt att vidtaga sådana anordningar som

kunna påverka djurägarna att i ej önskvärd omfattning slå ut icke smittfarliga

goda produktionsdjur. Viss varsamhet måste alltså härvidlag enligt

mitt förmenande iakttagas.

I flera yttranden har förordats sådan omläggning av reglerna för pristillläggen

att dessa hädanefter utginge från de prisutjämningsbidrag som lämnas

för produktmjölk. Som styrelserna särskilt framhållit skulle systemet

efter en sådan omläggning komma att fungera mera rättvist än det gör för

närvarande. Jag vill emellertid erinra att denna fråga underställdes 1940

års lagtima riksdag (prop. nr 276). Riksdagen lämnade därvid utan erinran

mitt uttalande att det under nuvarande läge vore mindre lämpligt att vidtaga

åtgärder som minskade storleken av de ordinarie prisutjämningsbidragen.

Då någon förändring i läget i förevarande hänseende icke inträtt, anser

jag att det nu tillämpade systemet för pristilläggen tills vidare alltjämt

bör bibehållas. Frågan örn pristilläggen synes i annat läge böra upptagas till

förnyat övervägande, därvid olika framkomna förslag torde böra närmare

prövas.

Emellerlid synes en sådan ändring av pristilläggen i den form de nu utgå

böra genomföras, att skillnaden mellan pristillägget för mjölk härrörande

från besättningar anslutna tili den kliniska tuberkuloskontrollen och tillägget

för mjölk från besättningar anslutna lill tuberkulinkontrollen blir större än

för närvarande. Härigenom torde deltagarna i det kliniska bekämpandet

Bihang lill riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 152. 5

Departements
chefen.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

stimuleras att vidtaga åtgärder för att snabbare överföra besättningarna till

tuberkulosfrihet. Då som jag framhållit varsamhet härvidlag måste iakttagas,

anser jag mig emellertid icke i nuvarande läge böra förorda en fullt

så kraftig ökning av pristilläggen som styrelserna avsett. Enligt mitt förmenande

torde försiktigheten bjuda att nu endast öka pristillägget för mjölk

från tuberkulosfria besättningar, ökningen synes böra begränsas till 0.2

öre. Ifrågavarande tillägg skulle alltså hädanefter utgå med 0.2 öre respektive

0.6 öre för kilogram mjölk.

Att såsom i några yttranden föreslagits endast medgiva pristillägg för

mjölk från sådana till den kliniska tuberkuloskontrollen anslutna besättningar,

där isolerad ungdjursuppfödning anordnats, kan jag icke förorda.

Med de av mig förut tillstyrkta reglerna rörande det kliniska bekämpandet

torde sådan isolerad ungdjursuppfödning oberoende av särskild uppmuntran

i form av pristillägg framdeles komma att anordnas i alla de fall där

detta är genomförbart.

VIII. Förslag rörande hushållningssällskapens veterinärbakteriologiska

laboratorier.

Ämbetsverken.

Styrelserna ha inledningsvis lämnat en redogörelse rörande hushållningssällskapens

veterinärbakteriologiska laboratorier, vid dessa anställda befattningshavare

och den verksamhet som bedrives vid de olika laboratorierna.

Veterinär bakteriologiska laboratorier finnas för närvarande inrättade vid

tretton av hushållningssällskapens tuberkulosavdelningar. Flertalet laboratorier

ha till huvudsaklig uppgift att verkställa mikroskopiska och bakteriologiska

undersökningar av prov, som tagas i samband med bekämpandet av

nötkreaturstuberkulosen enligt den Ostertagska metoden. Laboratorierna äro

för sådant ändamål godkända av medicinalstyrelsen. Några av laboratorierna

utföra även annan veterinärbakteriologisk verksamhet än som sammanhänger

med tuberkulosbekämpandet.

Av de hushållningssällskap, som själva anordna bekämpande av tuberkulos

hos nötkreatur enligt den Ostertagska metoden, ha fyra, nämligen

sällskapet i Göteborgs och Bohus län, bägge sällskapen i Älvsborgs län samt

sällskapet i Värmlands län, i allmänhet låtit underkasta tagna prov bakteriologisk

undersökning vid statens veterinärbakteriologiska anstalt.

Vissa uppgifter rörande laboratorierna äro sammanförda i den å följande

sida intagna tabell III.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 152.

67

Tabell III. Hushållningssällskapens veterinärbakteriologiska laboratorier.

God-

Antal tjänstgörande

Antal

an-

slutna

djur

ali

fia

1939

Antal

okontrol- lerade

djur över

2 år a7la

1939

Laboratorium

känt

år

Vete-

rinä-

rer

Lab.-

bi-

träden

Skriv-

bi-

träden

Vakt-

mäs-

tare

Djur-

skö-

tare

Stockholms läns och stads hus- hållningssällskaps vid Experi- mentalfältet ..................

1936

2

2

1

6,995

35,539

Uppsala läns hushållningssällskaps

i Uppsala....................

1938

2

_

2

1

1

11,948

18,550

Södermanlands läns hushållnings- sällskaps i Nyköping..........

1938

5

2

n

2

28,278

33,528

Östergötlands läns hushållnings- sällskaps i Linköping..........

1934

9

3

2

V*

33,569

40,384

Jönköpings och Kronobergs läns

hushållningssällskaps i Jönkö- ping ........................

1936

2

1

22

1

11,793

38,579

)

Kalmar läns norra hushållnings- sällskaps i Västervik..........

1939

1

2

_

2

_

7,930

Kalmar läns södra hushållnings- sällskaps i Kalmar ..........

1930

1

1

1

2,632

l 5,158

Kristianstads läns hushållnings- sällskaps i Kristianstad ......

1935

5

2

1

2

24,406

50,041

Malmöhus läns hushållningssäll- skaps i Malmö ..............

1912

35

38

45

29,334

72,372

Hallands läns hushållningssäll- skaps i Falkenberg............

1938

3

2

1

1

17,154

23,654

Skaraborgs läns hushållningssäll- skaps i Skara ................

1936

4

4

2

25,845

93,093

örebro läns hushållningssällskaps

i örebro ....................

1936

3

2

1

1

15,228

42,972

Västmanlands läns hushållnings- sällskaps i Västerås ..........

1939

2

2

1

1

—

20,045

13,334

Summa

44

31

9

21

27,

235,157

467,204

De vid laboratoriet tjänstgörande veterinärerna utgöras av en chefveterinär

och föreståndare för laboratoriet samt en eller flera assistentveterinärer.

De flesta av de sistnämnda äro endast anställda en del av året. Vid några

sällskap utföras vissa undersökningar av distriktsveterinärerna.

Avlöningarna uppgå till:

1) För föreståndarna .......................... 7,500—11,100 kronor

2) för assistentveterinärerna .................. 5,400— 8,000 »

3) för laboratoriebiträdena .................... 1,500— 3,300 »

4) för skrivbiträdena .......................... 2,700— 3,000 »

5) för vaktmästarna ........................... 1,200— 3,000 »

6) för djurskötarna .......................... 1,000— 1,800 »

Å avlöningarna utgå i allmänhet dyrtidstillägg. Härjämte åtnjuta veterinärerna

vissa ersättningar för verkställda undersökningar.

1 Kanslibiträde; 1 2 därav en kassaförvaltare; 8 delvis sysselsatta å serumlaboratoriet; ‘därav

cn förman, en springpojke och två arbetare.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

Avlöningarna bestridas till högst hälften med statsbidrag och till återstående

del genom bidrag från djurägarna. Föreståndaren för laboratoriet i

Malmö uppbär ingen avlöning i denna ordning.

I fråga om laboratoriernas nuvarande uppgifter ha styrelserna anfört följande.

Så länge bekämpandet av tuberkulosen hos nötkreaturen kräver hushållningssällskapens

laboratoriers utnyttjande huvudsakligen för sådant ändamål,

torde de självfallet alltjämt böra i stort sett begränsas för denna sin ursprungliga

huvuduppgift. I den mån arbetet med tuberkulosbekämpande enligt

den klinisk-bakteriologiska metoden minskar, är det klart att laboratorierna

så småningom icke längre komma att från detta bekämpande erhålla

arbetsuppgifter av någon större omfattning. Kalmar läns södra hushållningssällskaps

område torde redan vid utgången av år 1941 vara så gott som tuberkulosfritt.

De lokaler, vari detta sällskaps laboratorium finnes inrymt,

skola rivas i sammanhang med en grundlig renovering av sällskapets byggnader.

Några nya lokaler i den renoverade byggnaden lärer icke vara avsedda.

Detta laboratorium kommer alltså sannolikt att nedläggas. För ett

par andra hushållningssällskap torde, med hänsyn till deras områdens relativa

frihet från tuberkulos, utsikterna till nyanslutning till bekämpandet enligt

den Ostertagska metoden vara små. Vid utgången av år 1939 voro 7,930

nötkreatur anslutna till av Kalmar läns norra hushållningssällskap anordnat

tuberkulosbekämpande. Utanför den statliga tuberkuloskontrollen stodo vid

denna tidpunkt inom detta sällskaps område endast omkring 4,000 djur över

två års ålder. I Västmanlands län voro vid samma tillfälle 20,045 nötkreatur

anslutna till klinisk tuberkuloskontroll, medan drygt 13,000 djur över två års

ålder helt stodo utanför statlig tuberkuloskontroll. Det torde alltså icke

dröja lång tid förrän laboratoriet i Västervik och sannolikt även det i Västerås

stå utan mera betydande arbetsuppgifter sammanhängande med tuberkulosbekämpandet.

Även för övriga laboratorier lärer det, om tuberkulosbekämpandet

alltjämt fortskrider framgångsrikt, icke förflyta alltför lång tid,

innan arbetsuppgifterna å detta område börja avtaga.

Det torde ligga i sakens natur att hushållningssällskapens laboratorier,

som anlagts med stora ekonomiska uppoffringar för både staten och djurägarna,

i allmänhet icke böra nedlägga sin verksamhet i den mån behov å

andra områden än för tuberkulosbekämpandet förefinnas för dessa laboratorier.

Säkerligen äro i dessa laboratorier nedlagda kostnader för inredning

och utrustning uppgående till sammanlagt över en miljon kronor.

Även om för flertalet laboratorier ännu finnas arbetsuppgifter i samband

med tuberkulosbekämpandet flera år framåt, torde det vara önskvärt att

redan nu söka erhålla visshet huru med dessa laboratorier lämpligen skall

förfaras, sedan deras uppgifter rörande nötkreaturstuberkulosen avsevärt

gått tillbaka. Såväl för laboratoriepersonalen som för dess arbetsgivare, hushållningssällskapen,

är det givetvis av stort intresse att på tidigt stadium få

klarhet i huru med laboratorierna och där anställda i framtiden skall förfaras.

Styrelserna ha till en början till undersökning upptagit frågan, örn en utvidgning

av laboratoriernas verksamhetsområde vore önskvärd och lämplig

att genomföra. Dessa laboratoriers verksamhet finge nämligen, enligt vad

styrelserna framhållit, under inga förhållanden konkurrera med uppgifterna

för statens veterinärbakteriologiska anstalt. Som regel torde därvid böra

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 152-

69

gälla, att den allmänt veterinärmedicinska verksamheten skulle handhavas

av anstalten ensam. Då anstalten hade till uppgift bland annat att genom

omfattande undersökningar söka vinna större kunskap örn ännu outforskade

sjukdomars karaktär och uppkomst, syntes det styrelserna naturligt,

att hela det material som kunde vara till ledning för sådana undersökningar

ställdes till anstaltens förfogande. Som exempel därå ha styrelserna nämnt,

att särskilt vissa sjukdomar hos svin, får och höns ännu vore tämligen outforskade.

Under sådana förhållanden vore det säkerligen för vetenskapen

och ytterst för sjukdomsbekämpandet olyckligt örn diagnosen å dylika sjukdomar

finge ställas vid olika inrättningar. En samlad jämförande undersökning

av allt tillgängligt material skulle därigenom avsevärt försvåras,

överhuvud taget måste anstalten pröva olika undersökningsmetoder å alla

hithörande områden. Ju flera uppgifter, som lämnades åt provinslaboratorierna,

desto nödvändigare torde samarbetet mellan dessa och anstalten

bliva.

Nya uppgifter.

Enligt styrelsernas uttalande funnes å detta område ett flertal nya uppgifter

som för närvarande icke bleve utförda dels med hänsyn till veterinärbakteriologiska

anstaltens övriga arbetsuppgifter dels ock på grund av det

besvär och den omgång själva insändandet av undersökningsprov från

många delar av landet till Stockholm medförde. Av dessa uppgifter ha styrelserna

särskilt framhållit mjölkkontroll, vattenkontroll åt mejerierna och

lantbrukarna samt bakteriologisk köttkontroll. Vid sidan av dessa mera

allmänt hygieniska uppgifter för laboratorierna hade bekämpandet av smittsam

kastning och juverinflammationer, i den mån sådant sjukdomsbekämpande

skulle vinna mera allmän anslutning, förr eller senare ansetts böra

delvis decentraliseras. Därvid skulle laboratorierna enligt styrelsernas förmenande

säkerligen få mycket krävande arbetsuppgifter.

Beträffande mjölkkontroll ha styrelserna yttrat.

Mjölkkontroll torde vid laboratorierna kunna utövas dels åt hälsovårdsnämnderna

i sådana samhällen som icke själva anordna dylik kontroll dels

ock åt mejerierna för att utröna från vilka besättningar levereras mjölk

med streptokock-mastiter. I viss utsträckning utföres redan nu kontroll av

denna beskaffenhet vid laboratorierna. Det ligger i sakens natur, att det

samhälle där ett laboratorium är anlagt ävensom kringliggande samhällen

som regel icke höra anlägga egna laboratorier för mjölkkontroll, örn de med

fördel kunna anlita hushållningssällskapets laboratorium. En sådan anordning

ställer sig nämligen säkerligen avsevärt billigare för samhällena.

Den mjölkkontroll som styrelserna här åsyfta för mejeriernas del skulle

med sannolikhet få stor betydelse för bekämpandet av streptokock-mastiter

och därav föranledda juverinflammationer. Vid mejerihanteringen har iakttagits

att förekomsten av mastitisbakterier i mjölken äventyrar eller i varje

fall avsevärt försvårar framställningen av produkter. Detta gäller främst

ostberedningen men även smörproduktionen skadas genom mastiter. En allmän

kontroll av den mjölk som lämnas vid mejerierna med hänsyn till förekomsten

av mastiter är alltså ett framträdande mejeriintresse. Ehuru frågan

örn bekämpandet av streptokock-mastiterna enligt styrelsernas uppfatt
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

ning är i behov av en allsidig utredning, förmena styrelserna likväl att mejerierna

redan nu i samarbete med hushållningssällskapens veterinär-bakteriologiska

laboratorier borde försöksvis igångsätta undersökningar av den

vid mejerierna levererade mjölken med hänsyn till förekomsten av mastitisbakterier.

Genom regelbundet återkommande sådana undersökningar torde

åtminstone i grova drag erhållas kännedom örn varest mastiter förefinnas.

Även i sådana trakter där djuren äro fria från sådan infektion ha undersökningarna

givetvis betydelse i profylaktiskt hänseende. För att kraftigt

sporra djurägarna att bekämpa mastiterna kunde mejerierna föreskriva visst

prisavdrag å mjölk som är behäftad med mastiter i större utsträckning.

I fråga örn den bakteriologiska vattenkontrollen har i betänkandet framhållits

följande.

För närvarande finnas ytterst små möjligheter för jordbrukarna att få

sitt vatten bakteriologiskt undersökt. En tillfredsställande kemisk analys

av vattnet torde kunna utföras såväl vid de kemiska stationerna som vid

apoteken. Det är ett känt förhållande att ett otjänligt vatten ofördelaktigt

inverkar både å djurens hälsotillstånd och å kvaliteten av gårdens mjölk.

Användes olämpligt vatten vid diskning av mjölkkärl, inverkar detta nämligen

å mjölken. Vattenkontrollen är alltså av direkt ekonomisk betydelse

för lantbrukaren. Statens institut för folkhälsan har ägnat hela denna fråga

stor uppmärksamhet.

Bakteriologisk köttkontroll skulle, enligt vad styrelserna framhållit, för närvarande

utföras endast vid ett fåtal besiktningsställen i vårt land. Styrelserna

ha härom anfört följande.

Det förtjänar framhållas att genom sådana undersökningar sparas betydande

mängder kött som besiktningsveterinären eljest på grund av bristande

kännedom örn den närmare beskaffenheten av iakttagna förändringar nödgas

kassera. Kött kasserat som människoföda kommer i viss utsträckning

till användning för utfodring av rävar. Tidigare har inträffat att infekterat

dylikt kött föranlett förgiftning och dödsfall hos samtliga djur i en värdefull

rävfarm. Det anförda giver vid handen, att införandet mera allmänt

av bakteriologisk köttkontroll skulle vara till gagn för djurägarna och hela

folkförsörjningen. Utgifterna för en sådan kontroll torde under alla förhållanden

avsevärt understiga de värden som därigenom skulle kunna sparas.

För större slakterier bör den bakteriologiska kontrollen i allmänhet

utövas vid själva slakteriet. Mindre slakterier och flertalet köttbesiktningsbyråer

torde icke med fördel själva kunna anordna sådan kontroll. Denna

synes i stället kunna ske antingen å ett närbeläget större slakteri med eget

laboratorium eller också å ett av hushållningssällskapens laboratorier, försåvitt

sådant laboratorium är lämpligt beläget med hänsyn till transportmöjligheterna.

Frågan örn bekämpandet av juverinflammationer borde enligt styrelsernas

uppfattning göras till föremål för en allsidig utredning. Ett frivilligt

bekämpande skulle dock redan nu med fördel kunna anordnas genom samarbete

mellan mejerierna och hushållningssällskapens laboratorier.

Det statsunderstödda bekämpandet av den smittsamma kastningen är hitintills

helt centraliserat till medicinalstyrelsen och statens veterinärbakteriologiska

anstalt. Enskilda laboratorier lia dock i växande omfattning verk
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

71

ställt vissa diagnostiska undersökningar beträffande smittsam kastning.

Härom ha styrelserna andraga.

1 enlighet med vad som förutsattes vid riksdagsbehandlingen av bestämmelserna

rörande det statsunderstödda bekämpandet av denna sjukdom

skulle laboratorierna så småningom få övertaga de laboratorieundersökningar

som äro erforderliga vid detta bekämpande. Efter vad styrelserna

inhämtat finnes hos de enskilda djurägarna ett stort intresse att igångsätta

ett ordnat bekämpande av den smittsamma kastningen. En förutsättning

för att ett sådant bekämpande skall få större omfattning är emellertid att

det i viss utsträckning decentraliseras. Kastsjukelaboratoriet vid anstalten

torde också vid ett ökat bekämpande knappast komma att medhinna alla

undersökningar. Styrelserna anse därför, att anordningar snarast möjligt

böra vidtagas för att i lämplig omfattning decentralisera detta bekämpande.

Detta spörsmål sammanhänger intimt med laboratorieveterinäremas kompetens.

Sammanfattningsvis ha styrelserna framhållit, att hushållningssällskapens

laboratorier allt framgent ha flera viktiga uppgifter att fylla vid sidan av veterinärbakteriologiska

anstalten. Ett frigörande av laboratorierna för nya

uppgifter skulle säkerligen komma att bliva till stort gagn för det veterinärmedicinska

arbetet och hygienen överhuvud taget i landet. De hygieniska

uppgifterna (mjölkkontroll, vattenkontroll och bakteriologisk köttkontroll)

ha styrelserna ansett vara av den vikt, att de redan nu, oberoende av minskningen

i tuberkulosarbetet, borde upptagas vid provinslaboratorierna. Styrelserna

lia därvid förutsatt, att medicinalstyrelsen inom kort komme att

upptaga frågan om skärpta bestämmelser i avsikt att framtvinga en obligatorisk

kontroll i skilda avseenden. I så fall skulle laboratorierna automatiskt

tillföras en hel del nya uppgifter.

Laboratoriernas utrustning och personalens kompetens.

Även örn ur organisatorisk synpunkt lämpliga arbetsuppgifter jämväl för

framtiden komme att förefinnas för ett antal lokala laboratorier, ha styrelserna

därmed icke velat säga att hushållningssällskapens laboratorier till alla

delar vore skickade att på ett betryggande sätt handhava nu avsedda uppgifter.

Härvidlag ankomme det såväl på laboratoriernas utrustning i fråga

örn lokaler och inventarier som på personalens, främst veterinärernas, utbildning

och kompetens. Det vore att märka att flera laboratorier redan nu i växlande

omfattning utövade annan diagnostisk och bakteriologisk verksamhet

än som sammanhängde med tuberkulosbekämpandet. En särställning i detta

hänseende intoge laboratoriet i Malmö. Detta laboratorium hade alltsedan år

1916 vid sidan av tuberkulosarbetet bedrivit diagnostisk verksamhet och scrumframställning

i betydande omfattning. För detta laboratorium skulle ett

bortfallande av uppgifterna med tuberkulosbekämpandet därför knappast

komma att bereda några särskilda svårigheter. Vid laboratoriet i Linköping

bedreves en icke alltför obetydlig verksamhet vid sidan av tuberkulosarbetet.

Under år 1939 undersöktes vid detta laboratorium över 4,000 blodprov för

smittsam kastning, nära 500 mjölkprov fran hälsovårdsnämnder, övci 750

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj.ts proposition nr 152.

mjölkprov insända från djurägare och veterinärer, 64 efterbördsprov, nära

100 prov från lasarett och dispensärer samt omkring 200 prov av annat material.

Även vid laboratorierna i Kristianstad och Falkenberg samt i mindre

grad vid laboratorierna i Skara och Örebro utövades liknande verksamhet.

I fråga om laboratoriernas utrustning ha styrelserna andragit:

Laboratoriernas inredning torde i allmänhet vara sådan att den väl lämpar

sig för de nya uppgifter styrelserna här åsyfta. Så länge tuberkulosarbetet pågår

med oförminskad intensitet, lärer emellertid en utvidgning av uppgifterna

vid flertalet laboratorier knappast kunna ifrågakomma utan viss utvidgning

av lokalerna. Särskilt laboratorierna i Uppsala, Västervik, Kristianstad,

Malmö och Västerås skulle däremot kunna bereda plats för en icke obetydlig

utökning av arbetsuppgifterna. Nuvarande lokaler vid laboratoriet i örebro

äro ay den beskaffenhet att de knappast lämpa sig för vidgad verksamhet. Då

hushållningssällskapet i örebro län emellertid planerar att inom snar framtid

uppföra en särskild byggnad, där sällskapets samtliga lokaler skulle förläggas,

torde kunna förväntas att detta laboratoriums lokalfråga kommer att

ordnas på ett tillfredsställande sätt. En omläggning och utvidgning av verksamheten

kommer givetvis för de flesta laboratorierna, särskilt de som uteslutande

sysslat med tuberkulosarbetet, att nödvändiggöra en komplettering

av inventariebeståndet. Vissa specialapparater måste i allmänhet nyanskaffas.

I stort sett torde dock det inventariebestånd som redan finnes komma

till användning även efter den omläggning av verksamheten som här ifrågasättes.

Beträffande laboratoriepersonalens kompetens ha styrelserna framhållit

följande.

En vidgad verksamhet vid laboratorierna ställer, som styrelserna redan

framhållit, ökade krav å personalens, speciellt veterinärernas, utbildning och

kompetens. Då det synes naturligt att åtminstone flertalet chefveterinärer

kyarstanna såsom föreståndare för laboratorierna, torde kravet på ökad utbildning

för dem i förekommande fall lämpligen kunna uppfyllas genom viss

tids tjänstgöring vid statens veterinärbakteriologiska anstalt eller annan statlig

anstalt. Då de flesta laboratoriernas övergång till ny verksamhet sannolikt

kommer att ske successivt under en relativt lång tid, synes det säkerligen

vara framkomligt att låta de veterinärer, som önska kvarstå vid laboratorierna,

själva genom lämplig tjänstgöring förvärva erforderlig kompetens.

Del torde kunna förutsättas att anstalten visar förståelse för önskan om dylik

utbildning och bereder vederbörande tillfälle till erforderlig tjänstgöring.

Beträffande den lägre personalen torde utbildningen kunna ordnas på liknande

sätt.

Vid nyanställning av personal kan givetvis redan från början tagas erforderlig

hänsyn till de uppgifter laboratoriet har att utföra. För framtiden

skulle det säkerligen ur flera synpunkter bliva av stort värde om till befattningen

såsom föreståndare regelmässigt förvärvades en veterinär som erhållit

kompetens såsom laborator vid veterinärbakteriologiska anstalten, överhuvud

taget skulle det vara till stort gagn för arbetet såväl vid anstalten som laboratorierna,

om ett fortlöpande utbyte av personal mellan anstalten å ena och

laboratorierna å andra sidan komme till stånd. Så länge laboratorierna som

huvudsaklig uppgift bibehålla det egentliga sjukdomsbekämpandet, är det

också av vikt att föreståndarna vunnit god praktisk erfarenhet av sådant bekämpande.

I annat fall torde man lätteligen vid arbetet äventyra nödvändig

kontakt och samarbete med djurägarna.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 152.

73

Styrelserna ha ansett den verkställda utredningen giva vid handen, att laboratorierna

i stort sett vore lämpliga att upptaga även vissa andra uppgifter

än dem som sammanhängde med tuberkulosarbetet samt att personalen utan

större svårigheter borde kunna förvärva den kompetens som erfordrades för

sådana uppgifter. I detta sammanhang finge emellertid icke — enligt vad

styrelserna framhållit •— förbises den kanske mest primära frågan, att laboratorierna

vore så belägna att prover från ett tillräckligt stort område komme

att dit insändas eller, med andra ord, vilka laboratorier som komme att bliva

fullt sysselsatta. Härom lia styrelserna vidare anfört följande.

Då emellertid redan nu laboratorierna äro anlagda och i verksamhet, torde

ett sådant tillvägagångssätt i varje fall te sig oekonomiskt med hänsyn till

de nedlagda realvärdena. De arbetsuppgifter som här äro i fråga äro

också till stor del nya. Någon närmare kännedom om omfattningen av dessa

förefinnes därför knappast. Med hänsyn härtill torde det bliva nödvändigt

att avvakta viss tids erfarenhet av laboratoriernas vidgade verksamhet, innan

slutlig ställning tages till detta spörsmål. Det torde därför bliva nödvändigt

för varje sällskap att självt söka bedöma laboratoriets existensberättigande

med hänsyn till erfarenheterna vid det egna och andra sällskaps laboratorier

samt beträffande exempelvis laboratoriet i Uppsala dess närhet till Stockholm.

Så som förhållandena nu kunna bedömas torde man få utgå från,

att staten i varje fall icke bör stödja uppkomsten av nya laboratorier i Svealand

och Götaland. Då man har anledning antaga att centralanstalten kommer

att betjäna räjongen närmast Stockholm, synes laboratoriet vid Experimentalfältet

böra nedläggas i och med att den kliniska tuberkuloskontrollen

i Stockholms län mera avsevärt minskar. Det synes styrelserna naturligt att

några sällskaps laboratorier få betjäna jämväl vissa områden utanför det

egna sällskapets område.

Laboratoriernas ställning.

Styrelserna ha i betänkandet jämväl behandlat laboratoriernas ställning i

administrativt hänseende samt därom yttrat.

Laboratorierna måste enligt gällande regler godkännas av medicinalstyrelsen

för att få utöva veterinärbakteriologisk verksamhet av begränsat slag.

Det är givet att denna möjlighet till central ledning av laboratorierna måste

bibehållas för framtiden. Innan styrelsen vidgar ett laboratoriums kompetensområde,

torde böra förutsättas alt veterinärbakteriologiska anstaltens mening

inhämtats. Ett intimt samarbete måste, som styrelserna redan framhållit,

hela tiden upprätthållas mellan laboratorierna och anstalten. Hur laboratorierna

i organisatoriskt hänseende skola anknytas till styrelsen och

anstalten, sammanhänger också härmed. Så länge det kliniska bekämpandet

av nötkreaturstuberkulosen fortsättes, är det också naturligt att laboratorierna

alltjämt äro knutna till sällskapen. Med en sådan organisation av

laboratorierna äro givetvis, även bortsett från tuberkulosbekämpandet, förenade

stora fördelar. En direkt kontakt i arbetet med djurägarna underlättas

härigenom i hög grad. Innan närmare riktlinjer utfärdats för ett vidgat

statligt bekämpande av smittsam kastning bos nötkreatur och innan bekämpandet

av juverinflammationerna börjat alt bedrivas mera allmänt, vet

man ingenting om den roll hushållningssällskapen skola få vid sådana sjukdomsbekämpanden.

Laboratoriernas ställning sammanhänger givetvis nära

härmed. Betydelsen av hushållningssällskapens medverkan jämväl vid sist
-

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

nämnda sjukdomsbekämpande synes styrelserna emellertid uppenbar. Av

betydelse härvidlag är också den framtida organisationen av hushållningssällskapen

överhuvud taget, vilken fråga är föremål för särskild utredning

(hushållningssällskapsutredningen; enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den

30 juni 1939).

Laboratoriernas ekonomi.

Av särskilt intresse redan nu ha styrelserna ansett spörsmålet örn laboratoriernas

ekonomiska möjligheter att fortsätta verksamheten sedan arbetet

med tuberkulosbekämpandet börjar alt avtaga. Styrelserna, som förmenat

att laboratorierna härvidlag borde kunna göras i stort sett självförsörjande,

ha vidare andragit följande.

De avgifter som upptagas för undersökningarna torde böra täcka utgifterna.

I viss mån ovisst är emellertid om dessa nya uppgifter i varje fall

komma att vara tillräckliga för att finansiera verksamheten. Kommer framdeles

ett statligt bekämpande av smittsam kastning och juverinflammationer

att anordnas i huvudsakligen liknande omfattning som tuberkulosbekämpandet

för närvarande torde man knappast behöva hysa några farhågor

härutinnan. Även om så icke bliver fallet förmena styrelserna att arbetsuppgifterna

på lång sikt böra vara tillräckliga. Emellertid måste försiktigheten

bjuda att man härutinnan räknar med en viss övergångstid, då lönsamheten

för något eller några av laboratorierna kan komma att visa sig

otillfredsställande. För att bevara de tillgångar och värden som härutinnan

finnas förmena styrelserna, att staten vid sådana tillfällen icke bör undandraga

laboratorierna sitt ekonomiska stöd, i synnerhet som det sannolikt

endast torde komma att röra sig örn relativt obetydliga belopp.

För närvarande åtnjuta hushållningssällskap, som anordna bekämpande

av tuberkulos i smittfarlig form hos nötkreatur, statsbidrag med belopp, motsvarande

sammanlagda beloppet av de avgifter, som till verksamheten anslutna

djurägare erlägga till sällskapet för år och djur, under iakttagande

likväl att statsbidraget icke må överstiga sällskapets kostnader för verksamheten

efter avdrag av influtna avgifter. Statsbidragen och djurägarnas avgifter

ha i stort sett finansierat verksamheten vid laboratorierna. Till följd

av de regler som gälla för bestämmandet av statsbidragets storlek varierar

detta ej obetydligt för skilda sällskap. För år 1937 varierade dessa bidrag

från 1 krona 17 öre till 2 kronor 50 öre för anslutet djur, för år 1938 från

1 krona 56 öre till 2 kronor 71 öre samt för år 1939 från 1 krona 71 öre

till 2 kronor 62 öre. I den mån laboratorierna upptagit annan bakteriologisk

verksamhet än som sammanhänger med tuberkulosarbetet, uppkomma vissa

svårigheter att i varje särskilt fall avgöra vilka utgifter som böra belasta

tuberkulosbekämpandet. Självfallet få statsbidrag från tuberkulosanslaget

icke lämnas till annan verksamhet än som direkt sammanhänger med tuberkulosbekämpandet.

Styrelserna förmena som nämnt att laboratorierna för framtiden beträffande

sin övriga verksamhet i stort sett böra vara självförsörjande. Det

skulle alltså stå sällskapen fritt att för sådan verksamhet upptaga avgifter.

För mjölkkontroll böra sålunda hälsovårdsnämnderna och mejerierna ha

att lämna ersättning. Likaså måste det ankomma på det slakteri eller den

köttbesiktningsbyrå, som önskar få bakteriologisk köttkontroll utförd vid

ett laboratorium, att därför erlägga betalning. Den som önskar erhålla vatten

bakteriologiskt undersökt får givetvis själv bekosta en sådan undersökning.

På medicinalstyrelsen torde få ankomma att fastställa maximitaxor för dessa

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 152.

75

undersökningar. Det synes böra förutskickas alt taxorna fastställas lill sådana

belopp att de lämna full ersättning för laboratoriearbetet inklusive hyra

för lokalutrymmen.

Styrelserna ha framhållit, att statens fortsatta bidragsverksamhet i fråga

om den kliniska tuberkuloskontrollen vid den föreslagna omläggningen av

verksamheten vid laboratorierna borde omläggas så, att statsbidrag utginge

med bestämda belopp och alltså vore oberoende av de verkliga kostnaderna

för sällskapen. En omläggning av grunderna för bidragen borde enligt styrelsernas

uppfattning ske på sådant sätt, att statens utgifter icke komme att

öka. Jämlikt styrelsernas förslag skulle varje hushållningssällskap, som anordnade

klinisk tuberkuloskontroll, erhålla visst av Kungl. Majit för varje

år fastställt belopp för varje till kontrollen anslutet nötkreatur. Därjämte

borde varje hushållningssällskap, som inrättat veterinärbakteriologiskt laboratorium,

erhålla ett årligt bidrag om 8,000 kronor. Såsom motivering till

detta förslag ha styrelserna yttrat.

Det torde icke kunna bestridas att tuberkulosanslaget för närvarande i viss

utsträckning lämnar bidrag till laboratoriernas allmänna verksamhet. En del

fasta kostnader synas nämligen ej helt kunna fördelas å olika arbetsuppgifter.

Denna allmänna verksamhet är av den betydelse att ett visst ekonomiskt

stöd från statens sida är väl motiverat. Då detta stöd icke får belasta

tuberkulosanslaget, förmena styrelserna att varje veterinärbakteriologiskt

laboratorium i likhet med de lantbrukskemiska kontrollstationerna hädanefter

bör erhålla visst årligt bidrag från ett särskilt å riksstaten uppfört fast

anslag. Detta bidrag synes skäligen böra bestämmas till 8,000 kronor för

varje laboratorium. Bifalles detta förslag, synes det styrelserna rimligt att

statsbidragen till den kliniska luberkuloskontrollen minskas i motsvarande

grad.

Enligt en inom medicinalstyrelsens kameralbyrå verkställd beräkning uppgår

statsbidraget till den kliniska tuberkuloskontrollen i genomsnitt för kalenderåret

1939 till omkring 2 kronor 15 öre för anslutet djur. Under nämnda

år uppgick antalet till den kliniska kontrollen anslutna nötkreatur till i

runt tal 250,000. Statens utgifter för kontrollen under detta budgetår skulle

alltså enligt nämnda beräkning lia varit cirka 540,000 kronor. Önskar man

för framtiden, utan att öka de totala statliga kostnaderna, ändra grunderna

för bidragen i enlighet med vad styrelserna här föreslagit skulle bidragen

för det givna exemplet utgå i enlighet med följande beräkningar:

1. Fast anslag till 12 veterinärbakteriologiska laboratorier

å 8,000 ........................................ kronor 96,000

2. Bidrag för 250,000 lill den kliniska tuberkuloskontrollen

anslutna djur å 1: 80 ......................... .. , » 450,000

Summa kronor 546,000.

Enligt dessa beräkningar skulle det årliga statsbidraget för varje anslutet

djur bestämmas till 1 krona 80 öre. I annat sammanhang ha styrelserna

föreslagit, att ungdjuren i kliniskt anslutna besättningar i viss omfattning

skulle undersökas med tuberkulin. Utgifterna för dessa undersökningar torde

lämpligen böra inräknas i kostnaderna för den kliniska kontrollen.

Statsanslaget för varje anslutet djur över två års ålder synes med hänsyn

härtill böra uppräknas med 20 öre eller lill 2 kronor. I detta sammanhang

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Majlis proposition nr 152.

må erinras att, därest ifrågavarande tuberkulinnndersökningar utföras vid

sidan av den kliniska tuberkuloskontrollen och alltså av andra än hushållningssällskapens

veterinärer, de skulle föranleda statsverket ungefär dubbla

kostnaden.

Övergår man till ett system med fast bidrag till sällskapen, torde en viss

rörlighet i avgifternas storlek ändock bliva nödvändig. Den verkliga statskostnaden

i genomsnitt för djur uppgick, som nämnt, för år 1939 till 2

kronor 15 öre. Medeltalet för treårsperioden 1937—39 utgjorde endast 2

kronor. Måhända blir det därför nödvändigt, att bidragen i extrema fall

kunna variera år från år. I så fall synes lämpligt, att avgörande härutinnan

träffas av Kungl. Majit efter förslag varje år av medicinalstyrelsen. För

verksamhetsåret 1942 torde bidraget, under de förutsättningar styrelserna

angivit, böra fastställas till 2 kronor. Inträffar sedermera en mera avsevärd

prisstegring, synes därav betingad uppräkning av bidraget böra ske. I motsatt

läge bör bidraget givetvis i samma grad minskas. Med hänsyn till de

föreslagna bidragen om 8,000 kronor till laboratorierna torde de sällskap

som sakna laboratorier böra erhålla viss rabatt i avgifterna för undersökningar

vid veterinärbakteriologiska anstalten.

Hushållningssällskapen böra självfallet vara skyldiga att använda erhållna

statsbidrag uteslutande för det ändamål, vartill medlen anvisats. Såsom

villkor för erhållande av det fasta laboratoriebidraget torde böra gälla,

att hushållningssällskapen vid verksamheten vid laboratorierna följa de av

medicinalstyrelsen i sådant hänseende meddelade föreskrifter. För att möjliggöra

den kliniska kontrollens finansiering böra sällskapen äga upptaga

avgifter från djurägarna. Dessa avgifter överensstämma nu i regel med statsbidragen.

Jämlikt styrelsernas förslag med fasta statsbidrag torde det bliva

nödvändigt att hålla djurägarnas bidrag rörliga. Varje sällskap skulle självt

få bestämma dessa bidrags storlek för varje år. Som en sammanslutning

bland djurägarna lära sällskapen icke komma att missbruka en sådan fullmakt.

Emellertid synes det lämpligt att frågan om dessa avgifters storlek

underställes medicinalstyrelsen för godkännande.

Genom föreslagna regler för statsbidrag till hushållningssällskapen skulle

sällskapen bli i ekonomiskt hänseende mera självständiga än för närvarande.

Den räkenskapsgranskning som nu är nödvändig för att bestämma statsbidragens

storlek skulle för framtiden ej behöva verkställas. Liksom hittills

måste sällskapen givetvis låta underkasta sig den inspektion som är

nödvändig för att kontrollera att verksamheten vid laboratorierna skötes på

ett i allo anmärkningsfritt sätt. Laboratorierna måste, som styrelserna redan

framhållit, äga en utrustning som möjliggör en nöjaktig och fullt tillförlitlig

verksamhet av olika slag. Underlåter ett sällskap att härutinnan efterfölja

vad medicinalstyrelsen aktar nödigt föreskriva, riskerar sällskapet att

laboratoriet förlorar sin auktorisering för viss verksamhet och eventuellt

jämväl statsbidrag. Utvidgningen och omläggningen av verksamheten vid

laboratorierna torde i viss utsträckning öka kravet å inspektion från medicinalstyrelsens

och i förekommande fall från veterinärbakteriologiska anstaltens

sida.

Yttrandena.

Vad styrelserna föreslagit rörande hushållningssällskapens veterinärbakteriologiska

laboratorier har föranlett åtskilliga uttalanden och önskemål i de

avgivna yttrandena.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

77

Statskontoret har framhållit, att ett fortsatt understödjande från statsverkets

sida av hushållningssällskapens laboratorier även sedan desamma

upphört att befatta sig med tuberkulosbekämpandet enligt statskontorets mening

kunde vara motiverat endast örn laboratorierna tillfördes nya arbetsuppgifter

av övervägande allmänt samhällelig betydelse. Statskontoret hade

emellertid av den av styrelserna i sådant avseende förebragta utredningen icke

blivit övertygat om att dylika arbetsuppgifter i tillräcklig omfattning redan

nu förefunnes. Ej heller torde nu kunna avgöras, vilka verksamhetsområden

som kunde erbjuda sig i framtiden. Härom har statskontoret ytterligare anfört

följande.

Frågan örn möjligheten att tillföra laboratorierna vissa av styrelserna föreslagna

arbetsuppgifter sammanhänger ock med ännu olösta spörsmål örn

bekämpandet av vissa husdjurssjukdomar. För övrigt är, såsom styrelserna

ock erinrat, den framtida organisationen av hushållningssällskapen över

huvud taget för närvarande föremål för särskild utredning. Först i samband

med avgörandet av sagda spörsmål torde frågan om laboratoriernas framtida

verksamhet böra definitivt lösas. Därvid bör utredning förebringas, om och i

vad mån de nuvarande laboratorierna för framtiden skola bibehållas. I avsaknad

av utredning rörande såväl den omfattning, den föreslagna verksamheten

vid laboratorierna kan erhålla, som kostnaderna för laboratoriernas

drift finner sig statskontoret icke kunna på den nu föreliggande motiveringen

tillstyrka förslaget om särskilda statsbidrag till hushållningssällskapens

laboratorier.

Därest en företagen utredning skulle giva skäl för ett fortsatt statligt understödjande

av dessa laboratorier, synes ett starkare statligt överinseende över

desamma böra komma till stånd i syfte att förhindra, att upprätthållandet av

sådant statsunderstött laboratorium skall kunna medföra en ej önskvärd

konkurrens med redan befintliga statliga eller statsunderstödda dylika anstalter.

Vidare bör såsom villkor för statsbidrag, i likhet med vad som gäller

beträffande lokala lantbrukskemiska kontrollstationer, föreskrivas, att verksamheten

vid laboratoriet skall bedrivas i enlighet med av Kungl. Maj:t utfärdat

reglemente, att laboratoriet tillämpar av medicinalstyrelsen utfärdade

taxor, ävensom att laboratoriet skall vara skyldigt att underkasta sig den

kontroll och de föreskrifter rörande skötseln, som medicinalstyrelsen finner

anledning meddela. Statskontoret vill för övrigt ifrågasätta, huruvida icke

hushållningssällskapen redan nu böra förpliktas att iakttaga vissa av de

föreslagna villkoren för erhållande av statsbidrag.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län bar ansett frågan örn laboratorierna

böra underkastas förnyad utredning samt därom anfört.

De nu förefintliga, av hushållningssällskapen upprättade veterinärbakteriologiska

laboratorierna ha tillkommit utan någon samverkan hushållningssällskapen

emellan och utan att någon plan angående landets behovav

dylika laboratorier uppgjorts. Ett bibehållande av den nuvarande ordningen

under kanske en avsevärd tid framåt kan lätt leda till att ytterligare

kapital investeras i sagda laboratorier och att sålunda en övergång till en

mera rationell ordning ytterligare försvåras. Länsstyrelsen finner det därför

angeläget, att spörsmålet örn ifrågavarande laboratorier fortast möjligt

upptages till vidare utredning. Vad särskilt angår den av styrelserna åberopade

omständigheten, alt en övergång lill en ny ordning skulle bliva oekonomisk

med hänsyn till de i de nuvarande laboratorierna nedlagda realvärdena,

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj.ts proposition nr 152.

vill länsstyrelsen framhålla, att en utredning med all sannolikhet kommer

att giva vid handen, att åtskilliga av de nuvarande laboratorierna och särskilt

de större böra bibehållas. De ovannämnda ekonomiska betänkligheter

mot en ny organisation, varigenom stora fördelar i övrigt kunde vinnas,

torde därför icke böra tillmätas allt för stor betydelse.

I detta sammanhang anser sig länsstyrelsen böra framhålla, att inom

sydvästra Sverige för närvarande finnas två veterinärbakteriologiska laboratorier,

nämligen i Falkenberg och Skara. Huvudorten i sagda del av riket är

emellertid Göteborg. Det naturligaste vore därför att till sistnämnda stad

förlägga ett dylikt laboratorium. Genom en sådan åtgärd torde åtminstone

ett av de nyssnämnda laboratorierna kunna indragas. Därest den av länsstyrelsen

förordade utredningen kommer till stånd, böra de av länsstyrelsen

nu framförda synpunkterna beaktas.

Riksräkenskapsverket, som biträtt styrelsernas förslag, har anfört följande.

Då såsom villkor för att det fasta bidraget skall kunna utgå till hushållningssällskapens

veterinärbakteriologiska laboratorier uppställts krav på att

laboratorierna skola följa av medicinalstyrelsen meddelade föreskrifter, bör

det därvid ankomma på medicinalstyrelsen att övervaka icke blott att arbetet

bedrives på ett ur medicinsk synpunkt tillfredsställande sätt utan även

att organisationen av laboratoriet anordnas på ett rationellt och ur ekonomisk

synpunkt godtagbart sätt. Riksräkenskapsverket åsyftar härvid även,

att de vid laboratorierna anställda befattningshavarnas löneställning så vitt

möjligt anpassas efter de till motsvarande statliga befattningshavare utgående

löneförmånerna så att icke — vilket nog understundom tidigare varit

fallet — i statens tjänst anställda veterinärer föranledas lämna den statliga

anställningen med hänsyn till de högre löneförmåner, som hushållningssällskapen

kunnat erbjuda. Riksräkenskapsverket vill i detta sammanhang därjämte

understryka, att den omständigheten att statsbidrag utgår till laboratorier

givetvis icke bör få medföra någon skyldighet för staten att i händelse

av nedläggning av laboratorium eller omorganisation av dess verksamhet

ansvara för de kostnader, som därigenom kunna uppstå för, bland annat,

avlöningar åt befattningshavare å indragningsstat, pensioner och dylikt.

De av medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen gjorda beräkningarna av

anslagsbehovet för budgetåret 1941/42 å förslagsanslaget »Förekommande

och hämmande av smittsamma husdjurssjukdomar: Åtgärder mot tuberkulos

hos nötkreaturen» ävensom förslaget att från och med budgetåret 1942/43

dels nedsätta statsbidragen till hushållningssällskapen med 100,000 kronor,

dels ock å riksstaten uppföra ett särskilt anslag till understöd åt hushållningssällskapens

veterinärbakteriologiska laboratorier med 96,000 kronor

har ej föranlett någon erinran från riksräkenskapsverkets sida.

Riksförbundet landsbygdens folk har ansett sig böra understryka önskvärdheten

av en utveckling och stabilisering av hushållningssällskapens bakteriologiska

laboratorieverksamhet på grund av synpunkter som ej enbart

sammanhängde med frågan örn tuberkulosbekämpandet. Härom har förbundet

ytterligare framhållit följande.

Förbundet avser därvid i första hand bekämpandet av smittsam kastning.

Det måste anses vara hög tid att energiska åtgärder vidtagas också mot

denna sjukdom, och det är då i praktiken icke genomförbart, att blodprovsundersökningarna

koncentreras till någon eller några få platser i landet. Dess
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 152.

79

utom tillkommer, att man har anledning att räkna med en betydligt större

effektivitet i arbetet, både när det gäller tuberkulosbekämpandet och bekämpandet

av smittsam kastning samt övriga husdjurssjukdomar, örn jordbrukarna

bli i tillfälle att direkt konsultera undersökningsinstitutionen och etablera

ett samarbete med densamma. Förlägges den bakteriologiska laboratorieverksamheten

i huvudsak till hushållningssällskapen blir det också möjligt

att handhava den väsentligt ökade arbetsuppgift, som uppstår, örn en effektiv

kamp mot smittsam kastning upptages. Örn denna kamp skall intensifieras,

innebär detta i första hand att antalet blodprov oerhört ökas. Detta i

sin tur kan endast åstadkommas under förutsättning att blodprovstagningen

och provens undersökning icke i nämnvärd grad behöver bekostas av djurägaren.

Har man tillgång till ett laboratorium för varje hushållningssällskap, uppstår

också bättre möjlighet till ett efter bygdens lokala förhållanden och intresse

anpassat laboratoriearbete, än om det hela skall centraliseras till några

få stora laboratorier. Förbundet anser sig av denna anledning böra förorda,

att styrelsernas förslag i dessa hänseenden vinna största möjliga beaktande.

Jämväl i ett stort antal andra yttranden har framhållits önskvärdheten att

bekämpandet av den smittsamma kastningen knytes till hushållningssällskapen.

Länsveterinären i Malmöhus län har funnit styrelsernas uttalande om monopol

för statens veterinärbakteriologiska anstalt att utföra den allmänt

diagnostiska verksamheten obegriplig samt härom anfört följande.

Monopol i vetenskapligt hänseende har väl aldrig kunnat gagna vetenskapen

och önskat eller önskvärt material ställes med all säkerhet på begäran till anstaltens

förfogande av vilken veterinär eller vilket laboratorium som helst.

Huru förhållandena äro eller hava verkat vid andima provinslaboratorier

undandrager sig mitt bedömande. Beträffande det till Malmö förlagda veterinärlaboratoriet,

vars nuvarande föreståndare såsom vetenskapsman åtnjuter

världsrykte, bör emellertid få framhållas den för icke blott länet utan för

hela landet gagnerika diagnostiska verksamhet, som under de senaste tjugofem

åren bedrivits därstädes. Även sjukdomar hos svin, får och höns hava

där med framgång studerats och anvisningar för deras bekämpande och botande

lämnats. Det kan här vara nog att erinra om Kungl. Maj:ts kungörelse

den 22/i2 1939 (nr 881), vari förordnas, att epizootilagen skall tillämpas å

sjukdomen infektiös laryngotracheit hos höns, en förut här okänd smittsam

hönssjukdom, som diagnosticerats å Malmölaboratoriet och som troligen tack

vare dess snabba ingripande kunde hejdas. Sådant lärer väl näppeligen kunna

betecknas såsom för vetenskapen och sjukdomsbekämpandet olyckligt.

Styrelserna hava själva framhållit del besvär och den omgång själva insändandet

av undersökningsprov från många delar av vårt land till Stockholm

medför. Det kan tilläggas, att under en stor del av året de långa transporterna

från Skåne till Stockholm måste menligt inverka på många slag av material

och försvåra eller omöjliggöra säker diagnos. Med den kapacitet, som den

nuvarande föreståndaren besitter, vöre det mera olyckligt för vetenskapen

och sjukdomsbekämpandet att genom ett förbud för laboratoriet att bedriva

diagnostisk verksamhet beröva provinsen och landet nyttan av hans exceptionella

kunskaper och stora sakkunskap.

Jag vill i detta sammanhang även framhålla, att den för länets djurägare

och djursjukvården därstädes så välsignelsebringande och oumbärliga serum
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

80 Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

framställning, som äger rum å Malmölaboratoriet, i stor utsträckning är baserad

på och beroende av den diagnostiska verksamheten där.

Liknande synpunkter ha framförts av länsstyrelsen i Malmöhus län.

Den föreslagna omläggningen av statsbidragen till hushållningssällskapen

har avstyrkts av bland andra länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län samt förvaltningsutskotten i Kronobergs och Västmanlands

län. Även förvaltningsutskottet i Uppsala län har ställt sig tveksamt

gentemot förslaget i denna del samt framhållit, att det för sällskapen och den

verksamhet de representerade syntes vara ofrånkomligt nödvändigt att de

kunde påräkna sådana bidrag till laboratorieverksamheten, att denna icke

ådroge dem förlust.

Förvaltningsutskotten i Göteborgs och Bohus län samt Älvsborgs läns

södra hushållningssällskaps område lia förklarat, att en tillräcklig kompensation

vid genomförandet av förslaget om fasta bidrag till laboratorierna

borde lämnas hushållningssällskap utan sådana laboratorier.

Enligt förvaltningsutskottet i Hallands län syntes en höjning av anslagen

till laboratorierna önskvärd. Förvaltningsutskottet i Kalmar läns norra hushållningssällskaps

område har framhållit, att dess laboratoriums verksamhetsområde

borde omfatta förutom hela Kalmar län även delar av Östergötlands

och eventuellt östra delen av Jönköpings län.

Som av den föregående framställningen närmare framgår finnas vid tretton

av de hushållningssällskap, vilka för närvarande anordna kliniskt bekämpande

av tuberkulos hos nötkreatur, särskilda veterinärbakteriologiska laboratorier

inrättade. Dessa laboratorier ha närmast tillkommit för att verkställa

av tuberkulosbekämpandet betingade bakteriologiska undersökningar. Vissa

av dem ha i växlande omfattning kommit att syssla även med andra uppgifter.

Detta gäller särskilt laboratoriet i Malmö, som i detta avseende intager

en särställning.

Den verkställda utredningen torde ha givit vid handen att laboratoriernas

uppgifter i anslutning till den kliniska tuberkuloskontrollen på vissa håll redan

nu börjat avtaga. Vid sådant förhållande har frågan om laboratoriernas

framtida öde blivit i viss mån aktuell redan nu. Enligt styrelsernas uppfattning

skulle viktiga nya arbetsuppgifter emellertid förefinnas för laboratorierna.

I vilken omfattning dessa uppgifter skulle vara tillräckliga för bibehållandet

av samtliga laboratorier, ha styrelserna icke ansett sig nu kunna

bedöma. Då det härvidlag är fråga om helt nya uppgifter, torde det också

ligga i sakens natur att det svårligen låter sig göra att för närvarande ens

tillnärmelsevis beräkna omfattningen av dessa uppgifter. Många delvis okända

faktorer spela också in. Av särskild betydelse äro djurägarnas intresse för

uppgifterna och det stöd staten framdeles kan anse sig böra lämna å olika

områden. Den verkställda utredningen torde ej heller göra anspråk på att

slutgiltigt reglera spörsmålet örn de veterinärbakteriologiska laboratorierna

och deras ställning. Styrelserna ha särskilt framhållit att det torde bliva

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 152.

81

nödvändigt att avvakta viss tids erfarenhet av laboratoriernas vidgade verksamhet,

innan slutlig ställning tages till frågan. Med hänsyn härtill kan jag

ej nu tillstyrka den av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län förordade ytterligare

utredningen i ämnet.

I huvudsak kan jag ansluta mig till vad styrelserna anfört rörande laboratorierna.

I ett hänseende anser jag mig dock böra intaga en gentemot styrelserna

avvikande ståndpunkt, nämligen i fråga örn den av styrelserna förordade

begränsningen av arbetsuppgifterna för laboratorierna. Sålunda anser

jag förslaget, att statens veterinärbakteriologiska anstalt ensam skall handhava

den allmänt veterinärmedicinska diagnostiska verksamheten, icke lämpligt.

Framför allt synes det mig uppenbart, att laboratoriet i Malmö bör i full

utsträckning få fortsätta den i skilda hänseenden betydelsefulla verksamhet

som sedan lång tid bedrivits därstädes. Jämväl beträffande de övriga laboratorierna

torde skäl tala för att låta dem handhava även andra uppgifter än

som styrelserna avsett. En förutsättning härför är emellertid att den veterinära

personalen kan anses lia förvärvat erforderlig kompetens för en sådan

vidgad verksamhet. Vid bedömande av laboratoriepersonalens kompetens

synes emellertid, åtminstone för den närmaste framtiden, hänsyn icke böra

tagas endast till de rent vetenskapliga meriterna utan även till den praktiska

erfarenhet och skicklighet vederbörande må ha förvärvat under tidigare

verksamhet. I detta sammanhang vill jag understryka styrelsernas uttalande

att det är av vikt att laboratorieföreståndarna vunnit god erfarenhet av det

egentliga sjukdomsbekämpandet så att nödvändig kontakt och samarbete med

djurägarna kan upprätthållas.

Som styrelserna framhållit torde de viktigaste nya uppgifterna för laboratorierna

avse bakteriologisk mjölkkontroll, köttkontroll och vattenkontroll

samt vissa undersökningar i samband med bekämpandet av smittsam

kastning och juverinflammationer hos nötkreatur. I likhet med vad som

framhållits i flera yttranden anser jag det vara önskvärt, att laboratorierna

snarast få övertaga en del av de laboratorieundersökningar som äro erforderliga

vid kastningsbekämpandet. En förutsättning för att detta viktiga

bekämpande skall få större omfattning torde nämligen vara, att det i viss

utsträckning decentraliseras och i så fall knytes till hushållningssällskapen.

Utöver nu berörda uppgifter torde även ifrågakomma undersökningar berörande

hästavelns område. Jag anser mig slutligen böra erinra örn de förslag

till vidgade uppgifter beträffande den bakteriologiska vattenkontrollen som

innefattas i den till årets riksdag framlagda propositionen nr 50.

Vid den utvidgning av laboratoriernas verksamhet som torde böra komma

att äga rum synes en omläggning av grunderna för statens bidrag till

den kliniska tuberkuloskontrollen erforderlig. Av skäl som styrelserna

anfört är det ej längre lämpligt att staten lämnar bidrag liksom nu för

halva den verkliga kostnaden för verksamheten. Det torde i stället böra

utgå ett enhetligt bidragsbelopp för varje till kontrollen anslutet djur. Med

hänsyn till sällskapens räkenskapsföring torde omläggningen icke kunna

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 152.

6

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

genomföras tidigare än att den första gången kommer att påverka utgifterna

för budgetåret 1942/43. Vid sådant förhållande torde ett ställningstagande

till styrelsernas förslag rörande direkta bidrag jämväl till laboratorierna

böra uppskjutas till statbehandlingen vid nästa års riksdag.

IX. Förslag rörande tuberkulosfria och skyddade områden.

Ämbetsverken.

En ytterligare utvidgning av de tuberkulos fria områdena skulle, enligt vad

styrelserna anfört, närmast avse Kronobergs, Kalmar och Blekinge län. Detta

spörsmål vore främst av ekonomisk natur. I nuvarande läge ha styrelserna

därför icke ansett sig böra föreslå en sådan utvidgning. Som ytterligare skäl

häremot talade också enligt styrelsernas uppfattning, att erfarenheter av utrensningen

i Norrland först borde vinnas. I denna del ha styrelserna vidare

anfört följande.

Erfarenheten har visat att inom de tuberkulosfria områdena kvarstått ett

icke ringa antal stora besättningar med reagerande djur. Härigenom ha statens

utgifter för slaktersättningar blivit enligt styrelsernas förmenande onödigt

höga. Då större besättningar genom att anordna isolerad ungdjursuppfödning

utan någon egentlig kostnad kunna överföras till tuberkulosfrihet,

synes det styrelserna oriktigt att kostnaderna för utrensning av tuberkulosen

i sådana besättningar helt bekostas av statsmedel i enlighet med de regler

som nu gälla för tuberkulosfria områden. Höjas pristilläggen för mjölk härrörande

från tuberkulosfria besättningar på sätt styrelserna förutsatt, böra

dessa utgöra en utomordentlig sporre framför allt för de större besättningarna

att nå fram till total frihet från tuberkulos. Det anförda talar enligt

styrelsernas uppfattning för att statsbidragsreglerna för tuberkulosfria områden

så till vida ändras, att inom områden som hädanefter hänföras till

tuberkulosfria slaktersättningarna vid första undersökning av större besättning,

som icke stått under statlig kontroll med tuberkulin, skulle kunna reduceras

väsentligt. Innan sådan åtgärd vidtages, torde emellertid ytterligare

erfarenhet av verksamheten inom de nuvarande tuberkulosfria områdena

böra avvaktas.

Enligt styrelsernas förslag skulle till skyddade områden hänföras:

av Värmlands län Älvdals härad, Rämens, Gåsborns, Nordmarks och

Färnebo socknar i Färnebo härad, Skillingmarks socken i Nordmarks härad,

Eda och Bogens socknar i Jösse härad samt Gräsmarks, Lysviks, Fryksände,

Lekvattnets, Östmarks och Vitsands socknar i Fryksdal härad ävensom

Filipstad,

av örebro län Hällefors, Hjulsjö och Ramsbergs socknar samt Nya

Kopparbergs härad,

av Västmanlands län Gamla Norbergs bergslag, Vagnsbro och Våla

härader samt Skinnskattebergs socken i Skinnskattebergs härad, Möklinta

socken i övertjurbo härad och Enåkers socken i Simtuna härad,

av Uppsala län Olands och Örbyhus härader ävensom Skuttunge socken

i Bälinge härad samt Björklinge och Viksta socknar i Norunda härad

ävensom

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

av Stockholms län Frösåkers och Närdinghundra härader, Väddö

och Häverö skeppslag, Lyhundra härad, Bro och Väte skeppslag, Frötuna

och Länna skeppslag samt Färentuna härad.

Till styrelserna lia i denna fråga inkommit en skrivelse av den 13 september

1940 från Västmanlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott,

vari utskottet -— under åberopande av utredning verkställd av sällskapets

tuberkuloskommitté och föreståndaren för dess tuberkulosavdelning — hemställt

att styrelserna måtte vidtaga åtgärder i syfte att vissa socknar i norra

delen av länet hänfördes till skyddat område. Den ringa förekomsten av nötkreaturstuberkulos

i dessa trakter syntes nämligen förvaltningsutskottet motivera

en dylik åtgärd.

Styrelserna lia i anledning av denna skrivelse och som motivering till berörda

förslag anfört följande.

Gentemot förvaltningsutskottets i Västmanlands län förslag kan givetvis

invändas, att det är olämpligt att vid bestämmande av skyddsområde frångå

Umsgränserna. Bestämmelserna torde i annat fall bliva svåra att upprätthålla.

Tuberkulosens utbredning följer emellertid icke alltid länsgränserna.

Då särskilda skäl därtill föranleda, synes det styrelserna därför rimligt att

i viss mån eftergiva på det krav man härutinnan velat uppställa. I detta

speciella fall förhåller det sig så att de sydligare delarna av länet äro i hög

grad tuberkulösa, medan sjukdomen är sällsynt i de nordligaste delarna.

Den föreslagna åtgärden skulle alltså vara väl ägnad att bidraga till att bevara

besättningarna i norra delarna av länet fria från sjukdomen. Ett ytterligare

skäl till åtgärden är att länet gränsar till tuberkulosfritt område. Förekomsten

av ett skyddat område skulle innebära ett betydligt ökat skydd

för det tuberkulosfria. Styrelserna anse alltså att goda skäl tala för ett bifall

till förvaltningsutskottets hemställan.

De skäl, som anförts för bildandet av ett skyddsområde i norra delarna

av Västmanlands län, äro i lika grad tillämpliga för norra delarna av Värmlands,

Örebro, Uppsala och Stockholms län. Därigenom torde kunna erhållas

ett sammanhängande skyddsområde från norska gränsen fram till norra

delen av Stockholms skärgård, hela området i norr gränsande mot tuberkulosfritt

område. I samråd med föreståndarna för tuberkulosavdelningarna i

dessa län ha styrelserna verkställt utredning i frågan. Styrelserna ha eftersträvat

att till skyddsområdet hänföra i första hand hela härad och där detta

icke låter sig göra socknar. Utöver delta skyddsområde tala starka skäl att

till ett särskilt skyddsområde hänföra en väl isolerad del av Stockholms

län, nämligen Mälaröarna (Färentuna härad), dit endast leder en landförbindelse.

Yttrandena.

Länsveterinären i Östergötlands län har ansett, att vissa bestämmelser för

skyddade områden rörande försäljning, transport och betesgång borde införas

såsom komplement till införselreglerna.

Enligt förvaltningsutskottet i Kalmar läns norra hushållningssällskaps område

borde gälla införselförbud för andra än tuberkulosfria svin till skyddade

och tuberkulosfria områden.

I några yttranden lia framställts vissa önskemål beträffande nya skyddade

områden.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

Departements
chefen.

Nuvarande regler rörande tuberkulosfria och skyddade områden torde i

huvudsak alltjämt böra gälla i oförändrat skick. Med hänsyn till vissa av de

av mig tillstyrkta nya bestämmelserna ha emellertid några mindre jämkningar,

huvudsakligen av redaktionell natur, vidtagits i förstnämnda regler.

Jag har alltså icke, som i några yttranden föreslagits, ansett mig böra härutinnan

föreslå ändringar av principiell natur. Något behov av särskilda föreskrifter

rörande försäljning och förflyttning av nötkreatur inom skyddade

områden föreligger enligt mitt förmenande icke, därest de av mig tillstyrkta

bestämmelserna i sådant avseende beträffande de icke tuberkulosfria områdena

och alltså jämväl för de skyddade genomföras. Skäl torde visserligen,

som förvaltningsutskottet i Kalmar läns norra hushållningssällskaps område

anfört, tala för att föreskriva införselförbud för andra än tuberkulosfria svin

till skyddade och tuberkulosfria områden. Emellertid torde det med hänsyn

till bland annat frågans outredda läge icke vara lämpligt att nu genomföra en

regel i sådant syfte. Jag förutsätter dock att medicinalstyrelsen har sin uppmärksamhet

riktad på detta spörsmål och, när så anses erforderligt, påkallar

vidtagandet av lämpliga åtgärder.

Spörsmålet om ifrågasatt utsträckning av de skyddade områdena torde

jag få underställa Kungl. Maj:ts prövning sedan riksdagen behandlat förevarande

förslag.

X. Förslag rörande bekämpandet av tuberkulos hos vissa andra

djur än nötkreatur.

Gällande bestämmelser.

För tuberkulosfria områden gäller, att i samband med undersökning med

tuberkulin av nötkreatur, andra i samma ladugård inhysta husdjur utom

fjäderfän skola, när veterinär därtill finner anledning, underkastas enahanda

undersökning. Djur, som vid sådan undersökning reagerar eller hos vilket

tuberkulos på annat sätt påvisas, skall antingen avlägsnas ur ladugården och

hållas väl avskilt från nötkreatur eller ock nedslaktas inom femton dagar

efter undersökningens avslutande. Medicinalstyrelsen har i tillämpningsbestämmelser

föreskrivit att, om veterinär misstänker att i nötkreatursbesättning

påträffad tuberkulos kan härröra från andra husdjur än nötkreatur,

dessa djur skola undersökas med tuberkulin. Fjäderfän, som i tuberkulosfritt

område hållas i ladugård, skola vara innestängda i särskilt rum. Enligt

av medicinalstyrelsen utfärdade närmare bestämmelser skall sådant rum, där

det icke är helt avskilt från ladugården i övrigt genom tät vägg, avskiljas

genom dylik vägg till en höjd av åtminstone tjugu centimeter över djurens

sittpinnar samt däröver genom hönsnät eller liknande anordning. Rummet

bör icke genom dörr stå i förbindelse med ladugården i övrigt.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 152.

85

Ämbetsverken.

Styrelserna ha föreslagit, att medicinalstyrelsen skulle meddelas befogenhet

att, då skäl därtill föranleda, tillhandahålla tuberkulin, erforderligt för

undersökning av svinbesättning, utan ersättning samt att utfärda närmare

regler rörande de villkor som borde vara uppfyllda för att ett svin skulle få

betecknas som tuberkulosfritt.

Såsom motivering till dessa förslag lia styrelserna yttrat.

Självfallet har varje åtgärd till utrotande av tuberkulosen hos andra husdjur

än nötkreatur betydelse jämväl för dessa. Sjukdomens utbredning hos

andra djur är emellertid hittills ganska outredd. Att härutinnan för närvarande

införa mera rigorösa bestämmelser torde därför icke vara lämpligt.

I fråga om besättningar anslutna till den statliga kontrollen med tuberkulin

kunde starkt ifrågasättas örn icke liknande bestämmelser som nu gälla för

tuberkulosfria områden borde införas. Då någon egentlig erfarenhet av bestämmelsernas

tillämpning inom de tuberkulosfria områdena ännu icke vunnits,

torde emellertid försiktigheten bjuda att åtminstone icke tillsvidare vidtaga

en sådan åtgärd.

Med hänsyn till tuberkulosbekämpandets uppenbara betydelse finna styrelserna

det skäligt, att de frivilliga åtgärder som härutinnan vidtagas gentemot

sjukdomen hos svin erhåller någon uppmuntran från det allmännas sida.

Én mycket blygsam sådan uppmuntran skulle vara att staten ställde för undersökningar

av svin erforderligt tuberkulin gratis till förfogande. Enär kostnaderna

härför äro helt obetydliga, få styrelserna föreslå, att medicinalstyrelsen

meddelas befogenhet att, då skäl därtill föranleda, tillhandahålla tuberkulin,

erforderligt för undersökning av svinbesättning, utan ersättning.

Inom några svinavelsföreningar lia på frivillighetens väg vidtagits erkännansvärda

åtgärder för att utrota tuberkulosen. Vid försäljning av reaktionsfria

djur ha emellertid vissa svårigheter uppkommit att erhålla köparnas

förtroende för lämnade uppgifter om tuberkulos frihet. Bristen på bestämmelser

ha gjort det vanskligt att avgöra när ett djur bör få betecknas som

tuberkulosfritt. På grund av det nu anförda få styrelserna föreslå, att medicinalstyrelsen

må äga utfärda erforderliga bestämmelser härutinnan.

Yttrandena.

Styrelsernas förslag rörande undersökning av svin med tuberkulin har icke

föranlett någon erinran i yttrandena.

Veterinärhögskolans lärarkollegium har föreslagit införande av ett stadgande

av innebörd att, när veterinär vid köttbesiktning eller eljest påvisade

tuberkulos hos svin inom tuberkulosfritt område, han skulle vara skyldig all

därom göra anmälan till medicinalstyrelsen.

Som styrelserna anfört har varje åtgärd till utrotande av tuberkulosen hos Departementsandra

husdjur än nötkreatur betydelse jämväl för dessa. Styrelsernas för- chefenslag,

alt medicinalstyrelsen skall äga befogenhet att, då skäl därtill föranleda,

tillhandahålla tuberkulin, erforderligt för undersökning av svinbesättning,

utan ersättning, anser jag mig därför kunna biträda. Kostnaderna härför

torde bliva obetydliga.

Det av veterinärhögskolans lärarkollegium framförda förslaget att inom

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

tuberkulosfritt område föreskriva anmälningsskyldighet för veterinär beträffande

påträffad tuberkulos hos svin torde sakna betydelse, örn icke samtidigt

infördes bestämmelser om ett ordnat bekämpande av sjukdomen jämväl hos

dessa djur. Då jag åtminstone icke för närvarande anser mig böra föreslå

åtgärder i sådant syfte, finner jag mig ej böra förorda lärarkollegiets förslag.

XI. Statsanslag.

Riksdagen har från och med år 1898 varje år beviljat anslag till förekommande

och hämmande av tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen.

Storleken av för ändamålet beviljade anslag, som haft karaktär av förslagsanslag,

och de verkliga statsutgifterna från och med budgetåret 1934/35

framgå av följande tabell:

Tabell IV. Statsanslag till bekämpande av tuberkulos

hos nötkreatur.

Budgetår

Beviljat

förslagsanslag

Verkliga

utgifter

1934/35

300,000

316,533: 82

1935/36

275,000

—

439,912: 74

1936/37

400,000

—

843,913:11

1937/38

500,000

—

1,615,462: 65

1938/39

1,500,000

—

1,767,254: 84

1939/40

2,000,000

—

2,047,430: 49

1940/41

1,700,000

—

De verkliga statsutgifterna för bekämpandet av tuberkulos hos nötkreatur

under budgetåret 1939/40 uppgingo till 2,047,430: 49. Utgifterna fördela sig

i runda tal på följande sätt.

I. Den kliniska tuberkuloskontrollen

(cirka 250,000 djur):

1. Statsbidrag till hushållningssällskapen

.................... kronor 574,000

2. Ersättning för nedslaktade nötkreatur

.................... » 511,000

II. Tuberkulinkontrollen ...........................

III. Understöd till mindre besättningar ...............

IV. Bekämpande av juver- och könstuberkulos ........

V. Diverse utgifter:

Slaktmärken .................. kronor 500

Tuberkulin samt vissa undersökningar

..................... » 19,500

kronor 1,085,000

» 846,000

» 12,000

» 84,000

» 20,000

Summa kronor 2,047,000.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 152.

87

I skrivelse den 31 augusti 1940 har medicinalstyrelsen för budgetåret

1941/42 för ifrågavarande ändamål äskat ett belopp av 1,850,000 kronor.

Detta belopp torde fördela sig sålunda.

I. Den kliniska tuberkuloskontrollen

(cirka 225,000 djur):

1. Statsbidrag till hushållningssällskapen

.................... kronor 550,000

2. Ersättning för nedslaktade nötkreatur

.................... » 450,000 kronor 1,000,000

II. Tuberkulinkontrollen (cirka 970,000

djur):

1. Kontrollundersökningar inom

skyddade områden (cirka 370,000

djur) ...................... »

125,000

2. Kontrollundersökningar inom

övriga områden (cirka 600,000

djur) ...................... »

450,000

3. Undersökningar av nyanslutna

besättningar ................ »

75,000

650,000

lil. Åtgärder inom tuberkulosfria områden:

1. Kontrollundersökningar ...... »

65,000

2. Ersättning för utslagna djur . . »

40,000 »

105,000

IV. Understöd till mindre besättningar ........

........ »

15,000

V. Bekämpande av juver- och könstuberkulos

........ »

80,000

Summa kronor

1,850,000.

Ämbetsverken.

Styrelserna ha rörande anslagsbehovet för budgetåret 1941/42 m. m. anfört

följande.

Den omläggning av finansieringen av den kliniska tuberkuloskontrollen

styrelserna ansett sig böra föreslå torde lämpligen icke böra genomföras

förrän tidigast den 1 januari 1942. De flesta sällskapens räkenskaper äro

nämligen förda för kalenderår. Statsbidragen för nu påbörjade verksamhetsår

1941 torde utbetalas omkring den 1 mars 1942 och alltså helt belasta

budgetåret 1941/42. Omläggningen skulle alltså först påverka budgetåret

1942/43. Anslaget till sällskapens laboratorier synes med hänsyn härtill ej

böra utgå förrän från och med sistnämnda budgetår. För nästa budgetår

lärer därför böra räknas med oförändrade bidragsgrunder i fråga örn hushållningssällskapen.

Då anslutningen till den kliniska kontrollen under

verksamhetsåret torde kunna beräknas omfatta 225,000 djur med en kostnad

för djur av i medeltal 2 kronor 15 öre, skulle statsbidragen till sällskapen

uppgå till i runt tal 500,000 kronor.

Ersättning för nedslaktade smittfarliga djur i besättningar anslutna till

klinisk tuberkuloskontroll torde hädanefter böra utgå med fasta belopp liksom

vid nedslaktning av tuberkulösa djur inom tuberkulosfria områden.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Majlis proposition nr 152

Genomsnittsersättningen för ifrågavarande smitifarliga djur uppgår för närvarande

till 45 kronor. En viss sänkning av dessa ersättningar synas styrelserna

kunna genomföras i synnerhet om pristilläggen för mjölk, härrörande

från besättningar anslutna till klinisk tuberkuloskontroll, höjas på

sätt styrelserna föreslagit. Slaktersättningarna torde i allmänhet böra utgå

med 40 kronor. Vid totalkassation lärer en ersättning örn 20 kronor vara

tillfyllest. Ilar djurägaren anordnat isolerad ungdjursuppfödning, synes med

hänsyn till kostnaderna härför ersättning böra utgå med 60 kronor för nedslaktat

djur. Dessa nya regler torde kunna genomföras från och med den

1 juli 1941, varigenom föreslagna besparing — i runt tal 10 procent —

skulle inverka på utgifterna under nästa budgetår. Under hänsynstagande

härtill torde slaktersättningarna kunna beräknas till 350,000 kronor.

Med hänsyn till reduktion av besättningarna lärer en viss minskning i utgifterna

för kontrollundersökningar av besättningar anslutna till tuberkulinkontrollen

i förhållande till tidigare beräkningar kunna emotses. Ett genomförande

av styrelsernas förslag beträffande tuberkulinkontrollen skulle

jämväl medföra vissa besparingar i bekämpandet. Sammanlagt torde minskningarna

i utgifterna för denna kontrollform kunna beräknas till 75,000

kronor.

För åtgärder inom tuberkulosfria områden torde komma att erfordras

tidigare föreslagna 105,000 kronor.

Enligt styrelsernas förslag skulle årligen för utrensning av tuberkulos

inom mindre besättningar ställas vissa belopp till hushållningssällskapens

förfogande. Med hänsyn till det finansiella läget anse sig styrelserna för

detta ändamål beträffande nästa budgetår icke böra föreslå högre belopp

än 200,000 kronor. I ett annat läge bör detta belopp sättas avsevärt högre.

Beträffande juver- och könstuberkulos torde ersättningarna för nedslaktade

djur hädanefter — i likhet med övriga motsvarande ersättningar —

böra utgå med fasta belopp. Genomsnittsersättningen för djur, nedslaktade

för juver- eller könstuberkulos, uppgår för närvarande till omkring 80 kronor.

Dessa djur torde få anses såsom i hög grad mindervärdiga. I bästa

fall kunna de utnyttjas under en mjölkperiod. Djur behäftade med livmodertuberkulos

kunna nämligen icke ånyo bliva dräktiga. Tuberkulos i

juvret medför ganska snart att djuret ej lämnar mjölk. Den förlust, en utslagning

av ett dylikt djur medför, motsvarar därför närmast kostnaderna

under ett år för nyrekrytering av ett djur. Enligt verkställda beräkningar

anses dessa kostnader uppgå till icke fullt 40 kronor. Ersättningen synes,

då djurägaren får utnyttja köttet, skäligen böra bestämmas till detta belopp.

Statens kostnader för bekämpande av juver- och könstuberkulos torde

vid sådant förhållande icke behöva beräknas till högre än hälften av tidigare

upptaget belopp eller till 40,000 kronor.

Anslagsbehovet för budgetåret 1941/42 skulle enligt styrelsernas beräkningar

fördela sig sålunda.

I. Den kliniska tuberkuloskontrollen

(cirka 225,000 djur):

I. Statsbidrag till hushållningssäll
-

skapen .................... kronor 500,000

2. Ersättningar för nedslaktade

nötkreatur .................. » 350,000 kronor 850,000

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

89

II. Tuberkulinkontrollen (cirka 900,000

djur):

1. Kontrollundersökningar inom

skyddade områden............ kronor 100,000

2. Kontrollundersökningar inom

övriga områden.............. » 400,000

3. Undersökningar av nyanslutna

besättningar ................ » 75,000 kronor^ 575,000

III. Åtgärder inom tuberkulosfria områ
den

(cirka 600,000 djur):

1. Kontrollundersökningar ...... » 65,000

2. Ersättning för nedslaktade djur » 40,000 » 105,000

IV. Utrensning av tuberkulos inom mindre besättningar » 200,000

V. Bekämpande av juver- och könstuberkulos ........ » 40,000

Summa kronor 1,770,000.

Styrelserna ha föreslagit att förslagsanslaget Förekommande och hämmande

av smittsamma husdjurssjukdomar: Åtgärder mot tuberkulos hos nötkreaturen

för budgetåret 1941/42 skulle upptagas med ett belopp av 1,800,000

kronor. Därest en reducering av detta belopp visar sig erforderlig, ha styrelserna

med hänsyn till önskvärdheten att i första hand sådana åtgärder

vidtoges som vore nödvändiga för att bevara vunna framsteg i tuberkulosbekämpandet,

ansett att nedskärningen borde avse utrensningen av tuberkulos

inom mindre besättningar.

Från och med budgetåret 1942/43 torde statsbidragen till hushållningssällskapen

enligt styrelsernas mening kunna nedsättas med i runt tal 100,000

kronor. Som ett särskilt anslag å riksstaten skulle då upptagas Understöd

åt hushållningssällskapens veterinärbakteriologiska laboratorier med (12 X

8,000 =) 96,000 kronor.

Yttrandena.

Styrelsernas förslag rörande ändrade grunder för slaktersättning

ha i allmänhet icke föranlett några erinringar i de avgivna yttrandena.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län har emellertid funnit det beklagligt att, då

man önskade stimulera djurägarna till fortsatta och mer intensiva åtgärder,

en sänkning av utgående statsbidrag samtidigt föresloges.

Förvaltningsutskottet i Stockholms län och stad bar ifrågasatt, huruvida

ersättning överhuvud taget borde utgå för vid besiktning helkasserat djur

vilkets värde ju vore ringa. Däremot syntes en höjning av ersättningen för

smittfarligt djur från besättning där isolerad ungdjursavdelning anordnats

önskvärd, särskilt med hänsyn till en dylik besättnings minskade mjölkinkomster

under övergångsperioden, varigenom förlusten av djur bleve betydligt

mera kännbar.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

Departements
chefen.

Enligt förvaltningsutskottet i Kalmar läns norra hushållningssällskaps område

vöre det tvivelaktigt, om ersättning borde utgå för med juver- och livmodertuberkulos

behäftade djur. Dylika djur hade nämligen intet avelsvärde.

Vidare kunde ett sådant oegentligt förhållande uppkomma, att en djurägare

som anslöte sig till kliniskt tuherkulosbekämpande vid första undersökningen

finge djur utslagna för vilka ingen ersättning erhölles, under det

att hans granne, som icke vidtoge några åtgärder, finge ersättning för på

grund av juvertuberkulos nedslaktade djur. Länsveterinären i Uppsala län

har däremot förordat högre ersättning för djur nedslaktade på grund av juver-

eller livmodertuberkulos.

Beträffande anslaget för utrensning av tuberkulos i

mindre besättningar har i flera yttranden påyrkats högre medelsanvisning

än styrelserna föreslagit.

Styrelsernas förslag till ändrade grunder för ersättning av djur, som nedslaktats

på grund av juver- eller könstuberkulos eller vid den kliniska kontrollen

påvisad tuberkulos i smittfarlig form, kan jag så tillvida tillstyrka,

att ersättningarna hädanefter böra utgå med fasta belopp och alltså icke

efter djurens slaktvikt. Härjämte ha styrelserna föreslagit en viss minskning

i ersättningarna.

Beträffande ersättning för djur, som utslås på grund av juver- eller könstuberkulos,

synes en viss reducering motiverad. Emellertid kan jag därvidlag

icke tillstyrka en så avsevärd minskning som styrelserna föreslagit eller från

i genomsnitt 80 till 40 kronor. Enligt min uppfattning bör ersättning för nedslaktat

djur utgå med 50 kronor eller, örn det helt kasseras vid besiktningen,

med 20 kronor.

Att i nuvarande läge minska ersättningarna för djur, som nedslaktas vid

den kliniska tuberkuloskontrollen, torde i viss mån kunna äventyra anslutningen

till kontrollen. Den av styrelserna förordade reduktionen från i genomsnitt

45 till 40 kronor har särskilt motiverats med en höjning av pristilllägget

å mjölk från kliniskt anslutna besättningar. Då jag för närvarande ej

anser mig böra tillstyrka en sådan höjning, kan jag ej biträda förslaget om

nedsatt slaktersättning. Denna ersättning synes mig skäligen böra utgå med

samma belopp som för djur med juver- och könstuberkulos. I motsats till

styrelserna finner jag ej tillräckliga skäl föreligga att bestämma särskild

högre slaktersättning där isolerad ungdjursuppfödning anordnats. Då åtgärder

i sådant avseende enligt de föreslagna reglerna måste företagas när förutsättningar

därför finnas, synes någon skillnad i slaktersättningama vid den

kliniska tuberkuloskor?trollen i olika fall icke längre befogad.

I likhet med vad styrelserna föreslagit anser jag att för nästa budgetår

medel böra ställas till vissa hushållningssällskaps förfogande att användas

för utrensning av tuberkulos i mindre nötkreatursbesättningar. Även jag vill

förorda att Kungl. Maj:t för detta ändamål bemyndigas att av ifrågavarande

anslag disponera ett belopp av 200,000 kronor. Det torde sedermera, därest

riksdagen icke har något att erinra mot förslaget, få ankomma på Kungl.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 152. 01

Majit att meddela beslut om medlens fördelning mellan olika hushållningssällskap.

Som jag förut framhållit torde den föreslagna ändringen i grunderna för

bidrag till hushållningssällskap för anordnande av klinisk tuberkuloskontroll

icke inverka på anslaget för nästa budgetår.

Styrelsernas anslagsberäkningar föranleda i stort sett icke någon erinran

från min sida. De av mig förordade ändringarna i grunderna för slaktersättningarna,

vilka innebära delvis ökade, delvis minskade anslagsbehov, torde

knappast inverka på anslagets slutsumma. Med hänsyn bland annat till den

omfattande utslagning av tuberkulösa nötkreatur, som ägt rum under innevarande

budgetår delvis på grund av statens direkta stöd, torde med sannolikhet

kunna förväntas, att nyanslutningen till bekämpandet under nästa

budgetår kommer att äga rum i mindre omfattning än under de senaste åren.

Utgifterna torde därför kunna hållas inom den förut angivna anslagssumman

1,700,000 kronor.

I enlighet med de av mig i det föregående förordade bestämmelserna ha

inom jordbruksdepartementet utarbetats förslag till dels förordning angående

bekämpandet av tuberkulos hos nötkreatur dels ock kungörelse angående

frivilligt bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur. Förslaget till förordning

torde böra underställas riksdagen för antagande. För att riksdagen må bliva

i tillfälle att i så stor utsträckning som möjligt överblicka den nu förordade

frågan torde förslaget till kungörelse böra såsom bilaga fogas till protokollet.

Jag har för avsikt att framdeles, sedan riksdagen behandlat förevarande

förslag, ånyo för Kungl. Majit anmäla frågan örn utfärdande av därav betingade

författningar.

Under åberopande av vad jag anfört hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen att

dels antaga det inom departementet utarbetade förslaget

till förordning angående bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur,

dels ock till Förekommande och hämmande av smittsamma

husdjurssjukdomar: Åtgärder mot tuberkulos hos nötkreaturen

för budgetåret 1941/42 under nionde huvudtiteln

anvisa ett förslagsanslag av ............ kronor 1,700,000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt

förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga

tili detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Benno Gårdsten.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

Bilaga.

Förslag

till

kungörelse angående frivilligt bekämpande av tuberkulos hos

nötkreatur.

Härigenom förordnas som följer:

1 kap. Inledande bestämmelser.

1 §•

Under iakttagande av i denna kungörelse upptagna bestämmelser och

villkor må statsbidrag utgå dels till undersökning med tuberkulin av nötkreatursbesättning

eller del därav som ställts eller avses skola ställas under

statlig kontroll med tuberkulin, dels ock till klinisk tuberkuloskontroll av

nötkreatursbesättning.

I mån av tillgång å därför anvisade medel må statsbidrag i enlighet

med de i 4 kap. här nedan intagna föreskrifterna utgå för utrensning av

tuberkulos i mindre nötkreatursbesättningar.

Statsbidrag enligt denna kungörelse utgår icke inom område, som genom

beslut av Kungl. Maj :t med stöd av 1 § förordningen angående bekämpande

av tuberkulos hos nötkreatur hänförts till tuberkulosfritt område.

2 kap. Statlig kontroll med tuberkulin.

2 §•

Nötkreatursbesättning eller fullständigt isolerad del därav skall anses stå

under statlig kontroll med tuberkulin under förutsättning

dels att undersökning med tuberkulin av besättningen i dess helhet eller

den isolerade delen av besättningen företagits och i fortsättningen företages

på de tider medicinalstyrelsen bestämmer,

dels att djur, som vid sådan undersökning visat reaktion, avskiljes från

den övriga besättningen eller den isolerade delen därav senast femton dagar

efter undersökningen,

dels att ladugården smittrenas i överensstämmelse med anvisningar utfärdade

av medicinalstyrelsen minst en gång årligen samt därjämte omedelbart

efter det tuberkulösa djur avlägsnats från besättningen, samt

dels att nötkreatur som utifrån införlivas med besättningen må överlåtas

under beteckningen tuberkulosfritt.

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. May.ts proposition nr 152.

3 §.

Djurägare som önskar ställa sin nötkreatursbesättning eller del därav under

statlig kontroll med tuberkulin har att därom göra framställning hos

veterinär, som det åligger att med eget yttrande vidarebefordra framställningen

till medicinalstyrelsen.

Medicinalstyrelsen må medgiva, att på statens bekostnad företages en

första undersökning med tuberkulin av nötkreatursbesättning i dess helhet

eller del därav under förutsättning att djurägaren förbundit sig att med

hänsyn till undersökningens resultat ställa besättningen antingen under statlig

kontroll med tuberkulin eller under klinisk tuberkuloskontroll.

4 §.

Av medicinalstyrelsen föreskrivna förnyade undersökningar med tuberkulin

(kontrollundersökningar) av nötkreatursbesättning eller del därav bekostas

av statsmedel under förutsättning att djurägaren vidtagit i 2 § för

statlig kontroll med tuberkulin stadgade åtgärder.

5 §.

Tuberkulin, erforderligt för undersökning av nötkreatursbesättning eller

del därav, må, om skäl därtill föreligga, utan ersättning tillhandahållas för

undersökning som bekostas av djurägaren. Framställning härom skall göras

hos medicinalstyrelsen genom veterinär.

6 §•

Nötkreatur, som vid undersökning med tuberkulin reagerat eller eljest

visat tecken på tuberkulos, skall, i enlighet med vad som är särskilt stadgat,

förses med märke, tuberkulosmärke, av utseende som medicinalstyrelsen

bestämmer.

Inträffar vid kontrollundersökning reaktion i större omfattning, må medicinalstyrelsen

förordna därtill lämpad veterinär att verkställa närmare

utredning rörande tuberkulosförhållandena i besättningen samt i samband

därmed i erforderlig utsträckning vidtaga klinisk undersökning av djuren.

Giver sådan undersökning anledning till antagande att djur är behäftat med

tuberkulos i smittfarlig form, skall djuret avskiljas från övriga djur i besättningen

och bakteriologisk undersökning verkställas på sätt i 13 § tredje

stycket sägs. Smittfarligt djur skall nedslaktas inom femton dagar efter

det djurägaren erhållit kännedom örn undersökningens resultat. För utrönande

av anledningen till inträffad reaktion må veterinären, där skäl därtill

föranleda, för obduktion låta nedslakta erforderligt antal djur. För nedslaktat

djur må djurägaren erhålla ersättning under villkor och med belopp

som angivas i 17 §.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

7 §•

Underlåter djurägare att ställa sig till efterrättelse de i denna kungörelse

intagna eller med stöd av densamma utfärdade bestämmelser för statlig

kontroll med tuberkulin, må medicinalstyrelsen utesluta hans nötkreatursbesättning

från kontrollen.

Djurägare som underlåter att fullgöra förpliktelse enligt 3 § andra stycket

skall ersätta statsverket dess kostnader för tuberkulinundersökning av

nötkreatursbesättningen.

8 §.

önskar djurägare, vilkens nötkreatursbesättning uteslutits från den statliga

kontrollen med tuberkulin, ånyo ansluta besättningen till sådan kontroll,

åligger det honom att själv bekosta en undersökning med tuberkulin av

besättningen.

9 §•

Det åligger medicinalstyrelsen att föra förteckning över nötkreatursbesättningar,

som äro anslutna till statlig kontroll med tuberkulin, att övervaka

att djurägare fullgör sina skyldigheter enligt detta kapitel samt att

vidtaga åtgärder för indrivande av belopp, som djurägaren enligt vad som

stadgats i 7 § andra stycket kan bliva skyldig utgiva till statsverket.

Förteckning som i första stycket sägs skall dessutom för varje hushållningssällskaps

område föras av hushållningssällskapet eller, där hushållningssällskapet

icke anordnar klinisk tuberkuloskontroll, av länsveterinären.

3 kap. Klinisk tuberkuloskontroll.

10 §.

Nötkreatursbesättning skall anses stå under klinisk tuberkuloskontroll under

förutsättning

dels att klinisk undersökning och därav föranledd bakteriologisk undersökning

av besättningen företagits och i fortsättningen företagas i enlighet

med 13 §,

dels att djur, som vid klinisk-bakteriologisk undersökning befunnits

behäftade med tuberkulos i smittfarlig form, nedslaktas senast femton

dagar efter det djurägaren erhållit kännedom örn undersökningens resultat,

dels att ladugården smittrenas minst en gång årligen i överensstämmelse

med anvisningar utfärdade av medicinalstyrelsen, samt

dels att nötkreatur som utifrån införlivas med besättningen godkänts av

den som anordnar kontrollen.

11 §•

Klinisk tuberkuloskontroll anordnas av hushållningssällskap samt inom

område, där hushållningssällskapet icke anordnar sådan kontroll, av medicinalstyrelsen.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

95

Veterinär, som av hushållningssällskap anlitas för undersökningar som i

13 § avses, skall vara därtill godkänd av medicinalstyrelsen.

12 §.

Djurägare som önskar ansluta sin nötkreatursbesättning till klinisk tuberkuloskontroll

skall avgiva förbindelse till den som anordnar sådan kontroll

att under minst två år bekämpa tuberkulos i smittfarlig form inom

besättningen i enlighet med bestämmelserna i 13 § samt därutöver vidtaga

de åtgärder för tuberkulosens utrotande i besättningen, som med hänsyn

till omständigheterna skäligen böra vidtagas av honom, ävensom gälda för

undersökningar av djuren fastställd avgift.

I förbindelsen skall tillika vara intaget förbehåll därom att, därest förbindelsen

icke uppsäges ett år före utgången av dess giltighetstid, förlängning

på ett år skall anses hava kommit till stånd. Visas, att besättning som

avses i förbindelsen är fri från tuberkulos, upphör förbindelsen att gälla,

oaktat densamma icke vederbörligen uppsagts.

13 §.

Inom nötkreatursbesättning som står under klinisk tuberkuloskontroll

skola samtliga djur över två års ålder underkastas klinisk undersökning rörande

förekomsten av tuberkulos i smittfarlig form med de tidsintervaller,

som med hänsyn till tuberkulosens effektiva bekämpande finnas påkallade.

Från sådan besättning skall så ofta som med hänsyn till tuberkulosens

effektiva bekämpande finnes påkallat, dock minst en gång om året, tagas

prov av samlingsmjölk, vilket prov skall underkastas bakteriologisk undersökning

rörande förekomsten av tuberkelbakterier.

Giver undersökning som i första stycket avses anledning till antagande,

att djur är behäftat med tuberkulos i smittfarlig form, skall djuret förses

med särskilt av medicinalstyrelsen fastställt märke, kontrollmårke, och prov

från djuret bakteriologiskt undersökas vid statens veterinärbakteriologiska

anstalt eller veterinärbakteriologiskt laboratorium, som medicinalstyrelsen

godkänner. Finnes vid den bakteriologiska undersökningen tuberkulos i smittfarlig

form föreligga, skall djuret nedslaktas inom femton dagar efter det

djurägaren erhållit kännedom om undersökningens resultat. Då särskilda skäl

därtill föranleda, må medicinalstyrelsen medgiva anstånd med nedslaktningen

av djur under högst sex månader.

I samband med undersökning som i första stycket sägs skola de till besättningen

hörande ungdjuren, i den omfattning den veterinära ledaren av kontrollen

bestämmer, undersökas med tuberkulin. Sådant tuberkulin tillhandahålles

utan ersättning genom medicinalstyrelsens försorg.

14 §.

Underlåter djurägare att ställa sig till efterrättelse de i denna kungörelse

eller med stöd av densamma utfärdade bestämmelser för klinisk tuberkuloskontroll

eller vidtager han icke de åtgärder för tuberkulosens utrotande i

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

hans nötkreatursbesättning, som skäligen böra vidtagas av honom, må den

som anordnar kontrollen eller medicinalstyrelsen utesluta besättningen från

kontrollen.

Bryter djurägare mot föreskrifterna i 13 §, skall han vara skyldig att omedelbart

utgiva två års avgifter enligt den i 12 § omförmälda förbindelsen.

Förbehåll örn vad sålunda stadgats skall göras i förbindelsen.

15 §.

Det ankommer på den som anordnar klinisk tuberkuloskontroll att föra

förteckning över nötkreatursbesättningar, som äro anslutna till sådan kontroll,

att enligt anvisningar utfärdade av medicinalstyrelsen föra anteckningar

rörande vid köttbesiktning påträffad tuberkulos samt att övervaka att djurägare

fullgör sina skyldigheter med avseende å kontrollen.

16 §.

Hushållningssällskap som anordnar klinisk tuberkuloskontroll i enlighet

med denna kungörelse må årligen erhålla statsbidrag för varje anslutet djur

med visst av Kungl. Maj:t bestämt belopp. Statsbidrag beviljas av medicinalstyrelsen

efter därom gjord ansökan.

Det ankommer på den som anordnar klinisk tuberkuloskontroll att årligen

fastställa de avgifter som skola erläggas av djurägarna. Sådant beslut av hushållningssällskap

skall underställas medicinalstyrelsen för godkännande.

17 §.

1 mom. För nötkreatur som nedslaktas på grund av att tuberkulos i

smittfarlig form upptäckts vid andra eller därefter följande klinisk-bakteriologisk

undersökning, sedan nötkreatursbesättning anslutits till klinisk tuberkuloskontroll,

må djurägaren kunna erhålla ersättning med femtio kronor

eller, om djuret helt kasseras på grund av tuberkulos, med tjugu kronor, allt

under förutsättning att djuret nedslaktats inom femton dagar efter det djurägaren

erhållit kännedom örn undersökningens resultat samt att nedslaktningen

ägt rum antingen å offentligt slakthus eller å kontrollslakteri eller i

närvaro och under kontroll av veterinär förordnad av medicinalstyrelsen. Har

nötkreatur nedslaktats senare än som nyss sagts, må ersättning likväl utgå,

om dröjsmålet med nedslaktningen föranletts av omständigheter över vilka

djurägaren icke råder. Djurägare må förfoga över kött av nedslaktat djur i

den mån det ej strider mot eljest meddelade bestämmelser.

2 mom. Tillhör nötkreatur som nedslaktas på grund av tuberkulos i

smittfarlig form besättning, som omedelbart före anslutningen till klinisk

tuberkuloskontroll stått under statlig kontroll med tuberkulin, må ersättning

som i 1 mom. sägs utgå jämväl om nedslaktningen föranletts av första kliniskbakteriologiska

undersökning efter anslutningen till den kliniska tuberkuloskontrollen.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

97

3 mom. Ersättning som i denna paragraf sägs utbetalas av medicinalstyrelsen.

4 mom. Det åligger veterinär vilken närvarit vid nedslaktning som avses

i denna paragraf att omedelbart därefter till medicinalstyrelsen översända

rapport enligt av styrelsen fastställt formulär.

4 kap. Statsbidrag för utrensning av tuberkulos inom mindre

nötkreatursbesättningar.

18 §.

I samband med utrensning av tuberkulos inom mindre nötkreatursbesättningar

må hushållningssällskap, som Kungl. Maj:t bestämmer, i mån av tillgång

å därtill anvisade medel bevilja statsbidrag för anskaffning av tuberkulosfria

nötkreatur under villkor som angivas i 19 och 20 §§. Statsbidrag

må ej utgå med högre belopp än etthundra kronor för varje jämlikt 19 §

nedslaktat djur eller örn djuret är under ett års ålder med femtio kronor för

varje sådant djur och ej heller med mera än sammanlagt femhundra kronor

till en och samma djurägare.

19 §.

Statsbidrag som i 18 § avses må utgå under villkor

1) att samtliga tuberkulösa nötkreatur i besättningen nedslaktas;

2) att djurägaren genom egen uppfödning eller genom inköp anskaffar det

antal nya djur hushållningssällskapet bestämmer;

3) att djur som utifrån anskaffas må överlåtas under beteckningen tuberkulosfritt;
4)

att den ladugård, där nyanskaffade djur insättas, smittrenats i enlighet

med anvisningar utfärdade av medicinalstyrelsen; samt

5) att djurägaren skriftligen förbinder sig att ställa sin nötkreatursbesättning

under statlig kontroll med tuberkulin samt att, där hushållningssällskapet

så föreskriver, ansluta densamma till kontrollförening (fullständig eller

ofullständig kontroll eller kontroll genom provmjölkningsring).

20 §.

Utbetalning av statsbidrag må, där djurägaren jämlikt 19 § 2) har att anskaffa

nya djur, ej äga rum förrän sådan nyanskaffning skett; hushållningssällskapet

dock obetaget att, då nyanskaffning sker vid olika tillfällen, vid

varje tillfälle av statsbidraget utbetala den del som kan anses belöpa å antalet

då nyanskaffade djur.

21 §.

Uraktlåter djurägare, som jämlikt 20 § delvis uppburit honom tillerkänt

statsbidrag, att inom tid hushållningssällskapet må hava bestämt nyanskaffa

föreskrivet antal djur, vare han skyldig att återbära uppburet bidragsbelopp,

Bihanfitill riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 152.

7

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

där ej sällskapet med hänsyn till omständigheterna finner skäl medgiva

anstånd med nyanskaffning av ytterligare djur eller eftergiva kravet på

sådan anskaffning.

Underlåter djurägare att fullgöra vad som stadgas i 19 § 5), skall han

vara skyldig att till statsverket återbetala enligt denna kungörelse uppburna

statsbidrag. Förbehåll därom skall göras i den i 19 § 5) omförmälda förbindelsen.

Det ankommer på hushållningssällskapet att övervaka, att djurägare fullgör

sina förpliktelser enligt 19 §.

5 kap. Särskilda bestämmelser.

22 §.

Kontrollmärken som i 13 § avses skola genom medicinalstyrelsens försorg

på rekvisition kostnadsfritt tillhandahållas förrättningsman.

23 §.

De närmare föreskrifter, som äro erforderliga för tillämpning av denna kungörelse,

meddelas av medicinalstyrelsen.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1941, från och med vilken dag

kungörelserna den 20 december 1912 (nr 376) angående villkoren för erhållande

av understöd vid bemödanden till förekommande och hämmande av tuberkulos

inom mindre ladugårdsbesättningar, den 30 juni 1934 (nr 402) örn

vissa åtgärder mot tuberkulos hos nötkreatur samt den 11 oktober 1940 (nr

868) angående statsbidrag för utrensning av tuberkulos inom vissa nötkreatursbesättningar

skola upphöra att gälla; dock att bestämmelserna i 11 § kungörelsen

den 30 juni 1934 skola gälla till och med den 31 december 1941.

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 152■ 99

Innehållsförteckning.

Sid.

Förslag till förordning angående bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur 2

I. Inledning .................................................... 11

II. Vidtagna åtgärder och huvuddragen av ämbetsverkens förslag ...... 12

Gällande bestämmelser........................................ 12

Resultaten av vidtagna åtgärder................................ 13

Ämbetsverken .............................................. 15

Yttrandena.................................................. 17

Departementschefen.......................................... 19

III. Förslag till ändrade bestämmelser rörande bekämpandet av tuberkulos

hos nötkreatur enligt den Bangska metoden (statlig kontroll med

tuberkulin).................................................. 21

Gällande bestämmelser........................................ 21

Ämbetsverken .............................................. 23

Yttrandena.................................................. 28

Departementschefen.......................................... 28

IV. Förslag till ändrade bestämmelser rörande bekämpandet av tuberkulos

hos nötkreatur enligt den Ostertagska metoden (klinisk tuberkuloskontroll)

.................................................... 30

Gällande bestämmelser........................................ 30

Ämbetsverken .............................................. 31

Yttrandena.................... 36

Departementschefen.......................................... 37

V. Förslag rörande bekämpandet av tuberkulos inom mindre nötkreaturs
besättningar

................................................ 39

Gällande bestämmelser........................................ 39

Ämbetsverken .............................................. 40

Yttrandena.................................................. 45

Departementschefen.......................................... 46

VI. Förslag till åtgärder i syfte att förhindra handel med tuberkulösa nötkreatur

m. m............................................... 47

Ämbetsverken .............................................. 47

Yttrandena.................................................. 55

Departementschefen .......................................... 58

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj.ts proposition nr 152.

Sid.

VII. Förslag rörande pristillägg för mjölk härrörande från besättningar ställda

under statlig tuberkuloskontroll................................ 61

Gällande bestämmelser........................................ 61

Ämbetsverken................................................ 61

Yttrandena.............. 63

Departementschefen ............... 65

VIII. Förslag rörande hushållningssällskapens veterinärbakteriologiska laboratorier

.................................................... 66

Ämbetsverken .............................................. 66

Yttrandena.................................................. 76

Departementschefen .......................................... 80

IX. Förslag rörande tuberkulosfria och skyddade områden.............. 82

Ämbetsverken .............................................. 82

Yttrandena.................................................. 83

Departementschefen .......................................... 84

X. Förslag rörande bekämpandet av tuberkulos hos vissa andra djur än

nötkreatur.................................................. 84

Gällande bestämmelser........................................ 84

Ämbetsverken .............................................. 85

Yttrandena.................................................. 85

Departementschefen .......................................... 85

XI. Statsanslag.................................................... 86

Ämbetsverken .............................................. 87

Yttrandena.................................................. 89

Departementschefen .......................................... 90

Bilaga. Förslag till kungörelse angående frivilligt bekämpande ev tuberkulos

hos nötkreatur.............................................. 92

417371. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1941.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. JoU 1941:73 Memorial angående ersättning åt av utskottet anlitat biträde. För behandling av Kungl. Majrts proposition, nr 152, angående det statsunderstödda bekämpandet av a1 i texten
  2. Rskr. 1941:293 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående det statsunderstödda bekämpandet av tuberkulos hos nötkreatur. a1 i texten
  3. JoU 1941:57 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående det statsunderstödda bekämpandet av tuberkulos hos nötkreatur jämte i ämnet väckta mo s. 1 i texten