Sök i Ratio Lex

Med förslag till kungörelse om ändring i vissa delar av civila avlöningsreglementet den 4 januari 1939 (nr 8) m. m

1941-03-07 · 41 sidor, varav 41 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 41 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1941:161, Med förslag till kungörelse om ändring i vissa delar av civila avlöningsreglementet den 4 januari 1939 (nr 8) m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

1

Nr 161.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till kungörelse

om ändring i vissa delar av civila avlöningsreglementet

den 4 januari 1939 (nr 8) m. m.; given Stockholms

slott den 7 mars 1941.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels godkänna härvid fogade förslag till kungörelser om ändring i vissa

delar av civila avlöningsreglementet den 4 januari 1939 (nr 8) samt örn ändrad

lydelse av 20 § 1 mom. militära avlöningsreglementet den 15 juni 1939

(nr 275);

dels ock bifalla de förslag i övrigt, örn vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sand. Nr 161.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

Förslag

till

kungörelse om ändring i vissa delar av civila avlöningsreglementet

den 4 januari 1939 (nr 8).

Härigenom förordnas, dels att 15 § 4 morn., 52 § 7 mom. 5 punkten,

55 § 4 mom. 1 punkten och 58 § 2 mom. 3 punkten civila avlöningsreglementet

den 4 januari 1939 skola hava nedanstående ändrade lydelse, dels

att 6 punkten i 64 § 4 mom. samma reglemente skall utgå, dels ock att till

64 § skall fogas ett nytt moment, 5 mom. Bostad m. m., av den lydelse som

här nedan angives:

15 §.

4 morn. Vid tjänstledighet för havandeskap eller barnsbörd skall kvinnlig

tjänsteman

a) vidkännas A-avdrag under en tid av högst 120 dagar, dock ej för tid

efter 90:e dagen från förlossningen;

b) vidkännas C-avdrag för tid därutöver.

52 §.

7 moni. Statens sinnessjukhus.

5. Överläkare äger — •—• •—- eller efterträdare.

Därest överläkare---finner skäligt.

För annan tjänsteman än överläkare gäller i stället för vad i 41 § första

stycket stadgas att, därest åt tjänstemannen såsom bostad anvisas lägenhet,

vilken äges eller disponeras av statsverket, han skall vara skyldig att

bebo densamma. Prövas med hänsyn till tjänstemannens ekonomiska förhållanden

eller andra särskilda omständigheter avsevärda olägenheter för

tjänstemannen vara förenade med skyldigheten att taga i besittning honom

anvisad bostad eller att vidare bebo redan innehavd sådan, må dock vederbörande

myndighet på framställning av tjänstemannen kunna meddela honom

befrielse från nämnda skyldighet. Innan sådan framställning upptages

till prövning, skall tillfälle beredas ett för avgivande av yttrande i

dylika ärenden utsett personalombud att utlåta sig över framställningen.

Det ankommer på medicinalstyrelsen att meddela beslut angående sättet

för utseende av personalombud och dettas verksamhetsområde.

Vad i 41 § andra stycket samt 42 och 43 §§ stadgas rörande tjänstebostad

skall äga motsvarande tillämpning beträffande bostad, varom i nästföregående

stycke är fråga.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 161.

55 §.

4 morn. Karolinska sjukhuset:

1. Semestertidens längd utgör årligen

a) för överläkare vid gynekologiska avdelningen av radiumhemmet 90

dagar samt för laborator och förste byråingenjör vid radiofysiska institutionen

60 dagar,

b) för assistent och tekniskt biträde vid radiofysiska institutionen, för

tjänsteman tillhörande sjukvårdspersonalen vid radiumhemmet, vilken i sitt

arbete handskas med röntgen eller radium, ävensom för reparatör vid röntgen-

och ljusavdelningen av radiumhemmet 42 dagar, dock med rätt för

sjukhusdirektionen att medgiva semester under ytterligare högst 18 dagar,

c) för tjänsteman---42 dagar,

d) för annan---35 dagar.

58 §.

2 morn. Telegrafverket.

3. På därom gjord ansökning äger Kungl. Maj:t medgiva, att tjänsteman,

vilken förordnats såsom distriktschef, verkstadsdirektör, överdirektör

eller överingenjör men vilkens förordnande upphört utan att efterföljas av

förnyat förordnande, må återgå till ordinarie befattning inom den lönegrad

han före förordnandet tillhörde. Har sådant medgivande lämnats,

skall för bestämmande av tjänstemannens placering i löneklass så anses,

som om han även under den tid förordnandet varat innehaft ordinarie

befattning inom nämnda lönegrad.

Därest så---ordinarie tjänster.

64 §.

5 mom. Bostad m. m.

Distriktsveterinär i distrikt, där särskild bostad är av distriktet eller

däri ingående kommun eller kommuner för veterinären anordnad och av

länsstyrelsen, efter länsveterinärens hörande, godkänd, är skyldig att förhyra

densamma till belopp, som, där överenskommelse ej kan träffas, fastställes

av länsstyrelsen.

Äro till bostaden anslutna särskilda, för veterinärtjänstens skötande erforderliga

utrymmen, såsom lokal för husdjursklinik, laboratorielokal, sjukstall

el. dyl., skall i fråga örn förhyrande m. m. av sådant utrymme gälla

vad i första stycket sägs.

Innehavare av bostad, som i första stycket avses, eller, örn han avlidit,

hans dödsbo, åligger att till vikarie eller efterträdare på distriktsveterinärtjänsten

mot skälig ersättning upplåta expeditionslokal och till bostaden

eventuellt anslutna, för veterinärtjänstens skötande erforderliga särskilda

utrymmen, ävensom, i den omfattning som kan finnas lämplig, tillhandahålla

honom bostadsutrymme.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

Är bostaden med därtill hörande särskilda utrymmen kostnadsfritt upplåten

åt distriktsveterinären, skall tillhandahållande av expeditionslokal

m. m. samt bostadsutrymme ske utan ersättning.

I fråga örn avträdande av bostad, som här avses, skall vad i 43 § 1 mom.

stadgas äga motsvarande tillämpning.

Distriktsveterinär i distrikt, där bostad icke finnes för veterinären anordnad,

är skyldig att vid honom beviljad semester eller tjänstledighet,

där så påkallas och omständigheterna sådant medgiva, mot skälig ersättning

tillhandahålla vikarie nödig expeditionslokal.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1941.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

5

Förslag

till

kungörelse om ändrad lydelse av 20 § 1 mom. militära

avlöningsreglementet den 15 juni 1939 (nr 275).

Härigenom förordnas, att 20 § 1 moni. militära avlöningsreglementet

den 15 juni 1939 skall hava ändrad lydelse på sätt nedan angives:

20 §.

1 mom. Vid tjänstledighet —--tid därutöver.

Vad i detta moment sägs gäller, i enlighet med vad därom är eller må varda

särskilt stadgat, även i fråga om avlöning till beställningshavare, som erhåller

tjänstledighet för tvångsvis anordnad läkarundersökning.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1941.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 161.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7 mars

1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Andersson, Domö, Rosander.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, förslag till vissa ändringar

i civila avlöningsreglementet och militära avlöningsreglementet jämte vissa

andra lönespörsmål. Departementschefen anför:

1. Ändring i bestämmelserna angående kvinnlig tjänstemans

(lärares) tjänstledighet för havandeskap eller barnsbörd.

I 15 § 4 mom. civila avlöningsreglementet stadgas:

»Vid tjänstledighet för havandeskap eller barnsbörd skall kvinnlig tjänsteman
a)

vidkännas A-avdrag under en tid av högst 120 dagar, varav högst 90

dagar efter förlossningen;

b) vidkännas C-avdrag för tid därutöver.»

Nämnda föreskrift är tillämplig även på kvinnliga lärare vid allmänna

läroverk och seminarier m. fl. statliga läroanstalter.

Det nyss återgivna uttrycket »varav högst 90 dagar efter förlossningen»

är givetvis närmast avsett att innebära, att lön med A-avdrag må uppbäras

under ledighet, som i sammanhängande följd åtnjutes för tiden från och

med förlossningen till och med högst 90 :e dagen därefter. Men stadgandets

avfattning synes icke utesluta jämväl den tolkningen, att ledigheten — med

ett eller flera avbrott -— kan utsträckas även för tid efter sistnämnda dag.

Särskilt framträdande kan nämnda dubbeltydighet i författningens ordalydelse

bliva på undervisningsväsendets område med hänsyn till där förekommande

ferier.

I avlöningsreglementet den 30 september 1937 (nr 868) för lärare vid folkoch

småskolor lämnas i 19 § föreskrifter angående avlöning åt lärare vid

ledighet för vissa angivna ändamål. Härvid föreskrives, att läraren skall i

löneavseende för sådan tid avstå ett belopp, motsvarande det vid tjänstledig
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

7

het på grund av behörigen styrkt sjukdom i 17 § stadgade tjänstledighetsavdraget

(»A-avdrag»), I anslutning härtill föreskrives i 19 § följande:

»Vad sålunda stadgats skall även gälla vid kvinnlig lärares ledighet för

havandeskap eller barnsbörd under en tid av högst 90 dagar.»

När riksdagen i skrivelse den 11 juni 1937, nr 468, anmälde sina beslut

i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lönereglering för folkoch

småskollärare, anförde riksdagen i samband med behandlingen av frågan

om avlöning under ledighet för havandeskap eller barnsbörd, att riksdagen

ville ifrågasätta, huruvida icke sådan ledighet borde uttagas inom viss

tid, som av Kungl. Maj:t bestämdes. Vid bestämmelsens definitiva utformning

föreskrevs emellertid, såsom av det redan anförda framgår, icke någon

sådan tidsbegränsning.

Den sist återgivna bestämmelsen gäller jämlikt 10 § avlöningsreglementet

den 17 juni 1938, nr 419, jämväl beträffande kvinnlig nomadlärare.

Även i avlöningsreglementet den 11 november 1938 (nr 660) för lärare

vid kommunala flickskolor, kommunala mellanskolor, praktiska mellanskolor

och högre folkskolor föreskrives skyldighet för kvinnlig lärare att i löneavseende

vidkännas A-avdrag vid ledighet för havandeskap eller barnsbörd

under en tid av högst 90 dagar.

Skolöverstyrelsen har i skrivelse den 5 april 1938 föreslagit, att den nyssnämnda

bestämmelsen i 19 § avlöningsreglementet för lärare vid folk- och

småskolor, avseende avlöning under ledighet för havandeskap eller barnsbörd,

skulle erhålla följande ändrade lydelse:

»Vad sålunda stadgats skall även gälla vid kvinnlig lärares ledighet för

havandeskap eller barnsbörd under en tid av högst 90 dagar, dock icke beträffande

ledighet, som infaller senare än 90 dagar efter det havandeskapet

upphört.»

Såsom motivering för detta förslag anförde skolöverstyrelsen, att stadgandet

i fråga borde givas sådan formulering, att därav tydligt framginge, inom

vilken tid efter havandeskapets upphörande ledigheten skulle infalla för att

bestämmelsen örn samma tjänstledighetsavdrag som vid sjukdom skulle

kunna tillämpas.

I utlåtande häröver den 23 april 1938 anförde undervisningsväsendets lönenämnd,

att enligt vad lönenämnden hade sig bekant skulle det ha inträffat,

att en lärarinna, vars nedkomst inträffat under loppet av ferier, begärt och

erhållit 90 dagars ledighet för barnsbörd, räknat från och med början av

den efter ferierna inträffande lästerminen. Skolöverstyrelsens förslag finge

ses mot bakgrunden av sådana fall och skulle givetvis på ett effektivt sätt begränsa

det ifrågavarande stadgandets tillämpning. Lönenämnden hade intet

att erinra mot grundtanken i skolöverstyrelsens förslag men ville för sin del

förorda, alt det ifrågavarande författningsrummet erhölle följande ändrade

lydelse:

»Vad sålunda stadgats skall även gälla vid kvinnlig lärares ledighet för

havandeskap eller barnsbörd under en tid av högst 90 dagar, varvid likväl

s. 8 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

8 Kungl. Maj.ts proposition nr 161.

tiden för tjänstledigheten ej må utsträckas längre än till och med 90 :e dagen

efter nedkomsten.»

Statskontoret anförde i utlåtande den 12 maj 1938, att 19 § sista stycket

avlöningsreglementet syntes böra erhålla den av lönenämnden förordade lydelsen.

I skrivelse den 16 juni 1939 har skolöverstyrelsen ånyo framlagt förslag till

ändring av 19 § avlöningsreglementet för lärare vid folk- och småskolor och

därvid föreslagit samma bestämmelse som i sin nyssnämnda skrivelse den 5

april 1938.

Sedan det vid övervägande inom finansdepartementet av den förevarande

frågan befunnits önskvärt, att densamma bleve belyst jämväl ur medicinsk

synpunkt, upprättades inom departementet en promemoria över vad i ärendet

förekommit, vilken för yttrande remitterades till medicinalstyrelsen. Styrelsen

infordrade i ärendet yttrande från medlemmen av sitt vetenskapliga

råd, professorn E. Ahlström, vilken anförde:

Då det gäller att motivera tjänstledighet efter förlossningen och den tid,

under vilken sådan skall få åtnjutas, synes mig den bestämmande medicinska

synpunkten böra vara, att tjänstledigheten från förlossningen räknat skall

utsträckas så långt, att puerperiet (barnsängen) i vidsträckt bemärkelse hinner

vara avslutat, d. v. s. att genitalorganen efter förlossningen återgått till

sin normala beskaffenhet; härför räknar man allmänt med en tid av två

månader efter förlossningen. En tjänstledighet efter denna tid synes mig

sålunda — förutsatt att ej någon sjukdom tillkommer — sakna berättigande

från medicinsk synpunkt.

I utlåtande den 17 juni 1940 har medicinalstyrelsen för egen del anfört följande:
I

anslutning till professorn E. Ahlströms uttalande vill styrelsen framhålla,

att de föreslagna 90 dagarnas ledighet efter barnsbörden har ett starkt medicinskt

motiv i önskvärdheten att bereda modern möjlighet att under det nyfödda

barnets första levnadskvartal själv omhänderhava dess vård och genomföra

regelbunden amning.

Medicinalstyrelsen har intet att erinra mot den av undervisningsväsendets

lönenämnd föreslagna lydelsen av ifrågavarande författningsrum.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, gäller numera för kvinnlig

ordinarie tjänsteman (lärare), å vilken civila avlöningsreglementet äger tilllämpning,

att tjänstledighet med A-avdrag kan i anledning av havandeskap

eller barnsbörd beviljas för en tid av högst 120 dagar, varav högst 90 dagar

efter förlossningen. Härvid är icke i författningen uttryckligen utsagt, att

sistnämnda tid av 90 dagar skall uttagas i omedelbar följd efter förlossningen.

Ej heller beträffande kvinnlig folk- eller småskollärare, kvinnlig nomadlärare

eller kvinnlig lärare vid kommunal flickskola m. fl. högre kommunala

läroanstalter angives i vederbörande författning någon motsvarande begränsning

med avseende å tjänstledighetens förläggning till viss tid efter förlossningen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

9

Skolöverstyrelsen har, med instämmande i sak av dåvarande undervisningsväsendets

lönenämnd, statskontoret och medicinalstyrelsen, ansett önskvärt

att, så vitt angår kvinnlig folk- eller småskollärare, ett begränsande tilllägg

gjordes till vederbörande avlöningsbestämmelse, så att därav tydligt

franninge, inom vilken tid efter havandeskapets upphörande ledigheten skulle

infalla för att bestämmelsen örn samma tjänstledighetsavdrag som vid sjukdom

skulle kunna tillämpas.

För egen del finner jag mig böra hävda den uppfattningen, att vid de

ifrågavarande avlöningsbestämmelsernas tillkomst avsikten utan tvivel varit,

att den tjänstledighet för havandeskap eller barnsbörd, som under högst

visst antal dagar må beviljas på förmånliga villkor beträffande löneavdrag,

skulle uttagas antingen omedelbart före och efter eller ock omedelbart efter

nedkomsten. Enligt vad av medicinalstyrelsens yttrande framgår kunna i

normala fall icke heller medicinska skäl åberopas för att ledighet för barnsbörd

skulle få uttagas senare än 90 :e dagen efter förlossningen.

Av vad i förevarande ärende förekommit framgår emellertid, att viss oklarhet

rörande bestämmelsernas rätta tolkning gjort sig gällande. Jag anser

mig därför böra föreslå, att hithörande författningsbestämmelser i erforderlig

grad förtydligas.

Förslag torde sålunda böra föreläggas riksdagen om ändrad lydelse av 15 §

4 mom. civila avlöningsreglementet. Därest riksdagen bifaller förslaget, böra

genom Kungl. Maj:ts försorg ändringar av motsvarande innebörd vidtagas i

civila och militära icke-ordinariereglementena. Vidare torde Kungl. Majit

böra inhämta riksdagens bemyndigande att i 19 § sista stycket avlöningsreglementet

för lärare vid folk- och småskolor samt i 14 § A. 5) och 33 §

4 mom. avlöningsreglementet för lärare vid kommunala flickskolor m. fl.

högre kommunala läroanstalter vidtaga erforderliga ändringar i det nu omhandlade

avseendet.

Jag vill tillägga, att införandet i vederbörande författningar av förtydligande

bestämmelser av nu angiven innebörd givetvis icke bör medföra återbetalningsskyldighct

i sådana fall, då kvinnlig tjänsteman (lärare) mot löneavdrag

motsvarande sjukavdrag tidigare må hava medgivits ledighet för

barnsbörd under tid, som legat efter 90 :e dagen efter förlossningen.

2. Visst undantag från de i civila avlöningsreglementet meddelade

bestämmelserna angående tjänstebostad.

I sitt betänkande den 16 december 1937 nied förslag till civilt avlöningsreglemente

(SOU 1937:48, sid. 217 o. f.) upptog 1936 års lönekommitté till

behandling frågan om en omläggning av de statliga verkens tjänstebostadsförhållanden.

På närmare anförd motivering föreslog kommittén —- för att

undanröja de irritationsmoment mellan verk och personal, som tvånget alt bebo

av verket anvisad bostad understundom visat sig framkalla -— att en uppdelning

skulle ske av de bostäder, som staten ägde eller varöver den dispone
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 161.

rade på det sätt, att de lägenheter, vilkas anvisande lill tjänstemän såsom

bostad vore betingat av ett direkt tjänsteintresse, skulle anses såsom tjänstebostäder

i avlöningsreglementets mening, medan det övriga bostadsbeståndet

skulle avvecklas. I avvaktan på denna avveckling borde dessa bostäder

uthyras på den öppna marknaden och någon skyldighet att bebo dem borde

icke åläggas befattningshavarna.

I enlighet härmed upptog kommittén under 41 § av sitt reglementsförslag

bestämmelser av följande lydelse:

»Därest åt tjänsteman anvisas tjänstebostad, är han skyldig att bebo densamma.

Med tjänstebostad förstås av statsverket ägd eller disponerad lägenhet,

vars upplåtande åt viss tjänsteman vid verket finnes påkallat ur tjänstesynpunkt.

I fråga om lägenhetens begagnande och bestämmandet av ersättningen

härför gälla de närmare föreskrifter, som i detta kapitel stadgas eller som

eljest meddelas av Kungl. Majit eller av vederbörande myndighet.»

De ytterligare föreskrifterna angående tjänstebostad, såsom i fråga örn ersättning

för tjänstebostad, tidpunkt för tjänstebostads avträdande m. m., intogos

under 42 och 43 §§ av reglementsförslaget.

Vid den sålunda förordade omläggningen av verkens tjänstebostadsförhållanden

ansågs emellertid undantag böra göras beträffande de av statens järnvägar

ägda eller disponerade lägenheterna. Lönekommittén erinrade, hurusom

många av de till personalen vid statens järnvägar upplåtna bostäderna

läge inom statens järnvägars inhägnade områden, inom bangårds-, stationsoch

verkstadsområden, och icke lämpligen kunde avyttras eller uthyras till

hyresgäster utom verket. Med hänsyn till de svårigheter, som på grund av

vid detta verk rådande särskilda förhållanden kunde befaras uppkomma vid

en tillämpning av kommitténs avvecklingsförslag, ansåg kommittén, att för

statens järnvägars del särskilda undantagsbestämmelser i ämnet borde meddelas.

I enlighet härmed föreslog kommittén följande särstadgande för järnvägspersonalen:
»I

stället för vad i 41 § första stycket stadgas gäller att, därest åt tjänsteman

såsom bostad anvisas lägenhet, vilken äges eller disponeras av statsverket,

han skall vara skyldig att bebo densamma. Prövas med hänsyn till

tjänstemannens ekonomiska förhållanden eller andra särskilda omständigheter

avsevärda olägenheter för tjänstemannen vara förenade med skyldigheten

att taga i besittning honom anvisad bostad eller att vidare bebo redan

innehavd sådan, må dock vederbörande myndighet på framställning av

tjänstemannen kunna meddela honom befrielse från nämnda skyldighet. Innan

sådan framställning upptages till prövning, skall tillfälle beredas ett för

avgivande av yttrande i dylika ärenden utsett personalombud att utlåta sig

över framställningen. Det ankommer på verkets styrelse att meddela beslut

angående sättet för utseende av personalombud och dettas verksamhetsområde.

Vad i 41 § andra stycket samt i 42 och 43 §§ stadgas rörande tjänstebo
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 161. 11

stad skall äga motsvarande tillämpning beträffande bostad, varom här är

fråga.»

Vad sålunda av kommittén i nu berörda delar föreslagits upptogs i proposition

nr 263 till 1938 års riksdag och föranledde ingen erinran av riksdagen.

Det för statens järnvägar gällande särstadgandet återfinnes numera under

58 § 3 inom. 8 punkten av civila avlöningsreglementet. Enligt föreskrift

i civila icke-ordinariereglementet äger nämnda stadgande tillämpning jämväl

å extra ordinarie tjänstemän och aspiranter vid statens järnvägar.

I skrivelse till Kungl. Majit den 12 september 1939 har medicinalstyrelsen

hemställt, att särskilda bestämmelser i överensstämmelse med dem, som utfärdats

för statens järnvägar, måtte meddelas beträffande tjänstebostäder vid

statens sinnessjukhus. Till stöd härför har styrelsen anfört följande:

Flertalet av de till personalen vid statens sinnessjukhus upplåtna bostäderna,

vilka äro av två huvudtyper, dels omöblerade s. k. familjebostäder för

gift personal, dels möblerade bostäder för ogift personal, torde med hänsyn

till nödvändigheten att vid utomordentliga tillfällen hava erforderlig personal

lätt tillgänglig kunna anses vara behövliga ur tjänstesynpunkt. Denna

synpunkt har emellertid icke enbart varit avgörande vid uppförande av personalbostäder

vid sinnessjukhusen. Dessa anstalters ofta isolerade läge långt

från närmast belägna stadssamhälle har nödvändiggjort, att staten vid

anstaltens anläggande måst bereda bostäder åt befattningshavarna, såväl de

gifta som de ogifta. Med tiden har emellertid i anstalternas närhet

uppvuxit tätt bebyggda samhällen, där befattningshavarna vid respektive

sjukhus kunnat förhyra bostad eller genom köp skaffa sig eget

hem. Denna möjlighet har också medfört att antalet gifta befattningshavare

proportionsvis vuxit, utan att staten måst utöka antalet familjebostäder

i motsvarande grad. Någon nämnvärd olägenhet av denna utflyttning

från sjukhuset har hitintills icke försports, enär genom personalens

kontinuerliga ökning och stegrad äktenskapsfrekvens de på sjukhuset

befintliga bostäderna -— såväl för gifta som för ogifta — hitintills

kunnat upplåtas åt andra, i den mån innehavaren medgivits utflytta eller

ingått äktenskap. Den tidpunkt torde emellertid icke vara avlägsen då en

fortsatt utflyttning måste förhindras. Man torde visserligen icke numera

kunna påstå, att samtliga till sinnessjukhusens personal upplåtna, av staten

disponerade bostäder äro betingade ur tjänstesynpunkt även örn stora flertalet,

enligt vad ovan framhållits, torde kunna anses vara det, men å andra

sidan synes man med hänsyn till sjukhusets karaktär av sluten sjukvårdsanstalt

ej utan men för sjukhusdriften kunna för den fria hyresmarknaden

upplåta ur tjänstesynpunkt icke betingade lägenheter vid sjukhuset. Dessutom

torde det i varje enskilt fall vara mycket svårt att avgöra vilken av ett

flertal lika bostäder, som är att anse såsom erforderlig ur tjänstesynpunkt,

och vilken, som icke är del. Befattningshavarnas önskan att flytta ut från

sjukhuset för att bilda eget hem är förståelig, men ett fortsatt tillmötesgående

av densamma kan medföra, att ett flertal ursprungligen för personalens

bekvämlighet uppförda bostäder komma att stå outhyrda, enär de icke lämpligen

kunna uthyras till andra än befattningshavare vid respektive sjukhus.

I 58 § 3 mom. 8 punkten civila avlöningsreglementet har inryckts särskilda

bestämmelser för tjänstebostäder för statens järnvägar. Enligt medicinalstyrelsens

uppfattning äga de skäl, som föranlett nämnda bestämmelser, tilllämplighet

även beträffande statens sinnessjukhus.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

Över ifrågavarande framställning anbefalldes statens bostadsnämnd att yttra

sig. I utlåtande den 14 oktober 1939 anförde bostadsnämnden bl. a. följande:
Vad

angår de i remissakten omförmälda bostäderna vid statens sinnessjukhus

synes det bostadsnämnden av vad medicinalstyrelsen anfört framgå, att

där i huvudsak ensartade förhållanden äro för banden som vid statens järnvägar

och försvarsväsendet. Enligt vad nämnden inhämtat, ligger det stora

flertalet personalbostäder vid sinnessjukhusen inom inhägnade anstaltsområden,

på grund varav en uthyrning av dem på den fria marknaden får anses

utesluten. Dessa bostäder kunna tydligen icke anses tillhöra det bostadsbestånd,

som av 1936 års kommitté enligt ovanstående ansågs kunna småningom

avvecklas. Även beträffande det relativa fåtal lägenheter, som är beläget

utanför sådant område (omkring 120 lägenheter av ett totalt bostadsbestånd

av omkring 3,000), synas i allmänhet samma förhållanden råda. Beträffande

dessa bostäder, vare sig de ligga inom eller utom anstaltsområde, torde

med få undantag kunna sägas, att de icke utan men för sjukhusdriften kunna

upplåtas i den fria marknaden. Något bärande skäl till en kategoriklyvning

av hithörande bostäder lär därför, enligt bostadsnämndens åsikt, knappast

föreligga. Det torde till och med kunna ifrågasättas, om icke samtliga

personalbostäder vid sinnessjukhusen äro av den natur, att de enligt civila

avlöningsreglementets definition borde betraktas som tjänstebostäder i

egentlig mening. De lia alla tillkommit i ett klart verksinlresse. Även örn

beträffande vissa sinnessjukhus bostadsförhållandena småningom inträtt i

ett förändrat läge, synes man dock kunna utgå från, att i regel vid resp. anstalter

icke finnas personalbostäder till större antal eller av annan beskaffenhet

än som kan anses betingat av tjänstens behov och intresse. Inom ramen

av tillgängligt bostadsbestånd torde man även på rimligt sätt kunna vid anvisande

av tjänstebostäder tillmötesgå personliga önskemål och behov hos

befattningshavarna. Å andra sidan är nämnden icke främmande för den erfarenheten

att, om avlöningsreglementenas principer för bestämmandet av

ersättning för tjänstebostads rätt tillämpas — vilket ju innebär, att den allmänna

hyresmarknaden blir grundläggande — befattningshavarna i åtskilliga

fall kunna befinnas obenägna för inflyttning i tvångsvis anvisade tjänstebostäder.

Svårigheter kunna därför befaras uppstå särskilt vid sådana verk,

där flertalet tillgängliga bostäder med nödvändighet måste tagas i anspråk

som tjänstebostäder. Även örn man kunde utgå från, att gällande avlöningsreglemente

skulle kunna tolkas så, att sinnessjukhusens bostäder samtliga

vore att betrakta såsom tjänstebostäder i egentlig mening, kvarstår därför —

i saknad av klara direktiv i förevarande hänseende — risken att intressekonflikter

kunna uppstå mellan verket och personalen. För undanröjande av

denna risk synes det vara av behovet påkallat, att särskilda bestämmelser i

överenstämmelse med dem, som utfärdats för statens järnvägar, meddelas beträffande

statens sinnessjukhus.

I detta samanhang anser bostadsnämnden sig slutligen böra erinra om,

att behov av särbestämmelser i förevarande avseende möjligen förefinnes

även inom vissa andra delar av statsförvaltningen, exempelvis beträffande

fångvårdens bostäder.

Sedan svenska sinnessjukvårdspersonalens förbund och statens sinnessjukhus

ekonomipersonals förbund i gemensam skrivelse den 26 oktober 1939

på anförda skäl hemställt, att medicinalstyrelsens framställning icke måtte

föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd, remitterades ärendet till allmänna lönenämnden,

som den 24 januari 1940 utlåtit sig bl. a. sålunda:

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

13

Med hänsyn till de av medicinalslyrelsen anförda omständigheterna och

då uppförandet av de ifrågavarande personalbostäderna jämväl ägt rum i

personalens intresse, ansåge lönenämnden befogat, att åtgärder vidtoges till

förhindrande av en icke önskvärd utflyttning från dessa bostäder. Lönenämnden

ville framhålla, att det ur statsverkets synpunkt givetvis icke kunde våra

tillfredsställande, att förefintliga bostadsutrymmen icke utnyttjades i den utsträckning,

som avsetts. Då förhållandena vid sinnessjukhusen i nu berörda

hänseenden företedde betydande likheter med vad som förekomme vid statens

järnvägar, finge lönenämnden tillstyrka, att för sinnessjukhusens vidkommande

meddelades liknande särsbestämmelser i fråga örn tjänstebostad

som de för statens järnvägar utfärdade. Föreskriften att ett särskilt utsett

personalombud skulle beredas tillfälle att utlåta sig över framställningar om

befrielse från skyldighet att bebo anvisad bostad syntes lönenämnden utgöra

en garanti för att personalens intressen skulle i möjligaste mån bliva beaktade.

Med anledning av vad statens bostadsnämnd i sitt yttrande i ärendet anfört,

ansåge sig lönenämnden böra tillägga, att, enligt vad lönenämnden under

hand inhämtat från fångvårdsstyrelsen, något behov av liknande bestämmelser

beträffande fångvårdspersonalens bostäder icke för närvarande förelåge.

Lönenämnden ville till slut erinra örn, att bestämmelserna i 5 § kungörelsen

1937:292 angående förhandlingsrätt för statens tjänstemän torde vara

tillämpliga i fall sådant som det förevarande.

En ledamot av lönenämnden förklarade sig, bl. a. med hänsyn till att

förhandling i ärendet icke skett med vederbörande personalorganisationer,

icke kunna för sin del tillstyrka medicinalstyrelsens framställning.

Genom remiss den 1 mars 1940 anbefalldes medicinalstyrelsen att ånyo avgiva

yttrande i ärendet i anledning av vad därutinnan förekommit sedan

styrelsen den 12 september 1939 ingivit sin framställning. I sitt i anledning

härav den 21 maj 1940 avgivna utlåtande har styrelsen anfört, att vid förhandlingar

med ombud för svenska sinnessjukvårdspersonalens förbund och

statens sinnessjukhus ekonomipersonals förbund rörande förevarande ärende

enighet uppnåtts i fråga om de av medicinalstyrelsen föreslagna särskilda

bestämmelserna, i det att nämnda organisationer därvid förklarat sig tillstyrka

medicinalstyrelsens i förberörda skrivelse den 12 september 1939 framställda

förslag. I anslutning härtill har styrelsen förnyat sin i berörda skrivelse

gjorda hemställan.

Såsom medicinalstyrelsen anfört skulle framdeles olägenheter för själva Departement*- sjukhusdriften kunna uppstå, örn personalen vid sinnessjukhusen obehindrat

finge utflytta från de vid sjukhusen befintliga personalbostäderna. Styrelsen

har också framhållit, att nian ej utan men för sjukhusdriften kunde på den

fria hyresmarknaden upplåta ur tjänstesynpunkt icke betingade lägenheter

vid sjukhusen, liksom ock att det i de enskilda fallen mötte svårigheter att

avgöra, vilka bostäder vore att anse såsom erforderliga ur tjänstesynpunkt

och vilka som icke vore det. Med hänsyn härtill och då det givetvis är ett

statsintresse, att de bostäder, som anordnats och bekostats av statsverket,

bliva på behörigt sätt utnyttjade, finner jag mig böra biträda styrelsens för
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

slag om skyldighet för vid sinnessjukhus anställd befattningshavare att bebo

sjukhuset tillhörande bostadslägenhet, som anvisas honom till bostad, oavsett

örn lägenheten är att betrakta såsom tjänstebostad i avlöningsreglementets

mening eller icke. Härför erfordras emellertid införande i civila avlöningsreglemenlet

av särbestämmelser i ämnet. Dessa särbestämmelser torde böra

givas motsvarande avfattning som de för statens järnvägars vidkommande

i 58 § 3 mom. 8 punkten av reglementet meddelade och intagas under

punkt 5 i reglementets 52 § 7 mom. Jag vill påpeka att, därest tjänstebostadsförhållandena

ordnas på sätt skett vid statens järnvägar, tjänsteman

vid sinnessjukhus likväl skulle under vissa förhållanden kunna befrias från

skyldigheten att bebo honom anvisad bostad och att prövning av sådan fråga

skulle ske i samråd med särskilt för ändamålet utsett personalombud.

Vid bifall till mitt förslag bör erforderlig ändring göras jämväl i civila

icke-ordinariereglementet.

3. Semester för vissa befattningshavare vid karolinska institutet

och karolinska sjukhuset.

I 55 § 4 mom. civila avlöningsreglementet hava meddelats vissa särskilda,

från de allmänna semesterbestämmelserna i reglementets 11 § avvikande

föreskrifter rörande semestertidens längd för bl. a. sådana befattningshavare

vid karolinska sjukhuset, vilka i sin tjänstgöring hava att handskas med

röntgen eller radium.

På chefens för ecklesiastikdepartementet föredragning har Kungl. Majit

den 21 februari 1941 till riksdagen avlåtit proposition, nr 74, angående anslag

till karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet samt till avlöningar vid

karolinska mediko-kirurgiska institutet. Propositionen innefattar, bland annat,

förslag örn att forskningsavdelningarna vid Konung Gustaf V:s jubileumsklinik,

nämligen svulstpatologiska avdelningen — efter övertagandet

benämnd radiopatologiska avdelningen — och radiofysiska avdelningen, vilkas

drift nu delvis bekostas av Konung Gustaf V:s jubileumsfond, skola

från och med den 1 juli 1941 helt övertagas av statsverket och inordnas under

karolinska sjukhuset. Enligt den föreslagna personalorganisationen för

ifrågavarande institutioner efter övertagandet skulle å karolinska institutets

stat nyuppföras 1 professor och föreståndare och 1 laborator, avsedda

för radiopatologiska avdelningen, och 1 professor och föreståndare, avsedd

för radiofysiska avdelningen, samtliga med avlöning enligt de för professor

respektive laborator vid institutet gällande grunder, samt å karolinska sjukhusets

stat upptagas följande befattningar, nämligen 2 laboratorer, tillika

avdelningsföreståndare, i lönegrad A 28, 1 laborator, tillika kemist, i lönegrad

A 26, 1 förste byråingenjör, tillika avdelningsföreståndare, likaledes i

lönegrad A 26, 1 assistent i lönegrad A 14, 1 instrumentmakare i lönegrad

A 10 och 1 förste vaktmästare i lönegrad A 7. Å andra sidan skulle den å

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

15

karolinska sjukhusets stat för närvarande uppförda befattningen såsom laborator

i lönegrad A 26 vid radiofysiska avdelningen bortfalla.

I den framställning från styrelsen för Konung Gustaf V.s jubileumsfond

av den 11 november 1939, som legat till grund för det i propositionen framlagda

förslaget, har förordats, att för innehavarna av de nya befattningar,

med vilka äro förenade göromål berörande röntgen eller radium, meddelas

särskilda bestämmelser angående semestertidens längd. Dessa befattningar

äro professorn och föreståndaren å radiofysiska avdelningen samt i övrigt

följande befattningshavare å nämnda avdelning nämligen de tre laboratorerna,

förste byråingenjören samt assistenten. Enligt förslaget skulle innehavarna

av ifrågavarande befattningar äga åtnjuta semester, professorn

under högst 90 dagar samt övriga befattningshavare under högst 60 dagar

årligen. I de över framställningen avgivna yttrandena hava semesterfrågorna

icke blivit särskilt berörda.

Styrelsens framställning, i vad den avser semesterfrågorna, har överlämnats

till finansdepartementet för vidare behandling.

Vad först angår den årliga semestern för professorn och föreståndaren för Departement#.

radiofysiska institutionen torde denna böra i likhet med vad som gäller för Stefen.

överläkaren vid gynekologiska avdelningen av radiumhemmet bestämmas

till 90 dagar. Föreskrift härom torde lämpligen kunna meddelas genom en

komplettering av vederbörande instruktion.

För laborator och förste byråingenjör vid förstnämnda institution synes

semestern i anslutning till vad som föreslagits böra bestämmas till 60 dagar.

Assistent vid institutionen bör i likhet med tekniskt biträde för fysiska

mätningar berättigas åtnjuta semester under 42 dagar, med rätt för sjukhusdirektionen

att medgiva semester under ytterligare högst 18 dagar. Förslag

torde böra föreläggas riksdagen om komplettering av semesterföreskrifterna

i 55 § 4 mom. 1 punkten civila avlöningsreglementet i enlighet härmed.

I detta sammanhang torde jag få påpeka, att professorer och laboratorer

vid karolinska institutet äga i stället för semester åtnjuta ferier. Professorn

ävensom laboratorn vid radiopatologiska institutionen skola emellertid,

ehuru upptagna å karolinska institutets stat, icke tjänstgöra vid nämnda

institut utan huvudsakligen vid radiopatologiska institutionen inom karolinska

sjukhuset. Vid sådant förhållande synes en särskild föreskrift erfordras

för reglerandet av deras semesterförhållanden. Jag föreslår, att semestern

för den förre, i anslutning till vad som gäller för överläkare i allmänhet vid

karolinska sjukhuset, bestämmes till 60 dagar samt för den senare till 45 dagar.

På sätt jag nyss förordat i fråga örn semester för professorn å radiofysiska

institutionen torde stadgande härom böra meddelas i form av en

instruktionsbestämmelse.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

4. Vissa förordnandetjänstemäns vid telegrafverket återgång till

förut innehavd befattning.

Enligt 58 § 2 mom. 3 punkten civila avlöningsreglementet äger Kungl.

Majit på därom gjord ansökan medgiva, att tjänsteman, vilken förordnats

såsom telefondirektör i Stockholm eller såsom verkstadsdirektör vid telegrafverket

men vilkens förordnande upphört utan att efterföljas av förnyat förordnande,

må återgå tili ordinarie befattning inom den lönegrad han före

förordnandet tillhörde. Har sådant medgivande lämnats, skall för bestämmande

av tjänstemannens placering i löneklass så anses, som örn han även

under den tid förordnandet varat innehaft ordinarie befattning inom nämnda

lönegrad. Därest så erfordras för beredande åt tjänsteman i nu avsett fall

av ordinarie befattning, äger Kungl. Majit besluta därav betingad tillfällig

ökning av antalet ordinarie tjänster.

Motsvarande bestämmelser äro i reglementet meddelade beträffande postsparbankschef

vid postverket, distriktschef, förrådsdirektör, verkstadsdirektör

och verkstadsöveringenjör vid statens järnvägar, kraftverksdirektör,

överingenjör, driftdirektör, förrådsdirektör och kanaldirektör vid statens vattenfallsverk

samt försäljningschef vid domänverket.

Tidigare i dag har chefen för kommunikationsdepartementet anmält förslag

till riksdagen angående omorganisation av telegrafverket m. m. I detta

förslag ingår bl. a. inrättandet av vissa nya förordnandetjänster vid nämnda

verk, nämligen befattningar såsom överdirektör, överingenjör och distriktschef.

I samband med omorganisationen skulle befattningen såsom telefondirektör

i Stockholm bortfalla. Departementschefen har i nämnda sammanhang

anfört, att ett bifall härtill påkallade ändring av föreskrifterna i 58 §

2 mom. 3 punkten civila avlöningsreglementet i syfte att bereda innehavarna

av nämnda nya tjänster möjlighet att återgå till ordinarie befattning

inom förut innehavd lönegrad.

På grund av vad sålunda förekommit får jag förorda, att förslag förelägges

riksdagen om sådan ändring av stadgandet i 58 § 2 mom. 3 punkten

civila avlöningsreglementet, att å ena sidan befattningen såsom telefondirektör

i Stockholm bortfaller samt att å andra sidan där införas de nya befattningarna

såsom överdirektör, överingenjör och distriktschef vid telegrafverket.

5. Bestämmelser angående tjänstebostad för distriktsveterinärer.

Avlöningsförmånerna för distriktsveterinärerna äro numera reglerade genom

bestämmelser i civila avlöningsreglementet. Med hänsyn till de betydande

avvikelser från de i reglementet meddelade allmänna bestämmelserna,

främst i fråga om löneplanen, som ansetts nödvändiga vid ordnandet av distriktsveterinärernas

löneförhållanden, hava emellertid löneföreskrifterna för

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 161.

17

nämnda tjänstemannagrupp — i likhet med vad som skett beträffande vissa

andra befattningshavargrupper, såsom provinsialläkare, rektorer m. fl. -—

upptagits under en särskild paragraf, 64 §, av reglementet. Därvid hava allenast

vissa av reglementets allmänna bestämmelser genom direkt hänvisning

gjorts tillämpliga å distriktsveterinär, medan paragrafen i övrigt upptager

för distriktsveterinärer erforderliga specialföreskrifter. Nämnda hänvisning

omfattar emellertid icke de i 41—43 §§ av reglementet meddelade föreskrifterna

om tjänstebostad. Ej heller hava i samband med distriktsveterinärernas

inordnande under civila avlöningsreglementet särföreskrifter i nämnda

hänseende blivit, så vitt angår denna kategori tjänstemän, intagna i reglementet.

I skrivelse till chefen för jordbruksdepartementet den 4 oktober 1940 hava

au kommunalfullmäktige i Östra Husby kommun utsedda kommitterade för

byggande av veterinärbostad hemställt, att frågan om utnyttjande för framtiden

av veterinärbostäder, som uppförts av vederbörande kommuner, måtte

underkastas utredning samt att Kungl. Maj:t med ledning av utredningens resultat

måtte utfärda bestämmelser i ämnet. Kommitterade hava därvid i huvudsak

anfört följande.

Överallt på landsbygden mötte man ofta svårigheter att få lämpliga bostäder

och ämbetslokaler för tjänstemän. Ofta vore det ock så, att dessa

tjänstemän inte på förhand kunde veta om de stannade på en plats eller huru

länge, varför det vore svårt för deni att planera för och bygga egna bostäder.

Lämpliga bostäder att hyra, som också passade till tjänstebostäder,

förekomme mera sällan på den rena landsbygden. Följden bleve, att dessa

tjänstemän i stor utsträckning begärde och erhölle tillstånd att bosätta sig

i närmaste samhälle eller stad. Denna utveckling att landsbygden avfolkades

ej blott genom jordbruksbefolkningens utflyttning utan också av andra, som

hade sin verksamhet på landsbygden, vore beklaglig, allra helst som kommunerna

ginge miste om goda skatteobjekt.

Dessa olägenheter framträdde särskilt tydligt i fråga om veterinärerna.

Önskvärdheten av att de bodde på central plats inom distriktet läge i öppen

dag, så att de vore lätt anträffbara och resorna ej bleve onödigt dyra. I sådana

fall, där lämpliga bostäder ej ginge att uppbringa, kunde tänkas, att

kommun trädde till och uppförde veterinärbostad, som sedan uthyrdes till

veterinären. I sådana fall, där bostäder kunde ordnas på sådant sätt, vore det

önskvärt, att veterinären också finge föreläggande att bebo en sådan bostad

som tjänstebostad. Ett sådant föreläggande vore mycket viktigt därför, att

en liten landskommun, om en tjänsteman flyttade och efterträdaren av någon

anledning ej ville övertaga denna bostad, ej hade möjlighet att uthyra densamma

till någon annan lämplig person, varför kommunen kunde göra stora

ekonomiska förluster, detta helst som en bostad, speciellt uppförd för t. ex.

en veterinär och försedd med utrymmen för laboratorium och andra anordningar

som dikterades av yrkets art, ej med fördel kunde utnyttjas av någon

annan.

Sedan Kungl. Majit genom beslut den 11 oktober 1940 uppdragit åt medicinalstyrelsen

att verkställa den begärda utredningen, har styrelsen, som

infordrat yttrande i ärendet från svenska distriktsvelerinärföreningens .styrelse,

den 6 november 1940 inkommit med förslag till bestämmelser i ämnet.

Bihang titt riksdagens protokoll 19M. t samt. Nr 101. il

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 161.

Styrelsen framhåller inledningsvis, att någon av staten uppförd bostad för

distriktsveterinär styrelsen veterligt icke funnes och att förslag i sådant hänseende

med all sannolikhet ej heller komme att framläggas inom den närmaste

framtiden. I betraktande härav hade medicinalstyrelsen ansett sin

föreliggande uppgift begränsad till att yttra sig endast i fråga om tjänstebostäder,

som av landsting eller distrikt eller en eller flera kommuner därinom

uppförts eller vore avsedda att uppföras åt distriktsveterinärer. Enligt

tillgänglig underhandsuppgift skulle antalet sådana bostäder uppgå till

högst 25.

De av styrelsen föreslagna bestämmelserna innehålla i huvudsak följande.

Distriktsveterinär i distrikt, där särskild bostad är av landsting eller distrikt

eller av till distriktet hörande kommun eller kommuner eller kommunalförbund

anordnad, är skyldig att förhyra och bebo densamma under nedan

angivna förutsättningar:

1) Bostaden skall hava ett för sitt ändamål lämpligt läge.

2) Bostaden skall vara ändamålsenlig. Härför erfordras, att den är uppförd

enligt av länsstyrelsen, efter hörande av länsveterinären och svenska

distriktsveterinärföreningens styrelse, godkända ritningar samt försedd med

nutida bekvämligheter och hilgarage samt för tjänstens behöriga skötande

nödvändiga utrymmen, såsom expeditionsavdelning och lokal för inrättande

av ett enkelt laboratorium (det sistnämnda kan även förläggas utom bostaden).

Till bostaden böra dessutom höra stall och kliniklokal. Sistnämnda två

lokaler samt eventuellt utom bostaden förlagt laboratorium skola likaledes

inrättas och uppföras enligt ritningar, godkända på nyss angivet sätt; motsvarande

skall även gälla i fråga örn behövliga moderniseringar.

Då byggnadsarbetet fullbordats, skola byggnaderna på ägarens bekostnad

avsynas av en av länsstyrelsen utsedd byggnadssakkunnig person (eventuellt

länsarkitekten), som bär att utlåta sig huruvida arbetet utförts enligt fastställda

ritningar.

Därefter har länsstyrelsen att besluta i fråga om godkännande av byggnadsarbetet.

Äro bostad samt därtill hörande utrymmen inrättade och uppförda, innan

nu föreslagna bestämmelser meddelats, skall länsstyrelsen inhämta yttrande

av länsveterinären och svenska distriktsveterinärföreningens styrelse samt låta

på ägarens bekostnad genom av länsstyrelsen utsedd byggnadssakkunnig person

avsyna nämnda byggnader och utrymmen. Befinnas dessa vid nämnda

avsyning vara ändamålsenliga, skola de av länsstyrelsen godkännas; i annat

fall skall länsstyrelsen föreskriva ägaren att verkställa nödiga örn- eller tillbyggnader,

varefter avsyning av desamma skall ske i enlighet med vad nyss

angivits samt godkännande under ovan nämnd förutsättning meddelas av

länsstyrelsen.

Örn tjänsten är med ordinarie innehavare besatt, skall även dennes yttrande

inhämtas av länsstyrelsen.

3) Hyresbeloppet skall vara maximerat och får icke överstiga det pris, som

å orten i allmänhet gäller för lägenhet, vilken beträffande storlek och bekvämlighet

samt beskaffenhet i övrigt kan anses likvärdig med tjänstebostaden.

4) Hyran skall erläggas månatligen.

5) Skatter och onera samt försäkring betalas av bostadens ägare.

6) Ägaren är skyldig att väl underhålla anläggningen samt vid behov modernisera

densamma.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kunell. Maj:ts proposition nr 161. 19

7) Beträffande avflyttning från bostaden skall, såvida annat icke avtalats,

gälla följande:

Innehavare av bostad eller, om han avlidit, hans dödsbo åligger att till vikarie

eller efterträdare på distriktsveterinärtjänsten mot skälig ersättning upplåta

expeditionsavdelning, laboratorium och garage ävensom i den omfattning,

som kan finnas lämplig, tillhandahålla honom bostadsutrymme. Har

byra erlagts för stall- och kliniklokaler, skall vikarie eller efterträdare, som

önskar disponera sistnämnda lokaler, till bostadsinnehavaren eller dödsboet

erlägga skälig ersättning jämväl för dessa.

Dessutom skola rörande avflyttningen under ovan angiven förutsättning

gälla nedan nämnda bestämmelser:

a) Distriktsveterinär skall vid transport eller befordran äga rätt såväl att

utan uppsägning avflytta från bostaden den första dagen i månaden efter det

han erhöll kännedom om beslutet rörande transporten eller befordringen som

att, om han så önskar, disponera bostaden under högst två månader från

nämnda tidpunkt.

b) Därest bostadsinnehavaren avgår ur tjänst med pension eller entledigas,

skall han avträda bostaden inom två månader efter avgången eller entledigandet.

c) Om distriktsveterinär avlidit, skall hans dödsbo avträda bostaden å fardag,

som infaller näst efter tre månader från det dödsfallet skett.

8) För den händelse ägaren önskar använda byggnaderna för annat än

ovannämnda ändamål, skall distriktsveterinären äga åtnjuta minst 6 månaders

uppsägningstid före avflyttningen.

9) Tvistigheter beträffande tillämpningen av någon av de under ovannämnda

punkter berörda villkoren skola hänskjutas till länsstyrelsen för avgörande.

Slutligen skulle enligt styrelsens förslag distriktsveterinär, som ägde egen

bostad å stationeringsorten innan tjänstebostad uppförts, vara berättigad att

bebo den egna bostaden och sålunda vara fritagen från skyldighet alt bebo

tjänstebostad.

över medicinalstyrelsens förslag hava utlåtanden avgivits av statskontoret

den 7 december 1940, av statens bostadsnämnd den 30 december 1940, av

svenska landskommunernas förbund den 14 januari 1941 samt av byggnadsstyrelsen

den 21 januari 1941.

Statskontoret har intet alt erinra mot att för distriktsveterinär föreskrives

skyldighet alt bebo anvisad och vederbörligen godkänd tjänstebostad

men framställer erinringar beträffande vissa av de av medicinalstyrelsen

föreslagna detaljbestämmelserna. Sålunda anser ämbetsverket, att liyresersättningen

för bostaden bör bestämmas efter överenskommelse mellan distriktsveterinären

och bostadsupplåtaren samt att, där överenskommelse ej

kan träffas, ersättningen bör fastställas av vederbörande länsstyrelse. Någon

maximering av hyresbeloppet bör under denna förutsättning icke förekomma.

Tiden för hyresersättningens erläggande bör enligt statskontorets mening

bestämmas efter överenskommelse. Därest distriktsveterinär befordras eller i

annan ordning förflyttas eller han avgår från tjiinsten med pension eller han

av annan anledning avgår ur tjänst eller entledigas, bör i fråga örn bostadens

disponerande motsvarande föreskrifter meddelas, som enligt 43 § civila avlöningsreglementet

gälla för av statsverket upplåten bostad.

Utöver de av medicinalstyrelsen föreslagna bestämmelserna föreslår statskontoret

meddelande av föreskrifter örn skyldighet för tjänstinnehavare att

med aktsamhet begagna och viii vårda åt honom upplåten bostad m. m.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

Departements

chefen.

Jämväl statens bostadsnämnd anser att, därest av landsting,

kommun el. dyl. åt distriktsveterinär upplåten bostad är lämpad för sitt ändamål

och godkänd som sådan, veterinären i regel bör vara skyldig bebo densamma.

Ej heller framställer bostadsnämnden någon erinran mot det av medicinalstyrelsen

för övergångsförhållanden avsedda undantaget från denna

regel i det fall, att veterinären äger och bebor egen bostad å stationeringsorten.

Bostadsnämnden avråder, i likhet med statskontoret, från införande av en

föreskrift örn maximering av hyresersättningen. Ersättningen för bostaden,

däri inbegripen i förekommande fall gottgörelse för centraluppvärmning, bör

enligt nämndens mening bestämmas med hänsyn till det pris, som å orten i

allmänhet gäller för likvärdig lägenhet. Till undvikande av att distriktsveterinär

skall kunna påtvingas för stor bostad med därav följande alltför betungande

ersättningsskyldighet bör föreskrift meddelas örn storleken av den

bostad, för vilken han skall vara ersättningsskyldig. Där överenskommelse

ej kan träffas mellan distriktsveterinären och bostadsupplåtaren om ersättningsbeloppet,

bör den förre äga hänskjuta ersättningsfrågan till någon

myndighet. Jämkning av fastställd ersättning bör icke medgivas, innan ett

år förflutit från det densamma senast fastställdes.

Nämnden förklarar sig sakna möjlighet bedöma, huruvida för distriktsveterinär

särskilt gällande förhållanden kunna anses påkalla avvikelser från

dc bestämmelser i fråga örn avflyttning från upplåten bostad, som innefattas

i civila avlöningsreglementet. Särskilt ifrågasätter nämnden, om icke för

det fall, att distriktsveterinär avgår ur tjänst med pension eller entledigas,

den angivna tidsfristen av två månader efter avgången eller entledigandet

kan vara alltför kort.

Styrelsen för svenska landskommunernas förbund anför, att

styrelsen ur de synpunkter densamma företräder icke har någonting att

erinra mot det framlagda förslaget. Ej heller byggnadsstyrelsen

har i huvudsak något att erinra mot förslaget men uttalar önskvärdheten av

att bestämmelser meddelas, huruvida hyra skall utgå för till tjänstebostaden

hörande expeditionslokal, laboratorium, stall och kliniklokal. Styrelsen finner

det likaledes önskvärt, att föreskrifterna örn hyresersättningens fastställande

givas i huvudsak samma formulering som motsvarande bestämmelser i 42 §

2 mom. civila avlöningsreglementet.

Medicinalstyrelsens förslag med däröver avgivna utlåtanden har sedermera

överlämnats till finansdepartementet för vidare behandling.

Såsom av det anförda framgår har medicinalstyrelsen framlagt förslag till

detaljerade bestämmelser för reglerande av tjänstebostadsförhållandena för

distriktsveterinärer i sådana veterinärdistrikt, där särskild bostad för veterinären

är av distriktet eller av till distriktet hörande kommun eller kommuner

eller kommunalförbund eller av landsting anordnad. Mot förslaget hava av

de hörda myndigheterna framförts vissa erinringar.

Det synes mig angeläget, alt vissa av de föreslagna föreskrifterna, örn ock

med en del ändringar, intagas bland de i 64 § civila avlöningsreglementet för

distriktsveterinärer avsedda avlöningsbestämmelserna. Att märka är att, då

här icke är fråga om bostad som upplåtes av statsverket, de i civila avlöningsreglementet

införda allmänna bestämmelserna örn tjänstebostad icke kunna

utan vidare komma i tillämpning. Jag vill ock erinra, att bland avlöningsbe
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

21

stämmelserna för provinsialläkare i 59 § 5 mom. civila avlöningsreglementet

äro införda vissa särskilda bestämmelser angående tjänstebostad för läkare i

sådana provinsialläkardistrikt, där bostad är av distriktet eller däri ingående

kommun eller kommuner för läkaren anordnad och av länsstyrelsen

godkänd. Dessa föreskrifter synas mig kunna tjäna till ledning vid meddelande

av tjänstebostadsbestämmelser för distriktsveterinärer.

I första hand torde böra föreskrivas, att distriktsveterinär i distrikt, där

särskild bostad är av distriktet eller däri ingående kommun eller kommuner

för veterinär anordnad och av länsstyrelsen efter länsveterinärens hörande

godkänd, skall vara skyldig att förhyra densamma till belopp, som, där överenskommelse

ej kan träffas, fastställes av länsstyrelsen. Det sagda bör ock

gälla, där till bostadsfastigheten höra särskilda utrymmen, som äro erforderliga

för veterinärtjänstens skötande, såsom lokal för husdjursklinik, laboratorielokal,

sjukstall el. dyl. Jag delar sålunda den av statskontoret uttalade

meningen, att hyresersättningen bör bestämmas efter fri överenskommelse

mellan tjänstinnehavaren och bostadsupplåtaren samt att någon maximering

av hyran icke bör förekomma. Där överenskommelse örn ersättningsbeloppet

ej kan träffas, bör detsamma såsom statskontoret föreslagit fastställas

av länsstyrelsen. Någon viss termin för hyrans erläggande synes mig

icke böra stipuleras. För det fall, att tjänstinnehavaren befordras eller förflyttas

till annan stationeringsort eller avgår från tjänsten eller entledigas,

synas mig de i 43 § 1 mom. civila avlöningsreglementet givna bestämmelserna

kunna utan olägenhet göras direkt tillämpliga.

Enligt 64 § 4 mom. 6 punkten civila avlöningsreglementet är distriktsveterinär,

som åtnjuter semester eller tjänstledighet, skyldig att, där så påkallas

och omständigheterna sådant medgiva, mot skälig ersättning tillhandahålla

vikarie nödig expeditionslokal. Denna föreskrift är givetvis tillämplig,

oavsett om distriktsveterinären bebor tjänstebostad eller annan bostad.

För provinsialläkare, som innehar tjänstebostad, är emellertid i 59 § 5 mom.

stadgad en vidsträcktare skyldighet i avseende å tillhandahållande av utrymme

åt vikarie. Det synes mig lämpligt, att bestämmelserna för distriktsveterinär

i denna del närmare anslutas till de för provinsialläkare redan gällande.

Skyldighet att underkasta sig de nya bestämmelserna skulle givetvis åligga

den, som hädanefter utnämnes till distriktsveterinär. Samma skyldighet torde

ock kunna åläggas redan utnämnd distriktsveterinär, som på egen ansökan

erhåller förflyttning till distrikt, där bostad för veterinären är anordnad. I

övrigt torde nuvarande innehavare av distriktsveterinärsbefattningar icke

kunna förpliktas att underkasta sig de nya bestämmelserna angående tjänstebostad.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

6. Dispens för vissa befattningshavare från gällande bestämmelser

angående förening av tjänster.

I 4 § 1 mom. civila avlöningsreglementet stadgas följande:

»Med tjänst, som avses i detta reglemente, må förenas ordinarie statlig befattning,

vilken tillsättes genom förordnande tills vidare och med vilken pensionsrätt

icke är förenad, ävensom extra ordinarie statlig befattning inom

högre lönegrad, dock under förutsättning att tjänstemannen frånträder utövandet

av förstnämnda tjänst.

I övrigt må tjänst, som avses i reglementet, icke förenas med ordinarie eller

extra ordinarie befattning i statens tjänst, ej heller med jämförlig kommunal

befattning, så framt ej Kungl. Maj:t och riksdagen för visst fall annorlunda

beslutit.»

För lärare vid de allmänna läroverken, folk- och småskoleseminarierna

m. fl. statliga läroanstalter har i reglementets 55 § 9 mom. 4 punkt stadgats

vissa undantag från förenämnda stadgande. I punktens första stycke föreskrives

följande:

»Såsom undantag från vad i 4 § 1 morn. stadgas gäller, att med befattning

såsom lärare i övningsämne vid någon av de i detta moment avsedda läroanstalterna

må kunna förenas annan tjänst, därest skolöverstyrelsen på därom

gjord framställning prövar sådan förening kunna utan olägenhet för undervisningen

äga rum; dock att fråga om förening med sådan övningslärarbefattning

av ordinarie statlig eller därmed jämförlig kommunal övningslärarbefattning

skall underställas Kungl. Maj:ts prövning. Medgivande varom

nu sagts skall, där så kan ske, avse viss tid, som ej bör överstiga tre år

i sänder.»

Slutligen är i detta sammanhang att erinra om stadgandet i 5 § 1 mom.

avlöningsreglementet den 30 september 1937 för lärare vid folk- och småskolor,

vari stadgas:

»Med ordinarie lärarbefattning må icke förenas annan tjänst å rikets eller

riksdagens stat, ej heller, utan att sådant medgivits genom beslut av Kungl.

Maj:t och riksdagen, å kommuns stat.»

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 20 mars 1940 har skolöverstyrelsen gjort

framställning örn rätt för musikläraren vid östra realskolan i Göteborg Werther

Carlson att med sin tjänst få förena ordinarie folkskollärartjänst vid Göteborgs

folkskolor, överstyrelsen har därvid till en början erinrat, att Carlson

på därom gjord ansökan och sedan vederbörande rektor och skolöverstyrelsen

tillstyrkt ansökningen genom Kungl. Maj:ts beslut den 14 oktober 1939

medgivits rätt att få förena sin ordinarie övningslärarbefattning vid östra

realskolan i Göteborg med ordinarie musiklärartjänst vid Göteborgs folkskolor.

Av handlingarna i nämnda ansökningsärende hade ingenting annat framgått

än att fråga varit om förening av statlig övningslärarbefattning med sådan

kommunal övningslärarbefattning, som avsåges i 55 § 9 mom. 4 punkten

första stycket, till vilket författningsrum sökanden också hade hänvisat.

Därefter har överstyrelsen i huvudsak anfört följande:

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

23

Nu hade det emellertid kommit till överstyrelsens kännedom, att tjänsten

vid folkskolorna i Göteborg icke vore en kommunal övningslärarbefattning i

egentlig mening utan en ordinarie folkskollärartjänst, ehuru undervisningen

omfattade uteslutande sång och musik. På grund härav syntes ovan nämnda

bestämmelse icke äga tillämpning i detta fall.

Visserligen stadgades å anfört ställe, att med befattning som lärare i övningsämne

vid bl. a. allmänna läroverk kunde förenas annan tjänst — för

så vitt det icke vore fråga örn viss övningslärarbefattning — därest skolöverstyrelsen

på därom gjord framställning prövade sådan förening kunna utan

olägenhet för undervisningen äga runi. Detta syntes kunna innebära, att överstyrelsen

skulle kunna avgöra bär ifrågavarande ärende. Men i 5 § 1 punkten

avlöningsreglementet för lärare vid folk- och småskolor stadgades, att med

ordinarie lärartjänst icke finge förenas annan tjänst å rikets eller riksdagens

stat. På grund härav syntes bestämmelsen i § 55 mom. 9 punkt 4 första stycket

civila avlöningsreglementet icke bär kunna tillämpas. Enligt nyss nämnda

bestämmelse i avlöningsreglementet för lärare vid folk- och småskolor syntes

en tjänsteförening av här ifrågavarande slag över huvud icke vara möjlig,

vilket däremot syntes vara fallet enligt civila avlöningsreglementets huvudbestämmelse

om tjänsteförening, 4 § 1 mom. andra stycket.

Vad sakfrågan beträffade, syntes ingen tvekan kunna råda. Föreningen av

de nämnda tjänsterna hade ägt rum redan år 1914, då musiklärare Carlson

utnämndes till musiklärare vid östra realskolan. Tjänsten vid folkskolorna

bade han innehaft sedan år 1910.

I anslutning härtill har överstyrelsen hemställt, att Kungl. Maj :t måtte vidtaga

de åtgärder, som kunde befinnas nödvändiga för att musiklärare Carlson

fortfarande kunde innehava de ordinarie tjänster vid östra realskolan

i Göteborg och vid Göteborgs folkskolor, till vilka han tidigare utnämnts.

Allmänna lönenämnden har i infordrat utlåtande den 29 maj 1940 understrukit,

att tjänsteförening i förevarande fall icke kan äga rum, med mindre

riksdagens samtycke härtill — utom ramen för vad som förutsatts i avlöningsreglementet

för lärare vid folk- och småskolor •— utverkats. Med hänsyn

till de i ärendet föreliggande särskilda omständigheterna, främst det förhållandet

att Carlson under en lång följd av år innehaft förenämnda båda tjänster,

har lönenämnden icke velat motsätta sig, att åtgärder vidtagas för inhämtande

av riksdagens samtycke till tjänsteföreningen.

Vidare har ordinarie folkskolläraren vid Göteborgs folkskolor Torsten

Carlsson i en till Kungl. Majit ingiven ansökning anhållit örn tillstånd att

med sin tjänst få förena befattningen såsom ordinarie organist och kantor

i Göteborgs Masthuggs församling. Av ansökningen framgår, att Carlsson tillträtt

nämnda organist- och kantorsbefattning den 13 juni 1920 och att han

den 1 maj 1925 blivit ordinarie innehavare av densamma. Den 1 juli 1939

har han erhållit sin innehavande ordinarie folkskollärartjänst efter att dessförinnan

från och med höstterminen 1924 — med undantag allenast för år

1928 — hava innehaft icke-ordinarie lärartjänst vid nämnda folkskolor. Med

organist- och kantorsbefattningen vore förenad en tjänstgöring av allenast

1 å 5 timmar i veckan.

I ärendet hava utlåtanden avgivits av skolöverstyrelsen den 5 mars, av statskontoret

den 0 maj samt av allmänna lönenämnden den 29 maj 1940.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

Departementschefen.

Skolöverstyrelsen, som finner stadgandet i 5 § 1 mom. avlöningsreglementet

för lärare vid folk- och småskolor i förevarande fall äga

tillämpning, framhåller, att den arbetsbörda, som ålåge sökanden i den kyrkliga

tjänsten, icke vore större än som vore vanligt vid åtskilliga, med ordinarie

folkskollärartjänster i laga ordning förenade organistbefattningar. Något

sakligt hinder syntes därför icke föreligga för bifall till ansökningen,

överstyrelsen hemställer, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärd för inhämtande

av riksdagens medgivande till tjänsteföreningen.

Allmänna lönenämnden, som anlagt samma synpunkter på ärendet

som skolöverstyrelsen, förklarar sig med hänsyn härtill och till att sökanden

under en lång följd av år innehaft organisttjänsten icke vilja motsätta

sig, att åtgärd vidtages för inhämtande av riksdagens beslut i ärendet.

Lönenämnden framhåller i detta sammanhang, att inhämtande av riksdagens

samtycke till tjänsteföi’ening i fall sådana som det förevarande måste

anses innebära en onödig omgång. Enligt lönenämndens mening borde genom

en reglementsändring sörjas för att Kungl. Majit erhölle befogenhet att ensam

träffa avgörande i angivna hänseende.

I motsats mot förenämnda myndigheter ifrågasätter statskontoret,

huruvida i förevarande fall tillräckliga skäl kunna anses föreligga för en

framställning till riksdagen i ärendet. Ämbetsverket förordar, att den gjorda

framställningen icke måtte föranleda någon Kungl. Majits åtgärd.

I anledning av vad allmänna lönenämnden anfört örn behovet av en ändring

av bestämmelserna örn tjänsteförening i avlöningsreglementet för lärare

vid folk- och småskolor vill jag framhålla, att ifrågavarande bestämmelser -—

liksom ock de i sådant hänseende meddelade bestämmelserna i avlöningsreglementet

för de högre kommunala skolorna — icke på ett ur saklig synpunkt

tillfredsställande sätt ansluta sig till motsvarande bestämmelser i civila

avlöningsreglementet, ett förhållande som givetvis bland annat är beroende

av att reglementena tillkommit vid olika tidpunkter. Jag har emellertid ansett

mig icke på grund av de föreliggande framställningarna böra ingå på någon

prövning av de ändringar i vederbörande reglementen, som skulle erfordras

för att åstadkomma en utjämning i förevarande hänseende. Denna fråga synes

mig vara av den natur, att den lämpligen bör upptagas till behandling i samband

med en blivande revision av de av Kungl. Majit utfärdade avlöningsreglementena

för kommunala lärare.

Vid sådant förhållande och i betraktande av de särskilda omständigheter,

som anförts i de nu föreliggande ärendena, vill jag icke motsätta mig, att

Kungl. Majit utverkar riksdagens samtycke till de tjänsteföreningar, varom

i ärendena är fråga.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

25

7. Avlöning till viss civil personal i statens eller kommuns tjänst

under tjänstgöring vid allmänt hemvärn eller verkshemvärn.

I överensstämmelse med riksdagens beslut har Kungl. Maj:t den 31 maj

1940 utfärdat kungörelse (nr 408) om hemvärnets organisation och uppgifter

m. m. (liemvärnskungörelse). I enlighet med nämnda kungörelse består

hemvärnet, som utgör en del av lantförsvaret, av militärt organiserade, på

frivillighetens väg rekryterade förband, vilkas främsta uppgift är att verka

för det omedelbara tryggandet av den egna hemorten (kungörelsens 1 §).

Hemvärnets högsta ledning utövas under chefen för armén av en hemvärnschef,

som i sitt arbete biträdes av en hemvärnsstab (2 §). Överinseendet av

hemvärnet inom varje militärområde åligger militärområdesbefälhavaren.

Under denne utövas ledningen av hemvärnet inom varje inskrivningsområde

av inskrivningsbefälhavaren (3 §). För hemvärnets organiserande indelas

inskrivningsområdena i hemvärnskretsar. Hemvärnskretsarna indelas i hemvärnsområden.

För varje hemvämskrets förordnas en hemvärnskretsbefälhavare

och för varje hemvärnsområde en hemvärnsområdesbefälhavare. Under

liemvärnsområdesbefälhavaren lyda hemvärnsmän och reservhemvärnsmän

inom hemvärnsområdet (4—6 §§).

Hemvärnsmän och reservhemvärnsmän antagas av inskrivningsbefälhavaren

efter förslag av hemvärnsområdesbefälhavaren. Hemvärnsmän avses för

aktiv tjänst i hemvärnet. Reservhemvärnsmännen bilda en reserv för ersättande

av avgångna hemvärnsmän (8 §). Till hemvärnsmän (reservhemvärnsmän)

antagas i värnpliktshänseende över- och underåriga män ävensom sådana

värnpliktiga, vilka på grund av frikallelse, uppskov av längre varaktighet

eller annan orsak beräknas icke komma att inkallas till tjänstgöring

vid mobilisering. Antagning sker på därom hos inskrivningsbefälhavaren

gjord skriftlig ansökan. Med den antagne upprättas kontrakt (hemvärnskontrakt)

angående anställningen (9—10 §§).

Hemvärnsmän (reservhemvärnsmän) må åläggas att under fredstid i utbildningssyfte

årligen fullgöra högst 50 timmars tjänstgöring, däri icke inräknas

den tid som åtgår för vidmakthållande och förkovran av skjutskicklighet

och fältduglighet i övrigt. Nämnda tjänstgöring må icke utan särskild

överenskommelse förläggas till hemvärnsmannens (reservhemvärnsmannens)

arbetstid (11 § 1 inom.). Under krig ävensom eljest, då Konungen utfärdat

befallning alt hemvärnet skall hållas i beredskap, är hemvärnsmän

.skyldig att på kallelse inställa sig till den tjänstgöring, som erfordras för fyllandet

av hemvärnets uppgifter (11 § 2 morn.).

Vid tjänstgöring under fredstid äger hemvärnsmän åtnjuta fri inkvartering

ävensom fria resor (12 § 1 moni.). Vid tjänstgöring under krig ävensom

då Konungen anbefallt hemvärnets hållande i beredskap åtnjuter hemvärnsman

dels fri inkvartering och fria resor, dels dagavlöning med 2 kronor 50

öre för varje tjänstgöringsdag örn sammanlagt minst 3 timmar, dels ock för
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 161-

sörjningsbidrag för varje sådan tjänstgöringsdag med 2 kronor för hustru

och 50 öre för varje hemvärnsmannens eller hans hustrus barn eller adoptivbarn

under 16 år, dock att änkling eller frånskild, som sålunda är berättigad

till bidrag för ett eller flera barn, äger att för ett av barnen uppbära

2 kronor (12 § 2 morn.).

Hemvärnskrets- eller hemvärnsområdesbefälhavare äga därutöver åtnjuta

särskild ersättning i form av ett mindre årligt arvode (12 § 3 morn.).

I anslutning till hemvärnskungörelsen har hemvärnsledningen utfärdat

vissa anvisningar beträffande hemvärnets organisation vid vissa statens verk

och inrättningar (s. k. verkshemvärn). I enlighet med nämnda anvisningar

förutsättas hemvärnsförband skola organiseras vid statliga verk och inrättningar,

där verksamheten under alla förhållanden måste hållas vid gång.

Vcrksförband avses uteslutande för det omedelbara skyddet av vederbörande

verk tillhörig anläggning (station) enligt de närmare föreskrifter, som fastställas

av inskrivningsbefälhavaren i samråd med verket. Ifrågasättes användning

av verksförband för andra uppgifter än skyddet av verkets anläggningar,

skall samråd ske med verkets ledning, varvid verksledningens

önskemål skola tillgodoses. Rekrytering av verksförband sker genom antagning

i vanlig ordning enligt hemvärnskungörelsens bestämmelser, dock uteslutande

bland den vid verket anställda personalen. Såsom förbandschef förordnas

lämplig vid verket anställd befattningshavare. Förbandet utrustas genom

försorg av vederbörande inskrivningsbefälhavare, dock förutsättes det,

att vapenutrustning i viss utsträckning skall kunna tillhandahållas av vederbörande

verk. Utbildningen vid verkshemvärn avses skola bedrivas efter

enahanda grunder, som gälla för hemvärnet i övrigt.

A. Avlöning under tjänstgöring vid det allmänna hemvärnet.

I skrivelse den 17 september 1940 har chefen för armén framhållit, hurusom

av ett flertal framställningar till hemvärnsledningen framgått, att för

hemvärnsmän, som tillika vore tjänstemän vid den civila statsförvaltningen,

avlöningsförhållandena under tjänstgöring vid hemvärnet med vederbörliga

avlöningsreglementens nuvarande avfattning bleve synnerligen otillfredsställande,

i det att vederbörande under sådan tjänstgöring måste vidkännas C-avdrag,

d. v. s. avstå hela lönen. I betraktande av att dels hemvärnsmannen

frivilligt och med delvis uppoffrande av sin fritid ställt sig till förfogande

för fullgörande av en betydelsefull insats till landets försvar, dels hemvärnsmannens

tjänstgöringsskyldighet, sedan han tecknat kontrakt, delvis vöre av

obligatorisk natur, kunde berörda förhållande icke anses förenligt med rättvisa

och billighet.

Chefen för armén har därför hemställt, att civila avlöningsreglementet och

civila icke-ordinariereglementet måtte omarbetas därhän, att hemvärnstjänstgöring

jämställdes med värnpliktstjänstgöring i landstormen samt att hem
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

27

värnsman sålunda under tjänstledighet för tjänstgöring i denna sin egenskap

finge uppbära honom eljest tillkommade avlöning minskad med B-avdrag.

Över nämnda framställning hava allmänna lönenämnden och statskontoret

den 8 respektive den 28 november 1940 avgivit utlåtanden.

Lönenämnden framhåller, att enligt vad som inhämtats, det i vissa

fall förekomme, att kortare utbildningskurser eller övningar anordnades under

sådana förhållanden, att deltagarna icke samtidigt kunde tjänstgöra i

sina civila befattningar. Dessa kurser syntes hittills närmast hava avsett

hemvärnsbefälet, men det vore icke uteslutet, att liknande kurser eller övningar

anordnades även för andra hemvärnsmän. Lönenämnden ansåge för sin

del skäl tala för att ordinarie och extra ordinarie tjänstemän, vilka vore underkastade

ovannämnda avlöningsreglementen, medgåves rätt att vid deltagande

i dylika utbildningskurser eller övningar uppbära lön med B-avdrag

under en tid av högst 14 dagar av ett och samma kalenderår, i anslutning till

vad som för närvarande gällde beträffande konstituerad landstormsofficer.

Föreskrifter av dylik innebörd syntes lönenämnden lämpligen böra intagas i

avlöningsreglementena. övervägas borde, om icke ett motsvarande stadgande

också borde intagas i militära icke-ordinariereglementet.

Statskontoret har till en början erinrat, att under den förstärkta försvarsberedskap,

som varit rådande sedan hösten 1939, avsteg befunnits påkallade

från de i civila avlöningsreglementet och civila icke-ordinariereglementet

meddelade bestämmelserna om avlöning under ledighet för militärtjänstgöring.

Bestämmelser i sådant hänseende hade meddelats genom ett

flertal olika kungörelser. Huruvida och i vilken utsträckning dessa från avlöningsreglementena

avvikande bestämmelser komme att bliva bestående, sedan

mera normala förhållanden åter inträtt, vore för närvarande svårt att

avgöra. Ämbetsverket föreställde sig emellertid, att framdeles en allmän översyn

av bestämmelserna örn avlöning under ledighet för militärtjänstgöring

bleve ofrånkomlig. Vid sådant förhållande ansåge ämbetsverket tillräckliga

.skäl icke föreligga att nu i reglementet intaga bestämmelser örn avlöning under

ledighet för tjänstgöring vid hemvärnet, utan syntes dylika bestämmelser

—- i avvaktan på en mera definitiv reglering av hithörande spörsmål —

böra äga giltighet allenast under förstärkt försvarsberedskap eller partiell

mobilisering. Statskontoret hade icke något att erinra mot att dessa provisoriska

bestämmelser gåves den innebörd, som lönenämnden föreslagit.

B. Avlöning under tjänstgöring vid verkshemvärn.

1 skrivelser den 5 respektive den 18 och den 7 november 1940 hava generalpoststgrelsen,

telegrafstyrelsen och vattenfallsstyrelsen — med förmälan

att hemvärnsförband avsåges skola organiseras vid postverket och telegrafverket

och redan upprättats vid statens vattenfallsverk — en var beträffande

sitt förvaltningsområde gjort framställning angående ersättning till den verkspersonal,

som komme att tjänstgöra vid sådant förband. Verksstyrelserna

framhålla, att i samband med organiserandet av ifrågavarande verkshemvärn

uppstått fråga örn ersättning åt verkshemvärnsman vid tjänstgöring inom

verkshemvärnet, bland annat för sådant fall att hemvärnsmän drabbades av

sjukdom eller olycksfallsskada under dylik tjänstgöring. Beträffande till allmänna

hemvärnet ansluten personal syntes dylika ersättningsfrågor — att

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

döma av uttalanden i propositionen nr 257 till 1940 års riksdag angående

organiserandet av ett hemvärn — tills vidare skola regleras på grundval av

I § andra stycket förordningen den 18 juni 1927 (nr 234) örn ersättning i

anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.

Enär verksstyrelsernas ifrågavarande framställningar äro i allt väsentligt

av likalydande innehåll torde jag i det följande kunna inskränka mig till

att beröra vad generalpoststyrelsen anfört i ämnet. Betxäffande ersättning

till postverkets personal under tjänstgöring vid verksförband under de i

II § 2 mom. hemvärnskungörelsen angivna förutsättningarna d. v. s. under

krig eller eljest då Konungen anbefallt hemvärnets hållande i beredskap

yttrar generalpoststyrelsen:

Postverkets hemvärnspersonal kommer att utgöras av vid verket anställda

tjänstemän och arbetare, vilkas tjänstgöring under krig eller krigsfara måste

regleras med hänsyn till de då rådande förhållandena. De kunna således komma

att lagas i anspråk än för den egentliga posttjänsten, än för luftskyddstjänstgöring

och än för hemvärnstjänst, allteftersom verkets intressen kräva.

I alla dessa verksamhetsgrenar komma de sålunda att tjäna postverkets

intresse att i möjligaste mån upprätthålla och skydda driften. Det synes

därför knappast möjligt att uppdraga några skillnader ur tjänstesynpunkl

mellan de olika grenarna. Dessa böra tvärtom samtliga och i samma grad

betraktas såsom tjänstgöring vid verket, och det är så mycket mindre befogat,

att tjänstemännen vid utövandet av luftskydds- eller verkshemvämstjänst

bliva i avlöningshänseende sämre ställda än vid fullgörandet av den

egentliga posttjänsten, som personalen vid de båda förstnämnda tjänstegrenarna

kan beräknas bliva utsatt för allvarliga risker för verkets skull.

Av sistnämnda skäl är det önskvärt, att de tre olika tjänstegrenarna äro

likaberättigade i fråga örn ersättning, även med hänsyn därtill, att det eljest

med all sannolikhet torde kunna förutses, alt personalen ej är villig att

utanför det ordinäre postarbetet utsätta sig för de särskilda risker, tjänstgöring

vid verkshemvärnet medför.

Örn man sålunda, såsom generalpoststyrelsen anser riktigt, betraktar

tjänsten i verkshemvärnet såsom en särskild form av tjänstgöring vid verket,

betingad av de särskilda förhållanden, under vilka hemvärnet är avsett

att träda i funktion, bör därav följa, att verkshemvärnsman skall vid

tjänstgöring såsom sådan bibehållas vid de avlönings- och pensions- m. fl.

förmåner, som enligt nu gällande eller framdeles utfärdade bestämmelser äro

förenade med den befattning han innehar eller förordnats att uppehålla vid

verket. Ä andra sidan bör, enär tjänstgöringen vid verkshemvärnet är beroende

av frivilligt åtagande, sådan tjänstgöring icke medföra förmåner

från verket utöver dem, som skulle tillkommit tjänstemannen, därest han

icke åtagit sig hemvärnstjänsten. Däremot torde det få anses självfallet, att

verkshemvärnsman åtnjuter samma förmåner från hemvärnet, som enligt

12 § hemvärnskungörelsen tillkommer övrig hemvärnspersonal.

Det sagda innebär bland annat, att verkshemvärnsman, som under tjänstgöring

såsom sådan drabbas av sjukdom eller olycksfallsskada, skall åtnjuta

sjukavlöning och läkarvård m. m., såsom om han insjuknat eller drabbats

av olycksfallet under utövande av den vanliga posttjänsten. Om dylikt

olycksfall föranleder tjänstemans död, bör följaktligen till de efterlevande

utgå, förutom familjepension enligt därom gällande bestämmelser, livränta

enligt olycksfallsförsäkringslagen. Vad nu sagts beträffande tjänsteman bör

i tillämpliga delar gälla även beträffande arbetare vid tjänstgöring såsom

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. \laj:ts proposition nr 161.

29

verkshemvärnsmän. Han bör sålunda under dylik tjänstgöring äga åtnjuta

oavkortad lön, vilken av praktiska skäl bör beräknas på samina sätt som

semesterlön (dock icke understigande vid tillfället utgående tidion), samt,

om han under tjänstgöringen drabbas av sjukdom eller olycksfallsskada,

samma förmåner, som tillkomma honom i hans vanliga arbete i verkets

tjänst, d. v. s. sjukvård och sjukavlöning enligt gällande bestämmelser ävensom

invalidpension enligt tjänstepensionsreglementet för arbetare eller beträffande

sådan arbetare, som ej äger rätt till tjänstepension, livränta enligt

olycksfallsförsäkringslagen. Örn olycksfallsskada, varom nu är fråga, medför

arbetares död, bör till de efterlevande utgå livränta enligt sistnämnda lag.

Därest de förmåner, som enligt vad sålunda ifrågasatts skulle tillgodoujutas

av verkshemvärnsmän vid postverket, bliva ofördelaktigare än enligt

de grunder, som tillämpas för hemvärnsmän vid allmänna hemvärnet,

lidra sistnämnda grunder gälla. Detta synes kunna bliva fallet bland annat

örn verkshemvärnsmän under tjänstgöring såsom sådan i fredstid ådrager

sig sjukdom, som medför bestående förlust eller nedsättning av arbetsförmågan

eller den sjukes död. I dylikt fall utgår nämligen beträffande personalen

vid allmänna hemvärnet livräntor enligt 1927 års militärersättningsförordning,

under det att olycksfallsersättningslagen berättigar till ersättning

endast för olycksfall men icke för sjukdom i allmänhet.

I fråga örn ersättning till postverkets personal under tjänstgöring vid verkshemvärnet

i fredstid (11 § 1 mom. hemvärnskungörelsen) anför generalpoststyrelsen:
Såsom

framgår av hemvärnskungörelsen 11 § 1 moni., skall under fredstid

hemvärnsmännens utbildning och övningar ske under hemvärnsmannens

fritid. Då inträde i hemvärnet är beroende av frivilligt åtagande, bör

givetvis någon ersättning av postmedel för tjänstgöring vid verkshemvärnet

i regel icke ifrågakomma. Med avseende å avlönings- och pensionsförmåner

m. m. vid sjukdom eller olycksfallsskada synas emellertid de föreslagna

ersättningsgrunderna böra tillämpas även under fredstjänstgöring vid

verkshemvärnet. Detta torde emellertid icke komma att medföra några

nämnvärda merutgifter för postverket, alldenstund ersättning för sjukdom

i alla vanliga fall utgår efter samma grunder, vare sig tjänsteman (eller

arbetare) insjuknar under tjänstgöringstid eller under fritid, och då riskerna

för olycksfall under hemvärnstjänstgöring icke torde vara särskilt stora

i fredstid.

I ytterligare ett avseende anser generalpoststyrelsen sig emellertid böra

föreslå en särskild förmån för verkshemvärnsmännen under fredstid. Ehuru,

som ovan sagts, hemvärnsmännens utbildning under fredstid i allmänhet icke

må förläggas till hemvärnsmännens arbetstid, kan det likväl till följd av

bristen på befäl i hemvärnet understundom bliva nödvändigt att för utbildning

till hemvärnsbefäl sammanföra hemvärnsmän till kurser, som pågå

hela dagarna under kortare tid. Då tjänstgöring i verkshemvärnet, enligt vad

ovan framhållits, principiellt bör likställas med tjänstgöring i den egentliga

posttjänsten, bör sådan utbildning till hemvärnsbefäl även kunna jämställas

med postal utbildning. Generalpoststyrelsen vill därför föreslå, att

tjänsteman eller arbetare vid postverket för bär ifrågavarande utbildning

till hemvärnsbefäl må under viss kortare tid, förslagsvis högst 10 dagar

årligen, kunna beviljas tjänstledighet med oavkortad lön. Bortsett från nu

nämnda fall skulle de ifrågasatta grunderna för ersättning åt verkshemvärnsman

äga tillämpning allenast vid tjänstgöring i hemvärnet under de i

11 § 2 punkten hemvärnskungörelsen angivna förutsättningarna.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 161.

Departementschef

en.

Beträffande vissa särskilda avlöningsförmåner, såsom övertidsersättning

samt resekostnads- och traktamentsersättning, anser generalpoststyrelsen,

att dylika förmåner icke böra utgå av postverkets medel för tjänstgöring vid

hemvärnet under freds- eller krigsförhållanden.

Telegrafstyrelsen har med avvikelse i denna del från de båda övriga

verksstyrelserna uttalat, att de villkor i fråga örn resekostnads- och traktamentsersättning

samt tjänstgöringstraktamente, som gällde för tjänsteman,

vilken deltoge i av verket anordnad utbildningskurs, även syntes höra tilllämpas

vid tjänstemans deltagande under fredstid i kurs för utbildning av

hemvärnsbefäl.

Över verkstyrelsernas framställningar har allmänna lönenämnden den

26 november 1940 avgivit infordrat utlåtande. Lönenämnden har därvid i

huvudsak tillstyrkt de gjorda framställningarna. Emellertid framhåller lönenämnden,

att det i 12 § 2 mom. c) hemvärnskungörelsen stadgade försörjningsbidraget,

vilket bidrag är avsett att utgå till hemvärnsman vid tjänstgöring

i hemvärnet under krig eller då Konungen anbefallt hemvärnets hållande

i beredskap, icke bör tillkomma verkshemvärnsman. Lönenämnden

förordar telegrafstyrelsens förslag om resekostnads- och traktamentsersältning

ävensom tjänstgöringstraktamente till tjänsteman, som deltager i kurs

för utbildning av hemvärnsbefäl, varvid dock nämnden ansett skäl tala

för att tjänstgöringstraktamentet bestämdes efter enhetliga grunder för

samtliga kursdeltagande hemvärnsmän.

Vad till en början angår avlöningsförmåner till tjänsteman under tjänstgöring

i egenskap av hemvärnsman i det allmänna hemvärnet finner jag i

likhet med allmänna lönenämnden och statskontoret skäl tala för att någon

del av lönen må behållas. I enlighet med vad lönenämnden föreslagit och

statskontoret tillstyrkt förordar jag därför, att i civila avlöningsreglementet

avsedd ordinarie tjänsteman och i civila icke-ordinariereglemenlet eller militära

icke-ordinariereglementet avsedd extra ordinarie tjänsteman berättigas

under tjänstledighet, som tjänstemannen erhåller för deltagande i hemvärnsövningar

och hemvärnskurser, uppbära avlöning med B-avdrag, dock under

högst 14 dagar av ett och samma kalenderår. Lön med avdrag motsvarande

B-avdrag synes mig under ledighet för samma ändamål även böra — med

enahanda tidsbegränsning — tillkomma hemvärnsman, som i kommuns

tjänst innehar sådan ordinarie eller extra ordinarie lärår- eller därmed jämförlig

befattning, å vilken avlöningsreglementet den 11 november 1938 (nr

660) för lärare vid kommunala flickskolor, kommunala mellanskolor. praktiska

mellanskolor och högre folkskolor eller avlöningsreglementet den 30

september 1937 (nr 868) för lärare vid folk- och småskolor är tillämpligt. Samma

förmån hör jämväl tillkomma ordinarie eller extra ordinarie nomadlärare.

Jag delar ock den av statskontoret hävdade meningen, att bestämmelser i

ämnet för närvarande lämpligen icke böra intagas i själva avlöningsreglementena.

Under nu rådande förhållanden och i avvaktan på närmare erfa
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

31

renhet rörande hemvärnets helt nyligen genomförda organisation och hemvärnsrörelsens

vidare utveckling synes det mig ändamålsenligast att, i likhet

med vad som skett i fråga om avlöning under vanlig militärtjänstgöring åt

åtskilliga grupper befattningshavare i statens och kommuns tjänst, i ämnet

meddelas allenast provisoriska föreskrifter.

Kungl. Maj:t torde böra av riksdagen utverka bemyndigande att utfärda

dylika föreskrifter av i huvudsak det innehåll, jag nyss förordat.

Vad härefter angår generalpoststyrelsens, telegrafstyrelsens och vattenfallsstyrelsens

i allt väsentligt samstämmiga förslag i fråga örn ersättning till personal

vid postverket, telegrafverket och statens vattenfallsverk, som anställes

för tjänstgöring vid verkshemvärn, framgår av vad i det föregående blivit

anfört, att verksstyrelserna utgått från att ifrågavarande tjänstgöring är att

anse såsom en särskild form av tjänstgöring vid vederbörande verk. Styrelserna

förutsätta tillika, att de i 12 § hem värnskungörelsen meddelade ersättningsbestämmelserna

skola gälla jämväl för verkshemvärnsmän.

Beträffande verkshemvämsmans tjänstgöring under krig ävensom under

hemvärnet anbefalld beredskap hava styrelserna föreslagit, att verkshemvärnsmannen

skall vid sådan Ijänstgöring bibehållas vid de avlönings- och

pensionsförmåner, som enligt nu gällande eller framdeles utfärdade bestämmelser

må vara förenade med den befattning han innehar eller förordnats att

uppehålla vid verket. I fråga om vissa avlöningsförmåner ifrågasättes dock

meddelande av särbestämmelser. Sålunda borde, med hänsyn till den i 12 §

2 mom. b) hemvärnskungörelsen stadgade dagavlöningen, föreskrivas, att resekostnads-

och traktamentsersättning eller tjänstgöringstraktamente icke

finge utgå vid tjänstgöring varom nu är fråga. Någon särbestämmelse i fråga

om övertidsersättning föreslås däremot ej, enär det kunde förväntas, att

Kungl. Majit komme att under förhållanden, då verkshemvärn foges i anspråk,

meddela inskränkande föreskrifter i ämnet.

I fråga om ersättning till verkshemvärnsmän under tjänstgöring i fredstid

skulle enligt verksstvrelsernas förslag särskild ersättning av vederbörande

verks medel i princip icke medgivas. Vissa särföreskrifter föreslås dock. Sålunda

förutsättes, att föreskrifterna om tjänstemans avlönings- och pensionsförmåner

m. m. vid sjukdom eller olycksfallsskada skola gälla, även om sjukdomen

uppkommit eller skadan inträffat i anledning av tjänstgöring vid hemvärnet.

Vidare avses, att tjänsteman skulle för deltagande i kurs för utbildning av

hemvärnsbefäl kunna beviljas tjänstledighet nied oavkortad lön, dock för

högst 10 dagar årligen. Telegrafstyrelsen har härvid ansett, att resekostnadsocli

traktamentsersättning ävensom tjänstgöringstraktamente borde få utgå

såsom vid deltagande i av verket anordnad fackutbildningskurs.

Slutligen innefattas i styrelsernas förslag, att till arbetare vid postverket,

telegrafverket och statens vattenfallsverk, som tjänstgör vid verkshemvärn,

skall under tjänstgöringstiden utgå ersättning efter motsvarande grunder som

för tjänstemän.

För egen del anser jag i likhet med verksstyrelserna att, där verkshem
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

värnsman beordras till tjänstgöring vid verkshemvärnet under förhållanden

som avses i 11 § 2 mom. hemvärnskungörelsen, d. v. s under krig och eljest,

då hemvärnet hålles i beredskap, sådan tjänstgöring är att likställa med annan

tjänstgöring i verkets tjänst och att fördenskull den rätt med avseende å

avlöning och pension, som tillkommer hemvärnsmannen i hans civila befattning,

bör bibehållas även under hemvärnstjänstgöringen. Jag förutsätter dock

härvid, alt varken resekostnads- och traktamentsersättning eller tjänstgöringstraktamente

eller ersättning för övertid skall utgå under ifrågavarande

tjänstgöring. I likhet med lönenämnden anser jag, att det i 12 § hemvärnskungörelsen

stadgade försörjningsbidraget icke bör tillkomma verksbemvärnsman.

Jag biträder ock den av verksstyrelserna uttalade uppfattningen att i princip

någon ersättning av verksmedel icke bör utgå till verkshemvärnsman under

tjänstgöring vid hemvärnet i fredstid. Däremot torde den rätt med avseende

å avlöning och pension vid sjukdom och olycksfallsskada, ådragen i

hemvärnstjänsten, som föreslagits, böra få åtnjutas. Jag vill i avseende härå

framhålla, att även hemvärnstjänstgöring under nu avsedda förhållanden

sker i verkets intresse och att det för ernående av tillfredsställande rekrytering

av verkshemvärnet torde bliva erforderligt, att nämnda särskilda förmåner

erbjudas tjänstemännen. Likaledes synas mig de föreslagna förmånerna

av oavkortad lön under högst 10 dagar för år samt resekostnadsoch

traktamentsersättning ävensom tjänstgöringstraktamente vid deltagande

i kurser för hemvärnsbefäl böra få tillgodonjutas, resekostnads- och

traktamentsersättning samt tjänstgöringstraktamente dock endast i de fall,

då vederbörande icke erhåller fria resor m. m. enligt bestämmelserna

i hemvärnskungörelsen. Det av lönenämnden väckta detaljspörsmålet om

fastställande av ett enhetligt tjänstgöringstraktamente torde få närmare övervägas

i samband med utfärdande av de bestämmelser rörande villkoren

för verkspersonalens tjänstgöring vid verkshemvärnet, som bliva erforderliga.

Jag förutsätter, att vid bifall till vad jag nu förordat ersättning enligt föreslagna

grunder jämväl skall tillkomma arbetare vid här ifrågavarande verk

under tjänstgöring vid verkshemvärnet.

Med hänsyn till arten av de förmåner, varom här är fråga, föreslår jag,

att Kungl. Majit hemställer om riksdagens medgivande att utfärda erforderliga

bestämmelser i huvudsaklig överensstämmelse med vad jag i det föregående

förordat. Enligt vad jag inhämtat är emellertid avsikten att anordna

verkshemvärn jämväl vid statens järnvägar. Sådan fråga kan möjligen bliva

aktuell även vid något annat statens verk. Då de i det föregående föreslagna

grunderna för avlöning m. m. till personal under tjänstgöring vid verkshemvärn

givetvis böra gälla även i dessa fall, synes det lämpligt, att medgivandet

erhåller generell karaktär.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

33

8. Visst undantag från de i civila avlöningsreglementet meddelade

bestämmelserna angående tjänstedräkt.

Jämlikt 45 § civila avlöningsreglementet äger tjänsteman, som är pliktig

att under tjänstgöring vara iförd tjänstedräkt (uniform) eller bära tjänstetecken

eller vars tjänstgöring påkallar nyttjandet av särskild skyddsbeklädnad,

att genom vederbörande myndighets försorg bekomma för ändamålet

erforderliga persedlar eller materialier antingen med äganderätt, mot särskild

ersättning enligt de i 46 § angivna grunderna, eller, där så prövas

lämpligt i fråga örn tjänstetecken eller skyddsbeklädnad, såsom lån. Ersättning

för utbekomna klädespersedlar eller materialier skall jämlikt 46 § sagda

reglemente motsvara myndighetens självkostnadspris. I fråga örn tjänsteman,

som är pliktig att under tjänstgöring bära fullständig uniform, skall

dock vid ersättningens bestämmande avdragas ett belopp, motsvarande trettio

procent av självkostnadspriset, vederbörande myndighet likväl obetaget

att, där särskilda skäl därtill föreligga, medgiva större avdrag, dock högst

femtio procent av självkostnadspriset.

Vad sålunda stadgats i fråga om tjänstedräkt för ordinarie tjänstemän gäller

enligt 23 och 41 §§ civila icke-ordinariereglementet jämväl för extra ordinarie

och extra tjänstemän (aspiranter).

I skrivelse den 29 oktober 1940 har lotsstyrelsen hemställt om Kungl.

Maj:ts medgivande att, med tillämpning av de i 46 § civila avlöningsreglementet

angivna grunderna, till uniformspliktig tjänsteman vid lots- och fyrstaten,

vilken själv anskaffat uniformspersedel, som av styrelsen prövas erforderlig,

utbetala bidrag till anskaffningskostnaderna. Styrelsen har därvid

till en början anfört, alt befattningshavare vid lots- och fyrstaten vore skyldiga

att i tjänsten bära uniform enligt bestämmelser, som år 1923 av styrelsen

utfärdats. Dessa bestämmelser vöre emellertid föremål för omarbetning

inom styrelsen. Under arbetet härmed hade från personalhåll framhållits

vissa önskemål örn hur uniformsanskaffningen borde organiseras

Sålunda hade lotsförbundet i en till lotsstyrelsen ingiven framställning uttalat

sig för att uniformstyg borde anskaffas genom lotsstyrelsens försorg

men att varje befattningshavare borde få ombesörja tillverkningen av uniform

hos skräddare, som befattningshavaren själv utvalde. Även för dessa

tillverkningskostnader — för foder, sylön m. m. — borde emellertid enligt

lotsförbundets mening ersättning beredas befattningshavaren enligt de i 46 §

civila avlöningsreglementet angivna grunderna.

För egen del har lotsstyrelsen anfört följande:

Med hänsyn till betydelsen av att tjänstemännen erhålla uniformer med

god passform och då vid central tillverkning av uniformer provning för stora

grupper av tjänstemän icke kan på lämpligt sätt organiseras, finner jämväl

lotsstyrelsen angeläget, att för lots- och fyrstatens längs rikets kuster utspridda

personal möjlighet öppnas för anskaffning av uniformer i den ord
Hihang

lill riksdagens protokoll tott. 1 sami. Nr 101. 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. \laj:ts proposition nr 161.

nius personalorganisationerna hemställt. En dylik ordning skulle ock förenkla

anskaffningsförfarandet och därför vara jämväl lör staten fördelaktig.

På statsverket belöpande kostnader skulle vid denna ordning i varje fall

icke bliva större än vid anskaffning genom styrelsens försorg. För central

tillverkning av uniformer ifrågakomma i första hand arméns centrala beklädnadsverkstad

i Stockholm och marinens centrala beklädnadsverkstad i

Karlskrona, vilka verkstäder med fördel anlitats av vissa civila förvaltningsgrenar.

Under nuvarande förhållanden kunna dessa två verkstäder icke åtaga

sig sådan tillverkning på grund av omfattningen av arbetet för försvarsväsendet.

Jämväl denna omständighet talar för att tillverkning bör få ordnas

av tjänstemännen själva. Ersättningsreglerna i 46 § civila avlöningsreglementet

torde emellertid få anses lägga ett visst hinder för en dylik ordning.

Visserligen kan personalen från lotsstyrelsen erhålla materialicr till

ett pris, motsvarande självkostnadspriset och med stadgat avdrag, lägst 30

procent, men för sylön och eventuellt andra tillbehör synes med nuvarande

avfattning av stadgandet någon dylik förmån icke kunna beredas personalen

vid sådan enskild anskaffning, som nyss nämnts. På grund av vad förut

anförts bör enligt lotsstyrelsens uppfattning möjlighet beredas styrelsen att

jämväl för dylika kostnader tillerkänna personalen samma förmån som vid

central tillverkning skulle ha utgått. Förmånen har styrelsen tänkt sig böra

utgå i form av särskilt kontant bidrag till tjänstemannen. Såsom förutsättning

för erhållande av sådant bidrag bör gälla, att medgivande i varje särskilt

fall inhämtats för anskaffning i dylik ordning och bidragets storlek torde,

med ledning av de priser som gälla vid central tillverkning såsom t. ex. vid

arméns centrala beklädnadsverkstad, böra beräknas enligt de i 46 § civila

avlöningsreglementet angivna grunderna. Såsom villkor för erhållande av

dylikt bidrag torde självfallet böra uppställas, att uniformspersedeln är utförd

enligt fastställda bestämmelser och i övrigt av fullgod beskaffenhet.

Med den sålunda ifrågasatta ordningen för anskaffandet av uniform har

styrelsen icke avsett att betaga den som så önskar möjlighet att bekomma

uniform från verkstad, med vilken överenskommelse träffas örn central tillverkning

av uniformspersedlar.

Då enligt vad styrelsen erfarit ett antal befattningshavare efter den 1 juli

1939 redan gått i författning om enskild anskaffning av uniformspersedlar,

varvid i vissa fall även tyg anskaffats utan styrelsens förmedling, anser styrelsen

skäligt, att jämväl dessa befattningshavare efter prövning av lotsstyrelsen

i varje särskilt fall må kunna beredas ersättning enligt samma grunder

som nyss sagts. Sedan styrelsen under år 1940 anskaffat uniformstyg kommer

sådant att för framtiden i mån av tillgång tillhandahållas personalen.

Den kontanta ersättningen skulle sålunda för framtiden regelmässigt endast

komma att avse kostnader för sylön och vissa tillbe]lör. Med hänsyn till

försörj ningsläget i landet i fråga örn textilvaror och då svårigheter torde

kunna uppstå att förnya styrelsens lager av uniformstyg synes dock enligt

styrelsens uppfattning möjlighet böra lämnas öppen för styrelsen att jämnväl

framdeles bereda personalen ersättning även för tyg, sorn anskaffats på enskild

väg.

I infordrat utlåtande den 23 november 1940 över lotsstyrelsens ifrågavarande

framställning har allmänna lönenämnden anfört bl. a. följande:

Den av lotsstyrelsen väckta frågan om ersättning för uniforms anskaffning

vore närmast av praktisk natur och lönenämnden hade för sin del icke någon

bestämd uppfattning, huru detta spörsmål lämpligen borde lösas. Beträffande

en av detaljerna i lotsstyrelsens förslag ställde sig emellertid lönenämnden

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 161.

35

tveksam, nämligen i fråga om bestämmandet av det kontanta bidraget. Enligt

lotsstyrelsens förslag skulle detta beräknas med ledning av priserna vid

central tillverkning. En dylik beräkningsgrund konnne, så vitt lönenämnden

kunde se, icke att giva ett fullt exakt resultat, enär självkostnadspriset väl

måste bestämmas med utgångspunkt från den centrala tillverkarens produktion,

vilken med det nu tilltänkta systemet icke skulle kunna på förhand

bestämmas.

I fråga örn möjligheterna att genomföra den ifrågasatta omläggningen inom

ramen för de nuvarande bestämmelserna i civila avlöningsreglementet ville

lönenämnden påpeka, att sagda bestämmelser förutsatte, att persedlarna utbekommes

genom myndighetens försorg. Därest en dylik anordning kunde

genomföras med avseende å det av lotsstyrelsen ifrågasatta tillvägagångssättet,

syntes styrelsen själv kunna vidtaga den tilltänkta omläggningen, I

annat fall torde en ändring av bestämmelserna bliva erforderlig, och härför

erfordrades riksdagens medverkan.

En ledamot av nämnden har reservationsvis förklarat sig anse, att nämnden

bort avstyrka lotsstyrelsens hemställan på den grund, att en spridning

av uniformstillverkningen på sätt som föreslagits kunde vara ägnad att medföra

försvagad kontroll från verkets sida och ökade kostnader för statsverket.

Enligt avlöningsreglemenlets bestämmelser är tjänsteman, som är pliktig Departementsatt

bära fullständig uniform, berättigad att vid inköp från vederbörande verk chefen.

av uniformspersedlar eller materialier därtill erhålla bidrag av statsmedel till

anskaffningen i form av rabatt å det självkostnadspris, som verket haft att

vidkännas för persedlarnas eller materialiernas upphandling. Förutsättningen

för erhållande av dylikt bidrag är sålunda, att anskaffningen sker genom

vederbörande verks försorg. Enligt lotsstyrelsens föreliggande förslag skulle

tjänsteman vid lots- och fyrstaten, som visserligen mot ersättning med rabatt

utbekommit material (tyg m. m.) från verket men själv ombesörjt tillverkningen

av uniformspersedlarna, erhålla kontant bidrag till tillverkningskostnaderna.

Lotsstyrelsen har därjämte ansett, att till tjänsteman, som under

övergångstiden från civila avlöningsreglementets ikraftträdande den 1 juli

1939 till dess styrelsen under år 1940 hunnit anskaffa erforderligt lager av

tyg m. m. för personalens uniformsbehov, utan styrelsens förmedling ombesörjt

såväl inköp av tyg till uniform som uniformstillverkningen, skulle kunna

utbetalas kontant bidrag beträffande hela uniformskostnaden. Möjlighet

borde lämnas öppen att även framdeles bereda personalen sådan ersättning.

Örn jag ock hyser viss tveksamhet inför den av lotsstyrelsen föreslagna

anordningen, har jag likväl ansett mig, särskilt med hänsyn lill den anförda

svårigheten för styrelsen att under nuvarande förhållanden centralt anskaffa

och mot ersättning tillhandahålla färdiga uniformer åt den uniformspliktiga

personalen, icke böra motsätta mig styrelsens förslag ali medgiva kontanta

bidrag till tjänstemän, som sjiilva ombesörja tillverkning av sina uniformspersedlar.

Ett medgivande för styrelsen att utbetala dylika bidrag bör dock

endast lämnas försöksvis tills vidare under nu rådande krisförhållanden. Såsom

ovillkorlig förutsättning för detta medgivande bör gälla, att verket häri
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

genom icke åsamkas större kostnader för personalens uniformering än som

skulle uppkomma vid anskaffning genom verkets försorg av färdiga uniformspersedlar.

Medgivandet torde även få inbegripa bidrag till personalens kostnader

för inköpt uniformstyg under den förut omförmälda övergångstiden

liksom även eljest, där särskilda skäl föreligga.

Då den försöksvisa anordning, jag sålunda förordar, uppenbarligen innebär

ett avsteg från bestämmelserna örn tjänstedräkt i civila avlöningsreglementet,

torde Kungl. Majit böra inhämta riksdagens bemyndigande att meddela beslut

härutinnan.

9. Fråga om rätt för hos distriktslantmätare anställt tekniskt

biträde, som åtnjutit ledighet för värnpliktstjänstgöring i anledning

av förstärkt försvarsberedskap eller partiell mobilisering, att

erhålla avlöningsförbättring av statsmedel.

I proposition, nr 97, till 1939 års lagtima riksdag framlade Kungl. Majit

förslag om avlöningsförbättring enligt vissa grunder till de hos distriktsluntmätarna

anställda tekniska biträdena. Förslaget blev av riksdagen godkänt

(skr. nr 183). I enlighet härmed har Kungl. Majit i brev till lantmäteristyrelsen

den 26 maj 1939 med tillämpning från och med budgetåret 1939/40

föreskrivit följande:

1. Av lantmäteristyrelsen hos lantmätare anställt tekniskt biträde, som

efter förordnande av styrelsen innehaft sådan anställning under tre år eller

mera med en sammanlagd effektiv tjänstgöringstid av minst 24 månader, må

erhålla avlöningsförbättring av statsmedel genom ålderstillägg å 240 kronor

för därefter infallande kalenderår örn minst 8 effektiva tjänstgöringsmånader.

På enahanda villkor må efter ytterligare tre anställningsår ålderstillägget

utgå med 480 kronor, efter ytterligare tre år med 720 kronor och slutligen

efter ytterligare tre år med 960 kronor.

2. Beräkningen av tjänstgöringsmånader skall ske på det sätt, att vid del

av månad sammanlagda dagantalet medräknas och därvid trettio dagar beräknas

såsom hel månad.

3. Avlöningsförbättringen utbetalas vid ingången av kalenderåret näst efter

det, för vilket avlöningsförbättringen skall utgå.

4. Det åligger lantmäteristyrelsen att såväl själv som genom överlantmätarna

i länen övervaka, att obehörig nedsättning i tekniskt biträdes löneförmåner

icke sker, då sådant biträde tillerkännes avlöningsförbättring av

statsmedel.

5. Lantmäteristyrelsen har att besluta om och utbetala här ifrågavarande

avlöningsförbättring samt meddela de närmare bestämmelser i ämnet,

som må finnas erforderliga.

I skrivelse till Kungl. Majit den 15 oktober 1940 har Sveriges lantmäteritekniska

biträdens riksförening framhållit att, enligt en år 1940 verkställd

undersökning, av 109 anställda tekniska biträden högst 94 vore värnpliktiga

och att av dessa 94 biträden minst 45, därav 32 familjeförsörjare, varit eller

vore inkallade till värnpliktstjänstgöring. De bland dessa sistnämnda biträ
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 161.

37

den, som på grund av sin militärtjänstgöring icke kunde fullgöra tjänstgöring

inom lantmäteriet under sammanlagt 8 månader av år 1940, kunde icke

enligt gällande bestämmelser komma i åtnjutande av avlöningsförbättring för

nämnda år och bleve sålunda sämre ställda än övriga, icke inkallade biträden.

I betraktande härav har föreningen i sin skrivelse hemställt, att Kungl.

Majit måtte av billighetsskäl medgiva, att avlöningsförbättring av statsmedel

måtte få utgå till tekniskt biti-äde, ändock att sådant biträde på grund av

värnpliktstjänstgöring i anledning av förstärkt försvarsberedskap eller partiell

mobilisering icke kunnat fullgöra härför stadgad tjänstgöring inom lantmäteriet.

över framställningen i fråga har lantmäteristyrelsen, allmänna lönenämn(len

och statskontoret den 21 november 1940 respektive den 18 december

1940 och den 11 januari 1941 avgivit infordrade utlåtanden.

Lantmäteristyrelsen yttrar bl. a., att i fråga örn de avlöningsförmåner

tekniskt biträde åtnjöte av den lantmätare, hos vilken han vore anställd,

kunde — då biträdets avlönande hänförde sig till den inkomst lantmätare

enligt lantmäteritaxan erhölle av biträdets arbete — icke annat vara

att påräkna än att biträdet under värnpliktstjänstgöringen finge avstå samtliga

dessa avlöningsförmåner. Med hänsyn härtill och till avlöningsförbättringens

karaktär av ålderstillägg och förutsättningen av en längre tids tjänstgöring

hos lantmätare syntes starka skäl tala för bifall till den gjorda

framställningen. Ett villkor för att värnpliktstjänstgöringen finge inräknas

i den effektiva tjänstgöringstiden borde emellertid vara, att densamma

verkligen varit orsak till förlorad effektiv tjänstgöringstid. Dessutom syntes

det vara mera konsekvent och rättvist, om inräknande av värnpliktstjänstgöringen

finge ske även beträffande den sammanlagda effektiva tjänstgöringstid

av minst 24 månader, som krävdes för grundläggande av rätt till avlöningsförbättring

och höjning av sådan.

Lönenämnden framhåller, att då inkallelse till värnpliktstjänstgöring

av förevarande slag ansetts icke böra menligt inverka på de reglerade tjänstemännens

rätt till löneklassuppflyttning, lönenämnden ansåge sig icke böra

framställa någon erinran mot bifall till vad lantmäteristyrelsen föreslagit.

Statskontoret har biträtt den mening, åt vilken allmänna lönenämnden

givit uttryck.

Icke heller jag har något att erinra mot att värnpliktstjänstgöring, varom

här är fråga, får tagas i betraktande som effektiv tjänstgöring för erhållande

av avlöningsförbättring. Jag förordar sålunda, att Kungl. Majit utverkar

medgivande av riksdagen, att tekniskt biträde må såsom effektiv tjänstgöringstid

för erhållande av avlöningsförbättring taga i betraktande jämväl

lid, varunder han i anledning av förstärkt försvarsberedskap eller partiell

mobilisering varit inkallad till värnpliktstjänstgöring, dock endast i den

mån biträdet av värnpliktstjänstgöringen varit hindrad att fullgöra för avlöningsförbätlringens

åtnjutande eljest föreskriven tjänstgöring.

Departement.5- chefen.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 161.

Departements
chefen.

10. Förlängt bemyndigande för Kungl. Majit att meddela särskilda

avlöningsföreskrifter vid eventuell övergång till krisadministration.

I proposition, nr 294, till 1940 års lagtima riksdag framlade Kungl. Majit

på min föredragning förslag i vissa av krisläget föranledda lönespörsmål.

Därvid hemställde Kungl. Majit — under åberopande av en inom finansdepartementet

upprättad promemoria i ärendet — bl. a. om riksdagens bemyndigande

att meddela de särskilda avlöningsföreskrifter, som sammanhängde

med övergång till krisadministration. Bemyndigandet skulle, på sätt jag anfört,

avse, förutom rätt att överföra tjänstemän på en särskild temporär krisindragningsstat

och besluta om dessa tjänstemäns avlöningsförmåner, jämväl

befogenhet att, örn och i den mån så befunnes lämpligt, föreskriva vissa

begränsningar av löneförmånerna till den personal, som bibehölles i tjänstgöring.

I skrivelse den 18 juni 1940, nr 437, anmälde riksdagen sitt beslut i anledning

av propositionen. Beträffande de löneproblem, som sammanhängde

med genomförandet av en krisadministration, yttrade riksdagen, att riksdagen

insåge nödvändigheten av att Kungl. Majit lämnades vittgående befogenheter

i de hänseenden jag angivit. Det syntes dock riksdagen angeläget,

att riksdagen med icke alltför stora mellanrum sattes i tillfälle att verkställa

omprövning av såväl behovet som omfattningen av den fullmakt, varom här

vore fråga. Riksdagen hade därför funnit sig höra i princip begränsa fullmakten

till att gälla ett budgetår i sänder.

Enär de förhållanden, som föregående år föranledde Kungl. Majit att hos

riksdagen utverka förenämnda bemyndigande, alltjämt äro för handen, vill

jag förorda, att Kungl. Majit hos riksdagen utverkar bemyndigandets förlängning

för nästkommande budgetår.

11. Skyldighet i vissa fall för beställningshavare vid försvarsväsendet

att underkasta sig läkarundersökning m. m.

I skrivelse den 4 juli 1940 hava arméförvaltningens civila departement och

sjukvårdsstyrelse anfört:

I 1 § första stycket kungörelsen den 18 juli 1935, nr 460, angående skyldighet

i vissa fall att förete läkarintyg för vinnande av anställning i statens

tjänst föreskrives, att anställning i befattning, med vilken är förenad pensionsrätt

enligt civila tjänstepensionsreglementet den 30 juni 1934, nr 442,

icke må vinnas av någon, med mindre han företett läkarintyg angående sitt

hälsotillstånd. Vidare stadgas i kungörelsen den 18 juli 1935, nr 459, angående

skyldighet för tjänsteman, tillhörande den civila statsförvaltningen, att

i vissa fall underkasta sig läkarundersökning m. m., bland annat, att vederbörande

myndighet, då så finnes erforderligt, äger förskriva, att tjänsteman

skall underkastas vederbörlig läkarundersökning. Under tiden för dylik un
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

39

dersökning må tjänstemannen beviljas ledighet såsom på grund av sjukdom.

Jämlikt 15 § 1 mom. sista stycket civila avlöningsreglementet och 14 § 1

mom. sista stycket civila icke-ordinariereglemenetet skall under den tid ledighet

åtnjules för dylik tvångsvis anordnad läkarundersökning bestämmelserna

i nämnda moment angående avlöning under tjänstledighet till följd av

sjukdom vara tillämpliga.

Bestämmelser motsvarande de här angivna saknas för vid försvarsväsendet

anställd civil personal, vilken åtnjuter pensionsrätt enligt militära tjänstepensionsreglementet.

Samma skäl, som föranlett nämnda bestämmelser för personal hänförlig

under civila tjänstepensionsreglementet, tala emellertid för, att motsvarande

bestämmelser utfärdas jämväl för civil personal hänförlig under militära

tjänstepensionsreglementet.

I anslutning till det anförda hava civila departementet och sjukvårdsstyrelsen

hemställt, att Kungl. Maj:t måtte — i vad avser ändringar i militära

avlöningsreglementet efter riksdagens hörande — utfärda föreskrifter i enlighet

med vad i det föregående anförts.

I ärendet hava infordrade utlåtanden avgivits av flygförvaltningen den 26

juli och av marinförvaltningen den 12 augusti 1940.

Flygförvaltningen har anfört, att ämbetsverket, som redan i viss

utsträckning av civil personal fordrat företeende av läkarintyg för vinnande

av anställning i befattning med vilken vore förenad pensionsrätt enligt militära

tjänstepensionsreglementet, funne sig böra tillstyrka utfärdandet av bestämmelser

i framställningens syfte.

Marinförvaltningen har förklarat sig icke hava något att erinra

mot bifall till den gjorda framställningen.

Härefter har försvarsväsendets lönenämnd avgivit ett den 11 februari 1941

dagtecknat utlåtande i ärendet. Lönenämnden anför:

Försvarsväsendets lönenämnd tillstyrker för sin del, att föreskrifterna angående

skyldighet i vissa fall att förete läkarintyg för vinnande av anställning

i statens tjänst ävensom angående skyldighet för tjänsteman att i vissa

läll underkasta sig läkarundersökning m. m. utvidgas att avse jämväl civil

personal, vilken åtnjuter pensionsrätt enligt militära tjänstepensionsreglementet.

Några motsvarande stadganden rörande militär och civilmilitär personal

torde ej erfordras, enär föreskrifter rörande skyldighet för sådan personal

att förete läkarintyg för vinnande av anställning i befattning, med

vilken är förenad pensionsrätt, meddelats i annan ordning och skyldighet

att underkasta sig läkarundersökning torde kunna åläggas denna personal

efter därom av vederbörande befälhavare utfärdad order. Införandet av föreskrift

i militära avlöningsreglementet respektive icke-ordinariereglementet

motsvarande de ovan berörda stadgandena i civila avlöningsreglementet respektive

icke-ordinariereglementet, synes emellertid lönenämden böra avse

ali personal, å vilken de militära avlöningsreglementena äro tillämpliga.

I likhet med myndigheterna tillstyrker jag, att gällande kungörelse angå- Departemcntsende

skyldighet i vissa fall att förete läkarintyg för vinnande av anställning c!lefeni

statens tjänst ändras på det sätt, att bestämmelserna bliva tillämpliga jämväl

å vid försvarsväsendet anställd civil personal, vilken åtnjuter pensionsrätt

enligt militära tjänstepensionsreglementet. Jag torde framdeles få ånyo

anmäla denna fråga inför Kungl. Maj:t.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 161.

Jämväl beträffande frågan om en motsvarande utvidgning av gällande bestämmelser

angående skyldighet för tjänsteman, tillhörande den civila statsförvaltningen,

att i vissa fall underkasta sig läkarundersökning m. m. kan

jag ansluta mig till det föreliggande förslaget. Då hithörande bestämmelser

(kungörelsen 1935:459) tillkommit efter riksdagens hörande, torde Kungl.

Maj :t böra inhämta riksdagens bemyndigande att meddela erforderliga föreskrifter

på denna punkt.

Såsom en konsekvens av det nu anförda bör emellertid även övervägas införandet

av visst tillägg till de i militära avlöningsreglementet intagna bestämmelserna

om avlöning under tjänstledighet för behörigen styrkt sjukdom.

Nämnda tillägg skulle — i anslutning till stadgandet i 15 § 1 morn.

civila avlöningsreglementet — innebära, att vad i 20 § 1 morn. militära avlöningsreglementet

sägs skall, i enlighet med vad därom särskilt stadgas, gälla

även i fråga örn avlöning till beställningshavare, som erhåller tjänstledighet för

tvångsvis anordnad läkarundersökning. Jag finner mig, med beaktande jämväl

av vad försvarsväsendets lönenämnd anfört, böra tillstyrka, alt till riksdagen

avlåtes förslag till ändrad lydelse av 20 § 1 mom. militära avlöningsreglementet

av nu angiven innebörd.

Därest förslaget vinner riksdagens bifall, torde Kungl. Maj :t sedermera

böra besluta om införande av motsvarande bestämmelse i militära ickeordinariereglementet.

Hemställan.

Inom finansdepartementet bär utarbetats dels förslag till kungörelse örn

ändring i vissa delar av civila avlöningsreglementet acn 4 januari 1939 (nr

8), dels ock förslag till kungörelse om ändring av 20 § 1 mom. militära avlöningsreglementet

den 15 juni 1939 (nr 275). Förslagen innefatta de ändringar

i berörda avlöningsreglementen, som i det föregående förordats.

Under åberopande av vad sålunda i skilda hänseenden anförts hemställer

jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna förberörda förslag till kungörelser,

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att i enlighet med vad i det föregående

förordats vidtaga ändring av bestämmelserna angående

kvinnlig lärares avlöning under ledighet för havandeskap

eller barnsbörd i 19 § avlöningsreglementet den 30 september

1937 för lärare vid folk- och småskolor samt i 14 och 33 §§

avlöningsreglementet den 11 november 1938 för lärare vid

kommunala flickskolor, kommunala mellanskolor, praktiska

mellanskolor och högre folkskolor,

dels medgiva, att ordinarie läraren i musik vid östra realskolan

i Göteborg Werther Carlson må med sin tjänst förena befattning

såsom ordinarie folkskollärare vid Göteborgs folk
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Ma]:ts proposition nr 161.

41

skolor och att ordinarie folkskolläraren vid Göteborgs folkskolor

Torsten Carlsson må med sin tjänst förena befattningen

såsom ordinarie kantor och organist vid Göteborgs Masthuggs

församling,

dels bemyndiga Kungl. Majit att, i huvudsak enligt de

grunder, som i det föregående angivits, utfärda bestämmelser

angående avlöning till vissa befattningshavare (lärare) i statens

tjänst ävensom till vissa kommunalt anställda lärare

under tjänstledighet för deltagande i hemvärnsövningar och

hemvärnskurser,

dels bemyndiga Kungl. Majit att, i huvudsak enligt de

grunder, som i det föregående angivits, utfärda bestämmelser

angående avlöning m. m. till befattningshavare i statens

tjänst under tjänstgöring vid verkshemvärn,

dels bemyndiga Kungl. Majit att besluta örn kontant bidrag

till sådan uniformspliktig personal vid lots- och fyrstaten, som

själv ombesörjer anskaffning av färdiga uniformspersedlar,

dels medgiva, att hos lantmätare anställt tekniskt biträde

må såsom effektiv tjänstgöringstid för erhållande av avlöningsförbättring

av statsmedel taga i betraktande jämväl tid,

varunder biträdet i anledning av förstärkt försvarsberedskap

eller partiell mobilisering varit inkallad till värnpliktstjänstgöring,

dock endast i den mån biträdet på grund av värnpliktstjänstgöringen

varit hindrad att fullgöra för avlöningsförbättringens

åtnjutande eljest föreskriven tjänstgöring,

dels lämna Kungl. Majit fortsatt bemyndigande för budgetåret

1941/42 att meddela särskilda avlöningsföreskrifter

vid eventuell övergång till krisadministration,

dels ock bemyndiga Kungl. Majit att meddela erforderliga

föreskrifter angående skyldighet för vid försvarsväsendet anställd

civil personal, vilken åtnjuter pensionsrätt enligt militära

pensionsreglementet, att underkasta sig läkarundersökning

m. m.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att

proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

V. Schwartz.

Biliana till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 161.

4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. BU 1941:68 Utlåtande i anledning av framställningar från fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret angående förlängt bemyndigande alt genomföra krisadmi s. 8 i texten
  2. Rskr. 1941:286 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ändring i vissa delar av civila avlöning sreglementet den 4 januari 1939 s. 2 i texten
  3. BU 1941:50 Utlåtande i anledning av framställning från delegerade för riksdagens verk i fråga om viss ändring av avlöningsreglementet för riksdagens verk. s. 6 i texten
  4. SU 1941:130 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändring i vissa delar av civila avlöningsreglementet den 4 januari 1939 s. 1 i texten