Sök i Ratio Lex

Angående dgrtidstillägg d vissa från handelsflottans pensionsanstalt utgående pensioner

1941-03-07 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1941:162, Angående dgrtidstillägg d vissa från handelsflottans pensionsanstalt utgående pensioner

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 162.

1

Nr 162.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående dgrtidstillägg

d vissa från handelsflottans pensionsanstalt utgående

pensioner; given Stockholms slott den 7 mars 1941.

Kungl. Majit vill härmed, linder åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Fritiof Domö.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet d Stockholms slott den

7 mars 1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Andersson, Domö, Rosander.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen

för handelsdepartementet, statsrådet Domö:

Jag torde få anmäla ett av direktionen över handelsflottans pensionsanstalt

väckt förslag om dyrtidstillägg å vissa från anstalten utgående pensioner.

Till belysning av spörsmålet må här inledningsvis erinras örn följande.

I proposition den 25 februari 1938, nr 210, angående anslag till sjömanshusen

m. m. föreslog Kungl. Majit riksdagen att, bland annat, godkänna ett

av dåvarande chefen för handelsdepartementet förordat förslag till pensions-

och understödsväsende för sjöfolk ävensom bemyndiga Kungl. Majit

att meddela erforderliga föreskrifter i ämnet i huvudsaklig överensstämmelse

med grundlinjerna för samma förslag.

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sand. Nr 162.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

Sedan riksdagen enligt skrivelse den 3 juni 1938, nr 370, lämnat det sålunda

begärda godkännandet och bemyndigandet, utfärdade Kungl. Majit

den 9 juni 1939 reglemente för handelsflottans pensionsanstalt (nr 413).

Statsmakternas ifrågavarande beslut innebär, att den tidigare av handelsflottans

pensionsanstalt bedrivna pensionsverksamheten för sjömän samordnats

med den på behovsprövning grundade understödsverksamhet, som

idkats av sjömanshusen, till en på försäkringstekniska grunder uppbyggd

pensionering, i dess helhet handhavd av anstalten.

Reglementet, som, ehuru med åtskilliga övergångsbestämmelser, trätt i

kraft den 1 juli 1939, tillerkänner med vissa inskränkningar pensionsrätt åt

varje svensk sjöman, som deltagit i utrikes fart pa svenskt handelsfartyg

och därvid erlagt hyresavgift. I samband därmed bär sjömanshusens utdelning

av årsunderstöd till sjömän upphört och utbetalningen av förut beviljade

sådana understöd trän och med den 1 juli 1939 övertagits av pensionsanstalten.

Bestämmelser i detta syfte hava, förutom i reglementet, meddelats

i en likaledes den 9 juni 1939 (nr 306) utfärdad kungörelse angående

sjömanshusen i riket samt sjöfolks på- och avmönstring m. m.

För anstaltens sålunda utvidgade verksamhet, som i sin helhet får karaktären

av pensionering, stå till förfogande, utom avkastning av fonder, sjömäns

hyresavgifter, andel i tonavgifterna samt ett årligt statsanslag av

536,000 kronor. Hyresavgifterna bilda, såsom antytts, grundval för det nya

pensionssystemet. Då hyresavgifterna tillförts anstalten först från och med

år 1939, kan emellertid detta nya system endast successivt bringas i tillämpning.

Huvudbestämmelserna i det nya reglementet äro därför i detta sammanhang

av mindre intresse än de övergångsbestämmelser, avseende tiden

till den 1 juli 1944, vilka reglera pensioneringen i det nu förhandenvarande

utgångsläget. . ...

Nämnda övergångsbestämmelser anknyta till de löre omläggningen gällande

pensioneringsbestämmelserna. Sjömän, vilka före den 1 juli 1944

uppnå föreskriven (i vissa fall höjd) pensionsålder, indelas liksom tidigare

efter tjänsteställning i 4 klasser (55 § reglementet). De årliga pensionsbeloppen

äro inom klasserna oförändrat respektive 240, 180, 150 och 13a

kronor för sjömän, som bland annat erlagt hyresavgift för en tid av minst 150

månader (56 § 1 st.). Såsom viss motsvarighet till de tidigare årsunderstöden

från sjömanshusen har införts en reducerad ålderspension för sjömän, som

bland annat erlagt hyresavgift för en tid av minst 120 månader. Årsbeloppen

för reducerad pension äro inom de fyra klasserna lägst respektive 160, 120,

100 och 90 kronor (56 § 2 st.). Årsunderstöden hava därjämte viss motsvarighet

i särskilda invalidpensioner, även såtillvida som i detta fall behovsprövning

bibehållits. Jämväl invalidpensionerna utgå efter klass med

årligt belopp, som högst må motsvara lägsta belopp för reducerad ålderspension

inom respektive klass, minskad med vad som kan tillkomma vederbörande

såsom livränta enligt lagen örn försäkring för olycksfall i arbete

(58 § jfr 18—22 §§). J .... ,

Pensionen är liksom förut livstidspension utom vad angar fjärde pensionsklassen

— sjömän i manskapsklass — där pensionen i regel utgår intill

fyllda 67 år, från och med vilket år folkpension erhålles, med i motsvarande

mån förhöjt belopp, högst 222 och lägst (reducerad pension) 148 kronor

(

De från sjömanshusen övertagna årsunderstödstagarna hava, även i fall då

de jämte årsunderstöd innehaft pension från anstalten, i regel bibehållits

vid sina understödsförmåner; årsunderstöd för sjömän, som icke därjämte

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 162

3

åtnjuta pension, kunna under givna förutsättningar förhöjas till belopp,

varmed pension må högst utgå inom vederbörandes pensionsklass (52 och

53 §§)o.

I fråga om sjömän, som före den 1 juli 1939 enbart innehaft pension från

anstalten, innebära de nya bestämmelserna ej någon ändring.

I skrivelse den 4 februari 1941 har nu direktionen över handelsflottans

pensionsanstalt hemställt örn bemyndigande för direktionen att under kalenderåret

1941 utbetala dyrtidstillägg å vissa pensioner från anstalten.

Innan direktionen ingår på närmare motivering för detta förslag, hänvisar

direktionen till en i skrivelsen intagen, här återgiven sammanställning över

huru pensioneringen i enlighet med de förenämnda bestämmelserna tedde

sig den 31 december 1940:

Pensionstagare den 31 december 1940.

Grupp Antal

1) Pensionstagare, vilka före den 1 juli 1939 innehaft både års
understöd

och pension.

a) klass 1: årsbelopp 240 kr. jämte understöd.............. 145

b) » 2: » 180 » » » 145

c) » 3: » 150 » » » 155

d) » 4: » 135 » » » 772 j 217

2) Pensionstagare, vilka före den 1 juli 1939 innehaft enbart års
understöd.

a) årsbelopp över 120 kr.................................. 437

b) » av 120 kr. och därunder...................... 752 ligg

3) Pensionstagare, vilka före den 1 juli 1939 blidelats enbart pension.

a) klass 1: årsbelopp 240 kr............................... 228

b) » 2: » 180 » 150

c) » 3: » 150 » 79

d) » 4: » 135 » 438 395

4) Pensionstagare med livsvarig ålderspension enligt 56 § 1 st.

a) klass 1: årsbelopp 240 kr............................... lil

b) » 2: » 180 » 102

c) » 3: » 150 » 117

d) » 4: » 135 » 23 353

5) Pensionstagare med livsvarig ålderspension enligt 56 § 2 st. (redu
cerad

pension).

a) klass 1: årsbelopp lägst 160 kr.......................... 2

b) » 2: » » 120 » 4

c) » 3: » » 100 » 13

d) » 4: » » 90 » 14 33

6) Pensionstagare (i 4:e klass) med ålderspension intill 67 år.

a) enligt 56 § 1 st. och 57 §:

årsbelopp 222 kr..................................... 39

b) enligt 56 § 2 st. och 57 § (reducerad pension):

årsbelopp lägst 148 kr................................ 13 52

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

Grupp Antal

7) Pensionstagare nied invalidpension (58 §).

a) klass 1: årsbelopp (högst) 160 kr......................... 1

b) » 2: » » 120 » —

c) » 3: » » 100 » 4

d) » 4: » » 90 » 14 19

Summa antal pensionstagare 3,758.

Direktionen anför härefter följande:

För den nya pensioneringen även i utgångsläget utgjorde det en grundprincip,

att ålderspensionerna skulle lieviljas och bestämmas allenast med

hänsyn till fullgjord sjötjänst i utrikes fart. Samtliga förut angivna pensionstagare,

vilka före den 1 juli 1939 voro årsunderstödstagare vid sjömanshus,

hade emellertid funnits vara i behövande omständigheter jämväl vid

direktionens över pensionsanstalten prövning enligt 52 § reglementet av

vederbörandes pensionsrätt för tid efter den 1 juli 1939. Utom i fråga örn

invaliderna hade beträffande övriga pensionstagare någon sådan prövning

alltså icke ifrågakomma. Med sin kännedom örn förhållandena kunde direktionen

emellertid förutsätta, att samma omständigheter måste föreligga i

varje fall för praktiskt taget alla pensionstagare tillhörande klasserna 3 och

4 samt för en ej ringa del av även härefter kvarstående pensionstagare inom

klasserna 1 och 2 (sjökaptener samt övermaskinister m. fl.).

Det vore uppenbart, att de nu avsevärt höjda levnadskostnaderna komme

att i hög grad förringa betydelsen av pensionerna från anstalten, om dessa

oavsett dyrtiden skulle fortfarande utgå med oförändrade belopp. På grand

av sjömansyrkets särskilda förhållanden vore pensionsåldern satt vida lägre

än för allmänna folkpensionen. Den vore sålunda 55 år inom klass 4,

57 år inom klass 3 och i regel klass 2 (utom övermaskinister) samt 60 år

i klass 1 jämte övermaskinister. Av anstaltens pensionärer hade omkring

1,900 eller cirka 50 procent uppnått eller komme under 1941 att uppnå 67

års ålder. Även örn en del av pensionärerna under 67 år på grund av varaktig

oförmåga till arbete åtnjöte folkpension, torde dock flertalet icke

innehava tilläggspension och komme alltså ej att få sitt försörjningsläge förbättrat

genom de förberedda dyrtidstilläggen å nämnda pensioner. Att

beakta vore även, att efter den 1 juli 1939 inom fjärde klassen beviljade

pensioner från anstalten i regel skulle upphöra, när vederbörande sjöman

inträtt i folkpensionsåldern.

Det hade i detta läge för direktionen framstått som en nödvändighet att

söka finna utväg för att i varje fall för en del av pensionärerna bereda

en tillfällig förbättring i pensionsförmånerna från anstalten. Härvid hade

direktionen även beaktat den visserligen ofrånkomliga men dock icke tillfredsställande

ojämnhet, som i nuvarande utgångsläge utmärkte pensioneringen

och som åskådliggjorts i sammanställningen. Den förbättring av pensionerna,

som genom omläggningen vore avsedd, komme icke de sjömän till

godo, som sedan den 1 juli 1939 ingått och under närmaste tiden framåt inginge

i pensionsåldern. Tvärtom innebure omläggningen just för sjömän

i behövande omständigheter en försämring, i det att dessa tidigare utom

pensionen kunnat erhålla understöd från sjömanshus, en möjlighet som

icke vidare stöde dem öppen. Inom klasserna 1 och 2 vore behovssynpunkten

visserligen mindre framträdande, men sjömännen inom dessa klasser

hade erlagt jämförelsevis mycket högre hyresavgifter, som enligt det nya

systemet skulle ha medfört avsevärt högre pensioner i jämförelse med de

nu utgående inom dessa klasser.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 162.

5

Främst av finansiella skäl, till vilka direktionen senare återkomme, men

även med hänsyn till de nu anförda synpunkterna, borde den avsedda tillfälliga

förbättringen av pensionerna icke tillgodokomma alla pensionstagare

bos anstalten. Bland dessa funnes, såsom franninge av sammanställningen,

en mest gynnad grupp, nämligen sjömän som bibehållits vid sina före den 1

juli 1939 utgående dubbla förmåner av såväl pension från anstalten som

årsunderstöd från sjömanshus. Denna grupp räknade 1,217 sjömän eller

32.4 procent av hela antalet pensionärer den 31 december 1940. Då dyrtidstillägget

avsåges skola stå i relation till hittillsvarande pension, bleve emellertid

finansiellt sett betydelsen av att denna grupp med de högsta pensionsförmånerna

undantoges större än vad dess relativa antal i och för sig

antydde. Att denna grupp undantoges torde principiellt sett vara försvarligt

och praktiskt sett icke möta större svårigheter. Det kunde visserligen

invändas, att bebovssynpunkten klart gjorde sig gällande för denna grupp,

men avsedd tilläggsförmån kunde under alla förhållanden icke bliva så betydande,

att icke denna grupp ändock erhölle pension till högre belopp än

sammanlagda pensionen och tillägget för respektive klasser inom alla övriga

grupper. Ett direkt särskiljande efter behovssynpunkten vore, även om det

i och för sig skulle vara önskvärt, av praktiska skäl icke möjligt vare sig

inom undantagsgruppen eller övriga grupper.

I fråga örn storleken av dyrtidstillägget å pensionerna anför direktionen:

Direktionen bade ansett skäl tala för att anknyta till de förberedda dyrtidstilläggen

å folkpensionerna. Direktionen ville således föreslå, att tillägget

bestämdes i princip skola motsvara två månadsdelar av årspensionen.

Direktionen hade ansett såsom ej endast praktiskt motiverat utan även sakligt

önskvärt, att minimibelopp för tillägget fastställdes till 20 kronor eller

motsvarande två månadsdelar av en årspension av 120 kronor. Sakligt sett

vore detta i hög grad motiverat därav, att de förutvarande årsunderstödstagarna

i gruppen 2) i sammanställningen, inom vilken grupp det stora flertalet

av pensionärer med pension under 120 kronor hörde hemma, fått sitt

understöd helt olika utmätt, alltefter de ekonomiska möjligheterna för och

det ej sällan i förhållande till andra sjömanshus skiljaktiga bedömandet vid

det sjömanshus, som vederbörande tillhört.

Beredande av dyrtidstillägg med två månadsbelopp, dock minst tillhopa 20

kronor, åt anstaltens pensionärer med undantag för grupp 1) i sammanställningen

skulle innevarande kalenderår kunna beräknas draga en kostnad av

omkring 65,000 kronor.

Beträffande spörsmålet örn finansieringen av de sålunda föreslagna dyrtidstilläggen

anför direktionen följande:

Rörande anstaltens finansiella ställning med hänsyn till pensioneringsverksamheten

funnes i nuvarande övergångsläge icke några säkra hållpunkter.

Därjämte tillkomme en osäkerhetsfaktor beträffande medelstillgången, i det

att anstaltens andel i tonavgifter, i värjo fall icke under nuvarande sjöfartsförhållanden,

läte sig på förhand beräknas. Under budgetåret 1939/40 hade

anstalten tilldelats en andel i tonavgilter av ej mindre än 335,000 kronor.

Detta hade möjliggjorts på grund av då rådande gynnsamma, mera normala

förhållanden och hade för övrigt avsett att delvis täcka viss engångsutgift i

samband med omläggningen. Genom den stora tilldelningen av tonavgifter

hade pensionsfonden nämnda budgetår tillförts ett överskott av cirka 100,000

kronor. Läget vore nu omvänt, och lonavgiftsandelen hade redan för andra

halvåret 1940 nedgått till 100,000 kronor och måste befaras ytterligare kom
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

Departements
chefen.

ma att nedgå för innevarande halvår. Genom den erhållna andelen i tonavgifter

för andra halvåret 1940 kunde emellertid detta halvår beräknas hava

lämnat ett överskott å omkring 30,000 kronor. För innevarande halvår torde

däremot av nämnt skäl snarare vara ett emotse ett underskott.

Ehuru utsikterna för även den närmaste framtiden sålunda tedde sig

ovissa, ansåge dock direktionen, som i nuvarande budgetära läge icke ville

påkalla särskilt statsanslag, frågan om dyrtidstillägg till pensionärerna i nu

angivna omfattning vara så betydelsefull, att direktionen ansåge denna fråga

böra nu lösas, i trots av att man, i mån som nu rådande krisläge förlängdes

mera avsevärt, nödgades räkna med minskade reserver för den framtida

pensioneringen. Direktionen föresloge sålunda, att de avsedda dyrtidstilläggen

helt finansierades genom i anspråktagande av anstaltens medel.

Vad angår frågan örn tiden och sättet för dyrtidstilläggens utbetalning anför

slutligen direktionen:

Pensionerna från anstalten skulle enligt reglementet (27 §) utbetalas medelst

postgiroanvisning halvårsvis i efterskott under sista månaden av vartdera

kalenderhalvåret (juni och december). Direktionen föresloge, att de

tillkommande båda månadsbeloppen skulle på enahanda sätt utbetalas, det

ena vid kvartalsskiftet mars—april och det andra vid kvartalsskiftet september—oktober.

Kommerskollegium och statskontoret hava i infordrade utlåtanden den 12

respektive den 21 februari 1941 tillstyrkt bifall till direktionens framställning.

Såsom direktionen över handelsflottans pensionsanstalt framhållit hava de

höjda levnadskostnaderna medfört, att de enligt nuvarande grunder utgående

pensionerna förlorat åtskilligt av sitt värde. Riksdagen har tidigare under

året med hänsyn till de inträdda prisstegringarna medgivit, att dyrtidstilllägg

må utgå å allmänna folkpensioner och invalidunderstöd. Det synes rimligt,

att liknande tillägg tillerkännes pensionstagare hos handelsflottans pensionsanstalt.

Liksom direktionen och på av denna anförda skäl anser jag

emellertid, att härvid böra undantagas de sjömän, som äro bibehållna vid

dem före den 1 juli 1939 tillkommande förmån av såväl pension som understöd.

Beträffande dyrtidstilläggens storlek tillstyrker jag direktionens

förslag. De torde sålunda böra få utgå med eli belopp, motsvarande två

månadsdelar av årspensionen, dock lägst 20 kronor.

Enligt vad i ärendet framgår påkallar finansieringen av dyrtidstilläggen

icke för närvarande något särskilt statsanslag, utan avses ifrågavarande utgifter,

beräknade till sammanlagt omkring 65,000 kronor, helt skola bestridas

av för anstalten tillgängliga medel. Frågans ekonomiska och principiella

räckvidd synes emellertid böra föranleda att den underställes riksdagen.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen medgiva,

att under kalenderåret 1941 dyrtidstillägg må utgå å pensioner

från handelsflottans pensionsanstalt enligt förenämnda

av mig tillstyrkta grunder.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 162-

7

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Åke Hartvig.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1941:179 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående dyrtidstillägg å vissa från handelsflottans pensionsanstalt utgående pensioner. a1 i texten
  2. BU 1941:37 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående dyrtidstillägg å vissa från handelsflottans pensionsanstalt utgående pensioner. s. 1 i texten