Sök i Ratio Lex

Angående anslag till uppförande av byggnad för kvinnokliniken vid akademiska sjukhuset i Uppsala

1941-03-07 · 13 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1941:164, Angående anslag till uppförande av byggnad för kvinnokliniken vid akademiska sjukhuset i Uppsala

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 16Jj.

1

Nr 164.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till uppförande

av byggnad för kvinnokliniken vid akademiska

sjukhuset i Uppsala; given Stockholms slott den

7 m ars 1941.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Edgar Rosander.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

7 mars 1941-

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld,

Eriksson, Bergquist, Andersson, Domö, Rosander.

Härefter anmäler t. f. chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet

Rosander, fråga om anslag till uppförande av byggnad för kvinnokliniken

vid akademiska sjukhuset i Uppsala m. m. samt anför härom följande:

I 1941 års statsverksproposition (kapitalbudgeten, bilaga 4, punkten 1)

har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition i

ämnet, som kunde varda riksdagen förelagd, till uppförande av byggnad

för kvinnokliniken vid akademiska sjukhuset i Uppsala för budgetåret

1941/42 beräkna ett reservationsanslag av 500,000 kronor.

Sedan utredningen i ärendet numera slutförts, tillåter jag mig anmäla

denna anslagsfråga.

År 1934 beviljade riksdagen ett anslag av 316,375 kronor för uppförande

och inredning av nybyggnad för kvinnokliniken vid akademiska sjukhuset

Bihang till riksdagens protokoll 191+1. 1 sami. Nr 16/f.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Marits proposition Nr 16/t.

i Uppsala (jfr propositionen 1934: 156 och riksdagens skrivelse 1934: 304).

De för denna klinik erforderliga byggnadsarbetena hade avsetts böra etappvis

komma till utförande. Det av riksdagen beviljade anslaget motsvarade

hälften av kostnaderna för de till första etappen hörande byggnadsarbetena.

Uppsala läns landsting hade år 1933 anslagit ett lika stort belopp till byggnadsföretaget

att, på samma sätt som tidigare vid liknande tillfällen ägt

rum, utgå i form av räntefritt lån till universitetet.

I skrivelse den 23 oktober 1939 bär kanslern för rikets universitet med

anledning av en av större akademiska konsistoriet i Uppsala gjord framställning

hemställt örn anvisande av ett anslag å 1,437,500 kronor till utförande

av de till andra etappen hörande byggnadsarbetena i huvudsaklig

överensstämmelse med ett av arkitekten G. Hirch-Linilgrén upprättat förslag.

Detta belopp utgör hälften av de till 2,875,000 kronor beräknade

totalkostnaderna, av vilket belopp 2,485,000 kronor belöpa på byggnadsarbetena

och 390,000 kronor på inventarieanskaffning. Uppsala läns landsting

har den 7 september 1939 beslutat till utförande av nämnda byggnadsarbeten

m. m. i huvudsaklig överensstämmelse med omförmälda ritningar

anslå högst 1,437,500 kronor till täckande av den andra hälften av

kostnaderna, att utgå såsom räntefritt lån till universitetet under förutsättning

att enahanda belopp komme att av riksdagen beviljas för ändamålet

samt att för byggnadens påbörjande erforderligt belopp upptoges på riksstat

eller beredskapsstat för budgetåret 1940/41.

Yttranden i ärendet ha avgivits av byggnadsstyrelsen och 1940 års civila

byggnadsutredning.

Vidare har fråga uppkommit örn ändrad ordning för landstingets deltagande

i finansieringen av kostnaderna för nybyggnader vid nämnda sjukhus,

i vilket hänseende utredning verkställts av universitetsmyndigheterna,

varö ver statskontoret avgivit utlåtande.

1. Byggnadsfrågan.

Av utredningen i byggnadsfrågan, som verkställts först av medicinska

fakulteten vid universitetet och därefter av delegerade från universitetet

och landstinget, inhämtas följande:

Gynekologisk-obstetriska kliniken och ögonkliniken hade, framhåller medicinska

fakulteten, år 1904 inflyttat i de då nyuppförda och för sin tid tillfredsställande

lokalerna i paviljong I. Den stora om- och tillbyggnaden vid

sjukhuset under åren 1919—26 hade ej berört dessa kliniker.På grund av den

under årens lopp alltmer ökade tillströmningen till klinikerna hade en sådan

överbeläggning framtvingats, att för undervisning och sjukvård ett verkligt

nödläge kunde anses föreligga. Sjukhusledningen hade år 1926 sökt bereda

klinikerna lättnad genom att åt gynekologiska avdelningen upplåta platser

i den då nya kirurgiska kliniken. Dessa åtgärder hade emellertid snart nog

visat sig otillräckliga. Efter verkställd utredning hade fakulteten kommit

till den uppfattningen, att olägenheterna icke kunde undanröjas med mindre

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mårds proposition Nr 164- 3

an att en helt ny och fullständig kvinnoklinik uppfördes, inrymmande såväl

barnbörds- som gynekologisk avdelning.

Genom fakultetens försorg hade i överensstämmelse härmed under år

1933 utarbetats ritningar och kostnadsförslag till ny kvinnoklinik och till

ombyggnad av paviljong I till ögonklinik. Med hänsyn till de stora kostnaderna

och det dåvarande statsfinansiella läget hade det ansetts nödvändigt

att uppdela byggnadsföretaget i tvenne etapper. Byggandet av den

första etappen hade avslutats sommaren 1937, och byggnaden hade omedelbart

tagits i bruk.

Nuvarande förhållande n. Den år 1937 färdigställda nybyggnaden

inrymmer, enligt vad medicinska fakulteten upplyst, polikliniklokaler

och operationsavdelning samt två sjukavdelningar, vardera på 23

sängar, avsedda för gynekologiska patienter. Barnbördsavdelningen vore

alltjämt kvar i sina gamla lokaler i paviljong I och disponerade där som

förut 53 platser. Därjämte måste alltjämt en del lokaler disponeras i entresolvåningen

i kirurgbyggnaden, nämligen 15 platser huvudsakligen avsedda

för patienter med smittsamma sjukdomar. Slutligen vore i överensstämmelse

med de planer, som uppgjorts 1933, i denna entresolvåning inrymd

en avdelning pa 11 platser för sådana patienter, som på grund av särskild

smittorisk mäste vårdas utom den egentliga barnbördsavdelningen. Kliniken

disponerade alltså 125 ordinarie platser, som dock vore fördelade på

tre skilda byggnader, en omständighet, som i hög grad försvårade sjukvårdsarbetet

och undervisningen. Bland annat måste en patient, intagen i paviljong

I och i behov av operativt ingripande, vinter som sommar, bäras över

till den i en annan byggnad belägna operationssalen. Då hiss fortfarande

saknades i paviljong I, måste alla patienter, som vårdades på nedre avdelningen,

bäras till förlossningsrummet en trappa upp.

Förutnämnda delegerade konstatera, att de i paviljong I inrymda barnhördsavdelningarna

befunne sig i samma skick som då frågan om nya lokaler

ar 1933 upptagits till behandling. Redan nämnda år hade barnbördsavdelningen

visat stark överbeläggning, och denna hade, trots avlastningen av

de septiska fallen, till följd av den under senare år ökade nativiteten ökats.

Kliniken hade numera måst taga i anspråk ytterligare utrymme i kirurgiska

klinikens entresolvåning, varigenom dess platsantal ökats till 145. Flertalet

korridorer liksom också läkarrum hade måst anlitas för att i största möjliga

utsträckning kunna fylla behovet. Att detta för en sjukavdelning, som vore

så utsatt för smittofara som den obstetriska, utgjorde ett stor riskmoment,

vore påtagligt, framförallt som tillgång till isoleringsrum saknades. Men

vårdavdelningarna visade stora brister även därigenom, att behövliga bilokaler

med tidsenlig utrustning delvis saknades, varigenom sjukvårdsarbetet

i hög grad betungades. I förlossningsavdelningen vore det omöjligt att genomföra

den isolering, som i vissa fall fordrades. Särskilt besvärligt vore

det vid skötseln av patienter med förlossningskramp, då dessa patienter

N ore ytterst känsliga för ljud- och ljusirritament. Då operationssal för förlossningsfall

saknades, mäste alla ingrepp i samband med förlossning utom

kejsarsnitt utföras i förlossningsrummet, varvid insynen från övriga patienter,

som läge i förlossningsarbete, så gott sig göra läte hindrades medelst

skärmar. Då större operationer, såsom kejsarsnitt eller livmoderextirpation,

skulle utföras, måste patienterna, som ofta läge i värkarbete, forslas under

bar himmel till den gynekologiska operationsavdelningen i en annan byggnad.

Slutligen måste alla patienter, som vårdades på den större vårdav
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Marits proposition Nr 16/+.

delningen i nedre våningen, bäras till och från förlossningssalen i den övre

genom det ofta dragiga trapphuset, då paviljong I saknade hiss.

På grund av det anförda framstode det för de delegerade som ett ytterst

trängande behov, att en ny barnbördsavdelning med tillräckligt antal vårdplatser,

tillgång till erforderliga isoleringsrum, särskilda operationsrum och

i övrigt för sjukvården nödvändiga utrymmen snarast möjligt komme till

stånd. Härvid vore det uppenbart, att denna fråga icke gärna kunde lösas

för sig utan endast i samband med kvinnoklinikens fullbordande i dess

helhet.

Vårdplatsbehovet. Det torde vara allmänt känt, framhåller

jakulteten, att de sjuka i allt större utsträckning sökte sig till sjukhusen

för erhållande av vård. Detta gällde bland annat de gynekologiska fallen

men också barnaföderskor, i den mån förlossningsanstalter läge inom räckhåll.

Denna utveckling berodde på många faktorer, såsom förbättrade kommunikationer

och svårigheterna att i hemmen vid sjukdomsfall och barnsbörd

få tillräcklig hjälp. En viktig faktor därvid vore även den trygghetskänsla,

som ett väl rustat sjukhus och en förlossningsanstalt hade att

bjuda. Mot denna tendens vore säkerligen intet att invända ur allmän sjukvårdssynpunkt,

och den torde ej böra motarbetas på annat sätt än att

nödig urskillning iakttoges vid intagande av vårdbesökande.

För undvikandet av en besvärlig och genom ökad smittorisk farlig överbeläggning

måste platsantalet på kvinnokliniken vara så tillgodosett, att

sjukhuset utan alltför stor olägenhet kunde bemästra även mera tillfälliga

stegringar i beläggningen. Även måste beaktas, att en överbeläggning enligt

vad erfarenheten utvisat inverkade menligt på undervisningen genom att

undervisningslokalerna måste tagas i anspråk. Vid beräkningen av platsbehovet

måste också hänsyn tagas därtill, att de olika avdelningarna inom

klinikerna för smittoriskens skull måste i stor utsträckning fungera som

självständiga enheter, som var för sig måste ha en viss marginal för överbeläggning.

För bostäder åt sköterskor borde utrymme beräknas, varigenom också

en utrymmesreserv erhölles. Däremot borde för läkare endast jourrum och

dylikt inrymmas i de nya lokalerna.

Fakulteten beräknade platsbehovet till omkring 150 eller närmare bestämt

153 platser, varav omkring hälften förlossningsfall och hälften gynekologiska

fall. Till grund för denna beräkning åberopades beläggningssiffrorna

under de senare åren och en utredning rörande den sannolika nativiteten

under åren omkring 1945. Härvid utginge fakulteten ifrån att förlossningsvården

i Uppsala län bibehölles vid ungefär sin nuvarande organisation.

Fakulteten framhöll emellertid, att en centralisering till akademiska

sjukhuset kunde tänkas, då förekomsten av en stor anstalt med god utrustning

irmebure stora fördelar.

Med utgångspunkt från beläggningssiffrorna borde, anse de delegerade,

den nya kliniken beräknas för minst 150 patienter. Nativiteten befunne sig

visserligen sedan 50 år tillbaka i avtagande men en ökning hade visat sig

under senare delen av 1930-talet och denna tillfördes nästan helt barnbördsavdelningen,

emedan förlossningar i hemmet bleve allt sällsyntare.

Det av fakulteten beräknade antalet vårdplatser, 153, gå ve icke anledning

till invändning. Då det nuvarande antalet platser vore 145, skulle vinsten

av klinikens fullbordande väsentligen bli av kvalitativ natur.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr ICJ.j. 5

Nybyggnaden. I de år 1933 utarbetade skissritningarna hade,

framhåller fakulteten, den andra etappen avsetts att byggas som en direkt

fortsättning på den första. Då den planerade andra etappen ej motsvarade

det nuvarande behovet, hade arkitekten undersökt möjligheterna att vinna

tillräckligt utrymme för det ökade patientantalet genom förlängning'' och

höjning av den planerade nybyggnaden. Detta hade visat sig otillräckligt

och olämpligt, och arkitekten hade därför utarbetat ett nytt förslag, som

direkt anknöte till den för sjukhusets framtida utbyggande uppgjorda generalplanen.

Enligt förslaget skulle den andra etappen omfatta även en åt

söder utskjutande flygelbyggnad. En dylik utbyggnad medförde, att den

nuvarande isoleringspaviljongén måste rivas, vilket utgjorde en betydande

olägenhet för sjukhuset, men trots grundlig prövning hade någon annan

utväg ej visat sig framkomlig.

Den nya kvinnokliniken skulle uppföras sålunda, att den nuvarande

byggnadskroppen förlängdes med en fyravåningsbyggnad och att till denna

i en mot söder öppen, rät vinkel fogades en flygel i tre våningar. Nybyggnaden

skulle omfatta en aseptisk barnbördsavdelning, en observationsavdelning

för osäkra förlossningsfall, en septisk barnbördsavdelning, en ordinär

och en mindre gynekologisk avdelning, en avdelning för infektiösa gynekologiska

fall, en gynekologisk och en obstetrisk privatavdelning, bostadsrum

för underläkare och sköterskor, laboratorier och vissa bilokaler samt

förlossningsrum för osäkra fall. I den nuvarande byggnaden skulle i stället

för två vårdavdelningar inrättas en förlossningsavdelning och en aseptisk

barnbördsavdelning.

Delegerade hade undersökt, huruvida byggnadsvolymen enligt förslaget

kunde anses uppdriven utöver det normala genom en alltför spatiös planläggning

av byggnaden. Därvid hade de delegerade särskilt granskat behovet

av isoleringsutrymmen och nödvändigheten av att utföra nybyggnaden

på det föreslagna sättet. Vid granskningen hade de delegerade emellertid

icke sett sig i stånd att framlägga något mera ingripande ändringsförslag,

som kunde vara ägnat att medföra någon väsentlig nedsättning av

byggnadskostnaderna.

Kostnader. Kostnaderna för den andra etappen beräknades, yttrar

fakulteten, med ledning av de nya ritningarna till 2,200,000 kronor, vartill

komme ett belopp av omkring 300,000 kronor för inköp av inventarier.

Den sammanlagda kostnaden skulle alltså uppgå till 2,500,000 kronor.

Fakulteten förutsatte, att en viss förskjutning mellan anslagets båda delar

skulle kunna ske, om så skulle visa sig erforderligt. Enligt 1933 års plan

skulle ögonavdelningen vid sjukhuset disponera en del av de utrymmen,

som genom utbyggnaden komme att utrymmas av kvinnokliniken. För

detta ändamål ämnade fakulteten framdeles begära anslag. _

Kostnaderna överstege, framhålla de delegerade, betydligt det år 1933

beräknade beloppet. 683,200 kronor utom inventariekostnad. Ökningen betingades

delvis av prisstegring å byggnadsmarknaden men väsentligen därav,

att det nya förslaget vore avsett för ett betydligt större antal vårdplatser,

nämligen 153 i stället för 104. Delegerade hemställde om bifall till

fakultetens förslag.

På given anledning har kanslern låtit verkställa utredning rörande den

ökning av akademiska sjukhusets på statsverket belöpande driftskostnader,

som beräknades uppkomma, därest elen föreslagna nybyggnaden för kvinnokliniken

komme till stånd. Av utredningen inhämtas, att kostnadsökningen

opaginerad Kontrollera mot PDF

(i Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 16/+.

beräknats till i runt tal 40,000 kronor per år, av vilket belopp 10,000 kronor

belöpa på utgifter för byggnadens underhåll.

Byggnadsstyrelsen har i utlåtande den 28 november 1939 förklarat snicke

ha något att erinra mot det föreliggande byggnadsförslaget. De till

sammanlagt 2,485,000 kronor beräknade byggnadskostnaderna gåve styrelsen

icke anledning till annan erinran än att de torde grunda sig på de i

augusti 1939 gällande priserna.

1940 ars civila byggnadsutredning har i utlåtande den 5 mars 1941 framlagt

ett reviderat byggnadsförslag, kostnadsberäknat till 2,300,000 kronor

med nu gällande materielpriser oell arbetslöner. Av utlåtandet inhämtas

följande:

\ id besök å akademiska sjukhuset i Uppsala hade de sakkunniga konstaterat

det trängande behovet av nya lokaler för kvinnokliniken. Vad beträffade

det föreliggande tillbyggnadsförslaget, hade den granskning, utredningen

ägnat detsamma, givit vid handen, att vissa jämkningar i kostnadsbesparande

syfte vore möjliga att vidtaga. Antalet vårdplatser, även

inberäknat isoleringsplatser, hade emellertid därvid i första hand ansetts

böra lämnas orubbat.

I samråd med professorn J. Naeslund och arkitekten G. Birch-Lindgren

hade upprättats en promemoria angående de begränsningar i programmet,

som utan eftersättande av anläggningens ändamålsenlighet kunde anses

möjliga. Sålunda föresloges beträffande huvudbyggnadens källarvåning, att

utrymmen för läsrum och bibliotek begränsades och antalet toaletter minskades.

I bottenvåningen och våningen 1 trappa upp hade vissa rumsbredder

minskats, vilket tillika med en omdisponering av planen möjliggjorde

en förkortning av byggnaden med cirka 3 meter. I våningarna 2 och 3

trappor upp hade en del av patientrummens toaletter slopats. I den södergående

flygeln, bottenvåningen och våningen 1 trappa upp hade fyra 3- patientrum sammanslagits till två 6-patientrum, varjämte en omdisponering

av planen i syfte att minska flygelns längd företagits. De till våningen

2 trappor upp förlagda personalbostadsrummen hade slopats.

Med ledning av denna promemoria hade arkitekten Birch-Lindgren

upprättat ett reviderat ritningsförslag, dagtecknat den 12 februari 1941.

Sedan utredningen granskat detta förslag, hade ytterligare en del jämkningar

föreslagits i besparingssyfte, vilka franninge av arkitekten BirchLindgrens

den 17 februari 1941 daterade kompletterande skisser. Dessa

senast föreslagna reduceringar innebure, att i bottenvåningen ett förråd

och ett isoleringsrum slopats, i våningen 1 trappa upp förrådet minskats

och ett rum för jourhavande läkare slopats samt i våningen 3 trappor upp

barnsalen minskats och ett jourrum slopats. Dessutom föresloge utredningen,

att takterrasen skulle utgå.

Det reviderade förslaget hade genom utredningens försorg underkastets

en detaljerad kostnadsberäkning, varvid förutsatts ett förenklat utförande

av byggnadens detaljer. Enligt beräkningen skulle kostnaderna för ifrågavarande

förslag uppgå till 2,325,000 kronor, oberäknat kostnaderna för

inventarier. Emellertid syntes vissa poster vara väl högt beräknade, vadan

byggnadskostnaderna torde kunna angivas till 2,300,000 kronor. Det ursprungliga

förslaget torde med hänsyn till gällande materielpriser och arbetslöner

böra beräknas till 2,950,000 kronor. De föreslagna åtgärderna

vöre sålunda ägnade att medföra en besparing av 650,000 kronor.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 161,. 7

Större akademiska konsistoriet i Uppsala, som hört medicinska fakulteten

samt delegerade, utsedda av konsistoriet och Uppsala läns landsting,

hade beretts tillfälle att granska det reviderade förslaget och förklarat sig

kunna tillstyrka detsamma utom vad beträffade slopandet av takterrassen.

Utredningen, som funné de anförda motiven för bibehållandet av denna

beaktansvärda, ville icke motsätta sig, att terrassen komme till utförande.

Därutöver ville utredningen framhålla, att behovet av jourrum torde tillgodoses

genom tillhandahållande av 2 sådana rum. De båda övriga såsom

jourrum betecknade torde böra avses såsom arbetsrum för underläkare.

2. Formen för landstingets deltagande i finansieringen av kostnaderna

för nybyggnader vid akademiska sjukhuset.

Genom beslut den 25 maj 1900 bemyndigade Kungl. Maj:t större akademiska

konsistoriet i Uppsala att i enlighet med av riksdagen gillade grunder

med Uppsala läns landsting uppgöra kontrakt rörande universitetets och

landstingets ömsesidiga, skyldigheter och rättigheter i avseende å akademiska

sjukhuset i Uppsala samt bestridandet av kostnaderna för sjukvården

därstädes (jfr 1899 års åttonde huvudtitel, sid. 165 ff. och riksdagens

skrivelse 1899: 67, sid. 37 ff. samt 1900 års åttonde huvudtitel, sid. 168 ff.

och riksdagens skrivelse 1900:79, sid. 27).

I anledning härav träffades ett den 14 juli 1900, respektive den 19 september

1900 dagtecknat kontrakt mellan universitetet och landstinget. Enligt

detta kontrakt tillhandahåller universitetet åt landstinget visst antal

vårdplatser på sjukhuset. Härför betalar landstinget en för varje år bestämd

avgift per dag och vårdplats. Av den brist, som uppstår sedan alla

tillgängliga inkomster begagnats, betalar landstinget hälften. Kontraktet

gäller till år 1966. Sist fem år dessförinnan skall överenskommelse mellan

parterna träffas, örn och i sådant fall på vilka villkor förlängning av kontraktet

skall äga rum. Beträffande fördelningen mellan universitetet och

landstinget av kostnader för byggnadsarbeten och dylikt innehåller kontraktet

icke några bestämmelser. I kontraktet medgavs emellertid landstinget,

såsom säkerhet för vissa av landstinget för sjukhusbyggnaderna beviljade

lån, inteckning i sjukhustomten med samtliga därå uppförda byggnader på

villkor att någon ränta icke skulle beräknas på lånebeloppet samt att detsamma

icke heller finge vare sig av universitetet eller landstinget uppsägas

till återbetalning, såvida icke vid kontraktets upphörande antingen sjukhuset

skulle av universitetet avyttras, i vilket fall länet dock ägde optionsrätt

till dess inlösande efter ett värde, som skulle bestämmas av en på

närmare angivet sätt sammansatt nämnd eller ny överenskommelse emellan

universitetet och länet örn sjukvårdens besörjande av universitetet icke

träffades. I båda dessa fall skall hela kapitalet efter tolv månaders uppsägning

till länets landsting återbetalas.

Denna finansieringsform har tillämpats även beträffande senare beviljade

anslag av landstinget till byggnader för akademiska sjukhuset. Frågan

örn ändring härutinnan har emellertid varit föremål för uppmärksamhet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Marits proposition Nr l6/h

Enligt den förutnämnda propositionen 1934:156 (sid. 11) hade kanslern

beträffande då föreliggande byggnadsförslag — kvinnoklinikens första

etapp och ett centralsanatorium — med hänsyn till det trängande behovet

av nybyggnaderna ansett sig icke böra ifrågasätta någon ändring av kontraktets

bestämmelser i syfte att vid kontraktstidens utgång bättre än

dittills skett säkerställa universitetets ekonomiska intressen. Kanslern anförde

dock följande:

Även örn frågan örn återbetalning av de räntefria lånen hittills kunnat

betraktas som ett spörsmål av mer teoretisk natur, kunde kanslern dock

icke underlåta att redan nu uttala stora betänkligheter emot en fortsättning

i framtiden på den inslagna vägen. Under årens lopp måste det ena

nybyggnadsbehovet efter det andra vid akademiska sjukhuset tillgodoses.

Därest dessa nybyggnader alltjämt skulle finansieras på sätt som hittills

skett och universitetet alltså för de nya lånen skulle ikläda sig en ansvarighet,

vars innebörd vore svävande och vars slutliga lösning lämnades åt

framtiden, kunde för universitetet i dess helhet synnerligen allvarliga konsekvenser

uppstå. Det bleve nödvändigt att söka finna någon utväg i fråga

om finansieringen av nybyggnader för akademiska sjukhusets räkning, som

mindre än hittills äventyrade universitetets förmögenhet. Vilka åtgärder,

som i nämnda hänseende lämpligen borde vidtagas, kunde kanslern dock ej

angiva.

I nämnda proposition ifrågasattes ej någon ändring av den fonn, i vilken

landstingets bidrag skulle utgå. Ej heller riksdagen (skrivelse 1934: 304)

hade något att erinra däremot men framhöll i anledning av kanslerns berörda

anförande vikten av att frågan om sättet för finansieringen av landstingets

andel i nybyggnader för akademiska sjukhusets räkning upptoges

till övervägande av vederbörande myndigheter.

Kanslern har sedermera i skrivelse den 5 september 1940 framlagt anbefalld

utredning i denna fråga. Kanslern har därvid icke ansett tillräckliga

skäl föreligga att upptaga förhandlingar med landstinget om ändrade former

för finansieringen av nybyggnader vid sjukhuset. Av utredningen inhämtas

följande:

Uppsala universitets drätselnämnd har efter överläggning med delegerade

representanter för landstingets förvaltningsutskott framhållit, att de räntefria

lån, som landstinget beviljat universitetet i samband med om- och nybyggnader

för akademiska sjukhuset, numera uppginge till 4,402,921 kronor

36 öre (det år 1939 beslutade lånet för nu ifrågavarande byggnadsföretag

däri ej inberäknat). Varje gång landstinget lämnat bidrag i form av

dylika lån, hade universitetet inhämtat Kungl. Majlis godkännande av

lånevillkoren.

Vid övervägande av frågan örn den lämpligaste formen för landstingets

deltagande i finansieringen av nybyggnader för akademiska sjukhusets

räkning borde först och främst betonas, att detta sjukhus för fyllandet av

landstingets uppgift att handha sjukvården i länet vore av synnerligen stor

betydelse. Att landstinget bure en väsentlig del av den ekonomiska börda,

som behovet av nybyggnader skapade, vore därför självklart, då den årliga

utgift landstinget hade för sjukhuset endast avsåge att vara ett bidrag till

opaginerad Kontrollera mot PDF

!)

Kungl. Maj:ts proposition Nr 16J,.

läckande av eje arliga av driften uppkommande kostnaderna. Ä andra sidan

vöre sjukhuset universitetets egendom, ehuru landstinget ägde ett avsevart

inflytande pa förvaltningen av sjukhuset främst genom sina valda

edamoter i direktionen för sjukhuset. En utväg, som ur viss synpunkt

kunde anses ligga närmast till hands, vore att söka anordna någon form

av samäganderätt mellan universitetet och landstinget i fråga om nybv^- nad, till vars uppförande landstinget tadinge. Då tomtmarken vore universitetets,

skulle en sadan ordning dock medföra betydande svårigheter och

amele knappast tillrådas. En annan lösning vore, att landstinget lämnade

små bidrag som anslag utan några särskilda villkor. Från landstingets sida

torde häremot med sannolikhet invändas, att då dess andel i nyby^midskostnaderna

numera uppginge till avsevärda belopp, i regel hälften av kostnaderna,

ett utbyte av den hittills använda formen mot en sådan ny form

icke kunde anses grundat. I främsta rummet torde emellertid som skäl mot

en förändring i förevarande avseende kunna hänvisas till att faran för att

universitetet vid det nu gällande kontraktets utgång bleve nödsakat att

inlösa de ifrågavarande lånen mänskligt att döma icke vore allvard o- Den

omständighet, under vilken ett sådant läge skulle kunna tänkas,“skulle

bestå dari, att vid kontraktets utgång ny överenskommelse mellan universitetet

och landstinget icke kunde träffas. En förutsättning, under vilken

detta skulle kunna inträna, vore, att universitetet icke längre hade behov

av sjukhuset, exempelvis enär medicinska fakulteten indrägt. Om landstinget

da alltjamt behölle sin sjukvårdsuppgift, borde landstinget rimligen

vara synnerligen intresserat av att överta sjukhuset, och för detta fall hade

andstinget också enligt kontraktet förbehållit sig optionsrätt till sjukhuset.

-Någon olägenhet for universitetet i ett sådant läge torde därför icke

kunna befaras En annan förutsättning för samarbetets upphörande vore,

att landstinget icke längre behölle sin sjukvårdsuppgift utan att denna

övertagits exempelvis av staten. I detta fall torde staten äga allt intresse

av att överta sjukhuset för sm nya uppgift, och detta torde då ske genom

att staten gottgjorde landstinget, exempelvis genom övertagande av landsmgets

skulder för detta ändamål. I ett sådant läge bleve naturligtvis en

uttrycklig reglering härav nödig. Om åter universitetet behölle sin uppgift

att fostra läkare och landstinget sin sjukvårdsuppgift, torde å ömse

sidor stadse ett sa starkt intresse för fortsatt samarbete föreligga, att man

mke torde behova rakna med någon allvarlig fara för att universitetet

skulle stallas mfor tvånget att inlösa de ifrågavarande räntefria lånen.

Drätselnämnden funne därför ej skäl föreslå någon ändring i de hittills

tiHampade allmänna grunderna för landstingets deltagande i finansieringen

av nybyggnader vid akademiska sjukhuset.

■infört^6 akademiska konsistoriet har anslutit sig till vad drätselnämnden

Kandern bär framhållit, att den finansieringsform, som hittills kommit

till användning sa hilvida vore egenartad, att landstinget lämnade sitt

bidrag såsom rantefritt lån till universitetet och mot säkerhet av med öfvande

till inteckning i sjukliusfastigheterna. T realiteten innebure den valda

rönnen, att landstinget erhölle en viss garanti för

■ , ° - --------- »“*«■***-* litt dess i byggnaderna

nedlagda kapital icke vore lör landstinget förlorat i händelse det nuvarande

samarbetet mellan universitetet och landstinget skulle vid kontraktstidens

utgång upphöra och sjukhuset därefter skulle helt drivas av staten eller

byggnaderna tilläventyrs användas till andra ändamål.

Bihang till riksdagens protoleoll 191,1. 1 sami. Nr 1C/,.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. May.ts proposition Nr 16/+.

I och tor sig torde det vara ett fullt legitimt intresse, som landstinget

sålunda velat tillvarataga. Även andra utvägar hade otvivelaktigt kunnat

väljas för uppnåendet av samma ändamål. Det hade exempelvis kunnat

avtalas, att, därest samarbetet skulle hävas, landstinget vore berättigat att

återfå ett kapital, beräknat efter viss andel av dess insatser i förhållande

till universitetets, ifall landstinget icke ville begagna sig av sm optionsrätt.

Låneformen hade då ej behövt anlitas. Att denna form valts och att de

räntefria lånen tryggats genom medgivande från universitetets sida till inteckning

torde sammanhänga med att universitetet i enlighet med hävdvunnet

betraktelsesätt framträtt såsom ett självständigt rättssubjekt met

egen förmögenhet och ej enbart såsom en statlig förvaltningsgren.

Enligt kanslerns uppfattning borde den nu anlitade formen tor finansieringen

bedömas med hänsyn till dess praktiska innebörd, nämligen rätten

för landstinget att, när samarbetet eventuellt upphörde, erhålla ett visst

kapitalvärde av de byggnader, till vilkas uppförande landstinget bidragit.

Härvid vore olika omständigheter att beakta. Den i avtalet valda torinen

för uppgörelse av mellanhavandet syntes ha bort konsekvent föranleda en

efter samma grunder genomförd delning av underhålls- och reparationskostnader.

Emellertid hade landstingets bidrag härtill varit maximerat k or

närvarande vore dock frågan örn en ökning av landstingets andel i dessa

kostnader föremål för överväganden och förhandlmgar. Hall landstinget

genom avtalet gynnats i detta hänseende, vore det å andra sidan universitetet

som vid den framtida uppgörelsen skulle ha fördel av den värdestegring

å byggnaderna, som inträtt, särskilt genom penningvärdets sjunkande.

Denna fördel kunde i viss mån, men knappast på avgörande satt, motvagas

av att vissa byggnader kunde tänkas vid avtalstidens slut vara sa bnstlalliga,

att deras värde avsevärt minskats. Ur denna synpunkt hade mahanda

en säkerhetsklausul i avtalet varit motiverad. .

Enligt kanslerns mening vore den praktiserade låneformen visserligen

föga rationell, men den syntes icke medföra några särskilda komplikationer

i mellanhavandet mellan universitetet och landstinget. Skulle en avveckling

av samarbetet äga rum vid avtalstidens utgång — vilket ju vöre loga

sannolikt — torde omfattande förhandlingar därom pakallas, varvid avtalats

bestämmelser i nu ifrågavarande punkt endast bleve ett moment i förhandlingarna.

På grund av det anförda och under hänvisning till vad drätselnämnden

vttrat ansåge kanslern tillräckliga skal icke föreligga att upptaga

förhandlingar med landstinget örn andra former för finansieringen av

nybyggnader vid sjukhuset än de enligt kontraktet stipulerade och i hittillsvarande

praxis anlitade.

Statskontoret har i utlåtande den 9 oktober 1940 ifrågasatt sådan ändring

beträffande formen för finansieringen av landstingets andel i kostnaderna

för byggnader vid akademiska sjukhuset, att landstinget icke skulle vara

berättigat att efter uppsägning av ifrågavarande lån återfå större kapital

än som motsvarade hälften av sjukhusbyggnadernas värde å lånebeloppets

förfallodag.

Av handlingarna i ärendet franninge, att i samtliga de fall, då efter det

1900 års kontrakt ingåtts landstinget bidragit till finansieringen ay nybygg

nadsarbeten vid sjukhuset, bidragen lämnats i form av rantefria Ian till

universitetet emot rätt till inteckning i sjukhustomten med dara befintliga

byggnader under samma villkor, som stipulerades i kontraktet. Det sam
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 16If.

manlagda lånebeloppet uppginge för närvarande till 4,402,921 kronor 36 öre,

medan enligt specifikationen av statens allmänna fastighetsfonds fastighetsoch

värdeminskningskonton m. m. för budgetåret 1938/39 fastighetsvärdet

för sjukhuset per den 30 juni 1939 uppginge till 8,632,250 kronor, därav

markvärde 181,000 kronor och byggnadsvärde 8,451,250 kronor. Av en

jämförelse mellan å ena sidan lånebeloppets storlek och å den andra sjukhusbyggnadernas

värde framginge, att lånebeloppet vid sagda tidpunkt

uppgått till mer än 50 procent av byggnadsvärdet.

Därest jämväl i fortsättningen landstingets bidrag till byggnadskostnaderna

vid sjukhuset skulle lämnas i form av räntefria lån under hittills

tillämpade villkor, torde kunna förutses, att det sammanlagda lånebeloppet

komme att avsevärt överstiga hälften av byggnadsvärdet. Givetvis förelåge

icke någon möjlighet att nu kunna bedöma proportionen mellan lånebeloppet

och byggnadsvärdet vid den tidpunkt, då kontraktet utlöpte. Helt uteslutas

kunde icke, att lånebeloppet vid sagda tidpunkt komme att sammanfalla

med eller överstiga byggnadsvärdet. Den situationen skulle således

kunna tänkas uppkomma vid kontraktets upphörande, att staten bleve

pliktig till landstinget utbetala ett kapitalbelopp, som överstege sjukhusets

värde vid samma tidpunkt. Ett dylikt resultat framstode enligt statskontorets

mening som orimligt. Ämbetsverket delade därför de av universitetskanslern

tidigare uttalade stora betänkligheterna emot en fortsättning i

framtiden på den inslagna vägen (jfr sid. 8). En omreglering i förevarande

hänseende syntes därför böra komma till stånd, och förhandlingar således

upptagas med landstinget örn ändrade former för finansieringen av kommande

nybyggnader vid sjukhuset.

Olika lösningar av frågan torde därvid erbjuda sig. I likhet med drätselnämnden

ansåge statskontoret det icke tillrådligt att söka anordna någon

form av samäganderätt mellan universitetet och landstinget i fråga om nybyggnad,

till vars uppförande landstinget bidragit. Från statsverkets sida

vore givetvis icke något att invända mot att landstinget lämnade sina

bidrag utan särskilda villkor. Härigenom skulle landstinget erhålla i stort

sett samma ställning som staten hade i förhållande till Malmöhus läns landsting

vid finansieringen av nybyggnader vid Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar

i Lund. En annan lösning vore, att landstinget alltjämt lämnade sina

bidrag till byggnadskostnaderna i form av räntefria lån men att vid sidan

därav särskild överenskommelse träffades, att i fall, då enligt kontraktsbestämmelserna

de av landstinget lämnade lånen uppsades till återbetalning,

landstinget icke under några förhållanden skulle vara berättigat att

av universitetet återfå större kapitalbelopp än som motsvarade hälften av

sjukhusbyggnadernas värde å lånebeloppets förfallodag. Mot en dylik lösning

torde icke några befogade invändningar kunna göras från landstingets

sida, då landstingets andel i byggnadskostnaderna icke överstigit hälften

av dessa kostnader.

Av den föreliggande utredningen framgår, att behovet av nya lokaler för

kvinnokliniken vid akademiska sjukhuset i Uppsala är mycket trängande.

Jag har blivit övertygad örn nödvändigheten av snabba och genomgripande

åtgärder för att avhjälpa de nuvarande missförhållandena. Då ett uppskov

med detta byggnadsföretag icke är tillrådligt, böra medel för ändamålet

anvisas i sådan ordning, all företaget kan med det snaraste igångsättas oell

utan dröjsmål fullbordas.

Departe
mentschefen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.

1940 års civila byggnadsutredning har i besparingssyfte ifrågasatt vissa

begränsningar i byggnadsprogrammet, vilka ansetts möjliga att vidtaga

utan eftersättande av anläggningens ändamålsenlighet. Kostnaderna för

byggnadsföretaget efter dessa beskärningar lia beräknats till 2,300,000 kronor,

vilket innebär en besparing med icke mindre än omkring 650,000 kronor

i förhållande till det av universitetet framlagda förslaget. Universitetet

och delegerade för Uppsala läns landsting ha förklarat sig kunna tillstyrka

det reviderade förslaget utom vad beträffar slopande av en takterrass. Civila

byggnadsutredningen har med anledning härav icke velat motsätta sig takterrassens

utförande. Då enligt vad jag inhämtat detta skulle kunna ske

inom den angivna kostnadsramen av 2,300,000 kronor, vill ej heller jag

motsätta mig det i detta hänseende föreliggande förslaget, för vilket såsom

av handlingarna i ärendet framgår goda skäl tala. På grund av det anförda

anser jag mig därför böra tillstyrka, att nybyggnad för sjukhusets

kvinnoklinik må uppföras i huvudsaklig överensstämmelse med det av

civila byggnadsutredningen framlagda förslaget.

Såsom av det föregående framgår, ha kostnaderna för anskaffande av

erforderliga inventarier på sin tid beräknats till 390,000 kronor. Med hänsyn

till de prisstegringar, som därefter inträffat, torde dessa kostnader numera

enligt handlingarna i ärendet böra uppskattas till 600,000 kronor.

Från klinikens överläkare har jag emellertid inhämtat, att kostnaderna med

iakttagande av största återhållsamhet vid inventarieanskaffningen torde

kunna vid oförändrade priser nedbringas till 550,000 kronor, med vilket,

belopp jag anser mig böra räkna.

De sammanlagda kostnaderna kunna alltså beräknas till (2,300,000 -f

+ 550,000 =) 2,850,000 kronor, vilket belopp skall lika delas mellan staten

och Uppsala läns landsting. Statens andel i kostnaderna blir sålunda

1,425,000 kronor, vilket belopp trots de betydande prisstegringarna något

understiger det av universitetsmyndigheterna ursprungligen äskade.

Landstingets bidrag till bestridande av kostnaderna för byggnadsarbeten

vid sjukhuset har som nämnts hittills lämnats i form av räntefria lån till

universitetet mot rätt till inteckning i sjukhustomten med därå befintliga

byggnader. Dessa lån få av landstinget uppsägas till återbetalning endast

örn sjukhuset skulle av universitetet avyttras eller ny överenskommelse mellan

universitetet och landstinget ej träffas för tiden efter år 1966. Mot denna

form för reglering av det ekonomiska mellanhavandet mellan universitetet

och landstinget ha framställts erinringar. Universitetsmyndigheterna anse

dock icke tillräckliga skäl föreligga att med landstinget upptaga förhandlingar

om ändrade former för byggnadskostnadernas finansiering. Statskontoret

däremot förordar, att sådana förhandlingar upptagas, och har

framställt två alternativa förslag till frågans lösning. För egen del anser

jag mig böra biträda statskontorets uppfattning örn lämpligheten av förhandlingar

i ämnet och vill därför förorda, att sådana förhandlingar i sinom

tid igångsättas. Då emellertid spörsmålet till sina praktiska konsekvenser

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 16/+.

icke nu synes vara av större betydelse, torde skäl icke föreligga att låta

med den föreliggande byggnadsfrågans lösning anstå till dess förhandlingarna

avsatt ur statens synpunkt godtagbart resultat. Däremot är det önskvärt,

att förslag till överenskommelse föreligger i så god tid, att riksdagen

kunnat slutligt pröva frågan, innan riksdagen anvisar anslag till ytterligare

byggnadsarbeten vid sjukhuset. Såsom av redogörelsen i det föregående

framgår, torde inom en näraliggande framtid från universitetets sida

framkomma förslag om anvisande av medel till byggnadsarbeten inom

andra delar av akademiska sjukhuset.

Av statens andel i byggnads- och utrustningskostnaderna för kvinnokliniken

torde för nästa budgetår böra anvisas det i årets statsverksproposition

för ändamålet beräknade beloppet av 500,000 kronor. Då av landstingsmedel

ett motsvarande belopp torde komma att stå till förfogande, lärer

anslaget vara tillräckligt för att täcka de byggnadskostnader, som under

nästa budgetår torde komma att gäldas. Därest landstinget med hänsyn till

utformningen av sitt år 1939 fattade beslut i ämnet skulle finna sig nödsakad

fatta nytt beslut, torde Kungl. Maj:t böra äga efter särskild prövning

medgiva, att de av staten anvisade anslagsmedlen må tagas i anspråk

redan innan sådant beslut föreligger. Såsom av det redan sagda framgår,

är det angeläget, att byggnadsarbetena med det snaraste igångsättas. Anmärkas

må, att landstingets delegerade enligt det föregående lämnat byggnadsprogrammet

i dess av mig förordade skick utan erinran. Hinder synas

ej heller böra möta för sjukhusledningen att, efter medgivande av Kungl.

Maj:t, redan innan särskilda medel ställts till förfogande för utrustningskostnadernas

bestridande avsluta kontrakt rörande anskaffning av inventarier

m. m., därest så skulle visa sig ur ekonomiska eller andra synpunkter

välbetänkt. En förutsättning är dock givetvis, att den sammanlagda anslagsramen,

2,850,000 kronor, icke överskrides. Den återstående delen av statsbidraget,

(1,425,000 — 500,000 =) 925,000 kronor, torde böra anvisas för

budgetåret 1942/43.

Under åberopande av vad sålunda anförts, hemställer jag, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen

att till Uppförande av byggnad för kvinnokliniken vid.

akademiska sjukhuset i Uppsala, i huvudsaklig överensstämmelse

med det av mig enligt det föregående förordade

byggnadsprogrammet, för budgetåret 1941/42 anvisa ett

reservationsanslag av..................kronor 500,000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att

till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga

vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

C. A. Charpentier.

Bihang lill riksdagens protokoll mill. I sand. .Yr 16}.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1941:201 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till uppförande av byggnad för kvinnokliniken vid akademiska sjukhuset i Uppsal a1 i texten
  2. SU 1941:86 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående anslag till uppförande av byggnad för kvinnokliniken vid akademiska sjukhuset i Uppsala. s. 5 i texten