Angående anslag till uppförande av byggnad för kvinnokliniken vid akademiska sjukhuset i Uppsala
1941-03-07 · 13 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 11 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1941:164, Angående anslag till uppförande av byggnad för kvinnokliniken vid akademiska sjukhuset i Uppsala
Dokumentets text
Kungl. Majlis proposition Nr 16Jj.
1
Nr 164.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till uppförande
av byggnad för kvinnokliniken vid akademiska
sjukhuset i Uppsala; given Stockholms slott den
7 m ars 1941.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Edgar Rosander.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
7 mars 1941-
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld,
Eriksson, Bergquist, Andersson, Domö, Rosander.
Härefter anmäler t. f. chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet
Rosander, fråga om anslag till uppförande av byggnad för kvinnokliniken
vid akademiska sjukhuset i Uppsala m. m. samt anför härom följande:
I 1941 års statsverksproposition (kapitalbudgeten, bilaga 4, punkten 1)
har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition i
ämnet, som kunde varda riksdagen förelagd, till uppförande av byggnad
för kvinnokliniken vid akademiska sjukhuset i Uppsala för budgetåret
1941/42 beräkna ett reservationsanslag av 500,000 kronor.
Sedan utredningen i ärendet numera slutförts, tillåter jag mig anmäla
denna anslagsfråga.
År 1934 beviljade riksdagen ett anslag av 316,375 kronor för uppförande
och inredning av nybyggnad för kvinnokliniken vid akademiska sjukhuset
Bihang till riksdagens protokoll 191+1. 1 sami. Nr 16/f.
1
2
Kungl. Marits proposition Nr 16/t.
i Uppsala (jfr propositionen 1934: 156 och riksdagens skrivelse 1934: 304).
De för denna klinik erforderliga byggnadsarbetena hade avsetts böra etappvis
komma till utförande. Det av riksdagen beviljade anslaget motsvarade
hälften av kostnaderna för de till första etappen hörande byggnadsarbetena.
Uppsala läns landsting hade år 1933 anslagit ett lika stort belopp till byggnadsföretaget
att, på samma sätt som tidigare vid liknande tillfällen ägt
rum, utgå i form av räntefritt lån till universitetet.
I skrivelse den 23 oktober 1939 bär kanslern för rikets universitet med
anledning av en av större akademiska konsistoriet i Uppsala gjord framställning
hemställt örn anvisande av ett anslag å 1,437,500 kronor till utförande
av de till andra etappen hörande byggnadsarbetena i huvudsaklig
överensstämmelse med ett av arkitekten G. Hirch-Linilgrén upprättat förslag.
Detta belopp utgör hälften av de till 2,875,000 kronor beräknade
totalkostnaderna, av vilket belopp 2,485,000 kronor belöpa på byggnadsarbetena
och 390,000 kronor på inventarieanskaffning. Uppsala läns landsting
har den 7 september 1939 beslutat till utförande av nämnda byggnadsarbeten
m. m. i huvudsaklig överensstämmelse med omförmälda ritningar
anslå högst 1,437,500 kronor till täckande av den andra hälften av
kostnaderna, att utgå såsom räntefritt lån till universitetet under förutsättning
att enahanda belopp komme att av riksdagen beviljas för ändamålet
samt att för byggnadens påbörjande erforderligt belopp upptoges på riksstat
eller beredskapsstat för budgetåret 1940/41.
Yttranden i ärendet ha avgivits av byggnadsstyrelsen och 1940 års civila
byggnadsutredning.
Vidare har fråga uppkommit örn ändrad ordning för landstingets deltagande
i finansieringen av kostnaderna för nybyggnader vid nämnda sjukhus,
i vilket hänseende utredning verkställts av universitetsmyndigheterna,
varö ver statskontoret avgivit utlåtande.
1. Byggnadsfrågan.
Av utredningen i byggnadsfrågan, som verkställts först av medicinska
fakulteten vid universitetet och därefter av delegerade från universitetet
och landstinget, inhämtas följande:
Gynekologisk-obstetriska kliniken och ögonkliniken hade, framhåller medicinska
fakulteten, år 1904 inflyttat i de då nyuppförda och för sin tid tillfredsställande
lokalerna i paviljong I. Den stora om- och tillbyggnaden vid
sjukhuset under åren 1919—26 hade ej berört dessa kliniker.På grund av den
under årens lopp alltmer ökade tillströmningen till klinikerna hade en sådan
överbeläggning framtvingats, att för undervisning och sjukvård ett verkligt
nödläge kunde anses föreligga. Sjukhusledningen hade år 1926 sökt bereda
klinikerna lättnad genom att åt gynekologiska avdelningen upplåta platser
i den då nya kirurgiska kliniken. Dessa åtgärder hade emellertid snart nog
visat sig otillräckliga. Efter verkställd utredning hade fakulteten kommit
till den uppfattningen, att olägenheterna icke kunde undanröjas med mindre
Kungl. Mårds proposition Nr 164- 3
an att en helt ny och fullständig kvinnoklinik uppfördes, inrymmande såväl
barnbörds- som gynekologisk avdelning.
Genom fakultetens försorg hade i överensstämmelse härmed under år
1933 utarbetats ritningar och kostnadsförslag till ny kvinnoklinik och till
ombyggnad av paviljong I till ögonklinik. Med hänsyn till de stora kostnaderna
och det dåvarande statsfinansiella läget hade det ansetts nödvändigt
att uppdela byggnadsföretaget i tvenne etapper. Byggandet av den
första etappen hade avslutats sommaren 1937, och byggnaden hade omedelbart
tagits i bruk.
Nuvarande förhållande n. Den år 1937 färdigställda nybyggnaden
inrymmer, enligt vad medicinska fakulteten upplyst, polikliniklokaler
och operationsavdelning samt två sjukavdelningar, vardera på 23
sängar, avsedda för gynekologiska patienter. Barnbördsavdelningen vore
alltjämt kvar i sina gamla lokaler i paviljong I och disponerade där som
förut 53 platser. Därjämte måste alltjämt en del lokaler disponeras i entresolvåningen
i kirurgbyggnaden, nämligen 15 platser huvudsakligen avsedda
för patienter med smittsamma sjukdomar. Slutligen vore i överensstämmelse
med de planer, som uppgjorts 1933, i denna entresolvåning inrymd
en avdelning pa 11 platser för sådana patienter, som på grund av särskild
smittorisk mäste vårdas utom den egentliga barnbördsavdelningen. Kliniken
disponerade alltså 125 ordinarie platser, som dock vore fördelade på
tre skilda byggnader, en omständighet, som i hög grad försvårade sjukvårdsarbetet
och undervisningen. Bland annat måste en patient, intagen i paviljong
I och i behov av operativt ingripande, vinter som sommar, bäras över
till den i en annan byggnad belägna operationssalen. Då hiss fortfarande
saknades i paviljong I, måste alla patienter, som vårdades på nedre avdelningen,
bäras till förlossningsrummet en trappa upp.
Förutnämnda delegerade konstatera, att de i paviljong I inrymda barnhördsavdelningarna
befunne sig i samma skick som då frågan om nya lokaler
ar 1933 upptagits till behandling. Redan nämnda år hade barnbördsavdelningen
visat stark överbeläggning, och denna hade, trots avlastningen av
de septiska fallen, till följd av den under senare år ökade nativiteten ökats.
Kliniken hade numera måst taga i anspråk ytterligare utrymme i kirurgiska
klinikens entresolvåning, varigenom dess platsantal ökats till 145. Flertalet
korridorer liksom också läkarrum hade måst anlitas för att i största möjliga
utsträckning kunna fylla behovet. Att detta för en sjukavdelning, som vore
så utsatt för smittofara som den obstetriska, utgjorde ett stor riskmoment,
vore påtagligt, framförallt som tillgång till isoleringsrum saknades. Men
vårdavdelningarna visade stora brister även därigenom, att behövliga bilokaler
med tidsenlig utrustning delvis saknades, varigenom sjukvårdsarbetet
i hög grad betungades. I förlossningsavdelningen vore det omöjligt att genomföra
den isolering, som i vissa fall fordrades. Särskilt besvärligt vore
det vid skötseln av patienter med förlossningskramp, då dessa patienter
N ore ytterst känsliga för ljud- och ljusirritament. Då operationssal för förlossningsfall
saknades, mäste alla ingrepp i samband med förlossning utom
kejsarsnitt utföras i förlossningsrummet, varvid insynen från övriga patienter,
som läge i förlossningsarbete, så gott sig göra läte hindrades medelst
skärmar. Då större operationer, såsom kejsarsnitt eller livmoderextirpation,
skulle utföras, måste patienterna, som ofta läge i värkarbete, forslas under
bar himmel till den gynekologiska operationsavdelningen i en annan byggnad.
Slutligen måste alla patienter, som vårdades på den större vårdav
-
4
Kungl. Marits proposition Nr 16/+.
delningen i nedre våningen, bäras till och från förlossningssalen i den övre
genom det ofta dragiga trapphuset, då paviljong I saknade hiss.
På grund av det anförda framstode det för de delegerade som ett ytterst
trängande behov, att en ny barnbördsavdelning med tillräckligt antal vårdplatser,
tillgång till erforderliga isoleringsrum, särskilda operationsrum och
i övrigt för sjukvården nödvändiga utrymmen snarast möjligt komme till
stånd. Härvid vore det uppenbart, att denna fråga icke gärna kunde lösas
för sig utan endast i samband med kvinnoklinikens fullbordande i dess
helhet.
Vårdplatsbehovet. Det torde vara allmänt känt, framhåller
jakulteten, att de sjuka i allt större utsträckning sökte sig till sjukhusen
för erhållande av vård. Detta gällde bland annat de gynekologiska fallen
men också barnaföderskor, i den mån förlossningsanstalter läge inom räckhåll.
Denna utveckling berodde på många faktorer, såsom förbättrade kommunikationer
och svårigheterna att i hemmen vid sjukdomsfall och barnsbörd
få tillräcklig hjälp. En viktig faktor därvid vore även den trygghetskänsla,
som ett väl rustat sjukhus och en förlossningsanstalt hade att
bjuda. Mot denna tendens vore säkerligen intet att invända ur allmän sjukvårdssynpunkt,
och den torde ej böra motarbetas på annat sätt än att
nödig urskillning iakttoges vid intagande av vårdbesökande.
För undvikandet av en besvärlig och genom ökad smittorisk farlig överbeläggning
måste platsantalet på kvinnokliniken vara så tillgodosett, att
sjukhuset utan alltför stor olägenhet kunde bemästra även mera tillfälliga
stegringar i beläggningen. Även måste beaktas, att en överbeläggning enligt
vad erfarenheten utvisat inverkade menligt på undervisningen genom att
undervisningslokalerna måste tagas i anspråk. Vid beräkningen av platsbehovet
måste också hänsyn tagas därtill, att de olika avdelningarna inom
klinikerna för smittoriskens skull måste i stor utsträckning fungera som
självständiga enheter, som var för sig måste ha en viss marginal för överbeläggning.
För bostäder åt sköterskor borde utrymme beräknas, varigenom också
en utrymmesreserv erhölles. Däremot borde för läkare endast jourrum och
dylikt inrymmas i de nya lokalerna.
Fakulteten beräknade platsbehovet till omkring 150 eller närmare bestämt
153 platser, varav omkring hälften förlossningsfall och hälften gynekologiska
fall. Till grund för denna beräkning åberopades beläggningssiffrorna
under de senare åren och en utredning rörande den sannolika nativiteten
under åren omkring 1945. Härvid utginge fakulteten ifrån att förlossningsvården
i Uppsala län bibehölles vid ungefär sin nuvarande organisation.
Fakulteten framhöll emellertid, att en centralisering till akademiska
sjukhuset kunde tänkas, då förekomsten av en stor anstalt med god utrustning
irmebure stora fördelar.
Med utgångspunkt från beläggningssiffrorna borde, anse de delegerade,
den nya kliniken beräknas för minst 150 patienter. Nativiteten befunne sig
visserligen sedan 50 år tillbaka i avtagande men en ökning hade visat sig
under senare delen av 1930-talet och denna tillfördes nästan helt barnbördsavdelningen,
emedan förlossningar i hemmet bleve allt sällsyntare.
Det av fakulteten beräknade antalet vårdplatser, 153, gå ve icke anledning
till invändning. Då det nuvarande antalet platser vore 145, skulle vinsten
av klinikens fullbordande väsentligen bli av kvalitativ natur.
Kungl. Majlis proposition Nr ICJ.j. 5
Nybyggnaden. I de år 1933 utarbetade skissritningarna hade,
framhåller fakulteten, den andra etappen avsetts att byggas som en direkt
fortsättning på den första. Då den planerade andra etappen ej motsvarade
det nuvarande behovet, hade arkitekten undersökt möjligheterna att vinna
tillräckligt utrymme för det ökade patientantalet genom förlängning'' och
höjning av den planerade nybyggnaden. Detta hade visat sig otillräckligt
och olämpligt, och arkitekten hade därför utarbetat ett nytt förslag, som
direkt anknöte till den för sjukhusets framtida utbyggande uppgjorda generalplanen.
Enligt förslaget skulle den andra etappen omfatta även en åt
söder utskjutande flygelbyggnad. En dylik utbyggnad medförde, att den
nuvarande isoleringspaviljongén måste rivas, vilket utgjorde en betydande
olägenhet för sjukhuset, men trots grundlig prövning hade någon annan
utväg ej visat sig framkomlig.
Den nya kvinnokliniken skulle uppföras sålunda, att den nuvarande
byggnadskroppen förlängdes med en fyravåningsbyggnad och att till denna
i en mot söder öppen, rät vinkel fogades en flygel i tre våningar. Nybyggnaden
skulle omfatta en aseptisk barnbördsavdelning, en observationsavdelning
för osäkra förlossningsfall, en septisk barnbördsavdelning, en ordinär
och en mindre gynekologisk avdelning, en avdelning för infektiösa gynekologiska
fall, en gynekologisk och en obstetrisk privatavdelning, bostadsrum
för underläkare och sköterskor, laboratorier och vissa bilokaler samt
förlossningsrum för osäkra fall. I den nuvarande byggnaden skulle i stället
för två vårdavdelningar inrättas en förlossningsavdelning och en aseptisk
barnbördsavdelning.
Delegerade hade undersökt, huruvida byggnadsvolymen enligt förslaget
kunde anses uppdriven utöver det normala genom en alltför spatiös planläggning
av byggnaden. Därvid hade de delegerade särskilt granskat behovet
av isoleringsutrymmen och nödvändigheten av att utföra nybyggnaden
på det föreslagna sättet. Vid granskningen hade de delegerade emellertid
icke sett sig i stånd att framlägga något mera ingripande ändringsförslag,
som kunde vara ägnat att medföra någon väsentlig nedsättning av
byggnadskostnaderna.
Kostnader. Kostnaderna för den andra etappen beräknades, yttrar
fakulteten, med ledning av de nya ritningarna till 2,200,000 kronor, vartill
komme ett belopp av omkring 300,000 kronor för inköp av inventarier.
Den sammanlagda kostnaden skulle alltså uppgå till 2,500,000 kronor.
Fakulteten förutsatte, att en viss förskjutning mellan anslagets båda delar
skulle kunna ske, om så skulle visa sig erforderligt. Enligt 1933 års plan
skulle ögonavdelningen vid sjukhuset disponera en del av de utrymmen,
som genom utbyggnaden komme att utrymmas av kvinnokliniken. För
detta ändamål ämnade fakulteten framdeles begära anslag. _
Kostnaderna överstege, framhålla de delegerade, betydligt det år 1933
beräknade beloppet. 683,200 kronor utom inventariekostnad. Ökningen betingades
delvis av prisstegring å byggnadsmarknaden men väsentligen därav,
att det nya förslaget vore avsett för ett betydligt större antal vårdplatser,
nämligen 153 i stället för 104. Delegerade hemställde om bifall till
fakultetens förslag.
På given anledning har kanslern låtit verkställa utredning rörande den
ökning av akademiska sjukhusets på statsverket belöpande driftskostnader,
som beräknades uppkomma, därest elen föreslagna nybyggnaden för kvinnokliniken
komme till stånd. Av utredningen inhämtas, att kostnadsökningen
opaginerad Kontrollera mot PDF
(i Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 16/+.
beräknats till i runt tal 40,000 kronor per år, av vilket belopp 10,000 kronor
belöpa på utgifter för byggnadens underhåll.
Byggnadsstyrelsen har i utlåtande den 28 november 1939 förklarat snicke
ha något att erinra mot det föreliggande byggnadsförslaget. De till
sammanlagt 2,485,000 kronor beräknade byggnadskostnaderna gåve styrelsen
icke anledning till annan erinran än att de torde grunda sig på de i
augusti 1939 gällande priserna.
1940 ars civila byggnadsutredning har i utlåtande den 5 mars 1941 framlagt
ett reviderat byggnadsförslag, kostnadsberäknat till 2,300,000 kronor
med nu gällande materielpriser oell arbetslöner. Av utlåtandet inhämtas
följande:
\ id besök å akademiska sjukhuset i Uppsala hade de sakkunniga konstaterat
det trängande behovet av nya lokaler för kvinnokliniken. Vad beträffade
det föreliggande tillbyggnadsförslaget, hade den granskning, utredningen
ägnat detsamma, givit vid handen, att vissa jämkningar i kostnadsbesparande
syfte vore möjliga att vidtaga. Antalet vårdplatser, även
inberäknat isoleringsplatser, hade emellertid därvid i första hand ansetts
böra lämnas orubbat.
I samråd med professorn J. Naeslund och arkitekten G. Birch-Lindgren
hade upprättats en promemoria angående de begränsningar i programmet,
som utan eftersättande av anläggningens ändamålsenlighet kunde anses
möjliga. Sålunda föresloges beträffande huvudbyggnadens källarvåning, att
utrymmen för läsrum och bibliotek begränsades och antalet toaletter minskades.
I bottenvåningen och våningen 1 trappa upp hade vissa rumsbredder
minskats, vilket tillika med en omdisponering av planen möjliggjorde
en förkortning av byggnaden med cirka 3 meter. I våningarna 2 och 3
trappor upp hade en del av patientrummens toaletter slopats. I den södergående
flygeln, bottenvåningen och våningen 1 trappa upp hade fyra 3- patientrum sammanslagits till två 6-patientrum, varjämte en omdisponering
av planen i syfte att minska flygelns längd företagits. De till våningen
2 trappor upp förlagda personalbostadsrummen hade slopats.
Med ledning av denna promemoria hade arkitekten Birch-Lindgren
upprättat ett reviderat ritningsförslag, dagtecknat den 12 februari 1941.
Sedan utredningen granskat detta förslag, hade ytterligare en del jämkningar
föreslagits i besparingssyfte, vilka franninge av arkitekten BirchLindgrens
den 17 februari 1941 daterade kompletterande skisser. Dessa
senast föreslagna reduceringar innebure, att i bottenvåningen ett förråd
och ett isoleringsrum slopats, i våningen 1 trappa upp förrådet minskats
och ett rum för jourhavande läkare slopats samt i våningen 3 trappor upp
barnsalen minskats och ett jourrum slopats. Dessutom föresloge utredningen,
att takterrasen skulle utgå.
Det reviderade förslaget hade genom utredningens försorg underkastets
en detaljerad kostnadsberäkning, varvid förutsatts ett förenklat utförande
av byggnadens detaljer. Enligt beräkningen skulle kostnaderna för ifrågavarande
förslag uppgå till 2,325,000 kronor, oberäknat kostnaderna för
inventarier. Emellertid syntes vissa poster vara väl högt beräknade, vadan
byggnadskostnaderna torde kunna angivas till 2,300,000 kronor. Det ursprungliga
förslaget torde med hänsyn till gällande materielpriser och arbetslöner
böra beräknas till 2,950,000 kronor. De föreslagna åtgärderna
vöre sålunda ägnade att medföra en besparing av 650,000 kronor.
Kungl. Maj.ts proposition Nr 161,. 7
Större akademiska konsistoriet i Uppsala, som hört medicinska fakulteten
samt delegerade, utsedda av konsistoriet och Uppsala läns landsting,
hade beretts tillfälle att granska det reviderade förslaget och förklarat sig
kunna tillstyrka detsamma utom vad beträffade slopandet av takterrassen.
Utredningen, som funné de anförda motiven för bibehållandet av denna
beaktansvärda, ville icke motsätta sig, att terrassen komme till utförande.
Därutöver ville utredningen framhålla, att behovet av jourrum torde tillgodoses
genom tillhandahållande av 2 sådana rum. De båda övriga såsom
jourrum betecknade torde böra avses såsom arbetsrum för underläkare.
2. Formen för landstingets deltagande i finansieringen av kostnaderna
för nybyggnader vid akademiska sjukhuset.
Genom beslut den 25 maj 1900 bemyndigade Kungl. Maj:t större akademiska
konsistoriet i Uppsala att i enlighet med av riksdagen gillade grunder
med Uppsala läns landsting uppgöra kontrakt rörande universitetets och
landstingets ömsesidiga, skyldigheter och rättigheter i avseende å akademiska
sjukhuset i Uppsala samt bestridandet av kostnaderna för sjukvården
därstädes (jfr 1899 års åttonde huvudtitel, sid. 165 ff. och riksdagens
skrivelse 1899: 67, sid. 37 ff. samt 1900 års åttonde huvudtitel, sid. 168 ff.
och riksdagens skrivelse 1900:79, sid. 27).
I anledning härav träffades ett den 14 juli 1900, respektive den 19 september
1900 dagtecknat kontrakt mellan universitetet och landstinget. Enligt
detta kontrakt tillhandahåller universitetet åt landstinget visst antal
vårdplatser på sjukhuset. Härför betalar landstinget en för varje år bestämd
avgift per dag och vårdplats. Av den brist, som uppstår sedan alla
tillgängliga inkomster begagnats, betalar landstinget hälften. Kontraktet
gäller till år 1966. Sist fem år dessförinnan skall överenskommelse mellan
parterna träffas, örn och i sådant fall på vilka villkor förlängning av kontraktet
skall äga rum. Beträffande fördelningen mellan universitetet och
landstinget av kostnader för byggnadsarbeten och dylikt innehåller kontraktet
icke några bestämmelser. I kontraktet medgavs emellertid landstinget,
såsom säkerhet för vissa av landstinget för sjukhusbyggnaderna beviljade
lån, inteckning i sjukhustomten med samtliga därå uppförda byggnader på
villkor att någon ränta icke skulle beräknas på lånebeloppet samt att detsamma
icke heller finge vare sig av universitetet eller landstinget uppsägas
till återbetalning, såvida icke vid kontraktets upphörande antingen sjukhuset
skulle av universitetet avyttras, i vilket fall länet dock ägde optionsrätt
till dess inlösande efter ett värde, som skulle bestämmas av en på
närmare angivet sätt sammansatt nämnd eller ny överenskommelse emellan
universitetet och länet örn sjukvårdens besörjande av universitetet icke
träffades. I båda dessa fall skall hela kapitalet efter tolv månaders uppsägning
till länets landsting återbetalas.
Denna finansieringsform har tillämpats även beträffande senare beviljade
anslag av landstinget till byggnader för akademiska sjukhuset. Frågan
örn ändring härutinnan har emellertid varit föremål för uppmärksamhet.
8
Kungl. Marits proposition Nr l6/h
Enligt den förutnämnda propositionen 1934:156 (sid. 11) hade kanslern
beträffande då föreliggande byggnadsförslag — kvinnoklinikens första
etapp och ett centralsanatorium — med hänsyn till det trängande behovet
av nybyggnaderna ansett sig icke böra ifrågasätta någon ändring av kontraktets
bestämmelser i syfte att vid kontraktstidens utgång bättre än
dittills skett säkerställa universitetets ekonomiska intressen. Kanslern anförde
dock följande:
Även örn frågan örn återbetalning av de räntefria lånen hittills kunnat
betraktas som ett spörsmål av mer teoretisk natur, kunde kanslern dock
icke underlåta att redan nu uttala stora betänkligheter emot en fortsättning
i framtiden på den inslagna vägen. Under årens lopp måste det ena
nybyggnadsbehovet efter det andra vid akademiska sjukhuset tillgodoses.
Därest dessa nybyggnader alltjämt skulle finansieras på sätt som hittills
skett och universitetet alltså för de nya lånen skulle ikläda sig en ansvarighet,
vars innebörd vore svävande och vars slutliga lösning lämnades åt
framtiden, kunde för universitetet i dess helhet synnerligen allvarliga konsekvenser
uppstå. Det bleve nödvändigt att söka finna någon utväg i fråga
om finansieringen av nybyggnader för akademiska sjukhusets räkning, som
mindre än hittills äventyrade universitetets förmögenhet. Vilka åtgärder,
som i nämnda hänseende lämpligen borde vidtagas, kunde kanslern dock ej
angiva.
I nämnda proposition ifrågasattes ej någon ändring av den fonn, i vilken
landstingets bidrag skulle utgå. Ej heller riksdagen (skrivelse 1934: 304)
hade något att erinra däremot men framhöll i anledning av kanslerns berörda
anförande vikten av att frågan om sättet för finansieringen av landstingets
andel i nybyggnader för akademiska sjukhusets räkning upptoges
till övervägande av vederbörande myndigheter.
Kanslern har sedermera i skrivelse den 5 september 1940 framlagt anbefalld
utredning i denna fråga. Kanslern har därvid icke ansett tillräckliga
skäl föreligga att upptaga förhandlingar med landstinget om ändrade former
för finansieringen av nybyggnader vid sjukhuset. Av utredningen inhämtas
följande:
Uppsala universitets drätselnämnd har efter överläggning med delegerade
representanter för landstingets förvaltningsutskott framhållit, att de räntefria
lån, som landstinget beviljat universitetet i samband med om- och nybyggnader
för akademiska sjukhuset, numera uppginge till 4,402,921 kronor
36 öre (det år 1939 beslutade lånet för nu ifrågavarande byggnadsföretag
däri ej inberäknat). Varje gång landstinget lämnat bidrag i form av
dylika lån, hade universitetet inhämtat Kungl. Majlis godkännande av
lånevillkoren.
Vid övervägande av frågan örn den lämpligaste formen för landstingets
deltagande i finansieringen av nybyggnader för akademiska sjukhusets
räkning borde först och främst betonas, att detta sjukhus för fyllandet av
landstingets uppgift att handha sjukvården i länet vore av synnerligen stor
betydelse. Att landstinget bure en väsentlig del av den ekonomiska börda,
som behovet av nybyggnader skapade, vore därför självklart, då den årliga
utgift landstinget hade för sjukhuset endast avsåge att vara ett bidrag till
opaginerad Kontrollera mot PDF
!)
Kungl. Maj:ts proposition Nr 16J,.
läckande av eje arliga av driften uppkommande kostnaderna. Ä andra sidan
vöre sjukhuset universitetets egendom, ehuru landstinget ägde ett avsevart
inflytande pa förvaltningen av sjukhuset främst genom sina valda
edamoter i direktionen för sjukhuset. En utväg, som ur viss synpunkt
kunde anses ligga närmast till hands, vore att söka anordna någon form
av samäganderätt mellan universitetet och landstinget i fråga om nybv^- nad, till vars uppförande landstinget tadinge. Då tomtmarken vore universitetets,
skulle en sadan ordning dock medföra betydande svårigheter och
amele knappast tillrådas. En annan lösning vore, att landstinget lämnade
små bidrag som anslag utan några särskilda villkor. Från landstingets sida
torde häremot med sannolikhet invändas, att då dess andel i nyby^midskostnaderna
numera uppginge till avsevärda belopp, i regel hälften av kostnaderna,
ett utbyte av den hittills använda formen mot en sådan ny form
icke kunde anses grundat. I främsta rummet torde emellertid som skäl mot
en förändring i förevarande avseende kunna hänvisas till att faran för att
universitetet vid det nu gällande kontraktets utgång bleve nödsakat att
inlösa de ifrågavarande lånen mänskligt att döma icke vore allvard o- Den
omständighet, under vilken ett sådant läge skulle kunna tänkas,“skulle
bestå dari, att vid kontraktets utgång ny överenskommelse mellan universitetet
och landstinget icke kunde träffas. En förutsättning, under vilken
detta skulle kunna inträna, vore, att universitetet icke längre hade behov
av sjukhuset, exempelvis enär medicinska fakulteten indrägt. Om landstinget
da alltjamt behölle sin sjukvårdsuppgift, borde landstinget rimligen
vara synnerligen intresserat av att överta sjukhuset, och för detta fall hade
andstinget också enligt kontraktet förbehållit sig optionsrätt till sjukhuset.
-Någon olägenhet for universitetet i ett sådant läge torde därför icke
kunna befaras En annan förutsättning för samarbetets upphörande vore,
att landstinget icke längre behölle sin sjukvårdsuppgift utan att denna
övertagits exempelvis av staten. I detta fall torde staten äga allt intresse
av att överta sjukhuset för sm nya uppgift, och detta torde då ske genom
att staten gottgjorde landstinget, exempelvis genom övertagande av landsmgets
skulder för detta ändamål. I ett sådant läge bleve naturligtvis en
uttrycklig reglering härav nödig. Om åter universitetet behölle sin uppgift
att fostra läkare och landstinget sin sjukvårdsuppgift, torde å ömse
sidor stadse ett sa starkt intresse för fortsatt samarbete föreligga, att man
mke torde behova rakna med någon allvarlig fara för att universitetet
skulle stallas mfor tvånget att inlösa de ifrågavarande räntefria lånen.
Drätselnämnden funne därför ej skäl föreslå någon ändring i de hittills
tiHampade allmänna grunderna för landstingets deltagande i finansieringen
av nybyggnader vid akademiska sjukhuset.
■infört^6 akademiska konsistoriet har anslutit sig till vad drätselnämnden
Kandern bär framhållit, att den finansieringsform, som hittills kommit
till användning sa hilvida vore egenartad, att landstinget lämnade sitt
bidrag såsom rantefritt lån till universitetet och mot säkerhet av med öfvande
till inteckning i sjukliusfastigheterna. T realiteten innebure den valda
rönnen, att landstinget erhölle en viss garanti för
■ , ° - --------- »“*«■***-* litt dess i byggnaderna
nedlagda kapital icke vore lör landstinget förlorat i händelse det nuvarande
samarbetet mellan universitetet och landstinget skulle vid kontraktstidens
utgång upphöra och sjukhuset därefter skulle helt drivas av staten eller
byggnaderna tilläventyrs användas till andra ändamål.
Bihang till riksdagens protoleoll 191,1. 1 sami. Nr 1C/,.
10 Kungl. May.ts proposition Nr 16/+.
I och tor sig torde det vara ett fullt legitimt intresse, som landstinget
sålunda velat tillvarataga. Även andra utvägar hade otvivelaktigt kunnat
väljas för uppnåendet av samma ändamål. Det hade exempelvis kunnat
avtalas, att, därest samarbetet skulle hävas, landstinget vore berättigat att
återfå ett kapital, beräknat efter viss andel av dess insatser i förhållande
till universitetets, ifall landstinget icke ville begagna sig av sm optionsrätt.
Låneformen hade då ej behövt anlitas. Att denna form valts och att de
räntefria lånen tryggats genom medgivande från universitetets sida till inteckning
torde sammanhänga med att universitetet i enlighet med hävdvunnet
betraktelsesätt framträtt såsom ett självständigt rättssubjekt met
egen förmögenhet och ej enbart såsom en statlig förvaltningsgren.
Enligt kanslerns uppfattning borde den nu anlitade formen tor finansieringen
bedömas med hänsyn till dess praktiska innebörd, nämligen rätten
för landstinget att, när samarbetet eventuellt upphörde, erhålla ett visst
kapitalvärde av de byggnader, till vilkas uppförande landstinget bidragit.
Härvid vore olika omständigheter att beakta. Den i avtalet valda torinen
för uppgörelse av mellanhavandet syntes ha bort konsekvent föranleda en
efter samma grunder genomförd delning av underhålls- och reparationskostnader.
Emellertid hade landstingets bidrag härtill varit maximerat k or
närvarande vore dock frågan örn en ökning av landstingets andel i dessa
kostnader föremål för överväganden och förhandlmgar. Hall landstinget
genom avtalet gynnats i detta hänseende, vore det å andra sidan universitetet
som vid den framtida uppgörelsen skulle ha fördel av den värdestegring
å byggnaderna, som inträtt, särskilt genom penningvärdets sjunkande.
Denna fördel kunde i viss mån, men knappast på avgörande satt, motvagas
av att vissa byggnader kunde tänkas vid avtalstidens slut vara sa bnstlalliga,
att deras värde avsevärt minskats. Ur denna synpunkt hade mahanda
en säkerhetsklausul i avtalet varit motiverad. .
Enligt kanslerns mening vore den praktiserade låneformen visserligen
föga rationell, men den syntes icke medföra några särskilda komplikationer
i mellanhavandet mellan universitetet och landstinget. Skulle en avveckling
av samarbetet äga rum vid avtalstidens utgång — vilket ju vöre loga
sannolikt — torde omfattande förhandlingar därom pakallas, varvid avtalats
bestämmelser i nu ifrågavarande punkt endast bleve ett moment i förhandlingarna.
På grund av det anförda och under hänvisning till vad drätselnämnden
vttrat ansåge kanslern tillräckliga skal icke föreligga att upptaga
förhandlingar med landstinget örn andra former för finansieringen av
nybyggnader vid sjukhuset än de enligt kontraktet stipulerade och i hittillsvarande
praxis anlitade.
Statskontoret har i utlåtande den 9 oktober 1940 ifrågasatt sådan ändring
beträffande formen för finansieringen av landstingets andel i kostnaderna
för byggnader vid akademiska sjukhuset, att landstinget icke skulle vara
berättigat att efter uppsägning av ifrågavarande lån återfå större kapital
än som motsvarade hälften av sjukhusbyggnadernas värde å lånebeloppets
förfallodag.
Av handlingarna i ärendet franninge, att i samtliga de fall, då efter det
1900 års kontrakt ingåtts landstinget bidragit till finansieringen ay nybygg
nadsarbeten vid sjukhuset, bidragen lämnats i form av rantefria Ian till
universitetet emot rätt till inteckning i sjukhustomten med dara befintliga
byggnader under samma villkor, som stipulerades i kontraktet. Det sam
-
11
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 16If.
manlagda lånebeloppet uppginge för närvarande till 4,402,921 kronor 36 öre,
medan enligt specifikationen av statens allmänna fastighetsfonds fastighetsoch
värdeminskningskonton m. m. för budgetåret 1938/39 fastighetsvärdet
för sjukhuset per den 30 juni 1939 uppginge till 8,632,250 kronor, därav
markvärde 181,000 kronor och byggnadsvärde 8,451,250 kronor. Av en
jämförelse mellan å ena sidan lånebeloppets storlek och å den andra sjukhusbyggnadernas
värde framginge, att lånebeloppet vid sagda tidpunkt
uppgått till mer än 50 procent av byggnadsvärdet.
Därest jämväl i fortsättningen landstingets bidrag till byggnadskostnaderna
vid sjukhuset skulle lämnas i form av räntefria lån under hittills
tillämpade villkor, torde kunna förutses, att det sammanlagda lånebeloppet
komme att avsevärt överstiga hälften av byggnadsvärdet. Givetvis förelåge
icke någon möjlighet att nu kunna bedöma proportionen mellan lånebeloppet
och byggnadsvärdet vid den tidpunkt, då kontraktet utlöpte. Helt uteslutas
kunde icke, att lånebeloppet vid sagda tidpunkt komme att sammanfalla
med eller överstiga byggnadsvärdet. Den situationen skulle således
kunna tänkas uppkomma vid kontraktets upphörande, att staten bleve
pliktig till landstinget utbetala ett kapitalbelopp, som överstege sjukhusets
värde vid samma tidpunkt. Ett dylikt resultat framstode enligt statskontorets
mening som orimligt. Ämbetsverket delade därför de av universitetskanslern
tidigare uttalade stora betänkligheterna emot en fortsättning i
framtiden på den inslagna vägen (jfr sid. 8). En omreglering i förevarande
hänseende syntes därför böra komma till stånd, och förhandlingar således
upptagas med landstinget örn ändrade former för finansieringen av kommande
nybyggnader vid sjukhuset.
Olika lösningar av frågan torde därvid erbjuda sig. I likhet med drätselnämnden
ansåge statskontoret det icke tillrådligt att söka anordna någon
form av samäganderätt mellan universitetet och landstinget i fråga om nybyggnad,
till vars uppförande landstinget bidragit. Från statsverkets sida
vore givetvis icke något att invända mot att landstinget lämnade sina
bidrag utan särskilda villkor. Härigenom skulle landstinget erhålla i stort
sett samma ställning som staten hade i förhållande till Malmöhus läns landsting
vid finansieringen av nybyggnader vid Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar
i Lund. En annan lösning vore, att landstinget alltjämt lämnade sina
bidrag till byggnadskostnaderna i form av räntefria lån men att vid sidan
därav särskild överenskommelse träffades, att i fall, då enligt kontraktsbestämmelserna
de av landstinget lämnade lånen uppsades till återbetalning,
landstinget icke under några förhållanden skulle vara berättigat att
av universitetet återfå större kapitalbelopp än som motsvarade hälften av
sjukhusbyggnadernas värde å lånebeloppets förfallodag. Mot en dylik lösning
torde icke några befogade invändningar kunna göras från landstingets
sida, då landstingets andel i byggnadskostnaderna icke överstigit hälften
av dessa kostnader.
Av den föreliggande utredningen framgår, att behovet av nya lokaler för
kvinnokliniken vid akademiska sjukhuset i Uppsala är mycket trängande.
Jag har blivit övertygad örn nödvändigheten av snabba och genomgripande
åtgärder för att avhjälpa de nuvarande missförhållandena. Då ett uppskov
med detta byggnadsföretag icke är tillrådligt, böra medel för ändamålet
anvisas i sådan ordning, all företaget kan med det snaraste igångsättas oell
utan dröjsmål fullbordas.
Departe
mentschefen.
12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.
1940 års civila byggnadsutredning har i besparingssyfte ifrågasatt vissa
begränsningar i byggnadsprogrammet, vilka ansetts möjliga att vidtaga
utan eftersättande av anläggningens ändamålsenlighet. Kostnaderna för
byggnadsföretaget efter dessa beskärningar lia beräknats till 2,300,000 kronor,
vilket innebär en besparing med icke mindre än omkring 650,000 kronor
i förhållande till det av universitetet framlagda förslaget. Universitetet
och delegerade för Uppsala läns landsting ha förklarat sig kunna tillstyrka
det reviderade förslaget utom vad beträffar slopande av en takterrass. Civila
byggnadsutredningen har med anledning härav icke velat motsätta sig takterrassens
utförande. Då enligt vad jag inhämtat detta skulle kunna ske
inom den angivna kostnadsramen av 2,300,000 kronor, vill ej heller jag
motsätta mig det i detta hänseende föreliggande förslaget, för vilket såsom
av handlingarna i ärendet framgår goda skäl tala. På grund av det anförda
anser jag mig därför böra tillstyrka, att nybyggnad för sjukhusets
kvinnoklinik må uppföras i huvudsaklig överensstämmelse med det av
civila byggnadsutredningen framlagda förslaget.
Såsom av det föregående framgår, ha kostnaderna för anskaffande av
erforderliga inventarier på sin tid beräknats till 390,000 kronor. Med hänsyn
till de prisstegringar, som därefter inträffat, torde dessa kostnader numera
enligt handlingarna i ärendet böra uppskattas till 600,000 kronor.
Från klinikens överläkare har jag emellertid inhämtat, att kostnaderna med
iakttagande av största återhållsamhet vid inventarieanskaffningen torde
kunna vid oförändrade priser nedbringas till 550,000 kronor, med vilket,
belopp jag anser mig böra räkna.
De sammanlagda kostnaderna kunna alltså beräknas till (2,300,000 -f
+ 550,000 =) 2,850,000 kronor, vilket belopp skall lika delas mellan staten
och Uppsala läns landsting. Statens andel i kostnaderna blir sålunda
1,425,000 kronor, vilket belopp trots de betydande prisstegringarna något
understiger det av universitetsmyndigheterna ursprungligen äskade.
Landstingets bidrag till bestridande av kostnaderna för byggnadsarbeten
vid sjukhuset har som nämnts hittills lämnats i form av räntefria lån till
universitetet mot rätt till inteckning i sjukhustomten med därå befintliga
byggnader. Dessa lån få av landstinget uppsägas till återbetalning endast
örn sjukhuset skulle av universitetet avyttras eller ny överenskommelse mellan
universitetet och landstinget ej träffas för tiden efter år 1966. Mot denna
form för reglering av det ekonomiska mellanhavandet mellan universitetet
och landstinget ha framställts erinringar. Universitetsmyndigheterna anse
dock icke tillräckliga skäl föreligga att med landstinget upptaga förhandlingar
om ändrade former för byggnadskostnadernas finansiering. Statskontoret
däremot förordar, att sådana förhandlingar upptagas, och har
framställt två alternativa förslag till frågans lösning. För egen del anser
jag mig böra biträda statskontorets uppfattning örn lämpligheten av förhandlingar
i ämnet och vill därför förorda, att sådana förhandlingar i sinom
tid igångsättas. Då emellertid spörsmålet till sina praktiska konsekvenser
13
Kungl. Maj:ts proposition Nr 16/+.
icke nu synes vara av större betydelse, torde skäl icke föreligga att låta
med den föreliggande byggnadsfrågans lösning anstå till dess förhandlingarna
avsatt ur statens synpunkt godtagbart resultat. Däremot är det önskvärt,
att förslag till överenskommelse föreligger i så god tid, att riksdagen
kunnat slutligt pröva frågan, innan riksdagen anvisar anslag till ytterligare
byggnadsarbeten vid sjukhuset. Såsom av redogörelsen i det föregående
framgår, torde inom en näraliggande framtid från universitetets sida
framkomma förslag om anvisande av medel till byggnadsarbeten inom
andra delar av akademiska sjukhuset.
Av statens andel i byggnads- och utrustningskostnaderna för kvinnokliniken
torde för nästa budgetår böra anvisas det i årets statsverksproposition
för ändamålet beräknade beloppet av 500,000 kronor. Då av landstingsmedel
ett motsvarande belopp torde komma att stå till förfogande, lärer
anslaget vara tillräckligt för att täcka de byggnadskostnader, som under
nästa budgetår torde komma att gäldas. Därest landstinget med hänsyn till
utformningen av sitt år 1939 fattade beslut i ämnet skulle finna sig nödsakad
fatta nytt beslut, torde Kungl. Maj:t böra äga efter särskild prövning
medgiva, att de av staten anvisade anslagsmedlen må tagas i anspråk
redan innan sådant beslut föreligger. Såsom av det redan sagda framgår,
är det angeläget, att byggnadsarbetena med det snaraste igångsättas. Anmärkas
må, att landstingets delegerade enligt det föregående lämnat byggnadsprogrammet
i dess av mig förordade skick utan erinran. Hinder synas
ej heller böra möta för sjukhusledningen att, efter medgivande av Kungl.
Maj:t, redan innan särskilda medel ställts till förfogande för utrustningskostnadernas
bestridande avsluta kontrakt rörande anskaffning av inventarier
m. m., därest så skulle visa sig ur ekonomiska eller andra synpunkter
välbetänkt. En förutsättning är dock givetvis, att den sammanlagda anslagsramen,
2,850,000 kronor, icke överskrides. Den återstående delen av statsbidraget,
(1,425,000 — 500,000 =) 925,000 kronor, torde böra anvisas för
budgetåret 1942/43.
Under åberopande av vad sålunda anförts, hemställer jag, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen
att till Uppförande av byggnad för kvinnokliniken vid.
akademiska sjukhuset i Uppsala, i huvudsaklig överensstämmelse
med det av mig enligt det föregående förordade
byggnadsprogrammet, för budgetåret 1941/42 anvisa ett
reservationsanslag av..................kronor 500,000.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga
vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
C. A. Charpentier.
Bihang lill riksdagens protokoll mill. I sand. .Yr 16}.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1941:201 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till uppförande av byggnad för kvinnokliniken vid akademiska sjukhuset i Uppsal a1 i texten
- SU 1941:86 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående anslag till uppförande av byggnad för kvinnokliniken vid akademiska sjukhuset i Uppsala. s. 5 i texten