Sök i Ratio Lex

Angående anslag till lån för stödjande av bostadsproduktionen i vissa orter

1941-03-07 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1941:165, Angående anslag till lån för stödjande av bostadsproduktionen i vissa orter

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 165.

1

Nr 165.

Kungl. Majds proposition till riksdagen angående anslag

till lån för stödjande av bostadsproduktionen i vissa

orter; given Stockholms slott den 7 mars 1941.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de

förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 7 mars 1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorf, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Andersson, Domö, Bosander.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars- och finansdepartementen

anför chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller:

Enligt nu gällande bestämmelser angående tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet

(kungörelse den 30 juni 1937, nr 658, ändrad genom

kungörelse nr 669/1940) må tertiärlån beträffande flerfamiljshus ej överstiga

vare sig tjugu procent av det värde å fastigheten eller, där fråga är örn tomträtt,

å byggnaden, som statens byggnadslånebyrå med ledning av en i särskild

ordning företagen värdering godkänt, eller tjugu procent av det taxeringsvärde,

som efter byggnadsföretagets fullbordande åsättes fastigheten eller,

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 165.

008 41

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

där fråga är om tomträtt, byggnaden. Beträffande enfamiljshus må lånet ej

överstiga trettiofem procent av fastighetens, eventuellt byggnadens värde, beräknat

efter byggnadslånebyråns värdering. Vidare gäller, att de inteckningar,

som skola utgöra säkerhet för dylika lån, skola ligga beträffande flerfamiljshus

inom nittio procent och eljest inom åttiofem procent av nyss angivna

värden. Å tertiärlån utgår ränta efter fyra och en halv procent. Med hänsyn

till den vittomfattande kris, som drabbat bostadsproduktionen, och de åtgärder,

som bli behövliga för krisens avhjälpande, torde såväl ifrågavarande

bestämmelser som ock åtskilliga andra regler på den statliga bostadspolitikens

område vara i behov av en revision. De förslag, som härutinnan kunna vara

erforderliga, har jag för avsikt att framlägga, så snart jag hunnit taga ställning

till det av 1940 års byggnadskostnadssakkunniga avgivna betänkandet (Statens

off. utredn. 1941:4), vilket jag hoppas skall kunna ske inom loppet av den

närmaste tiden. Omständigheter hava emellertid inträffat, som föranleda, att

jag redan nu anser mig böra framlägga några konkreta förslag, som syfta till

avhjälpande av de speciella missförhållanden, som uppstått på bostadsmarknaden

inom vissa samhällen.

I några städer hava i samband med försvarsberedskapens stärkande vissa

industrier utbyggts i betydande omfattning. Med hänsyn härtill har en ganska

stark tillströmning av arbetare och tjänstemän ägt rum till dessa orter, vilket

lett till att en akut bostadsbrist uppstått där. Till belysning av vad jag nu

anfört vill jag lämna följande uppgifter rörande läget på bostadsmarknaden i

Linköping och Trollhättan.

Linköping. Vid slutet av år 1939 funnos i staden 117 lediga bostadslägenheter,

varav 22 enkelrum, enkelkök eller 1 rum och kokvrå, 10 dubbletter

m. m., 32 lägenheter om 1 rum och kök, 12 om 2 rum och kök, 17 örn 3 rum

och kök, 12 örn 4 rum och kök, 12 örn 5 och flera rum och kök. Av de lediga

lägenheterna voro 67 utan och 50 med centralvärme. Antalet lediga lägenheter

utgjorde l.o procent av samtliga.

Den 15 november 1940 funnos 3 lediga egentliga bostadslägenheter, varav

1 enkelrum och 2 lägenheter örn 5 eller flera rum och kök.

Under januari—februari 1941 ha byggnadslov beviljats för 3 hus, innehållande

22 lägenheter och 61 eldstäder. Ansökan föreligger örn byggnadslov

för ett hus örn 20 lägenheter; detta bygge torde dock, enligt uppgift från

stadsarkitekten, ej komma till stånd. Vidare föreligga planer för uppförande

av hyreshus, innehållande cirka 400 lägenheter; för vissa av dessa hus ha

tertiärlån sökts hos statens byggnadslånebyrå. Slutligen skall förslag till

stadsplan framläggas för ett småstugeområde, till vilket mellan 300 och 400

teckningar inkommit.

Enligt uppgifter från statens byggnadslånebyrå hade efter den 1 juli 1940

preliminärt beviljats tertiärlån för 6 hus, innehållande 148 lägenheter och

366 eldstäder. Lånesumman uppgick till 361,160 kronor och den beräknade

totalkostnaden till 1,826,937 kronor. — Under år 1941 lia till byggnadslånebyrån

inkommit ansökningar örn lån för 4 hus med 37 lägenheter och 94 eldstäder;

den sökta lånesumman uppgår till 109,350 kronor och den beräknade

totalkostnaden till 520,925 kronor.

Trollhättan. Vid slutet av år 1939 funnos 110 lediga bostadslägenheter,

varav 11 enkelrum, enkelkök eller 1 rum och kokvrå, 3 dubbletter m. m., 34

lägenheter örn 1 rum och kök, 30 örn 2 rum och kök, 19 örn 3 rum och kök,

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Majus proposition nr 165.

11 om 4 rum och kök och 2 om 5 eller flera rum och kök. Av de lediga lägenheterna

voro 46 utan och 64 med centralvärme. Antalet lediga lägenheter

utgjorde 2.1 procent av samtliga.

^ Den 15 november 1940 funnos 11 ledina egentliga bostadslägenheter, varav

3 om 1 rum och kök, 2 örn 2 rum och kök, 1 örn 3 rum och kök, 3 örn 4 rum

och kök, 2 örn 5 eller flera rum och kök.

Enligt uppgift från stadsarkitekten i Trollhättan har byggnadsnämnden

under år 1941 beviljat byggnadslov för 1 lägenhet örn 2 eldstäder. Vid

nämndens nästa sammanträde skola behandlas ansökningar, avseende cirka 48

lägenheter. Ingen spekulativ byggnadsverksamhet har på sistone förekommit

i staden, men planer föreligga nu att täcka lägenhetsunderskottet (uppskattat

till cirka 400 lägenheter) genom byggande av några större hyreshus.

Statens byggnadslånebyrå har år 1941 preliminärt beviljat tertiärlån för

två hus, innehållande 6 lägenheter och 19 eldstäder. Lånesumman uppgår till

13,600 kronor och den beräknade totalkostnaden till 76,178 kronor.

Enligt inhämtade uppgifter hade bostadsbyggnadsverksamheten, som år

1939 omfattade i Linköping 692 och i Trollhättan 328 lägenheter, under 1940

nedgått till respektive 127 och 64 lägenheter.

Rörande nu anmärkta förhållanden föreligga jämväl uttalanden av drätselkamrarna

i de båda städerna, vilka avgivits i samband med vissa hos byggnadslånebyrån

anhängiga ärenden. Sålunda anför drätselkammaren i Linköping

i en den 17 december 1940 upprättad promemoria bland annat följande.

Redan den 1 oktober 1940 hade en stor bostadsbrist kunnat förmärkas.

Endast med anlitande av redan utdömda lägenheter, tillfälliga bostäder i en

skola samt genom att i Linköping anställda personer hyrt lägenheter till sina

familjer på annan ort, hade bostadsfrågan kunnat lösas provisoriskt.

Den huvudsakligaste anledningen till bostadsbristen vore att söka i de

omfattande nyanställningarna, som ägt rum vid i Linköping verksamma industrier.

Då vissa av dessa troligen bomme att ytterligare utöka sin rörelse,

torde under 1941 ett mycket stort antal lägenheter komma att erfordras.

De med dispens från hälsovårdsnämnden upplåtna utdömda lägenheterna

kunde icke heller anses böra upplåtas längre än till den 1 juni 1941.

Det vore därför av vikt att nya lägenheter omedelbart producerades.

På grund av stagnationen inom byggnadsbranschen hade Linköping en

stor arbetslöshet bland arbetare tillhörande detta fack. Enligt uppgifter från

byggnadsarbetarefackföreningarna i Linköping vore cirka 61 procent av byggnadsarbetarkårens

medlemmar arbetslösa eller inkallade.

Drätselkammaren i Trollhättan uppger i ett den 7 januari 1941 avgivet

yttrande, att i staden föreligger en oerhört stor bostadsbrist, vilken förväntas

bliva ytterligare ökad, då ett par industriföretag ämna utöka sin arbetarstam.

Drätselkammaren, som uppskattar det aktuella bostadsbehovet till omkring

200 stycken en- och tvårumslägenheter, framhåller vidare, att då byggnadsverksamheten

i staden nu helt ligger nere, arbetslösheten inom byggnadsbranschen

är stor.

Statens industrikommission har i skrivelse den 13 februari 1941 till chefen

för socialdepartementet framhållit, att läget på bostadsmarknaden i Linköping

och Trollhättan torde, därest ej särskilda åtgärder vidtagas, komma att menligt

inverka på uppgjorda utvidgningsplaner för flygindustrins utbyggnad.

Statens byggnadslånebyrå har i ett den 1 mars 1941 avgivet yttrande anfört

i huvudsak följande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Departements
chefen.

Kungl. Majus proposition nr 165.

Behovet av nya bostadslägenheter i Linköping och Trollhättan är trängande.

Enligt vad en av byggnadslånebyrån på vardera platsen företagen undersökning

ger vid handen äro varken kommunerna eller de industriföretag, för

vilkas personal bostäderna måste anskaffas, beredda att i egen regi uppföra

erforderliga bostadshus.

Däremot kan man räkna med stöd i andra former från såväl kommunernas

som industriföretagens sida.

Då bostadsnöden i huvudsak vållas av tillströmningen av arbetskraft, som

arbetar med beställningar för försvarets räkning, lär staten icke kunna undgå

att här understödja nyproduktion av bostadslägenheter på ett långt verksammare

sätt än nu gällande författningar möjliggöra, även örn risken för

kapitalförlust möjligen blir något större än vanligt. Därest staten lämnar sin

medverkan i huvudsaklig överensstämmelse med följande förslag, synas goda

utsikter föreligga att få igång enskild byggnadsverksamhet för bostadsbristens

avhjälpande.

Härvid kommer främst i fråga att bereda byggmästarna sådana förmåner,

som äro avsedda att befordra nyproduktionen enligt 1940 års byggnadskostnadssakkunnigas

betänkande. Det är emellertid svårt att på detta stadium

anknyta till de sakkunnigas framtidsprogram, helst som ännu icke är avgjort,

huruvida eller i vilka former förslaget kommer att förverkligas. Byggnadslånebyrån

förmenar därför, att vissa speciella anordningar måste träffas.

Härmed åsyftar byrån, att tillfälle kan givas byrån att för bebyggelse i

Linköping och Trollhättan bevilja tertiärlån intill 90 procent av värdet med

omedelbar anslutning till det sekundärlån, som kan erhållas på öppna marknaden,

även örn tertiärlånets undre gräns skulle understiga vad som eljest är

stadgat. På grund av förhållandena synas särskilda medel, vilkas totalbelopp

för de båda orterna byrån uppskattar approximativt till 3 å 5 miljoner kronor,

böra stå till förfogande. Fördelningen av lånemedel mellan de båda orterna

blir beroende på behov och efterfrågan.

Med ett dylikt förfaringssätt i förening med kommunernas och de berörda

industriföretagens medverkan synes kapitalanskaffningsproblemet kunna lösas.

Detta lär emellertid icke innebära tillräcklig stimulans till erforderligt bostadsbyggande.

Åtminstone i ett avseende torde man vara tvingad att redan nu

upptaga en av byggnadskostnadssakkunnigas huvudtankar, nämligen att

bereda bostadsföretaget räntelättnad. Härvidlag kommer närmast i fråga att

göra sådan eftergift i anspråket på tertiärlånets förräntning under 10 år, att

eftergiftens storlek motsvarar skillnaden mellan å ena sidan lägsta uppnåeliga

ränta å primär- och sekundärkrediter för 10 år och å andra sidan 3''/2 procent

ränta å primärkrediten och däremot svarande ränta å sekundärkrediten. Beräk

ningen av eftergiftens storlek i det enskilda fallet synes skäligen böra anförtros

åt statsorganet.

Byggnadslånebyrån förordar sålunda, att Kungl. Majit hos riksdagen äskar

att lägst 3 och högst 5 miljoner kronor ställas till byråns förfogande att utgå

såsom tertiärlån i Linköping och Trollhättan i huvudsaklig överensstämmelse

med vad som angivits.

För närvarande övervägas inom socialdepartementet möjligheterna att

bereda ett effektivt stöd från det allmännas sida åt den nära nog lamslagna

bostadsproduktionen. På grundval av byggnadskostnadssakkunnigas förslag

och de över sakkunnigas betänkande avgivna remissyttrandena torde vägar

kunna finnas, som leda till att åtminstone så stor bostadsproduktion skall

komma till stånd, att risken för bostadsbrist avvärjes. De problem, som möta,

äro emellertid i hög grad komplicerade, och jag är därför ännu icke beredd

att framlägga förslag i ämnet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl. Majus proposition nr 165.

Ståndpunktstagandet till vissa bostadsfrågor kan dock icke utan stora ola

genheter uppskjutas, till dess ett mera allmänt program i bostadsfrågan hinner

uppgöras och behandlas.

I samband med försvarsberedskapens stärkande hava ett flertal industrier

inom riket i betydande omfattning utbyggts. Detta har medfört en icke

oväsentlig tillströmning av arbetare och tjänstemän till de orter, där dessa

industrier äro belägna. Som vissa av dessa orter äro av förhållandevis ringa

storlek, har tillströmningen på sina håll medfört en besvärande och undan

för undan skärpt bostadsbrist. Så är enligt vad den föreliggande utredningen

utvisar fallet inom Linköping och Trollhättan. Enligt vad jag inhämtat föreligga

nära nog likartade förhållanden i några andra städer, bland dem

Boden, Karlskoga, Luleå och Nyköping.

Bostadsbristen i nu ifrågavarande städer innebär icke allenast ett socialt

problem. Dess avhjälpande ter sig som ett statsintresse av första ordningen,

då i annat fall viktiga industriers behov av arbetskraft äventyras. Såsom

industrikommissionen påpekat kommer läget på bostadsmarknaden i Linköping

och Trollhättan att menligt inverka på de uppgjorda planerna på flygindustriens

utbyggnad, örn icke särskilda åtgärder vidtagas. Effekten av åtgärderna

blir emellertid beroende på deras snabbhet. Under sådana förhållanden

anser jag mig nödsakad att redan nu undersöka möjligheterna att

med statens stöd få till stånd en mot behovet svarande bostadsproduktion i

de orter, där försvarsberedskapens krav vållat svårartad bostadsbrist. Redan

tidigare har för övrigt staten ansett sig böra ingripa i likartade fall. Jag vill

sålunda erinra örn att 1940 års urtima riksdag anvisade på förslag av Kungl.

Maj:t (prop. nr 38) ett anslag av 1,850,000 kronor för uppförande av bostäder

åt personalen vid den centrala torpedverkstaden.

Vid lösandet av centrala torpedverkstadens bostadsfråga avsågos de anvisade

medlen skola användas för att helt bekosta uppförandet av sju byggnader

av närmare angiven typ, rymmande tillhopa 136 bostadslägenheter.

Dessa byggnader bliva följaktligen en statens egendom. Ett dylikt arrangemang

— vilket för övrigt icke avses bliva definitivt beträffande nämnda sju

bostadshus — torde icke böra ifrågakomma i nu förevarande fall bland annat

därför att byggnadsbehovet är av en helt annan storleksordning.

Det förslag, som byggnadslånebyrån framlagt, syftar till att genom förbilligandet

av byggnadskreditema uppmuntra privat företagsamhet att igångsätta

bostadsproduktion. Samma syfte har den av byggnadslånebyrån bedrivna

tertiärlånegivningen. Genom vissa ändringar och modifikationer i grunderna

för denna verksamhet skola enligt byrån — som företagit särskilda undersökningar

såväl i Linköping som Trollhättan — enskild företagsamhet få möjligheter

att igångsätta en ganska omfattande bostadsproduktion.

Enligt min mening bör den av byggnadslånebyrån föreslagna lösningen

prövas. Riksdagens medgivande torde därför böra inhämtas till att tertiärlån

få utlämnas efter väsentligt ändrade grunder i de orter, där försvarsberedskapen

eller med denna nära sammanhängande åtgärder vållat svårartad

bostadsbrist. Jag upptager nu till behandling byggnadslånebyråns ändringsförslag.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 165-

Det första av dessa innebär endast att beträffande enfamiljshus tertiärlånets

övre gräns skulle förskjutas från 85 till 90 procent av värdet. Även om

den fördel, som härigenom kan uppnås, synes skäligen obetydlig, anser jag

mig kunna ansluta mig till förslaget. Dessutom vill jag — i likhet med

vad byggnadskostnadssakkunniga i sitt betänkande föreslagit — förorda, att

slopa bestämmelsen örn att tertiärlånen jämväl måste ligga inom 90 procent

av fastighetens taxeringsvärde. Bestämmelsen örn att lånen skola ligga under

ett av byggnadslånebyrån fastställt värde bör skänka tillräcklig trygghet mot

förlustrisker, även örn dessa risker efter den föreslagna ändringen bliva något

större än vad nu är fallet.

Yad härefter angår byggnadslånebyråns förslag att sänka tertiär lånens

undre gräns, biträder jag detsamma. En gräns för kreditgivningen torde

dock böra uppdragas, och jag föreslår i sådant hänseende, att tertiärlån i

förevarande fall ej böra beviljas, beträffande flerfamiljshus utöver 35 och

beträffande enfamiljshus utöver 45 procent av det uppskattade värdet. Jämväl

i detta avseende torde lånegränsen böra göras oberoende av taxeringsvärdet,

Vidkommande slutligen byggnadslånebyråns förslag angående räntesubvention,

vilket syftar till att giva samma effekt som byggnadskostnadssakkunnigas

förslag till finansiering av bostadsbyggandet, finner jag detsamma välbetänkt.

Med hänsyn till vad jag förut sagt angående betydelsen av att

stimulera det enskilda företagarintresset torde det vara ofrånkomligt att beträda

subventionsvägen. Beträffande subventionens storlek i det enskilda

fallet synes avgörandet härutinnan lämpligen böra anförtros åt byggnadslånebyrån;

dock torde räntan å tertiärlånen icke böra understiga 2.5 procent.

I sitt betänkande hava byggnadskostnadssakkunniga framlagt åtskilliga

förslag i syfte att förbilliga bostadsbyggandet. I den mån förverkligandet av

dessa förslag kan göras till villkor vid kreditgivning enligt nu antydda riktlinjer,

synes mig så böra ske. Byggnadslånebyrån bör sålunda sträva efter

att erforderlig tomtmark förvärvas till högst de priser, som voro gällande år

1935.

Byggnadslånebyrån bör vidare med stor uppmärksamhet följa hyresutvecklingen

i de subventionerade husen. En hyresstegring, som skulle medföra

oförtjänta inkomster åt ägarna till de med statens stöd uppförda husen, bör

icke tillåtas.

För förverkligande av de framlagda förslagen räknar byggnadslånebyrån

för de nu ifrågavarande båda orterna med ett extra medelsbehov av 3 å 5

miljoner kronor.

Jag har redan framhållit, att behov av åtgärder kan föreligga även i ett

par andra orter. Under sådana förhållanden torde man kunna uppskatta medelsbehovet

till 5,000,000 kronor. Ett så betydande belopp kan icke disponeras

för detta ändamål av de medel, som för närvarande stå till förfogande för utlämnande

av tertiärlån. Enligt vad jag inhämtat finnas denna dag allenast

cirka 1,700,000 kronor kvar odisponerade å anslaget till tertiärlån till viss

bostadsbyggnadsverksamhet. Förslag torde därför böra föreläggas riksdagen

örn medelsanvisning för ändamålet. Då jag sannolikt inom kort får anledning

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

att återkomma till frågan om förstärkning av reservationsanslaget till tertiärlån

till viss bostadsbyggnadsverksamhet under innevarande budgetår, torde

för den särskilda låneverksamhet, varom nu är fråga, böra anvisas å tilläggsstat

II för innevarande budgetår under Kapitalinvesteringar, Fonden för låneunderstöd

ett särskilt reservationsanslag benämnt Lån för stödjande av

bostadsproduktionen i vissa orter.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna av mig förordade grunder för lån för stödjande

av bostadsproduktionen i vissa orter;

dels ock för ändamålet under Kapitalinvesteringar, Fonden för

låneunderstöd till Lån för stödjande av bostadsproduktionen

i vissa orter å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1940/41

anvisa ett reservationsanslag av .................. kronor 5,000,000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Maj:t Konungen bifall samt förordnar,

att proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Nils-Sture Lindqvist.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1941:207 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Martts ■proposition angående anslag å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1940/41 till lån för stödjand s. 14 i texten
  2. SU 1941:109 Utlåtande i anledning av Kungl. Majus proposition angående anslag å tillägg sstat II till r dessi alm för budgetåret 1940141 till tertiärlån till viss bostadsby s. 2 i texten
  3. SU 1941:91 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 19401, Al till lån för stödjande av bostadsp s. 1 i texten