Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om krig skonjunktur skatt för år 1941, m. m

1941-03-06 · 264 sidor, varav 257 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 257 av 264 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1941:173, Med förslag till förordning om krig skonjunktur skatt för år 1941, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majis proposition nr 173.

1

Nr 173.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om krig skonjunktur skatt för år 1941, m. m.; given

Stockholms slott den 7 mars 1941.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

bifogade förslag till

dels förordning om krigskonjunkturskatt för år 1941,

dels förordning om rätt att på grund av påförd krigskonjunkturskatt för

år 1941 erhålla nedsättning i den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten

m. m. för samma år,

dels förordning med särskilda bestämmelser beträffande taxering för inkomst

åren 1941 och 1942 av ersättning på grund av försäkring för förlust

av fartyg eller köpeskilling vid avyttring av fartyg.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 173.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

Förslag

till

förordning om krigskonjunkturskatt för år 1941.

Härigenom förordnas som följer:

Inledande bestämmelse.

1 §•

För inkomstökning, som uppkommit efter utgången av augusti 1939 och

kan antagas hava berott på förhållanden föranledda av pågående krig eller

dessförinnan rådande krigskonjunktur, skall i den omfattning och på det sätt

nedan stadgas för år 1941 erläggas krigskonjunkturskatt till staten.

Skattepliktig inkomstökning och skattskyldighet.

2 §•

1 mom. Skattepliktig enligt denna förordning är efter utgången av augusti

1939 uppkommen inkomstökning hänförlig till

a) inkomst av rörelse;

b) inkomst av jordbruk;

c) inkomst av skogsbruk;

d) inkomst av annan fastighet;

e) inkomst i form av tantiem, provision, gratifikation eller likartad inkomst

av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet, därest inkomsten utgått

från rörelse, jordbruk eller skogsbruk, inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet

såsom uppfinnare eller av tillfälligt uppdrag ävensom annan jämförlig

inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet; samt

f) inkomst av icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom;

allt under förutsättning att inkomsten är skattepliktig enligt förordningen

om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller är av beskaffenhet som

i nästa stycke sägs.

I inkomst av rörelse inräknas vid tillämpning av denna förordning intäkt

genom avyttring av sådana för stadigvarande bruk i rörelsen avsedda maskiner

eller andra inventarier, som icke vid beräkning av värdeminskningsavdrag

enligt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt hänföras

till byggnad, så ock ersättning på grund av försäkring av dylika tillgångar,

även örn intäkten eller ersättningen ej är skattepliktig enligt nämnda

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 173. 3

förordning eller intäkten enligt densamma hänföres till intäkt av tillfällig

förvärvsverksamhet.

2 mom. Skattskyldig enligt denna förordning är envar fysisk eller juridisk

person, vilken åtnjutit inkomstökning som avses i 1 morn., därest enligt

förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt den fysiska eller

juridiska personen vid 1941 års taxering är skattskyldig för den inkomst, vartill

inkomstökningen hänför sig, eller, såvitt angår intäkt eller ersättning

varom sägs i 1 mom. andra stycket, för den inkomst, i vilken intäkten eller

ersättningen inräknas.

Taxerad merinkomst.

3 §■

Vid tillämpning av denna förordning skall uppskattning av inkomster ske

dels för det beskattningsår, för vilket taxering enligt förordningen örn

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt äger rum år 1941 (beskattningsåret),

dels, utom vad angår inkomst av skogsbruk samt av icke yrkesmässig avyttring

av fast eller lös egendom, för ett vart av de två beskattningsår, som

gått till ända närmast före den 1 september 1939 (förkrigsinkomståren).

Uppskattningen skall verkställas enligt bestämmelserna i förordningen om

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt med sådana avvikelser, som erfordras

för att åstadkomma likformighet i inkomstberäkningen för de olika åren,

samt under iakttagande av i denna förordning meddelade särskilda föreskrifter.

Såsom grund för bestämmande av inkomstökning fastställes, där ej annat

följer av särskilda bestämmelser i denna förordning, den på ett antaget

jämförelseår belöpande jämförelseinkomsten. Där ej särskilda förhållanden

till annat föranleda, skall såsom jämförelseinkomst upptagas medeltalet av

inkomsterna för förkrigsinkomståren.

Med ledning av den inkomstuppskattning varom nu stadgats fastställes,

på sätt i 4—9 §§ närmare angives, taxerad merinkomst särskilt för en var av

de inkomstgrupper, som angivas i 2 § 1 mom. första stycket a)—f).

4 §.

1 mom. Beträffande rörelse skola inkomster för förkrigsinkomståren och

beskattningsåret så ock jämförelseinkomsten uppskattas för varje förvärvskälla

för sig.

Såsom särskild förvärvskälla i rörelse enligt denna förordning anses särskild

förvärvskälla enligt kommunalskattelagen.

2 mom. Det belopp, varmed inkomsten för beskattningsåret av en till rörelse

hänförlig förvärvskälla överstiger motsvarande jämförelseinkomst, med

tillägg eller avdrag i förekommande fall för beräknad ränta å minskning eller

ökning av eget kapital, utgör uppskattad merinkomst av förvärvskällan.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

För varje förvärvskälla, för vilken uppskattad merinkomst fastställes, skall

tillika fastställas, i vad mån denna kan antagas hava berott på förhållanden

föranledda av pågående krig eller dessförinnan rådande krigskonjunktur.

Summan av de för samtliga till rörelse hänförliga förvärvskällor enligt

förra stycket fastställda beloppen skall, där ej fall som i 3 mom. avses är

för handen, utgöra taxerad merinkomst av rörelse.

3 mom. Har skattskyldig, för vilken uppskattad merinkomst av till rörelse

hänförlig förvärvskälla fastställes, haft annan till rörelse hänförlig förvärvskälla,

beträffande vilken vid motsvarande tillämpning av bestämmelserna

i 2 mom. första stycket underskott uppstår, skall för denna förvärvskälla

uppskattad inkomstminskning till beloppet fastställas.

Tillika fastställes i vad mån den uppskattade inkomstminskningen kan antagas

hava berott på förhållanden föranledda av pågående krig eller dessförinnan

rådande krigskonjunktur.

Såsom taxerad merinkomst av rörelse i fall som i detta mom. avses upptages

det belopp, varmed sådan merinkomst som i 2 mom. andra stycket

sägs sammanlagt överstiger sådan inkomstminskning som avses i förra

stycket, dock högst det belopp, varmed de sammanlagda uppskattade merinkomstema

överstiga de sammanlagda uppskattade inkomstminskningarna.

4 mom. Kan skattskyldig visa, att i den uppskattade merinkomsten av

viss förvärvskälla ingår belopp, varmed dold förkrigsreserv under beskattningsåret

minskats, skall merinkomsten i motsvarande mån anses ej hava

berott på förhållanden som omförmälas i 1 §. Såsom dold förkrigsreserv

anses härvid belopp, varmed tillgångens verkliga värde vid utgången av

augusti 1939 översteg dess i beskattningshänseende enligt denna förordning

gällande värde vid nämnda tidpunkt.

I övrigt skall uppskattad merinkomst antagas hava berott på förhållanden

som omförmälas i 1 §, där ej den skattskyldige med bärande sannolikhetsskäl

ådagalägger, att inkomstökningen helt eller delvis skulle hava uppkommit

oberoende av sådana förhållanden.

Uppskattad inkomstminskning skall antagas hava berott på förhållanden

som omförmälas i 1 §, i den mån det ej framgår såsom sannolikt, att

inkomstminskningen ej berott på sådana förhållanden.

5 mom. Kungl. Maj:t äger, efter förslag av den i 32 § omförmälda centrala

krigskonjunkturskattenämnden eller efter nämndens hörande, beträffande

visst slag av rörelse bestämma särskild grund för fastställande huru

stor del av uppskattad merinkomst skall, därest ej annat ådagalägges, antagas

hava berott på förhållanden som omförmälas i 1 §.

6 mom. Vad i 28 § 2 mom. kommunalskattelagen samt denna dag utfärdad

förordning stadgas om särskild ordning beträffande beskattning av ersättning

på grund av försäkring för förlust av fartyg eller köpeskilling vid

avyttring av fartyg skall icke äga tillämpning vid taxering till krigskonjunkturskatt,

utan skall vid uppskattning av inkomst såväl för förkrigsinkomståren

som för beskattningsåret beträffande dylik ersättning förfaras

enligt de regler, som gälla för taxering av ersättning på grund av försäk
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 173.

5

ring av annan till inventarier hänförlig egendom än fartyg, eller av köpeskilling

vid avyttring av sådan annan egendom.

Om provisorisk påföring av skatt i fall. som nu sagts stadgas i 18 §.

(Se vidare anvisningarna.)

5 §■

1 mom. Beträffande jordbruk skall uppskattad merinkomst beräknas gemensamt

för olika förvärvskällor till det belopp, varmed inkomsten av jordbruk

under beskattningsåret, med tillägg eller avdrag i förekommande fall

för beräknad ränta å minskning eller ökning av eget kapital, överstiger

medeltalet av motsvarande inkomster under förkrigsinkomståren. Till inkomst

av jordbruk hänföres inkomst av jordbruksfastighet med undantag

av inkomst av skogsbruk.

Där ej utredning förebringas för en specificerad beräkning av den uppskattade

merinkomsten (nettometoden), beräknas den enligt en summarisk

uppskattningsgrund, vid vilken hänsyn tages till ökningen av bruttointäkterna

och den uppskattade ökningen av omkostnaderna sedan förkrigsinkomståren

(bruttometoden).

2 mom. Den uppskattade merinkomsten av jordbruk skall upptagas såsom

taxerad merinkomst, i den mån den kan antagas hava berott på förhållanden

som avses i 1 §.

(Se vidare anvisningarna.)

6 §■

Beträffande inkomst av skogsbruk skall såsom taxerad merinkomst gemensamt

för olika förvärvskällor upptagas så stor del av de under beskattningsåret

åtnjutna intäkterna av skogsbruk genom avyttring eller uttag för

förädling eller förbrukning i egen rörelse som kan anses hava uppkommit

genom prisstegring från förkrigsinkomståren utöver vad som erfordrats för

att täcka omkostnadernas ökning, dock ej högre belopp än som av den skattskyldige

visas hava motsvarat beräknad nettointäkt av skogsbruk för beskattningsåret.

(Se vidare anvisningarna.)

7 §•

1 mom. Beträffande inkomst av annan fastighet skall det belopp, varmed

inkomsten för beskattningsåret, beräknad gemensamt för olika förvärvskällor,

överstiger motsvarande jämförelseinkomst, med tillägg eller avdrag

i förekommande fall för beräknad ränta å minskning eller ökning av eget

kapital, utgöra uppskattad merinkomst.

2 mom. Den uppskattade merinkomsten av annan fastighet upptages såsom

taxerad merinkomst, i den mån det framgår såsom sannolikt, att merinkomsten

berott på förhållanden som omförmälas i 1 §.

(Se vidare anvisningarna.)

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

8 §■

Beträffande inkomst i form av tantiem eller annan inkomst som avses i

2 § 1 mom. e) skall, där ej annat följer av vad nedan stadgas, gemensamt

för inkomst av tjänst och av tillfällig förvärvsverksamhet såsom taxerad

merinkomst upptagas

a) till intäkt av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet hänförligt belopp,

vars storlek varit beroende antingen av sådant resultat av rörelse som

belöper på tiden efter utgången av augusti 1939 eller av omsättningen i eller

omfattningen av efter nämnda tidpunkt bedriven rörelse eller av sådant resultat

av jordbruk eller skogsbruk som belöper på tiden efter utgången av år

1939,

samt till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet, dock ej realisationsvinst,

hänförligt belopp, vars storlek varit beroende av resultatet av tillfällig affär

som gjorts efter utgången av augusti 1939,

i båda fallen försåvitt ej den skattskyldige med bärande sannolikhetsskäl

ådagalägger att motsvarande intäkt skulle hava uppkommit oberoende

av förhållanden som omförmälas i 1 §, så ock

b) intäkt i andra fall än nu sagts av tillfällig verksamhet såsom uppfinnare

eller av tillfälligt uppdrag eller av annan jämförlig tillfällig förvärvsverksamhet,

i den mån intäkten uppenbarligen överstigit det vederlag för

uppdraget eller det eljest utförda arbetet som den skattskyldige skäligen kunnat

betinga sig, om förhållanden som i 1 § sägs ej varit för handen.

Såsom taxerad merinkomst enligt denna paragraf skall dock i intet fall

upptagas högre belopp än det, varmed inkomst av tjänst och av tillfällig

förvärvsverksamhet, med undantag av realisationsvinst och lotterivinst samt

belopp som erhållits genom restitution av allmänna skatter, överstiger motsvarande

jämförelseinkomst.

(Se vidare anvisningarna.)

9 §•

Vid icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom uppkommen realisationsvinst

skall upptagas såsom taxerad merinkomst, i den mån den kan

antagas hava berott på värdeökning uppkommen efter utgången av augusti

1939, försåvitt det ej av den skattskyldige visas att den skulle hava uppkommit

oberoende av förhållanden som omförmälas i 1 §.

Vid fastställande av den taxerade merinkomsten må avdrag ske dels för

realisationsförlust vid avyttring av fast eller lös egendom, beräknad efter

samma grunder som tillämpats vid uppskattningen av realisationsvinsten,

dels, om den skattskyldige normalt plägat beskattas för realisationsvinst,

för ett med hänsyn därtill avvägt skäligt belopp.

(Se vidare anvisningarna.)

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

7

Beskattningsbar m erinkomst.

10 §.

Till krigskonjunkturskatt beskattningsbar merinkomst fastställes särskilt

för rörelse och särskilt för övriga förvärvskällor tillsammans.

Vid fastställande av beskattningsbar merinkomst skall från de taxerade

merinkomsterna sammanlagt avdragas

dels belopp som den skattskyldige visar sig hava efter utgången av augusti

1939 utgivit såsom gåva för luftvärnet eller luftskyddet och som fått avdragas

vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt år 1941 men

för vilket avdrag enligt denna förordning ej skett vid beräkning av uppskattad

merinkomst av rörelse,

dels ock ett belopp av 3,000 kronor.

Har skattskyldig, för vilken taxerad merinkomst fastställes, under beskattningsåret

haft annan, krigskonjunkturskatt underkastad förvärvskälla, som

vid tillämpning av denna förordnings föreskrifter utvisar inkomstminskning,

skall beskattningsnämnd vid den beskattningsbara merinkomstens bestämmande

medgiva skäligt avdrag utöver vad ovan sagts med högst inkomstminskningens

belopp. Har den skattskyldige under beskattningsåret

även haft annan, krigskonjunkturskatt icke underkastad förvärvskälla, som

kan anses utvisa inkomstökning i förhållande till förkrigsinkomståren, bör

skälig hänsyn därtill tagas vid avdragets bestämmande.

Avdragen tillgodonjutas i första hand från taxerad merinkomst av rörelse.

Återstående avdrag göres från summan av övriga taxerade merinkomster.

Beskattningsbar merinkomst utföres dels för rörelse, dels för övriga förvärvskällor

gemensamt i fulla hundratal kronor, så att överskjutande belopp,

som icke uppgår till fullt hundratal kronor, bortfaller.

(Se vidare anvisningarna.)

Beräkning av krigskonjunkturskatt.

11 §.

Krigskonjunkturskatten skall utgöra,

a) beträffande rörelse:

å den del av den beskattningsbara merinkomsten, som

ej överstiger 20# av motsvarande jämförelseinkomst:.................. 50#,

överstiger 20 men ej 50# av motsvarande jämförelseinkomst:.......... 00#,

» 50# » » » :.......... 70#;

b) beträffande övriga förvärvskällor:

50 procent av den beskattningsbara merinkomsten.

Avser beskattningsåret ej samma antal månader som det antagna jämförelseåret,

skall motsvarande jämförelseinkomst upptagas till ett med hänsyn

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 173.

härtill jämkat belopp. Den motsvarande jämförelseinkomsten utföres i fulla

hundratal kronor, så att överskjutande belopp, som icke uppgår till fullt

hundratal kronor, bortfaller.

12 §.

Skall jämlikt 19 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

för äkta makar fastställas gemensamt beskattningsbart belopp, skall i

förekommande fall jämväl till krigskonjunkturskatt beskattningsbar merinkomst

särskilt för rörelse och särskilt för övriga förvärvskällor fastställas

för makarna gemensamt.

Kan ene maken helt eller delvis ej utnyttja avdrag för inkomstminskning

eller realisationsförlust, må det återstående avdraget tillgodonjutas av den

andre maken, som om denne själv haft inkomstminskningen eller realisationsförlusten.

Vad nu stadgats om inkomstminskning skall gälla även förvärvskällor

som avses i 5—8 §§. Avdrag som omförmäles i 10 § andra stycket

skall, i den mån det ej utgör avdrag för gåva till luftvärnet eller luftskyddet

vilket kunnat utnyttjas av den av makarna som givit gåvan, med

motsvarande tillämpning av där meddelade föreskrifter ske från den för

båda makarna sammanlagda taxerade merinkomsten.

Krigskonjunkturskatten beräknas efter den för båda makarna sammanlagda

beskattningsbara merinkomsten, såvitt angår rörelse med hänsyntagande

till den för båda sammanlagda jämförelseinkomsten, och fördelas å

makarna, särskilt för rörelse och särskilt för övriga förvärvskällor, efter förhållandet

mellan deras taxerade merinkomster av motsvarande förvärvskällor.

Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt.

13 §.

Krigskonjunkturskatt må efter framställning från skattskyldig, som taxeras

för merinkomst av rörelse, påföras allenast provisoriskt

a) för framtida nedskrivning av ersättningslager (14 §),

b) för mötande av framtida prisfall (15 §),

c) för kostnadsutjämning (16 §),

d) för befarad framtida värdeminskning (17 §),

e) för framtida anskaffning av ersättningstonnage med mera (18 §), samt

f) för framtida nyanskaffning av fartyg (19 §).

14 §.

Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för framtida nedskrivning av

ersättningslager skall ske,

därest lager av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse

minskats sedan sista förkrigsinkomstårets utgång eller, örn lagret vid

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

9

utgången av augusti 1939 visas hava varit större än vid sista förkrigsinkomstårets

utgång, sedan utgången av augusti 1939,

samt en särskild varuförnyelsefond för beskattningsåret avsatts för nedskrivning

av lager, som den skattskyldige har för avsikt att anskaffa i stället

för sålunda avgången lagertillgång.

Den provisoriska påföringen skall avse det belopp, varmed skatten skulle

hava minskats, om vid beskattningsårets slut nya lagertillgångar hade anskaffats

för lagrets uppbringande till samma storlek som vid sista förkrigsinkomstårets

utgång, eller, om lagret vid utgången av augusti 1939 var större

än vid sista förkrigsinkomstårets utgång, till samma storlek som vid utgången

av augusti 1939, och enligt i denna förordning medgivna grunder nedskrivits

högst med det till varuförnyelsefonden avsatta beloppet.

(Se vidare anvisningarna.)

15 §.

Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för mötande av framtida

prisfall skall ske,

därest under beskattningsåret tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning

i rörelse inköpts men ej levererats,

samt en särskild prisfluktuationsfond för beskattningsåret avsatts för att

möta framtida prisfall å dessa tillgångar.

Den provisoriska påföringen skall avse det belopp, varmed skatten skulle

hava minskats, om de inköpta lagertillgångarna hade levererats under beskattningsåret

och vid beskattningsårets utgång enligt i denna förordning

medgivna grunder nedskrivits högst med det till prisfluktuationsfonden avsatta

beloppet.

(Se vidare anvisningarna.)

16 §.

Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för kostnadsutjämning skall

ske,

därest en särskild kostnadsutjämningsfond för beskattningsåret avsatts för

att användas till omkostnader i rörelsen under ett följande år.

Den provisoriska påföringen skall avse det belopp, varmed skatten skulle

hava minskats, om de avsatta medlen, dock högst en tjugondei av omsättningen

under beskattningsåret eller, örn därigenom större förmån vinnes, en

femtedel av skillnaden mellan omsättningen under beskattningsåret och medeltalet

av omsättningen under förkrigsinkomståren, använts för avdragsgilla

omkostnader under beskattningsåret.

(Se vidare anvisningarna.)

17 §.

Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för befarad framtida värdeminskning

skall ske,

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

därest i räkenskaperna för beskattningsåret beträffande tillgång för stadigvarande

bruk i rörelse avskrivning skett för överpris eller merkostnad,

men avdrag för motsvarande belopp vid inkomstuppskattning enligt denna

förordning finnes ej kunna medgivas.

Den provisoriska skattepåföringen skall avse det belopp, varmed skatten

skulle hava minskats, om det i räkenskaperna gjorda avdraget i sin helhet

hade medgivits vid inkomstuppskattningen.

(Se vidare anvisningarna.)

18 §.

Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för framtida anskaffning av

er sättning stonnage med mera skall ske,

därest under beskattningsåret rörelse tillhörigt fartyg försålts eller fartyg

eller annan tillgång för stadigvarande bruk i rörelse förlorats,

och köpeskillingen eller försäkringssumman eller del därav insatts å särskilt

konto hos riksbanken för att användas, om det insatta beloppet utgöres

av köpeskilling för fartyg, till anskaffande av annat eller andra fartyg, och,

örn det utgöres av försäkringssumma för förlorad tillgång, till anskaffande

av fartyg eller annan tillgång för stadigvarande bruk.

Den provisoriska påföringen skall avse det belopp, varmed skatten skulle

hava minskats, om den i den beskattningsbara merinkomsten ingående del av

det insatta beloppet, som överstiger den avyttrade eller förlorade tillgångens

värde, avdragits vid inkomstuppskattningen. Med tillgångens värde förstås

härvid dess i beskattningsavseende enligt denna förordning gällande värde

när avyttringen ägde rum eller förlusten timade, eller, om tillgången när den

avyttrades eller förlorades var belastad med intecknad gäld, nämnda värde

med avdrag av gälden.

(Se vidare anvisningarna.)

19 §.

Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för framtida nyanskaffning

av fartyg skall ske,

därest i annat fall än som avses i 18 § skattskyldig som driver rederirörelse

å särskilt konto hos riksbanken insatt belopp för att användas till anskaffande

av fartyg.

Den provisoriska påföringen skall avse det belopp, varmed skatten skulle

hava minskats, örn halva det insatta beloppet, dock högst hälften av den

vid inkomstuppskattning enligt denna förordning beräknade inkomsten för

beskattningsåret, avdragits vid inkomstuppskattningen.

(Se vidare anvisningarna.)

20 §.

Har fond som i 14, 15 eller 16 § avses ej avsatts i balansräkningen för beskattningsåret

eller har sådan fond avsatts med mindre belopp än som sedermera

visar sig hava varit önskvärt, må såsom avsättning godkännas skriftlig

förklaring av den skattskyldige, att i räkenskaperna för det på beskatt
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 173-

11

ningsåret närmast följande räkenskapsåret överföring till sådan fond skall

göras från fond eller konto, som fanns vid beskattningsårets utgång och som

kunde disponeras för de i nämnda paragrafer angivna ändamålen.

Det i 18 och 19 §§ angivna villkoret om insättning i riksbanken skall anses

fullgjort, örn dylik insättning skett senast den 15 juli 1941 eller vid den senare

tidpunkt före taxeringens avslutande, som landskamreraren bestämmer.

Efter ansökan av skattskyldig äger Kungl. Majit i särskilda fall, där insättning

i riksbanken skulle vålla den skattskyldige avsevärd svårighet, föreskriva,

att insättning i riksbanken må ersättas med annan väsentligen likvärdig

disposition av tillgångar eller, där synnerliga skäl därtill äro, fastställa

annat villkor för den provisoriska skattepåföringen.

21 §.

Restitution av provisoriskt påförd krigskonjunkturskatt skall efter framställning

från skattskyldig av prövningsnämnd medgivas, om och i den mån

inom tid, som sedermera fastställes,

a) varuförnyelsefond som i 14 § sägs använts för enligt denna förordning

medgiven nedskrivning å lagertillgångar som anskaffats i stället för de under

beskattningsåret avgångna lagertillgångarna,

b) lagertillgångar som i 15 § avses levererats och prisfluktuationsfonden

använts för sådan nedskrivning av dessa tillgångar, som enligt denna förordning

skulle medgivits för beskattningsåret, om tillgångarna då levererats,

c) kostnadsutjämningsfond som i 16 § sägs använts för omkostnader i

rörelsen, för vilka avdrag skulle medgivits vid taxering till krigskonjunkturskatt,

därest fonden ej disponerats för ändamålet,

d) tillgång som i 17 § sägs nedgått i värde under det, vartill den i beskattningsavseende

enligt denna förordning avskrivits,

e) belopp, som enligt 18 eller 19 § insatts i riksbanken, disponerats för

sådan anskaffning av tillgång som insättningen avsett, och i räkenskaperna

sådan avskrivning å tillgången skett som enligt i denna förordning angivna

grunder skulle kunnat godkännas vid taxering till krigskonjunkturskatt för

anskaffningsåret, eller

f) tillgång som i e) sägs nedgått i värde under det, vartill den i beskattningsavseende

enligt denna förordning avskrivits,

dock att, därest i fall som avses i 18 § den under beskattningsåret avyttrade

eller förlorade tillgången varit belastad med intecknad gäld och däremot

svarande belopp ej blivit insatt i riksbanken, den omständigheten att

jämväl andra medel än i riksbanken insatta använts för anskaffning av den

nya tillgången ej skall betaga den skattskyldige den rätt till restitution som

skulle tillkommit honom, därest medlen uttagits ur riksbanken.

Restitutionen skall i vart och ett av de i a)—f) angivna fallen avse det

belopp, varmed skatten för beskattningsåret skulle hava minskats, örn avdrag

med den i punkten angivna nedskrivningen, omkostnaden, avskriv
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. May.ts proposition nr 173.

ningen eller värdeminskningen skett vid den beskattningsbara merinkomstens

fastställande.

(Se vidare anvisningarna.)

22 §.

1 mom. Där insättning i riksbanken jämlikt 18 eller 19 § skett, är den

skattskyldige ej pliktig erlägga enligt samma paragrafer provisoriskt påförd

krigskonjunkturskatt, förrän prövningsnämnd i den ordning som av Kungl.

Majit fastställes meddelat särskilt föreläggande därom. Kungl. Majit äger

utfärda föreskrifter rörande rätt för skattskyldig att disponera de hos riksbanken

insatta medlen under iakttagande att säkerhet vinnes för betalning

av den provisoriskt påförda skatten i den mån den ej kommer att bliva föremål

för restitution.

Den som enligt 17 § erhållit provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt

för befarad framtida värdeminskning och som hos riksbanken ställt av riksbanken

godkänd säkerhet för skatten äger åtnjuta uppskov med skattens

erläggande enligt bestämmelser, som meddelas av Kungl. Majit.

Har Kungl. Majit enligt 20 § andra stycket fastställt särskilt villkor för

provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt i fall som avses i 18 eller 19 §,

meddelar Kungl. Majit även de särskilda föreskrifter rörande skattens erläggande

och restitution, som därav betingas.

2 mom. Har tillgång som i 18 eller 19 § avses anskaffats efter beskattningsårets

utgång men senast den 15 juli 1941 eller vid den senare tidpunkt

före taxeringens avslutande, som landskamreraren bestämmer, skall vid

tillämpning av denna förordning så anses som om belopp, vilket använts för

betalning av tillgången, varit insatt i riksbanken vid beskattningsårets utgång

och sedermera disponerats för anskaffning av tillgången.

3 mom. Föreligga förutsättningar för restitution enligt 21 § redan före

taxeringens verkställande, skall visserligen krigskonjunkturskatt provisoriskt

påföras den skattskyldige, men skall prövningsnämnden efter framställning

från denne i samband med taxeringen förklara att det skattebelopp,

som restitutionen skulle avse, ej skall av den skattskyldige erläggas.

Förklaring som nu sagts skall ock efter framställning från den skattskyldige

meddelas, därest efter taxeringen men före uppbörden restitution medgives.

A mom. Fråga örn restitution i de i 21 § a) och c) angivna fallen prövas,

sedan balansräkningen för vederbörligt år fastställts. Beträffande förfarandet

vid restitution meddelar Kungl. Majit föreskrifter under iakttagande av

stadgandet i 28 § andra stycket.

23 §.

Å erlagd, provisoriskt påförd krigskonjunkturskatt, som enligt 21 § restitueras,

utgår ränta med tre procent, dock ej i den mån fråga är om restitution

enligt 21 § c).

Åtnjuter skattskyldig uppskov enligt 22 § 1 mom. med erläggande av krigs
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

13

konjunkturskatt, är han pliktig att å det skattebelopp som slutligen fastställes

betala ränta från den dag, då skatten enligt eljest gällande föreskrifter senast

skolat erläggas, efter räntefot som av Kungl. Majit bestämmes.

Särskild bestämmelse rörande dödsbo.

24 §.

Därest enligt 23 § eller 24 § 1 mom. förordningen om statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt dödsbo efter skattskyldig befrias från skattskyldighet eller

från erläggande av skatt, skall på särskild prövning av prövningsnämnd bero,

huruvida och i vad mån härav föranledd befrielse från skattskyldighet till

krigskonjunkturskatt eller från erläggande av sådan skatt skall äga runi.

Vad i 24 § 2 mom. förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

är stadgat örn dödsbos och dödsbodelägares ansvarighet för dylik skatt skall

äga motsvarande tillämpning i fråga om krigskonjunkturskatt.

Beskattningsort.

25 §.

Taxering till krigskonjunkturskatt skall ske i den kommun, som enligt

22 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt är den skattskyldiges

beskattningsort.

Uppgiftsskyldighet och förfarande vid taxering till krigskonjunkturskatt.

26 §.

Taxeringsförordningens bestämmelser om taxering till statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt skola i tillämpliga delar, med de avvikelser som nedan

stadgas, lända till efterrättelse med avseende å taxering till krigskonjunkturskatt.

27 §.

1 mom. Fysisk eller juridisk person, som i sin år 1941 avlämnade självdeklaration

uppgivit nettointäkt av rörelse eller inkomst av tantiem, provision

eller gratifikation som utgått från rörelse, jordbruk eller skogsbruk, sammanlagt

ej understigande 4,000 kronor, är, försåvitt ej Kungl. Majit annorlunda

föreskriver, pliktig att utan anmaning på heder och samvete avlämna deklaration

till ledning för egen taxering till krigskonjunkturskatt.

Deklarationen skall senast den 15 juli 1941 avlämnas till länsstyrelsen i

det län, där taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt ägt runi,

eller, därest taxeringen ägt rum i Stockholm, till Överståthållarämbetet.

2 mom. Annan än den, som på grund av bestämmelserna i 1 mom. har

uppgiftsskyldighet, är pliktig att efter anmaning, inom tid som i anmaningen

angives, på heder och samvete avlämna deklaration för egen taxering till

krigskonjunkturskatt. Sådan deklarationsskyldighet föreligger dock ej beträffande

inkomst av jordbruk och skogsbruk.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

3 mom. Formulär till blanketter för deklarationer enligt 1 och 2 moni.

fastställas av Kungl. Majit.

4- mom. Efter anmaning är envar fysisk eller juridisk person pliktig att

1 den omfattning, som i anmaningen. angives, meddela för sin taxering till

krigskonjunkturskatt erforderliga uppgifter utöver dem som avses i 1 och

2 mom.

5 mom. Vanligt handelsbolag, kommanditbolag så ock rederi för registreringspliktigt

fartyg skall utan anmaning till ledning för delägares taxering

till krigskonjunkturskatt avlämna deklaration på sätt och i den ordning i

1 mom. sägs.

6 mom. Rörande påföljd för underlåtenhet att avlämna deklaration för

taxering till krigskonjunkturskatt skola taxeringsförordningens bestämmelser

om underlåtenhet att avlämna självdeklaration hava motsvarande tillämpning;

dock skall den i 39 § 1 mom. första stycket taxeringsförordningen stadgade

påföljd för underlåtenhet att avlämna självdeklaration beträffande

deklaration enligt 1 mom. här ovan inträda endast därest den skattskyldige

underlåtit att efterkomma anmaning att inkomma med sådan.

Rörande påföljd för underlåtenhet att avlämna deklaration i fall som avses

i 5 mom. skola taxeringsförordningens bestämmelser om underlåtenhet

att avlämna uppgifter som i 34 § samma förordning sägs äga motsvarande

tillämpning.

28 §.

Taxering verkställes av den ordinarie prövningsnämnd, som har att taga

befattning med den skattskyldiges taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.

Frågor om rätt till restitution av provisoriskt påförd krigskonjunkturskatt

skola handläggas av prövningsnämnd.

För det förberedande arbetet med taxeringen åligger det taxeringsnämndernas

ordförande att i den ordning Kungl. Majit föreskriver med ledning av

de skattskyldigas självdeklarationer lämna meddelande till prövningsnämnden

rörande inkomster som av de skattskyldiga uppgivits, så ock i den utsträckning

Kungl. Majit föreskriver infordra för taxering till krigskonjunkturskatt

erforderliga uppgifter från skattskyldiga eller eljest biträda med

införskaffande av upplysningar.

29 §.

1 mom. Det åligger landskamreraren att, med ledning av deklarationer och

andra uppgifter enligt 27 § och tillgängliga handlingar rörande taxering jämlikt

taxeringsförordningen, efter den skriftväxling med den skattskyldige och

utredning i övrigt som finnes erforderlig, såsom underlag för taxeringen till

krigskonjunkturskatt låta upprätta förslag till sådan taxering av envar skattskyldig,

för vilken till krigskonjunkturskatt beskattningsbar merinkomst

ifrågakommer.

Förslag rörande taxering till krigskonjunkturskatt såvitt angår inkomst av

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

15

jordbruk och av skogsbruk skall genom landskamrerarens försorg upprättas

med ledning av den skattskyldiges självdeklarationer och inhämtade upplysningar

enligt formulär som fastställes av Kungl. Majit. Beträffande inkomst

av jordbruk må förslaget, där ej särskilda omständigheter till annat

föranleda, upprättas enligt den i 5 § angivna bruttometoden utan utredning

i vad mån merinkomsten uppkommit på grund av förhållanden som avses

i 1 §•

2 morn. överensstämmer förslag enligt 1 mom. första stycket med deklaration,

som avgivits av den skattskyldige, skall det så snart ske kan överlämnas

till prövningsnämnden.

3 mom. Innebär förslag enligt 1 mom. första stycket avvikelse från den

skattskyldiges deklaration eller är sådant förslag upprättat utan att deklaration

avlämnats, skall det genom landskamrerarens försorg ofördröjligen i

rekommenderat brev tillställas den skattskyldige.

Förslag som avses i 1 mom. andra stycket bör genom landskamrerarens

försorg i rekommenderat brev tillställas den skattskyldige senast den 15 september

1941.

Skattskyldig, som icke åtnöjes med förslaget, äger att inom viss vid förslagets

översändande angiven tid, ej mindre än tio dagar efter dess mottagande,

till länsstyrelsen ingiva till prövningsnämnden ställda erinringar mot

förslaget jämte den utredning han vill åberopa.

Sedan landskamreraren vidtagit de ändringar i förslaget, vartill erinringarna

må föranleda, skall förslaget så snart ske kan föreläggas prövningsnämnden.

30 §.

1 mom. Därest prövningsnämnden vid granskning av förslag rörande

taxering till krigskonjunkturskatt finner anledning till annan avvikelse från

detta än som föranledes av yrkande från den skattskyldige, bör denne därom

underrättas och erhålla tillfälle inkomma med erinringar, innan taxeringen

fastställes.

2 mom. Sedan prövningsnämnden verkställt taxeringen, antecknas denna

i särskild längd (krigskonjunkturskattelängd) enligt formulär, som fastställes

av Kungl. Majit.

3 mom. För taxering av skattskyldiga enligt denna förordning må prövningsnämndens

arbete pågå till och med den 10 december.

Prövningsnämndens protokoll, i vad det avser taxering till krigskonjunkturskatt,

skall justeras inom åtta dagar efter sista sammanträdets avslutande.

4 mom. Till en var skattskyldig som enligt 29 § 3 mom. tredje stycket

framställt erinringar mot förslag rörande taxering till krigskonjunkturskatt

så ock till en var i krigskonjunkturskattelängden upptagen annan skattskyldig,

som taxerats med avvikelse från av honom avlämnad deklaration eller

utan att deklaration avlämnats, skall vederbörande protokollförare senast den

23 december i rekommenderat brev översända utdrag ur krigskonjunkturskattelängden

samt prövningsnämndens protokoll i vad den skattskyldige angår.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. May.ts proposition nr 173.

31 §.

Kungl. Majit förordnar för Stockholms stad och för varje län en i bokföring

sakkunnig person att såsom konsulent enligt landskamrerarens bestämmande

biträda prövningsnämnden vid taxeringen till krigskonjunkturskatt.

Konsulent förordnas jämväl att enligt allmänna ombudets hos mellankommunala

prövningsnämnden bestämmande biträda denna nämnd vid

ifrågavarande taxering.

Kungl. Majit förordnar tillika en särskild konsulent att tillhandagå övriga

konsulenter och taxeringsmyndigheterna med råd och upplysningar

rörande taxering till krigskonjunkturskatt och att vara föredragande hos den

nämnd som omförmäles i 32 §.

32 §.

Kungl. Majit förordnar en för hela riket gemensam nämnd (centrala

krigskonjunkturskattenämnden) med uppgift att

dels efter framställning från landskamrerare eller allmänna ombudet hos

mellankommunala prövningsnämnden eller från prövningsnämnd eller när

anledning eljest anses föreligga avgiva yttranden i ärenden rörande taxering

till krigskonjunkturskatt,

dels, när anledning därtill uppkommer, till Kungl. Majit avgiva förslag

rörande tillämpning av denna förordning.

Nämnden skall bestå av ordförande och nio ledamöter. En av ledamöterna

skall förordnas till vice ordförande. För varje ledamot utses en suppleant.

Nämnden är beslutför, när sju medlemmar äro tillstädes.

Nämnden må, i den utsträckning Kungl. Majit förordnar, åtnjuta biträde

av sakkunniga.

Beträffande nämndens verksamhet skola de i 110 §, lil § 1 mom. samt

112 § taxeringsfhärdningen meddelade bestämmelserna äga motsvarande

tillämpning.

33 §.

Deklaration eller annan uppgift enligt denna förordning skall av vederbörande

myndighet biläggas och åtfölja den självdeklaration, till vilken den

anknyter. Vad i 56 § 1 mom. taxeringsförordningen stadgas beträffande

självdeklaration skall äga tillämpning jämväl beträffande handling som

enligt vad nu sagts skall biläggas självdeklarationen.

Rörande rätt att taga del av självdeklaration samt av deklarationer och

andra uppgifter enligt denna förordning skall vad i 56 § 1 mom. taxeringsförordningen

stadgas beträffande sakkunnig gälla om konsulent enligt denna

förordning, och skall vad i nämnda mom. stadgas beträffande ordförande

och ledamöter i prövningsnämnd gälla örn ordförande och ledamöter i den

centrala krigskonjunkturskattenämnden. Rörande förbud för person, som

sålunda fått del av självdeklaration eller deklaration eller annan uppgift

enligt denna förordning, att offentliggöra eller yppa dess innehåll skola före
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 173. 17

skrifterna i 56 § 1 mom. och 57 § taxeringsförordningen äga motsvarande

tillämpning.

Ämbets- eller tjänsteman, vilken äger rätt att taga del av deklaration till

krigskonjunkturskatt, äger jämväl rätt att taga del av den självdeklaration,

vid vilken den bilagts eller skall biläggas, jämte därtill hörande uppgifter

enligt taxeringsförordningen.

34 §.

För taxeringen till krigskonjunkturskatt må granskning av skattskyldigs

bokföring enligt bestämmande i varje särskilt fall av landskamreraren eller

allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden verkställas av

vederbörande konsulent så ock av person som verkställer bokföringsgranskning

enligt taxeringsförordningen. Taxeringsförordningens föreskrifter skola

härvid äga motsvarande tillämpning.

Dylik granskning må ock verkställas av den i 31 § andra stycket omförmälde

konsulenten.

35 §.

1 mom. Beträffande besvär över taxering till krigskonjunkturskatt så ock

över beslut rörande restitution av provisoriskt påförd sådan skatt skola taxeringsförordningens

föreskrifter om taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

äga motsvarande tillämpning med iakttagande

dels att besvärsrätt tillkommer den skattskyldige och vederbörande landskamrerare,

dels att besvär över ordinarie prövningsnämnds beslut skola ingivas till

vederbörande länsstyrelse eller kammarrätten före klockan tolv den 31 januari

1942.

Vid motsvarande tillämpning av taxeringsförordningens bestämmelser om

besvär skall vad angår taxering till krigskonjunkturskatt underrättelse enligt

30 § 4 mom. i denna förordning likställas med underrättelse om avvikelse

från självdeklaration, och skall vid motsvarande tillämpning av 123 §

2 mom. taxeringsförordningen besvärsrätt, som tillkommer skattskyldig vilken

icke erhållit föreskriven underrättelse före viss tid, avse det fall att den

skattskyldige ej erhållit underrättelsen före den 15 januari 1942.

2 mom. Därest genom utslag av Kungl. Maj:t eller kammarrätten eller

beslut jämlikt 123 § 2 eller 4 mom. taxeringsförordningen av prövningsnämnd

sådan ändring sker i den skattskyldiges taxering till statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt för inkomst under något av förkrigsinkomståren, att

taxeringen till krigskonjunkturskatt bör bestämmas till annat belopp än som

skett, må besvär med yrkande om härav föranledd ändring i taxeringen till

krigskonjunkturskatt anföras hos prövningsnämnden eller, därest denna

taxering i annan ordning är föremål för prövning i högre instans, hos denna

instans för att prövas i sammanhang med målet i övrigt.

Rätt att anföra besvär som nu sagts tillkommer den skattskyldige, där han

ej gjort sig skyldig till underlåtenhet, som avses i 27 § 6 mom. första stycket,

Bihang till riksdagens protokoll 19il. 1 tami. Nr 173. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

samt vederbörande landskamrerare. Beträffande tiden för besvärens ingivande

och handläggningen av desamma skall 124 a § 1 mom. taxeringsförordningen

äga motsvarande tillämpning.

36 §.

Äro för viss skattskyldig besvär samtidigt anhängiga över taxering enligt

denna förordning och enligt taxeringsförordningen, skola besvären prövas i

samband med varandra.

Därest efter anförda besvär eller eljest taxering till statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt för år 1941 ändras eller påföres någon, skall samtidigt

vidtagas därav betingad ändring i taxeringen till krigskonjunkturskatt.

Det åligger länsstyrelsen att vid insändande till kammarrätten av besvär

rörande taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt i förekommande

fall foga utdrag av krigskonjunkturskattelängden.

Eftertaxering.

37 §.

1 mom. Har skattskyldig i deklaration eller annan uppgift, som avgivits

till ledning vid taxering enligt denna förordning eller vid hans taxering för

inkomst eller förmögenhet, lämnat oriktigt meddelande, eller har han, ehuru

uppgiftspliktig, underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning, och

har därav föranletts att han icke blivit taxerad till krigskonjunkturskatt eller

att han blivit för lågt taxerad till sådan skatt, skall han eftertaxeras till

krigskonjunkturskatt att utgå med det belopp, som genom berörda förfarande

undandragits staten. Beträffande dylik eftertaxering skall vad i förordningen

örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt är stadgat rörande eftertaxering

till dylik skatt äga motsvarande tillämpning, med iakttagande av att

det skall ankomma på den skattskyldige att visa, att merinkomst, som fastställes

på grund av eftertaxering, ej berott på förhållanden som i 1 § sägs.

2 mom. Därest eftertaxering ifrågakommer under år, då allmän taxering

till krigskonjunkturskatt ej äger rum, skall eftertaxeringen verkställas av

ordinarie prövningsnämnden med motsvarande tillämpning av taxeringsförordningens

bestämmelser, därvid iakttages att eftertaxeringen antecknas i

krigskonjunkturskattelängd, vilken såsom bilaga fogas vid prövningsnämndens

protokoll.

Straffbestämmelser.

38 §.

Vid tillämpning av 143 § taxeringsförordningen i händelse av oriktigt meddelande

i självdeklaration eller annan uppgift eller upplysning skall krigskonjunkturskatt

enligt denna förordning anses såsom inkomst- och förmögenhetsskatt.

Har någon i deklaration eller annan uppgift till ledning för egen taxering

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

19

som i 27 § sägs lämnat oriktigt meddelande, som varit ägnat att leda till

frihet från taxering till krigskonjunkturskatt eller till för låg taxering till

sådan skatt, utan att han på grund av motsvarande oriktiga meddelande i

självdeklaration eller annan uppgift enligt taxeringsförordningen är underkastad

ansvar enligt vad i första stycket sägs, skola i avseende å förseelsen

föreskrifterna i 143 § och 144 § 1 mom. taxeringsförordningen äga motsvarande

tillämpning.

Kostnader för taxeringsarbetet.

39 §.

Av taxeringen till krigskonjunkturskatt föranledda särskilda kostnader

bestridas av statsmedel.

Särskilda föreskrifter.

40 §.

Därest beskattningsår för skattskyldig avser räkenskapsår, som till viss

del omfattar tid före utgången av augusti 1939, skola beträffande frågan i

vad mån uppskattad merinkomst eller inkomstminskning av viss förvärvskälla

belöper på tiden före nämnda tidpunkt ävensom övriga frågor, vilka

uppkomma på grund av att inkomstökning belöpande på tiden före nämnda

tidpunkt ej är skattepliktig enligt denna förordning, de i förordningen den 19

augusti 1940 örn krigskonjunkturskatt för år 1940 i sådant hänseende meddelade

bestämmelserna äga motsvarande tillämpning.

41 §.

Kungl. Majit äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga

föreskrifter.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Anvisningar

till 4 §.

1. Enligt punkt 1 av anvisningarna till 28 § kommunalskattelagen, sådan

denna lyder enligt lag den 17 juni 1938, skall för annan skattskyldig än

aktiebolag, ekonomisk förening, ömsesidigt försäkringsbolag eller sparbank

intäkt vid avyttring av för stadigvarande bruk i rörelse avsedda maskiner

eller andra inventarier, vilka icke vid beräkning av värdeminskningsavdrag

enligt nämnda lag hänföras till byggnad, under vissa förutsättningar upptagas

till en del såsom intäkt av rörelse och till en del såsom intäkt av tillfällig

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

förvärvsverksamhet. Med hänsyn till föreskriften i 2 § 1 mom. andra stycket

i denna förordning skall vad sålunda stadgas icke gälla vid taxering till krigskonjunkturskatt,

utan skall därvid intäkten i sin helhet upptagas såsom intäkt

av rörelse. Såsom av sistnämnda stadgande framgår skall motsvarande gälla

även där intäkt genom dylik avyttring ej är skattepliktig enligt förordningen

om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. Vad nu sagts avser även utfallande

försäkringsbelopp vid förlust av tillgång varom nu är fråga och

skall iakttagas beträffande såväl förkrigsinkomståren som beskattningsåret.

2. Den vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt verkställda

uppskattningen av inkomst av förvärvskälla hänförlig till rörelse för

förkrigsinkomståren skall vid uppskattning av inkomst enligt denna förordning,

förutom i fall som avses i 4 § 6 mom. samt i punkt 1 här ovan, frångås

i den mån följande särskilda föreskrifter därtill föranleda.

a) Har vid värdering av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning

i rörelsen under något av förkrigsinkomståren mera avsevärd nybildning

av dold reserv ägt mm genom nedskrivning eller mera avsevärd minskning

av sådan reserv skett genom uppskrivning, skall vid inkomstuppskattningen

för vartdera förkrigsinkomståret tilläggas under året gjord sådan

nybildning eller avdragas under året inträdd sådan minskning av den dolda

reserven.

b) Har avdrag för värdeminskning å maskiner, inventarier, byggnader

eller andra dylika tillgångar för stadigvarande bruk för något av förkrigsinkomståren

vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt medgivits

med belopp mera avsevärt överstigande vad som kan antagas hava motsvarat

den verkliga värdeminskningen under året, skall det överskjutande

beloppet tilläggas vid inkomstens uppskattning. Göres beträffande det sista

förkrigsinkomståret vid ifrågavarande avdrags beräkning avvikelse från de

normer, som tillämpats vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

skall anteckning rörande grunden för beräkningen göras i krigskonjunk

turskattelängden.

c) Har för något av förkrigsinkomståren avdrag skett för avsättning till

konjunkturinvesteringsfond eller, med större belopp än som kan anses motsvara

normal årsavsättning, till pensionering av anställda eller annat likartat

ändamål, skall beloppet tilläggas vid inkomstuppskattningen.

Har å andra sidan för något av förkrigsinkomståren i inkomsten ingått belopp

av sådant slag och av sådan storlek som uppenbarligen ej kan anses

för rörelsen normalt, skall sådant belopp ej upptagas såsom intäkt.

d) Huru förfaras skall med utdelning å svenska aktier och andelar i

svenska ekonomiska föreningar samt med beräkning av ränta å eget kapital

nedlagt i rörelsen framgår av punkterna 5 och 8 här nedan.

3. Såsom jämförelseinkomst skall i regel upptagas medeltalet av inkomsterna

för båda förkrigsinkomståren. Är det uppenbart, att detta medeltal ej

utgör ett godtagbart uttryck för den skattskyldiges normala årsinkomst av

förvärvskällan vid tiden närmast före krigsutbrottet, men kan det antagas,

att ettdera förkrigsinkomstårets inkomst utgör ett bättre samt i och för sig

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

21

godtagbart uttryck för nämnda årsinkomst, skall denna inkomst vara jämförelseinkomst.

Har den skattskyldige ej bedrivit rörelse under hela det förra

men under hela det senare förkrigsinkomståret, skall i regel inkomsten för

det senare året vara jämförelseinkomst. Hava förkrigsinkomståren visat underskott

eller eljest uppenbart onormala vinstresultat, skall jämförelseinkomsten

fastställas lill annat belopp, som med hänsyn till omständigheterna

kan anses skäligt. Den omständigheten att ett av förkrigsinkomståren visat

underskott bör i regel anses utgöra skäl att på sätt nu sagts bestämma jämförelseinkomsten

till annat belopp än medeltalet av inkomsterna för förkrigsinkomståren.

Har den skattskyldige ej bedrivit ifrågavarande rörelse under något förkrigsinkomstår

eller har han bedrivit densamma endast under del av sådant

år, fastställes jämförelseinkomsten med hänsyn till omständigheterna. Såsom

exempel på i dylika fall ifrågakommande uppskattningsgrunder må följande

anföras. Därest rörelsen övertagits från annan, som under förkrigsinkomståren

eller ett av dessa bedrivit rörelse under likartade förhållanden,

kan stundom jämförelseinkomsten fastställas nied ledning av rörelsens resultat

i förre innehavarens hand. Är åter fråga örn ny rörelse eller övertagen

rörelse, för vilken dylik beräkning av jämförelseinkomsten finnes ej kunna

ifrågakomma, må denna fastställas med ledning av resultatet av annan jämförbar

rörelse, som under förkrigsinkomståren bedrivits under likartade förhållanden.

Står ej annan uppskattningsgrund till buds, må såsom jämförelseinkomst

fastställas ett belopp motsvarande skälig ränta å eget kapital, beräknat

enligt punkt 8 här nedan, med tillägg beträffande enskild skattskyldig

av skäligt värde å dennes normala personliga arbetsinsats. Ränta

som nu sagts bör normalt kunna beräknas efter en räntefot av 6 procent.

Om ej särskilda förhållanden till annat föranleda, antages vid dylik beräkning

eget kapital hava under hela jämförelseåret utgjort samma belopp som vid

beskattningsårets ingång. Vid uppskattning av värdet å den personliga arbetsinsatsen

ma skälig hänsyn tagas till intäktsbelopp, som rörelseidkaren under

förkrigsinkomståren erhållit i annan verksamhet. Har rörelse av den skattskyldige

bedrivits endast under senare delen av det sista förkrigsinkomståret,

kan för den förra delen av detta år motsvarande tillämpning av nu angivna

regler ifrågakomma. I dylikt fall anses så stort kapital hava varit under

förra delen av aret nedlagt i rörelsen, som när rörelsen började bedrivas var

nedlagt i denna.

Såsom lager av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelsen

enligt 4 § skall vid det antagna jämförelseårets slut alltid anses lagret

vid det sista förkrigsinkomstårets utgång, uppskattat i överensstämmelse med

räkenskapernas värdesättning vid denna tidpunkt, även där ett jämkat värde

antagits vid uppskattning av inkomsten för sista förkrigsinkomståret.

Huru vid fastställande av jämförelseinkomsten skall förfaras med beräkning

av ränta å eget kapital nedlagt i rörelsen framgår av punkt 8 här nedan.

Den vid taxering till krigskonjunkturskatt år 1940 fastställda jämförelseinkomsten

bör frångås endast örn särskilda skäl därtill föranleda.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

4. Vid uppskattning av inkomst för beskattningsåret skall den vid taxeringen

till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt verkställda uppskattningen

av inkomst hänförlig till rörelse, förutom i fall som avses i 4 § 6 mom.

samt i punkt 1 här ovan, frångås i den mån nedan givna särskilda föreskrifter

därtill föranleda.

a) Har vid taxering till krigskonjunkturskatt år 1940 tillägg gjorts för nybildning

under nästföregående beskattningsår av dold reserv i lager av tillgångar

avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse, skall hänsyn härtill

tagas vid värdering av lagret vid beskattningsårets ingång och skall följaktligen

vid inkomstuppskattningen avdrag medgivas med belopp svarande

mot nämnda tillägg. Har skattskyldig ej vid nämnda taxering påförts krigskonjunkturskatt,

skall i förekommande fall avdrag som nu sagts medgivas

som om sådan taxering ägt rum och tillägg därvid gjorts med det belopp

varmed nedskrivning av lagertillgångar skett i räkenskaperna för det beskattningsår

taxeringen skulle avsett, dock högst ett belopp svarande mot

den uppskattade inkomstminskning som skulle uppstått örn sådant tillägg

ej gjorts.

b) Lager av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse

vid beskattningsårets utgång må ej vid inkomstuppskattningen nedskrivas

till lägre belopp än som erhålles vid uppskattning enligt de principer och den

prisnivå som tillämpats beträffande lagervärderingen för jämförelseårets utgång,

d. v. s. uppskattningen enligt räkenskaperna av lagret vid sista förkrigsinkomstårets

utgång (förkrigslagret). Därest det vid uppskattning enligt sagda

principer och prisnivå befinnes, att lagret vid beskattningsårets utgång mera

avsevärt översteg förkrigslagret, må dock ej beträffande lagerökningen godkännas

nedskrivning till lägre värde än anskaffningskostnaden vid sista förkrigsinkomstårets

utgång. Därvid iakttages, dels att, örn lagret vid utgången

av augusti 1939 (krigsutbrottet) visas hava varit större än vid sista förkrigsinkomstårets

utgång, lagret vid krigsutbrottet skall räknas såsom förkrigslager,

samt att i dylikt fall beträffande lagerökningen ej må godkännas nedskrivning

till lägre värde än anskaffningskostnaden vid krigsutbrottet, dels

att nedskrivningen beräknas för förkrigslagret och lagerökningen gemensamt.

Lagret i dess helhet vid beskattningsårets utgång må följaktligen ej vid

inkomstuppskattningen nedskrivas till lägre belopp än summan av värdet å

förkrigslagret uppskattat efter nyss angivna principer och prisnivå och värdet

å lagerökningen uppskattat till anskaffningskostnaden vid sista förkrigsinkomstårets

utgång eller, därest lagret vid krigsutbrottet skall räknas såsom

förkrigslager, anskaffningskostnaden vid krigsutbrottet. Hänsyn skall dock

vid bedömande av nedskrivningen tagas till inträffad värdeminskning på

grund av prisfall eller av annan orsak så ock till i vad mån efterfrågan å tillgången

kan antagas bliva minskad på grund av rådande krigskonjunktur eller

kan antagas bliva minskad eller upphöra, när normala förhållanden åter

inträda.

Har den skattskyldige ej vid sista förkrigsinkomstårets utgång haft lagertillgång,

må vid uppskattningen av inkomsten för beskattningsåret tillgången

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 173.

23

ej nedskrivas till lägre värde än som kan antagas hava motsvarat kostnaden

för att anskaffa tillgången vid utgången av augusti 1939, skäligen reducerat

med hänsyn till redan inträffad värdeminskning på grund av prisfall eller av

annan orsak eller till befarad värdeminskning vid krigskonjunkturens upphörande

eller dessförinnan.

Vid tillämpning av vad ovan stadgals skall iakttagas, att nedskrivning vid

inkomstuppskattning enligt denna förordning ej må ske till lägre belopp än

det bokförda värdet vid beskattningsårets utgång, såvitt ej den skattskyldige

visar att vid uppskattningen enligt räkenskaperna hänsyn ej tagits till nedskrivning

som enligt god köpmannased varit uppenbart påkallad.

Tillika skall iakttagas, att av skattskyldig i räkenskaperna gjord värdesättning

av lagertillgång, som godkänts vid taxeringen till statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt, ej bör, med mindre särskilda omständigheter därtill

föranleda, vid uppskattning av inkomst enligt denna förordning frångås, försåvitt

ej de beträffande räkenskaperna tillämpade grunderna kunna antagas

leda till resultat som i genomsnitt mera avsevärt skilja sig från dem som

framkomma vid tillämpning av föreskrifterna i denna punkt.

c) Har vid taxering till krigskonjunkturskatt år 1940 avdrag åtnjutits för

minskning av dold förkrigsreserv i tillgångar avsedda för omsättning eller

förbrukning i rörelse, och har under beskattningsåret den avgångna dolda

förkrigsreserven genom nybildning av motsvarande dold reserv helt eller delvis

återvunnits, skall ett belopp svarande mot återvinningen men ej överstigande

det åtnjutna avdraget tilläggas vid inkomstuppskattningen för detta

år.

Återvinningen under beskattningsåret av avgången dold förkrigsreserv utgöres

av skillnaden mellan å ena sidan det belopp, varmed vid uppskattning

för taxering till krigskonjunkturskatt lagret vid beskattningsårets utgång var

nedskrivet under förkrigspriset, och å andra sidan det belopp, varmed lagret

vid beskattningsårets ingång var nedskrivet under nämnda pris, dock högst

det belopp, varmed dold förkrigsreserv minskats under föregående beskattningsår.

Med förkrigspris förstås kostnaden för att anskaffa tillgångar av

ifrågavarande slag vid krigsutbrottet, eller, därest lagret vid sista förkrigsinkomstårets

utgång räknas såsom förkrigslager, vid sistnämnda tidpunkt.

Avdrag för minskning av dold förkrigsreserv vid taxering till krigskonjunkturskatt

år 1940 skall anses hava åtnjutits högst med det belopp, som skulle

hava utgjort taxerad merinkomst av förvärvskällan, därest avdrag ej medgivits.

d) För värdeminskning å maskiner, inventarier, byggnader eller andra dylika

tillgångar för stadigvarande bruk medgives i regel avdrag efter samma

grunder som tillämpats vid uppskattning enligt denna förordning av inkomsten

för sista förkrigsinkomståret, eller, där beräkning efter sådan grund

ej kan ske, med belopp motsvarande den med utgångspunkt från anskaffningskostnaden

beräknade verkliga värdeminskningen. Avdrag för värdeminskning

överstigande den normala av sådant slag, som avses i punkt 3 c)

fjärde stycket anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen, medgives i den

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

mån denna värdeminskning visas hava uppkommit under beskattningsåret och

motsvarande avdrag skett i räkenskaperna. I räkenskaperna gjort avdrag å

tillgång som nu sagts för överpris eller merkostnad av sådant slag, som angives

i femte stycket nämnda anvisningspunkt, skall likaledes få åtnjutas,

dock, där ej särskilda omständigheter till annat föranleda, högst med så stort

belopp att det vid ifrågavarande beskattning återstående oavskrivna värdet

å tillgången nedbringas till en och en fjärdedel gånger det pris den kan anses

hava betingat vid utgången av augusti 1939. Att provisorisk skattepåföring

kan ske av den krigskonjunkturskatt, som belöper på återstoden av det i räkenskaperna

gjorda avdraget, framgår av 17 §.

Beträffande industriella nybyggnader och nyanskaffade maskinutrustningar

eller dyl., som införlivas med vederbörande anläggningar för stadigvarande

bruk, kan sådan omständighet som bör föranleda större avdrag för

överpris än nyss sagts ofta anses vara för handen. Kan det med visshet förutses

att en tillgång skall helt förlora sitt värde efter krigets slut, bör avdrag

få ske för hela anskaffningskostnaden, om motsvarande avdrag skett i räkenskaperna.

Såsom exempel på sådan omständighet som må föranleda

större avdrag för överpris än nyss sagts må vidare framhållas det fall att

fartyg eller annan tillgång för stadigvarande bruk gått förlorad och annan

liknande tillgång anskaffats i dess ställe. I dylikt fall må avdrag för överpris

åtnjutas högst med så stort belopp att det vid ifrågavarande beskattning

återstående oavskrivna värdet nedbringas till förkrigsvärdet å den nyanskaffade

tillgången eller, om detta värde överstiger motsvarande värde för den

förlorade tillgången, till summan av förkrigsvärdet å denna tillgång och — i

regel -—- en och en fjärdedel gånger det belopp varmed förkrigsvärdet å den

nyanskaffade tillgången överstiger förkrigsvärdet å den förlorade tillgången.

I vissa fall kan Kungl. Majit med stöd av särskilt av riksdagen meddelat

bemyndigande att medgiva eftergift beträffande krigskonjunkturskatt fastställa

särskild grund för beräkning av avdrag för överpris eller merkostnad.

e) Beträffande rörelse, för vilken ej förts handelsböcker och beträffande

vilken på den grund ovan givna bestämmelser örn i räkenskaperna vidtagna

åtgärder ej kunna tillämpas, må i motsvarande avseende hänsyn tagas till

vad som i det särskilda fallet synes skäligt.

f) Avdrag för avsättning till konjunkturinvesteringsfond är ej medgivet, ej

heller avdrag för omkostnad som uppenbarligen haft till syfte att nedbringa

beskattningen för beskattningsåret.

Avdrag för kostnad för pensionering av anställda eller annat likartat ändamål

med belopp överstigande medeltalet av liknande avdrag för förkrigsinkomståren

medgives allenast i den mån kostnadsökningen kan anses erforderlig

för normal årsavsättning på grund av ökade verkliga förpliktelser

eller dylikt förhållande. Har sådan förpliktelse ingåtts efter utgången av

augusti 1939, iakttages, dels att avdrag ej medgives i den mån med kostnaden

avses att åt någon bereda högre pension än dubbla det belopp som angles

i 9 § tredje stycket lagen den 18 juni 1937 om aktiebolags pensionsoch

andra personalstiftelser, i förekommande fall förenad med s. k. kapital
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 173-

25

understöd å högst 4,000 kronor, dels att avdrag för s. k. övergångskostnad

ej medgives med mera än en tiondel av hela det belopp av sådan kostnad

som härrör av den ökade förpliktelsen i den mån den ej avser högre pensioner

än nyss sagts, dels ock att i regel avdrag ej medgives med högre belopp

än i medeltal 4,000 kronor för en var av de befattningshavare som pensioneringen

avser.

g) Har skattskyldig i rörelse under beskattningsåret tillgodogjort sig produkter

från eget jordbruk och utvisar på grund av den i räkenskaperna tilllämpade

prissättningen rörelsen inkomstökning och jordbruket inkomstminskning,

äger den skattskyldige att för utjämning härutinnan vid inkomstuppskattning

enligt denna förordning beträffande nämnda produkter tillämpa

skälig högre prissättning med sammanlagt högst så stort belopp att inkomstminskningen

å jordbruket bortfaller.

h) Huru vid fastställande av inkomsten för beskattningsåret förfaras skall

med utdelning å svenska aktier och andelar i svenska ekonomiska föreningar

samt med beräkning av ränta å eget kapital nedlagt i rörelsen framgår av

punkterna 5 och 8 här nedan.

5. I rörelseinkomsten för annan rörelseidkare än sådan som bedriver penningrörelse

inräknas ej beträffande vare sig förkrigsinkomståren eller beskattningsåret

behållen utdelning å svenska aktier eller å andelar i svenska

ekonomiska föreningar.

6. Har skattskyldig enligt vad därom är särskilt stadgat vid taxeringen

till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt från summan av sina inkomster

från olika förvärvskällor åtnjutit avdrag för belopp, som utgivits såsom gåva

för luftvärnet eller luftskyddet, skall enligt denna förordning motsvarande

avdrag göras vid uppskattning av inkomst av till rörelse hänförlig förvärvskälla,

från vilken gåvan utgått.

7. Vid beräkning av uppskattad merinkomst av uppfinnarverksamhet

skall iakttagas, att den under beskattningsåret åtnjutna intäkten genom exploatering

av viss uppfinning, vare sig den utgjort engångsersättning eller

royalty eller dylikt, till en del kan vara att betrakta såsom gottgörelse för

kostnader i samband med uppfinningen, däri inräknad ersättning för uppfinnarens

eget förberedande arbete. 1 följd härav bör i fall, då det förberedande

arbetet med uppfinningen påbörjats under tidigare år, inkomsten

för beskattningsåret minskas med det belopp som kan anses motsvara gottgörelse

för sådana kostnader och detta belopp skäligen fördelas på den tid

under vilken det förberedande arbetet pågått. I förekommande fall bör alltså

hänsyn till nämnda kostnader tagas även vid fastställande av jämförelseinkomsten

för förvärvskällan.

8. a) För vartdera förkrigsinkomståret så ock för beskattningsåret skall

vid taxeringen angivas beräknad ränta å eget kapital i rörelsen efter en räntefot

av 5 procent samt, därest det egna kapitalet under beskattningsåret ökats

sedan förkrigsinkomståren, beträffande kapitalökningen efter en räntefot av 6

procent. Ingår i kapitalökning, som uppkommit genom besparing av vinstmedel

från föregående år, kapital som ej under någon del av beskattnings
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

året använts i rörelsen utan varit insatt i bank eller eljest utlånat eller tillfälligt

disponerat utom rörelsen, må dock ej ränta å detta kapital beräknas

till högre belopp än som faktiskt tillkommit den skattskyldige. Vad angår

jämförelseåret skall räntan beräknas å det egna kapital, som anses då hava

varit nedlagt i rörelsen, därvid räntan beräknas till medeltalet av räntorna

för förkrigsinkomståren, såvitt ej annan grund än medeltalsberäkning tilllämpats

vid jämförelseinkomstens fastställande, i vilket fall räntan bör beräknas

efter grund som finnes skälig.

b) Såsom eget kapital i rörelsen anses det belopp, varmed tillgångarna

överstiga skulderna enligt den värdesättning, som skett i räkenskaperna, dock

att beträffande kapital nedlagt i maskiner, inventarier, byggnader eller andra

dylika tillgångar för stadigvarande bruk hänsyn skall tagas till den särskilda

värdesättning av tillgångarna, som ligger till grund för inkomstuppskattningen

enligt denna förordning.

Vid beräkning av eget kapital skall iakttagas, bland annat,

att i tillgångarna ingående värde å svenska aktier eller andelar i svenska

ekonomiska föreningar icke skall medräknas för annan skattskyldig än sådan,

som bedriver penningrörelse,

att avskrivnings-, förnyelse- eller annan liknande fond skall räknas såsom

skuld, i den mån den motsvaras av bokfört värde å tillgång, till vilken

den hänför sig,

att avsättning i räkenskaperna för framtida skattebetalning skall räknas

såsom skuld till den del avsättningen motsvarar beräknad skatteutgift avseende

förhållande före eller vid den tidpunkt, till vilken kapitalets beräkning

hänför sig, samt

att i eget kapital ej inräknas årets vinst, medan å andra sidan årets förlust

ej får avräknas.

Beträffande rörelseidkare, vilken i sina räkenskaper upptagit andra tillgångar

och skulder än sådana hänförliga till rörelsen, iakttages, att bedömandet

av vad som skall anses hava hört till rörelsen eller ej för förkrigsinkomståren

och beskattningsåret bör ske efter såvitt möjligt likformiga

grunder.

9. Vid fastställande av uppskattad merinkomst av viss förvärvskälla i

rörelse förfares på följande sätt:

Från inkomsten för beskattningsåret avdrages jämförelseinkomsten. Omfattar

beskattningsåret längre eller kortare tid än tolv månader, ökas eller

minskas jämförelseinkomsten med hänsyn därtill. Om rörelse i förvärvskällan

bedrivits endast under del av beskattningsåret, avdrages allenast motsvarande

del av jämförelseinkomsten.

Det erhållna skillnadsbeloppet minskas i förekommande fall med sådant

belopp, varmed enligt punkt 8 beräknad ränta för beskattningsåret överstiger

räntan för jämförelseåret, eller ökas med sådant belopp, varmed räntan

för beskattningsåret understiger räntan för jämförelseåret, därvid iakttages

att, om jämförelseinkomsten beräknas för längre eller kortare tid än ett år,

ränteskillnaden i motsvarande mån jämkas.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 173-

27

10. Vid beräkning av uppskattad inkomstminskning — däri i förekommande

fall inräknas underskott — skola de bestämmelser, som gälla för beräkning

av uppskattad merinkomst, äga motsvarande tillämpning. Uppskattad

inkomstminskning framkommer alltså efter tillägg eller avdrag i förekommande

fall av beräknad ränta å minskning eller ökning av eget kapital.

Emellertid kan, där jämförelseinkomsten fastställes till högre belopp än medeltalet

av inkomsterna för förkrigsinkomståren, beloppet av uppskattad

inkomstminskning bestämmas med utgångspunkt från nämnda medeltal eller

efter annan grund som finnes skälig. Så må förfaras även i det fall, då medeltalet

betecknar ett underskott.

Exempel på tillämpning av 4 § 3 morn.:

En person har i en förvärvskälla haft uppskattad merinkomst å 100,000

kronor, därav 80,000 kronor antagas hava berott på förhållanden som omförmälas

i 1 §.

Av en annan förvärvskälla har den skattskyldige haft uppskattad inkomstminskning

å 60,000 kronor, därav 30,000 kronor antagas hava berott på

förhållanden som omförmälas i 1 §.

Den taxerade merinkomsten skulle utgöra 80,000 — 30,000 — 50,000 kronor,

därest ej hela den uppskattade merinkomsten med avdrag av hela den

uppskattade inkomstminskningen, d. v. s. 100,000 — 60,000 = 40,000 kronor,

vöre mindre än 50,000 kronor. I förevarande fall blir den taxerade merinkomsten

40,000 kronor.

11. a) Avdrag för minskning av dold förkrigsreserv i tillgångar avsedda

för omsättning eller förbrukning i rörelse ifrågakommer endast i samband

med lagerminskning.

Såsom dold förkrigsreserv anses enligt 4 § 4 morn. första stycket det belopp,

varmed tillgångens verkliga värde vid krigsutbrottet visas hava överstigit

dess i beskattningshänseende enligt denna förordning gällande värde

vid nämnda tidpunkt. Har beträffande tillgångar avsedda för omsättning

eller förbrukning i rörelse ej enligt punkt 4 b) här ovan utredning företetts

rörande lagret vid krigsutbrottet, må emellertid såsom dold förkrigsreserv

antagas det belopp, varmed lagrets verkliga värde vid sista förkrigsinkomstårets

utgång visas hava överstigit dess i beskattningshänseende enligt denna

förordning då gällande värde.

Det verkliga värdet av lagertillgång bestämmes efter tillgångens förkrigspris,

varmed, såsom framgår av punkt 4 c) här ovan, förstås kostnaden för

att anskaffa tillgångar av ifrågavarande slag vid krigsutbrottet eller, därest

lagret vid sista förkrigsinkomstårets utgång räknas såsom förkrigslager, vid

sistnämnda tidpunkt.

Med tillgångs i beskattningshänseende enligt denna förordning gällande

värde förstås, där den dolda förkrigsreserven fastställes med hänsyn till förhållandena

vid krigsutbrottet, summan av det bokförda värdet vid sista förkrigsinkomstårets

utgång och den verkliga anskaffningskostnaden för den

lagerökning som skett från denna tidpunkt till krigsutbrottet, och, där den

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

dolda förkrigsreserven fastställes med hänsyn till förhållandena vid sista förkrigsinkomstårets

utgång, det bokförda värdet vid denna tidpunkt.

Minskning av dold förkrigsreserv under beskattningsåret utgöres följaktligen

av skillnaden mellan å ena sidan det belopp, vartill den dolda förkrigsreserven

vid beräkning enligt ovan angivna grunder uppgått, och å

andra sidan det belopp, varmed lagret vid beskattningsårets utgång vid uppskattning

enligt denna förordning var nedskrivet under förkrigspris, med avdrag

av det belopp, varmed dold förkrigsreserv minskats under föregående

beskattningsår.

b) Vid beräkning av dold förkrigsreserv i maskiner, inventarier eller andra

dylika tillgångar för stadigvarande bruk skall med verkliga värdet å sådan

tillgång vid utgången av augusti 1939 förstås dess försäljningsvärde vid

nämnda tidpunkt.

12. Vad angår bevisning enligt A § A mom. andra stycket må såsom exempel

på omständigheter, som den skattskyldige kan med bärande sannolikhetsskäl

ådagalägga, anföras,

att inkomstökningen helt eller delvis i följd av vidtagna rationaliseringsåtgärder

skulle hava uppkommit även om förhållanden som omförmälas i

1 § ej inträffat,

eller att till följd av sådana före utgången av augusti 1939 ingångna leveransavtal,

som icke haft samband med eller haft sin grund i förhållanden

som omförmälas i 1 §, inkomstökningen skulle hava uppkommit även om

sådana förhållanden ej inträffat,

eller att inkomstökningen helt eller delvis framstår som ett naturligt led

i en utveckling, vilken påbörjats före utgången av augusti 1939 eller dessförinnan

kunnat förutses, men icke haft samband med eller haft sin grund i

förhållanden som omförmälas i 1 §.

13. När Kungl. Maj:t jämlikt föreskriften i 4 § 5 mom. bestämt särskild

grund för fastställande huru stor del av uppskattad merinkomst skall antagas

hava berott på förhållanden som avses i 1 §, är skattskyldig likväl berättigad

att med bärande sannolikhetsskäl ådagalägga, att merinkomsten ej

till någon del eller endast till mindre del berott av sådana förhållanden. Förebringas

å andra sidan vid taxeringen beträffande viss skattskyldig bärande

sannolikhetsskäl för att merinkomsten till större del eller i sin helhet

berott på förhållanden som i 1 § avses, skall den taxerade merinkomsten

bestämmas med hänsyn därtill.

Uppskattad merinkomst, som hänför sig till livförsäkringsrörelse eller till

yrkesmässigt bedriven vetenskaplig, litterär eller konstnärlig verksamhet,

verksamhet som läkare, veterinär, tandläkare eller arkitekt eller därmed

jämförlig yrkesutövning, skall antagas ej hava berott på förhållanden som

avses i 1 §, såvitt ej bärande sannolikhetsskäl förebringas för att merinkomsten

berott på sådana förhållanden. Kungl. Majit äger jämväl för särskilt

bestämt annat slag av till rörelse hänförlig verksamhet än nu sagts

bestämma att den skall i avseende varom här är fråga likställas med sådan

verksamhet.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

29

14. Beträffande handelsbolag, kommanditbolag, enkelt bolag eller rederi

sker uppskattning av inkomst med motsvarande tillämpning av de i 3 och

4 §§ meddelade bestämmelserna. För företaget såsom sådant bestämmes uppskattad

merinkomst eller inkomstminskning samt fastställes i vad mån denna

skall antagas hava berott på förhållanden som omförmälas i 1 §. Av sålunda

fastställda belopp påföres envar av delägarna vad på honom belöper

för att vid beräkning av den taxerade merinkomsten medräknas som om

fråga vöre om en delägarens egen förvärvskälla. Med hänsyn till bestämmelserna

i 11 § om skattens beräkning skall envar delägare jämväl påföras

på honom belöpande jämförelseinkomst. Motsvarande skall gälla beträffande

delägare i s. k. gruvbolag.

till 5 §.

1. För en specificerad beräkning av den uppskattade merinkomsten av

jordbruk erfordras, att nettointäkten av jordbruksfastighet dels för beskattningsåret

dels för vart och ett av förkrigsinkomståren uppdelas på det sätt,

att till nettointäkt av skogsbruk hänföras intäkter av skogsbruk enligt 21 §

c) kommunalskattelagen med avdrag för därpå belöpande omkostnader, medan

till nettointäkt av jordbruk hänföras övriga enligt nämnda paragraf till

intäkter av jordbruksfastighet hänförliga intäkter med avdrag för därpå belöpande

omkostnader.

Förutsättningar för tillämpning av nettometoden föreligga, där nöjaktig

utredning av skattskyldig eller beskattningsmyndighet förebringas om uppdelning

av nettointäkten av jordbruksfastighet på sätt nu sagts för såväl förkrigsinkomståren

som beskattningsåret. Enligt denna metod skall för fastställande

av den uppskattade merinkomsten av jordbruk beräknas det belopp,

varmed intäkterna av jordbruk med avdrag för därpå belöpande omkostnader

under beskattningsåret överstiga jämförelseinkomsten, i regel beräknad

till medeltalet av motsvarande intäkter med avdrag för därpå belöpande

omkostnader under förkrigsinkomståren.

2. Då, såsom kan antagas ofta vara fallet, förutsättningar för tillämpning

av nettometoden ej föreligga, skall för fastställande av den uppskattade

merinkomsten av jordbruk den s. k. bruttometoden tillämpas. Härvid förfares

på följande sätt. De kontanta bruttointäkterna för ett vart av förkrigsinkomståren

och beskattningsåret minskas med respektive års utgifter för

inköp av spannmål, frövaror, kraftfoder, betmassa, potatis, rotfrukter, hö,

halm och andra fodermedel, gödselmedel och torvströ. Till de efter avdrag

för dessa utgifter återstående bruttointäkterna för beskattningsåret lägges

ett belopp som beräknas motsvara ökningen av bruttointäkterna av naturaförmåner

sedan förkrigsinkomståren, varefter avdrages dels medeltalet av

motsvarande återstående bruttointäkter för förkrigsinkomståren, dels ett belopp

av femton procent å medeltalet av de efter avdrag för nämnda utgifter

åtei-stående kontanta bruttointäkterna under dessa år, avsett att kompensera

ökningen sedan förkrigsinkomståren av andra omkostnader för jordbruket

än de nyss nämnda, ökningen av bruttointäkterna av naturaförmåner sedan

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 173.

förkrigsinkomståren skall, där ej särskilda omständigheter till annat föranleda,

antagas hava utgjort tvåhundra kronor. Med kontanta bruttointäkter

likställas vid tillämpning av nu meddelade bestämmelser intäkter vid

uttag av produkter från jordbruket till egen rörelse.

Därest bruttometoden tillämpas, skall anteckning därom ske i krigskonjunkturskattelängden.

3. Vare sig brutto- eller nettometoden tillämpas skall vid bestämmande av

den uppskattade merinkomsten sådan avvikelse ske från uppskattningen enligt

förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt som erfordras

för att åstadkomma likformighet i inkomstuppskattningen för de olika åren.

Om exempelvis under beskattningsåret minskning skett av kreatursbesättningen

genom nedslaktning i större omfattning än som brukat förekomma

vid ifrågavarande jordbruk och i större omfattning än som där förekommit

under förkrigsinkomståren, bör enligt såväl brutto- som nettometoden ett

med hänsyn därtill avvägt belopp avräknas. Har inneliggande lager av spannmål

eller annat under beskattningsåret mera avsevärt minskats, må, vare sig

brutto- eller nettometoden tillämpas, avdrag ske med värdet vid beskattningsårets

ingång av det lager som avyttrats eller förbrukats utan att ersättas.

Tillämpas nettometoden, bör beaktas om i mera avsevärd omfattning

sådana onormala omkostnader under något av åren förekommit för reparationer,

inköp av levande djur m. m., som ej uppvägts av motsvarande ökning

av intäkterna under året.

Inkomst för förkrigsinkomståren beräknas allenast för den eller de fastigheter,

som den skattskyldige ägt eller brukat under beskattningsåret.

Har skattskyldig i rörelse under beskattningsåret tillgodogjort sig produkter

från eget jordbruk och utvisar på grund av den i räkenskaperna tillämpade

prissättningen jordbruket inkomstökning men rörelsen inkomstminskning,

äger den skattskyldige att för utjämning härutinnan vid inkomstuppskattning

enligt denna förordning beträffande nämnda produkter tillämpa

lägre prissättning med sammanlagt högst så stort belopp att inkomstminskningen

å rörelsen bortfaller.

Sammanfaller för viss skattskyldig beskattningsåret ej med kalenderåret,

iakttages att av den beräknade inkomstökningen för beskattningsåret såsom

uppskattad merinkomst upptages endast inkomstökning som kan antagas

hava uppkommit efter 1939 års utgång.

4. Har den skattskyldige ej under förkrigsinkomståren bedrivit samma

jordbruk som under beskattningsåret under förhållanden jämförbara med

förhållandena under detta år, må i stället för medeltalet av inkomsterna

eller bruttointäkterna för förkrigsinkomståren till grund för beräkning av den

uppskattade merinkomsten läggas annat belopp, som finnes skäligt. Har den

skattskyldige ej under förhållanden jämförbara med förhållandena under beskattningsåret

bedrivit samma jordbruk under båda förkrigsinkomståren men

under ett av dessa år, och kan det anses att avkastningen av jordbruket

under detta år ungefärligen motsvarat den genomsnittliga avkastningen av

ett liknande jordbruk i trakten för båda förkrigsinkomståren, må hänsyn

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

tagas till inkomsterna eller bruttointäkterna under detta år, som om dessa

vore medeltal för båda åren. I förekommande fall må eljest beaktas resultat,

som under förkrigsinkomståren eller något av dessa utvunnits av annan,

vilken då bedrivit jordbruk å samma fastighet.

Det belopp som vid tillämpning av nettometoden erhålles på sätt nu sagts

skall utgöra jämförelseinkomst. Vid tillämpning av bruttometoden fastställes

icke någon jämförelseinkomst.

5. Ränta å minskning av eget kapital i jordbruket beräknas efter en räntefot

av fem procent, ränta å ökning av sådant kapital efter en räntefot av

sex procent. Ökning av eget kapital i jordbruket anses i regel hava ägt rum

vid avbetalning av skuld, som hänfört sig till jordbruket, samt vid nedläggande

av eget kapital i samband med ny-, till- eller ombyggnad eller därmed

jämförlig förbättring eller vid en mera omfattande nyuppsättning av inventarier

för stadigvarande bruk å fastigheten eller dylikt, men ej om avbetalning

skett av annan skuld än nu sagts även om denna varit intecknad i fastigheten.

Hänsyn till ökning av eget kapital tages endast då den skattskyldige

förebringar tillfredsställande utredning rörande ökningen och i regel endast

om nettometoden tillämpas.

6. Skattskyldig som vill framställa yrkande att uppskattad merinkomst

av jordbruk helt eller delvis ej bör upptagas såsom taxerad merinkomst, har

att till stöd för yrkandet förete erforderlig utredning.

Därvid gäller såsom huvudregel, att i taxerad merinkomst inräknas endast

i bruttointäkten ingående prisstegring vid avyttring eller uttag till egen rörelse

av produkter från jordbruket utöver vad som erfordrats för att täcka

omkostnadernas ökning i förhållande till prisläget före krigsutbrottet. Hänsyn

tages därvid ej till ökning av värdet å fri bostad å fastigheten eller av

andra naturaförmåner från denna. Ingår i den uppskattade merinkomsten

inkomstökning på grund av tillfällig uthyrning eller av körslor eller dylikt i

större omfattning än normalt, och kan denna inkomstökning antagas i sin

helhet hava berott på förhållanden som avses i 1 §, skall den upptagas i den

taxerade merinkomsten även om den ej uppkommit på grund av prisstegring.

Inkomstökning å arrende eller dylikt upptages i den taxerade merinkomsten

endast i den mån den kan med sannolikhet anses hava berott på förhållanden

som avses i 1 §.

Prisstegring utöver vad som erfordrats för att täcka omkostnadernas ökning

beräknas normalt å bruttointäkterna för beskattningsåret efter procentsatser

som av Kungl. Majit fastställas efter förslag av den centrala krigskonjunkturskattenämnden

eller, där sådan procentsats ej fastställts, efter procentsats

som finnes skälig. Örn det av skattskyldig eller beskattningsmyndighet

visas att å gjorda försäljningar under beskattningsåret tillämpats priser vilka

för den skattskyldige genomsnittligt innefattat en mindre eller större prisstegring

än som beräknats med tillämpning av fastställda procentsatser,

skall dock hänsyn därtill tågås vid den taxerade merinkomstens fastställande.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

till 6 §.

1. Eftersom inkomsterna av skogsbruk för såväl förkrigsinkomståren som

beskattningsåret äro beroende av virkesuttagens storlek och således ej utgöra

lämplig grund för att jämföra den skattskyldiges verkliga ekonomiska förmåner

under de olika åren, skall någon uppskattad merinkomst ej fastställas.

2. Den taxerade merinkomsten skall, där ej fall som i nästa stycke sägs är

för handen, upptagas till det belopp som motsvarar prisstegringen i förhållande

till det genomsnittliga prisläget under förkrigsinkomståren å de under

beskattningsåret avyttrade eller för förädling eller förbrukning i egen rörelse

uttagna skogsprodukterna i den mån prisstegringen ej erfordrats för att

täcka omkostnadernas ökning. Prisstegringen torde vanligen kunna beräknas

procentuellt å bruttointäkterna beträffande olika produkter. Grunder för

beräkning i normala fall av dylik prisstegring fastställas av Kungl. Maj:t efter

förslag av den centrala krigskonjunkturskattenämnden.

3. Visar den skattskyldige, att hans nettointäkt av skogsbruk under beskattningsåret

varit mindre än det belopp som antages motsvara den enligt punkt

2 fastställda prisstegringen å skogsprodukterna, må den taxerade merinkomsten

icke bestämmas till högre belopp än nettointäkten utgjort. Örn den

skattskyldige eller beskattningsmyndighet kan visa att å de försäljningar

eller uttag till egen rörelse, som av den skattskyldige gjorts under beskattningsåret,

tillämpats priser vilka sammanlagt innefattat en mindre eller större

prisstegring än som beräknats med tillämpning av i punkt 2 angivna beräkningsgrund,

skall även hänsyn därtill tagas vid den taxerade merinkomstens

fastställande.

Vid beräkning av nettointäkten av skogsbruk skall från bruttointäkterna

av skogsbruk under beskattningsåret avdrag göras för därpå belöpande omkostnader.

För beräkningen erfordras alltså i regel att nettointäkten av

jordbruksfastighet såvitt angår beskattningsåret uppdelas mellan skogsbruk

och jordbruk på det sätt som angives i punkt 1 av anvisningarna till 5 §.

Såsom omkostnad må upptagas jämväl beräknad skälig kostnad för utav avverkning

föranledda efterföljande röjnings- och liknande arbeten så ock

kostnad för utav avverkningen direkt förorsakad återplantering, ändå att

kostnaderna ej hänföra sig till beskattningsåret. Såsom omkostnad må i fall,

då skog avverkats eller ock avyttrats utan samband med avyttring av marken,

belopp motsvarande avdrag enligt 22 § 1 mom. andra stycket kommunalskattelagen

upptagas endast om fastigheten förvärvats efter utgången av

augusti 1939. I fall, då växande skog avyttrats i samband med avyttring av

marken, skall i stället för avdrag som avses i tredje stycket av nämnda

mom. avdrag göras med ett belopp svarande mot den växande skogens uppskattade

värde vid utgången av augusti 1939, dock att, om skogens för ägaren

gällande ingångsvärde var större, avdrag må ske med detta värde. Vid

uppskattning av värdet å den växande skogen vid utgången av augusti 1939

iakttages, att bevisning rörande dess storlek i regel ej kan åläggas den skattskyldige.

Värdeökningen å den växande skogen må följaktligen ej beräknas

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 173-

33

till högre belopp än som finnes med sannolikhet svara mot utvecklingen av

den allmänna fastighetsmarknaden beträffande skogsegendomar å orten.

4. Har vid motsvarande tillämpning av de för beräkning av uppskattad

merinkomst av jordbruk gällande reglerna inkomstminskning å jordbruket

uppkommit, förutsättes att den skattskyldige bort utan att krigskonjunkturbeskattning

ifrågakomme kunna uttaga skogsprodukter i så stor utsträckning

att kompensation för inkomstminskningen därigenom erhölles.

I dylikt fall skall följaktligen såsom taxerad merinkomst av skogsbruk ej

upptagas större del av den enligt punkt 2 uppskattade prisstegringen än den

som återstår efter avdrag av så stor procentuell andel av densamma som

inkomstminskningen å jordbruket utgjort av den beräknade nettointäkten

av skogsbruk under beskattningsåret. Vid uppskattning av nettointäkten av

skogsbruk i fall varom nu är fråga må en summarisk beräkning ske av de

omkostnader som hänföra sig till skogsbruket.

5. Har skattskyldig i rörelse under beskattningsåret tillgodogjort sig produkter

från eget skogsbruk och utvisar på grund av den i räkenskaperna

tillämpade prissättningen rörelsen inkomstminskning, medan taxerad merinkomst

framkommer för skogsbruket, äger den skattskyldige att för utjämning

härutinnan beträffande nämnda produkter tillämpa lägre prissättning

med sammanlagt högst så stort belopp att inkomstminskningen å rörelsen

bortfaller.

6. Sammanfaller för viss skattskyldig beskattningsåret ej med kalenderåret,

iakttages att taxeringen skall avse endast inkomst av skogsbruk som

hänför sig till tiden efter 1939 års utgång.

till 7 §.

1. Beträffande inkomst av annan fastighet kan det i regel antagas, att

taxerad merinkomst bör upptagas allenast i fall där bruttointäkterna under

beskattningsåret i jämförelse med förkrigsinkomståren ökats på grund av

uthyrningsmöjligheter, som under normala förhållanden ej plägat vara för

handen men under beskattningsåret kunnat utnyttjas, och som kunna med

sannolikhet antagas hava haft sitt upphov i det av krigstillståndet framkallade

läget. Taxering företages därför i regel allenast därest nu angivna förutsättningar

synas vara för handen.

2. Vid bestämmande av uppskattad merinkomst skall inkomst för förkrigsinkomståren

beräknas allenast för fastigheter som den skattskyldige innehaft

även under beskattningsåret.

Den vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt verkställda

beräkningen av inkomst av annan fastighet skall vid uppskattning av inkomst

enligt denna förordning frångås i den mån följande särskilda föreskrifter

därtill föranleda.

Har fastighet eller del därav, som plägat vara uthyrd, under något av förkrigsinkomståren

ej varit uthyrd men varit uthyrd under beskattningsåret,

skall vid uppskattning av inkomsterna för förkrigsinkomståren tilläggas skäligt

hyresbelopp. Avdrag för kostnad för reparation och underhåll av bygg
Bihang

till riksdagens protokoll 19H. 1 sinni. Nr 173.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

naclér beräknas ej för förkrigsinkomståren samt ej heller för beskattningsåret

i vidare mån än kostnaden förorsakats av eller eljest ägt direkt samband

med de förhållanden som föranlett inkomstökningen eller med anordning

som nödvändiggjorts av krigstillståndet. Värdeminskningsavdrag beräknas

ej för förkrigsinkomståren. För beskattningsåret medgives sådant avdrag

endast i den mån värdeminskningen under detta år på grund av verkställd

ny-, till- eller ombyggnad eller annan omständighet kan antagas hava varit

större än under förkrigsinkomståren. Det må emellertid framhållas, att uthyrningar

varom här är fråga ofta åstadkomma onormal skadegörelse och

slitning. Sådant förhållande må, där ej hänsyn till detsamma tagits genom

avdrag för reparation eller dylikt under beskattningsåret, beaktas vid beräkning

av avdrag för värdeminskning.

Sammanfaller för viss skattskyldig beskattningsåret ej med kalenderåret,

iakttages att av den beräknade inkomstökningen för beskattningsåret såsom

uppskattad merinkomst upptages endast inkomstökning som kan antagas

hava uppkommit efter 1939 års utgång.

3. Såsom jämförelseinkomst skall i regel upptagas medeltalet av inkomsterna

för förkrigsinkomståren. Har den skattskyldige ej under båda förkrigsinkomståren

innehaft samma fastighet eller fastigheter som under beskattningsåret,

må såsom jämförelseinkomst i stället för medeltalet av inkomsterna

för dessa år antagas annat belopp, som finnes skäligt. Har den skattskyldige

ej innehaft samma fastighet eller fastigheter som under beskattningsåret

under hela det förra men under hela det senare förkrigsinkomståret, skall

i regel inkomsten för det senare året vara jämförelseinkomst. Har den skattskyldige

ej innehaft samma fastighet eller fastigheter som under beskattningsåret

under något av förkrigsinkomståren i dess helhet, må beaktas resultat,

som under förkrigsinkomståren eller något av dessa utvunnits av annan, vilken

då innehaft fastigheten. Vid denna jämförelse bör dock iakttagas den

skillnad som må föreligga bland annat med hänsyn till det av de olika ägarna

i fastigheten nedlagda egna kapitalet.

4. Ränta å minskning av eget kapital i fastigheten beräknas efter en räntefot

av fem procent, ränta å ökning av sådant kapital efter en räntefot av sex

procent. Ökning av eget kapital i fastigheten anses i regel hava ägt rum vid

avbetalning av skuld, som hänfört sig till fastigheten, samt vid nedläggande

av eget kapital i samband med ny-, till- eller ombyggnad eller därmed jämförlig

förbättring eller vid en mera omfattande nyuppsättning av inventarier

för stadigvarande bruk å fastigheten eller dylikt, men ej om avbetalning

skett av annan skuld än nu sagts även om denna varit intecknad i fastigheten.

till 8 §.

1. Såsom likartad med inkomst i form av tantiem m. m. anses exempelvis

sådan inkomst av tjänst som utgår i form av lön eller annan förmån från

rörelse, om och i den mån lönens eller förmånens belopp uppenbarligen påverkats

av rörelsens resultat. I den mån ökning av sådan lön eller förmån

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

35

får anses motiverad av ett större eller värdefullare arbete betraktas den

följaktligen ej såsom likställd med inkomst av tantiem m. m.

2. I fråga om inkomst av tillfällig verksamhet såsom uppfinnare skall vad

i punkt 7 av anvisningarna till 4 § stadgats beträffande yrkesmässig uppfinnarverksamhet

äga motsvarande tillämpning.

3. Såsom jämförelseinkomst upptages i regel medeltalet av inkomsterna

för förkrigsinkomståren av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet som avses

i 8 § sista stycket. Är det uppenbart att detta medeltal ej utgör ett godtagbart

uttryck för den skattskyldiges normala årsinkomst av sådant slag vid

tiden närmast före krigsutbrottet, skall dock jämförelseinkomsten fastställas

till annat belopp som med hänsyn till omständigheterna kan anses skäligt.

till 9 §.

1. Uppskattning av realisationsvinst vid avyttring av fast eller lös egendom

sker, om realisationsvinsten uppkommit på grund av avyttring efter

utgången av augusti 1939, enligt de regler som gälla för beräkning av sådan

vinst enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. Dock

må, om den avyttrade egendomen förvärvats före utgången av augusti 1939,

i stället för priset vid förvärvet avdragas egendomens uppskattade värde vid

nämnda tidpunkt, om detta värde var högre. Vid uppskattning av dylikt värde

å fast egendom iakttages, att bevisning rörande dess storlek i regel ej kan

åläggas den skattskyldige. Värdeökningen å egendomen efter nämnda tidpunkt

bör följaktligen ej beräknas till högre belopp än som finnes med

sannolikhet svara mot utvecklingen av den allmänna fastighetsmarknaden å

orten. Från realisationsvinsten får avdragas realisationsförlust vid avyttring

efter utgången av augusti 1939 av fast eller lös egendom, därvid beaktas,

att, om värdet vid nämnda tidpunkt lagts till grund för beräkningen av

realisationsvinsten, värdet vid samma tidpunkt också skall läggas till grund

för beräkning av realisationsförlusten, försåvitt värdet å den egendom förlusten

avser då var lägre än kostnaden för förvärvet.

Inkomst av realisationsvinst beräknas ej för förkrigsinkomståren. Om

skattskyldig mera regelbundet gör försäljningar, exempelvis av aktier, utan

att dock yrkesmässig sådan verksamhet anses föreligga, kan beskattning av

hela den realisationsvinst, som belöper på tiden efter krigsutbrottet, stundom

te sig oskälig. Jämkning av den taxerade merinkomsten bör i sådant fall

ske genom avdrag med skäligt belopp, därvid emellertid märkes, att till utgångspunkt

för avdraget bör tagas realisationsvinsten i sin helhet och ej

blott den del av denna vinst som hänför sig till värdeökning efter krigsutbrottet,

samt att även storleken av försäljningsvinster under de olika

åren, som ej äro skattepliktiga, bör beaktas.

2. Till realisationsvinst enligt 9 § skall icke hänföras sådan intäkt, som

enligt 2 § 1 mom. andra stycket skall inräknas i inkomst av rörelse.

3. Har uppkommen realisationsvinst vid avyttring av tillgång för stadigvarande

bruk under beskattningsåret använts för inköp av tillgång liknande

den avyttrade under sådana förhållanden att avyttringen och in
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

köpet helt eller delvis skäligen böra betraktas som ett utbyte av en befintlig

tillgång mot en annan, skall i motsvarande mån realisationsvinsten ej medräknas

vid taxeringen till krigskonjunkturskatt.

till 10 §.

Av 4 § 3 mom. framgår att, om en förvärvskälla inom rörelse utvisar inkomstökning

och en annan inkomstminskning, inkomstminskningen får i viss

ordning avräknas från inkomstökningen. Av punkt 4 g) av anvisningarna

till 4 § och tredje stycket av punkt 3 av anvisningarna till 5 § framgår

att i förhållande mellan jordbruk och rörelse utjämning i vissa fall kan enligt

särskilda regler äga rum i händelse den ena förvärvskällan utvisar inkomstökning

och den andra inkomstminskning. Utjämning enligt särskilda regler

kan enligt punkterna 4 och 5 av anvisningarna till 6 § jämväl i vissa fall

ifrågakomma i förhållande mellan å ena sidan skogsbruk, a andra sidan

jordbruk eller rörelse, därest jordbruket eller rörelsen utvisar inkomstminskning.

Beräkning av inkomstminskning beträffande skogsbruk förutsättes däremot

ej enligt denna förordning kunna ifrågakomma. Avdrag för realisationsförlust

vid avyttring av fast eller lös egendom medgives enligt 9 § från

realisationsvinst å sådan egendom men antages enligt denna förordning ej

kunna ske i andra fall. I de fall, som ej sålunda särskilt reglerats, kan avdrag

för inkomstminskning å krigskonjunkturskatt underkastad förvärvskälla

enligt 10 § medgivas från taxerad merinkomst å annan förvärvskälla.

Med hänsyn till de olika reglerna för fastställande av taxerad merinkomst

å olika förvärvskällor och det förhållandet att skattskyldig dessutom kan

hava andra, krigskonjunkturskatt icke underkastade förvärvskällor vilka

kunna utvisa såväl inkomstökning som inkomstminskning, hava ej bestämda

regler kunnat fastställas för sådant avdrag. Såsom vägledande synpunkter

må dock anföras följande. Därest mellan de krigskonjunkturskatt underkastade

förvärvskällorna finnes sådant samband att avräkning dem emellan

framstår såsom särskilt naturlig, bör sådan avräkning ske oavsett förhållandena

med förvärvskällorna i övrigt. Eljest bör, örn skattskyldig under beskattningsåret

även haft andra, krigskonjunkturskatt icke underkastade förvärvskällor,

som sammanlagt kunna anses utvisa inkomstökning, avdrag i

första hand göras från sådan inkomstökning. Vid bedömande i vad mån inkomstökning

som nu sagts skall anses föreligga bör jämförelse göras mellan

den vid taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för beskattningsåret

beräknade inkomsten av förvärvskällorna och medeltalet av motsvarande

inkomster under förkrigsinkomståren.

till 14—19 samt 21 §§.

1. Har värdet av lager av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning

i rörelse, enligt uppskattning jämlikt punkt 4 b) av anvisningarna

till 4 §, sedan sista förkrigsinkomstårets utgång nedgått och har den skattskyldige

i sin balansräkning för beskattningsåret till en särskild varuförnyelsefond,

avsedd för nedskrivning av lager som han haft för avsikt att an
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

37

skaffa i det avyttrade eller eljest avgångna lagrets ställe, gjort avsättning

för vilken avdrag ej skett vid beräkning av nettointäkten, skall efter därom

framställt yrkande prövningsnämnd jämlikt 14 § besluta provisorisk påföring

av krigskonjunkturskatt under förutsättningar, som framgå av det följande.

Har fonden av den skattskyldige betecknats såsom avsedd för användning ej

allenast till nedskrivning av lagertillgångar utan till inköp av sådana för

lagrets ersättande, skall fonden likväl anses uppfylla de i 14 § angivna villkoren.

Har den skattskyldige redan för föregående beskattningsår fått provisorisk

skattepåföring för dylik fondavsättning, kan ny avsättning givetvis

avse endast den nedskrivning, som ej täckes av den mot den tidigare medgivna

provisoriska skattepåföringen svarande fondavsättningen. Var lagret

vid krigsutbrottet större än vid sista förkrigsinkomstårets utgång, må fondavsättningen

avse lagerminskningen sedan krigsutbrottet, såsom örn lagret

vid denna tidpunkt varit lager vid sista förkrigsinkomstårets utgång.

Det antages i det följande, att lagret vid utgången av augusti 1939 ej visats

hava varit större än vid sista förkrigsinkomstårets utgång, samt att avsättning

till varuförnyelsefond ej skett för föregående beskattningsår.

Vid bestämmande av den provisoriska skattepåföringen verkställes en

summarisk uppskattning av vad det skulle hava kostat att vid beskattningsårets

utgång anskaffa mot lagerminskningen svarande tillgång, s. k. ersältningslager.

Skillnaden mellan denna kostnad och värdet av ersättningslagret,

beräknat enligt de principer och den prisnivå, som tillämpats vid uppskattningen

enligt räkenskaperna av värdet å lagertillgångar vid sista förkrigsinkomstårets

utgång, utgör det belopp varå den provisoriska skattepåföringen

enligt 14 § beräknas. Denna skattepåföring kommer alltså att avse

det belopp, varmed ersättningslagret, om det anskaffats vid beskattningsårets

utgång, skulle fått nedskrivas enligt denna förordning.

Har vid fastställande av beskattningsbar merinkomst för beskattningsåret

eller det föregående beskattningsåret avdrag åtnjutits för minskning av dold

förkrigsreserv i de avyttrade eller eljest avgångna lagertillgångarna, skall

dock detta belopp avdragas från ovannämnda skillnadsbelopp. Det belopp,

å vilket sålunda provisorisk skattepåföring må ske, begränsas givetvis även

av fondavsättningens storlek. Att ytterligare begränsning kan ifrågakomma,

då fondavsättning tillika skett enligt 15 §, framgår av punkt 2 bär nedan.

Den provisoriskt påförda skatten skall utgöra det belopp, varmed krigskonjunkturskatten

skulle hava minskats, örn det belopp, varå den provisoriska

skattepåföringen sålunda beräknas, avdragits från den beskattningsbara merinkomsten.

Örn ett senare år ersättningslager anskaffas och med anlitande av varuförnyelsefonden

i bokslutet för året nedskrives enligt grunder, som jämlikt

punkt 4 b) av anvisningarna till 4 § skulle kunnat godkännas vid inkomstuppskattning

för det året, skall enligt 21 § den på nedskrivningen belöpande

skatten på framställning av den skattskyldige efter beslut av prövningsnämnd

restitueras. Disponeras fonden för annat ändamål än anskaffning

eller nedskrivning av ersättningslager, upphör i motsvarande mån rätten till

restitution. Befinnes det att vid tidpunkt, som sedermera fastställes, förut
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 173.

sättningar för restitution av det provisoriskt påförda skattebeloppet eller del

därav ännu ej föreligga, skall rätten till sådan restitution hava förfallit.

2. Rätten att enligt 15 § erhålla provisorisk skattepåföring genom avsättning

av redovisad årsvinst eller besparade vinstmedel till prisfluktuationsfond

för att trygga sig mot förlust genom prisfall å inköpta men ej levererade

varor avser endast det fall att varorna definitivt inköpts att senare levereras

för visst till beloppet bestämt pris. Skulle, därest de varor avtalet

avser hade levererats vid beskattningsårets utgång, varulagret hava bragts

upp till större storlek än vid beskattningsårets ingång, bör iakttagas, att jämlikt

punkt 4 b) av anvisningarna till 4 § rätten till nedskrivning är mera begränsad

beträffande det överskjutande lagret än beträffande ersätlningslagret.

Sker provisorisk skattepåföring för avsättning till prisfluktuationsfond,

medgives provisorisk skattepåföring för avsättning till varuförnyelsefond enligt

14 § ej i större utsträckning än sådan skattepåföring skulle hava medgivits,

därest de under beskattningsåret inköpta varor, som avsättningen till

prisfluktuationsfond avser, varit levererade vid beskattningsårets utgång.

3. Avsättning av kostnadsutjämningsfond som avses i 16 § kan ske av

redovisad årsvinst eller besparade vinstmedel. Därest sådan fond ett följande

år tages i anspråk för omkostnader, kommer för det året avdrag vid taxering

till krigskonjunkturskatt för de ur fonden disponerade medlen ej att

medgivas. Restitution av provisoriskt påförd skatt medgives dock endast

därest fondmedlen disponerats för sådana omkostnader som skulle hava

varit avdragsgilla, om i stället andra medel använts för omkostnaderna. I

förekommande fall skall likväl så anses, som om avdrag skett vid taxering

enligt denna förordning för det år då omkostnaderna ägt rum.

4. Enligt vad som framgår av punkt 4 d) av anvisningarna till 4 § kan

skattskyldig vid uppskattning av inkomst av rörelse jämlikt denna förordning

enligt vissa grunder erhålla avdrag för s. k. överpris eller merkostnad

å tillgång för stadigvarande bruk. Har ej hela det i räkenskaperna gjorda avdraget

kunnat sålunda godkännas vid inkomstuppskattningen, kan den återstående

delen av avdraget likväl tillgodoräknas den skattskyldige för ifrågavarande

år genom provisorisk skattepåföring enligt 17 § efter yrkande av den

skattskyldige. Den provisoriska skattepåföringen skall i dylikt fall avse det

belopp, varmed krigskonjunkturskatten skulle hava minskats, om det i räkenskaperna

gjorda avdraget i sin helhet medgivits vid inkomstens uppskattning.

När tillgången visas hava nedgått i värde under det, till vilket det i beskattningsavseende

enligt denna förordning nedskrivits, må enligt 21 § restitution

ske av så stor del av den provisoriskt påförda skatten som svarar mot

den påvisade ytterligare värdeminskningen. Befinnes det att vid tidpunkt,

som sedermera fastställes, tillgången alltjämt har ett högre värde än det, till

vilket den i räkenskaperna för beskattningsåret nedskrivits, skall rätten till

ytterligare restitution hava förfallit.

5. Har fartyg sålts för högre pris än det i beskattningsavseende gällande

värdet utan att under beskattningsåret ersättas med annat fartyg, kommer

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 173.

39

vinsten att vid taxeringen inräknas i inkomsten av rörelse, medan, örn annat

fartyg under samma år anskaffats, vinsten oftast kunnat till stor del uppvägas

av avdrag för värdeminskning. Avser säljaren att för köpeskillingen

eller del av denna anskaffa nytt eller nya fartyg, kan han emellertid genom

att på särskilt konto hos riksbanken insätta det belopp, han sålunda ämnar

disponera, enligt 18 § erhålla rätt till provisorisk påföring av så stor krigskonjunkturskatt

som belöper på den i den beskattningsbara merinkomsten

ingående del av det insatta beloppet, som överstiger fartygets i beskattningsavseende

enligt denna förordning gällande värde vid avyttringen, d. v. s. med

det belopp, varmed skatten skulle hava minskats, om det överstigande beloppet

avdragits vid uppskattning av inkomst enligt denna förordning.

Rätt till skatterestitution erhålles sedermera enligt 21 § i den mån det insatta

beloppet användes för anskaffning av annat fartyg och i räkenskaperna

avskrivning å detta sker av beskaffenhet att kunna föranleda avdrag

vid ifrågavarande beskattning. Om sålunda för ett senare beskattningsår, då

annat fartyg anskaffats för de insatta medlen, avdrag för överpris sker i räkenskaperna

och det befinnes att förutsättningarna för motsvarande avdrag

vid taxering till krigskonjunkturskatt då föreligga, skall prövningsnämnden,

i stället för att medgiva avdrag för detta beskattningsår, efter framställning

från den skattskyldige besluta att restitution skall ske av den provisoriskt

påförda krigskonjunkturskatt, som belöper på avdragets belopp. Därest fartyget

sedermera nedgått till lägre värde än det, som återstår oavskrivet i beskattningsavseende

enligt denna förordning, kan, i den mån motsvarande avskrivning

skett i räkenskaperna, ytterligare restitution ifrågakomma, därvid

reglerna i punkt 4 ovan erhålla motsvarande tillämpning.

Var fartyget vid avyttringen belastat med intecknad gäld och har i följd

härav köpeskillingen ej i sin helhet insatts i riksbanken, må provisorisk påföring

medgivas av så stor krigskonjunkturskatt som belöper på den i den

beskattningsbara merinkomsten ingående del av det insatta beloppet, som

överstiger fartygets i beskattningsavseende enligt denna förordning gällande

värde minskat med ett mot gälden svarande belopp. Den provisoriska påföringen

kommer följaktligen att beräknas på samma sätt som om fartyget

icke varit intecknat och således hela köpeskillingen kunnat insättas i riksbanken.

Vid restitution i dylikt fall skall iakttagas, att, om jämväl andra medel

än i riksbanken insatta använts för inköp av nytt fartyg, dessa visserligen

må inom ramen för nämnda gäldbelopp medräknas som köpeskilling för

detta fartyg, som om medlen uttagits från riksbanken, men att restitution

dock ej må beräknas för skatt å högre belopp än det i riksbanken insatta.

Har vid beräkning av beskattningsbar merinkomst enligt denna förordning

avräknats belopp, som anses hava innefattat framtagande av dold förkrigsreserv

i fartyg, får givetvis sådant belopp ej ingå i det å vilket provisorisk

skattepåföring beräknas och bör följaktligen så anses, som örn fartygets i

beskattningsavseende gällande värde varit i motsvarande mån högre.

Vad nu sagts om belopp, som influtit vid avyttring av fartyg, skall också

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 173.

tillämpas å ersättning på grund av försäkring för förlust av fartyg eller annan

tillgång för stadigvarande bruk i rörelsen.

Att i fall som avses i denna punkt särskilt förfarande kan ifrågakomma

beträffande erläggande av provisoriskt påförd skatt framgår av 22 §.

6. Beträffande det i 19 § avsedda fallet kommer vad i punkt 5 här ovan

anförts att i tillämpliga delar äga motsvarande tillämpning.

7. Exempel på tillämpning av 18, 19 och 21 §§.

a) Ett rederi har den 1 november 1940 för 900,000 kronor sålt ett ointecknat

fartyg, då bokfört till 500,000 kronor men i beskattningsavseende

nedskrivet till 400,000 kronor (som tillika var fartygets saluvärde vid utgången

av augusti 1939). Köpeskillingen, 900,000 kronor, insättes i sin helhet

å vederbörligt konto i riksbanken.

I inkomsten för beskattningsåret ingår vinsten 900,000 — 400,000 =

500,000 kronor. Förhållandena i övrigt antagas vara sådana, att rederiets

beskattningsbara merinkomst överstiger 500,000 kronor. Rederiet kan då

efter yrkande erhålla provisorisk påföring av så stor skatt, som belöper å

skillnaden mellan 900,000 och 400,000 kronor, d. v. s. å 500,000 kronor.

Ett senare beskattningsår inköper rederiet ett nytt fartyg för 900,000 kronor

och uttager då mot ställande av säkerhet för skatten hela det i riksbanken

insatta beloppet. Det antages, att å detta fartyg avskrivning sker med

500,000 kronor samt att överprisavdrag skulle kunnat medgivas med 200,000

kronor. Det belopp, varmed den provisoriskt påförda skatten skulle hava

minskats, örn den beskattningsbara merinkomsten för år 1940 varit 200,000

kronor mindre, restitueras.

Det antages vidare, att vid tidpunkt, som sedermera fastställes, fartygets

värde nedgått med ytterligare 150,000 kronor, för vilka värdeminskningsavdrag

vid taxering till krigskonjunkturskatt ännu ej medgivits. Restitution

medgives då med det belopp, varmed den provisoriskt påförda skatten skulle

hava minskats, om den beskattningsbara merinkomsten för beskattningsåret

1940 varit ytterligare 150,000 kronor mindre.

Sammanlagt har alltså skatterestitution i två repriser beviljats för skatt

belöpande på 350,000 kronor. Återstående skatt blir definitiv.

b) Förhållandena äro desamma som i exempel a) med den skillnad att

rederiets beskattningsbara merinkomst antages uppgå till allenast 300,000

kronor. Rederiet insätter dock i riksbanken hela köpeskillingen 900,000

kronor.

Provisorisk skattepåföring kan då ske allenast å ett belopp av 300,000

kronor.

Restitution kan emellertid vid första restitutionstillfället ske på samma sätt

som i exempel a), d. v. s. med skatt å ett belopp av 200,000 kronor.

Vid andra restitutionstillfället får däremot restitution ske allenast å ett belopp

av 100,000 kronor, enär provisorisk skatt påförts allenast för 300,000

kronor. I detta fall blir emellertid sålunda hela skatten för beskattningsåret

1940 restituerad.

c) Förhållandena äro desamma som i exempel a) men med den olikhet att

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

41

rederiet antages av köpeskillingen i riksbanken insätta endast 600,000 kronor

och att för inköp av det nya fartyget disponeras, jämte det i riksbanken

insatta beloppet, 300,000 kronor andra medel.

Provisorisk skatt påföres då endast för ett belopp av 600,000 — 400,000 =

200.000 kronor.

Restitution sker vid första restitutionstillfället som i exempel a), d. v. s.

beräknad å ett belopp av 200,000 kronor, men ytterligare restitution kan ej

ifrågakomma.

d) Förhållandena äro desamma som i exempel a) men med den olikhet att

fartyget vid avyttringen var belastat med intecknad gäld å 300,000 kronor.

Rederiet insätter därför i riksbanken endast 900,000 — 300,000 = 600,000

kronor.

Provisorisk skatt påföres emellertid som i exempel a) för ett belopp av

500.000 kronor.

När det nya fartyget inköpes, disponeras för ändamålet de 600,000 kronor,

som innestå i riksbanken, samt 300,000 kronor andra medel.

Restitution medgives som i exempel a).

e) Förhållandena äro desamma som i exempel a) men med den olikhet att

fartygets värde vid utgången av augusti 1939 visas hava utgjort 550,000 kronor.

Eftersom beloppet 150,000 kronor innefattar framtagande av en dold

förkrigsreserv, skall det ej ingå i den beskattningsbara merinkomsten

(se 4 § 4 mom. första stycket). Det antages dock, att hela det vid försäljningen

erhållna beloppet 900,000 kronor insättes i riksbanken.

I den beskattningsbara merinkomsten ingår vinsten i detta fall med endast

350.000 kronor.

Provisorisk skatt påföres för ett belopp av 350,000 kronor.

Restitution sker emellertid såsom i exempel a). Olikheten med nämnda

exempel beträffande restitutionen inträder först örn fartyget nedgår i värde

under 550,000 kronor. Enligt exempel a) skulle nämligen, örn fartyget i motsvarande

mån nedgått i värde, restitution kunnat ske å ett sammanlagt belopp

av 500,000 kronor, medan i nu föreliggande exempel restitution kan ske

endast å ett belopp av 350,000 kronor.

f) Förhållandena äro desamma som i exempel a) i avseende å försäljning

av fartyg och provisorisk skattepåföring.

Emellertid antages, att rederiet av det i riksbanken insatta beloppet,

900.000 kronor, ett senare beskattningsår disponerar endast 400,000 kronor

till inköp av nytt fartyg, å vilket överprisavdrag skulle kunnat medgivas med

100.000 kronor. Det belopp, varmed den provisoriskt påförda skatten skulle

hava minskats, örn den beskattningsbara merinkomsten varit 100,000 kronor

mindre, restitueras.

Det antages vidare, att vid tidpunkt, som sedermera fastställes, fartygets

värde nedgått med ytterligare 150,000 kronor. Restitution medgives då med

det belopp, varmed den provisoriskt påförda skatten skulle hava minskats,

om den beskattningsbara merinkomsten för år 1940 varit ytterligare 150,000

kronor mindre.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj-.ts proposition nr 173.

Återstående skatt blir definitiv.

g) Förhållandena äro desamma som i exempel a) i avseende å försäljning

av fartyg och provisorisk skattepåföring.

Det antages emellertid att det nyförvärvade fartyget betingar ett pris av

1.800.000 kronor, varav 900,000 kronor uttagas från riksbanken och lika

stort belopp disponeras av andra medel. Det antages vidare, att överprisavdrag

för beskattningsåret 1942 kunnat medgivas med 400,000 kronor, och att

vid tidpunkt, som sedermera fastställes, fartygets värde nedgått med 300,000

kronor under det belopp, som återstod efter överprisavdraget. Eftersom i

detta fall köpeskillingen är dubbelt så stor som försäljningssumman för det

gamla fartyget och blott hälften av köpeskillingen uttagits från riksbanken,

medan hälften av fartyget förvärvats för andra medel, beräknas restitution

som i exempel a), d. v. s. vid vartdera tillfället med hälften av det belopp,

som belöper å fartyget i dess helhet.

För den hälft av värdeminskningsbeloppen, för vilken restitution ej på nu

angiven grund medgivits, kan, när det nya fartyget inköpts, om inkomsten

för det då ifrågavarande beskattningsåret därtill förslår, erhållas omedelbart

överprisavdrag med 200,000 kronor och provisorisk skattepåföring intill

150.000 kronor, varå restitution vid den senare tidpunkten kan beviljas.

h) Rederiet insätter av andra medel än sådana, som erhållas vid avyttring

eller förlust av fartyg, i riksbanken 900,000 kronor, vilket belopp förutsättes

ej överstiga den vid inkomstuppskattningen enligt denna förordning beräknade

inkomsten för beskattningsåret. Provisorisk skattepåföring kan jämlikt

19 § ske för hälften av detta belopp eller 450,000 kronor.

Nytt fartyg anskaffas enligt samma antagande som i exempel a) och värdeminskningen

försiggår även såsom där antagits. Restitution medgives då

såsom i exempel a).

8. Beträffande de fall, som avses i punkterna 2 samt 4—7 här ovan, märkes,

att förmån som där sagts ej må medgivas, där tillgång överförts mellan

fysiska eller juridiska personer, mellan vilka intressegemenskap råder, under

sådana förhållanden att det kan antagas, att transaktionen skett för att

komma i åtnjutande av särskild förmån i beskattningshänseende.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 173.

43

Förslag

till

förordning om rätt att på grund av påförd krigskonjunkturskatt

för år 1941 erhålla nedsättning i den statliga inkomst- och

förmögenhetsskatten m. m. för samma år.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Fysisk eller juridisk person, som fått sig påförd krigskonjunkturskatt för

år 1941, skall i den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten för samma år

erhålla nedsättning med det belopp, varmed sistnämnda skatt skulle hava

minskats, om avdrag från det till sådan skatt taxerade beloppet skett med

den påförda krigskonjunkturskatten. Beslut om sådan nedsättning skall utan

särskild ansökan meddelas av prövningsnämnden i anslutning till taxeringen

till krigskonjunkturskatt.

Vid den omräkning av det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbara

beloppet, som prövningsnämnden för bestämmande av nedsättningen

har att verkställa, skall i förekommande fall vid beräkning av

ortsavdrag samt vid tillämpning i övrigt av bestämmelserna i förordningen

om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt så anses, som örn det efter avdrag

för krigskonjunkturskatt återstående beloppet vore taxerat belopp. Det återstående

beloppet utföres i tiotal kronor, därvid överskjutande belopp, som ej

uppgår till fullt tiotal kronor, bortfaller.

Vad nu stadgats skall äga motsvarande tillämpning beträffande värnskatt

och särskild skatt å förmögenhet.

Vid tillämpning i fall varom nu är fråga av föreskrifterna i 19 § 1 mom.

förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skall nedsättning som

ovan sägs, i den mån den ej kunnat utnyttjas av den därtill närmast berättigade

maken, tillgodokomma den andre maken.

Det åligger vederbörande protokollförare hos prövningsnämnd att senast

den 23 december 1941 i rekommenderat brev tillsända den skattskyldige underrättelse

örn prövningsnämndens beslut.

2 §.

Därest genom beslut av särskild prövningsnämnd eller av kammarrätten

eller Kungl. Majit taxering till krigskonjunkturskatt för år 1941 påföres

skattskyldig eller påförd sådan taxering ändras, skall samtidigt vidtagas den

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

ändring beträffande statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, värnskatt och

särskild skatt å förmögenhet, vartill bestämmelserna i 1 § föranleda.

3 §■

1 morn. Har prövningsnämnd beträffande viss skattskyldig underlåtit att

meddela beslut som i 1 § första stycket sägs, må sådant beslut av den skattskyldige

påkallas genom särskild till prövningsnämnden ställd, till vederbörande

länsstyrelse före utgången av år 1942 ingiven ansökan.

2 mom. Beträffande besvär över åtgärd enligt denna förordning skola

taxeringsförordningens föreskrifter örn taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

äga motsvarande tillämpning med iakttagande

dels att besvärsrätt tillkommer den skattskyldige och vederbörande landskamrerare,

dels att besvär över beslut av 1941 års ordinarie prövningsnämnd skola

ingivas till vederbörande länsstyrelse eller kammarrätten före klockan tolv

den 31 januari 1942.

Vid motsvarande tillämpning av taxeringsförordningens bestämmelser om

besvär skall vad angår åtgärd enligt denna förordning underrättelse som avses

i 1 § sista stycket likställas med underrättelse örn avvikelse från självdeklaration.

Vid motsvarande tillämpning av 123 § 2 mom. taxeringsförordningen

skall besvärsrätt, som tillkommer skattskyldig vilken icke erhållit

föreskriven underrättelse före viss tid, avse det fall att den skattskyldige ej

erhållit underrättelsen före den 15 januari 1942 och skola besvären ingivas

till vederbörande länsstyrelse före utgången av år 1942.

4 §■

Vid tillämpning av 2 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

skall iakttagas, att såsom intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet upptages

vad som tillflutit den skattskyldige på grund av restitution enligt 21 §

förordningen om krigskonjunkturskatt för år 1941 av provisoriskt påförd sådan

skatt, i den mån avdrag för detta belopp av den skattskyldige åtnjutits

vid tillämpning av 1 § här ovan, men ej belopp som på grund av restitution

av krigskonjunkturskatt i andra fall tillflutit den skattskyldige.

5 §■

Kungl. Majit äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga

föreskrifter.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 173.

45

Förslag

till

förordning med särskilda bestämmelser beträffande taxering för

inkomst åren 1941 och 1942 av ersättning på grund av försäkring

för förlust av fartyg eller köpeskilling vid avyttring av fartyg.

Härigenom förordnas,

dels att den i 28 § 2 mom. kommunalskattelagen stadgade rätten att på flera

beskattningsår fördela ersättning på grund av försäkring för förlust av fartyg

må, såvitt angår fartyg som förlorats under beskattningsår, för vilket

taxering skall äga rum något av åren 1941 eller 1942, avse en fördelning på

fem år i stället för i nämnda mom. angivna tre år,

dels att vad sålunda stadgats beträffande ersättning på grund av försäkring

skall vid taxering enligt såväl kommunalskattelagen som förordningen

om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt äga motsvarande tillämpning å

köpeskilling för fartyg, som avyttrats under något av ovannämnda beskattningsår,

dock ej där avyttringen skett till någon med vilken säljaren varit i

intressegemenskap och det kan antagas, att avyttringen ägt rum i syfte

att ernå särskild förmån i beskattningsavseende antingen för säljaren eller

för köparen

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7 mars

1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Andersson, Domö, Rosander.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför:

Genom proposition den 1 augusti 1940, nr 2, föreläde Kungl. Majit riksdagen

förslag till förordning om krigskonjunkturskatt för år 1940, m. m.

Förslaget blev i huvudsak bifallet av riksdagen, och den 19 augusti 1940 utfärdades

dels, i överensstämmelse med riksdagens beslut, förordning örn

krigskonjunkturskatt för år 1940 och förordning örn rätt att på grund av påförd

krigskonjunkturskatt för år 1940 erhålla nedsättning i den statliga inkomst-

och förmögenhetsskatten m. m. för samma år, dels ock kungörelse angående

fastställelse av vissa formulär till blanketter för deklaration till ledning

för taxering till krigskonjunkturskatt år 1940 m. m. (SFS 1940 nr 764—

766). Den 31 augusti 1940 utfärdades vidare dels kungörelse med vissa tilllämpningsföreskrifter

till förordningen den 19 augusti 1940 om krigskonjunkturskatt

för år 1940, m. m., dels ock kungörelse med föreskrifter rörande provisorisk

påföring av krigskonjunkturskatt för år 1940, m. m. (SFS nr 807

och 808). Jag torde här jämväl böra erinra om Kungl. Maj:ts proposition den

6 december 1940, nr 84, rörande bemyndigande för Kungl. Majit att i vissa

fall medgiva eftergift beträffande krigskonjunkturskatt m. m., som i huvudsak

bifölls av riksdagen (se riksdagens skrivelse den 18 december 1940, nr

103).

Sedan jag åt kammarrättsråden juris doktorn Carl W. U. Kuylenstierna och

Eric Rosenqvist uppdragit att inom finansdepartementets skatteberedning utarbeta

förslag till krigskonjunkturskatt för år 1941, ha dessa till mig överlämnat

en den 6 februari 1941 dagtecknad promemoria i ämnet jämte författningsförslag.

Promemorian torde få såsom bilaga fogas vid statsrådsprotokollet.

Efter remiss hava yttranden över skatteberedningens förslag avgivits av kammarrätten,

statskontoret, riksräkenskapsverket, kommerskollegium (med överlämnande

av yttranden från jernkontoret, samtliga handelskammare, Sveriges

industriförbund, Sveriges allmänna exportförening, Sveriges redareförening,

Sveriges fastighetsägareförbund, kooperativa förbundet, Sveriges köp
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

47

mannaförbund samt Sveriges grossistförbund), bank- och fondinspektionen

(med överlämnande av yttrande från svenska bankföreningen), försäkringsinspektionen

(med överlämnande av yttrande från svenska försäkringsbolags

riksförbund), statistiska centralbyrån, domänstyrelsen (med överlämnande

av yttranden från Sveriges skogsägareförbund samt Sveriges skogsägareföreningars

riksförbund), lantbruksstyrelsen (med överlämnande av yttrande

från Sveriges lantbruksförbund), den centrala krigskonjunkturskattenåmnden,

Överståthållarämbetet, länsstyrelserna i samtliga län samt taxeringsnämndsordförandenas

riksförbund. Dessutom har från Billeruds aktiebolag ingivits

en promemoria i anledning av förslaget. Några länsstyrelser hava bifogat av

dem infordrade yttranden från länsjägmästare m. fl.

Samtidigt med promemorian remitterades till flertalet av de hörda myndigheterna

m. fl. även inom skatteberedningen utarbetade utkast till vissa

deklarationsformulär m. m.

Jag kommer i det följande att endast i korthet redogöra för innehållet i

förut omnämnda förslag och motiven för detta. I sådant avseende tillåter jag

mig i övrigt hänvisa till promemorian. Förslagen till deklarationsformulär

m. m. kommer jag icke att i detta sammanhang upptaga till behandling.

Allmän motivering.

Krigskonjunkturbeskattningen för år 1940 avsåg endast sådan inkomstökning

som hänförde sig till inkomst av rörelse, inkomst i form av tantiem,

provision, gratifikation eller likartad inkomst av tjänst, därest inkomsten

utgått från rörelse, ävensom därmed jämförlig inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet,

oavsett örn den utgått från rörelse, samt inkomst av icke yrkesmässig

avyttring av lös egendom. Nu föreslås i skatteberedningens promemoria

en utvidgning av beskattningen, så att den skall omfatta även inkomstökning

hänförlig till jordbruk, skogsbruk, annan fastighet och icke

yrkesmässig avyttring av fast egendom; tantiemgruppen föreslås komma

att omfatta även vissa tillfälliga inkomster, oavsett örn de äro jämförliga med

tantiem eller dyl. För att inkomstökningen skall beskattas förutsättes, liksom

vid föregående års beskattning, att den uppkommit efter utgången av

augusti 1939 (krigsutbrottet) och kan antagas hava berott på av pågående

krig eller dessförinnan rådande krigskonjunktur föranledda förhållanden.

Beträffande rörelse innehåller förslaget bestämmelser av i stort sett samma

innehåll som 1940 års lagstiftning. Vissa kompletterande föreskrifter hava

dock upptagits, bland annat angående återvinning av dold förkrigsreserv och

värdesättning å lagerökning som inträtt efter sista förkrigsinkomstårets utgång,

varjämte en del ändringar av tidigare stadganden föreslagits i förtydligande

syfte.

För jordbruk avses beräkningen av merinkomsten i allmänhet skola ske

enligt en summarisk uppskattningsgrund, den s. k. bruttometoden, vid

vilken hänsyn skall tagas lill ökningen av bruttointäkterna och den upp
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

skattade ökningen av omkostnaderna sedan förkrigsinkomståren. Efter särskild

utredning kan emellertid en mera specificerad beräkning enligt den s. k.

nettometoden komma att företagas. Det förutsättes också principiellt att till

beskattning i stort sett ej bör upptagas högre belopp än som motsvarar

prisstegring vid avyttring av jordbruksprodukter utöver vad som erfordrats

för att täcka omkostnadernas ökning i förhållande till prisläget före krigsutbrottet.

Den sistnämnda principen gäller även beträffande skogsbruk, såvitt angår

avyttrade eller för förbrukning i egen rörelse uttagna skogsprodukter.

Beträffande inkomst av annan fastighet förutsättes att beskattning skall ske

endast där inkomstökning uppkommit på grund av uthyrningsmöjligheter,

som under normala förhållanden ej plägat vara för handen men under år

1940 kunnat utnyttjas och som med sannolikhet kunna antagas hava haft sitt

upphov i det av krigstillståndet framkallade läget.

Vad angår inkomst av tantiem m. m. föreslås skatteplikt även för tantiem

och liknande inkomster som utgått från jordbruk och skogsbruk samt inkomst

av tillfällig förvärvsverksamhet såsom uppfinnare eller av tillfälligt

uppdrag ävensom annan jämförlig inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet.

Tjänsteinkomster i allmänhet inbegripas ej under beskattningen. Beträffande

inkomst av tillfälliga uppdrag eller annan jämförlig tillfällig förvärvsverksamhet

förutsättes beskattning skola äga rum, i den mån inkomsten uppenbarligen

utgjort ett högre vederlag för uppdraget eller det eljest utförda arbetet

än den skattskyldige skäligen kunnat betinga sig, om krigsförhållandena ej

inträtt.

Beträffande realisationsvinst föreslås beskattningen skola avse den värdeökning,

som inträtt å den avyttrade egendomen sedan krigsutbrottet. Vad särskilt

angår realisationsvinst å fast egendom föreslås, att värdeökningen ej bör

beräknas till högre belopp än som finnes med sannolikhet svara mot utvecklingen

av den allmänna fastighetsmarknaden å orten. Hänsyn skall

under vissa förhållanden tagas till örn den skattskyldige under tidigare år

normalt plägat beskattas för realisationsvinst, exempelvis genom försäljning

av aktier.

Särskilda bestämmelser föreslås angående rätt till kvittning mellan inkomstökning

å en förvärvskälla och inkomstminskning å en annan. Rätten

till kvittning blir dock i viss mån beroende av bedömande efter skälighetsgrunder

av beskattningsmyndigheterna.

Däremot föreslås icke någon direkt kvittningsrätt mellan inkomstökning

under ett år och inkomstminskning under ett annat. I syfte att åstadkomma

viss utjämning mellan olika beskattningsår har emellertid den provisoriska

beskattningen föreslagits utvidgad i viss mån.

För skattens beräkning hava samma regler som i fjol överförts till det

nya förslaget utan att dock utredningsmännen tagit ställning till desamma.

Alltså antages beträffande rörelse skatten skola utgå efter en stigande skala,

med skattesatser från 50 till 70 procent, beroende på storleken av den beskattningsbara

merinkomsten i förhållande till jämförelseinkomsten. Be
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 173.

49

träffande övriga förvärvskällor antages skatten skola utgöra 50 procent av

den beskattningsbara merinkomsten. Några stadganden som beröra frågan

om hänsyntagande till det allmänna penningvärdet hava ej föreslagits.

Det skattefria merinkomstbeloppet föreslås sänkt från förutvarande 4,000

till 2,000 kronor.

Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt beträffande rörelse skall

kunna äga rum i första hand under samma förutsättningar som vid föregående

års taxering. Men därjämte föreslås, att provisorisk skattepåföring

skall kunna ske i det fall, att en särskild kostnadsutjämningsfond avsatts för

att användas till omkostnader i rörelsen under ett följande år. Det antages

att denna anordning skall kunna bliva av betydande värde för dem som ha

att motse försämrade konjunkturer.

Liksom föregående år förutsättes taxeringen skola verkställas av prövningsnämnderna.

Vissa skyldigheter böra dock åligga taxeringsnämndernas ordförande

beträffande det förberedande arbetet.

Beträffande de avgivna yttrandena i vad de beröra den föreslagna utvidgningen

av beskattningen till att omfatta även jordbruk och skogsbruk må i

detta sammanhang lämnas följande redogörelse.

I flertalet yttranden har icke framställts någon erinran mot förslagets

allmänna ståndpunkt i denna del. I vissa yttranden uttalas dock en annan

mening.

Länsstyrelsen i Uppsala län yttrar bland annat:

Beträffande inkomst av jordbruk hyser länsstyrelsen vissa betänkligheter

mot att denna inkomst drabbas av krigskonjunkturskatt. I de flesta fall har

året 1940 för jordbrukarna varit ett mycket svagare produktionsår än de

båda jämförelseåren. Om den i penningar uttryckta inkomsten det oaktat

för enstaka jordbrukare överstigit jämförelseårens, lär detta bero på de av

statsmakterna vidtagna prisregleringsåtgärderna, vilka avsett att hålla produktionen

vid makt. Det synes då principiellt mindre riktigt, örn en på sådan

grund uppkommen merinkomst skulle göras till föremål för en särskild

och mycket betungande beskattning. — — -— Något annorlunda ställer sig

saken beträffande inkomsten av skogsbruk. En kraftig prisstegring å skogsprodukter

inträdde särskilt under 1940 års senare del. Denna prisstegring

motiverades ej enbart av penningvärdets försämring och ökade omkostnader

utan här förelåg säkerligen till en viss del även konjunkturvinst. Beträffande

skogsbruk kunna omkostnaderna lättare särskiljas, varför nettointäkten kan

fastställas med större noggrannhet än i fråga om jordbruk.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anser att man kan tveka, om det är tillrådligt

att för beskattning av konjunkturvinster å jordbruk redan nu sätta

i gång en vidlyftig apparat, som detta år antagligen i stor utsträckning

kommer alt »mala tomt». Länsstyrelsen hänvisar till 1940 års klena skörderesultat

samt de ovisshetsmoment, som komma alt vidlåda taxeringarna

genom det stora antal tvister, som är att förutse i fråga örn inkomst på

grund av de samma år företagna nedslaktningarna till följd av foderbrist.

Länsstyrelsen i Jönköpings län ifrågasätter huruvida icke inkomst av jordbruk

tillsvidare kunde uteslutas från sådan beskattning, samt yttrar:

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sand. Nr 173.

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

I anledning av den föreslagna beskattningen av inkomstökning å jordbruk

och skogsbruk hava med ledning av innevarande år avgivna självdeklarationer

några medelstora jordbruk inom länet gjorts till föremål för undersökning,

och har därvid någon beskattningsbar merinkomst å jordbruk enligt

förslaget icke uppkommit. Med hänsyn till det föreslagna procentavdraget

för beräknad omkostnadsökning torde också få antagas, att krigskonjunkturskatt

endast kan komma ifråga beträffande större jordbruk. Vad

åter beträffar skogsbruk torde man på grund av höjda ved- och övriga virkespriser

få räkna med att inkomstökning kommer att föreligga i stor utsträckning.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har icke någon principiell erinran

mot ifrågavarande utvidgning under förutsättning att beskattningen begränsas

till skattskyldiga, vilkas taxeringar till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

i år bestämmas till lägst 10,000 kronor. Angående länsstyrelsens

uttalande i denna fråga hänvisas till den följande redogörelsen.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser hänsyn till både billighet och klokhet

leda till att beskattningen icke bör utsträckas till att omfatta jordbruk och

skogsbruk samt anför till stöd därför bland annat:

Vid en jämförelse mellan utredningsmännens motivering för att ställa inkomst

av tjänst utom och inkomst av jordbruk och skogsbruk inom krigskonjunkturlagstiftningen

kan man ej underlåta att göra sig vissa frågor. Är ej

jordbrukarens och skogsbrukarens eventuella merinkomst under nuvarande

kris i lika hög grad som tjänstemannens ett resultat av ett intensifierat och

ansvarsfullare »kvalitativt bättre eller kvantitativt större» arbete? Är icke

denna merinkomst, om den uppkommer, ett resultat av statens prissättning,

varför en krigskonjunkturbeskattning skulle »helt säkert allmänt av vederbörande

betraktas som ett återtagande av vad staten utfäst sig» att godkänna,

och träffas ej också denna beskattning av samma anmärkning, som

frikänner beskattningen av tjänst eller att den »vore väl ej heller lämplig

att införa sedan inkomståret gått till ända och inkomsterna disponerats»?

Utredningsmännen förbise, att jord- och skogsbruk för närvarande ej äro

fria näringar. De inhösta ej stora vinster genom utnyttjande av en genom

avspärrningen och konkurrensens avkoppling uppkommen gynnsam situation.

Staten uppehåller på goda skäl en starkt prisreglerande verksamhet.

Denna syftar främst till att åstadkomma prislägen, vilka täcka näringarnas

ökade omkostnader. Men den syftar därjämte att stimulera dessa yrkesmän

till ökad produktion för att möta vårt folks ökade behov av den egna jordens

och den egna skogens produkter. Det är detta syfte, som skulle helt

tappas bort genom den föreslagna beskattningen. En smygande och växande

olust skulle i stället vara att befara.

En annan synpunkt bör även beaktas. Att inkomsten av rörelse är mycket

växlande är påtagligt. Men i genomsnitt förräntas kapitalet långt bättre

i rörelse än i jordbruk. Då det är merinkomsten, som träffas av krigskonjunkturskatten,

blir därför denna beskattning hårdare av jordbruk än av

rörelse.

Länsstyrelsen i Värmlands län avstyrker förslaget i vad det avser jordbruk,

samt yttrar:

Beträffande den föreslagna beskattningen för inkomst av jordbruk, så

torde, ej minst med hänsyn till fjolårets missväxt landet runt, någon sådan

inkomst av beskaffenhet att böra taxeras, knappast kunna hava uppkommit.

Visserligen har en prisstegring av jordbrukets produkter otvivelaktigt

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

51

ägt rum, men betydande utgiftsökningar och statliga ingripanden genom

fastställande av maximipriser m. fl. omständigheter hava förvisso bidragit

lill att inkomsten ej nämnvärt kunnat ökas. Enligt länsstyrelsens uppfattning

skulle icke heller resultatet av den föreslagna jordbrukstaxeringen

komma att stå i rimlig proportion till kostnaderna för och arbetet med

granskningen av hithörande deklarationer.

Länsstyrelsen i örebro län anför:

Vad först beträffar jordbruket torde böra framhållas, att merinkomst

därå i förhållande till de goda åren 1937 och 1938 kan förväntas hava uppstått

i ett mycket ringa antal fall, då 1940 års skörd i praktiskt taget hela

landet slog fel. I de få fall, då någon merinkomst uppstått, torde med sannolikhet

icke utan fog komma att göras gällande, att denna merinkomst

varit i det väsentliga oberoende av kriget, då de högre priser, som erhållits

exempelvis å sädes- och fodervaror förorsakats av den inom landet på grund

av missväxten rådande knappheten på dylika varor. Samma betraktelsesätt

kan tillämpas på den ökade inkomsten genom nedslagning av kreatur, som

framkallats av rådande foderbrist.

Det måste förutses, att den krigskonjunklurskatt, som skulle komma att

inflyta från jordbruket, skulle bliva så ringa, att den icke skulle stå i rimlig

proportion till det arbete som måste nedläggas å taxeringen under en tid

då all tillgänglig arbetskraft vanligen måste utnyttjas för inkomsttaxeringen.

Härtill kommer att avdrag från inkomsten av andra förvärvskällor icke lärer

kunna förvägras för underskott på förvärvskällan jordbruk om inkomstminskning

å jordbruket uppstått. Ur statsfinansiell synpunkt får därför

jordbrukets krigskonjunkturbeskattning anses sakna betydelse.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser det lämpligast att icke beskatta

inkomst genom försäljning av växande skog i samband med avyttring avmarken

och anför bland annat:

Uppskattningen av inkomst genom försäljning av växande skog i samband

med avyttring av marken torde möta särskilda svårigheter. Endast i undantagsfall

äger den skattskyldige en någorlunda exakt uppfattning örn storleken

av skogens virkesmassa och dess sammansättning av olika trädslag och

storleksklasser. För uppskattning av inkomstökningen erfordras emellertid

dylik kännedom, då prisstegringen å olika virkessortiment varit högst varierande.

Vid inkomsttaxeringen hava de grunder, som tillämpats vid allmänna

fastighetstaxeringen vid åsättande av taxeringsvärde å skogen, kunnat tjäna

till viss ledning. Vid taxeringen till krigskonjunkturskatt synes emellertid

med hänsyn till den höga skattesatsen ifrågavarande grunder icke böra

användas, då dessa i regel tillkommit schablonmässigt och därför icke kunna

anses tillräckligt noggranna. Enligt länsstyrelsens uppfattning är det i regel

icke möjligt att åstadkomma för en rättvis taxering nödvändig utredning.

Övriga länsstyrelser hava i princip icke haft någon erinran mot förslaget i

vad det avser jordbruk och skogsbruk.

Ur de avgivna yttrandena i övrigt må här följande nämnas.

Handelskammaren i Gävle framför betänkligheter rörande lämpligheten

att nu genomföra en utvidgning av krigskonjunkturbeskattningen till att omfatta

även skogsbruk samt yttrar bland annat:

Den prisstegring som inträtt på delta område hänför sig framför allt till

brännveden, och det kan enligt handelskammarens mening ifrågasättas, huruvida

icke denna prisutveckling i själva verket är ett uttryck för en viss

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

försämring hos penningvärdet. Faran för en beskattning av härigenom uppkomna

fiktiva vinster synes handelskammaren nödvändiggöra en utredning

av denna fråga, innan en krigskonjunkturbeskattning för skogsbruket genomföres.

Bortser man från brännveden kan prisutvecklingen för skogsprodukter betraktas

som föga enhetlig. Handelskammaren, som förutsätter att även för

skogsbruket åren 1937 och 1938 skola utgöra underlaget för jämförelsen, vill

sålunda framhålla, att exempelvis skogsaccispriserna för 1941 års taxering

i förhållande till motsvarande priser för taxeringarna åren 1938 och 1939

utvisa såväl stegringar som sänkningar, och att särskilt för vissa sortiment

av massaved avsevärda prisreduktioner föreligga. Även med hänsyn härtill

kan värdet av en krigskonjunkturbeskattning av skogsbruket starkt ifrågasättas.

Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare avstyrker förslaget

att beskattningen skall avse jämväl skogsbruk.

Kommerskollegium tillstyrker utvidgningen till såväl jordbruk som skogsbruk.

Bank- och fondinspektionen yttrar:

Vid bedömandet av förslaget i denna del har inspektionen icke kunnat

undgå att fästa sig vid, att de merinkomster, som i dessa tider må uppstå

inom dessa båda grenar av näringsverksamhet, till väsentlig del kunna hava

framkallats å ena sidan av den statliga jordbrukspolitiken med höjda priser

å jordbruksprodukter och å andra sidan den skogsägare av staten pålagda

skyldigheten att för fyllande av landets behov av bränsle verkställa utvidgad

avverkning å sina skogar. I sistnämnda hänseende innebär ett efterkommande

av statens åläggande till och med, därest överavverkning äger runi,

ett förbrukande av realkapital, som skogsägaren måhända helst skulle hava

sparat. I fråga om sådan merinkomst av tjänst, som enligt förslaget icke

skulle krigskonjunkturbeskattas, har i promemorian framhållits, att en extra

beskärning genom krigskonjunkturskatt av inkomsthöjning vid »kristidsarbete»

helt säkert allmänt skulle av vederbörande inkomsttagare betraktas

såsom ett återtagande av vad staten åtagit sig att betala. Det synes kunna

ifrågasättas, huruvida icke vid en krigskonjunkturbeskattning av merinkomst

av jordbruk och skogsbruk ett liknande betraktelsesätt kan åtminstone

i vissa fall förväntas framkomma. Det bör vara av vikt, att en krigskonjunkturbeskattning

inom nu ifrågavarande båda grenar av näringsverksamhet

icke får karaktären av att staten med den ena handen återtager vad

den givit med den andra eller, i fråga om skogsbruket, att staten lägger ytterligare

tyngd i skogsägarens skyldigheter. Därjämte bör beaktas, att en

dylik beskattning kan vara ägnad att betaga jordbrukare och skogsägare

hågen att ytterligare öka eller ens bibehålla en för landet behövlig produktion.

Ett vidmakthållande och om möjligt en utvidgning av livsmedelsproduktionen

är för landet för närvarande av vital betydelse. Vid nuvarande

svårigheter för bränsleimporten är det likaså betydelsefullt, att största möjliga

kvantiteter ved avverkas icke blott för tillgodoseendet av bränslebehovet

för uppvärmning av bostäder utan även för att möjliggöra fortsatt obehindrad

drift vid de industrier, som arbeta för försvarsväsendet och för viktiga

exportändamål.

Dessa tungt vägande skäl böra enligt inspektionens förmenande åtminstone

föranleda, att merinkomst av jordbruk, som härletts därav att jordbrukare

tillgodogjort sig av statsmakterna medgivna prisförhöjningar eller ökat

sin produktion, och merinkomst av skogsbruk, vilken härletts därav att

skogsägare till efterkommande av från det allmännas sida framställda önske
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 173.

53

mål framskaffat bränsle för fyllande av landets behov i sådant hänseende,

icke skall vara underkastad krigskonjunkturbeskattning. Däremot bör givetvis

merinkomst, som verkligen är krigskonjunkturbetonad i detta begrepps

tekniska mening, såsom exempelvis då producenten betingat sig

högre priser än de å allmänna marknaden gängse, då vinsten å skogsbruk

uppkommit å avverkning för annat ändamål än bränsleproduktion eller då

vinsten gjorts vid försäljning av växande skog i samband med avyttring av

marken, vara föremål för krigskonjunkturbeskattning.

Vad inspektionen här anfört i fråga om undantagande från krigskonjunkturbeskattning

av merinkomst, som uppstått genom fullgörande av statligt

åläggande att bidraga till landets bränsleförsörjning, äger tillämpning även

beträffande motsvarande merinkomster inom andra näringsgrenar än skogsbruk.

Sveriges lantbruksförbund motsätter sig ej utvidgning av beskattningen

till såväl jordbruk som skogsbruk, samt anför:

Vad krigskonjunkturbeskattning å jordbruk beträffar, anförde lantbruksförbundet

i sitt den 9 februari 1940 avgivna yttrande bl. a., att de merinkomster,

som under de rådande förhållandena kunde erhållas i jordbruket

genom stegring av jordbrukets produktpriser, till väsentlig del berodde

av de statliga åtgärder, som av skilda orsaker ansågos böra vidtagas till

jordbrukets stöd. Dessa merinkomster kunde som regel icke anses ha karaktär

av »oförtjänta» eller opåräknade. Anledning ansågs därför icke förelinnas

att göra deni till föremål för en krisbeskattning annat än i undantagsfall.

Ehuru priserna på jordbrukets produkter alltjämt i huvudsak

regleras efter statsmakternas bestämmande, därvid strävan är att anpassa

priserna efter ökningen av produktionskostnaderna, kan frågan dock^ nu

sägas lia kommit i ett i viss män ändrat läge. Enär skördeutfallet föregående

år var synnerligen ojämnt samtidigt som minskningen av totalskörden

jämte stegrade kostnader föranledde väsentliga prishöjningar, torde mångenstädes,

där skörden varit god, opåräknade vinster hava uppstått. Även örn

det kan råda delade meningar, huruvida och i vad män dessa vinster äro en

följd av krigsförhållandena, anser förbundet under förevarande omständigheter

dock riktigt, att även inkomst av jordbruk göres till föremål för krigskonjunkturbeskattning.

Samma gäller i princip örn inkomst av skogsbruk.

Lantbruksstyrelsen yttrar:

Vid införande av 1940 års krisbeskattning var jordbruket som näring betraktat

ännu ställt utanför. I då föreliggande utredning nied förslag till

krisskatt förebådades emellertid en dylik beskattning framdeles av även

jordbruket. I sitt underdåniga utlåtande över samma förslag fann lantbruksstyrelsen

påkallat alt uttala sig mot ett utsträckande av krigskonjunklurbeskattningen

till jordbruket. De merinkomster, som då kunde förväntas

föreligga inom jordbruket i jämförelse nied förkrigsinkomståren, vörö

ännu så gott som uteslutande beroende av den statliga prisregleringen å vissa

jordbrukets produkter och lantbruksstyrelsen ansåg det orimligt, att denna

merinkomst skulle kunna betraktas såsom krigskonjunkturvinst och beskattas

såsom sådan. Förhållandena hava emellertid numera blivit i icke

oväsentlig mån ändrade, och tanken på införande av en krigskonjunkturbeskattning

även ifråga örn jordbruket torde nu icke längre kunna helt avvisas.

Jordbrukets inkomster under här ifrågavarande beskattningsår eller år

1940 hava påverkats i positiv riktning icke endast av de statliga prisregle
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Majda proposition nr 173.

ringarna å jordbrukets produkter — vilka regleringar även delvis fått en

annan karaktär än tillförene — utan även till viss grad av ren krigskonjunktur

och i negativ riktning av ökade omkostnader men framför allt av

den felslagna skörden. Man torde kunna förutsätta, att någon merinkomst

under beskattningsåret i jämförelse med förkrigsinkomståren över huvud

icke kan på grund av den felslagna skörden föreligga för den alldeles övervägande

delen av landets jordbruk. Alla jordbruk drabbades emellertid icke

av missväxten, utan icke blott enstaka jordbruk utan stora områden och

bela landsdelar hava uppvisat en fullgod eller i allt fall en ganska god

skörd. För de jordbruk, som falla inom dessa områden, torde kunna förräntas

föreligga en merinkomst i jämförelse med förkrigsinkomståren. Denna

merinkomst kan antagas till viss del hava uppkommit på grund av krigskonjunktur

t. ex. vid försäljning av foder till höga priser och till en annan

del såsom ett resultat av de statliga prisregleringarna. Dessa prisregleringar,

sorn tidigare torde hava haft till huvudsakligt syfte att hilja jordbruksbefolkningen

till en inkomst- och levnadsstandard i någon mån jämförlig med

andra näringars, torde under det sistförflutna året även avsetts att i viss

grad bereda kompensation åt jordbrukets utövare för den felslagna skörden.

Lantbruksstyrelsen håller före, att i den mån merinkomsten är beroende av

ren krigskonjunktur eller av statliga åtgärder att kompensera missväxten

ulan att dock vederbörande jordbruk drabbas därav någon invändning rimligen

icke torde kunna göras mot att denna merinkomst beskattas som krigskonjunkturvinst.

Vad däremot beträffar den del av ifrågavarande merinkomst,

som uppkommit på grund av statliga åtgärder i direkt syfte att höja

jordbruksbefolkningens levnadsstandard till en social nivå ungefär jämförlig

med den som uppnåtts inom övriga befolkningslager, så synes denna inkomstökning

svårligen kunna betraktas som en krigskonjunkturvinst och

sålunda ej heller böra beskattas såsom sådan. Det synes lantbruksstyrelsen

tvärtom vara fullt befogat och även starkt motiverat, att denna sistnämnda

del av föreliggande merinkomst principiellt undandrages från krigskonjunkturbeskattning,

därest denna ståndpunkt godkännes, uppstår emellertid frågan,

huruvida en lämplig metod för och ett skäligt mått å ett dylikt avdrag

kan åvägabringas.

Med avseende härå må anföras, att den sociala levnadsnivå, som åstundas,

är bunden till jordbrukarens familj och att avdraget förty icke gärna kan

utmätas procentuellt i förhållande till merinkomsten utan måste räknas i

absoluta tal. Frågan bör härvid sålunda vara, huru stor inkomstökning för

jordbrukarens familj kan hava avsetts att bliva uppnådd genom de statliga

regleringsåtgärderna. Ehuru det givetvis är vanskligt att i förevarande avseende

komma med ett preciserat förslag, vill dock lantbruksstyrelsen såsom skälig

norm för detta avdrag föreslå ett belopp av 500 kronor. Lantbruksstyrelsen

anser sig sålunda böra föreslå, att jordbruket av ovan angivna skäl måtte

vid krigskonjunkturbeskattningen åtnjuta ett särskilt skattefritt avdrag av

500 kronor. Ett dylikt särskilt avdrag för jordbruket från taxerad merinkomst

vid krigskonjunkturbeskattningen är till dels även motiverat av

andra skäl, till vilka styrelsen återkommer nedan.

I detta sammanhang hänvisas jämväl till den redogörelse som lämnas vid

5 och 6 §§.

Sveriges skogsägareförbund avstyrker förslaget i vad det avser beskattning

av skogsbruk och yttrar bland annat:

Jämförelsen för beräknande av skogsbrukets merinkomst sker mellan

förkrigspriset och priserna kalenderåret 1940 eller ock för skogsägare, som

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr

55

hava annat räkenskapsår än kalenderåret, det räkenskapsår, som utfick

närmast före 31 december 1940. De större skogsbrukens räkenskapsår löpa

i allmänhet per 1 oktober, stundom per 1 november samt i enstaka fall

per 1 juli, 1 augusti eller 1 september. Nu råder det förhållandet, att från

förkrigsperioden 1939 till och med utgången av 1940 vissa prisstegringar

ägt rinn å de viktigare industrisortimenten, sågtimmer, sulfitved och sulfatved.

Dessa prishöjningar hava emellertid varit relativt måttliga i jämförelse

med den betydande prisstegring, som ägt rum å brännved. Denna

prishöjning å ved är procentuellt högst å det största och viktigaste bränslesortimentet,

pannveden, varav åtminstone 10 milj. klim. avverkades under

förra säsongen. Av det sagda följer, att skogsbrukets krigskonjunkturbeskattning

i främsta rummet blir en beskattning av de för rikets bränsleförsörjning

så ytterligt viktiga vedavverkningarna.

Statsmakterna hava genom bränslemyndigheterna drivit en intensiv propaganda

i syfte att stimulera vedavverkningarna. På förslag av dåvarande

vednämnden samt prisregleringsnämnden sanktionerade Kungl. Majit i juni

1940 vid fastställande av de s. k. normalpriserna å ved betydande prishöjningar

å samtliga vedsortiment. Syftet med denna höjning lärer uteslutande

lia varit att framlocka ytterligare vedavverkningar. Det kan då knappast anses

vara en lycklig eller ens rättvis åtgärd, att statsmakterna nu efteråt göra

denna i propagandasyfte tillåtna prishöjning illusorisk genom att återkräva

50 procent av densamma till staten.

Även ur en annan synpunkt måste nu ifrågavarande beskattning å vedavverkningarna

anses mindre välbetänkt. Då statsmakterna icke vågade lita

på, att tillräckliga vedkvantiteter skulle komma till avverkning enbart på

frivillighetens väg, antog 1940 års lagtima riksdag en lag om skyldighet att

avverka ved för avsalu. Enligt denna hava rikets samtliga skogsägare under

lagtvång ålagts alt med eller mot sin vilja hugga och avyttra ved. Dessa avverkningsålägganden

åsamkade redan förra säsongen, ehuru desamma da

voro relativt måttliga, skogsägarna avsevärda svårigheter. Arbetaretillgången

i skogarna var otillräcklig, och tvånget till betydande vedavverkningar fick

till följd, att produktionen av industrisortimenten blev väsentligt eftersatt.

De skogsägare, som hava industriell förädling, lingö sina möjligheter till

behövlig råvaruanskaffning hårt beskurna. I särskild hög grad gällde della

järnbrukens träkolsförsörjning. Under innevarande avverkningssäsong lia

vedavverkningsåläggandena nära fördubblats och överstiga i många orter

skogens normala tillväxt. Talrika skogsägare lia ålagts vedproduktion av upp

till 4 å 5 klim. per hektar, ofta iner jin de normalt pläga uttaga sammanlagt

från sina skogar. Det är ofrånkomligt, att dylika ålägganden vålla skogsägarna

stora olägenheter. Det kan många gånger vara svårt att samordna

berörda avverkningar med eli god skogsvårds krav, varom från skogsvårdsstyrelserna

gjorda uttalanden bära vittne. I varje fall är det å skogar, som

redan tidigare varit genomgångna med skogsvårdande huggningar, omöjligt

att fullgöra vedavverkningsåläggandena utan att tillgripa skog av högre kvalitet

än vedskog. Det lärer ej kunna undgås, att berörda förhållanden åsamka

skogsägarna indirekta förluster.

Sveriges skogsägareförbund förmenar, att dessa genom lagbud framtvingade

avverkningar, som genom sin omfattning stundom tå karaktär av kapitaluttag

samt kunna föranleda framtida produktionsminskning, icke under några

förhållanden böra göras till föremål för krigskonjnnkturbeskattning.

Vad beträffar deli i förhållande till brännveden mindre, men dock fullt

markerade prisstegring, som ägt runi i fråga örn industrisorlimenten, måste

följande synpunkter beaktas. De svenska träförädlingsindustrierna, sågverken,

cellulosafabrikerna och trämassefabrikerna hava icke kommit i åtnju
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Majds proposition nr 173.

tande av någon krigskonjunktur. Handelsavspärmingen och allt vad därmed

följt har tvärt om bringat dessa industrier i ett mycket bekymmersamt läge.

Trämasseindustrien ligger helt nere. Sågverken och cellulosafabrikerna gå

med starkt inskränkt drift, vilken beträffande cellulosaföretagen till stor del

är betingad av statsavtal om fabrikation av sprit och cellulosafoder. Trots att

nämnda industrier sålunda av kriget bragts i ett konjunkturläge, som är

mycket svagt, för vissa grenar rent av uselt, råder dock det paradoxala förhållandet,

att industriernas rundvirkesförvärv måst ske till böjda priser.

Detta fenomen beror dock, som här ovan sagts, icke av stegrade vinstutsikter

eller av ökad efterfrågan på råvaror. Då industrierna långa tider av året

stå stilla eller gå med nedsatt drift, är deras råvarubeliov i stället nedskuret.

Prisökningen på industrisortimenten har väsentligen betingats av prisstegringen

på brännveden. Såsom här tidigare framhållits, upphugges numera på

grund av de extraordinära förhållandena massavedduglig skog och småtirnmer

till brännved samt betalas med priser, som uppnått de förutvarande massavedpriserna.

Därigenom har så att säga underifrån en prisstegring å industrisortimenten

frampressats, örn industrien överhuvudtaget skulle kunna

framlocka någon marknad för dessa sortiment. Det synes oskäligt, att en av

sådana orsaker framkallad prisökning å industrisortimenten, vilken prisökning

ej har någon grund i förbättrad konjunktur för berörda produkter, utan

helt beror på industriens strävan att till undvikande av allt för stor arbetslöshet

hålla driften nödtorftigt i gång, skulle krigskonjunkturbeskattas.

I övrigt hänvisas till redogörelsen vid 5 och 6 §§.

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund avstyrker likaledes förslaget

beträffande beskattning av skogsbruk samt yttrar:

Att även skogsbruket i nu beträngda statsfinansiella läge bör, liksom alla

andra näringsgrenar, ge sin extra andel till det allmänna är berättigat i den

män som denna närings verkliga nettoinkomster stiga utöver, vad under normala

tider ansetts skäligt. På grund av skogsbrukets komplicerade ekonomiska

natur och de mycket varierande förhållanden och faktorer, som påverka

dess räntabilitet även under normala lider, är det ytterst svårt att finna

normer för skatteläggningen, som rättvist drabba alla skogsbrukets utövare

och som möjliggöra ett riktigt bedömande av, ali prisstegringen verkligen

är av den art, som den föreslagna beskattningen är avsedd att träffa.

Beträffande den i »P. M. angående krigskonjunkturskatt» föreslagna

schablonmässiga metoden för en analys av prisstegringen, kan denna, enligt

riksförbundets mening, icke giva för den enskilde producenten rättvisande

resultat. Metoden ger endast grova medelvärden, och de ofta avsevärda variationer

i skogsbrukets produktionskostnader, som faktiskt förefinnes även

inom mycket små lokala områden, kommer därför aldrig att bliva beaktade.

Inom t. ex. två varandra närliggande skogsskiften, där avtalsenliga huggarpriser

tillämpas, kunna för närvarande dessa priser på grund av olikartade

arbetssvårigheter variera från 2:45 till 3:20 kronor pr lin3 kastved. Riksförbundet

ifrågasätter därför örn icke, vid rotnettots framräknande, bör användas

särskild specificerad deklaration i likhet med det sätt, som vid skogsaccisdeklaration

får användas. Endast på så sålt gives skogsägaren möjlighet

att beakta de speciella och verkliga förhållanden, som just för hans skogsbruk

äro för handen. Schablonmetoden fyller icke della krav, och det kan

aldrig undvikas, att denna approximering av prisstegringskalkylen kommer

att slå mycket ojämnt och därmed orättvist.

De priser å standardsortimenten massaved och timmer, som för innevarande

säsong gälla, kunna enligt riksförbundets mening icke rubriceras som av

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 173.

57

krigskonjunkturen direkt betingade, enär dessa i stort sett, med vissa lokala

avvikelser, sammanfalla eller åtminstone obetydligt överstiga de priser, som

gällde under den icke krigspåverkade säsongen 1937—1938. Riksförbundet

förmenar därför, att beträffande dessa sortiment är prisförhöjningen åtminstone

hittills endast att betrakta såsom en normal prisrörelse.

Under förhandenvarande förhållanden spelar emellertid gagnvirket, timmer

och massaved, en underordnad roll, enär den väsentliga delen av uttagen

i skogarna på grund av de iråkade svårigheterna med importbränsle måste

läggas å vedsortimenten. Beträffande dessa kunna de ökade priserna däremot

anses vara direkt av krigskonjunkturen påverkade. En avsevärd höjning

av vedens bruttopriser har efter krigsutbrottet onekligen skett, örn man

som jämförelsegrund lägger de priser, som skogsägaren hade att räkna med

för veden före september 1939. Det kan enligt riksförbundets mening likväl

ifrågasättas, huruvida icke den prisstegring å ved, som åtminstone hittills

skett, är till sin natur endast skenbar, och riksförbundet vill framhålla några

av de synpunkter, som med allra största noggrannhet måste beaktas, då det

gäller att avgöra huruvida en sådan faktisk nettoprisstegring f. n. föreligger,

som motiverar den föreslagna extra beskattningen av skogsprodukterna.

Först måste då obetingat fastslås, att stegringen i vedens försäljningspriser

icke utan vidare får, givetvis med avdrag för produktionskostnaderna, härledas

som skillnaden mellan förkrigspriser och nu gällande priser. I större delen

av landet, med undantag endast för vissa lokala områden i närheten av

samhällen, har veden före kriget, tack vare konkurrens med importerade fossila

bränslen, varit en så påtagligt underbetald handelsvara, att den icke kunnat

täcka ens mycket låga arbetskostnader. Man måste dock anse, att veden

under alla förhållanden bör ha ett värde och att den även bör giva producenter

åminstone någon ersättning utöver de primära kostnaderna för huggning

och körning. Då så icke varit fallet under förkrigsåren, kan rättvisligen

prisstegringen icke utan vidare beräknas på basis av dessa förkrigspriser.

Före kriget utgjorde ved ett sortiment, som endast tillverkades av mindervärdigt

gallringsvirke och avfall, i den mån sådant fanns att tillgå. Nu har

emellertid veden blivit en nödvändighetsvara, och skogsägaren har måst direkt

inrikta sig på produktionen av denna vara. När skogsägaren därtill är

ålagd produktionsplikt, har detta i vissa delar av landet verkat dithän, att

vedavverkningen i brist på »vedskog» gått in även på gagnvirkessortimenten,

såväl timmer- som massavedsdimensioner. Härav följer, att vedens kvalitet

före kriget icke kan jämföras med kvaliteten å den ved, som nu med tvång

måste produceras. Därför äro direkta prisjämförelser missvisande. Prisstegringen

kan icke utläsas som skillnaden mellan vedpriserna före kriget och

i dag, utan jämförelsen bör snarare göras med förkrigsårens gagnvirkespriser,

om ett rättvisande utslag skall erhållas.

Vid ett bedömande av prisstegringen å ved måste under nuvarande ensidigt

inriktade avverkning alldeles speciellt beaktas den del av produktionskostnaderna

som benämnes allmänna omkostnader, omfattande stämplingskostnader,

underhåll av vägar, lastplatser, inmätningar och kontroller, försäkringar

och skatter, administration o. s. v. Under normala förhållanden, när avverkningen

till en större del omfattar värdefullare gagnvirkessorliment och till

mindre del ved, bli dessa s. k. allmänna omkostnader procentuellt mindre betungande

pr enhet, då de fördelas på mervärdiga sortiment. Örn emellertid,

som nu är fallet, avverkningen nästan uteslutande är tvingad över på vcdsorliment,

blir förhållandet det — då de allmänna omkostnaderna ingalunda

minskat — all dessa omkostnader, när de slas ut pr kinn. ved, komma att avsevärt

hårdare beskära rotnettot å denna, än vid en normal sortimentsfördelning

i avverkningen. De allmänna omkostnader, som under förkrigsåren

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

belastade en kbm. ved, voro således högst avsevärt mycket mindre än vad

förhållandet är nu, med en på ved ensidigt inriktad produktion.

Om med hänsynstagande till de ovan framförda synpunkterna det ändock

skulle framgå, att oskäliga vinster på grund av hittillsvarande bruttoprisstegringar

skulle erhållas, synes det riksförbundet riktigt, att sådana vinster

krigskonjunkturbeskattas. Men detta bör ske endast under förutsättningen

av fri produktion av och fri handel med skogsbrukets produkter. Så är, beträffande

veden, ingalunda fallet. Statsmakterna ha genom lagen den 12

april 1940 ålagt skogsägaren produktionsplikt av ved och genom kungörelse

den 31 maj samma år fastlåst och begränsat producentens priser så, att dessa

icke kunnat på ett naturligt sätt följa omkostnadernas ökning. De av staten

fastställda normalpriserna baserades uteslutande därpå, att skogsägaren skulle

erhålla ett skäligt rotnetto. Någon marginal för en extra beskattning beräknades

därvid ej. Utvecklingen har emellertid gått mot starka, ej beräknade

omkostnadsökningar och följaktligen allt mindre »skäliga» rotnettovärden.

Riksförbundet anser det icke vara riktigt att med extra skatt belägga

produktionen av en nödvändighetsvara, som staten dels tvingar fram och dels

prisbestämmer. Enligt riksförbundets förmenande innebär nämligen hela

normalprisförfarandet i själva verket, att, sedan statsmakterna avvägt och

godkänt skäliga normalpriser för ved, ha statsmakterna fastslagit dessa för

att vara en spärr just mot krigskonjunkturvinster å denna nyckelvara.

Det skall icke bestridas, att på sina håll krisvinster uppstått på grund av,

att de av myndigheterna fastställda prisbestämmelserna åsidosatts. Men det

synes icke därmed kunna motiveras, att den övervägande delen av landets

skogsägare, som lojalt respekterat givna förordningar, skola bestraffas genom

extra beskattning.

De mycket stora kvantiteter bränsle från våra skogar, som under nuvarande

bränslekris äro nödvändiga, ha hittills kunnat tillredas och framskaffas genom

skogsägarnas egen direkta medverkan, och det vore för alla parter lyckligast,

om så även i fortsättningen kunde ske. En extra beskattning av skogsbruket

i form av krigskonjunkturskatt under tider, då samhället i allra

högsta grad är beroende av skogen och dess produkter kan icke vara psykologiskt

välbetänkt. Det kan enligt riksförbundets mening tänkas att skogsägarnas

intresse för frivillig produktion av ved kommer att högst väsentligt

avtrubbas. Örn så skulle komma att inträffa, då kommer landets försörjning

med vedbränsle att bli ett högst komplicerat och svårlöst problem. En avverkning

i statlig regi kommer att kräva en administrationsapparat av mycket

stora mått. De kostnader, som följa med en sådan statlig organisation, kommer

att avspegla sig i avsevärda prishöjningar å ved till direkt nackdel för

den konsumerande allmänheten.

Domänstyrelsen tillstyrker, att skogsbruk blir föremål för krigskonjunkturbeskattning.

Enligt kammarrätten synes någon tvekan knappast råda därom att beskattningen

bör utsträckas till ifrågavarande slag av inkomster.

Ordföranden i bränslekommissionen har i en under hand överlämnad promemoria

yttrat betänkligheter liknande dem som framförts av skogsägarnas

sammanslutningar och därvid uttalat farhågor i avseende på de verkningar

som skatten ifråga kunde komma att utöva på bränsleförsörjningen.

I övrigt får jag hänvisa till redogörelsen vid 5 och 6 §§.

Den föreslagna utvidgningen av beskattningen till att omfatta även inkomst

av annan fastighet har i allmänhet lämnats utan principiell erinran. I vissa

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

59

yttranden har dock framhållits den ringa betydelse och omfattning beskattningen

i denna del kan få, varjämte taxeringstekniska skäl åberopats emot beskattningen.

Ur yttrandena rörande denna fråga må här nämnas följande.

Länsstyrelsen i Malmöhus län yttrar:

Det allmänna läget å hyresmarknaden under fjolåret torde hava utgjort en

ganska betryggande garanti för att någon oskälig vinst genom uthyrning icke

stått att ernå. Naturligtvis kan sådan rent undantagsvis hava förekommit,

men föreställer sig länsstyrelsen att de skattebelopp, som därav må stå att

utvinna, dåligt räcka till att täcka kostnaderna för ett konstaterande av sådant

förhållande. Då därtill all onödig belastning av taxeringsarbetet, vilket i

och för sig är krävande nog, om möjligt bör undvikas, skulle länsstyrelsen

vilja ifrågasätta, huruvida icke med frågan om beskattning av inkomst av

annan fastighet i detta sammanhang bör tillsvidare anstå.

Länsstyrelsen i Värmlands län anser beskattning i nu ifrågavarande del

kunna helt bortfalla, enär endast i rena undantagsfall en sådan beskattning

skulle kunna anses motiverad.

Sveriges fastighetsägareförbund yttrar:

Förbundet vill på det bestämdaste göra gällande, att en särskild krigskonjunkturbeskattning

såsom ett tillskott till den normala inkomstbeskattningen

icke rimligen bör tillgripas ifråga om andra skattekällor än sådana som kunna

förväntas mera regelmässigt uppvisa av krigskonjunkturen betingad inkomstökning.

Då nu klarhet råder beträffande det förhållandet att fastighetsägarna

normalt icke åtnjuta någon merinkomst av sin uthyrningsverksamhet, borde

detta följaktligen enligt förbundets uppfattning ha lett till att inkomst av annan

fastighet överhuvud icke blivit föreslagen att indragas under skatteplikten.

Förbundet inser väl, att häremot den invändningen kan göras, att det ju

allenast är den av krigskonjunkturen föranledda inkomstökningen som ifrågasättes

till särskild beskattning. Teoretiskt har denna invändning fog för sig.

Förbundet kan emellertid icke vitsorda, att några s. k. typiska krigsuthyrningar

av beskaffenhet att böra föranleda krigskonjunkturbeskattning överhuvud

förekomma.

Såsom exempel på uthyrningar, som äro typiskt föranledda av krigsförhållandena,

ha de sakkunniga åberopat dylika på grund av inkvarteringar.

Icke ens sådana uthyrningar kunna emellertid regelmässigt antagas leda till

någon inkomstökning som bör krigskonjunkturbeskattas. Det behöver knappast

påpekas, att om de militära myndigheterna icke kunna i godo överenskomma

med fastighetsägaren om skäliga förhyrningsvillkor, så står fastighetsägaren

alltid inför risken att rekvisition tillgripes, därvid han självfallet

aldrig kan räkna med att erhålla en hyra som överstiger det allmänna läget på

hyresmarknaden.

I den mån förbundet medhunnit att inhämta yttrande från sina lokalföreningar

har det konstaterats samstämmighet därutinnan att några krigskonjunkturbetonade

uthyrningar icke falla inom ramen för hittillsvarande erfarenheter.

Vad i ärendet i övrigt förekommit ger icke heller anledning antaga

att sådana uthyrningar praktiskt sett förekomma. Vid sådant förhållande

synes det förbundet, att bärande skäl saknas för att taxera inkomsten av annan

fastighet till krigskonjunkturskatt.

I övrigt får jag hänvisa till redogörelsen vid 7 §.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj.ts proposition nr 173.

Emot förslaget i vad det avser utvidgning av beskattningen beträffande vissa

merinkomster av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet hava några principiella

anmärkningar ej framställts i vidare mån än att Östergötlands och

Södermanlands handelskammare ansett det mest rationellt att bestämmelsen

örn uppfinnarverksamhetens inrymmande under beskattningens ram utginge.

Förslaget att jämväl realisationsvinst å fast egendom bör inbegripas under

beskattningen har ej heller föranlett någon erinran.

Frågan örn rätt att från inkomstökning å en förvärvskälla avdraga inkomstminskning

å en annan förvärvskälla har berörts i ett flertal yttranden, för

vilka jag anser det lämpligt att i detta sammanhang lämna redogörelse.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser det önskvärt att för likformig tilllämpning

av kvittningsrätten närmare direktiv härom meddelas.

Länsstyrelsen i Jönköpings län yttrar:

Enligt de föreslagna bestämmelserna i 10 § krigskonjunkturskatteförordningen

skall beskattningsnämnd äga att efter skälighetsgrunder medgiva avdrag

för inkomstminskning å annan, krigskonjunkturskatt underkastad förvärvskälla

än den, för vilken taxerad merinkomst fastställes. Då jordbruk

och skogsbruk enligt förslaget synas vara att betrakta såsom olika förvärvskällor,

skulle detta stadgande innebära, att landskamrerare!! vid upprättande

av förslag för taxering till krigskonjunkturskatt för inkomst av jordbruk

och av skogsbruk har att taga ställning till, huruvida avdrag för inkomstminskning

å någon av dessa förvärvskällor bör medgivas. Det finnes anledning

antaga, att jordbruket i de flesla fall kommer att utvisa inkomslminskning,

varemot merinkomst kanske i regel kommer att föreligga beträffande

skogsbruk. En inkomstökning å skogsbruk kommer därför sannolikt

att i sin helhet eller till stor del bortelimineras genom föreliggande inkomstminskning

å jordbruk. Även i de fall, då det är uppenbart att någon krigskonjunkturbeskatIndig

för inkomst å jordbruk icke kan komma i fråga, vöre

landskamreraren emellertid skyldig uppgöra ett negativt förslag till sådan

taxering, vilket skulle bliva onödigt betungande.

Länsstyrelsen i Värmlands län framhåller lämpligheten av att generella

bestämmelser rörande rätt till kvittning meddelas.

Länsstyrelsen i Västmanlands län yttrar:

Rättvisan synes kräva, att för en skattskyldig, som har mer än en förvärvskälla,

underkastad krigskonjunkturskatt, det beskattningsbara beloppet

utgör skillnaden mellan i dessa förvärvskällor uppkomna merinkomster

och inkomstminskningar. För att en sådan princip skall bliva konsekvent

genomförd erfordras i första hand en bestämmelse, genom vilken beskattningsmyndigheterna

åläggas att, så snart merinkomst fastställts för viss

skattskyldig i fråga örn någon dennes förvärvskälla, undersöka, örn någon

annan av dennes krigskonjunkturskatt underkastade förvärvskällor uppvisar

inkomstminskning. Vidare erfordras, att den i 10 § intagna bestämmelsen

om rätt för beskattningsnämnd att efter skälighetsgrunder medgiva avdrag

för sådan inkomstminskning ändras därhän, att dylikt avdrag bör medgivas.

Länsstyrelsen ifrågasätter det lämpliga i att låta uppskattning av merinkomst

eller fastställandet av beskattningsbar inkomst påverkas av ändringar

i inkomst från förvärvskällor, vilkas avkastning ej är föremål för taxering

till krigskonjunkturskatt.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kunni. Maj:ts proposition nr 173.

61

Såvitt länsstyrelsen kan finna liava de sakkunniga ej anfört skäl, som

motiverar, att taxerade merinkomsten av tantiem och jämförlig inkomst

maximeras på sätt angives i förordningens 8 §. Den föreslagna bestämmelsen

innebär ju genom den ovillkorliga formulering den erhållit att i förekommande

fall en av krigskonjunkturen orsakad merinkomst skall reduceras

med exempelvis en sådan av konjunkturförhållandena helt oberoende minskning

av tjänsteinkomst, som medföljer pensionering av befattningshavare i

allmän eller enskild tjänst. Enligt föreskrifterna i 10 § skulle skattskyldig

tillerkännas viss möjlighet till kvittning mellan merinkomster och inkomstminskningar

i hans olika, krigskonjunkturskatt underkastade förvärvskällor.

Denna förmån skulle emellertid begränsas genom att i förekommande

fall inkomstminskning i en sådan förvärvskälla borde anses kompenserad

genom ökning av inkomster från förvärvskälla, som ej vore underkastad

taxering. Länsstyrelsen kan ej finna denna begränsning motiverad.

Det kan ju tänkas, att en från taxering undantagen förvärvskälla uppvisar

inkomstökning eller inkomstminskning, som kan antagas äga samband

med krigskonjunkturen. De här ovan kritiserade bestämmelserna i 8 och

10 §§ kunna emellertid icke förordas, även örn de ändrades på sådant sätt,

att det uttryckligen angåves, att hänsyn endast skulle tagas till sådana med

konjunkturförhållandena sammanhängande inkomstförändringar. Den praktiska

betydelsen av dylika bestämmelser torde vara allt för ringa för att

kunna uppväga de olägenheter, som måste befaras, därest för skatteförordningen

grundläggande principer i vissa fall frångås.

Delegerade för Sveriges industriförbund m. fl. anföra:

Då man i princip godkänner sagda kvittningsrätt, synes orimligt, att —

vilket otvivelaktigt i regel kommer att bliva förhållandet — rätten till kvittning

skall bliva beroende av vederbörande landskamrerares subjektiva inställning

till frågan. Att bestämmelsen kommer att leda till olika praxis i

skilda län ligger i sakens natur. En sådan anordning måste givetvis betecknas

såsom i hög grad otillfredsställande och stötande för rättsmedvetandet.

Delegerade få därför med skärpa hävda den meningen, att skattskyldig skall

äga ovillkorlig rätt att kvitta mellan inkomstminskning å en förvärvskälla

och inkomstökning å en annan.

Östergötlands och Södermanlands handelskammare anför:

Denna kvittning får i händelse av införande av krigskonjunkturbeskattning

av skogsbruk stor aktualitet för hela den trävaruförädlande och samtidigt

skogsägande industrien. Denna industri har under innevarande inköpsperiod

för att något så när säkra sitt råvarubehov måst i konkurrens med den

genom statsmaktens åtgärder forcerade brännvedshuggningen vidkännas betydande

prisökningar. Det vore uppenbart orimligt, örn de höga inköpspriser

för virke, som sålunda komma att belasta denna industri i dess till följd av

kriget tryckta läge samtidigt skulle medföra krigskonjunkturbeskattning av

dess skogsbruk utan rätt till kvittning av inkomstminskning å den huvudsakliga

förvärvskällan industriell rörelse.

Handelskammaren i Karlstad yttrar:

Bestämmelserna om rätt att kvitta merinkomst i en förvärvskälla mot minskad

inkomst i en annan är utan inskränkning, då det gäller rörelse resp. inkomst

av fast egendom var för sig, men rätten till kvittning mellan förvärvskälla

i rörelse mot förvärvskällan fast egendom är överlåten åt beskattningsmyndigheterna

att avgöra efter skälighetsgrunder i varje särskilt fall. Ett sådant

taxeringsförfarande kan under inga förhållanden anses vara rättvist.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

Normerande för beskattningen bör uteslutande vara, om den skattskyldige

i sin helhet, i varje fall i fråga örn de förvärvskällor, som äro underkastade

krigskonjunkturbeskattning, haft merinkomst på grund av krigsförhållandena,

till följd varav en kvittning mellan rörelse, jord- och skogsbruk utan

vidare bör vara tillåten. Det godtycke, vartill den skattskyldige nu är överlämnad,

är alltför uppenbart.

Handelskammaren för Örebro och Västmanlands län yttrar bland annat:

Meningen med förslaget är ju, att den av krigsförhållandena orsakade faktiska

inkomstökningen skall beskattas; från denna principiella utgångspunkt

torde knappast skäl föreligga, att vid beräkning av den faktiska merinkomsten

taga hänsyn till den inkomstökning, som må hava uppkommit i förvärvskälla,

icke underkastad krigskonjunkturbeskattning; följden av ifrågavarande

stadgande torde i realiteten bliva, att en förvärvskälla, som eljest icke skulle

beskattats enligt ifrågavarande förordning, nu underkastas sådan beskattning.

Enligt handelskammarens mening bör därför ifrågavarande stadgande

utgå.

I princip enahanda ståndpunkt intaga Gotlands handelskammare, handelskammaren

i Gävle, Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare, bankoch

fondinspektionen samt Sveriges lantbruksförbund.

I den av Billeruds aktiebolag ingivna promemorian anföres bland annat:

Då avsättningsförhållandena för den träförädlande industrien (cellulosa,

papper, trävaror) efter avspärrningen västerut äro synnerligen begränsade

och de uppnådda försäljningspriserna såsom följd därav alltjämt mycket låga,

har en förskjutning i beskattningshänseende ägt rum mellan skogsvinst och

förädlingsvinst. Förhållandet medför, därest nu det framlagda förslaget till

krigsvinstbeskattning utan vidare godtages av riksdagen, att de träförädlande

företagen nödgas betala krigskonjunkturskatt för merinkomst från skogsbruket,

trots att rörelsen och företaget i sin helhet lämnat väsentligt minskad inkomst.

En sådan beskattningsmetod kan icke godtagas och står icke i överensstämmelse

med det uttalande, som gjordes av departementschefen under

fjolåret i samband med den dåvarande lagens tillkomst.

Vad som här föreligger är fullständig integration, som icke går ut på annat

än att i egen rörelse förädla skogarnas hela avkastning. Alla billighetsskäl

tala för att i fall, som ovan relaterats, vid fastställande av merinkomst på

grund av kriget, inkomsten av skogsbruket skall få sammanslås med inkomsten

av rörelse och att detta skall komma till uttryck i lagen. Ingenting hindrar

emellertid, att eventuell merinkomst för skogsbruket fastställes för sig,

men att denna då får kvittas mot eventuell minskning i inkomsten av rörelse

och vice versa. Med skogsbruk bör jämväl i här berörda avseende jordbruk

likställas. I princip borde fastslås, att det är den genom krigstillståndet uppkomna

merinkomsten för företaget i sin helhet, som skall beskattas till krigskonjunkturskatt.

Riksräkenskapsverket förordar, att krigskonjunkturskatt alltid skall beräknas

å den sammanlagda beskattningsbara nettomerinkomsten av en skattskyldigs

olika av förordningen örn sådan skatt berörda inkomstkällor och avstyrker

således, att kvittning mellan olika inkomstkällor grundas på skälighetsprövning,

vilken alltid måste bliva i viss mån godtycklig och därjämte leda till

att olika regler komma att tillämpas inom olika beskattningsområden. Vidare

anföres:

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

63

Den i 10 § 3 stycket intagna föreskriften om att hänsyn skall tagas även

till merinkomst å av förordningen icke berörda skattekällor, får ämbetsverket

bestämt avstyrka, särskilt som motsvarande hänsyn enligt förslaget icke får

tagas till å dylika inkomstkällor uppkomna förluster. Krigskonjunkturbeskattningen

ovidkommande inkomstkällor böra enligt riksräkenskapsverkets uppfattning

efter den nu förordade utvidgningen icke på föreslaget sätt påverka

denna beskattning.

Kammarrätten ställer sig av principiella skäl avvisande mot att skälighetsgrunder

tillåtas bliva avgörande för avdragsrättens tillgodonjutande. Kammarrätten

vill därför förorda, att avdragsrätten, under förutsättning att inkomstökning

å sådan förvärvskälla som ej är underkastad krigskonjunkturskatt

icke föreligger, göres obligatorisk.

I frågan om kvittning mellan olika förvärvskällor får jag jämväl hänvisa

till redogörelsen angående jordbruk och skogsbruk vid 5 och 6 §§.

I detta sammanhang anser jag det lämpligt att jämväl upptaga frågan om

rätt att frän inkomstökning under ett år avdraga inkomstminskning under ett

annat. Som jag redan förut antytt har någon sådan rätt ej föreslagits av

skatteberedningen. En dylik kvittningsrätt har emellertid påkallats i ett flertal

yttranden såsom framgår av följande redogörelse.

Delegerade för Sveriges industriförbund m. fl. anföra:

I sitt år 1940 avgivna yttrande över förslaget till krisskatt erinrade delegerade,

att under krigskonjunkturen kunde förekomma, att skattskyldig,

som det ena året haft beskattningsbar merinkomst och till följd därav påförts

krisskatt, det andra året hade underskott, som föranletts av krigstillståndet.

Då sagda skatt förutsattes skola äga giltighet under viss konjunkturperiod

syntes det rimligt, att från den skattskyldiges ett senare år till

krisskatt beskattningsbara inkomst borde få avräknas underskott från föregående

år, innan han påfördes krisskatt för det senare årets inkomst. Vid behandlingen

i riksdagen av 1940 års förslag till krigskonjunkturskatt var denna

fråga jämväl föremål för uppmärksamhet. Första särskilda utskottet anförde

härutinnan, att utskottet som fann spörsmålet betydelsefullt, ej var berett

att intaga en bestämd ståndpunkt till detsamma men förutsatte, att detta

komme att göras till föremål för närmare övervägande och därvid ägnades

tillbörlig uppmärksamhet. Förslag till lösning av denna fråga har icke nu

framlagts. Genom införande av rätt till provisorisk skattepåföring, därest den

skattskyldige avsatt särskild kostnadsutjämningsfond, har kravet å en ytterligare

utjämning av olika års resultat visserligen blivit i viss mån bättre tillgodosett

än i 1940 års förordning. Frågan örn ett effektivt avräkningsförfarande

kan emellertid icke anses löst på ett tillfredsställande sätt genom den

föreslagna uppmjukningen av 1940 års bestämmelser. Med den ovisshet, som

råder om den framtida utvecklingen på näringslivets område, finna delegerade

det vara av stor vikt, att förslag redan nu framlägges beträffande ett dylikt

förfarande.

Östergötlands och Södermanlands handelskammare anför:

ökade möjligheter till utjämning av olika års resultat har redan den gångna

tiden visat sig erforderliga. Det föreslagna tillvägagångssättet beträffande

avsättning till en kostnadsutjämningsfond tillgodoser härvidlag ingalunda behovet.

Handelskammaren vill för att klarlägga sin uppfattning taga ett konkret

exempel:

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

Ett rederiföretag, som har blott ett eller ett fåtal fartyg, har till följd av

kriget förlorat hela sitt tonnage. För att skydda sig mot att erhållen försäkringsersättning

till sin huvudsakliga del av staten definitivt beslagtages i

form av krigskonjunkturskatt, har företaget sett sig nödsakat inbetala hela

försäkringssumman enligt reglerna för provisorisk skattebetalning. Rådande

nybyggnadspriser å fartyg lia medfört, att all tanke på nybyggnad är utesluten.

Ersättningstonnage kan ej heller anskaffas genom köp av äldre fartyg

till tillnärmelsevis det pris, som motsvaras av erhållen försäkringssumma.

Någon förändring i dessa förhållanden synes näppeligen inom överskådlig

tid komma att inträffa. Under tiden är rederiföretaget berövat varje möjlighet

att utöva sin näring. Den ränta av 3 procent å den provisoriska skattebetalningen,

som rederiet tillgodogöres, utgör allenast en ringa del av dess normala

inkomst uttryckt i jämförelseårets resultat.

När en gång mellanhavandet mellan statsmakten och rederiet beträffande

den provisoriska skattebetalningen skall regleras, måste givetvis hänsyn tågås

till den förlust rederiet gjort under de år detsamma varit urståndsatt att driva

sin näring. Exemplet är ett renodlat fall, men ingalunda någon fantasiskapelse.

Det finns ett stort antal därmed överensstämmande eller jämförliga.

Det synes handelskammaren nödvändigt, att ett bestämt uttalande nu göres,

att en utjämning av den art, som här berörts, skall ske.

Sveriges redareförening yttrar:

Genom den s. k. Skagerack-spärren hava — detta gäller i främsta rummet

motor- och motortankfartyg — ett stort antal fartyg måst läggas upp under

1940. Särskilt i sådana fall, där rederiet endast förfogat över ett eller två fartyg,

har förlust uppkommit till följd av kriget under 1940. Det skulle i sådana

fall verka i hög grad obilligt att icke medgiva restitution av krigskonjunkturskatt

på grund av 1939 års driftsresultat.

Rätt till kvittning mellan olika år föreslås även av Gotlands handelskammare,

handelskammaren i Göteborg, Västergötlands och Norra Hallands handelskammare,

kooperativa förbundet samt bank- och fondinspektionen.

Samma ståndpunkt intages av kommerskollegium, som framhåller att ett

uppskjutande av avräkningsförfarandet att omfatta en längre tidsperiod kan

komma att föranleda en framtida anhopning av restitutionskrav.

I ett flertal yttranden hava behandlats de spörsmål, som avse hånsyntagande

till penningvärdets förändring, det skattefria avdragets storlek samt visst

minimibelopp vid taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt såsom

förutsättning för taxering till krigskonjunkturskatt. Ur de avgivna yttrandena

må här nämnas följande.

Överståthållarämbetet anför bland annat:

Då hänsyn icke skall tagas till penningvärdets ändring, kan man förmoda,

att i brist på antagliga motskäl hela merinkomsten kommer att tagas till beskattning

i ett stort antal fall. En ökning av inkomsten med något mer än

2,000 kronor synes, särskilt då det är fråga om rörelse, dock icke behöva betraktas

som en så onormal vinst, att därav skulle föranledas krigskonjunkturbeskattning.

En utvidgning av skatten bör nog ske, men ämbetet vill

ifrågasätta, huruvida det icke vore mera överensstämmande med skattens

verkliga natur att bestämma det skattefria avdraget något högre, exempelvis

till 3,000 kronor.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

65

Länsstyrelsen i Stockholms lein anser de i promemorian anförda skälen för

uppskov med hänsyntagande till penningvärdets försämring övertygande,

varför länsstyrelsen icke anser sig böra påyrka, att vid förestående taxering

omräkning enligt indexsystem skall verkställas.

Länsstyrelsen i Uppsala län yttrar bland annat:

Fastställande av den skattepliktiga merinkomsten måste alltid bliva approximativ,

varför länsstyrelsen anser, att marginalen för felbedömning blir

för knapp vid 2,000 kronors avdrag. Då det gäller inkomst av tantiem, skulle

en uppenbar orättvisa begås mot de skattskyldiga i det fall, då tantiem intjänats

under 1939, men deklareras först år 1941. Det vanliga torde vara, att

tantiem uppbäres först året efter det då detsamma intjänats och deklareras

därpå följande år. Tantiem, som hänför sig till beskattningsåret 1939, deklareras

och taxeras därför vanligen först år 1941. I det skattefria avdraget kan

också läggas åtminstone någon kompensation för penningvärdets försämring,

och avdraget bör därför icke vara för knappt tilltaget. Länsstyrelsen förordar

fördenskull, att det skattefria avdraget bestämmes till 4,000 kronor.

Länsstyrelsen i Jönköpings län yttrar bland annat:

Då den kritik, som från olika håll med fullt fog riktats mot krigskonjunkturbeskattningen

i Sverige under världskriget bland annat vänt sig mot, att

densamma med tiden kom att verka väsentligen som en skatt å försämrat

penningvärde, för vilket de beskattade vinsterna mer och mer blevo uttryck,

vill länsstyrelsen ifrågasätta, huruvida icke hänsyn bör tagas redan vid innevarande

års krigskonjunkturbeskattning till den ändring, som inträtt i det

allmänna penningvärdet. Därest nu rådande förhållanden skulle befinnas

icke påkalla en sådan justering av under beskattningsåret 1940 uppkomna

merinkomster och då en sådan -— såsom skatteberedningen framhållit —- komme att möta stora tekniska svårigheter, skulle denna fråga i viss mån

och tillsvidare kunna lösas genom en förhöjning av det belopp, som jämlikt

10 § i förslaget till förordning örn krigskonjunkturskatt för år 1941 är skattefritt.

Detta belopp komme härigenom att även bliva en regulator i avseende

å penningvärdets förändringar. Ehuru en reglering på angivet sätt endast i

obetydlig grad kan uppnås i fråga örn de större merinkomsterna, skulle dock

en bättre avvägning av de faktiska merinkomsterna komma till stånd beträffande

det största antalet skattskyldiga.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför bland annat:

Erfarenheterna från 1940 års taxering torde visa, att krigsvinster under de

fyra månaderna år 1939 förekommit hos ett väsentligt mindre antal skattskyldiga

än vad som vid nämnda taxerings förberedande kunnat tänkas. Den

omständigheten att taxeringen för hela landet resulterade i omkring 22.5 miljoner

uträknad krigskonjunkturskatt, varav pä detta län belöpte omkring

5.7 miljoner, kan ju visserligen i och för sig sägas visa, att skatten varit

ett välbehövligt och icke obetydligt tillskott i riksbudgeten. Men när summan

åstadkommits för hela riket endast från 1,423 och för detta län från 209

skattskyldiga, ligger enligt länsstyrelsens förmenande i dessa tal en allvarlig

maning till eftertänksamhet örn lämpligheten att låta en förhållandevis

brett upplagd deklarationsskyldighet på nytt giva resultat, av betydelse

för endast ett fåtal. Länsstyrelsens tvekan oell negativa inställning härutinnan

ökas pä den grund, att det nu föreliggande förslaget till 1941 års taxering

syftar till en avsevärd utökning, visserligen icke av den obligatoriska

deklarationsskyldigheten, men av det klientel, som skall förarbetas, samtidigt

som det dock kan antagas, att behållningen av en ny taxering i år blir i

lii hang lill riksdagens protokoll 1 sami. Ar lili. 5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

fråga om belopp och antal taxerade försämrat. Det har redan vid förra årets

taxering visat sig, att deklarationsplikten och därmed sammanhängande besvärliga

utredningar för de skattskyldiga inneburit en svår börda, som för

dem i regel torde betingat direkta kostnader för arbetshjälp lill avsevärda belopp.

Av de 3,051 deklaranterna i delta hill blevo 2,842 icke taxerade; åtskilliga

av dem kanske räkna det som vinst att för sådan kostnad hava undgått

taxering till krigskonjunkturskatt. Men ovanligt har heller icke varit att från

deklaranters sida framställts allvarlig erinran mot att kostnader av dylik art

påtvingas företagen i otid på grund av att uppgiftsskyldigheten utmätts alltför

omfattande och hela förfarandet gjorts alltför invecklat. Kritiska rester

mot krigskonjunkturskatten, som efterlyst den verkliga nettoavkastningen av

densamma, hava därvid räknat med icke blott dylika direkta och indirekta

deklarationskostnader för deklaranterna utan dessutom till avdragsposter

från ovannämnda bruttosumma räknat dels nedsättning i statliga inkomstoch

förmögenhetsskatten samt i värnskatten för de taxerade med tillhopa

omkring 6.6 miljoner kronor, dels restitutioner, som otvivelaktigt kunna väntas

efter besvär hos skattedomstolarna över påförda taxeringar, sedan utredning

och bevisning blivit fullständigad, dels de restitutioner, som vid en blivande,

i utsikt ställd slutavräkning för krigsårens totalresultat kunna förutses,

dels vad som av provisoriskt påförd krigskonjunkturskatt icke kommer

att uttagas, dels ock den hämning i företagsamheten, som krigskonjunkturskatten

givetvis åstadkommer under en tid, då stimulans i näringslivet eljest

är en för det allmännas bästa viktig angelägenhet.

Enligt länsstyrelsens förmenande böra dessa synpunkter inför en förnyad

taxering till krigskonjunkturskatt i varje fall föranleda övervägande, örn icke

en förändring bör ske så, att av skatten icke beröras andra kategorier skattskyldiga

än som på allvar kunna ifrågasättas bliva taxerade. En viss lägsta

taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt torde därvid vara skäl

att överväga, så att icke deklarationsskyldigheten i onödan nu vidgas, utan

i stället begränsas till vad som enligt 1940 års erfarenheter kan väntas få

praktisk betydelse. I sådant avseende bär länsstyrelsen den bestämda uppfattningen,

att inkomsttaxering i år å 10,000 kronor bör vara den lägsta gräns,

under vilken krigskonjunkturskatt för inkomstökning icke bör ifrågasättas.

Härmed torde böra jämföras att vid förra världskrigets krigskonjunkturskattetaxering

en motsvarande gräns drogs vid 8,000 kronor.

I förslaget diskuterad fråga, huruvida hänsyn borde tagas till inträdd

försämring av penningvärdet, anser länsstyrelsen, i likhet med skatteberedningen,

icke heller nu påkalla någon åtgärd. En i princip långt driven renodling

av krigsvinsten torde nämligen i allt fall icke kunna i praktiken realiseras,

eftersom ju den slutliga prövningen av frågan, örn och i vad mån den

uppskattade merinkomsten kan antagas hava berott på av krig eller dessförinnan

rådande krigskonjunktur föranledda förhållanden, ändock måste

bliva i hög grad summarisk och subjektiv och icke kan tillfredsställa alltför

högt drivna anspråk på att giva ett verkligt, riktigt resultat. Även om en än

så noggrann »millimetertaxering» i vissa avseenden verkställes, förlorar nämligen

denna lätt all betydelse genom en nödvändig, efterföljande summarisk

bedömning efter mera osäkra mått. Länsstyrelsen anser vidare att det skattefria

beloppet bör bestämmas till 4,000 kronor.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län yttrar bland annat:

I påtaglig känsla av osäkerheten i beskattningsförfarandets utslag ävensom

för att av praktiska skäl inskränka de beskattades antal föreskrevs i 1940

års förordning, att 4,000 kronor skulle få avdragas från den beskattningsbara

merinkomsten. 1940 års skatt avsåg att träffa merinkomsten under de

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 173.

67

fyra krigsmånaderna under år 1939. I konsekvens härmed borde avdraget

för 1941 års skatt, som avser att träffa merinkomsten under hela år 1940,

ha höjts till 12,000 kronor. I stället föreslås, att avdraget skall sänkas till

2,000 kronor. Länsstyrelsen vill föreslå, att avdraget fortfarande sättes till

beloppet vid 1940 års skatt d. v. s. 4,000 kronor.

Vid den tidigare krigskonjunkturbeskattningen, då betydligt enklare bestämmelser

gällde för taxeringsförslagens utarbetande, bestämdes ett till

inkomst- och förmögenhetsskatt taxerat belopp av minst 8,000 kronor för

att krigskonjunkturskatt överhuvud skulle ifrågakomma (se 3 § i KF örn

krigskonjunkturskatt den 30 juni 1916 nr 260). Då länsstyrelsen för den

nuvarande taxeringen föreslår samma belopp torde detta —- icke minst i

betraktande av levnadskostnadernas ökning — icke kunna anses för högt

tilltaget. Genom en sådan begränsning — vid sidan av nämnda 4,000-kronorsstreck

—- skulle mycket onödigt undersökningsarbete inbesparas och

arbetet i stället kunna inriktas på noggrannare undersökning av materialet

från de större inkomsttagarna.

Länsstyrelsen i Västmanlands län anser det skattefria beloppet böra bestämmas

till förslagsvis 3,000 kronor.

Länsstyrelsen i Norrbottens län uttalar:

Det s. k. bottenavdraget, som nu föreslagits till 2,000 kronor, utgjorde enligt

1940 års förordning 4,000 kronor. Att avdraget då, ehuru allenast några

månaders inkomst beskattades, bestämdes till detta relativt höga belopp var

beroende av att antalet taxeringsfall ansågs böra begränsas. Ehuru en sådan

önskan ej nu föreligger, synes det dock länsstyrelsen som om någon höjning

av det nu föreslagna avdragsbeloppet bör ske med hänsyn till att den

förestående taxeringen kommer att regelmässigt avse ett helt års inkomst.

Större rättvisa de olika skattskyldiga emellan synes emellertid vinnas, därest

bottenavdraget göres beroende av merinkomstens storlek.

Östergötlands och Södermanlands handelskammare anser det icke vara

riktigt att helt bortse från den redan inträdda försämringen i penningvärdet.

Hänsyntagande härtill borde kunna ske på det enkla sättet, att krigskonjunkturskatt

debiteras allenast för den del av merinkomsten, som överstiger

viss procent av jämförelseinkomsten. Storleken av denna procentsats

bör i författningen angivas. Vidare förordar handelskammaren det skattefria

avdragets bibehållande vid 4,000 kronor.

Smålands och Blekinge handelskammare anser, att då krigskonjunkturbeskattningen

nu avser hela år 1940, men enligt föregående förordning närmast

tog sikte på de fyra sista månaderna av år 1939, det borde hava varit

riktigare att nu fastställa ett proportionsvis högre belopp än 4,000 kronor,

och anför vidare:

Vid fastställande av de minimibelopp, som skola underkastas krigskonjunkturbeskattning,

bör hänsyn tagas till att de mindre företagare som i

första hand komma att drabbas därav i regel icke kunna ha någon bokföringsmässigt

konsoliderad ställning. Ifrågavarande företagare, speciellt jordbrukarna.

torde i de flesta fall synnerligen väl behöva de av en krigskonjunktur

föranledda relativt obetydliga merinkomsterna för reparations- och

förbättringsarbeten. För ett stort antal övriga företagare av nämnda kategori

torde man även kunna räkna med att de relativt obetydliga merinkomstcr

det bär är fråga örn till betydlig del komma att placeras i försvarslånet

och sålunda bliva disponibla för staten utan att den föreslagna bottenskrapningen

av s. k. krigskonjunkturvinst behöver tillgripas.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj.ts proposition nr 173.

Skånes handelskammare yttrar bland annat:

Redan från början vid den nya krigskonjunkturbeskattningens första planläggning

har med rätta stått klart, att en dylik skatt, därest den skall kunna

betraktas som en skatt endast å verkliga merinkomster, måste taga tillbörlig

hänsyn till penningvärdets försämring. Mot denna uppfattning har någon

avvikande mening ej heller nu framförts. Ej dess mindre har någon justering

av inkomstberäkningen av denna anledning ej ifrågasatts och som skäl

härför har endast hänvisats till finansministerns i fjolårets krigskonjunkturskatteproposition

gjorda uttalande att den vid denna tidpunkt d. v. s. den

1 augusti 1940 föreliggande penningförsämringen då ej ansågs vara mera

betydande. I vad mån den sedan dess inträdda allmänna prisstegringen kan

karakteriseras på samma sätt eller väsentligen utgör en knapphetsprisstegring

må här lämnas därhän. Ett lätt konstaterat förhållande är emellertid,

att grosshandelsindex resp. levnadskostnadsindex, vilka augusti 1940 lågo

resp. 30 och 18 procent över motsvarande index för jämförelseåren 1937 och

1938, nu ytterligare stigit och uppnått en ökning av c:a 41 resp. 25 procent.

Att denna fortgående prisstegring icke kan lämna merinkomstberäkningen

oberörd ligger i öppen dag. I samband härmed ha de flesta sakvärden, i penningar

räknat, fått ett högre reproduktionsvärde. I de nya inkomstberäkningarna

lär detta förhållande knappast kunna förbigås och i varje fall

torde de justeringar, som därav kunna vara motiverade, såsom i avskrivningsplaner

för maskiner och inventarier, i avskrivningsprocenter å byggnader,

i beräkning av lagervärden och förkrigsreserver, för många företag

tillsammantagna uppgå till avsevärda belopp. Så allmängiltiga som här berörda

förhållanden äro, lär få räknas med att en merbeskattning av fiktiva

vinster av denna anledning regelmässigt kommer att äga rum. Ett i viss

mån liknande förhållande kommer vidare att uppstå genom den sedan jämförelseåren

1937—1938 inträdda avsevärda skärpningen i den ordinarie statsbeskattningen.

Vidare anser handelskammaren att det skattefria avdraget bör bestämmas

till 4,000 kronor.

Handelskammaren i Gävle yttrar:

Den förskjutning, som tid efter annan inträder i penningvärdet, påkallar,

att denna fråga skyndsammast tages under omprövning. Detta synes vara

så mycket mera nödvändigt, som krigskonjunkturskatten tyvärr måste erläggas

långt efter det den beskattade inkomsten intjänats och med penningar,

om vilkas köpkraft man nödgas vara så gott som fullständigt okunnig.

Från statsmakternas sida har också vid den tidigare behandlingen av frågan

örn krigskonjunklurskatt bestämt utlovats att hänsyn till penningvärdets försämring

skulle tagas, men sådan hänsyn bör icke allenast gälla försämring

av penningvärdet, utan också en utveckling i motsatt riktning. Penningpolitiska

åtgärder av deflatorisk natur skulle nämligen kunna bliva ödeläggande

för företag, som påförts krigskonjunkturskatt.

Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare anser, att jämförelseinkomsten

bör ökas med en efter penningvärdets fall avpassad procentsats.

Kooperativa förbundet yttrar:

Hänsyn till ändringar av det allmänna penningvärdet har i förslaget liksom

i den för 1940 gällande lagstiftningen tagits så till vida att varulager få omräknas

till förkrigspriser. Om prisindexstegring kan anses betyda att penningvärdet

försämras, är det nog rimligt att större hänsvn härtill tages vid den

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

69

nya taxeringen. Det är nämligen uppenbart att inom ett företag vinsten genom

1940 års försäljningar ökas i viss proportion till prisstegringen. Visserligen

kan invändas, att viss kompensation härför erhålles därigenom att skatten

betalas i det försämrade penningvärdet. Men örn hela merinkomsten orsakats

av prisstegringen hade ju ingen krigskonjunkturskatt alls bort utgå. I

varje fall torde dock hänsyn till prisstegringar böra tagas då man bedömer

huruvida omsättningsökning och därmed krigsvinst föreligger eller icke. Det

torde därför vara rimligt att viss procent av 1940 års omsättning frånräknas i

förekommande kalkyler.

Sveriges grossistförbund anser det nödvändigt, att hänsyn tages till den

inträdda ändringen i det allmänna penningvärdet och förordar bibehållande

av det skattefria avdraget vid 4,000 kronor.

Sveriges lantbruksförbund och lantbruksstyrelsen anse det skattefria avdraget

böra höjas till 3,000 kronor.

Riksräkenskapsverket yttrar:

Även om man kan hysa tvekan rörande lämpligheten att sänka den

skattefria merinkomsten till ett belopp, som även vid låga inkomster normalt

ligger inom ramen för de årliga inkomstfluktuationerna, har riksräkenskapsverket

med hänsyn till att denna förändring torde vara en konsekvens av

att skatten utvidgas att avse bland annat jordbruk och skogsbruk icke velat

avstyrka förslaget i denna del.

Kommerskollegium förordar att det skattefria avdraget bibehålies vid 4,000

kronor.

Bank- och fondinspektionen yttrar:

Särskilt bör, såsom i promemorian jämväl förutsatts, vid skattskyldighetens

utmätning hänsyn tagas till sådan försämring av penningvärdet, som

efter tiden för krigsutbrottet inträtt eller må komma att inträda. Därest det,

såsom i promemorian angives, av taxeringstekniska skäl anses icke vara önskvärt

att redan nu med de förändringar i penningvärdet, som redan inträtt,

taga sådan hänsyn vid skattens utformning, bör dock ett dylikt hänsyntagande

icke uppskjutas längre än av nyss angivna skäl oundgängligen föranledes.

I varje fall bör vid denna beskattningsforms framtida upphörande

hänsyn härtill tagas vid den slutliga skattskyldighetens reglering.

Det bör emellertid redan nu kunna vid skattesatsens bestämmande beaktas,

att en försämring av penningvärdet medför, att skattepålagan blir än mer

tryckande än avsett varit. Detta blir enligt departementsförslaget i förhållande

till 1940 års krigskonjunkturskatt i så mycket större omfattning fallet, som

gränsen för skattefri merinkomst sänkts från 4,000 till 2,000 kronor. De sålunda

angivna förhållandena borde enligt inspektionens mening föranleda,

att man ifråga om skattesatsen utginge från en lägre och mera försiktig grundnivå

än föreslagna 50 procent.

Frågan örn skatteskalan har förutom i sistnämnda yttrande berörts av ett

flertal myndigheter och organisationer.

Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller, alt tillämpningen av olika skattesystem

för olika slag av inkomster kan befaras komma att medföra icke

önskvärda konsekvenser.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

Länsstyrelsen i Malmöhus län yttrar:

Ehuru skattesatserna icke direkt berörts i utredningen kan länsstyrelsen

dock icke underlåta att påpeka det mindre tilltalande däruti, att för inkomst

av rörelse och för inkomst av tantiem härledande från rörelse gälla olika

normer för skattens utmätande. Det oegentliga häruti framträder tydligt i

det fall att en skattskyldig, vars företag drives i form av aktiebolag, däri han

själv äger samtliga aktier, uttager hela rörelsens vinst i form av lön och

tantiem.

Östergötlands och Södermanlands handelskammare anser de år 1940 gällande

skattesatserna giva åt skatten närmast karaktären av statlig inkomstkonfiskation

samt fortsätter:

Vid fastställande av skatteskalans höjd torde icke beaktats det osäkerhetsmoment,

som vidlåder själva rättsgrunden för beskattningen. Det bärande

motivet för densamma har ju från början framhållits vara, att ingen av

krigets olyckor skall skörda oberättigade vinster. Det är sålunda krigsvinst

och allenast krigsvinst, som avses drabbad av denna beskattning. Ett avgörande,

huruvida mervinsten helt eller delvis haft sin grund i krigskonjunkturen

eller måhända varit att påräkna oberoende av densamma, måste emellertid

alltid fotas på ett antagande, som saknar objektiv grund. Ej minst med

hänsyn härtill anser sig handelskammaren trots det trängande skattebehovet

böra förorda en ej oväsentligt lägre skatteskala.

Erinringar rörande skatteskalan hava framställts jämväl av några andra

handelskammare ävensom av Sveriges industriförbund och Sveriges grossistförbund.

Kooperativa förbundet ifrågasätter, huruvida icke även skatten för merinkomst

av rörelse borde göras proportionell. De nuvarande reglerna medföra

ganska slumpartade resultat, särskilt då tillfälligheter gjort att åren

1937—1938 visat dåligt resultat.

Kommerskollegium förordar en sänkning av skattesatserna.

Lantbruksstyrelsen yttrar bland annat:

Då den fixa skattesatsen för jordbruk och skogsbruk uppgår till samma

procenttal som den lägsta skattesatsen för merinkomst av rörelse, så ligger

ju redan häri en viss fördel för jordbruket. Skattesatsen för jordbruk och

andra därmed likställda förvärvskällor är angiven till 50 procent. På grund

av ovan angivna särskilda omständigheter för jordbrukets vidkommande,

synes det styrelsen nödvändigt, att skattesatsen för merinkomster av jordbruk

i varje fall icke fastställes högre än till 40 procent. Härtill må även

anmärkas, att det ur folkförsörjningens synpunkt synes angeläget, att den

enskilde jordbrukaren icke får den uppfattningen, att alla hans ansträngningar

att höja den egna produktionen lönas så illa, att det allmänna beskattningsvägen

tager all påräknad merinkomst ifrån honom.

Riksräkenskapsverket framhåller önskvärdheten av att för å ena sidan

fysiska personer och å andra sidan juridiska personer samma skatteskala

tillämpas för inkomst av olika inkomstkällor, samt yttrar vidare:

Den för 1940 års krigskonjunkturskatt fastställda progressiva skalan, som

tillämpas oberoende av det beskattningsbara beloppets absoluta storlek, är

mest lämpad för beskattning av juridiska personer. Skatten för nämnda år

har också i mindre omfattning drabbat fysiska personer. Den nu föreslagna

krigskonjunkturskatten kommer, på grund av att skatteobjekten utvidgas

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 173-

71

till att omfatta inkomst av jordbruk, skogsbruk och annan fastighet samt

på grund av att den skattefria merinkomsten föreslås till allenast 2,000

kronor, att i betydande omfattning drabba fysiska personer. Det kan då

verka stötande för rättskänslan om till exempel en lanthandlare och en

jordbrukare, båda med normalt obetydliga inkomster, skola beskattas olika,

även om deras inkomster genom av krisen föranledda prisstegringar ökats

i samma proportion. Vissa olägenheter av olika skatteskalor uppkomma

även då samma person driver jordbruk, skogsbruk och rörelse. Särskilt

starkt måste dessa olägenheter göra sig gällande då, såsom ofta är fallet,

skogsbruk är förenat med skogsindustri.

Därest progressiv beskattning anses böra tillämpas för fysiska personer,

synes skatteskalan för hithörande skattskyldiga böra utformas med utgångspunkt

från den beskattningsbara merinkomstens absoluta storlek.

Med anledning av vad i motiveringen till det nu föreliggande förslaget

anföres om möjligheten att tillämpa progressiv beskattning då jämförelseinkomst

icke fastställes, vill riksräkenskapsverket erinra, att det icke möter

större svårighet att tillämpa en progressiv skala även i de fall, då merinkomsten

beräknas med ledning av inträffad prisstegring.

Departementschefen:

När jag den 1 augusti 1940 för Kungl. Maj:t anmälde frågan om krigskonjunkturskatt

för nämnda år, framhöll jag, bland annat, att denna beskattning

ett följande år borde utvidgas att avse även andra förvärvskällor

än dem som inbegrepes i det då framlagda förslaget, i första hand skogsbruk,

jordbruk och inkomst av annan fastighet. Vid överarbetning av skatteberedningens

då föreliggande förslag i ämnet hade en vägledande synpunkt

genomgående varit, att det överarbetade förslaget skulle komma att ligga inom

ramen för vad som syntes sannolikt beträffande följande års beskattning,

och att en förordning rörande denna beskattning skulle kunna erhållas genom

en utbyggnad av den då utarbetade. I detta sammanhang uttalade jag även

min anslutning till den i skatteberedningens promemoria intagna ståndpunkten

att, därest en mera betydande försämring av penningvärdet skulle inträda,

hänsyn till en sådan försämring borde tagas vid ifrågavarande beskattning.

Tillika framhöll jag, att jag delade den i promemorian uttalade uppfattningen,

att en slutavräkning borde äga rum avseende viss tidpunkt efter

krigets slut.

Då skatteberedningen nu enligt mitt uppdrag utarbetat ett förslag till förordning

om krigskonjunkturskatt för år 1941 m. m., har detta utredningsarbete

inneburit ett fullföljande av de redan förut uppdragna riktlinjerna.

Såsom i skatteberedningens nu föreliggande promemoria anförts torde det

omdöme beträffande fjolårets krigskonjunkturskatt vara försvarligt, att genom

denna i stort sett kunnat förverkligas det allmänna huvudsyftet att

åstadkomma en extra beskattning av näringslivets efter krigsutbrottet uppkomna

mervinster, vilka ej med sannolikhet visats hava uppkommit oberoende

av kriget och förkrigskonjunkturen, men att undvika beskattning av

fiktiva vinster. Jag anser mig ock kunna nied stöd av de nu föreliggande

remissvaren instämma i det i promemorian gjorda uttalandet alt de taxeringstekniska

svårigheterna varit betydande och arbetet med taxeringens genom
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

förande påfrestande, men att det från intet håll gjorts gällande att uppgiften

varit oöverkomlig. Dessa erfarenheter måste givetvis bliva vägledande vid utformningen

av krigskonjunkturskatten för år 1941. Fjolårets krigskonjunkturskatteförordning

har tagits till utgångspunkt för den nya skatten; i den mån

ej särskild anledning till avsteg från denna synts föreligga, hava de gamla

bestämmelserna upptagits. En utvidgning av skatten att avse även andra

förvärvskällor än dem som 1940 års författning omfattade har synts ofrånkomlig,

men vid denna utvidgning har måst beaktas att ej den nya beskattningen

finge en sådan omfattning att dess genomförande komme att ställa

taxeringsmyndigheterna inför oöverstigliga svårigheter.

Den omfattning, som krigskonjunkturbeskattningen enligt skattebeiedningens

förslag i huvudsaklig överensstämmelse med av mig under hand

meddelade direktiv erhållit, har i stort sett vunnit gillande i de avgivna remissvaren.

Visserligen ha icke röster saknats som uttalat sig för att förvärvskällorna

jordbruk och annan fastighet såsom för innevarande år mindre

betydelsefulla borde uteslutas från beskattningen. Skogsägarnas sammanslutningar

hava jämväl avstyrkt krigskonjunkturskatten av skogsbruk, och

samma ståndpunkt har intagits i ännu några yttranden. Man kan emellertid

med stöd av remissvaren helt visst göra gällande att en mycket allmän mening

finner den föreslagna utvidgningen riktig.

Det är, såsom också i ett flertal yttranden framhållits, sannolikt att be

träffande jordbruk skatten för detta år ej kommer att bliva mera betydande.

1940 års skörd var i större delen av riket så svag att den kvantitativa minskningen

i många fall ej uppvägdes av stegrade priser, och endast beträffande

ett ganska litet antal jordbruk kan det antagas att inkomstökningen varit av

den storlek att den överskridit gränsen för det ifrågasatta skattefria beloppet.

Med desto större styrka framstår emellertid i belysning härav det berättigade

i att, där skördeutfallet och prisstegringen gemensamt resulterat i större merinkomster,

prisstegringen i den mån den ej erfordrats för att täcka ökade

omkostnader blir föremål för krigskonjunkturskatt. Att inkomst av annan

fastighet med den begränsning dess beskattning fått enligt det föreliggande

förslaget kommer att träffas av krigskonjunkturskatt i mycket ringa omfattning

torde jämväl vara säkert. Men detta utgör intet skäl att avstå från

beskattning i sådana fall, där dylik synes särskilt påkallad, därest ej en i

förhållande till resultatet vidlyftig taxeringsapparat sättes i gång. Detta har

undvikits i det framlagda förslaget, och jag finner följaktligen även i detta

avseende utvidgningen motiverad.

Beträffande skogsbruk är läget ett annat. En krigskonjunkturbeskattning

av skogsbruk framstår ingalunda som betydelselös, och fråga är i stor utsträckning

om typiska krigskonjunkturvinster. Mot en krigskonjunkturbeskattning

av skogsbruk kan väl — utom tekniska svårigheter beträffande dess

genomförande — anföras huvudsakligen att särskilt vedavverkningarna i

stor utsträckning framdrivits genom statsgarantier i fråga om prissättningen.

Det borde dock vara klart att en sådan garanti icke kan i någon mån anses

innebära utfästelse att lindrigare än andra inkomster beskatta så utpräg
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kunni. Majlis proposition nr 173.

73

lat renodlade krigskonjunkturvinster som de här avsedda, vilka uteslutande

äro beroende av prisstegring utöver omkostnadsökning beträffande skogsprodukter.

Det förtjänar här särskilt beaktas att fråga är om vinster vilka

i påtaglig grad erhållas på bekostnad av de ekonomiskt svagare breda

lagren av konsumenter. Att en krigskonjunkturskatt för skogsbruket varit

planerad sedan länge, bör lia varit allmänt bekant. Redan i skatteberedningens

i januari 1940 avgivna promemoria rörande krisskatt antyddes möjligheten

av en sådan skatt å inkomst av jordbruksfastighet, vilken inkluderar

inkomst av skogsbruk, och i mitt förut återgivna uttalande i ämnet i statsrådet

den 1 augusti 1940 har jag tydligt framhållit att en utvidgning av

krigskonjunkturslcatten till skogsbruk var åsyftad. Jag inser väl att taxeringstekniska

svårigheter äro att befara vid genomförandet av dylik beskattning,

men jag kan ej i dem se en grund att helt avstå från denna beskattning.

Den naturliga slutsatsen är här givetvis den att anordningar böra sökas

för att bemästra svårigheterna. Vid beskattningens genomförande bör

tillses att den icke kommer att drabba andra än verkliga krigskonjunkturvinster

och jag vill uttala mig för att viss försiktighet bör iakttagas vid beskattningsunderlagets

bestämmande. Till dessa frågor återkommer jag i den speciella

motiveringen.

Den föreslagna utvidgningen av beskattningen beträffande vissa tjänsteinkomster

och inkomster av tillfällig förvärvsverksamhet samt realisationsvinster

har i huvudsak lämnats utan anmärkning i remissvaren. Till dessa

frågor återkommer jag vid 8 och 9 §§.

I detta sammanhang torde det vara på sin plats att något beröra frågan

om möjligheten att mot inkomstökning å en förvärvskälla kvitta inkomstminskning

å en annan. Skatteberedningen har i sitt förslag sökt att i viss utsträckning

tillgodose detta syfte genom att i paragrafen om beskattningsbar

merinkomst införa eif stadgande om rätt för taxeringsmyndigheterna att

medgiva sådan kvittning. Förslaget i denna punkt har emellertid i många

av remissyttrandena ej ansetts tillfredsställande. Jag föreslår fördenskull en

väsentlig utvidgning av kvittningsrätten, framför allt i det avseende där denna

framstår såsom mest betydelsefull, nämligen när jordbrukare kompenserat

inkomstminskning i fråga örn jordbruket med större virkesuttag, men också

i vissa andra avseenden. Till denna fråga återkommer jag i det följande under

olika punkter och vill här endast framhålla att det, med hänsyn till den

olika utformningen av skatten beträffande olika förvärvskällor, ej torde vara

möjligt att beträffande kvittning genomgående meddela kategoriska bestämmelser

i det allmänna stadgande, som behandlar de icke eljest reglerade

kvittningsfallcn.

I flera yttranden har liksom tidigare framhållits önskvärdheten av alt

medgiva rätt att från inkomstökning under visst år avräkna inkomstminskning

under ett annat. Jag vill i detta avseende, under vitsordande av det principiellt

rikliga i ett sådant förfarande beträffande krigskonjunkturskatten,

ånyo uttala all möjligheterna härutinnan knappast kunna helt överskådas

förrän i samband med avräkningsförfarandet efter krigets slut. Ett mycket

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

betydelsefullt steg i fråga om utjämning mellan olika beskattningsår innebär

emellertid förslaget örn provisorisk skattepåföring i händelse av avsättning

till s. k. kostnadsutjämningsfond. Mot denna anordning kan otvivelaktigt

från statsfinansiella synpunkter framställas den anmärkningen att

tack vare densamma möjlighet till restitution torde öppnas beträffande en

mycket avsevärd del av krigskonjunkturskatten. Då en utjämning sådan

som den här föreslagna framstår såsom sakligt befogad, vill jag emellertid

tillstyrka anordningen.

Även frågan om hänsyntagande till ändring av penningvärdet vid ifrågavarande

beskattning har berörts i ett antal remissyttranden. Jag vidhåller

min förut uttalade mening, att därest en mera betydande försämring av

penningvärdet skulle inträda, hänsyn till en sådan bör tagas vid krigskonjunkturbeskattningen.

Visst sådant hänsyntagande kan i själva verket

ifrågakomma ej blott vid en verklig försämring av penningvärdet, utan även

där en av varuknapphet förorsakad allmän prisstegring ägt rum. Jag anser

emellertid ej anledning föreligga att för 1941 års skatt föreslå särskild anordning

i anledning av nu nämnda förhållanden. Ur taxeringstekniska synpunkter

är det helt visst önskvärt att undvika de komplikationer som skulle

bliva en ofrånkomlig följd av ett sådant hänsyntagande.

Ett visst beaktande av de nu framförda synpunkterna synes emellertid

kunna ske vid bestämmande av det skattefria bottenavdragets storlek. Detta

avdrag föreslogs i skatteberedningens år 1940 avgivna promemoria rörande

krisskatt till 2,000 kronor, men med hänsyn särskilt till svårigheterna för

taxeringsmyndigheterna att första året för skattens tillämpning komma till

rätta med ett större antal skattskyldiga fastställdes avdragsbeloppet till 4,000

kronor. Skatteberedningen har även i år utgått ifrån att beloppet skall bestämmas

till 2,000 kronor. Ett avdrag av denna storlek har i många yttranden

ansetts för lågt. För egen del vill jag särskilt framhålla, att beträffande

rörelseidkare det ur prispolitiska synpunkter som jag örn ett ögonblick kommer

att beröra är önskvärt att avdraget ej sättes högt, samt att det beträffande

de mera betydelsefulla nytillkommande krigskonjunkturbeskattade kategorierna,

jordbruk och skogsbruk, endast är prisstegring utöver vad som erfordras

för att täcka ökade omkostnader som enligt förslaget beskattas, och att

i sådant avseende ett avdrag av 2,000 kronor i och för sig ej torde kunna

anses för lågt. Då jag emellertid finner det rimligt att vid ifrågavarande beskattning

taga viss hänsyn till prisutvecklingens inflytande å de mindre inkomsternas

realvärden och dessutom taxeringstekniska hänsyn tala för en

viss inskränkning av antalet till krigskonjunkturskatt skattskyldiga, anser

jag mig kunna förorda att bottenavdraget bestämmes till 3,000 kronor.

Att, såsom från vissa håll föreslagits, fastställa ett minimum av till statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt taxerad inkomst såsom nedre gräns för

skattskyldigheten anser jag mig liksom föregående år ej kunna tillstyrka,

då de numera tillämpade normerna för lagernedskrivning och avskrivning å

inventarier m. m. ha till följd att en dylik gräns ej kan anses rationell.

Rörande skattesatserna finner jag ej anledning att föreslå någon ändring

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

75

i förhållande till 1940 års beskattning. För de nytillkommande förvärvskällorna

blir den proportionella skatten gällande. Då det mot skatten anmärkes

att den är ägnad att verka återhållande å företagsamheten, vill jag framhålla

att jag för egen del finner betydelsen av denna synpunkt mer än uppvägas

därav att skatten torde utgöra ett verksamt led i statsmakternas strävanden

att hindra spekulationer i prisstegring å produkter av betydelse för

folkförsörjningen. I detta sammanhang vill jag även erinra om den rätt för

Kungl. Maj:t att medgiva skattelindring vid särskilt samhällsnyttig verksamhet

som föreligger enligt det av 1940 års urtima riksdag givna bemyndigandet.

Rörande det sannolika utfallet av 1941 års krigskon junk turskatt torde det

vara rådligast att ej göra något annat uttalande än att den med största sannolikhet

kommer att inbringa betydligt större belopp än 1940 års skatt.

1940 års debiterade krigskonjunkturskatt har utgjort 22,487,132 kronor avseende

1,423 skattskyldiga. Av detta belopp lia provisoriskt påförts 2,832,850

kronor. Den minskning i den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten,

värnskatten och den särskilda skatten å förmögenhet, som blivit en följd av

avdraget för krigskonjunkturskatt, har utgjort 6,626,386 kronor.

Vidare vill jag i anledning av yttranden från ett stort antal länsstyrelser

uttala att jag väl inser, att på åtskilliga håll särskilda åtgärder kunna bliva

behövliga för att tillgodose länsstyrelserna med tillräcklig arbetskraft. Jag

återkommer till denna fråga.

Slutligen anser jag mig böra till förekommande av varje missförstånd uttala,

att lagstiftningen för år 1941 fått sin utformning med tanke just på de

förhållanden som varit rådande under det beskattningsår, för vilket taxering

då verkställes. Det är uppenbarligen meningen att i möjligaste mån bygga ett

kommande års krigskonjunkturskattelagstiftning på motsvarande grund.

Emellertid måste man räkna med att förhållandena kunna under innevarande

år så förskjutas, att nya spörsmål träda i förgrunden vilka tarva nya eller

ändrade regler.

Detaljmotivering.

Jag övergår nu till en granskning av detaljerna i de författningsförslag, som

äro resultatet av den inom finansdepartementet verkställda överarbetningen

av det remitterade förslaget. Jag berör därvid dock endast sådana frågor,

som behandlats i de avgivna remissvaren eller eljest kunna anses vara av

sådan art att de böra särskilt omnämnas.

Förslag till förordning örn krigskonjunkturskatt för år 1941.

2 §•

Denna paragraf avser frågorna örn skattepliktig inkomstökning samt om

skattskyldighet. Såsom jag redan tidigare omnämnt föreslås utvidgning av

skatteplikten i förhållande till vad som gällde för år 1940 till att omfatta även

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

inkomstökning hänförlig till jordbruk, skogsbruk, annan fastighet samt icke

yrkesmässig avyttring av fast egendom, varjämte gruppen inkomst i form av

tantiem m. m. avses skola numera inrymma även tantiem som utgått från

jordbruk och skogsbruk, samt vidare inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet

såsom uppfinnare eller av tillfälligt uppdrag ävensom annan jämförlig

inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet. I övrigt innehåller förslaget principiellt

samma bestämmelser som 1940 års förordning örn krigskonjunkturskatt.

Rörande frågan örn den sålunda föreslagna utvidgningen av skatteplikten

får jag hänvisa till den tidigare lämnade redogörelsen.

I en del yttranden hava vissa spörsmål framförts angående skattepliktens

omfattning, vilka även beröra reglerna för inkomstuppskattningen men lämpligen

synas böra behandlas i detta sammanhang.

Överståthållarämbetet har ingivit en å ämbetets bokgranskningskontor genom

taxeringsassistenten E. Annell utarbetad promemoria, däri anföres följande:
Inkomst

av kapital har i förslaget undantagits från krigskonjunkturbeskattning.

I fråga om rörelseidkare kan detta medföra vissa ojämnheter. Rörelseidkare

redovisa nämligen icke kapitalinkomster efter enhetliga principer; en

del upptaga ränteinkomst såsom inkomst av rörelse medan andra redovisa

den såsom inkomst av kapital. Då uppdelningen av inkomsten mellan dessa

förvärvskällor ej påverkar den statliga taxeringen och för hemortskommunen

nästan undantagslöst innebär en fördel, har det av den skattskyldige tillämpade

förfaringssättet ofta godtagits av beskattningsnämnderna.

Om skattskyldig, som under jämförelseåret utbrutit kapitalinkomsterna från

rörelseinkomsten, skulle vara bunden av denna uppdelning i krigskonjunkturskattehänseende,

skulle stora ojämnheter uppstå. Avkastningen på banktillgodohavanden

torde visserligen lia varit större under beskattningsåret än under

jämförelseåret, men å andra sidan kunna banktillgodohavanden och innehav

av svenska obligationer hava ökat avsevärt under beskattningsåret •—

exempelvis såsom en följd av lagerminskning — varför i rörelsen investerat

eget kapital skulle visa nedgång, örn tillgångar, vilkas avkastning under jämförelseåret

hänförts till förvärvskällan kapital, bortfördes från rörelsetillgångarna.

Sistnämnda omständighet torde ofta medföra större minskning av uppskattad

merinkomst av rörelse än den skattefria ökningen av kapitalinkomst.

För att undvika en sådan ojämnhet mellan olika skattskyldiga vore det önskvärt

att i vart fall för aktiebolag som driva rörelse avkastning på banktillgodohavanden

och innehav av svenska obligationer, såvida icke särskilda omständigheter

förelåge, hänfördes till förvärvskällan rörelse under såväl jämförelseåret

som beskattningsåret, oberoende av redovisningen vid den ordinarie inkomsttaxeringen.

Länsstyrelsen i Malmöhus län yttrar:

Bestämmelserna i 2 § 1 mom. andra stycket jämförda med 4 § anvisning

1) angående justering av rörelseinkomst med hänsyn till intäkt och ersättning

vid avyttring och inträffat försäkringsfall ifråga örn inventarier och

andra likartade för stadigvarande bruk avsedda tillgångar syntes kunna

medföra icke avsedda konsekvenser. Örn till exempel ett rederiföretag under

år 1937 haft en då icke beskattningsbar realisationsvinst vid försäljning av

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

77

fartyg, skall författningsenligt denna inkomst tilläggas vid beräkningen av

återstående inkomst för år 1937. Under normala fall kommer således jämförelseinkomsten

att i sig innefatta halva realisationsvinsten, vilket i sin

tur har till följd, att uppskattad merinkomst kommer att bliva i motsvarande

nian lägre. Ilar under beskattningsåret liknande försäljning icke ägt

rum, kommer den skattskyldige i ett bättre läge än vad som kan anses vara

motiverat, och likformigheten i inkomstberäkningen har gått förlorad, enär

varken andra förkrigsinkomståret eller beskattningsåret utvisa motsvarande

inkomst. Justering skulle ju kunna ske genom avdrag under 6 a avd. I i deklarationsformuläret,

men bestämmelsen örn tillägg för förkrigsinkomståren

bleve i så fall meningslös. Även för det fall att i beskattningsårets nettointäkt

skulle ingå intäkt på grund av försäljning eller utfallet försäkringsbelopp,

kommer genom bestämmelserna örn avdrag för minskning i dold

förkrigsreserv uppskattad merinkomst att minskas med skillnaden mellan

tillgångens värde den 31 augusti 1939 och dess i beskattningshänseende vid

samma tidpunkt gällande värde. Den av kriget oberoende värdeökningen

kommer således att elimineras, och det förefaller därför omotiverat att i

återstående inkomst för förkrigsinkomståren inräkna återgående värdeminskningsavdrag

och eventuell försäljningsvinst, då ju dessa knappast kunna

anses för rörelsen normala. För beskattningsåret kommer justering automatiskt

att inträda, så att till krigskonjunkturbeskattning upptages endast värdestegring

från krigsutbrottet samt vid krigskonjunkturbeskattningen tidigare

eventuellt för mycket åtnjutna värdeminskningsavdrag. Jämväl nu berörda

punkt kunde kräva en korrigering eller ett förtydligande.

Östergötlands och Södermanlands handelskammare yttrar bland annat:

Den i 2 § lämnade föreskriften, att i inkomst av rörelse skall inräknas

intäkt vid avyttring av maskiner och inventarier samt uppburen försäkringssumma

för sådana tillgångar, även om intäkten icke är skattepliktig

enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, måste leda till

orimliga konsekvenser. Enligt denna föreskrift komma sålunda exempelvis

utfallande brandförsäkringsbelopp i sin helhet att bli krigskonjunkturbeskattade,

där icke händelsevis jämförelseårets resultat på motsvarande sätt

influerats av erhållen försäkringsersättning. Föremål för krigskonjunkturbeskattning

bör i varje fall aldrig bliva den del av den uppburna ersättningen,

som svarar mot det brunnas förkrigsvärde. Då emellertid ersättning

icke erhålles med högre belopp än det verkliga värdet vid brandtillfället,

torde man med fog kunna utgå ifrån, att försäkringsersättningen i

sin helhet kommer att tas i anspråk för anläggningens återställande efter

branden. Endast i de fall så icke sker, kan det överhuvudtaget bli tal örn

krigskonjunkturvinst. Vad här sagts angående ersättning för försäkring bör

även gälla vid intäkt av försäljning av exempelvis utrangerat maskineri

och detsammas ersättande. Bestämmelsen bör omformuleras med beaktande

av vad sålunda anförts.

Tillika anser handelskammaren, såsom redan förut omnämnts, det vara

mest rationellt att bestämmelsen örn uppfinnarverksamhetens inrymmande

inom beskattningens ram idgår.

Riksräkenskapsverket anser orden »inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet

såsom uppfinnare eller av tillfälligt uppdrag ävensom annan jämförlig

inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet» icke tillräckligt klart avgränsa

det slag av intäkter, som avses skola bliva föremål för beskattning. Bestämmelsen

kan därför lätt föranleda en godtycklig skalteläggning.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj.ts proposition nr 173.

Departementschefen:

I den av överståthållarämbetets bokgranskningskontor avgivna promemorian

har föreslagits att aktiebolagens kapitalinkomster skulle i den mån

fråga vore om bank- oell obligationsräntor i regel vid krigskonjunkturbeskatlningen

hänföras till inkomst av rörelse. Skälen för detta förslag äro

beaktansvärda, men jag anser det ej rådligt att i detta avseende frångå kommunalskattelagens

uppdelning av inkomsterna på olika slag av förvärvskällor.

Emellertid vill jag framhålla, att där kommunalskattelagens bestämmelser

uppenbarligen tillämpats oriktigt vid den ordinarie beskattningen,

detta fel bör rättas vid taxeringen till krigskonjunkturskatt.

Den bestämmelse som kritiseras av Östergötlands och Södermanlands

handelskammare fanns redan i förordningen om krigskonjunkturskatt för

år 1940 och har mig veterligen icke föranlett några materiella olägenheter.

Lagstiftningen om krigskonjunkturskatt är för övrigt så inrättad att belopp

som erhållits genom realisation i ena eller andra formen av värden som

funnos vid krigsutbrottet ej beskattas och att för den överskjutande delen

avdrag kan göras för överpris vid inköp av tillgång motsvarande den förlorade

antingen direkt eller genom provisorisk skattepåföring. Jag föreslår

följaktligen ingen ändring i denna punkt.

Vad angår det av länsstyrelsen i Malmöhus län gjorda påpekandet örn

viss konsekvens av stadgandet i paragrafens 1 mom. andra stycket får jag

erinra, att syftet med den av länsstyrelsen avsedda bestämmelsen är dels

att för aktiebolag och ekonomiska föreningar erhålla samma regel för det

första förkrigsinkomståret som på grund av författningens bestämmelser i

övrigt gäller för andra förkrigsinkomståret och beskattningsåret, dels att

med nämnda juridiska personer jämställa andra skattskyldiga. Därav att

belopp varom nu är fråga medräknas i den skattepliktiga intäkten följer

emellertid ej att det också medräknas vid bestämmande av jämförelseinkomsten.

Beträffande beräkning av inkomst för förkrigsinkomståren gäller

nämligen regeln att belopp av sådant slag och av sådan storlek, som uppenbarligen

ej kan anses för rörelsen normalt, ej skall upptagas såsom intäkt.

Med hänsyn härtill kan det i det av länsstyrelsen angivna exemplet beträffande

rederiföretag väl tänkas att samtidigt som intäkten genom försäljning

av fartyg upptages såsom tillkommande post vid inkomstuppskattningen ett

belopp motsvarande intäkten kommer att avräknas. Det är dock, såsom

senare kommer att utvecklas vid 4 §, ej säkert att beloppet i dess helhet

kommer att avräknas. Beträffande andra tillgångar än fartyg kan en allenast

partiell avräkning väntas bliva tämligen vanlig. Den av länsstyrelsen åsyftade

bestämmelsen är således icke betydelselös. Någon ändring i det föreliggande

förslaget på denna punkt synes alltså ej önskvärd.

Vad riksräkenskapsverket anfört föranleder mig ej heller att föreslå någon

ändring i den formulering, som det remitterade förslaget innehåller.

Något skäl att på sätt Östergötlands och Södermanlands handelskammare

jämväl föreslagit utesluta merinkomst å uppfinnarverksamhet från beskattningen

synes ej föreligga.

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

4 §.

4 § i det remitterade förslaget jämte anvisningar innehåller regler för fastställande

av taxerad merinkomst av rörelse. Förslaget bygger därvid på samma

principer som motsvarande stadgandcn i 1940 års förordning om krigskonjunkturskatt.

Med hänsyn till att det nu gäller ett senare beskattningsår

hava emellertid en del nya regler blivit erforderliga, varjämte kompletteringar

och omformuleringar i förtydligande syfte gjorts.

De mera betydelsefulla ändringarna i förhållande till föregående års författning

äro följande.

I fråga om jämförelseinkomsten föreslås ett tilläggsstadgande, enligt vilket

den vid taxering till krigskonjunkturskatt år 1940 fastställda jämförelseinkomsten

bör frångås endast om särskilda skäl därtill föranleda.

Vad angår frågan om inkomstuppskattningen för beskattningsåret föreslås

ett stadgande att, därest vid taxering till krigskonjunkturskatt år 1940 tillägg

gjorts för nybildning under nästföregående beskattningsår av dold reserv i

lagertillgångar, hänsyn härtill skall tagas vid värdering av lagret vid beskattningsårets

ingång och att följaktligen vid inkomstuppskattningen för detta

år avdrag skall medgivas med belopp svarande mot nämnda tillägg.

Beträffande lagerökning som uppkommit efter utgången av augusti 1939

(krigsutbrottet) gällde enligt förenämnda förordning att nedskrivning ej

godkändes till lägre värde än som motsvarade anskaffningskostnaden vid

krigsutbrottet. Nu föreslås i det fall då lagret vid sista förkrigsinkomstårets

utgång räknas såsom förkrigslager att beträffande lagerökning nedskrivning

ej må godkännas till lägre värde än som motsvarar anskaffningskostnaden

vid sistnämnda tidpunkt.

Vidare har upptagits en föreskrift, enligt vilken vid tillämpning av vad som

stadgats angående grunderna för lagervärderingen vid beskattningsårets utgång

nedskrivning ej må ske till lägre belopp än det bokförda värdet vid

nämnda tidpunkt, såvitt ej den skattskyldige visar att lagret i sin helhet

uppskrivits eller att vid värdesättningen enligt räkenskaperna hänsyn ej tagits

till nedskrivning som enligt god köpmannased varit uppenbart påkallad.

Kompletterande regler föreslås för beräkning av minskning av dold förkrigsreserv,

varjämte upptages ett tilläggsstadgande angående återvinning av

sådan reserv.

Beträffande värdeminskning å inventarier och liknande tillgångar föreslås

att den för överpris och merkostnad enligt 1940 års förordning stadgade

spärrgränsen av en och en tredjedel gånger det pris, som den tillgång avdraget

avser kan anses hava betingat vid utgången av augusti 1939, sänkes till

en och en fjärdedel gånger nämnda pris, varjämte villkoret att visst avdrag

för värdeminskning skall hava skett i räkenskaperna för beskattningsåret

föreslås skola utgå. Den enligt 1940 års förordning gällande regeln att den

i räkenskaperna gjorda avskrivningen, som godkänts vid taxeringen till statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt, icke skulle frångås med mindre de därvid

tillämpade grunderna mera avsevärt skilde sig från de enligt förordningens

huvudgrunder medgivna, föreslås jämväl skola utgå.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

Angående avdrag för avsättning till pensionering av anställda eller annat

likartat ändamål hava särskilda regler föreslagits, likaså angående beräkning

av merinkomst av uppfinnarverksamhet.

I fråga örn beräkning av ränta å eget kapital föreslås att räntefoten beträffande

kapitalökning höjes från 5 till 6 procent samt att, i motsats till

vad som gällde enligt 1940 års förordning, tillgångar av varulagers natur

skola upptagas enligt räkenskaperna utan hänsyn till den särskilda uppskattningen

för inkomstberäkningen vid taxering till krigskonjunkturskatt.

Slutligen föreslås, att veterinärer skola likställas med de i 1940 års förordning

uppräknade yrkeskategorierna, som intaga en särställning i bevisningshänseende.

övriga föreslagna ändringar äro av väsentligen redaktionell natur.

Motiveringen till förslaget återfinnes å sid. 7—13 i den remitterade promemorian.

Jag övergår härefter till redogörelse för de avgivna yttrandena. De frågor,

som däri särskilt berörts, avse huvudsakligen lagervärderingen och avdrag

för minskning av dold förkrigsreserv samt därmed sammanhängande spörsmål,

jämförelseinkomsten, avdrag för värdeminskning, avdrag för avsättning

till pensionering av anställda, avdrag för skatter vid inkomstuppskattningen,

beräkning av ränta å eget kapital, bevisningsreglerna samt rederiers beskattning.

De båda förstnämnda frågorna och därmed sammanhängande spörsmål

hava i yttrandena behandlats i ett sammanhang, varför de i den följande

redogörelsen också behandlas gemensamt.

Lagervärdering, dold förkrigsreserv och därmed sammanhängande

spörsmål.

I den av Överståthållarämbetet ingivna, å ämbetets bokgranskningskontor

upprättade promemorian anföres följande:

Den ur skattemyndigheternas synpunkt allvarligaste anmärkningen mot

det framlagda förslaget är den, att reglerna för beräkning av förändring av

dold förkrigsreserv i varulager under beskattningsåret gjorts onödigt invecklade.

Följande ändringar i förenklande syfte böra vidtagas.

Vid beräkning av förändring av dold reserv i varulager jamföres

den dolda reserven vid beskattningsårets utgång med den dolda förkrigsreserven.

Jämförelsen kommer alitsa i de flesta fall att sträcka sig över

två beskattningsår. Hela ökningen eller minskningen tillägges respektive

avdrages i deklarationen för beskattningsåret. Örn vid 1940 års krigskonjunkturskattetaxering

avdrag yrkats för minskning av dold förkrigsreserv,

räknas avdraget den skattskyldige till last, om och i den man det åtnjutits,

har vid 1940 års taxering tillägg gjorts för ökning av dold reserv, räknas

detsamma skattskyldig tillgodo vid taxeringen för beskattningsåret.^ Genom

detta förfaringssätt blir den föreslagna omräkningen av beskattningsårets ingående

lager obehövlig.

Vidare ha förslagsställarna uppdelat förändring av dold reserv i varulager

i två delar: ändring på grund av annan värderingsnorm och ändring på

grund av lagerminskning. Därför fordras vid lagerminskning dubbla om
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 173.

81

räkningar av utgående lagret. En sådan klyvning av reservförändringen är

onödig, ty nian kan nå samma slutresultat genom att endast taga hänsyn

till den totala fondförändringen under året. Detta förfaringssätt tillämpas

nästan alltid inom affärslivet; däremot göres i allmänhet ej utredningar huruvida

fondförändringen beror på ändrad värdering eller på kvantitelsförändringar.

I fråga om sorterade lager är en sådan uppdelning av fondförändringen

ofta svår att åstadkomma.

I motiveringen uppgives att omräkningen i ett tempo övervägts, men att

detta uppslag ej fullföljts, då fondförändringar på grund av ändrad värderingsnorm

och på grund av lagerminskning ansetts till sin principiella innebörd

helt skilda. Häremot kan invändas, att, då slutresultatet blir detsamma

enligt båda metoderna, den ena metoden ej behöver förkastas, därför att

den grundar sig på annan systematisering av affärstransaktionerna än den

andra.

Förslagsställarna synas hysa den uppfattningen, att minskning av dold

reserv vid lagenninskning är en bevisfråga, men att detta däremot ej skulle

vara fallet med ändring av dold reserv på grund av ändrad värdering. Ett

studium av deklarationsformulärets sammanställningar för varulagervärderingen

visar emellertid, att båda slagen av fondförändringar ansetts böra

konstateras genom olika slags omräkningar av samma lagerkvantiteter, varför

någon principiell skillnad i utredningshänseende icke enligt deklarationsformuläret

förefinnes mellan förändringens båda beståndsdelar.

Ifrågavarande bestämmelser torde bli mycket aktuella vid 1941 års taxering,

då dolda förkrigsreserver i stor utsträckning framkommit vid lagerminskningar

under år 1940. Av det anförda framgår att utredningen om ändring

av dold reserv i varulager kan förenklas, så att varken omräkning av

ingående lagret eller klyvning av fondförändringen erfordras. Härigenom

kunna följande fördelar vinnas.

a) Sedan den dolda förkrigsreserven fastslagits, behöver endast en omräkning

av varulagret göras mot tre enligt förslaget.

b) Den i denna P. M. föreslagna metoden överensstämmer med det inom

affärslivet allmänt tillämpade förfaringssättet.

c) Metoden förstås av de skattskyldiga, eftersom omräkningen endast består

däri, att lagret vid beskattningsårets utgång omräknas efter förkrigspriserna.

Däremot bortfaller omräkning »enligt för ifrågavarande inkomstuppskattning

gällande särskilda grunder» ävensom angivandet av »i beskattningshänseende

gällande värde». Att de citerade uttrycken äro svårbegripliga

torde knappast behöva framhållas.

Redan vid 1940 års krigskonjunkturskattetaxering förorsakade de otillfredsställande

bestämmelserna om varulagervärdering en ovanligt stor irritation

hos de skattskyldiga, trots att bestämmelserna voro avsedda att bereda

dem en förmån. Det är därför av den största vikt att bestämmelserna om

varulagervärderingen vid innevarande års taxering göras lättfattliga, så mycket

mer som antalet skattskyldiga kommer att ökas avsevärt.

Länsstyrelsen i Stockholms län yttrar:

1 anvisningarna punkt 11 a) utsäges, att avdrag för minskning av dold

förkrigsreserv i tillgångar, avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse,

ifrågakommer endast i samband med lagerminskning. En faktisk

minskning av dold förkrigsreserv torde emellertid kunna tänkas som en följd

av uppskrivning samtidigt som lagerökning föreligger. Vid 1940 års taxering

medgavs härstädes avdrag i ett dylikt fall; då det synes tveksamt, örn icke

anvisningarnas nu föreslagna formulering utesluter avdragsrätt i avsedda

fall, är eli förtydligande pä denna punkt önskvärt.

Bihang till riksdagens protokoll atil. 1 sinni. Nr 173. C,

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Mcij:ts proposition nr 173.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anför bland annat:

I ett tredje stycke av anvisningspunkt 4 b) har upptagits en föreskrift, enligt

vilken vid tillämpning av vad som stadgats angående grunderna för lagervärderingen

nedskrivning ej må ske till lägre belopp än det bokförda värdet

vid beskattningsårets utgång, såvitt ej den skattskyldige visar att lagret i sin

helhet under beskattningsåret uppskrivits eller att vid uppskattningen enligt

räkenskaperna hänsyn ej tagits till nedskrivning som enligt god köpmannased

varit uppenbart påkallad. Länsstyrelsen är tveksam, huruvida icke en

dylik föreskrift är till mera skada än gagn, då den å köpmannahåll möjligen

kan uppfattas som ett sanktionerande av åtgärder, som stå i strid mot

bokföringslagen och i fall av konkurs kunna medföra ansvar för konkursförbrytelse.

Länsstyrelsen i Kalmar län yttrar, bland annat, att principerna för värdering

av varulager enligt 1940 års förordning av de allra flesta skattskyldiga

missförståtts, givetvis med påföljd att ett omfattande arbete nödvändiggjorts

vid taxeringens genomförande för tillrättaläggande av missuppfattningar

från de skattskyldigas sida.

Länsstyrelsen i Värmlands län yttrar:

I skrivelse den 16 februari 1940 rörande förslag till krisskatt framhöll länsstyrelsen

olägenheten av att jämkning av lagervärdena för förkrigsinkomståren

skulle behöva förekomma. Erfarenheten torde nu hava visat, att därest

de bokföringsmässiga lagervärdena i stället lagts till grund för inkomstuppskattningen,

praktiskt sett stora fördelar skulle hava vunnits. Länsstyrelsen

anser sig därför fortfarande icke kunna tillstyrka förslaget i detta hänseende

utan vidhåller sin härutinnan förut uttalade mening. Den omständigheten,

att taxeringen föregående år skett efter den s. k. lagerjämkningsmetoden synes

icke behöva lägga hinder i vägen för en ändring innevarande år, detta

ej minst med hänsyn till det ringa antalet taxerade under år 1940.

Beträffande beräkningen av lagervärdena för beskattningsåret anser sig

länsstyrelsen fortfarande böra påpeka, att länsstyrelsen finner uträkningen

onödigt invecklad. Synnerligen önskvärt vore därför örn ett enklare förfaringssätt

skulle kunna genomföras, säkerligen till båtnad för såväl de skattskyldiga

som vederbörande skattemyndigheter.

Länsstyrelsen i Örebro lån anför bland annat:

I föreliggande förslag göres en principiell skillnad mellan värdering av

lagertillgångar vid beskattningsårets utgång och minskning av dold förkrigsreserv

vid lagerminskning under beskattningsåret. Beräkningen av eventuell

reservförändring skall sålunda ske i två etapper. Även om denna uppdelning

ur teoretisk synpunkt kan försvaras, måste den dock anses sakna praktisk

betydelse. Förfaringssättet är, då det ej överensstämmer med det inom affärslivet

vanliga sättet att betrakta detta problem, ägnat att skapa förvirring

hos de skattskyldiga. Med hänsyn till att reservförändringen i och för sig

och icke den teoretiska förklaringen därtill är det primära, bör denna beräkning

kunna ske i ett moment, varigenom även en välbehövlig förenkling

av deklarationsformuläret skulle vinnas.

Länsstyrelsen i Västmanlands län anför:

De föreslagna bestämmelserna synas innebära att med ett undantag reservförändringar

under tiden från krigsutbrottet och fram till beskattningsårets

ingång skola få påverka beskattningsårets resultat i de fall, då taxering

till krigskonjunkturskatt ej åsatts år 1940. Undantaget förekommer i fråga

örn avdrag för minskning av dold förkrigsreserv. I anvisningarna till 4 §

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

83

punkt 11 a) stadgas nämligen, alt en såsom skillnad mellan dolda reserven

i förkrigslagret och dolda reserven i lagret vid beskattningsårets utgång

framkommen reservminskning skall reduceras med det belopp, varmed förkrigsreserven

nedgått under föregående beskattningsår. Först härefter erhålles

den reservminskning, som får avdragas vid 1941 års taxering.

En resultatutjämning olika år emelian vinnes ju om hänsyn ej tages till

vissa reservförändringar under tiden före beskattningsårets ingång. Eftersom

en dylik utjämning ej synes kunna göras generell, vill länsstyrelsen

dock ifrågasätta, om ej konsekvensen fordrar, att som regel hänsyn tages

endast till de under beskattningsåret uppkomna reservförändringarna.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län föreslår, att anskaffningskostnaden

generellt lägges till grund för beräkningen av förändringar i de dolda reserverna.

Därest den skattskyldige yrkar jämkning på grund av värdenedsättning,

bör han vara skyldig att åtminstone genom sannolikhetsbevisning

styrka detta.

Vidare åberopar länsstyrelsen en av taxeringsrevisorn L. Stange upprättad

promemoria, däri anföres bland annat:

Under anvisningspunkt 4 a till 4 § har upptagits ett nytt stadgande örn

avdrag vid inkomstuppskattningen för beskattningsåret med belopp motsvarande

det tillägg för nybildning av dold reserv, som gjorts vid inkomstuppskattningen

för nästföregående beskattningsår, vilket även synes kunna uttryckas

så, att om det utgående lagervärdet för beskattningsåret vid 1940 års

taxering jämkats uppåt, skall detta förhöjda lagervärde även räknas som ingående

lagervärde för beskattningsåret vid 1941 års taxering. Häremot synes

ingenting vara att invända. Emellertid saknar man en motsvarande bestämmelse

om tillägg vid 1941 års taxering på grund av medgivet avdrag från utgående

lagervärdet vid 1940 års taxering, vars nödvändighet synes lika självklar.

Antingen en jämkning skett uppåt eller nedåt vid föregående taxering

bör väl motsvarande lagervärde även läggas till grund för inkomstberäkningen

vid 1941 års taxering. Denna frånvaro kan möjligen förklaras därmed

att vid 1940 års taxering i regel gällde (ehuru föreskrift härom saknades) att

lägre värdering av beskattningsårets utgående lager än räkenskapernas icke

godkändes. Emellertid torde undantag från denna regel ha förekommit och

varit befogade (dylika fall voro aktuella vid 1940 års taxering i länet). Både

denna regel och undantagen därifrån äro för övrigt i nu föreliggande förslag

föreskrivna i tredje stycket av anvisningspunkten 4 b. Då undantagsstadgandet,

ehuru då icke föreskrivet, sannolikt tillämpats även vid 1940 års taxering

och skattskyldig alltså medgivits lagervärdering vid beskattningsårets

slut understigande räkenskapernas, synes det lämpligt att fullständiga stadgandet

i punkt 4 a på ovan angivet sätt.

Anvisningspunkten 4 b, som avhandlar beräkningen av lagervärdet vid beskattningsårets

utgång, upptager några av författningsförslagets mera svårförståeliga

stadganden. Vad man här vill komma åt är en så att säga »otililåten»

reservbildning i varulagervärdet. Däremot är en viss reservbildning

»tillåten» d. v. s. den anses icke vara någon verklig reserv, ehuru den ur and
-

ra synpunkter än taxeringens faktiskt kan vara det. Man skulle önska, att

vad som avses med här föreskrivna regler, d. v. s. varför man skall gå tillväga

på angivet sätt, även framginge av anvisningarna. Även örn den, som

ingående sysslat med dessa saker, har detta någorlunda klart för sig, så torde

— åtminstone enligt undertecknads erfarenhet .....- flertalet skattskyldiga

ej alls förstå den verkliga innebörden av bestämmelserna. Exempelvis före
-

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj.ts proposition nr 173.

en gemensamt» jämförd med sammanhängande bestämmelser, torde för

mången synas antingen överflödig eller oförståelig. Därför synes det mig

önskvärt, att hela anvisningspunkten 4 b finge en ännu tydligare avfattning,

helst sådan att därav även framginge anledningen till de olika föreskrifterna.

Punkt 4 b synes uteslutande reglera lagervärderingen vid beskattningsårets

utgång. Däremot letar man förgäves efter regler för lagervärderingen vid beskattningsårets

ingång. I de fall, då taxering verkställts år 1940, och alltså

lagervärdet vid föregående beskattningsårs utgång är fixerat, är ju problemet

redan löst, men vid 1941 års taxering torde de fall bliva vanligast, där taxering

1940 icke åsatts. Möjligen får anses underförstått, att det ingående värdet

i sådana fall skall bestämmas enligt för uppskattningen av utgående värdet

vid /940 års taxering gällande regler, men i saknad av uttrycklig föreskrift

härom, torde tveksamhet uppstå. Förslaget upptager ju angående det

ingående lagervärdets beräkning endast bestämmelsen i punkt 4 a, som icke

avser själva grunden för värderingen. Om 1940 års regler skola anses tilllämpliga,

torde böra beaktas, att fall kunna uppstå, då föreskriften i slutet

av tredje stycket av punkt 4 b, synes böra få motsvarande tillämpning i fråga

örn ingående lagervärdet, enär annars den skattskyldige får tillgodoräkna

sig för högt ingångsvärde å lagret. I sådant fall måste emellertid taxeringsmyndigheterna

visa att så är förhållandet.

Vad som frapperar ifråga om formuleringen i såväl förslagets text, som i

deklarationsblanketten är, att uttrycket »dold reserv» noga undvikits i samband

med beskattningsårets inkomstuppskattning. Detta till skillnad mot förhållandet

1940. Denna förändring synes vara på gott och ont. Ty dels avse

faktiskt föreskrifterna att förhindra att eventuella nybildningar av otilllåtna

reserver påverka inkomstberäkningen, dels torde både myndigheter och

skattskyldiga vid 1940 års taxering ha vant sig att behandla begreppet »dold

reserv» i samband med beskattningsårets inkomst.

Angående anvisningspunkten 4 b torde sammanfattningsvis kunna sägas

att den synes ofullständig med avseende på bestämmelser om lagervärderingen

vid beskattningsårets ingång och i behov av förtydliganden i fråga örn lagervärderingen

vid årets utgång. Därjämte torde man kunna ifrågasätta om

själva grundprincipen för omräkningen är den lämpligaste. Vid 1940 års

taxering förfors inom länet, och enligt vad undertecknad erfarit, även på andra

håll så, att anskaffningsvärdena vid beskattningsårets såväl in- som utgång

beräknades och att det sistnämnda med hänsyn till eventuella prisstegringar

omräknades till ett värde efter anskaffnings-å-priserna vid årets ingång.

Även denna metod torde lämna ett riktigt resultat och är långt enklare

att tillämpa. Den i författningen föreskrivna metoden är däremot ibland

omöjlig att tillämpa i de fall. där lagret är mycket heterogent.

Vad beträffar föreskriften i sista stycket under punkt 4 c må ifrågasättas

örn det icke är teoretiskt riktigare att räkna med beskattningsbar merinkomst

i stället för taxerad sådan, åtminstone i de vanliga fall där endast en förvärvskälla

föreligger.

I detta sammanhang torde även böra beröras anvisningspunkten lia, som

reglerar avdrag för minskning av dold förkrigsreserv under beskattningsåret.

Gemensamt för båda de sistnämnda punkterna är bl. a. att man ofta talar

örn tillgångarnas »verkliga värde». Det framgår att härmed avses deras anskaffningskostnad.

Det förefaller önskligt. att begreppet anskaffningskostnad

finge ersätta det »verkliga värdet» på alla de platser, där detta förekommer.

Vad 11 a i övrigt beträffar, saknar den motsvarighet bland 1940 års anvisningspunkter,

men som även framhållits i motiveringen, synes den i hu
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 173. 85

vudsak ej innebära något nytt med hänsyn till tillämpningen vid 1940 års

taxering.

Själva beräkningen av den dolda förkrigsreservens minskning har emellertid

komplicerats, såsom framgår av föreskrifterna i sista stycket under punkt

11 a, av hänsyntagandet till det belopp, varmed dold förkrigsreserv minskats

under föregående beskattningsår.

Samtliga berörda författningsrum avse på ett eller annat sätt lagervärderingens

inverkan på beskattningsårets inkomstuppskattning eller hänsynstagande

till lagervärderingen vid merinkomstens beräkning. Dessa föreskrifter

återfinnas sålunda under fyra olika anvisningspunkter. Som förslagsställarna

själva påpekat i motiveringen måste detta anses olämpligt. Av formella

hänsyn anses detta dock oundvikligt. Det torde dock böra ifrågasättas om

icke de praktiska fördelarna av att lia alla hithörande föreskrifter på en

plats bör anses större än nyssnämnda formella olägenheter.

Östergötlands och Södermanlands handelskammare anser reglerna om lagervärdering

m. m. vara alltför komplicerade och ensidigt tillgodose det fiskaliska

intresset på skattedragarnas bekostnad samt yttrar bland annat:

Vid utformandet av reglerna till beskattning av rörelseinkomst får icke hänsyn

tagas uteslutande till det momentana skattebehovet utan också till det

allmännas intresse av att näringslivets effektivitet icke genom en alltför

tyngande skattebelastning äventyras. Redan i inkomst- och förmögenhetsskatt,

värnskatt och kommunalskatt lägger det allmänna för närvarande beslag på

minst cirka 40 procent av aktiebolagens vinst. Härtill kommer aktieägarnas

beskattning för den inkomst, som tillkommer dem i form av aktieutdelning.

Det är sålunda till statens och kommunernas kassor och icke till aktieägarnas

fickor, som större delen av aktiebolagens vinst finner sin väg. Med hänsyn

härtill är det också främst ett allmänt intresse, att näringsföretagen genom

avsättande av betryggande reserver kunna konsolidera sin ställning och därmed

säkra ett stadigvarande tillgodoseende av det allmännas skattekrav.

Ehuru aktiebolagens vinster genom dubbelbeskattning äro i särskild grad skattebelastade

gäller nu gjorda uttalande ehuru i mindre påtaglig grad även den

del av näringslivet, som icke arbetar i aktiebolagsform. På grund av nu anförda

skäl vidhåller handelskammaren sitt tidigare uttalande, att rörelseidkaren

vid taxering till krigskonjunkturskatt bör tillerkännas samma frihet att skapa

från skattebelastning fria reserver, som tillkommer honom vid den ordinarie

beskattningen.

Krigsförhållandena ha i många avseenden förändrat de betingelser, under

vilka näringslivet under normala tider arbeta. För en stor del företagare har

den av sjöfartsspärren orsakade råvaruknappheten medfört, att varulagren

icke kunna hållas uppe i normal omfattning och med tanke bl. a. härpå, lia

bestämmelser angående provisorisk skattebetalning tillkommit. Förhållandet

kan emellertid vara det helt motsatta. Inom vissa branscher har det varit regel,

att råvarulagren hållits på en mycket låg nivå. Näringsidkaren har under

normala förhållanden kunnat täcka .sitt råvarubehov genom successiva leveranser

månad efter månad. Nu rådande förhållanden — icke minst beträffande

kommunikationerna — lia medfört, att näringsidkaren flir en mycket lång

lid framåt måste söka säkra sitt råvarubehov. Importvarorna måste härvid

i förskott betalas genom rembourser, el t förfarande, som ställer stora anspråk

på företagarens kapitaltillgångar, vilka anspråk i män av penningvärdets fall

ytterligare stegras. Den möjlighet provisorisk skattebetalning i dessa fall

avser skänka företagaren alL skydda sig emot beskattning å visserligen

nybildade men likväl nödvändiga reserver, kan företagaren ofta icke utnyttja

till följd av den ytterligare ökning av kapitalbehoved, som därav för
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

anledes. Liknande problem möta i fall av nystartande och utvidgning av

rörelse. Så länge den genom produktionsökningen erhållna vinsten icke

överstiger jämförelseårets vinst i förhållande till dåvarande produktionsvolym,

bör genom utvidgningen uppnådd mervinst vara fri från krigskonjunkturskatt.

Krigskonjunkturbeskattning av nystartad rörelse bör enligt samma

princip ifrågakomma först om och i den mån resultatet med tagen hänsyn

också till erforderliga reserver överstiger vad som kan betraktas såsom normalt.

Redan vid förra krigets krigskonjunkturbeskattning utbildade sig småningom

åtminstone beträffande nystartade företag den praxis, att inkomsten

uppgående till högst en viss procent av i rörelsen nedlagt kapital ansågs skattefri.

Denna regel torde i varje fall så länge den friare behandling av dolda

reserver, som handelskammaren ovan förordat, icke tillämpas, nu äga samma

grad av berättigande och bör utsträckas att gälla även äldre företag oavsett

jämförelseårsresultatet. Procentsatsen bör medgiva 6 procent utdelning till

aktieägarna och skälig mot krigstidens ökade riskmoment svarande nybildning

av reserver. Med hänsyn härtill bör krigskonjunkturbeskattning icke

ifrågakomma, om avkastningen icke uppgått till minst 10 procent av i rörelsen

intresserat kapital.

Smålands och Blekinge handelskammare yttrar:

Enligt anvisningarna till 4 §, punkt 4 b), fastställas sista förkrigsårets utgång

resp. den 31 augusti 1939 som de tidpunkter, vilka äro av avgörande betydelse

för lagervärderingen. Ett företags lagerkvantitet vid endera av nämnda

tidpunkter angives såsom den maximikvantitet, för vilken provisorisk påföring

av krigskonjunkturskatt för framtida nedskrivning av ersättningslager får

ske. Hänsyn har emellertid härvid icke tagits till det ingalunda ovanliga förhållandet

att ett företag såsom lager de facto räknar dels vad som är levererat

och dels vad som finnes i kontrakt med leverantör. Inom vissa industrier

tjänstgör leverantören som lagerhållare för sin köpare och leveranser ske mot

kontrakten successivt men så, att alltid en viss relation finnes mellan levererat

lager och lager i kontrakt och att summan av dessa båda kvantiteter är i huvudsak

konstant. Oavsett det förhållandet att kontrakt i regel icke bruka bokföras,

borde företagare, å vilken nu beskrivna lagerförhållanden äro tillämpliga,

medgivas rätt att såsom lager den 31 december 1938 eller den 31 augusti

1939 räkna såväl levererat lager som kontrakterade kvantiteter.

Under förutsättning att höjning av jämförelseinkomsten företages med en

efter penningvärdets fall avpassad procentsats på sätt framgår av redogörelsen

under den allmänna motiveringen anser Västernorrlands och Jämtlands

läns handelskammare, att större frihet än vad anvisningarna till 4 § förutsätta

bör lämnas rörelseidkare vid värdesättning av lager av tillgångar avsedda

för omsättning eller förbrukning i rörelse vid beskattningsårets utgång.

Handelskammaren fortsätter:

För rörelse i allmänhet torde det höra till undantagen att lagerökning under

år 1940 har förekommit. Den del av landets industri, som inriktats på

export, kommer dock sannolikt att redovisa betydande ökning av lager från

1940 års ingång till dess slut. Billigheten synes fordra att denna lagerökning

icke bör ens vid krigskonjunkturskattetaxering åsättas högre värde än det,

till vilket varan må kunna i en framtid försäljas. Den inskränkning i rätten

till nedskrivning å lagerökning, som anvisningarna till 4 § stadgar, synes

utan olägenhet kunna undanröjas.

Kooperativa förbundet yttrar:

Vad beträffar stadgandet att varulager vid beskattningsårets utgång icke

må nedskrivas till lägre belopp än det bokförda värdet, så har viss upp
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

87

mjukning av denna redan år 1940 tillämpade regel nu skett. Det vore önskvärt,

för att dessa uppmjukningar skola få någon effekt, att uttrycket »god

köpmannased» något definierades, exempelvis så att det angives att ett företag,

som värderat sitt varulager efter dagspris och utan någon nedskrivning,

icke kan anses hava verkställt bokslutet efter god köpmannased och att

alltså ett sådant lager bör få nedräknas till förkrigspriser.

Sveriges grossistförbund framhåller nödvändigheten av att klara grunder

angivas för beräkningen av lagervärdet av sådana produkter, som upptagits

för att ersätta varor, vilka på grund av genom kriget föranledda förhållanden

icke mer kunna tillhandahållas samt fortsätter:

Man måste räkna med, att dessa ersättningsvaror i regel endast ha sitt

värde så länge kriget fortgår och att ett fredsslut medför, att de bliva mer

eller mindre värdelösa. Givet är, att möjligheter böra finnas att i nu berörda

fall upptaga lägsta möjliga lagervärden. Ett förtydligande härutinnan är

påkallat med hänsyn till förordningens bestämmelser om upptagandet av

lagervärde till förkrigspriser i vissa fall.

Kommerskollegium yttrar:

Beträffande nedskrivning av varulager i det av handelskammaren i Jönköping

omnämnda fallet att en företagare regelmässigt har dels visst inneliggande

lager samt dels kontrakt å visst lager, vilket levereras successivt, synes

nedskrivning böra få beräknas jämväl å det kontrakterade lagret, under förutsättning

givetvis att samma metod användes för nedskrivningen såväl beträffande

förkrigsinkomståren som beskattningsåret.

En exemplifiering i bestämmelserna om nedskrivning av uttrycket »god

köpmannased», vilket ifrågasatts av kooperativa förbundet, torde vara av

värde särskilt för de mindre företagens del.

Kammarrätten uttalar beträffande punkt 4 b) tredje stycket i anvisningarna

till 4 §, att det först förekommande ordet »nedskrivning» i förtydligande

syfte bör utbytas mot uttrycket »nedskrivning vid inkomstuppskattning enligt

denna förordning» eller »värdesättning».

En ledamot av kammarrätten yttrar, att det av praktiska skäl synes angeläget

att för vinnande av reda och överskådlighet de i och för sig invecklade

bestämmelserna om dold förkrigsreserv sammanföras under ett gemensamt

anvisningsmoment.

Jämförelseinkomst.

Länsstyrelsen i Jönköpings län yttrar:

I de fall, där taxering till krigskonjunkturskatt ej ägt rum under år 1940

och jämförelseinkomst ej heller fastställts, torde de skattskyldiga understundom

vid innevarande års taxering till krigskonjunkturskatt komma att yrka,

att vid fastställande av jämförelseinkomsten hänsyn skall tagas även till 1939

års inkomst, nämligen när denna är större än medeltalet av 1937 och 1938 års

inkomster. Örn den skattskyldige kan visa, att ökningen av 1939 års inkomst

ej i någon mån påverkats av krigskonjunkturen utan uteslutande berott på

en s. k. naturlig utveckling, synes det vara skäligt, att jämförelseinkomsten

av denna anledning får justeras uppåt. En mekanisk verkstad, som under

1939 haft en högre inkomst än under 1937 och 1938 men som törst under

1940 lagt örn driften till krigsindustri, synes därför böra få beräkna sin jämförelseinkomst

till medeltalet av inkomsterna under åren 1937—1939. En på

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

så sätt beräknad jämförelseinkomst torde vara ett bättre uttryck för den

skattskyldiges normala årsinkomst vid tiden närmast före krigsutbrottet än

medeltalet av 1937 och 1938 års inkomster. Ett uttryckligt stadgande härom

synes därför böra komma till stånd.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför:

Enligt punkt 3 i anvisningarna till 4 § skall i regel medeltalet av inkomsterna

för båda förkrigsinkomståren upptagas såsom jämförelseinkomst. Finnes

uppenbart att detta medeltal icke utgör ett godtagbart uttryck för normalinkomsten

må jämförelseinkomsten, därest så synes skäligt, fastställas till ettdera

av förkrigsårens inkomst. Endast för det fall att båda förkrigsinkomståren

utvisar underskott må annan utväg för jämförelseinkomstens fastställande

anlitas. Samtidigt lämnas anvisning därom, att beträffande ett nystartat

företag jämförelseinkomsten bör kunna uppskattas med ledning av normalresultatet

för annan jämförbar rörelse, som under förkrigsinkomståren

bedrivits under liknande förhållanden. Det synes länsstyrelsen ganska rimligt,

att denna utväg för jämförelseinkomstens beräknande öppnas jämväl för

äldre företag där vare sig ett eller ingetdera av förkrigsinkomståren utvisa

resultat, som kunna anses normala, och får länsstyrelsen hemställa att sådan

ändring i förslaget vidtages.

Länsstyrelsen i Hallands län yttrar bland annat:

o Uttrycket »i och för sig tillfredsställande» synes en del företagare ha tytt

så, att därmed kunde åsyftas jämförelseinkomst, som efter företagarens subjektiva

bedömande kunde betraktas som mer eller mindre tillfredsställande

ur företagaresynpunkt. Då denna företagarnas åsikt synes vara felaktig, föreslås,

att uttrycket »i och för sig tillfredsställande» måtte utbytas mot ett

annat, som ej kan missuppfattas.

Länsstyrelsen vill i detta sammanhang ifrågasätta, huruvida ej föreskrift

skulle kunna meddelas, att jämförelseinkomsten alltid skulle beräknas enligt

huvudregeln, därest båda förkrigsårens inkomster uppgå till 5 procent och

därutöver å eget kapital i rörelsen.

Då prövningsnämnden i detta län vid 1940 års taxering icke fastställt jämförelseinkomst

för andra skattskyldiga än dem, som påförts krigskonjunkturskatt,

torde till förebyggande av missuppfattning hos de skattskyldiga ett

tillägg böra göras till 4 § 3. sista stycket anvisningarna av förslagsvis följande

lydelse: Jämförelseinkomsten skall anses hava blivit fastställd endast

för de skattskyldiga, som vid 1940 års taxering påförts krigskonjunkturskatt

eller beträffande taxering till sådan skatt varit föremål för prövningsnämndens

särskilda handläggning.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län yttrar, att för aktiebolags och övriga juridiska

personers del 5 procent synes för lågt, då berättigade anspråk torde

förefinnas på att efter utgivandet av allmänna utskylder, avsättningar för

konsolideringsändamål och företagets vidare utveckling återstoden skall förslå

till skälig förräntning av investerat kapital. För ifrågavarande företag

föreslås i stället 6—8 procent såsom norm.

Delegerade för Sveriges industriförbund m. fl. anföra:

Enligt förslaget skall föregående års huvudregel i fråga om beräkning av

jämförelseinkomsten alltjämt gälla, d. v. s. att medeltalet av inkomsterna

för båda förkrigsinkomståren skall utgöra jämförelseinkomst. Örn emellertid

ett av dessa två år visat underskott, skall vid medeltalets beräkning det ena

årets underskott även upptagas såsom sådant (sid. 9 i promemorian). I sist
-

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

89

nämnda fall förutsattes således enligt promemorian, att huvudregeln skall

tillämpas. Detta uttalande synes icke överensstämma med den i punkt 3 av

anvisningarna till 4 § stadgade principen, att om förkrigsinkomståren visat

underskott eller eljest uppenbart onormala vinstresultat, jämförelseinkomsten

skall fastställas till annat belopp, som med hänsyn till omständigheterna kan

anses skäligt. I nu senast berörda fall förutsättes, att förlustår är en onormal

företeelse. Då samma princip bör gälla, oberoende av örn fråga är örn ett

eller två förlustår, synes en ändring av förslaget i nämnda hänseende vara

välmotiverad. Den lägsta jämförelseinkomst, man över huvud taget bör räkna

med, anse delegerade böra motsvara normal ränta å det egna kapitalet.

De föreslagna bestämmelserna i fråga om jämförelseinkomstens beräknande

för nystartade företag eller företag, som under förkrigsinkomståren

icke uppnått sin tulla utveckling, synas vara alltför stränga. I regel torde i

dylikt fall komma att tillämpas den bestämmelsen, att såsom jämförelseinkomst

fastställes ett belopp motsvarande 5 procent ränta å eget kapital, med

tillägg beträffande enskild skattskyldig av skäligt värde å dennes normala

personliga arbetsinsats. Mot denna bestämmelse såvitt angår enskild skattskyldig

synes knappast skäl föreligga till erinran. I fråga örn nya aktiebolag

och ekonomiska föreningar synes däremot räntefoten 5 procent vara alltför

låg. Då det icke minst under nuvarande förhållanden är ett samhällsintresse

att uppmuntra tillkomsten av ny företagsamhet, tala starka skäl för att sagda

företag erhålla en jämförelseinkomst, som åtminstone i någon mån kan

jämföras med sagda inkomst för äldre företag. Härvid förtjänar framhållas,

att den normala räntan för ökning av det egna kapitalet under beskattningsåret

enligt förslaget föreslås ökad från tidigare 5 till 6 procent. Vid detta

förhållande synes det inkonsekvent, att jämförelseinkomsten för nystartade

och därmed jämställda företag i nu berörda fall skall beräknas efter allenast

5 procent av det egna kapitalet. För möjliggörande av en skälig företagarevinst

anse delegerade, att en räntefot av minst 8 eller 10 procent vore

väl motiverad.

I fråga om jämförelseinkomsten har i punkt 3 av anvisningarna till 4 §

föreslagits, att den vid taxeringen till krigskonjunkturskatt år 1940 fastställda

jämförelseinkomsten bör frångås endast om särskilda skäl därtill föranleda.

Av motiveringen å sid. 9 till detta stadgande framgår, att den sålunda

fastställda jämförelseinkomsten i regel skall gälla även vid 1941 års taxering,

samt att avvikelse från sagda inkomst endast bör ske, då inkomstuppskattningen

för något av förkrigsinkomståren blivit, på sätt i promemorian

anföres, felaktig. Till stöd för ändring av den år 1940 fastställda jämförelseinkomsten

kunna emellertid anföras även andra skäl. En skattskyldig kan

sålunda, därest det nämnda år varit fråga örn en relativt låg taxering till

krigskonjunkturskatt, hava saknat anledning att förebringa en så fullständig

utredning beträffande jämförelseinkomsten som han skulle hava gjort

örn frågan gällt en taxering till mera betydande belopp. Likaledes kan från

den skattskyldiges sida skid ansetts icke hava förelegat att förebringa en fullständig

utredning för det fall, att omständigheterna givit vid handen, alt det

år 1940 icke kunde bliva fråga örn någon taxering till krigskonjunkturskatt.

1 sistnämnda fall uppkommer jämväl den frågan, huruvida jämförelseinkomst

verkligen blivit fastställd, då den skattskyldige icke påförts någon krigskonjunkturskatt.

Att under nu berörda förhållanden en skattskyldig vid taxering

år 1941 icke skulle vara berättigad erhålla ändring av den år 1940 fastställda

eller måhända icke1 ens av taxeringsmyndigheterna prövade jämförelseinkomsten

i andra fall än sorn föreslås i promemorian synes orimligt. På

grund härav anse delegerade förslaget i denna del höra ändras på sådant

sätt, att allenast sådan jämförelseinkomst, som vid 1940 års taxering blivit

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj.ts proposition nr 173.

i vederbörlig ordning fastställd efter fullständig utredning, därvid felaktighet

av i förslaget angiven natur ej förelegat, skall läggas till grund för 1941

års taxering.

Smålands och Blekinge handelskammare anser en bestämmelse böra intagas,

som uttryckligen tillåter i utveckling stadda företag alt utan alltför

stränga krav på bevisföringen räkna med en rörlig jämförelseinkomst.

Skånes handelskammare yttrar:

Enligt huvudregeln skall såsom jämförelseinkomst upptagas medeltalet av

inkomsterna för båda förkrigsinkomståren, under beaktande av att andra

utgångspunkter får användas, därest medeltalet ej utgör ett godtagbart uttryck

för den skattskyldiges normala årsinkomster av förvärvskällan vid tiden

närmast före krigsutbrottet. I praxis har denna föreskrift flerstädes tolkats

så att resultatet för år, som gett förlust, uteslutits d. v. s. satts till noll.

Med hänvisning bl. a. till förordningens grunder har i promemorian den uppfattningen

hävdats, att huvudregeln även bör gälla i här angivet fall och förlustårets

underskott sålunda inräknas i medeltalet. Enligt handelskammarens

mening är denna ståndpunkt fullständigt orimlig. Enligt sin natur är

all affärsverksamhet inriktad på vinst och måste normalt upphöra, därest

den ger förlust. Som regel bör ett förlustår därför betraktas som en onormal

tillfällighet och sålunda uteslutas. I vissa näringsgrenar, exempelvis rederinäringen,

där ettdera av jämförelseåren varit exceptionellt dåligt, skulle en

annan tolkning än den här företrädda ge uppenbart obilliga resultat. I utländsk

mervinstbeskattning, liknande den svenska, har detta betraktelsesätt

ej blott godtagits utan även upptagits som lagföreskrift. I det nu uppkomna

läget får handelskammaren därför hemställa att nämnda tolkning genom ett

auktoritativt uttalande fastställes.

Till ledning för fastställandet av jämförelseinkomsten för ny tillverkning

har bl. a. angivits avkastningen å i tillverkningen nedlagt eget kapital, beräknad

efter 5 procent. Såsom tidigare framhållits ligger särskilt i nuvarande

läge makt uppå att dylik företagsamhet stimuleras, varjämte erinrats örn att

sådan tillverkning, såsom merendels starkt tidsbegränsad, ofta är synnerligen

riskfylld. Under sådana förhållanden kan en kapitalavkastning å 5 procent

näppeligen anses varken normal eller ändamålsenlig. Enligt vad handelskammaren

har sig bekant har vid jämförelseinkomstens fastställande i

praxis jämväl räknats med högre avkastning. Mången gång och bl. a. då

en forcerad ny till verkning skulle vara både möjlig och önskvärd kan en dylik

alltför restriktiv beräkning av jämförelseinkomsten bli till direkt hinder

för tillverkningens utveckling. Ur dessa synpunkter finner handelskammaren

angeläget att vid uppskattningen av kapitalavkastningen större utrymme

lämnas åt en fri skälighetsprövning. För detta ändamål torde den nuvarande

anvisningen om kapitalräntans beräkning efter 5 procent lämpligen böra

utbytas mot en föreskrift, att som jämförelseinkomst skall fastställas ett belopp,

som ger skälig avkastning å eget kapital under hänsyntagande till de

med nytillverkningen förenade riskerna.

Handelskammaren i Gävle yttrar:

Jämförelseinkomsten i de fall, då företaget gått med förlust under jämförelseåren,

eller ej givit större avkastning än skälig förräntning av kapitalet,

bör beräknas till minst 5 procent å det i företaget investerade kapitalet. Det

synes icke oberättigat att med hänsyn till företagens likviditet en bestämmelse

av nu ifrågasatt slag införes.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

91

Kooperativa förbundet yttrar:

Ett förlustår bör icke under några omständigheter medräknas vid jämförelseinkomstens

uträknande utan bör man då i stället räkna med en inkomst

motsvarande normal kapitalränta. En sådan måste med hänsyn till bolagsbeskattningen

sättas till minst 8, helst 10 procent av företagets eget kapital.

För nystartade företag är det av nyss angivna skäl för lågt att räkna med

5 procent på det egna kapitalet som jämförelseinkomst. Tvärtom bör i lagstiftningen

tillkomsten av nya företag uppmuntras genom att normalinkomsten

sättes väsentligt högre än 5 procent.

Sveriges grossistförbund uttalar bland annat:

Ehuru i anvisningarna uttryckligen förklarats, att jämförelseinkomsten,

för den händelse förkrigsinkomståren visat underskott eller uppenbart onormala

vinstresultat, skall fastställas till annat belopp, som med hänsyn till

omständigheterna kan anses skäligt, ha dock avvikelser sällan skett från huvudregeln.

Det förhållande, att taxeringsmyndigheterna sålunda tolkat dessa

regler mycket snävt, har medfört, att företag, som på grund av särskilda

omständigheter visat ett lågt vinstresultat under båda eller ettdera av förkrigsinkomståren,

betungats med en hög krigskonjunkturskatt. Vid beräknandet

av jämförelseinkomsten har nämligen trots det onormala vinstresultatet,

inkomstmedeltalet för de båda förkrigsinkomståren varit avgörande.

Det är uppenbart, att denna omständighet medfört en ojämnhet i beskattningen,

vilken särskilt hårt drabbat vissa företag. I den nu ifrågasatta förordningen

för krigskonjunkturskatten för år 1941 böra därför bestämmelser

intagas, genom vilka möjligheterna att få jämförelseinkomsten fastställd på

ett sätt, som lämnar ett rättvisare resultat än tillförne, ytterligare understrykas.

i

i de fall, då svårigheter föreligga att fastställa ett företags inkomster under

förkrigsåren — exempelvis då ett privatföretag ombildats till aktiebolag

— ha taxeringsmyndigheterna utgått ifrån en fiktiv inkomst, beräknad efter

5 procent å aktie- respektive rörelsekapitalet. Även denna metod har varit

otillfredsställande, i det att inkomsten vid en sålunda verkställd uppskattning

ofta blivit uppenbart för låg. En dylik schematisk uppskattning av jämförelseårets

inkomst hör därför undvikas, och större vikt läggas vid en prövning

från fall till fall.

I fråga om jämförelseinkomsten har vidare föreslagits, att den vid taxering

till krigskonjunkturskatt år 1940 fastställda jämförelseinkomsten bör

kunna frångås, dock endast om särskilda skäl därtill föranleda. Såsom sådana

skäl angivas, att inkomstuppskattningen för något av förkrigsinkomståren

blivit felaktig, antingen på grund av den skattskyldiges oriktiga uppgifter

eller på grund av felbedömning av prövningsnämnden. Det torde vara

ställt utom allt tvivel, att många av de deklarationsuppgifter, som lämnats

under år 1940, varit felaktiga med avseende på beräknandet av jämförelseinkomsten,

så att denna fastställts till lägre belopp, än vad som vederbort.

För den händelse ett företag utökar sin verksamhet, och den nya verksamhetsgrenen

visar inkomst, bör tydligen denna inkomst icke sammanföras

meid do intäkter, som härröra från den av företaget redan bedrivna verksamheten.

Någon jämförelseinkomst finnes ju icke, som svarar emot intäkterna

å den nya förvärvsgrenen. Uttryckliga bestämmelser härom och anvisningar

för näringsidkarnas vägledning äro sålunda påkallade.

Kommerskollegium anför bland annat:

Enligt kollegiets mening föreligger icke något skäl för att gå fram strängare

vid beskattningen örn ett av förkrigsinkomståren visar förlust än örn

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

båda förkrigsinkomståren givit underskott. I båda fallen mäste sådana onormala

förhållanden anses föreligga, vilka icke böra läggas till grund för beskattningen.

Vad beträffar grunden för uppskattningen av jämförelseinkomsten,

om ett förlustår föreligger, synes denna uppskattning böra ske med

hänsyn till vad som kan anses skäligt i det enskilda fallet och sålunda icke

bindas vid någon bestämd regel.

Bestämmandet av jämförelseinkomst för företag, för vilka en jämförbar

inkomst under förkrigsinkomståren saknas, torde i allmänhet bereda stora

svårigheter. För att icke krigskonjunkturbeskattningen skall verka hämmande

på företagarverksamheten är det angeläget, att de allmänna regler, som

lämnas för bestämmandet av jämförelseinkomst i dessa fall erhålla en sådan

utformning, att de icke giva anledning till en alltför låg beräkning av jämförelseinkomsten.

Den i anvisningarna angivna räntesatsen synes för låg.

särskilt vad beträffar nybildade aktiebolag och ekonomiska föreningar. Kollegium

vill i huvudsaklig anslutning till vad handelskammaren i Malmö föreslagit

förorda, att den här ifrågavarande bestämmelsen i vad den avser beräkning

av ränta å eget kapital utbytes mot föreskrift örn beräkning av

skälig avkastning å eget kapital under hänsyntagande till de med nytillverkningen

förenade riskerna.

Med hänsyn till den avgörande betydelse, som jämförelseinkomsten har

för beskattningen, synas möjligheterna för en ändring av den vid 1940 års

taxering bestämda jämförelseinkomsten icke böra begränsas till de fall, som

angivas i motiveringen till den här ifrågavarande anvisningen, utan stå öppna

även då eljest särskilda skäl till ändring föreligga.

Kammarrätten yttrar:

Enligt punkt 3 av anvisningarna till 4 § skall, då förkrigsinkomståren

visat underskott eller eljest uppenbart onormala vinstresultat, jämförelseinkomsten

icke fastställas lill medeltalet för förkrigsinkomståren utan till annat

belopp, som med hänsyn till omständigheterna kan anses skäligt. Motsvarande

stadgande återfinnes i den äldre förordningen. Däremot finnes varken

i denna eller i det nu föreliggande förslaget någon bestämmelse som är

direkt tillämplig för det fall, att ett av förkrigsinkomståren visat underskott.

Skatteberedningen anför, under erinran att enligt huvudregeln såsom jämförelseinkomst

skall upptagas medeltalet av inkomsterna för båda förkrigsinkomståren,

att tvekan beträffande 1940 års förordning hade yppats om

tillämpningen av nämnda regel för det ovan berörda fallet att ett av förkrigsinkomståren

visat underskott. Beredningen konstaterar emellertid att

det av grunderna till förordningen ävensom av uppställningen å deklarationsformuläret

med tydlighet framgår att vid medeltalsberäkningen det ena

årets underskott bör upptagas såsom sådant. Jämväl för förenämnda fal!

gäller alltså, anför beredningen, att huvudregeln ej bör frångås med mindre

det är uppenbart att det faktiska medeltalet ej utgör ett godtagbart uttryck

för den skattskyldiges »normala årsinkomst av förvärvskällan vid tiden

närmast före krigsutbrottet».

Örn det ena förkrigsinkomståret visar överskott och det andra förlust,

bör det således enligt skatteberedningens mening presumeras, att medeltalet

utgör »ett godtagbart uttryck» för den normala årsinkomsten. Då man

emellertid är hänvisad till att grunda presumtionen på resultatet av allenast

två år, kan enligt kammarrättens mening det ena av dessa icke rimligen vara

ett förlustår. Om man icke vill gå så långt, att resultatet av det inkomstgivande

året upptages såsom jämförelseinkomst, vore det dock enligt kammarrättens

mening icke mer än skäligt och billigt, att underskottet vid medeltalsberäkningen

utfördes med 0, varigenom jämförelseinkomsten komme

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

93

att utgöra hälften av den för det ena förkrigsinkomståret redovisade inkomsten.

Att jämväl tillämpa detta medeltal vid beräkning av inkomstminskning

synes böra väcka desto mindre betänkligheter, som avdraget likväl komme

alt understiga förlusten under beskattningsåret.

En ändring i ovan förordad riktning av reglerna för jämförelseinkomstens

beräkning synes böra föranleda ett tillägg till sista stycket av punkt 3.

Kammarrättens förevarande förslag lärer icke förorsaka nämnvärd ökning

av taxeringsmyndigheternas arbete med jämförelseinkomstens fastställande.

Avdrag för värdeminskning m. m.

Delegerade för Sveriges industriförbund m. fl. anse tillräckligt fog ej finnas

för den föreslagna spärregeln att avdrag för överpris och merkostnad ej ina,

där ej särskilda omständigheter till annat föranleda, medgivas med högre

belopp än att det oavskrivna värdet å tillgången nedbringas till 1 Vi gånger

det pris tillgången betingat vid utgången av augusti 1939.

De delegerade hava jämväl behandlat ett par frågor, som avse gruvföretagens

beskattning. Sålunda anföres:

Enligt 29 § 1 mom. kommunalskattelagen får från bruttointäkten av rörelsen

verkställas avdrag för värdeminskning å naturtillgångar såsom gruvor,

stenbrott och dylikt genom deras tillgodogörande.

I punkt 8 av anvisningarna till nämnda paragraf föreskrives, att för substansminskning

vid tillgodogörande av förenämnda naturtillgångar får avdrag

ske i form av årlig avskrivning så avpassad, att anskaffningskostnaden

blir till fullo avdragen under den tid tillgången beräknas räcka. I anskaffningskostnaden

inräknas icke blott vad som erlagts vid inköp eller annat

förvärv av fyndigheten utan jämväl de kostnader, som nedlagts för fyndighetens

exploaterande, såsom exempelvis för upptagande av schakt vid gruva

eller anläggning av utfartsvägar vid stenbrott m. m. dylikt, allt i den mån

dessa kostnader icke fått avdragas såsom kostnader i den löpande driften.

Under rådande förhållanden, då exploaterandet av nya malmfyndigheter

eller upptagandet av äldre sådana är en synnerligen viktig fråga för landets

försörjning med vissa metaller, hava gällande bestämmelser om avdrag för

värdeminskning för substansminskning visat sig icke vara tillräckliga för att

uppmuntra till nya gruvföretag. Genom krigskonjunkturskatten har den

orättvisa i beskattningshänseende, vartill sagda bestämmelser leda, ytterligare

aktualiserat frågan örn ändring av bestämmelserna. För att åstadkomma

en rationell lösning av frågan måste en avsevärd uppmjukning av

bestämmelserna beträffande krigskonjunklurbeskattningen företagas, avseende

att säkerställa rätt till erforderliga avskrivningar, även om dessa måste

ske under en utomordentligt kort tidsperiod.

Ett annat spörsmål, som även avser gruvdrift och som nära sammanhänger

med nyssberörda fråga, gäller gruvföretagens rätt till avdrag för

kostnader för förberedelser för malmens uttagande och de efter brytningens

påbörjande nedlagda kostnaderna för malmens vidare undersökning. Dylika

kostnader få gruvföretagen ofta vidkännas under år, då rörelsen gått med

förlust eller lämnat så ringa avkastning, att företagen i beskattningshänseende

icke kunnat tillgodogöra sig avdrag för kostnaderna. Vid krigskonjunkturbeskattningen

synes skäligt, att hänsyn tages till nämnda kostnader vid

fastställande av jämförelseinkomsten och beräkningen av inkomsten för beskattningsåret.

Frågan torde därvid i stort sett kunna lösas efter samma

regler som föreslås i fråga örn beräkningen av uppskattad merinkomst av

uppfinnarverksamhet.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

Jernkontoret åberopar det yttrande, som avgivits av näringsorganisationernas

delegerade och understryker särskilt de båda här ovan sist omnämnda

frågorna angående gruvföretagens beskattning.

Smålands och Blekinge handelskammare yttrar:

Tillgångar för stadigvarande bruk, som anskaffats för att möjliggöra ersättningsproduktion

eller för att möta en osedvanlig efterfrågan, till exem

pel på grund av statliga leveranser, böra redan avskrivningsåret få nedskrivas

till nollvärde. Beträffande sådana maskiner, inventarier, byggnader eller

andra tillgångar för stadigvarande bruk, som anskaffats för ersättningsproduktion,

torde en dylik nedskrivning utan vidare kunna verkställas, emedan

fasta tillgångar för ersättningsproduktion som regel icke kunde anses hava

något som helst drifts värde i augusti 1939. För tillgångar, som anskaffats

för att möta en utökad produktion, medger förslaget emellertid icke den här

förordade fullständiga avskrivningsrätten, trots att i de flesta fall med sannolikhet

kan förutsättas, att tillgångarna efter krisen icke kunna utnyttjas

och sålunda sakna ekonomiskt värde för resp. företag.

Handelskammaren i Gävle anser lindringar böra medgivas ifråga örn avskrivningar

å maskiner och inventarier i syfte att stimulera och vidmakthålla

produktionen. Rätten till s. k. fri avskrivning bör därför bibehållas

jämväl vid taxeringen till krigskonjunkturskatt. Handelskammaren anför

vidare bland annat:

Handelskammaren finner det angeläget att understryka vikten av, att den

industriella produktionen även i andra avseenden upprätthålles samt utvidgas.

I ändamål att nå detta syfte synes frihet från krigskonjunkturskatt böra

medgivas företag för de kostnader, vilka nedläggas i ny-, till- eller ombyggnad

samt nyinvesteringar i maskiner, då den skattskyldige gör sannolikt, att

dessa kostnader nedlagts för eller i samband med den verksamhet, vars resultat

synes bliva krigskonjunkturbeskattat. Dylika kostnader skulle däremot

icke vara undantagna från den vanliga inkomstbeskattningen.

Avdrag vid krigskonjunkturbeskattning för dylika kostnader skulle kunna

medgivas av beskattningsnämnd, utan att särskild anhållan hos Kungl. Maj:t

vore erforderlig. Handelskammaren motiverar denna sin ståndpunkt därmed,

att skattefrihet för ifrågavarande kostnader vore ett incitament för

rationalisering av driften hos många företag, vilket skulle göra dem bättre

rustade att möta den fredskris, som kan befaras.

Icke nog härmed. Befrielsen från krigskonjunkturskatt skulle också sporra

intresset att nu, trots dyrtiden, igångsätta ny-, till- och ombyggnadsarbeten.

Härigenom skulle byggnadsindustrien stimuleras och sysselsättning

kunna beredas ett stort antal arbetare på många håll i landet. Även örn det

i nuvarande situation synes vara önskvärt att få till stånd vissa större industriella

byggnadsarbeten, är det uppenbart, att de många mindre byggnadsföretagen

inom industri och handel i än högre grad påverka sysselsättningen

inom denna nyckelindustri.

Angående det av Sveriges redareförening avgivna yttrandet får jag hänvisa

till redogörelsen här nedan i samband med de yttranden, som speciellt

beröra rederinäringens beskattning.

Kommerskollegium hemställer, att de synpunkter, som framförts av de delegerade

för näringsorganisationerna angående gruvföretagens beskattning

måtte vinna beaktande.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

95

Vidare anser kollegium skäl tala för att i enlighet med ett av Skånes handelskammare

framfört förslag medgiva avdrag såsom för omkostnader för

nyanskaffning av maskiner och inventarier o. dyl. för kristidsanläggningar.

Dessa anläggningar ha endast temporärt värde, som kan förväntas upphöra

vid krisens slut eller måhända redan dessförinnan. De möjligheter, som finnas

för provisorisk skattepåföring, torde beträffande anläggning, som här

avses, icke kunna anses helt tillgodose den skattskyldiges intresse. Kollegium

tillstyrker därför nyssnämnda förslag. Härigenom skulle även det av handelskammaren

i Gävle framförda önskemålet örn avdragsrätt för kostnader

för nyinvesteringar i maskiner för den verksamhet, som krigskon junkturbeskattas,

i viss mån tillgodoses. Vidare anser kollegium viss avdragsrätt böra

medgivas för kostnader för ny-, till- eller ombyggnad under förutsättning att

byggnadsarbetena huvudsakligen avse krisanläggningar.

Tillika yttrar kollegium:

Vad beträffar avdragsrätten för överpris får dylikt avdrag enligt anvisningarna

under punkt 4 d) till 4 § ske med högst så stort belopp, att värdet

av tillgången nedbringas till 1 V* gånger det pris den kan anses lia betingat

vid utgången av augusti 1939. Ehuru undantag från denna regel kan förekomma,

då den skall tillämpas där ej särskilda omständigheter till annat

föranleda, torde den dock kunna antagas i stort sett bli normgivande.

Enligt kollegii mening synes i förevarande fall en längre gående nedskrivningsrätt

motiverad. Merpriserna torde i regel vara betingade av krigskonjunkturen,

och det synes då skäligt, att de under krigskonjunkturen få helt

avskrivas. Kollegium vill därför förorda, att i regel en nedskrivning till förkrigsvärdena

får ske. De önskemål, som framställts om undantagande från

krigskonjunkturbeskattningen av försäkrings- och försäljningsbelopp, torde

härigenom i huvudsak bli tillgodosedda i den mån beloppen användas för

omedelbart anskaffande av nya med de förlorade eller avyttrade likvärdiga

tillgångar.

Kammarrätten anser bestämmelserna i punkt 4 d) av anvisningarna till 4 §

böra kompletteras så att efter orden »tillgångar för stadigvarande bruk medgives»

intages förslagsvis, »därest Kungl. Maj:t icke i samband med eftergift

av krigskonjunkturskatt eller till syfte likartad skatt annorlunda förordnar».

Avdrag för avsättning till pensionering m. m.

I den av Överståthållarämbetet ingivna, å ämbetets bokgranskningskontor

upprättade promemorian anföres, att förslagets bestämmelser måhända böra

kompletteras med en föreskrift, att avdrag för ökade pensioneringskostnader

under beskattningsåret ej medgives, därest ökningen huvudsakligen förorsakats

av ökade pensionsförpliktelser mot anställda som äro delägare i det premiebetalande

företaget.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser att uttrycket »dylikt förhållande» i

punkt 4 f) av anvisningarna lill 4 § bör utgå, enär uttrycket lätt kan giva utrymme

för missförstånd eller missbruk.

Försäkringsinspektionen har överlämnat en av svenska personal-pensionskassan

upprättad promemoria, däri anföres:

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

Beträffande rörelse sivas i anvisningarna till 4 § vissa bestämmelser angående

avdrag tor kostnad för pensionering av anställda. Dessa bestämmelser synas,

i vad de avse pensionering genom försäkring, tekniskt sett innebära, att

avdrag för försäkringar med löpande årlig premiebetalning medgives helt, medan

avdrag för engångspremier, som lia karaktär av s. k. övergångskostnad, ej

får ske med mera än en tiondel, vad gäller det år. då försäkringen tecknats.

I fråga örn förpliktelse ingången efter augusti 1939 har emellertid i förslaget

beloppet av avdragsgill pension begränsats beträffande egenpension till 6,000

kronor och beträffande efterlevande make eller barn till 2,000 kronor för en

pensionstagare, med förhöjning efter viss skala för ytterligare pensionstagare.

Berättigandet av en dylik begränsning synes kunna ifrågasättas, vad gäller en

genom försäkring ordnad pensionering.

I fråga örn sådan pensionering synes det lämpligt att vid bedömningen av

skattefrågan i första hand betrakta de fall, där pensionsförpliktelsen för arbetsgivaren

på den grund att befattningshavaren anställts först efter krigsutbrottet

måste anses hava uppkommit efter denna händelse men där pensionsbeloppet

är bestämt efter ett pensionsreglemente eller en praxis, som tillämpats

redan tidigare. Även om pensionen överstiger det i lagförslaget upptagna

gränsbeloppet, måste den i ett fall av här nämnd art uppenbarligen anses beräknad

pa fredsbasis, och någon anledning att vägra avdrag för premien vid

krigskonjunkturbeskaUningen kan rimligtvis ej föreligga. Detta torde än tydligare

framgå, om man vid bedömningen av anställningsvillkoren beaktar, att

som faktisk avlöning bör räknas summan av den nominella lönen och den pensionsavgift

arbetsgivaren betalar för den anställde. Vid en given faktisk avlöningssumma

kan avvägning mellan nominell lön och arbetsgivarens pensionsavgift

självfallet ske på olika sätt. Erlägger arbetsgivaren ingen eller endast

en låg pensionsavgift, kan den anställde korrigera detta, genom att han själv

tager en pensionsförsäkring för egen del. Så snart fråga är örn pensionsförmåner,

som överskjuta den i lagförslaget angivna gränsen, skulle arbetsgivaren

komma i en gynnsammare ställning med hänsyn till krigskonjunkturskatten,

örn han ersatte överskjutande pensionsbeloppet nied ett likvärdigt kontant lönebelopp,

vilket den anställde, örn han så önskade, kunde använda till pensionsförsäkringspremie.

Skulle löntagaren icke disponera den sålunda framkommande

tilläggslönen för besparingar i form av pensionsförsäkring eller

eljest, skulle krigskonjunkturbeskaUningen på denna punkt direkt ha motverkat

ett icke minst under nuvarande förhållanden önskvärt sparande.

För de fall, där nyanställning skett efter krigsutbrottet och allmänna pensionsbestämmelser

ej förut tillämpats inom företaget, äro de synpunkter, som

nyss anförts angående villkoren vid anställning förenad med tjänstepensionsförsäkring,

likaledes giltiga och leda till samma resultat vid beskattningen

som för den förstnämnda kategorien.

Vad slutligen beträffar de fall, där efter krigsutbrottet pensionering införts

för redan förut anställda tjänstemän, hade det med hänsyn till vad förut anförts

principiellt sett varit lämpligast, örn fullt avdrag hade medgivits för tjänstepensionsförsäkring

tagen mot löpande årlig premiebetalning, dock ej för de

fall, där — undantagsvis — dylik försäkring ej stöde i rimlig proportion till

skäliga avlöningsförmåner utan tillkommit i uppenbart syfte att nedbringa

krigskonjunkturskatten. Skulle emellertid av taxeringstekniska skäl en maximering

av försäkringsbeloppen anses nödvändig för denna kategori, ifrågasättes,

örn det ej vore lämpligt att höja gränsen närmare de högsta effektiva

pensionsbelopp, sorn förekomma i statstjänst, samt att — i anslutning till den

inom industrien vanligaste pensioneringsformen — uttryckligen inbegripa

s. k. kapitalunderstöd till ett belopp av högsi 4,000 kronor. Avdragsrätten för

kapitalunderstöd har ingen egentlig ekonomisk betydelse med hänsyn till de

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 173.

97

låga avgiftsbelopp det bär är fråga om. Däremot är det ur förvaltningssynpunkt

av vikt, att skattefrågan ordnas så, att försäkringsgivaren, arbetsgivaren

och beskattningsmyndigheterna ej skola behöva upprätta en särskild redovisning

över dessa försäkringsdelar uteslutande för krigskonjunkturbeskattningens

räkning.

Försäkringsinspektionen finner de av kassan anförda synpunkterna värda

beaktande samt yttrar:

Syftet torde åtminstone delvis kunna vinnas genom en bestämmelse av innehåll,

att om kostnaden för pensionering ökats sedan jämförelseåret, den ökade

kostnaden må avdragas även om den föranletts av förpliktelser, som den skattskyldige

åtagit sig efter utgången av augusti 1939, under förutsättning att ökningen

föranletts av nyanställning, lönehöjning eller därmed jämförbar omständighet,

allt i enlighet med tidigare av den skattskyldige tillämpad praxis.

För de fall då ingen sådan praxis finnes, synes det svårare att finna en tillfredsställande

bestämmelse, men även här synes det lämpligt att föreskriva, att

pensionen skall vara enligt gängse praxis rimligt avvägd med hänsyn till den

anställdes lön och övriga anställningsvillkor. Även vid en sådan bestämmelse

synes en maximering av pensionen lämplig, men i så fall bör gränsen höjas

på sätt svenska personal-pensionskassan föreslagit.

Avdrag för skatter vid inkomstuppskattningen.

Delegerade för Sveriges industriförbund m. fl. yttra:

I promemorian hava utredningsmännen anfört, att i överensstämmelse med

den princip, som låg till grund för 1940 års förordning örn krigskonjunkturskatt,

vid själva inkomstuppskattningen för taxeringen till sådan skatt avdrag

för skatter icke finge göras för vare sig förkrigsinkomståren eller beskattningsåret.

Delegerade kunna icke biträda denna uppfattning och finna

uttalandet direkt strida mot den grundläggande principen för ifrågavarande

beskattning. Till stöd härför må framhållas följande. I 1940 års promemoria

med förslag till krisskatt berördes icke denna fråga. I samband med förslaget

till krigskonjunklurskatt år 1940 uttalade såväl departementschefen

sorn första särskilda utskottet, att fiktiva merinkomster icke skulle bliva föremål

för krigskonjunkturbeskattning. Då skatterna utgöra en den skattskyldiges

skuld till det allmänna vid verksamhetsårets slut, synes uppenbart att här

är fråga örn en fiktiv inkomst, som i enlighet med förenämnda princip icke

skall drabbas av beskattningen. Härtill kommer att, då skatteutgifterna under

jämförelseåren i medeltal utgjorde cirka 15—20 procent av inkomsten,

medan sagda utgifter åren 1939 och 1940 däremot uppgingo till minst det

dubbla procentuella beloppet, inkomsterna för jämförelseåren och beskattningsåret

icke bliva jämförbara, därest icke hänsyn tages till skatteutgifterna

för de olika åren. Då beskattningsmyndigheterna vid tillämpningen av 1940

års förordning i regel synas hava vägrat de skattskyldiga avdrag vid inkomstuppskattningen

för skatter, linna delegerade nödvändigt, att en uttrycklig

bestämmelse örn rätt till sådant avdrag införes i den nya förordningen. Måhända

kan det därvid för undvikande av onödiga tvister örn skattebeloppens

storlek och för underlättande av taxeringsarbetet befinnas ändamålsenligt,

att frågan löses genom fastställande av ett visst skatteindex. Ehuru bestämmelsen

örn den rätt, som fanns stadgad beträffande 1940 års krigskonjunkturskatt

och som föreslås jämväl i fråga örn 1941 års, att på grund av påförd

krigskonjunkturskatt erhålla nedsättning i den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten

m. m., icke av utredningsmännen åberopats såsom skäl för

Bihang till riksdagens protokoll 19H. 1 sami. Nr 173. 7

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

sin uppfattning i här förevarande fråga, må dock för fullständighetens skull

erinras, att sagda bestämmelse icke kan anses äga samband med nu behandlade

spörsmål.

I princip samma ståndpunkt intaga ett flertal handelskammare samt ,Sveriges

redareförening och Sveriges lantbruksförbund.

Kommerskollegium anser avdragsrätt väl motiverad och tillstyrker att föreskrift

härom meddelas.

Beräkning av ränta å eget kapital.

I den av Överståthållarämbetet ingivna, å ämbetets bokgranskningskontor

upprättade promemorian anföres:

Ändring har vidtagits av föregående års bestämmelser såtillvida att vid

beräkning av eget kapital hänsyn skall tagas till varulagrets bokförda värde.

Det hade varit önskvärt, att man tagit steget fullt ut genom införandet av

bestämmelse, att eget kapital skall beräknas med ledning av det bokförda

värdet för alla slag av tillgångar. Genom att skattskyldig vid ränteberäkningen

tillätes utgå från särskilda skattemässiga balansräkningar har ränteberäkningen

blivit ett kineseri, som onödigtvis ökar skattemyndigheternas

arbete. Om ett borttagande av rätten att räkna ändring av eget kapital enligt

en skattemässig balansräkning anses innebära en nackdel för de skattskyldiga

—- ibland är dock ur deras synpunkt en sådan beräkning oförmånligare

än en bokföringsmässig beräkning — kunde de kompenseras genom

att medeltalet av ingående och utgående kapitalet enligt räkenskaperna räknades

såsom eget kapital. Härigenom skulle, i motsats till hittills gällande

regler, hälften av årsvinsten anses utgöra ökning av eget kapital under beskattningsåret.

Länsstyrelsen i Malmöhus län ifrågasätter huruvida icke stadgande bör

intagas därom att ränteberäkning skall ske med utgångspunkt från respektive

års i överensstämmelse med författningen justerade ingående balansvärden

samt anför vidare:

Bestämmelsen att årsvinsten icke skall inräknas i kapitalet har nämligen

på sina håll av de skattskyldiga tolkats så, att kapitalet fastställts till ett

belopp motsvarande skillnaden mellan å ena sidan utgående balanskontots

författningsenligt justerade tillgångsvärden och å andra sidan summan av

skulder och bokföringsmässig vinst. Ett sådant förfaringssätt kan för företag

med fri avskrivningsrätt medföra högst missvisande resultat.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län yttrar, att örn reglerna för beräkning av

ränta å minskning eller ökning av eget kapital skola bibehållas, böra de

kompletteras med bestämmelser, huru det skall förfaras, då kapitalet förändrats

under året utan att uppgift föreligger örn när detta skett. Vidare

anföres:

I sådant fall synes kapitalet vid årets början böra läggas till grund och

icke medeltalet, detta i syfte att undvika tidspillan med onödigt räknande.

Av sistnämnda anledning synes också den nu tillskapade ytterligare förvecklingen

med räntefotens bestämmande till 6 procent för kapitalökning

efter förkrigsinkomståren böra utgå. Men reglerna äro överhuvud skäligen

meningslösa. Vid krigskonjunkturbeskattningen år 1940 gällde det attbedömningsvis

avgöra, först hur stor del av merinkomsten, som belöpt pa tiden

efter den 378, och därefter huru mycket av denna del som varit bero
-

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majda proposition nr 173.

99

ende av krigskonjunktur. Under sådana förhållanden saknade ränteberäkningen

merendels varje betydelse men vållade avsevärd tidspillan, främst

av den anledningen, alt de skattskyldiga visade sig icke hava fattat innebörden

av begreppet »eget kapital», men likväl laborerat med siffror härutinnan.

Såtillvida har ju nu bedömningsmomentet inskränkts, att det endast

omfattar vad av merinkomsten skall anses bero på krigskonjunktur.

Bärande sannolikhetsskäl komma nämligen av den skattskyldige alltid att

åberopas för att merinkomsten helt eller delvis icke beror på krigskonjunktur,

och vad som alltså återstår av bedömningsmomentet är mer än tillräckligt

för att göra reglerna om ränteberäkning helt onödiga i flertalet

fall. Givet är, att sådana fall kunna förekomma, då man icke kan bortse

från inträffad kapitalförändring, mest ökning därav. Men då det är påkallat,

kommer ju frågan därom under omprövning på samma sätt som då

skattskyldig gör gällande, att inkomstökningen till så och så stor del beror

icke på krigskonjunktur utan på rationaliseringsåtgärder, normal omsättningsökning

etc. Reglerna örn ränteberäkning böra av angivna skäl helt

uteslutas ur förslaget.

Länsstyrelsen i Värmlands län finner det vara fullt tillräckligt, om ränteberäkningen

å eget kapital finge ske enligt den värdesättning, som förekommer

i räkenskaperna. De skattskyldigas intressen torde hava blivit tillräckligt

tillgodosedda därigenom att räntefoten föreslagits ökad till 6 procent.

Länsstyrelsen i örebro län anser bestämmelserna böra kunna utan skada

för taxeringsresultatet men till lättnad för såväl den skattskyldige som taxeringsarbetet

väsentligt förenklas.

Delegerade för Sveriges industriförbund m. fl. anse den i förhållande till

1940 års förordning föreslagna ändringen, att vid beräkningen av eget kapital

tillägg ej skulle få göras för justeringar av varulagret, böra utgå.

Samma ståndpunkt intaga Gotlands handelskammare, kooperativa förbundet,

Sveriges lantbruksförbund och kommerskollegium.

Reglerna örn bevisning rörande förhållanden enligt 1 §.

Länsstyrelsen i Jönköpings län yttrar:

I det fall att merinkomst för år 1939 förelegat men endast viss del av

denna merinkomst blivit föremål för krigskonjunkturbeskattning år 1940 -—

antingen detta berott på att den skattskyldige gjort sannolikt, att viss del av

merinkomsten uppkommit före krigsutbrottet eller att denne med bärande

sannolikhetsskäl visat, att viss del av den efter krigsutbrottet uppkomna merinkomsten

ej berott på av pågående krig eller dessförinnan rådande krigskonjunktur

föranledda förhållanden -—■ synes oklarhet föreligga, huru man

skall förfara vid 1941 års taxering till krigskonjunkturskatt. Örn den skattskyldige

vid 1940 års taxering med bärande sannolikhetsskäl visat, att viss

del av merinkomsten exempelvis berott på rationalisering, synes merinkomsten

vid 1941 års taxering, örn förhållandena i övrigt äro oförändrade, böra

minskas med samma belopp som vid 1940 års taxering. Att i detta fall justera

jämförelseinkomsten uppåt synes ej vara möjligt. Örn den del av merinkomsten,

som uppkommit före krigsutbrottet, berott på ökad omsättning, som

bevisligen ej haft sin grund i krigskonjunkturen utan orsakats av exempelvis

allmänhetens ökade köpkraft till följd av det fortgående ekonomiska uppsvinget

under åren före krigsutbrottet, synes hänsyn härtill böra tagas vid

beräkning av den taxerade merinkomsten vid 1941 års taxering till krigs
-

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

konjunkturskatt. I allmänhet torde vid fastställande av den taxerade merinkomsten

år 1941 böra beaktas sådana omständigheter, som medfört ökad vinst

under 1939, i den mån dessa ej haft något som helst samband med kriget eller

den dessförinnan rådande krigskonjunkturen. Då hillighetsskäl tala härför,

torde vad ovan sagts böra komma till uttryck i anvisningarna till 4 § i förslaget

till krigskonjunkturskatteförordning.

Länsstyrelsen i Hallands län yttrar:

Det vore önskvärt, att begreppet »inkomstökning, som ett naturligt led i en

utveckling, vilken påbörjats före ingången av augusti 1939 eller dessförinnan»,

utförligare behandlades uti anvisningarna. Vad som menas med en av krigskonjunkturen

oberoende omsättningsökning torde böra närmare utvecklas.

Genom att endast lia att rätta sig efter omsättningen, uttryckt i penningar,

kan nämligen beskattningsmyndigheterna icke ernå ett riktigt resultat. Då

omsättningsbeloppet är en produkt av varupriset och varumängden, kan ökningen

bero dels på prisstegring och dels på kvantitettillväxt eller på bådadera.

I de flesta fall uppgiver företagaren endast omsättningssiffrorna för

de olika åren och anser sig genom omsättningens kontinuerliga stegring styrka

att jämväl den inkomstökning, som eventuellt kan bliva föremål för

taxering till krigskonjunkturskatt, berott på företagets utveckling och tillväxt,

trots att ökningen kan ha berott på enbart prisförhöjning. Det bör

därför åligga företagaren att visa huru ökningen av omsättningen uppstått

såväl med avseende å prissättning som produktionstillväxt.

Omsättningen bör därför beräknas på ett annat sätt, än företagen i allmänhet

göra t. ex. med hänsyn till producerad eller försåld varukvantitet

och dylikt. Därest företaget däremot icke kan framlägga ^ utredning, som

visar den kvantitativa ökningen av tillverkade eller försålda varor men

likväl uppgiver ett efter omsättningsbeloppen uträknat procenttal såsom ett

uttryck för normal utveckling och tillväxt, bör likväl detta procenttal kunna

användas vid beräkningen. Det bör emellertid då ej tillämpas på summa

nettointäkt för beskattningsåret enligt deklarationen, utan vid ett senare

stadium i uträkningen t. ex. på »uppskattad merinkomst».

Delegerade för Sveriges industriförbund m. fl. anföra i anslutning till ett

uttalande om nystartade företags ogynnsamma behandling vid beräkning av

jämförelseinkomsten:

I likhet med vad som stadgades i 1940 års förordning föreslås nu att,

om skattskyldig med bärande sannolikhetsskäl kan ådagalägga att inkomstökningen

under beskattningsåret helt eller delvis framstår såsom ett naturligt

led i en utveckling, vilken påbörjats före utgången av augusti 1939 eller

dessförinnan kunnat förutsättas, men icke haft samband med eller haft

sin grund i förhållanden som omförmälas i 1 §, merinkomsten icke skall beläggas

med krigskonjunkturskatt. Med hänsyn till den praxis, som tillämpats

vid 1940 års taxering, synes önskvärt, att uttryckliga bestämmelser införas

i den nya förordningen, huru den normala omsättningsökningen under

år 1940 skall beräknas. Härvid bör bland annat beaktas, att en ökning

av omsättningens belopp kan vara föranledd av ändringar i prisnivån. —

I likhet med vad som föreslås beträffande beräkningen av jämförelseinkomsten

torde nystartade företag och därmed jämställda skattskyldiga komma

i ett sämre läge än övriga även då det gäller frågan, vad som kan anses

utgöra ett naturligt led i företagets utveckling. Enligt förslaget får hänsyn

endast tagas till en utveckling, som påbörjats före krigsutbrottet. Ett företag,

som börjat sin verksamhet efter sagda tidpunkt, torde även kunnat hava

en normal utveckling oberoende av kriget. Sistberörda förhållande har emel
-

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 173.

101

lertid icke beaktats i förslaget. En ändring härutinnan synes nödvändig,

därest icke krigskonjunkturskatten skall verka hårdare för nya företag än

för andra.

Handelskammaren i Gävle framhåller önskvärdheten av en mildring av

bevisskyldigheten i vad avser frågan om merinkomsten varit beroende av

kriget eller ej samt yttrar vidare:

I detta syfte föreslås att ordet »bärande» i 4 § 4 mom. andra stycket måtte

utgå, enär uttrycket »bärande sannolikhetsskäl» kan giva och vid 1940 års

taxering givit anledning för taxeringsmyndigheterna att ställa allt för rigorösa

krav på den skattskyldiges bevisföring. Den skattskyldige skall således

endast behöva förebringa sannolikhetsskäl i sin utredning.

Under hänvisning till vad de delegerade för näringsorganisationerna anfört

yttrar kommerskollegium:

Ehuru författningen ger möjlighet till ett schablonmässigt fastställande

av den normala inkomstökningen för vissa rörelsegrenar, vill kollegium dock

ifrågasätta, huruvida icke vissa vägledande föreskrifter för beräkning av

den normala inkomstökningen borde inflyta i författningen.

I anledning av vad delegerade anfört rörande hänsyntagande till den

normala utvecklingen av efter krigsutbrottet nystartade företag vill kollegium

förorda, att den exemplifiering, som lämnas rörande motbevisning.

utvidgas att omfatta jämväl ifrågavarande förhållanden.

Frågor som särskilt avse beräkning av rörelseinkomst

för rederier.

I den inom överståtliållarämbetets bokgranskningskontor upprättade promemorian

anföres:

Vid 1940 års krigskonjunkturskattetaxering har fråga uppstått, huruvida

vinst vid försäljning eller förlisning av fartyg skall ingå i jämförelseinkomsten.

Eftersom knappast något svenskt rederiföretag kan anses driva handel

med fartyg, ha beskatiningsnämnderna betraktat sådana vinster såsom onormala

intäkter och därför icke inräknat vinster vid avyttring av fartyg i jämförelseinkomsten.

Som ytterligare motiv för beskattningsnämndernas inställning

har anförts, att vinst vid avyttring av fartyg i regel innefattar en dold

reserv vid det antagna jämförelseårets ingång, beroende på att fartygets skattemässiga

restvärde vid ifrågavarande tidpunkt i regel understigit dess verkliga

värde. En sådan återvinning av dold reserv under jämförelseåret bör givetvis

ej få inräknas i jämförelseinkomsten.

Däremot skall enligt förordningens bestämmelser vinst vid fartygsförsäljning

under beskattningsåret till den del den ej utgör återvinning av dold förkrigsreserv

medräknas vid inkomstuppskattningen för samma år. Ifrågavarande

vinst saknar alltså jämförelseinkomst och blir, eftersom den ligger i

toppen på merinkomsten, ofta maximalt krigskonjunkturheskattad. Det skulle

leda till rättvisare resultat, örn denna inkomst hänfördes till annan förvärvskälla

än rörelse och alltså icke krigskonjunkturbeskattades progressivt.

Då det måhända är förenat med tekniska svårigheter att utbryta ifrågavarande

inkomster ur rörelseinkomsten, kunde i stort sett samma resultat vinnas,

örn allenast 80 procent av sådana vinster — i den mån de ej disponeras för

nedskrivning av ersättningstonnage — betraktades såsom skattepliktig intäkt.

Bestämmelserna att ersättningstonnage ej omedelbart får nedskrivas till

förkrigspris innebära att rederiföretag — i motsats till övriga rörelseidkare

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

— kunna bli beskattade för fiktiva vinster. Inköp av ersättningstonnage av

samma storlek och kvalitet som det avgångna tonnaget medför ingen ökning

av realkapitalet, men trots detta kunna rederiföretag, om nyanskaffade fartygs

värde under den period, då restitution av provisoriskt påförd skatt kan

ifrågakomma, icke nedgått till 125 procent av förkrigsvärdet, bli definitivt

beskattade för en vinst, som ansetts lia uppstått vid förnyelse av fartygsbeståndet.

Då leveranstiden vid beställning av fartyg hos varv är mycket lång, innebär

en förlisnings-» vinst» i realiteten förlust, eftersom rederiet förlorar inkomsterna

på det avgångna fartyget under en god sjöfartskonjunktur ända

tills det beställda fartyget levereras, vilket gör spärren för nedskrivning av

ersättningstonnage ännu mer omotiverad. Bestämmelserna böra därför ändras

så, att ersättningstonnage omedelbart får nedskrivas till förkrigsvärdet.

Det sagda gäller ej i fråga örn nyanskaffning av fartyg. Om förkrigsvärdet

för förlist fartyg är 100,000 kronor och förkrigsvärdet för fartyg, som anskaffas

i det avgångnas ställe, är 200,000 kronor, bör bortskrivning av hela överpriset

endast ifrågakomma för hälften av anskaffningsvärdet för det nya fartyget.

Länsstyrelsen i Malmöhus län yttrar:

Under arbetet med fjolårets krigskonjunkturbeskattning kom fastställandet

av en riktig jämförelseinkomst att framstå såsom den ojämförligt största svårigheten.

I alldeles särskild grad gjorde sig denna kännbar beträffande de

s. k. tramprederierna, vilka på grund av kända förhållanden visade högst

varierande inkomstresultat för de båda förkrigsåren. Såsom bekant inträffade

under år 1937 efter en mångårig lågkonjunktur en kraftig ökning av sysselsättningsgrad

och fraktsatser med åtföljande inkomststegring för rederinäringen

överhuvud taget. Dessa förhållanden varade emellertid endast kortare

tid, och redan år 1938 inträdde en stark nedgång i frakterna. Särskilt för

tramprederierna utvisade resultaten för åren 1937 och 1938 utomordentligt

stora fluktuationer och ett avsevärt antal företag redovisade förlust för senare

året. Naturligtvis kunde en godtagbar jämförelseinkomst erhållas av medeltalet

av förkrigsårens inkomster i de fall, där 1937 års inkomst varit så

onormalt stor, att den kompenserade 1938 års dåliga resultat. Beträffande

de rederier emellertid, vilka på grund av olika omständigheter icke voro i

stånd att utnyttja 1937 års goda konjunkturer inställde sig icke obetydliga

svårigheter, då det gällde att få fram en normal förkrigsinkomst. En sak stod

emellertid klar för prövningsnämnden nämligen den, att det knappast kunde

anses rättvist att företeelser, vilka i hög grad haft slumpens karaktär finge

ett avgörande inflytande vid jämförelseinkomstens fastställande och att på

ett eller annat sätt måste rådas bot däremot. Då en med hänsyn till då gällande

bestämmelser framkomlig väg icke stod till buds såg sig prövningsnämnden

nödsakad att följa andra riktlinjer. Önskemålet att åstadkomma

en jämväl mellan de skattskyldiga inbördes något så när rättvis taxering kom

härvid att bliva avgörande.

Nu påtalade svårigheter synas med den utformning lagtexten enligt förslaget

fått icke hava blivit avhulpna.

Frågor som speciellt beröra rederiers beskattning hava behandlats i yttranden

av ett flertal handelskammare. Ur dessa yttranden må här nämnas

följande.

Handelskammaren i Göteborg yttrar:

Gällande bestämmelser ha såvitt handelskammaren erfarit i flera avseenden

fått en ganska olycklig verkan. Vad först angår beskattning av försäk
-

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

103

ringsbelopp, som utfallit vid fartygs förlisning, må anmärkas, att sådana

belopp med nuvarande prisstegring å fartyg på grund av de indirekta förluster

som följa med en krigsförlisning, endast sällau räcka till för anskaffandet

av ett nytt fartyg av motsvarande slag.

Visserligen har i det nu föreliggande förslaget en del ändringar, ägnade att

förbättra rederiernas ställning, vidtagits, såsom sänkning av den för överpris

och merkostnad stadgade spärrgränsen, en och en tredjedel gånger förkrigspriset,

till en och en fjärdedel gånger nämnda pris samt förslaget till

ändring av 28 § 2 mom. kommunalskattelagen innefattande rätt att fördela

ersättning på grund av försäkring för förlust av fartyg på 5 i stället för 3 år.

Enligt handelskammarens mening synes dock böra övervägas örn icke vid

krigsförlisningar ytterligare lättnader borde beredas sjöfartsnäringen. Under

förutsättning att redaren omedelbart efter förlisningen anskaffar eller låter

påbörja byggandet av ett nytt fartyg till minst försäkringssummans belopp

synes sålunda krigskonjunkturskatten böra helt borttagas.

I de fall, då förlisnings- eller försäljningsinkomster ingå i beräkningen av

medeltalsinkomsten medföra författningsbestämmelserna även vissa svårigheter.

För en del rederier utgöra bokvinster resp. bokförluster vid utrangering

av fartyg sedvanliga företeelser i rörelsen. För andra, mindre rederier

torde så ej vara fallet. För att erhålla större rättvisa i nu berörda hänseende

torde man kunna använda den utvägen, att ur såväl jämförelseårets som

beskattningsårets inkomster borttaga försäljnings- och förlisningsvinster. Beskattningen

av dessa vinster — där sådan skulle förekomma — borde då,

liksom fallet är vid andra krigsvinster när jämförelsetal saknas, ske efter den

lägsta procentsatsen i skatteskalan.

Ur Sveriges redareförenings yttrande må här återgivas följande:

Föreningen har redan i den 1 november 1939 till statsrådet och chefen för

finansdepartementet och den 9 februari 1940 till kollegium dagtecknade skrivelser

uttalat sina önskemål i fråga örn krigskonjunkturbeskattningen och

gjort erinringar mot förslaget till krigskonjunkturskatt år 1940. Den kritik

föreningen nu riktar mot föreliggande förslag ansluter sig i stora delar till

förenämnda yttranden och tillåter sig föreningen hänvisa till desamma. De

erfarenheter tillämpningen av 1940 års förordning lämnat visa också, att föreningens

kritik varit befogad. — Åtföljande synpunkter får föreningen hemställa,

att kollegium måtte ägna särskilt beaktande.

/. Beskattning av försäkringsbelopp på grund av fartggsförlisningar.

Vad beträffar förlust av fartyg genom förlisning förhåller det sig så, att

man på grund av de höjda priserna för fartyg samt de jämförelsevis låga belopp,

till vilka fartygen få försäkras, under nuvarande förhållanden kan utgå

från, att försäkringsbeloppet icke räcker alt skaffa rederiet full kompensation

för det förlorade fartyget. Ett nytt fartyg till ersättning för det förlorade

kan icke omedelbart anskaffas och på grund av rådande förhållanden har leveranstiden

för fartyg betydligt utökats, vartill kommer att redan färdigbyggda

motor- och motortankfartyg innanför spärren icke kunna i nuvarande läge

användas i trafik. Detta medför minskning i avkastningen å rederiets i företaget

investerade kapital under den tid ersältningstonnaget bygges eller ligger

sysslolöst, varjämte direkta utgifter åsamkas rederiet under sistnämnda tid.

Föreningen föreslog i nämnda skrifter, att försäkringsbeloppet för ett förlist

fartyg icke skulle beskattas lill krigskonjunkturskatt, därest detsamma

användes för anskaffning av ersättningstonnage. Framställningen biträddes

endast så tillvida, all bestämmelse infördes av innebörd ali för dylik vinst

skulle under vissa villkor påföras provisorisk krigskonjunkturskatt. Denna

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

skatt ägde rederiet återbekomma, i den mån ersättningsfartygets värde nedgick

under anskaffningskostnaden.

Bestämmelsen motiverades med att rätten till avdrag för överpris på så

sätt hölles öppen, till dess det nya fartyget anskaffades, även örn denna nyanskaffning

skedde ett senare år än förlusten av det äldre fartyget inträffade.

Man synes hava åsyftat att likställa den, som under beskattningsåret:

till förhöjt pris anskaffat ett fartyg till utökande av tonnaget eller till ersättning

av ett samma år förlorat fartyg, och den, som icke förrän ett senare

år än det hans fartyg förlist anskaffat ett nytt sådant. Full överensstämmelse

råder emellertid ej. Ilar ersättningstonnaget anskaffats tidigare eller

samma år som försäkringssumman utfaller, må avdrag ske för överpris, vilket

enligt spärrgränsen blir anskaffningskostnaden minskad med fartygets

förkrigsvärde förhöjt med en fjärdedel därav. För återfående av provisorisk

skatt åter erfordras att ersättningstonnaget nedgått i värde under det, vartill

det i beskattningsavseende enligt krigskonjunkturskatteförordningen avskrivits.

I praktiken kunna betydande olägenheter uppstå genom bestämmelserna

i fråga och i de enskilda fallen omöjliggöras eller försvåras utnyttjandet av

de lättnader bestämmelserna avsett att lämna. Hela försäkringsbeloppet efter

avdrag för intecknad gäld skall sålunda insättas i riksbanken. Genom förlisningen

uppstår för rederiet en betydande skatteskuld, nämligen dels för

ordinarie (civila) skatter dels ock för krigskonjunkturskatten. Sistnämnda

belopp avräknas visserligen vid insättningen i riksbanken, men det är tydligt,

att det kan dröja lång tid efter det ett nytt fartyg levererats, innan rederiet

återfår provisoriskt erlagd krigskonjunkturskatt, medan rederiet

måste erlägga betalning till varvet, som bygger det nya fartyget. Man torde

kunna räkna med att av försäkringssumman endast en del, stundom mindre

än hälften, kan disponeras för det nya fartyget samtidigt med att ett nytt

med det förlista likvärdigt fartyg kostar mera än den utfallande försäkringssumman.

Ett exempel, som belyser de ojämna verkningarna av denna lagstiftning

må här anföras: Ett rederi äger vid krigsutbrottet två alldeles lika fartyg.

A. och B., vartdera vid sagda tidpunkt värt 2,000,000 kronor. Fartyget A.

krigsförliser och försäkringssumman 2,800,000 kronor utbetalas till rederiet.

Ett nytt fartyg, C., likvärdigt med A., beställes omedelbart och detsamma

levereras 11U år därefter. På grund av stegrade fartygspriser betingar fartyget

G. ett pris av 3,200,000 kronor. Därest fartyget beställts i augusti 1939,

skulle detsamma kostat 2,000,000 kronor. Såsom överpris må därvid avdragas

3,200,000—(2,000,000 plus 1U X 2,000,000) = 700,000 kronor. Krigskonjunkturskatt

på grund av A:s förlisning utgår å skillnaden mellan försäkringssumman

2,800,000 kronor och förkrigsvärdet 2,000,000 kronor, d. v. s.

å 800,000 kronor. Härifrån må omedelbart avräknas nämnda överpris

700.000 kronor, vadan krigskonjunkturskatt skall erläggas å 100,000 kronor.

Denna skatt må erläggas provisoriskt. Under förutsättning att fartyget icke

under den tid restitution av krigskonjunkturskatt medgives nedgår under

värdet 2,500,000 kronor, återfår redaren icke någon del av den provisoriskt

erlagda skatten. Fartyget B. åter användes i trafik även under den tid C. är

under byggnad. Då C. är färdigt att användas i trafik, representera de båda

fartygen — frånsett normal slitning å B. — samma värde. Redaren har i B,

investerat 2,000,000 kronor och i C. 2,400,000 kronor, vartill kommer å

100.000 kronor belöpande krigskonjunkturskatt. Boställes C. först året efter

det A. krigsförlist, har rederiet att erlägga provisorisk skatt för 800,000 kronor

i stället för å 100,000 kronor.

Föreningen står alltjämt frågande örn skäl verkligen finnas för att på detta

sätt beskatta företeelser, som i själva verket medföra ekonomisk förlust för

s. 105 Kontrollera mot PDF

Kanal. Maj:ts proposition nr 173.

105

rederierna. Därest principiella betänkligheter råda att genomföra en rättvis

lagstiftning — en antydan härom förekommer i departementschefsyttrandet

till 1940 års proposition örn krigskonjunkturskatt — vill föreningen

framhålla rederiernas särställning. Genom kriget löpa sålunda fartygen betydande

risker, som icke förekomma i annan verksamhet. Skäl kunna åberopas

för att följa skilda beskattningsnormer i fråga örn å ena sidan ofrivilliga

förluster genom förlisningar, vilka medföra störningar och inkomstminskningar

i verksamheten, varmed böra likställas försäljningar på grund

av tvångsrekvisitioner och dylikt samt å andra sidan frivilliga överlåtelser.

I förstnämnda fall borde, i den mån nytt tonnage förvärvats för samma eller

högre* valuta än som erhållits i form av försäkring av det förlista, krigskonjunkturskatt

icke utgå. Ett alldeles särskilt skäl för statsmakterna att tillmötesgå

en sådan önskan är att flertalet fartyg, som förlisa, sysselsättas i

fraktfart på riskfyllda farvatten icke direkt i rederiets intresse utan för att

möjliggöra upprätthållande av goda förbindelser med främmande makter.

De speciella risker fartygen taga, ske sålunda i hela landets och folkhushållningens

intresse. Särskilt för linjerederierna har denna fråga en utomordentlig

betydelse. De fartyg, som gå i time-charter, äro utsatta för en stark

slitning och kunna icke erhålla erforderligt underhåll, vadan värdet av dessa

fartyg, örn de finnas kvar vid krigets slut, högst väsentligt nedgått vid återställandet.

De stora linjerederierna riskera därför att vid krigets slut ha fått

sitt tonnage icke allenast minskat utan även väsentligt nedsatt i värde, så att

det blir mindre lämpligt för linjefart. Härigenom utsättes rederiet för svårigheter

att upprätthålla sin trafik. Detta är desto mer betänkligt som det

goodwillvärde dessa rederier äga säkerligen nedgår genom omöjligheten att

under rådande förhållanden trafikera linjerna. Ett fullständigt ersättande

inom rimlig tid av de fartyg, som på grund av förlisning eller trafik hos

krigförande makt försvinna eller minska i värde torde vara omöjligt, icke

ens örn de svenska varven helt få sysselsättas för de inhemska rederierna.

Härutöver må i fråga örn försäkringsbelopp framhållas, att beskattningen

till krigskonjunkturskatt i det allmänna medvetandet framstår som oberättigad

i de fall, där hela försäkringsbeloppet användes till nyanskaffning av

fartyg och någon vinst således icke uppkommer för ägaren genom förlisningen.

Ser man frågan som ett försäkringsfall, där försäkringsföretaget

självt anskaffar ett nytt fartyg till ersättande av det förlorade i stället för

att utbetala kontant ersättning, skulle väl en beskattning icke kunna äga

rum. Örn exempelvis ett industriföretag höjt brandförsäkringen för en fast

maskin på grund av krigsläget och densamma helt eller delvis förstörts genom

brand, men hela försäkringsbeloppet och kanske mera måste utgivas

för maskinens ersättande eller iståndsättande, vore det icke rimligt att påföra

företaget provisorisk krigskonjunkturskatt, som kunde återfås först .sedan

maskinen sjunkit i värde under anskaffningskostnaden. Exemplet kan

mångfaldigas med fall även från sjöfarten. Ett fartygsmaskineri förstöros

på grund av krigsfall och ersättes med ett nytt. Anses då det försäkringsbelopp,

sorn utfaller, sorn krigsvinst i den mån detta överstiger maskineriets värde

vid krigsutbrottet och skall den påförda skatten återfås först sedan maskineriets

värde åter nedgått?

Föreningen har givetvis icke något att erinra mot att provisorisk skatt pofo

res förlisningsvinster och ali denna skatt blir definitiv, dii rest nytt fartyg

ej anskaffas inom rimlig tid. Anskaffas åtel1 nytt fartyg, är det oriktigt att

göra skatterestitutionen beroende av en kommande prisutveckling, utan bör

jämförelsen göras mellan värde! av del förlorade och det ersatta föremålet.

En sådan jämförelse kan lämpligen göras genom att båda fartygens välde

vid utgången av augusti 1939 fastställes. Dylika värderingar måste enligt

författningen ske för fastställande av överpris och värdestegringar på grund

av kriget.

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj.ts proposition nr 173.

För att ernå en större rättvisa än nuvarande bestämmelser erbjuda får föreningen

föreslå följande. Därest ett fartyg förlist och ett annat fartyg anskaffas

till ersättning, utgår man såväl från det förlista fartygets som nybyggnadens

förkrigsvärde. Skillnaden mellan detta och försäkringssumman

respektive nybyggnadskostnaden (anskaffningskostnad för nytt fartyg) representerar

övervärde genom krigskonjunkturen. Överstiger detta övervärde för

det förlista fartyget övervärdet för det nyanskaffade, blir skillnaden krigskonjunkturbeskattad;

är det åter lägre, får skillnaden avräknas från rederiets

seglationsvinst vid krigskonjunkturbeskattningen såsom utgiftsökning på

grund av kriget.

Bestämmelsen rörande provisorisk påföring bör så tillvida ändras, att föreskriften

om insättning i riksbanken borttages. De skäl, som anförts härför

i en motion vid 1940 års urtima riksdag, äro fullt bärande.

Vinster på grund av tvångsförsäljningar eller rekvisitioner av fartyg böra

behandlas på samma sätt som s. k. vinster på grund av förlisningar.

Skatteberedningen har uttalat sig rörande eventuellt hänsynstagande till

penningvärdets fall. Föreningen vill framhålla vikten av, att sådan hänsyn

tages jämväl rörande rätt till återbekommande av provisorisk skatt för ersättningstonnage

m. m.

II. Frågan om jämförelseinkomstens beräknande.

Som föreningen framhållit i sina berörda skrivelser äro rederierna ogynnsamt

ställda i förhållande till näringslivet i allmänhet genom att i jämförelsen

ingår ett exceptionellt dåligt sjöfartsår 1938. Följderna härav drabba främst

trampsjöfarten och den svenska kustsjöfarten. Det vore önskvärt, att en

större enhetlighet kunde vinnas i de fall, där det ena jämförelseåret utvisat

förlust. I detta sammanhang kan föreningen icke underlåta att uttala en

bestämd gensaga mot ett i skatteberedningens P. M. å sid. 9 återgivet yttrande

i fråga om medeltalsberäkning, då det ena förkrigsåret visar förlust.

III. Beräkning av medeltalsinkomst, dd i denna ingår förlisningseller

försäljningsvinster.

Bestämmelsen är ej tillfredsställande. För vissa rederier ingår bokvinst

respektive förlust vid utrangering av fartyg såsom ett naturligt led i resultatet

av rörelsen; för andra rederier i mindre storleksordning är så icke förhållandet.

Föreningen kan för sin del icke föreslå något rättvisare system, än

att försäljnings- och förlisningsvinster utmönstras såväl från jämförelseinkomsten

som beskattningsårets inkomst. Beskattning av vinster genom försäljning

respektive förlisning — där sådan beskattning enligt ovan bör ifrågakomma

— borde då i likhet med vad som äger rum i fråga örn andra

krigsvinster, där jämförelsetal saknas, ske efter det lägsta i skatteskalan ingående

procenttalet.

Skulle detta förslag ej biträdas, måste tydliga vägledande föreskrifter lämnas

om och i vilken omfattning förkrigsårens inkomster av sagda slag skola

inräknas i medeltalet. Under hand har dryftats att endast under jämförelseåren

uppkomna värdestegringar skola medräknas, då i beskattningsårets

vinst dold förkrigsreserv får avräknas. Härigenom skulle visserligen större

rättvisa åstadkommas, men jämförelsen skulle likväl bli haltande, då i beskattningsårets

vinst inräknas även värdestegringar från krigsutbrottet till

sagda års ingång.

IV. Värdeminskningsavdragets beräknande i vissa fall.

Vid tillämpningen av författningen har man för värdeminskning å maskiner

och inventarier, vartill räknas fartyg, räknat nied en viss procentuell

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 173.

107

årlig avskrivning, i regel 5 procent å ångfartyg, 62/s procent å motorfartyg och

8 procent å tankfartyg. Nu inträffar ofta att ett fartyg med användande av

nämnda procenttal blivit till fullo avskrivet före beskattningsåret men ej före

jämförelseåren. Man har nu i regel tillämpat bestämmelserna så, att, trots

att fartyget varit i trafik såväl jämförelseåren som beskattningsåret, endast

jämförelseåren belastats med avskrivning för fartyget. Föreningen vill erinra

om, att densamma förut framhållit önskvärdheten av, att bestämmelser

meddelas till förekommande av en sådan ojämnhet och orättvisa i beskattningen.

I mellankommunala prövningsnämnden har man funnit dessa konsekvenser

otillfredsställande utan att kunna föreslå någon rättvis lösning.

Såsom exempel varthän det kan leda vill föreningen meddela, att i ett rederi

fartyg anskaffades år 1919 till så högt värde att 5 procent därå utgör cirka

kronor 400,000. Detta belopp avdrages vid medeltalsberäkningen, varigenom

medeltalet beräknats till cirka kronor 800,000. De år 1919 anskaffade

fartygen ha använts i rörelsen 1940, och, därest avdrag ej medgives för värdeminskning,

ökas alltså av sagda skäl inkomsten under beskattningsåret med

kronor 400,000. Det är uppenbart, att detta icke är tillfredsställande. För

rederierna har bestämmelsen stor betydelse, medan för näringslivet i allmänhet

densamma spelar föga roll. Oaktat föreningen anser, att detta gäller

och helt naturligt bör gälla även med den föreslagna avfattningen av bestämmelserna,

föreslår föreningen att till förekommande av ojämnheter i tillämpningen

i anvisningarna införes en föreskrift, alt avdrag för värdeminskning

å tillgång, som varit i bruk såväl under jämförelseåren som beskattningsåret,

må göras likartat under jämförelse- och beskattningsåren.

I detta sammanhang hänvisas jämväl till den redogörelse som lämnats vid

2 § och i samband med frågan om avdrag för värdeminskning m. m. ävensom

till den redogörelse som kommer att lämnas vid 13—23 §§.

Departementschefen:

De i skatteberedningens promemoria föreslagna ändringarna i 1940 års lagstiftning

beträffande beräkning av merinkomst för rörelse lia i det stora hela

tillstyrkts. I vissa avseenden lia dock anmärkningar framställts eller önskemål

om ytterligare ändringar framkommit.

Såsom naturligt är har lagervärderingsfrågan varit föremål för särskild

uppmärksamhet. Önskvärdheten av utförligare och mera preciserade bestämmelser

har framhållits. I detta avseende är det ej möjligt att tillgodose de

olika synpunkter som kunna göras gällande. Det låter sig icke göra att samtidigt

uppställa mera preciserade regler och medgiva en sådan frihet i

fråga örn uppskattningen som av många anses vara en nödvändig förutsättning

för att krigskonjunkturbeskattning överhuvud skall kunna ifrågakomma.

Man har också särskilt berört frågan örn utformningen av reglerna

örn den dolda förkrigsreservens behandling och i detta avseende ifrågasatt en

anordning som skulle medföra viss förenkling. Av den inom överståthållarämbetets

bokgranskningskontor upprättade promemorian bibringas man närmast

den föreställningen att ett av kontoret i sådant syfte framfört förslag

hade samma reella innebörd som det av skalteberedningen framlagda. Detta

är dock icke riktigt. Bokgranskningskontorets förslag bortser delvis från

huruvida reservändringen hänför sig lill beskattningsåret eller ej. Då fråga

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

är om bevisning i vad mån en för beskattningsåret framkommen uppskattad

merinkomst i sig inkluderar en reservminskning, måste skatteberedningens

förslag i detta avseende, som också överensstämmer med 1940 års lagstiftning

i ämnet, anses principiellt riktigare. Jag ser därför ej anledning frångå

detta. Det torde i detta sammanhang förtjäna framhållas, att från de hörda

representanterna för skattskyldiga skatteberedningens förslag i denna punkt

åtminstone i sak lämnats utan erinran. De inom skatteberedningen utarbetade

utkasten till deklarationsblanketter äro för övrigt så uppställda att i

avseende å själva det praktiska förfarandet vid beräkningen olikheterna

mellan de båda förslagen torde bli föga framträdande.

Den av Sveriges grossistförbund berörda frågan om behandling vid lagervärderingen

av surrogatvaror är redan i 1940 års lagstiftning löst på ett sätt

som för affärsföretagen bör vara fullt tillfredsställande. Den i första stycket

av b) under anvisningspunkten 4 meddelade bestämmelsen är tillämplig i sådant

fall.

Beträffande detaljerna i fråga om lagervärderingen har i ett par yttranden

uppmärksamheten blivit fäst på det fall att under föregående beskattningsåret

ny dold reserv bildats men ej kommit att tilläggas inkomsten

på den grund att den skattskyldige ej taxerats till krigskonjunkturskatt

för det året. I punkt 4 a) av anvisningarna till 4 § har enligt det remitterade

förslaget för det fall att skattskyldig taxerats för föregående beskattningsår

givits uttryck åt den i och för sig tämligen självklara principen

att ett lagervärde som vid taxeringen till krigskonjunkturskatt betraktats såsom

utgående lager för ena året skall behandlas såsom ingående lager för

nästa. Fråga är nu vilket belopp som skall betraktas såsom utgående lager

för det tidigare beskattningsåret i det fall då taxering ej skett för detta år.

Riktigast synes vara, att den skattskyldige får rätt att i sådant avseende tillgodoräkna

sig det högre lagervärde som erhålles, om man antager att nedskrivningen

det tidigare året godkänts blott i så stor utsträckning att varken

uppskattad merinkomst eller inkomstminskning för nämnda år skulle förelegat.

Komplettering av sådant innehåll till punkt 4 a) av ifrågavarande anvisningar

synes böra göras.

I tredje stycket av b) i sagda anvisningspunkt har det i skatteberedningens

förslag intagna, till sin innebörd ej fullt tydliga stadgandet beträffande det

fall att lager uppskrivits ansetts böra utgå, varjämte en redaktionell ändring

skett i anslutning till ett påpekande av kammarrätten.

Rörande vissa i några yttranden framställda tolkningsspörsmål avseende

innebörden av regler som gällde redan enligt 1940 års lagstiftning anser jag

det lämpligast att icke göra något direkt uttalande.

Angående reglerna för fastställande av jämförelseinkomsten vill jag i anledning

av vad som yttrats i åtskilliga remissvar framhålla följande. Där

för skattskyldig för förra beskattningsåret fastställts taxerad merinkomst, bör

jämförelseinkomsten vid taxeringen för det nya beskattningsåret i regel fastställas

till samma belopp. Det kan antagas att tillfredsställande utredning

vanligen förebragts i sådant fall och att denna utredning också prövats. Det

är både i den skattskyldiges och statens intresse att denna huvudregel får

s. 109 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 173.

109

jualia. Detta hindrar dock givetvis ej att omständigheterna kunna vara sådana

att ändrat belopp för jämförelseinkomslen bör fastställas, framför allt

där verkligt fel förelupit. I de fall då taxerat belopp för den skatlskyldige

ej fastställts, kan det ofta antagas, att prövningen av jämförelseinkomstens

storlek vid 1940 års taxering varit mindre noggrann. Sista stycket av tredje

anvisningspunkten, att den vid 1940 års taxering fastställda jämförelseinkomsten

bör frångås endast om särskilda skäl därtill föranleda, berör ej det

fall att den skattskyldige ej då taxerats.

Den i något yttrande framförda tanken om en »rörlig» jämförelseinkomst,

d. v. s. en sådan som ändras från år till år, utgår från en helt annan principiell

tankegång än den på vilken lagstiftningen bygger. Den »normala»

förkrigsinkomsten kan ej ändras därför att företaget under kriget utvecklas.

Vid beskattningen tages hänsyn till sådan utveckling som kan antagas vara

oberoende av kriget genom bestämmelsen att, om sådan förelegat, den uppskattade

merinkomsten i motsvarande mån ej skall upptagas såsom taxerad

merinkomst. Jag föreställer mig att om det i något fall skulle förefalla

uppenbarligen berättigat med »rörlig jämförelseinkomst», anledning föreligger

att i stället tillämpa sistnämnda bestämmelse. I anledning av vad

länsstyrelsen i Jönköpings län framhållit därom att ett företag redan under

år 1939 företett stark utveckling får jag framhålla, att om detta skett redan

före krigsutbrottet och fråga är om en av krigskonjunkturen oberoende utveckling

skäl kan föreligga att höja jämförelseinkomsten.

Det nu anförda torde i sak utgöra svar även på Sveriges grossistförbunds

påpekande rörande tillkommen ny verksamhetsgren. I vissa fall bör denna

betraktas som ett nystartat företag, i andra såsom en naturlig utveckling av

förut bedriven rörelse.

Beträffande jämförelseinkomstens fastställande bör för övrigt anmärkas,

att en ändring av de för föregående beskattningsår gällande reglerna i och

för sig om möjligt bör undvikas. Skatteberedningens formulering innebär

emellertid i förhållande till den äldre formuleringen ett förtydligande som kan

väntas i tillämpningen medföra ett förmånligare läge för nystartade företag.

För sådant företag framhålles nu särskilt att regeln att jämförelseinkomsten

må bestämmas till viss procent av eget kapital för aktiebolag ej är bindande;

det angives att fråga är endast om exempel. Jag föreslår emellertid viss ändring

för att ytterligare klargöra detta. Dessutom har jag ansett mig kunna

såtillvida tillmötesgå önskemålen örn uppmjukning att den angivna procentsatsen

5 procent å eget kapital som kan betraktas som jämförelseinkomstens

minimum för nystartade företag ändras till 6 procent, därvid beaktats att

procentsatsen bör ge uttryck åt en normal vinst under förkrigsinkomståren

utan avdrag för skatter.

I detta sammanhang torde jag få beröra del i åtskilliga yttranden framställda

önskemålet att inkomsten ej för något av förkrigsinkomståren bör beräknas

till negativt belopp. Yrkandena i denna punkt lia ej tillräckligt beaktat

den teknik som användes vid jämförelseinkomstens fastställande. Inkomsterna

för förkrigsinkomståren fastställas såsom belopp vilka fram
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

Kungl. May.ts proposition nr 173.

komma genom direkt uppskattning, eventuellt även innefattande justeringar

med hänsyn till uppgifter ur räkenskaperna; någon jämkning av billighetsskäl

till andra belopp än verkliga ifrågakommer ej beträffande dem. Jämkningsmöjligheterna

äro knutna just till det moment av uppskattningen som innebär

ett fastställande av jämförelseinkomsten. Är ej det matematiskt framkomna

medeltalet lämpligt såsom jämförelseinkomst, skall detta jämkas.

Vanligen kan det väl dock anses, att, där ett av förkrigsinkomståren utvisat

underskott, detta utgör särskild anledning antaga att medeltalet ej är lämpligt

såsom jämförelseinkomst. Detta förhållande synes kunna komma till direkt

uttryck i anvisningarna. Har medelinkomsten för ett större antal år före

kriget varit större än medelinkomsten för de två förkrigsinkomståren, bör

denna också i regel frångås. Vad länsstyrelsen i Malmöhus län uttalar rörande

förhållandet med vissa tramprederier ger mig anledning framhålla, att örn

inom en viss näringsgren något eller några företag på grund av en tillfällighet

kommit i sämre läge än företagen i allmänhet inom samma näringsgren, en

jämkning för undanröjande av dylika ojämnheter kan vara på sin plats.

Om ett rederi anses driva handel med fartyg, behandlas fartygen såsom

varor i rörelsen och komma alltså de härom gällande reglerna att bliva tilllämpliga.

Om åter rederiet icke driver sådan handel men likväl haft intäkt

genom försäljning av ett eller annat fartyg, synes frågan ställa sig på följande

sätt. Intäkten av avyttringen är skattepliktig och bör i princip medtagas vid

inkomstberäkningen för det år försäljningen ägt rum. Såsom jag redan vid

2 § framhållit gäller emellertid för förkrigsinkomståren den regeln, att belopp

av sådant slag och av sådan storlek, som uppenbarligen ej kan anses för rörelsen

normalt, ej skall upptagas såsom intäkt. Denna regel föranleder i det

ifrågavarande fallet att intäktsbeloppet, samtidigt som det redovisas bland

intäkterna, helt eller delvis skall avräknas vid inkomstuppskattningen. För

bedömande av i vad mån sådan avräkning bör ske måste utrönas, huru stor

del av intäkten som motsvarar framtagande av dold reserv i det avyttrade

fartyget och huru stor del av densamma som utgör verklig försäljningsvinst.

Det mot den dolda reserven svarande beloppet bör i sin helhet avräknas,

varemot den egentliga försäljningsvinsten avräknas endast i den mån den

överstiger den försäljningsvinst rederiet plägat åtnjuta genom fartygsförsäljningar.

Det sålunda angivna tillvägagångssättet innebär icke någon inkonsekvens

i förhållande till reglerna örn inkomstuppskattning för beskattningsåret,

enär för detta år fartygets värde vid krigsutbrottet, i den mån det översteg

det taxeringsmässiga restvärdet, får avdragas. Genom en dylik tolkning

beredes rum för fullt avdrag för minskning av dold förkrigsreserv under beskattningsåret,

vilket förutsätter att motsvarande avdrag gjorts vid bestämmande

av jämförelseinkomsten. Att, såsom i yttrandet från överståthållarämbetets

bokgranskningskontor ifrågasatts, i dylikt fall medgiva särskilt avdrag

med viss del av försäljningsvinsterna för beskattningsåret vid inkomstuppskattningen

finner jag knappast möjligt. Ej heller den av Sveriges redareförening

ifrågasatta utvägen att avskilja dessa vinster för beskattning i särskild

form finner jag det möjligt att tillstyrka. Jag erinrar här, att örn vinsterna an
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 173.

lil

vändas till anskaffning av nytt tonnage särskilda för rederinäringen mycket

gynnsamma regler, vilka ofta leda till fullständig skattebefrielse, träda i tillämpning.

Beträffande reglerna örn värdeminskningsavdrag torde jag knappast behöva

uppehålla mig vid de redan förra året utvecklade skälen för att ej vid

ifrågavarande rent tillfälliga beskattning medgiva fri avskrivningsrätt. Däremot

torde jag böra något stanna vid frågan örn rätt till avdrag för överpris

och merkostnad. Sådant avdrag är enligt skatteberedningens förslag så begränsat,

att det efter avskrivningen återstående oavskrivna värdet ej bör,

med mindre särskilda omständigheter därtill föranleda, nedbringas till lägre

belopp än en och en fjärdedel gånger det pris tillgången kan anses hava

betingat vid krigsutbrottet. Återstoden av i räkenskaperna gjort överprisavdrag

kan i efterhand medgivas för beskattningsåret genom förmedling av

den provisoriska skattepåföringen. I anvisningarna synes böra ges uttryck

åt den uppfattningen att beträffande industriella nybyggnader sådana särskilda

omständigheter som böra föranleda rätt till omedelbart större värdeminskningsavdrag

ofta torde vara för handen. Det torde för det mesta bli

svårt att fastställa en sådan byggnads värde efter krigets slut, varför den

provisoriska skattepåföringens lämplighet i dylikt fall kan ifrågasättas. Någon

försäljning av byggnaden efter krigets slut, därvid eventuellt för högt medgivet

överprisavdrag skulle kunna återvinnas, är i regel ej att antaga. Kan

det göras sannolikt att nybyggnadens framtida förräntningsvärde blir ett

lägre värde än dess pris vid krigsutbrottet, är avskrivning till detta lägre

värde på sin plats. Det synes angeläget att framhålla detta på det att ej

ogrundade farhågor örn innebörden av ifrågavarande lagstiftning skola behöva

i onödan bidraga till stagnation i byggnadsverksamheten. Liknande särskilda

omständigheter kunna ofta antagas vara för handen även beträffande maskiner

och andra inventarier, som på ett mera varaktigt sätt införlivas med

vederbörande anläggning eller som anskaffas för en specifik kristidstillverkning,

om det nämligen är sannolikt att deras värde kommer att efter kriget

helt eller delvis bortfalla. En fullständig omedelbar avskrivning bör ej anses

utesluten.

Av Sveriges redareförening har framhållits önskvärdheten av att ersättningstonnage

för fartyg som gått förlorat finge omedelbart nedskrivas till

förkrigspris. Jag anser mig kunna tillmötesgå detta önskemål i den mån fråga

är om tonnage motsvarande det förlorade. Härav föranledes tillägg till

punkt 4 d) av anvisningarna. Jag torde böra framhålla att vad som intagits

i tillägget endast bör fattas såsom exempel på sådana särskilda omständigheter,

som kunna föranleda större omedelbart överprisavdrag än till en och

en fjärdedel av förkrigsvärdet. Motsvarande kan sålunda böra gälla även i ett

fall, där försäljning av fartyg praktiskt taget har karaktär av tvångsavyttring.

Längre gående medgivanden beträffande rederiernas avskrivningar finner

jag mig ej kunna föreslå. Vad i föreningens yttrande uttalas därom att värdeminskningsavdrag

ej skulle kunna göras för beskattningsåret, där till
-

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj.ts proposition nr 173.

gången efter förkrigsinkomståren men före beskattningsåret slutavskrivits i

räkenskaperna beror på ett missförstånd. Skatteberedningens 1940 avgivna

promemoria rörande krisskatt innehåller ett uttalande rörande denna fråga,

till vilket jag kan hänvisa.

Vad gruva angår förefaller det mig som skulle regeln örn avdrag för dold

förkrigsreserv på ett tillfredsställande sätt lösa den av näringsorganisationernas

skattedelegation berörda frågan om avskrivning av gruvans värde.

Malmen torde vid krigskonjunkturbeskattningen böra i detta avseende likställas

med varulager. Om framtagen dold reserv under beskattningsåret

överstigit vad som i sådant avseende får anses ingå i jämförelseinkomsten,

är följaktligen motsvarande avdrag för beskattningsåret motiverat. I jämförelseinkomsten

kan emellertid stundom ingå betydande sådant belopp särskilt

där avdrag för avskrivning av gruvans värde plägat medgivas endast

med låga belopp och sålunda endast i obetydlig mån minskat jämförelseinkomsten.

Beträffande nyanläggningar för gruvdrift torde de nyss angivna

reglerna om avdrag för överpris och merkostnad innebära en så långt driven

avdragsrätt som rimligen kan ifrågasättas. Har gruvföretaget under förkrigsinkomståren

haft mera onormala utgifter för beredningsarbeten o. dyl.,

vilka avdragits vid inkomstberäkningen för dessa år, bör tillägg för sådana

utgifter kunna ske under hänvisning till likformighetsregeln. Det bör dock

anmärkas, att, om en mera onormal utgift förekommit under beskattningsåret,

vilken icke hänför sig till speciell kristidsbrytning av eljest mindervärdig

malm eller till beskattningsårets egen brytning för övrigt, därav betingat

tillägg kan ifrågakomma även för beskattningsåret.

I anledning av ett påpekande från kammarrätten har i anvisningspunkten

om värdeminskningsavdrag för beskattningsåret också införts ett tillägg avseende

det fall att Kungl. Majit med stöd av riksdagens vid urtima riksdagen

1940 meddelade bemyndigande att i vissa fall medgiva eftergift beträffande

krigskonjunkturskatt fastställer särskild grund för beräkning av

överprisavdrag.

Från svenska personalpensionskassan hava framställts vissa anmärkningar

rörande formuleringen av punkt 4 f) av anvisningarna avseende avsättning

för pensionering. Vad angår det anförda fallet att en nytillkommen befattningshavare

i överensstämmelse med äldre pensioneringsbestämmelser inbegripes

i pensioneringen synes mig tydligt att här är fråga om ett förhållande

som bör betraktas som en äldre förpliktelse. I fråga om nya förpliktelser

åter synas de framställda önskemålen kunna i sak tillgodoses på det

sätt som utvecklas i den ifrågavarande anvisningspunkten i det överarbetade

förslaget. De där intagna reglerna kunna måhända synas var för sig

medgiva en väl frikostig avdragsrätt men synas tillsammantagna medföra

en tilläcklig begränsning. Meningen med begränsningen är givetvis ej att förhindra

avdrag för en i och för sig berättigad rimlig pensionskostnad utan att

förekomma att en större del av denna kostnad skall gäldas med medel som

rätteligen bort tillfalla staten såsom krigskonjunkturskatt. Jag torde också

böra framhålla, att avsättningar till vissa pensionsstiftelser torde böra be
-

s. 113 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 173

113

handlas mera återhållsami än verkliga försäkringar, enär avsättningens grundande

på en verklig förpliktelse ofta torde vara oklart. Särskild försiktighet

är givetvis på sin plats där fråga är om pensionsavdrag för delägare i familjebolag.

I en ny punkt g) under fjärde anvisningspunkten föreslås en regel för det

fall att skattskyldig i rörelse tillgodogjort sig produkter från eget jordbruk,

därest på grund av räkenskapernas prissättning rörelsen utvisar inkomstökning

men jordbruket inkomstminskning. Det synes rimligt att den skattskyldige

får vid inkomstuppskattningen till krigskonjunkturskatt i skälig

mån justera denna prissättning med högst så stort belopp att inkomstminskningen

för jordbruket bortfaller. Denna kvittningsmöjlighet bör dock givetvis

icke kunna utnyttjas i vidare mån än där den ändrade prissättningen

ligger inom rimlighetens gränser. Det fall att på grund av den tillämpade

prissättningen jordbruket utvisar inkomstökning och rörelsen inkomstminskning

behandlas i anvisningarna till 5 §. För kvittning härutöver hänvisas

till 10 § med anvisningar.

Beträffande fjärde anvisningspunkten har jag slutligen att uttala mig om

det i åtskilliga yttranden under åberopande av regeln om likformiga grunder

för inkomstuppskattningen under de olika åren framställda yrkandet örn

avdrag för erlagda skatter. Att dylikt avdrag ej avsågs i 1940 års förordning

är otvivelaktigt. Bortsett från övriga skäl för detta mitt påstående är det

uppenbart att örn i det för riksdagen framlagda förslaget avvikelse åsyftats

från skatteberedningens då föreliggande i detta avseende fullt otvetydiga

förslag, detta med hänsyn till frågans vikt skulle särskilt framhållits. Jag vill

emellertid också stanna vid de sakliga skälen för en dylik ståndpunkt, enär

dessa äga betydelse även för den nya lagstiftningen.

Den i beskattningsavseende för varje år relevanta frågan är hur stor del

av det årets inkomst vederbörande skall hava att avstå i skatt. Att denna

skatt erlägges i efterskott är en sekundär fråga. Skatteunderlaget är i princip

det belopp som redovisas innan skatten erlagts. Den principiella frågeställningen

erhålles enklast, om man utgår från antagandet att uppbördssystemet

vore sådant att skatten erlades parallellt med inkomsternas förvärvande.

Man kan tänkas av praktiska skäl såsom beskattningsunderlag

fastställa inkomsten med avdrag av skatter, men skattesatserna böra, om

visst sammanlagt belopp skall uttagas i skatt, bli i motsvarande mån högre

på ett sålunda bestämt beskattningsunderlag än på ett underlag utan skatteavdrag.

Om skatteavdrag skall medgivas eller ej är i verkligheten en fråga

som på det närmaste sammanhänger med frågan om beskattningens höjd.

Örn två skatter av olika slag skola utgå å samma inkomst, finnes intet

binder att låta den ena skatten avdragas från inkomsten, innan den andra

skatten beräknas. Däremot vore det otvivelaktigt irrationellt att medgiva

avdrag för den ena skatten vid uträkning av den andra och samtidigt avdrag

för den andra skatten vid uträkning av den förra. Enligt lagstiftningen örn

krigskonjunkturskatt medgives nu för beskattningsåret avdrag för den mest

tyngande av de i fråga kom mande skatterna, nämligen krigskonjunkturskat
Bihang

lill riksdagens protokoll 19b!. 1 sami. Nr 173. 8

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

ten, vid bestämmande av det beskattningsunderlag, å vilket den statliga inkomst-

och förmögenhetsskatten utgår. Detta måste anses vara tillfyllest. Att

därjämte medgiva avdrag för inkomst- och förmögenhetsskatt vid bestämmande

av beskattningsunderlaget för krigskonjunkturskatten skulle icke

vara riktigt och vore, om fråga vore om uttagande av båda skatterna på

samma års inkomst, icke ens möjligt att genomföra, då vardera skatten ej

skulle kunna fastställas utan att den andra vöre känd.

När nu emellertid yrkanden göras örn avdrag för skatter vid bestämmande

av den uppskattade merinkomsten, framgår det icke klart vilka skatter som

åsyftas. Yrkandena kunna uppfattas såsom avseende att även krigskonjunkturskatt

skall avdragas vid beräkningen av just denna skatt. Detta är givetvis

ej blott olämpligt utan praktiskt taget uteslutet. Måhända åsyftas emellertid

ej sådant skatteavdrag, utan avses blott att få vid beräkningen av

krigskonjunkturskatt tillgodonjuta den ökning som i regel ägt rum beträffande

övriga skatter. I det yttrande som avgivits av delegerade för Sveriges

industriförbund m. fl. anföres nu, att skatterna utgöra en den skattskyldiges

skuld till det allmänna vid verksamhetsårets slut, varför fråga skulle vara

om en fiktiv inkomst. Om härmed avses det verksamhetsår, å vars inkomst

skatten beräknas, kan mot bevisföringen genmälas, att i dylikt fall även

krigskonjunkturskatten bör betraktas på samma sätt, d. v. s. det förut förda

resonemanget blir omedelbart tillämpligt. Avses däremot med verksamhetsåret

det år då skatter på tidigare års inkomster förfalla till betalning, måste

invändas att detta icke kan ändra något av den principiella frågeställningen.

Den omständigheten att skatten erlägges i efterskott bör ej inverka på bedömandet

av vad som är rationellt beträffande skatteunderlagets bestämmande.

Det torde för frågans belysande vara lämpligt att närmast betrakta den

med hänsyn till fysiska personer. Deras skatter betraktas oomtvistligt ej såsom

omkostnad för deras verksamhet utan såsom ett avstående av viss del av

den inkomst som eljest skulle stått till förfogande för konsumtion. Om med

varandra jämföras två fysiska personer, av vilka den ene haft oförändrad inkomst

i förhållande till förkrigsinkomståren, den andre merinkomst, så ha

båda att vidkännas lika stor skatteökning för det belopp varmed inkomsterna

sammanfalla, och den andre har dessutom att vidkännas viss extra skatt,

krigskonjunkturskatt och annan skatt, på sin merinkomst. Detta är vad som

enligt 1940 års lagstiftning och skatteberedningens förslag åsyftas. Skulle nu

beträffande den senare personen avdrag såväl för skatteökningen å den för

båda lika stora inkomstdelen som för skatten å den överskjutande inkomsten

medgivas, så skulle den med krigskonjunkturbeskattningen avsedda merbelastningen

av den som haft merinkomst i förhållande till den som haft oförändrad

inkomst bortfalla och den åsyftade avvägningen mellan båda inbördes

omintetgöras. Det är tydligt att jag svårligen kan tillstyrka en anordning

varigenom krigskonjunkturskatten skulle väsentligt kringskäras och dess

syfte i avsevärd grad åsidosättas. Uppenbart är att frågan beträffande juridiska

personer ej kan betraktas annorlunda än beträffande fysiska personer.

s. 115 Kontrollera mot PDF

Kunal. Maj:ts proposition nr 173.

115

Beträffande den i punkt 8 av anvisningarna behandlade frågan om avdrag

för ränta å ökning av eget kapital har i vissa yttranden förordats att vid det

egna kapitalets beräkning skulle på sätt som gällde beträffande 1940 års skatt

hänsyn tagas till vid taxeringen skedd justering av lagervärdena. Jag kan ej

förneka att goda skäl kunna åberopas för denna ståndpunkt och hyser i själva

verket viss tvekan örn vilken ställning som bör intagas. När jag ej föreslår

ändring i skatteberedningens förslag härutinnan är det av praktiska skäl.

Med hänsyn till att uppskattningen av lagervärdena för förkrigsinkomståren

och för beskattningsåret oftast ske efter helt olika grunder, måste för kapitalberäkningen

justering ske, vilken lätt kan föranleda svårigheter. Jag

beaktar därvid att det ej utan vidare kan anses att den ena regeln är för

de skattskyldiga i gemen mer förmånlig än den andra. Att gå så långt, som

i vissa andra yttranden ifrågasatts, nämligen till att genomgående följa räkenskapernas

värdesättning, alltså även i de fall där företaget tillämpat fri

avskrivning å inventarier o. dyl., anser jag mig däremot ej kunna tillstyrka.

Beträffande beräkning av ränta å ökning av eget kapital har jag kommit

att uppmärksamma det fall, att detta insatts i bank eller eljest tillfälligtvis

placerats utom rörelsen. För sådan kapitalökning, som alltså i verkligheten

ej varit investerad i rörelsen, är det ej rimligt att medgiva ränteavdrag med

större belopp än den faktiskt åtnjutna räntan. Det torde här böra utsägas

att det uppenbarligen ej är meningen att såsom sådant kapital — vilket

alltså i verkligheten vid ränteberäkningen betraktas som avskilt från rörelsen

— beteckna belopp som företaget normalt plägat ha insatt å checkräkning

eller dyl. för att tillgodose sitt löpande likviditetsbehov. Att finna en

tydlig form för att i författningstexten giva uttryck åt denna synpunkt erbjuder

svårigheter och torde knappast vara nödvändigt. Det tillägg till punkt

8 a) av anvisningarna till 4 § som av mig föreslås synes på ett tillräckligt

tydligt sätt utsäga att fråga skall vara om kapital som under beskattningsåret

praktiskt taget ej varit behövligt för den då löpande rörelsen.

I sista stycket av punkt 11 a) i anvisningarna till 4 § föreslår jag en viss

redaktionell ändring.

Slutligen torde jag böra i anledning av vissa yttranden rörande den i punkt

12 av anvisningarna behandlade frågan örn bevisning att inkomstökning helt

eller delvis framstår såsom ett naturligt led i en utveckling vilken påbörjats

före krigsutbrottet eller dessförinnan kunnat förutses, framhålla, att detta

stadgande blott har karaktären av ett exempel. Det är alltså mycket möjligt

att en utveckling som påbörjats efter krigsutbrottet kan, särskilt beträffande

nystartade företag eller där fråga är örn ny verksamhetsgren, föranleda en

inkomstökning som är oberoende av förhållanden som avses i 1 §. Andra

omständigheter än den föregående utvecklingen böra då kunna åberopas

till stöd för att inkomstökningen skulle uppkommit oberoende av kriget

eller förkrigskonjunkturen. Ju längre kriget pågår desto mera uppenbart

torde det vara att ändringar i niiringslivet måste uppstå som icke kunna eller

böra tillskrivas kriget. Bestämmelserna i ifrågavarande punkt måste överhuvud

tolkas med hänsyn till vad som i det särskilda fallet framstår såsom

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj.ts proposition nr 173.

rimligt. Det har ej varit meningen att i dessa avseenden binda de skattskyldiga

vid vissa bestämda vägar för bevisningen.

5 och 6 §§.

5 § behandlar beskattningen av jordbruk och 6 § beskattningen av skogsbruk.

Då dessa båda grupper inbördes hava ett nära samband, anser jag det

lämpligt att behandla dem i ett sammanhang.

Beträffande jordbruk avser det remitterade förslaget, såsom jag redan i

korthet omnämnt i den inledande redogörelsen till allmänna motiveringen, att

beräkningen av den uppskattade merinkomsten skall kunna ske enligt två

olika metoder, antingen enligt den s. k. bruttometoden eller enligt den s. k.

nettometoden. Närmare föreskrifter angående de båda metodernas innebörd

och tillämpning givas i anvisningarna till 5 §, vartill jag får hänvisa. Vare

sig brutto- eller nettometoden tillämpas skall, enligt vad vidare föreslås, vid

bestämmande av den uppskattade merinkomsten sådan avvikelse ske från

uppskattningen enligt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

som erfordras för att åstadkomma likformighet i inkomstuppskattningen

för förkrigsinkomståren och beskattningsåret. I detta sammanhang

nämnas såsom exempel de fall, då minskning skett av kreatursbesättningen

genom nedslagning i större omfattning än som brukat förekomma, eller då

inneliggande lager av spannmål eller annat under beskattningsåret mera avsevärt

minskats eller då i mera avsevärd omfattning sådana onormala omkostnader

under något av åren förekommit för reparationer, inköp av levande

djur m. m. som ej uppvägts av motsvarande ökning av intäkterna under året.

Särskilda regler för bestämmande av jämförelseinkomst eller jämförelsetal

föreslås för det fall, att den skattskyldige ej under förkrigsinkomståren bedrivit

samma jordbruk som under beskattningsåret under förhållanden jämförbara

med förhållandena under detta år. Likaså upptagas föreskrifter angående

beräkning av ränta å eget kapital i jordbruket. Den uppskattade merinkomsten

skall upptagas såsom taxerad merinkomst i den mån den kan antagas

hava berott på förhållanden som avses i 1 §. Det förutsättes emellertid

att skattskyldig skall förebringa utredning i sistnämnda avseende. Om sådan

ej företes, skall hela den uppskattade merinkomsten upptagas såsom taxerad

merinkomst. Utredningen bör avse prisstegringen vid avyttring av produkter

från jordbruket utöver vad som erfordrats för att täcka omkostnadernas

ökning i förhållande till prisläget före krigsutbrottet. Sådan prisstegring beräknas

normalt, enligt vad vidare föreslås, å bruttointäkterna för beskattningsåret

efter procentsatser som fastställas av Kungl. Majit efter förslag av

den centrala krigskonjunkturskattenämnden eller, där sådan procentsats ej

fastställts, efter procentsats som finnes skälig.

Vad angår skogsbruk förutsättes att någon uppskattad merinkomst ej fastställes,

eftersom någon inkomstberäkning för förkrigsinkomståren ej skall

ske. Beskattningen i denna del avser att träffa prisstegringen i förhållande

till prisläget före krigsutbrottet å de under beskattningsåret avyttrade eller

för förädling eller förbrukning i egen rörelse uttagna skogsprodukterna i den

s. 117 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

117

mån prisstegringen ej erfordrats för att täcka omkostnadernas ökning. Det

mot den sålunda beräknade prisstegringen utöver omkostnadsökningen svarande

beloppet upptages såsom taxerad merinkomst. Visar den skattskyldige,

att hans nettointäkt av skogsbruk under beskattningsåret varit mindre

än det belopp, som antages motsvara den på sätt nyss sagts beräknade prisstegringen,

må emellertid den taxerade merinkomsten icke bestämmas till

högre belopp än nettointäkten utgjort. Grunden för beräkning i normala fall

av prisstegring fastställes även här av Kungl. Maj:t efter förslag av den centrala

krigskonjunkturskattenämnden. Särskilda regler föreslås också för beräkning

av nettointäkten av skogsbruk.

Motiveringen återfinnes å sid. 13—20 i den remitterade promemorian.

I flera av de avgivna yttrandena har förslaget i nu ifrågavarande delar

kritiserats ur olika synpunkter. Rörande yttrandena lämnar jag här följande

redogörelse.

Länsstyrelsen i Stockholms län yttrar:

Länsstyrelsen måste framhålla, att betydande svårigheter vänta taxeringsmyndigheterna

vid undersökningen av deklarationer, avseende inkomst av

jordbruk och skogsbruk. Deklarationerna äro ofta felaktiga eller ofullständiga;

ett vanligt fel är, att viss inkomst — detta förekommer särskilt i fråga om

skogsbruk — införes med nettobelopp i bruttokolumnerna. Tillgång till

lämplig personal för det förberedande arbetet är ett oundgängligt villkor för

att det hela skall kunna gå i lås. Konsulent, taxeringsrevisor och länsstyrelsens

personal kunna icke medhinna alla ifrågavarande arbetsuppgifter.

Beträffande de materiella bestämmelserna i 5 § vill länsstyrelsen framhålla,

hurusom de intäkter, som å jordbruksbilagan redovisas under II 4 b—-d,

synas böra medräknas. I varje fall måste punkt d beaktas, enär skattskyldig,

som samtidigt driver rörelse, får draga av motsvarande belopp som omkostnad

i rörelsen. Merinkomsten påverkas följaktligen direkt av det vid punkt d

uppförda beloppet, vilket gör, att även prissättningen får betydelse. Då merinkomst

av rörelse föreslås skola beskattas enligt en progressiv skala, medan

merinkomst eljest beskattas efter en fast skattesats, måste det vara fördelaktigt

för den skattskyldige att sätta ett så stort belopp som möjligt vid d, ty merinkomsten

av rörelse nedbringas i motsvarande grad. Vidare synes — vid

uppmärksammande av ifrågavarande poster å jordbruksbilagan — böra beaktas,

att den taxerade merinkomsten kan ställas i relation till prisstegringen

i förhållande till prisläget före krigsutbrottet, medan merinkomsten av rörelse

beräknas efter det verkligen uppnådda resultatet.

Länsstyrelsen i Uppsala län framhåller, att jordbrukaren endast sällan kan

prestera sådan utredning, att neltomeloden kan användas, samt yttrar vidare:

Beskattningen kommer således i praktiken att till alldeles övervägande

grad grundas på bruttometoden. Denna är emellertid synnerligen summarisk

och det förefaller mer jin ovisst, örn man kan erhålla en rättvis beskattning

på denna väg. Under åren 1937 och 1938 skedde på grund av de växande svårigheterna

att anskaffa personlig arbetskraft en påfallande ökning av den

maskinella utrustningen på ett stort antal gårdar inom länet. Dessa kostnader

sänka i många fall jämförelsetalet. Å andra sidan förefaller det länsstyrelsen

ganska osäkert, örn arbetslönernas stegring, vilken innefattas i 12- procentavdraget, därigenom vinner tillräckligt beaktande. Enligt länssty
-

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

relsens uppfattning voro arbetslönerna för den arbetskraft, som sommaren

1940 kunde anskaffas för jordbruket mycket höga på grund av den brist på

arbetskraft, som föranleddes av inkallelserna och den industriella expansionen

inom vissa produktionsgrenar.

Beträffande skogsbruk framhåller länsstyrelsen, att det i vissa fall, då

jordbrukets egna dragare använts för både jordbruk och skogsbruk utan någon

uppdelning av kostnaderna, kan bli svårt att verkställa tillförlitliga beräkningar

av skogsbrukets inkomst.

Länsstyrelsen i Södermanlands län yttrar:

Vid taxeringen av inkomst av jordbruk, sådan denna föreslagits, vill det

synas länsstyrelsen riktigare att uppskatta ökningen av bruttointäkterna avnaturaförmåner

i proportion till antalet personer, som åtnjutit dylika förmåner,

än att som i P, M. föreslagits i regel taga ett enhetsbelopp av 200 kronor

utan hänsyn till antalet personer. Som skäligt belopp för person skulle länsstyrelsen

vilja föreslå 75 kronor.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anför:

Den nu föreslagna beskattningen av inkomster av jordbruk och skogsbruk

är avsedd att i stort sett träffa endast prisstegringar utöver vad som erfordras

för att uppväga ökning av omkostnaderna och eventuellt det allmänna

penningvärdets sänkning. I anslutning till dessa synpunkter utsäges i förslagets

motivering att beskattningen ovillkorligen måste göras enkel i tilllämpningen.

Detta synes jämväl länsstyrelsen angeläget ur såväl de skattskyldigas

som beskattningsmyndigheternas synpunkt. Vad först beträffar

den beskattningsmetod, som föreslagits för inkomst av jordbruk frånsett

inkomst av skogsbruk, måste länsstyrelsen av praktiska skäl giva denna

företräde framför ett på ofta nog bristfälligt material grundat deklarationsförfarande.

Efter ett närmare övervägande av den tilltänkta metodens användning

i praktiken måste man emellertid förutse, att materialets bearbetning

blir förbunden med betydande svårigheter och att ett icke ringa arbete

alltför ofta mäste nedläggas ej blott å landskontoren utan även av förment

skattskyldiga i fall, där resultatet blir, att materiella förutsättningar för

beskattning till slut visa sig icke föreligga. Deklarationerna innehålla icke

uppgifter örn försålda kvantiteter, och en lantbrukare, som vartdera förkrigsinkomståret

försålt ett visst antal säckar spannmål till visst pris och

beskattningsåret dubbelt så många säckar till samma pris, har alla utsikter

att erhålla förslag till krigskonjunkturbeskattning. Utfallet av en produktionsgren

under beskattningsåret kan emellertid lia varit bättre än tidigare

på grund av ändrad driftmetod. En lantbrukare kan ena året ha sålt

skörden otröskad, andra året tröskad, en har ena året sålt skörden i september

till ett 2 kronor lägre pris än det i november gällande, andra året

i november till ett pris som med 1 krona överstiger novemberpriset året

förut (här kan en beskattning efter å-priset 1 krona vara rationell men

knappast efter å-priset 3 kronor). En lantbrukare har ena året haft en stor

del av åkern i träda, andra året icke. En annan har ena året sålt ett års

skörd eller mindre, andra året 1 V2 års skörd o. s. v. Med dessa exempel

har länsstyrelsen velat antyda, att felkällor i stor utsträckning komma att

spela in i förslagen, felkällor som i bästa fall bliva påvisade med resultat

att förslaget helt eller delvis måste förfalla men som säkerligen i andra fall

komma att kvarstå i taxeringen.

Beträffande inkomst av skogsbruk synas goda skäl tala för beläggande

med krigskonjunkturskatt redan i år av prisstegringar å detta slag av in
-

s. 119 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

119

komster. Det föreslagna tekniska förfarandet kan även här förväntas medföra

vissa vanskligheter, dock i mindre utsträckning än i fråga örn rena

jordbruksinkomster. lin stor svårighet ligger däri, att kvantitetsuppgifter

som regel saknas i självdeklarationerna. Av virkesdeklarationerna har man

i allmänhet ingen ledning, då de där upptagna posterna endast undantagsvis

kunna sammanfalla med dem, för vilka inkomst upptages å självdeklarationens

A-bilaga. Av värde vore därför, örn i de förberedande funktioner,

som jämlikt 28 § i förslaget tillämnats taxeringsnämndsordförandena, kunde

indragas skyldighet för dem att i särskilda fall (efter en av Kungl. Majit

fastställd siffermässig gränsdragning) avfordra deklarant så noggranna

kvantitetsuppgifter han kan åstadkomma.

Länsstyrelsen i Kalmar län anför bland annat, att oklarheten i de föreslagna

bestämmelserna rörande beskattningen av jordbruk framstår såsom synnerligen

betänklig.

Länsstyrelsen i Blekinge län anför:

Då intäkterna för försålda djur vid tillämpning av den s. k. bruttometoden

enligt förslaget skall inräknas bland de kontanta bruttoinkomsterna

och då således omsättningen skall uppgivas med de år från år växlande

kontant influtna beloppen, har länsstyrelsen för sin del ansett principiellt

riktigast att även utgifterna för inköp av djur medtagas vid beräkningen

av de kontanta bruttointäkterna för beskattningsåret och förkrigsinkomståren.

I annat fall torde merinkomsten av jordbruk vid beräkningen därav

enligt bruttometoden på grund av sammanhanget mellan omsättningen och

inköp av djur bliva missvisande, och får länsstyrelsen särskilt framhålla,

att merinkomsten under förutsättning att deklarationerna avse endast

jordbruk ofta — även om inkomsten därav riktigt deklarerats — måste

bliva orimligt högt tilltagen i förhållande till hela för inkomst- och förmögenhetsskatt

beskattningsbara nettointäkten av jordbruk under beskattningsåret.

På grund härav anser länsstyrelsen, att utgifter för inköp av

djur icke böra belasta de olika åren med lika stora årsbelopp utan böra

likställas med de i anvisningarna till 5 § särskilt uppräknade utgifterna

för inköp av spannmål m. m., som enligt förslaget skola minska de kontanta

bruttointäkterna med de verkliga utgiftsbeloppen. Såvitt länsstyrelsen

kunnat finna, torde skillnaden mellan den uppskattade merinkomsten

enligt framlagt förslag och enligt förslaget med däri vidtagen jämkning i

förut berörda hänseende ej bliva av särskilt stor praktisk betydelse för beskattningens

resultat i dess helhet.

Länsstyrelsen i Kristianstads län yttrar:

Taxeringen skulle komma till stånd efter förslag av landskamrerare!! och

de skattskyldiga skulle lämnas tillfälle att häremot inkomma med erinringar.

Såsom även i promemorian framhålles särskilt i fråga örn skogstaxering

kommer på grund av beskaffenheten av taxeringsmaterialet landskamrerarens

förslag att bliva mycket summariskt. Vidare må erinras örn att, då utgifter

för inköp av spannmål lii. m. skola avdragas från bruttointäkten

av jordbruket, denna avdragspost i de fall, da intäkt av jordbruk och skogsbruk

samtidigt föreligger, ofta är gemensam för dessa intäkter och att den

därför icke kan särskiljas utan medverkan av den skattskyldige. Likaså kan

icke nettointäkt av skogsbruk, minskning i större omfattning av kreatursbesättning

eller ändrad lagertillgång under beskattningsåret utan vidare utläsas

ur deklarationen. Av skäl, som i promemorian angivas, kan deklarationsskyldighet

icke åläggas de skattskyldiga för jämförelseinkomståren. Det

synes likväl, som örn de skattskyldiga för beskattningsåret kunnat lämna

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj.ts proposition nr 173.

vissa för denna beskattning erforderliga uppgifter, på grund av vilka därefter

ett mera bärande taxeringsförslag kunde tillställas dem.

Taxeringen av jordbruket skulle komma att ske efter vissa schabloner,

som gör det svårt att nu beräkna verkningarna av de föreslagna bestämmelserna.

Avdraget för beskattningsåret för beräknad omkostnadsökning

med 12 procent av medeltalet av summan kontanta bruttointäkter för jämförelseåren

synes bestyrkt av den statistiska utredningen. Det bör emellertid

uppmärksammas, att bruttoinkomsten under olika år — särskilt vid omläggning

av jordbruksdriften — kan variera och att därför annat jämförelsetal

än medeltalet liksom omkostnadsökning med annan procentsats i dessa fall

ger mera rättvist resultat. Länsstyrelsen vill emellertid framhålla, att inom

detta län i ett stort antal fall den s. k. nettometoden torde komma till användning.

I fråga örn skogsbeskattningen skulle enligt förslaget endast prisstegring,

som tillika utgör ökad prismarginal, beskattas. Prisstegringen anses

i regel kunna beräknas procentuellt å bruttointäkterna beträffande olika

produkter. Att härvidlag olika procentsatser fastställas för olika delar av

riket och olika virkessortiment, anser länsstyrelsen självfallet. I fråga om

beräkningen av nettointäkten av skogsbruk är länsstyrelsen icke fullt övertygad

örn nödvändigheten att helt förvägra avdrag för skogs ingångsvärde.

Länsstyrelsen har för närvarande icke något yrkande men förutsätter, att

länsstyrelsen i fråga om kommande års taxering blir i tillfälle att tillkännagiva

de erfarenheter, som i detta fall liksom om skogsbeskattningen i övrigt

vunnits.

Länsstyrelsen i Malmöhus kin yttrar:

Med hänsyn till artskillnaden mellan inkomsten av jordbruk och skogsbruk

är det givet, att taxeringen därav kommer att stöta på vissa svårigheter,

vilka svårigheter i ingen mån underlättas av det tillämpade deklarationssystemet.

Någon bättre lösning än den av utredningsmännen föreslagna uppdelningen

och särtaxeringen av de båda inkomstslagen torde väl näppeligen

stå att utvinna. Emellertid kan långt ifrån sägas ali svårigheterna härigenom

bliva totalt undanröjda, då just själva uppdelningen kommer att vålla

åtskilligt bryderi. Någon tillförlitlig garanti för att den blir riktig kan heller

icke skapas.

Inom Malmöhus län förekommer endast mera undantagsvis skogsbruk i

samband med jordbruk, varför vid taxeringen den mera tilltalande nettometoden

skulle i stort sett kunna användas. Emellertid är, i de fall där skogsbruk

verkligen förefunnits, detta i regel av ganska ringa omfattning och vanligen

utan någon större betydelse. Det vore önskvärt, att i dylika fall någon

uppdelning icke behövde ifrågakomma, varigenom taxeringsarbetet skulle i

väsentlig grad underlättas. Länsstyrelsen skulle vilja hemställa, att stadgande

härom inrymmes i blivande författning. Det behövde icke stöta på oöverstigliga

svårigheter att uppdraga en tillfredsställande avgränsning i detta avseende.

Möjligen skulle någon liknande bestämmelse kunna stipuleras för det

fall, att förhållandena vore omkastade, d. v. s. att jordbruket utgjorde den

mindre och skogsbruket den mera betydande delen av rörelsen.

Vad ^nSår de föreslagna olika metoderna för konstaterande av merinkomsten

i fråga örn jordbruk, lida de bada av den betänkliga brist, att man egentligen

ingenting vet örn arten av det framkomna beloppet. Att utan vidare

hänföra detta till av kriget föranledda förhållanden måste nog betraktas såsom

i viss mån förhastat. Kanske och mycket sannolikt är detsamma allenast

resultatet av en förbättrad skörd. Det bör nämligen framhållas, att avkastningen

kan inom mycket begränsade områden vara på grund av olika örn
-

s. 121 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

121

ständigheter högst varierande beträffande eljest fullt jämförbara egendomar.

Då den skattskyldige endast i undantagsfall lär vara i stånd att förebringa

den utredning, som skulle kunna utgöra ett korrektiv mot sålunda inträffande

ojämnheter, kan med fog befaras att taxeringen icke alltid blir så rättvis

och tillfredsställande som önskvärt vore. Länsstyrelsen inser till fullo svårigheten

i att råda bot häremot, men skulle möjligen kunna tänka sig den utvägen

att Kungl. Maj:t, på grundval av statistiska beräkningar fastsloge en

viss procentsats, avseende den kvotdel av inkomsten, som genomsnittligt kunde

antagas tillkommen genom av kriget föranledda förhållanden, efter vilken

den till krigskonjunkturskatt skattepliktiga inkomsten därefter schablonmässigt

utmättes av deklarerad viss miniminettointäkt. Det är ganska klart att

ej heller med ett dylikt system orättvisorna kunde helt elimineras, men torde

vara ovedersägligt, att varje jordbruk i viss utsträckning skördat av kriget

eller krigsförhållanden föranledda mervinster. Systemet erbjöde i allt fall

ett med avseende å taxeringen betydligt förenklat förfaringssätt.

I fråga om den s. k. bruttometoden verkar denna till en början ganska bestickande

men kan ifrågasättas, huruvida densamma icke tager alltför liten

hänsyn till de faktiska förhållandena för att giva ett någorlunda riktigt resultat.

De procentuellt beräknade omkostnaderna kunna nämligen vara minst

lika varierande som de, vilka föreslagits till avräkning efter verkliga belopp.

Man tänke sig allenast det förhållandet att jordbrukaren under beskattningsåret

1939 (1940 års deklaration torde såsom regel icke komma i betraktande

vid upprättande av förslag till taxering) övergått från levande dragkraft till

i huvudsak traktordrift, vilket inom detta län varit mycket vanligt förekommande.

Utgifterna komme härigenom, i all synnerhet för det fall att foderspannmål

icke ingått i odlingen, att i högst väsentlig grad överflyttas från

»avdrag» under I punkt 4 till punkt 6. Beräkningen kan på detta sätt nära

nog bliva utsatt för dubbelfel. Länsstyrelsen har velat framhålla detta endast

för att understryka de svårigheter, som måste bliva förknippade med

en taxering enligt denna metod.

Rörande taxeringen för inkomst av skogsbruk saknar länsstyrelsen tillräckliga

erfarenheter för att närmare ingå härpå, men synes utredningen i

denna del, bortsett från svårigheterna för landskamreraren att upprätta förslag

till taxering, böra i stort sett kunna godtagas.

Länsstyrelsen i Västmanlands län yttrar:

Enligt länsstyrelsens åsikt borde den s. k. netlometoden tillämpas i större

utsträckning än som förutsatts i författningsförslaget. Följer man denna metod

torde man få förutsättas hava större utsikter att komma Iram till ett

tillfredsställande resultat än som iir möjligt med hjälp av den s. k. bruttometoden.

Det torde därför böra stadgas, att merinkomst som regel bör beräknas

efter nettometoden i fråga örn inkomst från jordbruksfastighet, som saknar

skog eller endast har s. k. husbehovsskog.

Den merinkomst, som framkommer vid tillämpning av bruttometoden torde

böra maximeras på sätt föreskrivits i fråga örn taxerad merinkomst av

skogsbruk. Merinkomsten av jordbruk hör sålunda icke få bestämmas lill

högre belopp än beräknade nettointäkten av jordbruket utgjort under beskattningsåret.

Länsstyrelsen anser vidare, att tillämpningen av denna maximeringsregel

ej bör göras helt beroende av den skattskyldiges åtgärder utan

att den bör tillämpas så snart det genom vederbörande skattskyldiges utredning

eller eljest genom i ärendet framkomna omständigheter är uppenbart

att uppskattade merinkomsten överstiger beräknade nettointäkten av jordbruket.

Nu föreslagna bestämmelser torde böra kompletteras med en föreskrift

av följande innehåll: Förekomma för en skattskyldig merinkomster

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

av både skogsbruk oell jordbruk får summan av dessa merinkomster ej överstiga

summan av de vid den skattskyldiges taxering till statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt antagna nettointäkterna av jordbruksfastighet i vidare

mån än som kan föranledas av i krigskonjunkturskatteförordningen föreskrivna

jämkningar av de grander, som följts vid nettointäkternas fastställande.

Beträffande utformningen av bruttometoden har länsstyrelsen endast ett

par detaljerinringar att göra.

Bruttointäkten (posterna under I 1—4 å självdeklarationernas jordbruksbilaga)

synes böra reduceras ej endast nied utgifterna för inköp av spannmål

m. m. (I 4 på jordbruksbilagan) utan även med utbetalade arrendeavgifter

(I 1 på jordbruksbilagan).

Det synes ej vara lämpligt att fastställa ökningen av bruttointäkterna av

naturaförmåner till ett för praktiskt taget samtliga jordbruk gällande belopp

av 200 kronor. Det torde vara bättre att här bestämma viss ökning per hushållsmedlem.

De komplikationer, som kunna uppkomma genom att antalet

hushållsmedlemmar växlat under de tre år, som skola jämföras, torde ej

vålla alltför stora svårigheter vid taxeringsarbetet.

Den i anvisningarna till 6 § angivna metoden för utfinnande av taxerad

merinkomst av skogsbruk synes vara förknippad med allvarliga olägenheter.

Samma prisstegring kommer sålunda att beräknas på olika avyttrade poster,

oaktat dessa i ett fall kunna hava avyttrats till förkrigspris och i ett annat

fall till två eller tre gånger detta pris. Ett godtagbart resultat av taxeringsarbetet

torde endast kunna uppnås, om merinkomsten beräknas såsom skillnad

mellan influten köpeskilling för försålda skogsprodukter och dessas

saluvärde, beräknat efter förkrigspriser.

Taxeringsarbetets praktiska utformning bör ske efter följande linjer.

Landskamreraren anmanar envar, som lian antager vara skattskyldig, att på

fastställd blankett redogöra för sina försäljningar av skogsprodukter under

beskattningsåret. Denna redogörelse innefattar för varje försäljning uppgift

om köparens namn och adress, köpeskillingens storlek, tid för försäljningsavtalet

samt varuslag, sortiment, kvantitet och eventuellt även tid för avverk

ningen. Med ledning av dessa uppgifter upprättar landskamreraren ett förslag

till beräkning av prisstegringar å de försålda produkterna, varefter detta

förslag tillställes den skattskyldige för yttrande. Förkrigspriserna samt den

stegring av omkostnaderna, med vilken man i vissa fall måste räkna, fastställas

lämpligen av prövningsnämnd efter förslag av landskamrerare. Det

torde ej möta större svårigheter för landskamreraren att med hjälp av inom

länen tillgänglig expertis i skogstaxeringsfrågor få uppskattade förkrigspriserna

och kostnadsstegringarna differentierade efter förhållandena på olika

orter inom länet.

Länsstyrelsen vill särskilt framhålla, att det av de sakkunniga förordade

taxeringsförfarandet ej kan genomföras. Det är ju i och för sig olämpligt,

att landskamreraren föreslår merinkomstens beräkning efter prisstegringsprocenter,

vilka tilltagits i överkant för att framtvinga en redogörelse från

den skattskyldiges sida. Såvida landskamreraren ej utgår från prisstegringar,

vilka i många fall måste te sig som helt orimliga, kan han ändock ej nå det

angivna syftet.

Med hänsyn till den betydelse, som måste tilläggas den föreslagna taxeringen

till krigskonjunkturskatt av merinkomst från jordbruk och skogsbruk,

anser sig länsstyrelsen böra förorda att i förordningen angives efter vilka

grunder taxeringsmyndigheterna skola bedöma frågan, i vad mån uppskattade

merinkomsten av jordbruk och beräknade prisstegringen i skogsbruk

kunna antagas eller anses hava orsakats av förhållanden, som berott av pågående

krig eller dessförinnan rådande krigskonjtinktur.

s. 123 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

123

Länsstyrelsen i Västernorrlands län yttrar:

Den föreslagna beskattningen av inkomstökning hänförlig till skogsbruk

förutsätter en långt driven schablonisering. Prisstegringen avses sålunda i

regel skola beräknas procentuellt å bruttointäkten.

Av å landskontoret verkställda undersökningar har framgått, att virkespriserna,

särskilt å bränn- och kolved, i hög grad växlat dels under olika

tider av året och dels å olika orter inom länet. Vid avverkning av sulfit- och

sulfatved hava inom vissa delar av länet olika apteringsmetoder tillämpats.

De avverkare, som själva förädla sitt virke, använda en metod, som icke obetydligt

kan avvika från den metod, som tillämpats av övriga avverkare.

Länsstyrelsen ställer sig på grund härav synnerligen tveksam till frågan, örn

det är möjligt att med ledning av för ändamålet utarbetade tabeller i förevarande

avseende åstadkomma en någorlunda rättvis taxering. I varje fall

torde avvikelser i stor utsträckning bliva nödvändiga.

För beräknande av omkostnadsökningen erfordras ingående kännedom om

avverkningstraktens läge och beskaffenhet, körvägens svårighetsgrad samt

storleken av huggarlöner och körningskostnader vid olika tidpunkter.

Länsstyrelsen i Jämtlands län anför:

Merinkomst av skogsbruk kan icke alltid beräknas procentuellt å bruttointäkten.

I fråga örn intäkt genom avyttring av skogsprodukter är merinkomstens

storlek beroende icke endast av prisstegringen och kostnadsökningen

utan även av omkostnadernas storlek i förhållande till köpeskillingen.

I dylikt fall måste därför en uträkning ske av de absoluta talen för

ökningen av bruttointäkten och kostnadsökningen, innan merinkomsten kan

heräknas. Vad nu sagts gäller även i de fall, då skogseffekter av skattskyldig

förbrukats eller förädlats i egen rörelse. Det lärer därför vara nödvändigt,

att till ledning för taxeringen procenttal fastställas för prisstegring och kostnadsökning.

Länsstyrelsen i Västerbottens län yttrar bland annat:

Skogsprodukternas försäljning sker i regel på två olika sätt. Endera säljes

virket avverkat och ncdkört till vattendragen eller -—• ehuru mindre ofta —

framkört till järnvägsstation, lastageplats och landsväg eller direkt till

fabrik, eller också sker upplåtelse av avverkningsrätt, varvid köparen i regel

ombestyr urfraktningen av virket till flottled eller annan avsättningsort. Såväl

i ena som andra fallet sker inmätningen av virket vid avlastningsplatsen,

varvid tumningslistor upprättas. Dessa tumningslistor ligga sedan till grund

för taxeringen till skogsaccis och skogsvårdsavgift. Under de senare åren

har genom länsstyrelsernas i de norrländska länen försorg prislistor upprättats

för de olika länen att användas vid denna taxering. Till grund för

uträkningen av dessa har, åtminstone inom Västerbottens län, legat de under

föregående år faktiskt erlagda priserna för såväl skog å rot som för virke,

nedtransporterat till vattendragen. Man kan därför säga, att för detta och viii

även för övriga Norrlandslän tillgång lill officiella prisnotor på olika sortiment

gagnvirke finnes. Det lärer sålunda här beträffande detta virke knappast

föreligga någon svårighet alt få fram den procentuella prisskillnaden

mellan olika års prislägen. Då arbetskostnaderna liksom ock allmänna drivningskostnader

jämväl, äro kända för varje år, torde det vara relativt bilt

att för olika virkessortiment angiva de olika procentsatser, som böra komma

lill tillämpning vid en krigskonjunkturbeskattning, endast det faslställes, vilket

år eller vilket prisläge, som skall utgöra jämförelsetal. Kj heller beträffande

brännved synes det vara svårt att angiva procentsatserna med för

ändamålet nöjaktig noggrannhet.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

Det förefaller, som om man utan alltför stora svårigheter borde kunna

länsvis upprätta dylika procentsatser med stöd av virkestaxeringsnotorna,

kända omkostnadssiffror m. m. och att det därefter bör kunna stipuleras,

att dessa procentsatser skola generellt komma till användning vid krigskonjunkturskattens

bestämmande i de fall, då skogsprodukterna försålts i form

av olika virkessortiment, och material för en mer noggrann taxering ej föreligger.

I de fall däremot, då skogen sålts å rot och kanske ännu är oavverkad,

kan viss svårighet uppstå vid beräkningen av värdeökningen, beroende på

bristande kunskap om det blivande virkesutbytet. I detta fall torde man få

nöja sig med en mer schablonmässig beräkning av värdeökningen. Man kan

t. ex., synes det, utgå från normalkubikmeterns sammansättning vid senaste

fastighetstaxeringen och därefter värdesätta denna med ledning av jämförelseårens

virkestaxeringsnotor för de i normalkubikmetern ingående sortimenten.

Därvid måste givetvis omkostnadsökningen beaktas.

Då man fastställer procentsatserna för de olika virkessortimenten, torde

försiktigheten bjuda, att man sätter dessa procenter något lägre än den exakta

procentuella skillnaden mellan jämförelseårens prisnotor. Härigenom

skapas nämligen en säkerhetsmarginal, som kan garantera att för hög beskattning

ej åsättes, vilket bör undvikas.

Det bör givetvis stå den skattskyldige fritt att förebringa bevisning för

tillämpning av en mer noggrann taxeringsmetod. En dylik metod bör även

taxeringsmyndigheten kunna tillämpa, men förutsätter detta, att myndigheten

har tillgång till mer ingående kännedom örn skogsbrukets affärsresultat,

än som i regel kan erhållas ur deklarationerna. Därför synes det lämpligast,

att från myndigheternas sida som regel en enkel schablonmetod tilllämpas

och en schablonmetod, som är så konstruerad, att med all sannolikhet

den skattskyldige ej blir utsatt för en för hög beskattning, även med

risk att han härigenom blir något för lågt beskattad. Örn staten på detta sätt

går förlustig några miljoner kronor, torde dessa vara väl värda att offra mot

det att beskattningsmetoden blir enkel, så litet arbetskrävande som möjligt

för myndigheterna och därtill förorsakande minsta möjliga besvär och irritation

för den skattskyldige.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anför bland annat:

Visserligen torde man kunna förutsätta att de skattskyldiga, som skola

taxeras till krigskonjunkturskatt, regelmässigt avlämnat självdeklaration till

de årliga taxeringarna, men fall kunna förekomma då detta ej är förhållandet

och anteckning tillika saknas rörande det sätt, varpå taxeringen skett.

Med avseende å fördelningen av jordbruksinkomster och skogsinkomster

anser sig ock länsstyrelsen böra i underdånighet framhålla att fall torde komma

att uppstå, då inkomst, som rätteligen avser skogsbruk, i självdeklarationen

redovisas under annan inkomstrubrik. Sålunda lär vid försäljning av

brännved i betydande utsträckning förekomma alt till det fastställda vedpriset

lägges en så högt tilltagen ersättning för transport av veden till förbrukningsstället

att det med skäl kan antagas att en del därav utgör höjt

pris för veden.

Delegerade för Sveriges industriförbund m. fl. anföra:

Enligt förslaget skall såsom taxerad merinkomst av skogsbruk upptagas

så stor del av de under beskattningsåret åtnjutna intäkterna genom avyttring

eller dylikt av skogsbruk, som kan anses hava uppkommit genom prisstegring

efter utgången av augusti 1939 utöver vad som erfordrats för att täcka

omkostnadernas ökning. I anvisningarna till denna bestämmelse angives

s. 125 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 173.

125

bland annat, att fråga skall vara om avyttrade eller för förädling eller förbrukning

i egen rörelse uttagna skogsprodukter. Då vinst till följd av prisstegring

å virke icke torde kunna bestämmas förrän virket avyttrats, anse

delegerade förslaget i dess nuvarande utformning icke kunna godkännas utan

böra, under hänsynstagande till den hos trävaruföretagen företrädda sakkunskapen,

vidare undersökas och på skäligt sätt omarbetas. Det är därvid

givetvis av största vikt, att varje risk för icke avsedd dubbelbeskattning blir

undanröjd.

Handelskammaren i Karlstad yttrar:

Det schablonförfarande, som härvidlag är tänkt ifråga om skogsvinstbeskattningen

förefaller bliva mycket svårt att i praktiken genomföra. Då rotvärdet

växlar med skogarnas belägenhet, skulle det föreslagna tillvägagångssättet

medföra, att prismarginaler behöva fastställas nära nog för alla flottningsdistrikt

i landet. Det arbete, som ifråga om beskattningen av skogsbruk

och även jordbruk påvilar landskamreraren, torde därför bli av oanad omfattning

och nödvändiggöra anställandet av en stor stab skogs- och taxeringssakkunniga.

Fråga är örn icke ett motsatt förfarande borde komma till användning.

Man kunde mycket väl tänka sig, att, sedan vissa grunder för prisstegringen

resp. omkostnadsökningen fastställts för olika distrikt centralt och

dessa delgivits den skattskyldige, denne skulle i sin tur avgiva en deklaration

i vanlig ordning med angivande av avverkningens storlek jämte sortimentsfördelning.

Deklarationen skulle jämväl innehålla en av deklaranten utförd

beräkning av merinkomsten. I mångt och mycket skulle de värden, som

fastställas vid skogsaccisbeskattningen här kunna tjäna som ledning och

arrangemanget skulle förebygga den omfattande skriftväxling, som utan tvivel

måste bliva en följd av det nu framlagda förslaget.

Handelskammaren i Gävle anser, att jämförelseinkomsten för jordbruk bör

fastställas till lägst 5 procent av fastighetens jordbruksvärde, samt anför vidare

bland annat:

Handelskammaren kan icke underlåta att gentemot utredningsmännens

ingående behandling av de olika problem, som möta vid krigskonjunkturbeskattningen

av jordbruket, ställa det ytterligt förenklade och schablonmässiga

sätt, på vilket utredningsmännen velat lösa beskattningsfrågan för skogsbrukets

vidkommande. Utredningsmännens förslag måste i denna del betecknas

som otillfredsställande och ofullständigt. Utredningsmännen ha icke

beaktat de speciella förhållandena inom denna näringsgren och ha framförallt

icke tagit nödig hänsyn till den omfattande industri, som bygger på

skogsbruket.

Den i anvisningarna till 6 § skisserade bruttometoden vid fastställandet

av taxerad merinkomst måste i det enskilda fallet leda till godtycke och orättvisor

och innebär att den individuella behandling av taxeringsfallen, som

hittills varit en grundprincip för vårt beskattningsväsen, riskeras. Handelskammaren

vill särskilt understryka att exempelvis de mindre skogsägarnas

omkostnader variera så starkt efter skogsmarkernas läge oell avverkningsförhållanden,

att det torde vara praktiskt omöjligt att med hjälp av schematiskt

fastställda tabeller för omkostnadsökningar uppnå ett rättvist taxeringsresultat.

De större skogsägarna, särskilt skogsindustrierna, arbeta som bekant med

på lång sikt lagda avverkningsplaner och i allmänhet lika slöra årliga virkesuttag.

Det skill, som utredningsmännen anfört mot en tillämpning av

nettoprincipen, äger därför icke giltighet i dessa fall. Även i övriga fall torde

en tillämpning av samma princip icke möta oöverstigliga svårigheter.

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

Handelskammaren anser det därför nödvändigt att — därest en krigskonjunkturbeskattning

av skogsbruk överhuvud taget skall genomföras — det

föreliggande förslaget ändras på sådant sätt alt en på inkomstdeklarationerna

grundad nettoprincip tillämpas såsom huvudlinje för beskattningen.

Handelskammaren kan i detta sammanhang icke underlåta att inlägga sin

allvarliga gensaga gentemot utredningsmännens yttrande att landskamreraren

vanligen lärer lili nödsakad alt antaga prisstegringen till så högt belopp,

att den skattskyldige får intresse att förete erforderlig specifikation. Ett sådant

förfarande synes icke överensstämma med vedertagna principer.

Handelskammaren vill framhålla att ingen anvisning lämnats för det fall

att bruttointäkten av skogsbruk utgöres av köpeskilling för avverkningsrätt.

Det av utredningsmännen föreslagna systemet för prissättning av produkter,

utvunna vid skogsbruk, kan åtminstone för de företag, som i sin rörelse

använda produkter från egna skogar, medföra högst menliga följder genom

den fara för dubbelbeskattning som uppkommer. Örn nämligen någon del

av virkesuttagen upplagras, så att lagerbehållningen blir större än tidigare

och landskamrerarens prissättning sker efter andra grunder och till högre

belopp än i företagets egen bokföring, medför detta beskattning av lagerökningen

det ena året och beskattning av rörelsevinsten ett följande år. Även

i det fall att lagerökning ej skett, torde det föreslagna taxeringsförfarandet

icke vara tillrådligt. I företagens rörelse sker avräkning mellan skogsbruk och

förädlingsindustri i regel efter visst pris per enhet. Därest det av landskamreraren

åsätta enhetspriset överstiger företagets avräkningspris, kommer

inkomsten av skogsbruk att beräknas till högre belopp än det, varmed denna

del av verksamheten ingår i företagets sammanlagda inkomst. I dylikt fall

måste givetvis korrigering ske av rörelseinkomsten.

Till undvikande av de svårigheter, som ovan angivits, får handelskammaren

föreslå dels att företag, som i sin rörelse upparbeta råvaror från egna

skogar, undantagas från krigskonjunkturskatt för den del av virkesuttagen,

som vidare förädlas i den egna rörelsen, dels ock att i övriga fall taxering av

merinkomst av skogsbruk måtte ske enligt nettoprincipen på grundval av

särskilda inkomstdeklarationer och för företag med ordnad bokföring i anslutning

till i denna tillämpade grunder.

Västernorrlands och Jämtlands låns handelskammare yttrar bland annat:

Prisläget i augusti 1939 bör icke under några förhållanden få användas

som jämförelse. Någon fast prisbildning existerar icke under sommaren, då

blott enstaka strö- och kompletteringsaffärer göras, vanligen till mycket varierande

och ingalunda normerande priser. Virkesaffärerna inledas i oktober

efter de tongivande kronoskogsauktionerna. Först därefter kan man

tala om en rundvirkesmarknad. De priser, som sattes hösten 1938 och med

smärre variationer gällde vintern 1938—1939, skulle därför i stället tagas till

jämförelse. Det kan emellertid icke vara rättvist, att beträffande skogsbruket

merinkomsten skall grundas på förhållandena vid endast en tidpunkt, som

därtill infaller under ett utpräglat lågkonjunkturår för träindustrien. Samma

förfaringssätt bör givetvis tillämpas för skogsbruket som för annan rörelse.

Även normalt inträffa på rundvirkesmarknaden avsevärda prisändringar,

vilka i fredstid ofta äro väsentligt större än vad den prisstegring å sågtimmer

och massaved är, som inträffat från vintern 1938—1939 till vintern 1939

—1940. Det måste vara oriktigt att krigskonjunkturbeskatta en prisuppgång,

som helt ligger inom den normala pendlingen på denna marknad. Vintern

1938—1939 utgjorde en vågdal. Krigskonjunkturbeskattningen måste, örn

den skall genomföras för skogsbruk, grundas på förkrigstidens medelnivå.

Denna erhålles genom att man beräknar medelpriserna för vintern 1937—

1938 och 1938—1939.

s. 127 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 173.

127

Från förkrigsperioden 1939 till och med utgången av år 1940 hava vissa

prisstegringar ägt rum å de viktigare industrisortimenten -— sågtimmer, sulfitved

och sulfatved. Dessa prishöjningar hava emellertid varit relativt måttliga

i jämförelse med den betydande prisstegring, som ägt rum å brännved.

Denna prishöjning å ved är procentuellt högst å det största och viktigaste

bränslesortimentet, pannveden, varav åtminstone 10 miljoner kbm. avverkades

under förra säsongen. Därav följer, alt skogsbrukets krigskonjunkturbeskattning

i främsta rummet blir en beskattning av de för rikets bränsleförsörjning

så ytterst viktiga vedavverkningarna.

Statsmakterna hava på allt sätt stimulerat vedavverkningarna bl. a. vid

fastställandet av de s. k. normalpriserna å ved genom betydande prishöjningar

å samtliga vedsortiment. Syftet med denna höjning var att framlocka ytterligare

vedavverkning. Denna i propagandasyfte tillåtna prishöjning

skulle bliva illusorisk, örn statsmakterna nu skulle återkräva minst 50 procent

av densamma i krigskonjunkturskatt.

Vidare hava jämlikt beslut vid 1940 års lagtima riksdag rikets samtliga

skogsägare ålagts att hugga och avyttra ved. Dessa avverkningsålägganden

hava åsamkat skogsägarna avsevärda svårigheter. Tvånget till betydande

vedavverkningar och den otillräckliga arbetaretillgången i skogarna fingo till

följd, att de skogsägare, som själva industriellt förädla sitt virke, fingo sina

möjligheter till behövlig råvaruanskaffning hårt beskurna. Under innevarande

avverkningssäsong hava vedavverkningsåläggandena nära fördubblats

och överstiga i många orter skogens normala tillväxt. Många gånger kan

det vara svårt att samordna nyss berörda avverkningar med en god skogsvårds

krav. Dessa genom lagbud framtvingade avverkningar, som genom sin

omfattning stundom få karaktär av kapitaluttag samt kunna föranleda framtida

produktionsminskning, böra enligt handelskammarens uppfattning icke

göras till föremål för krigskonjunkturbeskattning.

De svenska träförädlingsindustrierna, sågverken, cellulosafabrikerna och

trämassefabrikerna, hava icke någon krigskonjunklur. Handelsavspärrningen

har tvärt örn bringat dessa industrier i ett mycket bekymmersamt läge.

Trämasseindustrien ligger helt nere. Driften vid sågverken och cellulosafabrikerna

är starkt inskränkt och möjliggöres beträffande cellulosaföretagen

till stor del genom fabrikation av sprit och cellulosafoder på grund av

avtal med staten. Trots att nämnda industrier sålunda av kriget bragts i ett

konjunkturläge, som är mycket svagt, har industriernas rundvirkesförvärv

måst ske till höjda priser, vilka väsentligen betingats av prisstegringen på

brännveden. Det synes orimligt, att en av denna orsak framkallad prisökning

å industrisortimenten, vilken prisökning ej har någon grund i förbättrad

konjunktur för berörda produkter, utan helt beror på industriens

strävan att till undvikande av allt för stor arbetslöshet hålla driften nödtorftigt

i gång, skulle krigskonjunkturbeskattas.

Kommerskollegium uttalar, alt förslaget rörande skogsbruk särskilt för

träförädlingsindustriens del ansetts otillfredsställande, och hemställer, att

denna näringsgren beredes tillfälle alt närmare framlägga sina synpunkter på

förslaget.

Sveriges lantbruks!örbund yltrar:

Det är uppenbarligen förenat med synnerligen stora svårigheter alt för

ifrågavarande beskattning utforma enkla och praktiska regler så beskaffade,

att de giva ett nr rättvisesynpunkt tillfredsställande resultat samt bliva

förståeliga för skattebetalarna. — Det föreslagna tillvägagångssättet innebär

bland annat, att jordbruk och skogsbruk skola behandlas såsom skilda inkomstobjekt,

även örn de äro knul na till en och samina fastighet. Att så sker

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

torde vara nödvändigt, då det gäller att undersöka, huruvida merinkomst

/öreligger liksom dess storlek, en uppfattning som förbundet också givit uttryck

åt i sitt ovannämnda yttrande. Det framgår emellertid icke fullt klart

av bestämmelserna, huruvida avsikten är, att jordbruk och skogsbruk, som

ju dock vanligen tillsammans utgöra en förvärvskälla vid vanlig beskattning,

bär skola skiljas åt även på så sätt vid den taxerade merinkomstens bestämmande,

att kvittningsrätt dem emellan icke föreligger. Utav uppställningen

av taxeringsformuläret (Formulär IV) jämfört med lagens ordalydelse synes

dock få utläsas, att dylik kvittningsrätt mellan inkomstminskning å den ena

inkomstgrenen och inkomstökning å den andra icke generellt skulle finnas

ulan att tillämpandet härav skulle bliva beroende av skälighetsprövning i

de enskilda fallen. Enligt förbundets mening kan detta icke vara riktigt.

Inkomsten av en jordbruksfastighet och arbetskraftens sysselsättning vid

densamma är i regel beroende av jordbruket och skogen tillsammans, och de

böra icke i nu berörda hänseende skiljas åt. De jordbrukare, som på grund

av dålig skörd eller andra orsaker erhållit ett dåligt resultat av själva jordbruket

och förbättrat sin inkomst genom skogsavverkning skulle förvisso

ej ha någon förståelse för ett dylikt förfaringssätt. Ytterligare kan anföras,

att förekommande inkomstminskning av jordbruk för närvarande är i hög

grad beroende av krigsförhållandena, i det att avspärrningen hindrar anskaffning

av behövliga fodermedel m. m. för jordbruket. Lantbruksförbundet får

därför bestämt hävda, att obligatorisk kvittningsrätt mellan inkomst av jordbruk

och skogsbruk bör förelinnas.

Vad jorbruksbeskattningen beträffar, delar förbundet skatteberedningens

uppfattning, att det för uppskattning av merinkomsten bör vid sidan av nettometoden

finnas en annan enklare metod, den s. k. bruttometoden. I vad mån

den senare blir tillfredsställande, får erfarenheten utvisa. Man synes dock

ej få ställa för stora förhoppningar härpå med hänsyn till de betydande

skiljaktigheterna i utgifternas fördelning och förändringar i enskilda fall jämfört

med de medeltalsberäkningar, som ligga till grund för den föreslagna

beräkningsmetoden. Under alla förhållanden är densamma med den utformning,

den erhållit i förslaget, enligt förbundets mening icke tillämplig. Detta

sammanhänger framför allt med sättet för beräknandet av avdraget för omkostnadsökning

å vissa driftsmedel (andra än fodermedel, gödselmedel

m. fl.). 1 förslaget bär man gjort en beräkning av kostnadsökningen i kronor

för dessa driftsmedel sedan förkrigsåren och ställt ökningen i relation

till jordbrukets totala kontantintäkter för produkter under förkrigsåren, varigenom

man fått ett uttryck för kostnadsökningen i procent av förkrigsårens

kontanta bruttoinkomster. Man har vidare ansett, att sålunda erhållet procenttal

kan användas för att ur det enskilda jordbrukets kontantinkomster

beräkna ett avdrag för dess kostnadsökning å ifrågavarande driftsmedel.

Denna metod är tillämplig under två förutsättningar, nämligen 1) att de

i beräkningen för hela det svenska jordbruket medtagna utgiftsposterna liksom

inkomstposterna äro lika fullständigt redovisade samt 2) alt kostnadsfördelningen

mellan de i beräkningen medtagna driftsmedlen och de undantagna

är ungefär densamma vid de enskilda jordbruken som vid det svenska

jordbruket i dess helhet. Ingen av dessa förutsättningar kan sägas föreligga.

I redogörelsen för den av lantbruksförbundet verkställda indexberäkningen

varnades uttryckligen för en direkt jämförelse mellan inkomst- och utgiftssidans

kostnadssummor (krontalen) på grund av att redovisningen ej var lika

fullständig. Även örn vissa kompletteringar nu företagits, så äro å andra

sidan de gjorda avdragen för jordbruksbefolkningens egen konsumtion endast

summariska, varför summorna äro mycket ungefärliga. Det uträknade

procenttalet är därför också ganska osäkert. Även om denna invändning ej

behöver tillmätas avgörande betydelse, så är den andra så mycket viktigare.

s. 129 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 173.

129

Om man vill erhålla ett riktigt och rättvist resultat, så kan man icke beräkna

avdraget med en och samma procent av hela kontantförsäljningen

både i det fallet, då jordbrukets driftskostnader till stor del bestå av inköpta

fodermedel, gödselmedel m. m. och i det fallet, då sistnämnda driftsmedel

användas i liten omfattning. Över huvud taget är ett förfaringssätt som det

föreslagna icke metodiskt tillfredsställande. Den enda väg som synes framkomlig

är att beräkna den procentuella stegringen av omkostnaderna från

förkrigsåren till beskattningsåret som sådan och att använda detta procenttal

för att tillgodoräkna jordbrukaren en motsvarande stegring av de delar

av jordbrukarens kontanta förkrigsinkomster, som återstå, sedan vissa inköp

(gödselmedel, fodermedel m. m.) direkt fråndragits. Ett sådant förfaringssätt

nödvändiggör även viss ändring av det föreslagna taxeringsformuläret.

Till belysande av skiljaktigheterna i berörda förfaringssätt anföres följande

exempel, där vissa i detta sammanhang oväsentliga detaljer i taxeringsformuläret

uteslutits.

I. Skatteförslagets grunder.

Jordbruk A.

Jordbruk B.

(mkt inköpt foder

m. m.)

(litet inköpt foder

m. m.)

Förkrigsåren

m:tal

1940

Förkrigs-

åren

1940

kronor

kronor

kronor

kronor

Summa kontanta bruttointäkter (A=C)

Summa utgifter för foder, gödselmedel

m. m. (D-F) ....................

100,000

40,000

120,000

40,000

100,000

10,000

120,000

10,000

Återstående kont. bruttointäkter (G) ..

Naturaförmåner ökn. (H)............

60,000

80,000

200

90,000

110,000

200

Summa (I)

Avgår jämförelsetalet (K—G)..................

80,200

60,000

110,200

90,000

Återstår (M)

Avdrag för omkostnadsökning 12 % av förkrigs- inkomsten enl. A (N)........................

20,200

12,000

20,200

12,000

Återstår uppskattad merinkomst (P)

8,200

8,200

11. Ändringsförslag.

Jordbruk A.

Jordbruk B.

Förkrigs-

åren

1940

Förkrigs-

åren

1940

kronor

kronor

kronor

kronor

Summa kontanta bruttointäkter (A) ..

Produkter i natura..................

100,000

1,000

120,000

1,200

100,000

1,000

120,000

1,200

Summa (C)

Summa utgifter för fodermedel, gödsel- medel m. m. (D—F)..............

101,000

40,000

121,200

40,000

101,000

10,000

121,200

10,000

Återstående bruttoinkomst (G)

Avgår jämförelsetalet (K)..............

61,000

81,200

61,000

91,000

111,200

91,000

Återstår

Avdrag för omkostnadsökning 19.4 % av återstå- ende bruttoinkomst under förkrigsåren enl. G

20,200

11,834

20,200

17,654

Återstår uppskattad merinkomst

8,366

2,546

Bihang lill riksdagens protokoll loit. 1 sami.

Nr 173.

9

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

I exemplet har för enkelhetens skull ej tagits hänsyn till, att ökningen av

inkomster torde bli en annan vid jordbruk A än vid jordbruk B. Den i beräkningen

angivna procentsiffran för avdrag för omkostnadsökning (19.4 procent)

har direkt erhållits ur de kostnadssummor, som finnas anförda i den till

skatteberedningens promemoria fogade bilagan. 1 det här från lantbruksförbundets

sida framförda metodförslaget har värdet av naturaförmånerna

(produkter) upptagits i sin helhet. Så bör givetvis i detta fall ske, eftersom

lantbrukaren har en ökad kostnad även för deras framställande och avdrag

för omkostnadsökning därför bör beräknas även på dessa. Exemplet visar,

alt de båda metoderna i enskilda fall ge betydligt olika resultat. Det skall

i detta sammanhang påpekas den ur psykologisk synpunkt betydande fördelen

av att avdragsprocenten enligt av lantbruksförbundet angiven metod

blir en procentsiffra, som ansluter sig till lantbrukarnas egen erfarenhet om

de kostnadsstegringar, som verkligen ägt rum, och icke utgör en för dem

oförståelig procentsiffra.

Då lantbruksförbundet ovan anfört procentsiffran 19.4, har det därmed

icke hunnit närmare bedöma, huruvida denna är den riktiga, som bör tilllämpas.

Vid en övergång till den ovan skisserade metoden bli vissa justeringar

och kompletteringar av de förut verkställda beräkningarna erforderliga.

Önskvärt vore exempelvis, att inköpen av bränn- och smörjoljor överfördes

till poster, som skola direkt avdragas i taxeringsformuläret under F.

Byggnadskostnaderna böra medtagas i sin helhet för att en riktig procentsiffra

för kostnadsstegringen skall erhållas, detta oavsett huru man ställer

sig till frågan, örn hänsyn skall tagas till de ökade kostnaderna för nybyggnader

eller icke. Det är här icke möjligt •— på grund av tidens begränsning

— att närmare ingå på detaljer beträffande själva beräkningarna som sådana.

Emellertid synes en överarbetning av desamma vara nödvändig, om

ovan skisserade förfaringssätt skall tillämpas.

Oavsett metoderna i förberörda avseenden ger förslaget anledning till vissa

erinringar och uttalanden. Vid beräknandet av kostnadsökningens storlek

har i den till promemorian fogade bilagan icke räknats någon ökning av kostnaderna

för inköp av döda inventarier och ej heller för amortering av byggnader.

Motiveringen är i första fallet, att inköpen av lantbruksmaskiner

minskats under år 1940, något som otvivelaktigt varit fallet. Det är emellertid

att märka, att den i indexberäkningen upptagna inköpsvolymen grundar

sig på statistik för åren 1935—-1937, då inköpsvolymen var väsentligt mindre

än under åren 1938—1939. Med hänsyn till jordbrukets fortskridande mekanisering

kan man icke räkna med annat än en tillfällig nedgång i maskininköpen

för närvarande, och denna nedgång är liktydig med ett uppskjutande

av nödiga anskaffningar, varför dessa sedermera måste bli större. Jämväl

får beaktas, att när nyanskaffningarna minskas, reparationerna i stället

få en större omfattning. Det synes därför icke vara riktigt att vid en beskattningsform

som den nu föreslagna betaga jordbrukaren möjligheter att

avsätta medel för kommande större maskininköp.

Vad amorteringskostnaderna för byggnaderna beträffar, är det tillämpade

förfaringssättet överensstämmande med gällande grunder vid beskattning i

övrigt. Emellertid bör bemärkas, att en faktisk betydande stegring av byggnadskostnaderna

ägt rum, vilket icke enbart är beroende av krigsförhållandena.

Redan år 1939 visar en stegring utöver 1937—1938 års nivå av byggnadskostnadsindex

med omkring cirka 7 procent, och stegringen har sedan

dess varit mycket betydande. Därest, såsom anses önskvärt, byggnadsverksamheten

vid jordbruket skall kunna bedrivas i någorlunda stor omfattning,

så måste självfallet jordbruket lia möjlighet att företaga erforderliga amorteringar

av de höjda kostnaderna. Detta förhållande synes icke kunna lämnas

obeaktat.

s. 131 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 173.

131

I promemorian framhålles, att fiktiva vinster icke skola beskattas. Det är

förvisso av betydelse, att detta beaktas vid bestämmelsernas tillämpning. Det

bär i detta sammanhang framhållits, att hänsyn skall tagas till minskning

i lagerbehållningen samt den osedvanligt stora nedslaktningen. Förbundet

vill emellertid påpeka, att dylika fiktiva vinster, som icke kunna redovisas

i bestämda belopp, kunna uppkomma även på annat sätt. Så är för närvarande

fallet i den mån minskning av konstgödselanvändning måste äga

rum. Även den minskade användningen av kraftfoder, som medför minskat

tillskott av kreatursgödsel till jorden, har en liknande verkan. Erfarenheten

visar nämligen, att vid dylik minskad tillförsel av växtnäring skördarna icke

omedelbart reduceras i motsvarande mån. Detta innebär emellertid, att .jorden

utsuges på växtnäring, sorn tidigare tillförts och som senare måste ersättas

genom rikligare tillförsel. Vidare får beaktas, att skördeväxlingar

mellan olika år ständigt förekomma, något som det ena året kan medföra

förlust, vilken behöver täckas genom så mycket större inkomster ett annat

år. Denna omständighet skulle i och för sig göra det naturligt, att en viss kvittningsrätt

mellan inkomstminskning det ena året och inkomstökning ett följande

år finge äga rum. I varje fall bör krigskonjunkturbeskattning icke få

sådan tillämpning, att den omöjliggör en utjämning mellan de skilda årens

resultat. Ett visst hänsyntagande till nu berörda förhållanden kan måhända

erhållas, örn det beskattningsfria merinkomstbeloppet icke sättes så lågt som

föreslagna kronor 2,000.

I anvisningarna till 5 §, punkt 2, säges: »Har den skattskyldige ej under

förkrigsinkomståren bedrivit samma jordbruk som under beskattningsåret

under förhållanden jämförbara med förhållandena under detta år, må i stället

för medeltalet av inkomsterna eller bruttointäkterna för förkrigsinkomståren

till grund för beräkning av den uppskattade merinkomsten läggas annat

belopp, som finnes skäligt.» Lantbruksförbundet vill i anslutning härtill

poängtera, att hänsyntagande till ändrade förhållanden sedan förkrigsåren

är av största betydelse. Som exempel härpå kan anföras, att en jordbrukare

under förkrigsåren nyligen övertagit ett jordbruk, som ännu icke blivit fullt

uppsatt, eller att kreatursbesättningen vid ett jordbruk av en eller annan

anledning blivit nedslaktad eller försåld. Såväl bruttoinkomster som utgifter

kunna då i regel väntas ha varit relativt låga. Därest egendomen till 1940 åter

blivit uppsatt till full drift, böra såväl inkomsterna som utgifterna lia stegrats

väsentligt mer än som är beroende av prisförändringarna. En riktig jämförelse

för konstaterandet av den utav prisstegringen förorsakade merinkomsten

synes i dylika fall knappast kunna åstadkommas vare sig efter nettometoden

eller bruttometoden, utan äro särskilda justeringar här erforderliga. Ävenledes

kunna företagna stora reparationer samt onormala anskaffningar av maskiner

under förkrigsåren väsentligt förrycka resultatet.

Vad beträffar reglerna för beräkning av krigskonjunkturvinster ifråga örn

jordbruk synes klarhet böra åstadkommas i frågan, örn vid användning av

bruttometoden med uttrycket i formuläret till landskamrerarens förslag »förmåner

av jordbruket» avses å jordbruksbilagan till självdeklarationen upp,- t agri a »Intäkter II Naturaförmåner 4. b) c) d)» Noten 1) synes icke avse

sagda poster.

Ett medräknande av dessa förmåner vid bruttometoden komplicerar beräkningen

ytterligare med hänsyn till att häri kunna ingå skogsprodukter.

De synas härför böra medtagas, endast då särskild anledning därtill föreligger

och sedan undersökning i det enskilda fallet verkställts.

Vad beträffar beskattningen av skogsbruk förklarar sig lantbruksförbundet

icke kunna anse, att den föreslagna schablonmässiga metoden för henik
-

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

ning av merinkomsten kan giva för den enskilde producenten rättvisande resnltat,

samt yttrar vidare:

Metoden ger endast grova medelvärden, och de ofta avsevärda variationer

i skogsbrukets produktionskostnader, som faktiskt förelinnas även inom

mycket små lokala områden, komma därför aldrig ali bliva beaktade. Som

exempel på dylika variationer i produktionskostnaderna kunna anföras följande.

Inom samma skogsområde kunna avverkningskostnaderna bliva olika

per klim. på grund av olikartade arbetssvårigheter, t. ex. olika skogstillgång,

olika typer av skogsmark. Sker avverkningen på längre avstånd från väg,

bliva framforslingskoslnaderna högre per klim. än örn denna kan verkställas

intill vägen. Deltager skogsägaren själv i avverkningsarbetet eller använder

jordbrukets personal i detta, bliva avverkningskostnaderna lägre än örn han

använder ackordsarbetare.

Förbundet ifrågasätter därför, om icke, vid rotnettos framräknande, bör

användas ett förfarande med särskild, specificerad deklaration i nära överensstämmelse

med vad som tillämpas vid taxering till skogsaccis men med

uppgifter örn faktiska intäkter och utgifter. Endast på ett sådant sätt gives

skogsägaren möjlighet att beakta de speciella och verkliga förhållanden, som

just för hans skogsbruk äro för handen. Schablonmetoden fyller icke dessa

krav, och det kan aldrig undvikas, att denna approximera^ av prisstegringskalkylen

kommer att slå mycket ojämnt och därmed orättvist.

De skogsägare, som trots allt kunnat betinga sig högre priser än fastställda,

bliva i jämförelse med de lojala gynnade och ävenledes sådana skogsägare,

som blivit delaktiga av prisstegringen men icke haft motsvarande som

normal ansedd omkostnadsökning — t. ex. i det fall försäljning kunnat ske

direkt till konsument av gammalt lager, överhuvud taget kommer föreslagen

schablonmetod icke att träffa de faktiska merinkomsterna och allra

minst sådana, som ur alla synpunkter äro minst önskvärda.

Skogsbruket arbetar under mycket komplicerade ekonomiska betingelser

och är beroende av varierande faktorer. Förbundet anhåller, att av ovan berörda

riksförbund i dess yttrande anförda omständigheter måtte vinna vederbörligt

beaktande, även örn förbundet icke anser sig kunna helt avstyrka

krigskonjunkturtaxering för år 1941 beträffande skogsbruket. Särskilt vill

förbundet understryka, att stora svårigheter föreligga att verkställa en jämförelse

mellan förkrigsinkomståren och beskattningsåret, enär icke blott prisstegring

och omkostnadsökning inträffat utan även omläggning av produktion

och konsumtion.

Under förhandenvarande förhållanden spelar gagnvirket, timmer och massaved,

en underordnad roll, enär den väsentliga delen av uttagen i skogarna

på grund av de iråkade svårigheterna med importbränsle måste läggas å

vedsortimenten. Beträffande dessa kunna de ökade priserna däremot anses

vara direkt av krigskon junk turen påverkade. En avsevärd höjning av vedens

bruttopriser har efter krigsutbrottet onekligen skett, örn man som järn

förelsegrund lägger de priser, som skogsägaren hade att räkna med för veden

före september 1939.

Före kriget utgjorde ved elt .sortiment, som endast tillverkades av mindervärdigt

gallringsvirke och avfall, i den mån sådant fanns att tillgå. Nu har

emellertid veden blivit en nödvändighetsvara, och skogsägaren har måst direkt

inrikta sig på produktionen av denna vara. När skogsägaren därtill är

ålagd produktionsplikt, har detta i vissa delar av landet verkat dithän, att

vedavverkningen i brist på »vedskog» gått in även på gagnvirkessortimenten,

såväl timmer- som massavedsdimensioner. Härav följer, att vedens kvalitet,

före kriget icke kan jämföras med kvaliteten å den ved, som nu med tvång

måste produceras. Därför äro direkta prisjämförelser missvisande.

s. 133 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 173.

133

Lantbruksstyrelsen yttrar bland annat:

Det är framför allt den schablonartade summariska metoden för omkostnadsökningens

uppskattande, varemot lantbruksförbundet riktar sin kritik.

Lantbruksförbundet föreslår en annan metod härför i stället för den utav

utredningsmännen förordade, nämligen att beräkna den procentuella steg

ringen av omkostnaderna från förkrigsinkomståren till beskattningsåret som

sådan och att använda härvid framkomna procenttal för att tillgodoräkna

jordbrukaren en motsvarande stegring av de delar av hans kontanta förkrigsinkomster,

som återstå, sedan vissa inköp (gödselmedel, fodermedel m. m.)

direkt fråndragits. Det möter betydande svårigheter att taga ståndpunkt till

dessa olika förslag. Det synes dock, som örn den av lantbruksförbundet föreslagna

metoden vore den riktigare och ledde till i det speciella fallet mera

rättvisande resultat. Framhållas må också, att något fullt rättvist resultat

i fråga örn fastställande av merinkomsten överhuvud icke kan tänkas framkomma,

när man, å ena sidan, preciserar bruttointäkten efter det föreliggande

beskattningsfallet och, å andra sidan, beräknar omkostnadsstegringen

efter en genomsnittlig schablonmetod. I likhet med lantbruksförbundet anser

lantbruksstyrelsen, att en ytterligare utredning på denna punkt är nödvändig,

innan någon beräkningsmetod uti förevarande avseende definitivt

fastställes.

Även i andra avseenden har lantbruksförbundet i fråga örn omkostnadernas

beräknande för beskattningsåret framfört vissa erinringar nämligen i

fråga örn nödvändigheten att bereda jordbrukaren möjligheter att avsätta medel

för kommande större maskininköp, att beräkna erforderliga amorteringar

för höjda byggnadskostnader m. m. Lantbruksstyrelsen, som finner lantbruksförbundets

uttalanden i förevarande avseenden påkalla den största uppmärksamhet,

hänvisar till vad förbundet anfört i sitt yttrande. Härutöver

vill lantbruksstyrelsen för egen del i fråga om omkostnadsberäkningen framställa

en allvarlig erinran mot den redovisning för »beräknad prisstegring utöver

omkostnadsökning», som enligt deklarationsformulärets fjärde sida skall

lämnas av skattskyldig, som vill framställa yrkande gentemot landskamrerarens

beräkning av merinkomsten. Utredningsmännen hava varit medvetna

örn att omkostnaderna inom jordbruket till stor del äro gemensamma. Att så

är fallet måste starkt understrykas. Det är därför orimligt att begära, att

ifrågavarande prisstegring, utöver omkostnadsökningen, skall kunna redovisas

särskilt för värjo produktslag. Den enda framkomliga vägen härvidlag synes

vara, att den skattskyldige får lämna specificerade uppgifter angående såväl

inkomster som utgifter i den mån så är möjligt.

Såsom torde framgå av lantbruksförbundets yttrande samt även av vad

ovan framhållits komma alltid stora vanskligheter att föreligga för att få

fram ett rättvist resultat i fråga örn den taxerade merinkomstens fastställande.

Det är härvid framför allt ifråga örn omkostnadsavdragens beräknande

som de största svårigheterna möta. Stor risk kommer alltid att föreligga,

att en oskälig beskattning i det särskilda fallet kommer att äga ruin,

och denna risk är här desto farligare som det skattetryck, som en lagstiftning

enligt förslaget skulle medföra, ju är synnerligen kraftigt. Visserligen

har den enskilde jordbrukaren möjlighet att framställa erinringar mot landskamrerare!^

förslag, men menige mans förmåga härvidlag att rätt kunna

bedöma sitt fall bör icke överskattas. Då jordbruket och även skogsbruket —

lantbruksstyrelsen hänvisar ifråga örn skogsbrukets beskattning till lantbruksförbundets

yttrande — otvivelaktigt intaga en sämre ställning draga

örn möjligheten alt fastställa en rättvisande beräkning av merinkomsten än

övriga krigskonjunkturskatt underkastade förvärvskällor, anser sig lantbruksstyrelsen

laira framställa yrkande därom, att vissa skattelindrande ål
-

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj.ts proposition nr 173.

gärder vidtagas för motverkande av alltför oskälig beskattning på grund

av oriktiga taxeringsresultat inom jordbruk och skogsbruk. En omständighet,

som också i sin mån talar för dylika skattelindringar, är den risk för

missväxt, som alltid är förenad med jordbruksdriften.

Med hänsyn till vad nu anförts anser sig lantbruksstyrelsen här nedan

böra framlägga vissa förslag i skattelindrande syfte för jordbruk och därmed

förenat skogsbruk.

Lantbruksstyrelsen har ovan anfört skäl för införande av ett särskilt skattefritt

avdrag från den taxerade merinkomsten av förslagsvis 500 kronor

för jordbrukets vidkommande. Jämväl nu sist anförda omständigheter tala

för införande av ett dylikt särskilt skattefritt avdrag för jordbruket. I .samband

härmed anser sig lantbruksstyrelsen böra framhålla, att det av utredningsmännen

föreslagna generella skattefria avdraget av 2,000 kronor synes

alltför lågt och rimligtvis bör höjas till åtminstone 3,000 kronor, enär någon

verklig krigskonjunkturvinst väl knappast kan anses föreligga vid en taxerad

merinkomst av endast 2,000 kronor. Oberoende av huruvida ifrågavarande

generella avdrag kan komma att höjas eller icke, bör ovan föreslagna

särskilda avdrag vid taxeringen för jordbruk komma till stånd. Anmärkas

må, att ett dylikt avdrag givetvis kommer att få större betydelse för de

mindre jordbruken än för de stora jordbruken.

Såsom förslaget förutsätter torde det vara nödvändigt att merinkomsten

för krigskonjunkturbeskattning framräknas särskilt för jordbruk och särskilt

för skogsbruk, även örn båda dessa inkomstgrenar äro knutna till en

och samma fastighet. Det torde enligt utredningsmännens förslag även betraktas

såsom olika förvärvskällor på så sätt, att kvittningsrätt dem emellan

icke skulle föreligga. I likhet med lantbruksförbundet anser sig lantbruksstyrelsen

emellertid böra påyrka, att full och ovillkorlig kvittningsrätt skall

föreligga vid taxeringen mellan båda dessa inkomstgrenar, när desamma

äro förenade i samma fastighet, så att en eventuell inkomstökning för skogsbruket

får kvittas mot en inkomstminskning för jordbruket och vice versa.

En dylik kvittningsrätt synes påkallad icke endast av ovan angivna allmänna

motiv utan även med hänsyn därtill, att omkostnaderna för arbetskraft

m. m. till stor del äro gemensamma. Med hänsyn till de förhållanden,

som rått under beskattningsåret, synes sålunda föreslagen kvittningsrätt

mellan jordbruk och skogsbruk kunna bliva av en viss betydelse.

Sveriges skogsägare förbund yttrar:

Enligt förslaget skall den krigskonjunkturskatteskyldiga merinkomsten

framkomma genom en jämförelse mellan de sålda virkessortimentens rotnettovärden

dels 1939 samt dels vid försäljningstillfället 1940. För att standardisera

och förenkla taxeringsförfarandet torde man ha för avsikt att för

rikets olika delar samt för de skilda sortimenten uträkna och i något slags

tabellverk uppställa bruttopriser och omkostnader vid de båda jämförelsetillfällena.

Ur denna tabell skulle då kunna utläsas nettoprisstegringen per

kubikenhet av varje .sortiment, varigenom merinkomsten lätt kunde uträknas.

Skogsägaren skulle emellertid äga rätt till motbevisning, örn han funne

de standardiserade prisstegringssiffrorna för sina speciella förhållanden ej

tillämpliga.

Denna standardiseringsmetod synes enkel och praktisk, men den inrymmer

vissa systematiska och svåreliminerade felkällor till skogsägarnas nackdel.

Såsom här ovan i annat sammanhang framhållits, hava vedavverkningarna

redan nått den omfattning, att det ofta är omöjligt att fullgöra

dem med vedskog i egentlig bemärkelse. Tillgången på sådan skog, d. v. s.

klenare gallringsvirke, toppar och skadad skog är å de flesta fastigheter

i mellersta och södra Sverige samt jämväl i många bättre avsättningslägen

s. 135 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 173

135

i Norrland numera uttömd. Vedhuggningarna få då fullgöras med tillgripande

av skog, som eljest skulle apterats till småtimmer, massaved eller

props. Det ligger ingen överdrift i det påståendet, att mycket stora delar av

de väldiga partier prima barrved, som ingå i vedproduktionen, vid en avverkning

utan tvångsläge skulle ha upparbetats till massaved eller småtimmer.

Att vid försäljning av sådan ved framkonstruera en merinkomst

genom jämförelse med förkrigspriset å barrved är felaktigt, ty denna ved

hade under fredsförhållanden icke sålts i form av brännved utan i form

av massaved, som före kriget hade ett värde, vilket väsentligt översteg det

dåvarande priset å prima harrved. Det är givetvis ytterligt svårt för en

skogsägare att kunna leda i bevis, huru stor del av ett parti prima barrved

som består av skog, vilken varit duglig till massaved eller småtimmer.

Det torde därför finnas ringa utsikter för en skogsägare, örn nu föreslagna

regler godkännas av statsmakterna, att kunna förmå taxeringsmyndigheterna

att som jämförelsepris 1939 beträffande prima barrved använda massavedpriserna.

Enda möjligheten att undgå den uppenbara överuppskattning

av merinkomsten å barrved, som nu föreslagna regler innebära, är

att 1939 års jämförelsepris å ba.rrved avsiktligt jämkas uppåt med hänsyn

till att massaved och timmerdugligt virke ingå i den barrved, skogsägarna

nu tvingas att leverera.

En annan svårighet, när det gäller att rättvist beräkna merinkomsten för

brännved, ligger däri, att brännvedspriserna under första hälften av 1940

voro mycket växlande. Efter 1 juli 1940 torde prisberäkningen för brännved

kunna utgå från normalpriserna, men före sagda datum rådde mycket

varierande och ojämna priser. Mycket betydande partier såldes även under

berörda period. Det torde endast behöva erinras om de avsevärda kvantiteter

nyhuggen, rå ved, vilka såldes under bränslekrisen i februari, mars

och april 1940.

Ett annat svårighetsmoment vid merinkomstens uppskattning är omkostnadernas

variabilitet. Vid förkrigsprisets bestämmande torde man kunna

utgå från relativt enhetliga och likartade kostnader. Under bränslekrisen

och tvångsavverkningarna hava däremot rent anarkiska förhållanden

i många trakter varit rådande beträffande huggnings- och körningskostnader.

Man har visserligen i många orter haft kollektivavtal att utgå

ifrån, men dessa avtal hava i stora delar av landet endast existerat på

papperet. Tvånget att fullgöra den ålagda vedproduktionsplikten har nödgat

skogsägarna att överbjuda varandra beträffande huggarelöner. De,

som fatt hugget till avtalsenliga priser, äro, åtminstone i södra och mellersta

Sverige, ett fåtal. Delta förhållande måste observeras, när standardpristabellen

skall uppgöras. Det duger ingalunda, att i denna utan vidare

inkoppla de avtalsenliga kostnaderna.

Vad speciellt körningarna beträffar, bli givetvis kostnaderna, för dessa

i hög grad beroende av avstånden. Man har därför svårt att förstå, huru

det skulle bliva möjligt att på sätt, i förslaget framkastats, uträkna prisstegringen

i en enhetlig procent pä nuvarande bruttovärde för hela sortiment

och landsdelar. Mcrinkomstberäkningen måste, om ej uppenbara

orättvisor skola åsamkas skogsägarna, ske individuellt för varje fastighet,

d. v. s. nied växlande kostnader och alltså växlande merinkomst per kubikenhet

för varje särskild fastighet. Det torde väl näppeligen gå att genomföra

della med mindre alla skogsägare åläggas en för detta ändamål

särskilt tillkommen deklarationsplikt. Skatteberedningcns tro, att den föreslagna

krigskonjunkturbeskattningen av skogsbruket skall kunna smidigt

och enkelt ordnas genom att landskamrcrarna med stöd av jordbruksbila

gor och skogsaccisdek lara t hiner utan vidare räkna lil skattepliktiga mer

inkomsten för envar .skogsägare och sedan delgiva skogsägaren resultatet,

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Mcij:ts proposition nr 17o.

är knappast välgrundad. Det kan med säkerhet förutses, att i så gott som

varje fall skogsägaren kommer att prestera en ingående motbevisning mot

landskamrerare^ förslag. I ett sådant läge får det väl anses vara lämpligare,

örn nu skogsbruket överhuvud taget skall bli föremål för krigskonjunkturbeskattning,

att skogsägaren först får själv i en deklaration framlägga

sin prisberäkning. Man torde väl få utgå från, att alla skogsägare

hava i behåll nödiga koncepthandlingar för verkställande av sådan beräkning.

En utomordentligt viktig fråga är den tidpunkt, från vilken de grundläggande

jämförelsepriserna före kriget skola hämtas. I anvisningarna till 6 g

säges härom blott, att merinkomsten skall grundas på »prisläget före krigsutbrottet».

Dessa ordalag föra tanken till priserna i augusti 1939. Vissa uttalanden

i specialmotiveringen till 6 § synas ge rum för ett rimligare fastställande

av förkrigsprisen. Sålunda säges i nämnda motiv: »Prisstegringen

synes böra beräknas nied utgångspunkt från förkrigsförhållandena. Vilken

tidpunkt före kriget som i sådant avseende skall anses representativ torde

för olika virkesdimensioner i olika trakter av riket få avgöras i samband

med bestämmande av den schablonmässiga beräkningsgrunden.» I denna

synnerligen betydelsefulla fråga vill Sveriges skogsägareförbund uttala följande:
Prisläget

i augusti 1939 bör icke under några förhållanden få användas

som jämförelsepris. Detta redan av den anledningen, att beträffande samtliga

industrisortiment någon fast prisbildning icke existerar på sommaren.

Blott enstaka strö- och kompletteringsaffärer göras på sommaren, vanligen

till mycket varierande samt ingalunda representativa priser. Virkesaffärerna

inledas i oktober efter de tongivande kronoauktionerna. Först därefter

kan man tala örn en rundvirkesmarknad. Vill man som jämförelse lia fram

senaste förkrigspriser för timmer och ''massaved otc., så skall man därför

använda de priser, som för sagda sortiment sattes hösten 1938 och med

smärre variationer gällde vintern 1938—1939.

Emellertid anser Sveriges skogsägareförbund det innebära en uppenbar

orättvisa, att beträffande skogsbruket merinkomsten skall grundas på endast

ett jämförelsetillfälle, som därtill infaller under ett utpräglat lågkonjunkturår

för träindustrierna. Vid krigskonjunkturbeskattningen av rörelse

har man ansett det vara billigt, att jämförelsen framkommer mot medeltalet

av två jämförelseår, 1937 och 1938. Varför skulle det förfaras på annat

sätt inom skogsbruket? Stora prissvängningar inträffa normalt på rundvirkesmarknaden.

Dessa svängningar i fredstid äro ofta väsentligt större än

vad den prisstegring å sågtimmer och massaved är, sorn inträffat från vintern

1938—1939 till vintern 1939—1940. Det synes orättfärdigt att krigskonjunkturbeskatta

en prisuppgång, som helt ligger inom den normala pendlingen

på denna marknad. Vintern 1938—1939 utgjorde en vågdal på sagda

marknad. Krigskonjunkturbeskattningen bör, örn den skall genomföras för

skogsbruk, grundas på förkrigstidens medelnivå. Denna erhålles genom att

man beräknar medelpriserna för vintern 1937—1938 och 1938—1939.

Enligt förslaget kan efter taxeringsmyndighetens skälighetsprövning en

utjämning få ske mellan olika krigskonjunkturskattepliktiga förvärvskällor

på det sätt, att merinkomsten ä en förvärvskälla får minskas med inkomstminskning

å annan förvärvskälla, varvid dock först skall tillses, örn icke

dylik kvittning kan äga rum mot förvärvskälla, som icke är underkastad

krigskonjunkturskatt. Enligt förslaget skola jordbruk och skogsbruk betraktas

som skilda förvärvskällor. Inkomstminskning å jordbruket skulle

sålunda icke få kvittas mot merinkomst å skogsbruket, örn skogsägaren till

äventyrs råkade lia en inkomstökning av tjänst eller kapital.

Sveriges skogsägareförbund anser, att beträffande detta utjämningsför
-

s. 137 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

137

farande skogs- och jordbruk rätteligen böra anses såsom en förvärvskälla,

inom vilken utjämning obligatoriskt bör äga rum. Många skäl kunna anföras

härför. Jordbruksfastighet är ett förmögenhets- och förvaltningsobjekt,

vars omkostnader för jordbruk och skogsbruk äro helt inflätade i varandra.

Det går icke att beräkna jordbrukets merinkomst eller inkomstminskning,

utan att kalkylen tangerar skogsbruket. På andra lagstiftningsområden,

exempelvis den sociala jordlagstiftningen, hava statsmakterna med styrka

hävdat, att det mindre jordbruket ovillkorligen bör hava stödet av avsaluskog,

s. k. stödskog. Detta i syfte att skogsavkastningen skall lämna jordägaren

nödig hjälp och stöd under svåra år i jordbruket samt då tillfälliga

mera betydande kostnader framträda inom jordbruket. Man har sålunda

syftat till att en utjämning i affärsresultatet mellan jordbruk och skog inom

en och samma fastighet skall äga rum. Denna princip brytes nu genom påbudet,

att eventuell inkomstminskning för jordbruket ej skall få kvittas mot

merinkomst av skogsbruket, om det kan påvisas, att skogsägaren möjligtvis

kan äga inkomstökning på annat håll.

Starka skäl kunna även anföras för att en utjämning mellan skogsbruk

och rörelse i vissa fall bör vara obligatorisk. Många större skogsbruk äro

förenade med skogsindustriell rörelse, grundad helt eller delvis på den egna

skogens avkastning. Även örn här formellt föreligga två skilda förvärvskällor,

nämligen trävarurörelse och skogsbruk, så är det dock i själva verket

fråga om en sammanhängande näring, nämligen virkesproduktion genom

skogsbruk och samma virkes förädling genom sågverksrörelse etc. För förädlingsdetaljen

inom näringen föreligger nu i allmänhet inkomstminskning

eller rent av förlust. Skogsbruksdetaljen däremot kan genom att man på

samhällets order utökat vedavverkningarna visa merinkomst. Det synes

orimligt, att den inkomstminskning å förädlingsrörelsen, som helt är en följd

av handelsavspärrningen, ej skulle få utjämnas mot merinkomst från skogsbruket.

I den av Billeruds aktiebolag ingivna promemorian anföres bland annat:

I 3 § resp. 6 föreslås, att basen för jämförelsen ifråga örn skogsbruk icke

skall vara medeltalet av de båda förkrigsåren, utan skall prisläget vid utgången

av augusti 1939 ligga till grund för fastställande av uppkommen

prisstegring. Det konstateras sålunda, alt det för skogsbruket — liksom för

realisation av fast och lös egendom — göres ett undantag från den allmänna

regeln beträffande basen för jämförelsen. Del är svårt att förstå, vad den

direkta anledningen härtill kan hava varit, då det ju måste vara uppenbart,

att även prisnivån för skogsbrukets produkter varierade under åren före

själva krigsutbrottet.

Till en början bör då framhållas, att någon egentlig prisbildning icke rådde

vid tiden för krigsutbrottet, då virkespriserna som regel fastställas endast

en gång örn året, nämligen under heisten, vid vilken tidpunkt inköpen börja.

De senast kända virkespriserna löre kriget äro följaktligen de som tillämpades

under vintern 1938—1939.

Endast för det lali att prisbildningen för skogsprodukter omedelbart före

krigsutbrottet hade hållit sig på en någorlunda hög nivå skulle i övrigt detta

stadgande nu kunna godtagas. Då emellertid så icke är förhållandet, utan

virkespriserna för de båda drivningssäsongerna 1930—1937 resp. 1937—1938

ligga avsevärt högre lin för säsongen 1938—1939, så blir beskattning av den

genom kriget uppkomna merinkomslen av skogsbruk felaktig.

Beträffande övriga förvärvskällor gäller, att örn skäl därtill föreligga, skall

icke medeltalet av de båda lörkrigsåren ligga lill grund för jämförelsen, utan

ett av de båda åren kan ensamt få utgöra bas. Nu är förhållandet, alt virkespriserna

voro högre för drivningssäsongen 1937—1938 än för den därefter

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

följande säsongen. (Inköpen under säsongen 1937—1938 redovisas i 1938 års

räkenskaper.) Med hänsyn till att skogsbrukets förräntningsmöjligheter ligga

på ett helt annat plan än industriell verksamhet i allmänhet, så skulle det med

fog kunna göras gällande, att inkomst av skogsbruk icke skulle få krigsvinstbeskattas

i annan mån än vinstmarginalen överstiger den under säsongen

1937—1938 (redovisad i bokslutet 1938) uppnådda.

Örn mot förmodan en sådan tillämpning icke skulle vara möjlig på grund

av stadgandet ifråga om andra förvärvskällor, så bör jämförelsen i varje fall

ske med medejtalet av inkomsten under 1937 och 1938 (säsongerna 1936—

1937 och 1937—1938). Det måste nämligen vara i överensstämmelse med

denna beskattnings ändamål och syfte, att en av förhållandena — stagnationen

på exportmarknaden efter Munchenöverenskommelsen — uppkommen

tillfällig nedgång i virkespriserna omedelbart före krigsutbrottet icke skall

medföra, att skogsbruket krigsvinstbeskattas strängare än som skulle huva

varit fallet, därest samma normer finge tillämpas för denna förvärvskälla

som för övriga. Ändras icke förslaget i denna del uppstår uppenbar orättvisa.

I övrigt ifrågasättes, om det är möjligt att genom det schablonförfarande,

som förordningen anvisar, åstadkomma en riktig och rättvis taxering. I varje

fall borde de skattskyldiga, som så önska och hava möjlighet att med stöd avräkenskaperna

redovisa enligt nettometoden, medgivas detta.

Domänstyrelsen yttrar:

Prisstegringen å virke under den nuvarande kristiden har i huvudsak gällt

brännved och kolved, under det att stegringen i prisen särskilt å timmer men

jämväl å massaved och andra gagnvirkessortiment varit jämförelsevis begränsad.

En krigskonjunkturbeskattning av skogsbruket torde därför i huvudsak

komma att få betydelse med avseende å bränn- och kolved. Med

hänsyn till bränsleläget har det icke kunnat undgås, att gagnvirkessortiment

i viss utsträckning måst tagas i anspråk för bränsleförsörjningen.

Styrelsen får framhålla, att det möter stora svårigheter att finna rättvisa

grunder för påförandet av krigskonjunkturskatt å skogsbruket. Den omständigheten

att gagnvirkessortiment måst tagas i anspråk för bränsleförsörjningen

försvårar än ytterligare en rättvis skattepåföring enligt utredningsmännens

förslag.

I anslutning till dessas uttalande, att krigskonjunkturbeskattning av inkomster

av skogsbruk ovillkorligen måste göras enkel i tillämpningen och

med hänsyn till de invändningar mot förslaget som framställts, har domänstyrelsen

övervägt, huruvida icke skatten i vad angår skogsbruket skulle kunna

utgå i form av en statlig skogsaccis enligt här nedan angivna grunder.

En sådan anordning skulle innebära ett deklarationsförfarande, varav både

skattskyldiga och beskattningsmyndigheter hade tidigare erfarenhet. Skogsaccisdeklarationerna

och därpå grundade sammanställningar skulle direkt

kunna läggas till grund för beräkningen av krigskonjunkturbetonad merinkomst.

Vid en i jämförelse nied domänstyrelsens egna virkesuttag och försäljningar

under 1940 gjord överslagsberäkning har styrelsen, såsom ovan antytts,

kommit till den uppfattningen, att det huvudsakligen är avverkningen av

brännved och kolved, som medfört konjunkturvinster. I de fall sådana förekommit,

böra de enligt styrelsens mening göras till föremål för krigskonjunkturbeskattning.

Skatten synes lämpligen kunna uttagas genom åsättande

av en viss accis per lm3 avverkat virke.

Prisstegringen efter förkrigsåren torde, såvitt möjligt, böra bestämmas till

enhetliga belopp inom skilda delar av landet. I stort sett torde denna prisstegring

för t. ex. brännved kunna skäligen anges till 2 kronor per lm3 för

s. 139 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 173.

139

de södra delarna av landet och ned till 1 krona för vissa nordligare delar. I

anslutning härtill må framhållas att enligt 10 § i förslaget till förordning örn

krigskonjunkturskatt från de taxerade merinkomsterna skall avdragas, bl. a.,

«tt belopp av 2,000 kronor. Detta medför att i de fall, då prisstegringen

enligt det ovanstående skulle fastställas till 2 kronor per lin3, den avverkade

kvantiteten måste överstiga 1,000 lin3 örn krigskonjunkturskatt överhuvud

taget skall kunna utgå för skogsbruk enbart.

Av den erhållna merinkomsten skulle hälften enligt 11 § i nämnda förslag

till förordning utgöra krigskonjunkturskatt.

Styrelsen har icke förbisett, att invändningar kunna resas mot ett införande

i det föreslagna skattesystemet av en ren accis. I detta avseende torde väl

i främsta rummet mot förslaget kunna erinras, att krigskonjunkturskatten

avser att träffa verkligt uppburna inkomster, under det att en skatt av skogsaccisens

natur hänför sig till rotvärdet vid tiden för avverkningen. Styrelsen

har likväl i förevarande läge ansett frågan böra komma under omprövning.

Om sådana förhållanden skulle inträffa att det med statlig skogsaccis

belagda virket måste avyttras till betydligt lägre pris än vad vid accisens uttagande

beräknats, torde en reglering härav kunna ske genom restitution av

vad i krigskonjunkturens tecken blivit för mycket uttaget.

Skogsägareförbundets hemställan att skogs- och jordbruk böra anses utgöra

en förvärvskälla, inom vilken utjämning obligatoriskt skall äga rum,

anser styrelsen böra vinna beaktande. Däremot synes en utjämning mellan

skogsbruk och rörelse i erforderlig utsträckning kunna tillgodoses inom ramen

av bestämmelserna i 10 § av förordningen.

Kammarrätten yttrar:

Av de för beräkningen av den uppskattade merinkomsten av jordbruk föreslagna

bestämmelserna framgår att det icke är den skattskyldiges i verkligheten

åtnjutna merinkomst av förvärvskällan som i detta sammanhang åsyftas

utan fastighetens meravkastning. Det är, enligt vad beredningen anför,

uppenbart »att grund för jämförelse mellan de olika arén föreligger endast

i den mån fråga är om samma fastigheter». Jämlikt anvisningarna till 5 §

punkt 2 anknytes i ett visst fall merinkomstberäkningen till den genomsnittliga

avkastningen av ett liknande jordbruk i trakten och i ett annat till

det resultat, som under förkrigsinkomståren eller något av dessa utvunnits av

annan, vilken då bedrivit jordbruk a den skaltskyldiges fastighet. Det är vidare

icke den verkliga avkastningen av fastigheten under förkrigsinkomståren

och beskattningsåret, som skall läggas till grund för beräkningen. Vare

sig brutto- eller nettometoden tillämpas skall jämlikt punkt 1 femte stycket

av ovannämnda anvisningar jämkning av inkomstuppskattningen ske för

att åstadkomma likformighet för de olika åren. De i detta avseende föreslagna

bestämmelserna korrespondera med i samma syfte meddelade stadganden

rörande beräkning av merinkomst av rörelse.

Såsom beredningen antytt äro beräkningarna enligt såväl netto- som bruttometoden

förenade med avsevärda svårigheter och risken för felbedömningar,

ledande till missvisande resultat, lii- betydande, huvudsakligen beroende på

att kommunalskattelagens inkomstbegrepp beträffande jordbruksfastighet

icke. såsom fallet är i fråga örn rörelse, bygger på bokföringsmässiga grunder.

Det bör bemärkas att en felbedömning av bruttoinkomsten, som i förhållande

till bruttoinkomsten framstår såsom mycket obetydlig, likväl kan

förorsaka en betydande ökning av skattebördan. Om man antager, att jämförelsetalet

i ett visst fall fastställts lill 30,000 kronor och att bruttoinkomsten

under beskattningsåret rätteligen utgjort 40,000 kronor, men felaktigt beräknats

lill 42,000 kronor, innefattande en felbedömning av allenast 5 procent,

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj.ts proposition nr 173.

förorsakar denna felaktighet en höjning av den uppskattade merinkomsten

från rätteligen föreliggande 4,000 kronor till 0,000 kronor eller med 50 procent.

En liknande felbedömning av jämförelsetalen kommer att medföra motsvarande

verkningar. Vissa bestämmelser kunna befaras komma till tillämpning

huvudsakligen i sådana fall, då de lända till den skattskyldiges fördel.

En skattskyldig, vilken under ett av förkrigsinkomståren åtnjutit större inkomst

än som kan anses motsvara den normala avkastningen t. ex. genom

försäljning av mer än eit års skörd eller på grund av osedvanligt små utgifter,

saknar anledning att själv framhålla detta, och för taxeringsmyndigheterna

torde det otta bliva förenat med betydande svårigheter, att vid

granskning av deklarationerna upptäcka att anledning till jämkning föreligger.

Det är icke lätt att förstå och överblicka verkningarna av de tredubbla

merinkomstberäkningarna och de föreslagna beräkningsreglerna verka i

manga fall förvillande. En skattskyldig, vars taxerade merinkomst bestämmes

till samma belopp som den uppskattade merinkomsten, lärer exempelvis

knappast kunna undgå att få den uppfattningen, att han taxerats för ökningen

av naturaförmånernas värde med hela det vid beräkningen enligt

bruttometoden tillagda beloppet. Genom anvisande av den summariska bruttometoden

har man sökt lätta taxeringsmyndigheternas arbetsbörda. Men

även tillämpningen av denna metod är förenad med ett betydande arbete, vilket

knappast synes komma att motsvaras av fördelen att erhålla det approximativa

resultat, som, på sätt kammarrätten nedan ytterligare kommer att

utveckla, genom metodens användning kan förväntas framkomma. Det upprättade

formuläret till landskamrerarens förslag giver en mycket ofullständig

bild av de beräkningar, sorn enligt den remitterade promemorian skola ligga lill

grund för förslaget, enär särskilda rubriker endast upptagits för vissa klump

summor. Örn beräkningarna ske med den grad av noggrannhet, som för ernående

av ett användbart jämförelsematerial är erforderlig, kommer skatteberedningens

förslag i denna del säkerligen att vålla en avsevärd ökning av

redan förut hårt belastade myndigheters arbetsbörda. En väsentlig del av

arbetet med upprättande av landskamrerarens förslag till taxering förorsakas

av att jämförelseinkomsten skall beräknas med ledning av de för förkrigsinkomståren

avlämnade deklarationerna och dessa beräkningar måste

befaras förorsaka många tvister mellan de skattskyldiga och taxeringsmyndigheterna.

Endast under förutsättning, att ifrågavarande beräkningar kunna

anses utgöra ett nödvändigt led i förslagets upprättande, synes det vara

anledning att betunga myndigheterna med dessa arbetsuppgifter. Med hänsyn

till bland annat den omständigheten, att krigskonjunkturskattelagstiftningen

icke bygger pa skatteförmågoprincipen, torde dock samma beräkningar

knappast vara nödvändiga.

Enligt kammarrättens mening kan det ifrågasättas, huruvida icke det

syfte, man genom den föreslagna beräkningen av den uppskattade merinkomsten

avser att uppnå, kunde vinnas på en enklare väg. Merinkomstberäkningen

är enligt skatteberedningens förslag bunden viel fastigheten. Inkomster

och utgifter, vilka äro att anse såsom onormala, skola enligt de föreslagna

bestämmelserna jämkas. På grund av de med inkomstberäkningen

förenade avsevärda svårigheterna har man ansett sig nödsakad anvisa en

summarisk beräkningsmetod, vilken avses att i regel komma till tillämpning

och vilken icke torde kunna förväntas leda till godtagbara resultat. I realiteten

är det fastighetens normala avkastning i den skatt skyldiges hand,

approximativt uppskattad enligt en summarisk metod, som enligt förslaget

kommer att ligga till grund för beräkningen av den uppskattade merinkomsten.

Under sådana förhållanden synes det ligga nära till hands att taga steget

fullt ut och med bortseende från de variationer i fastighetens normala avkastning

som bero på subjektiva omständigheter använda en på det i tave
-

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

Kungl. Maj:ts proposition nr 173-

ringsvärdet ingående jordbruksvärdet grundad summarisk beräkningsmetod

för jämförelseinkomstens fastställande oell därigenom åstadkomma en lättnad

för taxeringsmyndigheterna, minska de nied en taxering enligt det remitterade

förslaget förbundna felkällorna och undvika en mängd anledningar

till tvister mellan de skattskyldiga och dessa myndigheter samt vinna en enhetlig

utgångspunkt för beräkningarna. Det taxerade jordbruksvärdet avser

visserligen icke att giva ett uttryck för avkastningsvärdet utan för det allmänna

saluvärdet, men det torde dock icke kunna bestridas, att även det

allmänna saluvärdet i avsevärd grad bestämmes av den normalt påräkneliga

avkastningen av fastigheten.

Det bör enligt kammarrättens mening tagas under omprövning, huruvida

icke den uppskattade merinkomsten borde beräknas enligt i huvudsak följande

grunder. För beskattningsåret beräknas det belopp, varmed inkomst

av jordbruk ingår i den vid taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

fastställda nettointäkten. Denna beräkning är visserligen i många fall

förenad med betydande svårigheter, men det är dock säkerligen icke i något

fall omöjligt att komma fram till ett resultat, som med större fog kan godtagas

än det nian nied tillämpning av bruttometoden kan förväntas vinna.

Del sålunda beräknade beloppet ökas med vid sistnämnda taxering åtnjuten

ränta å gäld och i förekommande fall erlagt arrende, i vad dessa utgifter anses

belöpa å det i taxeringsvärdet ingående jordbruksvärdet efter frånräknande

av värdet å skogsmark. Kan den skattskyldige visa, att medeltalet av

dessa utgifter under förkrigsinkomståren understigit samma utgifter under

beskattningsåret, tillägges dock allenast det lägre beloppet. Måhända kan det

vara anledning alt av billighetsskäl även meddela en spärregel, som begränsar

berörda tillägg lill exempelvis viss del av den här nedan föreslagna jämförelseinkomsten.

Från det sålunda erhållna sammanräknade beloppet avdrages

enligt schablon beräknad värdeökning å naturaförmåner, i vad den

överstiger å förmånerna belöpande omkostnadsökning, samt i förekommande

fall jämväl enligt schablon uppskattat värde av den skattskyldiges och hans

hustrus arbete i jordbruket, varefter återstoden upptages i förslaget såsom

inkomst av jordbruk för beskattningsåret. Jämkning av detta inkomstbelopp

bör kunna ske i överensstämmele med de i anvisningarna till 5 § punkt 1

femte stycket meddelade bestämmelserna. Såsom jämförelseinkomst upptages

ett belopp, motsvarande viss procent å det fastigheten vid senaste taxering

åsätta jordbruksvärdet efter frånräknande av däri ingående värde å skogsmark.

Skillnaden utföres såsom uppskattad merinkomst med iakttagande av

att denna icke må överstiga del belopp, varmed inkomst av jordbruk beräknats

ingå i den vid taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt fastställda

nettointäkten.

Av den uppskattade merinkomsten skall allenast det belopp, som jämlikt

de i punkt 4 av anvisningarna till 5 § angivna grunderna anses utgöra »krigsvinst»,

upptagas såsom taxerad merinkomst. Den uppskattade merinkomsten

får således endast betydelse såsom den övre gränsen för skattskyldigheten. I

de fall, då »krigsvinsten» är större än den uppskattade merinkomsten, verkar

stadgandet örn beräkning av uppskattad merinkomst såsom en spärregel.

Örn den enligt de ovan föreslagna grunderna beräknade uppskattade merinkomsten

rastställe» såsom övre gräns för skattskyldigheten, komme detta att

innebära, alt »krigsvinslcr» å jordbruk bleve beskattade i den mån de icke

måste tagas i anspråk för uppnående av viss procentuell avkastning — beräknad

under förutsättning att gäld å egendomen eller arrende icke belastar innehavaren

— av värdet å den i jordbruket använda delen av egendomen.

Denna beskattningsprincip synes viii kunna inordnas i skattesystemet såsom

en övergång mellan de sinsemellan olikartade beskattningsgrunder, som

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Maj:ts proposition nr 173-

föreslås för rörelse och skogsbruk. För den händelse det emellertid anses

lämpligt, att i princip vidhålla de grunder för beräkning av uppskattad merinkomst

av jordbruk, som i det remitterade förslaget angivas, torde detta kunna

ske genom en föreskrift av innehåll att för skattskyldig, som visar att hans

merinkomst, beräknad enligt dessa grunder, understiger den enligt kammarrättens

ovanberörda förslag i längden upptagna uppskattade merinkomsten,

såsom taxerad merinkomst icke må upptagas högre merinkomstbelopp än

som enligt samma grunder beräknats. Måhända vore det dock lämpligare att i

ett dylikt fall icke godkänna bruttometoden utan fordra utredning enligt nettometoden.

I punkt 4 av anvisningarna till 5 § angivas grunderna för beräkning av den

taxerade merinkomsten av jordbruk d. v. s. »krigsvinsten». Denna skall beträffande

inkomst genom försäljning av jordbrukets produkter anses motsvara

prisstegring utöver vad som erfordrats för att täcka omkostnadernas

ökning och normalt beräknas å bruttointäkterna för beskattningsåret efter

procentsatser som av Kungl. Majit fastställas. Det förslag till taxering som

den skattskyldige erhåller från landskamreraren förutsättes emellertid i regel

komina att för taxering upptaga ett efter helt andra grunder beräknat belopp,

nämligen den uppskattade merinkomsten. Ett dylikt förfarande förefaller ur

principiell synpunkt icke tilltalande. Landskamrerarens förslag torde fattas

såsom ett preliminärt skattekrav. Det synes rimligt, att detta i den män så

kan ske bringas i överensstämmelse med det rätteligen föreliggande skatleanspråket.

Anledningen till att någon på prisstegring grundad beräkning i

regel icke avses att upptagas i landskamrerarens förslag angives vara, att ur

deklarationsmaterialet icke tillräckligt specificerade uppgifter rörande exempelvis

olika slag av spannmål kunna erhållas för att läggas till grund för en

sådan beräkning. Dylika specifikationer borde dock i de fall som avses i

28 § sista stycket utan större svårighet kunna infordras av taxeringsnämndens

ordförande å för ändamålet särskilt upprättade formulär, i samband

varmed uppgift även kan begäras till ledning för bedömande av huru utgifterna

skäligen böra fördelas å jordbruk och skogsbruk ävensom värdet å den

skattskyldiges och hans hustrus arbete i jordbruket. Härigenom erhölles tillräckligt

material såväl för beräkning av det belopp, varmed inkomst av jordbruk

ingår i den vid taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för

beskattningsåret fastställda nettointäkten, som för den i punkt 4 sista .stycket

av anvisningarna till 5 § omförmälda procentuella beräkningen, vars verkställande

icke synes erfordra kvalificerad arbetskraft. Oftast torde det genom

dessa beräkningar framkomna beloppet utan jämkning kunna upptagas i

förslaget såsom taxerad merinkomst. Endast i vissa fall, då tillfällig nihyrning

eller dylikt förekommit, synes en komplettering av utredningsmaterialet

bliva erforderlig. Det förefaller som om utarbetande av ett sådant

med förordningens grunder överensstämmande förslag skulle verka mindre

betungande för länsstyrelserna än det arbete, som måste bliva förenat med

fastställande av — vederbörligen jämkade — jämförelseinkomster eller jämförelsetal

med ledning av deklarationerna för förkrigsinkomståren, helst som

sistnämnda arbetsuppgifter kräva taxeringskunnig arbetskraft, örn avsett

resultat skall vinnas. Ehuru avsikten är att jämförelseinkomsten och jämförelsetal

skola upptagas oförändrade vid tilläventyrs förekommande krigskonjunkturskattetaxeringar

under kommande år, bär det bemärkas, att de

för år 1941 i detta hänseende fastställda beloppen icke vinna laga kraft.

Den skattskyldige är därför oförhindrad att vid efterföljande taxeringar under

åberopande av den ena eller andra anledningen till jämkning påkalla förnyad

prövning av dessa belopp.

Mot kammarrättens förslag kan invändas, bland annat, att det nödvändig
-

s. 143 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 173.

143

gör beräkning av det belopp, varmed inkomst av jordbruk ingår i den vid

taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt fastställda nettointäkten,

vilken beräkning man genom anlitande av bruttometoden sökt komma ifrån.

Enligt kammarrättens mening är emellertid denna räkneoperation ofrånkomlig,

örn man överhuvud taget skall röra sig med begreppet uppskattad

merinkomst, men den kan begränsas till att allenast avse beskattningsåret.

Beträffande 5 § jämte anvisningar anför kammarrätten vidare:

Enligt punkt 1 i anvisningarna skall vid tillämpning av bruttometoden

från de kontanta bruttointäkterna för beskattningsåret avdragas bland annat

ett belopp av tolv procent å medeltalet av de kontanta bruttointäkterna

under förkrigsinkomståren, avsett alt kompensera ökningen sedan förkrigsinkomståren

av andra omkostnader för jordbruket än utgifter för spannmål,

frövaror m. m. Av den till grund för beräkning av nämnda procentsats

liggande utredningen framgår, att ökningen sedan förkrigsinkomståren

av de nu ifrågavarande omkostnaderna beräknats till 108,840,000 kronor.

Därav belöper 57 miljoner eller mer än hälften å kontanta arbetslöner. Det

är allmänt känt, att jordbruket under år 1940 led av en utpräglad brist på

arbetskraft, huvudsakligen föranledd av inkallelser till militärtjänstgöring.

Det torde ligga i sakens natur, att den härigenom uppkomna reduceringen

av arbetskraften måste hava drabbat arbetsgivarna tämligen ojämnt. Det

förefaller icke osannolikt, att många av dem på grund härav till och med

haft mindre utgifter för arbetslöner under år 1940 än under förkrigsinkomståren.

Att den genom tillämpning av bruttometoden beräknade uppskattade

merinkomsten bland annat på grund av angivna förhållanden ofta kommer

att med mycket betydande belopp avvika från den verkliga merinkomsten

torde vara uppenbart. Åtminstone i de fall, då denna avvikelse länder till

den skattskyldiges fördel, synas utsikterna till rättelse härutinnan vara ringa.

I fråga om behandling i beskattningshänseende av naturaförmåner skall vid

beräkning av uppskattad merinkomst enligt bruttometoden tilläggas ett belopp,

motsvarande ökningen av bruttointäkterna av naturaförmåner sedan

förkrigsinkomståren. Denna ökning skall, där ej särskilda omständigheter

till annat föranleda, uppskattas till 200 kronor. Eftersom omförmälda procentuella

avdrag inbegriper ökningen av kontanta kostnader även i den mån

de äro hänförliga till inkomster in natura med undantag av bostadsförmån,

kommer genom detta tillägg ökningen av värdet å övriga naturaförmåner

i vad den överstiger omkostnadsökningen att ingå i den enligt bruttometoden

beräknade uppskattade merinkomsten. Ökningen av värdet av bostadsförmån

kommer, därest detta värde såsom den remitterade promemorian synes

giva vid handen, ingår i det av skalteberedningen angivna beloppet å 1,000

kronor, att i sin helhet inbegripas i samma merinkomst.

I den enligt nettometoden beräknade uppskattade merinkomsten ingår ökningen

av naturaförmåner i vad den överstiger den å dessa förmåner belöpande

omkostnadsökningen.

Ä sid. 18 i den remitterade promemorian framlägger skatteberedningen

emellertid enligt kammarrättens mening goda skäl för ali prisstegring, som

uppkommit å den skallskyldiges naturaförmåner, icke bör drabbas av krigskonjunkturbeskattning.

1 enlighet härmed har skatteberedningen föreslagit

all värdet å naturaförmåner icke skall medtagas vid fastställande av taxerad

merinkomst, då prisstegringen lägges till grund för beräkningen.

Enligt kammarrättens mening finnes intet skid för denna olikartade behandling

av ökningen av naturaförmånernas värde. För erhållande av överensstämmelse

mellan de olika beräkningsmetoderna borde vid beräkning enligt

bruttometoden tilläggas ett belopp, motsvarande ökningen av de kontan
-

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj:ts proposition nr 173-

ta kostnaderna i den mån de äro hänförliga till inkomster in natura med undantag

av bostadsförmån samt vid beräkningen enligt nettometoden avdragas

det belopp, varmed ökningen av värdet å naturaförmåner överstiger å

dessa förmåner belöpande verkliga omkostnader.

Med hänsyn till de summariska resultat som kunna väntas framkomma

vid användning av bruttometoden förefaller det emellertid som örn tillägget

av det jämförelsevis obetydliga belopp varom här är fråga kunde utgå. Avdraget

vid tillämpning av nettometoden måste givetvis beräknas efter schablon.

Det vill av i promemorian förekommande sifferuppgifter synas som

om nämnda avdrag, där ej särskilda omständigheter till annat föranleda,

skulle kunna beräknas till omkring 100 kronor. Enligt kammarrättens mening

finnes intet skäl ali påföra en skattskyldig taxering till krigskonjunkturskatt

för ökning av värdet å naturaförmåner uteslutande av den anledningen,

att han icke förebragt utredning om prisstegringen å de kontanta

bruttointäkterna.

Det i punkt 2 förekommande uttrycket »under förhållanden jämförbara

med förhållandena under detta år» är dunkelt och kan föranleda missförstånd

och tvister.

Av motiveringen till punkt 3 framgår, att justering på grund av ändrad kapitalinvestering

ej skall ske utom i mera utpräglade fall. Av författningens

ordalag bibringas man emellertid, trots tillägget i slutet av punkten, knappast

denna uppfattning. Stadgandet kan befaras föranleda klagomål av skattskyldiga,

vilka icke anse sig hava blivit tillerkända den förmån, stadgandet erbjuder.

Uttrycket »eget kapital i fastigheten» är i två avseenden missvisande. Dels

måste med uttrycket avses icke hela fastigheten utan allenast den del därav,

som användes för jordbruk, dels avses, enligt vad stadgandets fortsättning

giver vid handen, icke blott denna del av fastigheten utan även inventarier i

jordbruksdriften.

Om kammarrättens ovanberörda förslag till beräkning av uppskattad merinkomst

av jordbruk skulle vinna bifall, synes förevarande punkt böra utgå

och därav föranledd ändring av 5 § vidtagas.

I punkt 4 omnämnes icke ökning av uppburet arrende för fastigheten eller

del därav. Även örn de fall, då sådan inkomstökning bör underkastas krigskonjunkturbeskattning,

icke torde vara ofta förekommande, synes det lämpligt

att särskilt angiva detta slag av inkomst i författningen. Örn krigskonjunkturbeskattningen

visar sig betungande för jordbruket kan det befaras, att

arrendeavtal ingås i syfte att nedbringa skattebördan. Av det vid remissen

fogade formulär IV synes även framgå, att avsikten är att underkasta ökning

av arrendeinkomstbeskattning.

Vad angår 6 § med anvisningar anför kammarrätten slutligen följande:

Virkesdeklarationerna torde i de flesta fall innehålla tillräckliga uppgifter

för en specificerad beräkning av den taxerade merinkomsten. Kammarrätten

anser det önskvärt att skogssakkunnigt biträde anlitas redan vid upprättande

av landskamrerarens förslag till taxering. Om så sker och i förekommande

fall erforderliga kompletterande uppgifter infordras från den

skattskyldige, synes förslaget i allmänhet kunna göras tämligen exakt.

En ledamot i kammarrätten har avgivit följande särskilda yttrande:

Vidkommande krigskonjunkturbeskattning av jordbruk och skogsbruk

måste densamma, på sätt i den remitterade promemorian anföres, ovillkorligen

göras enkel i tillämpningen.

Beträffande inkomst av skogsbruk synes ingen principiell skillnad före
-

s. 145 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

145

ligga mellan det fall att skattskyldig försålt skog å rot eller själv avverkat

och försålt virke. 1 det förra fallet har den skattskyldige praktiskt taget inga

direkta omkostnader att räkna med, annat än för rena försäljningskostnader,

i det senare tillkommer däremot kostnader för arbetslöner, som direkt

bruka framgå av deklarationsbilagan under posten »daglönare». I det senare

fallet blir det alltså den för virket erhållna köpeskillingen minus arbetslöner,

som i första hand bör betraktas såsom inkomst för beskattningsåret.

Men därtill komma speciella och allmänna omkostnader för skogsbruket,

alltså sådana som icke stå i direkt samband med den gjorda försäljningen.

Och denna fråga berör även det fall att skog försålts på rot.

Fråga är, huruvida man skulle kunna tänka sig en schablonmässig metod

för båda fallen, innebärande att såsom omkostnad, därest icke annat visades,

upptogs viss procent av de kontanta utgifterna på jordbruksbilagan.

— För att bestämma procenttalet erfordras det givetvis en utredning örn

den lämpliga storleken av detsamma, därvid hänsyn bör tagas till de olika

faktorer, som kunna inverka på frågans bedömande med avseende å de

särskilda omständigheter, som kunna föreligga beträffande förhållandet mellan

jordbruk och skogsbruk å olika fastigheter. — Det belopp man därvid

erhåller fråndrages i varje fall den uppgivna bruttointäkten av skogsbruk.

Det därefter återstående beloppet minskat med det försålda virkesförrådets

värde vid utgången av augusti 1939 blir vinst.

Beträffande inkomst av jordbruk reduceras summan av de på jordbruksbilagan

för beskattningsåret redovisade kontanta intäkterna och utgifterna

(sådana de vid den ordinarie taxeringen fastställts) med å skogsbruk belöpande

poster. Skillnaden mellan de återstående beloppen blir resultatet för

jordbruket. På motsvarande sätt förfares med förkrigsinkomståren. Resultatet

för dessa blir jämförelseinkomst. Denna fråndrages inkomsten för beskattningsåret,

varefter erhålles den uppskattade merinkomsten. Denna presumeras

vara krigskonjunkturvinst, den skattskyldige obetaget att med bärande

sannolikhetsskäl visa motsatsen, t. ex. nied uppgifter örn ovanligt stor

kreatursförsäljning, god skörd etc. Möjligen skulle man kunna tänka sig en

enklare metod och bortse från jämförelseåret, alltså ett mera schablonmässigt

förfarande, där nian presumerade en viss procent av beskattningsårets

resultat som krigskonjunkturvinst, den skattskyldige obetaget yrka en mera

detaljerad beräkning.

Departementschefen:

Skälen till att jordbruk och skogsbruk inbegripas under krigskonjunkturskatlen

lia redan berörts i den allmänna motiveringen. I yttrandena har

man anslutit sig till skatteberedningens ståndpunkt att det är nödvändigt att

behandla dessa bada slag av inkomst enligt skilda regler, men man har rätt

allmänt uttalat önskemålet att en klar kvittningsrätt medgåves mellan inkomstminskning

ä jordbruket och inkomstökning ä skogsbruket. Såsom jag

redan tidigare framhållit har jag ansett detta önskemål höra tillmötesgås.

Formen för kvittningen skall jag beröra i det följande.

Vad jordbruket angår har man i yttrandena i del närmaste genomgående

givit sin anslutning till tankegången att förslag rörande taxering enligt en

mera summarisk uppskattningsgrund, i skatteberedningens förslag benämnd

»bruttometoden», skulle från länsstyrelserna tillställas de skattskyldiga. Kammarrätten

har emellertid uppdragit riktlinjer för en annan summarisk uppskattningsmetod,

vilken, örn den ej sattes i stiillet för hruttometodcn, enligt

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 saini. Nr 173. 10

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

kammarrättens tankegång eventuellt skulle kunna ifrågakomma såsom en

alternativ metod. Kammarrättens metod erbjuder otvivelaktigt stort intresse,

och det förefaller ej osannolikt att den, rätt tillämpad, skulle i åtskilliga fall

ge ett ganska tillfredsställande resultat. Huruvida den mera allmänt skulle

bättre än bruttometoden ansluta sig till den i och för sig principiellt riktiga

nettometoden, förefaller dock ovisst. Jag har emellertid rörande denna fråga

konfererat med representanter för lantbruket och har därvid bibragts den

uppfattningen att det särskilt av praktiska skäl ej vore rådligt att ersätta

bruttometoden med denna metod eller införa den såsom en alternativ uppskattningsgrund.

Den av kammarrätten skisserade metoden förutsätter i betydande

utsträckning uppgifter och kalkyler som ej kunna hämtas ur jordbrukarnas

deklarationer. Den bygger bl. a. på en obligatorisk uppdelning för

beskattningsåret av omkostnaderna å jordbruk och skogsbruk, en uppdelning

som i och för sig ofta är mycket besvärlig men som i varje fall ej kan

göras enligt schablon hos länsstyrelserna. Den av en ledamot i kammarrätten

i sådant avseende ifrågasatta normen för en schablonberäkning skulle

helt säkert giva alltför otillfredsställande resultat. Det är framför allt svårigheten

att göra ifrågavarande uppdelning som lett till önskemålet att konstruera

en schablonmässig beräkningsgrund, enligt vilken uppdelningen normalt

kunde undvikas. Bland övriga svårigheter må framhållas att kammarrätten

tänkt sig en uppskattning av värdet av jordbrukarens och hans hustrus arbete

i jordbruket. Att beträffande jordbruk av den storleksordning varom

här är fråga med eller utan schablon i sådant avseende komma till ett något

så när oomtvistligt resultat förefaller mycket svårt. De uppgifter som behövas

för uppskattning enligt bruttometoden kunna alla direkt hämtas i jordbruksdeklarationerna,

och för förslagens upprättande torde i regel ej erfordras särskilt

kvalificerad arbetskraft. Rent sakligt kan man vid bedömande av den av

kammarrätten ifrågasatta anordningen ställa sig frågan, huruvida fastighetstaxeringarna

erbjuda den jämnhet som önskvärt vore då det gäller en jämförelse

som med hänsyn till krigskonjunkturskattens höjd är av mycket stor

ekonomisk räckvidd. Det bör väl ej heller förbises, att åbyggnaderna ingå med

mycket olika belopp i taxeringsvärdena, varför dessa värden ofta ej torde

utgöra en lämplig bas för beräkning av normal nettointäkt under förkrigsinkomståren.

Hänsyn tages ej till annat i jordbruket investerat kapital än

själva fastigheten. Beträffande de båda ifrågakommande metodernas sakliga

innehåll bör emellertid framhållas, att de båda kompletteras av nettometoden,

och att det står såväl beskattningsmyndigheterna som de skattskyldiga

öppet att i förekommande fall påkalla tillämpning av den senare metoden.

Frågan om schablonmetodens lämpliga utformning framstår följaktligen närmast

såsom ett spörsmål örn en såvitt möjligt enkel anordning för att i ett så

stort antal fall som möjligt få fram belopp vilka så väl överensstämma

med grunderna för beskattningen sådana dessa komma till uttryck i en

riktigt tillämpad nettometod, att såväl de skattskyldiga som beskattningsmyndigheterna

finna sig böra avstå från utredning enligt denna senare metod.

Betraktar man spörsmålet på detta sätt, kommer frågan om schablonmeto
-

s. 147 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 173. 147

dens utformning att i endast ringa grad framstå såsom ett spörsmål av principiell

betydelse.

Vid bedömande av den föreliggande frågan kan jag givetvis ej underlåta

att fästa synnerlig vikt vid den ståndpunkt som intagits av Sveriges lantbruksförbund

och lantbruksstyrelsen i deras utlåtanden. Båda ha förklarat sig kunna

acceptera bruttometoden i något modifierad form. Även rörande denna

form har jag rådfört mig med representanter för lantbruket och därvid funnit

mig i anslutning till nämnda utlåtanden böra tillstyrka den ändring, att

den genomsnittliga omkostnadsökningen beräknas, ej på medeltalet av de kontanta

bruttointäkterna för förkrigsinkomståren utan på medeltalet av dessa

bruttointäkter med avdrag av utgifter för inköp av spannmål, fodervaror,

gödselmedel m. m. Beträffande den procentsats som här bör tillämpas har jag

i samförstånd med Sveriges lantbruksförbund låtit verkställa ytterligare utredningar.

Man kan härvid tänka sig olika beräkningsgrunder, varav några

redovisats i särskild utredning, vilken torde få såsom tilläggsbilaga fogas vid

propositionen. Den procentsiffra som erhålles vid tillämpning av den metod

som använts i skatteberedningens promemoria är ungefär 13.5. Om man i

fråga örn värdeminskning å inventarier och maskiner m. m. tager till utgångspunkt

nuvarande anskaffningspriser, kommer man till högre siffror. Då enligt

vad jag nyss uttalat syftet med bruttometoden är att komma en uppskattning

enligt en riktigt tillämpad nettometod så nära som möjligt, torde det emellertid

ej vara riktigt att vid schablonens utformning taga till utgångspunkt siffror,

vilka endast i ringa grad torde ha motsvarighet vid tillämpning av nettometoden.

För att schablonmetoden hellre må framstå såsom fördelaktig för

de skattskyldiga än tvärtom, kan jag likväl tillstyrka att, liksom enligt skatteberedningens

förslag procentsatsen 11.08 höjts till 12, procentsatsen 13.5

höjes till 15. Vid denna siffras bestämmande har hänsyn tagits jämväl till

omkostnadsökning som belöper på intäkter in natura. Från denna utgångspunkt

är det riktigt att medräkna dessa förmåner vid beräkning av uppskattad

merinkomst. Att även en annan siffra för ökning av värdet av dessa än 200

kronor kan ifrågakomma framgår av anvisningarna. Det torde böra framhållas

att vid denna schablonsiffras bestämmande ökning av värdet å bostadsförmån

ej beräknats. Tillräckliga skäl ha knappast förebragts att frångå

skatteberedningens förslag i denna punkt.

Bland de poster som måste särskilt uppmärksammas vid tillämpning av

bruttometoden är erlagt eller mottaget arrende. Det råder intet tvivel att

mottaget arrende bör inräknas i de kontanta bruttointäkterna. Däremot är

det klart att sådant ej bör medräknas i det medeltal av bruttointäkter minus

vissa utgifter sorn utgör bas för beräkning av omkostnadsökningen. I regel

torde man ej beträffande utarrenderade fastigheter för jordägarnas vidkommande

behöva räkna med någon vare sig omkostnadsökning eller omkostnadsminskning.

Ilar sådan ägt rum måste hänvisas till nettometoden eller

särskilt tillägg eller avdrag för denna ökning eller minskning vid tillämpning

av bruttometoden i övrigt. Ilar ett tidigare utarrenderat område av jordägaren

övertagits för eget bruk eller har av honom förut brukat område ut
-

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

arrenderats, bör jämväl justering ske i det resultat till vilket bruttometoden

leder eller ock nettometoden tillämpas. Är åter fråga om utgivet arrende, bör

detta icke avräknas vid bestämmande av det belopp å vilket omkostnadsökningen

beräknas. Bruttointäkterna motsvaras nämligen uppenbarligen av

omkostnadsökning. I de speciella fall, då arrendet ökats eller minskats sedan

förkrigsinkomståren, bör däremot det belopp av uppskattad merinkomst som

erhålles enligt bruttometoden justeras genom tillägg eller avdrag för ökningen

eller minskningen. Därest arrende ökats av en sådan anledning som nybygge,

kunna särskilda frågor uppstå, vilka jag emellertid ej torde behöva särskilt

utveckla.

I åtskilliga yttranden har anmärkts mot att bruttometodens egenskap av

normalmetod alltför kraftigt betonats i skatteberedningens förslag. Jag finner

anmärkningen riktig och ifrågasätter därför viss omformulering. I vad

mån metoden kommer att bliva den huvudsakligen använda beräkningsgrunden

eller ej får erfarenheten utvisa. Jag vill särskilt i anledning av uttalanden

från ett par länsstyrelser framhålla, att det givetvis icke möter något hinder

utan i vissa fall är önskvärt att de utsända förslagen äro upprättade enligt

nettometoden. Det är ej osannolikt att ett dylikt förfarande ofta kommer att

förutsätta en föregående skriftväxling mellan landskamreraren och den skattskvldige.

Det har i remissvaren framhållits att i merinkomsten också böra inräknas

intäkter i sådana fall då produkter av jordbruket använts i egen rörelse.

Anmärkningen är riktig. Jag har emellertid ansett mig särskilt böra beakta

det fall då jordbruket på grund av den gjorda prissättningen visat inkomstökning

och rörelsen inkomstminskning. Här synes ändrad prissättning böra

få ske på sätt jag redan vid behandling av inkomst av rörelse yttrat beträffande

det motsatta fallet, då rörelsen utvisar inkomstökning och jordbruket

inkomstminskning.

Jag har vidare kommit att uppmärksamma det fall att, där beskattningsåret

börjat före ingången av år 1940, detta i sin helhet utvisar en lägre inkomstökning

än den som framkommer för den del av beskattningsåret som

belöper på tiden efter 1940 års ingång. I analogi med vad som redan vid

1940 års beskattning gällde ifråga om rörelse synes endast det lägre beloppet

böra beskattas. En omformulering i syfte att antyda denna mening föreslås.

Även vissa i yttrandena ifrågasatta formella ändringar lia skett. I punkt 6 av

anvisningarna till 5§ har gjorts ett tillägg av vilket framgår att inkomstökning

av arrende eller dylikt ej förutsättes ha berott på förhållanden som avses i

1 §, såvida ej detta direkt framgår såsom sannolikt.

Önskemål ha uttalats att det måtte närmare angivas vad som skall förstås

därmed att jordbruket ej under förkrigsinkomståren bedrivits under förhållanden

jämförbara med förhållandena under beskattningsåret. Det förefaller

mig emellertid som om, där fallet i praktiken föreligger, det i regel

borde framstå såsom tämligen klart att det är för handen.

Av lantbruksstyrelsen har föreslagits att från merinkomst av jordbruk

skulle få göras ett särskilt avdrag å 500 kronor avsett att kompensera en av

s. 149 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 173.

149

statsmakterna åsyftad höjning av jordbrukarnas levnadsstandard. Gentemot

detta förslag synes kunna genmälas, dels att denna höjning var i huvudsak

fullbordad redan under förkrigsinkomståren, dels att synpunkten knappast

äger bärkraft beträffande de större jordbruk varom här är fråga. Utan tvivel

skulle det också verka stötande om en sådan särställning för jordbrukarna

skulle införas.

I anledning av påpekanden i vissa yttranden rörande deklarationsformulärens

innehåll får jag meddela att jag bar för avsikt att före dessas utfärdande

ytterligare samråda med representanter för jordbruket.

Vad skogsbruket angår följer redan av min förut tillkännagivna allmänna

ståndpunkt att jag ej anser det rimligt att inskränka beskattningen att gälla

endast sådana belopp som överstiga de av staten garanterade normalpriserna.

Emellertid vore det säkerligen i hög grad olämpligt att underskatta de svårigheter

som äro att förvänta vid den praktiska tillämpningen av krigskonjunkturbeskattningen

beträffande skogsbruk. Sådana komma helt säkert

att uppstå med hänsyn till de mycket starkt skiftande individuella

förhållanden som äro rådande. I många yttranden har framhållits vikten av

att taga tillräcklig hänsyn till sådana skiftningar, medan å andra sidan domänstyrelsen

av svårigheten att taga hänsyn till dessa skiftningar drivits till

att ifrågasätta en statlig skogsaccis, vid vars fastställande man skulle avstå

från allt sådant hänsyntagande. Jag är själv av den uppfattningen att det

ej är möjligt att bortse från de individuella förhållandena. Det ligger i skattens

natur att det är just sådana förhållanden som framför allt böra beaktas.

Jag fastslår att beträffande själva principerna för krigskonjunkturbeskattningen

av skogsbruk för övrigt knappast några särmeningar framkommit.

Skatten är så anordnad att dess principiella berättigande knappast kan bestridas.

Det gäller då att söka finna former för att på ett så tillfredsställande

sätt som möjligt i praktiken omsätta principerna.

I detta avseende finner jag det till en början önskvärt att i regel ej förslag

rörande taxeringen tillställes de skattskyldiga utan föregående utredning genom

vilken upplysning vunnits om det avverkade virkets sortimentssammansättning,

erhållna priser o. dyl. En blankett torde böra utarbetas, som i regel

bör tillställas sådana skattskyldiga, för vilka taxering kan väntas ifrågakomma,

av taxeringsnämndernas ordförande. Blanketten bör återställas till beskattningsmyndigheterna

behörigen ifylld, önskar den skattskyldige härvid

förebringa utredning rörande sina egna omkostnader under förkrigsinkomståren

och beskattningsåret såsom grund för en annan beräkning av prisstegringen

än enligt schablon, bör detta stå honom fritt. Utredningsmaterialet hör

givetvis beaktas vid det sedermera utsända förslaget till taxering, varigenom

det kan undvikas att såsom i skattebercdningens promemoria förutsatts detta

tilltages i överkant för att sedermera tjäna som utgångspunkt för motbevisning

från den skattskyldige. Detta förfaringssätt måste från de skattskyldigas

synpunkt vara att föredraga framför det obligatoriska deklarationsförfarande

som i en del yttranden i de skattskyldigas intresse föreslås för att förekomma

godtycke.

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Kungl. Maj.ts proposition nr 173.

Jag skall för övrigt undvika att i detalj utveckla frågan om hur de schablonmässiga

normer skola utformas, som måste finnas tillgängliga för ifrågavarande

taxering. Det är givet att sådana ej böra utarbetas utan samverkan

med den skogliga sakkunskap som står till buds. Jag utgår från att dessa

normer i varje fall ej komma att bestå av ett antal procentsatser som utan

urskillning skola tillämpas å bruttopriserna utan varje hänsyn till avstånd

från avsättningsort och andra individuella förhållanden. I den mån anvisningar

kunna givas för bevisning under hänsyntagande till individuella förhållanden,

är det önskvärt att sådana utarbetas och offentliggöras. Det är

här fråga om ett helt visst ganska vidlyftigt utredningsarbete som måste föregå

Kungl. Majds fastställande av normer för schablonen. Detta synes böra

bedrivas utan särskilda direktiv, endast under fasthållande vid lagstiftningens

principer, men under sådana former att skogsägarnas intressen bliva vederbörligen

företrädda och garanti i möjligaste mån vinnes att beskattningen

ej skall komma att vid tillämpningen sträckas längre än som överensstämmer

med grunderna för den. Det är givet, att härvid de speciella förhållanden,

som göra sig gällande vid rotförsäljningar, böra särskilt beaktas.

Bland de synpunkter till vilka särskilt hänsyn borde tagas vid utformandet

av regler för ifrågavarande beskattning har framhållits, att ju längre

brännvedsavverkningen drives, desto större är sannolikheten att skogsägaren

nödgas tillgripa grövre och bättre sortiment än de för brännved normala,

vilka under vanliga förhållanden skulle kunnat användas till massaved och

dylikt. Det är givet, att denna synpunkt förtjänar det största beaktande och

att sådant förhållande kan åberopas såsom skäl för individuell beräkning

av prisstegringen. Denna skall beräknas till den ökning i prismarginalen

som den skattskyldige erhållit just för det ifrågakommande virkespartiet utöver

vad han skulle kunnat få för samma parti före kriget. Jag anser mig

dock böra framhålla att sådan bevisning varom här är fråga ofta torde

erbjuda svårigheter. Genom att bevisningen ligger på ett annat plan än det

faktiska siffermaterialets, torde det erbjuda särskild lockelse att söka förete

bevisning som nu sagts. En utveckling i den riktning att sådan bevisning blir

en nära nog normal företeelse bör undvikas. Det är bättre att de schablonsiffror

som fastställas tilltagas försiktigt än att de så bestämmas att lockelsen

till motbevisning blir alltför stor.

Det har i flera yttranden uttalats, att till grund för beräkning av prisstegringen

borde läggas, ej förhållandena under avverkningsperioden närmast

före krigsutbrottet utan prisstegringen i förhållande till förkrigsinkomståren.

Detta önskemål finner jag böra efterkommas. Det erbjuder ej särskilda svårigheter

att taga förkrigsinkomstårens priser till utgångspunkt vid schablonens

fastställande. Däremot måste det bliva betydligt svårare att förete individuell

bevisning rörande prisstegringen, när denna skall grunda sig på en

jämförelse med förhållandena under ett par år. Det är givet att den skattskyldige,

som haft större virkesförsäljningar under dessa år, ej skall kunna

bland försäljningarna utvälja dem som visat den största prismarginalen, utan

bör förebringa ett såvitt möjligt allmängiltigt material.

s. 151 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

151

Jag övergår nu till att något beröra en del speciella frågor som framställa

sig beträffande bestämmande av beskattningsunderlaget för skogsbnik.

Det torde visserligen förhålla sig så, att den spärr som ligger däri att

den taxerade merinkomsten ej må upptagas till högre belopp än nettointäkten

för beskattningsåret, i regel ej kommer att få praktisk betydelse.

I vissa fall kan dock detta inträffa. För dylika fall innehåller skatteberedningens

förslag ej genomgående en tillfredsställande lösning. Särskilt

gäller detta det fall att inkomst av skogsbruk föreligger vid försäljning av

växande skog i samband med avyttring av marken. Enligt skatteberedningens

förslag medgives i dylikt fall endast avdrag för skogens för ägaren gällande

ingångsvärde men ej avdrag för vare sig vad som erhålles för det ingående

virkesförrådet eller för värdet av fyra normala årsavkastningar. Det torde i

och för sig vara riktigt att avdrag av sistnämnda båda slag ej beviljas. De

äro i detta sammanhang ej rationella. Men å andra sidan är det rimligt att

prisstegring som varit oberoende av kriget ej beskattas. Det synes därför

böra stadgas, att om den växande skogens värde vid krigsutbrottet var större

än skogens för ägaren gällande ingångsvärde, detta bör få avdragas i stället

för det senare värdet. Rörande bevisning i detta avseende torde det vara

rimligt att uppställa samma för den skattskyldige jämförelsevis förmånliga

regler som beträffande realisationsvinst. En anknytning till dessa regler ligger

givetvis i och för sig nära till hands.

Vad angår inkomst av skogsbruk i annat fall än när skogen avyttras tillsammans

med marken torde beträffande den, som förvärvat fastigheten före

krigsutbrottet, det vara riktigt att, som skatteberedningen föreslagit, ej medgiva

avdrag för minskning av ingångsvärde eller ingående virkesförråd. Detta

skulle kunna leda till ojämnhet och godtycke, enär den skattskyldige kunde

söka utnyttja belopp som han har till godo därför att han underlåtit att yrka

avdrag vid tidigare avverkningar, och det vore för övrigt sakligt mindre lämpligt,

eftersom den prisstegring som beskattas praktiskt taget alltid ligger ovanför

de värden skogsägaren betalt. I det fall åter då fastigheten förvärvats efter

krigsutbrottet ligger saken annorlunda. Här inkluderas ofta i inköpspriset en

prisstegring efter krigsutbrottet, för vilken kanske säljaren varit skattskyldig,

och ett avdrag för minskning i ingående virkesförrådet synes vara på sin

plats. Jag föreslår sådan ändring.

Bland de kostnader, som äga direkt samband med och stundom direkt

förorsakats av en avverkning, kunna vara utgifter för efterföljande röjningsarbeten

och eventuellt återplantering. Det synes mig rimligt att sådana utgifter

få avdragas vid beräkning av nettointäkt av skogsbruk för beskattningsåret

även där arbetena i fråga ej hunnit utföras under beskattningsåret. Men

det måste fasthållas att fråga ej här får vara örn andra kostnader än sådana

nödiga kostnader som äga det direkta samband med avyttringen varom jag

nyss talat.

Jag övergår nu till frågan örn kvittning mellan inkomstminskning å jordbruk

och merinkomst av skogsbruk. Jag finner en kvittningsrätt i sådant avseende

skälig, då det för jordägarna torde framstå såsom naturligt att genom

uttag av virke kompensera inkomstminskningen å jordbruket. Inkomstminsk
-

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

ning å jordbruket bör sålunda få avdragas från nettointäkten av skogsbruk,

varav följer att endast den på återstoden av nettointäkten belöpande prisstegringen

utöver omkostnadsminskning beskattas. Följaktligen synes avdragsrätten

böra förverkligas på det sätt, att av det belopp som betecknar prisstegring

utöver omkostnadsökning från beskattning undantages så stor procentuell

andel som inkomstminskningen å jordbruket utgjort av den beräknade

nettointäkten av skogsbruk under beskattningsåret. Om exempelvis nettointäkten

av skogsbruk utgör 10,000 kronor, den beräknade prisstegringen 5,000

kronor och inkomstminskningen å jordbruk 4,000 kronor, så böra av nettointäkten

av skogsbruk fyra tiondelar ej medräknas och fyra tiondelar av

prisstegringen ej beskattas, och alltså 2,000 kronor av beloppet 5,000 kronor

bortfalla. 3,000 kronor beskattas sålunda i den mån ej även de bortfalla på

grund av bottenavdraget vid den beskattningsbara merinkomstens bestämmande.

Tilläggas bör att i detta fall en ganska summarisk uppskattning av

skogsbrukets omkostnader torde böra godkännas. Det kunde möjligen ifrågasättas

att jordbrukarna, utan att krigskonjunkturskatt ifrågakomme, skulle

äga utöver normalt skogsuttag uttaga virke svarande mot inkomstminskningen,

och att följaktligen ej högre belopp skulle beskattas än skillnaden mellan

å ena sidan nettointäkten av skogsbruk och å andra sidan summan av inkomstminskningen

å jordbruket och den »normala» nettointäkten av skogsbruk.

Då det emellertid är ytterligt vanskligt att fastställa beloppet av den

normala nettointäkten och, av skäl vilkas riktighet allmänt vitsordats, hänsyn

till denna icke kan tagas där inkomstminskning å jordbruket ej föreligger,

har dylik regel icke införts i förslaget.

I vissa utlåtanden har det vidare framhållits att skattskyldig stundom

kunde bliva lidande på grund av att i räkenskaperna tillämpats så höga

priser å virke som levererats för förädling i egen rörelse, att taxerad merinkomst

framkommer för skogsbruket men inkomstminskning för rörelsen.

På samma sätt som i förhållandet mellan jordbruk och rörelse synes i sådant

fall vid inkomstuppskattningen till krigskonjunkturskatt en annan prissättning

kunna ifrågakomma.

Slutligen torde i ifrågavarande anvisningspunkt böra intagas en bestämmelse

avsedd att reglera det fall att beskattningsåret för den skattskyldige

delvis belöper på tiden före 1939 års utgång.

7 §•

I denna paragraf upptagas regler för bestämmande av merinkomst av

annan fastighet. Såsom framgår av den redogörelse, som lämnats under den

allmänna motiveringen, är det avsett att beskattningen i ifrågavarande del

skall komma att äga rum endast i vissa undantagsfall. För åstadkommande

av likformighet i inkomstuppskattningen för förkrigsinkomståren och beskattningsåret

meddelas särskilda regler. Sålunda föreslås, att värdeminskningsavdrag

ej beräknas för förkrigsinkomståren och att sådant avdrag för

beskattningsåret medgives endast i den mån värdeminskningen under detta

år på grund av verkställd ny-, till- eller ombyggnad eller annan omständighet

kan antagas hava varit större än under förkrigsinkomståren. Vidare

s. 153 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

153

upptagas särskilda regler angående avdrag för kostnad för reparation och

underhåll av byggnader samt för det fall att en fastighet eller del därav under

något av förkrigsinkomståren ej varit uthyrd, varjämte föreskrifter meddelas

angående bestämmande av jämförelseinkomst och beräkning av ränta

å eget kapital. Motiveringen återfinnes å sid. 20—21 i den remitterade promemorian.

Ur yttrandena må här följande återgivas.

Handelskammaren i Gävle yttrar bland annat:

Påståendet att kostnaderna under år 1940 varit av ringa storlek är ej riktigt.

Byggnadskostnadssakkunnigas nyss utkomna utredning angiver fördyringen

till c:a 30 procent. Denna fördyring drabbar ju förbättrings- och reparationsarbeten,

som varit nödvändiga för fastigheternas underhåll, liksom

även de mycket stora kostnaderna för inredande av skyddsrum och därmed

förenade förändringar i fråga om källarutrymmen, som framtvingats av luftskyddsföreskrifterna.

Vid uthyrning, som förutsättes i skatteförslaget, uppkomma kostnader såväl

före som efter uthyrningen (inkvarteringen). Hänsyn bör vid taxeringen

tagas till båda utgiftsposterna, även om de ej inträffat under samma år.

Sveriges fastighetsägareförbund yttrar:

De sakkunniga uttala (sid. 20 under 7 §), att de särskilda problem som

uppstå beträffande inkomst av annan fastighet, väsentligen hänföra sig till

omkostnadernas ofta ojämna fördelning på olika år; det är framförallt

reparationskostnader som i många fall belasta de olika åren med mycket

växlande belopp. »Det kan dock knappast antagas», fortsätta de sakkunniga,

»att i regel sådana kostnader med särskilt höga belopp belastat året

1940.» Av dessa skäl förmena de sakkunniga, att det vid beräkningen av den

uppskattade merinkomsten är mest praktiskt att för alla ifrågakomna år

»stryka reparationsavdraget».

Denna mening, som synes bygga på antagandet att underhållskostnaderna

icke varit större under år 1940 än under tidigare år, kan förbundet icke dela.

Erfarenheten ger nämligen otvetydigt vid handen, att dessa kostnader just

under år 1940 varit ovanligt stora. Till detta har bidragit dels de stegrade

arbetslönerna och materialpriserna för de löpande reparationerna, dels ock

de ofta synnerligen betydande kostnaderna för anordnande av skyddsrum,

överhuvud måste bestämt hävdas, att — därest krigskonjunkturskatt skall

ifrågakomma — den bör träffa endast en eventuell nettomerinkomst. Därvid

bör bemärkas, att på grund av stegrade omkostnader en högre bruttoinkomst

icke behöver medföra någon ökad nettovinst.

Riksräkenskapsverket erinrar, att enligt ämbetsverkets uppfattning även

sådana inkomstökningar, som eventuellt kunna uppstå därest en på grund

av krisförhållandena uppkommen allmän tillfällig bostadsbrist utnyttjas till

stegring av bostadshyror, böra beskattas.

Kommerskollegium anser frågan örn avdrag för reparations- och underhållskostnader

böra tagas under övervägande vid förslagets fortsatta behandling.

Kammarrätten finner det önskligt alt i anvisningarna framhålles, att de

uthyrningar, varom här är fråga, ofta åstadkomma avsevärd skadegörelse och

slitning samt att det för upplåtelsen uppburna vederlaget understundom till

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

icke ringa del avser att utgöra ersättning för därav föranledda utgifter och

av denna anledning icke till denna del bör upptagas till beskattning.

Departementschefen:

Beträffande krigskonjunkturskatt i fråga om annan fastighet ifrågasätter

jag följande ändringar i skatteberedningens förslag.

I anledning av ett påpekande av kammarrätten att ofta onormal slitning

och skadegörelse kunna åstadkommas av inkvarteringar och andra liknande

uthyrningar intages i anvisningarna till 7 § en bestämmelse att hänsyn

härtill skall tagas vid beräkning av värdeminskningsavdrag. Vidare införes

där en föreskrift om reglering av det fall, då beskattningsår för skattskyldig

omfattar jämväl tid före ingången av år 1940.

Vad angår den av Sveriges fastighetsägareförbund berörda frågan om omkostnader

under beskattningsåret förefaller det mig riktigt, att från s. k.

krigsuthyrningar böra få avdragas speciella av kriget förorsakade kostnader,

t. ex. för skyddsrum, mörkläggningsanordningar o. dyl. Däremot torde

det vara mest praktiskt att beträffande löpande reparations- och underhållskostnad

följa skatteberedningens förslag. Huru sådana kostnader fördela sig

på olika år kan nämligen ofta vara beroende av en ren tillfällighet.

8 §.

I 8 § jämte anvisningar, som motsvarar 5 § i 1940 års förordning, upptagas

regler för beräkning av inkomstökning å tantiem m. m. Motiveringen

återfinnes å sid 21—23 i den remitterade promemorian.

Vissa av de spörsmål, som beröra denna inkomstgrupp, hava redan behandlats

i samband med den allmänna motiveringen och 2 §. I detta sammanhang

bör nämnas den nyheten i förhållande till 1940 års förordning att

begreppet »uppskattad merinkomst» föreslås skola bortfalla. För de skattepliktiga

intäkterna inom ifrågavarande grupp fastställes taxerad merinkomst.

Såsom sådan skall enligt förslaget dock ej upptagas högre belopp än det, varmed

den skattskyldiges sammanlagda inkomst av tjänst och av tillfällig förvärvsverksamhet,

med undantag av realisationsvinst och lotterivinst samt belopp

som erhållits genom restitution av allmänna skatter, överstiger motsvarande

jämförelseinkomst. Vid bedömande av den sålunda föreslagna spärrgränsen

tages alltså hänsyn även till sådana inkomster som icke äro skattepliktiga

till krigskonjunkturskatt. Här nedan behandlas ytterligare några

frågor, som närmast hänföra sig till inkomstberäkningen.

Ur yttrandena återgives här följande.

Länsstyrelsen i Stockholms län yttrar:

Det synes önskvärt, att ett auktoritativt meddelande lämnas därom, att avlöning

i olika former kan ingå i sådan inkomst, varom förmäles i 2 § 1 mom.

e). I bl. a. familjebolag kan förekomma, att uppkommen krigsvinst disponeras

i och för gottgörelse till funktionärer eller andra icke blott i form av lön

utan även i form av representationsersättning, reseersättning eller annan särskild

gottgörelse. Sådan gottgörelse torde kunna hänföras till inkomst enligt

s. 155 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 173.

155

2 § 1 mom. e) därest beloppen icke skäligen böra få avdragas vid inkomsttaxeringen.

Ej heller bör den omständigheten, att en funktionärs lön höjts —

i förhoppning örn goda tider — redan före beskattningsårets ingång, i och

för sig fritaga från krigskonjunkturbeskattning.

I motiveringen utsäges, att sjöfolks löneökning ej bör drabbas av krigskonjunkturskatt.

Länsstyrelsen ansluter sig till denna ståndpunkt, dock med

den reservationen, att sådan del av inkomstökningen, som må hava utgått till

löntagare på grund av delägarskap i företaget, ej bör undgå beskattning.

Ifrågasättas kan, om icke anvisningarna böra kompletteras med ett uttalande

i ämnet.

Smålands och Blekinge handelskammare yttrar:

Därest tantiem och provision utgått efter samma grunder som för tidigare

år, bör dylik inkomst ej göras till föremål för krigskonjunkturbeskattning,

örn icke krigskonjunkturskattepliktig inkomst föreligger för resp. rörelse etc.

Flera omständigheter kunna förorsaka att förskjutningar mellan olika år inträffa

beträffande de belopp, varå tantiem eller provision utgå, även örn exempelvis

procentsatsen är en och samma.

Kommerskollegium yttrar:

Handelskammaren i Jönköping har givit uttryck åt den uppfattningen,

att inkomst i form av tantiem och provision, som utgått efter samma grunder

som för tidigare år, icke bör göras till föremål för krigskonjunkturbeskattning,

örn icke krigskonjunkturskattepliktig inkomst föreligger för den rörelse

eller det jordbruk eller skogsbruk, varifrån inkomsten utgått. Kollegium vill

ifrågasätta, huruvida en dylik begränsning av skatteplikten kan anses lämplig,

då den i enstaka fall skulle kunna möjliggöra, att en inkomstökning i

rörelse etc. undandrages från krigskonjunkturbeskattning genom att inkomstökningen

disponeras för tantiem eller provision.

Kammarrätten yttrar:

Uttrycket »samt till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet hänförligt belopp,

vars storlek varit beroende av resultatet av tillfällig affär som gjorts

efter utgången av augusti 1939» kan möjligen föranleda missförstånd eftersom

även realisationsvinst hänföres till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet.

Efter »förvärvsverksamhet» synes böra införas ».dock ej realisationsvinst,

».

Departementschefen:

I anledning av yttrandena rörande nu ifrågavarande paragraf föranledes

jag göra följande uttalanden.

De tjänsteinkomster som böra likställas med tantiem kunna otvivelaktigt

förekomma i olika former. Det torde emellertid vara mest önskvärt att åt

rättstillämpningen överlåta uppdragandet av de gränslinjer som i sådant avseende

må visa sig lämpliga. I anvisningarna föreslås dock sådan komplettering

av skatteberedningens förslag att med tantiem jämställas icke blott

»lön», som påverkas av rörelsens resultat, utan även annan »förmån» av

sådant slag. Det är givet att s. k. löneförmåner från familjebolag till delägare

i sådant bolag eller anhöriga till dem böra särskilt uppmärksammas.

Länsstyrelsens i Stockholms län uttalande att sjöfolks lön ej bör undantagas

från beskattning, då den utgått på grund av delägarskap i företaget, bi
-

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kungl. Maj.ts proposition nr 173.

träder jag. Skatteberedningens uttalande har uppenbarligen helt allmänt

åsyftat ersättning för farofylld tjänstgöring.

I anledning av vad Smålands och Blekinge handelskammare samt kommerskollegium

yttrat örn tantiem som utgått efter samma grunder som för

tidigare år får jag framhålla att vad som i sådant avseende undantages från

beskattning bör vara intäkt som skulle uppkommit oberoende av kriget eller

förkrigskonjunkturen. Annan inkomstökning som hänför sig till tantiem

och dylikt bör beskattas.

Beträffande tantiem m. m. från jordbruk eller skogsbruk iakttages att

fråga bör vara endast örn dylik intäkt hänförlig till jordbruk eller skogsbruk

efter utgången av år 1939.

Kammarrättens påpekande rörande denna paragraf föranleder omformulering

i enlighet med dess förslag.

Jag vill här slutligen tillägga, att jag anser obligatorisk deklarationsplikt

böra införas beträffande tantiem, provision och gratifikation.

9 §•

9 §, som motsvarar 6 § i 1940 års förordning örn krigskonjunkturskatt, innehåller

regler för beräkning av realisationsvinst. Motiveringen återfinnes å

sid. 23 i den remitterade promemorian. Vad som skall innefattas under beskattningen

i fråga om realisationsvinst har redan berörts i den allmänna

motiveringen och i samband med 2 §. Förutom utvidgningen till realisationsvinst

å fast egendom innehåller förslaget den nyheten i jämförelse med 1940

års förordning, att från vinsten skall kunna medgivas avdrag för skäligt belopp

med hänsyn till att den skattskyldige normalt plägat beskattas för realisationsvinst.

I de avgivna yttrandena hava erinringar gjorts emot förslaget endast i vad

det avser nyssnämnda avdrag:

Sålunda yttrar kammarrätten:

Jämkning av den taxerade merinkomsten föreslås för skattskyldig som normalt

plägar beskattas för realisationsvinst. Av motiveringen till stadgandet

ävensom av anvisningarna framgår att härmed särskilt åsyftas realisationsvinst

vid försäljning av aktier. Då dylika vinster oftast torde kunna betecknas

såsom »oförtjänta», samt förevarande bestämmelser genom sin vaga avfattning

kunna befaras föranleda svårigheter vid tillämpningen, ifrågasätter kammarrätten,

huruvida icke berörda bestämmelser böra utgå.

Samma uppfattning uttalas av riksråkenskapsverket och länsstyrelsen i

Stockholms län.

Departementschefen:

Det är ej utan en viss tvekan som jag godkänner skatteberedningens förslag

om rätt till avdrag såsom för jämförelseinkomst med skäligt belopp, örn den

skattskyldige normalt plägat beskattas för realisationsvinst. Med hänsyn till

beskattningsmyndigheternas mycket restriktiva inställning till vad som skall

s. 157 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 173 157

förstås med yrkesmässigt bedriven verksamhet vill jag emellertid ej motsätta

mig förslaget.

Min uppmärksamhet har blivit fäst på det fall att en tillgång för stadigvarande

bruk, t. ex. en villafastighet, avyttrats under sådana förhållanden att

realisationsvinst framkommer men att köpeskillingen helt eller delvis använts

för anskaffning av ny liknande tillgång, d. v. s. i det anförda exemplet en ny

villa, vilket i verkligheten betyder att det kapital som realiserats beträffande

den förra tillgången i stället bundits vid den nyanskaffade tillgången, å vilken

med sannolikhet uppkommit en ungefär lika stor värdestegring. Jag finner

det i detta fall rimligt att krigskonjunkturskatt ej uttages, och föreslår en anvisningspunkt

till klargörande av detta.

10 §.

I 10 §, som motsvarar 7 § i 1940 års förordning, behandlas reglerna för

fastställande av beskattningsbar merinkomst. Motiveringen återfinnes å sid.

23 i den remitterade promemorian.

Såsom förut nämnts föreslås det skattefria beloppet sänkt från 4,000 kronor,

som gällde enligt 1940 års förordning, till 2,000 kronor, varjämte vissa regler

om kvittningsrätt mellan olika förvärvskällor uppställas. Dessa spörsmål

hava behandlats redan i samband med den allmänna motiveringen.

Beträffande paragrafens formulering förordar kammarrätten, att efter orden

»till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt» tillägges »år 1941».

Departementschefen:

Beträffande rätten att kvitta mellan inkomstökning å en förvärvskälla och

inkomstminskning å en annan har jag redan uttalat mig i den allmänna

motiveringen. Vissa sådana fall hava reglerats genom särskilda bestämmelser

under respektive förvärvskällor, men för övrigt regleras kvittningsrätten i

10 §. Jag föreslår här den icke oviktiga ändringen i skatteberedningens förslag

att beskattningsnämnd i stället för att i vissa fall »äga» medgiva kvittningsavdrag

»skall» medgiva sådant avdrag. Även i bestämmelsen örn avräkning

av inkomstminskning från inkomstökning å krigskonjunkturskatt icke

underkastad förvärvskälla föreslår jag viss jämkning. Att emellertid i viss

mån skälighetsbedömning måste äga rum, torde, såsom jag redan uttalat,

vara ofrånkomligt.

Jag har emellertid ansett det lämpligt att till 10 § foga en anvisningspunkt

med vissa riktlinjer till vägledning för kvittningsrättens bedömande. Dessa

anvisningar torde knappast erfordra närmare utläggning.

Kammarrättens påpekande rörande avfattningen har iakttagits.

11 §•

I denna paragraf behandlas skatteskalorna, och får jag härutinnan hänvisa

till vad jag redan yttrat i den allmänna motiveringen.

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Kungl. Maj.ts proposition nr 173.

13—23 §§.

13—23 §§, som motsvara 11—19 §§ i 1940 års förordning, upptaga bestämmelser

om provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt och därmed sammanhängande

frågor.

De väsentliga nyheterna i förslaget i denna del i jämförelse med 1940 års

förordning äro följande.

Beträffande avsättning till varuförnyelsefond för framtida nedskrivning av

ersättningslager hava särskilda regler uppställts för det fall att lagret vid

krigsutbrottet räknas såsom förkrigslager.

Vidare har såsom redan tidigare omnämnts en ytterligare möjlighet till

provisorisk skattepåföring föreslagits i det fall att avsättning skett till kostnadsutjämningsfond.

I det fall som avser provisorisk skattepåföring för befarad framtida värdeminskning

föreslås rätt till uppskov med skattens erläggande jämväl då ny

tillgång kunnat anskaffas och medel därför alltså disponerats före den tidpunkt

då desamma eljest behövt insättas i riksbanken.

Beträffande avsättning till varuförnyelse-, prisfluktuations- och kostnadsutjämningsfond

föreslås uttryckliga föreskrifter örn att den skall avse redovisad

årsvinst eller besparade vinstmedel.

Slutligen föreslås i fråga om provisorisk skattepåföring för framtida nyanskaffning

av fartyg en viss begränsning så, att den provisoriska påföringen

skall avse högst hälften av den vid inkomstuppskattningen för taxeringen

till krigskonjunkturskatt beräknade inkomsten för beskattningsåret.

Angående den närmare innebörden av förslaget och motiveringen för detsamma

får jag hänvisa till promemorian sid. 37—42, 62—68 samt 24—26.

Emot den föreslagna utvidgningen beträffande avsättning till kostnadsutjämningsfond

hava i de avgivna yttrandena några principiella invändningar

ej framställts. I vissa av länsstyrelsernas yttranden uttalas dock viss tvekan

om förslagets konsekvenser. I övrigt hava erinringar gjorts i olika hänseenden.

Ur yttrandena må här lämnas följande redogörelse.

I den av Överståthållarämbetet ingivna, å ämbetets bokgranskningskontor

upprättade promemorian anföres:

Den föreslagna provisoriska beskattningen vid avsättning till kostnadsutjämningsfond

är en nyhet med mycket vittgående konsekvenser. Beräkningen

av den tillåtna avsättningens storlek har i enkelhetens intresse gjorts

ytterst schablonmässig. Skattskyldig behöver ej ens göra sannolikt att omkostnadsfördelningen

mellan olika beskattningsår är felaktig ur ekonomisk

synpunkt. Såsom bestämmelserna utformats blir fondavsättningens verkliga

ändamål att låta krigskonjunkturbeskattningen träffa den behållna krigsvinsten

under en enda sammanhängande period. Genom den föreslagna utvidgningen

av den provisoriska beskattningen ha de skattskyldiga beretts

möjlighet att under krigskonjunkturbeskattningsperioden avräkna underskott

under ett efterföljande beskattningsår mot merinkomst under tidigare år, varigenom

denna utjämning ej behöver uppskjutas till en slutavräkning med

något diffusa konturer.

s. 159 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

159

Den föreslagna metoden för beräkning av tillåten avsättning lill kostnadsutjämningsfond

synes dock vara orättvis mot vissa skattskyldiga. Under år

1940 torde det lia varit en vanlig företeelse att rörelseidkare, som inte kunnat

förnya sina lager på grund av importspärren, minskat sina reklam- och försäljningskostnader,

vilket kan medföra merinkomst även vid oförändrad omsättning.

Sådana skattskyldiga kunna ej åtnjuta de förmåner, som avsättning

till kostnadsutjämningsfond innebär. Då det berättigade i avräkningen

mellan olika beskattningsår erkänts, synes någon maximering av fondavsättningen

ej erfordras, ulan provisorisk skattepåföring bör kunna medgivas med

belopp motsvarande fondavsättningen i räkenskaperna.

Om den provisoriska skattepåföringen endast begränsades av fondavsättningarna

i räkenskaperna, skulle lagbestämmelserna och taxeringsförfarandet

kunna avsevärt förenklas. 14—16 §§ skulle kunna sammanslås till en

enda paragraf. Vidare skulle bestämmelserna om restitution av provisoriskt

påförd krigskonjunklurskatt kunna förenklas på så sätt, att restitution medgåves

så snart en vid såväl ordinarie inkomsttaxeringen som krigskonjunkturskattetaxeringen

beskattad fond återfördes i efterföljande års krigskonjunkturskattedeklaration.

De föreslagna bestämmelserna att restitution av

provisoriskt påförd krigskonjunkturskatt medgives, örn kostnadsutjämningsfond

använts för omkostnad i rörelsen, synas icke vara lämpliga. Huruvida

fonden bör disponeras under visst år kan många gånger avgöras först vid

bokslutstillfället, varför det varken är praktiskt eller nödvändigt med en föreskrift

att fonden skall disponeras för vissa bestämda omkostnader.

Då den provisoriska skattepåföringen enligt förslaget avsevärt utvidgats,

kunna såväl praktiska som teoretiska skäl anföras för borttagande av ränta

vid restitution av provisoriskt påförd krigskonjunkturskatt. Vid det tillfälle,

då provisorisk skatt påföres, har en skattskyldig gjort en faktisk krigsvinst,

varför skattepåföringen alltså icke beror på felbedömning av läget vid ifrågavarande

balansdag. Då restitution beviljas på grund av resultatförsämring

eller nedskrivning under senare räkenskapsår, kan det ej anses orättvist att

staten räntefritt får disponera över skatten på merinkomster ända tills desamma

konsumeras av efterföljande inkomstminskning.

Länsstyrelsen i Jönköpings län yttrar:

Vad beträffar den föreslagna provisoriska påföringen av krigskonjunkturskatt

för kostnadsutjämning blir densamma i allra högsta grad beroende av

den normala nettovinstens förhållande till omsättningen (nettovinstprocenten)

. Nettovinsten återigen påverkas i väsentlig mån av det egna kapitalets

storlek, konkurrensförhållanden m. m.

Vid en normal nettovinst av 5 procent å omsättningen kommer sålunda

— under förutsättning, att omsättningen är dubbelt så stor under beskattningsåret

som under jämförelseåret — provisorisk skattepåföring av

hela mervinsten att medgivas även i ett sådant fall, där nettovinsten under

beskaltningsårel är 5 gånger större lin jämförelseinkomsten. Är nettovinsten

10 procent, får provisorisk påföring åtnjutas med eli belopp, som iir lika

stort som dubbla jämförelseinkomsten. Vid 20 procent nellovinst kan provisorisk

skattepåföring komma ifråga med ett belopp, som är lika stort som

jämförelseinkomsten.

Då nettovinsten i allmänhet inom industri- och handelsföretag ej torde uppgå

till 10 procent av omsättningen och endast i rena undantagsfall överstiger

20 procent skulle detta innebära, att praktiskt taget alla skattskyldiga bliva

berättigade åtnjuta provisorisk skattepåföring för kostnadsutjämning med

ett belopp, som iir lika nied hela merinkomsten, även i sådana fall där viss

måttlig prisstegringsvinst föreligger.

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Kungl. Maj.ts proposition nr 173.

Om det av någon anledning skulle anses önskvärt att begränsa storleken av

den provisoriska skattepåföringen för kostnadsutjämning, kan det ifrågasättas,

örn det icke vore lämpligare att fastställa storleken av detta belopp

till viss procent av jämförelseinkomsten.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län anför:

Den säkerhetsventil för undvikande av att eventuellt fiktiva vinster definitivt

drabbades av krigskonjunklurskatt, som förefanns i möjligheten av

provisorisk skattepåföring, har vid 1940 års taxering för länets del i intet

fall kommit till användning. Detta måste bero på dels att de skattskyldiga

själva ansett de till taxering ifrågasatta mervinsterna verkliga och att alltså

de för utfinnandet av dessa vinster anträdda vägarna, frånsett möjligheterna

av provisorisk skattepåföring, varit väl uttänkta — i varje fall icke över hövan

pressande för de skattskyldiga — dels att den provisoriska skattepåföringen

omgärdats av tämligen snäva regler med vissa på förhand bestämda

betingelser. Nu hava förutsättningarna för sådan skattepåföring med någon

uppluckring bibehållits, såvitt avse de år 1940 stadgade möjligheterna, men

utökats att omfatta jämväl avsättning för kostnadsutjämning utan annan

begränsning än att de avsatta medlen skola hava kunnat användas för avdragsgilla

omkostnader under beskattningsåret och icke få överstiga en femtedel

av skillnaden mellan omsättningen under beskattningsåret och medelomsättningen

under förkrigsinkomståren. Det är att beklaga, att de synpunkter,

som förestavat förslaget till detta stadgande, icke påvisats i vidare

mån än att den föreslagna möjligheten förklarats böra kunna bliva av stort

värde för företag, vilka riskera lagerminskning på grund av importsvårigheter.

Med den allmänna formulering stadgandet nu fått, torde det kunna

förutses, att var eller varannan skattskyldig kommer alt begagna sig av denna

möjlighet. I själva verket förefaller det, då avdragsgilla omkostnader alltid

kunna åberopas och enkla räkneoperationer giva vid handen, att den föreslagna

femtedelen lämnar rum för en särdeles vid marginal, vara lagt i den

skattskyldiges skön att avgöra, huruvida han vill betala krigskonjunkturskatt

nu eller framdeles. Det synes fara värt, att det föreslagna stadgandet,

vilket förefaller så mycket betänkligare, som såsom avsättning i räkenskaperna

för beskattningsåret skulle godkännas skriftlig förklaring av den skattskyldige,

att vederbörliga bokföringsåtgärder komma att verkställas påföljande

räkenskapsår, kan komma att ställa hela krigskon junkturbeskattningen

på framtiden. Till undvikande av en sådan kalamitet torde stadgandet, vars

syfte förefaller välbetänkt, böra kompletteras med bestämda regler för de

betingelser, under vilka det må tillämpas.

Länsstyrelsen i Jämtlands län åberopar en av taxeringsrevisom O. Nordström

upprättad promemoria, däri anföres:

I fråga om den provisoriska skattepåföringen av krigskonjunkturskatt för

avsättning till varuförnyelsefond föreslås i anvisningarna till 14_19 samt

21 §§, att fonden, för att fylla lagens anspråk, bl. a. skall avsättas i räkenskaperna

för beskattningsåret av redovisad årsvinst eller besparade vinstmedel.

Bokföringsmässig kan en avsättning av redovisad årsvinst för beskattningsåret

icke ske i beskattningsårets räkenskaper utan måste regelmässigt

äga rum i påföljande års räkenskaper, varför en avsättning av här avsett

slag icke kommer att framgå av till allmän självdeklaration fogade kontoutdrag

för beskattningsåret. Bestämmelsen ifråga torde komma att möta kritik

från företagarkretsar, där den åsikten torde vara allmän och välgrundad, att

årsvinsten icke bör redovisas förrän efter verkställd fondering av ifrågavarande

slag, därest behov av fondering är för handen. Av naturliga skäl möter

s. 161 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

161

det ovilja att efter eli i vinsthänseende gott år redovisa vinst som i sig innefattar

framdragen dold reserv. Det naturligaste tillvägagångssättet vid en

dylik fondavsättning synes i själva verket vara det, som i lagens allmänna

motivering anförts som ett exempel på huru avsättningen icke bör ske för att

vara i överensstämmelse med lagen, nämligen att debitera varukonto! och

kreditera utgående balanskontot, eventuellt via ett varuförnyelsefondens konto,

med den behövliga avsättningen. Med fond avses visserligen enligt vedertagen

terminologi en avsättning av vinstmedel eller annat eget kapital, varför ur

den synpunkten uttrycket »varuförnyelsekonto» måhända vore mer adekvat.

Emellertid leder begreppet »fond» omedelbart lanken till balansräkningens

passiva och underlättar förståelsen av bestämmelserna angående den provisoriska

skattepåföringen. Då termen dessutom begagnats i 1940 års förordning,

föreslås ingen ändring härutinnan. Omskrivna villkor för avsättningens giltighet

synes däremot böra utgå ur lagförslaget. Detta gäller i tillämpliga delar

även punkterna 2 och 3 i anvisningarna till ovannämnda paragrafer.

Den andra meningen under punkt 1 lämnar prövningsnämnden möjlighet

att överse med vissa felbeteckningar rörande fondens karaktär. Det ifrågasättes,

huruvida det använda exemplet är lyckligt valt, då det väl torde höra

till rena undantagsfallen, att en skattskyldig betecknar en fond såsom avsedd

för inköp av tillgångar, något som i och för sig är orimligt.

I fjärde stycket under samma punkt påpekas, att den provisoriska skattepåföringen

»givetvis begränsas till fondavsättningens storlek». 20 § i lagförslaget

lämnar dock möjlighet för den, som icke avsatt någon dylik fond, att

mot viss utfästelse åtnjuta provisorisk skattepåföring. Det synes även rimligt,

att den som visserligen avsatt fond, men med för litet belopp, icke kommer i

sämre läge än den förre.

1 det nytillkomna förslaget örn provisorisk skattepåföring för avsättning

till kostnadsutjämningsfond, varom stadgas i 16 § jämte anvisningar,

har förmånen ifråga begränsats till ett belopp, uppgående till högst en

femtedel av omsättningsökningen. Då förslaget syftar till en vinstutjämning,

synes det rimligare att binda avsättningens storlek vid merinkomsten,

varvid provisorisk skattepåföring finge ske med ett belopp

motsvarande förslagsvis högst hälften av taxerad merinkomst. Betydelsen

av att redan vid bokslut kunna verkställa avsättning med ett efter

lagens fordringar exakt avpassat belopp synes nämligen icke böra överskattas.

Det kan vidare ifrågasättas, huruvida icke i lagtexten borde intagas stadgande

i syfte alt förhindra sådant missbruk, att stadgandets ändamål att verka

utjämnande av beskattningen av krigsårens vinster får motsatt effekt. Eftersom

jämlikt 22 § 3 mom. i lagförslaget restitution av provisoriskt påförd

skatt kan vinnas innan taxeringen fastställes, är det icke uteslutet, att ett

stort antal skattskyldiga innevarande år komma att söka utnyttja denna möjlighet

till uppskjutande av beskattningen, oavsett örn inkomstminskning förväntas

eller ej. Förmånen synes lämpligen kunna göras beroende av prövningsnämndens

avgörande, vilket finge fattas efter anvisningar, som lämnas

av den centrala krigskonjunkturskatlenämnden.

Sveriges redareförening yttrar:

Från redarehåll har framhållits, ali villkoret att insätta dubbla beloppet

av det, sorn påförts krigskonjunkturskalt, för provisorisk påföring av skatt

verkar allt för betungande. Bestämmelsen bör revideras. Den lin föreslagna

spärrgränsen är ju icke lika irrationell som den i 1940 års förordning stadgade,

inell dock icke tillfredsställande. Föreningen föreslår alltså, att skyldigheten

all i riksbanken insätta medel begränsas lill det belopp, som

hänförts lill beskattningsbar merinkomst, och att sagda spärr borttages.

Bihnnff till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 173. 11

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Kungl Maj.ts proposition nr 173.

Beträffande redareföreningens yttrande hänvisas jämväl till den redogörelse

som lämnats vid 4 §.

Kommerskollegium anser sig icke böra biträda redareföreningens förenämnda

förslag, då Kungl. Majit äger möjlighet att i särskilda fall föreskriva

annan disposition av tillgångar eller fastställa annat villkor för den provisoriska

skattepåföringen.

Kooperativa förbundet yttrar:

Beträffande bokföringen av varuförnyelsefond, kostnadsutjämningsfond

el. dyl., vore det måhända lämpligt att det i anvisningarna utsattes, att nybildning

av dylika fonder bör komma till synes i vinst- och förlustkontot,

där sådant finnes.

I den av Billeruds aktiebolag ingivna promemorian hänvisas till en början

till en av bolaget föregående år ingiven promemoria, däri berördes lagervärderingen

och den prisfluktuationskontoprincip, som användes inom träförädlande

industrier, där intervallen mellan tidpunkten för råvarornas kontrakterande

och leverans är avsevärd.

Promemorian hänvisar vidare till ett av mig gjort, i propositionen nr 2

till 1940 års urtima riksdag återgivet uttalande av följande lydelse:

»Jag är för min del av den uppfattningen, att, där fråga är om dylika

leveranskontrakt ingångna med personer med vilka den skattskyldige ej slår

i intressegemenskap, och kontrakten ej kunna ryggas, samma nedskrivning

är befogad å den kontraherade varan som å redan inköpt sådan. Härför

tala allmänna principiella synpunkter. Har en dylik nedskrivning gjorts i

räkenskaperna, bör den alltså godkännas oavsett att det här är fråga om en

i realiteten fristående avsättning till en — låt vara i anslutning till lagret

bokförd —- riskfond och ej om värdering av befintliga varor; ett uttryck för

denna avsättningens karaktär är att prisfluktuationskontot kan komma att

uppgå till högre belopp än hela det inneliggande lagrets värde. De regler

som i anvisningarna upptagas beträffande värderingen av varulagret avse

sålunda ej direkt detta fall och lägga följaktligen ej heller hinder i vägen

för att en i och för sig befogad riskavsättning vid ifrågavarande beskattning

godkännes.»

I anslutning härtill anföres i den nu av bolaget ingivna promemorian följande:
I

det nu framlagda förslaget till ny förordning har den ovan relaterade

kommentaren ersatts med bestämmelserna i 15 § rörande provisorisk påföring

av krigskonjunkturskatt för mötande av framtida prisfall. Lagstiftarna

hava därvid tydligen tolkat avsättningarna till ett prisfluktuationskonto såsom

enbart en åtgärd till mötande av framtida förluster å redan kontrakterade

men icke levererade varor. Inom den industri, dår denna metod

kommer till användning, betraktar man ifrågavarande avsättning i stället

såsom liktydig med att återanskaffningen av det gångna årets förbrukning

av råvaror blivit säkerställd till de nya marknadspriserna. Att denna ateranskaffning

redan vid årsskiftet delvis är kontrakterad, innebärande direkta

förpliktelser gentemot tredje person, rättfärdigar än mer metodens

tillämpning. Lagförslaget har vidare kompletterats med bestämmelsen i 21 §

b), vari stadgas att, då lagertillgångar, som avses i 15 §, levererats och

s. 163 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

163

prisflukluationsfonden använts för sådan nedskrivning av dessa tillgångar, så

skall prövningsnämnden medgiva restitution.

Anledningen till att lagstiftarna i det nu föreliggande förslaget konsekvent

gått på en provisorisk skattepåföring med åtföljande restitution torde bero

på att man velat tillskapa en garanti för att avsättning icke sker utan att

denna sedermera kommer till användning för det uppgivna ändamålet, eller

med andra ord att icke den skattskyldige genom åtgärden undandrager sig

beskattning.

För den träförädlande industrien, där prisfluktuationskontoprincipen kommer

till användning, föreligger dock icke denna risk, i det att metoden i sig

själv verkar automatiskt på så sätt, att avsättningen till prisfluktuationskontot

icke äger rum med mindre råvarans återanskaffningspris stigit vid tidpunkten

för bokslutets uppgörande. Avsättningen till prisfluktuationskontot

inom denna industri utgör alltså endast ett uttryck för den prisstegring, som

ägt rum under den nya inköpssäsongen, tillämpad på den kvantitet, som

måste återanskaffas, d. v. s. det gångna årets förbrukning.

På grund av det anförda föreslås därför, att i företag ■— detta gäller i

synnerhet de träförädlande företagen, där lång tid förflyter mellan råvarornas

kontrakterande och tiden för deras framkomst till resp. verk — dylika

avsättningar till ett prisfluktuationskonto till undvikande av onödig omgång

med provisorisk skattepåföring och åtföljande restitution måtte godkännas

utan vidare såsom avdragsgilla vid taxeringen till krigskonjunkturskatt.

Härvid skulle dock den skattskyldige hava skyldighet att på begäran av

landskamrerare!! eller prövningsnämnden visa fog för avsättningen och i

övrigt förebringa den utredning, som kan anses nödvändig för bedömande

av att metoden som sådan tillämpas konsekvent och så, att vederbörande

icke undandrager sig beskattning. I sistnämnda avseende syftas närmast på

det fall, att företaget skulle komma under avveckling och nya inköp därför

icke bliva aktuella. Med andra ord det skulle i anvisningarna direkt utsägas,

att användande av de avsatta medlen för annat ändamål än återanskaffning

av förbrukat lager icke är tillåtet och att beskattningsnämnderna skulle hava

möjlighet att kontrollera detta.

Ett medgivande i detta fall skulle medföra för såväl beskattningsnämnderna

som företagen många praktiska fördelar. I övrigt bör i detta sammanhang

framhållas, att det torde även vara ett statsintresse, att under

senare år tillämpade redovisningsmetoder, som framför allt syfta till att få

fram ett korrekt resultat, grundat på samtliga affärstransaktioner — slutförda

eller icke slutförda under året — också godkännas av skattemyndigheterna.

Riksräkenskapsverket yttrar:

Den i förslagets 22 § andra stycket intagna bestämmelsen örn uppskov

i visst fall med erläggande av provisoriskt påförd skatt, därest den beskattade

ställt av riksbanken godkänd säkerhet för skattens utgörande, synes

förutsätta, alt säkerheten även skall nedsättas hos riksbanken. Ett förtydligande

av föreskriften i delta avseende är önskvärt.

Kammarrätten uttalar beträffande 16 § i förslaget:

En spärregel i den föreslagna formen synes knappast vara lämplig och ej

heller erforderlig. Kammarrätten ifrågasätter, örn icke i stället borde föreskrivas

en begränsning av den provisoriska påföringen genom tillägget »dock

ej med högre belopp än som med hänsyn till rörelsens omfattning och övriga

omständigheter kan anses skäligt».

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Kunell. Maj:ts proposition nr 173.

Departementschefen:

Av förut lämnade uppgifter framgår att möjligheten till provisorisk skattepåföring

beträffande 1940 års skatt tagits i anspråk i rätt stor utsträckning.

Med de ändrade förhållanden som numera inträtt beträffande många näringsföretag

och den utvidgning av den provisoriskt påförda beskattningen

som rätten att erhålla sådan påföring genom avsättning av medel till en kostnadsutjämningsfond

innebär förefaller det sannolikt att denna möjlighet

skall komma alt utnyttjas i betydligt vidgad omfattning. Det lärer nog, såsom

i något av yttrandena antagits, vara sannolikt att sådan påföring beträffande

företag med i någon mån ovissa framtidsutsikter blir snarare regel än

undantag. Av redan förut anförda skäl är jag emellertid beredd att acceptera

den ifrågasatta anordningen. Det bör framhållas att fråga är örn en i

tekniskt avseende mycket enkel anordning.

Jag har i fråga om kostnadsutjämningsfonden bland annat beaktat att för

vissa företag som haft krigskonjunkturvinst denna vinst kan ha berott ej på

omsättningsbeloppets ökning utan på omkostnadernas minskning med hänsyn

till bortfallet behov av annonsering, annan reklam, minskade försäljningskostnader

o. dyl. För att ej försätta dylika företag i sämre läge än andra

föreslår jag den alternativa grunden för beräkning av godkänd avsättning till

kostnadsutjämningsfond att denna må kunna uppgå till fem procent av omsättningen

under beskattningsåret. Å skatterestitution, som erhålles i samband

med att kostnadsutjämningsfond tages i anspråk, synes ränta ej böra

utgå. Den förmån som här erbjudes är nämligen att betrakta som en ren

eftergift från statens sida.

I anledning av vad taxeringsrevisorn i Jämtlands län yttrat örn att fondavsättningen

skulle ske i räkenskaperna för beskattningsåret vill jag framhålla,

att till dessa räkenskaper hör också balansräkningen för året sådan

denna slutligen fastställts av bolagsstämma o. s. v. Jag föreslår emellertid

i 14—16 §§ den ändring i ordalydelsen att hänvisningarna till räkenskaperna

för undvikande av missförstånd utgå, medan i anvisningarna såvitt angår

14 § uttryckligen hänvisas till balansräkningen för beskattningsåret, därmed

givetvis förstås den fastställda balansräkningen.

I punkt 1 av anvisningarna till 14—19 samt 21 §§ föreslår jag att villkoret

att avsättningen skall ske av redovisad årsvinst eller besparade vinstmedel

ändras så att det blir tydligt att fråga skall kunna vara även om belopp

som visserligen avdragits vid redovisning av den bokföringsmässiga vinsten

men som ej avdragits vid nettointäktens beräkning. Beträffande provisorisk

skattepåföring för det fall som avses i 15 § bör framhållas att förutsättning

för sådan skattepåföring egentligen är att avdrag för avsättning till prisfluktuationsfond

ej skett vid beräkning av den bokföringsmässiga vinsten. Skulle

skattskyldig likväl ha avdragit fondavsättningen före framtagande av vinsten,

kan jag dock ej se någon anledning att vägra provisorisk skattepåföring, därest

ej avdrag också skett vid beräkning av den skattemässiga vinsten. Detsamma

kan sägas om avsättningen till kostnadsutjämningsfond, ehuruväl

avdrag för sådan avsättning före vinstberäkningen ej torde överensstämma

s. 165 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

165

med hittills vedertagen affärssed. Beträffande avsättning till kostnadsutjämningsfond

är givetvis avdrag vid beräkning av den skattemässiga vinsten

uteslutet.

Att, såsom ifrågasättes i yttrandet från överståthållarämbetets bokgranskningskontor,

sammanslå de tre former för provisorisk skattepåföring som

avses i 14—16 §§ finner jag icke lämpligt. De två från den äldre lagstiftningen

bibehållna formerna av sådan påföring avse speciella fall, där de ifrågasatta

åtgärderna framstå såsom ur näringslivets synpunkt önskvärda, och

det synes mig vara av särskilt värde att uttryckligen peka på dessa möjligheter.

Längre gående medgivanden än de föreslagna är jag i varje fall icke

benägen att nu förorda.

Vad angår yttrandet från Billeruds aktiebolag vill jag uttala att jag icke

har någon anledning frångå mitt sistlidet år gjorda uttalande. Har leveranskontrakt

ingåtts rörande nyinköp före beskattningsårets slut, bör under vissa

förutsättningar ett belopp svarande mot den därmed förenade prisfallsrisken

vid krigskonjunkturbeskattningen kunna medgivas. Har åter leveranskontrakt

ej slutits vid nämnda tidpunkt, men har sådant slutits därefter, före

eller efter taxeringen till krigskonjunkturskatt, är fråga ej om prisfluktuationsfond

utan föreligger det fall, som avses med bestämmelserna om varuförnyelsefond.

En sådan fond kan av olika skäl ej lämpligen behandlas på

annat sätt än som skett i förslaget. Emellertid synes regeln i 22 § 4 morn., att

restitution av provisoriskt påförd skatt bör ske först sedan balansräkningen

för vederbörligt år fastställts, ej böra avse prisfluktuationsfallet. Ändring i

sådant avseende bär gjorts i den överarbetade lagtexten.

Det av Sveriges redareförening framställda önskemålet om ytterligare utvidgning

av den i 19 § reglerade rätten till provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt

för framtida nyanskaffning av fartyg anser jag mig ej kunna

förorda. Den innebär redan med sitt nuvarande innehåll en mycket långt

gående särskild förmån för rederinäringen. Ej heller finner jag skäl föreslå

ändring i villkoret örn insättning i riksbanken såsom förutsättning för provisorisk

skattepåföring i vissa fall.

I bestämmelserna örn provisorisk skattepåföring ha vidare gjorts vissa,

huvudsakligen redaktionella ändringar, delvis föranledda av påpekanden i

de avgivna yttrandena.

26—36 §§.

Dessa paragrafer motsvara 22—32 §§ i 1940 års förordning och innehålla

bestämmelser om taxeringsförfarande och uppgiftsskgldighet jämte därmed

sammanhängande spörsmål.

De nyheter förslaget innefattar i jämförelse med 1940 års förordning framgå

av följande.

Den tid, inom vilken deklaration utan anmaning skall ingivas, föreslås till

den 20 juni. Liksom föregående år skall obligatorisk deklarationsskyldighet

föreligga endast för skattskyldig som i sin självdeklaration uppgivit nettointäkt

av rörelse ej understigande 4,000 kronor, varjämte förutsättes att

vissa yrkesgrupper skola kunna undantagas enligt av Kungl. Maj:l meddelade

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Kungl. Maj:ts proposition nr 173\

särskilda föreskrifter. I övrigt föreligger deklarationsskyldighet endast efter

anmaning, med undantag beträffande inkomst av jordbruk och skogsbruk,

som äro helt undantagna från sådan skyldighet.

Liksom föregående år skall prövningsnämnden verkställa taxeringarna.

För det förberedande arbetet med taxeringen föreslås dock viss skyldighet för

taxeringsnämndernas ordförande att biträda, nämligen på så sätt att de skola

lämna meddelanden till prövningsnämnden rörande inkomster av vissa slag,

som av de skattskyldiga uppgivits.

Förslag till taxering förutsattes skola liksom tidigare upprättas av landskamreraren.

Beträffande förslag rörande jordbruk och skogsbruk föreslås

särskilda föreskrifter. Sådant förslag bör tillställas den skattskyldige senast

den 1 september 1941.

Beträffande den centrala krigskonjunkturskattenämnden föreslås utvidgning

av dess befogenhet till att avgiva yttranden i ärenden rörande taxering till

krigskonjunkturskatt jämväl efter anmälan av centralkonsulenten. Antalet

ledamöter i nämnden föreslås utökat från sju till nio.

Motiveringen till förslaget återfinnes å sid. 26—28 i den remitterade promemorian.

I de av länsstyrelserna avgivna yttrandena har genomgående kritik framställts

mot föreskriften att förslag rörande taxering av jordbruk och skogsbruk

bör tillställas den skattskyldige senast den 1 september. Vidare hava åberopats

de taxeringstekniska svårigheterna och framhållits nödvändigheten att utöka

personalen för arbetet åt prövningsnämnderna. I några yttranden påkallas

obligatorisk deklarationsskyldighet för inkomst av tantiem m. m.

Av yttrandenas innehåll lämnas nu följande redogörelse.

Överståthållarämbetet har ingivit ett av t. f. taxeringsintendenten E. Lindqvist

avgivet yttrande, i vilket anföres:

I 27 § av den föreslagna förordningen stadgas att deklaration till ledning för

taxering till krigskonjunkturskatt skall avlämnas senast den 20 juni 1941.

Vad Stockholm beträffar synes denna tidpunkt icke vara lämpligt vald. Taxe

ringsnämnderna i Stockholm avsluta sina arbeten först den 15 juni. Det åligger

visserligen taxeringsnämndernas ordförande att så snart ske kan underrätta

de skattskyldiga om de avvikelser från deklarationen, som eventuellt

ägt rum. Sådant meddelande tillställes den skattskyldige i regel omkring den

1 juli och i allt fall före den 10 juli. Om icke så skett äger den skattskyldige

att jämlikt 123 § i taxeringsförordningen till prövningsnämnden anföra besvär

över taxeringsnämndens beslut. Vid sådant förhållande och då det icke

kan anses rimligt att skattskyldig skall avgiva deklaration till krigskonjunkturskatt

innan han erhållit eventuellt meddelande om avvikelsen från den avgivna

självdeklarationen synes tidpunkten för inlämnande av deklarationen

för krigskonjunkturskatt böra bestämmas till tid efter den 10 juli. Med hänsyn

till det tidsödande arbete som många skattskyldiga måste nedlägga på

avfattande av sådan deklaration synes en icke alltför begränsad tidsfrist efter

den 10 juli vara i sin ordning. Som lämplig tidpunkt föreslås därför den 20

juli.

Om, vad Stockholm beträffar, tidpunkten för deklarationernas avgivande

framflyttas föranledes härav ändringar i 20 § andra stycket samt i 22 §

2 mom.

s. 167 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 173.

167

I 30 § 4 mom. stadgas att utdrag av prövningsnämndens protokoll skall

tillställas skattskyldig som taxerats med avvikelse från av honom avlämnad

deklaration eller utan att deklaration avlämnats. Den skattskyldige däremot,

som anfört besvär över honom tillställt förslag till taxering och som av prövningsnämnden

befriats från taxering till krigskonjunkturskatt har däremot ej

rätt att påfordra protokollsutdrag från prövningsnämnden. Det synes dock

vara rimligt om sådan rätt tillförsäkrades honom på det att han på annat

sätt än genom uteblivande av debetsedel finge besked av prövningsnämnden

med anledning av sina besvär.

I 29 § 3 mom. tredje stycket stadgas att skattskyldig, som icke åtnöjes

nied honom tillställt förslag äger att inom viss tid, ej mindre än tio dagar

efter dess mottagande, ingiva till prövningsnämnden ställda erinringar. I specialmotiveringen

till denna paragraf anföres att den tid som den skattskyldige

skulle hava till sitt förfogande i särskilda fall kunde förkortas. Då erfarenheten

från 1940 års taxering till krigskonjunkturskatt givit stöd för lämpligheten

härav, vore önskligt om detta kunde komma till uttryck i själva lagtexten

exempelvis genom införande i 29 § 3 mom. tredje stycket av uttrycket

»i regel ej mindre än tio dagar».

Jämlikt 29 § tillkommer det landskamreraren att upprätta förslag rörande

taxering av inkomst av jordbruk och skogsbruk. Då det är att förutsätta att

t.axeringsnämndsordförandena i de kommuner, där jordbruket och skogsbruket

bedrivas, bättre äro i tillfälle att bedöma i vad mån inkomsten av dessa

förvärvskällor böra bliva föremål för taxering till krigskonjunkturskatt, vore

ur saklig synpunkt önskvärt om dessa ålades att, då ägarna av jordbruket

och skogsbruket äro bosatta i annat län, dit meddela uppgift till ledning vid

taxeringen.

I anslutning till nämnda yttrande hemställer Överståthållarämbetet att deklarationstiden

för Stockholms vidkommande utsträckes till 20 juli 1941. Likaså

synes önskvärt att beträffande beskattning av jordbruk och skogsbruk

den lokala sakkännedomen hos taxeringsnämnderna i de distrikt, där fastigheterna

äro belägna, utnyttjas på sätt som föreslagits i yttrandet.

Länsstyrelsen i Stockholms län ansluter sig beträffande frågan om taxeringsorganisationen

i princip till den uppfattning, som kommit till uttryck i

förslaget, samt anför:

Länsstyrelsen vill dock ifrågasätta, huruvida prövningsnämnden i oförändrad

sammansättning bör anförtros ifrågavarande taxeringsbestyr. Enligt

länsstyrelsens uppfattning vore det lämpligare, att taxeringen till krigskonjunkturskatt

ålades en delegation av prövningsnämnden eller kanske hellre

en särskild mindre nämnd, sammansatt av dels ledamöter av den ordinarie

prövningsnämnden och dels särskilt utsedda, för ifrågavarande verksamhet

sakkunniga personer nied erfarenhet från näringslivet.

Emot den föreslagna omfattningen av deklarationsplikten har länsstyrelsen

intet att erinra.

Erfarenheterna från 1940 års krigskonjunkturtaxering giva vid handen,

alt arbetet med krigskonjunkturskatten är mer betungande än det ordinarie

taxeringsarbetet. Innevarande år torde antalet skattskyldiga komma att

starkt ökas, bl. a. genom sänkningen av det skattefria avdraget och genom

beskattningens utsträckande till flera inkomstkällor. Med avseende å den sålunda

befarade omfattningen av arbetet måste en utsträckning av den härför

utmätta tiden framstå såsom önskvärd. Länsstyrelsen får i sådant syfte

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

föreslå, att tidpunkten för deklarationernas avlämnande fastställes till den

31 maj. De allmänna självdeklarationerna inkomma till länsstyrelsen redan

den 5 juni. Slutföres sorteringen av krigskonjunkturdeklarationerna i början

av juni, är det då möjligt att omedelbart börja med den materiella

granskningen.

Den uppgiftsskyldighet, som skall åvila taxeringsnämndsordförande, ha

promemorieförfattarna tänkt sig skola fullgöras genom anteckningar i taxeringslängderna.

För att dessa uppgifter skola komma länsstyrelserna tillhanda

så tidigt som möjligt — taxeringslängderna inkomma till länsstyrelsen

först den 20 juni — vore önskvärt, örn uppgifterna i stället kunde införas

å särskilda förteckningar, som samtidigt med deklarationerna skulle

tillställas länsstyrelsen. I varje fall synes böra föreskrivas, att taxeringsnämndsordförandena

skola utplocka och i särskilda buntar översända självdeklarationerna

från de skattskyldiga, som kunna ifrågakomma för taxering

till krigskonjunkturskatt.

Länsstyrelsen vill här framhålla nödvändigheten av, att åtgärder utan

dröjsmål vidtagas för att tillgodose länsstyrelsernas behov av bokföringssakkunniga

biträden vid taxeringsarbetet. De uppgifter, som de närmaste åren

komma att erfordra biträde av dylika sakkunniga, torde bliva synnerligen

viktiga, krävande och omfattande. Det må erinras om, att Kungl. Maj:t i

prop. nr 3 till 1940 års urtima riksdag framhållit, att till länsstyrelsernas

förfogande måste ställas erforderlig personal för skärpt bokföringsgranskning

i samband med omsättningsskatten.

Länsstyrelsen i Uppsala län anför, att landskontorets arbete med krigskonjunkturskatten

kommer att helt och hållet sammanfalla med arbetet för

den årliga taxeringen, och yttrar vidare:

Då arbetet med sistnämnda taxering helt tager landskamrerarens tid i

anspråk, förutsätter förslaget, att biträdande landskamrerare förordnas, så

att en uppdelning av arbetet på två händer kan ske. linder samma tid är

även länsstyrelsens bokföringssakkunniges tid helt upptagen av bokföringsgranskning

till prövningsnämnden. Då i detta län liksom i de flesta andra

den bokföringssakkunnige förordnades till konsulent vid 1940 års krigskonjunkturskattetaxering

samt det är nödvändigt att så blir fallet även innevarande

år, måste för den årliga taxeringen anställas särskild bokföringssakkunnig.

Det är nämligen uteslutet, att konsulenten skall kunna hinna

med båda taxeringarna. Synnerliga svårigheter torde emellertid möta att

erhålla kompetent person, som kan bliva till verklig nytta. Några större

olägenheter anser länsstyrelsen icke skulle uppstå, därest tiden för deklarations

avlämnande framflyttades till den 1 september och den tid, inom

vilken förslaget skall tillställas den skattskyldige till den 10 november 1941.

Efter sistnämnda dag återstår en månad, innan prövningsnämndens arbete

skall vara avslutat, vilket torde vara tillräckligt.

Länsstyrelsen i Södermanlands län yttrar:

I detta avseende vill länsstyrelsen uttala dels att länsstyrelsen icke kan inse

nödvändigheten av att i författningen stadga viss dag, den 1 september,

inom vilken landskamrerarens förslag till taxering av inkomst av jordbruk

och skogsbruk skall tillställas den skattskyldige och dels att, om viss dag anses

böra bestämmas härför, länsstyrelsen anser nyssnämnda dato icke vara

lyckligt vald med hänsyn till det forcerande förberedelsearbete för länsprövningsnämnden,

som vid den tiden pågår för såväl landskamreraren som

större delen av personalen på landskontoret. Skall viss dato i detta avse
-

s. 169 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 173. 169

ende bestämmas, torde densamma icke böra sättas tidigare än till den 15

oktober.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anför bland annat:

Visserligen har man i ett antal fall till godo de år 1940 gjorda beräkningarna

av jämförelseinkomst, och vidare skulle landskontoren i år få

längre tid på sig till förarbeten än förra året. Det förhåller sig emellertid så,

att i residensstäderna i landsorten som regel lämplig personal för tillfälligt

taxeringsarbete endast i mycket begränsad utsträckning kan uppbringas och

att den som står till buds redan tidigare måst tagas i anspråk för prövningsnämndens

ordinarie arbetsuppgifter, vilka icke torde bliva mindre än förut.

Som någon verkligt effektiv förstärkning av landskontorens för prövningsnämndsarbetet

avsedda arbetskrafter icke torde kunna sättas in i år, te sig

onekligen utsikterna för ett tillfredsställande genomförande i praktiken av

förslaget i hela dess vidd ganska mörka. Det torde dock vara möjligt att

förverkliga dess syften — särskilt örn på ovan angivna grunder beskattningen

av inkomster av jordbruk, frånsett skogsbruk, avföres ur förslaget — såvida

bemyndigande på ett tidigt stadium, senast den 15 juni, lämnas länsstyrelserna

att förordna en biträdande landskamrerare att bereda och under eget

ansvar inför prövningsnämnden handlägga vissa ärenden eller grupper av

sådana. Härigenom vunnes, att även krigskonjunkturskattetaxeringen kunde

effektivt förberedas redan under de månader, då en landskamrerares arbetstid

är fullt upptagen — förutom av löpande ärenden — av arbetet med

beredandet av prövningsnämndens ordinarie arbete. Att anordningen skulle

tillföra statsverket inkomster utöver de obetydliga kostnaderna säger sig

självt.

Även örn den sålunda förordade åtgärden vidtages, kommer krigskonjunkturbeskattningen

att väsentligt försvåra landskontorens arbete genom

att dess taxeringsmässigt skolade tjänstemän måste i avsevärd utsträckning

tagas i anspråk för arbete därmed.

Länsstyrelsen i Jönköpings län yttrar:

För underlättande av det förberedande arbetet hos prövningsnämnden har

föreskrift intagits i 28 § krigskonjunkturskatteförordningen att det skall

åligga ordförandena i taxeringsnämnderna att lämna meddelande till prövniiigsnämnden

örn vissa slag av inkomster, som av de skattskyldiga uppgivits

i självdeklarationerna. Av motiveringen till förslaget framgår att härvid

i första hand åsyftats inkomst av jordbruk och skogsbruk till visst minimibelopp,

som föreslagits till 3,000 kronor, och hava de sakkunniga avsett,

att meddelande örn skattskyldiga, vilka kunde komma ifråga, lämpligen

skulle lämnas genom kortfattade anteckningar i inkomstlängdens anteckningskolumn.

På grund av vad ovan anförts rörande nyssnämnda förvärvskällor

vill länsstyrelsen föreslå, att sagda minimibelopp, vilket länsstyrelsen

förutsätter skall avse nettointäkt, malte höjas till åtminstone 4,000 kronor,

varigenom arbetsmaterialet avsevärt skulle nedbringas. Länsstyrelsen finner

det också lämpligare att uppgift å dessa skattskyldiga lämnas å särskild

förteckning i likhet med vad som är stadgat beträffande sådana skattskyldiga,

som omförmälas i 92 § 1 mom. taxeringsförordningen och 21 § 2 mom. i

kungörelsen med vissa föreskrifter rörande taxeringsförfarandet.

Uti 29 § 3 mom. i förslaget lill krigskonjunkturskatteförordning har intagits

föreskrift, alt av landskamreraren upprättat förslag till taxering för merinkomst

av jordbruk och skogsbruk bör tillställas den skattskyldige senast den

1 september 1941. Då den lid, som härför tillmätts, med hänsyn till det då pågående

prövningsnämndsarbetet synes väl knapp, anser länsstyrelsen att denna

tidpunkt bör framflyttas lill den I oktober 1911.

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

Det länsstyrelsen åvilande arbetet med krigskonjunkturskattetaxeringen

kommer såsom förut nämnts att äga rum samtidigt med att det vanliga prövningsnämndsarbetet

pågår. Då det är otänkbart att för själva taxeringsarbetet

anlita personal utanför länsstyrelsen, blir det nödvändigt att inskränka det

granskningsarbete för prövningsnämnden, som årligen brukar utföras. I detta

sammanhang vill länsstyrelsen erinra om, att länets prövningsnämnd år 1939

hade att behandla 907 besvärsmål och sistlidet år 850 sådana mål. Då landskamreraren

givetvis bör genomgå besvärshandlingarna, innan besvären föredragas

inför prövningsnämnden och landskamrerare!! — på sätt föreslagits —

samtidigt måste taga del i krigskonjunkturskattetaxeringen, kommer icke

mycken tid att stå honom till buds för fullgörande av de åligganden, han har

att utföra jämlikt bestämmelserna i 93 § taxeringsförordningen. Länsstyrelsen

vill därför ifrågasätta, huruvida icke med hänsyn till den förestående krigskonjunkturskattetaxeringen

länsstyrelse borde tillerkännas rätt att, där så

anses oundgängligen nödvändigt, utan avseende å bestämmelserna i 16 §

taxeringsförordningen förordna annan befattningshavare att beträffande vissa

taxeringsärenden eller vissa grupper av sådana ärenden fullgöra de åligganden,

som enligt sagda förordning åvila landskamreraren.

Länsstyrelsen i Kronobergs län anför:

I fråga om möjligheten att på det sätt, som föreslagits, genomföra 1941 års

mera omfattande taxering till krigskonjunkturskatt får länsstyrelsen bland

annat på grund av erfarenheten från arbetet med taxeringen till krigskonjunkturskatt

år 1940 framhålla svårigheten för landskamreraren och den

övriga landskontorspersonalen att räcka till för de för dem avsedda arbetsuppgifterna

i och för taxeringen till krigskonjunkturskatt. Det må erinras

om att redan den årliga allmänna taxeringen regelmässigt av landskontorets

olika befattningshavare kräver övertidsarbete i stor utsträckning under sommarhalvåret,

vartill kommer, att den senaste tiden ju därutöver för landskontoret

medfört en betydligt ökad arbetsbörda.

För ett lyckligt genomförande av krigskonjunkturskattetaxeringen på planerat

sätt måste därför anses erforderligt, att en avsevärd förstärkning av

arbetskrafterna på landskontoret kan åstadkommas.

De mindre kvalificerade arbetskrafter, som härför äro behövliga, torde

lättare kunna tillfälligt anskaffas, ehuru även de måste uppfylla vissa fordringar

i personligt avseende. Däremot framträder svårigheten att uppbringa

en konsulent nied tillräcklig kvalifikation och erfarenhet ävensom att i erforderlig

utsträckning kunna disponera för hithörande arbete den mera kvalificerade

personalen på landskontoret, ehuru densamma är så helt upptagen

av övriga göromål. Vad som kan göras för åstadkommande av en organiserad

förstärkning av den kvalificerade arbetskraft, som ovillkorligen erfordras för

taxeringen till krigskonjunkturskatt, är därför välbetänkt.

Länsstyrelsen i Malmöhus län yttrar:

Beträffande det rent tekniska förfarandet vill länsstyrelsen hava understrukit

önskvärdheten för att icke säga nödvändigheten av att åtminstone

skattskyldiga för inkomst i form av tantiem, provision, gratifikation eller

likartad inkomst av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet, därest inkomsten

utgått från rörelse samt för inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet såsom

uppfinnare eller av tillfälligt uppdrag ävensom annan jämförlig inkomst av

tillfällig förvärvsverksamhet, åläggas deklarationsplikt. Erfarenheterna från

föregående års krigskonjunkturskattearbete gåvo nämligen vid handen, att

det med tillgänglig personal endast under stora svårigheter lät sig göra att

inom utsatta tiden medhinna arbetet. Med den icke oväsentliga utökning, som

s. 171 Kontrollera mot PDF

171

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

det nu framlagda förslaget innebär, måste helt enkelt, därest resultatet skall

kunna bliva någorlunda tillfredsställande, någon lättnad söka åstadkommas

i de länsstyrelsen och prövningsnämnden förut åvilande uppgifterna. Deklarationsplikten

torde heller icke kunna anses som oskäligt betungande för de

skattskyldiga. En ytterligare synpunkt som i detta sammanhang förtjänar

beaktande är, att vid underlåten anmaning att deklarera möjligheten till eftertaxering

knappast synes vara för handen. Vådan härav framträder bjärt

vid medvetenheten om, att det icke lär kunna undgås, att någon eller några

av de skattskyldiga vid eftersökandet lyckas slippa undan. Ur rättvisosvnpunkt

måste detta anses synnerligen otillfredsställande.

Vad angår organisationen av taxeringsarbetet synes det länsstyrelsen mindre

lämpligt att sammanblanda prövningsnämndens arbete med den vanliga

inkomsttaxeringen med krigskonjunkturskattetaxeringen. Länsstyrelsen skulle

därför vilja, och detta jämväl av annat skäl, som senare kommer att vidröras,

förorda den ordning, att arbetet med inkomsttaxeringen först i lagenlig

ordning slutföres innan krigskonjunkturskattearbetet tager sin början. Bestämmelserna

såväl i 29 § 3 mom. 2:a stycket sorn 36 § lia stycket synas

därför lämnligen böra utgå. I detta sammanhang skulle länsstyrelsen jämväl

vilja hava framhållit att tidsfristen i 29 § 3 mom 3:e stycket synes för vidlyftigt

tilltagen och bör under alla omständigheter kunna begränsas till vedertagna

8 dagar.

Länsstyrelsen hade helst sett, att handläggning av krigskonjunkturskatteärendena

överlämnats åt en särskild krigskonjunkturskattenämnd, vilken i

stort sett kunde utrustas med samma befogenheter som länsprövningsnämnden.

Det är nämligen att märka, att åtminstone i detta län länsprövningsnämndens

ledamöter utsetts med hänsyn till lämplig representation för olika

geografiska delar av länet. Man har därigenom velat i görligaste mån tillförsäkra

sig nödig person- och ortskännedom. Det säger sig självt, att en

nämnd avsedd att handlägga ärenden rörande krigskonjunkturskatt måste

sammansättas ur helt andra synpunkter, därvid huvudvikten bör läggas å de

olika yrkesintressena. Att iakttaga detta, därest länsprövningsnämnden alltfort

skall hava avgörandet av krigskonjunkturskatteärenden sig anförtrott,

låter sig emellertid göra allenast under den förutsättning att ärenden avseende

den vanliga inkomstbeskattningen avslutas innan arbetet med krigskonjunkturskatten

påbörjas. Nu anförda synpunkter synas länsstyrelsen så betydelsefulla,

att länsstyrelsen anser sig böra hemställa örn ändringar i förslaget

i berörda delar.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus lein yttrar bland annat:

Rättvisligen bör beaktas dels att endast cn ringa del av granskningsarbetet

kan redovisas i taxeringsstatistik såsom taxeringsmål hos prövningsnämnden

efter yrkande eller besvär, dels ock att i stort sett annan arbetskraft icke kan

för ändamålet under tre sommarmånader disponeras än som är duglig och

villig att, vid sidan örn ordinarie arbete i andra delar av landskontorets

verksamhet, offra kvälls- och nattimmar å taxeringsarbetet. Under sådana

faktiska arbetsförhållanden torde det få bestämt utsägas att arbetet med taxeringen

till krigskonjunkturskatt icke kan under samma tre månader utföras

utan måste uppskjutas till tidigast samma tid, som år 1910, d. v. stofter den

20 september. En möjlig erinring i detta sammanhang örn alt särskild arbetskraft

kommer att ställas till förfogande för krigskonjunkturskattetaxeringen

genom taxeringskonsulent i likhet med föregående ar mäste emellertid mötas

med den upplysningen, att detta hins taxeringskonsulent, sorn för arbetet

varit oumbärlig och i högsta grad lämplig, dock varit allenast ett av de fyra

kvalificerade arbetsbiträden åt landskamrerare!!, som här erfordrades för

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

att förra året åstadkomma granskning av materialet och förslag till taxering.

Erfarenheterna från förra året tvinga länsstyrelsen att bestämt avråda

att arbetsförhållandena inför en ny taxering till krigskonjunkturskatt ytterligare

försvåras, eftersom redan en upprepning inger betänkligheter. Den av

länsstyrelsen ovan föreslagna sovringen av arbetsmaterialet genom införandet

av 10,000-kronorsstrecket innebär emellertid en möjlighet att i någon mån

förenkla arbetet. Om så sker, lärer taxeringen till krigskonjunkturskatt dock

icke hinna förberedas under sommarmånaderna i sådan utsträckning, att

förslag till de skattskyldiga kan så tidigt som före den 1 september föreligga

ifråga om inkomst av jordbruk och skogsbruk utan torde arbetet därmed

i huvudsak iå uppskjutas till dess att det vanliga arbetet för prövningsnämnden

slutförts, eller till i början av oktober.

I nära samband med förenämnda organisatoriska frågor må även behandlas

frågan om deklarationsskyldighet för möjliggörande av beräkning av inkomstökning

å tantiem m. m. Frågan härom ägnades enligt 1916 års förordning

om krigskonjunkturskatt stor uppmärksamhet — ingen annan inkomst

behövde då särskilt deklareras. Vid 1940 års taxering visade det sig omöjligt

att spåra upp alla de fall av sådan inkomstökning, som eljest i sak borde

då kommit ifråga till taxering; endast några få sådana taxeringar kunde

verkställas i detta län. För att erhålla en fullt tillförlitlig taxering av dylik

under år 1939 lyftad inkomst, som varit med rörelse sammanhängande

och av krigsförhållandena efter utgången av augusti 1939 påverkad, hade uppgifter

måst infordras från företag i allmänhet — utan att något resultat därav

kunnat väntas annat än i enstaka undantagsfall. En så omfattande apparat

har icke då ansetts kunna ifrågasättas. Sannolikt har det icke blott för landskamreraren

och prövningsnämnden i detta län utan även annorstädes framstått

som ett naturligt önskemål och förhoppning, att den osäkerhet, som

sålunda förefanns vid 1940 års krigskonjunkturskattetaxering ifråga om dylik

inkomst, kunde ett kommande år undanröjas genom obligatorisk deklarationsplikt

för inkomstökning av förevarande slag — även retroaktivt för

vad som i undantagsfall lyftats redan 1939 från rörelse samma år men som

normalt eljert kunde beräknas bliva lyftat först efter 1939 års bokslut vid

1940 års ingång. Skatteberedningen har i detta ämne dock icke funnit andra

svårigheter än som kunnat kategoriskt avvisas å sid. 26. Hänvisning göres

där till att i förslaget pålagts taxeringsnämndernas ordförande skyldighet att

meddela länsstyrelserna uppgift om de skattskyldiga, som i avlämnade självdeklarationer

uppgivit bland annat inkomster av tantiem eller därmed likställd

inkomst. Härav föranledes dock undran hos länsstyrelsen örn man

icke minst lika lättvindigt kunde pålägga samma ordförande skyldighet att

rapportera de fall, då inkomstökning för rörelse uppgivits i deklarationerna;

taxeringen av rörelseidkarna till krigskonjunkturskatt bleve då i praktiken

väsentligt underlättad, så att all jakt efter försumliga deklaranter bleve onödig.

Men frågan om vad som är med tantiem likställd inkomst är i detta fall

svår att bedöma och kan föranleda olika mening mellan taxeringsnämndsordförande

och landskamrerare lika väl som exempel finnas på att frågan

om »förtäckt aktieutdelning» blivit på olika sätt bedömd av kammarrätt och

regeringsrätt. Ehuru obligatorisk deklarationsskyldighet för tantiem och

likställd inkomst icke utesluter behov av kontroll på att sådan skyldighet

fujlsjorts, utan ändock nödvändiggör kontroll och även gör dylik uppgift

från taxeringsnämndens ordförande önskvärd, förmenar länsstyrelsen emellertid

att deklarationsskyldighet för inkomsten har den betydelse för en riktig

taxering av nu förevarande, i skattelindringssyfte ofta maskerade inkomster

från rörelse, att sådan skyldighet därför bör, med retroaktiv verkan för

1939, lagstadgas.

s. 173 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

173

I nu berörda sammanhang må jämväl ifrågasättas, om icke ansvar borde

stadgas för försummelse att avgiva tantiemdeklaration i fall, där sådan skyldighet

uppenbarligen ålegat den skattskyldige på grund av inkomstens samband

med vinst å rörelse.

Taxeringsförfarandet beträffande jordbruks- och skogsbruksinkomster

kommer säkerligen att i praktiken bliva mycket besvärligt enligt den i förslaget

angivna ordningen. Länsstyrelsen finner emellertid icke möjligt att

däri vinna någon förbättring på annan väg än som följer med den ovan förordade

kvalificeringen av fallen genom stadgande om 10,000-kronors minimumtaxering

till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. Vad skatteberedningen

å sid. 27 anfört under 28 § angående medverkan av taxeringsnämndernas ordförande

med uppgifter örn deklarerad »inkomst av jordbruk och skogsbruk

till visst minimibelopp, exempelvis 3,000 kronor» visar enligt länsstyrelsens

mening just risken, att taxeringsarbetet i onödan tynges med undersökningar

och uträkningar beträffande sådana kategorier skattskyldiga, vilkas låga inkomster

rimligtvis borde utan vidare kunna föranleda, att de ställas utanför

det fåtal, som med en ny krigskonjunkturskatt böra träffas. Nämnda exemplifiering

till 3,000 kronor är icke lycklig utan borde beloppet höjas till åtminstone

4,000 kronor i samband med att 10,000-kronorsstrecket även iakttages.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser att prövningsnämnden i oförändrad

sammansättning icke är skickad att verkställa ifrågavarande taxering och

anför:

Nämnden kan svårligen givas en för både den allmänna taxeringen och

taxeringen till krigskonjunkturskatt fullt lämplig sammansättning. För

taxeringen till krigskonjunkturskatt kräves visserligen å ena sidan personer

med erfarenhet i den allmänna taxeringen, men å andra sidan även

sådana, som äro väl orienterade inom industriens och handelns olika områden

och med förutsättningar att kunna sätta sig in uti de för icke bokföringsmässigt

skolade taxeringsmän ganska invecklade bestämmelserna rörande

inkomstberäkningen vid taxeringen till krigskonjunkturskatt; och bland

personer med sistnämnda kvalifikationer är det icke lätt att finna sådana,

som därjämte äga tillräcklig erfarenhet i den allmänna taxeringen för att

lämpa sig för prövningsnämndens ordinarie arbetsuppgifter. Nu har länsstyrelsen

visserligen befogenhet att när som helst återkalla ett förordnande

såsom ledamot i prövningsnämnd och kan sålunda för de sammanträden,

vid vilka taxeringen lill krigskonjunkturskatt skall äga rum, insätta erforderligt

antal nya ledamöter, men en sådan åtgärd är icke tilltalande och

dessutom ägnad att skapa en olustkänsla hos nämndens ledamöter, som icke

är till båtnad för arbetet i nämnden. En dylik åtgärd, som måste tillgripas

vid förra årets taxering, åstadkom också en viss friktion. Länsstyrelsen vill

därför i första hand förorda en särskild nämnd för krigskonjunkturbeskattningen,

liknande den som fungerade vid 1915 och följande årens beskattning.

I andra hand får länsstyrelsen påyrka en bestämmelse, som möjliggör

för länsstyrelsen att redan vid utseendet av prövningsnämndens ledamöter

bestämma såväl de ledamöter, som skola deltaga i handläggningen av

ärenden rörande den allmänna taxeringen, som de ledamöter, vilka skola

deltaga i krigskonjunkturbeskattningen. Eventuellt kan föreskrivas, att

minst en tredjedel av nämndens ledamöter skola deltaga i båda taxeringarna.

Ur arbetsbesparande synpunkt bör beskattningen av samtliga inkomstkällor

förbindas med obligatorisk deklarationsplikt. Den i 29 § 3 mom. 3:dje

stycket angivna liden »ej mindre än 10 dagar» bör med hänsyn till den korta

s. 174 Kontrollera mot PDF

174 Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

tid, som står till buds för förslagens färdigställande, inskränkas till »ej

mindre än 6 dagar».

I 30 § torde föreskrift böra lämnas angående underskrift av krigskonjunkturskattelängden.

Då utdrag ur längden skola utsändas till magistrater

och häradsskrivare för debetsedlars utskrivande kan det vara lämpligt, att

längden är försedd med underskrift, t. ex. av protokollföraren i beskattningsnämnden.

Länsstyrelsen i Värmlands län yttrar:

I promemorian angivna synnerligen begränsade tid för undersökning av

deklarationerna förutsätter med nödvändighet, att arbetsmaterialet på ett så

tidigt stadium som möjligt sovras. För underlättande härav har i 28 § föreslagits,

att taxeringsnämndernas ordförande skola åläggas att till prövningsnämnden

lämna uppgifter med ledning av de skattskyldigas självdeklarationer.

Då de årliga taxeringsnämndernas arbeten i länen skola vara avslutade

senast den 15 maj, synas bestämmelser i nu berörda hänseende böra utfärdas

så tidigt, att de möjliggöra för ordförandena att senast den 5 juni

inkomma med uppgifterna, vilka synas böra omfatta samtliga de fysiska och

juridiska personer, som eventuellt kunna ifrågakomma till beskattning.

Enligt 31 § i förslaget skall i likhet med förut en i bokföring sakkunnig

person anställas för varje län att såsom konsulent enligt landskamrerarens

bestämmande biträda prövningsnämnden vid taxeringen till krigskonjunkturskatt.

För att den nu föreslagna högst väsentliga utvidgningen av krigskonjunkturskatten

skall kunna inom föreskriven tid medhinnas, synes en betydlig

utökning av taxeringsorganisationen, särskilt ifråga om konsulenter,

ofrånkomlig. För Värmlands län torde erfordras minst två konsulenter enbart

för att förbereda taxeringen i vad avser inkomst från annan inkomstkälla

än jordbruk och skogsbruk. Den förberedande behandlingen av ärenden

rörande sistnämnda två inkomstkällor synes också kräva särskild sakkunskap,

helst i betraktande av den korta tid, som enligt förslaget står landskamreraren

till buds. Enligt 29 § 3 mom. i förslaget åligger det ju landskamreraren

att senast den 1 september tillställa den skattskyldige förslag

till dessa taxeringar, och skulle detta arbete sålunda komma att fortgå jämsides

med den landskamreraren åliggande granskningen av den årliga taxeringen.

För sin del håller länsstyrelsen före, att det vore ändamålsenligare,

örn landskamreraren kunde beredas möjlighet att i huvudsak först avsluta

granskningen av den allmänna taxeringen för att sedan odelat kunna ägna

sig åt krigskonjunkturbeskattningen, och vill länsstyrelsen därför ifrågasätta,

örn icke tiden för överlämnande av förslag till krigskonjunkturbeskattningen

för jordbruk och skogsbruk kunde framflyttas till den 1 eller möjligen den

15 oktober.

Länsstyrelsen i örebro län anför bland annat:

Därest icke allmän uppgiftsskyldighet anses böra åläggas alla, som haft

inkomst av skogsbruk, synes i sådana fall, då taxering till krigskonjunkturskatt

kan ifrågasättas för dylik inkomsttagare uppgift böra genom landskamrerarens

försorg avfordras honom angående storleken av försäljningen

av olika sortiment, leveransplats och eventuellt annat, som kan vara av betydelse

för merinkomstens beräknande. På grundval härav kunde sedermera

landskamreraren upprätta förslag till taxering av merinkomst av skogsbruket.

Därest icke särskilda uppgifter avlämnas, tvingas sålunda landskamreraren,

såsom också framliålles av de sakkunniga, att framlägga ett mycket

summariskt förslag, vilket han, för att vara på den säkra sidan, måste till
-

s. 175 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 173.

175

taga i överkant. Ett dylikt förfarande måste vara ägnat att skapa onödig

irritation hos de skattskyldiga.

Jämlikt 29 § av förslaget till förordning skall förslag rörande taxering såvitt

angår jordbruk och skogsbruk tillställas den skattskyldige senast den 1

september 1941. Under tiden juli—september måste, såsom ovan i annat

sammanhang redan framhållits, all tillgänglig personal å landskontoret utnyttjas

för inkomsttaxeringsarbetet, varvid för att detta arbete skall kunna

medhinnas inom stadgad tid även övertidsarbete i största möjliga utsträcning

måste åläggas vederbörande. Det är sålunda uppenbart, att, därest inkomsttaxeringsarbetet

icke skall alltför mycket eftersättas, ovannämnda

förslag icke kunna upprättas inom sådan tid, att de kunna tillställas den

skattskyldige redan den 1 september. Det bör fasthållas, att deklarationer av

flera tusen skattskyldiga, av vilka många innefatta såväl rörelse som jordbruk

och skogsbruk, måste genomgås och granskas innaai förslagen kunna

upprättas. Den föreslagna tidpunkten bör framflyttas så långt ske kan,

förslagsvis till den 1 november 1941 eller helst belt utgå.

Länsstyrelsen i Västmanlands län anför:

Vid 1940 års taxering visade det sig, att ej mer än cirka 2 procent av de

till länsstyrelsen inkomna deklarationerna föranledde taxering. Ehuru man

vid 1941 års taxering kan vänta sig ett större antal skattskyldiga rörelseidkare

lärer man dock kunna utgå från att större delen av deklarationsmaterialet

kommer att sakna varje som helst värde för taxeringsarbetet, därest

deklarationer skola avlämnas i den utsträckning som föreslagits. Enligt länsstyrelsens

övertygelse är det uteslutet, att nettointäkt understigande 6,000

kronor kan innefatta en beskattningsbar krigskonjunkturvinst. Mojes det i

10 § angivna avdragsbeloppet till 3,000 kronor, torde man utan risk kunna

sätta undre gränsen för deklarationsplikt vid en nettointäkt av 8,000 kronor.

Förekomsten av en mängd deklarationer från personer, vilka ej kunna tänkas

vara skattskyldiga, försvårar avsevärt taxeringsarbetet. Visar det sig nödvändigt

att beträffande företagare inom vissa branscher efterforska mervinster

rätt långt ned i inkomstskikten, tillgripas lämpligen anmaningsförfarandet

för framskaffandet av erforderliga deklarationer.

Det synes vara lämpligt, att taxeringsnämndsordförandena åläggas att

lämna vissa uppgifter till ledning för taxeringsarbetet. Eftersom det är synnerligen

angeläget att utsorteringen av behövliga deklarationer börjar så snart

som möjligt, anser länsstyrelsen det vara nödvändigt att uppgifterna lämnas

i form av förteckningar, vilka insändas till länsstyrelsen samtidigt med 1941

års deklarationer. Uppgifterna komma då länsstyrelsen tillhanda senast den

5 juni, medan uppgifter i form av anteckningar i inkomstlängderna ej bliva

tillgängliga förrän den 20 juni, vilken dag avskrifter av nämnda längder

skola vara insända till länsstyrelsen. Det av länsstyrelsen förordade sättet

för uppgifternas avlämnande torde ej innebära något nämnvärt merarbete

för taxeringsnämndernas ordförande.

Föreskrift att landskamrerarens förslag till taxering av merinkomst av

jordbruk och skogsbruk skola tillställas vederbörande skattskyldiga senast

den 1 september medför, att dessa förslag måste bliva grundade på taxeringsnämndernas

beslut. Då det torde vara synnerligen önskvärt, att prövningsnämndens

ändringar i dessa beslut kunna iakttagas vid förslagens upprättande,

anser länsstyrelsen, att tidsgränsen bör sättas till den 1 oktober, örn

det anses nödvändigt att fastställa särskild tid, inom vilken förslagen skola

vara avlämnade. Den nu föreslagna ändringen lämnar liven landskamrerare!!

större möjlighet att på lämpligaste sätt disponera över för taxeringsarbetet

tillgänglig personal.

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Kungl. Maj.ts proposition nr 173.

Länsstyrelsen ifrågasätter, om ej åtta dagar borde fastställas såsom minimitid

för avgivande av yttrande över landskamrerarens förslag.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län yttrar bland annat:

Länsstyrelsen vänder sig mot förslagets 27 §, enligt vilken, i likhet med vad

som gällde i 1940 års krigskonjunkturskatteförordning, endast rörelseinkomst

utan landskamrerarens anmaning skall deklareras till krigskonjunkturskatt.

Länsstyrelsen kan icke inse, varför icke merinkomst i form av tantiem,

provision och annan inkomst under 2 § 1 mom. e) i förslaget bör

deklareras till krigskonjunkturskatt. Visserligen förhåller det sig så, att frågor

rörande merinkomst enligt sistnämnda författningsrum äro underkastade

subjektivt bedömande i än högre grad än vad som gäller inkomst av rörelse.

Likväl skulle taxeringsarbetet underlättas örn vederbörande vore skyldiga

att avgiva självdeklaration.

I fråga om inkomst av annan fastighet gäller detsamma som örn inkomst i

form av tantiem med mera.

Därest förslagets form för taxering av skogsbruk vinner statsmakternas

gillande, synes på grund av det föreslagna schablonmässiga förfarandet

självdeklaration icke vara av nöden. Skulle statsmakterna rubba detta föreslagna

schablonmässiga förfarande, bör självdeklarationsplikt införas. Vad

nu anförts rörande inkomst av skogsbruk gäller enligt länsstyrelsens mening

jämväl örn jordbruk.

I 31 § av förslaget har bibehållits stadgandet i 27 § 1940 års krigskonjunkturskatteförordning

om att Kungl. Majit för varje län förordnar en i bokföring

sakkunnig konsulent att enligt landskamrerarens bestämmelser biträda

prövningsnämnden vid taxeringen till krigskonjunkturskatt. Erfarenheten

vid 1940 års krigskonjunkturskattetaxering giver vid handen, att konsulenten

blott hinner handlägga ett jämförelsevis ringa antal ärenden avseende

rörelseidkares och tantiemtagares taxering till krigskonjunkturskatt.

Ett enda ärendes handläggning kan för konsulenten draga en tid av 14 dagar

eller mera. En gallring av deklarationer och taxeringsfall måste ske, därvid

de svåraste hänskjutas till konsulenten. Landskamreraren har haft att med

biträde av länsstyrelsens egen personal handlägga flertalet taxeringsfall. Så

skedde år 1940. Det kan med visshet motses att taxeringsfallen komma att

mångdubblas, kanske att hundrafaldigas innevarande år. Vid sådant förhållande

kan man — även om tiden för deklarationernas ingivande år 1941 i

enlighet med förslaget skulle bliva den 20 juni, mot förut den 20 september

— icke påräkna att en enda konsulent skall medhinna att handlägga och

studera samtliga svåra taxeringsfall, utan att jämväl tillsättandet av en

andre konsulent blir av nöden i län av normal storlek. Därvid lärer dock

icke kunna påräknas att denne andre konsulent skall hava lika stort erfarenhets-

och kunskapsmått som förste konsulenten. Ett oundgängligt kompetensvillkor

för andre konsulenten synes likväl vara bokföringssakkunnighet

och genomgående av en centralt anordnad kurs rörande krigskonjunkturskatt.

Kostnaderna för andre konsulenten lärer icke bliva ringa, men å andra

sidan, om statsmakterna vilja att skatter skola inflyta, så mäste nödig arbetskraft

ställas till förfogande.

Frågan om krigskonjunkturbeskattning av jordbruk och skogsbruk föranleder

följande uttalande. Såsom denna beskattning i det föreliggande författningsförslaget

utformats med avseende å jordbruk, emotser länsstyrelsen,

att ett mycket ringa antal fall av krigskonjunkturbeskattning skall förekomma

i detta län. Beskattningen av inkomst av skogsbruk synes däremot komma

att omfatta ett stort antal fall. Emellertid är denna taxering, såsom den
-

s. 177 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

177

samma utformats i förslaget, av jämförelsevis enkel beskaffenhet, men kommer

det oaktat att kräva sin man fullt ut.

Landskamrerarens — och i förekommande fall biträdande landskamrerarens

— tid och krafter komma i hög grad att tagas i anspråk dels av omsättningsskatten

dels av prövningsnämndsarbete för den årliga taxeringen

dels ock av arbete vid krigskonjunkturskattetaxeringen av inkomst av rörelse

och tantiem med mera. Likadant förhåller det sig med länsbokhållare och

mera kvalificerade landskontorister. Arbetet med krigskonjunkturbeskattningen,

i vad denna beskattning rörer inkomst av jordbruk och skogsbruk,

lärer på många håll icke kunna medhinnas av landskamrerare!! och biträdande

landskamreraren om arbetet skall kunna utföras på ett tillfredsställande

sätt.

I de län, där enligt Kungl. Majlis tillstånd så kallad biträdande landskamrerare

förordnas för det ordinarie prövningsnämndsarbetet, synes därför

ytterligare en biträdande landskamrerare böra kunna förordnas för att

beträffande taxering till krigskonjunkturskatt av inkomst av jordbruk och

skogsbruk fullgöra de åligganden, som enligt gällande författningar åvila

landskamreraren —- allt under landskamrerarens överinseende och uppsikt.

Det är emellertid icke givet att dylik biträdande landskamrerare med i 16 §

2 mom. taxeringsförordningen föreskrivna kvalifikationer — nämligen länsbokliållares

kompetens — finnes att tillgå, så arbetstyngda som länsbokhåliarne

för närvarande äro. Ej heller synes länsbokhållares kompetens vara

nödvändig för dylika särskilda biträdande landskamrerare. Måhända kan

en rutinerad skogsman eller en jordbrukare med erfarenhet beträffande såväl

jordbruk som skogsbruk och med erfarenhet jämväl på taxeringsområdet

göra större nytta än en tjänsteman med juridisk examen. Det bör

emellertid erinras örn att en dylik, länsstyrelsens personal icke tillhörande

särskild biträdande landskamrerare självfallet måste gottgöras med ett

väl tilltaget arvode, enär uppdraget bör anförtros åt en väl kvalificerad

person.

Skulle vad ovan föreslagits rörande särskild biträdande landskamrerare

för taxering av inkomst av jordbruk och av skogsbruk till krigskonjunkturskatt

vinna statsmakternas beaktande synes särskild bestämmelse böra intagas

i författningarna av innehåll att länsbokhållarekompetens icke erfordras.

Biträdande landskamrerare ålägges enligt praxis att avgiva förklaringar

till skattedomstolarna rörande de beskattningsmål, som av den biträdande

landskamreraren handlagts vid prövningsnämnd. Beträffande nu ifrågasatta

särskilda landskamrerare behöver och bör måhända ovannämnda praxis

icke gälla. Avgivande av förklaringar och verkställande av utredningar kunna

medhinnas av landskamreraren i händelse av besvär över länsprövningsnämnds

beslut rörande taxering till krigskonjunkturskatt av inkomst av

jordbruk oell skogsbruk.

Det kan invändas, att landskamreraren beträffande krigskonjunkturskatletaxering

av jordbruk och skog kan anlita sakkunniga. En sakkunnig på

det skogliga området — t. ex. en länsjägmästare —- kan sällan för någon

längre lid frigöra sig från innehavd tjänst. Även om han studerar de svåraste

fallen, vilka måste genomdiskuteras med landskamreraren, lättas dennes

arbetsbörda icke i väsentlig grad av den sakkunnige. Vad som behöves

är en person, som ej allenast är kunnig på området, utan siven under tiden

den 20 juni—10 december belt eller periodvis kan ägna sig åt ifrågavarande

taxering, en person som kan organisera denna del av taxeringsarbetet, och

som kan anförtros att på eget ansvar utsända förslag lill taxering sedan

Bihang till riksdagens protokoll 19il. 1 sami. Nr 173.

12

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Kungl. Majlis proposition nr 173.

landskamrerare]! väl en gång angivit riktlinjerna för arbetet. Det kan dock

tänkas, att jämväl en sakkunnig måste anlitas i de svåraste fallen.

Tiden juni—december är den mest arbetstyngda för landskontorens personal,

särskilt den högre kvalificerade personalen. Denna arbetsbörda kan

ej ökas i oändlighet. Lättnad i den högre kvalificerade personalens arbetsbörda

vinnes ej genom att landskontoren till äventyrs tillföres på dess arbetsområden

okunnig personal ■— såsom lärer hava ifrågasatts — exempelvis

från tullverket eller i form av arbetslösa kontorister.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län ifrågasätter, huruvida icke deklarationsskyldighet

borde åläggas även för merinkomst av tantiem och därmed likartad

inkomst, samt yttrar vidare:

Lämpligheten av att förhandsbedömning av inkomsten i varje särskilt

fall av här ifrågavarande inkomstkällor sker, och att vederbörande först därefter,

därest landskamreraren därtill finner skäl föreligga, anmanas avgiva

självdeklaration, torde visserligen kunna erkännas, men det skulle säkerligen

innebära en ej obetydlig lättnad i taxeringsarbetet om även dessa grupper

av skattskyldiga vöre skyldiga att självmant avgiva deklaration.

Såsom förfarandet vid taxering av skogsbruk i förslaget utformats synes

däremot deklarationsplikt för sådan inkomst icke vara påkallad. Detta synes

även kunna sägas beträffande inkomst av jordbruk.

Beträffande förarbetet och beredandet av ärendena för prövningsnämnden

torde arbetet härmed detta år bliva betydligt mera än för 1940 års krigskonjunkturskattetaxering,

då ju säkerligen ett mångdubbelt större antal

skattskyldiga torde vara att förvänta.

Den sakkunnighjälp, som enligt föreliggande förslag till förordning ställts

till landskamrerarens förfogande har dock icke utökats, utan har i likhet

med i 1940 års förordning föreslagits allenast en enda i bokföring sakkunnig

person. Det torde komma att i praktiken visa sig — åtminstone i län av den

storleksordning, som detta län tillhör — att det blir ogörligt för landskamreraren,

att i den omfattning, som kommer att krävas, allenast med ett

enda sakkunnigt biträde och under den tid på året, då såväl landskamreraren

som all den landskontorets personal, som är lämplig för taxeringsarbete,

äro fullt sysselsatta med det ordinarie arbetet för länsprövningsnämnden,

ägna tillräckligt med tid för krigskonjunkturskattearbetet.

Länsstyrelsen vill därför framhålla nödvändigheten icke allenast av att

ytterligare minst en konsulent som sakkunnig vid taxering till krigskonjunkturskatt

för inkomst av skogsbruk och jordbruk (krigskonjunkturskattetaxering

för inkomst av jordbruk torde för detta läns vidkommande icke

bliva av någon större omfattning) ställes till landskamrerarens förfogande,

utan ock av att förutom den biträdande landskamrerare, som efter Kungl.

Maj :ts tillstånd fått förordnas för det ordinarie prövningsnämndsarbetet,

en särskild biträdande landskamrerare måtte efter Kungl. Majrts tillstånd

få förordnas för att under landskamrerarens överinseende och uppsikt fullgöra

de enligt gällande författningar landskamreraren åvilande åligganden,

som uppdragas åt honom, beträffande taxering till krigskonjunkturskatt av

inkomst av jordbruk och skogsbruk.

Enligt länsstyrelsens mening torde här ifrågavarande konsulent och biträdande

landskamrerare ej nödvändigtvis beträffande konsulenten vara bokföringssakkunnig

och beträffande biträdande landskamreraren hava länsbokhållares

kompetens, då det icke torde vara uteslutet att person med annan

kompetens, t. ex. jägmästare eller jordbrukssakkunnig skulle vara till större

nytta för detta arbete. Länsstyrelsen vill därför föreslå, att frågan örn dessa

s. 179 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 173.

179

biträdens kompetens måtte få avgöras av länsstyrelsen, synnerligast som frågan

örn den lämpligaste kompetensen icke med bestämdhet torde kunna avgöras

förrän omfattningen av arbetets olika grenar bättre än nu kan överblickas.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län framhåller att utredningssvårigheter

ofta torde komma att uppstå vid taxeringen av de olika inkomstslagen samt

anför:

Väsentliga lättnader torde kunna åstadkommas, om den förberedande uppskattningen

av inkomstökningen anförtros åt personer med mera ingående

kännedom om de skattskyldige och deras förvärvskällor än som i regel föreligger

hos den personal, som kan komma att stå länsstyrelserna till buds för

utförande av arbetet härmed. Länsstyrelsen vill därför ifrågasätta om icke

denna uppskattning, när det gäller annan inkomst än av rörelse, bör anförtros

taxeringsnämnderna.

Förfarandet vid det förberedande taxeringsarbetet kunde tänkas anordnas

på sådant sätt, att taxeringsnämnderna skulle hava att pröva, beträffande

vilka skattskyldiga förutsättning för taxering till krigskonjunkturskatt för

inkomst av annan förvärvskälla än rörelse kunde anses föreligga. Förslag

till dylik taxering skulle av taxeringsnämnderna upprättas och tillställas de

skattskyldige före viss dag, varefter de skattskyldige skulle lämnas tillfälle

att inkomma med erinringar. Förslagen jämte eventuella erinringar ävensom

nämndernas yttrande över erinringarna skulle därefter insändas till landskamreraren,

som hade att upprätta definitiva förslag till taxering.

Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund anser, att taxeringen bör anförtros

åt särskilda krigskonjunlcturskattenämnder, omfattande lämpliga delar

av respektive län, samt yttrar vidare bland annat:

Att anförtro uppdraget åt de årliga taxeringsnämnderna får anses uteslutet,

men ej heller prövningsnämnderna äro lämpade för taxering i första instans,

vilket mycket tydligt kom till synes under fjolåret. Däremot torde prövningsnämnderna

mycket väl kunna fungera som första besvärsinstans liksom

vid den årliga taxeringen, vilket i sin tur synes kunna i någon mån bidraga

till en välbehövlig avlastning av kammarrättens arbetsbörda.

Centrala krig skonjunktur skattenämnden yttrar bland annat:

Vid granskning av den remitterade 32 § i förslaget till förordning örn krigskonjunkturskatt

för år 1941 har inom nämnden en viss tvekan uppkommit

rörande omfattningen av centrala krigskonjunkturskattenämndens befogenhet

enligt det i paragrafens andra .stycke införda tillägget, att den skulle

kunna avgiva yttranden »efter anmälan av den i 31 § andra stycket omförmälde

konsulenten». Den ordalydelse, som givits ifrågavarande bestämmelse,

skulle kunna tänkas innebära, dels att centralkonsulenten finge avgöra

vilka frågor, som skulle hänskjutas till nämnden, dels ock att en av centralkonsulenten

anmäld fråga icke skulle kunna av nämnden avvisas. Då nämnden

anser, att full klarhet bör vinnas i dessa avseenden, vill nämnden ifrågasätta,

örn icke en överarbetning av sagda bestämmelse i förslaget bör äga rum

i angivna hänseende, och tillåter sig nämnden att förslagsvis hemställa örn

ungefär följande formulering:

»Kungl. Maj:t förordnar en för hela riket gemensam nämnd (centrala

krigskonjunkturskaltenämndcn) med uppgift alt

dels---— eller örn hos den i 31 § andra stycket omförmälde konsulen
ten

fråga uppkommer, som nämnden finner skäl alt själv handlägga, avgiva

yttranden» etc.

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

Statistiska centralbyrån anför bland annat:

Då krigskonjunkturskatten för år 1941 genom den föreslagna utökningen

av antalet skattepliktiga förvärvskällor samt minskningen av den från krigskonjunkturskatt

fria merinkomsten från 4,000 kronor till 2,000 kronor torde

komma att bliva en inkomst för statsverket av vida större betydelse än krigskonjunkturskatten

för år 1940, som dessutom påfördes för merinkomster endast

under de fyra månaderna september—december 1939, synes det för staten

vara en angelägenhet av vikt att på ett relativt tidigt stadium erhålla

kännedom om taxeringsutfallet, så att om möjligt en tämligen säker uppgift

om beloppet kan läggas till grund för beräkningarna i statsverkspropositionen.

Detta torde låta sig göra, om tiden för prövningsnämndernas verksamhet

begränsades. Enligt det nu framlagda förslagets 27 § skall deklaration för

taxering till krigskonjunkturskatt avlämnas senast den 20 juni 1941, medan

enligt 30 § 3 mom. prövningsnämndens arbete må pågå till och med den 10

december. Då motsvarande data i kungörelsen örn krigskonjunkturskatt för

år 1940 vore 20 september och 10 december, ifrågasätter statistiska centralbyrån,

att prövningsnämnderna skulle kunna slutföra ifrågavarande taxeringsarbete

redan den 10 november. Om det därefter vore möjligt för länsstyrelserna

att insända sammandragen av krigskonjunkturskattelängderna

till statistiska centralbyrån senast den 30 november, skulle statistiska centralbyrån

kunna avlämna en preliminär sammanställning av taxeringsutfallet

till chefen för finansdepartementet och till riksräkenskapsverket redan den

10 december.

Kammarrätten föreslår, att sista stycket av 28 § kompletteras med en folkskrift

om skyldighet för taxeringsnämndens ordförande att i den ordning

Kungl. Majit föreskriver infordra för taxering till krigskonjunkturskatt erforderliga

uppgifter från de skattskyldiga.

Departementschefen:

Såsom allmänna riktlinjer för taxeringsförfarandet bör uppställas, att

detta bör påbörjas så tidigt det låter sig göra, och att följaktligen det förberedande

arbetet hos länsstyrelserna bör igångsättas, så snart självdeklarationer

och taxeringslängder inkommit från taxeringsnämndernas ordförande. AU

dessa torde böra belastas med vissa rent tekniska uppgifter i fråga om insamling

av material har redan förut berörts. Huru bestämmelserna härom böra i

detalj utformas är jag ej beredd att nu taga ställning till. Självklart är att

taxeringsnämndsordförandena böra så snart som möjligt erhålla besked örn

hur de skola förfara med urvalet av de skattskyldiga, beträffande vilka uppgifter

böra begäras. Åtminstone i den mån mindre kvalificerad arbetskraft

inom länsstyrelserna kan anlitas för det förberedande taxeringsarbetet därstädes

bör ej hinder möta att bedriva detta redan innan det ordinarie prövningsnämndsarbetet

påbörjas. Under sådana förhållanden kan jag ej inse att synnerliga

svårigheter böra möta att i regel tillställa innehavare av jordbruk

och skogsbruk förslag rörande taxering redan före den 1 september. Jag anser

dock en utsträckning av tiden till den 15 september vara möjlig och föreslår

sådan ändring. Däremot finner jag det ej lämpligt att sätta tidpunkten

senare, då de skattskyldiga böra få så god tid som möjligt — i regel betyd
-

s. 181 Kontrollera mot PDF

181

Kungl Maj:ts proposition nr 173.

ligt mer än den stadgade minimitiden 10 dagar — på sig för svars avgivande.

Jag fäster uppmärksamheten därå alt tidpunkten 15 september ej är absolut

bindande för landskamreraren. I 29 § 3 mom. stadgas att denna tid »bör»

iakttagas.

Från dessa utgångspunkter vöre det givetvis också lämpligt att utsätta tidpunkten

för krigskonjunkturskattedeklarationers avgivande så tidigt som

möjligt. Överståthållarämbetets påpekande om svårigheten att för Stockholms

del hålla denna tid är emellertid riktigt, och då det ej är lämpligt att

för olika delar av riket fastställa olika deklarationstider, förordar jag att deklarationstidens

utgång fastställes till den 15 juli.

Att, såsom statistiska centralbyrån ifrågasatt, bestämma en väsentligt tidigare

tidpunkt för taxeringsarbetets avslutande än den föreslagna är med

hänsyn till arbetets i år mycket vidgade omfattning ej möjligt.

Det i flera remissvar framställda yrkandet att beträffande tantiem, gratifikation

och provision från rörelse m. m. obligatorisk deklarationsplikt införes

tillstyrker jag. Denna fråga befinner sig nili ett helt annat läge än förra

året, då tantiem etc. som hänförde sig till inkomster efter krigsutbrottet och

kunde bliva föremål för krigskonjunkturbeskattning tillhörde undantagsfallen.

Att för inkomster, som äro »likartade» med tantiem o. dyl., införa obligatorisk

deklarationsplikt anser jag ej kunna ifrågakomma. Denna definition

är alltför obestämd såsom grund för obligatorisk deklarationsplikt. Att

det från flera håll framförda förslaget örn obligatorisk deklarationsplikt för

skogsbruk bör utbytas mot skyldighet att efter anmaning avlämna vissa uppgifter

har jag redan berört i det föregående.

Det av t. f. taxeringsintendenten i Stockholm framförda förslaget, att protokollsutdrag

rörande prövningsnämndens beslut skall tillställas envar som

framställt erinringar mot erhållet förslag till taxering till krigskonjunktursjcatt,

har föranlett ändring i 30 § 4 mom.

Rörande det i flera länsstyrelsers yttranden framhållna behovet av förstärkt

arbetskraft för landskontoren har jag redan i den allmänna motiveringen

gjort ett uttalande. I den mån sådant behov uppstår bör det givetvis

fyllas. Även förordnande av biträdande landskamrerare torde kunna ifrågakomma.

Att, på sätt från något håll ifrågasatts, avstå från de vanliga kompetenskraven

för sådan anser jag mig icke kunna tillstyrka. Någon ändring i

förslaget med hänsyn till nu berörda förhållanden synes mig ej erforderlig.

Vad angår det i ett par yttranden framlagda förslaget örn särskilda nämnder

för krigskonjunkturskattetaxeringen samt om beskattningsnämndernas

sammansättning vid taxering till krigskonjunkturskatt kan jag väsentligen

hänvisa till vad jag yttrade i samband med anmälan hos Kungl. Majit av

fjolårets förslag. Det är ej lämpligt med skilda nämnder för denna taxering

och den ordinarie taxeringen. Taxeringsförordningen ger möjlighet att

utse så många ledamöter i prövningsnämnd, att utrymme bör finnas att tillgodose

behovet av olika slags sakkunskap. Genom lämpligt delegationssystem

bör en efter omständigheterna avpassad anordning kunna åstadkommas. Det

bör framhållas, att krigskonjunkturbeskattningens utsträckning till nya grup
-

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Kungl. Maj.ts proposition nr 173.

per av skattskyldiga har den effekten att kompetenskraven för dem som

hava att pröva de båda slagen av taxering komma att i stort sett sammanfalla.

I anledning av vad centrala krigskonjunkturskattenämnden anfört finner jag

det lämpligt att i författningstexten gives öppet uttryck åt den redan enligt

1940 års förordning föreliggande befogenheten för nämnden att på eget initiativ

avgiva yttranden örn principiellt viktiga frågor och föreslår därför att

nämnden skall kunna avgiva yttranden »när anledning därtill» anses föreligga.

I författningstexten rörande deklarations- och taxeringsförfarandet ha vidare

vidtagits vissa i huvudsak redaktionella ändringar, delvis föranledda av

påpekanden i remissvaren.

39 §.

Vad angår kostnaderna för 1940 års taxering till krigskonjunkturskatt

kan en exakt uppgift å denna ej ännu lämnas. Även när sådan uppgift föreligger

blir det knappast möjligt att noggrant uppskatta den av denna taxering

föranledda merkostnaden. Kostnaderna för den ordinarie taxeringen

lia nämligen, särskilt med hänsyn till att länens ordinarie bokföringssakkunniga

tjänstgjort som konsulenter vid ifrågavarande taxering, i ej ringa

grad nedbragts. Med största sannolikhet kan emellertid antagas att merkostnaden

för 1940 års krigskonjunkturskattetaxering ej obetydligt understigit

150,000 kronor. En summarisk uppskattning av motsvarande merkostnad

för 1941 års taxering till 400,000 kronor förefaller försvarlig.

Förslag till förordning om rätt att på grund av påförd krigskonjunkturskatt

för år 1941 erhålla nedsättning i den statliga inkomst- och

förmögenhetsskatten m. m. för samma år.

Skatteberedningen har jämväl framlagt förslag till förordning om rätt att

på grund av påförd krigskonjunkturskatt för år 1941 erhålla nedsättning

i den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten m. m. för samma år.

I författningsförslaget hava upptagits bestämmelser med samma sakinnehåll

som i den för år 1940 gällande förordningen om dylik avdragsrätt vid

sistnämnda års taxering. Angående den närmare innebörden av förslaget

och motiveringen för detsamma får jag hänvisa till sid. 69—70 samt 29—30

i den remitterade promemorian.

I yttrandena över förslaget har av vissa länsstyrelser uttalats önskemålet

att denna avdragsrätt måtte borttagas och skattesatsen i stället sänkas. I

andra yttranden har särskilt uttalats önskemål att rätten att avdraga krigskonjunkturskatt

måtte utsträckas att gälla även kommunalskatten. Ungefär

samina synpunkter hava framförts i ett flertal yttranden. Ur dessa må nu

endast nämnas följande.

s. 183 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

183

Länsstyrelsen i Östergötlands län yttrar:

En särskilt kritisk tid kan förutses infalla i december månad, då arbetet

med restitutionsuträkningarna tillkommer. Promemorian angående krigskonjunkturskatt

för år 1941 innehåller härutinnan förslag om bestämmelser med

samma sakinnehåll som i 1940 års motsvarande förordning. På grund av länsstyrelsens

erfarenheter från tillämpningen av sistnämnda förordning synes

allvarligt böra övervägas, huruvida icke det med avdragsrätten avsedda syftet

kunde vinnas med andra medel eller i vart fall avdragsprincipen givas en

annan teknisk utformning. Givetvis bör frågan om krigskonjunkturskattens

storlek icke avgöras ulan hänsynstagande till den övriga beskattning, som

träffar den skattskyldige. Ehuru avdragsrätt för kronoskatt principiellt icke

medgives, synes det rättvist, att det belopp, som erlägges i krigskonjunkturskatt,

bör vara undantaget från ytterligare beskattning. Övervägande skäl

tala även för en sådan anordning, att avdraget sker redan det år, taxeringen

verkställes. Att avdragsprincipen trots mot densamma vid yttranden över förslaget

till 1940 års förordning från flera håll framförda betänkligheter, likväl

blev gällande, torde få tillskrivas dess teoretiskt rikliga motivering. Emellertid

har principen icke kunnat fullföljas med avseende å kommunalskatten,

enär de tekniska svårigheterna därvid icke ansetts möjliga att bemästra.

I stället säges vederbörlig hänsyn ha tagits härtill vid skattetariffens fastställande.

Man frågar sig, örn icke avdragsprincipen även vid den ordinära

s t a tsbeskat tningen kunde ersättas genom en revision av skatteskalan.

De tekniska olägenheter, som tillämpningen av 1940 års bestämmelser rörande

krigskonjunkturskatten medförde, hade till stor del sin grund däri, att

arbetet med krigskonjunkturskattetaxeringen icke hann avslutas förrän i december

månad. Den omräkning av den ordinära statsskattetaxeringen, som

tack vare avdragsprincipen måste ske för de skattskyldiga, som fått sig krigskonjunkturskatt

påförd, ägde runi efter det debitering av såväl statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt som värnskatt slutförts och de vid höstens

kronouppbörd förfallna skattebeloppen normalt erlagts. Detla medförde icke

blott en omräkning till nya skattebelopp, utan även meddelande av restitutioner

i de fall, där den skattskyldige under första uppbördsterminen erlagt

antingen hela det ursprungligen debiterade skattebeloppet eller ett högre belopp

än han efter avdraget sammanlagt hade att erlägga. Dessutom måste

givetvis restitution äga rum för det fall att avdraget helt slukat det till statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet och ordinär statsskatt

därför icke alls skulle utgå. Omräkningen av skatten och restitutionerna

skall ske utan hänsyn till att taxeringarna icke vunnit laga kraft och jämväl

utan hänsyn till att krigskonjunkturskatten icke erlagts. Vid varje ändring

av det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt respektive till krigskonjunkturskatt

taxerade beloppet måste en ny omräkning ske. Sänkes krigskonjunkturskatten,

blir följden, alt nedsättningen i den ordinära statsskatten

även sänkes, och eftersom restitution ägt rum, måste uppdebitering av

skillnaden ske. Sammankopplingen av skatterna får sålunda tyngande verkningar.

Uträkningen av nedsättningen ställer sig förhållandevis enkel vid

bolagen på grund av för dem gällande enkla tariffer men tager beträffande

enskilda personer och i synnerhet äkta makar åtskillig lid i anspråk.

Emellertid synes det lia. varit avsikten, att det dubbelarbete beträffande

beräkningen av de ordinära statsskattebeloppen, som den sena tidpunkten

för krigskon j tinktur taxeringens fastställande medfört, endast skolat utgöra

en ofrånkomlig omväg under krigskonjunkturskattens första år. Icke

desto mindre har förfarandet bibehållits i det nya förslaget och torde, örn det

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Kungl. Maj.ts proposition nr 173.

genomföres, vålla allvarligt avbräck i landskontorens arbete med hänsyn till

den starka ökningen av krigskonjunkturbeskattningens omfattning.

Därest en omläggning av skatteskalan trots allt befinnes icke böra vidtagas,

kan en annan — låt vara mindre rationell — utväg för förenkling av

det nuvarande, i praktiken ganska otympliga systemet prövas. Avdragsrätten

innebär i realiteten för bolagen (B-gruppen) med för 1940 gällande

tariffer, att nedsättningen motsvarade 30 procent av krigskonjunkturskattebeloppet.

(Detta givetvis under förutsättning, att det till statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt taxerade beloppet räckte till för hela avdragets tillgodonjutande.

) För fysiska personer (A-gruppen) varierade nedsättningens belopp

— för länet mellan 15 och 35 procent av påförd krigskonjunkturskatt —

men medeltalet höll sig även här mycket nära 30 procent av krigskonjunkturskattebeloppet.

Måhända torde det med avdragsrätten avsedda syftet

nöjaktigt tillgodoses genom en regel, enligt vilken det uträknade avdraget

ersattes med ett skäligt avdrag å krigskonjunkturskattebeloppet. Ehuru full

rättvisa därvid icke gåves åt varje enskild skattskyldig, borde ett sådant förfarande

särskilt med hänsyn till krigskonjunkturskattens natur och svårigheterna

att överhuvud uppnå rättvisa resultat vid krigskonjunkturskattetaxeringen

få anses tillfredsställande. Med hänsyn till vad ovan anförts rörande

avdragsprincipens praktiska verkningar kunde ett dylikt avdrag lämpligen

fastställas till 30 procent av det uträknade krigskonjunkturskattebeloppet.

En sådan anordning skulle förvisso medföra stora lättnader vid krigskonjunkturbeskattningens

praktiska genomförande.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län yttrar:

Bestämmelserna äro oformliga och onödigt arbetskrävande. Det har sålunda

överlämnats åt prövningsnämnden att meddela formliga beslut härutinnan.

Sådana beslut kunna icke meddelas, förrän landskontoret räknat

ut beloppen åt prövningsnämnden, och detta kan i sin tur icke ske förrän

nämnden meddelat beslut i fråga örn taxeringen. Nämndens beslut örn nedsättning

kunna alltså icke meddelas förrän vid justeringen av protokollet,

men då finns ingen fulltalig nämnd. En bestämmelse bör därför införas,

som reglerar förhållandet.

Kommerskollegium erinrar, att det redan i sitt utlåtande över förslaget till

krisskatt för år 1940 förordat avdragsrätt ej blott i fråga om taxeringen till

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt utan även vid taxeringen till kommunal

inkomstskatt, samt anför vidare:

Handelskamrarna i Norrköping, Göteborg och Gävle ha nu ansett en dylik

avdragsrätt böra medgivas.

De kommunala skatterna ha sedan år 1940 stigit betydligt, varigenom

den dubbelbeskattning, som inträder genom att krigskonjunkturskatten ej

får avdragas vid kommunalbeskattningen, ytterligare skärpts. Kollegium

vill i anledning härav hemställa, att denna fråga om avdragsrätt för krigskonjunkturskatten

vid kommunalbeskattningen göres till föremål för utredning.

Kammarrätten lämnar förslaget utan erinran.

Departementschefen:

Att borttaga den redan för 1940 års beskattning gällande avdragsrätten är

ej möjligt. Den erfordras med hänsyn till den ifrågavarande skattens natur.

s. 185 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

185

Då avdragsrätten kräver en omräkning av redan verkställd taxering, kan

den ej, såsom länsstyrelsen i Älvsborgs län synes förutsätta, ske i enklare

form än genom beslut av prövningsnämnd.

Att utöka avdragsrätten att gälla även vid den kommunala beskattningen

är å andra sidan tekniskt så gott som omöjligt, eftersom den kommunala

debiteringen i regel bestämmes innan taxeringen till krigskonjunkturskatt

är slutförd och hänsyn till denna alltså ej kan tagas vid bestämmande av

det beskattningsunderlag som skall ligga till grund för beräkning av utdebiteringens

storlek. Det hade eljest utan tvivel varit ur många synpunkter

önskvärt örn sådant avdrag kunnat beräknas. I dylikt fall hade givetvis

avdragsrätten bort kompenseras genom höjning av skattesatserna för krigskonjunkturskatten.

Såsom jag redan förra året framhöll hade det förhållandet

att avdrag för krigskonjunkturskatt ej kunnat medgivas vid taxeringen

till kommunal inkomstskatt fått öva inflytande vid avvägningen av de föreslagna

skattesatserna.

Rörande frågan om rätt till skatteavdrag vid inkomstuppskattningen får

jag hänvisa till motiveringen vid 4 §.

Förslag till förordning med särskilda bestämmelser beträffande taxering

för inkomst åren 1941 och 1942 av ersättning på grund av försäkring

för förlust av fartyg eller köpeskilling vid

avyttring av fartyg.

Slutligen har skalteberedningen framlagt förslag till förordning med särskilda

bestämmelser beträffande taxering för inkomst åren 1941 och 1942 av

ersättning på grund av försäkring för förlust av fartyg eller köpeskilling vid

avyttring av fartyg.

Angående den närmare innebörden av förslaget och motiveringen för detsamma

hänvisas till sid. 71 och 28—29 i den remitterade promemorian.

Ifrågavarande förslag har ej föranlett erinran i något yttrande. Jag tillstyrker

detsamma.

Föredraganden hemställer, att förenämnda förslag till

dels förordning om krigskonjunkturskatt för år 1941,

dels förordning örn rätt att på grund av påförd krigskonjunkturskatt

för år 1941 erhålla nedsättning i den statliga inkomst-

och förmögenhetsskatten m. m. för samma år,

dels förordning med särskilda bestämmelser beträffande

taxering för inkomst åren 1941 och 1942 av ersättning på

grund av försäkring för förlust av fartyg eller köpeskilling

vid avyttring av fartyg

måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 173.

13

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

V. Schwartz.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga.

P. M.

angående krigskonjunkturskatt för år 1941.

Allmän motivering.

Vid utarbetande inom finansdepartementets skatteberedning av förslag till

lagstiftning om krigskonjunkturskatt för år 1941 hava beaktats de erfarenheter

som vunnits vid tillämpningen av motsvarande lagstiftning för år 1940

och har dessutom beskattningen utvidgats att avse nya slag av inkomster i

en omfattning för vilken chefen för finansdepartementet under hand meddelat

huvudsakliga direktiv. Tillika har en genomgång skett av det material

angående tillämpning av världskrigets krigskonjunkturskatt, som föreligger

i akterna till regeringsrättens mål rörande sådan skatt, särskilt med tanke på

den ifrågasatta utvidgningen. Vissa slutsatser rörande möjligheten att praktiskt

genomföra olika metoder hava därvid kunnat dragas.

Beträffande 1940 års krigskonjunkturskatt torde det allmänna omdömet

vara försvarligt, att genom denna i stort sett kunnat förverkligas det allmänna

huvudsyftet att åstadkomma en extra beskattning av näringslivets efter

krigsutbrottet uppkomna mervinster, vilka ej med bärande sannolikhetsskäl

visats hava uppkommit oberoende av kriget och förkrigskonjunkturen, men

att undvika beskattning av fiktiva vinster. De taxeringstekniska svårigheterna

hava varit betydande och arbetet med taxeringens genomförande på sina

håll påfrestande, men från intet håll har gjorts gällande att uppgiften varit

oöverkomlig. Från de skattskyldigas sida framställdes i samband med deklarationspliktens

fullgörande, bland annat, den anmärkningen att man ofta

vore villrådig huru inkomstberäkningen skulle ske, enär olika alternativ vore

möjliga, vilka resulterade i olika belopp särskilt för jämförelseinkomstema.

Man synes härvid icke hava beaktat, att denna osäkerhet framför allt vore

en följd av den av näringslivet i allmänhet uppskattade bestämmelsen att

förkrigsinkomstårens inkomster skulle justeras med hänsyn till nybildningar

under dessa år av dolda reserver. Det ligger i sakens natur, att reserverna

kunna beräknas enligt mycket olika grunder, och att följaktligen de framställda

anmärkningarna i detta avseende ej kunna föranleda ändring, med mindre

man vill övergå till ett mera matematiskt beräkningssätt, i ungefärlig anslutning

till den anordning, som starkt klandrades i avseende å världskrigets krigskonjunkturskatt.

Det torde också böra här framhållas, att då svårigheterna

i fråga väsentligen hänförde sig till jämförelseinkomsternas beräkning, dessa

endast i mindre utsträckning torde i fortsättningen uppstå för rörelseidkare

i allmänhet, eftersom de en gång lämnade uppgifterna rörande jämförelseinkomsterna

i huvudsak skola bliva gällande även framdeles. Huvudsyftet

med den obligatoriska deklarationsskyldigheten var att erhålla ett tillfredsställande

underlag för taxeringen. Detta syfte torde i huvudsak hava vunnits.

Det är möjligt och sannolikt alt, om numera vunna erfarenheter varit för

handen, när 1940 års lagstiftning utarbetades, denna skulle i en eller annan

detalj hava erhållit en annan utformning än den fick. I vissa av dessa avseenden

torde ändring nu vara önskvärd; i andra avseenden torde det vara

1-417117.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bilaga.

lämpligare att ej nu göra ändring i vad som en gång stadgats. Olägenheterna

av ändring skulle kunna vara större än fördelarna av i och för sig lämpligare

bestämmelser. Betydelsen av att såvitt möjligt upprätthålla kontinuiteten

bör ej underskattas.

Om det alltså torde kunna anses lämpligt att i huvudsak bibehålla 1940 års

regler beträffande rörelse, med sådana tekniska ändringar och förtydliganden

vartill vunna erfarenheter giva anledning, så gäller det närmast att taga ställning

till vissa allmänna spörsmål, som äga betydelse beträffande såväl denna

som andra förvärvskällor.

Fråga är sålunda, huruvida tiden skall anses mogen för att vid taxeringen

taga hänsyn till inträdd ändring i det allmänna penningvärdet. Chefen

för finansdepartementet uttalade vid anmälan för Kungl. Majit av 1940 års

förslag (prop. nr 2 till 1940 års urtima riksdag) sin anslutning till den i skatteberedningens

p. m. rörande krisskatt intagna ståndpunkten att, därest en mera

betydande försämring av penningvärdet skulle inträda, hänsyn till en sådan

försämring borde tagas vid ifrågavarande beskattning. Det torde väl kunna

diskuteras i vad mån en sådan försämring utöver den som direkt förorsakats

av knapphet å vissa varor är för handen. I varje fall kan den väl knappast

kunna betecknas såsom »mera betydande». Ett hänsyntagande till försämring

av penningvärdet kan, såsom i promemorian rörande krisskatt såvitt

angår det tekniskt svåraste området, nämligen rörelse, utvecklats, ske

vid taxeringen. De tekniska svårigheterna härutinnan skulle dock bliva ej

obetydliga, varför det måste betecknas såsom ur taxeringstekniska synpunkter

önskvärt att så länge som möjligt uppskjuta ett sådant hänsyntagande.

Förslaget innehåller alltså inga särskilda bestämmelser i nu angivet avseende.

Det torde emellertid böra framhållas, att det ej tillkommer undertecknade

att taga någon ställning till detta spörsmål. Frågan om hänsyntagande

till det allmänna penningvärdet liksom ock frågan om skattesatsernas

lämpliga storlek falla utom ramen för den föreliggande utredningen,

vilken avser att få fram normer för skattebördans fördelning mellan olika

kategorier inbördes.

Stor uppmärksamhet ägnades under fjolårets diskussion frågan, i vad

mån inkomstminskning under ett år skall få avräknas från inkomstökning

under ett annat. Chefen för finansdepartementet fann för sin del ej anledning

att taga ställning till denna fråga men ville fastslå att ett förfarande

med sådant syfte måste bliva svårt att genomföra. Riksdagens första särskilda

utskott yttrade härutinnan, att utskottet, som fann spörsmålet betydelsefullt,

för sin del ej heller var berett att intaga en bestämd ståndpunkt

till detsamma men förutsatte att detta komme att göras till föremål för

närmare övervägande och därvid ägnas tillbörlig uppmärksamhet. Ett tillmötesgående

i viss utsträckning av önskemålet att åstadkomma en utjämning

av olika års resultat utöver vad som varit möjligt redan enligt 1940

års lagstiftning synes nu vara tänkbart genom ytterligare utnyttjande av

de möjligheter, som den provisoriska skattepåföringen erbjuder. Genom

tillämpning av sådan skattepåföring, därest den skattskyldige avsatt särskild

kostnadsutjämningsfond, kan skattskyldig beredas möjlighet att överföra

omkostnader i viss utsträckning från ett år till ett annat, en möjlighet

sorn för företag vilka riskera lagerminskning på grund av importsvårigheter

bör kunna bliva av stort värde.

När det nu ifrågasättes att utsträcka krigskonjunkturbeskattningen till

nya slag av inkomst, inställer sig med förnyad styrka frågan, i vad mån

det skall vara möjligt att kvitta inkomstminskning å en förvärvskälla mot

inkomstökning å en annan. I vad mån en sådan kvittning är sakligt berättigad

eller ej kan vara beroende på omständigheterna. Den skattskyldige kan

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bilaga.

3

nämligen jämte förvärvskällor, som äro underkastade krigskonjunkturskatt,

hava andra förvärvskällor, vilka ej äro underkastade sådan skatt, och som

kunna utvisa inkomstökning. Läget kan vara sådant att inkomstminskning

å en förvärvskälla rätteligen bör anses kompenserad genom inkomstökning å

en sådan, krigskonjunkturskatt ej underkastad förvärvskälla. I dylikt fall

finnes ej anledning att befria vederbörande från beskattning av en tredje,

krigskonjunkturskatt underkastad förvärvskälla, vilken utvisar inkomstökning.

Genom att lägga i beskattningsmyndighets hand att bestämma i vad

mån i hithörande fall kvittning bör ske synes emellertid frågan kunna få en

tillfredsställande lösning. Detta synes böra ske vid det moment av inkomstberäkningen,

genom vilket den beskattningsbara merinkomsten fastställes på

grundval av summa taxerade merinkomster.

Den vid förarbetena till 1940 års lagstiftning dryftade frågan om hänsyntagande

vid krigskonjunkturbeskattningen i särskilda fall till näringspolitiska

förhållanden genom lindring i eller eftergift av krigskonjunkturskatt

har redan fått sin lösning genom det bemyndigande som av 1940 års urtima

riksdag meddelats Kungl. Maj.t att i vissa fall medgiva sådan eftergift eller

lindring.

Vid utarbetande av förslag till krigskonjunkturskatt för 1941 måste liksom

beträffande 1940 års krigskonjunkturskatt största hänsyn tagas till de

taxeringstekniska möjligheternas begränsning. Efter den mycket starka meningsyttring

som i fjolårets remissutlåtanden framkom från de flesta länsstyrelser

mot att lägga någon del av taxeringsarbetet på taxeringsnämnderna

synes en sådan anordning ej kunna ifrågasättas. I vissa avseenden, t. ex. beträffande

jordbrukare, synes det visserligen böra anförtros åt taxeringsnämndernas

ordförande att biträda vid urskiljandet av dem som kunna ifrågakomma

att taxeras till krigskonjunkturskatt. I övrigt synes däremot taxeringsarbetet

böra anordnas efter i huvudsak samma riktlinjer som förra året

med den olikhet att det lärer böra påbörjas tidigare, varför även deklarationer,

i den mån sådana komma att krävas, böra infordras tidigare.

Vad därefter angår frågan om krigskonjunkturskattens utvidgning till

andra slag av inkomster än dem som förut varit indragna under denna må

följande framhållas.

Att inkomster av jordbruk och skogsbruk nu böra underkastas krigskonjunkturskatt

har, med hänsyn till att här är fråga om olika former av näringsverksamhet,

ansetts givet. Vid denna beskattning hava följande synpunkter

ansetts böra vara vägledande. Beskattningen i denna del bör i stort

sett avse endast prisstegringar utöver vad som erfordrats för att uppväga

ökning av omkostnaderna och, eventuellt, det allmänna penningvärdets sänkning.

Eftersom omsättningen är väsentligen beroende av skördens storlek

beträffande jordbruk och virkesuttagens omfattning beträffande skogsbruk,

bör inkomstökningens storlek spela mera underordnad roll än beträffande

rörelse. Beskattningen måste ovillkorligen göras enkel i tillämpningen.

En svårighet i detta sammanhang är, att jordbruk och skogsbruk ej lära

kunna behandlas efter ensartad grund utan måste skiljas från varandra. Att

ur deklarationens inkomst av jordbruksfastighet noggrant urskilja vad som

belöper på den ena och andra kategorien erbjuder vanligen avsevärda svårigheter

med hänsyn därtill att omkostnaderna till stor del äro gemensamma. En

summarisk uppdelning är viii i allmänhet möjlig, men tvisteanledning rörande

uppdelningen kan antagas föreligga i kanske de allra flesta fall. Det vore

därför olämpligt att bygga krigskonjunkturskatten för normala fall på en

dylik uppdelning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bilaga.

Att från bruttointäkterna av jordbruksfastighet urskilja vad som belöper

på skogsbruket erbjuder däremot regelmässigt ej större svårigheter. En

krigskonjunkturbeskattning som i praktiken kan normalt bindas vid en sådan

uppdelning huvudsakligen av bruttointäkterna torde därför vara lättare

att genomföra.

Beträffande såväl jordbruk som skogsbruk torde i regel bruttointäkterna

i penningar, d. v. s. de belopp som erhållas vid avyttring av produkter av

olika slag m. m., utgöra den lämpligaste basen för ett schablonmässigt bestämmande

av vad som skall anses utgöra prisstegring eller ej. I regel kan

väl en rent procentuell beräkningsgrund tillämpas. Det kan exempelvis i regel

fastslås, att den genomsnittliga prisökningen å bränsleved utöver vad

som erfordras för att kompensera omkostnadshöjning utgör så och så många

procent å försäljningspriset. Motsvarande synes kunna ske beträffande exempelvis

mjölk, kött, foder, spannmål m. fl. jordbruksprodukter, eventuellt

efter olika grunder i olika delar av riket.

Beträffande jordbruk synes ej kunna frånkommas, att hänsyn tages till

merinkomsten. Högre belopp än denna bör ej krigskonjunkturbeskattas. Ett

tillfredsställande mått å merinkomsten synes normalt kunna erhållas, örn

man jämför bruttointäkterna av jordbruk under förkrigsinkomståren och

beskattningsåret och tillika beaktar omkostnadsökningen på sätt som närmare

utvecklas i den speciella motiveringen.

I fråga om skogsbruk är det däremot meningslöst att taga hänsyn till merinkomsten

såsom sådan. Denna beror på virkesuttagens storlek, och dessa

uttag äro, om man bortser från möjligheten att vid olika tidpunkter erhålla

olika priser, i huvudsak oberoende av konjunkturerna. Det torde här vara

tillfyllest med den — antagligen endast i undantagsfall inverkande — gränsen

att mer än nettointäkten av skogsbruk för beskattningsåret ej beskattas,

varjämte det minimibelopp för taxerad merinkomst som fastställes för att

beskattning skall ifrågakomma får öva sin inverkan.

Sammanfattningsvis skulle resultatet bli, att för förkrigsinkomståren

bruttointäkterna av jordbruket redovisas genom att intäkterna av skogsbruk

borträknas samt att för beskattningsåret bruttointäkterna av såväl jordbruk

som skogsbruk uppdelas på dessa båda kategorier och inom vardera kategorien

på försäljningar av olika huvudtyper. Av i huvudsak dessa siffror

göras erforderliga sammanställningar och schablonuträkningar.

Härigenom skulle ej de skattskyldiga förmenas att tillämpa en noggrannare

beräkningsgrund, men syftet att för alla normala fall erhålla en enkel

uppskattning tillgodoses, och likaså önskvärdheten att hava en grund att

falla tillbaka på, om försök till en mera noggrann beräkning misslyckas.

Med materiella bestämmelser av i huvudsak detta innehåll torde taxeringsförfarandet

kunna anordnas på ett sätt, som blir jämförelsevis föga betungande

för flertalet skattskyldiga utan att dock kunna anses alltför påfrestande

för taxeringsmyndigheterna. Vid valet av metod har beaktats, att många

av de skattskyldiga varom här är fråga kunna antagas ej vara i besittning

av deklarationer för tidigare år. Förfarandet innebär i stort sett, att uträkning

av merinkomstens storlek enligt den mera summariska metoden på

grundval av avgivna självdeklarationer för den ordinarie taxeringen sker

inom länsstyrelserna och till ställes den skattskyldige, vilken, om han ej åtnöjes

med denna beräkning, äger förete utredning för en noggrannare uppskattning.

Därvid märkes att utredning rörande omfattningen av prisstegring

å jordbrukets produkter måste läggas å den skattskyldige, om han vill göra

gällande att sådan svarande mot merinkomsten ej förelegat. Ur deklarationsmaterialet

kunna nämligen ej erhållas tillräckligt specificerade uppgifter rö
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bilaga. 5

rande exempelvis olika slag av spannmål för att läggas till grund för en

dylik beräkning.

Inkomst av annan fastighet synes böra i princip indragas under skatten.

Det torde dock vara rätt ovanligt att en mera betydande inkomstökning, som

kan hänföras till krigskonjunkturen, föreligger beträffande annan fastighet

som ej nyttjas i rörelse. Erfarenheterna från den förra krigskonjunkturskatten

utvisa, att merinkomst av annan fastighet endast i mycket ringa utsträckning

blev beskattad. Fråga kan emellertid undantagsvis vara om i hög grad

krigskonjunkturbetonade uthyrningar, vilka knappast böra undantagas från

ifrågavarande beskattning. Dessa men endast dessa synas böra beskattas.

Taxeringsförfarandet synes beträffande inkomst av annan fastighet böra

så inrättas, att denna apparat ej sättes igång utom där särskild anledning

därtill föreligger. Obligatorisk deklarationsskyldighet beträffande inkomstökning

av annan fastighet, varigenom ett stort deklarationsmaterial skulle

insamlas utan större nytta, synes böra undvikas.

Realisationsvinst beträffande fastighet i fall där värdeökningen kan förmodas

hava uppkommit efter krigsutbrottet synes knappast lämpligen böra

undantagas från skatten i fråga.

Beträffande inkomst av tjänst torde det knappast vara lämpligt att mera

avsevärt utvidga beskattningen. Helt allmänt kan väl sägas att beträffande

tjänst inkomstökning, där sådan förekommer, är resultatet av ett värdefullare

arbete — kvalitativt bättre eller kvantitativt större eller båda delarna.

Det synes knappast fullt skäligt att indraga sådant arbete under krigskonjunkturskatten.

Om man härvid särskilt tänker på dem som utföra »kristidsarbete»

och därför på grund av arbetets svårighet erhålla viss extrabetalning,

bör särskilt observeras, att, ej minst där fråga är om större inkomsttagare,

åtagandet ofta av vederbörande betraktas som en börda, vilken han

åtagit sig för det allmännas bästa. En extra beskärning av dylik inkomsthöjning

genom krigskonjunkturskatt skulle helt säkert allmänt av vederbörande

betraktas som ett återtagande av vad staten utfäst sig att betala.

En krigskonjunkturskatt på tjänsteinkomster, som kunna anses »välförtjänta»

och av vederbörande betraktats såsom sådana, vore väl ej heller lämplig

att införa sedan inkomståret gått till ända och inkomsterna disponerats. Vad

som däremot synes kunna ifrågasättas är någon utvidgning av beskattningen

av tjänsteinkomster som uppkommit av rörelse eller dylikt. En särskild anledning

till försiktighet ligger däri, att det av skäl, som nedan angivas, torde

bliva mycket svårt att med krigskonjunkturskatt nå kapitalinkomster. Att

behandla kapitalinkomster lindrigare än tjänsteinkomster skulle knappast

vinna allmän förståelse.

Beträffande inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet, annan än av realisationsvinst,

gäller i huvudsak detsamma som örn tjänsteinkomster. Dock torde

vissa inkomster av tillfälliga uppdrag vara så typiskt krigskonjunkturbetonade,

att en beskattning av dem synes vara på sin plats.

Beträffande inkomst av kapital måste särskilt beaktas de tekniska svårigheterna

att genomföra en krigskonjunkturbeskattning.

Frågan torde böra betraktas nied hänsyn till dels utdelningar, dels räntor,

dels inkomst av fastighet och rörelse i utlandet.

Vad angår utdelningar under år 1940 från svenska aktiebolag och svenska

ekonomiska föreningar bör observeras alt de antingen kunna utgöras av förelags

besparade vinstmedel från tidigare räkenskapsår (i regel 1938 eller tidigare)

eller av vinstmedel från senast tilländalupna räkenskapsår (i regel

1939). Vad som hänför sig till vinstmedel från tiden före krigsutbrottet bör

enligt grunderna för krigskonjunkturbeskattningen ej beskattas, vare sig

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bilaga.

vinstmedlen härröra från sista räkenskapsåret eller från tidigare år. Utdelningar

som härröra från tiden efter krigsutbrottet återigen utgöras av vad

som återstår av redan krigskonjunkturbeskaltade vinstmedel, och skäl för

ytterligare krigskonjunkturskatt saknas. Ifrågavarande utdelningar böra följaktligen

ej beskattas med krigskonjunkturskatt.

I huvudsak motsvarande kan väl anses gälla om utdelningar från utländska

bolag. Även örn de vinster av vilka dessa härröra ej utomlands beskattats

just med krigskonjunkturskatt, torde de i regel hava beskattats med andra

extraordinära skatter. I huvudsak motsvarande kan väl göras gällande beträffande

inkomst av fastighet och rörelse i utlandet.

Beträffande räntor ställer sig avgörandet svårare. Det är möjligt för alt

ej säga högst sannolikt alt den räntestegring, som nu ägt rum, skulle åtminstone

i huvudsak uteblivit, om ej kriget utbrutit. Å andra sidan torde

kunna göras gällande att räntestegringen ej varit större än att den kan anses

ligga inom ramen för de normala svängningarna i räntefoten, även örn en

förr eller senare sannolik räntehöjning påskyndats av kriget. Räntehöjningarna

kunna i varje fall ej betecknas som utpräglade krigskonjunkturvinster.

Man kan väl därför påstå att även om en krigskonjunkturbeskattning av

räntor ej vore omotiverad, den ej kan anses utgöra ett nödvändigt led i

systemet.

Emellertid böra i detta sammanhang särskilt beaktas de utomordentliga

praktiska svårigheterna att genomföra en krigskonjunkturbeskattning av kapitalinkomster.

Dessa svårigheter sammanhänga främst dels med de ändringar

i värdepappersförmögenheternas sammansättning från tid till annan

som torde få betraktas såsom normala, dels därmed att enligt grunderna för

krigskonjunkturskatten beräknad normalränta å nytillkommet kapital bör

få avräknas och alt det ofta torde vara synnerligen svårt att fastställa vilket

kapital som är nytillkommet. För att belysa frågan må ett exempel anföras

beträffande obligationsräntor. Om en person ägt samma obligation före och

efter krigsutbrottet, är såväl hans ränteinkomst därav som hans förmögenhet

däri oförändrad. D. v. s. tages hänsyn till penningvärdets fall, hava både

ränteinkomst och förmögenhet gått ned. Emellertid har obligationens dagskurs

sjunkit, medan avkastningen i procent av dagskursen höjts. Har åter

t. ex. en aktie utbytts mot en obligation eller tvärtom, är en jämförelse omöjlig.

Man kan ej fastställa vare sig »prisstegringen» utöver den som kan anses

svara mot penningvärdets fall eller inkomstökningen beträffande ränteinkomster.

Skall man -—- såsom väl vore lämpligt — binda krigskonjunkturskatten

av kapital vid »merinkomst» och inskränka den till ränteinkomster,

torde det lili omöjligt att få fram en jämförelseinkomst. Samma förmögenhet

kan ena året ha bestått av aktier, andra året av obligationer. Har nytt kapital

tillkommit, blir det också ofta omöjligt att avgöra, i vilka tillgångar

just detta kapital till skillnad från det gamla är placerat. Särskilt måste i

sammanhanget beaktas frågan örn behandlingen av nyligen ärvt kapital.

Sammanfattningsvis torde beträffande inkomst av kapital kunna sägas att

en krigskonjunkturskatt å sådan skulle erbjuda synnerligen stora vanskligheter.

Dylik skatt föreslås därför ej.

Krigskonjunkturskatten å all annan inkomst än av rörelse synes böra

göras proportionell. I vissa fall fastställes ej jämförelseinkomst, och saknas

följaktligen grunden för den progressiva beskattningen. Men även där jämförelseinkomst

fastställes synes för annan inkomst än av rörelse den proportionella

beskattningsmetoden ligga närmast lill hands.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bilaga.

7

Speciell motivering.

I det följande kommer i allmänhet att redovisas allenast sådana ändringar

som föreslås i förhållande till förordningen om krigskonjunkturskatt för

år 1940. I vissa avseenden giva dock erfarenheterna från taxeringen till sådan

skatt anledning till särskilda uttalanden.

2 §•

Den ändrade avfattningen av denna paragraf föranledes av beskattningens

utökning att avse nya slag av inkomst. Det sakliga innehållet kommer

följaktligen att motiveras under de paragrafer, som avse de olika slagen av

inkomst.

3 §.

I fråga om inkomster av tjänst och tillfällig förvärvsverksamhet, utom

realisationsvinst och lotterivinst samt vad som influtit genom restitution av

allmänna skatter, skall enligt 8 § beskattning äga rum endast där dessa förvärvskällor,

bortsett från dylika vinster, i sin helhet utvisa inkomstökning,

men skall beskattningen endast avse sådana slag av inkomst som angivas i

2 §. Inkomstökning skall följaktligen i dessa fall fastställas även beträffande

annan inkomst än som direkt är underkastad beskattning. Därav följer

att ingressen till 3 § bör erhålla en allmännare avfattning än den hittills haft.

Det torde ock böra framhållas, att begreppet »jämförelseinkomst» beträffande

nu nämnda inkomster ej heller kommer att inskränkas till

skattepliktig inkomst. Redan den nu gällande avfattningen giver emellertid

rum för en sådan saklig utvidgning av jämförelseinkomstens begrepp.

Vidare må påpekas, att jämförelseinkomst enligt förslaget ej kommer att

fastställas beträffande skogsbruk, och beträffande jordbruk ej där den mera

summariska uppskattningsmetoden tillämpas. Härav och av det förhållandet

att fråga nu är om ett nytt beskattningsår hava vissa ändringar i formuleringen

föranletts.

4 §.

I 1940 års förordning funnos i motsvarande paragraf jämte anvisningar

åtskilliga bestämmelser rörande frågor, sammanhängande med den för beskattningen

grundläggande principen alt inkomstökning som uppkommit

före utgången av augusti 1939 icke var skattepliktig. Samma princip gäller

visserligen även enligt det föreliggande förslaget, och de frågor som här

åsyftas kunna således alltjämt uppkomma, nämligen för sådana skattskyldiga,

för vilka beskattningsåret omfattar räkenskapsår med början före utgången

av augusti 1939. Då emellertid fall då dessa frågor kunna förekomma

endast undantagsvis torde bli aktuella, har det ansetts lämpligt att

ur paragrafen utesluta de bestämmelser som avsågo ifrågavarande spörsmål

och i stället upptaga en särskild föreskrift härom. Denna återfinnes i 40 §

av förslaget.

Med anledning av det samtidigt framlagda förslaget till förordning med

särskilda bestämmelser beträffande taxering för inkomst åren 1941 och

1942 av ersättning på grund av försäkring för förlust av fartyg eller köpeskilling

vid avyttring av fartyg har i 6 morn., motsvarande 7 moni. i 1940

års förordning, upptagits ett kompleltgrande stadgande rörande köpeskilling

vid avyttring av fartyg.

I övrigt ansluter sig förslaget i vad det avser själva paragrafen lill 1940

års förordning. Vad särskilt angår frågan örn avdrag för minskning av dold

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bilaga.

lörkrigsreserv, varom bestämmelser upptagits i 4 morn., hänvisas till vad

nedan antimes.

I anvisningarna till 4 § hava upptagits samma föreskrifter som i 1940 års

förordning med de ändringar som framgå av det följande.

Beträffande inkomstuppskattningen för förkrigsinkomstären avviker förslaget

från motsvarande stadgande i 1940 års förordning endast i punkt

2 a) rörande beräkning av ändring i dold reserv i varulager eller jämförlig

tillgång. Den nu föreslagna lydelsen av denna punkt åsyftar emellertid icke

någon saklig ändring, utan är endast avsedd att förebygga vissa missförstånd

som den tidigare formuleringen föranlett. Med de erfarenheter som

vunnits genom fjolårets taxering kunde det väl, bland annat av praktiska

skäl, måhända anses lämpligare, om man i lagstiftningen icke upptagit bestämmelser

örn jämkning av lagervärdena för förkrigsinkomstären, utan i

stället låtit bokföringen ligga till grund för inkomstuppskattningen i denna

del enligt samma regler som gälla vid den ordinarie taxeringen. Att nu frångå

den en gång fastställda principen torde emellertid icke med fördel låta

sig göra, då den är av grundläggande betydelse för beräkning av jämförelseinkomsten

och någon ändring i reglerna för bestämmande av denna lämpligen

ej bör företagas. De justeringar av lagervärdena som med tillämpning

av ifrågavarande stadgande gjorts vid 1940 års taxering hava också visat

sig vara till väsentlig fördel för de skattskyldiga. Enligt vad under förslagets

utarbetande inhämtats lärer, såsom redan i den allmänna motiveringen

antytts, stadgandet i många fall hava vållat tvekan beträffande den

lämpligaste metoden för beräkning av reservförändringarna samt om i vilka

fall jämkning av de bokförda lagervärdena borde äga rum eller icke. I anledning

härav torde böra erinras, att syftet med bestämmelsen liksom för

övrigt med samtliga regler örn inkomstuppskattningen varit att få fram den

verkliga inkomsten för förkrigsinkomstären så att jämförelseinkomsten

kunde bestämmas så noggrant som möjligt. Med hänsyn härtill står det den

skattskyldige fritt att med utgångspunkt från en gemensam norm för båda

åren i varje särskilt fall framlägga en i möjligaste mån exakt beräkning av

de reservförändringar, som uppkommit genom uppskrivning eller nedskrivning

av varulagret. Såsom framgår av den föreslagna författningstexten är

någon jämkning ej påkallad, om icke »mera avsevärd» nybildning eller

minskning av dold reserv ägt rum. Huruvida sådan mera avsevärd förändring

av reserven skall anses hava förekommit måste givetvis bedömas

efter omständigheterna i varje särskilt fall, med hänsyn tagen till varulagrets

storlek och omfattningen av vederbörande förvärvskälla.

Enligt vad som inhämtats har vid taxeringen år 1940 av beskattningsnämnderna

i allmänhet tillämpats följande metod för beräkning av reservförändringar

under förkrigsinkomstären i de fall, då anskaffnings- eller försäljningspris

lagts till grund för varulagrets värdering. Den dolda reserven

har beräknats dels vid första förkrigsinkomstårets ingång dels vid andra

förkrigsinkomstårets utgång till skillnaden mellan anskaffningskostnaden

och det bokförda värdet vid respektive tidpunkter. Den ökning eller minskning

av reserven, som sålunda framkommit, har i de fall, då såsom jämförelseinkomst

upptagits medeltalet av inkomsterna för de båda förkrigsinkomståren,

ansetts kunna fördelas med hälften på varje år. Vid beräkningen

av anskaffningskostnaden har dock hänsyn ansetts böra tagas till

den värdeminskning som en vara kan antagas hava undergått eller skäligen

kan antagas komma att framdeles undergå i den mån sådan värdenedsättning

skett i räkenskaperna. Örn någon väsentlig prishöjning ägt rum. har hänsyn

jämväl härtill ansetts böra tagas på så sätt att från anskaffningskost
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bilaga.

9

naden å lagret vid andra förkrigsinkomstårets utgång dragits viss, mot prisförändringen

svarande procent av anskaffningskostnaden å genomgångslagret.

Har däremot prissänkning inträtt, har tillägg för däremot svarande

procent av anskaffningskostnaden å genomgångslagret gjorts till anskaffningskostnaden

å lagret vid andra förkrigsinkomstårets utgång. Med genomgångslager

förstås därvid den minsta av in- och utgående lagerkvantiteterna

för de båda förkrigsinkomståren.

Något hinder att tillämpa enahanda metod enligt det nu föreliggande förslaget

föreligger icke. 1 författningstexten angives visserligen att reservförändringen

bör beräknas för vartdera året, men under den angivna förutsättningen

att såsom jämförelseinkomst upptages medeltalet av förkrigsinkomstårens

inkomster lärer intet hinder möta att beräkna reservförändringen direkt

för hela tvåårsperioden, enär slutresultatet för inkomstuppskattningen

blir detsamma sorn om beräkningen skett för vartdera året. Örn det däremot

påyrkas att jämförelseinkomsten skall upptagas efter annan grund än medeltalsberäkning,

måste givetvis reservförändringen beräknas för vartdera

året.

I fråga örn jämförelseinkomsten har (i slutet av punkt 3 av anvisningarna

till 4 §) föreslagits ett tilläggsstadgande, enligt vilket den vid taxering till

krigskonjunkturskatt år 1940 fastställda jämförelseinkomsten bör frångås

endast om särskilda skäl därtill föranleda. Sådana skäl kunna anses föreligga

i fall då inkomstuppskattningen för något av förkrigsinkomståren blivit

felaktig antingen på grund av den skattskyldiges oriktiga uppgifter eller

på grund av felbedömning av prövningsnämnden, och det tillika befinnes

att den en gång fastställda jämförelseinkomsten efter de senare framkomna

omständigheterna ej utgör ett godtagbart uttryck för den skattskyldiges

normala årsinkomst av vederbörande förvärvskälla vid tiden närmast

före krigsutbrottet. Har jämförelseinkomsten bestämts till annat belopp

än som motsvarar medeltalet av inkomsterna för förkrigsinkomståren, bör

densamma ej frångås med mindre det konstateras, att felaktighet förelupit

vid inkomstuppskattningen och det tillika uppenbart framgår, att det medeltal

som erhålles efter rättelse av sådan felaktighet utgör ett mera godtagbart

uttryck för den skattskyldiges normala årsinkomst av förvärvskällan än

den tidigare fastställda jämförelseinkomsten.

Enligt huvudregeln skall såsom jämförelseinkomst upptagas medeltalet av

inkomsterna för båda förkrigsinkomståren. Beträffande 1940 års förordning

har tvekan yppats örn tillämpningen av nämnda regel för det fall att ett av

förkrigsinkomståren visat underskott. Av grunderna till förordningen samt

av stadgandet angående inkomstminskning (i punkt 9 i 1940 års förordning)

ävensom av uppställningen å deklarationsformuläret framgår emellertid med

tydlighet alt vid medeltalsberäkningen det ena årets underskott bör upptagas

såsom sådan!. Jämväl för förenämnda fall gäller alltså, att huvudregeln

ej bör frångås med mindre det är uppenbart att det faktiska medeltalet ej

utgör ett godtagbart uttryck för den skattskvldiges »normala årsinkomst av

förvärvskällan vid tiden närmast före krigsutbrottet».

Det nu citerade uttrycket lärer vid föregående års taxering i vissa fall

hava föranlett yrkanden om frångående av huvudregeln enbart på den grund

att inkomsten under de åtta första månaderna av 1939 visat sig uppgå till

högre belopp lin medeltalet för förkrigsinkomståren. En tolkning av stadgandet

i den riktning sådana yrkanden avsett är givetvis felaktig. Redan inkomsterna

under den förra delen av år 1939 liro ju i allmänhet påverkade av

förkrigskonjunkturen, varför dessa normalt icke få inblandas, då det gäller

alt bestämma jämförelseinkomsten. Just medeltalet av förkrigsinkomstårens

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bilaga.

resultat efter den noggranna justering av inkomsterna för dessa år, som reglerna

örn inkomstuppskattningen avse, är det som antages utgöra uttrycket

för den normala årsinkomsten vid tiden närmast före krigsutbrottet. Det

må dock sägas, att i undantagsfall hänsyn till inkomsterna under den förra

delen av år 1939 bör tågås vid jämförelseinkomstens fastställande, exempelvis

då det gäller en förvärvskälla i vilken visserligen rörelse bedrivits under förkrigsinkomståren

men där verksamheten så att säga icke nått sin normala

utveckling förrän under tiden därefter.

Beträffande föreskrifterna i punkt 3 andra stycket erinras, att samtliga de

där angivna uppskattningsgrunderna äro avsedda att utgöra exempel. Huvudregeln

för de där åsyftade lallen är således att jämförelseinkomsten bör

bestämmas med hänsyn till omständigheterna i varje särskilt fall. Ett förtydligande

härutinnan har ansetts önskvärt.

Vad angår frågan om uppskattningen av inkomst för beskattningsåret har

i förslaget i första hand, under 4 a), upptagits en föreskrift som avser att

reglera sambandet mellan lagervärderingen vid beskattningsårets ingång och

nästföregående beskattningsårs utgång. Sålunda har det ansetts böra uttryckligen

angivas att, därest vid taxeringen till krigskonjunkturskatt år

1940 tillägg gjorts för nybildning under nästföregående beskattningsår av

dold reserv i lagertillgångar, hänsyn härtill skall tagas vid värdering av lagret

vid beskattningsårets ingång, och att följaktligen vid inkomstuppskattningen

avdrag skall medgivas nied belopp svarande mot nämnda tillägg.

Föreskriften är, såsom tydligt torde framgå, förestavad av rent tekniska

skäl.

I förslagets anvisningspunkt 4 b) hava upptagits stadganden örn lagervärderingen

vid beskattningsårets utgång, motsvarande de enligt 1940 års förordning

under 4 a) gällande med de undantag som framgå av följande.

Enligt nämnda förordning gällde beträffande lagerökning som uppkommit

efter utgången av augusti 1939 (krigsutbrottet), att nedskrivning ej godkändes

till lägre värde än som motsvarade anskaffningskostnaden vid samma

tidpunkt. I förslaget bibehålies denna regel endast för det fall att lagret vid

krigsutbrottet skall räknas såsom förkrigslager. I fall då lagret vid sista förkrigsinkomstårets

utgång räknas såsom förkrigslager föreslås däremot, att

beträffande lagerökning nedskrivning ej må godkännas till lägre värde än

anskaffningskostnaden vid sistnämnda tidpunkt. Den sålunda föreslagna

ändringen är föranledd uteslutande av praktiska skäl. Någon nämnvärd skillnad

i prisnivån vid de båda nämnda tidpunkterna lärer i allmänhet ej hava

inträtt, varför den föreslagna ändringen ur denna synpunkt ej torde hava

nämnvärd betydelse.

I ett tredje stycke av anvisningspunkt 4 b) har upptagits en föreskrift,

enligt vilken vid tillämpning av vad som stadgats angående grunderna för

lagervärderingen nedskrivning ej må ske till lägre belopp än det bokförda

värdet vid beskattningsårets utgång, såvitt ej den skattskyldige visar att

lagret i sin helhet under beskattningsåret uppskrivits eller att vid uppskattningen

enligt räkenskaperna hänsyn ej tagits till nedskrivning som enligt

god köpmannased varit uppenbart påkallad. Redan enligt 1940 års förordning

gällde, ehuru uttrycklig föreskrift därom ej fanns, men som tydligt framgår

av förarbetena till förordningen, att nedskrivning under det bokförda

värdet ej kunde godkännas vid inkomstuppskattningen. Denna princip har

nu ansetts böra uttryckligen angivas, men samtidigt föreslås en viss uppmjukning

enligt den ovannämnda undantagsregeln, avsedd att skapa en

möjlighet till förebyggande av eljest tänkbara uppenbart obilliga resultat.

Såsom framgår av den föreslagna formuleringen bör stadgandet tillämpas

restriktivt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga.

Ii

Vidare har i ett fjärde stycke av anvisningspunkt 4 b) upptagits ett stadgande

av samma innehåll som det vilket beträffande lagertillgångar gällde

enligt anvisningarna till 4 § punkt 4 c) i 1940 års förordning. Stadgandet

innebär att i räkenskaperna gjord värdesättning av lagertillgång, som godkänts

vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, ej bör, med

mindre särskilda omständigheter därtill föranleda, vid inkomstuppskattning

enligt den föreslagna förordningen frångås, försåvitt ej de beträffande räkenskaperna

tillämpade grunderna kunna antagas i genomsnitt mera avsevärt

skilja sig från de enligt de tidigare i den ifrågavarande anvisningspunkten

medgivna. Vid bedömande av begreppet »mera avsevärt» bör i enlighet

med vad som uttalats i samband med frågan örn reservförändringarna under

förkrigsinkomståren hänsyn tagas till varulagrets storlek och omfattningen

av vederbörande förvärvskälla.

I frågan örn avdrag för minskning av dold förkrigsreserv ansluter sig förslaget

i huvudsak till 1940 års förordning. Grundstadgandet härom återfinnes

i förslagets 4 § 4 mom. första stycket och är av samma lydelse som motsvarande

bestämmelse i 4 § 5 mom. av nämnda förordning. Emellertid hava i

samband med denna fråga, såvitt angår lagertillgångar, uppkommit ett par

tidigare ej aktuella spörsmål, vilka avse de fall där avdrag för minskning av

dold förkrigsreserv medgivits vid föregående års taxering och sålunda avgången

reserv helt eller delvis återvunnits under beskattningsåret. För reglerande

av dessa fall hava kompletterande föreskrifter erfordrats. Tillika hava

anvisningar om avdragets beräkning ansetts behövliga.

Såvitt angår lagertillgångar har under förslagets utarbetande övervägts

möjligheten av ett sammanförande av samtliga hithörande bestämmelser i

en anvisningspunkt, som då möjligen lämpligast borde hava införts efter

föreskrifterna i punkt 4 b) örn lagervärderingen vid beskattningsårets utgång.

Emellertid äro de frågor som i detta sammanhang uppkomma till sin principiella

innebörd helt skilda. Frågan om avdrag för minskning av dold förkrigsreserv

sammanhänger med frågan om bevisningen i vad mån merinkomsten

berott på de i 1 § omnämnda förhållandena, under det att övriga

spörsmål beröra frågan om lagervärderingen för beskattningsåret. Planen på

ett sammanförande av bestämmelserna har därför ej kunnat fullföljas. I stället

har själva grundstadgandet om avdrag för minskning av dold förkrigsreserv,

såsom ovan antytts, upptagits i själva paragrafen med detaljerade regler

för avdragets beräkning i en särskild anvisningspunkt 11 a), under det att

övriga hithörande föreskrifter sammanförts omedelbart efter punkten om

lagervärderingen i en särskild anvisningspunkt 4 c). Beträffande den närmare

innebörden av förslaget i ifrågavarande delar hänvisas till de ovan åberopade,

detaljerade föreskrifterna. Här torde endast böra nämnas, att den i

anvisningspunkten lia) andra stycket angivna regeln att för det fall, då utredning

ej företetts rörande lagret vid krigsutbrottet, såsom dold förkrigsreserv

må antagas det belopp, varmed lagrets verkliga värde vid sista förkrigsinkomstårets

utgång visas hava överstigit dess i beskattningshänseende enligt

ifrågavarande förordning då gällande värde, ej ansetts innebära någon

egentlig nyhet i förhållande till 1940 års förordning. Enligt vad som upplysts

har denna i allmänhet tillämpats på angivet sätt vid taxeringen.

Bestämmelser örn avdrag för värdeminskning å maskiner, inventarier,

byggnader eller andra dylika tillgångar för stadigvarande bruk hava upptagils

under anvisningspunkt 4 d) i förslaget. De äro av samma innehåll

som motsvarande punkt 4 c) i 1940 års förordning med den skillnad att beträffande

den för överpris eller merkostnad enligt förordningen stadgade

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bilaga.

spärrgränsen av en och en tredjedel gånger det pris, som den tillgång avdraget

avser kan anses hava betingat vid utgången av augusti 1939, ansetts

skäligen böra sänkas till en och en f järdedel gånger nämnda pris, detta med

hänsyn till den tendens prisutvecklingen visat beträffande de tillgångar som

huvudsakligen beröras av detta avdrag, nämligen fartyg. Därjämte har villkoret,

att avdraget skall hava skett i beskattningsårets räkenskaper, borttagits

såsom sakligt överflödigt.

I detta sammanhang erinras att i förslaget icke upptagits den enligt 1940

års förordning (anvisningspunkt 4 c) gällande regeln att i räkenskaperna

gjord avskrivning för värdeminskning å maskiner, inventarier, byggnader

eller andra dylika tillgångar för stadigvarande bruk som godkänts vid taxeringen

till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt ej borde, med mindre särskilda

omständigheter därtill föranledde, vid taxering till krigskonjunkturskatt

frångås, såvitt ej de i räkenskaperna tillämpade grunderna kunde

antagas i genomsnitt mera avsevärt skilja sig från de enligt förordningen

medgivna. Någon anledning att avvika från de beträffande värdeminskning

å sådana tillgångar föreslagna detaljerade grunderna, enligt vilka ett exakt

belopp i allmänhet kan bestämmas, lärer nämligen, såsom erfarenheten visat,

knappast föreligga. Dessa tillgångar intaga också i förevarande hänseende

en annan ställning än lagertillgångar. Beträffade det förra slaget av

tillgångar skulle den nyssnämnda regeln kunna utnyttjas för ett obehörigt

undandragande från skatten, medan vad angår det senare slaget regeln endast

kan leda till en förskjutning mellan olika beskattningsår.

Enligt 1940 års förordning gällde — såväl för förkrigsinkomståren som

för beskattningsåret — att avdrag ej var medgivet med större belopp än som

kunde anses motsvara normal årsavsättning till pensionering av anställda

eller annat likartat ändamål. I förslaget har enahanda regel upptagits för

förkrigsinkomståren, varemot för beskattningsåret (i anvisningspunkt 4 f)

angivits mera detaljerade regler för beräkning av den avdragsgilla avsättningen.

Sålunda föreslås, att avdrag med belopp överstigande medeltalet av

liknande avdrag för förkrigsinkomståren medgives allenast i den mån kostnadsökningen

kan anses motsvara normal årsavsättning på grund av ökade

verkliga förpliktelser eller dylikt förhållande. Har sådan förpliktelse ingåtts

efter utgången av augusti 1939, medgives ej avdrag i den mån med kostnaden

avses att åt någon bereda högre pension än som angives i 9 § tredje stycket

lagen den 18 juni 1937 örn aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser,

och ej heller avdrag för övergångskostnad med mera än en tiondel av

hela det belopp av sådan kostnad som härrör av den ökade förpliktelsen, i

den mån den ej avser högre pensioner än nyss sagts.

Det bör vid tillämpning av ifrågavarande stadgande iakttagas att avdrag

för avsättning medgives endast då fråga är örn verklig pensionsförpliktelse.

Särskilt beträffande familjebolag kan det naturligtvis i många fall ifrågasättas

om en verklig förpliktelse föreligger.

Beträffande rörelse som omfattar uppfinnarverksamhet har det visat sig,

att svårigheter kunna uppstå vid merinkomstens beräkning. Detta har föranlett

att i förslaget (i anvisningspunkt 7) upptagits en regel med vissa direktiv

för uppskattningen beträffande sådan verksamhet. Därvid har åsyftats

att en del av den ersättning som under beskattningsåret inflyter för exploatering

av en uppfinning skall kunna i vissa fall, då det förberedande arbetet

med uppfinningen påbörjats redan före beskattningsåret, hänföras till tidigare

år och avräknas från beskattningsårets inkomst men eventuellt höja

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bilaga.

13

jämförelseinkomsten. Såsom framgår av förslagets 8 § gäller ovannämnda

regel även för det fall att verksamheten ej är att betrakta såsom yrkesmässig.

I fråga örn beräkning av ränta å eget kapital, varom föreskrifter upptagits

i anvisningspunkt 8 a), föreslås den avvikelse från de enligt 1940 års förordning

gällande reglerna (i punkt 6 a), att räntefoten, som enligt nämnda förordning

genomgående fastställts till 5 procent, beträffande kapitalökning som

inträtt sedan förkrigsinkomståren beräknas till 6 procent. För det fall, att annan

grund än medeltalsberäkning tillämpas vid jämförelseinkomstens fastställande,

därunder alltså även inbegripet det fall att medeltalet för båda förkrigsinkomståren

utvisar underskott, kan ränteberäkningen ej ske enligt huvudregeln.

utan bör företagas efter annan grund som i det särskilda fallet

finnes skälig. En föreskrift härom har jämväl upptagits i förslaget.

Enligt 1940 års förordning (punkt 6 b) skulle såsom eget kapital i rörelse

anses det belopp, varmed tillgångarna överstego skulderna enligt den värdesättning,

som låg till grund för inkomstuppskattningen enligt förordningen.

Nu föreslås (i punkt 8 b) en förenkling av nämnda regel på så sätt, att såsom

eget kapital i rörelse skall anses det belopp,varmed tillgångarna överstiga

skulderna enligt den värdesättning som skett i räkenskaperna, dock att beträffande

maskiner, inventarier, byggnader eller andra dylika tillgångar för

stadigvarande bruk — däremot icke beträffande varulager —- hänsyn skall

tagas till den särskilda värdesättning å tillgångarna, som ligger till grund

för inkomstuppskattningen enligt den föreslagna förordningen. Har således

för visst år beträffande maskiner eller liknande tillgångar i räkenskaperna

verkställts nedskrivning, för vilken avdrag ej medgives vid taxeringen till

krigskonjunkturskatt, får ett belopp svarande mot det ej godkända avdraget

betraktas såsom eget kapital. Detta belopp skall alltså vid ränteberäkningen

tilläggas för vart och ett av de efterföljande beskattningsåren.

Slutligen har anvisningspunkt 12 med särskilda presumtionsregler för vissa

slag av yrkesmässig verksamhet kompletterats i det att veterinärer upptagits

bland de i anvisningspunkten såsom exempel angivna yrkeskategorierna.

5 §•

Huvudgrunderna för de bestämmelser som ifrågasättas beträffande krigskonjunkturskatt

för inkomstökning å jordbruk hava redan angivits i den allmänna

motiveringen.

1 21 § kommunalskattelagen förekommer begreppet »intäkt» av skogsbruk

men ej begreppet »intäkt» av jordbruk såsom en särskild kategori. Med »inkomst»

av jordbruk bör emellertid förstås »inkomst» av jordbruksfastighet i

den mån denna ej är »inkomst» av skogsbruk. Där lagtexten nyttjar uttrycken

»intäkter» eller »bruttointäkter» eller »nettointäkt» av jordbruk eller av

skogsbruk, böra därmed förstås de delar av hela intäkterna etc. av jordbruksfastighet

som hänföra sig till en var av dessa två kategorier. Begreppet »intäkt

av skogsbruk» överensshimmer alltså med kommunalskattelagens begreppsbestämning,

medan »intäkt av jordbruk» innebär något annat än vad

som enligt kommunalskattelagen inbegripes under uttrycket »intäkt av jordbruk

med binäringar». Det torde knappast behöva befaras att detta i förevarande

sammanhang naturliga avsteg från kommunalskattelagens terminologi

skall behöva vålla några missförstånd.

I själva paragrafen synes för övrigt endast böra givas uttryck åt själva

grundprinciperna för krigskonjunklurbeskatlningen av jordbruk. Begreppen

»uppskattad inerinkomst» och »taxerad merinkomst» användas i samma bemärkelse

som beträffande rörelse, med den avvikelse som föranledes därav.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bilaga.

att inkomst av jordbruk synes böra vid krigskonjunkturbeskattningen sammanslås

till en enda förvärvskälla. Hänsyn skall i princip kunna tagas till

ökning eller minskning av eget kapital, men det förutsattes, såsom av det

följande framgår, att beräkning i sådant avseende ej skall behöva förekomma

utom i fall där denna skulle mera avsevärt påverka resultatet.

I paragrafen gives jämväl en antydan örn den mera summariska uppskattningsmetod,

den s. k. bruttometoden, som antages i praktiken bliva den normala,

till skillnad från den principiellt riktigare s. k. nettometoden, vilken avser

en specificerad beräkning av den uppskattade merinkomsten. Det torde

böra framhållas, att båda metoderna rätteligen åsyfta att få fram samma resultat,

fastän detta enligt bruttometoden blir mera summariskt bestämt. Då

en riktig tillämpning av nettometoden med korrigeringar under hänsyntagande

till olikformigheter i inkomstberäkningen ofta torde erbjuda vanskligheter,

vilka icke uppstå vid tillämpning av bruttometoden, kan det likväl antagas,

att den senare metoden skall i stort sett visa sig giva väl så goda resultat

som nettometoden.

Bland taxeringsföreskrifterna i 29 § angivas enligt förslaget huvuddragen

av det praktiska förfarandet för erhållande av ett underlag för krigskonjunkturskattetaxeringen

av jordbruksinkomster. Förslag till taxering, i regel

enligt bruttometoden, upprättas inom länsstyrelserna med ledning av de där

förvarade självdeklarationerna för ifrågakommande år. Den skattskyldige

får därefter enligt taxeringsföreskrifterna tillfälle inkomma med erinringar.

Dessa böra kunna innefatta bl. a. dels utredning för tillämpning av nettometoden,

därest landskamrerarens förslag är upprättat enligt bruttometoden,

dels utredning att prisstegringar ej förekommit i sådan utsträckning att det

enligt brutto- eller nettometoden framkomna beloppet av den uppskattade

merinkomsten bör i sin helhet beskattas. Prisstegringarna kunna av den skattskyldige

angivas enligt fastställd schablon, men hinder bör ej möta för honom

att även i detta avseende förete särskild utredning. Ej heller betages

honom möjligheten alt med bibehållande av bruttometoden som grundval

för beräkning av den uppskattade merinkomsten föreslå ändring under andragande

av olika skäl, t. ex. på grund av lagerminskning eller dyl. Men

han måste då räkna med möjligheten att av landskamrerare!! ytterligare utredning

begäres, vilken måhända avser sådan specifikation, att fråga i verkligheten

blir om tillämpning av nettometoden. Hinder möter ej heller för

landskamreraren att redan från början upprätta förslag enligt nettometoden.

I många fall, särskilt där inkomst av skogsbruk ej ifrågakommer eller har

endast ringa betydelse, torde detta ej möta synnerliga svårigheter. Det ligger

i sakens natur, att en schablonmetod, även om den är väl lämpad för de

liesta normala fall, vanligen ej passar för mera extraordinära förhållanden,

varför den måste kunna frångås både när detta länder till den skattskvldiges

fördel och när det länder till hans nackdel.

Mera speciella regler rörande uppskattning av taxerad merinkomst av jordbruk

upptagas i anvisningarna till 5 §.

I dessa gives till en början uttryck åt de förut omnämnda principerna rörande

inkomsternas uppdelning på jordbruk och skogsbruk.

Därefter framhålles, att för tillämpning av nettometoden kräves en nöjaktig

utredning av skattskyldig eller beskattningsmyndighet rörande uppdelning

av nettointäkten av jordbruksfastighet på jordbruk och skogsbruk för såväl

törkrigsinkomståren som beskattningsåret, och angivas huvudreglerna för

fastställande av inkomstökningen.

Vidare meddelas bestämmelser rörande beräkning enligt bruttometoden.

Vid bedömande av denna bör beaktas, att kommunalskattelagens inkomstbegrepp

beträffande jordbruksfastighet icke bygger på bokföringsmässiga grun
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bilaga.

15

der utan på den s. k. kontantprincipen, med det resultat att den deklarationsmässigt

framkomna inkomsten för visst är kan komma att ganska avsevärt

skilja sig från den verkliga inkomsten för samma år. Det är framför allt utgifterna

som på detta sätt bliva ojämnt fördelade. Även om sådana utgifter

avse anskaffande av en tillgång för varaktigt bruk eller lagertillgång, balanseras

de nämligen ej, såsom vid tillämpning av bokföringsmässiga grunder,

med motsvarande tillgångsposter, vilka sedermera avföras i samma mån som

tillgångarna minskas i värde eller helt avgå ur rörelsen. I stort sett torde

därför kunna anses, ali bruttointäkterna för de olika åren ofta erbjuda en

bättre grund för jämförelse mellan dessa än nettointäkterna. En renodlad

jämförelse mellan å ena sidan bruttointäkterna för beskattningsåret, å andra

sidan medeltalet av bruttointäkterna för förkrigsinkomståren täger dock ej

tillbörlig hänsyn till omkostnadernas ökning. Det gäller sålunda alt finna en

grund för att schablonmässigt fastställa denna ökning. Bland omkostnaderna

är framför allt en grupp, beträffande vilken ingen schablon är möjlig att

tillämpa, nämligen för inköp av spannmål, frövaror, kraftfoder, betmassa,

potatis, rotfrukter, hö, halm och andra fodermedel, gödselmedel och torvströ.

Kända omständigheter hava bl. a. medfört, att omfattningen av dylika

inköp i väsentlig grad ej är beroende av den skattsky Wiges fria val. Det torde

ofta inträffa att omkostnaderna för dylika inköp minskats i stället för

ökats från förkrigsinkomståren; i andra fall kan ökningen hava skett i en betydligt

kraftigare proportion än bruttointäkternas ökning. Det torde därför

även vid tillämpning av bruttometoden vara ofrånkomligt att hänsyn tages

till ändringen av de verkliga utgifterna för dessa ändamål. Anmärkas bör,

att de ifrågavarande inköpen oftast inverka på avkastningen just för det år,

under vilket de gjorts, varför avdrag för respektive år med de faktiska utgiftsbeloppen

vanligen är sakligt befogat. Någon svårighet att ur självdeklarationerna

få fram dessa avdrags belopp föreligger givetvis icke. Viss likhet

med de nu nämnda utgifterna erbjuda utgifterna för inköp av s. k. livdjur,

d. v. s. kreatur som ej äro avsedda för slakt. Utgifterna för dylika kunna

ofta representera betydande summor och göras ofta med mycket olika belopp

under olika år. Emellertid gäller beträffande dessa att, då fråga ej är om

inkomstberäkning eiler bokföringsmässiga grunder, deras upptagande under

respektive år i regel skulle snarare försämra än förbättra jämförelsen. Avkastningen

n\ de inköpta tillgångarna framkommer nämligen vanligen ej

under det år då inköpet skett utan successivt under senare år. I stort sett

lorde det vara riktigast att låta utgifter av dvlikt slag belasta de olika åren

nied lika stora årsbelopp. Men ett dylikt resultat kan, då fråga är om en

jemförelse och ej örn fastställande av belopp för de olika åren, vilka vart

lör sig äga självständig betydelse, enklare åstadkommas genom alt ej medgiva

avdrag för ändamålet under något av åren. Det torde också ligga närmast

till hands alt vid tillämpning av bruttometoden behandla kostnader för

inköp av livdjur på detta sätt, vilket har den följden, att de alls ej komma

alf omnamnas i lagtexten. En annan sak är, att för vinnande av likformighet

mellan olika år justering i ett eller annat avseende kan Idiva erforderlig

av det resultat som i första hand vinnes enligt bruttometoden. Detta är emellertid

ett förhållande sorn ej direkt har att göra med den schematiska avdragsberaknmgen

utan uppkommer i annat sammanhang. Vad som för ögonblicket

bör fastslås är att kostnad för inköp av livdjur bör hållas utanför

de avdrag, vartill vid bruttometodens utformning hänsyn skall tågås.

/^en omkostnadsökning, för vilken en schablonmässig beräkningsgrund

Jior utfinnas, skall följaktligen ej inbegripa de nu behandlade omkostnaderna

1 öi inköp av foder och gödselmedel m. m. (»Iler av livdjur. För övriga

omkostnader lärer en likformig beräkningsgrund vara möjlig, örn lill utgångs
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bilaga.

punkt tages en av variationer jämförelsevis oberoende faktor, såsom medeltalet

av de kontanta bruttointäkterna under förkrigsinkomståren. Ur material,

som inom Sveriges lantbruksförbund hopsamlats såsom grund för ett

jordbruksindex, bär kunnat fastställas, att den genomsnittliga ökningen av

dylika övriga omkostnader kan beräknas till omkring 11 procent å nämnda

medeltal. Häri inbegripes alltså ökning av kontanta kostnader av andra

slag än de nyss nämnda, hänförliga både till kontanta inkomster och inkomster

in natura, dock ej till bostadsförmån. Det föreslås emellertid att

för all säkerhets skull siffran för ökning av omkostnadsavdraget bestämmes

något i överkant. Den skattskyldige har visserligen — liksom beskattningsmyndigheterna

— möjlighet att förete utredning för tillämpning av nettometoden,

men sådan tillämpning bör ej provoceras utom där vägande skäl föreligga.

Det synes därför vara av intresse att så inrätta schablonen att denna

genomsnittligt sett hellre kommer att innefatta någon fördel för den skattskyldige

än tvärtom. Detaljerna i den uträkning, som resulterat i nyss angivna

siffra, återgivas i en såsom särskild bilaga intagen promemoria, författad

av förre avdelningschefen hos Sveriges lantbruksförbund Erik Nilsson.

Vid den uppskattade merinkomstens beräkning är det ej orimligt att hänsyn

tages jämväl till naturainkomsternas ökning i penningar. Motsvarande

sker exempelvis beträffande rörelse. Det torde dock ej vara lämpligt att i

detta avseende vid bruttometodens tillämpning följa de mycket växlande beräkningar

som skett vid de ordinarie taxeringarna, utan torde det i stället

vara på sin plats att även här använda en schablonberäkning för ökningen.

Naturaförmånernas värde såvitt avser jordbrukets produkter för ett större

jordbruk — och krigskonjunkturskatt kan med hänsyn till avdraget vid den

beskattningsbara merinkomstens bestämmande ifrågakomma praktiskt taget

endast beträffande större jordbruk — har under förkrigsinkomståren inom

Sveriges lantbruksförbund beräknats till omkring 1,000 kronor. Å detta belopp

lärer från tiden före krigsutbrottet till 1940 böra beräknas en ökning av

i genomsnitt omkring 20 å 30 procent. Det ifrågasättes att ökningen av dessa

förmåners värde skall i regel beräknas till 200 kronor. Hava naturaförmåner

av trädgårdsprodukter erhållits i större utsträckning, kan även beträffande

dem någon ökning ifrågasättas. Här kan dock intet enhetligt belopp fastställas,

utan måste tillägg i förekommande fall ske med skäligt belopp under

åberopande av särskilda omständigheter. Överhuvud synes det böra vara

möjligt att även i andra fall enligt bruttometoden göra avvikelse från 200- kronorsschablonen. Anmärkas må, att i den schablonmässigt beräknade omkostnadsökningen,

såsom nyss sagts, även medräknats kostnad som kan anses

belöpa på naturaförmånerna, varför systemet skulle rubbas om ej inkomstökning

som hänför sig till ökat värde av sådana förmåner medräknades

i den uppskattade merinkomsten. Att hänsyn däremot ej tages till naturaförmåner

vid bestämmandet av den taxerade merinkomsten med hänsyn till

prisstegringen framgår av det följande.

Det har redan antytts, att justering av de resultat, som erhållas vid den

direkta jämförelsen mellan de olika årens inkomster, kan bliva erforderlig

för att åstadkomma likformighet i avseende å dessas beräkning. Detta förhållande

framträder beträffande jordbruk nästan med större styrka än beträffande

rörelse, därför att inkomstberäkningen ej^ sker efter bokföringsmässiga

grunder. Delvis torde, jiå sätt också framhållits, olikheterna elimineras

genom tillämpning av bruttometoden, som i och för sig innebår ett avlägsnande

av ojämnheter på grund av kostnadsfördelningen. Vare sig bruttometoden

eller nettometoden tillämpas kan emellertid ytterligare justering

ifrågakomma, nämligen där fråga är örn sådan ojämnhet på intäktsidan,

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bilaga.

17

som ej är att hänföra till den löpande driften utan beror på en onormalt stor

försäljning av mera varaktiga tillgångar. Ett exempel härpå erbjuda de under

1940 på många håll företagna osedvanligt stora nedslaktningarna av kreatur.

I den mån dessa äro att hänföra till »realisation», ingå de ej eller böra

åtminstone ej ingå i inkomsten av jordbruksfastighet vid den ordinarie

inkomsttaxeringen, och beträffande dessa fall uppstå alltså här inga svårigheter.

Men onormalt stora nedslalctningar kunna äga rum även inom

ramen för löpande försäljningar, och beträffande dem kan ifrågakomma att

visst belopp bör avräknas från bruttointäkterna. Har åter under beskattningsåret

exempelvis en större intäkt än normalt förvärvats genom svinuppfödning,

kan man ej tala örn minskning i onormal omfattning av kreatursbesättningen

genom nedslagning, utan bör i sådant fall intäkten medräknas.

A andra sidan bör naturligtvis då också avdrag ske för extraordinära omkostnader.

I dylikt fall ligger det i själva verket nära till hands att söka åvägabringa

utredning enligt nettometoden. En annan fråga gäller hänsyntagande

till ändringar i lagerbehållningen. Genom alt bokföringsmässiga grunder i regel

ej tillämpas, kan även i detta avseende justering bliva nödvändig enligt

såväl brutto- som nettometoderna. Sådan justering synes lämpligen böra ske

på det sätt att, örn lager som tillkommit före den tidpunkt från vilken krigskonjunkturskatten

å jordbruk tänkes löpa, d. v. s. före den 1 januari 1940,

under år 1940 minskats i större utsträckning än motsvarande nybildning av

lager ägt rum, avdrag skall få ske med värdet vid beskattningsårets ingång

av det lager som under året avyttrats eller förbrukats utan att ersättas. Detta

innebär ett införande vid den särskilda beskattning, som krigskonjunkturbeskattningen

utgör, i ett speciellt avseende av ett bokföringsmässigt moment.

Vid tillämpning av nettometoden kan uppenbarligen därjämte ifrågakomma

justering på grund av ojämna omkostnader, en justering som stundom torde

kunna ske på det sätt att lika stora omkostnader beräknas för alla tre åren,

för beskattningsåret eventuellt med något tillägg på grund av omkostnadernas

fördyring.

Uppenbart är, alt grund för jämförelse mellan de olika åren föreligger endast

i den mån fråga är örn samma fastigheter. För fastighet, som den skattskyldige

haft under förkrigsinkomståren men ej under beskattningsåret, är

därför inkomstuppskattning obehövlig. Huru i dylikt fall en lämplig grund

för jämförelsen skall finnas blir ett spörsmål som ingår såsom ett lod i de

frågor, vilka behandlas i anvisningspunkten 2 till ifrågavarande paragraf.

Har skattskyldig räkenskapsår som ej sammanfaller med kalenderår, kunna

komplikationer uppstå på grund av att såsom utgångspunkt för ifrågavarande

beskattning sättes den 1 januari 1940. Huru i dylika fall skall förfaras

torde få bero av omständigheterna i de särskilda fallen. Att uppställa allmänna

regler för deras behandling torde knappast vara lönande.

Det föreslås att, örn bruttometoden tillämpas, anteckning härom skall göras

i krigskonjunkturskattelängden. Det kunde synas enklare att låta sådan anteckning

i stället ske i de troligen mera sällsynta fall då nettometoden tilllämpas,

men det torde vara riktigare att i längden giva särskilt uttryck åt

.sådana avvikelser sorn göras från vad som är bäst överensstämmande med

krigskonjunkturbeskattningens allmänna principer.

Anvisningarnas punkt 2 avser alt ge regler örn fastställande av ett jämförelsetal

i fall då sådant ej direkt framkommer genom medeltalsberäkningen.

En dylik avvikelse ifrågakommer egentligen endast där något moment

i grunden för en direkt jämförelse brister, såsom då de fastigheter varom fråga

är ej under alla åren varit identiska eller av annan anledning förhållandena

ej liro jämförbara. Någon särskild motivering för vad som i sådant avseende

föreslås torde ej vara erforderlig. Uttrycket »jiimförclseinkomst» synes

2—1171 17.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bilaga.

böra förbehållas det fall att nettometoden tillämpas. Det belopp, som vid

bruttometoden erhålles såsom medeltal för förkrigsinkomståren, torde knappast

lämpligen böra benämnas »inkomst». Lämpligen kan benämningen

»jämförelsetal» användas. Denna förekommer dock ej i författningstexten.

I punkt 3 av anvisningarna behandlas fråga om tillägg eller avdrag för

beräknad ränta å minskning eller ökning av eget kapital. Den principiella

frågeställningen är här densamma som beträffande rörelse, och ränteökning

resp. -minskning synes böra beräknas efter samma procentsats som vid rörelse.

Med hänsyn till den grövre norm som i och med kontantmetoden

tillämpas i fråga om jordbruk synes det emellertid i och för sig önskvärt

att justering på grund av ändrad kapitalinvestering ej sker utom i mera utpräglade

fall. Det torde utan vidare kunna antagas att sådan justering av

landskamreraren påyrkas endast där den kan antagas vara erforderlig för

att rätta till en eljest uppkommande oegentlighet. För att hänsyn till ökning

av eget kapital skall tagas bör genomgående krävas utredning av den

skattskyldige, och i regel bör sådan utredning föranleda ändring i landskamrerarens

förslag endast där nettometoden användes. Det är uppenbart,

att örn medel med större belopp än vanligt användas för reparation, nyanskaffning

av kreatur eller dylikt, detta ej bör betraktas som nyinvestering

av eget kapital, medan däremot i samband med ny-, till- eller ombyggnad

eller en mera omfattande nyuppsättning av levande eller döda inventarier

dylik investering kan tänkas föreligga. Avbetalning av skuld som hänför sig

till fastigheten är givetvis i regel nyinvestering av eget kapital, medan avbetalning

av skuld, som visserligen är intecknad i fastigheten men ej egentligen

hänför sig till den å fastigheten bedrivna verksamheten, uppenbarligen

ej är att anse såsom sådan nyinvestering.

Det återstår att bestämma, i vad mån uppskattad merinkomst av jordbruk

skall antagas hava uppkommit på grund av förhållanden som avses

i 1 §. Redan förut har angivits, att det skall ankomma på den skattskyldige

att visa att inkomstökning ej berott av sådana förhållanden, och att detta

i regel bör ske genom utredning i vad mån prisstegring utöver vad som erfordrats

för att kompensera omkostnadernas stegring, d. v. s. ökad prismarginal,

förekommit. Det har också uttalats att sådan utredning normalt

lärer kunna ske genom att den skattskyddige på sina olika försäljningar

tillämpar officiellt fastställda schablonmässiga procentsatser för produkter

av olika slag. En bevisning rörande av den skattskyldige faktiskt tillämpad

ökning av prismarginalerna bör dock kunna åberopas för att bryta schablonen.

Aven beskattningsmyndigheten bör vara oförhindrad att förete sådan

bevisning, vilken enligt sakens natur vanligen ej torde kunna göras lika

bindande som en bevisning av den skattskyldige, men som icke förty kanske

bär godtagas, därest den ej rubbas genom motbevisning av den skattskyldige.

Sådan prisstegring som uppkommit å den skattsky Wiges naturaförmåner

synes ej i detta sammanhang böra medräknas. Den skattskyldiges

personliga ställning har ej blivit bättre därför att honom tillkommande oförändrade

naturaförmåner fått ett högre värde, och ett hänsyntagande till

prisstegring å dessa skulle helt säkert ej vinna förståelse. I inkomst av jordbruk

kunna emellertid också ingå inkomster av helt extraordinär typ t ex

för körslor, inkvarteringar eller dylikt, vilka äga ett mer eller mindre uppenbart

samband med kriget. Inkomstökning av sådant slag torde vanligen

böra anses hava berott på förhållanden som avses i 1 §, även i den mån ökning

av prismarginalen ej kan anses föreligga.

En fråga som också kräver sitt svar är den, vilken utgångspunkt som bör

antagas för prisstegringens beräkning. Fråga bör vara om en jämförelse

med förhållandena före krigsutbrottet, och det läge nära till hands att utgå

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bilaga.

19

från förhållandena vid utgången av augusti 1939. Då det här gäller varor,

vilkas priser kunna växla med årstiderna, torde dock ett dylikt bindande

vid priserna vid viss tidpunkt ej vara lämpligt. I anvisningarna synes fördenskull

höra angivas allenast att jämförelse skall ske med förhållandena

före krigsutbrottet, ett uttryck som sedan får tolkas med hänsyn till vad

sakens natur kräver. Skall vid taxeringen —- i år eller ett följande år —

hänsyn tagas till ändring av penningvärdet, synes detta på ett nöjaktigt sätt

kunna ske genom någon sänkning av de procenttal, som erhållas genom en

direkt priskalkyl.

Det föreslås att den procentuella beräkningsgrunden för ökade prismarginaler

skall fastställas av Kungl. Maj:t efter förslag av den centrala krigskonjunkturskattenämnden.

I det tryckta formulär med förslag till taxering,

som av landskamreraren tillställes den skattskyldige, bör vara plats för utredning

av denne. En tryckt uppräkning bör i formuläret finnas av de produkter,

av vilka jordbrukets avkastning normalt består, med en kolumn folden

skattskyldiges specifikation av bruttointäkterna för de olika produkterna

och en annan kolumn för beräknad ökad prismarginal. De procentsatser,

som av Kungl. Majit fastställas, böra tillställas den skattskyldige

samtidigt med förslaget.

6 §•

Huvudprinciperna för krigskonjunkturbeskattningen av skogsbruk hava

angivits dels i den allmänna motiveringen, dels i motiven till 5 §. I det senare

sammanhanget har hl. a. belysts vad som skall förstås med »intäkter»,

»bruttointäkter» samt »nettointäkt» av skogsbruk. Endast prisstegring

som tillika utgör ökad prismarginal bör beskattas. Inkomstökning i och för

sig fastställes ej, eftersom inkomsterna äro beroende av virkesuttagens storlek

och således ej utgöra lämplig grund för en jämförelse av den skattskyldiges

verkliga ekonomiska förmåner under de olika åren. Däremot gäller,

att ej högre belopp än den skattskyldiges nettointäkt av skogsbruk för beskattningsåret

beskattas, men den spärr, som denna föreskrift innebär, kan

antagas bliva av endast liten praktisk betydelse.

Emellertid bör i anvisningarna angivas, huru nettointäkten i dylikt fall

skall beräknas. I huvudsak lärer det vara tillfyllest med en hänvisning till

reglerna örn inkomstökning beträffande jordbruk. Särskild reglering synes

dock erforderlig beträffande avdrag för skogs ingångsvärde. Då det i stort

sett står i den skattskyldiges skön att yrka sådant avdrag, när han önskar,

skulle han ofta kunna, genom att begära stort sådant avdrag för beskattningsåret,

minska nettointäkten för beskattningsåret så mycket att en berättigad

krigskonjunkturbeskattning skulle i avsevärd utsträckning bortfalla.

Det enklaste är fördenskull, att, där fråga är örn egen avverkning

eller upplåtelse av avverkningsrätt, ej medgiva avdrag för minskning av ingångsvärde.

Gäller det åter försäljning av växande skog i samband med

avyttring av fastigheten, kan avdrag för ingångsvärde ej rimligen vägras,

men saknas däremot anledning att medgiva sådana alternativa avdrag som

kunna ifrågakomma vid den ordinarie inkomstberäkningen. Det torde böra

erinras, att vid avyttring av fastighet inkomst av skogsbruk ej föreligger,

där avyttringsvinsten beskattas såsom realisationsvinst, men väl i övriga

fall. Krigskonjunkturbeskattningen beträffande skogsbruk avser endast dessa

senare fall. Krigskonjunkturbeskattningen av realisationsvinst torde emellertid

böra så anordnas, att någon lucka i systemet ej av nu angiven grund

uppkommer.

Huvudregeln i avseende ä krigskonjunkturbeskallning av skogsbruk, att

denna bör träffa prisstegring i den mån den ej erfordras för alt täcka ökade

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bilaga.

omkostnader, synes ej böra avse sådana skogsbrukets produkter, som den

skattskyldige tillgodogjort sig för egen räkning, utom i det fall då detta sker

i någon den skattskyldiges rörelse. Skälen här äro ungefär desamma som

beträffande inkomst av jordbruk.

Den ökade prismarginalen torde noi-malt kunna beräknas procentuellt å

bruttointäkterna. Grunder för denna beräkning torde böra bestämmas av

Kungl. Majit efter förslag av den centrala krigskonjunkturskattenämnden.

Denna uppgift blir icke lätt. Givet är att olika procentsatser böra bestämmas

för olika virkesdimensioner etc. Sannolikt är det också befogat att fastställa

olika procentsatser för olika delar av riket. Hur stark specificeringen bör

göras torde få bero på omständigheterna. Möjligen bör i vissa fall — t. ex.

beträffande bränsleved — så förfaras, att procentsatsen får gälla allenast i

den mån priset ej överstigit visst maximum, medan dessutom hela överskottet

räknas som prisstegring. En annan möjlighet är att det belopp, varmed priset

överstiger visst krontal, enligt schablonen räknas såsom prisstegring.

Även andra möjligheter äro tänkbara. Anvisningarna böra ej så avfattas, att

de hindra tillämpning av sådana schablonregler som visa sig vara lämpligast.

Det bör emellertid, liksom beträffande jordbruk, stå såväl den skattskyldige

som beskattningsmyndigheterna öppet att visa, att den ökade prismarginalen

för den skattskyldige varit en annan än den som framgår av schablonen.

Prisstegringen synes böra beräknas med utgångspunkt från förkrigsförhållandena.

Vilken tidpunkt före kriget som i sådant avseende skall anses representativ

torde för olika virkesdimensioner i olika trakter av riket få avgöras

i samband med bestämmande av den schablonmässiga beräkningsgrunden.

Det praktiska förfaringssättet beträffande taxering till krigskonjunkturskatt

av skogsinkomster lärer böra vara i stort sett detsamma som beträffande

jordbruk. Landskamreraren bör följaktligen tillställa den skattskyldige ett

förslag, som denne har tillfälle motbevisa. Det är givet, att förslag från

landskamreraren vore meningslöst, örn detta ej angåve en siffra för beräknad

prisstegring. Ur självdeklarationerna kan dock landskamreraren ej hämta

någon specifikation av skogsbruksprodukterna. I åtskilliga fall torde väl

sådan kunna erhållas ur virkesdeklarationerna. Ofta torde landskamrerarens

förslag därför få bli mycket summariskt, och landskamreraren lärer då vanligen

bli nödsakad att antaga prisstegringen till så högt belopp att den skattskyldige

får intresse att förete den specifikation, som landskamreraren eventuellt

saknar. Stundom torde sådan kunna erhållas genom skriftväxling med

den skattskyldige före förslagets utsändande.

7 §■

Såsom huvudregel för krigskonjunkturbeskattning av inkomst av annan

fastighet bör enligt vad i det föregående anförts gälla att i stort sett endast

mera typiska krigsuthyrningar på grund av inkvarteringar, lokalernas nyttjande

för särskilda ändamål eller dylikt beskattas. Uppskattad merinkomst

synes emellertid böra beräknas enligt i huvudsak samma grundprinciper

som i fråga om rörelse. Men det synes, såsom också redan framhållits, angeläget

att inskränka inkomstberäkningarna till sådana fall, där beskattning

kan ifrågakomma. Detta synes därför böra direkt utsägas i anvisningarna.

De särskilda problem som uppstå beträffande inkomst av annan fastighet

hänföra sig väsentligen till omkostnadernas ofta ojämna fördelning på olika

år. Det är framför allt reparationskostnader som i många fall belasta de

olika åren med mycket växlande belopp. Det kan dock knappast antagas att

i regel sådana kostnader med särskilt höga belopp belastat året 1940. Under

dylika förhållanden synes det mest praktiskt att för alla åren stryka repara
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bilaga.

21

tionsavdraget. Är det fråga om merkostnad som direkt föranletts av den

speciella krigsuthyrning som beskattas, bör dock givetvis sådan merkostnad

få avdragas för beskattningsåret. På i stort sett samma sätt synes böra förfaras

med värdeminskningsavdragen. Givet är dock, att om det årliga värdeminskningsavdraget

ökats på grund av ny-, till-, ombyggnad eller dyl., man

ej rimligen kan vägra avdrag för sådan ökad värdeminskning. Har under

något av förkrigsinkomståren någon lägenhet, som brukar vara uthyrd, tillfälligtvis

stått outhyrd, bör den skattskyldige ej förmenas att göra härav betingat

tillägg vid inkomstuppskattningen för förkrigsinkomståren.

Beträffande fastställande av jämförelseinkomsten samt ränta å minskning

eller ökning av eget kapital kan i huvudsak hänvisas till vad som anförts beträffande

inkomst av jordbruk.

Uppgiftsskyldighet beträffande inkomst av annan fastighet synes böra

föreligga endast efter anmaning. Det synes emellertid lämpligt att låta taxeringsnämndernas

ordförande meddela upplysningar om sådana mera betydande

krigsuthyrningar, om vilka de äga kännedom och som kunna tänkas

böra föranleda taxering till krigskonjunkturskatt.

8 §.

Vad angår inkomst av tjänst och tillfällig förvärvsverksamhet bortsett från

realisationsvinst beskattas enligt nu gällande förordning »inkomst i form av

tantiem, provision, gratifikation eller likartad inkomst av tjänst, därest inkomsten

utgått från rörelse, ävensom därmed jämförlig inkomst av tillfällig

förvärvsverksamhet, oavsett om den utgått av rörelse» (2 §). Denna bestämning

preciseras (i 5 §) ytterligare så, att beskattning underkastat är dels

»till intäkt av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet hänförligt belopp,

vars storlek varit beroende av sådant resultat av rörelse som belöper på tiden

efter utgången av augusti 1939 eller av omsättningen i eller omfattningen av

efter nämnda tidpunkt bedriven rörelse», dels »till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet

hänförligt belopp, vars storlek varit beroende av resultat

av tillfällig affär som gjorts efter utgången av augusti 1939». I båda fallen

bortfaller beskattningen, i den mån den skattskyldige med bärande sannolikhetsskäl

ådagalägger att motsvarande inkomstökning skulle hava uppkommit

oberoende av i 1 § omförmälda förhållanden.

Då det gäller att bestämma omfattningen av motsvarande beskattning i

framtiden, torde till utgångspunkt böra tagas dels det förhållandet att

inkomst på grund av allmän tjänst ej bör indragas under skatten, även där

densamma uppenbarligen beror på kriget, samt att ej heller exempelvis sjöfolks

löneökning bör drabbas av krigskonjunkturskatt, dels att rörelscinkomst

bör beskattas efter i stort sett samma grunder som hittills. Inkomster

av tjänst och tilli ali ig förvärvsverksamhet i övrigt böra inpassas bland

de beskattade respektive obeskattade kategorierna på ett sätt som så väl

som möjligt överensstämmer med dessa utgångspunkter. Att tantiem och

liknande inkomster liksom nu böra beskattas, förefaller tydligt, då dylika

inkomster närmast äro att betrakta som en delaktighet i rörelsens resultat.

Med tantiem m. m. från rörelse torde böra likställas tantiemer från jordbruk

eller skogsbruk. Löner som ej utgå från rörelse böra däremot såsom

närmast likställda med inkomster av allmän tjänst lämnas utanför beskattningen,

likaledes sådana löner från rörelse som äro alldeles oberoende av

rörelsens resultat. Normala befordringsinkomster jämväl från rörelse böra

lämnas utanför krigskonjunkturbeskattningen, även örn befordran påskyndats

genom en hastigare utveckling av rörelsen på grund av kriget, medan

löner, vilkas storlek uppenbarligen föranletts av rörelsens resultat, böra likställas

med tantiem.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bilaga.

Vad inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet angår bör rätteligen sådan

inkomst, som väsentligen är likställd med normal löneinkomst, ej krigskonjunkturbeskattas,

medan inkomst som står på gränsen till inkomst av

rörelse, fastän den ej bedrives yrkesmässigt, bör i princip vara skattepliktig.

Här möta emellertid stora praktiska svårigheter att urskilja den

ena kategorien från den andra. Anledningen lill att löneinkomst av allmän

tjänst ej inbegripes under ifrågavarande beskattning bör väl närmast vara

den, att den, i den mån den utgör inkomstökning, anses utgöra ersättning

för ett mera omfattande eller eljest mera värdefullt arbete än tidigare.

I den mån ersättningen för ett tillfälligt uppdrag av liknande anledning blir

större än normalt, bör följaktligen denna ej beskattas. Men om någon på

grund av krigskonjunkturen för ett uppdrag får en ersättning som uppenbarligen

är väsentligt högre än han skulle kunnat betinga sig under normala

förhållanden för ett uppdrag av liknande betydelse och omfattning, bör möjlighet

ej saknas att beskatta honom för ersättningsökningen. Därjämte böra

såsom redan nu sker beskattas provisioner o. dyl. som utgå från rörelse. Genom

en sådan bestämning erhålles i huvudsak likställighet med tjänsteinkomster,

men sker beskattning i de fall som komma rörelse särskilt nära.

Genom att begränsa beskattningen till utpräglade fall blir det väl även möjligt

att bemästra de taxeringstekniska svårigheter som — sannolikt utan

större utbyte för det allmänna — skulle uppstå, därest inkomsterna av tillfällig

förvärvsverksamhet i allmänhet gjordes till föremål för undersökning

och utredning av taxeringsmyndigheterna.

Särskild uppmärksamhet förtjäna i detta sammanhang tillfälliga inkomster

av uppfinnarverksamhet. Utgå dessa inkomster i form av royalty, beskattas

de som rörelse. Det torde då vara ofrånkomligt —— och för övrigt även rimligt

— att beskatta dem även örn de utgå i annan form. Dock bör märkas,

att det därvid lärer vara nödvändigt att taga särskild hänsyn till de speciella

förhållanden, som äro förbundna med uppfinnarverksamhet. I detta avseende

kunna de föreskrifter, som föreslås beträffande rörelse, få motsvarande

tillämpning. Detta sistnämnda gäller f. ö. även sådana uppfinnare

som erhålla sin inkomst såsom inkomst av tjänst, eventuellt med rätt till

tantiem eller dyl. av uppfinningens resultat. Är det fråga örn en tillfällig

uppfinnarverksamhet, synes det lämpligt att binda beskattningen vid samma

villkor som för tillfälliga uppdrag o. dyl., nämligen att vederbörande erhållit

högre ersättning än han skäligen skulle kunnat betinga sig, om förhållande

som i 1 § sägs ej varit för handen.

I ett annat betydelsefullt avseende torde det emellertid vara lämpligt att

nu följa en annan linje än beträffande 1940 års skatt. Denna byggde nämligen

på begreppet »uppskattad merinkomst» av just de slag av inkomster

som inbegripas under skatten. Ett resultat som bättre tillfredsställer det

allmänna rättsmedvetandet torde vinnas, därest ifrågavarande beskattning

bindes vid inkomstökning å inkomst av tjänst och tillfällig förvärvsverksamhet

i allmänhet, med undantag dock av realisationsvinst, lotterivinst o.

dyl. Det är ej ovanligt, att vederbörandes inkomster av personligt arbete,

även örn detta är väsentligen oförändrat, ändra karaktär. En ren löneinkomst

kan utbytas mot tantiem eller tvärtom. Även vid övergång till nytt

arbete kunna givetvis ändrade former för ersättningen ifrågakomma. Någon

obillighet mot de skattskyldiga torde det ej medföra, om hänsyn tages

till ökning av ifrågavarande arbets- och liknande inkomster i allmänhet,

då beskattningen i alla fall inskränkes att gälla intäkter som angivas i 2 §

1 mom. e). Beträffande lagtextens utformning medför den nu ifrågasatta anordningen

en ändring, då det synes olämpligt att använda uttrycket »uppskattad

merinkomst» beträffande andra slag av inkomster än som kunna

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bilaga.

23

direkt beskattas. Lagtexten synes böra gå ut på att direkt angiva vad som

skall utgöra taxerad merinkomst, och därtill foga den inskränkande föreskriften,

att den taxerade merinkomsten dock ej må upptagas till högre belopp

än inkomstökningen av tjänst och tillfällig förvärvsverksamhet med ovan

angivna undantag.

9 §.

Beträffande krigskonjunkturskatt å realisationsvinst är den viktigaste

ändringen den att även realisationsvinst vid avyttring av fast egendom inbegripes

under beskattningen. En sådan beskattning kan, särskilt beträffande

skogsegendomar, svårligen undvaras, då den, såsom ovan beträffande

inkomst av skogsbruk anförts, kräves för att komplettera krigskonjunkturbeskattning

av sådan inkomst. Det torde böra framhållas, att beträffande

annan fastighet frågan torde äga mindre betydelse, då större prisstegringar

å sådana fastigheter sedan krigsutbrottet endast mera undantagsvis torde

kunna påvisas. Däremot torde en, i vissa fall betydande, prisstegring å jordbruks-

och särskilt skogsegendomar på många håll hava ägt rum. Det är i och

för sig mindre tilltalande att vid krigskonjunkturbeskattningen göra åtskillnad

mellan sådana försäljningsvinster som utgöra skattepliktig realisationsvinst

och sådana som ej utgöra sådan vinst. Olikformigheten utjämnas dock i

någon mån därav att beträffande de sannolikt betydelsefullaste fallen, nämligen

vid avyttring av skogsegendomar, krigskonjunkturskatt å skogsbruk

ifrågakommer, om realisationsvinst ej är för handen. Att eljest viss försiktighet

med ifrågavarande beskattning är på sin plats, torde följa därav att

realisationsvinsten avser värdeökning å den skattskyldiges producerande

kapital och sålunda träffar förmögenhetsökning, som den skattskyldige

knappast kan hava förutsett i andra fall än där fastigheten förvärvats efter

krigsutbrottet, medan krigskonjunkturskatt i övrigt träffar en, låt vara

efter den skattskyldiges förhållanden särskilt stor, årsinkomst. I följd därav

synes, för att beskattning skall ifrågakomma, den sannolikhet, som av

beskattningsmyndigheten bör påvisas rörande storleken av värdeökning efter

krigsutbrottet, böra vara ganska stor. Anvisningarna hava avfattats under

beaktande av denna synpunkt.

Det lärer stundom förekomma, att personer i en utsträckning som närmar

sig yrkesmässig verksamhet, utan att dock sådan föreligger, handla med

lös egendom, t. ex. aktier, och på den grund tämligen regelbundet varje år

beskattas för realisationsvinst. I sådana fall torde det stundom kunna framstå

såsom uppenbart obilligt, att hela den realisationsvinst, som uppkommit

på grund av värdeökning efter kriget, beskattas. Rimligt belopp motsvarande

ett skäligt jämförelsetal synes i sådant fall böra få avdragas. Bestämmelser

örn sådant avdrag hava upptagits i anvisningarna till 9 §. Enligt sakens natur

måste dessa bestämmelser bliva allmänt hållna. En mera preciserad avfattning

kan, när det gäller ett skälighetsbedömande, svårligen åstadkommas.

10 §.

Tillägg till reglerna för fastställande av den beskattningsbara merinkomsten

(i 7 § enligt 1940 års förordning) har skett för att förverkliga det avdrag

efter billighetsgrunder för inkomstminskning å en förvärvskälla från inkomstökning

å en annan, som behandlats i den allmänna motiveringen.

Det skattefria beloppet föreslås till 2,000 kronor. Den högre gränsen i 1940

års förordning, 4,000 kronor, föranleddes närmast av en av taxeringstekniska

skäl motiverad önskan att vid den första tillämpningen hålla taxeringarnas

antal inom så trånga gränser som möjligt.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bilaga.

11 §■

I reglerna om beräkning av krigskonjunkturskatt (8 § enligt 1940 års förordning)

föreslås allenast sådan ändring som föranledes av att de särskilda

bestämmelser, som hänfört sig till beskattningsårets uppdelning på tiden

före och efter krigsutbrottet, strukits.

Det torde böra framhållas att skatteskalans bibehållande vid de för 1940

gällande satserna ej innebär ett ställningstagande till örn dessa böra förbliva

oförändrade eller ej. Såsom i den allmänna motiveringen framhållits,

ligger frågan om skattesatsernas storlek utom ramen för denna utredning.

12 §.

I bestämmelserna om beräkning av krigskonjunkturskatt för äkta makar

erfordras ändring på grund av beskattningens utsträckning till nya förvärvskällor.

Den hittillsvarande regeln (i 9 § av 1940 års förordning) med normer

för bestämmande av inkomstminskning under hänvisning till reglerna örn inkomstminskning

beträffande rörelse har uteslutits. Hänvisningen i sin nuvarande

form passar ej beträffande exempelvis tjänsteinkomster med den

avfattning som bestämmelserna om sådana inkomsters beskattning nu fått.

Att meddela nya regler för de antagligen mycket sällsynta fall, varom här

kan vara fråga, torde vara föga lönande. Uppkomma spörsmål av ifrågavarande

slag, torde det av grunderna för paragrafen i regel framgå huru

dessa böra behandlas.

13—23 §§.

Den provisoriska skattepåföringen innebär ett i viss form genomfört uppskov

med den definitiva beskattningens fastställande. Den betingas därav

att ett konstaterande av vad som är fiktiva eller verkliga vinster ofta ej kan

ske förrän efter krigets slut. Olika möjligheter kunna tänkas stå till buds

för ett sådant uppskov, men metoden med provisorisk skattepåföring har

efter ingående prövning ansetts i olika avseenden lämpligast. Vunna erfarenheter

giva knappast stöd för den meningen att någon annan utväg skulle vara

bättre. Ändring härutinnan föreslås följaktligen icke.

De i 1940 års lagstiftning örn krigskonjunkturskatt upptagna möjligheterna

till provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt hava bibehållits väsentligen

oförändrade och utökats med den i allmänna motiveringen berörda möjligheten

att erhålla provisorisk skattepåföring vid avsättning av särskild fond

för kostnadsutjämning. Dessutom hava vissa förtydliganden och tillägg skett

i några paragrafer.

14 §, som avser provisorisk skattepåföring i samband med avsättning av

särskild varuförnyelsefond, har jämte anvisningar i vissa avseenden omformulerats.

Då syftet med bestämmelserna örn varuförnyelsefond är att åstadkomma

viss utjämning mellan olika år, synes ej särskild anledning föreligga att begränsa

den provisoriska skattepåföringen i dylikt fall mer än som enligt

sakens natur är påkallat. Det är först i samband med restitutionen som den

för den totala beskattningen avgörande prövningen skall äga rum. Därför

föreslås intagande i författningstexten av en bestämmelse, att avsättning av

särskild varuförnyelsefond för nedskrivning av ett lager lika stort som lagret

vid krigsutbrottet skall godkännas såsom grund för provisorisk skattepåföring,

om detta lager var större än lagret vid sista förkrigsinkomstårets

utgång.

Det har synts böra i anvisningarna beträffande avsättning till varuförnyelsefond

— liksom beträffande prisfluktuations- och kostnadsutjämnings
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bilaga.

25

fonder — uttryckligen angivas att fråga bör vara om avsättning av redovisad

årsvinst eller besparade vinstmedel, d. v. s. dispositions- eller liknande

fond. En »varuförnyelsefond» exempelvis, vilken avsatts innan årsvinsten

framkommit, och alltså med karaktär av motkonto mot varulager eller dyl.,

d. v. s. närmast representerande en form av indirekt nedskrivning, är icke en

sådan »särskild» varuförnyelsefond, varom i 14 § är fråga. Örn hänsyn tili

en före vinstberäkningen gjord avsättning till sådan fond bör tagas vid krigskonjunkturbeskattningen

är en fråga för sig, som får bedömas med hänsyn

till omständigheterna i de särskilda fallen.

De nya bestämmelserna rörande ifrågavarande fall av provisorisk skattepåföring

påverkas i någon mån därav att dylik avsättning kan hava skett

redan tidigare år. Några större svårigheter att komma lill rätta med dylika

fall torde dock knappast behöva befaras.

Ett fall som i 1940 års lagstiftning särskilt reglerats var det då avsättning

till varuförnyelsefond förekommit samtidigt nied att avdrag medgivits för

minskning av dold förkrigsreserv i lagertillgångar. Detta stadgande har i det

föreliggande förslaget kunnat utgå, enär fallet reglerats genom den föreskrift

örn tillägg vid inkomstuppskattningen för återvinning av avgången dold förkrigsreserv,

som införts i punkt 4 c) av anvisningarna till 4 §.

Vid utformningen av bestämmelserna i 16 § om provisorisk påföring av

krigskonjunkturskatt för kostnadsutjämning har ett särskilt problem varit

att fastställa storleken av den tillåtna avsättningen. Det i lagtexten intagna

förslaget, att den provisoriska skattepåföringen i detta fall skall begränsas att

avse högst en femtedel av skillnaden mellan omsättningen under beskattningsåret

och medeltalet av omsättningen under båda förkrigsinkomståren, är ej

grundat på några mera djupgående överväganden men synes innefatta en

efter förhållandena avpassad, rimlig lösning av spörsmålet. Anvisningarna

i denna punkt torde knappast erfordra särskild motivering.

I 19 § har skett en mindre ändring. Enligt 1940 års förordning är i motsvarande

paragraf (15 §) beträffande provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt

för framtida nyanskaffning av fartyg stadgat att skattskyldig som

driver rederirörelse äger »av disponibla vinstmedel» å särskilt konto hos riksbanken

insätta belopp för att användas till anskaffande av fartyg, samt att

provisorisk skattepåföring i dylikt fall må ske med det belopp, varmed skatten

skulle hava minskats, om halva det insatta beloppet avdragits vid inkomstuppskattningen.

Häri har i del föreliggande förslaget gjorts den ändring, att

det ej utsäges av vilka medel insättning må ske, men att den provisoriska

skattepåföringen skall avse det belopp, varmed skatten skulle hava minskats,

örn halva det insatta beloppet, dock högst hälften av den vid inkomstuppskattning

enligt förordningen örn krigskonjunkturskatt beräknade inkomsten

för beskattningsåret, avdragits vid inkomstuppskattningen. Ändringen

har föranletts därav, att den lill krigskonjunkturskatt uppskattade inkomsten

för beskattningsåret och jämväl den beskattningsbara merinkomsten kan

vara betydligt större än disponibla vinstmedel enligt räkenskaperna, örn exempelvis

vid vinstberäkningen fri avskrivning skett med stora belopp. Den nya

formuleringen torde undanröja en sådan olägenhet.

I 21 § hava tillagts bestämmelser örn restitution vid disposition av kostnadsutjämningsfond.

Enligt KSgl mom. i 1940 års förordning har den som i och för provisorisk

skattepåföring insatt medel i riksbanken och sedermera disponerat de insalta

medlen för vederbörligt ändamål befriats från ali tills vidare betala den provisoriskt

påförda skatten, örn han ställt säkerhet för denna. Örn emellertid

medlen i fråga hunnit disponeras för anskaffande av ny vederbörlig tillgång

före den tidpunkt då medlen behövt insättas i riksbanken, vare sig anskaff
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bilaga.

ningen skett under beskattningsåret eller under det följande året, synes vederbörande

ej böra vara sämre ställd än om medlen insatts i och åter uttagits

från riksbanken. Föreskrift i sådant avseende har införts i 22 § enligt det

föreliggande förslaget.

I ett nytt 4 mom. i 22 § har ansetts böra uttryckligen uttalas, att restitution

i samband med disposition av varuförnyelse-, prisfluktuations- och kostnadsutjämningsfond

bör prövas först sedan balansräkningen för året fastställts.

Fråga bör vara om en i sådant sammanhang vederbörligen beslutad

disposition av fonden. Beträffande restitution i övriga fall bör Kungl. Majit

meddela bestämmelser.

27 §.

Denna paragraf, som har sin motsvarighet i 23 § i den äldre förordningen,

avhandlar uppgiftsskyldigheten.

Beträffande de inkomstgrupper, som redan år 1940 voro inbegripna under

beskattningen till krigskonjunkturskatt, innefattar förslaget i princip samma

bestämmelser som tidigare gällde. Sålunda föreslås obligatorisk deklarationsskyldighet

— för vars fullgörande tidpunkten nu angives till den 20

juni i stället för den 16 september enligt 1940 års förordning -— endast för

sådan skattskyldig, som i sin år 1941 avlämnade självdeklaration uppgivit

nettointäkt av rörelse ej understigande 4,000 kronor. Kungl. Majit bör emellertid

kunna medgiva undantag från sådan deklarationsplikt på samma sätt

som gällde enligt kungörelsen med vissa tillämpningsföreskrifter till förordningen

om krigskonjunkturskatt för år 1940. Enligt 1 § i nämnda kungörelse

voro från obligatorisk deklarationsskyldighet undantagna vissa slag av

rörelse nämligen livförsäkringsrörelse, yrkesmässigt utövad vetenskaplig, litterär

och konstnärlig verksamhet ävensom verksamhet som läkare, tandläkare

eller arkitekt, allt dock under förutsättning att den skattskyldige, som bedrivit

sådan verksamhet, ej uppgivit nettointäkt av annat slag av rörelse

till belopp av minst 4,000 kronor. Med de här uppräknade kategorierna böra

likställas veterinärer. Någon anledning att utvidga den obligatoriska deklarationsskyldigheten

till fall, då nettointäkten understigit 4,000 kronor, har

ej ansetts föreligga. Visserligen har det enligt 7 § i 1940 års förordning medgivna

skattefria beloppet å 4,000 kronor föreslagits sänkt till 2,000 kronor

(enligt 10 § i förslaget), men det kan antagas, att i fall då nettointäkten understigit

4,000 kronor någon taxering i regel ej bör ifrågakomma, varför

deklarationsplikt i sådana fall skulle sakna nämnvärd betydelse och endast

onödigt belasta de skattskyldiga och tynga taxeringsarbetet. Skäl att införa

obligatorisk deklarationsskyldighet beträffande inkomst av tantiem och därmed

likställd inkomst, varom önskemål under hand framställts, hava ej ansetts

föreligga. Såsom framgår av det följande föreslås skyldighet för taxeringsnämndernas

ordförande att meddela länsstyrelserna uppgift om de skattskyldiga

som i avlämnade självdeklarationer uppgivit bland annat inkomster

av sistnämnda slag.

Vad angår de inkomstgrupper, som nu ytterligare föreslagits skola inbegripas

under beskattningen, föreslås deklarationsplikt endast efter anmaning

utom beträffande inkomst av jordbruk och av skogsbruk, som avses vara

helt undantagna från deklarationsskyldighet. Beträffande de båda sistnämnda

grupperna skulle det väl kunna tänkas deklarationsskyldighet för sådana

skattskyldiga som hava bokföring, men för det stora flertalet torde det vara

praktiskt omöjligt att fullgöra en sådan skyldighet. Härför erfordras ju att

den skattskyldige har anteckningar, vilket i allmänhet icke torde vara fallet,

rörande de inkomster och utgifter som han uppgivit i sina självdeklarationer,

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bilaga.

27

såvitt angår jordbruk icke blott för beskattningsåret utan även för de båda

förkrigsinkomståren, och det kan säkerligen antagas att de flesta icke hava

några konceptdeklarationer bevarade. Med hänsyn härtill har det ansetts

lämpligt att, såsom redan nämnts i den allmänna motiveringen och i samband

med 5 § samt närmare framgår vid 29 § här nedan, för taxering beträffande

jordbruk och skogsbruk föreslå en särskild ordning utan samband

med någon deklarationsplikt. Uppgifter eller upplysningar som anses erforderliga

för merinkomstens beräkning äro emellertid de skattskyldiga efter

anmaning pliktiga att lämna på samma sätt som gäller uppgifter om inkomst

i allmänhet (27 § 3 morn.).

28 §.

Denna paragraf motsvarar 24 § i 1940 års förordning. I likhet med vad

som gällde för 1940 års taxering förutsättes att prövningsnämnderna bliva

första instans. Såsom redan i den allmänna motiveringen antytts synes det

ej kunna ifrågasättas att inrymma taxeringsnämnderna i instansordningen.

Däremot torde det kunna åläggas ordförandena i dessa nämnder att för underlättande

av det förberedande arbetet hos prövningsnämnden lämna meddelande

om vissa slag av inkomster, som av de skattskyldiga uppgivits i självdeklarationerna.

Bestämmelse härom har upptagits i förevarande paragraf.

Närmare föreskrifter torde böra meddelas av Kungl. Maj:t. De inkomstslag,

som i detta sammanhang åsyftas, äro i första hand inkomst av jordbruk och

skogsbruk uppgående till visst minimibelopp, exempelvis 3,000 kronor, samt

vidare, på sätt antytts i motiven till 7 §, i vissa fall inkomst av annan fastighet,

och därjämte inkomst av tantiem ävensom realisationsvinst. Lämpligen

skulle meddelandet kunna lämnas helt enkelt genom kortfattade anteckningar

i inkomstlängdens anteckningskolumn. Med ledning av dessa anteckningar

torde utsovringen av arbetsmaterialet hos prövningsnämnderna väsentligen

underlättas.

29 §.

I denna paragraf, som motsvarar 25 § i 1940 års förordning, givas föreskrifter

om det förberedande arbetet med taxeringen, vilka i princip överensstämma

med de enligt nämnda förordning gällande. Såvitt angår förslag rörande

taxering för merinkomst av jordbruk och skogsbruk hava dock, såsom

redan antytts, särskilda föreskrifter ansetts böra meddelas, bland annat med

hänsyn till att dessa förvärvskällor i motsats till andra äro helt undantagna

från deklarationsplikt. Angående förfaringssättet vid förslagets upprättande

rörande jordbruk och skogsbruk hänvisas till vad som anförts i motiveringen

till 5 och 6 §§. Det har ansetts önskvärt att förslag beträffande sistnämnda

förvärvskällor kunde tillställas den skattskyldige senast den 1 september.

Den tid, som den skattskyldige bör hava till förfogande för erinringars avgivande,

bör icke angivas till mindre än tio dagar efter förslagets mottagande.

Kan längre tid medgivas, är det vanligen önskvärt att så sker. I särskilda

fall kan naturligtvis kortare tid visa sig erforderlig.

32 §.

Enligt 28 § i 1940 års förordning hade den centrala krigskonjunkturskattenämnden

till uppgift, bland annat, att »i den utsträckning, som framgår av

särskilda av Kungl. Majit meddelade föreskrifter», efter framställning från

landskamrerare eller allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämndcn

eller från prövningsnämnd, avgiva yttranden i ärenden rörande

taxering till krigskonjunkturskatt.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bilaga.

I förslaget har det ovan citerade stadgandet uteslutits. Några särskilda

föreskrifter hava hittills ej ansetts nödvändiga och oavsett nämnda stadgande

lärer Kungl. Maj:t vara oförhindrad att utfärda sådana föreskrifter, om så

skulle visa sig erforderligt.

Vidare har en utvidgning av nämndens befogenhet föreslagits härutinnan

att det skall tillkomma nämnden att avgiva yttranden jämväl efter anmälan

av den i 31 § andra stycket i förslaget omförmälde konsulenten. Beträffande

1940 års taxering har det nämligen konstaterats, att till denne konsulent,

som tillika är föredragande hos nämnden, inkommit ett flertal framställningar

av stor principiell betydelse, vilka bort handläggas av nämnden

i stället för av konsulenten. I sådana fall skulle den föreslagna utvidgningen

kunna bereda möjlighet för konsulenten att överlämna framställningarna

till nämnden för dess avgörande.

Varken enligt 1940 års förordning eller enligt förslaget äger skattskyldig

behörighet att göra direkt framställning hos nämnden. Det förutsättes emellertid,

att därest skattskyldig hos landskamreraren eller eljest anhåller att

en taxeringsfråga av principiell innebörd, varom tveksamhet kan råda, måtte

underställas nämnden, en dylik anhållan vanligen bör villfaras.

Bland nämndens ledamöter böra numera finnas även representanter för

jordbruk och skogsbruk. Med hänsyn härtill föreslås utökning av antalet

ledamöter från förutvarande sju till nio. Beslutförhet bör dock såsom hittills

föreligga, då sju medlemmar äro tillstädes.

35 §.

I denna paragraf, som motsvarar 31 § i 1940 års förordning, har till förebyggande

av missförstånd uttryckligen angivits, att besvär över ordinarie

prövningsnämnds beslut må ingivas antingen till vederbörande länsstyrelse

eller till kammarrätten. Förslaget i denna del anses icke innebära någon saklig

ändring av de äldre bestämmelserna.

40 §.

Denna paragraf saknar motsvarighet i 1940 års förordning. Med de här

föreslagna bestämmelserna åsyftas, att i de fall där beskattningsår för skattskyldig

avser räkenskapsår som till viss del omfattar tid före utgången av

augusti 1939, skola beträffande frågan i vad mån uppskattad merinkomst eller

inkomstminskning av viss förvärvskälla belöper på tiden före nämnda tidpunkt

ävensom beträffande övriga frågor, vilka uppkomma på grund av att

inkomstökning belöpande på tiden före nämnda tidpunkt ej är skattepliktig

enligt den föreslagna förordningen, de i 1940 års förordning i sådant hänseende

meddelade bestämmelserna äga motsvarande tillämpning. I övrigt hänvisas

till vad som anförts i motiveringen till 4 § rörande ifrågavarande

spörsmål.

Förordning med särskilda bestämmelser beträffande taxering för inkomst

åren 1941 och 1942 av ersättning på grund av försäkring för förlust av

fartyg eller köpeskilling vid avyttring av fartyg.

Med hänsyn till rådande förhållanden synes det skäligt att den enligt 28 §

2 mom. kommunalskattelagen medgivna rätten att på högst tre år fördela

ersättning på grund av försäkring för förlust av fartyg utsträckes att omfatta

högst fem år. Detta bör dock tillsvidare ej gälla annan ersättning än

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bilaga.

29

för fartyg som förlorats under beskattningsår, för vilket taxering skall äga

rum något av åren 1941 eller 1942. I förslaget hava i första hand upptagits

bestämmelser av nämnda innehåll. Uppenbart är att, då fördelning

på flera år medgives, det med den begränsning som i övrigt stadgas skall

stå den skattskyldige fritt att efter eget bestämmande verkställa fördelningen,

eventuellt så, att under något eller några av åren intet belopp upptages

till beskattning.

Beträffande därefter frågan om att jämställa köpeskilling vid avyttring

av fartyg med ersättning på grund av försäkring för förlust förelåg ett av

skatteberedningen i sådant hänseende utarbetat förslag redan under föregående

år. I skatteberedningens P. M. rörande krisskatt anfördes såsom motivering

för nämnda förslag, bland annat, följande:

»När föreskriften i 28 § 2 mom. kommunalskattelagen meddelades rörande

särskild behandling i beskattningsavseende av belopp, som utfölle på grund

av försäkring för förlust av fartyg, hade man givetvis klart för sig att motsvarande

fråga kunde uppkomma även vid försäljning av fartyg. Riskerna

för missbruk i förening med möjligheterna för rederiföretagen att själva

undvika de olägenheter i beskattningsavseende, som kunde uppstå i samband

med försäljning av fartyg, voro emellertid anledningen till att lagstiftningen

rörande dylikt försäkringsbelopp ej utsträcktes att avse även

köpeskillingar. Det är emellertid tydligt att vid mera extraordinära förhållanden

sådana som de nu rådande, då försäljningar stundom torde motiveras

av ett faktiskt tvångsläge, ett särskilt behov av lagstiftning i samma

syfte även rörande fall av försäljning kan anses föreligga. En tillfällig utsträckning

av föreskrifterna i 28 § 2 mom. att avse även försäljningsbelopp

synes därför på sin plats.»

Förslaget föranledde icke någon åtgärd. I propositionen nr 2 till 1940 års

urtima riksdag (sid. 97) anförde departementschefen, att förslaget syntes

sakna aktualitet beträffande 1940 års taxering och att en dylik förordning

därför då torde kunna undvaras. Däremot syntes motsvarande förslag böra

upptagas beträffande påföljande års taxering.

I enlighet härmed upptagas i det nu föreliggande förslaget bestämmelser,

enligt vilka köpeskilling vid avyttring av fartyg kommer att vid såväl taxering

till kommunal inkomstskatt som taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

bliva likställd med ersättning på grund av försäkring vid

förlust av fartyg. Den föreslagna rätten till fördelning av köpeskillingen

gäller dock icke, där avyttringen skett till någon med vilken säljaren varit

i ekonomisk intressegemenskap och det kan antagas att avyttringen ägt

rum i syfte att ernå särskild förmån i beskattningsavseende antingen för

säljaren eller för köparen. Fråga bör vara endast örn verkliga godtrosförsäljningar.

Förordning om rätt att på grund av påförd krigskonjunkturskatt för år 19M

erhålla nedsättning i den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten m. m.

för samma år.

I förslaget hava upptagits bestämmelser nied samma sakinnehåll som i

motsvarande förordning för år 1940. Då i förslaget lill förordning om krigskonjunkturskatt

för år 1941 förutsattes, att prövningsnämndernas arbete

med taxeringen till krigskonjunkturskatt liksom föregående år får pågå

lill och med den 10 december, kan den omräkning av den ordinarie taxe
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bilaga.

ringen, som erfordras på grund av påföringen av krigskonjunkturskatt, och

därav följande omdebitering av övriga skatter ej undvikas, såvitt man ej

vill övergå till ett nytt system och helt enkelt vägra avdrag för påförd krigskonjunkturskatt

med hänsyntagande härtill vid skatteskalans avvägning.

Vid förslagets utarbetande har det emellertid funnits mest lämpligt att bibehålla

den hittillsvarande ordningen. Huruvida i förordningen även värnskatt

bör omnämnas blir givetvis beroende på om sådan skatt för innevarande

år beslutes innan förordningen antages.

I detta sammanhang torde böra erinras att i överensstämmelse med den

princip, som låg till grund för 1940 års förordning om krigskonjunkturskatt,

vid själva inkomstuppskattningen för taxeringen till sådan skatt avdrag

för skatter icke får göras för vare sig förkrigsinkomståren eller beskattningsåret.

Stockholm i finansdepartementets skatteberedning den 6 februari 1941.

Carl W. U. Kuglenstierna. E. Rosenqvist.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bilaga.

31

Förslag

till

förordning om krigskonjunkturskatt för år 1941.

Härigenom förordnas som följer:

Inledande bestämmelse.

1 §■

För inkomstökning, som uppkommit efter utgången av augusti 1939 och

kan antagas hava berott på av pågående krig eller dessförinnan rådande krigskonjunktur

föranledda förhållanden, skall i den omfattning och på det sätt

nedan stadgas för år 1941 erläggas krigskonjunkturskatt till staten.

Skattepliktig inkomstökning och skattskyldighet.

2 §•

1 mom. Skattepliktig enligt denna förordning är efter utgången av augusti

1939 uppkommen inkomstökning hänförlig till

a) inkomst av rörelse;

b) inkomst av jordbruk;

c) inkomst av skogsbruk;

d) inkomst av annan fastighet;

e) inkomst i form av tantiem, provision, gratifikation eller likartad inkomst

av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet, därest inkomsten utgått

från rörelse, jordbruk eller skogsbruk, inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet

såsom uppfinnare eller av tillfälligt uppdrag ävensom annan jämförlig

inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet; samt

f) inkomst av icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom;

allt under förutsättning att inkomsten är skattepliktig enligt förordningen

om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller är av beskaffenhet som

i nästa stycke sägs.

I inkomst av rörelse inräknas vid tillämpning av denna förordning intäkt

genom avyttring av sådana för stadigvarande hink i rörelsen avsedda maskiner

eller andra inventarier, vilka icke vid beräkning av värdeminskningsavdrag

enligt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt hänföras

till byggnad, så ock ersättning på grund av försäkring av dylika tillgångar,

även örn intäkten eller ersättningen ej är skattepliktig enligt nämnda

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Bilaga.

förordning eller intäkten enligt densamma hänföres till intäkt av tillfällig

förvärvsverksamhet.

2 mom. Skattskyldig enligt denna förordning är envar fysisk eller juridisk

person, vilken åtnjutit inkomstökning som avses i 1 morn., därest enligt

förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt den fysiska eller

juridiska personen vid 1941 års taxering är skattskyldig för den inkomst, vartill

inkomstökningen hänför sig, eller, såvitt angår intäkt eller ersättning

varom sägs i 1 mom. andra stycket, för den inkomst, i vilken intäkten eller

ersättningen inräknas.

Taxerad merinkomst.

3 §•

Vid tillämpning av denna förordning skall uppskattning av inkomster ske

dels för det beskattningsår, för vilket taxering enligt förordningen om

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt äger rum år 1941 (beskattningsåret),

dels, utom vad angår inkomst av skogsbruk samt av icke yrkesmässig avyttring

av fast eller lös egendom, för ett vart av de två beskattningsår, som

gått till ända närmast före den 1 september 1939 (förkrigsinkomståren).

Uppskattningen skall verkställas enligt bestämmelserna i förordningen örn

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt med sådana avvikelser, som erfordras

för att åstadkomma likformighet i inkomstberäkningen för de olika åren,

samt under iakttagande av i denna förordning meddelade särskilda föreskrifter.

Såsom grund för bestämmande av inkomstökning fastställes, där ej annat

följer av särskilda bestämmelser i denna förordning, den på ett antaget

jämförelsedr belöpande jämförelseinkomsten. Där ej särskilda förhållanden

till annat föranleda, skall såsom jämförelseinkomst upptagas medeltalet av

inkomsterna för förkrigsinkomståren.

Med ledning av den inkomstuppskattning varom nu stadgats fastställes,

på sätt i 4—9 §§ närmare angives, taxerad merinkomst särskilt för en var av

de inkomstgrupper, som angivas i 2 § 1 mom. första stycket a)—f).

4 §•

1 mom. Beträffande rörelse skola inkomster för förkrigsinkomståren och

beskattningsåret så ock jämförelseinkomsten uppskattas för varje förvärvskälla

för sig.

Såsom särskild förvärvskälla enligt denna förordning anses särskild förvärvskälla

enligt kommunalskattelagen.

2 mom. Det belopp, varmed inkomsten för beskattningsåret av en till rörelse

hänförlig förvärvskälla överstiger motsvarande jämförelseinkomst, med

tillägg eller avdrag i förekommande fall för beräknad ränta å minskning eller

ökning av eget kapital, utgör uppskattad merinkomst av förvärvskällan.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bilaga.

33

För varje förvärvskälla, för vilken uppskattad merinkomst fastställes, skall

tillika fastställas, i vad mån denna kan antagas hava berott på av pågående

krig eller dessförinnan rådande krigskonjunktur föranledda förhållanden.

Summan av de för samtliga till rörelse hänförliga förvärvskällor enligt

förra stycket fastställda beloppen skall, där ej fall som i 3 mom. avses är

för handen, utgöra taxerad merinkomst av rörelse.

3 mom. Har skattskyldig, för vilken uppskattad merinkomst av till rörelse

hänförlig förvärvskälla fastställes, haft annan till rörelse hänförlig förvärvskälla,

beträffande vilken vid motsvarande tillämpning av bestämmelserna

i 2 mom. första stycket underskott uppstår, skall för denna förvärvskälla

uppskattad inkomstminskning till beloppet fastställas.

Tillika fastställes i vad mån den uppskattade inkomstminskningen kan antagas

hava berott på av pågående krig eller dessförinnan rådande krigskonjunktur

föranledda förhållanden.

Såsom taxerad merinkomst av rörelse i fall som i detta mom. avses upptages

det belopp, varmed sådan merinkomst som i 2 mom. andra stycket

sägs sammanlagt överstiger sådan inkomstminskning som avses i förra

stycket, dock högst det belopp, varmed de sammanlagda uppskattade merinkomsterna

överstiga de sammanlagda uppskattade inkomstminskningarna.

A mom. Kan skattskyldig visa, att i den uppskattade merinkomsten av

viss förvärvskälla ingår belopp, varmed dold förkrigsreserv under beskattningsåret

minskats, skall merinkomsten i motsvarande mån anses ej hava

berott på förhållanden som omförmälas i 1 §. Såsom dold förkrigsreserv

anses härvid belopp, varmed tillgångens verkliga värde vid utgången av

augusti 1939 översteg dess i beskattningshänseende enligt denna förordning

gällande värde vid nämnda tidpunkt.

I övrigt skall uppskattad merinkomst antagas hava berott på förhållanden

som omförmälas i 1 §, där ej den skattskyldige med bärande sannolikhetsskäl

ådagalägger, att inkomstökningen helt eller delvis skulle hava uppkommit

oberoende av sådana förhållanden.

Uppskattad inkomstminskning skall antagas hava berott på förhållanden

som omförmälas i 1 §, i den mån det ej framgår såsom sannolikt, att

inkomstminskningen ej berott på sådana förhållanden.

5 mom. Kungl. Majit äger, efter förslag av den i 32 § omförmälda centrala

krigskonjunkturskattenämnden eller efter nämndens hörande, beträffande

visst slag av rörelse bestämma särskild grund för fastställande huru

stor del av uppskattad merinkomst skall, därest ej annat ådagalägges, antagas

hava berott på förhållanden som omförmälas i 1 §.

6 mom. Vad i 28 § 2 mom. kommunalskattelagen samt denna dag utfärdad

förordning stadgas om särskild ordning beträffande beskattning av ersättning

på grund av försäkring för förlust av fartyg, eller av köpeskilling

vid avyttring av fartyg skall icke äga tillämpning vid taxering till krigskonjunkturskatt,

utan skall vid uppskattning av inkomst såväl för förkrigsinkomstårcn

som för beskattningsåret beträffande dylik ersättning förfaras

enligt de regler, som gälla för taxering av ersättning på grund av försäk
3-417117.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bilaga.

ring av annan till inventarier hänförlig egendom än fartyg, eller av köpeskilling

vid avyttring av sådan annan egendom.

Om provisorisk påföring av skatt i fall som nu sagts stadgas i 18 §.

(Se vidare anvisningarna.)

5 §.

1 mom. Beträffande jordbruk skall uppskattad merinkomst beräknas gemensamt

för olika förvärvskällor till det belopp, varmed inkomsten av jordbruk

under beskattningsåret, med tillägg eller avdrag i förekommande fall

för beräknad ränta å minskning eller ökning av eget kapital, överstiger

medeltalet av motsvarande inkomster under förkrigsinkomståren. Till inkomst

av jordbruk hänföres inkomst av jordbruksfastighet med undantag

av inkomst av skogsbruk.

Där ej utredning förebringas för en specificerad beräkning av den uppskattade

merinkomsten (nettometoden), beräknas den enligt en summarisk

uppskattningsgrund, vid vilken hänsyn tages till ökningen av bruttointäkterna

och den uppskattade ökningen av omkostnaderna sedan förkrigsinkomståren

(bruttometoden).

2 mom. Den uppskattade merinkomsten av jordbruk skall upptagas såsom

taxerad merinkomst, i den mån den kan antagas hava berott på förhållanden

som avses i 1 §.

(Se vidare anvisningarna.)

6 §■

Beträffande inkomst av skogsbruk skall såsom taxerad merinkomst gemensamt

för olika förvärvskällor upptagas så stor del av de under beskattningsåret

åtnjutna intäkterna genom avyttring eller dylikt av skogsbruk

som kan anses hava uppkommit genom prisstegring efter utgången av

augusti 1939 utöver vad som erfordrats för att täcka omkostnadernas ökning,

dock ej högre belopp än som av den skattskyldige visas hava motsvarat

beräknad nettointäkt av skogsbruk för beskattningsåret.

(Se vidare anvisningarna.)

7 §•

1 mom. Beträffande inkomst av annan fastighet skall det belopp, varmed

inkomsten för beskattningsåret, beräknad gemensamt för olika förvärvskällor,

överstiger motsvarande jämförelseinkomst, med tillägg eller avdrag

i förekommande fall för beräknad ränta å minskning eller ökning av eget

kapital, utgöra uppskattad merinkomst.

2 mom. Den uppskattade merinkomsten av annan fastighet upptages såsom

taxerad merinkomst, i den mån det framgår såsom sannolikt, att merinkomsten

berott på förhållanden som omförmälas i 1 §.

(Se vidare anvisningarna.)

s. 35 Kontrollera mot PDF

Bilaga. 35

8 §.

Beträffande inkomst i form av tantiem eller annan inkomst som avses i

2 § 1 mom. e) skall, där ej annat följer av vad nedan stadgas, gemensamt

för inkomst av tjänst och av tillfällig förvärvsverksamhet såsom taxerad

merinkomst upptagas

a) till intäkt av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet hänförligt belopp,

vars storlek varit beroende av sådant resultat av rörelse, jordbruk

eller skogsbruk som belöper på tiden efter utgången av augusti 1939 eller

av omsättningen i eller omfattningen av efter nämnda tidpunkt bedriven

rörelse,

samt till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet hänförligt belopp, vars

storlek varit beroende av resultatet av tillfällig affär som gjorts efter utgången

av augusti 1939,

i båda fallen försåvitt ej den skattskyldige med bärande sannolikhetsskäl

ådagalägger att motsvarande intäkt skulle hava uppkommit oberoende

av i 1 § omförmälda förhållanden, så ock

b) intäkt i andra fall än nu sagts av tillfällig verksamhet såsom uppfinnare

eller av tillfälligt uppdrag eller av annan jämförlig tillfällig förvärvsverksamhet,

i den mån intäkten uppenbarligen utgjort ett högre vederlag för

uppdraget eller det eljest utförda arbetet än den skattskyldige skäligen kunnat

betinga sig, om förhållanden som i 1 § sägs ej varit för handen.

Såsom taxerad merinkomst enligt denna paragraf skall dock i intet fall

upptagas högre belopp än det, varmed inkomst av tjänst och av tillfällig

förvärvsverksamhet, med undantag av realisationsvinst och lotterivinst samt

belopp som erhållits genom restitution av allmänna skatter, överstiger motsvarande

jämförelseinkomst.

(Se vidare anvisningarna.)

9 §•

Vid icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom uppkommen realisationsvinst

skall upptagas såsom taxerad merinkomst, i den mån den kan

antagas hava berott på efter utgången av augusti 1939 uppkommen värdeökning,

försåvitt det ej av den skattskyldige visas att den skulle hava uppkommit

oberoende av i 1 § omförmälda förhållanden.

Vid fastställande av den taxerade merinkomsten må avdrag ske dels för

realisationsförlust vid avyttring av fast eller lös egendom, beräknad efter

samma grunder, som tillämpats vid uppskattningen av realisationsvinsten,

dels, örn den skattskyldige normalt plägat beskattas för realisationsvinst,

för ett med hänsyn därtill avvägt skäligt belopp.

(Se vidare anvisningarna.)

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Bilaga.

Beskattningsbar merinkomst.

10 §.

Till krigskonjunkturskatt beskattningsbar merinkomst fastställes särskilt

för rörelse och särskilt för övriga förvärvskällor tillsammans.

Vid fastställande av beskattningsbar merinkomst skall från de taxerade

merinkomsterna sammanlagt avdragas

dels belopp som den skattskyldige visar sig hava efter utgången av augusti

1939 utgivit såsom gåva för luftvärnet eller luftskyddet och som fått avdragas

vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt men för vilket

avdrag enligt denna förordning ej skett vid beräkning av uppskattad merinkomst

av rörelse,

dels ock ett belopp av 2,000 kronor.

Har skattskyldig, för vilken taxerad merinkomst fastställes, under beskattningsåret

haft annan, krigskonjunkturskatt underkastad förvärvskälla, som

vid tillämpning av denna förordnings föreskrifter utvisar inkomstminskning,

äger beskattningsnämnd vid den beskattningsbara merinkomstens

bestämmande efter skälighetsgrunder medgiva avdrag utöver vad ovan

sagts med högst inkomstminskningens belopp. Har den skattskyldige under

beskattningsåret även haft annan, krigskonjunkturskatt icke underkastad

förvärvskälla, som kan anses utvisa inkomstökning i förhållande till förkrigsinkomståren,

bör avdrag varom nu är fråga ej medgivas med högre

belopp än det varmed inkomstminskningen kan anses överstiga sådan inkomstökning.

Avdragen tillgodonjutas i första hand från taxerad merinkomst av rörelse.

Återstående avdrag göres från summan av övriga taxerade merinkomster.

Beskattningsbar merinkomst utföres dels för rörelse, dels för övriga förvärvskällor

gemensamt i fulla hundratal kronor, så att överskjutande belopp,

som icke uppgår till fullt hundratal kronor, bortfaller.

Beräkning av krigskonjunkturskatt.

11 §•

Krigskonjunkturskatten skall utgöra,

a) beträffande rörelse:

å den del av den beskattningsbara merinkomsten, som

ej överstiger 20% av motsvarande jämförelseinkomst:.................. b0%,

överstiger 20 men ej 50 % av motsvarande jämförelseinkomst:.......... 60 %,

» b0% » » » :.......... 70 %;

b) beträffande övriga förvärvskällor:

50 procent av den beskattningsbara merinkomsten.

Avser beskattningsåret ej samma antal månader som det antagna jämförelseåret,

skall motsvarande jämförelseinkomst upptagas till ett med hänsyn

s. 37 Kontrollera mot PDF

Bilaga.

37

härtill jämkat belopp. Den motsvarande jämförelseinkomsten utföres i fulla

hundratal kronor, så att överskjutande belopp, som icke uppgår till fullt

hundratal kronor, bortfaller.

12 §.

Skall jämlikt 19 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

för makar fastställas gemensamt beskattningsbart belopp, skall i förekommande

fall jämväl till krigskonjunkturskatt beskattningsbar merinkomst

särskilt för rörelse och särskilt för övriga förvärvskällor fastställas för makarna

gemensamt.

Kan ene maken helt eller delvis ej utnyttja avdrag för inkomstminskning

eller realisationsförlust, må det återstående avdraget tillgodonjutas av den

andre maken, som om denne själv haft inkomstminskningen eller realisationsförlusten.

Vad nu stadgats om inkomstminskning skall gälla även förvärvskällor

som avses i 5—8 §§. Avdrag som omförmäles i 10 § andra stycket

skall, i den mån det ej utgör avdrag för gåva till luftvärnet eller luftskyddet

vilket kunnat utnyttjas av den av makarna som givit gåvan, med

motsvarande tillämpning av där meddelade föreskrifter ske från den för

båda makarna sammanlagda taxerade merinkomsten.

Krigskonjunkturskatten beräknas efter den för båda makarna sammanlagda

beskattningsbara merinkomsten, såvitt angår rörelse med hänsyntagande

till den för båda sammanlagda jämförelseinkomsten, och fördelas å

makarna, särskilt för rörelse och särskilt för övriga förvärvskällor, efter förhållandet

mellan deras taxerade merinkomster av motsvarande förvärvskällor.

Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt.

13 §.

Krigskonjunkturskatt må efter framställning från skattskyldig, som taxeras

för merinkomst av rörelse, påföras allenast provisoriskt

a) för framtida nedskrivning av ersättningslager (14 §),

b) för mötande av framtida prisfall (15 §),

c) för kostnadsutjämning (16 §),

d) för befarad framtida värdeminskning (17 §),

e) för framtida anskaffning av ersättningstonnage med mera (18 §), samt

f) för framtida nyanskaffning av fartyg (19 §).

14 §.

Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för framtida nedskrivning av

ersättningslager skall ske,

därest lager av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse

minskats sedan sista förkrigsinkomstårets utgång eller, örn lagret vid

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Bilaga.

utgången av augusti 1939 var större än vid sista förkrigsinkomstårets utgång,

sedan utgången av augusti 1939,

samt en särskild varuförnyelsefond i räkenskaperna för beskattningsåret

avsatts för nedskrivning av lager, som den skattskyldige har för avsikt att

anskaffa i stället för sålunda avgången lagertillgång.

Den provisoriska påföringen skall avse det belopp, varmed skatten skulle

hava minskats, om vid beskattningsårets slut nya lagertillgångar hade anskaffats

för lagrets uppbringande till samma storlek som vid beskattningsårets

ingång, eller, örn lagret vid utgången av augusti 1939 var större än

vid sista förkrigsinkomstårets utgång, till samma storlek som vid utgången

av augusti 1939, och enligt i denna förordning medgivna grunder nedskrivits

högst med det till varuförnyelsefonden avsatta beloppet.

(Se vidare anvisningarna.)

15 §.

Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för mötande av framtida

prisfall skall ske,

därest under beskattningsåret tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning

i rörelse inköpts men ej levererats,

samt vid beskattningsårets utgång avsättning till en särskild prisfluktuationsfond

i räkenskaperna skett för att möta framtida prisfall å dessa tillgångar.

Den provisoriska påföringen skall avse det belopp, varmed skatten skulle

hava minskats, om de inköpta lagertillgångarna hade levererats under beskattningsåret

och vid beskattningsårets utgång enligt i denna förordning

medgivna grunder nedskrivits högst med det till prisfluktuationsfonden avsatta

beloppet.

(Se vidare anvisningarna.)

16 §.

Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för kostnadsutjämning skall

ske,

därest en särskild kostnadsutjämningsfond i räkenskaperna för beskattningsåret

avsatts för att användas till omkostnader i rörelsen under ett följande

år.

Den provisoriska påföringen skall avse det belopp, varmed skatten skulle

hava minskats, om de avsatta medlen, dock högst en femtedel av skillnaden

mellan omsättningen under beskattningsåret och medeltalet av omsättningen

under förkrigsinkomståren, använts för avdragsgilla omkostnader under

beskattningsåret.

(Se vidare anvisningarna.)

17 §■

Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för befarad framtida värdeminskning

skall ske,

s. 39 Kontrollera mot PDF

Bilaga.

39

därest i räkenskaperna för beskattningsåret beträffande tillgång för stadigvarande

bruk i rörelse avskrivning skett för överpris eller merkostnad,

men avdrag för motsvarande belopp vid inkomstuppskattning enligt denna

förordning finnes ej kunna medgivas.

Den provisoriska skattepåföringen skall avse det belopp, varmed skatten

skulle hava minskats, om det i räkenskaperna gjorda avdraget i sin helhet

hade medgivits vid inkomstuppskattningen.

(Se vidare anvisningarna.)

18 §.

Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för framtida anskaffning av

er sättning stonnage med mera skall ske,

därest under beskattningsåret rörelse tillhörigt fartyg försålts eller fartyg

eller annan tillgång för stadigvarande bruk i rörelse förlorats,

och köpeskillingen eller försäkringssumman eller del därav insatts å särskilt

konto hos riksbanken för att användas, om det insatta beloppet utgöres

av köpeskilling för fartyg, till anskaffande av annat eller andra fartyg, och,

om det utgöres av försäkringssumma för förlorad tillgång, till anskaffande

av fartyg eller annan tillgång för stadigvarande bruk.

Den provisoriska påföringen skall avse det belopp, varmed skatten skulle

hava minskats, om den i den beskattningsbara merinkomsten ingående del av

det insatta beloppet, som överstiger den avyttrade eller förlorade tillgångens

värde, avdragits vid inkomstuppskattningen. Med tillgångens värde förstås

härvid dess i beskattningsavseende enligt denna förordning gällande värde

när avyttringen ägde rum eller förlusten timade, eller, om tillgången när den

avyttrades eller förlorades var belastad med intecknad gäld, nämnda värde

med avdrag av gälden.

(Se vidare anvisningarna.)

19 §.

Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för framtida nyanskaffning

av fartyg skall ske,

därest i annat fall än som avses i 18 § skattskyldig som driver rederirörelse

å särskilt konto hos riksbanken insatt belopp för att användas till anskaffande

av fartyg.

Den provisoriska påföringen skall avse det belopp, varmed skatten skulle

hava minskats, örn halva det insatta beloppet, dock högst hälften av den

vid inkomstuppskattning enligt denna förordning beräknade inkomsten för

beskattningsåret, avdragits vid inkomstuppskattningen.

(Se vidare anvisningarna.)

20 §.

Har fond som i 14, 15 eller 16 § avses ej avsatts i räkenskaperna för beskattningsåret,

må såsom avsättning godkännas skriftlig förklaring av den

skattskyldige, att i räkenskaperna för det på beskattningsåret närmast föl
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Bilaga.

jande räkenskapsåret överföring till sådan fond skall göras från fond eller

konto, som fanns vid beskattningsårets utgång och som kunde disponeras för

de i nämnda paragrafer angivna ändamålen.

Det i 18 och 19 §§ angivna villkoret om insättning i riksbanken skall anses

fullgjort, örn dylik insättning skett senast den 20 juni 1941 eller vid den senare

tidpunkt före taxeringens avslutande, som landskamreraren bestämmer.

Efter ansökan av skattskyldig äger Kungl. Maj:t i särskilda fall, där insättning

i riksbanken skulle vålla den skattskyldige avsevärd svårighet, föreskriva,

att insättning i riksbanken må ersättas med annan väsentligen likvärdig

disposition av tillgångar eller, där synnerliga skäl därtill äro, fastställa

annat villkor för den provisoriska skattepåföringen.

21 §.

Restitution av provisoriskt påförd krigskonjunkturskatt skall efter framställning

från skattskyldig av prövningsnämnd medgivas, örn och i den mån

inom tid, som sedermera fastställes,

a) varufömyelsefond som i 14 § sägs använts för enligt denna förordning

medgiven nedskrivning å lagertillgångar som anskaffats i stället för de under

beskattningsåret avgångna lagertillgångarna,

b) lagertillgångar som i 15 § avses levererats och prisfluktuationsfonden

använts för sådan nedskrivning av dessa tillgångar, som enligt denna förordning

skulle medgivits för beskattningsåret, örn tillgångarna då levererats,

c) kostnadsutjämningsfond som i 16 § sägs använts för omkostnader i

rörelsen, för vilka avdrag skulle medgivits vid taxering till krigskonjunkturskatt,

därest fonden ej disponerats för ändamålet,

d) tillgång som i 17 § sägs nedgått i värde under det, vartill den i beskattningsavseende

enligt denna förordning avskrivits,

e) belopp, som enligt 18 eller 19 § insatts i riksbanken, disponerats för

sådan anskaffning av tillgång som insättningen avsett, och i räkenskaperna

sådan avskrivning å tillgången skett som enligt i denna förordning angivna

grunder skulle kunnat godkännas vid taxering till krigskonjunkturskatt för

anskaffningsåret, eller

f) tillgång som i e) sägs nedgått i värde under det, vartill den i beskattningsavseende

enligt denna förordning avskrivits,

dock att, därest i fall som avses i 18 § den under beskattningsåret avyttrade

eller förlorade tillgången varit belastad med intecknad gäld och däremot

svarande belopp ej blivit insatt i riksbanken, den omständigheten att

jämväl andra medel än i riksbanken insatta använts för anskaffning av den

nya tillgången ej skall betaga den skattskyldige den rätt till restitution som

skulle tillkommit honom, därest medlen uttagits ur riksbanken.

Restitutionen skall i vart och ett av de i a)—f) angivna fallen avse det

belopp, varmed skatten för beskattningsåret skulle hava minskats, om avdrag

med den i punkten angivna nedskrivningen, omkostnaden, avskriv
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Bilaga. 41

ningen eller värdeminskningen skett vid den beskattningsbara merinkomstens

fastställande.

(Se vidare anvisningarna.)

22 §.

1 mom. Där insättning i riksbanken jämlikt 18 eller 19 § skett, är den

skattskyldige ej pliktig erlägga enligt samma paragrafer provisoriskt påförd

krigskonjunkturskatt, förrän prövningsnämnd i den ordning som av Kungl.

Majit fastställes meddelat särskilt föreläggande därom. Kungl. Majit äger

utfärda föreskrifter rörande rätt för skattskyldig att disponera de hos riksbanken

insatta medlen under iakttagande att säkerhet vinnes för betalning

av den provisoriskt påförda skatten i den mån den ej kommer att bliva föremål

för restitution.

Den som enligt 17 § erhållit provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt

för befarad framtida värdeminskning och som ställt av riksbanken godkänd

säkerhet för skatten äger åtnjuta uppskov med skattens erläggande

enligt bestämmelser, som meddelas av Kungl. Majit.

Har Kungl. Majit enligt 20 § andra stycket fastställt särskilt villkor för

provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt i fall som avses i 18 eller 19 §,

meddelar Kungl. Majit även de särskilda föreskrifter rörande skattens erläggande

och restitution, som därav betingas.

2 mom. Har tillgång som i 18 eller 19 § avses anskaffats efter beskattningsårets

utgång men senast den 20 juni 1941 eller vid den senare tidpunkt

före taxeringens avslutande, som landskamreraren bestämmer, skall vid

tillämpning av denna förordning så anses som om belopp, vilket använts för

betalning av tillgången, varit insatt i riksbanken vid beskattningsårets utgång

och sedermera disponerats för anskaffning av tillgången.

3 mom. Föreligga förutsättningar för restitution enligt 21 § redan före

taxeringens verkställande, skall visserligen krigskonjunkturskatt provisoriskt

påföras den skattskyldige, men skall prövningsnämnden efter framställning

från denne i samband med taxeringen förklara att det skattebelopp,

som restitutionen skulle avse, ej skall av den skattskyldige erläggas.

Förklaring som nu sagts skall ock efter framställning från den skattskyldige

meddelas, därest efter taxeringen men före uppbörden restitution medgives.

4 mom. Fråga örn restitution i de i 21 § a)—c) angivna fallen prövas,

sedan balansräkningen för vederbörligt år fastställts. Beträffande restitution

i de under d)—f) i nämnda paragraf angivna fallen meddelar Kungl.

Majit föreskrifter.

23 §.

Å erlagd, provisoriskt påförd krigskonjunkturskatt, som enligt 21 § restitueras,

utgår ränta med tre procent.

Åtnjuter skattskyldig uppskov enligt 22 § 1 mom. med erläggande av krigs
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Bilaga.

konjunkturskatt, är han pliktig att å det skattebelopp som slutligen fastställes

betala ränta från den dag, då skatten enligt eljest gällande föreskrifter senast

skolat erläggas, efter räntefot som av Kungl. Maj :t bestämmes.

Särskild bestämmelse rörande dödsbo.

24 §.

Därest enligt 23 § eller 24 § 1 mom. förordningen om statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt dödsbo efter skattskyldig befrias från skattskyldighet eller

från erläggande av skatt, skall på särskild prövning av prövningsnämnd bero,

huruvida och i vad mån härav föranledd befrielse från skattskyldighet till

krigskonjunkturskatt eller från erläggande av sådan skatt skall äga rum.

Vad i 24 § 2 mom. förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

är stadgat örn dödsbos och dödsbodelägares ansvarighet för dylik skatt skall

äga motsvarande tillämpning i fråga om krigskonjunkturskatt.

Beskattningsort.

25 §.

Taxering till krigskonjunkturskatt skall ske i den kommun, som enligt

22 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt är den skattskyldiges

beskattningsort.

Uppgiftsskyldighet och förfarande vid taxering till krigskonjunkturskatt.

26 §.

Taxeringsförordningens bestämmelser om taxering till statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt skola i tillämpliga delar, med de avvikelser som nedan

stadgas, lända till efterrättelse med avseende å taxering till krigskonjunkturskatt.

27 §.

1 mom. Fysisk eller juridisk person, som i sin år 1941 avlämnade självdeklaration

uppgivit nettointäkt av rörelse ej understigande 4,000 kronor, är,

försåvitt ej Kungl. Majit annorlunda föreskriver, pliktig att utan anmaning

till ledning för egen taxering till krigskonjunkturskatt på heder och samvete

avlämna deklaration å blankett enligt formulär som fastställes av Kungl.

Maj :t.

Deklarationen skall senast den 20 juni 1941 avlämnas till länsstyrelsen i

det län, där taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt ägt rum,

eller, därest taxeringen ägt rum i Stockholm, till Överståthållarämbetet.

2 morn. Annan än den, som på grund av bestämmelserna i 1 mom. har

uppgiftsskyldighet, är pliktig att efter anmaning, inom tid som i anmaningen

s. 43 Kontrollera mot PDF

Bilaga.

43

angives, avlämna deklaration å blankett enligt formulär som i 1 mom. avses.

Sådan deklarationsskyldighet föreligger dock ej beträffande inkomst av jordbruk

och skogsbruk.

3 mom. Efter anmaning är envar fysisk eller juridisk person pliktig att

1 den omfattning, som i anmaningen angives, meddela för sin taxering till

krigskonjunkturskatt erforderliga uppgifter utöver dem som avses i 1 och

2 mom.

4 mom. Vanligt handelsbolag, kommanditbolag så ock rederi för registreringspliktigt

fartyg skall utan anmaning till ledning för delägares taxering

till krigskonjunkturskatt på sätt och i den ordning i 1 mom. sägs avlämna

deklaration å blankett enligt formulär som där avses.

5 mom. Rörande påföljd för underlåtenhet att avlämna deklaration för

taxering till krigskonjunkturskatt skola taxeringsförordningens bestämmelser

om underlåtenhet att avlämna självdeklaration hava motsvarande tillämpning;

dock skall den i 39 § 1 mom. första stycket taxeringsförordningen stadgade

påföljd för underlåtenhet att avlämna självdeklaration beträffande

deklaration enligt 1 mom. här ovan inträda endast därest den skattskyldige

underlåtit att efterkomma anmaning att inkomma med sådan.

Rörande påföljd för underlåtenhet att avlämna deklaration i fall som avses

i 4 mom. skola taxeringsförordningens bestämmelser örn underlåtenhet

att avlämna uppgifter som i 34 § samma förordning sägs äga motsvarande

tillämpning.

28 §.

Taxering verkställes av den ordinarie prövningsnämnd, som har att taga

befattning med den skattskyldiges taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.

Frågor om rätt till restitution av provisoriskt påförd krigskonjunkturskatt

skola i den ordning Kungl. Majit föreskriver handläggas av prövningsnämnd.

För det förberedande arbetet med taxeringen åligger det taxeringsnämndens

ordförande att i den ordning Kungl. Majit föreskriver med ledning av

de skattskyldigas självdeklarationer lämna meddelande till prövningsnämnden

rörande inkomster av vissa slag, som av de skattskyldiga uppgivits.

29 §.

1 mom. Det åligger landskamreraren att, med ledning av deklarationer och

andra uppgifter enligt 27 § och tillgängliga handlingar rörande taxering jämlikt

taxeringsförordningen, efter den skriftväxling med den skattskyldige och

utredning i övrigt som finnes erforderlig, såsom underlag för taxeringen till

krigskonjunkturskatt upprätta förslag till sådan taxering av envar skattskyldig,

för vilken till krigskonjunkturskatt beskattningsbar merinkomst ifrågakommer.

Förslag rörande taxering lill krigskonjunkturskatt såvitt angår inkomst av

jordbruk och av skogsbruk upprättas med ledning av den skattskyldiges

självdeklarationer enligt formulär som fastställes av Kungl. Majit. Beträffan
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Bilaga.

de inkomst av jordbruk upprättas förslaget, där ej särskilda omständigheter

till annat föranleda, enligt den i 5 § angivna bruttometoden utan utredning i

vad mån merinkomsten uppkommit på grund av förhållanden som avses i

1 §■

2 mom. överensstämmer förslag enligt 1 mom. första stycket med deklaration,

som avgivits av den skattskyldige, skall det så snart ske kan överlämnas

till prövningsnämnden.

3 mom. Innebär förslag enligt 1 mom. första stycket avvikelse från den

skattskyldiges deklaration eller är sådant förslag upprättat utan att deklaration

avlämnats, skall det genom landskamrerarens försorg ofördröjligen i

rekommenderat brev tillställas den skattskyldige.

Förslag som avses i 1 mom. andra stycket bör genom landskamrerarens

försorg i rekommenderat brev tillställas den skattskyldige senast den 1 september

1941.

Skattskyldig, som icke åtnöjes med förslaget, äger att inom viss vid förslagets

översändande angiven tid, ej mindre än tio dagar efter dess mottagande,

till länsstyrelsen ingiva till prövningsnämnden ställda erinringar mot

förslaget jämte den utredning han vill åberopa.

Sedan landskamreraren vidtagit de ändringar i förslaget, vartill erinringarna

må föranleda, skall förslaget så snart ske kan föreläggas prövningsnämnden.

30 §.

1 mom. Därest prövningsnämnden vid granskning av förslag rörande

taxering till krigskonjunkturskatt finner anledning till annan avvikelse från

detta än som föranledes av yrkande från den skattskyldige, bör denne därom

underrättas och erhålla tillfälle inkomma med erinringar, innan taxeringen

fastställes.

2 mom. Sedan prövningsnämnden verkställt taxeringen, antecknas denna

i särskild längd (krigskonjunkturskattelängd) enligt formulär, som fastställes

av Kungl. Majit.

3 mom. För taxering av skattskyldiga enligt denna förordning må prövningsnämndens

arbete pågå till och med den 10 december.

Prövningsnämndens protokoll, i vad det avser taxering till krigskonjunkturskatt,

skall justeras inom åtta dagar efter sista sammanträdets avslutande.

4 mom. Till en var i krigskonjunkturskattelängden upptagen skattskyldig,

som taxerats med avvikelse från av honom avlämnad deklaration eller utan

att deklaration avlämnats, skall vederbörande protokollförare senast den 23

december i rekommenderat brev översända utdrag ur krigskonjunkturskattelängden

samt prövningsnämndens protokoll i vad den skattskyldige angår.

31 §.

Kungl. Majit förordnar för Stockholms stad och för varje län en i bokföring

sakkunnig person att såsom konsulent enligt landskamrerarens bestämmande

biträda prövningsnämnden vid taxeringen till krigskonjunktur
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Bilaga.

45

skatt. Konsulent förordnas jämväl att enligt allmänna ombudets hos mellankommunala

prövningsnämnden bestämmande biträda denna nämnd vid

ifrågavarande taxering.

Kungl. Maj:t förordnar tillika en särskild konsulent att tillhandagå övriga

konsulenter och taxeringsmyndigheterna med råd och upplysningar

rörande taxering till krigskonjunkturskatt och att vara föredragande hos den

nämnd som omförmäles i 32 §.

32 §.

Kungl. Majit förordnar en för hela riket gemensam nämnd (centrala

krigskonjunkturskattenämnden) med uppgift att

dels efter framställning från landskamrerare eller allmänna ombudet hos

mellankommunala prövningsnämnden eller från prövningsnämnd eller efter

anmälan av den i 31 § andra stycket omförmälde konsulenten avgiva yttranden

i ärenden rörande taxering till krigskonjunkturskatt,

dels, när anledning därtill uppkommer, till Kungl. Majit avgiva förslag

rörande tillämpning av denna förordning.

Nämnden skall bestå av ordförande och nio ledamöter. En av ledamöterna

skall förordnas till vice ordförande. För varje ledamot utses en suppleant.

Nämnden är beslutför, när sju medlemmar äro tillstädes.

Nämnden må, i den utsträckning Kungl. Majit förordnar, åtnjuta biträde

av sakkunniga.

Beträffande nämndens verksamhet skola de i 110 §, lil § 1 mom. samt

112 § taxeringsförordningen meddelade bestämmelserna äga motsvarande

tillämpning.

33 §.

Deklaration eller annan uppgift enligt denna förordning skall av vederbörande

myndighet biläggas och åtfölja den självdeklaration, till vilken den

anknyter. Vad i 56 g 1 mom. taxeringsförordningen stadgas beträffande

självdeklaration skall äga tillämpning jämväl beträffande handling som

enligt vad nu sagts skall biläggas självdeklarationen.

Rörande rätt att taga del av självdeklaration samt av deklarationer och

andra uppgifter enligt denna förordning skall vad i 56 § 1 mom. taxeringsförordningen

stadgas beträffande sakkunnig gälla örn konsulent enligt denna

förordning, och skall vad i nämnda mom. stadgas beträffande ordförande

och ledamöter i prövningsnämnd gälla om ordförande och ledamöter i den

centrala krigskonjunkturskattenämnden. Rörande förbud för person, som

sålunda fått del av självdeklaration eller deklaration eller annan uppgift

enligt denna förordning, att offentliggöra eller yppa innehållet i densamma

skola föreskrifterna i 56 § 1 mom. och 57 § taxeringsförordningen äga motsvarande

tillämpning.

Ämbets- eller tjänsteman, vilken äger rätt att taga del av deklaration lill

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Bilaga.

krigskonjunkturskatt, äger jämväl rätt att taga del av den självdeklaration,

vid vilken den bilagts eller skall biläggas, jämte därtill hörande uppgifter

enligt taxeringsförordningen.

34 §.

För taxeringen till krigskonjunkturskatt må granskning av skattskyldigs

bokföring enligt bestämmande i varje särskilt fall av landskamreraren eller

allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden verkställas av

vederbörande konsulent så ock av person som verkställer bokföringsgranskning

enligt taxeringsförordningen. Taxeringsförordningens föreskrifter skola

härvid äga motsvarande tillämpning.

Dylik granskning må ock verkställas av den i 31 § andra stycket omförmälde

konsulenten.

35 §.

1 mom. Beträffande besvär över taxering till krigskonjunkturskatt så ock

över beslut rörande restitution av provisoriskt påförd sådan skatt skola taxeringsförordningens

föreskrifter om taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

äga motsvarande tillämpning med iakttagande

dels att besvärsrätt tillkommer den skattskyldige och vederbörande landskamrerare,

dels att besvär över ordinarie prövningsnämnds beslut skola ingivas till

vederbörande länsstyrelse eller kammarrätten före klockan tolv den 31 januari

1942.

Vid motsvarande tillämpning av taxeringsförordningens bestämmelser om

besvär skall vad angår taxering till krigskonjunkturskatt underrättelse enligt

30 § 4 mom. i denna förordning likställas med underrättelse om avvikelse

från självdeklaration, och skall vid motsvarande tillämpning av 123 §

2 mom. taxeringsförordningen besvärsrätt, som tillkommer skattskyldig vilken

icke erhållit föreskriven underrättelse före viss tid, avse det fall att den

skattskyldige ej erhållit underrättelsen före den 15 januari 1942.

2 mom. Därest genom utslag av Kungl. Majit eller kammarrätten eller

beslut jämlikt 123 § 2 eller 4 mom. taxeringsförordningen av prövningsnämnd

sådan ändring sker i den skattskyldiges taxering till statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt för inkomst under något av förkrigsinkomståren, att

taxeringen till krigskonjunkturskatt bör bestämmas till annat belopp än som

skett, må besvär med yrkande om härav föranledd ändring i taxeringen till

krigskonjunkturskatt anföras hos prövningsnämnden eller, därest denna

taxering i annan ordning är föremål för prövning i högre instans, hos denna

instans för att prövas i sammanhang med målet i övrigt.

Rätt att anföra besvär som nu sagts tillkommer den skattskyldige, där han

ej gjort sig skyldig till underlåtenhet, som avses i 27 § 5 mom. första stycket,

samt vederbörande landskamrerare. Beträffande tiden för besvärens ingivande

och handläggningen av desamma skall 124 a § 1 mom. taxeringsförordningen

äga motsvarande tillämpning.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Bilaga.

47

36 §.

Äro för viss skattskyldig besvär samtidigt anhängiga över taxering enligt

denna förordning och enligt taxeringsförordningen, skola besvären prövas i

samband med varandra.

Därest efter anförda besvär eller eljest taxering till statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt för år 1941 ändras eller påföres någon, skall samtidigt

vidtagas därav betingad ändring i taxeringen till krigskonjunkturskatt.

Det åligger länsstyrelsen att vid insändande till kammarrätten av besvär

rörande taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt i förekommande

fall foga utdrag av krigskonjunkturskattelängden.

Eftertaxering.

37 §.

1 mom. Har skattskyldig i deklaration eller annan uppgift, som avgivits

till ledning vid taxering enligt denna förordning eller vid hans taxering för

inkomst eller förmögenhet, lämnat oriktigt meddelande, eller har han, ehuru

uppgiftspliktig, underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning, och

har därav föranletts att han icke blivit taxerad till krigskonjunkturskatt eller

att han blivit för lågt taxerad till sådan skatt, skall han eftertaxeras till

krigskonjunkturskatt att utgå med det belopp, som genom berörda förfarande

undandragits staten. Beträffande dylik eftertaxering skall vad i förordningen

om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt är stadgat rörande eftertaxering

till dylik skatt äga motsvarande tillämpning, med iakttagande av att

det skall ankomma på den skattskyldige att visa, att uppskattad merinkomst,

som fastställes på grund av eftertaxering, ej är av beskaffenhet som

i 1 § sägs.

2 mom. Därest eftertaxering ifrågakommer under år, då allmän taxering

till krigskonjunkturskatt ej äger rum, skall eftertaxeringen verkställas av

ordinarie prövningsnämnden med motsvarande tillämpning av taxeringsförordningens

bestämmelser, därvid iakttages att eftertaxeringen antecknas i

krigskonjunkturskattelängd, vilken såsom bilaga fogas vid prövningsnämndens

protokoll.

Straffbestämmelser.

38 §.

Vid tillämpning av 143 § taxeringsförordningen i händelse av oriktigt meddelande

i självdeklaration eller annan uppgift eller upplysning skall krigskonjunkturskatt

enligt denna förordning anses såsom inkomst- och förmögenhetsskatt.

Har någon i deklaration eller annan uppgift till ledning för egen taxering

som i 27 § sägs lämnat oriktigt meddelande, som varit ägnat att leda till

frihet från taxering till krigskonjunkturskatt eller till för låg taxering till

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Bilaga.

sådan skatt, utan att han på grund av motsvarande oriktiga meddelande i

självdeklaration eller annan uppgift enligt taxeringsförordningen är underkastad

ansvar enligt vad i första stycket sägs, skola i avseende å förseelsen

föreskrifterna i 143 § och 144 § 1 mom. taxeringsförordningen äga motsvarande

tillämpning.

Kostnader för taxeringsarbetet.

39 §.

Av taxeringen till krigskonjunkturskatt föranledda särskilda kostnader

bestridas av statsmedel.

Särskilda föreskrifter.

40 §.

Därest beskattningsår för skattskyldig avser räkenskapsår, som till viss

del omfattar tid före utgången av augusti 1939, skola beträffande frågan i

vad mån uppskattad merinkomst eller inkomstminskning av viss förvärvskälla

belöper på tiden före nämnda tidpunkt ävensom övriga frågor, vilka

uppkomma på grund av att inkomstökning belöpande pa tiden före nämnda

tidpunkt ej är skattepliktig enligt denna förordning, de i förordningen den 19

augusti 1940 örn krigskonjunkturskatt för år 1940 i sådant hänseende meddelade

bestämmelserna äga motsvarande tillämpning.

41 §.

Kungl. Majit äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga

föreskrifter.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

Anvisningar

till 4 §.

1. Enligt punkt 1 av anvisningarna till 28 § kommunalskattelagen, sådan

denna lyder enligt lag den 17 juni 1938, skall för annan skattskyldig än

aktiebolag, ekonomisk förening, ömsesidigt försäkringsbolag eller sparbank

intäkt vid avyttring av för stadigvarande bruk i rörelse avsedda maskiner

eller andra inventarier, vilka icke vid beräkning av värdeminskningsavdrag

enligt nämnda lag hänföras till byggnad, under vissa förutsättningar upptagas

till en del såsom intäkt av rörelse och till en del såsom intäkt av tillfällig

s. 49 Kontrollera mot PDF

Bilaga.

49

förvärvsverksamhet. Med hänsyn till föreskriften i 2 § 1 morn. andra stycket

i denna förordning .skall vad sålunda stadgas icke gälla vid taxering till krigskonjunkturskatt,

utan skall därvid intäkten i sin helhet upptagas såsom intäkt

av rörelse. Såsom av sistnämnda stadgande framgår skall motsvarande gälla

även där intäkt genom dylik avyttring ej är skattepliktig enligt förordningen

om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. Vad nu sagts avser även utfallande

försäkringsbelopp vid förlust av tillgång varom nu är fråga och

skall iakttagas beträffande såväl förkrigsinkomståren som beskattningsåret.

2. Den vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt verkställda

uppskattningen av inkomst av förvärvskälla hänförlig till rörelse för

förkrigsinkomståren skall vid uppskattning av inkomst enligt denna förordning,

förutom i fall som avses i 4 § 6 mom. samt i punkt 1 här ovan, frångås

i den mån följande särskilda föreskrifter därtill föranleda.

a) Har vid värdering av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning

i rörelsen under något av förkrigsinkomståren mera avsevärd nybildning

av dold reserv ägt rum genom nedskrivning eller mera avsevärd minskning

av sådan reserv skett genom uppskrivning, skall vid inkomstuppskattningen

för vartdera förkrigsinkomståret tilläggas under året gjord sådan

nybildning eller avdragas under året inträdd sådan minskning av den dolda

reserven.

b) Har avdrag för värdeminskning å maskiner, inventarier, byggnader

eller andra dylika tillgångar för stadigvarande bruk för något av förkrigsinkomståren

vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt medgivits

med belopp mera avsevärt överstigande vad som kan antagas hava motsvarat

den verkliga värdeminskningen under året, skall det överskjutande

beloppet tilläggas vid inkomstens uppskattning. Göres beträffande det sista

förkrigsinkomståret vid ifrågavarande avdrags beräkning avvikelse från de

normer, som tillämpats vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

skall anteckning rörande grunden för beräkningen göras i krigskonjunkturskattelängden.

c) Har för något av förkrigsinkomståren avdrag skett för avsättning till

konjunkturinvesteringsfond eller, med större belopp än som kan anses motsvara

normal årsavsättning, till pensionering av anställda eller annat likartat

ändamål, skall beloppet tilläggas vid inkomstuppskattningen.

Har å andra sidan för något av förkrigsinkomståren i inkomsten ingått belopp

av sådant slag och av sådan storlek som uppenbarligen ej kan anses

för rörelsen normalt, skall sådant belopp ej upptagas såsom intäkt.

d) Huru förfaras skall med utdelning å svenska aktier och andelar i

svenska ekonomiska föreningar samt med beräkning av ränta å i rörelsen

nedlagt eget kapital framgår av punkterna 5 och 8 här nedan.

3. Såsom jämförelseinkomst skall i regel upptagas medeltalet av inkomsterna

för båda förkrigsinkomståren. Är det uppenbart, att detta medeltal ej

utgör ett godtagbart uttryck för den skattskyldiges normala årsinkomst av

förvärvskällan vid tiden närmast före krigsutbrottet, men kan det antagas,

att ettdera förkrigsinkomstårets inkomst utgör eli bättre samt i och för sig

4—417117.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Bilaga.

tillfredsställande uttryck för nämnda årsinkomst, skall denna inkomst vara

jämförelseinkomst. Har den skattskyldige ej bedrivit rörelse under hela det

förra men under hela det senare förkrigsinkomståret, skall i regel inkomsten

för det senare året vara jämförelseinkomst. Hava förkrigsinkomståren visat

underskott eller eljest uppenbart onormala vinstresultat, skall jämförelseinkomsten

fastställas till annat belopp, som med hänsyn till omständigheterna

kan anses skäligt.

Har den skattskyldige ej bedrivit ifrågavarande rörelse under något förkrigsinkomstår

eller har han bedrivit densamma endast under del av sådant

år, fastställes jämförelseinkomsten med hänsyn lill omständigheterna. Såsom

exempel på i dylika fall ifrågakommande uppskattningsgrunder må följande

anföras. Därest rörelsen övertagits från annan, som under förkrigsinkomståren

eller ett av dessa bedrivit rörelse under likartade förhållanden,

kan stundom jämförelseinkomsten fastställas med ledning av rörelsens resultat

i förre innehavarens hand. Är åter fråga om ny rörelse eller övertagen

rörelse, för vilken dylik beräkning av jämförelseinkomsten finnes ej kunna

ifrågakomma, må denna fastställas med ledning av resultatet av annan jämförbar

rörelse, som under förkrigsinkomståren bedrivits under likartade förhållanden.

Står ej heller sådan uppskattningsgrund till buds, må såsom

jämförelseinkomst fastställas ett belopp motsvarande 5 procent ränta å eget

kapital, beräknat enligt punkt 8 här nedan, med tillägg beträffande enskild

skattskyldig av skäligt värde å dennes normala personliga arbetsinsats. Örn ej

särskilda förhållanden till annat föranleda, antages härvid eget kapital hava

under hela jämförelseåret utgjort samma belopp som vid beskattningsårets

ingång. Vid uppskattning av värdet å den personliga arbetsinsatsen må

skälig hänsyn tagas till intäktsbelopp, som rörelseidkaren under förkrigsinkomståren

erhållit i annan verksamhet. Har rörelse av den skattskyldige

bedrivits endast under senare delen av det sista förkrigsinkomståret, kan för

den förra delen av detta år motsvarande tillämpning av nu angivna regler

ifrågakomma. I dylikt fall anses så stort kapital hava varit under förra

delen av året nedlagt i rörelsen, som när rörelsen började bedrivas var nedlagt

i denna.

Såsom lager av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelsen

skall vid det antagna jämförelseårets slut alltid anses lagret vid det

sista förkrigsinkomstårets utgång, uppskattat i överensstämmelse med räkenskapernas

värdesättning vid denna tidpunkt, även där ett jämkat värde antagits

vid uppskattning av inkomsten för sista förkrigsinkomståret.

Huru vid fastställande av jämförelseinkomsten skall förfaras med beräkning

av ränta å i rörelsen nedlagt eget kapital framgår av punkt 8 här nedan.

Den vid taxering till krigskonjunkturskatt år 1940 fastställda jämförelseinkomsten

bör frångås endast örn särskilda skäl därtill föranleda.

4. Vid uppskattning av inkomst för beskattningsåret skall den vid taxeringen

till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt verkställda uppskattningen

av inkomst hänförlig till rörelse, förutom i fall som avses i 4 § 6 mom.

samt i punkt 1 här ovan, frångås i den mån nedan givna särskilda föreskrifter

därtill föranleda.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Bilaga.

51

a) Har vid taxering till krigskonjunkturskatt år 1940 tillägg gjorts för nybildning

under nästföregående beskattningsår av dold reserv i lager av tillgångar

avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse, skall hänsyn härtill

tagas vid värdering av lagret vid beskattningsårets ingång och skall följaktligen

vid inkomstuppskattningen avdrag medgivas med belopp svarande

mot nämnda tillägg.

b) Lager av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse

vid beskattningsårets utgång må ej vid inkomstuppskattningen nedskrivas

till lägre belopp än som erhålles vid uppskattning enligt de principer och den

prisnivå som tillämpats beträffande lagervärderingen för jämförelseårets utgång,

d. v. s. uppskattningen enligt räkenskaperna av lagret vid sista förkrigsinkomstårets

utgång (förkrigslagret). Därest det vid uppskattning enligt sagda

principer och prisnivå befinnes, att lagret vid beskattningsårets utgång mera

avsevärt översteg förkrigslagret, må dock ej beträffande lagerökningen godkännas

nedskrivning till lägre värde än anskaffningskostnaden vid sista förkrigsinkomstårets

utgång. Därvid iakttages, dels att om lagret vid utgången

av augusti 1939 (krigsutbrottet) visas hava varit större än vid sista förkrigsinkomstårets

utgång, lagret vid krigsutbrottet skall räknas såsom förkrigslager,

samt att i dylikt fall beträffande lagerökningen ej må godkännas nedskrivning

till lägre värde än anskaffningskostnaden vid krigsutbrottet, dels

att nedskrivningen beräknas för förkrigslagret och för lagerökningen gemensamt.

Lagret i dess helhet vid beskattningsårets utgång må följaktligen ej vid

inkomstuppskattningen nedskrivas till lägre belopp än summan av värdet å

förkrigslagret uppskattat efter nyss angivna principer och prisnivå och värdet

å lagerökningen uppskattat till anskaffningskostnaden vid sista förkrigsinkomstårets

utgång eller, därest lagret vid krigsutbrottet skall räknas såsom

förkrigslager, anskaffningskostnaden vid krigsutbrottet. Hänsyn skall dock

vid bedömande av nedskrivningen tagas till inträffad värdeminskning på

grund av prisfall eller av annan orsak så ock till i vad mån efterfrågan å tillgången

kan antagas bliva minskad på grund av rådande krigskonjunktur eller

kan antagas bliva minskad eller upphöra, när normala förhållanden åter

inträda.

Har den skattskyldige ej vid sista förkrigsinkomstårets utgång haft lagertillgång,

må vid uppskattningen av inkomsten för beskattningsåret tillgången

ej nedskrivas till lägre värde än som kan antagas hava motsvarat kostnaden

för att anskaffa tillgången vid utgången av augusti 1939, skäligen reducerat

med hänsyn till redan inträffad värdeminskning på grund av prisfall eller av

annan orsak eller till befarad värdeminskning vid krigskonjunkturens upphörande

eller dessförinnan.

Vid tillämpning av vad ovan stadgats skall iakttagas, att nedskrivning ej

må ske till lägre belopp än det bokförda värdet vid beskattningsårets utgång,

såvitt ej den skattskyldige visar att lagret i sin helhet under beskattningsåret

uppskrivits eller att vid uppskattningen enligt räkenskaperna hänsyn ej tagits

till nedskrivning som enligt god köpmannased varit uppenbart påkallad.

Tillika skall iakttagas, att av skattskyldig i räkenskaperna gjord värde
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Bilaga.

sättning av lagertillgång, som godkänts vid taxeringen till statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt, ej bör, med mindre särskilda omständigheter därtill

föranleda, vid uppskattning av inkomst enligt denna förordning frångås, försåvitt

ej de beträffande räkenskaperna tillämpade grunderna kunna antagas

i genomsnitt mera avsevärt skilja sig från de enligt föreskrifterna i denna

punkt medgivna.

c) Har vid taxering till krigskonjunkturskatt år 1940 avdrag åtnjutits för

minskning av dold förkrigsreserv i tillgångar avsedda för omsättning eller

förbrukning i rörelse, och har under beskattningsåret den avgångna dolda

förkrigsreserven genom nybildning av motsvarande dold reserv helt eller delvis

återvunnits, skall ett belopp svarande mot återvinningen men ej överstigande

det åtnjutna avdraget tilläggas vid inkomstuppskattningen för detta år.

Återvinningen under beskattningsåret av avgången dold förkrigsreserv utgöres

av skillnaden mellan å ena sidan det belopp, varmed vid uppskattning

för taxering till krigskonjunkturskatt lagret vid beskattningsårets utgång var

nedskrivet under förkrigspriset, och å andra sidan det belopp, varmed lagret

vid beskattningsårets ingång var nedskrivet under nämnda pris, dock högst

det belopp, varmed dold förkrigsreserv minskats under föregående beskattningsår.

Med förkrigspris förstås kostnaden för att anskaffa tillgångar av

ifrågavarande slag vid krigsutbrottet, eller, därest lagret vid sista förkrigsinkomstårets

utgång räknas såsom förkrigslager, vid sistnämnda tidpunkt.

Avdrag för minskning av dold förkrigsreserv vid taxering till krigskonjunkturskatt

år 1940 skall anses hava åtnjutits högst med det belopp, som skulle

hava utgjort taxerad merinkomst av förvärvskällan, därest avdrag ej medgivits.

d) För värdeminskning å maskiner, inventarier, byggnader eller andra dylika

tillgångar för stadigvarande bruk medgives i regel avdrag efter samma

grunder som tillämpats vid uppskattning enligt denna förordning av inkomsten

för sista förkrigsinkomståret, eller, där beräkning efter sådan grund

ej kan ske, med belopp motsvarande den med utgångspunkt från anskaffningskostnaden

beräknade verkliga värdeminskningen. Avdrag för värdeminskning

överstigande den normala av sådant slag, som avses i punkt 3 c)

fjärde stycket anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen, medgives i den

mån denna värdeminskning visas hava uppkommit under beskattningsåret och

motsvarande avdrag skett i räkenskaperna. I räkenskaperna gjort avdrag å

tillgång som nu sagts för överpris eller merkostnad av sådant slag, som angives

i femte stycket nämnda anvisningspunkt, skall likaledes få åtnjutas,

dock, där ej särskilda omständigheter till annat föranleda, högst med så stort

belopp att det vid ifrågavarande beskattning återstående oavskrivna värdet

å tillgången nedbringas till en och en fjärdedel gånger det pris den kan anses

hava betingat vid utgången av augusti 1939. Att provisorisk skattepåföring

kan ske av den krigskonjunkturskatt, som belöper på återstoden av det i räkenskaperna

gjorda avdraget, framgår av 17 §.

e) Beträffande rörelse, för vilken ej förts handelsböcker och beträffande

vilken på den grund ovan givna bestämmelser örn i räkenskaperna vidtagna

s. 53 Kontrollera mot PDF

Bilaga.

53

åtgärder ej kunna tillämpas, må i motsvarande avseende hänsyn tagas till

vad som i det särskilda fallet synes skäligt.

f) Avdrag för avsättning till konjunkturinvesteringsfond är ej medgivet, ej

heller avdrag för omkostnad som uppenbarligen haft till syfte att nedbringa

beskattningen för beskattningsåret.

Avdrag för kostnad för pensionering av anställda eller annat likartat ändamål

med belopp överstigande medeltalet av liknande avdrag för förkrigsinkomståren

medgives allenast i den mån kostnadsökningen kan anses motsvara

normal årsavsättning på grund av ökade verkliga förpliktelser eller

dylikt förhållande. Har sådan förpliktelse ingåtts efter utgången av augusti

1939, medgives ej avdrag i den mån med kostnaden avses att åt någon bereda

högre pension än som angives i 9 § tredje stycket lagen den 18 juni

1937 om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser, och ej heller avdrag

för s. k. övergångskostnad med mera än en tiondel av hela det belopp

av sådan kostnad som härrör av den ökade förpliktelsen i den mån den ej

avser högre pensioner än nyss sagts.

g) Huru vid fastställande av inkomsten för beskattningsåret förfaras skall

med utdelning å svenska aktier och andelar i svenska ekonomiska föreningar

samt med beräkning av ränta å i rörelsen nedlagt eget kapital framgår av

punkterna 5 och 8 här nedan.

5. I rörelseinkomsten för annan rörelseidkare än sådan som bedriver penningrörelse

inräknas ej beträffande vare sig förkrigsinkomståren eller beskattningsåret

behållen utdelning å svenska aktier eller å andelar i svenska

ekonomiska föreningar.

6. Har skattskyldig enligt vad därom är särskilt stadgat vid taxeringen

till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt från summan av sina inkomster

från olika förvärvskällor åtnjutit avdrag för belopp, som utgivits såsom gåva

för luftvärnet eller luftskyddet, skall enligt denna förordning motsvarande

avdrag göras vid uppskattning av inkomst av till rörelse hänförlig förvärvskälla,

från vilken gåvan utgått.

7. Vid beräkning av uppskattad merinkomst av uppfinnarverksamhet

skall iakttagas, att den under beskattningsåret åtnjutna intäkten genom exploatering

av viss uppfinning, vare sig den utgjort engångsersättning eller

royalty eller dylikt, till en del kan vara att betrakta såsom gottgörelse för

kostnader i samband med uppfinningen, däri inräknad ersättning för uppfinnarens

eget förberedande arbete. I följd härav bör i fall, då det förberedande

arbetet med uppfinningen påbörjats under tidigare år, inkomsten

för beskattningsåret minskas med det belopp som kan anses motsvara gottgörelse

för sådana kostnader och detta belopp skäligen fördelas på den tid

under vilken det förberedande arbetet pågått. I förekommande fall bör alltså

hänsyn till nämnda kostnader tagas även vid fastställande av jämförelseinkomsten

för förvärvskällan.

8. a) För vartdera förkrigsinkomståret så ock för beskattningsåret skall

vid taxeringen angivas beräknad ränta d eget kapital i rörelsen efter en räntefot

av 5 procent samt, därest det egna kapitalet under beskattningsåret ökats

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Bilaga.

sedan förkrigsinkomståren, beträffande kapitalökningen efter en räntefot av 6

procent. Vad angår jämförelseåret skall räntan beräknas å det egna kapital,

som anses då hava varit nedlagt i rörelsen, därvid räntan beräknas till medeltalet

av räntorna för förkrigsinkomståren, såvitt ej annan grund än medeltalsberäkning

tillämpats vid jämförelseinkomstens fastställande, i vilket

fall räntan bör beräknas efter grund som finnes skälig.

b) Såsom eget kapital i rörelsen anses det belopp, varmed tillgångarna

överstiga skulderna enligt den värdesättning, som skett i räkenskaperna, dock

att beträffande kapital nedlagt i maskiner, inventarier, byggnader eller andra

dylika tillgångar för stadigvarande bruk hänsyn skall tagas till den särskilda

värdesättning å tillgångarna, som ligger till grund för inkomstuppskattningen

enligt denna förordning.

Vid beräkning av eget kapital skall iakttagas, bland annat,

att i tillgångarna ingående värde å svenska aktier eller andelar i svenska

ekonomiska föreningar icke skall medräknas för annan skattskyldig än sådan,

som bedriver penningrörelse,

att avskrivnings-, förnyelse- eller annan liknande fond skall räknas såsom

skuld, i den mån den motsvaras av bokfört värde å tillgång, till vilken

den hänför sig,

att avsättning i räkenskaperna för framtida skattebetalning skall räknas

såsom skuld till den del avsättningen motsvarar beräknad skatteutgift avseende

förhållande före eller vid den tidpunkt, till vilken kapitalets beräkning

hänför sig, samt

att i eget kapital ej inräknas årets vinst, medan å andra sidan årets förlust

ej får avräknas.

Beträffande rörelseidkare, vilken i sina räkenskaper upptagit andra tillgångar

och skulder än sådana hänförliga till rörelsen, iakttages, att bedömandet

av vad som skall anses hava hört till rörelsen eller ej för förkrigsinkomståren

och beskattningsåret bör ske efter såvitt möjligt likformiga

grunder.

9. Vid fastställande av uppskattad merinkomst av viss förvärvskälla i

rörelse förfares på följande sätt:

Från inkomsten för beskattningsåret avdrages jämförelseinkomsten. Omfattar

beskattningsåret längre eller kortare tid än tolv månader, ökas eller

minskas jämförelseinkomsten med hänsyn därtill. Om rörelse i förvärvskällan

bedrivits endast under del av beskattningsåret, avdrages allenast motsvarande

del av jämförelseinkomsten.

Det erhållna skillnadsbeloppet minskas i förekommande fall med sådant

belopp, varmed enligt punkt 8 beräknad ränta för beskattningsåret överstiger

räntan för jämförelseåret, eller ökas med sådant belopp, varmed räntan

för beskattningsåret understiger räntan för jämförelseåret, därvid iakttages

att, om jämförelseinkomsten beräknas för längre eller kortare tid än ett år,

ränteskillnaden i motsvarande mån jämkas.

10. Vid beräkning av uppskattad inkomstminskning — däri i förekommande

fall inräknas underskott — skola de bestämmelser, som gälla för be
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Bilaga.

55

räkning av uppskattad merinkomst, äga motsvarande tillämpning. Uppskattad

inkomstminskning framkommer alltså efter tillägg eller avdrag i förekommande

fall av beräknad ränta å minskning eller ökning av eget kapital.

Emellertid kan, där jämförelseinkomsten fastställes till högre belopp än medeltalet

av inkomsterna för förkrigsinkomståren, beloppet av uppskattad

inkomstminskning bestämmas med utgångspunkt från nämnda medeltal eller

efter annan grund som finnes skälig. Så må förfaras även i det fall, då medeltalet

betecknar ett underskott.

Exempel på tillämpning av 4 § 3 morn.:

En person har i en förvärvskälla haft uppskattad merinkomst å 100,000

kronor, därav 80,000 kronor antagas hava berott på förhållanden som omförmälas

i 1 §.

Av en annan förvärvskälla har den skattskyldige haft uppskattad inkomstminskning

å 60,000 kronor, därav 30,000 kronor antagas hava berott på

förhållanden som omförmälas i 1 §.

Den taxerade merinkomsten skulle utgöra 80,000 — 30,000 = 50,000 kronor,

därest ej hela den uppskattade merinkomsten med avdrag av hela den

uppskattade inkomstminskningen, d. v. s. 100,000 — 60,000 = 40,000 kronor,

vore mindre än 50,000 kronor. I förevarande fall blir den taxerade merinkomsten

40,000 kronor.

11. a) Avdrag för minskning av dold förkrig sreserv i tillgångar avsedda

för omsättning eller förbrukning i rörelse ifrågakommer endast i samband

med lagerminskning.

Såsom dold förkrigsreserv anses enligt 4 § 4 mom. första stycket det belopp,

varmed tillgångens verkliga värde vid krigsutbrottet visas hava överstigit

dess i beskattningshänseende enligt denna förordning gällande värde

vid nämnda tidpunkt. Har beträffande tillgångar avsedda för omsättning

eller förbrukning i rörelse ej enligt punkt 4 b) här ovan utredning företetts

rörande lagret vid krigsutbrottet, må emellertid såsom dold förkrigsreserv

antagas det belopp, varmed lagrets verkliga värde vid sista förkrigsinkomstårets

utgång visas hava överstigit dess i beskattningshänseende enligt denna

förordning då gällande värde.

Det verkliga värdet av lagertillgång bestämmes efter tillgångens förkrigspris,

varmed, såsom framgår av punkt 4 c) här ovan, förstås kostnaden för

att anskaffa tillgångar av ifrågavarande slag vid krigsutbrottet eller, därest

lagret vid sista förkrigsinkomstårets utgång räknas såsom förkrigslager, vid

sistnämnda tidpunkt.

Med tillgångs i beskattningshänseende enligt denna förordning gällande

värde förstås, där den dolda förkrigsreserven fastställes med hänsyn till förhållandena

vid krigsutbrottet, summan av det bokförda värdet vid sista förkrigsinkomstårets

utgång och den verkliga anskaffningskostnaden för den

lagerökning som skett från denna tidpunkt till krigsutbrottet, och, om den

dolda förkrigsreserven fastställcs med hänsyn till förhållandena vid sista förkrigsinkomstårets

utgång, det bokförda värdet vid denna tidpunkt.

Minskning av dold förkrigsreserv under beskattningsåret utgöres följakt
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Bilaga.

ligen av skillnaden mellan å ena sidan det belopp, varmed förkrigslagret var

nedskrivet under förkrigspris, och å andra sidan det belopp, varmed lagret

vid beskattningsårets utgång vid uppskattning enligt denna förordning var

nedskrivet under samma pris, med avdrag av det belopp, varmed dold förkrigsreserv

minskats under föregående beskattningsår.

b) Vid beräkning av dold förkrigsreserv i maskiner, inventarier eller andra

dylika tillgångar för stadigvarande bruk skall med verkliga värdet å sådan

tillgång vid utgången av augusti 1939 förstås dess försäljningsvärde vid

nämnda tidpunkt.

12. Vad angår bevisning enligt i § A mom. andra stycket må såsom exempel

på omständigheter, som den skattskyldige kan med bärande sannolikhetsskäl

ådagalägga, anföras,

att inkomstökningen helt eller delvis i följd av vidtagna rationaliseringsåtgärder

skulle hava uppkommit även örn förhållanden som omförmälas i

1 § ej inträffat,

eller att till följd av sådana före utgången av augusti 1939 ingångna leveransavtal,

som icke haft samband med eller haft sin grund i förhållanden

som omförmälas i 1 §, inkomstökningen skulle hava uppkommit även örn

sådana förhållanden ej inträffat,

eller att inkomstökningen helt eller delvis framstår som ett naturligt led

i en utveckling, vilken påbörjats före utgången av augusti 1939 eller dessförinnan

kunnat förutses, men icke haft samband med eller haft sin grund i

förhållanden som omförmälas i 1 §.

13. När Kungl. Majit jämlikt föreskriften i 4 § 5 mom. bestämt särskild

grund för fastställande huru stor del av uppskattad merinkomst skall antagas

hava berott på förhållanden som avses i 1 §, är skattskyldig likväl berättigad

att med bärande sannolikhetsskäl ådagalägga, att merinkomsten ej

till någon del eller endast till mindre del berott av sådana förhållanden. Förebringas

å andra sidan vid taxeringen beträffande viss skattskyldig bärande

sannolikhetsskäl för att merinkomsten till större del eller i sin helhet

berott på förhållanden som i 1 § avses, skall den taxerade merinkomsten

bestämmas med hänsyn därtill.

Uppskattad merinkomst, som hänför sig till livförsäkringsrörelse eller till

yrkesmässigt bedriven vetenskaplig, litterär eller konstnärlig verksamhet,

verksamhet som läkare, veterinär, tandläkare eller arkitekt eller därmed

jämförlig yrkesutövning, skall antagas ej hava berott på förhållanden som

avses i 1 §, såvitt ej bärande sannolikhetsskäl förebringas för att merinkomsten

berott på sådana förhållanden. Kungl. Majit äger jämväl för särskilt

bestämt annat slag av till rörelse hänförlig verksamhet än nu sagts

bestämma att den skall i avseende varom här är fråga likställas med sådan

verksamhet.

14. Beträffande handelsbolag, kommanditbolag, enkelt bolag eller rederi

sker uppskattning av inkomst med motsvarande tillämpning av de i 3 och

4 §§ meddelade bestämmelserna. För företaget såsom sådant bestämmes uppskattad

merinkomst eller inkomstminskning samt fastställes i vad mån den
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Bilaga.

57

na skall antagas hava berott på förhållanden som omförmälas i 1 §. Av sålunda

fastställda belopp påföres envar av delägarna vad på honom belöper

för att vid beräkning av den taxerade merinkomsten medräknas som örn

fråga vore om en delägarens egen förvärvskälla. Med hänsyn till bestämmelserna

i 11 § om skattens beräkning skall envar delägare jämväl påföras

på honom belöpande jämförelseinkomst. Motsvarande skall gälla beträffande

delägare i s. k. gruvbolag.

till 5 §.

1. För en specificerad beräkning av den uppskattade merinkomsten avjordbruk

erfordras, att nettointäkten av jordbruksfastighet dels för beskattningsåret

dels för vart och ett av förkrigsinkomståren uppdelas på det sätt,

att till nettointäkt av skogsbruk hänföras intäkter av skogsbruk enligt 21 §

c) kommunalskattelagen med avdrag för därpå belöpande omkostnader, medan

till nettointäkt av jordbruk hänföras övriga enligt nämnda paragraf till

intäkter av jordbruksfastighet hänförliga intäkter med avdrag för därpå belöpande

omkostnader.

Förutsättningar för tillämpning av nettometoden föreligga, där nöjaktig

utredning av skattskyldig eller beskattningsmyndighet förebringas örn uppdelning

av nettointäkten av jordbruksfastighet på sätt nu sagts för såväl förkrigsinkomståren

som beskattningsåret. Enligt denna metod skall för fastställande

av den uppskattade merinkomsten av jordbruk beräknas det belopp,

varmed intäkterna av jordbruk med avdrag för därpå belöpande omkostnader

under beskattningsåret överstiga jämförelseinkomsten, i regel beräknad

till medeltalet av motsvarande intäkter med avdrag för därpå belöpande

omkostnader under förkrigsinkomståren.

Då, såsom kan antagas vanligen vara fallet, förutsättningar för tillämpning

av nettometoden ej föreligga, skall för fastställande av den uppskattade

merinkomsten av jordbruk den s. k. bruttometoden tillämpas. Härvid förfares

på följande sätt. De kontanta bruttointäkterna för ett vart av förkrigsinkomståren

och beskattningsåret minskas med respektive års utgifter för

inköp av spannmål, frövaror, kraftfoder, betmassa, potatis, rotfrukter, hö,

halm och andra fodermedel, gödselmedel och torvströ. Till de efter avdrag

för dessa utgifter återstående bruttointäkterna för beskattningsåret lägges

ett belopp som beräknas motsvara ökningen av bruttointäkterna av naturaförmåner

sedan förkrigsinkomståren, varefter avdrages dels medeltalet av

motsvarande återstående bruttointäkter för förkrigsinkomståren, dels ett belopp

av tolv procent å medeltalet av de kontanta bruttointäkterna under

dessa år, avsett att kompensera ökningen sedan förkrigsinkomståren av andra

omkostnader för jordbruket än de nyss nämnda, ökningen av bruttointäkterna

av naturaförmåner sedan förkrigsinkomståren skall, där ej särskilda

omständigheter till annat föranleda, antagas hava utgjort tvåhundra kronor.

Därest bruttometoden tillämpas, skall anteckning därom ske i krigskonjunkturskattelängden.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Bilaga.

Vare sig brutto- eller nettometoden tillämpas skall vid bestämmande av

den uppskattade merinkomsten sådan avvikelse ske från uppskattningen enligt

förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt som erfordras

för att åstadkomma likformighet i inkomstuppskattningen för de olika åren.

Om exempelvis under beskattningsåret minskning skett av kreatursbesättningen

genom nedslaktning i större omfattning än som brukat förekomma

vid ifrågavarande jordbruk och i större omfattning än som där förekommit

under förkrigsinkomståren, bör enligt såväl brutto- som nettometoden ett

med hänsyn därtill avvägt belopp avräknas. Har inneliggande lager av spannmål

eller annat under beskattningsåret mera avsevärt minskats, må, vare sig

brutto- eller nettometoden tillämpas, avdrag ske med värdet vid beskattningsårets

ingång av det lager som avyttrats eller förbrukats utan att ersättas.

Tillämpas nettometoden, bör beaktas om i mera avsevärd omfattning

sådana onormala omkostnader under något av åren förekommit för reparationer,

inköp av levande djur m. m., som ej uppvägts av motsvarande ökning

av intäkterna under året.

Inkomst för förkrigsinkomståren beräknas allenast för den eller de fastigheter,

som den skattskyldige ägt eller brukat under beskattningsåret.

Sammanfaller för viss skattskyldig beskattningsåret ej med kalenderåret,

iakttages att taxeringen skall avse endast inkomst av jordbruk som hänför

sig till tiden efter 1939 års utgång.

2. Har den skattskyldige ej under förkrigsinkomståren bedrivit samma

jordbruk som under beskattningsåret under förhållanden jämförbara med

förhållandena under detta år, må i stället för medeltalet av inkomsterna

eller bruttointäkterna för förkrigsinkomståren till grund för beräkning av den

uppskattade merinkomsten läggas annat belopp, som finnes skäligt. Har den

skattskyldige ej under förhållanden jämförbara med förhållandena under beskattningsåret

bedrivit samma jordbruk under båda förkrigsinkomståren men

under ett av dessa år, och kan det anses att avkastningen av jordbruket

under detta år ungefärligen motsvarat den genomsnittliga avkastningen av

ett liknande jordbruk i trakten för båda förkrigsinkomståren, må hänsyn

tagas till inkomsterna eller bruttointäkterna under detta år, som om dessa

vöre medeltal för båda åren. I förekommande fall må eljest beaktas resultat,

som under förkrigsinkomståren eller något av dessa utvunnits av annan,

vilken då bedrivit jordbruk å samma fastighet.

Det belopp som vid tillämpning av nettometoden erhålles på sätt nu sagts

skall utgöra jämförelseinkomst. Vid tillämpning av bruttometoden fastställes

icke någon jämförelseinkomst.

3. Ränta å minskning av eget kapital i fastigheten beräknas efter en räntefot

av fem procent, ränta å ökning av sådant kapital efter en räntefot av

sex procent. Ökning av eget kapital i fastigheten anses i regel hava ägt rum

vid avbetalning av skuld, som hänfört sig till fastigheten, samt vid nedläggande

av eget kapital i samband med ny-, till- eller ombyggnad eller därmed

jämförlig förbättring eller vid en mera omfattande nyuppsättning av inventarier

för stadigvarande bruk å fastigheten eller dylikt, men ej om avbetal
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Bilaga.

59

ning skett av annan skuld än nu sagts även om denna varit intecknad i fastigheten.

Hänsyn till ökning av eget kapital tages endast då den skattskyldige

förebringar tillfredsställande utredning rörande ökningen och i regel endast

om nettometoden tillämpas.

4. Skattskyldig som vill framställa yrkande att uppskattad merinkomst

av jordbruk helt eller delvis ej bör upptagas såsom taxerad merinkomst, har

att till stöd för yrkandet förete erforderlig utredning.

Därvid gäller såsom huvudregel, att i taxerad merinkomst inräknas endast

prisstegring vid avyttring av produkter från fastigheten utöver vad som erfordrats

för att täcka omkostnadernas ökning i förhållande till prisläget före

krigsutbrottet. Hänsyn tages därvid ej till ökning av värdet å fri bostad å

fastigheten eller av andra naturaförmåner från denna. Ingår i den uppskattade

merinkomsten inkomstökning på grund av tillfällig uthyrning eller av

körslor eller dylikt i större omfattning än normalt, och kan denna inkomstökning

antagas i sin helhet hava berott på förhållanden som avses i 1 §,

skall den upptagas i den taxerade merinkomsten även örn den ej uppkommit

på grund av prisstegring.

Prisstegring utöver vad som erfordrats för att täcka omkostnadernas ökning

beräknas normalt å bruttointäkterna för beskattningsåret efter procentsatser

som av Kungl. Maj :t fastställas efter förslag av den centrala krigskonjunkturskattenämnden

eller, där sådan procentsats ej fastställts, efter procentsats

som finnes skälig. Om det av skattskyldig eller beskattningsmyndighet

visas att å gjorda försäljningar under beskattningsåret tillämpats priser vilka

genomsnittligt innefattat en mindre eller större prisstegring än som beräknats

med tillämpning av fastställda procentsatser, skall dock hänsyn därtill tagas

vid den taxerade merinkomstens fastställande.

till 6 §.

Eftersom inkomsterna av skogsbruk för såväl förkrigsinkomståren som beskattningsåret

äro beroende av virkesuttagens storlek och således ej utgöra

lämplig grund för att jämföra den skattskyldiges verkliga ekonomiska förmåner

under de olika åren, skall någon uppskattad merinkomst ej fastställas.

Den taxerade merinkomsten skall, där ej fall som i nästa stycke sägs är

för handen, upptagas till det belopp som motsvarar prisstegringen i förhållande

till prisläget före krigsutbrottet å de under beskattningsåret avyttrade

eller för förädling eller förbrukning i egen rörelse uttagna skogsprodukterna

i den mån prisstegringen ej erfordrats för att täcka omkostnadernas

ökning. Prisstegringen torde i regel kunna beräknas procentuellt å bruttointäkterna

beträffande olika produkter. Grunder för beräkning i normala

fall av dylik prisstegring fastställas av Kungl. Majit efter förslag av den centrala

krigskonjunkturskattenämnden.

Visar den skattskyldige, att hans nettointäkt av skogsbruk under beskattningsåret

varit mindre än det belopp som antages motsvara den enligt föregående

stycke fastställda prisstegringen å skogsprodukterna, må den taxerade

merinkomsten icke bestämmas till högre belopp än nettointäkten ut
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Bilaga.

gjort. Om den skattskyldige eller beskattningsmyndighet kan visa att å de

försäljningar, som av den skattskyldige gjorts under beskattningsåret, tilllämpats

priser vilka sammanlagt innefattat en mindre eller större prisstegring

än som beräknats med tillämpning av i föregående stycke angivna beräkningsgrund,

skall även hänsyn därtill tagas vid den taxerade merinkomstens

fastställande.

Vid beräkning av nettointäkten av skogsbruk skall från bruttointäkterna

av skogsbruk under beskattningsåret avdrag göras för därpå belöpande omkostnader.

För beräkningen erfordras alltså i regel att nettointäkten av

jordbruksfastighet såvitt angår beskattningsåret uppdelas mellan skogsbruk

och jordbruk på det sätt som angives i punkt 1 av anvisningarna till 5 §. Såsom

omkostnad må i fall, då skog avverkats eller ock avyttrats utan samband

med avyttring av marken, ej upptagas belopp motsvarande avdrag som avses

i 22 § 1 mom. andra stycket kommunalskattelagen. I fall, då växande

skog avyttrats i samband med avyttring av marken, må avdrag som avses

i tredje stycket av nämnda moment ej medgivas med högre belopp än skogens

för ägaren gällande ingångsvärde.

till 7 §.

1. Beträffande inkomst av annan fastighet kan det i regel antagas, att

taxerad merinkomst bör upptagas allenast i fall där bruttointäkterna under

beskattningsåret i jämförelse med förkrigsinkomståren ökats på grund av

uthyrningsmöjligheter, som under normala förhållanden ej plägat vara för

handen men under beskattningsåret kunnat utnyttjas, och som kunna med

sannolikhet antagas hava haft sitt upphov i det av krigstillståndet framkallade

läget. Taxering företages därför i regel allenast därest nu angivna förutsättningar

synas vara för handen.

2. Vid bestämmande av uppskattad merinkomst skall inkomst för förkrigsinkomståren

beräknas allenast för fastigheter som den skattskyldige ägt även

under beskattningsåret.

Den vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt verkställda

beräkningen av inkomst av annan fastighet skall vid uppskattning av inkomst

enligt denna förordning frångås i den mån följande särskilda föreskrifter

därtill föranleda.

Har fastighet eller del därav, som plägat vara uthyrd, under något av förkrigsinkomståren

ej varit uthyrd men varit uthyrd under beskattningsåret,

skall vid uppskattning av inkomsterna för förkrigsinkomståren tilläggas skäligt

hyresbelopp. Avdrag för kostnad för reparation och underhåll av byggnader

beräknas ej för förkrigsinkomståren samt ej heller för beskattningsåret

i vidare mån än kostnaden förorsakats av eller eljest ägt direkt samband

med de förhållanden som föranlett inkomstökningen. Värdeminskningsavdrag

beräknas ej för förkrigsinkomståren. För beskattningsåret medgives

sådant avdrag endast i den mån värdeminskningen under detta år på grund

av verkställd ny-, till- eller ombyggnad eller annan omständighet kan antagas

hava varit större än under förkrigsinkomståren.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Bilaga.

61

3. Såsom jämförelseinkomst skall i regel upptagas medeltalet av inkomsterna

för förkrigsinkomståren. Har den skattskyldige ej under båda förkrigsinkomståren

innehaft samma fastighet eller fastigheter som under beskattningsåret,

må i stället för medeltalet av inkomsterna för dessa år jämförelseinkomsten

bestämmas till annat belopp, som finnes skäligt. Har den skattskyldige

ej innehaft samma fastighet eller fastigheter som under beskattningsåret

under hela det förra men under hela det senare förkrigsinkomståret, skall

i regel inkomsten för det senare året vara jämförelseinkomst. Har den skattskyldige

ej innehaft samma fastighet eller fastigheter som under beskattningsåret

under något av förkrigsinkomståren i dess helhet, må beaktas resultat,

som under förkrigsinkomståren eller något av dessa utvunnits av annan, vilken

då innehaft fastigheten. Vid denna jämförelse bör dock iakttagas den

skillnad som må föreligga bland annat med hänsyn till det av de olika ägarna

i fastigheten nedlagda egna kapitalet.

4. Ränta å minskning av eget kapital i fastigheten beräknas efter en räntefot

av fem procent, ränta å ökning av sådant kapital efter en räntefot av sex

procent. Ökning av eget kapital i fastigheten anses i regel hava ägt rum vid

avbetalning av skuld, som hänfört sig till fastigheten, samt vid nedläggande

av eget kapital i samband med ny-, till- eller ombyggnad eller därmed jämförlig

förbättring eller vid en mera omfattande nyuppsättning av inventarier

för stadigvarande bruk å fastigheten eller dylikt, men ej om avbetalning

skett av annan skuld än nu sagts även om denna varit intecknad i fastigheten.

till 8 §.

1. Såsom likartad med inkomst i form av tantiem m. m. anses exempelvis

sådan inkomst av tjänst som utgår i form av lön från rörelse, om och i den

mån lönens belopp uppenbarligen påverkats av rörelsens resultat. I den mån

ökning av sådan lön får anses motiverad av ett större eller värdefullare arbete

betraktas den följaktligen ej såsom likställd med inkomst av tantiem

m. m.

2. I fråga om inkomst av tillfällig verksamhet såsom uppfinnare skall vad

i punkt 7 av anvisningarna till 4 § stadgats beträffande yrkesmässig uppfinnarverksamhet

äga motsvarande tillämpning.

3. Såsom jämförelseinkomst upptages i regel medeltalet av inkomsterna

för förkrigsinkomståren av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet som avses

i 8 § sista stycket. Är det uppenbart att detta medeltal ej utgör ett godtagbart

uttryck för den skattskyldiges normala årsinkomst av sådant slag vid

tiden närmast före krigsutbrottet, skall dock jämförelseinkomsten fastställas

till annat belopp som med hänsyn till omständigheterna kan anses skäligt.

till 9 §.

1. Uppskattning av realisationsvinst vid avyttring av fast eller lös egendom

sker, örn realisationsvinsten uppkommit på grund av avyttring efter

utgången av augusti 1939, enligt de regler som gälla för beräkning av sådan

vinst enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. Dock

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Bilaga.

må, om den avyttrade egendomen förvärvats före utgången av augusti 1939,

i stället för priset vid förvärvet avdragas egendomens uppskattade värde vid

nämnda tidpunkt, om detta värde var högre. Vid uppskattning av dylikt värde

å fast egendom iakttages, att bevisning rörande dess storlek i regel ej kan

åläggas den skattskyldige. Värdeökningen å egendomen efter nämnda tidpunkt

bör följaktligen ej beräknas till högre belopp än som finnes med

sannolikhet svara mot utvecklingen av den allmänna fastighetsmarknaden å

orten. Från realisationsvinsten får avdragas realisationsförlust vid avyttring

efter utgången av augusti 1939 av fast eller lös egendom, därvid beaktas,

att, örn värdet vid nämnda tidpunkt lagts till grund för beräkningen av

realisationsvinst, värdet vid samma tidpunkt också skall läggas till grund

för beräkning av realisationsförlusten, försåvitt värdet å den egendom förlusten

avser då var lägre än kostnaden för förvärvet.

Inkomst av realisationsvinst beräknas ej för förkrigsinkomståren. Om

skattskyldig mera regelbundet gör försäljningar, exempelvis av aktier, utan

att dock yrkesmässig sådan verksamhet anses föreligga, kan beskattning av

hela den realisationsvinst, som belöper på tiden efter krigsutbrottet, stundom

te sig oskälig. Jämkning av den taxerade merinkomsten bör i sådant fall

ske genom avdrag med skäligt belopp, därvid emellertid märkes, att till utgångspunkt

för avdraget bör tagas realisationsvinsten i sin helhet och ej

blott den del av denna vinst som hänför sig till värdeökning efter krigsutbrottet,

samt att även storleken av försäljningsvinster under de olika

åren, som ej äro skattepliktiga, bör beaktas.

2. Till realisationsvinst enligt 9 § skall icke hänföras sådan intäkt, som

enligt 2 § 1 mom. andra stycket skall inräknas i inkomst av rörelse.

till 14—19 samt 21 §§.

1. Därest värdet av lager av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning

i rörelse, enligt uppskattning jämlikt punkt 4 b) av anvisningarna

till 4 §, sedan sista förkrigsinkomstårets utgång nedgått och den skattskyldige

i sina räkenskaper för beskattningsåret av sin redovisade årsvinst eller

besparade vinstmedel till en särskild varuförnyelsefond avsatt belopp för nedskrivning

av lager, som den skattskyldige haft för avsikt att anskaffa i det

avyttrade eller eljest avgångna lagrets ställe, skall efter därom framställt

yrkande prövningsnämnd jämlikt 14 § besluta provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt

under förutsättningar, som framgå av det följande. Har

fonden av den skattskyldige betecknats såsom avsedd för användning ej

allenast till nedskrivning av lagertillgångar utan till inköp av sådana för

lagrets ersättande, skall fonden likväl anses uppfylla de i 14 § angivna villkoren.

Har den skattskyldige redan för föregående beskattningsår gjort dylik

fondavsättning, kan ny avsättning givetvis avse endast den nedskrivning,

som ej täckes av den redan gjorda fondavsättningen. Var lagret vid

krigsutbrottet större än vid sista förkrigsinkomstårets utgång, må fondavsättningen

avse lagerminskningen sedan krigsutbrottet, såsom om lagret

vid denna tidpunkt varit lager vid första förkrigsinkomstårets utgång.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Bilaga.

63

Det antages i det följande, att lagret vid utgången av augusti 1939 ej visats

hava varit större än vid sista förkrigsinkomstårets utgång, samt att avsättning

till varuförnyelsefond ej skett för föregående beskattningsår.

Vid bestämmande av den provisoriska skattepåföringen verkställes en

summarisk uppskattning av vad det skulle hava kostat att vid beskattningsårets

utgång anskaffa mot lagerminskningen svarande tillgång, s. k. ersättningslager.

Skillnaden mellan denna kostnad och värdet av ersättningslagret,

beräknat enligt de principer och den prisnivå, som tillämpats vid uppskattningen

enligt räkenskaperna av värdet å lagertillgångar vid sista förkrigsinkomstårets

utgång, utgör det belopp varå den provisoriska skattepåföringen

enligt 14 § beräknas. Denna skattepåföring kommer alltså att avse

det belopp, varmed ersättningslagret, om det anskaffats vid beskattningsårets

utgång, skulle fått nedskrivas enligt denna förordning.

Har vid den beskattningsbara merinkomstens fastställande avdrag åtnjutits

för minskning av dold förkrigsreserv i de avyttrade eller eljest avgångna

lagertillgångarna, skall dock detta belopp avdragas från ovannämnda skillnadsbelopp.

Det belopp, å vilket sålunda provisorisk skattepåföring må ske,

begränsas givetvis även av fondavsättningens storlek. Att ytterligare begränsning

kan ifrågakomma, då fondavsättning tillika skett enligt 15 §,

framgår av punkt 2 här nedan. Den provisoriskt påförda skatten skall utgöra

det belopp, varmed krigskonjunkturskatten skulle hava minskats, örn det

belopp, varå den provisoriska skattepåföringen sålunda beräknas, avdragits

från den beskattningsbara merinkomsten.

Om ett senare år ersättningslager anskaffas och med anlitande av varuförnyelsefonden

i bokslutet för året nedskrives enligt grunder, som jämlikt

punkt 4 b) av anvisningarna till 4 § skulle kunnat godkännas vid inkomstuppskattning

för det året, skall enligt 21 § den på nedskrivningen belöpande

skatten på framställning av den skattskyldige efter beslut av prövningsnämnd

restitueras. Disponeras fonden för annat ändamål än anskaffning

eller nedskrivning av ersättningslager, upphör i motsvarande mån rätten till

restitution. Befinnes det att vid tidpunkt, som sedermera fastställes, förutsättningar

för restitution av viss del av det provisoriskt påförda skattebeloppet

ännu ej föreligga, skall rätten till sådan restitution hava förfallit.

2. Rätten att enligt 15 § erhålla provisorisk skattepåföring genom avsättning

av redovisad årsvinst eller besparade vinstmedel till prisfluktuationsfond

för att trygga sig mot förlust genom prisfall å inköpta men ej levererade

varor avser endast det fall att varorna definitivt inköpts att senare levereras

för visst till beloppet bestämt pris. Skulle, därest de varor avtalet

avser hade levererats vid beskattningsårets utgång, varulagret hava bragts

upp till större storlek än vid beskattningsårets ingång, bör iakttagas, att jämlikt

punkt 4 b) av anvisningarna till 4 § rätten till nedskrivning är mera begränsad

beträffande det överskjutande lagret än beträffande ersättningslagret.

Sker provisorisk skattepåföring för avsättning till prisfluktuationsfond,

medgives provisorisk skattepåföring för avsättning till varuförnyelsefond en
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Bilaga.

ligt 14 § ej i större utsträckning än sådan skattepåföring skulle hava medgivits,

därest de under beskattningsåret inköpta varor, som avsättningen till

prisfluktuationsfond avser, varit levererade vid beskattningsårets utgång.

3. Avsättning av kostnadsutjämningsfond som avses i 16 § kan ske av

redovisad årsvinst eller besparade vinstmedel. Därest sådan fond ett följande

år tages i anspråk för omkostnader, kommer för det året avdrag vid taxering

till krigskonjunkturskatt för de ur fonden disponerade medlen ej att

medgivas. Restitution av provisoriskt påförd skatt medgives dock endast

därest fondmedlen disponerats för sådana utgifter, som skulle hava varit

avdragsgilla, om i stället andra medel använts för utgifterna, och skall i förekommande

fall så anses, som om avdrag skett vid taxering enligt denna förordning

för det år då utgifterna ägt rum.

4. Enligt vad som framgår av punkt 4 b) av anvisningarna till 4 § kan

skattskyldig vid uppskattning av inkomst av rörelse jämlikt denna förordning

enligt vissa grunder erhålla avdrag för s. k. överpris eller merkostnad

å tillgång för stadigvarande bruk. Har ej hela det i räkenskaperna gjorda avdraget

kunnat sålunda godkännas vid inkomstuppskattningen, kan detta

likväl tillgodoräknas den skattskyldige för ifrågavarande år genom provisorisk

skattepåföring enligt 17 § efter yrkande av den skattskyldige. Den provisoriska

skattepåföringen skall i dylikt fall avse det belopp, varmed krigskonjunkturskatten

skulle hava minskats, om det i räkenskaperna gjorda avdraget

i sin helhet medgivits vid inkomstens uppskattning.

När tillgången visas hava nedgått i värde under det, till vilket det i beskattningsavseende

enligt denna förordning nedskrivils, må enligt 21 § restitution

ske av så stor del av den provisoriskt påförda skatten som svarar mot

den påvisade ytterligare värdeminskningen. Befinnes det att vid tidpunkt,

som sedermera fastställes, tillgången alltjämt har ett högre värde än det, till

vilket den i räkenskaperna för beskattningsåret nedskrivits, skall rätten till

ytterligare restitution hava förfallit.

5. Har fartyg sålts för högre pris än det i beskattningsavseende gällande

värdet utan att under beskattningsåret ersättas med annat fartyg, kommer

vinsten att vid taxeringen inräknas i inkomsten av rörelse, medan, om annat

fartyg under samma år anskaffats, vinsten oftast kunnat till stor del uppvägas

av avdrag för värdeminskning. Avser säljaren att för köpeskillingen

eller del av denna anskaffa nytt eller nya fartyg, kan han emellertid genom

att på särskilt konto hos riksbanken insätta det belopp, han sålunda ämnar

disponera, enligt 18 § erhålla rätt till provisorisk påföring av så stor krigskonjunkturskatt

som belöper på den i den beskattningsbara merinkomsten

ingående del av det insatta beloppet, som överstiger fartygets i beskattningsavseende

enligt denna förordning gällande värde vid avyttringen, d. v. s. med

det belopp, varmed skatten skulle liava minskats, om det överstigande beloppet

avdragits vid uppskattning av inkomst enligt denna förordning.

Rätt till skatterestitution erhålles sedermera enligt 21 § i den mån det insatta

beloppet användes för anskaffning av annat fartyg och i räkenskaperna

avskrivning å detta sker av beskaffenhet att kunna föranleda avdrag

s. 65 Kontrollera mot PDF

Miana.

65

vid ifrågavarande beskattning. Om sålunda för ett senare beskattningsår, då

annat fartyg anskaffats för de insatta medlen, avdrag för överpris sker i räkenskaperna

och det befinnes att förutsättningarna för motsvarande avdrag

vid taxering till krigskonjunkturskatt då föreligga, skall prövningsnämnden,

i stället för att medgiva avdrag för detta beskattningsår, efter framställning

från den skattskyldige besluta att restitution skall ske av den provisoriskt

påförda krigskonjunkturskatt, som belöper på avdragets belopp. Därest fartyget

sedermera nedgått till lägre värde än det, som återstår oavskrivet i beskattningsavseende

enligt denna förordning, kan, i den mån motsvarande avskrivning

skett i räkenskaperna, ytterligare restitution ifrågakomma, därvid

reglerna i punkt 4 ovan erhålla motsvarande tillämpning.

Var fartyget vid avyttringen belastat med intecknad gäld och har i följd

härav köpeskillingen ej i sin helhet insatts i riksbanken, må provisorisk påföring

medgivas av så stor krigskonjunkturskatt som belöper på den i den

beskattningsbara merinkomsten ingående del av det insatta beloppet, som

överstiger fartygets i beskattningsavseende enligt denna förordning gällande

värde minskat med ett mot gälden svarande belopp. Den provisoriska påföringen

kommer följaktligen att beräknas på samma sätt som örn fartyget

icke varit intecknat och således hela köpeskillingen kunnat insättas i riksbanken.

Vid restitution i dylikt fall skall iakttagas, att, örn jämväl andra medel

än i riksbanken insatta använts för inköp av nytt fartyg, dessa visserligen

må inom ramen för nämnda gäldbelopp medräknas som köpeskilling för

detta fartyg, som om medlen uttagits från riksbanken, men att restitution

dock ej må beräknas å högre belopp än det i riksbanken insatta.

Har vid beräkning av beskattningsbar merinkomst enligt denna förordning

avräknats belopp, som anses hava innefattat framtagande av dold förkrigsreserv

i fartyg, får givetvis sådant belopp ej ingå i det å vilket provisorisk

skattepåföring beräknas.

Vad nu sagts om belopp, som influtit vid avyttring av fartyg, skall också

tillämpas å ersättning på grund av försäkring för förlust av fartyg eller annan

tillgång för stadigvarande bruk i rörelsen.

Att i fall som avses i denna punkt särskilt förfarande kan ifrågakomma

beträffande erläggande av provisoriskt påförd skatt framgår av 22 §.

6. Beträffande det i 19 § avsedda fallet kommer vad i punkt 5 här ovan

anförts att i tillämpliga delar äga motsvarande tillämpning.

7. Exempel på tillämpning av 18, 19 och 21 §§.

a) Ett rederi har den 1 november 1940 för 900,000 kronor sålt ett ointecknat

fartyg, då bokfört till 500,000 kronor men i beskattningsavseende

nedskrivet till 400,000 kronor (som tillika var fartygets saluvärde vid utgången

av augusti 1939). Köpeskillingen, 900,000 kronor, insättes i sin helhet

å vederbörligt konto i riksbanken.

I inkomsten för beskattningsåret ingår vinsten 900,000 — 400,000 =

500,000 kronor. Förhållandena i övrigt antagas vara sådana, att rederiets

beskattningsbara merinkomst överstiger 500,000 kronor. Rederiet kan då

5—417117.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Bilaga.

efter yrkande erhålla provisorisk påföring av så stor skatt, som belöper å

skillnaden mellan 900,000 och 400,000 kronor, d. v. s. å 500,000 kronor.

Ett senare beskattningsår inköper rederiet ett nytt fartyg för 900,000 kronor

och uttager då mot ställande av säkerhet för skatten hela det i riksbanken

insatta beloppet. Det antages, att å detta fartyg avskrivning sker med

500.000 kronor samt att överprisavdrag skulle kunnat medgivas med 200,000

kronor. Det belopp, varmed den provisoriskt påförda skatten skulle hava

minskats, örn den beskattningsbara merinkomsten för år 1940 varit 200,000

kronor mindre, restitueras.

Det antages vidare, att vid tidpunkt, som sedermera fastställes, fartygets

värde nedgått med ytterligare 150,000 kronor, för vilka värdeminskningsavdrag

vid taxering till krigskonjunkturskatt ännu ej medgivits. Restitution

medgives då med det belopp, varmed den provisoriskt påförda skatten skulle

hava minskats, örn den beskattningsbara merinkomsten för beskattningsåret

1940 varit ytterligare 150,000 kronor mindre.

Sammanlagt har alltså skatterestitution i två repriser beviljats för skatt

belöpande på sammanlagt 350,000 kronor. Återstående skatt blir definitiv.

b) Förhållandena äro desamma som i exempel a) med den skillnad att

rederiets beskattningsbara merinkomst antages uppgå till allenast 300,000

kronor. Rederiet insätter dock i riksbanken hela köpeskillingen 900,000

kronor.

Provisorisk skattepåföring kan då ske allenast å ett belopp av 300,000

kronor.

Restitution kan emellertid vid första restitutionstillfället ske på samma sätt

som i exempel a), d. v. s. med skatt å ett belopp av 200,000 kronor.

Vid andra restitutionstillfället får däremot restitution ske allenast å ett belopp

av 100,000 kronor, enär provisorisk skatt påförts allenast för 300,000

kronor. I detta fall blir emellertid sålunda hela skatten för beskattningsåret

1940 restituerad.

c) Förhållandena äro desamma som i exempel a) men med den olikhet att

rederiet antages av köpeskillingen i riksbanken insätta endast 600,000 kronor

och att för inköp av det nya fartyget disponeras, jämte det i riksbanken

insatta beloppet, 300,000 kronor andra medel.

Provisorisk skatt påföres då endast för ett belopp av 600,000 — 400,000 =

200.000 kronor.

Restitution sker vid första restitutionstillfället som i exempel a), d. v. s.

beräknad å ett belopp av 200,000 kronor, men ytterligare restitution kan ej

ifrågakomma.

d) Förhållandena äro desamma som i exempel a) men med den olikhet att

fartyget vid avyttringen var belastat med intecknad gäld å 300,000 kronor.

Rederiet insätter därför i riksbanken endast 900,000 — 300,000 = 600,000

kronor.

Provisorisk skatt påföres emellertid som i exempel a) för ett belopp av

500.000 kronor.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Bilaga.

67

När det nya fartyget inköpes, disponeras för ändamålet de 600,000 kronor,

som innestå i riksbanken, samt 300,000 kronor andra medel.

Restitution medgives som i exempel a).

e) Förhållandena äro desamma som i exempel a) men med den olikhet att

fartygets värde vid utgången av augusti 1939 visas hava utgjort 550,000 kronor,

d. v. s. 150,000 kronor mer än dess i beskattningsavseende då gällande

värde. Eftersom beloppet 150,000 kronor innefattar framtagande av en dold

förkrigsreserv, skall det ej ingå i den beskattningsbara merinkomsten

(se 4 § 4 mom. första stycket). Det antages dock, att hela det vid försäljningen

erhållna beloppet 900,000 kronor insättes i riksbanken.

I den beskattningsbara merinkomsten ingår vinsten i detta fall med endast

350.000 kronor.

Provisorisk skatt påföres för ett belopp av 350,000 kronor.

Restitution sker emellertid såsom i exempel a). Olikheten med nämnda

exempel beträffande restitutionen inträder först om fartyget nedgår i värde

under 550,000 kronor. Enligt exempel a) skulle nämligen, örn fartyget i motsvarande

mån nedgått i värde, restitution kunnat ske å ett sammanlagt belopp

av 500,000 kronor, medan i nu föreliggande exempel restitution kan ske

endast å ett belopp av 350,000 kronor.

f) Förhållandena äro desamma som i exempel a) i avseende å försäljning

av fartyg och provisorisk skattepåföring.

Emellertid antages, att rederiet av det i riksbanken insatta beloppet,

900.000 kronor, ett senare beskattningsår disponerar endast 400,000 kronor

till inköp av nytt fartyg, å vilket överprisavdrag skulle kunnat medges med

100.000 kronor. Det belopp, varmed den provisoriskt påförda skatten skulle

hava minskats, om den beskattningsbara merinkomsten varit 100,000 kronor

mindre, restitueras.

Det antages vidare, att vid tidpunkt, som sedermera fastställes, fartygets

värde nedgått med ytterligare 150,000 kronor. Restitution medgives då med

det belopp, varmed den provisoriskt påförda skatten skulle hava minskats,

örn den beskattningsbara merinkomsten för år 1940 varit ytterligare 150,000

kronor mindre.

Återstående skatt blir definitiv.

g) Förhållandena äro desamma som i exempel a) i avseende å försäljning

av fartyg och provisorisk skattepåföring.

Det antages emellertid att det nyförvärvade fartyget betingar ett pris av

1.800.000 kronor, varav 900,000 kronor uttagas från riksbanken och lika

stort belopp disponeras av andra medel. Det antages vidare, att överprisavdrag

för beskattningsåret 1942 kunnat medgivas med 400,000 kronor, och att

vid tidpunkt, som sedermera fastställes, fartygets värde nedgått med 300,000

kronor under det belopp, som återstod efter överprisavdraget. Eftersom i

detta fall blott hälften av köpeskillingen uttagits från riksbanken, medan

hälften av fartyget förvärvats för andra medel, beräknas restitution som i

exempel a), d. v. s. vid vartdera tillfället med hälften av det belopp, som belöper

å fartyget i dess helhet.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Bilaga.

För den hälft av värdeminskningsbeloppen, för vilken restitution ej på nu

angiven grund medgivits, kan, när det nya fartyget inköpts, om inkomsten

för det då ifrågavarande beskattningsåret därtill förslår, erhållas omedelbart

överprisavdrag med 200,000 kronor och provisorisk skattepåföring intill

150,000 kronor, varå restitution vid den senare tidpunkten kan beviljas.

h) Rederiet insätter av andra medel än sådana, som erhållas vid avyttring

eller förlust av fartyg, i riksbanken 900,000 kronor, vilket belopp förutsättes

ej överstiga den vid inkomstuppskattningen enligt denna förordning beräknade

inkomsten för beskattningsåret. Provisorisk skattepåföring kan jämlikt

19 § ske för hälften av detta belopp eller 450,000 kronor.

Nytt fartyg anskaffas enligt samma antagande som i exempel a) och värdeminskningen

försiggår även såsom där antagits. Restitution medgives då

såsom i exempel a).

8. Beträffande de fall, som avses i punkterna 2 samt 4—7 här ovan, märkes,

att förmån som där sagts ej må medgivas, där tillgång överförts mellan

fysiska eller juridiska personer, mellan vilka intressegemenskap råder, under

sådana förhållanden att det kan antagas, att transaktionen skett för att

komma i åtnjutande av särskild förmån i beskattningshänseende.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Bilaga.

69

Förslag

till

förordning om rätt att på grund av påförd krigskonjunkturskatt

för år 1941 erhålla nedsättning i den statliga inkomst- och

förmögenhetsskatten m. m. för samma år.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Fysisk eller juridisk person, som fått sig påförd krigskonjunkturskatt för

år 1941, skall i den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten för samma år

erhålla nedsättning med det belopp, varmed sistnämnda skatt skulle hava

minskats, om avdrag från det till sådan skatt taxerade beloppet skett med

den påförda krigskonjunkturskatten. Beslut om sådan nedsättning skall utan

särskild ansökan meddelas av prövningsnämnden i anslutning till taxeringen

till krigskonjunkturskatt.

Vid den omräkning av det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbara

beloppet, som prövningsnämnden för bestämmande av nedsättningen

har att verkställa, skall i förekommande fall vid beräkning av

ortsavdrag samt vid tillämpning i övrigt av bestämmelserna i förordningen

om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt så anses, som om det efter avdrag

för krigskonjunkturskatt återstående beloppet vore taxerat belopp. Det återstående

beloppet utföres i tiotal kronor, därvid överskjutande belopp, som ej

uppgår till fullt tiotal kronor, bortfaller.

Vad nu stadgats skall äga motsvarande tillämpning beträffande värnskatt

och särskild skatt å förmögenhet.

Vid tillämpning i fall varom nu är fråga av föreskrifterna i 19 § 1 mom.

förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skall nedsättning som

ovan sägs, i den mån den ej kunnat utnyttjas av den därtill närmast berättigade

maken, tillgodokomma den andre maken.

Det åligger vederbörande protokollförare hos prövningsnämnd att senast

den 23 december 1941 i rekommenderat brev tillsända den skattskyldige underrättelse

örn prövningsnämndens beslut.

2 §•

Därest genom beslut av särskild prövningsnämnd eller av kammarrätten

eller Kungl. Maj:t taxering till krigskonjunkturskatt för år 1941 påföres

skattskyldig eller påförd sådan taxering ändras, skall samtidigt vidtagas den

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Bilaga.

ändring beträffande statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, värnskatt och

särskild skatt å förmögenhet, vartill bestämmelserna i 1 § föranleda.

3 §.

1 mom. Har prövningsnämnd beträffande viss skattskyldig underlåtit att

meddela beslut som i 1 § första stycket sägs, må sådant beslut av den skattskyldige

påkallas genom särskild till prövningsnämnden ställd, till vederbörande

länsstyrelse före utgången av år 1942 ingiven ansökan.

2 mom. Beträffande besvär över åtgärd enligt denna förordning skola

taxeringsförordningens föreskrifter om taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

äga motsvarande tillämpning med iakttagande

dels att besvärsrätt tillkommer den skattskyldige och vederbörande landskamrerare,

dels att besvär över beslut av 1941 års ordinarie prövningsnämnd skola

ingivas till vederbörande länsstyrelse eller kammarrätten före klockan tolv

den 31 januari 1942.

Vid motsvarande tillämpning av taxeringsförordningens bestämmelser om

besvär skall vad angår åtgärd enligt denna förordning underrättelse som avses

i 1 § sista stycket likställas med underrättelse om avvikelse från självdeklaration.

Vid motsvarande tillämpning av 123 § 2 mom. taxeringsförordningen

skall besvärsrätt, som tillkommer skattskyldig vilken icke erhållit

föreskriven underrättelse före viss tid, avse det fall att den skattskyldige ej

erhållit underrättelsen före den 15 januari 1942 och skola besvären ingivas

till vederbörande länsstyrelse före utgången av år 1942.

4 §■

Vid tillämpning av 2 § förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

skall iakttagas, att såsom intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet upptages

vad som tillflutit den skattskyldige på grund av restitution enligt 21 §

förordningen om krigskonjunkturskatt för år 1941 av provisoriskt påförd sådan

skatt, i den mån avdrag för detta belopp av den skattskyldige åtnjutits

vid tillämpning av 1 § här ovan, men ej belopp som på grund av restitution

av krigskonjunkturskatt i andra fall tillflutit den skattskyldige.

5 §•

Kungl. Majit äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga

föreskrifter.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Bilaga.

71

Förslag

till

förordning med särskilda bestämmelser beträffande taxering för

inkomst åren 1941 och 1942 av ersättning på grund av försäkring

för förlust av fartyg eller köpeskilling vid avyttring av fartyg.

Härigenom förordnas,

dels att den i 28 § 2 mom. kommunalskattelagen stadgade rätten att på flera

beskattningsår fördela ersättning på grund av försäkring för förlust av fartyg

må, såvitt angår fartyg som förlorats under beskattningsår, för vilket

taxering skall äga rum något av åren 1941 eller 1942, avse en fördelning på

fem år i stället för i nämnda mom. angivna tre år,

dels att vad sålunda stadgats beträffande ersättning på grund av försäkring

skall vid taxering enligt såväl kommunalskattelagen som förordningen

om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt äga motsvarande tillämpning å

köpeskilling för fartyg, som avyttrats under något av ovannämnda beskattningsår,

dock ej där avyttringen skett till någon med vilken säljaren varit i

intressegemenskap och det kan antagas, att avyttringen ägt rum i syfte

att ernå särskild förmån i beskattningsavseende antingen för säljaren eller

för köparen.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga.

P. M.

ang. beräkning av omkostnadsökningsprocent enligt 5 § i förslaget

till förordning om krigskonjunkturskatt för år 1941.

I. Beräkning av jordbrukets kontantintäkter 1937—19B8.

Produktslagen ha upptagits enligt deklarationsformulärets specifikation

under »Intäkter I, 3». Intäkterna ha beräknats för år 1937 dels enligt Jordbruksutredningens

material, baserat på undersökning av c:a 17,600 deklarationer,

dels enligt Lantbruksförbundets index med nedan i anmärkningskolumnen

angivna justeringar samt för år 1938 enligt Lantbruksförbundets

index med samma justeringar. Vissa av avvikelserna mellan de framkomna

beloppen enligt de båda nämnda beräkningsgrunderna kunna förklaras därigenom,

att i Lantbruksförbundets index ingår icke omsättningen jordbrukare

emellan.

1.

Produktslag

1937

1938

Jord-

bruksut-

redn.

1,000

kronor

Lant-

bruksför-

bundet

1,000

kronor

Lant-

bruksför-

bundet

1,000

kronor

Spannmål o. frövaror ..

157,177

146,530

139,650

2. Sockerbetor

64,333

59,941

54,410

3. Potatis, rotfrukter m. m.

36,844

40,470

40,640

4. Hö, halm o. grönfoder..

5. Hästar................

8,931

5,100

4,650

4,780

5,000

6. Kalvar

> 186,366

45,750

46,280

7. Nötkreatur ..

8. Får o. getter

81,520 82,600

5,160 5,240

9. Svin..........

10. Fjäderfä o. ägg

159,681

37,859

136,080

44,260

151,280

43,890

11. Lin, ull, hudar m. m...

10,010

10,010

10,367

12.

Mjölk o. produkter därav

Summa

419,673

1,080,874

385,120 407,250

964,591 991,387

Medeltal 1937/1938 av de på grundval

av Lantbruksförbundets index beräknade

kontantintäkterna kronor

977,989,000

Anmärkningar till Lantbruksförbundets

inkomstberäkning

1. S. L. F:s index 7. Vs av värdet

för vete, råg o. ärter, motsv.

beräknad konsumtion inom jordbruket.

2. Inkomst enl. av Sv. Sockerfabr.

A. B. lämnad redogörelse (se

Kungl. Maj:ts prop. 189/1940).

3. S. L. F:s index för potatis

''/s av värdet för matpotatis, motsv.

beräknad konsumtion inom jordbruket.

4. S. L. F:s index.

5. Särskild beräkn. av S. L. F:s

stat. avd. över värdet av slakthästar.

6. S. L. F:s index 20 % motsv.

beräknat värde av icke försåld hemslakt.

7. S. L. F:s index.

8 o. 9. S. L. F:s index ''/. 20 %

motsv. beräknat värde av icke försåld

hemslakt.

10. S. L. F:s index ''/. V3 av värdet

motsv. beräknad konsumtion

inom jordbruket.

11. Jordbruksutredn. resultat för

1937, uppräknat med S. L. F:s

gen.index för prod.

12. S. L. F:s index ■/. värdet av

hemmaförbr. K-mjölk och återtagning

av smör o. ost från mejerierna

under resp. år.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Bilaga.

73

II. Beräkning av jordbrukets kontanta utgifter 1937—1940.

r Kostnadsslagen ha upptagits enligt deklarationsformulärels specifikation.

Kostnaderna lia beräknats för år 1937 dels enligt Jordbruksutredningens

material, dels enligt Lantbruksförbundets index med nedan angivna särskilda

justeringar samt för åren 1938, 1939 och 1940 enligt Lantbruksförbundets

index med samma justeringar, dock med vissa modifikationer för år

1940. Dessa justeringar utgöra:

1. Arbetslöner. Av den totala arbetslönekostnaden enligt Lantbruksförbundets

index, omfattande såväl kontantlön som natura åt dels lejd arbetskraft

dels familjens arbetskraft, bär medräknats endast kontant arbetslön

åt den lejda arbetskraften samt av kontantlönen åt familjens arbetskraft

så stor del, som svarar mot fördelningen mellan företagare och medhjälpare

(familjemedlemmar) inom jordbruket enligt 1935/36 års folkräkning.

2. Döda inventarier. För åren 1937, 1938 och 1939 ha kostnaderna beräknats

enligt Lantbruksförbundets index för maskiner och redskap samt

traktorkostnader. Härvid laar uppdelning skett på inköpskostnader och underhållskostnader

på så sätt, att till inköpskostnader förts så stor del av

totalkostnaden, som enligt indexberäkningarna svarar mot inköpskostnaden

för maskiner och större redskap, medan till underhållskostnader förts resterande

belopp, motsvarande kostnaden för reservdelar, diverse utrustning

samt material och arbete för reparation m. m. För 1940, då maskininköpen

med avseende på sin omfattning kunna beräknas ligga c:a 25 procent lägre

än under förkrigsåren, har inköpskostnaden upptagits till medeltalet av

1937/38 års inköpskostnader, vilka torde kunna beräknas lia uppgått

till ett belopp, motsvarande normal och skälig avskrivning av jordbrukets

inventariebestånd. Undantag har dock gjorts för traktorer, där avskrivningen

beräknats på nyanskaffningsvärdena, vilket synes skäligt med hänsyn till

kostnaden för anskaffning och inmontering av gengasaggregat. Underhållskostnaderna

under 1940 ha beräknats genom tillämpning av maskinindex

tor 1940 på basårens underhållskostnad.

3. Byggnader och stängsel. Av den i Lantbruksförbundets index ingående

kostnaden för byggnader, omfattande dels avskrivning dels underhållskostnader,

ha medräknats endast underhållskostnaderna. Dessa lia för de

olika åren 1937, 1938, 1939 och 1940 beräknats genom tillämpning av byggnadsindex

på basårens underhållskostnad. Detta förfarande innebär, att avskrivningarna

beräknats utgå nied konstant belopp under resp. år, vilket

torde vara motiverat i förevarande avseende.

Jordbruksutredningens kostnadspost för underhåll av byggnader och stängsel

är avsevärt större än den kostnad, som enligt ovan beräknats på grundval

av Lantbruksförbundets index. Detta torde lia sin förklaring i att avdrag

ofta beviljas för mindre om- och tillbyggnader. Med hänsyn till att dylika

om- och tillbyggnader torde lia företagits i mindre utsträckning under 1940

samt att dylika kostnader, vilka kunna betecknas som utpräglat periodiska,

skäligen icke kunna ifrågakomma som avdragsposter vid en krigskonjunkturbeskattning,

har det ansetts motiverat att räkna kostnadsstegringen på

den enligt Lantbruksförbundets index framkomna lägre siffran.

4. Räntor. Lantbruksförbundets index för låneräntor och häremot svarande

kostnadspost har begagnats för resp. år 1937, 1938, 1939 och 1940

5. Diverse kostnader. I Lantbruksförbundets index ingående kostnadspost

för »Diverse kostnader» har begagnats i oförändrat skick för samtliga

8—4171 17.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Bilaga.

år, dock nied den justeringen att kostnaden för torvströ frånräknats, då

denna i deklarationsformuläret är upptagen under Avdrag I, punkt 4, vilken

enligt förslaget skulle direkt dragas från bruttointäkterna, samt att kostnaden

för elektrisk ström rensats från kostnaden för avskrivning på distributionsanläggningar,

vilka i index avskrivas efter nyanskaffningsvärdena.

Dessutom har kostnaden för bränn- och smörjoljor i traktordrift intagits

bland diverse kostnader.

6. Kostnaderna för köpgödsel och jordbrukskalk samt köpfodermedel lia

icke medräknats, då de på samma sätt som ovan nämnts för torvströ, skola

avdragas direkt från bruttointäkterna. Kostnaden för grundförbättringar har

ej heller beaktats, då avskrivningsbeloppets storlek ansetts böra upptagas

till lika belopp de olika åren.

7. De kontanta utgiftsposter i övrigt, som äro upptagna i deklarationsformuläret

men som icke omfattas av de under punkterna 1—5 i det föregående

omnämnda posterna, ha icke beaktats. Dit hör arrenden och betesavgifter,

kontanta undantagsförmåner samt inköp av levande inventarier.

De olika kostnadsslagens utveckling under resp. år framgår av följande

tablå. Av denna framgår, att omkostnadsökningen under 1940, jämförd med

medeltalet av 1937 och 1938 års kontantutgifter, uppgår till 108,840,000 kronor.

Sättes denna siffra i relation lill jordbrukets kontantintäkter, beräknade

enligt på sid. 72 angivna grunder, erhålles en omkostnadsökningsprocent av

11.08.

1937

1938

1939

1940

Kostnadsslag

Jordbruks- utredningen

1,000 kronor

Lantbruks- förbundet

1,000 kronor

Lantbruks- förbundet

1,000 kronor

Lantbruks- förbundet

1,000 kronor

Lantbruks- förbundet

1,000 kronor

1. Arrenden o. dvl.......

8,190

_

_

_

_

! 2. Kontanta arbetslöner ..

277,004

276,400

305,400

315,700

347,900

3. Inköp av spannmål o. d.,

kraftfoder, potatis och

rotfrukter, fodermedel

och gödselmedel ....

294,165

!

4. Inköp av levande inven- tarier ..............

90,954

_

—

—

5. Inköp av döda inven- tarier ..............

39,133

55,680

59,140

56,230

57,410

6. Underhåll av döda in- ventarier ............

40,012

21,180

22,370

21,350

25,010

7. Underhåll av byggnader

60,550

21,730

21,650

23,270

26,750

j 8. Räntor................

89,370

91,940

88,680

87,110

103,610

j 9. Diverse kostnader......

122,955

78,070

77,240

81,170

107,900

Summa

1,022,333

545,000

574,480

584,830

668,580

Kostnader enligt på Lantbruksförbundets index baserad beräkning:

år 1940 ........................................ kronor 668,580,000

medeltal 1937/38 ................................ » 559,740,000

Omkostnadsökning ............................... kronor 108,840,000

Kontantintäkter, medeltal 1937/38 (se sid. 72) ........kronor 977,989,000

Omkostnadsökning i procent av kontantintäkter 1937/38 .......... 11.08

Stockholm den 3 fehr. 1941.

E. Nilsson.

417117. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1941.

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

1

Tillägg sbilaga.

P. M.

ang. beräkningen av omkostnadsökningsprocenten.

I anslutning till den vid »P. M. angående krigskonjunkturskatt för år

1941» fogade bilagan rörande beräkning av omkostnadsökningsprocent har

i det följande vissa alternativa beräkningar gjorts rörande omkostnadsökningens

och ökningsprocentens storlek. Härvid har utgångspunkten varit dels

olika alternativ rörande principerna för kostnadernas och kostnadsökningens

fastställande dels olika grunder för kostnadsökningsprocentens beräkning.

1. För kostnadernas och kostnadsökningens beräknande ha följande alternativ

medtagits.

Alt. I. Identiskt med den i bilagan till skatteberedningens promemoria

gjorda beräkningen.

Alt. II. För åren 1937 och 1938 ha medtagits kostnaderna för avskrivning

å byggnader samt för grundförbättringar enligt Lantbruksförbundets index.

För år 1940 ha motsvarande kostnader upptagits med medeltalet av 1937/38

års kostnader. Detta alternativ medtages för beräkning av omkostnadsökningen,

uppskattad efter samma grunder som i alt. I, i procent av 1937/38

års totala kostnader.

Alt. III, IV och V. Dessa alternativ ha tillkommit för belysande av den

inverkan på kostnadsstegringen, som olika grunder för avskrivningarnas

beräknande medför. Kostnaderna under åren 1937 och 1938 ha beräknats

efter samma grunder som i alt. II. Kostnaderna under 1940 ha beräknats

i alt. III: kostnaderna för inköp av döda inventarier, avskrivning å byggnader,

grundförbättringar samt avskrivning å elektriska distributionsanläggningar

ha beräknats enligt för Lantbruksförbundets index gällande grunder,

d. v. s. i princip såsom en avskrivning å 1940 års nyanskaffningsvärden, ej

såsom i alt. II, där motsvarande kostnader år 1940 upptagits med samma

belopp som medeltalet av 1937/38 års kostnader.

i alt. IV: kostnaderna lia upptagits med samma belopp som i alt. III med

undantag för avskrivning å byggnader, som beräknats efter Lantbruksförbundets

index för byggnader under 1939.

i alt. V: kostnaderna lia upptagits med samma belopp som i alt. II med

undantag för avskrivning å byggnader, som beräknats efter Lantbruksförbundets

index för byggnader under 1939.

Resultaten av beräkningarna enligt de olika alternativen framgå av tabell

1.

2. Sedan på ovan angivet sätt kostnaderna för de olika åren beräknats,

har i tabell 2, punkt A, gjorts en beräkning av kostnadsökningens storlek

dels i kronor dels i procent av 1937/38 års kostnader. Vidare har under

punkt B gjorts en beräkning, avseende jordbruket i sin helhet, av »Återstående

kontanta bruttointäkter (G)» enligt deklarationsformulärets uppställning.

Härvid har totala kontantintäkterna under 1937/38 upptagits enligt den

beräkning, som gjorts i bilagan till »P. M. ang. krigskonjunkturskatt» och

från denna summa dragits utgifterna under 1937/38 för inköp av kraflfoder

och konstgödsel enligt Lantbruksförbundets index. Den återstående summan

Bihang tilt riksdagens protokoll loit. 1 samt. Nr 173. 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 173. Tilläggsbudget.

begagnas i det följande som bas för beräkning av kostnadsökningen i procent

av »Återstående kontanta bruttointäkter».

3. I tabell 3 har en sammanställning gjorts över de procentsatser, som

erhållas vid beräkning av kostnadsökningen enligt alt. I—V ovan i förhållande

till

a) kontanta bruttointäkterna

b) återstående kontanta bruttointäkter

c) kostnaderna för 1937/38 enligt de olika alternativen.

4. Såsom ytterligare alternativ till beräkning av kostnadsökningsprocenten

kan tänkas, att i kostnaderna för samtliga år inräkna arbetslön åt egen

arbetskraft samt ränta å eget kapital och beräkna kostnadsökningen i procent

av den totala kostnadssumman. Härvid kan kostnadsökningen beräknas

med eller utan hänsyn till höjningen av den egna arbetskraftens lön för år

1940, beräknad efter för Lantbruksförbundets index gällande grunder, samt

till förändringen av räntesatsen för det egna kapitalet, likaledes beräknad

efter grunderna för nämnda index. Följande tablå visar de kostnadsökningsprocenter,

som erhålles vid de olika beräkningssätten:

1937

1938

1940

Alt. II

Alt. II Alt. II

Alt. III

Alt. IV

Alt. V

Summa kostnader (i 1,000

kronor) enligt tabell 1 ..

Kontant lön åt egen arbets-

611,970

641,930 735,790

763,010

753,330

740,200

kraft samt ränta å eget

kapital ................

316,900

329,100 352,540

352,540

352,540

352,540

Summa totalkostnader

928,870

971,030 1,088,330

1,115,550

1,105,870

1,092,740

Medeltal 1937/38..........

949,950

Kostnadsökning i förhållande till 1937/38.......... 138,380

165,600

156,020

142,790

Kostnadsökning 1 % av

medeltalet

för 1937/38,

kronor 949,950,000 ......

17.4 %

16.4 %

15.0 %

Kostnadsökning enligt tabell 2 A (1,000 kronor) ... 108,840

136,060

126,380

113,250

> > »

D > »

> i% av

ovanstående medeltal för 1937/38, kronor 949,950,000 11.6 %

14.3 %

13.3 %

11.9 %

Stockholm den 6 mars 1941.

Erik Nilsson.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tabell 1.

Beräkning av kostnader.

(1,000 kronor).

Kostnadsslag

1937

1938

1940

Alt. I

Alt. II

Alt. III,

IV o. V

Alt. I

Alt. II

Alt. III,

IV o. V

Alt. I

Alt. II

Alt. III

Alt. IV

Alt. V

1. Kontanta arbetslöner................

276,400

276,400

305,400

305,400

347,900

347,900

347,900

347,900

347,900

2. Inköp av spannmål o. d. kraftfoder,

potatis och rotfrukter, fodermedel och

gödselmedel ........................

—

—

—

—

—

—

—

-''

3. Inköp av levande inventarier........

—

—

—

—

—

—

—

—

—

4. Inköp av döda inventarier..........

55,680

55,680

59,140

59,140

57,410

57,410

65,990

65,990

57,410

5. Underhåll av döda inventarier ......

21,180

21,180

• = alt. Il

22,370

22,370

; = alt. II

25,010

25,010

25,010

25,010

25,010

6. Avskrivning å byggnader............

—

60,270

—

60,050

60,160

74,250

64,570

64,570

7. Underhåll av byggnader ............

21,730

21,730

21,650

21,650

26,750

26,750

26,750

26,750

26,750

8. Grundförbättringar..................

-

6,700

—

7,400

—

7,050

8,100

8,100

7,050

9. Räntor ............................

91,940

91,940

88,680

88,680

103,610

103,610

103,610

103,610

103,610

10. Diverse kostnader ..................

78,070

78,070

77.240

77,240

107,900

107.900

111,400

111,400

107,900

545,000

611,970

574,480

641,930

668,580

735,790

763,010

753,330

740,200

w

Kungl. Maj.ts proposition nr 173. Tilläggsbudget.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majus proposition nr 173■ Tilläggsbudget.

Tabell 2.

A. Beräkning av kostnadsökning och kostnadsökningsprocent.

Alt. I. Kostnader år 1940............................ Kronor 668,580,000

» » 1937/38 ......................... » 559,740,000

Kostnadsökning .............................. Kronor 108,840,000

Kostnadsökning i % av 1937/38 års kostnader ... 19.4 %

Alt. II. Kostnader år 1940............................ Kronor 735,790,000

» » 1937/38 ......................... » 626,950,000

Kostnadsökning .............................. Kronor 108,840,000

Kostnadsökning i % av 1937/38 års kostnader ... 17.4 %

Altin. Kostnader år 1940............................ Kronor 763,010,000

» » 1937/38 ......................... » 626,950,000

Kostnadsökning .............................. Kronor 136,060,000

Kostnadsökning i % av 1937/38 års kostnader ... 21.7 %

Alt. IV. Kostnader år 1940............................ Kronor 753,330,000

» » 1937/38 ......................... » 626,950,000

Kostnadsökning .............................. Kronor 126,380,000

Kostnadsökning i % av 1937/38 års kostnader ... 20.2 %

Alt. V. Kostnader år 1940............................ Kronor 740,200,000

> » 1937/38 ......................... » 626,950,000

Kostnadsökning .............................. Kronor 113,250,000

Kostnadsökning i % av 1937/38 års kostnader ... 18.1 /

B. Beräkning av “Återstående kontanta bruttointäkter (G)“ enligt

deklarationsformuläret.

Ivontantintäkter 1937/38 enligt bilaga till »P. M. angående

krigskonjunkturskatt» ............................... Kronor 977,989,000

Avgår: utgifter för inköp av kraftfoder och köpgödsel

enligt Lantbruksförbundets index, 1937/38 .......... » 172,950,000

Återstående kontanta bruttointäkter ................... Kronor 805,039,000.

Tabell 3.

Beräkning av kostnadsökningsprocenten.

Kostnadsökning

(i 1,000 kronor)

Kostnadsökning i % av

Kontanta

bruttointäkter

(977,989,000 kronor)

Återstående kontanta

bruttointäkter

(805,039,000 kronor)

Kostnaderna 1937/38

(de vid resp. alt.

angivna beloppen)

(Kostnad i

1,000 kronor)

Enligt alt. I kronor 108,840

11.1

13.5

19.4

(559,740)

> > II » 108,840

11.1

13.5

17.4

(626.950)

» » III » 136,060

13.9

16.9

21.7

(626,950)

» » IV » 126,380

12.9

15.7

20.2

(626,950)

> > V > 113,250

11.6

14.1

18.1

(626,950)

417117. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1941.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1941:263 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om krigskonjunk!urskatt för år 1941, m. m. a1 i texten
  2. BevU 1941:20 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om krigskonjunkturskatt för år 1941, m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten