Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 42 § 6 mom. taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr 379)

1941-03-21 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1941:174, Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 42 § 6 mom. taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr 379)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 174.

1

Nr 174.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändrad lydelse av 42 § 6 mom. taxeringsförordningen

den 28 september 1928 (nr 379); given

Stockholms slott den 21 mars 1941.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till förordning om ändrad lydelse av 42 § 6 mom.

taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr 379).

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 42 § 6 mom. taxeringsförordningen

den 28 september 1928 (nr 379).

Härigenom förordnas, att 42 § 6 mom. taxeringsförordningen den 28 september

19281 skall erhålla följande ändrade lydelse:

42 §.

6 mom. Kungl. Majit må, där så kan ske utan att åsyftad kontroll eftersättes

eller då eljest särskilda omständigheter därtill föranleda, förordna om

jämkning av den i 3 mom. stadgade uppgiftsskyldigheten.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Senaste lydelse se SFS 1935: 255.

Bihang till riksdagens protokoll 19il. 1 sami. Nr 174.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 174.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21 mars

1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge,

Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss anför:

I syfte att underlätta skattekontrollen infördes genom beslut av 1935 års

riksdag viss uppgiftsskyldighet beträffande bl. a. obligationsräntor. Enligt

42 § 3 mom. taxeringsförordningen åligger det sålunda envar, som här i riket

mot kupong eller kvitto utbekommit ränta å obligation, att vid mottagandet

avgiva särskild uppgift därom. Lyftes beloppet för annans räkning och

överlämnas ej därvid en av denne avgiven uppgift, skall sådan i stället avgivas

av den, som lyfter beloppet, och därvid uppgivas namn och hemvist

å den, för vars räkning beloppet lyftes. Utbekommer någon ränta mot kupong,

som han förvärvat utan den obligation, vartill kupongen hör, skall

uppgivas namn och hemvist å den, från vilken kupongen förvärvats. Uppgift

skall avfattas enligt av Kungl. Maj:t fastställt formulär och avlämnas

till den, som utbetalar räntan. Denne bör tillse att uppgift lämnas, innan

betalning sker.

Om jämkning av den sålunda stadgade uppgiftsskyldigheten må Konungen,

enligt 6 mom. i samma paragraf, förordna, därest så kan ske utan att

åsyftad kontroll eftersättes.

Under hänvisning till förenämnda bestämmelser lia fullmäktige i riksgäldskontoret

i skrivelse den 5 december 1940 hemställt, att Kungl. Maj:t

ville förordna örn sådan begränsning av uppgiftsskyldigheten, att uppgift

icke behövde avgivas beträffande räntor å obligationer tillhörande svenska

statens försvarslån av 1940 eller eventuellt statsobligationer i allmänhet, då

de uppburna räntebeloppen sammanlagt icke överstege 25 kronor.

Såsom skäl för sin berörda hemställan ha fullmäktige anfört följande.

Efter utgivandet av 1940 års försvarslån hade antalet obligationsägare i riket

högst väsentligt ökats. Försvarsobligationerna vore spridda över hela

landet och antalet småposter vore mycket betydande. För att bereda obligationsägarna

möjlighet att på ett bekvämt sätt utfå obligationsräntan, som

ifråga om den lägsta obligationsvalören — 50 kronor — skulle lyftas mot

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

3

avlämnande av kupong å 1 krona, vore avsett, att utbetalning av räntan

skulle ske, förutom hos riksgäldskontoret, Sveriges riksbank och affärsbankerna,

även genom postverket och sparbankerna. Det redan i och för sig

tidsödande arbetet med tillsynen över uppgiftsskyldighetens behöriga fullgörande

måste, såvitt anginge försvarsobligationerna, bliva verkligt betungande.

Särskilt gällde detta postverket oell sparbankerna, vilka finge utbetala

räntorna å huvudparten av de små obligationsinnehaven. Enligt fullmäktiges

mening vore det därför angeläget, att uppgiftsskyldigheten begränsades,

så att smärre räntebelopp icke omfattades därav. Då betänkligheter möjligen

kunde möta att från uppgiftsskyldigheten undandraga endast räntor å

försvarsobligationer, ville fullmäktige ifrågasätta undantagets utsträckande

till statsobligationsräntor i allmänhet.

över framställningen lia — efter remiss — yttranden avgivits av kammarrätten,

statskontoret, riksräkenskapsverket, Överståthållarämbetet samt länsstyrelserna

i Stockholms, Östergötlands, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus

län.

Kammarrätten yttrar:

Vad fullmäktige till stöd för framställningen anfört synes motivera en

viss begränsning av den föreskrivna uppgiftsskyldigheten, I realiteten lärer

väl knappast vara att i mera väsentlig mån räkna med möjligheten av att

någon innehavare av större obligationsposter skulle, i avsikt att undandraga

sig kontrollen för av honom åtnjutna obligationsräntor, vid särskilda

tidpunkter eller å olika utbetalningsställen för inlösen förete halvårskuponger

till belopp, sammanlagt överstigande det belopp om högst 25 kronor,

motsvarande halvårsräntan efter 4 procent å nominellt 1,250 kronor, med

avseende varå förslaget i första hand innefattar undantag från uppgiftsskyldighet.

Fråga är dock måhända, om icke det angivna beloppet 25 kronor

skulle kunna anses vara för högt. För sin del ställer sig kammarrätten

tveksam härutinnan; ett belopp örn högst 10 kronor, motsvarande halvårsräntan

efter 4 procent å nominellt 500 kronor, torde måhända vara tillfyllest

för tillgodoseende av det behov av förenkling vid ränteutbetalningarna,

som fullmäktige understrukit. Begränsningen av omförmälda uppgiftsskyldighet

synes vidare böra omfatta allenast räntorna å försvarsobligationslånet;

med hänsyn till de säregna förhållanden, varunder samma lån

upptagits, finner nämligen kammarrätten betänkligheter icke möta mot att

i förevarande avseende åtskillnad göres mellan detta lån och övriga statsobligationslån.

Under åberopande av det anförda tillstyrker kammarrätten, att undantag

från uppgiftsskyldigheten medgives beträffande räntebelopp å sammanlagt

högst 10 kronor, som utbetalas mot kuponger tillhörande 1940 års försvarsobligationer.

Statskontoret anför:

Ur kontrollsynpunkt synas vissa betänkligheter kunna resas mot ett eftergivande

av här ifrågavarande uppgiftsskyldighet på sätt riksgäldskontoret

föreslagit. Hinder skulle sålunda icke föreligga för den, som ville undandraga

sig skatt, att genom all i olika omgångar eller å skilda inlösningsställen

för lyftning förete kuponger undandraga sig den kontroll, vilken avsetts

med uppgiftsskyldighetens införande, även för mera betydande belopp. Här
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

i Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

Departementschefen.

till kommer, att det icke synes uteslutet, att ett undantagsstadgande i förevarande

avseende på vissa håll skulle kunna föranleda den missuppfattningen,

att skattskyldighet för dessa smärre ränteinkomster å statslån icke

förelåge. Med hänsyn emellertid till de skäl, som i framställningen anförts,

vill statskontoret det oaktat icke motsätta sig ett tillmötesgående av riksgäldskontorets

önskemål. Ämbetsverket håller dock före, att för undvikande

i möjligaste mån av de konsekvenser, som ovan berörts, det maximibelopp,

som skulle undantagas från uppgiftsskyldighet, bör sättas lägre än

riksgäldskontoret tänkt sig, förslagsvis till 10 kronor, liksom även att en

undantagsbestämmelse bör givas giltighet allenast beträffande 1940 års

försvarslån.

Riksräkenskapsverket bar icke något att erinra mot bifall till framställningen,

såvitt angår försvarsobligationerna, men finner ej skäl till undantag

från uppgiftsskyldigheten beträffande statsobligationsräntor i allmänhet.

Överståthållarämbetet samt länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands

och Göteborgs och Bohus län ha icke något att erinra mot bifall till framställningen.

Länsstyrelsen i Malmöhus län förklarar sig icke ha något i princip att

erinra mot en viss begränsning av uppgiftsskyldigheten men ifrågasätter,

huruvida icke begränsningen borde avse allenast räntebelopp, som sammanlagt

icke överstiga 25 kronor om året.

Den i taxeringsförordningen stadgade uppgiftsskyldigheten beträffande

obligationsräntor innebär ett viktigt led i taxeringskontrollen. Tillsynen över

fullgörandet av uppgiftsskyldigheten skulle emellertid, såsom fullmäktige i

riksgäldskontoret framhållit, bliva betungande ifråga örn försvarsobligationerna

med hänsyn till det betydande antal obligationer i små valörer som

här förekommer. Framställningen avser närmast 1940 års försvarslån, men

det sagda äger givetvis tillämpning även å det andra försvarslånet. En viss

begränsning av uppgiftsskyldigheten synes därför i dessa fall önskvärd och

densamma torde kunna genomföras utan att taxeringskontrollen i nämnvärd

mån äventyras. På sätt kammarrätten och statskontoret anfört torde det

dock vara för ändamålet tillfyllest, att undantag från uppgiftsskyldigheten

medgives beträffande räntebelopp, som utbetalas mot kuponger å sammanlagt

högst 10 kronor.

Då införande av en begränsning av uppgiftsskyldigheten i enlighet med

vad nu sagts icke torde innefattas i det bemyndigande, som lämnats Kungl.

Majit i 42 § 6 mom. taxeringsförordningen, erfordras för bifall till framställningen

riksdagens samtycke. Enär framdeles kunna tänkas uppkomma

fall liknande det förevarande, synes ett generellt bemyndigande böra utverkas

för Kungl. Majit att, där särskilda omständigheter därtill föranleda, förordna

örn undantag från den stadgade uppgiftsskyldigheten. Ett sådant bemyndigande

torde lämpligast böra intagas i nyssnämnda författningsrum.

Under åberopande av det anförda hemställer härefter departementschefen,

att upprättat förslag till förordning örn ändrad lydelse av 42 § 6 mom. taxeringsförordningen

den 28 september 1928 (nr 379) måtte genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 174. 5

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Lennart Hammarskiöld.

Bihang till riksdagens protokoll idit. 1 sami. Nr 174.

7

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1941:149 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 42 § 6 mom. taxeringsförordningen den 28 septe a1 i texten
  2. BevU 1941:13 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 42 § 6 mom. taxeringsförordningen den 28 september 1928 s. 3 i texten