Sök i Ratio Lex

Angående anslag för budgetåret 19^1j 42 till folkoch småskoleseminarier m. rrv

1941-03-21 · 69 sidor, varav 68 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 68 av 69 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1941:177, Angående anslag för budgetåret 19^1j 42 till folkoch småskoleseminarier m. rrv

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis ''proposition Nr 177.

1

Nr 177.

Kungl. Majlis proposition till riksdagen angående anslag för budgetåret

19^1j 42 till folk- och småskoleseminarier m. rrv.;

given Stockholms slott den 21 mars 1941.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Gösta Bagge.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

21 mars 1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist,

Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför

härefter chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Bagge:

Enligt den till 1941 års statsverksproposition fogade bilagan åttonde huvudtiteln,

punkterna 130 och 138, har Kungl. Majit föreslagit riksdagen

att, i avbidan på den proposition i ämnet, som bleve riksdagen förelagd,

beräkna för budgetåret 1940/41

dels till Folkskoleseminarier: Avlöningar ett förslagsanslag av 2,330,000

kronor;

dels till Folkskoleseminarier: Omkostnader ett förslagsanslag av 235,000

kronor;

dels till Folkskoleseminarier: Materiel, böcker m. m. ett reservationsanslag

av 40,000 kronor;

Bihang till riksdagens protokoll 1911. 1 sami. Nr 177.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj.ts proposition Nr 177.

dels till Småskoleseminarier: Avlöningar ett förslagsanslag av 500,000

kronor;

dels till Småskoleseminarier: Omkostnader ett förslagsanslag av 55,000

kronor;

dels till Småskoleseminarier: Materiel, böcker m. m. ett reservationsanslag

av 5,000 kronor;

dels till Småskoleseminarier: Stipendier ett anslag av 13,500 kronor;

dels ock till Folkskolor m. m.: Folkundervisningens befrämjande i rikets

nordligaste gränsorter ett förslagsanslag av 105,000 kronor.

Vidare har Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen (kapitalbudgeten:

bilaga 4, punkten 6) föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition

i ämnet, som kunde varda riksdagen förelagd, till studielånefonden beräkna

för budgetåret 1941/42 ett reservationsanslag av 200,000 kronor.

Sedan beredningen av förevarande ärenden numera avslutats, får jag

ånyo anmäla desamma.

1. Inledning.

Den nuvarande seminarieorganisationen erhöll sin utformning genom beslut

av 1936 års riksdag och är anpassad efter en normal examination av

384 folkskollärare och 240 småskollärare per år.

I samband med anmälan i propositionen nr 155 till 1940 års lagtima riksdag

av frågan om särskilda besparingsåtgärder inom folkskoleväsendet, vilka

beräknades komma att medföra indragning för innevarande budgetår av

omkring 300 folkskollärar^änster och 100 småskollärartjänster, framhöll

jag (sid. 80 och 98), att det vore av vikt, att elevintagningen vid seminarierna

anpassades efter de ändrade förhållanden, som inträtt eller kunde väntas

inträda. Jag förordade i sådant syfte, att intagningen av elever för innevarande

läsår begränsades till allenast två fyraåriga linjer vid folkskoleseminarierna

(Stockholm och Göteborg) och två tvååriga linjer vid småskoleseminarierna

(Landskrona och Strängnäs). Jag framhöll vidare, att förutsättningar

ännu syntes saknas för bedömande, huruvida de indragningar

av folk- och småskollärartjänster, som kunde emotses för de närmast följande

budgetåren, borde föranleda ändringar i den yttre seminarieorganisationen.

Till denna fråga borde ställning tagas först i samband med behandlingen

framdeles av folkskolans besparingssakkunnigas blivande utredning

och förslag rörande ytterligare åtgärder för rationalisering av folkskoleväsendet.

I sin skrivelse nr 216 framställde riksdagen icke någon erinran mot vad

jag sålunda anfört ifråga örn ytterligare utredning rörande den yttre seminarieorganisationen.

Riksdagen framhöll dock beträffande småskoleseminarierna,

att skäl syntes tala för att en rationalisering av seminarieorganisationen

komme till stånd.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 177.

Kungl. Maj:t anbefallde den 24 maj 1940 skolöverstyrelsen att med beaktande

av vad sålunda anförts verkställa utredning rörande de ändringar

i folk- och småskoleseminariernas organisation, som borde föranledas av

de besparingsåtgärder inom folkskoleväsendet, som kunde förutsättas bli

successivt genomförda under de närmaste åren.

Med skrivelse den 24 januari 1941 har skolöverstyrelsen inkommit med

utredning och. förslag i ämnet. Skolöverstyrelsens förslag innefattar jämväl

yttrande över ett flertal särskilda framställningar, huvudsakligen från

vissa sammanslutningar, rörande seminarieorganisationen och vad därmed

äger samband. I den mån nämnda framställningar i det följande icke särskilt

beröras, torde få hänvisas till handlingarna. Statskontoret och allmänna

lönenämnden ha avgivit utlåtanden i ärendet.

Skolöverstyrelsen framhåller i sin utredning inledningsvis, att den omständigheten,

att frågan om en revidering av denna så nyligen upprättade

organisation redan nu uppstått, icke kunde sägas bero på felkalkyleringar

vid 1936 års beslut. Tvärtom kunde med ganska stor säkerhet sägas, att

den nuvarande seminarieorganisationen vore väl anpassad till det behov

av lärarutbildning, som under normala förhållanden skulle ha för närvarande

förelegat. Den krissituation, som det nu pågående stormaktskriget

skapat, hade emellertid framkallat besparingsåtgärder på folkskolans område,

vilka resulterat i indragning av lärartjänster till en omfattning, som

man icke kunnat förutse och som säkerligen icke under normala förhållanden

skulle ha förekommit. Den fråga, som nu närmast borde vara föremål

för överstyrelsens utredning, vore sålunda, i vad mån de omfattande

tjänstindragningarna inom folkskoleväsendet kunde väntas så inverka på

det framtida behovet av nya lärare, att en mera bestående beskärning av

seminarieorganisationen vore behövlig.

I detta sammanhang vill jag erinra, att folkskolans besparingssakkunniga

i sitt betänkande med förslag angående folkskoleväsendets rationalisering,

vilket jag i annat sammanhang anmäler, såsom sin mening uttalat,

att intagningen av nya elever vid såväl folk- som småskoleseminarierna

borde för de närmaste åren helt inhiberas samt att lämplig jämvikt, så

snart ske kunde, borde skapas mellan tillgången på lärare samt antalet

tillgängliga tjänster.

2. Förslagsanslaget till Folkskoleseminarierna: Avlöningar,

a) Seminarieorganisationen.

Jämlikt 1936 års riksdags beslut skulle folkskoleseminarierna erhålla följande

organisation, att träda i successiv tillämpning från och med läsåret

1936/37:

Seminarierna skola vara till antalet tio, därav sex skola vara anordnade

såsom dubbelseminarier och fyra såsom enkelseminarier, varav två tills vidare.

Dubbelseminariema skola omfatta en fyraårig och en tvåårig linje.

Sistnämnda linje utgöres vid fem av seminarierna (i Göteborg, Linköping,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 177.

Lund, Umeå och Uppsala) av studentkurs, medan den vid ett seminarium

(i Falun) är avsedd för utbildning av småskollärarinnor till folkskollärarinnor.

De fyra enkelseminariema (i Kalmar, Karlstad, Luleå och

Stockholm) skola innefatta en fyraårig linje. Vid två av enkelseminarierna

(i Karlstad och Luleå) finnas reservutrymmen för att möjliggöra utvidgning

till dubbelseminarium.

Seminarierna i Karlstad, Linköping och Uppsala äro avsedda för manliga

elever, seminarierna i Falun, Kalmar och Stockholm för kvinnliga

elever samt seminarierna i Göteborg, Luleå, Lund och Umeå för såväl

manliga som kvinnliga elever.

Den normala organisationen, som nämnts anpassad efter

en normal examination av 384 elever för år, omfattar alltså tio fyraåriga

linjer, varav tre uteslutande för manliga elever, tre uteslutande för kvinnliga

elever och fyra för såväl manliga som kvinnliga elever. Vidare finnas

fem tvååriga studentlinjer, varav två uteslutande för manliga elever och

tre för både manliga och kvinnliga elever. Slutligen finnes en tvåårig linje

för utbildning av småskollärarinnor till folkskollärarinnor (Falun).

Under innevarande läsår äro nya elever intagna endast vid

två fyraåriga linjer, nämligen en för manliga elever i Göteborg och en för

kvinnliga elever i Stockholm.

Lärarbehovet och examinationens omfattning.

Skolöverstyrelsen har föreslagit, att inga nya elever skola intagas vid

folkskoleseminarierna under nästa läsår.

Överstyrelsen inleder sin framställning i ämnet med en ingående analys

av de faktorer, som påverka lärarbehovet.

Erfarenheten visade, framhåller överstyrelsen, att det ginge att med

relativ säkerhet beräkna lärarbehovet för de allra närmaste åren, såvida

icke helt brådstörtade förändringar vidtoges inom folkskolan, exempelvis

i den omfattning, som för närvarande skedde. Under lugnare förhållanden

hade examinationen förmodligen kunnat på ett tillfredsställande sätt anpassas

efter lärarbehovet, så att någon arbetslöshet inom folkskollärarkåren

icke hade uppstått.

Händelserna under läsåret 1939/40 hade emellertid kullkastat alla beräkningar

för de närmaste årens lärarbehov. Tjänstindragningarna, vilka

under vanliga förhållanden skulle ha skett på längre sikt och kunnat motverkas

genom en försiktigt beräknad examination, hade nu kommit i ett

slag och i en omfattning, som icke i förväg kunnat beräknas. Nedgången

i lärarbehovet för de närmaste åren komme därför icke blott att neutralisera

den lärarbrist, som eljest hade varit att vänta, utan dessutom med

stor säkerhet att förorsaka arbetslöshet inom lärarkåren. Denna arbetslöshet

vore dock ännu icke nämnvärt framträdande på grund av de många

inkallelserna till militärtjänst.

Överstyrelsen har med ledning av tillgängliga uppgifter sökt ställa en

prognos för den närmaste femårsperioden och har därvid, såvitt angår

förändringar i antalet folkskollärartjänster, byggt på de uppgifter, som

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 177.

folkskolans besparingssakkunniga lagt till grund för sitt förslag rörande

rationaliseringsåtgärder inom folkskoleväsendet.1 Sålunda har överstyrelsen

räknat med följande förändringar:

Läsåret 1939/40 .............— 104

» 1940/41 .............— 540

• 1941/42 —222

> 1942/43 .............— 98

» 1943/44 .............— 102

» 1944/45 .............— 48

> 1945/46 ............. 4- 32

Totalminskning 1,082

Skolöverstyrelsens prognos rörande lärarbehovet för den närmaste framtiden

kan sammanfattas sålunda:

Läsår

Lärarö verskott (+)

resp. brist (—)

Avgång

Nya lärare

1939/40 ....

.......—100

— 334

+ 156

1940/41 ....

....... +500

— 347

+ 365

1941/42 ....

.......+754

— 342

+ 360

1942/43 ....

....... +773

— 363

+ 260

1943/44 ....

.......+861

— 115

+ 230

1944/45 ....

.......+708

— 379

+ 45

1945/46 ....

....... + 2932)

-401

0J)

1946/47 . . . .

....... + 21s)

— 122

O3)

Överstyrelsen har betonat, att de gjorda beräkningarna givetvis måste

anses approximativa. Tvenne fakta syntes dock med relativt stor säkerhet

kunna därur utläsas. Det ena vore, att en arbetslöshet av rätt stor omfattning

torde vara att vänta och att densamma knappast torde kunna helt

hävas förrän under läsåret 1946/47, därest icke den år 1943 inträdande

höjningen av folkskollärarnas pensionsålder inhiberades. I sådant fall torde

arbetslösheten kunna avvecklas ett år tidigare. Möjligheter förefunnes

givetvis även för en tidigare avveckling. Man torde nämligen kunna förutsätta,

att en icke ringa del av de arbetslösa lärarna sökte sig in på andra

banor och icke längre bleve att räkna som konkurrenter om folkskollärarplatser.

Vidare torde man kunna antaga, att de 470 lärartjänster, som

vore planerade att indragas under de närmaste fyra åren, icke vore lika

lätta att avvara som de 650 redan indragna tjänsterna, och att tiden för

denna reduktion därför komme att utsträckas över flera år, varigenom

arbetslösheten något mildrades.

Ett annat faktum, som kunde utläsas ur de gjorda beräkningarna, och

som för nu förevarande utrednings syften borde vara av särskild vikt,

vore att någon elevintagning vid jolkslcoleseminariema icke torde böra

ske år 1941■ Rörande intagningen under år 1942 vore ännu för tidigt att

bestämt yttra sig. År 1943 syntes däremot intagning av elever böra verkställas.

'') Jfr statens offentliga utredningar 1940: 36.

*) Under förutsättning, alt inga nya seminarieelever intagas år 1941.

8) Under förutsättning dels att lärarbehovet icke förändras från läsåret 1945/46, varom ännu

intet kan förutsägas, dels ock att inga nya seminarieelever inlagas år 1942.

— 644

— 438

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 177.

Skolöverstyrelsen har i detta sammanhang erinrat, att 28 folkskolestyrelser

i Norrbottens län till Kungl. Majit ingivit likalydande framställningar

angående intagningen av elever vid folkskoleseminariet i Luleå vårterminen

1941.

Häri anfördes, att — medan ett avsevärt antal folkskollärar^’änster

komme att bli överflödiga i vårt land under läsåren 1940/46 — en ökning

av folkskollärarbehovet vore att motse under samma tid i Norrbottens län.

Vidare framhölles bland annat, att folkskollärarkåren i övre Norrland huvudsakligen

borde rekryteras bland bygdens eget folk och att seminariet

i Luleå enligt tillgängliga uppgifter huvudsakligen utbildat elever från

Norrland till tjänstgöring i Norrbottens län. Det syntes därför föreligga

goda skäl för den uppfattningen, att en inknappning av examinationen

borde ske på de seminarieorter, där rekryterings- och avsättningsförhållandena

motiverade detta, men att den borde bibehållas, där sådana motiv

ej^ förelåge. I skrivelserna hemställdes slutligen, att elever måtte intagas

vårterminen 1941 i första klassen vid folkskoleseminariet i Luleå.

Liknande synpunkter hade anförts av folkskolinspektörerna i Norrbottens

mellersta och norra inspektionsområden i deras yttranden över besparingssakkunnigas

betänkande rörande rationaliseringsåtgärder inom folkskoleväsendet.

De framhölle, att det även under tider av arbetslöshet bland

folkskollärarna vore sannolikt, att folkskolorna i Norrbottens läns landsbygd

icke komme att erhålla tillräckligt antal examinerade lärare. Det

hade nämligen visat sig, att lärare hellre ginge arbetslösa i södra och mellersta^

Sverige, än de mottoge vikariat i de nordligaste delarna av landet.

De båda inspektörerna ansåge därför, att åtminstone en begränsad intagning

av elever borde ske vid seminariet i Luleå.

Ehuru överstyrelsen behjärtade de skäl, som åberopats i nämnda skrivelser

och yttranden, måste överstyrelsen dock avstyrka framställningen

med hänvisning till den väntade arbetslösheten.

Seminarieorganisationens omfattning m. m.

Det nuvarande läget komme, framhåller skolöverstyrelsen, att framtvinga

betydande inskränkningar i folkskoleseminariernas verksamhet under

de närmaste åren. Det läge då nära till hands att fråga sig, huruvida

icke denna inskränkning borde kunna följas av en bestående och ekonomiskt

mera verkningsfull förändring, d. v. s. en reduktion av seminariernas

antal. Överstyrelsen har funnit sig icke kunna föreslå någon

minskning i seminariernas antal.

Behovet av nya lärare vore i första hand beroende av å ena sidan läraravgångens

storlek, å andra sidan förändringarna i folkskolans totala lärarbehov.

Beträffande läraravgången under de kommande åren till och med läsåret

1946/47 hade förut meddelats vissa siffror härom (se ovan). En

verkställd undersökning visade, att läraravgången komme att successivt

och kraftigt öka under de kommande åren. Redan under 1940-talets senare

del komme ungefär 100 lärare mera än nu att för varje år avgå, och

denna ökning stege till mer än 200 vid 1950-talets mitt. Orsaken till denna

ökning vore icke svår att finna. Den vore en oavvislig följd av folkskolans

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 177. 7

kraftiga utveckling under detta århundrades första decennier, under vilka

nya tjänster för varje år i stor omfattning inrättats.

Av det anförda finge man närmast det intrycket, att ett alltjämt stegrat

behov av nya lärare komme att inträda och att den nuvarande seminarieorganisationen

knappast skulle vara tillräcklig för det framtida behovet.

Emellertid kunde några slutsatser härom icke dragas enbart ur siffrorna

rörande avgången. Som nyss nämnts, vore behovet av nya lärare även

beroende av i vad mån folkskollärartjänsternas antal komme att öka eller

minska.

Såsom förut påvisats, komme tjänsternas antal att raskt minska under

de allra närmaste åren, men en jämvikt därefter inträda. Vissa omständigheter

tydde till och med på att ett ökat antal lärare vöre behövligt

efter 1946. Det avsevärt ökade antalet födda barn åren 1938 och 1939

komme förmodligen att framkalla en ökning av antalet klassavdelningar

i folkskolan åtminstone under ett par års tid. Vidare torde man kunna

förutsätta, att en del tjänster komme att nyinrättas, då lugnare förhållanden

åter inträdde, enär det sjunde skolåret då komme att införas i distrikt,

där detta ännu ej förekomme. A andra sidan måste man räkna med att

möjligheterna till centralisation av folkskoleväsendet ingalunda vore uttömda,

när de nu av inspektörerna planerade indragningarna verkställts.

Säkerligen komme sådana att ske även i framtiden i icke ringa omfattning

och antalet tjänster att nedbringas. Emellertid torde det ej vara att

vänta, att denna framtida minskning — såvida icke alldeles exceptionella

förhållanden inträdde — komme att ske i så forcerat tempo som den nuvarande.

I varje fall torde den icke kunna motsvara den kraftiga ökningen

ifråga örn lärara vgången. En överslagsberäkning gåve vid handen, att en

indragning av i medeltal 100 å 150 tjänster syntes kunna årligen ske under

en 15-årsperiod efter 1946, utan att behovet av nya lärare skulle sjunka

under det antal, efter vilket seminarieorganisation vore avpassad. Skulle

å andra sidan den ökade läraravgången komma att föranleda en ökad utexamination

av lärare — vilket icke vore osannolikt — så ägde den nuvarande

organisationen, tack vare sin elasticitet, möjlighet att i viss mån

öka sin examinationslcapacitet.

Överstyrelsen funne i detta sammanhang anledning att åter erinra örn

osäkerheten i alla beräkningar rörande lärarbehovet för framtiden. Vad

överstyrelsen här ovan anfört rörande den under de kommande åren hastigt

stegrade årliga läraravgången, syntes emellertid tydligt tala för att de nuvarande

folkskoleseminarierna fortfarande vore behövliga.

I skrivelse den 12 augusti 1940 hade styrelsen för Sveriges folkskollärarförbund

hemställt, att Kungl. Majit ville låta utreda frågan örn lämpligheten

av att något eller några av de folkskoleseminarier, som kunde komma

alt indragas, omändrades till högre läroanstalter för studiebegåvad

mognare ungdom, framförallt landsbygdens. Då överstyrelsen enligt det

anförda ansåge, att intet folkskoleseminarium för närvarande kunde indragas,

saknade överstyrelsen anledning att närmare yttra sig över den

väckta frågan.

Såsom framginge av utredningen, framhåller skolöverstyrelsen vidare,

hade utvecklingen på folkskolans område lett lill att intagningen av elever

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 177.

vid folkskoleseminarierna nu borde helt inställas under ett eller möjligen

ett par år men därefter åter ske i åtminstone normal omfattning. Folkskoleseminarierna

hade på grund härav nu att motse en rätt bekymmersam

övergångsperiod, då verksamheten under ett par år komme att successivt

minska för att sedan åter öka. Överstyrelsen hade övervägt, huruvida

någon ändring av seminariernas organisation vore behövlig och genomförbar

under denna övergångstid. Någon temporär indragning av något seminarium

syntes emellertid icke kunna genomföras, då seminarieverksamheten

redan örn ett par år skulle börja återuppbyggas och då man därefter

vore i behov av hela den nuvarande organisationen.

Seminarieundervisningen komme nämligen hela tiden att pågå, enär de

nuvarande seminarieklasserna icke hunne avvecklas, förrän nya åter skulle

intagas. Vidare måste man räkna med att de relativt stora övningsskolorna

vid folkskoleseminarierna för en så kort tid icke kunde avvecklas

och åter byggas upp. Stora problem skulle i så fall även uppstå, då det

gällde att på annat sätt skaffa anställning åt övningsskolornas lärare. Ej

heller syntes det böra ifrågasättas, att seminarieeleverna från två seminarier

sammanfördes, till gemensam undervisning, örn övningsskolorna bibehölles.

De ekonomiska fördelarna av en sådan anordning bleve så små,

att de icke kunde uppväga de nackdelar, som ur pedagogiska och andra

synpunkter åtföljde anordningen. För seminarieeleverna skulle en förflyttning

till annat seminarium i allmänhet medföra beklagliga konsekvenser.

Överstyrelsen hade sålunda kommit till den uppfattningen, att undervisningen

vid de olika seminarierna borde fortgå under övergångstiden i den

minskade utsträckning, som det ringa antalet seminarieklasser förorsakade.

Härvid vore emellertid att märka, att storleken av den nuvarande seminarielärarkåren

vore anpassad efter ett större antal klasser. Övningsskollärarna

komme visserligen att under övergångstiden få full tjänstgöring,

men varken lektorerna eller övningslärarna kunde helt utnyttjas för undervisningen

vid seminarierna. Dessa lärare finge därför givetvis vara beredda

på att få sin tjänstgöring utfylld genom undervisning i andra läroanstalter.

I vissa fall kunde en transport till annan tjänst äga rum. Överstyrelsen,

som gjort en utredning rörande dessa förhållanden, komme i annat

sammanhang att närmare ingå på denna fråga.

Folkskolans besparingssakkunniga hade föreslagit, att fortbildningskurser

skulle anordnas vid seminarierna för vissa sådana lärare, som på grund

av rationaliseringsåtgärder blivit placerade vid sämre skolform än tidigare.

Därest dessa kurser komme till stånd, bleve behovet av seminariernas

bibehållande större, och seminarielärarna kunde få sin tjänstgöring helt

eller delvis utfylld. Överstyrelsen återkomme härtill i det följande.

En annan omständighet, som talade för seminariernas upprätthållande

under övergångstiden, vore, att en betydande ökning av antal efterprövningar

vore att motse under den tid av arbetslöshet, som beräknades inträda.

Redan nu vöre efterprövningarna betungande för seminarierna, och

det torde vara svårt att praktiskt ordna dessa vid ett mindre antal seminarier.

Att begränsa efterprövningarna torde ej heller komma i fråga, då

det måste anses vara en legitim strävan hos de arbetslösa lärarna att söka

höja sina betyg och därmed sina möjligheter att erhålla arbete.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 177.

Förslag örn den fyraåriga seminarielinjens avveckling.

Styrelsen för Sveriges folkskollärarförbund har i en framställning angående

folkskoleseminariernas organisation ifrågasatt en undersökning, huruvida

icke tiden nu kunde anses vara inne för avveckling av folkskoleseminariernas

fyraåriga linje.

Hela folkskollärarutbildningens förläggande till den tvååriga linjen innebure

enligt styrelsens mening uppenbarligen avsevärda fördelar icke minst

från synpunkten av statens kostnader. Genom att därvid i största utsträckning

förlägga denna utbildning till de nuvarande folkskoleseminarierna i

universitets- och högskolestäder skulle vidare skapas ökad möjlighet för

kontakt och samarbete med de förnämsta härdarna för nationens vetenskapliga

och kulturella bildning, en vinst, vars betydelse ej kunde överskattas,

när det gällde lärare, som hade att föra bildningen vidare till folkets

stora flertal. Styrelsen har vidare anfört, att det fyraåriga folkskoleseminariets

ofta betonade uppgift som läroanstalt för studiebegåvad mognarn

ungdom, särskilt från landsbygden, tidigare hade varit obestridlig

men under de senaste årtiondena allt mera förlorat i betydelse, icke minst

genom de talrika läroanstalter för högre undervisning, som numera funnes

spridda över hela landet.

Skolöverstyrelsen har avstyrkt framställningen.

Innan 1936 års seminarieorganisation genomfördes, hade endast tillfälliga

ettåriga studentkurser funnits vid seminarierna. Deras antal hade

växlat. Vid mitten av 1920-talet, då såväl seminariernas antal som ock

utexaminationen av folkskollärare varit avsevärt större än nu, hade åtskilliga

sådana kurser varit i verksamhet. Under åren närmast före 1936

hade emellertid funnits studentkurser endast vid seminarierna i Stockholm

och Växjö eller vid ettdera av dessa båda seminarier. Genom 1936 års

beslut hade studentkurserna blivit tvååriga och inordnats såsom en fast

del i seminarieorganisationen.

Under de första åren av den nya studentlinjens tillvaro hade tillströmningen

av sökande till denna linje visat sig vara ganska svag, och vid vissa

seminarier hade klasserna icke kunnat fyllas på annat sätt än genom överflyttning

av sökande från andra seminarier. Tillströmningen hade sedan

dess blivit starkare men hade icke på långt när kunnat jämföras med tillströmningen

till den fyraåriga linjen. Gallringen av de sökande hade därför

varit avsevärt hårdare vid denna senare linje. Studentlinje funnes vid fem

seminarier, och den hittillsvarande rekryteringen tydde icke på att det

förelegat något behov av att antalet studentklasser hade bort vara större.

Tvärtom torde man efter nu gjorda erfarenheter kunna säga, att en tillfredsställande

rekrytering måhända kunde lia äventyrats, därest den fyraåriga

linjen i större utsträckning varit ersatt med studentklasser.

Tanken på att bygga folkskollärarutbildningen helt på studentexamen

hade icke varit främmande för överstyrelsen. Möjligheterna att realisera

denna tanke ryckte givetvis närmare, allteftersom landsbygdens ungdom i

ökad utsträckning gåves tillfälle att genomgå gymnasium. Att för närvarande

avveckla den fyraåriga linjen syntes dock icke vara tillrådligt, örn

man önskade en så god rekrytering som möjligt till seminarierna. Som

nyss niimnts, hade rekryteringen till den nuvarande studentlinjen knappast

varit så god, som man önskat. Huru härmed kornme att förhålla sig i

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 177.

fortsättningen vore omöjligt att uttala sig om. Överstyrelsen ville endast

påpeka, att även om intagningen vid seminarierna under de allra närmaste

åren bleve inhiberad eller avsevärt inskränkt, så Romme inom några

år behovet av folkskollärare att stegras, oell det torde vara synnerligen

osäkert, om detta behov då skulle kunna fyllas av enbart studenter.

Överstyrelsen funne sig sålunda böra avstyrka folkskollärarförbundets

framställning örn den fyraåriga linjens avveckling. Överstyrelsen ville därvid

även hänvisa till att den nuvarande organisationen helt nyligen fastställts

av riksdagen samt att ifrågavarande riksdagsbeslut föregåtts av en

av särskilda sakkunniga utförd omfattande utredning, varvid jämväl den

av folkskollärarförbundet nu väckta frågan ingående diskuterats.

Remissyttranden.

I det föregående har erinrats, att folkskolans besparingssakkunniga i

samband med sitt förslag rörande rationaliseringsåtgärder inom folkskoleväsendet

uttalat sig för, att all elevintagning inställdes läsåret 1941/42.

I yttranden över de sakkunnigas förslag ha vissa domkapitel berört frågan

örn intagning av seminarieelever.

Domkapitlet i Uppsala har framhållit, att örn elevintagning icke skedde

vare sig nästa läsår eller det därpå följande, skulle av seminariernas fyra

klasser återstå en enda, den fjärde; och sökande, som kanske efter kostsamma

preparandkurser redan våren 1939 eller tidigare förklarats behöriga

till inträde, skulle — till skada ej blott för dem själva — se möjligheten

försvinna att ägna sig åt sitt tilltänkta livskall. En sådan anordning, att

nya elever intoges 1942 och att, om det visade sig nödvändigt, nytt uppehåll

i intagningen gjordes under ett därpå följande år, ansåge domkapitlet

ur flera synpunkter vara lyckligare än ett sammanhängande avbrott i intagningen,

även om den skulle medföra, att elever, intagna 1942 och utexaminerade

1946, finge gå arbetslösa något år efter avlagd examen.

Domkapitlet i Växjö har uttalat starka betänkligheter mot inställandet

av all nyintagning av elever.

Det vore för skolväsendet i dess helhet nödvändigt att någon reserv

av lärarkrafter funnes, emedan annars lätt en akut brist på vikarier kunde

uppstå. Men alldeles särskilt måste det understrykas, att det för den

stora skara av manlig och kvinnlig ungdom, som ämnade utbilda sig för

lärarkallet, måste verka synnerligen nedslående, om under ett eller flera

år varje möjlighet att vinna inträde vid seminarium upphörde. Redan nu

vore ofta antalet inträdessökande betydligt större än antalet disponibla

platser. En flerårig avstängning skulle medföra en orimlig köbildning och

säkert avskräcka många önskvärda krafter. I många fall bleve det en

fråga endast örn arbetslösheten skulle komma att inträda före eller efter

seminariekursen. Det senare vore i sådant fall att föredraga, ty även örn

den utexaminerade läraren ej omedelbart skulle få anställning, hade han

dock vunnit ökade förutsättningar för fortsatta självstudier och jämväl fördelen

att kunna ta vara på de möjligheter till vikariatstjänstgöring, som

kunde yppa sig. Det borde också uppmärksammas, att om intagning av

halva årsklasser medgåves — intill dess jämvikt vunnits — i stället för

total avstängning, skulle dessa kunna bli verkliga elitgrupper både genom

den starka gallringen vid inträdet och de ökade möjligheterna till indivi
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 177.

duell handledning. Domkapitlet ville sålunda understryka, att den enda

rationella åtgärden i detta avseende vöre intagande av halva årsklasser i

de seminarier, som dock för framtiden komme att bli behövliga, intill dess

att behovet ökats i sådan grad, att deras verksamhet kunde återupptagas

i full utsträckning.

Domkapitlen i Lund och Karlstad ha framfört liknande betänkligheter.

Domkapitlet i Luleå framhåller såsom sin mening, att inställandet av

elevintagningen vid seminarierna i sista hand borde drabba de till övre

Norrland förlagda läroanstalterna, där hittills övervägande delen av landsändans

lärarkrafter fått sin utbildning.

Vederbörande lärarorganisationer ha uttryckt sin tillfredsställelse med

anledning av de sakkunnigas uttalande till förmån för inställandet av

elevintagningen.

Statskontoret har i yttrande över skolöverstyrelsens förut återgivna utredning

påkallat mer vittgående åtgärder för anpassning av seminarieorganisationen

efter de ändrade förhållandena. Statskontoret har anfört i

huvudsak följande:

I syfte att erhålla en överblick över organisationen av folk- och småskoleseminarierna

under budgetåret 1941/42 enligt skolöverstyrelsens förslag

hade inom statskontoret nedan intagna sammanställning uppgjorts,

utvisande dels det normala antalet klassavdelningar enligt den av 1936 års

riksdag fastställda organisationen, dels ock det antal klassavdelningar, som

skulle förefinnas vid seminarierna under budgetåret 1941/42. Därvid hade

övningsskolorna icke medtagits.

Seminarium

I. Folkskoleseminarier:

1. Falun...............

Normala antalet

klassavdelningar

. . . . 6

2. Göteborg ................6

3. Linköping................6

4. Lund...................6

5. Umeå...................6

6. Uppsala.................6

7. Kalmar..................4

8. Karlstad.................4

9. Luleå....................4

10. Stockholm

4

Klassavdelningar under 1941/42

3

(3 och 4

1 klass å

den 4-åriga linjen)

(2 klass

å den 2-

ånga linjen)

3

(2, 3 och 4 klass

å den 4-åriga

linjen)

2

(3 och 4

[ klass å

den 4-åriga linjen)

2

(

d:o

d:o

)

2

(

d:o

d:o

)

2

(

d:o

d:o

)

2

(

d:o

d:o

)

2

(

d:o

d:o

)

3

(3 klass

och två

4 klasser å den

4-åriga

linjen)

o

(2, 3 och 4 klass

å den 4-åriga

linjen)

II. Småskoleseminarier:

1. Strängnäs................2

2. Skara...................2

3. Landskrona...............2

4. Härnösand................2

5. Växjö...................2

6. Haparanda................3

7. Lycksele.................3

1

Indrages temporärt

1

0

0

1

1

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. May.ts proposition Nr 177.

Som skolöverstyrelsen i sin utredning erinrat, grundade sig överstyrelsens

beräkningar rörande överskottet av folk- och småskollärare på så

många osäkra faktorer, att storleken av sagda överskott icke med större

säkerhet läte sig angivas för längre tid framåt. Särskilt syntes det statskontoret

kunna ifrågasättas, örn rationaliseringen av folkskoleväsendet

kunde genomföras i så hastigt tempo som överstyrelsen förutsatt. Skulle

så icke ske, medförde detta, att den av överstyrelsen beräknade arbetslösheten

bland lärarna komme att fördela sig mera jämnt under en viss

tidsperiod samtidigt som arbetslösheten emellertid skulle utsträckas över

ett större antal år än beräknat.

Vad anginge folkskoleseminarieorganisationen, hade överstyrelsen räknat

med ett överskott av folkskollärare till och med budgetåret 1946/47, även

örn intagning av elever vid folkskoleseminarierna tillsvidare icke skulle

komma till stånd. I själva verket skulle under icke mindre än fyra budgetår

(1941/42—1944/45) elevintagningen vid dessa seminarier kunna inställas,

såframt under budgetåret 1945/46 så många elever intoges å den

2-åriga linjen, att dessa kunde förväntas täcka den beräknade bristen av

lärarkrafter från och med budgetåret 1947/48. Detta skulle innebära, att

undervisningen vid folkskoleseminarierna i det närmaste komme att upphöra

under icke mindre än tre budgetår. Med hänsyn till den osäkerhet,

som måste vidlåda varje bedömning av den framtida utvecklingen på

förevarande område, torde emellertid en så betydande inskränkning i fråga

om lärarutbildningen icke vara tillrådlig. Det anförda belyste emellertid

allvaret i den nu inträdda situationen, vilken enligt statskontorets mening

påkallade mera vittgående åtgärder i syfte att åstadkomma en anpassningav

seminarieorganisationen efter de ändrade förhållandena än vad överstyrelsen

föreslagit.

Med beaktande av de möjligheter, som förefunnes vid folkskoleseminarierna

att åstadkomma en ökning av examinandernas antal genom att

intaga fler elever i varje klassavdelning och att — utan alltför stora kostnader

— anordna parallellundervisning, ansåge statskontoret starka skäl

tala för att i nuvarande läge ett av dessa seminarier definitivt nedlades.

Det seminarium, som därvid i främsta rummet borde komma i fråga, syntes

vara Stoekholmsseminariet. Beträffande detta seminarium syntes större

svårigheter att på lämpligt sätt disponera skolfastigheten icke behöva uppstå.

Ej heller syntes en omedelbar avveckling av övningsskolan giva anledning

till betänkligheter. Vidare torde förhållandevis stora möjligheter föreligga

för en överflyttning av de genom nedläggandet frigjorda lärarkrafterna

till andra undervisningsanstalter inom orten.

Även örn Stoekholmsseminariet avvecklades, torde — såsom av den av

överstyrelsen gjorda utredningen framginge — verksamheten vid de återstående

seminarierna komma att bli av mycket ringa omfattning under

de närmaste fem budgetåren. Under sådana förhållanden torde det icke

vara med god ekonomi förenligt att uppehålla en begränsad undervisning

vid samtliga dessa seminarier, särskilt som enligt ämbetsverkets mening

det komme att bli svårt att bereda seminarielärarna i de mindre städerna

fyllnadsundervisning vid andra läroanstalter i erforderlig utsträckning.

Statskontoret ansåge det därför allvarligt böra övervägas att härjämte

temporärt nedlägga vissa av de återstående seminarierna — förslagsvis

tre eller fyra — under en övergångstid, som preliminärt kunde beräknas

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. May.ts proposition Nr 177.

omfatta minst fem budgetår. Detta syntes utan större olägenheter låta sig

göra, örn redan under budgetåret 1942/43 elever intoges vid de kvarvarande

4-åriga linjerna i den mån så visade sig behövligt. Vilka seminarier,

som temporärt borde kunna nedläggas, torde böra göras beroende av ytterligare

utredning från överstyrelsens sida. Därvid syntes böra beaktas —

utom lokala förhållanden — jämväl förefintliga möjligheter till överflyttning

av de vid seminariet anställda ordinarie lärarna. Eleverna vid dessa

seminarier — liksom vid Stockholmsseminariet — borde erhålla sin fortsatta

utbildning vid annat seminarium. Jämväl övningsskolorna syntes

kunna avvecklas och de ordinarie övningsskollärarna beredas tjänstgöring

inom folkskoleväsendet å seminarieorten. Skulle i något fall en avveckling

av övningsskolan åsamka vederbörande skoldistrikt svårigheter i fråga örn

anskaffande av undervisningslokaler syntes statsverket — efter prövning

i varje särskilt fall — för sådant ändamål kunna upplåta erforderliga

utrymmen inom seminariebyggnaden, vilka lokalers uppvärmning och rengöring

det dock borde ankomma på skoldistriktet att bekosta.

Om, som statskontoret velat förorda, ett folkskoleseminarium definitivt

indroges och tre eller fyra av de återstående temporärt nedlades, torde efter

överflyttningen av lärjungarna till de kvarvarande seminarierna dessa

under övergångstiden kunna drivas i ungefär normal omfattning, vilket

måste ställa sig avsevärt gynnsammare i ekonomiskt hänseende än om

organisationen i dess helhet behölles. Endast genom att helt nedlägga

undervisningen vid en del seminarier torde — såvitt statskontoret kunde

finna — mera betydande besparingar kunna åstadkommas genom överflyttning

av lärarpersonal, stängning av lokaler m. m.

Med de förhållandevis vittgående temporära beskärningar av seminarieorganisationen,

som statskontoret ovan förordat, komme en överflyttning

av lärarkrafter från seminarierna till andra delar av undervisningsväsendet

att bli erforderlig. Lärarna vid de kvarvarande seminarierna kunde däremot

— åtminstone vad anginge folkskoleseminarierna — genom överflyttningen

av klassavdelningar förväntas erhålla tjänstgöring av någorlunda

normal omfattning. I den mån sådan tjänstgöring icke kunde beredas vederbörande

lärare torde — som överstyrelsen framhållit — fyllnadstjänstgöring

anordnas vid å seminarieorten belägna högre statliga och kommunala

läroanstalter. Då emellertid någon skyldighet icke förefunnes för de kommunala

myndigheterna att bereda ordinarie lärare vid seminarierna dylik

fyllnadstjänstgöring, torde som särskilt villkor för statsbidrag till avlönande

av lärare vid de högre kommunala läroanstalterna under budgetåret

1941/42 böra föreskrivas, att vederbörande kommunala läroanstalt icke

vägrat att i förekommande fall som timlärare anställa ordinarie lärare

vid seminarium. Skoldistrikten borde även åläggas skyldighet att i förekommande

fall som folkskollärare anställa övertalig övningsskollärare (jfr

statsverkspropositionen till 1941 års riksdag, åttonde huvudtiteln, sid. 222

—226).

T anledning av statskontorets förslag har skolöverstyrelsen i utlåtande

den 26 februari 1941 yttrat bland annat följande:

Nedläggande av seminariet i Stockholm. Såsom av

överstyrelsens utredning framginge, komme antalet för värjo år avgångna

folkskollärare att oavbrutet stegras under 1940- och 1950-talen. Med anied
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 177.

ning härav bleve ersättningsbehovet av folkskollärare, sedan den nu inträffade

arbetslösheten avvecklats, så stort, att det syntes ovisst, om den

nuvarande seminarieorganisationen bleve tillräcklig för att utexaminera

det behövliga antalet folkskollärare. Även om 100 ä 150 lärartjänster varje

år skulle komma att indragas, syntes behovet av nya lärare icke kunna

tillfredsställas medelst ett färre antal seminarier än det nuvarande.

De siffror rörande den väntade läraravgången, som framlagts i överstyrelsens

utredning, hade alltså övertygat överstyrelsen örn att det skulle

vara oklokt att nu definitivt nedlägga något folkskoleseminarium.

Statskontoret hade som skäl för sitt förslag om nedläggande av ett seminarium

bland annat framhållit möjligheterna att åstadkomma en ökning av

examinandernas antal genom att intaga fler elever i varje klassavdelning.

Överstyrelsen ville med anledning härav erinra om att 1936 års riksdag fastställt

maximiantalet elever per klass till 24 och att detta skett på grund av

ett efter noggrann prövning framställt förslag av 1932 års seminariesakkunniga.

Fastställandet av detta maximital vöre en reform av stort pedagogiskt

värde, och det skulle vara oklokt att nu åstadkomma en seminarieorganisation,

som måhända kunde leda till att man måste avstå från detta

värde.

Då överstyrelsen således ansåge sig böra avstyrka statskontorets förslag

om nedläggande av ett seminarium, torde det icke vara behövligt för

överstyrelsen att här närmare diskutera, vilket seminarium som närmast

bort komma i fråga, därest det hade visat sig nödvändigt att minska antalet

seminarier. Överstyrelsen ville dock i korthet nämna, att överstyrelsen

även i denna fråga vore av annan åsikt än statskontoret. Örn ett seminarium

skulle nedläggas, borde visserligen nedläggandet drabba ett av

enkelseminarierna (Kalmar, Karlstad, Luleå, Stockholm). Men av dessa

torde Stockholm icke böra ifrågakomma. Visserligen vore det sant, att

det icke skulle möta större svårigheter att på lämpligt sätt disponera

seminariets fastighet. Även i övrigt skulle naturligtvis en avveckling kunna

ske i viss mån lättare i Stockholm än på annan ort. Men överstyrelsen

kunde icke bortse från vissa andra ganska väsentliga omständigheter. Bland

dessa borde särskilt nämnas, dels att Stockholm hade bildningsmöj ligh eter

för seminarieeleverna av helt annan omfattning än de flesta andra städer,

dels att antalet läraraspiranter från Stockholm vöre så stort, att det måste

anses redan ur denna synpunkt vara ändamålsenligt, att ett seminarium

vore beläget där. Seminarierna i Kalmar, Karlstad eller Luleå torde därför

komma i fråga för avveckling före seminariet i Stockholm.

Temporärt nedläggande av vissa folkskolesemin

a r i e r. Statskontoret hade föreslagit, att tre eller fyra folkskoleseminarier

temporärt nedlades under en tid, som av statskontoret preliminärt

beräknades omfatta fem budgetår.

En förutsättning för ett genomförande av statskontorets förslag syntes

vara, som statskontoret framhölle, att nya elever vid de kvarvarande seminarierna

intoges å fyraårig linje redan under budgetåret 1942/43. Säkert

vore, att en sådan krympning av organisationen skulle medföra tvånget

att sätta igång examinationen tidigare än eljest skulle vara behövligt och

att man således för att fylla ett kommande behov måste utexaminera nya

lärare, innan ännu arbetslösheten blivit helt hävd. Ett sådant förfarande

vore givetvis icke önskvärt.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 177.

Som framginge av överstyrelsens utredning, hade överstyrelsen varit

inne på samma fråga som statskontoret nu diskuterat men ansett, att en

sådan sammanslagning av seminarier icke vore önskvärd. Överstyrelsen

vidhölle fortfarande denna åsikt. Om, som överstyrelsens utredning visade,

en intagning av elever vid folkskoleseminarierna åter kunde ske år 1943,

syntes det vara föga ändamålsenligt att avveckla övningsskolorna för att

efter en så kort tid åter bygga upp dem, vilket förresten i vissa fall torde

kunna medföra större svårigheter än avvecklingen. En avveckling av

övningsskolan skulle dessutom medföra, att övningsskollärarna komme att

placeras i seminarieortens folkskola och där i många fall undantränga

folkskollärare samt därigenom ytterligare öka arbetslösheten.

Överstyrelsen hade i sin utredning förutsatt, att seminarielärare, som

under övergångstiden icke kunde erhålla full tjänstgöring vid seminariet,

skulle beredas fyllnadstjänstgöring inom annan läroanstalt på orten. Såvitt

överstyrelsen kunnat finna, torde detta i regel kunna bli möjligt. Statskontorets

förslag byggde däremot på att lärarna vid de nedlagda seminarierna

skulle definitivt förflyttas till andra läroanstalter. Detta komme

säkerligen att medföra betydande svårigheter. Visserligen hade liknande

förflyttningar skett vid tidigare seminarieindragningar, men det hade i

dessa tidigare fall alltid gällt ett successivt nedläggande, klass efter klass,

och lärarförflyttningarna hade kunnat verkställas undan för undan under

en längre period. Nu skulle däremot samtliga lärare vid tre å fyra seminarier

på en gång förflyttas, vilket torde bli omöjligt. Överstyrelsen förutsatte

nämligen, att man icke rimligen kunde låta dessa lärare, av vilka

många grånat i tjänsten, först förflyttas till tillfällig tjänst på ett håll

för att därefter först vid senare tillfälle erhålla definitiv ny placering på

annat håll.

Då det icke kunde väntas, att riksdagen kunde hinna behandla frågan

örn anslag till seminarieverksamheten förrän mot slutet av riksdagsperioden,

skulle ett eventuellt beslut om seminarieindragning enligt statskontorets

förslag kunna fattas först så sent, att det bleve omöjligt att före

höstterminens början vidtaga alla förflyttningar och andra nödiga anordningar.

Sannolikt skulle i så fall en särskild indragningsstat behöva upprättas

för de lärare, som ej kunnat beredas tjänstgöring, vilket i sin tur

torde komma att medföra icke oväsentliga merkostnader i förhållande till

vad överstyrelsen beräknat för lärarlöner under budgetåret 1941/42.

Redan detta torde vara ett tillräckligt skäl för överstyrelsen att icke

biträda förslaget. Då överstyrelsen på grund av vad ovan sagts och på

grund av vad överstyrelsen tidigare framhållit i sin utredning jämväl ur

andra synpunkter ansåge det önskvärt, att intet folkskoleseminarium nedlades,

finge överstyrelsen avstyrka statskontorets förslag på denna punkt.

Seminarielärares fyllnadstjänstgöring vid

annan läroanstalt. Mot statskontorets förslag om skyldighet för

kommunal myndighet att i förekommande fall som timlärare anställa ordinarie

liirare vid seminarium hade överstyrelsen intet att erinra.

Till en början må framhållas, att staten genom att tillhandahålla seminarieutbildning

för aspiranter på lärarbanan icke har betriiffande deni

iklätt sig någon garanti i fråga örn deras utkomstmöjligheter på denna

Departe
mentschefen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Marits ''proposition Nr 177.

bana. Det är på eget ansvar, som den enskilde väljer levnadsbana och

skaffar sig utbildning för den. Denna synpunkt bör icke förbises vid prövningen

av den föreliggande frågan om storleken av elevintagningen vid

seminarierna. Vid bedömandet av denna fråga är det alltså icke lämpligt

eller riktigt att skärskåda den enbart ur synpunkten av vilken intagning

som kan vara tillrådlig för att efter en viss tidsperiod erhålla en lämplig

jämvikt mellan tillgång och efterfrågan på lärare inom folkskoleväsendet.

Erinras bör i övrigt om de synpunkter, som anförts av domkapitlet i Växjö

och till vilka jag i stort sett kan ansluta mig.

För egen del är jag med hänsyn till det sagda tveksam örn lämpligheten

av stränga restriktioner på detta område. Under normala förhållanden

hade sådana åtgärder knappast varit att förorda. Jag har emellertid kommit

till den uppfattningen, att med hänsyn till rationaliseringsåtgärderna inom

folkskoleväsendet det under nästa läsår kan vara befogat att undvika elevintagning

vid folkskoleseminarierna i allmänhet. Ett undantag skulle jag

emellertid vilja göra. Såsom av det föregående framgår, ha folkskolinspektörer

och skoldistrikt i Norrbottens län framhållit önskvärdheten av att

elever intagas höstterminen 1941 i första klassen vid folkskoleseminariet

i Luleå. Som motiv härför har bland annat anförts, att lärare hellre gå

arbetslösa i södra och mellersta Sverige än mottaga vikariat i de nordligaste

delarna av landet, att folkskollärarkåren i dessa trakter därför —

vilket ur flera synpunkter synes lämpligt — till största delen bör rekryteras

bland bygdens eget folk samt att seminariet i Luleå enligt tillgängliga

uppgifter huvudsakligen utbildat elever från Norrland till tjänstgöring i

Norrbottens län. Vidare har framhållits, att en ökning av lärarbehovet är

att under de närmaste åren emotse i Norrbottens län. Med hänsyn till vad

sålunda anförts anser jag mig böra förorda, att elever intagas nästa läsår

vid folkskoleseminariet i Luleå. Jag vill erinra, att svårigheterna beträffande

lärarrekryteringen i de nordligare skoldistrikten gjort det nödvändigt

att inrätta särskilda stipendier för seminarieelever, som förplikta sig att

efter utbildningstiden åtaga sig tjänstgöring i dessa skoldistrikt.

Vid de övriga seminarierna torde däremot elevintagning icke böra förekomma

nästa läsår.

Från lärarhåll har framställts förslag av innebörd, att beslut redan nu

skulle fattas örn inhiberande av elevintagningen jämväl för läsåret 1942/43.

Med hänsyn till vad av mig redan anförts kan jag icke biträda detta yrkande.

Det är mig icke möjligt att nu avgöra, om anledning föreligger att

vidtaga motsvarande åtgärder för nämnda läsår; denna fråga bör sorgfälligt

prövas i samband med anslagsberäkningarna för budgetåret 1942/43.

I detta sammanhang vill jag erinra om att lagtima riksdagen i sin skrivelse

1940: 216 framhöll, att erfarenheten visat, att man — lika väl då

det gällde utbyggandet av en organisation som då det vore fråga om en

inskränkning av den — borde framgå med all nödig varsamhet.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr 177.

Vid bifall till skolöverstyrelsens förslag rörande seminarieorganisationens

omfattning komma, såsom framgår av tablån på sid. 11, de särskilda folkskoleseminarierna

att under nästa läsår ha endast två ä tre klasser i verksamhet

mot i vanliga fall fyra ä sex (övningsskolornas klassavdelningar äro

icke medräknade). Vad småskoleseminarierna beträffar — jag återkommer

i det följande till frågan om elevintagningen vid dessa läroanstalter — skulle

enligt samma tablå vid ett par av dessa seminarier icke någon seminarieklass

komma att vara i verksamhet vid ett genomförande av överstyrelsens

förslag rörande seminarieorganisationens omfattning under nästa läsår. Det

är ur skilda synpunkter uppenbart otillfredsställande att på detta sätt uppehålla

endast partiellt arbetande läroanstalter, även örn de lärare, som icke

kunna erhålla sysselsättning i seminarieklasserna, kunna avdelas för andra

arbetsuppgifter i seminariernas övningsskolor samt vid läroverk och andra

läroanstalter. Alternativet är att under den av allt att döma jämförelsevis

korta tid, varunder de nuvarande restriktionerna i fråga om elevintagningen

böra vidmakthållas, koncentrera undervisningen till ett färre antal läroanstalter,

d. v. s. till andra seminarier förflytta eleverna från de seminarier,

som icke anses böra tills vidare uppehållas, och på vederbörande kommuner

överlåta ansvaret för övningsskolorna vid sistnämnda seminarier. Eleverna

skulle alltså få byta undervisningsmiljö och lärare under de sista åren av

utbildningen omedelbart före sin examen och kommunen för en kortare tid

övertaga utgifterna för undervisning av de barn, som besöka övningsskolan,

med rätt att i vanlig ordning få statsbidrag till denna undervisning från

de allmänna folkskoleanslagen. Ett sönderbrytande av seminarieorganisationen

på detta sätt måste medföra betydande olägenheter icke blott för

de kvarvarande seminarieeleven!a utan även för övningsskolornas barn och

för kommunernas folkskoleväsende. Dock skulle måhända åtgärder av

denna art kunna vara motiverade, örn besparingarna för det allmänna —- alltså icke endast för staten — bleve så avsevärda, att de vid frågans bedömande

måste fälla utslaget. Då så icke synes i varje fall för nästa läsår

kunna bli fallet, anser jag mig icke böra nu förorda en provisorisk sammanslagning

av vissa seminarier. Om man icke är beredd att vidtaga en

definitiv ändring i seminarieorganisationen, syftande till en koncentration

av verksamheten till ett mindre antal seminarier med möjligheter till utvidgning

av dessa seminariers verksamhet vid förefallande behov, framstår

vid sådant förhållande skolöverstyrelsens linje för närvarande som den enda

framkomliga. Då spörsmålet om en mer omfattande omläggning av seminarieverksamheten

lämpligen bör övervägas först i samband med frågan örn

ändringar i lärarutbildningens anordning och nämnda spörsmål därför icke

kan nu upptagas, måste jag i nuvarande läge ansluta mig till skolöverstyrelsens

förslag och alltså avstyrka statskontorets mer långtgående

yrkanden.

Bihang till riksdagens protokoll 191)1. 1 sami. Nr 177.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Martts proposition Nr 177.

Såsom av det föregående framgår, har av en lärarsammanslutning framställts

förslag örn avveckling av seminariernas fyraåriga linje och övergång

till tvåårig linje vid samtliga seminarier. Jag delar i detta avseende

överstyrelsens uppfattning och kan alltså icke nu ifrågasätta en utredning

med avsedda syfte. Vidare har enligt det föregående ifrågasatts utredning

av frågan om en omändring till högre läroanstalter för studiebegåvad

mognarn ungdom av något eller några av de folkskoleseminarier,

som kunde komma att indragas. Jag saknar med den ståndpunkt, jag i det

föregående intagit, anledning att nu ingå på denna fråga.

Vad statskontoret anfört rörande skyldighet för skoldistrikt att som

timlärare anställa ordinarie seminarielärare har icke givit mig anledning

till erinran. Jag hänvisar till vad i motsvarande hänseenden av mig yttras

i proposition örn vissa anslag till folkskoleväsendet.

b) Seminarielärarnag tjänstgtiring under läsåret 1941/4*.

Den efterföljande framställningen har avseende på lärare icke blott vid

folkskoleseminarierna utan även vid småskoleseminarierna.

Såsom en följd av den inskränkning av seminariernas verksamhet, som

ifrågasättes för nästa läsår, kunna en del av seminarielärarna icke under

nämnda läsår erhålla full tjänstgöring. Detta gäller dock ej övningsskollärarna,

vilka ha sin huvudsakliga sysselsättning förlagd till övningsskolan,

men däremot åtskilliga ämneslärare (lektorer och adjunkter samt

ämneslärare på övergångsstat) och lärare i övningsämnen.

Skolöverstyrelsens förslag.

Ämneslärare. Skolöverstyrelsen framhåller, att ämneslärar tjänster,

som vöre eller komme att bli lediga, givetvis icke för närvarande borde

tillsättas med nya ordinarie innehavare. Likaledes borde vikarieförordnande

undvikas i de fall, då en lärare vore tjänstledig och hans tjänstgöring

kunde övertagas av andra vid seminariet redan anställda lärare.

En av överstyrelsen gjord undersökning rörande ämneslärarnas blivande

tjänstgöring under läsåret 1941/42 gåve vid handen, att en stor del av

dessa lärare kunde beredas full tjänstgöring. För åtskilliga funnes emellertid

endast sysselsättning av mindre omfattning, och några komme sannolikt

att bli helt överflödiga. Dessa sistnämnda borde antingen förflyttas till

motsvarande befattning vid annan läroanstalt eller också under läsåret beredas

full tjänstgöring över stat vid sådan anstalt. Vad beträffade dessa

lärares avlöning, behövdes inga särskilda bestämmelser, då tillämpliga föreskrifter

redan funnes.

I sådant fall, då en ämneslärare kunde erhålla endast partiell tjänstgöring

vid sitt seminarium, borde fyllnadstjänstgöring i möjligaste mån

beredas honom vid annan läroanstalt. Naturligtvis borde de lärare, som på

detta sätt finge sin tjänstgöring förlagd till två olika läroanstalter, icke

erhålla vare sig lägre eller högre avlöning än örn de tjänstgjort enbart vid

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. May.ts proposition Nr 177.

seminariet. Detta torde vara så givet, att särskild föreskrift därom icke

vore behövlig. Däremot syntes det icke vara lika självklart, huru avlöningen

i sådant fall skulle utbetalas. Tre alternativ vore därvid tänkbara:

1) avlöningen utbetalades fortfarande i sin helhet vid seminariet; 2) kostnaderna

fördelades på de båda anstalterna i förhållande till den tjänstgöring,

som läraren bestrede vid dem; 3) den läroanstalt, där läraren fullgjorde

fyllnadstjänstgöring, betalade för denna tjänstgöring timlärararvode,

under det att seminariet bestrede så stor del av lärarens avlöning,

att hans sammanlagda löneförmåner uppginge till vad han skulle ha uppburit

vid full tjänstgöring vid seminariet.

Örn kostnaderna för lärarens tjänstgöring ansåges böra belasta anslagen

för båda de läroanstalter, där läraren tjänstgjorde, borde man välja något

av de båda senare alternativen. Emellertid torde en fullt rättvis fördelning

mellan anslagen icke kunna ske, vilketdera av alternativen man än valde.

Och då det ur statsverkets synpunkt torde vara relativt likgiltigt, örn kostnaderna

folie på det ena eller det andra anslaget, vore det måhända lämpligast

att välja det första alternativet, som erbjöde det enklaste tillvägagångssättet.

Då dock skäl talade för att kostnaderna i viss mån borde fördelas,

ville överstyrelsen — som på denna punkt samrått med tjänstemän

i riksräkenskapsverket — föreslå, att följande utbetalningssätt skulle tilllämpas.

Lärarens avlöning skulle utbetalas under läsårets lopp i sin helhet

vid seminariet. Vid läsårets slut skulle rektor vid den läroanstalt, där läraren

fullgjort fyllnadstjänstgöring, till seminariets rektor inleverera ett

belopp, motsvarande vad läraren skulle ha uppburit, därest han varit anställd

som timlärare vid anstalten. För transaktionen skulle givetvis därefter

redogöras i läroanstalternas räkenskaper.

Då det gällde att bereda lärare fyllnadstjänstgöring vid annan läroanstalt,

borde givetvis i första hand de allmänna läroverken ifrågakomma.

Därest emellertid möjlighet till tjänstgöring icke förefunnes vid stadens

läroverk, borde hinder icke möta att med vederbörande myndighets medgivande

bereda lärare tjänstgöring vid kommunal skola på seminarieorten.

Även i sådant fall borde det betalningsförfarande, som ovan föreslagits,

kunna tillämpas.

Överstyrelsen föresloge i annat sammanhang (jfr det följande), att fortbildningskurser

skulle anordnas vid vissa seminarier och att seminarielärarna

i första hand skulle anlitas såsom lärare vid dessa kurser. Härigenom

skulle lärarnas sammanlagda tjänstgöring i viss mån utökas. Det

vore tydligt, att lärarna vore skyldiga att åtaga sig denna tjänstgöring,

örn densamma infölle under läsåret och läraren eljest icke kunnat beredas

full tjänstgöring.

På de sätt, överstyrelsen nu nämnt, syntes det bli möjligt att bereda full

tjänstgöring åt flertalet — i bästa fall till och med samtliga — ämneslärare

vid seminarierna. Vissa svårigheter torde dock kunna uppstå på de

orter, där skolväsendet vore mindre utvecklat eller där övriga läroanstalter

hade ett ringa antal lärare över stat. Det kunde därför hända, att några

av seminariernas ämneslärare icke kunde erhålla full tjänstgöring. I sådana

fall borde givetvis samma föreskrifter gälla, som tidigare vid liknande

tillfällen utfärdats, nämligen att rektor och ordinarie lärare vid folk- och

småskoleseminarium, där så påkallades av inskränkningar i seminariets

verksamhet, och möjlighet ej förelåge att sysselsätta vederbörande för andra

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 177.

undervisningsändamål, skulle kunna på därom av rektor gjord framställning

av skolöverstyrelsen tilldelas tjänstgöring med mindre antal veckotimmar,

än vad i sådant hänseende eljest vore föreskrivet.

Lärare i övningsämnen. Dessa lärares avlöning växlar med

antalet tjänstgöringstimmar (utom, såvitt angår seminarierna, avlöningen

åt lärare i trädgårdsskötsel). Skolöverstyrelsen framhåller, under erinran

härom, att en minskning i tjänstgöringen alltså kunde medföra ett avsevärt

avbräck i lärarnas ekonomiska ställning och därjämte inverka menligt

på deras pensionsförhållanden. Det vore därför naturligt, att övningslärarna

vid seminarierna för närvarande hyste en ganska stor oro för framtiden,

såsom framginge av framställningar från svenska gymnastikdirektörsförbundet,

styrelsen för svenska seminarielärarföreningen och övningslärarorganisationernas

centralråd, som erinrat om följande riksdagsuttalande

från år 1937 (riksdagens skrivelse 1937: 469, sid. 15).

Enligt Kungl. Maj:ts av riksdagen nu godkända förslag till lönesystem

för övningslärares avlönande skulle lärare i teckning, musik och gymnastik

med lek och idrott vara garanterad lön för minst 9 veckotimmars undervisning

samt lärarinna i kvinnlig slöjd garanteras lön för minst 6 veckotimmar.

På denna punkt hade i motionsväg framförts dels yrkande örn införande

av en bestämmelse, att den lön, som vore förbunden med ordinarie

övningslärartjänst vid ledigförklarandet, icke finge minskas för den utnämnde

befattningshavaren vid eventuell reducering av antalet undervisningstimmar

per vecka, dels ock förslag, att bestämmelse skulle fastställas

örn garanterad minimilön efter visst angivet antal veckotimmar för varje

ledigförklarad övningslärartjänst. Riksdagen, som funne det ofrånkomligt,

att övningslärarnas löner även i fortsättningen bleve underkastade växlingar

år från år med hänsyn till ökning eller minskning i det för undervisningens

bestridande erforderliga timantalet, ville dock göra det uttalandet,

att det torde kunna förväntas, att statsmakterna skulle medverka till

att på ett eller annat sätt bereda en tjänstinnehavare kompensation, därest

timantalet på hans tjänst, exempelvis på grund av organisationsändringar,

skulle undergå en varaktig minskning av mera betydande art.

Skolöverstyrelsen har för egen del hemställt, att frågan om ändring av

avlöningssystemet för Övningslärare måtte bli föremål för utredning samt

att föreskrifter rörande övningslärarnas löne- och pensionsförhållanden

under minskad tjänstgöring måtte utfärdas.

Vad i nyssnämnda framställningar framhållits rörande de för seminariernas

Övningslärare ofördelaktiga verkningarna av den senaste löneregleringen,

vore icke överdrivet. Löneregleringen hade för dessa lärare i visst

avseende medfört en bestämd försämring. Tidigare hade lönen icke varit på

samma sätt glidande som nu, och örn tjänstgöringen på grund av en begränsning

av seminariernas verksamhet blivit mindre, hade lönen varit

relativt oberoende därav. Så hade exempelvis en gymnastiklärares avlöning

varit anpassad till en tjänstgöringsskyldighet av 26 veckotimmar.

Läraren hade kunnat tilldelas ett visst antal timmar därutöver och för

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. May.ts proposition Nr 117.

dessa timmar fått särskilt arvode. Örn däremot tjänstgöringen skulle lia

sjunkit under 26 veckotimmar, hade detta icke inverkat på avlöningens

storlek. Numera vore lönen däremot beräknad efter 30 veckotimmar och

reducerades med 3 procent för varje veckotimmes minskning. Avdraget

kunde på detta sätt stadgeenligt uppgå ända till 63 procent. En lärare i

21 lönegraden skulle sålunda utan egen förskyllan i värsta fall kunna få

sin lön sänkt till ett belopp knappt motsvarande 3 lönegradens.

Så länge ett seminariums organisation icke ändrades, underginge övningslärarnas

tjänstgöring år från år mycket små växlingar, och även deras

avlöning bleve under sådana förhållanden rätt konstant. Men som tidigare

i denna skrivelse framhållits, vore seminariernas organisation sådan, att

den vid behov skulle kunna inskränkas eller utvidgas. I det senare fallet

kunde lärarens avlöning ökas, dock endast till en viss, i allmänhet snart

uppnådd gräns. Vid en ytterligare utvidgning måste i stället nya lärare anställas.

Vid en inskränkning kunde däremot lönen minskas avsevärt, och

örn inskränkningen utsträcktes över två eller flera år, kunde de ekonomiska

verkningarna därav bli katastrofala för läraren.

Det stora ansvar, som lärarutbildningen vid seminarierna lade på övningslärarna,

hade medfört, att dessa lärare i regel placerats i en något

högre lönegrad än motsvarande lärare vid läroverken. De hade sökt sina

nuvarande befattningar i hopp örn att erhålla en högre avlöning, och de

vore i regel mycket väl meriterade. Man kunde förstå deras oro för framtiden

och deras besvikelse, när de nu bleve ekonomiskt lidande på grund

av lönesystemets ofördelaktiga verkningar, och när de dessutom funné,

att de vore de enda seminarielärare, som erhölle sin avlöning minskad på

grund av begränsningen av seminariernas verksamhet.

Den oförskyllda löneminskning, som under de närmaste åren komme att

drabba övningslärarna, borde givetvis, i enlighet med vad 1937 års riksdag

uttalat, på något sätt motverkas eller kompenseras. Det hade varit önskvärt,

om seminariernas Övningslärare kunnat avlönas efter samma principer

som de övriga lärarna i så måtto, att lönen icke varit glidande. Svårigheten

att genomföra en sådan ändring läge i första hand däri, att samma

system — med glidande skala — tillämpades för samtliga Övningslärare

inom undervisningsväsendet (med få undantag, exempelvis lärarna i trädgårdsskötsel)

.

Även örn vissa skäl — bland annat de under nuvarande förhållanden

högst betydande växlingarna i tjänstgöringens omfattning — talade för att

seminariernas Övningslärare skulle kunna avlönas efter ett annat system

än övriga Övningslärare, syntes det dock nödvändigt, att en eventuell ändring

föreginges av en utredning, som toge sikte på avlöningsförhållandena

för samtliga Övningslärare. Överstyrelsen ville i detta sammanhang erinra

örn vad 1939 års riksdag i skrivelse nr 320 (sid. 4) anfört rörande en ifrågasatt

utredning örn övningslärarnas anställnings- och avlöningsförhållanden.

Flera skäl syntes alltså tala flir att en snar utredning borde verkställas

rörande övningslärarnas avlöningsförhållanden, varvid särskilt borde undersökas,

huruvida icke avlöningen kunde göras mindre beroende än nu av

växlingarna i tjänstgöringens omfattning. Då en sådan omläggning av löne
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 177.

systemet näppeligen torde kunna hinna komma till stånd före nästkommande

läsår, ville överstyrelsen för läsåret 1941/42 föreslå, att lönekompensation

för förlorade löneförmåner bereddes lärarna. Sådan lönekompensation borde

emellertid komma i fråga endast i de fall, då vederbörande lärare icke

kunnat beredas fyllnadstjänstgöring vid seminariet eller vid annan läroanstalt.

Några av övningslärarna vore i den lyckliga belägenheten, att deras

tjänstgöring icke komme att nämnvärt beröras av seminariernas begränsning

under läsåret 1941/42. Detta gällde dels de lärare, som hade sin

huvudsakliga tjänstgöring i övningsskolan, dels lärarna i de övningsämnen,

som varit av den omfattning, att seminariet tidigare varit i behov jämväl

av icke-ordinarie lärare, vilka nu vid begränsningen av seminariets verksamhet

kunde uppsägas. Övriga lärare komme att få sin tjänstgöring minskad,

och åtskilliga av dem hade redan under innevarande läsår fått vidkännas

sådan minskning. För dessa borde skolöverstyrelsen söka bereda

fyllnadstjänstgöring. I enstaka fall kunde detta ske inom seminariet. Så

kunde exempelvis en därtill kompetent lärare i hushållsgöromål eller teckning

övertaga viss undervisning i slöjd, vartill i vanliga fall timlärare anlitades.

Denna fyllnadstjänstgöring borde givetvis i sådant fall — ur såväl

löne- som pensionssynpunkt — räknas såsom tillhörande lärarens ordinarie

befattning.

I de flesta fall måste emellertid fyllnadstjänstgöringen fullgöras vid annan

läroanstalt. Även i detta fall borde tjänstgöringen räknas, som örn den

fullgjorts i lärarens egen tjänst. I fråga om utbetalning av lärarens lön

borde i sådant fall tillämpas samma förfaringssätt, som överstyrelsen föreslagit

för ämneslärare i motsvarande fall. I överensstämmelse med vad överstyrelsen

i det föregående föreslagit rörande ämneslärare, borde fyllnadstjänstgöring

jämväl för Övningslärare kunna förläggas till kommunal skola

eller till fortbildningskurs.

Även örn åtskilliga lärare på detta sätt kunde beredas kompensation för

den minskning, som skett i deras tjänstgöring vid seminariet, torde dock i

många fall en sådan anordning icke bli möjlig. I sådana fall torde kompensation

i stället böra beredas i form av personligt lönetillägg

i likhet med vad som skett år 1936 efter seminariernas omorganisation.

I kungörelsen 1936:442 hade nämligen förordnats, att personligt lönetillägg

skulle utgå till vissa Övningslärare och i stort sett motsvara två

tredjedelar av vederbörandes löneminskning. Löneminskningen hade uträknats

genom jämförelse mellan lärarens avlöning vid avlöningstillfället och

den avlöning, han skulle ha åtnjutit, därest tjänstgöringen omfattat ett

timtal, motsvarande medeltalet timmar för hans tjänstgöring under en tidigare,

i kungörelsen närmare bestämd tjänstgöringsperiod.

Då det nu gällde att avgöra, hur det personliga lönetillägget under nuvarande

förhållanden skulle beräknas, borde man taga ställning dels till

frågan om huruvida kompensationen skulle vara fullständig eller endast

partiell, dels till frågan om den tidsperiod, som borde läggas till grund för

beräkningen av den tidigare tjänstgöringen. Vad den senare frågan beträffade,

borde lämpligen en femårsperiod läggas till grund för beräkningarna,

och denna torde böra omfatta läsåren 1935/36—1940/41. Visserligen kunde

häremot invändas, att minskning av tjänstgöringen skett även under denna

opaginerad Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Majlis proposition Nr 177.

tid, enär intagningen av elever varit mycket begränsad åren 1935 och

1940, men å andra sidan kunde perioden icke skjutas längre tillbaka, örn

beräkningen skulle kunna gälla samtliga nuvarande lärare.

Vad därefter anginge frågan örn kompensationens storlek, kunde goda

skäl anföras för att det personliga lönetillägget skulle utgå med lika stort

belopp som löneminskningen, i synnerhet som tjänstgöringen under jämförelseperioden

1935/41 icke varit av fullt normal omfattning. Under nuvarande

omständigheter torde måhända dock kompensationen i överensstämmelse

med föreskrifterna i ovannämnda kungörelse begränsas till två

tredjedelar.

I kungörelsen 1936: 442 funnes även viss föreskrift rörande de av kungörelsen

berörda övningslärarnas pensionsunderlag och pensionsavgifter,

innebärande att lärarnas pensionsförhållanden i stort sett icke skulle försämras.

Då det vore av vikt, att icke heller den nu förestående begränsningen

av seminarieverksamheten skulle medföra försämring av de ordinarie

övningslärarnas pensionsförhållanden, borde föreskrifter härom utfärdas

i huvudsaklig överensstämmelse med vad som skett år 1936.

Remissyttranden.

Statskontoret har framhållit, att i anslutning till det av 1937 års riksdag

gjorda uttalandet (se ovan) vissa åtgärder syntes böra vidtagas i syfte att

förhindra, att de ordinarie övningslärarna behövde vidkännas alltför allvarliga

rubbningar i sin ekonomi genom den sammankrympning av seminarieorganisationen,

som blivit en följd av rationaliseringsåtgärderna inom

folkskoleväsendet.

Skolöverstyrelsen hade i sådant hänseende förordat, att dessa lärare

skulle kompenseras för två tredjedelar av minskningen av antalet veckotimmar

i förhållande till medeltalet veckotimmar under »femårsperioden»

1935/36—1940/41. Häremot kunde invändas dels att icke alla Övningslärare

innehaft anställning vid seminarierna under sagda »femårsperiod»,

varför i dylika fall ett annat medeltal skulle få läggas till grund för beräkningarna,

dels ock att, då övningslärarna normalt hade att räkna med en

viss variation av årslönen, knappast tillräckliga skäl förefunnes att medgiva

kompensation i fall, då undervisningen sjönke obetydligt under sagda

medeltal, exempelvis från 32 till 30 veckotimmar. Statskontoret finge i

stället föreslå, att kompensation medgåves örn och i den mån undervisningen

nedginge med mer än 20 procent under det högsta antal veckotimmar,

som läraren visade sig lia undervisat vid seminariet under något av

läsåren 1938/39—1940/41. Nedgången i antalet veckotimmar i förhållande

till det sålunda reducerade veckotimantalet borde kompenseras med

två tredjedelar, därvid dock borde iakttagas, att i fall, då härvid icke erhölles

jämnt antal veckotimmar, jämkning borde ske till närmast jämna tal.

Statskontoret ville belysa det sagda med ett exempel. En ordinarie Övningslärare,

vilken under läsåren 1938/41 haft en undervisning av 31, 33, respektive

28 veckotimmar, kunde under budgetåret 1941/42 allenast erhålla

19 veckotimmars undervisning. Avlöningen till denne lärare borde beräknas

på följande sätt. Först minskades det högsta timtalet under något av sagda

läsår — i exemplet 33 veckotimmar — med 20 procent eller till 26,4 vecko
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

24 Kungl. Maj:ts proposition Nr 177.

timmar. Två tredjedelar av (26,4 — 19=) 7,4 veckotimmar utgjorde 4,93

veckotimmar. Denne lärare borde i enlighet med det ovan anförda under

budgetåret ifråga äga uppbära avlöning, beräknad efter (19 + 5 =) 24

veckotimmars tjänstgöring. Vad åter anginge beräkningen av tjänstår för

pension och av pensionsavdrag, syntes så böra anses, som örn med tjänsten

varit förenad en tjänstgöring av det antal hela veckotimmar, som motsvarade

det på nyss angivet sätt reducerade högsta timtalet under något

av läsåren 1938/39—1940/41 (i det anförda exemplet 26 veckotimmar).

Mot överstyrelsens förslag, att de Övningslärare, vilka kunde beredas fyllnadstjänstgöring

vid andra läroanstalter, skulle för denna tjänstgöring avlönas

på samma sätt, som örn tjänstgöringen fullgjorts å övningslärarens

ordinarie tjänst vid seminariet, syntes intet vara att erinra.

Beträffande vissa av statskontoret gjorda uttalanden rörande tjänstgöringsförhållandena

för ämneslärarna torde få hänvisas till sid. 13 i det

föregående.

I anledning av statskontorets yttrande har skolöverstyrelsen förklarat

sig vilja biträda statskontorets förslag om att till grund för beräkningarna

av övningslärares lönekompensation skulle läggas det högsta antal veckotimmar,

som läraren visat sig ha undervisat vid seminariet under något av

läsåren 1938/39—1940/41.

Vad beträffade lönekompensationens storlek, skulle vid bifall till statskontorets

förslag lönekompensationen bli mindre än vad överstyrelsen föreslagit.

Överstyrelsen ville emellertid erinra om att det av överstyrelsen

framlagda förslaget haft sin förebild i de föreskrifter, som år 1936 utfärdades

i ett liknande fall. Överstyrelsen kunde icke finna anledning föreligga

att nu lämna övningslärarna en sämre lönekompensation än vid

nämnda tidigare tillfälle, i synnerhet som risken för en minskad tjänstgöring

för närvarande vore större än år 1936. Överstyrelsen ville därför vidhålla

sitt förslag på denna punkt.

Allmäjina lönenämnden har yttrat:

Någon skyldighet för seminarielärare att underkasta sig förflyttning till

kommunal läroanstalt funnes icke stadgad, varför den ifrågasatta anordningen

med beredande åt läraren av fyllnadstjänstgöring vid kommunal

skola förutsatte, att läraren själv lämnat sitt samtycke till en dylik åtgärd.

I likhet med skolöverstyrelsen funne lönenämnden angeläget, att övningslärarna

bereddes en mera tryggad ställning och att i detta syfte en utredning

komme till stånd. Det syntes lönenämnden motiverat, att övningslärarna

provisoriskt hölles skadeslösa för inträffande inkomstminskning till

följd av nedgång i tjänstgöringens omfattning genom tillerkännande av personliga

lönetillägg. Dessa lönetillägg syntes på sätt överstyrelsen ifrågasatt

lämpligen kunna avvägas med tillämpning av de grunder, som kommit till

uttryck i kungörelsen 1936: 442.

Även jag finner mig böra understryka, att det nuvarande systemet för

avlöning av Övningslärare är ägnat att framkalla obilliga konsekvenser

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Majda proposition Nr 177.

vid en sammankrympning av skolorganisationen med därav följande begränsning

av tjänstgöringen för dessa lärare. Jag anser mig icke böra

här ingå på frågan om en revision av det nuvarande lönesystemet — denna

fråga faller i första hand under chefens för finansdepartementet bedömande

— men har däremot icke något att erinra mot att de Övningslärare vid

folk- och småskoleseminarierna, som lida löneminskning på grund av den

begränsade elevintagningen vid dessa läroanstalter, må komma i åtnjutande

av skälig lönekompensation. Denna kompensation torde böra bestämmas

i anslutning till de av statskontoret angivna riktlinjerna. Jag

finner det emellertid knappast erforderligt, att särskilda författningsbestämmelser

utfärdas härom. Lämpligen torde skolöverstyrelsen böra bemyndigas

att efter prövning av förhållandena i varje särskilt fall meddela beslut

om tillerkännande av lönekompensation, varvid emellertid nämnda riktlinjer

torde böra tjäna till huvudsaklig ledning. Därest riksdagen lämnar

utan erinran vad nu anförts, torde Kungl. Majit böra meddela den föreskrift

i detta hänseende, som må befinnas erforderlig. Frågan om ändringar

i gällande pensionsbestämmelser torde komma att i sinom tid anmälas av

chefen för finansdepartementet.

Skolöverstyrelsens förslag, i vad det angår ämneslärare, anser jag mig

kunna biträda. Vad allmänna lönenämnden yttrat torde dock böra beaktas.

I övrigt hänvisar jag till vad jag i det föregående i dessa hänseenden anfört.

c) Anslagsberäkningar.

Anslaget till avlöningar vid folkskoleseminarierna, nu 2,337,000 kronor,

disponeras enligt en på sid. 505 f. i statsliggaren införd avlöningsstat.

De olika posterna i avlöningsstaten för folkskoleseminarierna har skolöverstyrelsen

för budgetåret 1941/42 beräknat på följande sätt:

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat. Den vid seminariet i Stockholm

tjänstgörande ordinarie läraren i trädgårdsskötsel komme att avgå

med pension vid innevarande budgetårs utgång, och överstyrelsen hade

därför tagit under övervägande, huruvida icke den sålunda ledigblivande

tjänsten då skulle kunna indragas. Då det icke torde vara möjligt att i

Stockholm erhålla en trädgård av den utsträckning, som vore önskvärd

med hänsyn till undervisningen i trädgårdsskötsel, syntes trädgårdslärarens

arbete vid detta seminarium även i fortsättningen bli mindre omfattande än

motsvarande lärares vid andra seminarier. Undervisningen i trädgårdsskötsel

torde kunna uppehållas av timlärare, och överstyrelsen föresloge därför

indragning av den ordinarie trädgårdslärartjänsten vid seminariet. Från

och med budgetåret 1941/42 torde nämnda tjänst därför kunna utgå ur

personalförteckningen. — Någon annan ändring i personalförteckningen

vore icke erforderlig.

Vid beräknande av medelsåtgången på detta anslag för budgetåret

1941/42 hade överstyrelsen i överensstämmelse med nu gällande föreskrif
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 177.

ter tagit hänsyn till den verkliga belastningen, såvitt som denna redan nu

varit möjlig att beräkna. Sålunda hade tjänstemännens löner beräknats

med hänsyn till de löneklasser, inom vilka desamma verkligen komme att

utgå. Såsom överstyrelsen tidigare meddelat, komme vissa lärare att under

budgetåret 1941/42 få sin tjänstgöring helt förlagd till annan läroanstalt,

och deras lön hade därför icke medräknats i här ifrågavarande anslag. Till

de ordinarie befattningshavarnas löner torde komma att erfordras 1,715,600

kronor.

Som överstyrelsen tidigare framhållit, torde en del lärare icke kunna

beredas full tjänstgöring vid seminarierna under budgetåret 1941/42. Dessa

lärare skulle såvitt möjligt beredas fyllnadstjänstgöring vid andra läroanstalter,

varvid de enligt det av överstyrelsen framlagda förslaget dock

skulle erhålla sin lön vid seminariet, under det att läroanstalten, där fyllnadstjänstgöringen

fullgjordes, skulle till seminariet inleverera ett belopp,

motsvarande vad som skulle ha tillkommit lärarna i fråga, om de avlönats

såsom timlärare. Överstyrelsen beräknade, att ett sammanlagt belopp av

omkring 67,500 kronor på detta sätt komme att inlevereras. Örn denna

summa fråndroges från den ovannämnda behövliga lönesumman, erhölles

ett belopp av 1,648,100 kronor, vilket alltså skulle utgöra det för budgetåret

1941/42 behövliga anslaget till befattningshavarnas löner. Häri torde

även kunna rymmas eventuell personlig lönefyllnad åt vissa Övningslärare.

Med inberäknande av kallortstillägg och vikariatsersättning torde till bestridande

av avlöningar till ordinarie tjänstemän erfordras ett belopp

av 1,658,500 kronor.

2. Avlöningar till tjänstemän å övergångsstat. I personalförteckningen

över tjänstemän å övergångsstat vore nu uppförda en adjunkt, en lärare i

manlig slöjd och en lärare i trädgårdsskötsel. Läraren i manlig slöjd komme

att avgå med pension vid innevarande budgetårs utgång. Övriga två lärare

borde fortfarande vara upptagna å övergångsstaten. För deras avlöning

vore en summa av avrundat 14,000 kronor erforderlig.

3. Arvoden oell särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit. Den

föreslagna inskränkningen av klassavdelningarnas antal föranledde en

minskning av posten till arvoden åt seminarieläkare med 3,800 kronor till

9,100 kronor, av posten till arvoden åt seminariebibliotekarier med 1,200

kronor till 7,000 kronor och av posten till arvoden åt biträden på rektorsexpeditionerna

med 1,000 kronor till 5,500 kronor.

I yttrande den 12 december 1940 hade skolöverstyrelsen meddelat, att

sammanlagt 14 lärarkandidater skulle under budgetåret 1941/42 kunna

erhålla sin provårsutbildning vid seminarium. Av dessa skulle 8 vara tvåtermins-

och 6 enterminskandidater. Möjligen kunde dock antalet något

ökas, i händelse enterminskandidaterna bleve flera. Örn samma arvoden

till lärare vid pr ovar sseminarier beräknades som hittills, skulle de sammanlagda

kostnaderna belöpa sig på 19,100 kronor. I årets statsverksproposition

hade emellertid föreslagits, att arvodena till provårsföreståndare,

lärare vid provårsläroverk och handledare skulle tillfälligt sänkas med en

tredjedel. Skulle detta bli fallet, minskades de sammanlagda kostnaderna

för provåret vid seminarierna till 13,000 kronor. Med anledning av att

överstyrelsen i sina förslag rörande provårsläroverken räknat med de hittills

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Marits proposition Nr 177. 27

utgående arvodena, upptoge överstyrelsen i förslaget till avlöningsstat

19,100 kronor.

Till tillägg sarvoden åt lärare vid de vid vissa seminarier anordnade kurserna

för utbildande av kyrkomusiker vore oförändrat anslag 6,200 kronor behövligt.

I statsverkspropositionen till 1941 års riksdag hade emellertid

ifrågasatts en begränsning av antalet kursorter. Skulle detta ske och nya

kurselever intagas endast på tre orter i stället för fyra, skulle detta medföra,

att undervisning finge anordnas för tvenne årskurser vid vartdera av

de tre seminarier, till vilka kompletteringskurser fortfarande skulle vara

förlagda, men för endast en årskurs — den äldre — vid seminariet på den

kursort, där ingen intagning av nya elever skulle äga rum. Besparingen

skulle belöpa sig på omkring 750 kronor.

Det sammanlagda anslagsbeloppet på här förevarande post, arvoden

och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, skulle enligt beräkningarna

här ovan böra uppgå till (9,100 -j- 7,000 + 5,500 19,100 -f
-f-

6,200 =) Jf6,900 kronor.

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal. Enligt de nya reglerna

för statuppställningen skulle under denna rubrik även räknas kostnaderna

för avlöningar åt vikarier på vakanta tjänster och vikarier för tjänstlediga

ordinarie befattningshavare. Med anledning härav bomme denna anslagspost

att ökas avsevärt. Till sådana extra ordinarie lärare, extra lärare och

timlärare, vilka icke tjänstgjorde som vikarier, samt till extra ordinarie

vaktmästare beräknades, örn pensionsavdragen frånräknades, ett belopp

av 60,700 kronor vara behövligt. Häri inginge även kallortstillägg. Detta

betydde en minskning i förhållande till det nu utgående anslaget med omkring

37,000 kronor.

Till vikarier å vakanta tjänster torde behövas 26,300 kronor. Svårare

vore att beräkna det belopp, som erfordrades för vikarier vid tjänstledighet

för ordinarie tjänstemän. Måhända kunde för detta ändamål ett belopp

av omkring 90,000 kronor visa sig vara tillräckligt. Här förevarande anslagspost

torde sålunda böra uppföras med (60,700 -f- 26,300 + 90,000 =)

177,000 kronor.

5. Rörligt tillägg. Enligt överstyrelsens beräkningar komme rörligt tilllägg

under budgetåret 1941/42 att utgå på 2,002,000 kronor. Om tillägget

beräknades utgå med 15 procent, skulle sålunda å här förevarande post

föreligga ett anslagsbehov av 800,300 kronor.

På grund av vad sålunda anförts har överstyrelsen beräknat förevarande

anslag för budgetåret 1941/42 till 2,196,700 kronor.

Jag har intet att erinra mot förslaget örn uteslutande ur personalförteckningen

av befattningen som lärare i trädgårdsskötsel vid folkskoleseminariet

i Stockholm. I denna förteckning torde härförutom böra vidtagas den

ändring, som föranledes av att den på övergångsstat uppförde läraren i

manlig slöjd avgår med pension med innevarande budgetårs utgång.

Mot skolöverstyrelsens anslagsberäkningar, vid vilka de nu gällande

principerna för uppställning av avlöningsstater beaktats, har jag icke funnit

Departe
mentschefen.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Majits proposition Nr 177.

anledning till erinran. Dock torde medel till avlöning åt lärare på övergångsstat

böra inräknas i anslagsposten till avlöning till ordinarie tjänstemän.

Vidare torde för arvoden till lärare vid provårsseminarier med hänsyn till

den i 1941 års åttonde huvudtitel föreslagna tillfälliga reduktionen av sådana

arvoden böra beräknas ett belopp av 13,000 kronor. Till tilläggsarvoden

åt lärare vid kurser för utbildande av kyrkomusiker synes böra anvisas

tillhopa 5,600 kronor. Den jämkning i skolöverstyrelsens förslag vad elevintagningen

beträffar, som av mig i det föregående ifrågasatts, torde icke behöva

medföra någon omräkning av avlöningsstaten. Jag föreslår, med hänsyn

till vad sålunda anförts, att förevarande anslag för nästa budgetår

bestämmes till 2,190,000 kronor, vilket innebär en anslagsminskning med

147,000 kronor.

3. Förslagsanslaget till Folkskoleseminarierna:

Omkostnader.

Till detta ändamål utgår under innevarande budgetår ett förslagsanslag

av 238,000 kronor, av vilket ett belopp av 233,000 kronor disponeras på

sätt av det efterföljande framgår.

Skolöverstyrelsen har för nästa budgetår hemställt örn ett anslag av

239,500 kronor, att disponeras i enlighet med följande omkostnadsstat (de

för innevarande budgetår anvisade beloppen angivas inom parentes):

Utgifter:

X. Sjukvård.m. m., förslagsvis.....................kronor 6,000 ( — )

2. Expenser, förslagsvis.......................... » 218,000 (210,000)

3. Övriga utgifter:

a. Trädgårdarnas underhåll och skötsel,

förslagsvis.................kronor 34,200 (32,600)

b. Särskilda kurser och föreläsningar m. m.,

förslagsvis................ > 2,600 (3,500) , 36,800 (36,100)

4. Reseersättningar, förslagsvis...................... » 1,000 (6,500)

Summa kronor 261,800 (252,600)

Särskilda uppbördsmedel:

1. Upplåtelse av lokaler, ersättning för lyse

m. m......................kronor 3,600 (3,600)

2. Inkomster för trädgårdarna........ » 18,700 (16,000) kronor 22,300 (19,600)

Nettoutgift kronor 239,500 (233,000)

Av skolöverstyrelsens utlåtande inhämtas, att beräkningarna verkställts

med ledning av från rektorerna infordrade uppgifter och att överstyrelsen

bemödat sig att med hänsyn till de föreliggande ekonomiska förhållandena

begränsa medelsanvisningen så långt detta varit möjligt.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 177.

Skolöverstyrelsens anslagsberäkningar lia icke givit mig anledning till erinran.

Den ökning av seminarieorganisationen utöver skolöverstyrelsens

förslag, som föranledes av bifall till mitt förslag om intagning av elever

nästa läsår vid seminariet i Luleå, torde icke behöva medföra rubbning i

överstyrelsens ifrågavarande beräkningar. Jag föreslår, att för budgetåret

1941/42 till omkostnader vid folkskoleseminarierna anvisas ett förslagsanslag

av i avrundat tal 240,000 kronor, innebärande en anslagshöjning med

2.000 kronor.

4. Reservationsanslaget till Folkskoleseminarierna:

Materiel, böcker m. m.

För innevarande budgetår har till ifrågavarande ändamål anvisats ett

reservationsanslag på 50,000 kronor. För vartdera av budgetåren 1938/39

och 1939/40 utgjorde anslaget 74,000 kronor. Skolöverstyrelsen framhåller,

att anslagsberäkningen för innevarande budgetår sålunda inneburit en för

seminarierna mycket kännbar reduktion. Rektorerna hade emellertid lojalt

funnit sig häri och i stort sett icke yrkat på någon större anslagshöjning för

kommande budgetår. Deras sammanlagda anslagskrav slutade på ungefär

53.000 kronor. Med hänsyn till att seminariernas verksamhet nu komme

att ytterligare begränsas, torde någon minskning av anslaget måhända böra

ske. Denna minskning kunde dock ej uppgå till något större belopp, i synnerhet

icke om de av överstyrelsen föreslagna fortbildningskurserna bleve

verklighet (jfr det följande). Överstyrelsen ville därför föreslå ett belopp av

minst 45,000 kronor.

Då jag i det följande ifrågasätter, att de av skolöverstyrelsen förordade

fortbildningskurserna endast i begränsad omfattning skola anordnas, torde

det vara tillräckligt, om detta anslag för nästa budgetår bestämmes till det

i riksstatsförslaget beräknade, d. v. s. till 40,000 kronor. Anslagssänkningen

i jämförelse med medelsanvisningen för innevarande budgetår utgör 10,000

kronor.

5. Anslaget till Folkskoleseminarierna:

Stipendier.

Vid bifall till det i det följande framlagda förslaget örn ersättande av de

ur detta anslag utgående stipendierna med understöd i form av studielån

behöver anslaget icke uppföras i riksstaten för budgetåret 1941/42. Anslaget

utgör nu 56,000 kronor.

Departe
mentschefen.

Departe
mentschefen.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Majlis proposition Nr 177.

6. Förslagsanslaget till Småskoleseminarierna:

Avlöningar.

a) Seminarieorganisationen.

Enligt beslut av 1936 års riksdag skola småskoleseminarierna vara organiserade

enligt följande grunder. Seminarierna skola vara till antalet sju,

därav tre skola vara anordnade såsom dubbelseminarier och fyra tills vidare

såsom enkelseminarier. De tre dubbelseminarierna, vilka skola vara förlagda

till Strängnäs, Skara och Landskrona, skola omfatta vartdera två tvååriga

linjer. Av enkelseminarierna skola två, Härnösand och Växjö, vara

utrustade med enkla tvååriga linjer och två, Haparanda och Lycksele, med

enkla treåriga linjer.

Den normala organisationen innebär alltså, att samtidigt åtta tvååriga

och två treåriga seminarielinjer skola vara i funktion. Jämlikt nu gällande

stadga för småskoleseminarierna, 1938: 42, må i varje klass eller avdelning

av klass icke intagas fler elever än att hela antalet samtidigt undervisade

uppgår till högst 24, där ej skolöverstyrelsen på grund av särskilda

förhållanden medgiver undantag. Examinationskapaciteten är alltså normalt

240 examinander per år.

Den av 1936 års riksdag beslutade organisationen har trätt i successiv

tillämpning från och med läsåret 1936/37.

Intagningen av elever i nybörjarklasserna från och med nämnda läsår

framgår av följande sammanställning:

Seminarium

L

ä s å

r

1936/37

1937/38

1938/39

1939/40

1940/41

Haparanda........

12

—

15

21

—

Härnösand ........

12

12

15

24

—

Landskrona........

12

24

24

24

20

Lycksele..........

12

12

15

24

—

Skara...........

12

12

15

24

—

Strängnäs.........

12

12

15

24

20

Växjö...........

—

—

24

24

—

Summa

72

72

123

165

40

Lärarbehovet och examinationens omfattning.

Skolöverstyrelsen har föreslagit, att inga nya elever skola intagas vid

småskoleseminarierna under nästa läsår.

Skolöverstyrelsens utredning rörande behovet av småskollärarinnor för

den närmaste femårsperioden bygger på de uppgifter, som folkskolans besparingssakkunniga

i sitt förutnämnda betänkande lämnat rörande de be
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition Nr 177.

räknade ändringarna beträffande antalet tjänster för lärare med småskolekompetens

under samma period. Skolöverstyrelsens prognos rörande lärarbehovet

för den närmaste framtiden kan sammanfattas sålunda:

Läsår

Läraröverskott (+)

resp. brist/—)

Avgång

Nya

lärare

1940/41 .....

.......+ 38G

— 380

+

108

1941/42 .....

...... +643

— 383

+

149

1942/43 .....

....... +609

— 355

+

93

1943/44 .....

....... + 3191)

— 375

o1)

1944/45 .....

......— 82>)

-431

0'')

1945/46.....

......— 4841)

-433

O1)

Ehuru beräkningarna vore approximativa, yttrar överstyrelsen, torde de

dock vara tillräckligt tillförlitliga för att man skall därur kunna draga den

slutsatsen, att en rätt betydande arbetslöshet komme att förefinnas under

de närmaste åren men att denna skulle kunna hävas inom en relativt kort

tidrymd. Vidare kunde man av de gjorda beräkningarna utläsa, att någon

examination av nya elever icke borde ske förrän tidigast år 1944 och då

endast i inskränkt omfattning. Därav följde, att någon intagning av elever

vid småskoleseminariema icke borde äga rum 1941, och att intagning av

elever år 1942 borde ske endast i begränsad omfattning. Därefter syntes

intagningar kunna ske i full utsträckning.

Överstyrelsen har i detta sammanhang uttalat sig rörande den tidigare

rådande arbetslösheten bland lärarinnor med småskolekompetens.

I mitten av 1930-talet hade man kunnat skönja ett slut på denna arbetslöshet.

År 1936 hade överstyrelsen företagit en grundlig undersökning för

att utröna omfattningen av det ännu kvarstående läraröverskottet, vilken

undersökning givit till resultat, att 300 småskollärare våren 1936 varit i

verklig mening arbetslösa. Med ledning av detta undersökningsresultat

kunde man beräkna, att den tidigare förefintliga arbetslösheten bland småskolläraina

borde ha varit hävd under läsåret 1939/40. Tyvärr hade emellertid

detta tillstånd redan innevarande läsår bytts i en ny arbetslöshet,

förorsakad av de omfattande besparingsåtgärderna.

Resultaten av dessa beräkningar motsades i viss mån av de erfarenheter

rörande tillgången på småskollärarinnor, som vunnits under läsåret 1939/40,

då anspråken på vikarier vid folkskolorna varit osedvanligt höga på grund

av att ett stort antal folkskollärare varit inkallade till militärtjänst. Under

denna tid hade nämligen ett mycket stort antal småskollärarinnor tjänstgjort

såsom vikarier på folkskollärartjänster, vilket tydde på att tillgången

på lärarinnor varit större än vad tidigare beräknats. Förklaringen härtill

syntes vara den, att en mängd småskollärarinnor, vilka lämnat lärarbanan

och under vanliga förhållanden icke skulle ha stått till förfogande, ansett

sig manade att vid den under läsåret 1939/40 rådande stora lärarefterfrågan

rycka in såsom vikarier. Att en sådan andrahandsreserv funnits och alltjämt

funnes, vore icke att förundra sig över, då tidigare ett stort antal

lärarinnor för varje år lämnat lärarbanan på grund av äktenskap eller av

) Under förutsättning, ntt inga nya scminarieelcver »kulle intagas åren 1941 — 4U.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. May.ts proposition Nr 177.

andra orsaker. När nuvarande kristid vore över, torde större delen av dessa

lärarinnor åter komma att försvinna från lärarbanan. Att de icke under normala

förhållanden skulle ha gjort anspråk på tjänstgöring, franninge bland

annat därav, att de icke anmält sig vid den arbetslöshetsräkning, som överstyrelsen

företagit år 1936. Uppgifter, som infordrats från folkskolinspektörerna

under höstterminen 1940, då inkallelserna ej varit så omfattande,

visade också, att de flesta av de nu omtalade lärarinnorna åter trätt tillbaka

och icke ämnade deltaga i den vanliga konkurrensen örn lärarbefattningarna.

Det senast anförda visade, att de erfarenheter rörande lärartillgången,

som gjorts under läsåret 1939/40, icke behövde tydas så, att 1936 års undersökning

över arbetslösheten skulle ha — trots den noggrannhet, varmed

den utförts — givit missvisande resultat. De visade däremot, att man även

under tider utan arbetslöshet bland småskollärarna hade tillgång till en

reserv av lärarinnor, som under vanliga förhållanden icke gjorde anspråk

på tjänstgöring men i extraordinära fall eller vid tillfälliga vikariat på hemorten

kunde ställa sig till förfogande. Någon brist på sådana lärarinnor, som

under alla omständigheter stått till förfogande, vågade överstyrelsen dock

icke räkna med. Vissa tecken tydde nämligen på att en del av de lärarinnor,

som lämnat banan, nu åter sökte sig dit. Många lärarinnor av denna kategori

hade nämligen under den gångna terminen anmält sig hos arbetsförmedlingarna.

Rörande denna fråga kunde överstyrelsen lämna följande

upplysningar.

Under september och oktober månader 1940 hade hos arbetsförmedlingen

för varje vecka varit anmälda cirka 400 småskollärarinnor, av vilka dock

cirka 100 anmält sig vilja mottaga tjänstgöring endast inom visst begränsat

område. Då emellertid en del av dessa anvisats tjänstgöring, en del anmält

sig på flera förmedlingsbyråer och därför blivit dubbelförda samt slutligen

en del icke genast återkallat sin ansökan efter erhållen anställning, kunde

de nämnda siffrorna givetvis icke vara ett mått på arbetslösheten. Överstyrelsen

hade från arbetsmarknadskommissionen erhållit del av ansökningarna

för de under en bestämd vecka anmälda lärarna och ur vissa synpunkter

bearbetat detta material. Därav framginge, att av 390 anmälda

småskollärarinnor 75 utexaminerats år 1920 eller dessförinnan. Samtliga

årgångar från 1902 funnes därvid representerade. Ett 30-tal av lärarinnorna

vore 50 år och däröver. Ännu mer belysande vore redogörelserna för de anmäldas

föregående tjänstgöring. Cirka 100 hade sammanhängande avbrott

på 5 år eller mera i sin tjänstgöring och för omkring 75 omfattade avbrotten

10 år eller mera. Denna undersökning visade sålunda, att en del äldre

lärarinnor, som under lång tid icke sysslat med lärarverksamhet, nu sökte

sig tillbaka till skolan. I åtskilliga fall vore deras betyg synnerligen släta,

vilket jämte deras ålder och de långa avbrotten i tjänstgöringen torde göra,

att dessa lärarinnor knappast kunde betraktas annat än såsom en reservtillgång.

Seminarieorganisationens omfattning m. m.

Skolöverstyrelsen har förklarat sig anse, att man för närvarande icke kan

definitivt nedlägga något småskoleseminarium. Överstyrelsen har dock förordat

ett temporärt nedläggande av småskoleseminariet

i Skara.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Marits proposition Nr 177.

Av det förut anförda franninge, yttrar skolöverstyrelsen, att någon intagning

av elever år 1941 icke borde äga rum, och att sålunda seminariernas

verksamhet under läsåret 1941/42 bleve mycket begränsad. Från och med

år 1942 skulle emellertid verksamheten åter kunna byggas upp, och örn

beräkningarna vore riktiga, måste seminarieorganisationen i full omfattning

utnyttjas från och med ar 1943, därest examinationen år 1945 skulle kunna

möta det då förefintliga behovet av nya lärare. I själva verket kunde icke

de nuvarande seminarierna examinera ut så många lärare, som skulle behövas

detta år, därest beräkningarna vore riktiga. Enligt dessa skulle för

läsåret 1945/46 behövas omkring 480 lärare, under det att den normala

examinationskapaciteten vore 240. Någon större oro för lärarbrist för detta

år torde man dock icke behöva hysa. Som överstyrelsen tidigare omnämnt,

funnes en reserv av småskollärarinnor, som visserligen lämnat yrket men

som vid extraordinära förhållanden kunde träda i tjänstgöring.

Huru förhållandena komme att gestalta sig efter läsåret 1945/46, vore

icke möjligt att förutsäga. Den stora nativiteten år 1939 torde medföra ett

stort behov av småskollärarinnor även för läsåren 1946/47 och 1947/48.

Men utvecklingen under därpå följande år vore i väsentlig grad beroende

på nativitetssiffrorna under 1940-talets första år. Behovet av nya lärare

vore emellertid i hög grad beroende även på avgången inom lärarkåren.

Avgången kunde beräknas komma att successivt stiga under 1940-talet.

Minst 100 lärare mer än nu torde komma att avgå årligen vid mitten och

slutet av detta decennium. Under 1950-talet komme avgången ytterligare

att stiga. Orsaken till denna stegring vore givetvis att söka i tjänsteantalets

starka stegring vid den tid, då ifrågavarande lärare inträtt i tjänst.

Den ökade avgången under de närmaste båda decennierna komme givetvis

att medföra ökade krav på seminariernas examinationskapacitet under

dessa år. Dessa krav komme emellertid under tiden intill 1945 att neutraliseras

av det förefintliga läraröverskottet. Hur förhållandena därefter komme

att gestalta sig, berodde på i vad mån ytterligare indragning av lärartjänster

vore behövlig. Detta vore i sin tur beroende av nativitetsutvecklingen

under de närmaste åren. Man hade dock ingen anledning befara, att

en eventuell ytterligare indragning av tjänster skulle ske i samma stora

omfattning som den, som för närvarande påginge. En överslagsberäkning

gåve vid handen, att en normal utexamination av 240 elever per år skulle

vara behövlig efter 1945, även örn en indragning av 200 tjänster per år eller

mera skulle ske.

Av de nu gjorda beräkningarna finge man närmast det intrycket, att den

nuvarande seminarieorganisationens normala examinationskapacitet icke

vore tillräcklig för att möta det behov av nya småskollärare, som komme

att förefinnas efter år 1945. På grund av osäkerheten i alla beräkningar på

lång sikt av lärarbehovet ansåge överstyrelsen emellertid, att anledning icke

förelåge att söka råda bot på en sådan förmodad brist förrän vid den senare

tidpunkt, då säkrare förutsättningar att bedöma läget förefunnes. Emellertid

syntes de redan nu föreliggande fakta bestämt peka på att man för närvarande

icke kunde definitivt nedlägga något småskoleseminarium.

Av det sagda framginge, att småskolcseminarierna hade att motse samma

utveckling som folkskoleseminarierna under de närmaste åren: först en

avsevärd inskränkning i verksamheten, därefter fullt utnyttjande av hela

organisationen. Det gällde alltså även för småskolcseminarierna att lösa

en rad svåra problem under en besvärlig övergångstid.

Bihang till riksdagens protokoll 19/fl. 1 sami. Nr 177.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 177.

Under innevarande läsår vore samtliga sju småskoleseminarier i verksamhet,

elmin med begränsad elevuppsättning. Vid vartdera av de treåriga

seminarierna i Haparanda och Lycksele funnes en andra och en tredje klass,

vid seminarierna i Landskrona och Strängnäs en första och en andra klass,

under det att seminarierna i Härnösand, Skara och Växjö hade endast en

andra klass. Örn, som överstyrelsen föreslagit, ingen elevintagning skulle

äga rum år 1941, komme vid seminarierna i Haparanda, Lycksele, Landskrona

och Strängnäs att finnas endast en seminarieklass under läsåret

1941/42, under det att seminarierna i Härnösand, Skara och Växjö bleve

helt utan sådan.

År 1942 torde seminarierna i Haparanda och Lycksele åter kunna intaga

elever i första klassen, eftersom dessa icke bleve utexaminerade förrän 1945,

då arbetslösheten väntades vara helt avvecklad. Dessa seminarier komme

alltså icke under något år att bli helt utan seminarieklasser, och anledning

funnes icke att temporärt nedlägga dem.

Även vid de tvååriga seminarierna torde elevintagning böra ske i viss

utsträckning år 1942, eftersom enligt föregående beräkningar en utexamination

av omkring 100 elever borde ske år 1944. De seminarier, som då i

första hand borde ifrågakomma, vore seminarierna i Landskrona och Strängnäs,

vilka icke hunnit helt avveckla sina seminarieklasser. Då dessa seminarier

vore avsedda att utvecklas till dubbelseminarier, skulle hela 1942

års intagning (de treåriga seminarierna oräknade) kunna förläggas till dessa

båda seminarier. Ett annat alternativ vore, att intagningen fördelades på

fyra seminarier, Landskrona, Strängnäs, Härnösand och Växjö, med en

klassavdelning vid vartdera seminariet. Vilket av dessa alternativ som än

valdes, funnes ingen anledning att temporärt nedlägga de båda förstnämnda

seminarierna.

Vad seminarierna i Härnösand och Växjö beträffade, skulle elevintagningen

där komma att inhiberas under ett eller två år, beroende på vilket

av ovannämnda båda alternativ man valde. I varje fall skulle dock intagning

böra ske i full utsträckning år 1943, och det torde under sådana förhållanden

vara föga ändamålsenligt att upplösa den fyraklassiga övningsskolan

och utrymma seminariet. Det torde vara bättre att låta övningsskolan

fortsätta sitt arbete under den tid av 1—2 år, då inga seminarieklasser

funnes. Övningsskollärarna skulle därvid få full tjänstgöring, under

det att ämneslärarna (ordinarie Övningslärare funnes ej vid ifrågavarande

båda seminarier) givetvis borde i möjligaste mån beredas tjänstgöring i

annan läroanstalt.

Vad slutligen beträffade seminariet i Skara, hade överstyrelsen tidigare

i skrivelse den 9 juli 1940 föreslagit dess nedläggande. Den nu gjorda utredningen

hade visserligen givit vid handen, att även detta seminarium

sannolikt bleve behövligt, och att det därför kunde synas vara välbetänkt

att icke definitivt indraga detsamma. Dock vore överstyrelsen fortfarande

beredd föreslå, att detta seminarium temporärt nedlades. Någon intagning

av elever därstädes syntes icke kunna komma i fråga förrän år 1943. Denna

intagning torde emellertid kunna övertagas av seminarierna i Härnösand

och Växjö, där utrymmen för dubbla klassavdelningar torde kunna beredas.

Skara-seminariet syntes därför kunna från och med den 1 juli 1941 tills

vidare ställas i reserv, övningsskolan avvecklas och lärarna förflyttas eller

ställas på övergångsstat. När seminariet åter skulle tagas i bruk, vore ännu

för tidigt att yttra sig om.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition Nr 177.

Såsom skäl för att seminariet i Skara hellre än seminarierna i Härnösand

och Växjö borde ställas i reserv kunde framförallt anföras, att de sistnämnda

seminarierna hade större möjligheter att utan särskild kostnad i fråga om

lokalerna utvidgas till dubbelseminarier samt att antalet befattningshavare

vid dem vore större.

.Överstyrelsen kunde alltså icke föreslå längre gående åtgärder för

minskande av seminariernas antal, än att seminariet i Skara temporärt nedlades.

Visserligen komme de övriga seminariernas verksamhet att under ett

pär år vara rätt avsevärt begränsad men överstyrelsen borde under denna

tid givetvis söka giva ämnes- och Övningslärare tjänstgöring vid andra läroanstalter

i den största utsträckning detta läte sig göra. Ett skäl för seminariernas

upprätthållande under övergångstiden vore här liksom för folkskoleseminarierna

att en betydande ökning av antalet efterprövningar vore

att vänta under den tid arbetslösheten varade.

Remissyttranden m. m.

I anledning av skolöverstyrelsens förslag har statskontoret, under erinran

örn de av ämbetsverket beträffande folkskoleseminarieorganisationen framförda

synpunkterna, förklarat sig icke ha något att erinra mot temporär indragning

av småskoleseminariet i Skara från och med budgetåret 1941/42.

Emellertid talade enligt ämbetsverkets mening starka skäl för en temporär

indragning även av seminarierna i Härnösand och Växjö, vid vilka båda

seminarier under nyssnämnda budgetår några elever icke skulle erhålla

undervisning. Jämväl övningsskolorna vid dessa seminarier borde avvecklas

i likhet med vad överstyrelsen föreslagit beträffande Skaraseminariet, och

övningsskollärarna överflyttas till andra befattningar eller tillfälligt beredas

tjänstgöring vid folkskoleväsendet å seminarieorten.

I förnyat utlåtande har skolöverstyrelsen erinrat örn att elevintagning

vid seminarierna i Härnösand och Växjö erfordrades redan från och med

år 1942 eller åtminstone från och med år 1943. Att under sådana förhållanden

nedlägga dessa seminarier syntes överstyrelsen icke ändamålsenligt.

I övrigt torde beträffande de i ämnet avgivna yttrandena få hänvisas till

det föregående, sid. 10 f.

Såsom av handlingarna i ärendet framgår, ha från Skara stads och Skaraborgs

läns landstings sida framförts allvarliga invändningar mot ett tidigare

framställt förslag örn nedläggande av seminariet i Skara. I en skrivelse från

Skara stadsfullmäktiges beredningsutskott har i anledning av skolöverstyrelsens

nu föreliggande förslag anförts bland annat följande:

Det syntes komma att möta många och stora svårigheter för återupptagande

av arbetet vid ett en gång nedlagt seminarium. Särskilt ödesdiger

bleve säkert övningsskolans upplösning. Denna viktiga del av ett seminarium

vore ju i hög grad beroende av förtroende från föräldrar och målsmän.

Det torde förtjäna att framhållas, att Skaraseminariets övningsskola

i hög grad åtnjöte sådant förtroende. Erfarenheten hade också visat, att

seminariernas övningsskolor, och icke minst småskoleseminariernas, många

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Marits proposition Nr 177.

gånger hade svårt att hävda sig i konkurrensen med seminarieorternas numera

välordnade folkskolor. Skulle övningsskolan i Skara upplösas och

dess lärjungar överföras till stadens folkskola, komme det med visshet att

möta stora svårigheter att vid en senare tidpunkt återupprätta övningsskolan

såsom ett led i seminariet.

Skolöverstyrelsens förslag att vid de seminarier, som under ett eller två

år skulle komma att sakna elever, ändock bibehålla övningsskolan finge

därför anses synnerligen välbetänkt. Detta gällde emellertid icke blott

seminarierna i Härnösand och Växjö utan också, och i lika hög grad, seminariet

i Skara. Framhållas kunde, att vid detta seminarium samtliga kvarvarande

ordinarie lärare härigenom komme att erhålla full tjänstgöring.

Någon nämnvärd besparing för det allmänna genom övningsskolans indragning

torde ej heller uppstå, enär antalet lärare vid Skara folkskola därigenom

måste ökas. Kostnaderna därför drabbade som bekant numera helt

statsverket.

De skäl, som skolöverstyrelsen åberopade, för att den anpart av 1943

års beräknade elevintagning, som skulle komma seminariet i Skara till del,

borde överflyttas till seminarierna i Härnösand och Växjö, kunde icke enligt

beredningsutskottets förmenande anses bärande. De lokalutrymmen, som

dessa båda seminarier förfogade över, hade varit disponibla, i Härnösand

redan år 1932, då riksdagen första gången beslutit, att ett statligt dubbelseminarium

för småskollärarinnor skulle förläggas till Skara och inrymmas

i dåvarande folkskoleseminariets lokaler. De hade varit disponibla på båda

platserna, när 1936 års riksdag förnyat detta beslut och när 1938 års riksdag

anslagit medel för viss utökning av seminariets lokaler. Det måste

sålunda ha varit andra, bärande skäl, som föranlett statsmakterna att fatta

de beslut, som här åberopats, och som alltfort ägde giltighet.

Sedan omkring 100 år tillbaka hade i Skara funnits seminarium för utbildning

av lärare för vårt lands folkskoleväsende. Stadens lämplighet som

seminariestad såväl i och för sig som ock med hänsyn till belägenhet och

avstånd från landets övriga seminarier hade heller aldrig ifrågasatts. Seminariet

hade sitt naturliga rekryteringsområde i hela det folkrika Västsverige.

Ett nedläggande av seminariet kunde därför ej anses mindre än ett

våldförande på en sekelgammal tradition. En gammal läroanstalt med

djupa rötter i bygdens och provinsens liv, och som alltid på ett förnämligt

sätt fyllt sin uppgift i folkundervisningens tjänst, kunde icke, enligt beredningsutskottets

mening, på så svaga skäl som de angivna nedläggas.

Skolöverstyrelsen grundade sina yrkanden beträffande Skaraseminariet

på den omständigheten, att lokalerna där skulle vara otillräckliga. Beträffande

denna sak tilläte sig beredningsutskottet erinra örn att om- och tillbyggnad

av seminariets lokaler verkställts så sent som åren 1934—35, varvid

lokalbehovet beräknats för ett dubbelseminarium av den typ, varom

1932 års riksdag fattat beslut. Därvid hade samtliga äldre lokaler med

undantag av samlingssalen moderniserats, varjämte en särskild byggnad

uppförts, inrymmande lokaler för undervisningen i naturkunnighet och

husligt arbete. Senast sistförflutna år hade i gymnastiksalen uppmonterats

ny uppsättning av redskap.

Av det anförda torde framgå, att seminariets lokaler, med undantag av

samlingssalen, fyllde alla rimliga krav på undervisningslokaler, ett förhållande,

som kunnat konstateras av bland annat 1940 ars urtima riksdags

andra särskilda utskott, som avlagt besök vid seminariet. Den utökning

av lokalerna med två eller tre klassrum, som betingades av den utvidgning

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 177.

av övningsskolan, som beslntits vid 1936 års riksdag, kunde också med god

vilja åstadkommas inom de nu befintliga byggnaderna. Bland annat bomme

en planerad uppdelning av samlingssalen att ge två nya lokaler, vilka vore

avsedda att användas till bibliotek och handarbetssal. De utrymmen, som

nu disponerades för dessa ändamål kunde användas som klassrum.

Det klander, som i olika sammanhang under de senaste åren riktats mot

seminarielokalerna i Skara, hade enligt beredningsutskottets mening varit

obefogat. Det nuvarande tidslägets nödtvungna begränsning av anspråken

i fråga om utrymmen och standard i övrigt i offentliga byggnader gåve

också stöd för uppfattningen, att lokalerna vore fullt tjänstbara. Det torde

också förtjäna att framhållas, att Skaraseminariets driftkostnader vore

lägre än vid något annat seminarium, en omständighet som ej borde förbises,

då de föreslagna åtgärderna vore förestavade av sparsamhetsskäl.

Beredningsutskottet ansåge sig också böra erinra om att det bidrag av

25,000 kronor, som Skara stad lämnat vid utförande av förenämnda omoch

tillbyggnadsarbeten åren 1934—35, beviljats på det villkoret, att i lokalerna

skulle inrymmas ett dubbelt småskoleseminarium. När på grund

av befintligt överskott på småskollärarinnor, den beslutade seminarieorganisationen

ej omedelbart kunnat beräknas träda i funktion i full utsträckning,

hade stadsfullmäktige efter framställning av byggnadsstyrelsen medgivit,

att beloppet finge utbetalas, även örn seminariet tills vidare endast

bomme att drivas såsom enkelseminarium. Ehuru det stipulerade villkoret

torde ha varit känt för skolöverstyrelsen, hade någon hänvändelse till staden

ej skett, när det nu föresloges, att seminariet temporärt skulle nedläggas.

Några ytterligare eftergifter hade ej heller av staden lämnats, och

beredningsutskottet hävdade alltfort, att stadens villkor vid beviljandet av

dessa medel hade gällande kraft, och att det icke kunde hävas på så svaga

grunder, som ifrågasattes.

Vad jag i det föregående i motsvarande hänseenden yttrat beträffande

folkskoleseminarierna äger tillämpning jämväl i fråga örn småskoleseminarierna.

Jag anser mig böra i likhet med myndigheterna tillstyrka, att

elever icke intagas vid småskoleseminarierna under läsåret 1941/42. Vad

läsåret 1942/43 beträffar, vill jag ännu icke göra något uttalande beträffande

lämpligheten av att även under detta läsår spärra tillströmningen

till småskollärarbanan.

Skolöverstyrelsens utredning ger vid handen, att ett vanskligt organisatoriskt

problem uppställer sig, örn småskoleseminariernas organisation skall

anpassas efter det under de närmaste läsåren föreliggande lärarbehovet.

Detta problem är för småskoleseminariernas del med deras kortare utbildningstid

svårare att på ett lämpligt sätt lösa än för folkskoleseminariernas.

Skolöverstyrelsens utredning har utmynnat i förslag örn provisoriskt nedläggande

av småskoleseminariet i Skara. Statskontoret har föreslagit, att

jämväl seminarierna i Växjö och Härnösand temporärt avvecklas.

Då båda ämbetsverken förutsätta, att elever icke skola intagas nästa

läsår vid någotdera av de ifrågavarande seminarierna och följaktligen ingen

seminarieklass skulle komma att uppehållas vid seminarierna under nämnda

läsår, gäller skillnaden i ämbetsverkens uppfattning närmast, örn vid ett

eller vid tre småskoleseminarier kostnaderna för undervisningen av de barn,

Departe
mentschefen.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition Nr 177.

som besöka seminariernas övningsskolor, skola överflyttas från staten till

vederbörande skoldistrikt. Rektorer och ämneslärare vid seminarierna torde

nämligen, vare sig nu seminarierna provisoriskt nedläggas eller icke, komma

att i den mån så är möjligt överföras till andra undervisningsuppgifter.

För egen del har jag av skäl, som framgår av vad i det föregående yttrats

vid anmälan av motsvarande frågor för folkskoleseminariernas vidkommande,

icke blivit av den föreliggande utredningen övertygad om lämpligheten

av att för en av allt att döma kortare tid provisoriskt nedlägga

något av de nuvarande småskoleseminarierna. De besparingar, som härigenom

kunde ernås för statsverket (jfr det följande), skulle i stor utsträckning

endast innebära en motsvarande överflyttning av kostnaderna till kommunerna

och alltså icke i sin helhet en kostnadsminskning för det allmänna.

Däremot skulle jag av ekonomiska skäl vara böjd att tillstyrka en förenkling

av den nuvarande småskoleseminarieorganisationen på längre sikt,

exempelvis genom sammanslagning av vissa enkelseminarier. Jag finner det

önskvärt, att en närmare utredning örn de besparingar, som härigenom eller

genom andra liknande åtgärder skulle kunna ernås, verkställes genom skolöverstyrelsens

försorg, så att frågan kan komma under bedömande i samband

med anslagsberäkningarna för budgetåret 1942/43. I detta sammanhang

må nämnas, att fångvårdsstyrelsen i skrivelse den 11 mars 1941 fäst

uppmärksamheten på att det intill småskoleseminariet i Växjö liggande

centralfängelset för kvinnor behöver utvidgas och att det är sannolikt, att

utvidgningen, till besparing av kostnader för nybyggnad, skulle kunna ske

genom att seminariets byggnader med tillhörande trädgårdsområde helt

eller delvis finge disponeras av fängelset. Vad sålunda yttrats bör givetvis

beaktas av skolöverstyrelsen vid nämnda utredning rörande sammanslagning

av vissa seminarier.

För närvarande utgår jag alltså från att elever icke intagas vid något

av småskoleseminarierna under läsåret 1941/42 samt att den nuvarande

seminarieorganisationen tills vidare uppehållas på sätt hittills skett. Vad

beträffar lärarnas tjänstgöringsförhållanden, hänvisar jag till framställningen

i det föregående.

I detta sammanhang vill jag erinra, att förslag sedan åtskilliga år tillbaka

förelegat örn uppförande av en nybyggnad för småskoleseminariet i

Haparanda. För ändamålet har riksdagen hittills på riksstaten anvisat anslag

örn tillhopa 350,000 kronor. Dessa medel skola dock jämlikt av Kungl.

Majit meddelat beslut tills vidare användas endast till bestridande av

kostnaderna för uppgörande av byggnadsritningar, entreprenadhandlingar

o. d. Däremot få själva byggnadsarbetena icke påbörjas förrän Kungl.

Majit därtill lämnat tillstånd. Med hänsyn till den utredning beträffande

spörsmålet örn småskoleseminariernas organisation, som av mig ifrågasatts,

torde detta byggnadsföretag icke böra under budgetåret 1941/42 komma

till utförande.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Marits ''proposition Nr 177.

b) Anslagsberäkningar.

För innevarande budgetår är till avlöningar vid småskoleseminarierna

anvisat ett förslagsanslag å 534,400 kronor, vilket disponeras i enlighet

med en i statsliggaren på sid. 510 införd avlöningsstat.

Rörande medelsbehovet för budgetåret 1941/42 har skolöverstyrelsen

anfört följande.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat. Med anledning av skolöverstyrelsens

hemställan om temporärt nedläggande av seminariet i Skara,

ville överstyrelsen föreslå, att ur personalförteckningen strökes de tjänstemän,

som nu tillhörde nämnda seminarium, nämligen en rektor, en adjunkt,

en lärare i gymnastik med lek och idrott, tre övningsskollärare samt en vaktmästare.

Överstyrelsen återkomme senare till frågan om dessa tjänstemäns

överförande på övergångsstat.

Vid beräknande av medelsåtgången för budgetåret 1941/42 på denna

anslagspost hade överstyrelsen endast tagit hänsyn till anslagets verkliga

belastning, såvitt denna varit möjlig att redan nu beräkna. Medelsbehovet

kunde beräknas till 282,200 kronor. Häri torde även kunna rymmas eventuell

personlig lönefyllnad åt vissa Övningslärare. Beräkningarna vore emellertid

utförda under den förutsättning, att seminariet i Skara nedlades. Om

icke detta skedde, torde anslagsbeloppet böra höjas till 315,000 kronor.

2. Avlöningar till tjänstemän på övergångsstat. På personalförteckningen

över tjänstemän på övergångsstat vid småskoleseminarierna vore uppförda

7 ämneslärare. Av dessa hade en utnämnts till adjunkt och en komme

att avgå med pension vid detta budgetårs slut. Av de övriga vore två förordnade

till rektorer, då avlöningar till dessa utginge från anslagsposten

till avlöningar till ordinarie tjänstemän, beräknades på här förevarande

post avlöning endast åt tre av de hittills på övergångsstaten upptagna

lärarna. De härför erforderliga medlen uppginge till 20,400 kronor.

Om seminariet i Skara komme att tills vidare nedläggas, skulle de där nu

tjänstgörande ordinarie befattningshavarna förflyttas till andra läroanstalter,

i den mån så läte sig göra. I avvaktan härpå borde de uppföras på

övergångsstat. De befattningshavare, varom här vore fråga, vore en

adjunkt, en lärare i gymnastik med lek och idrott, tre övningsskollärare

och en vaktmästare. Seminariets rektor hade under det gångna läsåret upprätthållit

rektorstjänsten vid seminariet i Landskrona, och överstyrelsen

förutsatte, att så komme att ske även under budgetåret 1941/42, varför

hans tjänst icke medräknades på övergångsstaten. De medel, som erfordrades

för avlönande av de från Skara-seminariet överförda befattningshavarna,

belöpte sig på 32,800 kronor.

På här ifrågavarande anslagspost vore alltså en summa av 53,200 kronor

erforderlig.

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t. Anslagsmedlen

till arvoden åt seminarieläkare torde kunna minskas med 1,600

kronor till 2,000 kronor, örn seminariet i Skara bibehölles, vöre ytterligare

150 kronor erforderliga. Vad beträffade arvoden åt seminariebibliotekarier,

torde en minskning med 1,000 kronor kunna ske och anslaget alltså upp
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

40 Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 177.

förås med 2,000 kronor. Om seminariet i Skara bibehölles, erfordrades 2,200

kronor. Anslaget till arvoden åt biträden på rektorsexpeditionerna kunde

minskas med 700 kronor till 1,000 kronor. Om seminariet i Skara skulle

medräknas, vöre ett anslag av 1,100 kronor behövligt. Av posten till tillläggsarvoden

åt lärare i trädgårdsskötsel utginge för närvarande arvoden

med 350 kronor till ettvart av seminarierna i Skara, Strängnäs och Växjö.

Om seminariet i Skara nedlades, bleve det erforderliga anslaget 700 kronor.

Till arvode åt ett biträde för matlagningen vid seminariet i Lycksele

erfordrades oförändrat anslag, 900 kronor.

4. Arvoden till övrig icke-ordinarie personal. Det behövliga anslaget

under denna delpost kunde uppskattas på följande sätt:

Till extra lärare, timlärare, extra vaktmästare samt till personlig

lönefyllnad åt vissa vaktmästare ..............

Till vakans- och tjänstledighets vikarier................

Till gottgörelse enligt § 3 mom. 4. a) kungörelsen 1939: 478

kronor 34,000

» 20,000

» 400

kronor 54,400.

Enligt upplysning från rektorerna hade enbart lönen till tjänstledighetsvikarierna

under budgetåret 1939/40 förorsakat en kostnad av 25,282

kronor.

I ovan gjorda beräkning vore även seminariet i Skara medräknat. Om

detta icke skedde, sänktes kostnaderna med 3,500 kronor, och anslaget

kunde uppföras med (54,400 — 3,500 =) 50,900 kronor.

5. Rörligt tillägg. Enligt överstyrelsens beräkningar skulle rörligt tillägg

under budgetåret 1941/42 komma att beräknas på omkring 400,500 kronor.

Om tillägget utginge med 15 procent, bleve det behövliga anslaget 60,000

kronor. Motsvarande siffror, därest seminariet i Skara bibehölles, skulle

bli 437,800, respektive 65,700 kronor.

På grund av vad sålunda anförts har överstyrelsen hemställt, att till

Småskoleseminarierna: Avlöningar måtte för budgetåret 1941/42 anvisas ett

förslagsanslag av 452,900 kronor.

Skolöverstyrelsens beräkningar ha endast givit mig anledning till följande

erinringar. Anslagsposterna beräknar jag med hänsyn till vad i det föregående

anförts till de belopp, som erfordras, därest småskoleseminariet i

Skara bibehålies. De till avlöningar till tjänstemän på övergångsstat erforderliga

anslagsmedlen böra inräknas i anslagsposten till avlöningar till ordinarie

tjänstemän. Vidare torde det till matlagningsbiträde utgående arvodet

böra på grund av vad chefen för finansdepartementet i annat sammanhang

yttrat omräknas med hänsyn till bortfallande dyrtidstillägg och därför

höjas med 44 procent till i runt tal 1,300 kronor. Till rörligt tillägg torde

böra anvisas det av skolöverstyrelsen angivna lägre beloppet, 60,000 kro
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 177. 41

nor. Anslaget bör på grund härav för nästa budgetår bestämmas till 457,600

kronor.

I personalförteckningen för småskoleseminarierna torde böra vidtagas

den ändring, som påkallas därav, att en av de på övergångsstat uppförda

ämneslärarna avgår med pension i slutet av detta budgetår.

7. Förslagsanslaget till Småskoleseminarierna:

Omkostnader.

För täckande av småskoleseminariernas omkostnader under innevarande

budgetår utgår ett förslagsanslag på 66,000 kronor, av vilket ett belopp

av 60,500 kronor fördelats på sätt av det följande framgår.

Skolöverstyrelsen har beräknat anslagsbehovet för nästa budgetår till

52,000 kronor vid bifall till förslaget om provisoriskt nedläggande av småskoleseminariet

i Skara och eljest till 57,400 kronor. Sistnämnda belopp

skulle fördelas jämlikt följande omkostnadsstat (de för innevarande budgetår

anvisade beloppen angivas inom parentes):

Utgifter:

1. Sjukvård m. m., förslagsvis........................kronor 1,750 ( — )

2. Expenser, förslagsvis ............................ > 53,800 (55,800)

3. Övriga utgifter:

a. Trädgårdarnas underhåll och skötsel, förslagsvis kronor 7,000 (8,100)

b. Särskilda kurser och föreläsningar m. m. . . . » 650 (1,500) , 7 gtjg /g gggj

4. Reseersättningar, förslagsvis........................ > 500 (500)

Summa kronor 63,700 (65,900)

Särskilda uppbördsmedel:

1. Upplåtelse av lokaler, ersättning för lyse .... kronor 2,300 (1,900)

2. Inkomster av trädgårdarna............ > 4,000 (3,500) kronor 6,300 (5,400)

Nettoutgift kronor 57,400(60,500).

Av handlingarna i ärendet framgår, att skolöverstyrelsen sökt vid anslagsberäkningarna

minska anslagsbeloppen så långt detta ansetts möjligt.

i

Mot skolöverstyrelsens anslagsberäkningar har jag intet att erinra. Då

jag i det föregående förutsatt, att småskoleseminariet i Skara skall bibehållas,

uppskattar jag anslaget för nästa budgetår till 57,400 kronor, vilket

innebär en anslagsminskning med 8,600 kronor.

Departe
mentschefen.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 177.

8. Reservationsanslaget till 8måskoleseminarierna:

Materiel, böcker in. in.

För innevarande budgetår har till ifrågavarande ändamål anvisats ett

reservationsanslag på 10,000 kronor. Skolöverstyrelsen framhåller, att seminariernas

rektorer i sina till överstyrelsen insända anslagsäskanden för

budgetåret 1941/42 sökt pressa ned anslagen något. De sammanlagda anslagskraven

slutade på 8,925 kronor, därav till seminariet i Skara 850

kronor. Det syntes överstyrelsen dock möjligt att ytterligare begränsa anslaget.

Ett anslag på 6,300 kronor syntes vara tillräckligt, om seminariet i

Skara icke medräknades, i annat fall 6,950 kronor.

Med den ståndpunkt, jag i det föregående intagit till frågan örn småskoleseminariets

i Skara nedläggande, anser jag mig böra föreslå, att detta

anslag för nästa budgetår bestämmes till i avrundat tal 7,000 kronor, vilket

innebär en anslagsminskning med 3,000 kronor.

9. Anslaget till Småskoleseminarierna: Stipendier.

Vid bifall till vad i det följande föreslås örn inrättande av studielån för

elever vid småskoleseminarierna och om överflyttande av vissa särskilda

stipendier från detta anslag (nu uppfört med 33,000 kronor) till anslaget

till folkundervisningens befrämjande i rikets nordligaste gränsorter bör

detta stipendieanslag icke upptagas på riksstaten för nästa budgetår.

10. Reservationsanslag till fortbildningskurser för

folk- och småskollärare.

I sitt förutnämnda betänkande ha folkskolans besparingssakkunniga (sid.

78 ff.) redogjort för de svårigheter, som uppstå för lärarna, då den skola,

där de tjänstgöra, förändras från högre till lägre skolform. De sakkunniga

påpeka särskilt svårigheterna för de medelålders och äldre lärare, som på

detta sätt tvingas börja arbetet i en för dem främmande skolform med speciella

undervisningsproblem. Framförallt gällde detta vid en förändring till

B 3-formen, där såväl folkskole- som småskoleklasser samtidigt skulle undervisas.

De sakkunniga önskade icke medverka till en av ekonomiska skäl

betingad förändring av skolväsendet till i vissa fall lägre skolformer, utan

att garantier i görligaste mån erhölles för att nämnda skolformer kunde

giva ett undervisningsresultat, som vore fullt tillfredsställande. Lärarna

borde därför skickliggöras för arbetet i de lägre skolformer, i vilka de

genom rationaliseringen kunde komma att placeras. Lämpligaste sättet härför

syntes vara anordnande av fortbildningskurser, och de sakkunniga

framhölle med styrka det ändamålsenliga i att sådana kurser komme till

stånd.

De folkskolinspektörer, som yttrat sig över besparingssakkunnigas förslag

rörande fortbildningskurser, ha i regel tillstyrkt detsamma. Ett par ha

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Majlis -proposition Nr 177.

dock ställt sig tveksamma, särskilt med hänsyn till kostnaderna men även

därför, att de ansåge, att lärarna själva kunde sätta sig in i den nya arbetstekniken.

De folkskolinspektörer, som tillstyrka att kurser anordnas, framhålla

bland annat svårigheterna för lärarna att göra sig förtrogna med

metodiken i småskolan. En anser till och med, att en skolas övergång från

B 2- till B 3-form icke borde ske, förrän läraren beretts tillfälle att genomgå

en fortbildningskurs. Ett par inspektörer framhålla nödvändigheten av att

lärarna erhålla stipendier under kurserna eller att kurserna kombineras med

resestipendier för studier av lägre skolformer.

Skolöverstyrelsen har livligt instämt i vad de sakkunniga på denna punkt

anfört. Då det kunde antagas, att seminarieeleverna, sedan de utexaminerats,

komme att få sin tjänstgöring förlagd till B 3-skolor i större utsträckning

än vad hittills varit fallet, hade överstyrelsen i ett cirkulär till folkskoleseminariernas

rektorer påpekat, att seminarieelevernas praktiska utbildning

i högre grad än hittills borde taga sikte på den mera svårskötta

B 3-skolformen. Denna överstyrelsens åtgärd vore emellertid icke tillräcklig,

enär den endast kunde nå de blivande lärarna. Just nu torde det vara

ännu viktigare att söka nå de äldre lärarna.

Många av dessa komme helt plötsligt att få sin skola förändrad till en

form, som måhända vore dem alldeles främmande och som innebure undervisningsproblem

av för lärarna i fråga helt nytt slag. Bland de svårigheter,

som mötte läraren i en B 3-skola, torde i första hand böra nämnas den

första läsundervisningen i småskolan, vilken givetvis måste te sig som ett

synnerligen vanskligt problem för en äldre lärare, som tidigare aldrig sysslat

därmed. Även om en fortbildningskurs icke kunde skänka läraren den

erfarenhet, som vore nödvändig för att han skulle kunna fullt behärska

den nya uppgiften, borde dock en sådan kurs kunna giva honom vissa

grundläggande kunskaper och metodiska anvisningar, som bleve av största

betydelse för det nya arbetet.

Fortbildningskurserna för folkskollärare borde

icke vara alltför kortvariga. Om de skulle bli till verklig nytta för kursdeltagarna,

borde de nämligen omfatta icke blott föreläsningar rörande B 2- och

B 3-skolornas metodik utan även auskultationer, undervisningsövningar och

studiebesök, vilket gjorde,att de måste utsträckas över en rätt lång tidrymd.

Givetvis borde man icke samla lärare till en sådan kurs utan att även giva

dem en orientering i viktigare psykologiska och pedagogiska frågor samt aktuella

spörsmål inom skolans olika ämnen. Kurserna borde lämpligen omfatta

större delen av vårterminen 194-2, alltså omkring 20 veckor, med 4 ä 5

undervisningstimmar per dag förutom auskultationer m. m. Kurserna vid de

olika seminarierna behövde givetvis icke vara fullt likartade utan borde anpassas

till de olika förhållanden, sorn rådde vid seminarierna. Dock borde

tillses, att kurserna bleve i stort sett likvärdiga.

De sakkunniga hade beräknat, att omkring 200 skolor skulle komma att

förändras frän B 1- till B 2-form och omkring 300 skolor från B 2- till B 3-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition Nr 177.

form. Givetvis kunde icke alla de lärare, som bleve påtvingade en lägre

skolform, nås genom fortbildningskurser. Å andra sidan borde kurserna

icke uteslutande reserveras för denna lärarkategori. Det vore svårt att redan

nu avgöra, huru många kursdeltagare man borde räkna med under vårterminen

1942, men antalet borde icke understiga 100. Lämpligen borde

man beräkna 5 kurser med omkring 20 deltagare i varje kurs.

Kurserna borde förläggas till vissa folkskoleseminarier. Vid valet av

kursorter borde bland annat tillses-, att kurserna i första hand förlädes till

de områden av Sverige, där en övergång till B 3-skolor i större utsträckning

skett eller torde komma att ske. Enligt vad överstyrelsen inhämtat vore

detta fallet med vissa delar av mellersta Sverige och södra Norrland. De

ifrågavarande kurserna borde sålunda helst förläggas till folkskoleseminarier

i mellersta Sverige.Det torde först vid ett senare tillfälle kunna avgöras,vilka

fem seminarier, som därvid borde utväljas. Därvid borde hänsyn tågås dels

till möjligheterna vid de olika seminarierna att meddela undervisning i de

lägre skolformernas speciella problem, dels ock till möjligheten att utnyttja

seminariernas egna lärare, varigenom kostnaderna för kurserna nedbringades.

Det sistnämnda torde så mycket lättare låta sig göra, som såväl

lektorer som Övningslärare i många fall icke kunde fullt sysselsättas inom

den ordinarie seminarieundervisningen under nästa läsår på grund av seminariernas

minskade verksamhet. I viss utsträckning torde det dock bli nödvändigt

att för särskilda föreläsningar, demonstrationer m. m. anlita personer

utanför seminarielärarnas krets.

Vid kostnadsberäkningarna vore först att märka, att varken rektor, ämneslärare

eller övningsskollärare kunde göra anspråk på något särskilt arvode

för sin medverkan i kursen, enär det syntes kunna ordnas så, att denna medverkan

inrymdes i deras undervisningsskyldighet. I den mån Övningslärare

deltoge och deras antal tjänstgöringstimmar på så sätt utökades, komme

detta däremot att medföra kostnader. Som senare i denna utredning komme

att närmare behandlas, borde en sådan tjänstgöring anses utgöra en del av

Övningslärare^ ordinarie tjänstgöring och torde därför ersättas från avlöningsanslaget.

Som nyss nämnts, måste i viss utsträckning utomstående krafter anlitas

för föreläsningar, demonstrationer m. m. Vid de kurser av liknande art,

som tidigare under ett antal år anordnats vid småskoleseminarierna, hade

för nämnda ändamål beräknats ett belopp av 800 å 1,100 kronor för varje

kurs. Ett så stort belopp torde i nu förevarande fall icke vara behövligt.

Med hänsyn till att kostnaderna borde i möjligaste mån hållas nere, ville

överstyrelsen för ändamålet föreslå högst 500 kronor för varje kurs eller

sammanlagt 2,500 kronor.

Själva undervisningen vid kurserna komme alltså att förorsaka rätt små

direkta kostnader. Däremot komme givetvis kursdeltagarnas avlöning och

eventuella traktamentsersättning att uppgå till rätt stora belopp.

Med de sålunda förelagna kurserna skulle man kunna nå ungefär 100

folkskollärare. Det vore emellertid sannolikt, att många lärare, vilka vore

i behov av en fortbildningskurs och önskade bevista en sådan, icke ansåge

sig kunna lämna sin skola under en hel vårtermin, även om de under denna

tid finge behålla sina löneförmåner. Många av dessa skulle däremot kunna

avstå en del av sina sommarferier för att erhålla behövlig fortbildning. För

att nå även dessa lärare ville överstyrelsen därför föreslå, att, utöver de

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts ■proposition Nr 177.

längre kurserna, ett antal kortare sommarkurser om fyra veckor anordnades

år 1942. Då kostnaderna härför komme att falla på budgetåret 1942/43,

behövde förslag angående sommarkurserna icke föreläggas 1941 års riksdag.

Med de föreslagna kurserna vunnes även en annan fördel. De omkring

100 lärare, som under vårterminen 1942 skulle deltaga i kurserna, behövde

sannolikt lika många vikarier. Och då arbetslösheten bland folkskollärarna

under nämnda termin väntades vara rätt stor, betydde detta vikariebehov

en betydande lättnad i arbetslösheten. En ganska betydande arbetslöshet

vore att vänta jämväl bland småskollärarinnorna under de närmaste åren,

och det vöre därför betydelsefullt, örn man genom anordnande även av

fortbildningskurser för ordinarie småskollärarinnor

kunde bereda tjänstgöring åt ett icke alltför litet antal vikarier.

Fortbildningskurser hade för samma ändamål anordnats under åren 1936,

1937 och 1938 med hjälp av medel, som anslagits av riksdagen. Då den

nuvarande arbetslösheten helt och hållet vore en följd av vidtagna besparingsåtgärder,

syntes det rimligt, att en ringa del av besparingarna finge

användas till att åtminstone under en termin vidtaga den åtgärd för minskning

av arbetslösheten, som den ifrågavarande kursverksamheten innebure.

Även andra motiv kunde anföras. Jämväl bland småskollärarinnorna

funnes många, som genom rationaliseringsåtgärderna finge sin skolas form

försämrad och som därför kunde vara i behov av vägledning. Många av de

äldre lärarinnorna vore givetvis även i behov av allmän fortbildning. Därjämte

kunde påpekas, dels att de tidigare fortbildningskurserna vid småskoleseminarierna

givit goda resultat och varit synnerligen uppskattade,

dels ock att tvenne sådana kurser, som varit planerade för vårterminen

1940, på grund av då rådande förhållanden inhiberats. Skolöverstyrelsen

ville därför föreslå, att jämväl vid ett antal småskoleseminarier, förslagsvis

fyra, under vårterminen 1942 kurser anordnades av i huvudsak samma art

som de, vilka anordnades under vårterminerna 1936—38.

För vart och ett av budgetåren 1935/38 hade anvisats ett anslag på

5,000 kronor till anordnande av kurser för småskollärare. Under vårterminerna

1936 och 1937 hade anordnats kurser vid fyra seminarier och anslaget

till var och en av dessa kunde beräknas till i medeltal 1,250 kronor. Under

vårterminen 1938 hade disponerats endast 2,850 kronor av det beviljade

anslaget för anordnande av tvenne kurser, som vardera således kunde beräknas

ha kostat 1,425 kronor. För de två kurser, som varit avsedda att

hållas under vårterminen 1940, hade beräknats ett anslag av 1,675 kronor

per kurs. I de här anförda beloppen hade ingått dels reseersättningar åt

kursdeltagarna, dels arvoden för föreläsningar och specialkurser, dels ock

ett mindre tilläggsarvode åt bibliotekarien. Örn reseersättningarna frånriiknades,

vore de beräknade kostnaderna per kurs under de olika åren

följande: 1936 och 1937 800 kronor, 1938 850 kronor och 1940 1,100 kronor.

Då under nuvarande förhållanden kostnaderna borde nedbringas i möjligaste

män, ville överstyrelsen föreslå, att högst 700 kronor anvisades till

varje kurs. Den sammanlagda kostnaden skulle alltså bli 2,800 kronor.

Föregående kurser hade omfattat 17 veckor. Häruti syntes ej någon

ändring böra vidtagas, örn ungefär 20 deltagare mottoges vid var och en

av kurserna, kunde det sammanlagda deltagarantalet uppskattas till 80.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition Nr 177.

Skolöverstyrelsen ville sålunda föreslå tre olika slag av fortbildningskurser

för folk- och småskollärare:

1) Fem kurser för folkskollärare under vårterminen 1942. Kurserna

skulle omfatta omkring 20 veckor och mottaga sammanlagt omkring 100

deltagare.

2) Fem kurser för folkskollärare under sommaren 1942. Kurserna skulle

pågå under fyra veckor med ett sammanlagt deltagarantal av omkring 100.

Medel för anordnande av dessa kurser skulle begäras först av 1942 års riksdag.

3) Fyra kurser för småskollärarinnor under vårterminen 1942. Dessa

kurser skulle omfatta omkring 17 veckor och mottaga sammanlagt omkring

80 deltagare.

För undervisningen vid kurserna under vårterminen 1942 skulle erfordras

(2,500 + 2,800 =) 5,300 kronor. Den huvudsakliga kostnaden för kurserna

komme emellertid att utgöras av avlöningsförmånerna för de lärare,

som komme att erfordras såsom vikarier för kursdeltagarna. Man kunde

nämligen icke tänka sig att anordna dessa kurser, utan att kursdeltagarna

under kurstiden finge åtnjuta oavkortade löneförmåner. Deltagarna torde

dessutom böra komma i åtnjutande av dagtraktamente under kursen. Då

nämligen kurserna anordnades som en följd av de omfattande besparingsåtgärderna

inom folkskolan och då det vore ett allmänt intresse, att kurserna

komme till stånd, borde givetvis deltagarna i möjligaste mån hållas skadeslösa

för de merkostnader, de kunde ha under kurstiden, i synnerhet som de

icke kunde beräknas få någon ekonomisk fördel av att ha genomgått kursen.

Ur denna synpunkt hade överstyrelsen gärna önskat, att kursdeltagarna

kunde beredas full rese- och traktamentsersättning. Emellertid ansåge

sig överstyrelsen härvidlag bunden dels av det allmänna ekonomiska tidsläget,

dels av de föreskrifter, som vid tidigare fortbildningskurser utfärdats

rörande sådana ersättningar.

Vid tidigare anordnade kurser hade olika regler följts vid bestämmande

av ersättningar till kursdeltagarna. Så hade vid de under senare år anordnade

kurserna i sexualundervisning och sexualhygien till deltagarna utgått

dels reseersättning för enkel resa från hemorten till kursorten, dels traktamente

med fem kronor om dagen (2 kronor 50 öre till deltagare, som varit

bosatt å kursorten). Samma regler hade följts vid vissa andra kurser. Vid

utbildningskurser för lärare i fortsättningsskolor hade stipendium utgått

med 12 kronor 50 öre per vecka och deltagare (6 kronor 25 öre för lärare,

som varit bosatt å kursorten). Samma regler hade gällt för kurser för utbildande

av hjälpklasslärare. Slutligen kunde nämnas, att vid de ovannämnda

fortbildningskurserna för småskollärare resekostnadsersättning utgått

för resa från tjänstgöringsorten och åter.

Beträffande de här ifrågavarande kurserna syntes det överstyrelsen icke

behövligt, att någon särskild ersättning utginge för deltagare, som vore bosatt

å kursorten. För övriga syntes det vara viktigare att erhålla dagtraktamente

än att erhålla reseersättning, då denna senare torde utgöra en relativt

liten del av deltagarens sammanlagda utgifter. Dessutom vöre det

knappast möjligt att med någon säkerhet i förväg beräkna, hur stort anslag

som för sådant ändamål vore erforderligt. Vad traktamentets storlek

beträffade, funne överstyrelsen det uppenbart, att en ersättning av 12

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition Nr 177.

kronor 50 öre per vecka icke kunde vara på långt när tillräcklig för att

täcka deltagarnas merutgifter. För detta ändamål torde ej heller det dagtraktamente

å 5 kronor, som utgått vid vissa av ovannämnda kurser, räcka.

Trots detta hade överstyrelsen dock med hänsyn till rådande ekonomiska

förhållanden icke ansett sig böra föreslå detta belopp utan ville hemställa

örn ett dagtraktamente om endast 3 kronor. Överstyrelsen vore emellertid

väl medveten örn att kursdeltagarna härigenom åsamkades icke obetydliga

kostnader, men överstyrelsen hoppades , att dessa kostnader dock icke

skulle stå alltför hindrande i vägen för kursernas rekrytering.

Enligt dessa grunder^ skulle det behövliga anslaget till traktamentsersättning

kunna beräknas sålunda: För deltagare i kurs för folkskollärare skulle

traktamentsersättningen uppgå till (20 X 7 X 3 =) 420 kronor och för deltagare

i kurs för småskollärare till (17 X 7 X 3 =) 357 kronor. Om traktamentsersättning

skulle utgå till 100 folkskollärare och 80 småskollärare,

skulle den erforderliga summan utgöra (100 X 420 + 80 X 357 =) 70,560

kronor. Med hänsyn till att vissa av deltagarna kunde beräknas bo på kursorten,

torde anslagsbeloppet kunna sänkas till 66,000 kronor.

För de av skolöverstyrelsen föreslagna fortbildningskurserna under vårterminen

1942 erfordrades sålunda enligt överstyrelsens beräkningar följan
-

de anslag:

till kursernas anordnande ............................ 5,300 kronor

» dagtraktamenten åt deltagarna .................... 66,000 »

Summa 71,300 kronor.

Statskontoret har anfört, att, då kursdeltagarna skulle äga uppbära oavkortad

lön under kurstiden, måste till de av överstyrelsen beräknade kostnaderna

läggas avlöning till vikarier för de tjänstlediga lärarna, varför den

verkliga kostnaden för kursverksamheten syntes belöpa sig till icke mindre

än omkring 400,000 kronor. Givetvis vore det ur pedagogisk synpunkt angeläget,

att folk- och småskollärarna i möjligaste mån skickliggjordes för

de nya arbetsuppgifter, som kunde komma att åläggas dem genom rationaliseringen

av folkskoleväsendet. Enligt statskontorets mening stöde emellertid

de med den föreslagna kursverksamheten förbundna kostnaderna för

statsverket icke i rimlig proportion till de resultat, som kunde ernås genom

denna verksamhet. I likhet med ett par av de av överstyrelsen hörda folkskolinspektörerna

ansåge statskontoret, att lärarna själva borde kunna

sätta sig in i den nya arbetstekniken. I vart fall måste ämbetsverket bestämt

avstyrka, att kursverksamheten gåves den omfattning, som överstyrelsen

tänkt sig. Därest någon efterutbildning av vissa lärargrupper skulle

anses ofrånkomlig, borde sådan efterutbildning ordnas genom kortare sommarkurser.

Skolöverstyrelsen har genmält, att behovet av kurserna vore en följd av

omfattande besparingsåtgärder, som tillförde statsverket stora besparingar

för framtiden. Med hänsyn härtill innebure ett beviljande av anslag till

kurserna endast, att en del av de väntade besparingarna inträdde något

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Majlis proposition Nr 177.

Departe
mentschefen.

senare än vad eljest skulle kunna ske. Överstyrelsen ville ännu en gång

framhålla det önskvärda i att kurserna komme till stånd.

Allmänna lönenämnden har, under förutsättning att de ifrågasatta fortbildningskurserna

ansåges böra komma till stånd, ansett sig icke ha något

att erinra mot skolöverstyrelsens förslag i denna del.

Centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening och styrelsen

för Sveriges småskollärarinneför elling ha tillstyrkt överstyrelsens förslag.

Styrelsen för Sveriges folkskollär arförbund har föreslagit, att såsom

lärare i fråga om metodiska anvisningar för och undervisningsteknik i B 3- skolan borde i stället för seminariernas lärare anlitas i denna skolform

tjänstgörande lärare. Vidare borde dagtraktamentet bringas i bättre överensstämmelse

med praxis i detta hänseende och reseersättning utgå för resa

till och från kursorten. Då kurserna skulle tillgodose det allmännas intresse,

borde deltagarna hållas fullständigt skadeslösa för kostnaderna för bevistandet

av kurserna. Lärarna borde därför jämställas med befattningshavare,

vilka inom andra förvaltningsområden deltoge i utbildningskurser, förlagda

utom vederbörandes hemort. Centralstyrelsen för Sveriges folkskollärarinneförbund

har tillstyrkt anordnande av fortbildningskurser.

I likhet med de sakkunniga och skolöverstyrelsen finner jag det önskvärt,

att en kursverksamhet av denna art kommer till stånd. Å andra sidan

måste de höga kostnaderna framkalla starka betänkligheter. Då emellertid

åtgärderna torde böra betraktas som ett led i det rationaliseringsarbete,

som nu pågår inom folkskoleväsendet, vill jag icke motsätta mig ett genomförande

av förslaget i skälig omfattning. Såsom av statskontorets yttrande

framgår, stiga de faktiska kostnaderna för kursverksamheten till icke mindre

än omkring 400,000 kronor, därest kurserna skola pågå samtidigt med skolundervisningen

och vikarier för de i kurserna deltagande därför måste anställas.

På grund härav finner jag det i likhet med statskontoret nödvändigt,

att utbildningskurserna förläggas till sommaren. Av skolöverstyrelsens utredning

synes framgå, att kursverksamheten kan bli till nytta, även örn kurserna

förläggas till en tidpunkt, då seminariernas övningsskolor icke kunna

disponeras.

Jag föreslår, att för ändamålet anvisas ett anslag av 30,000 kronor, inom

vars ram den kursverksamhet bör anordnas, som prövas oundgängligen erforderlig.

Ehuru det är sannolikt, att kurserna kunna anordnas först sommaren

1942, synes det lämpligt, att anslaget anvisas redan för budgetåret

1941/42 i syfte att underlätta planläggningen av kurserna och förberedelsearbetet.

Med hänsyn härtill torde anslaget böra betecknas såsom reservationsanslag.

Lämpligen torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att, därest

riksdagen anvisar medel för ändamålet, meddela bestämmelser i ämnet i anslutning

till det av skolöverstyrelsen framlagda förslaget.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis ''proposition Nr 177.

49

11. Förslagsanslaget till folkundervisningens befrämjande

i rikets nordligaste gränsorter m. m.

Detta anslag har sedan budgetåret 1936/37 utgått med följande belopp:

1936/37 ....................................... kronor 230,000

1937/38 ....................................... » 280,000

1938/39 ....................................... » 200,000

1939/40 ....................................... » 250,000

1940/41 ....................................... » 150,000.

Anslaget för innevarande budgetår har beräknats bli belastat med 70,000

kronor för språktillägg enligt kungörelsen 1938: 638 och med 80,000 kronor

för andra med anslaget avsedda ändamål.

Språktillägg enligt kungörelsen 1938: 638 (jfr kungörelserna 1939:

469, punkt 6, och 1940: 700, punkt 1) utgå med 180 kronor för år jämte

därå belöpande rörligt tillägg till samtliga lärare vid folk- och småskolor

inom tolv i kungörelsen angivna skoldistrikt, med undantag för lärare vid

vissa uppräknade skolor. Såsom framgår av dåvarande departementschefens

uttalande under punkten 151 i 1938 års åttonde huvudtitel och riksdagens

yttrande i skrivelsen 1938: 8, punkten 145, äro språktilläggen avsedda

att utgöra ersättning för de särskilda svårigheter, som äro förbundna

med undervisningen av barn från finsktalande hem, och åsyfta att främja

rekryteringen av lärare till vederbörande skoldistrikt.

Kungörelsen angående språktillägg gäller tills vidare till och med den

30 juni 1941. Kungl. Maj:t har den 26 april 1940 anbefallt skolöverstyrelsen

att utreda frågan, huruvida omförmälda språktillägg böra utgå efter

denna tidpunkt.

Domkapitlet i Luleå har nu hemställt, att språktilläggen alltjämt måtte

utgå enligt oförändrade grunder. Skolöverstyrelsen har föreslagit, att

språktilläggen, reducerade till 150 kronor, skola bibehållas endast för

lärare, som undervisa på småskolestadiet, medan statskontoret ifrågasatt

språktilläggens slopande helt och hållet.

Av den i ärendet verkställda utredningen inhämtas:

Folkskolinspektören i T ormdalens inspektionsområde tillstyrker språktilläggets

bibehållande. Det vore ett känt förhållande, att undervisningen

i skolorna inom finskspråkig och tvåspråkig bygd vore förenad med vissa

speciella svårigheter. De framträdde vid undervisningen i så gott som alla

skolans läroämnen, främst i småskoleklasserna men i betydande mån även

på folkskolestadiet. De speciella svårigheterna vore mycket kännbara för

alla lärare, såväl för finskkunniga som icke-finskkunniga. Under de senaste

läsåren hade en synnerligen kännbar brist på behöriga folkskollärare förekommit

inom inspektionsområdet, särskilt inom de nordligaste, mest finskspråkiga

skoldistrikten. Denna brist skulle säkerligen ha varit än större,

därest språktillägget icke utgått. Ungefär hälften av folkskollärarna inom

bygden vore från sydligare delar av landet. De inom Tornedalen födda

Bihang till riksdagens protokoll 19!tl. 1 sami. Nr 177. \

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 177.

stannade i regel inom den egna bygden för tjänstgöring i dess skolor. Skulle

språktillägget försvinna, vore det att befara, att även dylika lärare skulle

söka tjänster söderut, där skolarbetet vore mindre betungande och levnadsförhållandena

bekvämare. Likaså skulle rekryteringen av folkskollärare

från sydligare delar av landet minskas i betänklig grad.

Folkskolinspektören i Norrbottens norra inspektionsområde tillstyrker

likaledes språk tilläggets bibehållande. För hela gränsområdet gällde, att

språksvårigheterna fortfarande vore synnerligen svåra. Förhållandet förbättrades

ej heller genom företagna centraliseringar av skolväsendet med

därav följande utökning av antalet elever i lä raravdelningarna. Redan under

normala tider hade det visat sig svårt att erhålla för dessa orter speciellt

kompetenta lärare. Framdeles bleve det säkert än svårare, särskilt örn

det hittills utgående språktillägget borttoges. Inspektören tillstyrkte jämväl,

att språktillägg infördes för lärarna i vissa skolor inom Jukkasjärvi

och Gällivare skoldistrikt, vilka hittills undantagits därifrån.

Domkapitlet i Lideå har utgått ifrån, att någon utvidgning av de områden,

inom vilka språktillägg nu utginge, med hänsyn till rådande förhållanden

icke vore möjlig. A andra sidan skulle det enligt domkapitlets

förmenande vara synnerligen menligt för folkundervisningen i ifrågavarande

bygder att helt indraga tilläggen. Domkapitlet ville särskilt understryka

vad folkskolinspektören i Tornedalens inspektionsområde anfört rörande

svårigheterna att erhålla kompetenta lärare till skolorna i den norra gränsbygden.

De stipendier, som vid folkskoleseminarierna i Umeå och Luleå

utginge till elever, som förbunde sig att någon tid tjänstgöra inom finskspråkiga

distrikt, vore visserligen till viss hjälp vid anskaffandet av lärare.

Domkapitlet erinrade emellertid örn att stipendiernå icke förpliktade vederbörande

till tjänstgöring inom finnbygden under längre tid än stipendierna

åtnjutits, varför de ej vore till stort gagn för att binda goda lärare vid bygden.

För domkapitlet förefölle det rätt förklarligt, att lärare i dessa från

rikets centrum avlägsna trakter och ofta med tjänstgöring i skolor i avsides

belägna byar sökte sig andra platser, därest de icke erhölle någon

kompensation för de svårigheter, de på grund av finskspråkigheten hade att

kämpa mot vid undervisningen. Såvida icke dessa bygder, där en god lärarrekrytering

vore av största vikt, skulle i fråga örn rekryteringen komma

i ett mycket dåligt läge, vore det enligt domkapitlets förmenande nödvändigt,

att språktilläggen alltjämt finge utgå. De nuvarande tilläggen syntes

ha någorlunda fyllt sin uppgift. Därest de reducerades, torde det emellertid

vara synnerligen stor risk för att de ej komme att medföra önskvärt resultat.

Domkapitlet ansåge därför att tilläggen, därest statsfinansiella skäl

icke lade absoluta hinder i vägen, borde efter den 30 juni 1941 utgå med

oförändrat belopp. Domkapitlet ansåge även, att språktillägg borde utgå

till samtliga lärare, som nu uppbure sådant, dock med undantag för lärarna

å småskolestadiet i Gällivare kyrkby, varest lärarna å folkskolestadiet enligt

nu gällande bestämmelser icke ägde rätt till sådant tillägg.

Skolöverstyrelsen har funnit utredningen ge vid handen, att språkförhållandena

i stort sett vore lika med dem, som rått år 1938. Visserligen

kunde goda skäl anföras för domkapitlets förslag, men då det med hänsyn

till det statsfinansiella läget torde anses nödvändigt att antingen

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition Nr 177.

helt indraga språktilläggen eller att åtminstone väsentligt minska utgifterna

för dem, hade överstyrelsen dock ansett sig böra föreslå en anordning,

som samtidigt skulle medföra en avsevärd utgiftsminskning men ändock

medgiva någon ersättning åt de lärare, som framför de övriga måste

genom skicklighet och ihärdighet bemästra de svårigheter, som föranleddes

av språkförbistringen. Överstyrelsen föresloge, att lärarna i första och

andra årsklasserna måtte fortfarande erhålla ett språktillägg, men minskat

till 150 kronor för läsår.

Antalet lärare vid småskolor, mindre folkskolor och B 3-skolor i de orter,

där språkbidrag borde ifrågakomma, vore följande:

Skoldistrikt

små-

skolor

mindre

folk-

skolor

B 3- skolor

Summa

Nedertorneå, Haparanda, Karl Gustav, Hieta- niemi, Övertorneå, Korpilombolo, Tärendö, Pajala

och Junosuando ..................

109

36

145

Karesuando......................

3

2

i

6

Jukkasjärvi, utom skolorna i Kiruna och Abisko .

18

2

2

22

Gällivare, utom skolorna i Gällivare kyrkby,

Malmberget, Dennewitz, Koskullskulle, Pol- cirkeln och Mårdsel................

25

8

1

34

Summa

155

48

4

207

Vid ett språktillägg av 150 kronor åt varje lärare skulle kostnaderna härför

bli 31,050 kronor för år. Då utgifterna för språktillägg under läsåret

1939/40 enligt inhämtade uppgifter utgjort i runt tal 80,000 kronor, skulle

vid bifall till överstyrelsens förslag erhållas en besparing av omkring 49,000

kronor i jämförelse med verkliga kostnaderna under läsåret 1939/40.

Statskontoret framhåller, att enligt dess mening, vilken tydligen delades

av överstyrelsen, borde — såvitt utan påtagliga olägenheter kunde ske —

de besparingsåtgärder, som nödvändiggjorts av det nuvarande statsfmansela

läget, i första hand drabba bland annat sådana särskilda ersättningar

som förevarande språktillägg. Såvitt statskontoret kunnat finna, skulle en

indragning helt och hållet av dessa tillägg — vilka numera utgjorde en

kompensation allenast för de särskilda svårigheter, som vöre förbundna

med undervisningen av barn från finsktalande hem — under normala förhållanden

möjligen föranleda en försämrad rekrytering av folk- och småskollärare

i de nordligaste gränsorterna. Med hänsyn till det överskott på

lärarpersonal, som torde bli en följd av vidtagna eller planerade rationaliseringsåtgärder

inom folkskoleväsendet, syntes emellertid näppeligen någon

lärarbrist kunna befaras uppkomma ens i dessa trakter. I betraktande härav

ansåge sig statskontoret böra föreslå, att de s. k. språktilläggen tillsvidare

upphörde att utgå.

I en underdånig framställning ha centralstyrelsen för Sveriges allmänna

folkskollärarförening samt styrelserna för Sveriges folkskollärarförbund, Sve
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition Nr 177.

riges jolkskollärarinneförbund och Sveriges småskollärarinneförening hemställt,

att språktilläggen måtte bibehållas oförändrade.

De skäl, som föranlett språktilläggens inrättande och deras bibehållande

vid senare löneregleringar, kvarstode alltjämt med oförminskad styrka.

Enligt från Haparanda stad, Nedertorneå, Tärendö, Pajala, Junosuando,

Hietaniemi och Övertorneå skoldistrikt införskaffade uppgifter begagnade

av distriktens 4,145 elever icke mindre än 3,172 eller mer än 76 procent

finska språket som samtalsspråk i hemmet. Av 719 nybörjare läsåret

1940/41 vore 575 eller omkring 80 procent enbart finsktalande. På grund

härav förelåge stora svårigheter både med tal- och skrivövningar vid inlärandet

av svenska språket. Finnbygdens befolkning hade i stort sett endast

genom skolan tillfälle att lära sig korrekt svenska. Språkförhållandena

kunde väntas bli bestående under lång tid framåt, då i närmare hälften av

äktenskapen inom Tornedalen den kvinnliga kontrahenten vore från Finland

(i Nedertorneå—Haparanda församling år 1939 42,9 procent).

Redan nu hade det i flera skoldistrikt visat sig svårt att anskaffa kompetenta

lärare till finnbygdsskolor och ett indragande av språktilläggen

skulle öka dessa svårigheter. En indragning skulle vara obillig med hänsyn

till levnadskostnadernas stegring och skulle strida mot praxis inom statsförvaltningen.

Då det främst vore inom småskolan, som det påfrestande

inlärandet av ett för barnen nästan helt främmande språk måste ske, torde

synnerligen starka skäl tala för bibehållande av nuvarande tilläggsbelopp

för småskolans lärare.

I fråga om de övriga ändamål, som plägat tillgodoses med understöd

från förevarande anslag, hänvisas till den i fjolårets åttonde huvudtitel

(sid. 182 f.) lämnade redogörelsen. Jag erinrar, att för innevarande

budgetår förutsatts en stark begränsning av dylika understöd. Kungl. Majit

har vidare anbefallt skolöverstyrelsen att i samband med anslagsäskandena

för nästa budgetår överväga, huruvida behov numera förelåge av stipendier

till vissa elever vid folkskoleseminarierna i Umeå och Luleå (jfr sid.

56), som förbunde sig att stå till förfogande för tjänstgöring i främsta rummet

inom Luleå stifts finnbygd, eller örn icke för detta ändamål kunde avses

ett mindre belopp än det nu utgående (d. v. s. 400 kronor för läsår åt

omkring 30 elever, eller tillhopa omkring 12,000 kronor).

Skolöverstyrelsen har för nästa budgetår icke ifrågasatt annan förändring

i fråga om understöd till ifrågavarande särskilda ändamål än en reduktion

av antalet hittills utgående stipendier av nyssnämnda slag från

omkring 30 till omkring 20.

Överstyrelsen hade i fjol (se propositionen 1940: 155 till lagtima riksdagen)

uttalat sig för att dessa stipendier bibehölles obeskurna med hänsyn

till deras betydelse för rekryteringen. I den utredning, som nu gjorts

i fråga örn språktillägget, hade framhållits, att det på grund av språktillläggen

och ifrågavarande stipendier varit möjligt att för de nordligare delarna

av finnbygden erhålla utexaminerade folkskollärare och sålunda bemästra

den lärarbrist, som under de senare åren rått inom dessa bygder.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. May.ts proposition Nr 177.

I utredningen hade jämväl framhållits, att denna svårighet att erhålla

kompetenta lärare för finnbygdens skolor kunde förväntas ökad, därest

språktillägget borttoges. Då överstyrelsen nu föresloge fortsatta språktilllägg

endast för lärarna i första och andra årsklasserna, skulle nämnda svårighet

främst komma att gälla lärarna å folkskolestadiet. Det syntes överstyrelsen

därför fortfarande föreligga behov av ifrågavarande stipendier för

elever vid folkskoleseminarierna i Umeå och Luleå.

Därest syftet med ifrågavarande stipendier skulle vinnas, syntes det särskilt

under det nu fallande penningvärdet ej tillrådligt att minska stipendierna

från nuvarande belopp 400 kronor för år. Däremot torde någon reducering

av statsutgifterna kunna ske genom minskning av antalet stipendier.

Under de senare åren hade stipendierna varit omkring 30, därav omkring

8 vid Umeå folkskoleseminarium. Med hänsyn till redan skedd eller

förväntad indragning av lärartjänster hade ifrågasatts, att någon intagning

av elever till folkskoleseminarierna ej skulle ske för läsåret 1941/42. Oavsett

hur beslutet härom bleve, syntes antalet stipendier kunna minskas till

exempelvis 15 vid seminariet i Luleå och 6 vid seminariet i Umeå eller till

inalles 21. Kostnaderna skulle därigenom reduceras från 12,400 kronor för

läsåret 1939/40 till 8,400 kronor eller med 4,000 kronor.

Beträffande övriga ändamål, som erhållit stöd genom bidrag ur gränsortsanslaget,

torde vissa svårigheter förefinnas att företaga reducering av

nu utgående belopp.

Vid bifall till överstyrelsens förslag skulle kostnaderna för ifrågavarande

anslag under budgetåret 1941/42 kunna beräknas bliva

för språktillägg .................................. kronor 31,050

» övriga ändamål .............................. 8 76,000

Summa kronor 107,050

eller i jämna tal 107,000 kronor.

Statskontoret anför, att av skäl, som av ämbetsverket framhållits i samband

med frågan om språktilläggens bibehållande, ville det förefalla, att i

nuvarande läge några allvarligare olägenheter icke kunde förväntas, därest

stipendier av ifrågavarande slag tillsvidare icke beviljades andra elever,

än som under innevarande läsår åtnjöte sådana och nästkommande läsår

normalt skulle undervisas vid seminariet.

I detta sammanhang ville statskontoret fästa uppmärksamheten vid det

förslag till ersättande av stipendieverksamheten med understöd i form av

studielån, som varit föremål för diskussion vid 1940 års lagtima riksdag.

Vid genomförande av ett dylikt förslag torde hänsyn böra tagas jämväl

till här ifrågavarande stipendier. Därest emellertid de stipendier, som vöre

förknippade med villkor örn viss tjänstgöring, ansåges böra utgå även i

fortsättningen, torde böra övervägas att till förevarande anslag överföra

de nu från anslaget till stipendier vid småskoleseminarierna jämlikt kungl,

brev den 17 april 1925 och den 1 september 1933 utgående stipendierna.

Någon anledning, varför dessa stipendier — vilka liksom motsvarande

vid folkskoleseminarierna i Umeå och Luleå motiverats av de i de nordligaste

gränsorterna rådande speciella förhållandena — skulle belasta småskoleseminariernas

stipendieanslag, syntes nämligen icke föreligga.

s. 54 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

54 Kungl. Maj:ts •proposition Nr 177.

Vad beträffar språktilläggen, har jag på av skolöverstyrelsen anförda

skäl funnit mig böra biträda överstyrelsens förslag, vilket innebär, att

sådana tillägg skola utgå endast till lärare i första och andra årsklasserna.

Även tillstyrker jag förslaget om nedsättning av språktilläggen för dessa

lärare från 180 kronor till 150 kronor. Jag håller för troligt, att med hänsyn

till den starka minskningen av antalet lärartjänster inom landet det tack

vare dessa lönetillägg skall visa sig möjligt att likväl erhålla en önskvärd

rekrytering till skolorna i den norra gränsbygden. Skulle detta icke visa sig

bliva fallet, torde frågan böra ånyo upptagas till övervägande.

I det följande förordar jag, att de allmänna stipendierna för elever vid

folk- och småskoleseminarierna skola ersättas med studielån, men att de

särskilda stipendierna till elever vid norrländska seminarier, som förbundit

sig till tjänstgöring inom vissa delar av Luleå stift m. m., skola

bibehållas. Jag biträder alltså överstyrelsens förslag örn bibehållande av

de stipendier, som ur förevarande anslag utgå till vissa elever vid folkskoleseminarierna

i Umeå och Luleå. Emellertid synes antalet stipendier

i anslutning till överstyrelsens förslag böra reduceras från omkring 30

till högst 21. Statskontoret har ifrågasatt, att även de stipendier, som ur

anslaget till stipendier vid småskoleseminarierna utgå till elever vid småskoleseminarierna

i Haparanda och Lycksele och som äro förbundna med

skyldighet att fullgöra tjänstgöring inom vissa delar av Luleå stift, skola

överföras till förevarande anslag. Dessa stipendier avse även tjänstgöring

inom lappmarken, och det har på grund härav synts mig i viss mån tveksamt,

om en sådan ändring bör vidtagas. Då det emellertid ur praktiska

synpunkter synes motiverat, att dessa stipendieförmåner gäldas genom

anslag, ur vilket motsvarande förmåner till elever vid folkskoleseminarierna

bestridas, har jag ansett mig böra biträda statskontorets förslag. För

de ifrågavarande stipendierna till elever vid småskoleseminarierna har skolöverstyrelsen

i sina anslagsäskanden för budgetåret 1941/42 beräknat ett

belopp av 13,500 kronor. Med biträdande av överstyrelsens kalkyler uppskattar

jag därför förevarande anslag för nästa budgetår till (13,500 -f+

107,000 =) 120,500 kronor, vilket belopp understiger det nuvarande med

29,500 kronor. Jag vill nämna, att jag vid dessa beräkningar icke ansett mig

kunna taga hänsyn till den utgift, som under anslaget torde uppstå vid

bifall till det i särskild proposition till årets riksdag framställda förslaget örn

bidrag till vissa skolbyggnader i Korpilombolo och Karl Gustafs sockna ,

enär det ännu icke kan förutsägas vare sig huru stort bidrag, som för detta

ändamål kommer att utgå ur anslaget, eller om nämnda bidrag kommer att

redan under budgetåret 1941/42 belasta anslaget.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Martts ''proposition Nr 177.

55

12. Reservationsanslaget till studielånefonden,

a) Nuvarande förhållanden.

Från och med år 1918 har riksdagen årligen anvisat medel till lån för

underlättande av studiemöjligheterna för begåvade, fattiga lärjungar vid

offentliga läroanstalter av olika slag. År 1920 beslöt riksdagen på förslag

av Kungl. Maj:t, att en särskild fond, benämnd »fonden för räntefria studielån»,

skulle inrättas och ställas under förvaltning av statskontoret, från

vilken fond lån finge av Kungl. Maj:t utdelas för ifrågavarande ändamål.

Fonden har från och med budgetåret 1932/33 benämnts »studielånefonden».

Till kapitalinvestering i studielånefonden har riksdagen anvisat för budgetåren

1930/31 210,000 kronor, 1931/32 170,000 kronor, 1932/33 100,000

kronor, 1933/34 80,000 kronor, 1934/37 50,000 kronor och 1937/39 120,000

kronor. Det för budgetåret 1939/40 anvisade anslaget blev med hänsyn till

krisläget icke taget i anspråk utan låneverksamheten fullföljdes med anlitande

allenast av inflytande kapitalmedel. För innevarande budgetår har till

kapitalinvestering i studielånefonden anvisats ett anslag av 60,000 kronor.

Bestämmelser om utdelande av lån ur studielånefonden återfinnas i ett av

Kungl. Majit den 19 juni 1919 utfärdat reglemente (svensk författningssamling

nr 511) med däri senare vidtagna ändringar (kungörelserna nr 540/

1920, 357/1927, 411/1937 och 291/1939). Till följd av inrättandet år 1939

av en särskild fond för räntefria lån för studier vid universiteten i Uppsala

och Lund samt karolinska mediko-kirurgiska institutet ha vissa ändringar

vidtagits i grunderna för de allmänna studielånen. Sålunda beviljas lån icke

för studier vid sistnämnda läroanstalter, och lån kunna numera tilldelas

icke blott obemedlade utan även mindre bemedlade lärjungar.

Kostnaderna för den nämnd, som jämlikt reglementet handlägger låneärendena,

ha under senare år bestritts från ett av riksdagen under åttonde

huvudtiteln anvisat anslag. Till ersättning åt postverket för dess bestyr med

studielånen är därjämte i riksstaten uppfört ett särskilt anslag.

För den utdelning av studielån, som verkställdes den 14 juni 1940, disponerades

dels det av riksdagen för budgetåret 1940/41 anvisade anslaget av

60.000 kronor, dels i statskontoret av studielånefonden då innestående disponibla

tillgångar om cirka 100,000 kronor, dels ock under år 1940 intill den

1 juli enligt beräkning influtna, på år 1939 eller tidigare år belöpande amorteringar

till sammanlagt belopp av omkring 61,000 kronor eller tillhopa

221.000 kronor.

Antalet sökta och beviljade lån samt de beviljade lånens sammanlagda

belopp från och med år 1927 ävensom summan av de för varje år disponibla

medlen framgå av följande tabell:

s. 56 Kontrollera mot PDF

56 Kungl. Maj:ts proposition Nr 177.

Utdel-

nings-

år

Fortsatta lån

Nya lån

Summa lån

Summa

utdelade

lån

Disponibla

medel

c:a

sökta

bevil-

jade

beviljade

lån

kronor

sökta

bevil-

jade

nya lån

kronor

sökta

bevil-

jade

1927. . .

239

233

278,410

761

118

140,550

1,000

351

418,960

451,900

1928. . .

245

236

288,640

736

100

117,600

981

336

406,240

409,700

1929. . .

228

211

253,211

716

127

146,000

944

338

399,211

399,300

1930. . .

250

233

272,350

776

115

124,750

1,026

348

397,100

397,100

1931 . . .

273

260

290,750

868

109

106,800

1,141

369

397,550

397,595

1932. . .

252

223

218,800

998

74

67,700

1,250

297

286,500

286,564

1933. . .

211

187

179,150

975

122

112,400

1,186

309

291,550

295,241

1934. . .

228

211

200,000

1,065

126

125,400

1,293

337

325,400

327,203

1935. . .

229

204

(204,375

1,045

117

115,500

1,274

321

319,875

327,666

1936. . .

214

204

201,400

1,046

149

149,250

1,260

353

350,650

350,672

1937. . .

239

234

238,300

1,112

143

153,600

1,351

377

391,900

391,936

1938. . .

270

267

286,025

1,104

129

135,900

1,374

396

421,925

420,774

1939. . .

283

275

299,650

1,156

130

136,900

1,439

405

436,550

435,384

1940. . .

262

177

163,700

864

64

56,300

1,126

211

220,000

221,000

b) Studielån åt vissa elever vid folk- och småskoleseminariet

Från anslag å driftbudgeten under åttonde huvudtiteln utgå stipendier

till elever vid folk- och småskoleseminarier av

huvudsakligen fyra olika slag, nämligen:

1) de allmänna stipendierna, som utgå ur anslagen till Folkskoleseminarier:

Stipendier och Småskoleseminarier: Stipendier;

2) stipendier till elever vid småskoleseminariema i Haparanda och Lycksele,

vilka förbundit sig att fullgöra viss tjänstgöring inom vissa delar av

Luleå stift (finnbygden respektive lappmarken); stipendierna utgå ur anslaget

till Småskoleseminarier: Stipendier;

3) stipendier ur anslaget till Nomadskolor: Stipendier åt lapsktalande

elever vid folkskoleseminariema i Luleå och Umeå;

4) de s. k. finnbygdsstipendierna till elever vid sistnämnda folkskoleseminarier,

som förbundit sig till viss tjänstgöring i första hand inom Luleå

stifts finnbygd och eljest inom stiftets landsbygd; dessa stipendier utgå ur

anslaget till Folkskolor m. m.: Folkundervisningens befrämjande i rikets

nordligaste gränsorter m. m.

Beträffande utdelningen av de allmänna stipendierna må anföras följande

siffror, avseende budgetåret 1938/39:

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majda proposition Nr 177. 57

Folkskoleseminarier:

Småskoleseminarier:

Antal elever..............

1,052

219'')

höstterminen

vårterminen

höstterminen

vårterminen

Antal stipendiater ..........

551

569

136’)

1372)

Medelbelopp per stipendium, kronor

110: 27

113: 06

122: 42

102: 55

Summa fördelat belopp, »

60,757: 50

64,330: —

16,650: -s)

14,050: -*)

'') Därav 27 elever vid seminariet i Haparanda.

s) Utom seminariet i Haparanda, varifrån uppgift saknas.

För innevarande budgetår ha, till följd av inskränkningar i seminarieorganisationen

och stipendieutdelningens begränsning till endast mycket behövande

elever, anslagen till de allmänna stipendierna minskats till 56,000

kronor vid folkskoleseminarierna och ungefär 10,000 kronor vid småskoleseminarierna.

Dessa belopp äro beräknade för respektive 224 stipendier å

250 kronor och 50 stipendier å 200 kronor.

De under 2) angivna stipendierna till elever vid småskoleseminarierna i

Haparanda och Lycksele, vilka förbundit sig till viss tjänstgöring inom Luleå

stift, utgå enligt Kungl. Maj:ts beslut den 1 september 1933 med 150 kronor

för termin. Stipendiaten är förpliktad att minst lika lång tid, som stipendium

åtnjutits, stå till förfogande för tjänstgöring i främsta rummet inom finnbygden

respektive lappmarken. För innevarande budgetår har, emedan

ingen nyintagning skulle ske vid dessa seminarier, stipendier beräknats endast

för eleverna i andra och tredje klasserna, sammanlagt 74. Det för ändamålet

avsedda anslagsbeloppet utgör därför 22,200 kronor.

Finnbygdsstipendierna, upptagna under 4) ovan, till elever vid folkskoleseminarierna

i Luleå och Umeå utgå med 400 kronor för läsår. Antalet stipendiater

har under de senare åren utgjort omkring 30 och sammanlagda

stipendiesumman alltså omkring 12,000 kronor (jfr det föregående).

Med anledning av en inom ecklesiastikdepartementet upprättad promemoria,

däri ifrågasatts indragning eller beskärning av statsstipendierna åt

elever vid folk- och småskoleseminarierna, har skolöverstyrelsen — såsom

framgår av propositionen nr 155 till 1940 års lagtima riksdag, sid. 87 ff. —

framlagt förslag rörande de allmänna stipendiernas ersättande med studielån.

De särskilda, under 2)—4) här ovan upptagna stipendierna borde

dock enligt överstyrelsens mening bibehållas. Studielånen borde endast tilldelas

kategorien »mycket behövande». Ett särskilt låneanslag borde anvisas

för seminarierna eller ett bestämt belopp inom studielånefonden reserveras

för seminarieeleverna. Örn varje lån beräknades till 1,000 kronor, skulle

den behövliga lånesumman för budgetåret 1940/41 ha kunnat uppskattas

till 275,000 kronor. Av överstyrelsens yttrande må här återgivas följande:

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 177.

Folkskollärarna hade nyligen erhållit en väsentlig löneförbättring, medan

småskollärarinnorna fortfarande innehade en ganska ogynnsam löneställning.

Folk- och småskollärarna ägde förhållandevis stora möjligheter till

snar och fast anställning. De kunde också relativt tidigt frigöra sig från

studieskulder.

Stipendiernas borttagande skulle på grund av bristen på privata stipendier

försätta seminarierna i en sämre ställning än andra högre läroanstalter.

Det vore svårt att uttala sig om stipendiemöjligheternas inverkan på rekryteringen

men av inhämtade uttalanden från rektorerna syntes framgå, att

stipendierna ägde väsentlig betydelse endast i norra Sverige, särskilt för

finn- och lappmarksbygderna. Överstyrelsen ansåge, att indragning av finnbygds-

och lappmarksstipendierna skulle försvåra anskaffandet av lärare i

dessa delar av Norrland.

Ett stipendium spelade på grund av sin ringa storlek sällan någon avgörande

roll i elevens ekonomi. Ett studielån kunde däremot trygga hela hans

utbildning. En statens låneverksamhet skulle otvivelaktigt hälsas med

största tillfredsställelse. Överstyrelsen ansåge övervägande skäl tala för att

stipendierna slopades och att i stället studielåneverksamheten utvidgades i

väsentlig grad. Säkerligen skulle staten vinna på en sådan åtgärd. På grund

av att ansöknings- och prövningsproceduren vore så omfattande, kunde den

utvidgade låneverksamheten dock komma till stånd först under läsåret

1941/42.

Statskontoret uttalade sin anslutning i princip till förslaget om avveckling

av stipendierna vid seminarierna, vilkas elever i stället borde erhålla vidgade

möjligheter att erhålla statens räntefria studielån.

I den förutnämnda propositionen nr 155 erinrade jag, att studielån ur

studielånefonden utdelas av Kungl. Majit och beviljas till belopp av i regel

högst 1,500 kronor för gång, att låntagare, sedan han avslutat sin utbildning,

skall genom årlig amortering återbetala de erhållna studielånen, att

sådant lån skall från och med tredje året efter det kalenderår, då låntagaren

varit berättigad att lyfta sista delen av honom senast tilldelat studielån,

löpa med ränta efter procenttal, som sammanfaller med postsparbankens

gällande inlåningsränta, samt att årligen av staten anvisas anslag till kapitalinvestering

i studielånefonden, vilka anslag i sin helhet avskrivas.

Vidare yttrade jag, att flera skäl talade för lämpligheten av att ersätta

stipendieverksamheten med understöd i form av studielån. Frågan syntes

emellertid tarva ytterligare övervägande, därvid även borde ånyo prövas,

örn ej de ovan under 2) omnämnda stipendierna borde kunna avvecklas.

I underdånig skrivelse den 13 september 1940 har skolöverstyrelsen föreslagit,

att en statens lånefond för elever vid folk- och småskoleseminarier

inrättas och att de allmänna stipendierna avvecklas. De särskilda stipendierna

skulle däremot bibehållas. Fördelningen av lånen ur den nya fonden

skulle handhavas av skolöverstyrelsen. Till fonden borde för budgetåret

1941/42 anvisas ett anslag av 155,000 kronor.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 177.

Vad beträffade de ur anslaget till stipendier vid småskoleseminarierna

i Haparanda och Lycksele utgående särskilda, med viss tjänstgöringsskyldighet

inom Luleå stift förbundna elevstipendierna, ansåge sig överstyrelsen

böra vidhålla sin tidigare ståndpunkt. Seminariernas rektorer hade framhållit,

att stipendierna vid seminarierna i norra Sverige icke kunde borttagas

utan att rekryteringen skulle äventyras. Särskilt gällde detta rekryteringen

av lärare för finn- och lappmarksbygderna. Överstyrelsen hade därför ansett

sig icke kunna föreslå indragande av ifrågavarande stipendier. Av samma

anledning ville överstyrelsen även nu motsätta sig deras borttagande.

Då överstyrelsen framlagt förslag om att de allmänna stipendierna skulle

ersättas med studielån, hade detta givetvis skett under den förutsättningen,

att studielåneverksamheten bland seminarieeleverna erhölle sådan

omfattning, att den kunde utgöra en verklig ersättning för stipendierna.

Detta behövde emellertid icke betyda, att samtliga de elever, som under

hittills rådande förhållanden skulle erhålla stipendier, i stället skulle komma

i åtnjutande av studielån. Men lånesumman borde vara så stor, att

den tilläte långivning till åtminstone de elever, som med nu rådande praxis

erhölle stipendier i den högsta behovsklassen. Antalet sådana elever kunde

under innevarande läsår uppskattas till 5 ä 6 per klass, d. v. s. omkring

225 vid folkskoleseminarierna och 50 vid småskoleseminarierna. Om all intagning

vid seminarierna år 1941 skulle inhiberas på grund av den stora

indragningen av lärartjänster vid folk- och småskolor, skulle antalet klassavdelningar

vid seminarierna under läsåret 1941/42 nedgå till 27 och lånesumman

kunna beräknas på följande sätt.

Antalet låntagare: omkring 140.

Lånesumman per elev: 1,000 ä 1,200 kronor.

Behövliga lånemedel: omkring 155,000 kronor.

Därest en utvidgad låneverksamhet bland seminarieeleverna komme till

stånd, borde antingen ett särskilt låneanslag anvisas för seminariernas räkning

eller ock ett bestämt belopp inom studielånefonden reserveras för seminarieeleverna.

Den föreslagna anordningen hade ju nämligen till mål att

finna en ändamålsenlig ersättning för seminariernas elevstipendier och icke

att utvidga studielåneverksamheten i dess helhet.

Därest det senare alternativet skulle väljas och de för seminarieeleverna

avsedda lånemedlen sålunda skulle ingå som en del i studielånefonden,

borde givetvis ansökningarna granskas och lånen fördelas av nämnden för

statens studielån i enlighet med reglementet för utdelning av statens räntefria

studielån. Ansöknings- och prövningsproceduren skulle i så fall bli rätt

omfattande och tidsödande, i det att lånen skulle sökas före november

månads utgång och nämndens beslut komma att föreligga först under senare

delen av vårterminen. Genom tillkomsten av de nya låneärendena

torde nämndens arbete komma att avsevärt öka. Antalet under år 1939

av nämnden beviljade lån hade uppgivits till 405, därav 275 fortsatta

och 130 nya lån. Örn nämnden skulle handhava även den nya låneverksamheten

bland seminarieeleverna — antalet låntagare hade som nämnts beräknats

till omkring 140 — vore det sannolikt, att nämndens arbete skulle

komma att öka så mycket, att dess beslut skulle kunna fördröjas samt att

anslaget till nämndens verksamhet torde böra ökas.

Det torde under sådana förhållanden vara lämpligare, att den nya låneverksamheten

icke sammanfördes med den verksamhet, som handhades

av nämnden för statens studielån, utan att de anslagna lånemedlen bildade

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition Nr 177.

en särskild fond, exempelvis benämnd statens lånefond för elever vid folkoch

småskoleseminariet Överstyrelsen erinrade örn att de för universitetsstuderande

anslagna lånemedlen bildade en särskild fond, statens lånefond

för universitetsstudier. Lånen ur denna fond utdelades icke av nämnden

för statens studielån utan av särskilda statsstipendienämnder. Fördelningen

av lånen ur den nybildade fonden torde kunna överlåtas åt skolöverstyrelsen,

som hittills haft ansvaret för fördelningen av seminariernas stipendier.

Överstyrelsens arbete torde härigenom knappast komma att ökas,

enär samtidigt arbetet med stipendiefördelningen bomme att upphöra.

Genom denna anordning skulle vinnas, dels att ansökningstiden skulle

kunna bättre anpassas efter elevernas behov, dels att fördelningen av lånen

skulle kunna ske raskare, dels ock att fördelningen icke skulle medföra

särskilda kostnader för statsverket.

Generalpoststyrelsen har icke haft något att erinra mot att styrelsen

ålades taga befattning även med de ifrågavarande studielånen på sätt nu

skedde i fråga örn statens räntefria studielån och räntefria lån för universitetsstudier.

Även för de nya lånen syntes ersättningen böra i förekommande

fall utgöra 10 kronor för varje lån.

Studielånenämnden har föreslagit, att även studielånen åt seminarieelever

skulle utdelas av Kungl. Majit efter förslag av nämnden. De föreslagna

lånens storlek och antal borde begränsas.

Bildandet av den särskilda universitetsfonden hade sammanhängt med

inrättandet av statsstipendier vid universiteten. Det hade ansetts lämpligast,

att de universitetsnämnder, som skulle utdela stipendierna och vid

sin handläggning av stipendieärendena lärde känna de studerandes kvalifikationer

och behov, även borde handhava utdelandet av lånen, vilka i

regel skulle tilldelas sådana, som någon längre tid vistats vid universitetet

och där åtnjutit statsstipendium men inte längre borde få behålla sådant.

Samma motiv kunde icke anföras för en särskild fond åt seminarieelever.

Beträffande förslaget, att skolöverstyrelsen skulle utdela de nya studielånen,

varefter fördelningen av lån till seminarieelever icke längre skulle bestämmas

av Kungl. Majit, torde böra erinras därom, att den främsta anledningen

till att särskilda statsstipendienämnder inrättats varit den, att

dessas huvudsakliga verksamhet skulle omfatta utdelandet av naturastipendier,

vilka lämpligast borde utdelas av lokala nämnder med personlig

kännedom om de lokala förhållandena. Studielånen, som utgjorde den

mindre delen av nämndernas verksamhet, borde då, som förut nämnts,

lämpligen utdelas av samma nämnd, som tidigare utdelat stipendierna.

Den utdelning av nya studielån, som här vore i fråga, skulle enligt överstyrelsens

förslag vara av betydande omfattning och maximalt kunna uppgå

till en summa av 275,000 kronor. Det torde kunna ifrågasättas, örn icke

under sådana förhållanden det vore av betydelse, att den slutliga utdelningen

av lånen skedde av Kungl. Majit. Örn emellertid överstyrelsen bleve

den utdelande myndigheten, syntes böra bestämmas, att överstyrelsens beslut

i dessa fall icke finge överklagas.

Den grupp lånesökande, som utgjorts av elever vid seminarierna, hade

på grund av sin homogenitet varit en av de minst tidskrävande grupperna.

Jämförelsen mellan sökandena hade också väsentligt underlättats genom

den sedan länge tillämpade praxis, att respektive rektorer efter särskild

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition Nr 177.

hemställan brukat avgiva jämförande och graderade intyg över de sökande.

En utökning av seminariegruppen skulle, helst örn nämnda förfarande i

praxis bibehölles och ytterligare utvecklades, icke i så hög grad försvåra

nämndens arbete, att nämnden icke skulle medhinna sin granskning inom

föreskriven tid. Örn så befunnes nödigt, kunde här ifrågavarande ansökningar

om lån till studier vid seminarierna särskilt behandlas, varefter därav

föranledda förslag kunde avlämnas av nämnden till Kungl. Maj:t före

förslaget örn övriga lån.

Maximibeloppet per studielån hade sista året varit 1,000 kronor, vilket

belopp tilldelats studerande vid högskolor. Det torde icke kunna bestridas,

att i flertalet av städer med seminarier levnadskostnaderna vore mindre

än i de städer, där högskolor vore förlagda. Det syntes under dessa förhållanden

icke riktigt, att seminarielånen i regel skulle utgå med samma belopp

som eller till och med högre belopp än vissa andra lån. En begränsning

av antalet lån per seminarium syntes också kunna ske.

Därest överstyrelsens förslag genomfördes, förutsatte studielånenämnden,

att nämnden icke längre skulle utdela några nya lån till elever vid

seminarier men väl fortsatta lån till dem, som redan erhållit lån från

allmänna studielånefonden. Förfarandet skulle därigenom bli analogt med

det, som gällde beträffande studielån till universitetsstuderande.

Statskontoret har framhållit, att inrättandet av en särskild fond för

seminarierna skulle medföra krav på liknande anordning från andra läroanstalters

sida. Med hänsyn till svårigheterna att anskaffa medel för statens

behov borde lånefrågan för seminarierna i stället ordnas genom finansiell

hjälp åt Sveriges allmänna folkskollärarförenings kreditkassa, som under

medinflytande från statens sida skulle kunna omhänderhava låneverksamheten.

Lärare vid folk- och småskolor samt studerande vid folk- och småskoleseminarier

hade för närvarande möjlighet att få sitt behov av penningkredit

tillfredsställt genom Sveriges allmänna folkskollärarförenings kreditkassa.

Genom finansiell hjälp åt denna kassa torde måhända huvudsyftet med den

ifrågasatta hjälpaktionen kunna vinnas. En relativt liten insats — förslagsvis

samma belopp som det, varmed stipendier nu utginge — torde kunna

för kassan möjliggöra sänkandet av låneräntan och eventuellt en utvidgning

av låntagargrupperna. Statens medverkan kunde givas formen av ett direkt

tillskott, lån eller garantiförbindelse. Ofrånkomligt torde vara, att även

andra än ledamöter i föreningen finge rätt att låna i kassan samt att statens

medinflytande komme till uttryck genom representation i styrelsen och

företagets revision. Med en dylik anordning syntes det icke uteslutet att

även de beträffande vissa delar av Norrland föreliggande rekryteringssvårigheterna

skulle kunna övervinnas.

Centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening har uttalat

sin beredvillighet att medverka till förverkligandet av statskontorets förslag.

Kreditkassan utgjorde en ekonomisk förening, vars stadgar gåve centralstyrelsen

avgörande inflytande på styrelsens sammansättning. Kassan hade

en grundfond på över 75,000 kronor och en reservfond på 6,000 kronor samt

en sparbankskredit på 1,100,000 kronor.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 177.

För utdelning av studielån borde kassan varje budgetår erhålla ett räntefritt

lån av staten att enligt närmare bestämda grunder fördelas till seminarieelever.

Lånen skulle uppläggas som en särskild serie inom kassan och

utlämnas på tio år. De första fyra åren skulle vara ränte- och amorteringsfria,

medan under de sex följande åren låntagaren skulle erlägga en årlig

ränta, 2 a 2 y2 procent, såsom ersättning för kassans förvaltningskostnader.

Inbetalningar å lånen skulle årligen redovisas till statskontoret. Såsom

säkerhet för lånen skulle ställas endast livförsäkringsbrev. Staten skulle

erhålla representation i styrelsen och vid revision. Medlemskap i föreningen

skulle icke fordras av låntagarna.

Skolöverstyrelsen, som yttrat sig i anledning av statskontorets förslag

och folkskollärarföreningens erbjudande, har icke ansett sig böra frångå

sitt tidigare förslag.

Mellan de av centralstyrelsen föreslagna riktlinjerna för de nya lånen och

de för statens räntefria studielån gällande funnes, yttrar skolöverstyrelsen,

icke oväsentliga olikheter. Enligt centralstyrelsens förslag skulle lånetiden

vara tio år, medan för studielånen gällde en femtonårsbestämmelse. Även

i fråga om den räntefria tiden och räntan funnes vissa olikheter. Även de

ekonomiska konsekvenserna för statsverket bleve olika. Enligt centralstyrelsens

förslag skulle staten icke erhålla någon ränta, medan staten i fråga

örn studielånen erhölle sådan under viss del av lånetiden. Å andra sidan

betalade staten ersättning till generalpoststyrelsen och bekostade studielånenämnden.

Det undandroge sig överstyrelsens närmare bedömande, huruvida centralstyrelsens

förslag kunde anses medföra särskilda ekonomiska fördelar för

statsverket. Kreditkassan skulle säkerligen tillfredsställande lösa de ifrågasatta

uppgifterna, men det syntes vara ur principiell synpunkt tveksamt,

huruvida en rent statlig uppgift av föreliggande natur borde läggas på en

enskild sammanslutning. Överstyrelsen hade erhållit en värdefull inblick i

seminarieelevernas förhållanden, vilken överstyrelsen önskade behålla. Övervägande

skäl syntes överstyrelsen tala för att frågan löstes efter i huvudsak

samma linjer som statens övriga studielåneverksamhet.

Lärarna inom folkskoleväsendet torde numera kunna sägas i allmänhet ha

erhållit så relativt gynnsamma anställnings- och lönevillkor, att anledning

icke längre föreligger att bibehålla de nuvarande till dem under utbildningstiden

utgående stipendieförmånerna. På längre sikt tala även statsfinansiella

skäl starkt för lämpligheten av att utbyta stipendiegåvorna mot lån med

återbetalningsskyldighet. En sådan understödsform, som ansluter sig till förhållanden

inom andra utbildningsområden, synes mig även ur principiella

synpunkter vara att föredraga framför den nuvarande. Av dessa skäl finner

jag mig böra förorda skolöverstyrelsens av de hörda myndigheterna biträdda

förslag om stipendiernas ersättande med studielån.

Vad den tekniska utformningen av utlåningsrörelsen beträffar, föreligga

enligt det föregående två förslag. Skolöverstyrelsen anser, att verksamheten

bör bedrivas under i stort sett samma former som den nuvarande statliga

studielåneverksamheten, d. v. s. i statens regi av statliga organ. Statskon
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Marits proposition Nr 177.

toret däremot har till övervägande framfört tanken att låta en enskild

kreditförening sköta lånerörelsen med bidrag av statsmedel. Vid prövningen

av dessa båda förslag har jag i huvudsak på de av skolöverstyrelsen anförda

skälen funnit mig böra förorda överstyrelsens förslag. Då jag ur många synpunkter

anser det vara riktigt, att denna lånerörelse anordnas på samma sätt

som den, vilken nu bedrives med anlitande av statens studielånefond, vill

jag föreslå, att verksamheten inordnas under denna fond, ur vilken redan för

närvarande såsom av det föregående framgår studielån utdelas till elever

vid folk- och småskoleseminarierna, och att lånen beviljas i samma ordning

som motsvarande lån till dem, som utbilda sig för andra levnadsbanor,

d. v. s. av Kungl. Majit efter förslag av statens studielånenämnd. Emellertid

torde lämpligen en särskild del av studielånefonden böra reserveras för

detta ändamål. Av det anslag, som årligen anvisas till kapitalinvestering

i denna fond, bör därför en viss del avses för studielån till elever vid folkoch

småskoleseminarierna, varförutom låneverksamheten torde böra under

studielånefonden särskilt för sig bokföras.

Den närmare erfarenheten får utvisa, om den ökning av studielånenämndens

arbetsbörda, som härigenom inträder, bör föranleda en höjning av det

till nämnden utgående årliga statsanslaget. Jag förutsätter emellertid, att

det under nuvarande förhållanden skall vara för nämnden möjligt att utan

anslagshöjning handhava denna verksamhet, särskilt som lånerörelsen på

grund av inskränkningarna i seminariernas verksamhet till en början icke

torde bli så omfattande.

Ersättning till postverket för dess bestyr med utbetalning m. m. av de

nya lånen torde böra utgå ur det förslagsanslag, som för de övriga lånens

del för detta ändamål är uppfört under åttonde huvudtiteln. Någon höjning

av detta anslag för budgetåret 1941/42 torde icke av denna anledning

erfordras.

Även i fortsättningen torde stipendier böra tilldelas de elever, som förbinda

sig att fullgöra särskild tjänstgöring i vissa norrländska skoldistrikt,

inom vilka svårigheter föreligga vid lärarrekryteringen. Jag utgår emellertid

härvidlag från att elever, som komma i åtnjutande av stipendier av denna

art, icke skola som regel vara berättigade att samtidigt åtnjuta lån ur

studielånefonden.

Därest de nuvarande elevstipendierna utbytas mot studielån är, som jag

i propositionen nr 155 till 1940 års lagtima riksdag påpekade, att emotse en

avsevärd ökning för de första budgetåren av anslaget till kapitalinvestering

i studielånefonden. Allteftersom inbetalningar inflyta på de utdelade studielånen

kommer emellertid kapitalinvesteringen att avsevärt minskas, och

det är att vänta, att rörelsen efter någon tid kan fullföljas med anlitande

enbart av inflytande kapitalmedel, sålunda utan särskild kapitalinvestering

i form av riksstatsanslag. Jag vill dock framhålla, att kapitalinvesteringens

storlek givetvis blir beroende av i vilken omfattning elever komma att i fortsättningen

intagas vid seminarierna.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition Nr 177.

Enligt skolöverstyrelsens beräkningar skulle för nästa budgetår vid bifall

till överstyrelsens förslag erfordras en kapitalinvestering av 155,000 kronor.

Innan närmare erfarenhet vunnits rörande lånebehovet, synes enligt min

mening en viss återhållsamhet vid medelsanvisningen vara befogad. Med

hänsyn härtill och till vad studielånenämnden yttrat rörande överstyrelsens

förslag i denna del föreslår jag, med beaktande jämväl av vad

i det följande yttras rörande kapitalinvestering för de övriga studielånen,

att kapitalinsatsen för nästa budgetår begränsas till 140,000 kronor. Mot

detta belopp svara dels de anslagsmedel örn tillhopa omkring 66,000 kronor,

som nu utgå till stipendier åt elever vid folk- och småskoleseminariet dels

ock de nuvarande studielånen åt seminarieelever, för läsåret 1940/41 utgörande

omkring 20,000 kronor.

De närmare bestämmelser, som erfordras för genomförande av förevarande

förslag, torde Kungl. Majit få framdeles utfärda. Givetvis böra därvid

bestämmelserna såvitt möjligt anslutas till de föreskrifter, som gälla i

fråga örn övriga studielån. Särskilt torde emellertid böra övervägas, huruvida

icke för dessa studielån erfordras speciella föreskrifter rörande tid för

ingivande av låneansökning m. m.

Vad beträffar de ur studielånefonden utgående studielånen i övrigt, ha

förhållandena framtvingat en skärpning av de bedömningsgrunder, som hittills

följts vid utdelning av dessa lån. Vid den senaste utdelningen erhöllo

sålunda endast de allra mest meriterade sökandena nya lån. Fortsatta lån

beviljades icke de låntagare, som haft lån mer än fyra år eller avlagt sådan

examen, att de genom denna erhållit möjlighet till inkomstgivande verksamhet,

och ej heller låntagare, som vid universiteten under läsåret 1939/40

åtnjutit statsstipendium. Vidare sänktes lånens maximibelopp.

Vid beräknande av det belopp, som vid slutet av innevarande budgetår

kan utdelas såsom studielån för budgetåret 1941/42, torde de under budgetåret

1940/41 inflytande amorteringsbeloppen kunna uppskattas till i runt

tal 220,000 kronor. Av detta belopp har någon del icke ansetts böra disponeras

för ytterligare utdelning av studielån för läsåret 1940/41, då det i

början av läsåret disponibla beloppet varit alltför litet och vissa praktiska

svårigheter förelegat för en sådan anordning. Om kapitalinvesteringen för

budgetåret 1941/42 beräknas till samma belopp som för innevarande budgetår,

d. v. s. 60,000 kronor, skulle alltså de för utdelning av lån för läsåret

1941/42 disponibla medlen uppgå till omkring 280,000 kronor. Detta belopp

understiger visserligen vad som tidigare disponerats för ändamålet. Vid en

dylik jämförelse måste dock beaktas, att de anslag, som anvisades före år

1940, även avsågo lån för studier vid universiteten och karolinska institutet,

medan anslaget numera endast till en mindre och alltmera minskande del

användes till detta ändamål. Beloppet överstiger emellertid det för innevarande

budgetår beräknade och utdelade samt torde under nuvarande

förhållanden få anses vara av skälig storlek.

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts proposition Nr 177.

Såsom nämnts utgå redan nu ur studielånefonden lån till elever vid folkoch

småskoleseminarier. På grund härav skulle vid bifall till förslaget om

anvisande av särskilda medel för detta ändamål strängt taget det angivna

kapitalinvesteringsanslaget av 60,000 kronor kunna reduceras med ett belopp

av 20,000 kronor, motsvarande de för läsåret 1940/41 beviljade lånen

åt seminarieelever, och således beräknas till 40,000 kronor. Då emellertid

bland annat med hänsyn till de stigande levnadskostnaderna en uppmjukning

av nuvarande lånepraxis är önskvärd, vill jag icke ifrågasätta en sådan

sänkning utan föreslå, att för kapitalinvestering för detta ändamål ett belopp

av 60,000 kronor ställes till förfogande för budgetåret 1941/42.

Såsom kapitalinvestering i studielånefonden torde alltså för nästa budgetår

böra anvisas följande anslagsmedel:

1. Studielån till elever vid folk- och småskoleseminarier . . kronor 140,000

2. Övriga studielån ................................. » 60,000

Summa kronor 200,000.

Detta belopp av 200,000 kronor torde böra på vanligt sätt anvisas såsom

reservationsanslag under kapitalbudgeten.

13. Sammanfattning.

Sammanfattningsvis innebära de av mig i det föregående verkställda

anslagskalkylerna, att ifrågavarande anslag för nästa budgetår skulle uppföras

med följande belopp, varvid för jämförelse jämväl angivas nu utgående

anslag och i årets riksstatsförslag beräknade belopp:

An slagsändamål

Nuvarande

anslag,

kronor

I statsverks- propositionen

beräknat

belopp,

kronor

Nu föreslaget

belopp,

kronor

Folkskoleseminarier:

Avlöningar......................

2,337,000

2,330,000

2,190,000

Omkostnader.....................

238,000

235,000

240,000

Materiel, böcker m. m................

60,000

40,000

40,000

Stipendier......................

56,000

—

—

Småskoleseminarier:

Avlöningar......................

534,400

500,000

457,600

Omkostnader.....................

66,000

55,000

57,400

Materiel, böcker m. m................

10,000

5,000

7,000

Stipendier......................

33,000

13,500

—

Fortbildningskurser för folk- och småskollärare . .

—

—

30,000

Folkskolor m. m.: Folkundervisningens befrämjande

i rikets nordligaste gränsorter m. m........

150,000

105,000

120,500

Studielånefonden....................

60,000

200,000

200,000

Summa kronor

3,534,400

3,483,500

3,342,500

Bihang till riksdagens protokoll 19il. 1 sami. Nr 177.

5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Majlis proposition Nr 177.

14. Hemställan.

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att

Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

1. ur personalförteckningen för folkskoleseminarierna

utesluta dels en av de under rubriken Tjänstemän å ordinarie

stat upptagna lärarna i trädgårdsskötsel vid enkelseminarium

i lönegraden A 14, dels ock den under rubriken

Tjänstemän å övergångsstat upptagne läraren i manlig

slöjd i lönegraden A 18;

2. godkänna följande avlöningsstat för folkskoleseminarierna,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1941/42:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis....................kronor 1,672,500

2. Arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Majit:

a. Arvoden åt semi- narieläkare......

kronor

9,100

b. Arvoden åt semi- nariebibliotekarier

7,000

c. Arvoden åt biträ- den å rektorsexpe- ditionerna ......

»

5,500

d. Särskilda arvoden

vid provårssemina- rier ...........

»

13,000

e. Tilläggsarvoden åt

lärare vid de vid

vissa seminarier an- ordnade kurserna

för utbildande av

kyrkomusiker, för- slagsvis .........

»

5,600

40,200

3. Avlöningar till övrig

icke-ordinarie

personal, förslagsvis .

»

177,000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis . .

300,300

Summa kronor 2,190,000;

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj.ts ''proposition Nr 177.

3. till Folkskoleseminariema: Avlöningar för budgetåret

1941/42 anvisa ett förslagsanslag av ... . kronor 2,190,000;

4. till Folkskoleseminariema: Omkostnader för budgetåret

1941/42 anvisa ett förslagsanslag av . . kronor 240,000;

5. till Folkskoleseminariema: Materiel, böcker m. m. för

budgetåret 1941/42 anvisa ett reservationsanslag

av....................................kronor 40,000;

6. i personalförteckningen för småskoleseminarierna

minska antalet ämneslärare på övergångsstat med en till 6;

7. godkänna följande avlöningsstat för småskoleseminarierna,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1941/42:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis.....................kronor 335,400

2. Arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Maj:t:

a. Arvoden åt semina
rieläkare.

........kronor 2,150

b. Arvoden åt semina
riebibliotekarier

.... » 2,200

c. Arvoden åt biträden

å rektorsexpeditio
nerna.

........... » 1,100

d. Tilläggsarvoden åt

lärare i trädgårdsskötsel

........... » 1,050

e. Arvode åt ett biträde

för matlagningen vid

seminariet i Lycksele » 1,300 » 7,800

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal, förslagsvis............. » 54,400

4. Rörligt tillägg, förslagsvis......... »_60,000

Summa kronor 457,600;

8. till Småskoleseminarierna: Avlöningar för budgetåret

1941/42 anvisa ett förslagsanslag av.....kronor 457,600;

9. till Småskoleseminarierna: Omkostnader för budgetåret

1941/42 anvisa ett förslagsanslag av kronor 57,400;

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition Nr 177.

10. till Småskoleseminariema: Materiel, böcker m. m. för

budgetåret 1941/42 anvisa ett reservationsanslag

av.....................................kronor 7,000;

11. till Fortbildningskurser för folk- och småskollärare

för budgetåret 1941/42 anvisa ett reservationsanslag

av....................................kronor 30,000;

12. till Folkskolor m. m.: Folkundervisningens befrämjande

i rikets nordligaste gränsorter m. m. för budgetåret

1941/42 anvisa ett förslagsanslag av .... kronor 120,500;

13. bemyndiga Kungl. Maj:t att, i huvudsaklig överensstämmelse

med vad i det föregående av mig anförts, meddela

bestämmelser rörande studielån för elever vid folk- och

småskoleseminarier;

14. till Studielånefonden för budgetåret 1941/42 anvisa

ett reservationsanslag av..............kronor 200,000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga

vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Torsten Arén.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 177. 69

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

1. Inledning ........................................... 2

2. Förslagsanslaget till Folkskoleseminarierna: Avlöningar.......... 3

a) Seminarieorganisationen................................. 3

b) Seminarielärarnas tjänstgöring under läsåret 1941/42 .............. 18

c) Anslagsberäkningar....................................25

3. Förslagsanslaget till Folkskoleseminarierna: Omkostnader........28

4. Reservationsanslaget till Folkskoleseminarierna: Materiel, böcker m. m. 29

5. Anslaget till Folkskoleseminarierna: Stipendier................29

6. Förslagsanslaget till Småskoleseminarierna: Avlöningar..........30

a) Seminarieorganisationen.................................30

b) Anslagsberäkningar....................................39

7. Förslagsanslaget till Småskoleseminarierna: Omkostnader......... 41

8. Reservationsanslaget till Småskoleseminarierna: Materiel, böcker m. m. 42

9. Anslaget till Småskoleseminarierna: Stipendier ................ 42

10. Reservationsanslag till fortbildningskurser för folk- och småskollärare 42

11. Förslagsanslaget till folkundervisningens befrämjande i rikets nordligaste

gränsorter m. m.................................49

12. Reservationsanslaget till studielånefonden...................55

13. Sammanfattning......................................65

14. Hemställan..........................................66

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 177. 0

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1941:284 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 19J).1H2 till folkoch småskoleseminarier to. to. jämte i ämnet v s. 17 i texten
  2. SU 1941:129 Utlåtande i anledning av Kungl. Majlis proposition angående anslag för budgetåret 19Jjl/Jj2 till folkoch småskoleseminarier m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 2 i texten