Sök i Ratio Lex

Angående vämtjänstutbildning för skolungdom

1941-03-21 · 80 sidor, varav 79 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 79 av 80 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1941:178, Angående vämtjänstutbildning för skolungdom

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis ''proposition Nr 178.

1

Nr 178.

Kungl. Majits proposition till riksdagen angående vämtjänstutbildning

för skolungdom; given Stockholms slott den

21 mars 194-1.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Gösta Bagge.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

21 mars 1941■

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist,

Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

härefter chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Bagge, fråga om

anordnande av värntjänstutbildning för skolungdom samt anför i detta

hänseende följande:

I. Inledning.

Från olika håll ha på senaste tiden framställts förslag örn införande av

värntjänstutbildning vid de allmänna läroverken och därmed jämförliga

skolformer.

Sålunda väcktes vid 1940 års lagtima riksdag en motion (I: 95), vari

hemstiilldes, att riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Majit anhålla örn

Bihang till riksdagens protokoll 19/fl. 1 sami. Nr 178. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

en skyndsam utredning om införande av skjututbildning för gossar samt

utbildning i röda kors- och lottaverksamhet för flickor vid de högre allmänna

läroverken och motsvarande läroanstalter.

Riksdagen framhöll i anledning härav (skrivelsen nr 264, sid. 7), att den

utbildningsverksamhet, varom här vore fråga, för närvarande omfattades

med ett betydande intresse av landets ungdom. Riksdagen ansåge för sin

del skäl föreligga för ett skyndsamt övervägande av frågan om anordnande

för den mognare skolungdomen av en utbildningsverksamhet, inriktad på i

huvudsak de verksamhetsgrenar, som i motionen åsyftades. Av särskild

vikt syntes det enligt riksdagens mening vara att, därest denna utbildning

komme till stånd, den handhades på ett omdömesgillt sätt och under sådan

statlig kontroll, att den fyllde en verklig uppgift i den allmänna försvarsberedskapen.

Lämpligheten av att anknyta verksamheten i fråga till den

stadgade friluftsverksamheten vid omförmälda läroanstalter syntes även

böra övervägas. Riksdagen finge slutligen understryka, att en förutsättning

för utbildningens anordnande borde vara, att det egentliga skolarbetet

icke härigenom komme att eftersättas.

Med stöd av Kungl. Majrts den 24 maj 1940 givna bemyndigande tillkallade

jag särskilda sakkunniga för att utreda frågan om värntjänstutbildning

för skolungdom (värntjänstutbildningssakkunniga). Såsom sakkunniga

ha tjänstgjort gymnastiklärarna Marrit Hallström och Helge

Lindau, rektorn Benkt Söderborg, tillika ordförande, och översten Bertil

G:son Uggla.

Med skrivelse den 24 december 1940 ha de sakkunniga överlämnat betänkande

och förslag angående värntjänstutbildning för skolungdom (statens

offentliga utredningar 1940: 38).

Över de sakkunnigas förslag ha utlåtanden avgivits av överbefälhavaren

över rikets försvarskrafter, chefen för armén, skolöverstyrelsen, statskontoret,

allmänna lönenämnden, medicinalstyrelsen, styrelsen för statens institut

för folkhälsan, socialstyrelsen, kanslern för rikets universitet, direktionen

över gymnastiska centralinstitutet, lantbruksstyrelsen, statens utrymningskommission,

Överståthållarämbetet, länsstyrelserna och domkapitlen.

Skolöverstyrelsen har i ärendet hört samtliga folkskolinspektörer respektive

folkskolestyrelserna i de städer, som icke deltaga i landsting, ett antal

rektorer och läroverkskollegier ävensom ett flertal sammanslutningar, bland

dem lärår-, kvinno-, scout-, idrotts- och luftskyddsorganisationer.

Direkt till ecklesiastikdepartementet ha inkommit yttranden från åtskilliga

religiösa, ideella och politiska sammanslutningar m. fl.

I den mån de över de sakkunnigas förslag avgivna yttrandena i det följande

icke särskilt beröras, torde få hänvisas till handlingarna i ärendet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majda proposition Nr 178.

3

II. Allmänna synpunkter.

a. Utredningsdirektiven.

Vid anmälan av frågan om tillkallande av nämnda sakkunniga erinrade

jag örn de framställningar som gjorts rörande en utredning angående värntjänstutbildning

för skolungdom. Jag framhöll för egen del, att den föreliggande

frågan nu i många avseenden fått annan innebörd än da den

obligatoriska militärutbildningen vid skolorna för ett tjugutal år sedan avskaffades.

Den militärutbildning vid skolorna, som då fanns, hade haft till

syfte i huvudsak att förbereda den manliga ungdomen för värnpliktstjänstgöringen,

enkannerligen för tjänstgöring som underbefäl, och inriktats huvudsakligen

på skjututbildning. Såtillvida vore läget nu icke ändrat som de

övningar vid skolorna, vilka nu vore i fråga, motiverades i främsta rummet

med önskvärdheten av att skjutfärdigheten så tidigt som möjligt

grundlädes och uppövades redan under skolåldern. Men härutöver vore

ett flertal andra till den allmänna försvarsberedskapen hörande utbildningsgrenar

i detta sammanhang aktuella. Förutom undervisning rörande

civilt luftskydd och vad därmed sammanhängde hade i de föreliggande

framställningarna ifrågasatts utbildning i barnavård, i sjuk- och sanitetsvård,

i rapporttjänst och lottaverksamhet m. m. Frågan gällde alltså nu

icke endast att återinföra skjutövningarna i skolorna för de manliga eleverna

utan att på ett eller annat sätt med skolans normala arbetsprogram

införliva värntj änstutbildning för både gossar och flickor.

Det borde erinras, att sådan utbildning, ehuru i mycket obetydlig omfattning,

redan obligatoriskt meddelades vid skolorna. Genom cirkulär den 13

april 1939 hade Kungl. Majit meddelat bestämmelser örn undervisning i

luftskydd vid de under skolöverstyrelsens inseende ställda läroanstalterna.

Denna undervisning omfattade dock endast högst sex lärotimmar per läsår

och torde få anses otillräcklig. På frivillighetens väg hade i viss utsträckning

utbildning på hithörande områden anordnats vid skolorna. Denna

avsåge dock endast ett fåtal av eleverna och kunde icke gärna, ehuru den

mångenstädes omfattats med stort intresse, bli lika effektiv som en av det

allmänna organiserad utbildning.

Den tid, som kunde reserveras för utbildningsarbetet, bleve av naturliga

skäl ganska begränsad. Då utbildningen borde bli så grundlig som möjligt

och detta icke gärna kunde bli fallet, örn verksamheten splittrades på ett

flertal utbildningsgrenar, borde det vid utredningen tillses, att verksamheten

koncentrerades på de utbildningsgrenar, som befunnes vara av den

största betydelsen för landets försvarsberedskap. De övriga övningsgrenarna

borde tillgodoses på frivillighetens väg.

Självfallet vore det mest angeläget att flir de högre klasserna organisera

en utbildning på dessa områden. De lägre klasserna vid läroverken och därmed

jämförliga skolor samt folkskolan borde emellertid vid utrednings
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majlis ''proposition Nr 178.

arbetet icke helt lämnas ur sikte — speciellt borde för deras del ihågkommas

luftskyddsundervisningen.

Frågan om utbildningens inpassande i skolarbetet eller uppdelning mellan

skolarbetet och ferierna krävde vid utredningen särskild uppmärksamhet.

Vid utredningen borde läggas stor vikt vid frågan om lärarrekryteringen och

skapas garantier för att utbildningen komme att, såsom riksdagen anfört,

handledas på ett omdömesgillt sätt och bedrivas under sådan statlig

kontroll, att den fyllde en verklig uppgift i den allmänna försvarsberedskapen.

b. översikt över de sakkunnigas förslag.

Den nuvarande friluftsverksamheten vid skolorna skulle enligt värntjänstutbildningssakkunnigas

förslag utgöra grundstommen för värntjänstutbildningen.

Vid folkskoleväsendet borde friluftsverksamhet förekomma

obligatoriskt i stället för såsom nu endast frivilligt.

För närvarande inrymmer friluftsverksamheten — förutom »exkursioner

och andra studieutflykter» — följande friluftsövningar:

fri idrott

simning och livräddning

skid- och skridskoidrott

orientering

vandringar, cykelturer, skidfärder o. d.

terränglekar

lägerliv

för alla åldersstadier

för yngre elever

Förutom dessa friluftsövningar skulle enligt de sakkunnigas förslag förekomma

följande värn tjänstutbildning (obligatorisk):

1) för både gossar och flickor:

Folkskolan (ålder)

Högre skolformer

(ålder)

trafikundervisning.............

lägsta klassen (11 år)

fr. o. m. 36, 24, 37,

luft-, gas- och brandskydd...........

2® (fr. o. m. 13 år)

målspaning, rapportering, ordonnans^''anst ....

olyeksfallsvård...............

d:o

d:o

d:o

gossar: fr. o. m. 35,

24 (fr. o. m. 13 år)

2) speciellt för gossar:

flickor: 12—14 år

samt 17 och 18 år

handgranatkastning (träattrapper)........

kl. 6-7 (12-13 år)

fr. o. m. 25, l4

(fr. o. m. 12 år)

skjut-1 vapenkännedom och vapen vård......

d:o

d:o

ning: | korthållsskjutning (luft- eller salongsgevär)

d:o

kl. 2S—45, l1—3‘

(12-14 år)

skolskjutning (armégevär).......

kl. 8 (14 år)

fr. o. m. 56, 44 -(-hela

gymnasiet(fr.l5 år)

fältmässig skjutning (armégevär) . . .

d:o

3 högsta ringarna

3) speciellt för flickor:

(fr. 16 år)

hem- och lägertjänst (»red-dig-sj älv-arbeten»,

■ lottaverksamhet»).............

kl. 6-8 (12-14 år)

fr. o. m. lägsta klas- sen (fr. 11 hr)

hemsjukvård.......

kl. 8 (ev.)

ring II4, I3, kl. 61,

58 (16 år)

barnavård .............

kl. 8 (ev.)

näst högsta ringen

(klassen) (17 år)

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle värntjänstutbildningen bedrivas

dels under läsåret på friluftsdagarna, vilkas antal borde för de allmänna

läroverkens vidkommande ökas med 3 genom förlängning av läsåret;

dels ock under ferierna i form av tillämpningsövningar, förlagda till sommarläger

örn tre veckor, särskilda för gossar och särskilda för

flickor, vartdera för 50 elever.

Ändamålet med lägren skulle vara

1. att giva tillfälle till träning respektive fortsatt utbildning under fältmässigt

enkla förhållanden i sådana till värntjänstutbildningen hörande

grenar, vilka kunna utövas under sommartid. Träningen och den fortsatta

utbildningen skulle företrädesvis omfatta — utom lägerliv — fri idrott

och bollspel, simning och livräddning, orientering, luft-, gas- och brandskydd,

målspaning, rapportering och ordonnans^ änst samt olycksfallsvård

och därjämte för den äldre manliga ungdomen skjutning och för den

kvinnliga hem- och lägertjänst;

2. att bidraga till ungdomens moraliska fostran samt

3. att bereda ungdomen tillfälle att deltaga i nyttoarbete av olika slag

(främst lantbruksarbete).

Varje elev borde bli delaktig av lägerutbildning minst en gång under sin

skoltid. Lägerutbildning skulle från början vara obligatorisk för

1) elever vid gymnasier och motsvarande klasser vid andra skolformer

efter genomgång av ring II4 (I3) respektive motsvarande klass vid flickskolor

(16—17 års ålder),

2) elever på realskolestadiet respektive motsvarande klasser vid andra

skolor efter genomgång av klass 45 (34) respektive motsvarande klass vid

flickskolor (14—15 års ålder),

3) folkskoleungdom i städer (större samhällen) efter genomgången 7 klass

(13—14 års ålder).

Beträffande folkskoleungdom från landsbygden ha de sakkunniga stannat

i olika meningar: två av de sakkunniga (Söderborg och Marrit Hallström)

ha ansett deltagandet tills vidare böra vara frivilligt, medan de övriga

(Uggla och Lindau) ha förordat obligatoriskt deltagande.

Ledningen av värntjänstutbildningen skulle enligt de sakkunnigas

förslag handhavas sålunda:

A. speciellt kvinnliga grenar:

hem- och lägertjänst: av vederbörande lärarinnor i hushållsgöromål och

kvinnlig slöjd;

hemsjukvård: examinerade sjuksköterskor;

barnavård: genom svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundets försorg.

B. värntjänstutbildningen i övrigt:

det, huvudsakliga ansvaret skulle falla på gymnastikläraren; såsom medhjälpare

skulle dock anlitas så många som möjligt av de övriga lärarna

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 178.

(utbildning för ändamålet skulle vara i princip obligatorisk för läraraspiranter).

I den mån behov av ytterligare ledare gjorde sig gällande, borde

detta på de flesta håll kunna tillgodoses genom anlitande av befäl (underbefäl)

från i skolans närhet förlagda truppförband.

För folkskolornas skjututbildning kunde anlitas bland annat militära

instruktörer respektive medlemmar i hemvärnet. Dessutom skulle inrättas

en särskild konsulentorganisation (26 lokala konsulenter i lönegraden A 21).

De sakkunniga beräkna kostnaderna, i avrundade tal, sålunda:

Årliga utgifter Engångsutgifter

Värn tjänst under läsåret......... 740,000 300,000

Sommarlägren1).............. 1,733,000_290,000

Summa kronor 2,473,000 590,000.

Till stöd för sitt förslag ha de sakkunniga anfört följande allmänna synpunkter:
Då

tidsläget nu aktualiserat frågan om återinförande av militärt betonade

övningar i skolorna, så hade detta sin grund i en ånyo ändrad problemställning.

Frågan torde numera kunna frigöras från det gamla sambandet

med utbildningen av värnpliktigt underbefäl och böra betraktas som ett

helt nytt spörsmål och övervägas med hänsyn till samhällets intressen under

en tid, då krigföringen undergått radikala ändringar och då ett krig måste

innebära ett uppbåd av hela samhällsorganismens yttersta krafter.

Kriget hade blivit ett maskinkrig och fått totalitär karaktär, som icke

lämnade någon samhällsfunktion oberörd eller någon plats inom landet

säkert fredad. De män, som kallades under vapen till rikets försvar, måste

ha fått en lång, sammanhängande mer eller mindre specialbetonad utbildning

och en kraftig fysisk träning, och de medborgare, som icke kallades

under vapen, måste i görligaste mån ha gjorts förtrogna med tanken på de

situationer, som under krig kunde uppkomma, och övade i de göromål,

som då kunde komma att åligga dem. En värntjänstutbildning för skolungdom

kunde icke på något sätt ersätta eller förminska den hårda disciplinerande

undervisning, övning och träning för krigets värv, som vore nödvändig

och som den egentliga allmänna värnpliktsutbildningen skulle ge,

ty därtill skulle fordras vida längre och mera sammanhängande utbildningsperioder

än vad som kunde komma i fråga för denna ungdom. Ett tekniskt

mål kvarstode dock under alla förhållanden såsom önskvärt och realiserbart

för den manliga ungdomen, och det vore individens förtrogenhet med

geväret och hans färdighet i skjutning. Ett annat mål för ungdomens värntjänstutbildning

vore att vinna insikt och färdigheter i olika uppgifter för

den allmänna säkerhets- och skyddst jönsten.

Lika nödvändigt som det militära försvaret vore för ett lands beredskap,

lika viktigt vore, att varje medborgare, man såväl som kvinna, utbildades

till att kunna fylla de krav, som i krigstider komme att ställas på civilbefolkningen.

De sakkunniga ansåge det därför vara en ofrånkomlig nödvändighet,

att även all kvinnlig ungdom erhölle värntjänstutbildning.

Vad utbildningsgrenarna beträffade, borde främst betonas, att fysisk

fostran vore för de kvinnliga eleverna liksom för de manliga en förutsätt
*)

Örn sommarlägren bleve obligatoriska även för landsbygdens folkskoleungdom, stege de årliga

utgifterna med omkring 495,000 kronor och engångsutgifterna med omkring 60,000 kronor.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 178.

ning för att de skulle kunna tillgodogöra sig annan önskvärd utbildning

samt fylla de större och i många fall nya och påfrestande krav, vilka i nuvarande

tid måste ställas på ungdomen.

Till denna grundläggande utbildning måste för de kvinnliga eleverna,

liksom för de manliga i fråga örn skjututbildning, knytas speciell utbildning.

Denna borde vara inriktad på att göra flickorna kompetenta att fylla luckor

och behov, vilka under nuvarande orostider redan uppstått och som i ännu

högre grad i händelse av krig måste uppstå i samhällslivet. Utan tvekan

kunde det påstås, att hem- och familjeförhållanden i första hand bleve

lidande i tider av nämnda art. Den vuxna kvinnan hade redan nu på grund

av männens inkallelse till militärtjänst i stor utsträckning blivit tvingad

att hjälpa eller ersätta mannen såsom familjeförsörjare eller såsom arbetare

på nya områden — ett förhållande, som i mångå fall medfört, att hemmen

och deras skötsel bleve lidande, och som gåre anledning till att utbildning

av all kvinnlig ungdom till att kunna övertaga skötseln av och ansvaret för

hemmet framträdde såsom ett mycket trängande behov. Den kvinnliga

ungdomen borde emellertid ej endast besitta insikt och färdighet i ett hems

skötsel under normala förhållanden — utbildning häri läge utanför den

egentliga värn tjänstutbildningen — utan borde därutöver göras förtrogen

med problem, som beträffande hemförhållanden uppkomme under kris- och

krigstider, exempelvis behövliga åtgärder vid eventuell evakuering och befolkningsomplacering

samt vid anordnande av läger. Denna gren av den

kvinnliga värn tjänstutbildningen, som ju omfattade även lottaverksamhet,

benämndes av de sakkunniga hem- och lägertjänst.

Med hänsyn till det moderna krigets natur och den i krigstider nödvändiga

inskränkningen i den allmänna sjukvården — sjukhusen måste ju då

delvis utrymmas, många av deras läkare och sjuksköterskor toges i anspråk

på annat håll — borde" undervisning i elementär sjukvård, d. v. s. hemsjukvård

såväl som olycksfallsvård, ingå i den kvinnliga skolungdomens värntjänstutbildning.

Att även barnavård borde ingå i densamma vore självfallet.

I anslutning till vad sålunda anförts ville de sakkunniga som sin åsikt

uttala, att de kvinnliga elevernas speciella värn tjänstutbildning skulle omfatta

hem- och lägertjänst, hemsjukvård och barnavård.

Förutom vad som redan omnämnts borde för de kvinnliga eleverna liksom

för de manliga ingå utbildning i luft-, gas- och brandskydd samt i

målspaning, rapportering och ordonnanstjänst.

Principiellt borde all skolungdom, manlig såväl som kvinnlig, erhålla en

efter ålder och kön avpassad värn tjänstutbildning. De sakkunniga^ erinrade,

att enligt de meddelade direktiven frågan gällde icke endast att återinföra

skjutövningarna vid skolorna för de manliga eleverna utan att på ett eller

annat sätt med skolornas normala arbetsprogram införliva viirntjänstntbildning

för både gossar och flickor och att, ehuru det vöre mest angeläget

att för de högre klasserna organisera cn utbildning på vissa angivna

områden, de lägre klasserna vid läroverken och därmed jämförliga skolor

samt folkskolan vid utredningsarbetet icke borde helt limmas ur sikte. De

sakkunniga holle före, att från egentlig värntjänstutbildning borde, med

hänsyn till förmågan att tillägna sig densamma, undantagas endast barn

på lägre åldersstadium än som motsvarade elevernas i läroverkens klass 2 ’,

l4. Omfattningen av utbildningen och sättet för meddelande av densamma

måste dock differentieras flir olika elevkategorier. Skillnad mäste salunda

göras dels mellan olika skolformer och dels mellan gossar och flickor.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majlis proposition Nr 178.

c. Remissyttranden.

Överbefälhavaren över rikets försvarskrafter.

Mot den fysiska fostran och den utbildning i för den civila beredskapen

nödvändiga färdigheter, som inginge i den föreslagna värntjänstutbildmngen,

hade överbefälhavaren ingenting att erinra. Tvärtom syntes förslaget

härutinnan mycket behjärtansvärt, då resultatet, direkt eller indirekt,

komme försvaret till godo.

Vad åter den militära sidan av värn tjänstutbildningen beträffade, ställde

sig överbefälhavaren tveksam, om det vore lämpligt att för så unga personer

som lärjungarna i de lägre klasserna i läroverk och folkskolor obligatoriskt

införa en rent militär utbildning med hänsyn till deras ringa mognad,

outvecklade kroppskrafter o. s. v. Sådan utbildning syntes, framförallt

i fråga om skjututbildning, icke böra påbörjas tidigare än då eleverna

nått en ålder av 14 år.

Då det väsentliga i värn tjänstutbildningen enligt överbefälhavarens

mening borde vara att främja ungdomens fysiska och psykiska utveckling,

syntes huvudvikten böra läggas på friluftsdagarna, vilka borde vara obligatoriska

för all skolungdom. De härunder företagna övningarna, vilka

leddes av skolornas egen lärarpersonal, borde i allmänhet icke omfatta rent

militära övningar.

Därutöver vore det emellertid önskvärt att såsom en förberedelse för

värnpliktstjänstgöringen en verklig militär utbildning ordnades för manliga

elever i gymnasium samt, i mån av tillgång på instruktörer och vapen,

även för annan äldre manlig skolungdom. Denna utbildning, vilken helst

borde vara obligatorisk, skulle få ökat värde, om den — åtminstone i viss

utsträckning — kunde koncentreras till en period av heldagsövningar i

början eller slutet av läsåret; den borde företrädesvis ledas av instruktörer

tillhörande försvarsväsendet.

Även en annan synpunkt borde dock här beaktas. För att den föreslagna

värntjänstutbildningen i dess militära del skulle få verkligt värde, måste

den pågå en längre följd av år. När det gällde att bestämma dess omfattning,

borde man därför framgå med en viss försiktighet, så att man icke

från början skapade en organisation, som vore så omfattande och krävande,

att den icke kunde vidmakthållas under mera normala förhållanden.

Vidare borde beaktas, att hemvärnets behov av instruktörer och vapen

icke finge lida intrång genom införande av värntjänstutbildning i skolorna.

I princip vore det därför önskvärt, att ett visst samband kunde åstadkommas

mellan åtminstone vissa grenar av den militära värntjänstutbildningen

och hemvärnsutbildningen. För närvarande torde emellertid ett sådant

önskemål vara svårt att praktiskt genomföra, varför överbefälhavaren här

endast velat omnämna det.

I övrigt hade överbefälhavaren intet att erinra mot vad chefen för armén

anfört rörande ifrågavarande förslag (se nedan). Särskilt ville överbefälhavaren

understryka vad av honom framhållits angående vikten av att

tillgången på kvalificerade ledare säkrades, innan värntjänstutbildningen

igångsattes.

Chefen för armén.

Arméchefen har anslutit sig till principerna i de sakkunnigas förslag.

Vissa modifikationer föreslås dock. Sålunda rekommenderas utbildning

under ett antal sammanhängande dagar i början eller slutet av läsåret vid

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Majlis proposition Nr 178.

sidan av utbildning under friluftsdagar. Skjututbildningen borde vara frivillig

för folkskolorna. Sommarlägren borde omfatta endast barn från städerna

och vara frivillig.

Värn tjänsten inneslöte värdefulla möjligheter att främja ungdomens

fysiska och psykiska utveckling, att bibringa den någon förtrogenhet med

de krav, som det nutida kriget ställde på medborgarna, att öka förståelsen

och solidariteten mellan olika kategorier ungdom samt — psykologiskt sett

icke minst betydelsefullt — att ingiva ungdomen en känsla av medansvar

och meddelaktighet i rikets försvar.

En värntjänstutbildning, som vore lämpligt avvägd och bedreves under

omdömesfull ledning, bleve en god förberedelse för de ungas tjänstgöring

i hemvärnet och för deras värnpliktsutbildning. Ur militär synpunkt måste

det därför hälsas med tillfredsställelse att frågan väckts och tagits upp till

grundlig prövning.

Den redan förda pressdiskussionen hade emellertid visat, att meningarna

såväl örn värntjänstens lämplighet överhuvudtaget som örn detaljerna i

de sakkunnigas förslag vöre delade. Det gällde därför att gå varsamt fram,

att söka finna arbetsformer, som kunde omfattas med allmänt förtroende

utan att syftet med utbildningen förfelades. Missgrepp skulle kunna medföra

olust och skada det starka intresse för det gemensamma försvaret,

som vore ett av dagens mest löftesgivande drag i det svenska samhället.

För att värntjänstutbildningen skulle medföra avsett resultat, borde den

principiellt omfatta alla kategorier skolungdom, flickor som pojkar, folkskoleungdom

som läroverksungdom. Alla behövde den fysiska utbildning

och härdning, som värntjänsten bland annat avsåge att ge. Ur denna synpunkt

vore de sakkunnigas förslag örn införande av friluftsdagar även vid

folk- och fortsättningsskolor av största värde.

Det vore även klart, att detta syfte med utbildningen endast kunde nås,

örn den gjordes obligatorisk för alla. De modifikationer, som hänsyn till

ålder, kön, praktiska möjligheter o. s. v. nödvändiggjorde, borde beaktas

i de olika kursplanerna. Bestämmelser om obligatoriskt deltagande borde

emellertid tillämpas med omdöme och smidighet. Elever, som på annat

sätt erhölle likvärdig utbildning eller som måste utnyttja tiden för praktisk

tjänst eller utbildning, borde givetvis kunna erhålla befrielse. Detta gällde

särskilt värntjänstutbildning under ferier.

De sakkunnigas förslag i fråga om värntjänstens grenar syntes i huvudsak

lämpligt.

Den föreslagna tiden för värntjänstutbildning syntes lämpligt avvägd.

Måhända skulle tidens fördelning på annat sätt, t. ex. med ett antal sammanhängande

dagar i början och slutet av läsåret, då de yttre förhållandena

vöre mera gynnsamma, gc större utbyte. Det vore emellertid önskvärt.

att över hela läsåret jämnt fördelade friluftsdagar därutöver bibehöllcs.

Den lämpliga avvägningen borde bli en erfarenhets,sak.

Skjututbildningen ställde sådana krav på kompetent ledning, på vapen,

på tillgång till skjutbanor och materiel m. m., att det vore möjligt, att

de sakkunnigas förslag visade sig svårt att genomföra. Samtidigt vore dock

denna utbildningsgren den ur militär synpunkt viktigaste delen av värntjänsten.

En avvägning av inverkande faktorer kunde komma att nödvändiggöra

vissa modifikationer i de sakkunnigas förslag, varvid dock

skjututbildning bordo göras obligatorisk vid allmänna läroverk och motsvarande

skolor. Vid folk- och fortsättningsskolor borde tillgången på

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 178.

vapen, skjutbanor och instruktörer samt hänsynen till elevernas ålder bli

bestämmande för i vilken utsträckning utbildning i skjutning skulle meddelas,

varvid detta finge bedömas i varje särskilt fall.

Den föreslagna fältmässiga skjutningen syntes böra utgå och den härigenom

disponibla tiden i stället anslås till den grundläggande korthållsoch

skolskjutningen.

De föreslagna sommarlägren skulle otvivelaktigt kunna bli av stort värde

icke minst för folkhälsan och för utjämning av sociala och ekonomiska

klasskillnader. De skulle därjämte bibringa ungdomen och småningom hela

folket lägervana och förmåga att finna sig till rätta även under jämförelsevis

primitiva förhållanden — en ökning i vår försvarsberedskap. Lägerutbildningens

betydelse och dragningskraft på de unga framginge icke

minst av den ständigt stegrade omfattning, sommarlägren år från år fått

inom olika ideella ungdomsrörelser utan att dock kanske nå just de kategorier,

som ur olika synpunkter hade största behov därav. Lägerutbildningen

förutsatte emellertid skicklig ledning, lämplig förläggning och rimliga

kostnader.

Värntjänstutbildningen under ferierna borde begränsas till ungdomen

i städer och andra tättbebyggda orter. Försiktigheten bjöde att åtminstone

till en början och tills vidare erfarenhet vunnits göra den frivillig. För

folkskoleungdomen på landsbygden borde sådan utbildning tills vidare icke

ifrågakomma.

Värntjänstutbildningen borde igångsättas först sedan förberedelserna avslutats,

d. v. s. ledare, materiel, planer, erforderliga författningsbestämmelser,

medel o. s. v. funnes till förfogande. Det torde få anses förenat

med mindre olägenhet att något uppskjuta igångsättandet än att börja

arbetet under betingelser, som icke garanterade ett gott resultat.

En närmare undersökning skulle måhända påvisa lämpligheten att börja

efterhand

först med äldre elever, småningom utvidgad med yngre,

först med läroverk och motsvarande, senare med folkskolorna,

först frivilligt, senare efter vunnen erfarenhet obligatoriskt.

De sakkunniga hade — i enlighet med för utredningen gällande direktiv

— icke upptagit till behandling frågan örn värntjänstutbildning för den

ungdom i ålder 16—20 år, som efter folk- och fortsättningsskola uppsöges

av förvärvslivet. Denna kategori manlig ungdom vore genom sin storlek

den ur militär synpunkt viktigaste. Genom utbildning i en eller annan

form av denna ungdom skulle värntjänstutbildningen i folk- och fortsättningsskolor

få en naturlig och önskvärd påbyggnad före inträdet i värnpliktsåldern.

Därigenom skulle också denna kategori i utbildningshänseende

bli jämnställd med läroverksungdomen. En lösning av frågan kunde

vinnas genom en anknytning till hemvärnet, som även ur andra synpunkter

tedde sig naturlig. Detta spörsmål förutsatte emellertid en särskild utredning,

som med hänsyn till frågans stora betydelse torde böra utan omgång

föranstaltas. Den föreslagna värntjänstutbildningen för skolungdom komme

sannolikt att inverka på den verksamhet med likartat syfte, som för

närvarande bedreves av ett flertal ideella ungdomsrörelser och organisationer.

Det syntes därför lämpligt, att samarbete inleddes med dessa rörelser

i syfte bland annat att utnyttja inom dem vunnen erfarenhet. Även i

övrigt bleve det förberedande arbetet med säkerhet omfattande och

besvärligt.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

11

Skolöverstyrelsen.

Skolöverstyrelsen föreslår, att den obligatoriska värn tjänstutbildningen

inskränkes till gymnasiet och den högsta realskoleklassen (respektive motsvarande

åldersstadier vid övriga högre skolformer) och koncentreras till

en 6-dagarsperiod före höstterminen. Friluftsdagarna skulle fortfarande ha

kvar sin nuvarande karaktär, dock med tillägg av utbildning i luft-, brandoch

gasskydd samt annan samhällstjänst; i lämplig utsträckning skulle

sådana dagar även kunna användas för ytterligare övning i skjutning.

Inom folkskolan böra friluftsdagar enligt överstyrelsens mening obligatoriskt

förekomma. Sommarlägren avstyrkas såsom obligatorisk anordning.

Statsbidrag bör i stället utgå till frivillig lägerverksamhet genom redan

befintliga organisationer.

Överstyrelsen beräknar kostnaderna vid ett genomförande av dess förslag

sålunda:

Årliga kostnader Engångsutgifter

Materiel o. dyl................. 130,000 70,000

Ledararvoden o. dyl.............. 140,000

Ledarkurser.................. 23,000

Centrala ledningen.............. 12,000

Bidrag till frivillig lägerverksamhet..... 50,000_

Summa kronor 355,000 70,000.

Skolöverstyrelsen har funnit det angeläget att från början ange två

grundläggande synpunkter för bedömandet av ärendets olika problem.

Dessa vore:

1) frågan örn skolungdomens värntjänstutbildning borde prövas efter

det nuvarande tidslägets krav, och en eventuell framtida anpassning av

sådan utbildning efter ändrade tidsförhållanden måste bli en senare angelägenhet,

vars övervägande lämpligen syntes böra överlämnas åt 1940 års

skolutredning;

2) vad som i nuvarande läge skulle åtgöras, borde eftersträvas på de

vägar, som syntes leda effektivast och snabbast till målet: att höja nationens

samlade värnkraft.

Med konstaterande av den beredvillighet att i ändamålsenlig omfattning

ställa skolungdomens möjligheter i värnkraftens tjänst, som i dagens

världsläge framträdde med imponerande endräkt, om ock icke helt utan

undantag, och som betygats både av skolans egen värld och av de olika

myndigheter, institutioner och sammanslutningar, vilkas verksamhet och

intressen berördes av denna fråga, och som givit sin mening därom tillkänna

i till skolöverstyrelsen inkomna yttranden, ville överstyrelsen först

uttala sin anslutning till de sakkunnigas principförslag om obligatorisk värntjänstutbildning

för skolungdom, såväl manlig som kvinnlig.

Att härvid i möjligaste mån borde tillses, att genom en sådan utbildning

det egentliga skolarbetet icke eftersattes, vore en grundsats, som skolöverstyrelsen

funné självklar och som för övrigt understrukits både av riksdagen

och departementschefen och även i många remissyttranden kraftigt

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

framhävts. Ehuru det givetvis icke helt kunde undvikas, att i utomordentliga

lägen, sådana som det nu rådande, då hela samhällslivet starkt påverkades

av krig och kris, även skolan finge lida intrång, hade dock också denna

synpunkt, att i möjligaste män skydda det normala arbetet på ungdomens

undervisning och fostran, varit i hög grad vägledande vid överstyrelsens

överväganden av värntjänstutbildningens ordnande vid läroanstalterna.

När det sedan gällde den omfattning, sorn denna utbildning lämpligen

borde få, kunde överstyrelsen däremot icke lika obetingat följa de sakkunniga.

Då överstyrelsen från värntjänstutbildningen i mera egentlig mening

ville undantaga de yngre skolåldrarna, trodde sig dock överstyrelsen handla

mer än de sakkunniga i samklang med riksdagens och departementschefens

intentioner. I likhet med många, som yttrat sig i ärendet, holle skolöverstyrelsen

före, att för det yngre åldersstadiet en del andra övningar i idrott och

samhällstjänst lämpade sig bättre och ingalunda saknade betydelse på längre

eller kortare sikt för ungdomens beredskap, medan ett mera direkt utbyte

för landets värnkraft icke skulle kunna utvinnas av dessa ungdomars mera

egentliga värn tjänst, vilken krävde större både fysisk och psykisk mognad.

Att med denna uppfattning de sakkunnigas i sig självt betydelsefulla syfte

att i demokratisk anda låta värntjänstutbildningen svepa över alla skolformer

och i lika män nå alla samhällsklasser måste falla, vore enligt överstyrelsens

mening ofrånkomligt.

Statskontoret.

Statskontoret har för sin del icke kunnat finna, att de sakkunniga framlagt

bärande skäl för så omfattande och genomgripande åtgärder på förevarande

område som de föreslagit, särskilt örn i beaktande toges, att grundförutsättningarna

för utredningen ur försvarspolitisk synpunkt väsentligen

förändrats genom det förslag till förordning med provisoriska bestämmelser

rörande utbildningstiden för vissa värnpliktiga m. m., som innefattades i

propositionen nr 23 till 1941 års riksdag. I varje fall hade den verkställda

utredningen icke övertygat ämbetsverket, att de förordade anordningarna

vore av den vikt för landets värnkraft, att de avsevärda kostnader, som

förslagets genomförande skulle draga, kunde anses motiverade i nu rådande

statsfinansiella läge.

Härtill komme, att det ville synas statskontoret som örn de sakkunniga

ej tillräckligt beaktat värdet av den hittills bedrivna frivilliga ungdomsverksamheten

inom hithörande områden, såsom skytteröreisen, landstormsrörelsen,

idrottsrörelsen och scoutrörelsen. Ämbetsverket ansåge sig därför

böra understryka den stora betydelse, denna verksamhet haft för ungdomens

fysiska fostran, ävensom framhålla angelägenheten av att de erfarenheter,

som ledarna inom verksamheten förvärvat sig, tillvaratoges även tolde

syften, det här gällde att tillgodose.

Statskontoret avstyrkte de sakkunnigas förslag i vad detsamma avsåge

värntjänstutbildning under ferierna.

Vidkommande värntjänstutbildningen under läsåret delade statskontoret

de sakkunnigas uppfattning, att de s. k. friluftsdagarna på effektivast möjliga

sätt borde utnyttjas för denna utbildning. Likaså biträdde ämbets
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Marits proposition Nr 178.

verket förslaget, att obligatoriska friluftsdagar skulle införas även vid läroanstalter,

där sådana icke nu förekomme. Statskontoret ifrågasatte starkt

lämpligheten av att påbörja skjututbildningen före gymnasiestadiet.

Medicinalstyrelsen.

Medicinalstyrelsen har i princip anslutit sig till de sakkunnigas förslag

med vissa betydelsefulla modifikationer. Sålunda ifrågasättes lämpligheten

av att införa vapenövningar för skolungdom under 15 år. Vidare avstyrkes

den obligatoriska karaktären av lägervistelsen. Medicinalstyrelsen har som

resultat av sin granskning tillrått en omarbetning av förslaget. Härvid

ville styrelsen emellertid understryka, att flera av de framförda problemen

syntes vara av den natur, att de fordrade snara åtgärder från det allmännas

sida.

Styrelsen biträdde de sakkunnigas förslag att utöka skolornas friluftsdagar

och införa sådana i de skolformer, där de tidigare saknats, liksom den

föreslagna nya värntjänstutbildningen för flickorna (innefattande barnavård,

olycksfalls vård och utökad hushållsundervisning och övriga utbildningsgrenar,

som inginge i lottaverksamhet), samtliga grenar sådana som

även för normala tider borde ha sin plats inom det obligatoriska skolschemat

och därför borde omedelbart inarbetas i detta. Härvid borde emellertid

tillses, att dessa utbildningsgrenar, som av naturliga skäl mest innefattade

inomhussysselsättningar, icke finge inskränka på antalet dagar med verksamhet

i fria luften.

Styrelsen ansåge sig böra konstatera, att de sakkunniga i sitt betänkande

icke någonstädes diskuterat eller ens vidrört de för hela förslagets bedömning

så väsentliga hälsovårdssynpunkterna — det dominerande syntes lia

varit rent pedagogiska och skoltekniska normer. Härigenom hade förslagen

icke alltid kommit att te sig som väl avpassade efter skolungdomens kroppsliga

och andliga förutsättningar. Även om skjutövningar och handgranatkastning

hos måhända flertalet gossar i ålder från 12—13 år kunde tänkas

väcka stort intresse i likhet med andra krigiska lekar, kände sig styrelsen

mycket tveksam inför deras direkta värde ur försvarssynpunkt och holle

närmast före, att sådana mera speciella moment av värntjänstutbildningen

med större effekt borde koncentreras till högre skolålder förslagsvis 15 år

och därefter. Den för värn tjänstutbildning för skolungdomar under 15 år

anslagna tiden av skolschemat kunde säkerligen ändå väl behövas för den

utökade friluftsverksamheten, ökad gymnastik och idrott samt såsom nya

utbildningsgrenar: hälsovårdsfostran med sikte såväl på den individuella

kroppsvården som den allmänna hälsovården samt anpassning till den allmänna

samhällstjänsten i fred och krig.

Styrelsen för statens institut för folkhälsan.

Beträffande värn tjänstutbildning under läsåret har styrelsen särskilt

betonat vikten av att övningarna riktigt anpassades efter ungdomens ålder

och mognadsgrad. Styrelsen har vidare ifrågasatt lämpligheten att genomföra

förslaget örn värntjänstutbildning under ferierna.

Införandet av undervisning i hemsjuk-, olycksfalls- och barnavård för

kvinnliga elever funne styrelsen välbetänkt, även örn den endast kunde

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

anses utgöra ett första steg mot en mera omfattande sådan utbildning. Det

måste betraktas som ett allvarligt missförhållande, att ett mycket stort

antal kvinnliga elever lämnade skolan utan grundläggande utbildning i

dessa ämnen. Det syntes styrelsen dock betänkligt, att denna utbildning,

som till stor del skulle äga rum inomhus, komrne att avsevärt inkräkta på

tiden för de vanliga friluftsdagarna, varigenom den kvinnliga skolungdomen

i detta avseende komme att ställas i ett sämre läge än den manliga.

Socialstyrelsen.

Önskvärdheten av åtgärder för återinförande i de allmänna läroverken

av militärövningar i viss utsträckning anser socialstyrelsen i betraktande

av de rådande tidsförhållandena icke kunna bestridas. I främsta rummet

framträdde behovet av den manliga ungdomens utbildning i skjutning.

Även andra till den allmänna försvarsberedskapen hörande utbildningsgrenar

hade emellertid för skolungdomens vidkommande blivit aktuella.

Att den för vissa grupper av skolungdom föreskrivna friluftsverksamheten

utbyggdes och effektiviserades, funne styrelsen vara ur många synpunkter

gagneligt. När friluftsdagarna enligt de sakkunnigas förslag förvandlades

från friluftsdagar till frilufts- och värn tjänstdagar, så betydde

detta emellertid i själva verket en inskränkning av antalet friluftsdagar.

Även örn man såge saken ur rent militära synpunkter, torde de sakkunnigas

förslag i detta stycke skjuta över målet. Det syntes vara angeläget,

att det icke inom den korta tid, som nu stöde till förfogande, pressades

in andra rent militärt betonade övningar än sådana, som kunde antagas

verkligen vara av behovet påkallade ur försvarssynpunkt.

Att obligatoriska vapenövningar i moderniserad form och särskilt skjutövningar

infördes i läroverken torde i och för sig vara fullt motiverat. Efter

styrelsens mening borde dessa vapenövningar, liksom de militära övningar,

som tidigare ägt rum i läroverken, likväl begränsas till de högre klasserna.

Om också de psykologiska riskerna icke finge överdrivas, torde organiserade

vapenövningar för barn under 15 år näppeligen kunna anses lämpliga.

Det syntes ur militär synpunkt icke heller på allvar kunna hävdas, att försvaret

skulle vinna något på att småpojkars lust för krigiska lekar metodiskt

utnyttjades för undervisning i handgranatkastning och skjutning med

luftgevär. Den betydande utgift av allmänna medel, som här skulle påfordras,

syntes föga ändamålsenlig.

Det vore av lika stor betydelse för flickor som för pojkar, att friluftsdagarna

finge ägnas åt friluftsliv. Förvisso vore det önskvärt, att skolflickor

erhölle undervisning i de skilda ämnen, som föreslagits skola ingå

i värntjänstutbildningen för deras del. Men detta önskemål borde väsentligen

tillgodoses genom att hemvårdsutbildning upptoges som obligatoriskt

ämne i skolornas undervisningsplaner, däremot icke genom friluftsdagarnas

utnyttjande för sådant ändamål.

En beaktansvärd del av betänkandet hade ägnats åt frågan örn värntjänstutbildning

under ferier. En sådan lägerutbildning under skolans kontroll,

som här förordades, kunde utan tvivel, örn den Indes på riktig grund,

bliva för ungdomen mycket gagnelig och hälsosam. Scoutrörelsens utveckling

hade visat värdet av att ungdom erbjödes tillfälle till ett lagom disciplinerat

och samtidigt friskt liigerliv i skog och mark under nyttiga övningar

och arbeten. Värdet av ett sådant lägerliv bleve dock efter styrelsens mening

i väsentlig mån beroende av att deltagandet bleve frivilligt.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 178.

I samband med lägerutbildningen hade det i betänkandet ifrågasatts, att

skolungdomens arbetskraft skulle tagas i anspråk inom lantbruket. Det

vöre till väsentlig del från denna synpunkt som de sakkunniga förordat

obligatorisk lägerutbildning för stora grupper av skolungdom. Det vore

emellertid efter styrelsens mening en anmärkningsvärt vag och föga bärkraftig

argumentering, som hade förts fram i det här föreliggande, ganska

känsliga arbetsmarknadsspörsmålet.

Kanslern för rikets universitet.

Kanslern har framhållit, att, ehuru programmet för den påtänkta värntjänsten

innehölle många värdefulla inslag, syntes de rent militära övningarna

ha fått ett alltför stort utrymme, särskilt i betraktande av värntjänstens

utsträckande till lägre åldersklasser av skolungdom. Mot den i förslaget

skisserade planen rörande obligatorisk lägertjänst under tre veckor

av ferierna måste starka betänkligheter anmälas. Anordnandet av sommarläger

borde ske endast i den mån ett tillräckligt antal kompetenta och intresserade

ledare stöde till förfogande, och det syntes olämpligt, att deltagandet

i lägertjänsten gjordes obligatoriskt.

Direktionen över gymnastiska centralinstitutet.

Direktionen har till en början framhållit, att de nuvarande friluftsdagarna

fyllde en mycket väsentlig uppgift inom skolorna och hade, som de

sakkunniga framhållit, även stor betydelse i de avseenden, de sakkunniga

genom sitt förslag sökte tillgodose. Direktionen funne det därför betänkligt,

att friluftsdagar i så stor utsträckning tagits i anspråk för annat än det

ursprungliga ändamålet. Detta gällde speciellt för vissa åldersgrupper av

kvinnlig ungdom, vars värntjänstutbildning i hem- och lägertjänst samt

hemsjukvård vore förlagd inomhus och måste medföra en minskning i antalet

friluftsdagar.

Vad anninge värntjänstövningarnas förläggning, funne direktionen, att

de med hänsyn till möjligheten att ernå goda resultat syntes i många fall

vara alltför splittrade. Säkerligen torde en ökad koncentration av utbildningen

till mera samlade perioder vara önskvärd.

Av stor betydelse vore, att övningarna riktigt anpassades efter ungdomens

ålder och mognadsgrad. Det syntes direktionen, som om denna synpunkt

även borde vara vägledande vid bestämmandet av vid vilka skolformer

olika slag av övningar borde komma till utförande. En mera strikt tillämpning

av denna uppfattning torde komma att visa, att värntjänstutbildningen

i sin föreslagna form kunde begränsas till skolor, där ungdomen uppnått

en lämplig ålder.

Direktionen, som ville uppfatta värn tjänstutbildningen som en specialutbildning

i syfte att hira ungdomen vissa särskilda färdigheter, ville betona

den grundläggande betydelse, som en rätt bedriven fysisk fostran —

diiri inbegripet såväl gymnastik som idrott — linder alla förhållanden ägde.

Det vore därför av största vikt, att värn tjänstutbildningen på intet sätt

finge inkräkta på undervisningen i fysisk fostran.

Det syntes direktionen uppenbart, att den föreslagna värntjänstutbildningen

under läsåret kunde komma att fylla en viktig uppgift, även örn det

numera, sedan det upplysts, att värnpliktst iden konnne att avsevärt förlängas,

säkerligen bleve nödvändigt att i viss mån omarbeta de sakkunnigas

förslag till utbildningsplaner.

Direktionen, som visserligen insåge, att den av de sakkunniga föreslagna

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

värn tjänstutbildningen under ferier i särskilda läger kunde vara av betydelse

för ungdomen, ställde sig dock, i betraktande ej minst av de betydande

kostnader, som de skulle draga, tveksam huruvida dylika läger nu

borde införas.

Lantbruksstyrelsen.

För skolungdom från städer och samhällen torde lägervistelsen på landsbygden

kunna åstadkomma ett bättre utnyttjande av ferietiden och genom

ungdomens deltagande i praktiskt jordbruksarbete torde de unga kunna

bibringas en bättre förståelse för och uppskattning av jordbruksarbetet som

sådant. Lantbruksstyrelsen kunde dock icke tillstyrka, att lägervistelsen

gjordes obligatorisk, allra minst för landsbygdens ungdom.

Domkapitlen.

Samtliga domkapitel ha — samtidigt som de principiellt uttalat sin anslutning

till tanken att göra även skolungdomen skickad att aktivt deltaga

i den allmänna försvarsberedskapen — avstyrkt införande av utbildningsgrenarna

handgranatkastning och skjutning på folkskolans program. Flertalet

domkapitel anse, att sådan utbildning icke bör bibringas ungdom

under 15 år. Domkapitlen i Skara, Karlstad, Luleå och Visby ha velat

begränsa vapenövningarna till gymnasierna och motsvarande skolformer,

domkapitlet i Strängnäs till pojkar över 15 år. Förslaget örn obligatoriska

friluftsdagar för folkskolan har vunnit allmän anslutning. Vissa domkapitel

framhålla vikten av att övningarna anknytas till de redan befintliga ungdomsorganisationerna.

Det föreslagna programmet för den kvinnliga ungdomens

värntjänstutbildning har icke framkallat några principiella erinringar.

Samtliga domkapitel ha givit uttryck för starka betänkligheter mot

att göra den av de sakkunniga förordade lägerutbildningen obligatorisk.

Erkännanden lia dock givits åt tanken på en ökning av den redan nu

förekommande lägerverksamheten; denna verksamhet borde dock liksom

hittills bygga på frivillighetens grund.

Flera domkapitel uttala varningar för att värn tjänstutbildningen skulle

komma att menligt inverka på det vanliga skolarbetet och förorda i sammanhang

därmed, att utbildningen koncentreras till en eller två perioder

vid höstterminens början, eventuellt även vid slutet av vårterminen.

Länsstyrelserna.

De flesta länsstyrelserna ha anslutit sig till tanken, att skolungdomen bör

erhålla ökad utbildning i syfte att stärka landets försvarskraft. Länsstyrelserna

i Göteborg och Jönköping ha avstyrkt förslaget i dess föreliggande

skick. Den förstnämnda länsstyrelsen vill i varje fall förbehålla begreppet

värn tjänst för de mer mogna åldersgrupperna bland skolungdomen. Länsstyrelsen

i Härnösand, som framhåller, att de sakkunnigas förslag går längre

än i direktiven avsetts, avstyrker förslaget av principiella skäl. I allmänhet

lia länsstyrelserna framhävt betydelsen av en utvidgad friluftsverksamhet

samt utbildning i säkerhets- och samhällstjänst, medan den rent militära

utbildningen ansetts böra förbehållas endast de högsta årsklasserna. Sålunda

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

ha de flesta länsstyrelserna avstyrkt vapenutbildning för de yngre barnen;

i allmänhet har gränsen ansetts böra dragas vid 15-årsåldern. Förslaget om

utökning och bättre utnyttjande av friluftsverksamheten i skolorna kan

sägas ha rönt allmän anslutning. Värdet av ökad fysisk fostran har sålunda

framhållits av ett flertal länsstyrelser. I fråga örn utbildning i säkerhetsoch

samhällstjänst ha vissa länsstyrelser förklarat sig anse de sakkunnigas

förslag innebära för stor splittring på olika grenar samt uttryckt önskemål

om större specialisering, därvid bland annat vikten av förbättrad luftskyddsutbildning

framhållits. Flickornas utbildning bör enligt ett par länsstyrelsers

mening i görligaste mån förläggas utomhus. Svårigheten att erhålla

lämpliga ledare och vikten av denna frågas lösning har betonats i ett

flertal utlåtanden.

Att skolungdomen skulle obligatoriskt deltaga i sommarläger har avstyrkts

av flertalet länsstyrelser. Några ha gillat tanken på obligatorisk

lägervistelse men ansett sådan icke kunna genomföras till en början. Ett

antal länsstyrelser ha särskilt framhållit lämpligheten av frivilliga läger,

anordnade av befintliga ungdomsorganisationer.

Med hänsyn till framställda anmärkningar ha sju länsstyrelser påyrkat

överarbetning av de sakkunnigas förslag, varjämte två länsstyrelser föreslagit

frågans hänskjutande till 1940 års skolutredning och en förordat ny

utredning.

Övriga yttranden.

Några organisationer med syfte att verka för fredens sak ha av principiella

skäl motsatt sig obligatoriska vapenövningar för skolungdom, särskilt

för de yngre årsklasserna; ansåges vapenutbildning erforderlig för äldre

skolungdom, borde den ske på frivillighetens väg. Av de politiska ungdomsorganisationerna

ha vissa avstyrkt vapenövningar i skolan. Andra av dessa

organisationer ha i princip tillstyrkt förslaget eller velat förbehålla den

rent militära utbildningen för de högre åldersstadierna. Flera religiösa och

ideella sammanslutningar anse, att vapenövningar böra förekomma endast

för de högre åldersstadierna. De sakkunnigas grundsyn på betydelsen av en

ändamålsenligt bedriven fysisk fostran har vunnit allmän anklang och

likaså tanken på att främja lägerverksamhet för skolungdom; i sistnämnda

avseende råder dock en i stort sett enhällig uppfattning om att lägerverksamheten

bäst tillgodoses genom ökat statligt stöd åt frivillig sådan verksamhet.

Ett mycket stort antal yttranden har som nämnts infordrats av skolöverstyrelsen

från rektorer och kollegier vid läroanstalter, tillhörande skilda

skoltyper, från samtliga folkskolinspektörer m. fl., från vederbörande lärarsammanslutningar

och liknande föreningar ävensom från ett antal idrottsoch

scoutförbund, svenska röda korset, kvinnoföreningar m. fl. Skolöverstyrelsen

har sammanfattningsvis lämnat en redogörelse för innehållet i

yttrandena, varav inhämtas bland annat:

Bihang till riksdagens protokoll 19//1. 1 sami. Nr 178.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

Själva principen om införande av obligatorisk värntjänstutbildning

är i remissyttrandena i allmänhet godtagen antingen såsom under nuvarande

förhållanden självklar eller med den uttryckliga motiveringen, att

även skolungdomens insats till höjande av vårt lands värnkraft i denna

allvarsfyllda tid bör tillvaratagas. Ett kollegium uttalar, att värntjänstutbildningen

bör undan för undan anpassas efter tidens växlande krav. Från

flera håll uttryckes den uppfattningen, att värn tjänstutbildningen bör

betraktas såsom ett provisorium under nuvarande världsläge, och somliga

remissvar precisera sin ståndpunkt därhän, att, när normala tider återvända,

en förnyad prövning av problemet i hela dess vidd torde vara nödvändig,

eller därhän, att värntjänstutbildningen under fredligare förhållanden

icke får ge skolan eller skolarbetet en alltför ensidigt militär prägel.

Mera enstaka röster från läroanstalterna gå längre. Så mena ett par kollegier,

att värntjänstutbildningen är en rent militär angelägenhet och att

dess sammankoppling med skolarbetet är till förfång för bådadera. På liknande

sätt varnar en folkskolinspektör för att barnens lekar och övningar

bli inriktade på »sådant, som i sina yttersta konsekvenser avser att skada

andra människors liv och egendom». Dylika tankegångar möta särskilt i

uttalanden från kvinnoföreningars sida.

Från ganska många håll gör man gällande, att värntjänstutbildningssakkunniga,

till förmån för denna mera militärt orienterade utbildning,

underskattat värdet av skolungdomens andliga uppfostran och beredskap

samt även fysiska träning.

Då fråga blir speciellt örn den yngre skolåldern, är en avvisande hållning

allmän. Det råder i själva verket en mycket klar samstämmighet därom,

att de tre lägsta årsklasserna i den femåriga och de två lägsta i den fyraåriga

realskolan samt hela det egentliga folkskolestadiet böra undantagas

från värntjänstutbildning i egentlig mening, alltså framför allt skjutning

och handgranatkastning. Ej minst folkskolans närmaste

representanter bilda på denna punkt en mycket stark front. Sålunda avstyrka

samtliga statens folkskolinspektörer liksom flertalet av överstyrelsen

hörda kommunala myndigheter förslaget i denna del, och samma hållning

inta lärarsammanslutningarna. Beträffande realskolans näst högsta

klass äro däremot meningarna delade, och därvid synas, vad läroverken

beträffar, de högre allmänna läroverkens representanter mest böjda för att

taga med endast den högsta klassen, medan realskolans och mellanskolans

talesmän kanske oftast medtaga även näst högsta klassen. Utom nyssnämnda

skäl för uteslutande från värntjänstövningar i dessa yngre årsklasser

anföres särskilt, att dessa unga ej äga de fysiska förutsättningar,

det omdöme och den behärskning, som måste förutsättas för skjututbildning

och även att dennas värde blir så ringa på detta stadium, att den

ej motiverar kostnaderna.

I samtliga yttranden (möjligen med undantag av ett) från rektorer och

kollegier vid folk- och småskoleseminarierna, i vad dessa yttranden röra

värntjänstutbildningen i folkskolan, avstyrkas likaså de militärt betonade

grenarna av värntjänstutbildningen.

Ett par kollegier synas närmast vilja avstyrka förslaget i dess helhet

vad folkskolan beträffar. Ett av dem hänvisar till att barnen bäst utbildas

till värntjänst, om en del dagar eller timmar anslås till idrott m. m., i huvudsaklig

anslutning till kursplanen för rikets folkskolor, samt örn effektivare

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

stöd gives åt scoutrörelsen och andra företag med liknande syfte. För

övrigt tillstyrkes i stort sett förslaget om värntjänstutbildning i folkskolan

under läsåret.

Uttalandena från sammanslutningar, som representera den militära fackkunskapen

och erfarenheten, i all synnerhet skjututbildningen, giva vid

handen, att, hur stor dessas tillfredsställelse än är över utsikten till

återupptagande av skjututbildning för skolungdom, önskar dock ingen

av dem lägre begynnelseålder för deltagarna än 14-årsåldern. Man hänvisar

också till minimigränsen för inträde i den frivilliga skytterörelsen eller i

landstormens ungdomsavdelningar eller rent av i hemvärnet (löre året). Så

anför exempelvis skytteförbundens överstyrelse, att överstyrelsen måste,

med stöd av erfarenheterna från sitt eget område, starkt ifrågasätta lämpligheten

av en tidig ålder för skjututbildningens början. De unga gossarna

hade i allmänhet vid 11—12-årsåldern icke nått den kroppsliga och andliga

utveckling, som medgåve dem att på ett tillfredsställande sätt uppfatta

och tillgodogöra sig ifrågavarande utbildning. Att märka vore även, att

statsmakterna fastställt inträdesåldern i såväl den frivilliga skytterörelsen

som i landstormens ungdomsavdelningar till 14 år.

Flerstädes framhålles även, att gagnet för rikets värnkraft av denna

tidiga skjututbildning och andra mera soldatmässiga övningar måste bli

mycket ringa.

De sakkunnigas förslag angående värntjänstutbildningens anknytning

till idrottsdagarna, där sådana finnas, vinner här och

var bifall. Men många kollegier och andra ha uttryckt bekymmer för de

många avbrott i skolarbetet, som härigenom skulle vållas.

Likaså väcker den kännbara beskärningen av tid för olika slag av studieutflykter

oro. Givande tillfällen att komma i närmare kontakt med bygden,

dess folk- och arbetsliv skulle härigenom gå förlorade, framhålles det, och

särskilt biologilärarnas förening beklagar inskränkningen i de biologiska

exkursionerna.

Från utbildningens egen synpunkt yrkas i talrika yttranden på koncentration,

särskilt av skjututbildningen, vare sig inom de av de sakkunniga

föreslagna perioderna eller, oftare, till en sluten period vid höstterminens

början.

För folkskolan, som saknar generellt reglerande föreskrifter örn friluftsdagar,

tillstyrkes allmänt införande av sådana. Man önskar samtidigt en

ökning i förhållande till det antal, som nu brukar förekomma.

Enhällig och stark är kritiken i fråga örn de sakkunnigas förslag rörande

obligatorisk lägervistelse för nästan all skolungdom i vissa

åldrar, detta trots det att lägeridén i sig själv av många skattas mycket

högt. Vad man vänder sig emot är i huvudsak följande:

Lägren skulle ha tvångskaraktär för ungdomen och ingripa i dess utbildnings-

och förvärvsintressen. De sakkunniga bortsåge helt från hemmens

önskningar och föräldraopinionen. Lägerverksamheten skulle brådstörtat

sättas i gång, innan man sörjt för lämpliga ledare och undersökt

föl-utsättningarna för lägerplatser och materiel. Lägervistelsens uppfostrande

betydelse hade överskattats samtidigt som skolans undervärderats.

Hygieniska krav hade icke beaktats. Kostnaderna vore skrämmande.

I stället rekommenderar man i allmänhet, där man överhuvudtaget

s. 20 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

20 Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

ställer sig positivt till lägerfrågan, en försiktig försöksverksamhet, sedan

man försäkrat sig om goda ledare.

I ett stort antal yttranden pekar man på fördelen av att genom lämpligt

avvägda statsanslag möjliggöra för frivilliga organisationer med långvarig

erfarenhet på området att omhänderhava skolungdomens lägerliv under

frivillig anslutning från dennas sida.

Såsom inledningsvis erinrats, uttalade sig 1940 års lagtima riksdag för

ett skyndsamt övervägande av frågan om anordnande för den mognare

skolungdomen av en utbildningsverksamhet, inriktad i huvudsak på skjututbildning

för gossar samt utbildning i röda kors- och lottaverksamhet för

flickor. I direktiven för de sakkunniga, vilka jag jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande

tillkallade för utredning av denna fråga, framhöll jag, att utbildningen

borde avse — förutom de av riksdagen särskilt angivna grenarna

— jämväl civilt luftskydd och vad därmed sammanhängde och vissa

andra, till den civila försvarsberedskapen hörande grenar.

De sakkunniga ha nu framlagt ett omfattande program med syfte dels

att göra i stort sett all skolungdom i någon mån förtrogen med och skickad

att fylla de uppgifter i den civila beredskapens tjänst, som till följd av tidsläget

kunna ankomma på civilbefolkningen, dels att låta den manliga ungdomen

erhålla viss insikt och färdighet i några grundläggande, militärt betonade

färdigheter, främst skjutning och handgranatkastning.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle grunden till denna speciella värntjänstutbildning

läggas genom en systematiskt bedriven fysisk fostran,

vilken vore lika betydelsefull för såväl manliga som kvinnliga lärjungar.

Den obligatoriskt förekommande friluftsverksamheten kunde betraktas såsom

grundläggande för all värntjänstutbildning; denna verksamhet borde

enligt de sakkunnigas mening på allt sätt främjas och erhålla en mer ändamålsenlig

inriktning än för närvarande mången gång vore fallet. Av den

nämnda grundsatsen följde också, att friluftsövningar i lämplig utsträckning

borde göras obligatoriska, där så ej nu vore förhållandet, främst i

folkskolan. Såsom speciella värntjänstgrenar borde i anknytning till friluftsverksamheten

i hävdvunnen mening upptagas utbildning för både

manliga och kvinnliga lärjungar i luft-, gas- och brandskydd samt i målspaning,

rapportering och ordonnanstjänst, speciellt för kvinnliga lärjungar

i hem- och lägertjänst, hemsjukvård och barnavård samt speciellt för manliga

lärjungar i handgranatkastning och skjutning (undervisning i handgranatkastning

skulle inläggas i gossarnas idrottsundervisning; jfr sid. 31).

I de talrika yttranden, som avgivits över de sakkunnigas förslag, framträder,

såsom av den kortfattade redogörelsen i det föregående framgår,

en i stort sett enhällig opinion till förmån för åtgärder i det av de sakkunniga

angivna syftet.

Det framhålles sålunda praktiskt taget enstämmigt såsom värdefullt ur

allmän beredskapssynpunkt, att landets ungdom bibringas någon insikt

örn de medel, som stå civilbefolkningen till buds för skydd och värn emot

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

verkningarna för dess del av det nutida, totala kriget. En allmän uppfattning

är vidare, att ungdomen bör sättas i stånd icke blott att passivt

möta sådana påfrestningar utan även att i mån av förmåga aktivt deltaga

i arbetet för den civila försvarsberedskapen i de verksamhetsformer, där

de lämpligen kunna tagas i anspråk, såväl i hemmet som inom samhälleliga

beredskapsorganisationer. Från skilda håll ha talrika vittnesbörd örn ungdomens

beredvillighet att ställa sina krafter i det allmännas tjänst framkommit.

Lämpligheten av att utbildning i angivna hänseenden i så stor

utsträckning som möjligt upptages på skolväsendets program synes i allmänhet

icke heller ha satts i fråga. Jag delar för egen del de åsikter, som

sålunda kommit till allmänt uttryck och kommer i det följande att gå

närmare in på de former och den omfattning, som ifrågavarande värntjänstutbildning

— således de grenar därav, som kunna sammanfattas

under benämningen utbildning i civil värntjänst — synes böra erhålla.

Den av de sakkunniga föreslagna värntjänstutbildning, som för de manliga

lärjungarna åsyftar en övning i de militärt betonade färdigheterna

skjutning och handgranatkastning, skulle enligt förslaget börja redan i folkskolans

sjätte klass respektive den fyraåriga realskolans första och den femårigas

andra klass, d. v. s. i 12—13-årsåldern. Med stor enstämmighet har

man i de avgivna yttrandena av både pedagogiska och praktiska skäl avrått

från att låta vapenövningarna börja på ett så tidigt stadium. I allmänhet

anser man, att vapenövningar icke lämpligen böra förekomma före 15-årsåldern.

Därav följer, att dessa övningar icke skulle komma att påbörjas,

förrän ungdomen nått de åldersstadier, som motsvara de högsta klasserna

i realskolan eller de lägsta på gymnasiet1. Det övervägande antalet statliga

myndigheter — bland dem även de militära — liksom flertalet enskilda

sammanslutningar, som yttrat sig i ämnet, ha förordat åtgärder för införande

av obligatoriska vapenövningar närmast för de åldersstadier, som

motsvara gymnasiet och den högsta realskoleklassen, samt för motsvaran
-

1 Lärjungarnas genomsnittsålder i vissa klasser (ringar) vid de viktigaste skolformerna åskådliggöres

av följande sammanställning:

Ålder

Folkskole-

klass

Läroverksklass

Flickskole-

klass

11 år.......

5

i6

p

12 ».......

6

25

2’

13 ».......

7

35 l4

37 1°

14 ».......

8

45 2l

47 2*

15 ».......

—

55 I4 3‘

57 3°

16 •.......

—

P II4 4‘ I4

67 4”

17 ».......

—

II» lil4 P II4

V 5°

18 >.......

—

lil4 IV4 II" lil4

6''>

19 >.......

—

IIP IV4

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 178.

de åldersstadier vid därmed jämförliga skolor. Skolöverstyrelsen har för

sin del tillstyrkt, att övningarna göras obligatoriska för realskolans avslutningsklass

och frivilliga för den närmast lägre. Vissa sammanslutningar ha

uttalat betänkligheter även mot vapenövningar på gymnasiestadiet.

Det har i vissa yttranden, företrädesvis av enskilda organisationer, framskymtat

en viss tvekan rörande värdet för landets värnkraft av sådana

vapenövningar, varom här närmast är fråga, särskilt sedan vämpliktstiden

utökats. De närmast ansvariga militära myndigheterna framhålla emellertid

såsom önskvärt, att obligatoriska sådana övningar komma till stånd

såsom en förberedelse för värnpliktstjänstgöringen och för tjänstgöring i

hemvärnet. Övningarnas värde ur denna synpunkt synes mig uppenbart, så

mycket mer som erfarenheten visar, att praktiska färdigheter, exempelvis

skjutskicklighet, böra grundläggas så tidigt som möjligt. Vad övningarnas

betydelse för speciellt hemvärnet beträffar, har jag hos vederbörande militära

myndigheter förvissat mig örn att en utbildning av denna art skulle

vara att anse som en verklig tillgång för denna unga försvarsgren och verksamt

bidraga till dess utveckling och stärkande. Utbildningen är ägnad

att väcka ungdomens intresse för denna försvarsgren liksom även för landstormens

ungdomsorganisation, skytterörelsen, lottarörelsen och annan likartad

frivillig verksamhet och att utgöra en lämplig förberedelse för frivilliga

insatser på dessa områden.

Men värdet av utbildningen ligger dock — och detta gäller både den

civila vämtjänstutbildningen och de militärt betonade grenarna av denna

utbildning — måhända framför allt på ett annat plan. Det moderna krigets

våldsamma, totala karaktär medför, att civilbefolkningen hänsynslösare än

någonsin tidigare utsättes för krigets påfrestningar och risker. Den måste

på många olika sätt aktivt deltaga i landets värnande. Man kan i det

moderna kriget bli nödsakad att låta ungdomen långt ned i åldersklasserna

rycka in på de äldres platser och även i övrigt taga de unga i anspråk för

samhälleliga uppgifter på ett sätt, som nu knappast kan förutses. Det är

då välbetänkt, att samhället ser till att även dessa åldersklasser i så stor

utsträckning som möjligt i tid få åtminstone någon utbildning för de uppgifter,

som kunna komma att åläggas dem. Redan nu förekommer sådan

utbildning även inom skolan, ehuru den icke bedrives så systematiskt som

fallet skulle bli vid ett genomförande av obligatorisk värn tjänstutbildning.

Såsom riksdagen i sin förutnämnda skrivelse påpekade, omfattas sådan

utbildningsverksamhet för närvarande med ett betydande intresse av landets

ungdom. Staten bör icke försumma att tillvarataga detta spontant

framvuxna intresse och inrikta det så, att det på bästa sätt kommer landets

försvarsberedskap till godo. En likgiltig inställning från statens sida till

denna fråga skulle icke vara till fördel för vår allmänna beredskap. Positiva

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

åtgärder däremot äro ägnade att stärka denna beredskap och hos de unga

framkalla och vidmakthålla känslan av individuellt och gemensamt ansvar

för nationens tryggande.

Till det anförda bör fogas, att värn tjänstutbildningen innehåller utbildningsmoment,

som både gossar och flickor även under fredliga förhållanden

böra göra sig förtrogna med och som det därför kan vara befogat att på

ett naturligt sätt ansluta till skolans arbetsprogram. Jag vill i detta hänseende

hänvisa till de metodiska anvisningar, som åtfölja de sakkunnigas

förslag till värn tjänstutbildning och för vilka i det följande (sid. 29 ff.)

lämnas en redogörelse. Även om det nännast är det allvarsfyllda tidsläget,

som aktualiserat den föreliggande frågan, bör det sålunda å andra

sidan icke förglömmas, att skolans undervisningsplan vid en lämplig avvägning

av de åtgärder, som nu böra komma i fråga, tillföres ett delvis nytt

innehåll, som i flera hänseenden kan bli av bestående värde.

Jag vill av dessa skäl i princip tillstyrka obligatoriskt införande av

utbildning i värn tjänst vid allmänna läroverk och därmed jämförliga läroanstalter

i den utsträckning, som i det följande kommer att närmare angivas.

Redan i direktiven för de sakkunnigas arbete framhöll jag såsom självfallet

mest angeläget att för de högre klasserna organisera en utbildning i

värntjänst. Denna min uppfattning finner jag mig efter den utredning,

som nu kommit till stånd, kunna vidhålla. En huvudsynpunkt är enligt

min mening, att den egentliga värntjänstutbildningen bör i främsta rummet

meddelas i sådana åldersklasser, där de bästa fysiska och psykiska

förutsättningarna för ett gott utbildningsresultat kunna sägas föreligga.

Vid prövningen av frågan, i vilka klasser den obligatoriska skjututbildningen

med hänsyn härtill lämpligen bör taga sin början, har jag i likhet

med skolöverstyrelsen och det övervägande flertalet myndigheter och organisationer

— jag bortser härvid från det mindretal yttranden, vari av

principiella skäl all obligatorisk skjututbildning avstyrkts — kommit till

den uppfattningen, att denna utbildning nu lämpligen bör påbörjas först

vid 15-årsåldern, d. v. s. i de mot realskolans avslutningsklasser korresponderande

åldersstadierna. Det synes lämpligt, att samma åldersgräns väljes

för annan värn tjänstutbildning för manlig ungdom. Jag erinrar, att minimiåldern

för inträde i den statsunderstödda skytterörelsen och landstormens

ungdomsorganisationer är 14 år samt att för antagande till reservhemvärnsman

fordras en levnadsålder av 16 år. Då svårigheter att erhålla väl

kvalificerade ledare för värntjänstutbildningen emellertid kunna tänkas till

en början lägga hinder i vägen för anordnande av sådan utbildning vid

realskolor och jämförliga läroanstalter, särskilt i landsorten, vill jag göra

det förbehållet, att sådan utbildning — för att icke dess syftemål skall förfelas

— bör komma till stånd endast där med hänsyn till ledarfrågan eller

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

eljest så prövas lämpligen kunna ske. Påpekas må även, att undantag i

fråga örn vissa mindre realskolor kan vara befogat av den anledningen,

att elevantalet i högsta realskoleklassen är för ringa för att utgöra ett

tillräckligt underlag för en verksamhet av denna art. I dessa och liknande

fall bör sålunda obligatorisk värntjänstutbildning icke förekomma.

Givet är, att individuell befrielse, helt eller delvis, från deltagande i

övningarna bör kunna lämnas när så prövas erforderligt.

Vad jag sålunda förordat i fråga örn obligatoriskt deltagande i värntjänstövningar

för manlig ungdom avser för flickornas vidkommande deras

deltagande i för dem lämpade vämtjänstgrenar. Beträffande värdet av

kvinnlig värntjänstutbildning synes i stort sett råda enighet bland dem,

som yttrat sig i ämnet.

Såsom av det föregående framgår, har överbefälhavaren och chefen för

armén uttalat önskemål om övervägande av frågan om värntjänstutbildning

även för ungdom utanför de högre skolornas krets men på motsvarande

åldersstadium. Detta spörsmål är emellertid icke av natur att i detta

sammanhang böra upptagas till prövning.

Även må framhållas, att önskemål på sina håll framställts om ändrad

benämning av den utbildning, varom här är fråga. Jag medger gärna, att

andra benämningar skulle kunna ifrågasättas, exempelvis beredskapsutbildning,

men anser denna namnfråga icke vara av sådan betydelse, att

anledning föreligger att på denna punkt ifrågasätta ändring i nu föreliggande

förslag.

De sakkunnigas förslag örn värntjänstutbildning ens anknytning till skolarbetet

har på olika håll väckt gensagor. Ganska allmänt framhålles önskemålet,

att friluftsverksamheten under läsåret måtte få i sina huvuddrag

bibehålla den utformning, den nu har. Vidare befaras att det egentliga

skolarbetet kunde komma att i viss mån bli lidande vid ett genomförande

av de sakkunnigas förslag. Stor vikt måste enligt min mening även läggas

vid den från sakkunnigt håll uttalade tveksamheten rörande effektiviteten

i en utbildning, som skulle utsträckas över ett stort antal över hela läsåret

spridda dagar, samt vid önskemålen, att den väsentliga värn tjänstutbildningen

i stället måtte förläggas till en eller flera samlade perioder.

Samtliga de sålunda framkomna önskemålen synas i tillräcklig grad ha

blivit beaktade vid den överarbetning av sakkunnigförslaget, som vidtagits

av skolöverstyrelsen och som utmynnat i förslag örn den egentliga

värntjänstutbildningens förläggande till en sexdagarsperiod före höstterminens

början. Beträffande den närmare utformningen av detta förslag

hänvisar jag till nästföljande avsnitt. I detta sammanhang vill jag endast

framhålla, att enligt min mening skolöverstyrelsens förslag ur olika syn
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 178.

punkter ter sig lämpligt och ändamålsenligt, varför jag anser mig böra i

huvudsak ge det min anslutning.

I riksdagens förutnämnda uttalande liksom ock av de sakkunniga och i

remissyttrandena har framhållits såsom synnerligen betydelsefullt, att

ledningen av värntjänstutbildningen lägges i rätta händer. Ur denna synpunkt

har en viss tveksamhet gjort sig gällande gentemot de sakkunnigas

förslag med hänsyn till den omfattning, verksamheten vid ett genomförande

av detta förslag skulle få, och svårigheterna att till erforderligt antal

anskaffa lämpliga ledare. Med den mera begränsade omfattning, värntjänstutbildningen

enligt vad jag förordat bör erhålla, synes ur nu ifrågavarande

synpunkt icke kunna anföras betänkligheter. Lämpliga ledare torde

i icke ringa antal redan nu finnas bland lärarna — jag erinrar örn de ledarkurser,

som sommaren 1940 genom statens försorg anordnats (jfr sid. 76)

— eller kunna anskaffas genom anordnande av ytterligare ledarkurser på

sätt i det följande föreslås. Då värntjänstutbildningen vidare skulle komma

att inskränkas till i stort sett städer och andra större samhällen, synas

villiga och lämpliga ledare utan större svårigheter kunna erhållas även

utanför lärarkårens krets. Vad beträffar vapenövningarna, får det givetvis

anses önskvärt, om för ändamålet kunde åtminstone i viss utsträckning

disponeras kvalificerade fackmän. Jag har från vederbörligt håll förvissat

mig örn att möjligheterna att för ändamålet avdela militär personal underlättas,

örn vapenövningarna, på sätt jag föreslår, koncentreras till en sammanhängande

tidsperiod.

Jag vill emellertid särskilt framhålla, att verksamheten bör igångsättas

endast i den mån så är lämpligt och möjligt med hänsyn till tillgången

på ledare och materiel och först efter planmässiga förberedelser från vederbörande

myndigheters sida. Jag vill erinra bland annat om vad från de

militära myndigheterna i detta hänseende yttrats och vill understryka, att

vid de särskilda läroanstalterna den obligatoriska värntjänstutbildningen

bör genomföras endast i den mån förutsättningarna för ett ändamålsenligt

bedrivande av verksamheten enligt skolöverstyrelsens beprövande i varje

särskilt fall befinnas föreligga.

Ett viktigt led i värntjänstutbildningen skulle enligt de sakkunnigas förslag

utgöras av lägerverksamhet, i princip obligatorisk för all skolungdom.

I remissyttrandena har allmänt erkänts, att en utvidgning av den för närvarande

av enskilda organisationer bedrivna lägerverksamheten är synnerligen

önskvärd; samtidigt har man emellertid i stort sett enhälligt avstyrkt

förslaget till den del detta avser att göra deltagandet obligatoriskt

för elever vid vissa läroanstalter.

För egen del har jag på olika områden kunnat konstatera, att en läger
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. May.ts proposition Nr 178.

verksamhet av denna art, planlagd på det rätta sättet och bedriven under

lämplig och erfaren ledning, kan vara av den allra största betydelse som

ett led i ungdomens fostran för samhälleliga uppgifter. Såtillvida är jag

därför ense med de sakkunniga, att staten bör uppmuntra en verksamhet

med detta syfte. Däremot kan jag icke följa de sakkunniga, då de föreslå,

att lägervistelse bör bli obligatorisk för skolans barn. En oeftergivlig förutsättning

för ett gott resultat av verksamheten är, såsom ovan antytts, att

en erfaren ledarstab står till förfogande. Lika säkert som att ett läger under

god ledning ger ett gott resultat och blir till avsedd nytta, lika säkert är,

att ett läger, vars ledare icke äro uppgiften vuxna, vållar besvikelse och

misstämning bland deltagarna, kan framkalla en dålig i stället för god

anda i lägret med alla de konsekvenser detta för med sig och därför kan

bli till allvarlig skada. Jag är i likhet med många myndigheter icke övertygad

örn att möjligheter föreligga att inom rimlig tid anskaffa ett mot

den av de sakkunniga förordade lägerorganisationen svarande antal ledare

med den kompetens och lämplighet för denna uppgift, som måste fordras.

Enligt min mening bör denna verksamhet i fortsättningen liksom hittills

byggas på frivillighetens grund men däremot med hänsyn till dess betydelse

för ungdomens fostran i ökad utsträckning understödjas av allmänna

medel. Jag återkommer i ett senare avsnitt till denna fråga.

Jag har alltså, såsom redan av det nu sagda framgår, endast i vissa hänseenden

kunnat biträda de sakkunnigas förslag till värntjänstutbildning.

Sådan utbildning bör enligt mitt förslag införlivas med skolans normala

arbetsprogram endast försåvitt angår gossar och flickor i de högre klasserna

(i åldern 15 år och därutöver) och igångsättas successivt i den mån de

förutsättningar föreligga, som av mig i det föregående angivits. Obligatoriska

sommarläger kan jag icke förorda och ej heller övningar med militär

anstrykning för folkskolans elever. Så begränsad blir verksamheten i stort

sett av den omfattning, som av mig angavs i anförandet till statsrådsprotokollet

den 24 maj 1940.

Till detaljerna i fråga örn värntjänstutbildningens utformning vid de

olika läroanstalterna återkommer jag i nästföljande avsnitt.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 178.

27

lil. Värntjänstutbildningens närmare utformning.

a. Allmänna läroverk och högre kommunala skolor.

De sakkunniga.

De sakkunniga ha, såsom av det föregående framgår, förordat, att värntjänstutbildningen

anknytes till friluftsverksamheten.

Gällande bestämmelser. Enligt gällande stadgor för rikets

allmänna läroverk, för kommunala flickskolor och för kommunala mellanskolor

skall under en tid, motsvarande minst 10, högst 12 dagar, det vanliga

skolarbetet ersättas av friluftsverksamhet, bestående av dels vandringar,

idrottsövningar och kroppsarbete i det fria, dels exkursioner och

andra studieutflykter. Befrielse från deltagande häri kan av rektor under

vårterminen meddelas lärjungar, som bereda sig till avläggande av realeller

studentexamen respektive tillhöra flickskolans högsta klass. Sålunda

frikallade elever skola under motsvarande tid åtnjuta ledighet. Friluftsverksamheten

förlägges antingen till fast friluftsdag, varvid för densamma

på arbetsordningen upptages viss regelbundet återkommande tid, eller till

rörliga friluftsdagar, så långt möjligt jämnt fördelade över läsåret, varvid

disponeras för varje tillfälle anvisad tid, eller ock till fasta och rörliga friluftsdagar

i förening. Sättet för friluftsverksamhetens ändamålsenliga inordnande

i skolarbetet bestämmes av rektor efter kollegiets hörande, och plan

för verksamhetens bedrivande fastställes av rektor efter samråd med vederbörande

lärare. Därest friluftsverksamheten förlägges till fast dag, skall rektor

efter kollegiets hörande uppgöra förslag till erforderliga jämkningar i

de fastställda timplanerna samt underställa förslaget skolöverstyrelsens

prövning. Vid friluftsverksamhetens planläggning och utförande skola i

övrigt tjäna till huvudsaklig ledning de anvisningar, som meddelas av skolöverstyrelsen.

Motsvarande bestämmelser finnas för högre folkskolor och praktiska mellanskolor

i den för dem gällande stadgan, dock att antalet friluftsdagar här

endast angives skola utgöra högst 12.

I viss utsträckning synas föreskrifterna beträffande friluftsverksamhet

lia vunnit tillämpning även vid kommunala gymnasier samt vid en del

privatläroverk, såsom högre goss- och samskolor, högre flickskolor och enskilda

mellanskolor.

Syftet med friluftsverksamheten är dels att bereda lärjungarna rekreation

och omväxling i det dagliga arbetet genom idrottslig verksamhet, studieutflykter

och dylikt, dels att erbjuda dem lämpliga tillfällen att komma

i närmare kontakt med livet utanför skolan och lära känna natur, folk,

arbetsliv m. m. samt vänja dem vid ett vårdat uppträdande och i övrigt

påverka deras personlighetsfostran.

I detta sammanhang erinras, att läsåret vid de allmänna läroverken

och vissa högre kommunala läroanstalter omfattar 38 veckor eller för de

elever, som i vanlig ordning bliva flyttade, 206 dagar. Beträffande de högre

folkskolorna skall läsåret i regel omfatta minst 36 veckor. För läroverken

och de kommunala mellanskolorna tillkommer tiden för inträdes- och flyttningsprövningar,

vilken tid beträffande flickskolorna inräknas i läsåret. I

läsåret inräknas den ledighet, som vid slutet av varje termin oundgängligen

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

erfordras för skolarbetets avslutande, samt påsk- och pingstloven. Läroverkens

läsår börjar senast första söckendagen i september och slutar inom juni

månad, därest icke särskilda omständigheter föranleda undantag. Dag för

terminernas början och slut bestämmes efter rektors förslag av eforus. För

mellan- och flickskolorna samt de högre folkskolorna gäller, att, därest ej

annorlunda är bestämt i skolans reglemente, läsåret börjar i augusti och

slutar i juni, samt att dag för termins början och slut bestämmes av skolstyrelsen

efter förslag av skolans rektor. För högre flickskolor och enskilda

mellanskolor synes läsåret i regel omfatta 36 respektive 38 veckor.

De sakkunniga ha ansett sig beträffande friluftsdagarna vid de allmänna

läroverken och liknande undervisningsanstalter böra uttala, att dessa dagar

i så måtto uppfyllt förväntningarna, att de givit omväxling i det dagliga

skolarbetet, att de flerstädes givit kontakt med livet utanför skolan och

att de givit lärjungarna en del ökade kunskaper och färdigheter, men att

deras program på grund av bristfällig organisation och brist på kompetenta

ledare på många håll varit för lösliga. I detta hänseende måste en ändring

ske. Utan tvivel kunde en väl organiserad och skickligt ledd utbildning i

vederbörande friluftsgrenar i förening med gymnastikundervisningen bilda

grundstommen till en ungdomens försvarsberedskap. Till denna utbildning

ansåge de sakkunniga redan av detta skäl, att värn tjänstutbildningen i första

hand borde anknytas.

Till de i friluftsverksamheten ingående grenarna, vilka för att värntjänstutbildningen

skulle kunna fylla sitt syfte måste erhålla ett delvis annat

innehåll, borde komma utbildning i luft-, gas- och brandskydd, målspaning,

rapportering och ordonnanstjänst samt olycksfallsvård. Vidare borde värntjänstutbildningen

omfatta för de manliga eleverna handgranatkastning,

skjutning, vapenkännedom och vapenvård samt för de kvinnliga eleverna

hem- och lägertjänst, hemsjukvård och barnavård.

Beträffande tiden för v ärntjänstutbild ningen förklara

de sakkunniga, att utbildningstiden borde kunna begränsas till 15 dagar.

1 anslutning härtill föreslå de sakkunniga, att i stället för nuvarande bestämmelser

örn friluftsdagar för läroverk och liknande läroanstalter måtte

införas bestämmelser av innehåll, att vid dessa skolor skulle finnas minst

15 frilufts- och värntjänstdagar per läsår, vilket innebure en ökning med 3.

Ökningen skulle vinnas genom förlängning av läsåret.

Detaljerna i de sakkunnigas förslag rörande utbildningsgrenarnas fördelning

på skilda åldersstadier och kön framgå av sammanställningen på

sid. 4.

Vid anordnandet av frilufts- och värntjänstdagtarna kunna, anse de

sakkunniga, de av skolöverstyrelsen utfärdade metodiska anvisningarna

i huvudsak tjäna till ledning. I vissa avseenden föreslå de

sakkunniga kompletteringar, varjämte särskilda anvisningar borde utfärdas

beträffande de nytillkommande grenarna. För att ge en bild av innehållet

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

i den speciella värntjänstutbildningen, sådan de sakkunniga tänkt sig

densamma, må följande utdrag här lämnas ur de sakkunnigas förslag

rörande anordnandet av utbildningen i varje ämne för sig. Vad beträffar

tini- och kursplaner torde få hänvisas till betänkandet; jfr även sammanställningen

på sid. 4).

Luft-, gas- och brandskydd.

Utbildningen, som främst avser att bibringa eleverna elementära kunskaper

och färdigheter i vad som hör till hemskyddet, bör omfatta allmän orientering,

brandtjänst, ordonnanstjänst, gasskyddstjänst och samarittjänst. Beträffande

den sistnämnda se nedan vid olycksfallsvård. Större delen av tiden anslås till

brandtjänst, som är hemskyddets viktigaste detalj.

Allmän orientering. Eleverna böra känna luftskyddets uppgifter och organisation

i stora drag. Bombflygets anfallssätt, anfallsmedel och de omständigheter,

som beröra träffsäkerheten, omnämnas därför inledningsvis. Beträffande

det militära luftförsvaret, som omfattar luftbevakningen, luftvärnet och jaktflyget,

lägges vid undervisningen huvudvikten på luftbevakningen, av vars

verksamhet det civila luftskyddet är i hög grad beroende. Enär elevernas uppgifter

inom det civila luftskyddet kunna väntas komma att falla huvudsakligen

inom ordonnanstjänsten, brandtjänsten och samarittjänsten, bör genomgås rapportsamlingsställenas

ändamål och organisation inom det allmänna luftskyddet.

Även industriluftskyddet bör omnämnas. Hemskyddets uppgifter och organisation

ägnas mera ingående behandling, varvid särskild vikt lägges vid

ordonnanstjänsten och brandtjänsten. Mörkläggningens betydelse kan lämpligen

under den mörka årstiden praktiskt demonstreras genom att påvisa det

ljussken, som vilar över ett upplyst samhälle med betonande av att även svaga

ljuskällor, särskilt örn de äro rörliga, lätt upptäckas på stora avstånd.

Brandtjänsten. Med tanke på det värde, som även i fredstid färdighet i eldsläckning

kan ha, böra synpunkter på eldsläckning i allmänhet samt de enklaste

reglerna för uppträdande på eldstället genomgås. Brandbomber och deras

bekämpande demonstreras i samband med husbrandvaktens utrustning. Husbrandvaktens

placering och uppträdande under flyglarm samt verksamhet efter

bombanfall genomgås.

Ordonnanstjänsten. Ungdomen lämpar sig särskilt väl för ordonnanstjänsten.

Cykeln är därvid ett gott hjälpmedel. Vid undervisningen betonas bland annat

ordonnans tjänstens betydelse för luftskyddets funktionsduglighet vid t. ex.

brott på telefonförbindelserna.

Gasskyddstjänsten. Stridsgaserna och gasmasken. Begreppen strids-»gaser»,

försvinnande stridsgas och kvarliggande stridsgas samt gasernas verkningssätt

böra klargöras. I samband härmed meddelas undervisning angående gasmasken

och dess egenskaper.

Luftskyddsövningar inom skolorna. Genom luftskyddsövningar inom skolorna

förberedes skolans eget luftskydd. Dessa övningar avse dels att under vistelse

i skolan lära eleverna att vid flyglarm under lugna och ordnade former sätta

sig i säkerhet, dels att med hjälp av äldre elever ordna hemskydd inom skolan.

Föreskrifter örn hur eleverna böra uppträda, därest flyglarm gives medan de

förflytta sig till och från skolan, böra även meddelas.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

Fortsatt utbildning. Den starkt begränsade tiden medgiver endast en ytlig

utbildning i luftskyddet. På platser, där luftskyddsföreningar finnas, bör för de

äldre eleverna framhållas önskvärdheten av att de sätta sig grundligare in i hithörande

frågor. Förbindelse bör för detta ändamål sökas med den lokala luftskyddsföreningen.

Målspaning, rapportering och ordonnanstjänst.

Utbildningen i målspaning avser

att uppöva och skärpa iakttagelseförmågan,

att bevara och utveckla den naturliga »jägarinstinkten» — förmågan att i

skog och mark känna, märka och se vad som sker i omgivningen —,

att i samband härmed förbereda, utveckla och uppöva förmågan att fältmässigt

spana mot fältmässiga mål och

att bibringa eleven för bevakningstjänst (luftbevakning, posttjänst vid läger

o. s. v.) erforderlig uppmärksamhet och iakttagelseförmåga.

Utbildningen skall främst inriktas på att bibringa eleverna blick för terrängens

utseende, lära dem giva akt på skuggor, dagrar och rörelser och genom fortsatt

övning bibringa dem förmågan att lägga märke till även mindre förändringar

i en terrängbild, uppöva förmågan att lyssna till och uppfatta olika ljud

samt av dessa draga slutsatser örn orsak och upphov.

Särskilt för skolungdom i städerna är det av stor vikt att de på detta sätt

bringas i kontakt med naturen. Utbildningen är — rätt bedriven — ägnad att

göra ungdomen förtrogen med naturen och även att skapa goda förutsättningar

för fortsatt utbildning till poster, bevakningsman, fältskyttar o. s. v. God förmåga

i målspaning förebygger risk för överrumpling.

Utbildningen i rapportering avser

att bibringa eleven förmåga att korrekt repetera och framföra ett muntligt

meddelande (innehållande bland annat orts- och tidsuppgifter),

att snabbt framföra rapporten kortaste och lämpligaste väg med användande

av olika förflyttningsmedel (till fots, på cykel, med skidor) samt sedermera

att självständigt avfatta en enkel, klar och redig rapport t. ex. över vad som

iakttagits vid en övning i målspaning.

Utbildning i rapportering kan delvis bedrivas i samband med övning i målspaning

och orientering.

Utbildningen i ordonnanstjänst avser — utöver att bibringa förmåga i rapportering

— att i övrigt göra eleven skickad att göra tjänst som ordonnans

bland annat genom att uppöva påpasslighet, vakenhet, hövlighet, raskhet och

initiativförmåga.

Den praktiska utbildningen äger rum dels i samband med övningar i rapportering,

dels genom att eleverna beredas tillfälle att som ordonnanser biträda

lärare och övningsledare vid olika slag av värntjänstövningar.

Olycksfallsvård.

Utbildning i olycksfallsvård åsyftar att göra ungdomen, manlig såväl som

kvinnlig, förtrogen med grundprinciperna för första behandling av skadad. Då

utbildningen måste vara i huvudsak praktisk och färdighet i förbandsläggning

kräver mycket övande, bör utbildningen fördelas på flera år med upprepade tillfällen

till övning under ett och samma läsår.

Kursplanen bör omfatta följande: första hjälpens betydelse; olika slag av första

förband och förbandslära (förbandsartiklar, deras uppgift och användning,

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 17S.

förbandsläggning med trekantig duk och med binda, omslag); sår och särbehandling;

brännskador; blödning och blodstillning; främmande föremåls borttagande;

benbrott, ledskador och stödjeförband; förgiftning; medvetslöshet; livräddning

och konstgjord andning; olycksfall genom elektricitet; skador på grund

av stridsgaser; transport av skadad.

Vid undervisningen är det av stor vikt, att hänsyn tages till elevernas allmänna

ståndpunkt och förmåga. Den teoretiska undervisningen bör i största möjliga

utsträckning anknytas till det praktiska arbetet och får ej göras till självändamål.

Handgranatkastning.

Handgranatkastning, huvudsakligen i form av målkast, bör förekomma i gossarnas

idrottsundervisning från och med klasserna 25 (l4).

Skjutning. Vapenkännedom och vapen vård.

Korthålls skjutning är skjutning på korta avstånd (10—30 m.) och med vapen

avpassade efter elevernas ålder. Den utgör grunden för den kommande utbildningen

med armégevär. Eleverna skola härunder inlära principerna för riktning

och avfyring, till en början utan ammunition, varvid riktställning bör komma

till användning, senare med ammunition.

Säkerhetsbestämmelser inskärpas före utbildningens början.

Luftgevär, salongsgevär eller liknande vapen böra användas för de yngre eleverna.

För att underlätta övergången till skjutning på större avstånd användes,

när så är möjligt, armégevär med övningsammunition (lämpligen kammarammunition).

Skolskjutning och jältmässig skjutning. Utbildningen äger rum huvudsakligen

med armégevär på 200 och 300 m. avstånd.

Sedan förmåga i avståndsbestämning och i val av riktpunkt bibringats eleverna,

ordnas enskild fältskjutning, först eventuellt på skjutbanan men senare örn

möjligt i terrängen.

Den fältmässiga skjututbildningen bör för de äldre eleverna dessutom omfatta

några exempel med fältskjutning i grupp. För att åstadkomma ett fältmässigt

uppträdande och för att ge övningen en mera verklighetstrogen bakgrund,

skall ett enkelt avfattat »läge» angivas för deltagarna, varvid hemvärnsbetonade

uppgifter företrädesvis böra förekomma.

De elever, som under skjutövningar på grund av begränsat utrymme på

skjutbanan, bristande tillgång på vapen eller dylikt icke kunna sysselsättas med

skjutning, övas lämpligen i anslutning till skjutplatsen i eldhandgrepp och exercis

samt avståndsbestämning, målspaning, kartläsning och, efter fullgjord skjutning

för dagen, i handgranatkastning.

Vapenkännedom och vapenvård. Vapnets konstruktion och vård samt isärtagning

och sammansättning (vid vapen, där detta förekommer) inläres dels före

skjututbildningens början och dels i samband med skjutning.

Hem- och lägertjänst.

Ifrågavarande undervisning är av betydelse för den kvinnliga beredskapen

överhuvudtaget. Den avser särskilt att sätta eleverna in i de problem, som beröra

civilbefolkningens levnadsförhållanden i krigstid, samt att bibringa dem

kunskaper och färdigheter i härmed sammanhängande och för dem lämpade

arbetsuppgifter. Sådana problem och uppgifter äro befolkningsomflyttning, utspisning,

anordnande av evakueringsläger m. m. Den äldre kvinnliga skolungdo
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

men kommer att lia en given plats såsom medhjälpare i evakueringsläger, enär

dylika läger äro avsedda huvudsakligen för yngre skolbarn och personer, som

på grund av ålder, sjukdom eller lyte ej äro arbetsföra. Ifrågavarande elever

måste därvid ej endast biträda vid omhändertagandet av de yngre kamraterna

utan även kunna under föreståndarinnas ledning sköta andra vid lägret förekommande

sysslor.

Kursplanen för utbildningen bör omfatta, bland annat, förberedelser för och

verkställande av enskild, familje- eller gruppförflyttning; iordningställande och

vård av tillfällig bostad (skolsal, tält, lada och dylikt); förplägnad (kosthåll)

med begränsade tillgångar och under primitiva förhållanden; sanitetslära.

Utbildningen, som i huvudsak bör handhavas av skolkökslärarinna men beträffande

vissa delar även av slöjdlärarinna, måste vara förberedd genom och

anknyta till undervisning i hushållsgöromål och slöjd. För att tillgodose behovet

av att samtliga elever vid högre läroanstalter erhålla utbildning i denna värntjänstgren

är det synnerligen önskvärt, att undervisning i hushållsgöromål anordnas

även vid det ej ringa antal sådana skolor, där dylik undervisning nu ej

meddelas. Utbildningen, i vilken såväl individuella som gruppuppgifter böra

förekomma, bör i huvudsak förläggas till klasserna 55, 44 och ring I4, respektive

57, 4e (= 15—16 års ålder), men fortsatt undervisning och tillämpningsövningar,

huvudsakligen i form av förplägnadstjänst, böra anordnas i gymnasiets och

flickskolans högre avdelningar. Eleverna från dessa högre avdelningar böra även

utbildas att tjänstgöra såsom biträdande ledare i de lägre klasserna, en förutsättning

för att undervisningen skall kunna ske i grupper med eventuellt olika

uppgifter i varje grupp, varigenom mindre undervisningsmateriel behövs.

Huvudvikten bör läggas på det praktiska arbetet, vilket i möjligaste mån bör

förläggas utomhus samt anordnas så, att eleverna lära sig att använda enkla

och effektiva metoder, med ett minimum av redskap. Den teoretiska undervisningen

bör göras åskådlig genom demonstrationer, förevisning av bilder och

filmer eller genom att förena den med studiebesök på lämpliga platser.

I syfte att redan på tidigt stadium inrikta skolungdomen på det egna praktiska

arbetets stora betydelse, böra övningar av olika slag (»Red-dig-själv-arbeten»)

med början i skolans lägsta klasser utgöra en del av arbetsprogrammen

för frilufts- och värntjänstdagarna. Hit höra: packning av matsäck och utrustning

för skilda ändamål, knopslagning, cykelvård och -reparationer, skidvallning,

enkla snickeriarbeten, förfärdigande av för idrotts- och lägerliv lämpliga

redskap, klädesplagg, madrassvar, sov- och ryggsäck. Om skolträdgård finnes,

kunna arbeten med dess iordningställande och med odling av lämpliga växter

ingå i »red-dig-själv» -övningarna liksom även tillvaratagande av på orten vilt

växande, matnyttiga vegetabilier samt medicinalväxter.

Hemsjukvård.

Undervisningen i denna gren av sjukvård åsyftar att bibringa äldre kvinnliga

elever elementär kunskap örn en på rätt sätt ordnad och utförd sjukvård i

hemmet.

Barnavård.

Vid upprepade tillfällen och från olika håll har betonats, att barnavård borde

vara ett obligatoriskt skolämne för varje flicka. Ämnet är nu visserligen upptaget

i undervisningsplanerna för de praktiska linjerna i såväl flick- och mellanskolor

som högre folkskolor, men av redogörelserna för läsåret 1939/40 framgår,

att undervisning däri med undantag för något enstaka fall ej förekommit i

flickskolorna och endast undantagsvis i skolor av de andra slagen.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

De sakkunniga anse, att undervisning i detta viktiga ämne, där den ej ingår

i något av skolans övriga undervisningsämnen, bör ingå i värntjänsten. Utbildningen

synes med hänsyn till bland annat möjligheten att ordna ledarfrågan

böra anordnas såsom en koncentrerad kurs på minst 12—15 timmar fördelade

på 3 dagar, vari kan ingå en heldag, som sammanfaller med värntjänstverksamhet

för skolan i dess helhet. Den övriga för kursen använda tiden kan, örn så

anses ofrånkomligt, tagas igen på andra för skolan anordnade värntjänstdagar.

Utbildningen på värntjänstdagarna måste till en början på grund av ledarbrist

och organisatoriska svårigheter (sålunda bör t. ex. antalet deltagare per

kurs icke överstiga 30) begränsas till att omfatta vissa skolor. I första hand

böra därvid ifrågakomma de äldsta eleverna i flickskolor och gymnasier samt

de elever i seminarier, vilka vid inträdet ej ännu erhållit sådan utbildning, enär

dessa på grund av sin ålder och därmed sammanhängande mognad och ansvarskänsla

bäst kunna tillgodogöra sig utbildningen. I detta sammanhang vilja de

sakkunniga dock framhålla önskvärdheten av att snarast möjligt även andra

elever beredas tillfälle till undervisning i ämnet.

Skolöverstyrelsen.

Skolöverstyrelsen har, som nämnts, föreslagit, att den egentliga värntjänstutbildningen

koncentreras till en sexdagarsperiod före höstterminens

början.

Det vore en mycket enhällig uppfattning bland fackmän, som representerade

skjututbildning, att för dennas effektivitet en samlad övningstid,

ofta beräknad till omkring 6 heldagar eller 12 halvdagar i följd, vore vida

att föredraga framför de sakkunnigas förslag. För flickornas räkning hade

redan de sakkunniga själva kommit till samma åsikt, när det vore fråga

om barnavårdsundervisningen, som tänkts förlagd till en sammanhängande

3-dagarsperiod. Överstyrelsen delade i likhet med en mängd kollegier,

rektorer och andra denna mening örn fördelen från utbildningens

egen synpunkt av samlad arbetstid.

Men härtill bomme, att en sådan anordning utan tvivel vore fördelaktigast

även från organisatorisk synpunkt och med hänsyn till det övriga

skolarbetet. Om på detta sätt ett antal särskilt för den egentliga värntjänstutbildningen

avsedda dagar samlades vid höstterminens början, när

lärjungarna komrne utvilade tillbaka till skolan, så bortfölle den av

många uttalade farhågan, att de hittillsvarande idrottsdagarnas ursprungliga

och egentliga uppgift skulle gå förlorad, då de ofta krävande värntjänstövningarnas

innehåll överflyttades till dem. Och idrottsdagar av hittillsvarande

typ och i huvudsak samma innehåll, om ock med inslag ur

de sakkunnigas rikhaltiga program av tidsbetonad art, skulle som nu med

lämpliga mellanrum få avbryta skolarbetet. De skulle alltjämt i första

hand få tjäna behovet av omväxling och rekreation, och de skulle fortfarande

ge tillfälle till de värdefulla biologiska exkursionerna och andra

studieutflykter.

Det kunde vidare icke förnekas, att användningen av de hittillsvarande

friluftsdagarna, som dock existerat i ett dussin år vid läroverken, ännu

knappast överallt fått en fastare utformning, tinder sådana förhållanden

borde det icke vara oberättigat att befara, att de nya värntjänstdagarna

med sitt delvis mera speciella och svårbemästrade innehåll och sitt ökade

antal skulle åstadkomma en liknande situation som den, de ursprungliga

idrottsdagarna vållat. Ett plötsligt genomförande av de sakkunnigas för
Bihang

till rilcsdagens protokoll 191fl. 1 sami. Nr 178. 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Kungl. Majda proposition Nr 178.

slag skulle därför kunna komma att alstra besvikelse över resultatet av

utbildningen.

Därtill bomme yttermera, att dessa många över läsåret utströdda dagar

skulle onödigt splittra skolarbetet, vilket så långt som möjligt borde

skyddas.

Vidare vore det obestridligt, att det åtminstone ännu så länge vore

otillräckligt sörjt för ledare av värntjänstövningarna, såvitt de skulle ligga

inströdda i skolåret, så att ett planmässigt anlitande av fackkunniga

krafter utanför skolan bleve försvårat eller omöjliggjort. Ja, ej ens skolans

egna krafter skulle kunna vid en sådan spridd anordning effektivt

tillvaratagas.

Här borde ock beaktas, såsom i flera yttranden påpekats, att örn på timlärarna

skulle utan vidare tillämpas den stadgade skyldigheten att medverka

vid idrottsverksamheten, ett i förhållande till avlöningen oskäligt

arbete skulle behöva uttagas av dessa svagast avlönade lärargrupper,

vilkas arvode ju stöde i direkt proportion till deras antal undervisningstimmar

inom det specialfack, för vilket de vore engagerade.

Ytterligare fördelar med en sexdagarsperiod, medan sensommarvädret

ännu rådde, vore, att flickornas övningar i stor utsträckning kunde förläggas

utomhus och att simning då kunde idkas i det fria, där förutsättningar

eljes funnes härför. Och, sist men icke minst, på detta sätt kunde

den fördyrande förlängningen av läsåret vid de allmänna läroverken och

med dem jämställda läroanstalter undvikas.

Alla dessa synpunkter hade övertygat överstyrelsen örn lämpligheten

av att den egentliga värn tjänstutbildningen borde förläggas till en samlad

period om sex dagar och att i fråga örn läroverken denna sexdagarsperiod

borde förläggas till början av höstterminen.

Mot en dylik koncentrerad förläggning av värntjänstövningarna hade

anmärkts, att skjutbanorna ej skulle förslå. Detta skulle särskilt gälla

Stockholm med dess stora lärjungantal. Överstyrelsen har med anledning

härav vidtagit en speciell undersökning på denna punkt för Stockholms

vidkommande och därvid kommit till det resultatet, att denna detalj

ginge att ordna.

Efter att ha övervägt olika anordningar för anknytningen till

skolarbetet av denna sexdagarsperiod hade överstyrelsen

stannat för följande tillvägagångssätt:

Som bekant hade de allmänna läroverken och de kommunala mellanskolorna

266 dagars (38 veckors) undervisningstid under läsåret. Men dessa

38 veckor föreginges av en vecka, för vilken även avlöning utginge till

samtliga lärare och som i behövlig utsträckning skulle användas till inträdesoch

flyttningsprövningar. Denna veckas sex arbetsdagar kunde nu användas

till den egentliga värntjänstutbildningen. I den mån till ledare

vid dessa egentliga värn tjänstövningar användes instruktörer utanför lärarnas

led, såsom, enligt överstyrelsens mening med fog, påyrkats av en

ansenlig mängd vittnesgilla bedömare, uppstode ingen friktion alls med det

skolarbete, som då bedreves, d. v. s. prövningarna, utom att de lärjungar,

som deltoge i dessa, i behövlig grad finge permitteras. För att ett fastare

grepp örn lärjungestocken skulle ernås, torde det vara lämpligt, att anmälningarna

till det nya läsåret ägde rum första dagen av här avsedda vecka

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

och att alla även nyanmälda lärjungar inom ifrågakommande klasser,

oavsett om de komme att sedan tillhöra läroverket eller ej, bleve skyldiga

att deltaga i värntjänstutbildningen, där ej rektor funne skäl till befrielse.

Utbildningen kunde eventuellt fortgå även under uppropsdagen, då lärares

och lärjungars närvaro krävdes endast en eller annan timme.

Vid de kommunala flickskolorna, där ingen särskild vecka vore anslagen

till prövningar, torde för dessa övningar kunna tagas i anspråk dels de dagar,

som nu användes till prövningarna jämte uppropsdagen, tillsammans omkring

fyra dagar, dels två av de vanliga idrottsdagarna. Liknande anordning

torde bli erforderlig vid vissa högre folkskolor.

För närvarande vore stadgat, att nyinskrivna lärjungar »omedelbart efter

deras intagning i läroverket» skulle underkastas läkarundersökning av skolläkaren.

Om den av överstyrelsen föreslagna anordningen av värntjänstutbildningen

komme till stånd, torde de nyanmälda lärjungar, som skulle deltaga

i värn tjänstövningarna, böra få sin läkarundersökning, innan de började

med dessa. I regel bleve det ju endast till första ringen, som något större

antal nya lärjungar anmälde sig; de torde eventuellt kunna hinna undersökas

redan anmälningsdagen och före övningarnas början.

Nu funnes emellertid vid läroverken åtskilliga lärare, som ägde sådan

utbildning och sådant intresse för värntjänstutbildningen, att de borde

ifrågakomma som ledare. Det torde i viss utsträckning icke vara oöverkomligt

att överflytta dessas befattning med prövningarna på kamrater. Övningslärarna,

alltså exempelvis gymnastiklärarna och lärarinnorna i slöjd

och hushållsgöromål, vore i alla händelser då, ehuru avlönade, fria från

undervisning och kunde alltså stå till disposition, fastän billigheten syntes

kräva viss gottgörelse för deras genom värntjänstarbetet ökade arbetsprestationer.

Till ledare utom nyss avsedda lärare borde givetvis för pojkarnas övningar—

huvudsakligen skjutövningar och därmed sammanhängande moment

— i första hand anlitas militära instruktörer. Men då under nuvarande

förhållanden risk torde föreligga för att icke tillräckligt många sådana

kunde undvaras för militära behov, borde vidare lämpliga hemvärns- och

landstormsmiin kunna tagas i anspråk. En särskild kategori, som här, såvitt

möjligt, borde ihågkommas, utgjordes av läraraspiranter och unga lärare

utan anställning men med tillräcklig militär utbildning.

För ledningen av flickornas övningar borde ifrågakomma, utom gymnastiklärarinnor,

lämpliga instruktriser med god utbildning för sjukvård, respektive

barnavård o. s. v.

En sådan norm för utväljande av ledare för den egentliga värntjänstutbildningen

syntes överstyrelsen stå i god överensstämmelse med riksdagens

och departementschefens uttalade förutsättning: att utbildningen skulle

handledas pä ett omdömesgillt sätt och under sådan statlig kontroll, att den

fyllde en verklig uppgift i den allmänna försvarsberedskapen.

Det borde åligga rektor att i god tid, exempelvis örn möjligt före den

1 juni varje är, inkomma till skolöverstyrelsen med uppgift på det beräknade

antalet ledare jämte förslag till sådana. På huvudledaren, alltså i

normala fall gymnastikläraren, borde det ankomma att utarbeta detaljerat

program för övningarna och minst en månad före övningarnas början underställa

rektor detsamma.

f anslutning till sin uppfattning angående lämpligt åldersstadium för den

egentliga värntjänstutbildningen föresloge överstyrelsen, att denna skulle

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Mårds proposition Nr 178.

beröra allenast gymnasiernas och högsta realskoleklassens

lärjungar. Då emellertid, särskilt i mindre, fristående

realskolor och motsvarande skolformer, antalet lärjungar i högsta klassen

ofta vore mycket litet, syntes hinder ej böra möta för att lärjungar ur näst

högsta klassen, vilka ägde därför lämpad utveckling, finge frivilligt utfylla

sådana små lärjungegrupper.

Beträffande de grenar, som borde förekomma vid

sexdagarskursen, utginge överstyrelsen från att i första hand sådana

borde odlas, som kunde ge det snabbaste och värdefullaste utbytet

för landets värnkraft, d. v. s. för pojkarnas vidkommande skjutning, för

flickornas hem- och lägertjänst samt hemsjukvård.

Fältskjutning borde ej ifrågakomma liksom ej heller andra övningar,

som förutsatte alltför stora ansträngningar, eller en träning, som ej kunde

åstadkommas på den korta tid, varom det kunde bli fråga vid skolorna,

eller som vore förbundna med alltför stora risker för olycksfall. Av sådana

skäl borde exempelvis ej heller uthållighetslöpningar eller nattövningar

förekomma.

Där goda förutsättningar därför funnes, kunde i planen för flickornas

värntjänstutbildning eventuellt en kurs i barnavård inläggas i sexdagarsperioden,

därest instruktriser kunde erhållas från svenska fattigvårds- och

barnavårdsförbundet eller på platsen förefintlig mödra- och barnavårdscentral.

Dock syntes, fastän den av överstyrelsen förordade anordningen

av värntjänstutbildningen utginge från en längre sammanhängande utbildningstid

än de sakkunniga räknat med, någon mera allmän utbildning i barnavård

icke genom förbundets medverkan kunna komma till stånd, detta

på grund av svårigheten att ordna ledarfrågan. Värdet av en kurs av det

summariska slag, de sakkunniga föreslagit, torde emellertid kunna diskuteras.

Frågan, huruvida undervisning i barnavård i större utsträckning än

som nu förekomme läte sig inpassas i skolundervisningen, torde ankomma

på 1940 års skolutredning att undersöka.

Beträffande programmet för de under läsårets lopp återkommande

idrottsdagarna erbjöde de sakkunniga enligt överstyrelsens mening ett gott

och fylligt material, som kunde komma till användning på skolans olika

åldersstadier. Vid dettas utnyttjande borde dock — liksom vid sexdagarskursens

planläggande — den anvisningen i utredningsdirektiven hållas i

minne, att verksamheten ej borde splittras på för många utbildningsgrenar.

Det borde också tillses, att övningarna ej gjordes för krävande.

Sedan Kungl. Maj:t fastställt de allmänna grunderna för värntjänstutbildningens

ordnande, syntes det lämpligen böra anförtros åt skolöverstyrelsen

att låta utarbeta provisoriska riktlinjer för verksamhetens bedrivande,

åtföljda av exempel på planläggning av övningarna. Åt 1940 års skolutredning

torde böra överlämnas att med stöd av vunnen erfarenhet överväga

en mera definitiv utgestaltning av värntjänstutbildningens och idrottsdagarnas

program.

Skolöverstyrelsen hade emellertid förutsatt, att i princip de över läsåret

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

spridda idrottsdagarnas hittillsvarande allmänna ändamål skulle kvarstå

oförändrat (och alltså bland annat fortfarande inbegripa biologiska, geografiska

och andra studieutflykter), dock med tillägg av utbildning i luft-,

brand- och gasskydd samt annan samhällstjänst. Kvarstå borde givetvis

även nu gällande tillstånd enligt Kungl. Maj:ts beslut den 24 maj 1940 att

i lämplig utsträckning använda sådana dagar för ytterligare övning i skjututbildning

för manliga lärjungar.

Anledning förelåge under nu angivna förutsättningar enligt skolöverstyrelsens

mening icke att ändra de hittillsvarande idrottsdagarnas antal (10

—12). Med hänsyn till förestående examensarbete borde emellertid även

rektors befogenhet att medge viss befrielse för lärjungarna i gymnasiets

högsta ring och realskolans och motsvarande skolformers högsta klass från

deltagande i friluftsverksamheten bibehållas.

Genom tillkomsten av den koncentrerade vämtjänstutbildningen vid

höstterminens början — som alltså för gymnasieringarna och realskolans

högsta klass gåve (6 + 10 å 12 =) 16 ä 18 värntjänst- och idrottsdagar

(med viss jämkning för högsta ringen och högsta klassen) — torde likväl

större effektivitet i det hela utvinnas för landets värnkraft än genom den

av de sakkunniga föreslagna anordningen med 15 värntjänst- och friluftsdagar

för alla årsklasser (utom l5).

De av de sakkunniga och skolöverstyrelsen förslagsvis upprättade timplanerna

för de speciella värntjänstgrenarna, såvitt de avse gymnasierna,

realskolans avslutningsklass samt flickskolorna utvisar följande ämnesfördelning:
-

De sakkunnigas förslag.

Antal dagar1 ägnade åt

Ämne

I1, 55, 41, 57,46

II4, Is, 67, 56

lil4, II3, V, 6°

IV4, III*

gossar

lickor

gossar

flickor

gossar flickor

gossar flickor

Luftskydd m. m............

1

1

Va

V*

i

1

‘/a

7*

Rapporttjänst m. m..........

2

2

l v»

l*/a

i

lVa

Va

‘/a

Olycksfallsvård............

Va

—

V»

—

V*

Va

‘/a

27»

Skjutning m. m............

6

—

G

—

6

—

6

—

Hem- och lägertjänst.........

—

7

-

2

—

2

—

3

Hemsjukvård.............

—

—

—

5

—

—

—

—

Barnavård...............

—

—

—

—

—

4

—

—

Summa dagar

97*

10

8’/a

9

84/a

9

77»

67.

'') Heldag beräknas till 4—5 timmar, halvdag till 2—2''/a timmar.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Majlis proposition Nr 178.

Skolöverstyrelsens förslag.

Antal timmar, ägnade åt

Ämne

I4, 55, 44, b\ 4a

II4, I3, 67, 56

lil4, II3, V, 66

IV4,

lil3

gossar

flickor

gossar

flickor

gossar

flickor

gossar

flickor

Luftskydd m. m............

3

2

4

2

3

2''A

2''A

Rapporttjänst m. m.........

5

5

6

3

5

5

—

212

Olycksfallsvård............

1

—

—

—

—

7''/«

—

10

Skjutning m. m............

19

—

20

—

16

—

16

—

Uppträdande i mindre militära enheter

—-

—

—

—

''4

—

6

■-

Instruktion av yngre elever.....

—

—

—

—

—

—

8

—

Lägerliv................

2

—

—

—

2

—

—

—

Simning................

—

5

—

5

—

5

—

5

Hem- och lägertjänst.........

—

18

—

5

—

10

—

10

Hemsjukvård.............

—

—

—

15

—

—

—

—

Summa timmar

30

30

30

30

30

30

30

30

Övriga myndigheter.

De myndigheter, som hörts i ärendet, ha i allmänhet icke — utöver vad

som framgår av det referat, som i det föregående lämnats rörande de allmänna

grunderna för värn tjänstutbildningen — gått närmare in på detaljerna

i de sakkunnigas förslag om utbildningens utformning. Av handlingarna

i ärendet inhämtas dock följande:

Medicinalstyrelsen har framhållit, att beträffande organisationen av undervisningen

i olycksfallsvård, hemsjukvård och barnavård flera problem

erbjöde sig, som kunde medföra modifikationer i de sakkunnigas förslag.

Styrelsen förutsatte, att den bleve i tillfälle att närmare uttala sig härom,

då förslaget stöde inför sin definitiva praktiska utformning.

Socialstyrelsen har av skäl, som av den förut lämnade redogörelsen framgår,

funnit erforderligt, att programmet för bland annat flickornas värntjänst

bleve föremål för en översyn. Därvid borde en särställning beredas

ämnet barnavård.

I betänkandet betonades, att undervisning i barnavård, ehuru den upptagits

i undervisningsplanerna, icke annat än undantagsvis förekommit i

flick- och mellanskolor eller i högre folkskolor. Det vore utan tvivel mycket

betydelsefullt och för deras utveckling hälsosamt, att flickorna på det

högre skolstadiet mera allmänt finge en inblick i ämnet barnavård. I

denna del ville styrelsen därför förorda det i betänkandet framförda förslaget,

under framhållande av att utnyttjandet av några friluftsdagar för

dylikt ändamål likväl endast skulle komma i fråga såsom ett provisorium

och i avvaktan på en mera tillfredsställande anordning med obligatorisk

hemvårdsundervisning för kvinnlig ungdom.

Statens utrymning skommission har framhållit önskvärdheten av all utbildning,

som ökade barnens förmåga att finna sig tillrätta vid en utrymning,

särskilt olycksfallsvård, luft-, gas- och brandskydd samt lägerliv.

Den av de sakkunniga föreslagna utbildningen på dessa områden kunde i

angivna hänseende giva ett värdefullt resultat, om tillräckligt lång tid

ansloges för densamma. Emellertid hade de sakkunniga i planen för använd
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition Nr 17S.

ning av frilufts- och värntjänstdagar tilldelat denna utbildning så ringa

tid, att det syntes kommissionen vara tvivel underkastat, örn några resultat

av praktiskt värde kunde erhållas vid utbildningen.

Såsom särskild utbildning för flickor hade de sakkunniga föreslagit ämnena

hem- och lägertjänst, hemsjukvård och barnavård. I betänkandet hade

åberopats, att den äldre kvinnliga skolungdomen hade sin givna plats såsom

medhjälpare i evakueringsläger, och vid kursplanernas uppgörande

syntes man särskilt ha tagit sikte på att utbilda nämnda skolungdom för

tjänstgöring å utrymningsförläggningar.

Utrymningskommissionen hade, såsom de sakkunniga anfört, räknat med

att skolflickor i de högre klasserna i en viss utsträckning skulle tagas i

anspråk såsom biträdande ledare å internatförläggningar för mindre barn.

Vid den sommaren 1940 anordnade utflyttningen till landet av vissa skolbarn

hade i detta hänseende gjorts goda erfarenheten Det vore givet, att

den föreslagna utbildningen, örn den gåves lämpligt innehåll, komme att

avsevärt öka den äldre skolungdomens användbarhet. För utbildningen i

hem- och lägertjänst hade de sakkunniga, såvitt anginge allmänna läroverk,

flickskolor med flera undervisningsanstalter, enligt planen upptagit

en så rikligt tillmätt tid, att eleverna därunder kunde bibringas kunskaper,

som skulle bli av värde vid en eventuell utrymning.

Domkapitlen lägga särskild vikt vid utbildningen i de färdigheter, som

under alla förhållanden ha sitt värde för olika livsområden och som därjämte

utgöra ett tillskott i försvarsberedskapen, eller närmare bestämt de

utbildningsgrenar, som icke ha direkt militär natur. Av förut lämnade redogörelser

framgår även, att tanken på vapenutbildning för de mognarn lärjungarna,

särskilt på gymnasiestadiet, med hänsyn till tidsförhållandena

vunnit anslutning.

Flera länsstyrelser ha uttalat önskemål om större koncentration och specialisering.

Några ha särskilt framhållit betydelsen av luftskyddsutbildning.

Beträffande flickornas utbildning ha två länsstyrelser framhållit såsom

önskvärt, att den i större utsträckning förlädes utomhus.

Länsstyrelsen i Uppsala har, bland annat, framhållit, att ungdomen i viss

utsträckning inom det frivilliga luftskyddet erhållit utbildning i luftskydd

och dylikt med mycket gott resultat. Denna utbildning hade i fråga om

rapport- och ordonnanstjänst tagit 15—20 timmar samt beträffande luft-,

gas- och brandskydd 10 timmar. Den av de sakkunniga föreslagna utbildningstiden

syntes därför väl knapp. Ledarna för målspaning, rapportering,

ordonnanstjänst och orientering borde vara idrottsmän eller militärer. I

fråga örn flickornas hem- och lägertjänst syntes de sakkunniga icke ha tagit

tillräcklig hänsyn till de detaljerade evakueringsplanerna. Att val av matsedel

och portion sberäkningar skulle överlämnas åt skolflickor syntes alldeles

uteslutet. Utbildningen syntes lämpligare böra anknytas till kurserna

i huslig ekonomi. Utbildning i hemsjukvård och hygien vore mycket

önskvärd. T stället för barnavårdskurser i de största städerna syntes det

lämpligare att oftare anordna frivilliga kurser genom barnavårdsförbunden.

Övriga yttranden.

Skolöverstyrelsen har sammanfattat de av överstyrelsen infordrade yttrandena,

i vad desamma avse värntjänstutbildningens olika grenar, på följande

sätt:

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Departe
mentschefen.

Kungl. Martts ''proposition Nr 178.

Av värntjänstutbildningens olika grenar vore handgranatkastningen den,

vars lämplighet mest ifrågasattes, särskilt för lägre åldersstadier. Svenska

gymnastikdirektörsförbundet räknade den dock till idrotten, ej till värntjänsten,

och Sveriges skolungdoms gymnastik- och idrottsförbund kallade

den för en utmärkt idrottsövning, som emellertid borde bedrivas mest som

målkast och utgå ur folkskolans program. I övrigt hade man, vad de manliga

lärjungarna anginge, i allmänhet ingenting att anmärka mot de olika

momenten i och för sig, men väl, både för pojkarnas och flickornas del, på

den stora mångfald av värntjänstgrenar, på vilka de sakkunniga tänkte sig

utbildningen splittrad. I stället, menade man, hade man bort inskränka

antalet grenar och söka ernå verkliga resultat i dem, som bleve övade.

Lämpligt hade varit, anfördes även, att i samma syfte låta lärjungarna

specialisera sig, så att en grupp finge i huvudsak ägna sig åt en viss gren,

en niman grupp åt en annan gren. På så sätt finge alla effektiva kunskaper

i någon gren. Ofta betecknades de föreslagna övningarna som väl svåra

för det stadium, där de föreslagits börja. Vad särskilt de för flickor avsedda

sysselsättningarna beträffade, påtalades emellertid i flera yttranden, att

dessa skulle komma att till en mycket stor del förutsätta inomhusvistelse.

I ej få remissvar kritiserades inläggandet av en kurs i barnavård, omfattande

endast tre dagar. Somliga funne en sådan tämligen värdelös.

Rätt vanlig vore önskan att i stället få en grundligare undervisning i

barnavård inlagd i flickskolornas ordinarie undervisning, vilket enligt centralstyrelsen

för flick- och samskoleföreningen borde bli fallet även med

undervisningen i hemsjukvård, och på ett och annat håll rekommenderades

detta uppslag i den nu arbetande stora skolutredningens åtanke.

Å andra sidan uttalades här och var glädje och tacksamhet över det

material för värntjänst- och idrottsdagarnas bruk, som av de sakkunniga

sammanförts och som kunde komma till god nytta, även om icke själva

deras plan följdes.

I de yttranden, som inkommit från politiska, religiösa och ideella sammanslutningar

m. fl., ha några närmare uttalanden beträffande värntjänstutbildningen

i sammanhang med friluftsverksamheten vid läroverken i allmänhet

icke gjorts. I ett flertal fall ha uttryckts önskemål om att större

vikt skulle läggas vid stärkande av den moraliska värnkraften och ungdomens

uppskattning av vad som skall försvaras. I ett pär fall har behovet

av större koncentration framhållits.

I det föregående har jag uttalat min anslutning till skolöverstyrelsens

förslag rörande värntjänstutbildningens förläggande till en samlad period

omedelbart före höstterminens början. Vad överstyrelsen anfört synes visa,

att en dylik anordning rent organisatoriskt är till fördel och låter sig genomföra

utan nämnvärda olägenheter. De lärare, som lämpa sig såsom ledare,

synas sålunda utan större tekniska svårigheter kunna stå till förfogande för

utbildningsverksamheten. Såsom av det föregående framgår, torde det vid

en sådan planläggning av verksamheten även vara lättare att erhålla militära

instruktörer i den mån sådana befinnas böra tagas i anspråk.

Mot detaljerna i överstyrelsens förslag torde i huvudsak intet vara att

erinra. Det bör framhållas, att utbildningsperioden vid de kommunala

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl Majda proposition Nr 178.

flickskolorna och vissa högre folkskolor av skäl, som skolöverstyrelsen anfört,

torde böra inskränkas till fyra dagar. För att värn tjänstutbildningen

må bli likvärdig för dessa skolors del, böra dock två av de obligatoriska

friluftsdagarna ägnas åt värntjänstutbildning, varvid bör tillses, att såvitt

möjligt endast utomhusövningar förekomma.

Beträffande de olika utbildningsgrenar, som böra ingå i värntjänstutbildningen,

har skolöverstyrelsen i stort sett icke framställt några erinringar

mot de sakkunnigas förslag. Även jag anser mig kunna i huvudsak

förorda det program, som av överstyrelsen föreslagits. Emellertid vill jag

framhålla vikten av att värn tjänstutbildningen så långt ske kan inriktas på

individuell handledning av eleverna, så att dessa på effektivaste sätt erhålla

de kunskaper och färdigheter, som med utbildningen åsyftas. Det

torde få ankomma på Kungl. Majit att med beaktande av vad sålunda anförts

fastställa allmänna grunder för värn tjänstutbildningens ordnande,

varefter det bör ankomma på skolöverstyrelsen att i samråd med vederbörande

fackmyndigheter utarbeta riktlinjer för verksamhetens bedrivande.

Värntjänstutbildningens utformning enligt de grunder, som sålunda av

mig förordats, får givetvis i viss mån försökskaraktär. Jämkningar i programmet

böra vidtagas i den mån erfarenheter vinnas eller ändrade förhållanden

därtill föranleda.

En av de kvinnliga ämnesgrenar, som enligt de sakkunnigas förslag skulle

ingå i värntjänstutbildningen, nämligen barnavård, har tilldragit sig ett

särskilt intresse i vissa remissyttranden. De sakkunniga ha tänkt sig undervisningen

i barnavård ordnad genom av svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet

anordnade ambulerande kurser om tre dagar i följd. Socialstyrelsen,

medicinalstyrelsen och styrelsen för statens institut för folkhälsan

m. fl. ha tillstyrkt införande av obligatorisk utbildning i barnavård. I

vissa yttranden, bland annat av skolöverstyrelsen, yppas tvekan i fråga

om värdet av en kortare kurs i detta ämne. Vid en koncentration av den

egentliga värntjänstutbildningen till en samlad period före höstterminens

början på sätt jag förordat, torde, såsom skolöverstyrelsen framhållit, undervisning

i barnavård icke lämpligen kunna anordnas i den form, de sakkunniga

tänkt sig. Med hänsyn härtill och med beaktande av den tvekan rörande

den föreslagna utbildningens ändamålsenlighet, som kommit till synes, är

jag icke nu beredd att förorda införande av barnavårdsutbildning såsom en

obligatorisk utbildningsgren. Jag vill dock framhålla mina starka sympatier

för de sakkunnigas uppslag och förutsätter i likhet med skolöverstyrelsen,

att spörsmålet blir föremål för övervägande inom 1940 års skolutredning.

Det förslag i fråga om värntjänstutbildningens utformning, jag här förordat,

lämnar i princip den nuvarande obligatoriska friluftsverksamheten

obeskuren. I likhet med skolöverstyrelsen förutsätter jag dock, att frilufts
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Majda proposition Nr 178.

övningarnas nuvarande program i lämplig omfattning kompletteras med

sådana övningar, som även ingå i den speciella värntjänstutbildningen,

såsom luft-, brand- och gasskydd och annan beredskapstjänst. Det nu gällande

medgivandet att i lämplig utsträckning använda idrottsdagar till

skjututbildning torde även böra kvarstå; härigenom möjliggöres vidmakthållande

av de färdigheter, som förvärvats under den samlade utbildningsperioden.

— Med den ståndpunkt rörande värntjänstutbildningens anknytning

till friluftsverksamheten under läsåret, som jag sålunda intagit, saknar

jag anledning att förorda en ökning av antalet friluftsdagar.

Det hittills anförda har haft avseende närmast på de åldersgrupper, för

vilka värntjänstutbildning enligt mitt förslag bör vara i princip obligatorisk.

För de lägre klasserna torde vissa av de såsom värntjänstgrenar betecknade

övningarna böra i lämplig utsträckning upptagas på programmet

för friluftsverksamheten. Sålunda torde övningar i luft-, gas- och brandskydd

böra förekomma liksom ock i någon utsträckning även i annan beredskapstjänst.

b. Folk- och fortsättningsekolor. Folk- och

småskoleseminariet.

Folk- och fortsättningsskolor.

I det föregående har jag icke ansett mig kunna tillstyrka de sakkunnigas

förslag örn införande inom folk- och fortsättningsskoleväsendet av de mera

militärt betonade grenarna av den föreslagna värntjänstutbildningen. Jag

saknar sålunda anledning att här närmare beröra vad i detta hänseende anförts

av de sakkunniga och i de avgivna yttrandena. Till övervägande kvarstår

emellertid de sakkunnigas förslag om införande av obligatoriska

friluftsdagar inom folk- och fortsättningsskoleväsendet.

Ehuru detta spörsmål icke torde vara av

natur att erfordra riksdagens medverkan, har jag likväl ansett mig böra

i detta sammanhang lämna en kort redogörelse för innebörden i föreliggande

förslag.

Gällande bestämmelser. För de egentliga folkskolorna finnas vissa bestämmelser

om friluftsdagar. Sålunda stadgas i undervisningsplanen för

rikets folkskolor (under anvisningar till kursplanen för ämnet gymnastik

med lek och idrott), att efter skolstyrelsens bestämmande böra, där så ske

kan, minst 4 halva eller 2 hela dagar under vardera höst- och vårterminen

användas för av lärare ledda lekar och idrottsövningar i det fria. Sedan

den årliga lästiden i ett stort antal skoldistrikt ökats i samband med 1937

års lönereglering för folkskollärarpersonalen, har skolöverstyrelsen i skrivelse

den 20 oktober 1938 till statens folkskolinspektörer anfört, att i de

minst 214 verkliga undervisningsdagarna vid skolor med 39 veckors årlig

undervisningstid finge inräknas högst 3 dagar varje termin, vilka kunde

under vederbörande lärares ledning ägnas åt friluftsverksamhet i form av

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

idrottsövningar, studieutflykter eller dylikt. Vid 36 % veckors årlig undervisningstid

med minst 203 verkliga undervisningsdagar borde friluftsdagarnas

antal bestämmas till högst 2 varje termin.

De sakkunniga framhålla, att de lokala myndigheterna, vilka i första

hand hade att fatta beslut om införande av friluftsdagar, över hela vårt

land ådagalagt insikt om värdet av ungdomens fysiska fostran i skolans

hägn. I reglementena för skoldistrikten förekomme nämligen allmänt föreskrifter

om friluftsverksamhet. Antalet friluftsdagar varierade givetvis för

olika distrikt men syntes i allmänhet vara bestämt för distrikt med 39

veckors lästid till högst 6, för en del dock upp till 8, samt för distrikt, där

lästiden vore kortare, till högst 4. Även i reglementen för en del fortsättningsskolor

hade önskemål om friluftsverksamhet beaktats.

Framställningar om införande av obligatoriska friluftsdagar i folkskolan

ha gjorts av styrelsen för Sveriges folkskollär arförbund och centralstyrelsen

för Sveriges allmänna folkskollär arförening.

De sakkunniga ha i princip anslutit sig till de i dessa framställningar

anförda synpunkterna men ansett friluftsövningarnas innehåll böra bestämmas

i anslutning till förslaget om obligatorisk värntjänst även för folkskoleungdom.

I de avgivna yttrandena har förslaget örn obligatoriska friluftsdagar

vunnit allmän anslutning.

Skolöverstyrelsen har anfört bland annat, att — i avvaktan på den revision

av för folkskolan gällande undervisningsplan, varom förslag vore att

vänta från 1940 års skolutredning — ordnandet av friluftsdagar i folkskolan

borde provisoriskt kunna regleras redan innevarande år. Den definitiva

utformningen av programmet för dessa friluftsdagar borde emellertid

ske i samband med en revision av undervisningsplanen. Det syntes därför

lämpligt, att denna fråga hänskötes till 1940 års skolutredning.

Örn friluftsverksamheten skulle bli till verkligt gagn, borde den vara val

organiserad och erhålla en målmedveten inriktning. Den borde icke endast

utgöra omväxling i det dagliga skolarbetet utan dessutom vara ett betydelsefullt

led i ungdomens fysiska fostran, giva lärjungarna någon kännedom

örn och färdighet i samtliga inom skolan förekommande idrottsgrenar,

utveckla lärjungarnas kamratkänsla och hjälpsamhet samt uppamma mod,

rådighet och förmåga att uthärda strapatser. Friluftsdagarna syntes också,

ehuru i begränsad omfattning, kunna användas till studieutflykter.

Överstyrelsen erinrade om sin principiella ståndpunkt, att vapenövningar

icke borde förekomma i folkskolan. Överstyrelsen funne likväl vad de sakkunniga

föreslagit i fråga örn icke militärt betonade övningar beaktansvärt.

Överstyrelsen ville för sin del ansluta sig till de sakkunnigas förslag,

att utbildning under friluftsdagarna borde så vitt möjligt ske i följande

grenar: smålekar, fri idrott, bollspel, idrottsliga lekar, trafikundervisning;

simning och livräddning; skidlöpning och skridskoåkning; orientering; terränglekar;

lägerliv. Jämväl övningar i luft-, gas- och brandskydd, i målspaning,

rapportering och ordonnanstjänst samt i olycksfallsvård syntes,

där så ske kunde, böra anordnas. Flickorna borde därjämte erhålla utbildning

i hem- och lägertjänst, hemsjukvård och eventuellt barnavård. En del

av denna undervisning borde i vissa fall kunna förläggas till fortsättningsskolan.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

Överstyrelsen vore icke beredd att nu framlägga förslag om i vilka klasser

var och en av dessa olika idrottsgrenar och beredskapsövningar skulle

förekomma. Innan några detaljerade föreskrifter utfärdades, torde en viss

erfarenhet böra inhämtas. De olika skolorna borde därför till att börja med

ha frihet att pröva sig fram. Emellertid torde, som överstyrelsen redan

framhållit, frågan om värntjänstutbildningens olika grenar böra prövas av

1940 års skolutredning och definitivt avgöras i samband med en revision

av folkskolans undervisningsplan.

Överstyrelsen avstyrkte förslaget att genom en generell föreskrift ålägga

skoldistrikten införa friluftsövningar i fortsättningsskolorna. Redan nu

förelåge möjlighet för de distrikt, som så önskade, att under gymnastiklektioner

anordna friluftsövningar av i huvudsak samma karaktär, som

de sakkunniga avsett.

I anslutning till förevarande fråga ville överstyrelsen erinra örn överstyrelsens

utredning och förslag den 26 juli 1938 om införande av obligatorisk

undervisning i hushållsgöromål. Örn i enlighet med överstyrelsens

förslag undervisning i hushållsgöromål bleve obligatorisk för alla flickor i

folk- eller fortsättningsskolor, skulle därmed det av de sakkunniga framlagda

programmet för den kvinnliga värntjänsten i väsentliga punkter

kunna förverkligas. Ur beredskapssynpunkt måste ett genomförande av

överstyrelsens ifrågavarande förslag anses vara av större vikt än ett förverkligande

av vad de sakkunniga föreslagit. Det vore därför av betydelse,

att Kungl. Majit snarast täcktes upptaga till prövning vad överstyrelsen

i nämnda utredning föreslagit.

Folk- och småskoleseminarier.

De sakkunniga ha förutsatt, att elever vid folk- och småskoleseminarier

borde undergå värntjänstutbildning av den omfattning, som fordrades för

att göra eleverna skickade att tjänstgöra som ledare vid folkskoleungdomens

frilufts- och värntjänstdagar. Av synnerlig vikt vore att de kvinnliga

elever, vilka icke före inträde i seminariet erhållit full utbildning i värntjänstgrenarna

olycksfallsvård, hem- och lägertjänst, hemsjukvård och

barnavård, före avläggande av folkskollärarexamen erhölle sådan utbildning.

Behovet av insikter härvidlag hade till fullo ådagalagts vid barnevakueringen

sistlidna sommar. I främsta rummet komme helt säkert lärarinnorna

att tagas i anspråk vid eventuell framtida evakuering av skolbarn.

Skolöverstyrelsen, som avstyrkt införande av värntjänstutbildning i

egentlig bemärkelse i folkskolan, har med hänsyn härtill förklarat sig sakna

anledning förorda, att folkskolans lärare skulle erhålla utbildning för att

kunna leda sådan värn tjänst. Däremot borde givetvis folkskolans lärare

göras skickade att leda de grenar av värntjänstutbildningen, som överstyrelsen

ansett böra ifrågakomma i folkskolan. I vissa av dessa grenar

vore redan nu utbildningen vid seminarierna så lagd, att den motsvarade

rimliga fordringar i detta avseende. I andra grenar åter torde den nuvarande

utbildningen icke vara tillräcklig. Med anledning härav syntes det

vara önskvärt, att man i seminarieundervisningen lade in en kurs i vissa

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

värn tjänstgrenar för att göra seminarieeleverna fullt skickade att leda

folkskolans värn tjänstövningar.

Nu nämnda kurs torde icke kunna rymmas inom ramen för det vanliga

läsåret. Seminarieelevernas undervisning i de olika ämnena vore nämligen

redan nu så störd av vissa för deras fackutbildning nödvändiga avbrott

(auskultationer, besök i andra skolor, enskilt arbete m. m.), att det icke

lämpligen kunde föreskrivas avbrott jämväl för värntjänstutbildning. Denna

sistnämnda torde däremot utan större olägenheter kunna anordnas under

den tid efter läsårets avslutning, då inträdesprövningarna ägde ruin. Dessa

påginge under en tid av högst åtta dagar. Visserligen vore denna tid på

grund av provens omfattning synnerligen arbetsfylld för rektorer och en

stor del av lärarna. Men vissa lärare, bland annat gymnastiklärarna, vore

i stort sett lediga under denna period och kunde därför tjänstgöra vid

värn tjänstövningarna, om dessa då skulle äga rum.

De manliga seminarieeleverna hade i stor utsträckning redan helt eller

delvis fullgjort sin värnplikt. De övriga fullgjorde densamma omedelbart

efter sin examen. För elevernas personliga, mera militärt betonade värntjänstutbildning

vore det alltså icke nödvändigt med särskilda övningar

under seminarietiden. Dock torde det under nuvarande förhållanden anses

önskvärt, att de manliga eleverna gåves tillfälle till skjutövningar. Detta

torde kunna ske genom deras deltagande i ortens, eventuellt i seminariets

egen skytteförening, varvid borde tillses, att tillräckliga anslag för ammunition

m. m. ställdes till förfogande. För de kvinnliga elevernas del torde

den utbildning, som gåves under den av överstyrelsen föreslagna tiden vid

vårterminens slut, vara tillräcklig. Vissa övningar torde dock givetvis kunna

förläggas även till de idrottsdagar, som anordnades vid seminarierna.

Vad överstyrelsen nu anfört gällde huvudsakligen eleverna vid folkskoleseminarierna.

Vad småskoleseminarierna beträffade, vöre naturligtvis

en ledarutbildning mindre viktig, eftersom de av de sakkunniga föreslagna

värntjänstövningarna i småskolans klasser omfattade endast sådana lekar

och idrotter, vilka småskollärarinnorna i regel redan nu kunde leda. Med

tanke dels på att vissa av småskollärarinnorna kunde få tjänstgöring inom

mindre folkskolor, dels på att en del av dem eventuellt komme att tjänstgöra

vid evakuering och koloniverksamhet, syntes det dock lämpligt, att

även inom småskoleseminarierna anordnades värntjänstutbildning under

motsvarande tid som vid folkskoleseminarierna,

De sakkunniga hade föreslagit ändring i gällande föreskrifter för seminarierna,

syftande dels till att prövning skulle äga rum i gymnastik med lek

och idrott före inträdet, dels till att godkänt betyg i detta ämne skulle fordras

i examen. I likhet med de flesta rektorer och kollegier finge överstyrelsen

avstyrka dessa förslag.

Som av det föregående framgår, har jag icke kunnat ansluta mig till förslaget

att införa vapenövningar inom folk- och fortsättningsskoleväsendet.

Däremot synes det från flera håll framkomna förslaget om införande av

obligatoriska friluftsövningar inom folkskolan förtjäna beaktande. Jag delar

i allt väsentligt den uppfattning i denna fråga, som framförts av skolöverstyrelsen,

och har för avsikt att framdeles underställa Kungl. Majit

förslag i ämnet. På sätt överstyrelsen förordat, torde friluftsverksamheten

sålunda till en början böra regleras provisoriskt i avvaktan pä en mera

Departe
mentschefen.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

definitiv utformning i samband med den pågående revisionen av folkskolans

undervisningsplan. På av överstyrelsen anförda skäl torde i fortsättningsskolans

kursplaner icke lämpligen böra för närvarande inrymmas

obligatoriska friluftsövningar.

Skolöverstyrelsen har i detta sammanhang erinrat örn sitt för ett pär år

sedan framlagda förslag örn införande av obligatorisk undervisning i hushållsgöromål

i folk- och fortsättningsskolor. Ehuru jag tillfullo inser önskvärdheten

av att detta förslag snarast möjligt realiseras, är jag icke för

närvarande beredd att upptaga denna fråga till definitivt övervägande.

Frågan om införande av obligatoriska friluftsövningar vid folkskoleväsendet

aktualiserar spörsmålet, i vad mån folk- och småskollärarnas nuvarande

utbildning tar sikte bland annat på ledandet av dylika övningar.

Såsom skolöverstyrelsen anfört, torde denna utbildning i viss utsträckning

redan nu kunna anses i detta hänseende vara tillfyllest. I likhet med

skolöverstyrelsen finner jag dock önskvärt, att utbildningen kompletteras

med en kurs, speciellt avsedd för de civila värntjänstutbildningsgrenar,

såsom luftskydd och olycksfallsvård, som böra inordnas under folkskolornas

friluftsverksamhet. De blivande småskollärarinnorna synas även

böra göras förtrogna med de uppgifter, som kunna komma att anförtros dem

vid evakuering och koloni verksamhet. Beträffande anordnandet av ifrågavarande

kurser torde skolöverstyrelsens förslag kunna i huvudsak följas.

Det lärer få ankomma på Kungl. Majit att meddela de bestämmelser i

ämnet, som må befinnas påkallade.

Av skäl, som skolöverstyrelsen framhållit, torde några vapenövningar för

manliga elever vid folkskoleseminarierna icke böra ifrågasättas.

c, övriga skolformer.

Under denna rubrik behandlar jag frågan om värn tjänstutbildning vid

följande slag av läroanstalter, nämligen

högre lärarinneseminariet,

skolköks- och handarbetsseminarier,

privatläroverk,

tekniska läroverk,

handelsgymnasier,

kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning samt folkhögskolor

och lantbruksundervisningsanstalter.

Gemensamt för dessa undervisningsanstalter är, att reglerande föreskrifter

örn friluftsverksamhet saknas.

De sakkunniga.

De sakkunniga framhålla såsom önskvärt, att värntjänstutbildningen

jämväl för nu ifrågavarande läroanstalter anknytes till själva skolarbetet

i motsvarande utsträckning som föreslagits för de allmänna läroverken och

med dem jämförliga undervisningsanstalter. Den omständigheten, att tid

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Marits proposition Ni 178. 47

icke funnes anslagen till friluftsverksamhet, lade emellertid vissa hinder i

vägen för en sådan anordning.

Till utrönande av möjligheten att bereda eleverna värn tjänstutbildning

under läsåret hade de sakkunniga företagit undersökning genom hänvändelse

till rektorsämbetena.

Beträffande de ingångna svaren kunde först anmärkas, att i intet av dessa

ifrågasattes lämpligheten av värntjänstutbildning för eleverna. En del gå ve

tvärtom uttryck åt önskvärdheten av att sådan utbildning anordnades. I

fråga om möjligheten att infoga utbildningen i nuvarande läsår ginge emellertid

svaren vitt i sär, och genom de inkomna uppgifterna vunne den uppfattningen

bekräftelse, att väsentliga olikheter i organisatoriskt och andra

hänseenden mellan läroanstalterna i fråga omöjliggjorde anordnande av

värntjänstutbildning för deras elever efter enhetlig linje. Bland omständigheter,

som härvidlag vore av avgörande betydelse, kunde särskilt nämnas,

att ändamålet med ifrågavarande undervisningsanstalter vore väsentligt

olika för å ena sidan seminarierna och å andra sidan de tekniska läroverken

och handelsgymnasierna.

De sålunda inhämtade uppgifterna hade synts de sakkunniga giva vid

handen, att värntjänstutbildning borde anordnas för elever vid högre

lärarinneseminariet i Stockholm såsom den för läroverkslärare

föreslagna, d. v. s. i form av särskild kurs, men beträffande elever

tillhörande övriga ifrågavarande läroanstalter i princip såsom den för

gymnasieungdom i allmänhet förordade.

Tekniska läroverk. De sakkunniga ha erinrat, att lärjungar

vid tekniska elementarskolor deltagit i de tidigare förekommande militärövningarna.

De sakkunniga ha nu uppställt såsom önskemål, att eleverna

vid de tekniska läroverken erhölle värntjänstutbildning till omfattningen

i huvudsak lika med den för allmänna läroverkens gymnasieungdom föreslagna

i skjutning och orientering med målspaning samt i luft-, gas- och

brandskydd. Utbildningen beräknades omfatta högst 8 dagar. I dessa 8

dagar torde ett par av de författningsenligt i^edgivna lovdagarna kunna

inräknas. Deltagandet i värntjänstutbildningen borde givetvis vara obligatoriskt.

På grund av lärokursernas omfattning (och olämpligheten av att öka

antalet veckotimmar) kunde för värntjänstutbildningen vid en undervisningstid

av minst 270 dagar näppeligen anslås längre tid än 5—8 dagar utan

genom förlängning av läsåret, vilken i så fall skulle komma att inkräkta

på den för eleverna välbehövliga tiden till erhållande av praktik jämte

någon vila och vistelse i hemmet under ferierna. Redan nu angivna förhållande

omöjliggjorde alltså uppställande av krav på att elever tillhörande

ifrågavarande undervisningsanstalter skulle erhålla värntjänstutbildning i

samma omfattning som de allmänna läroverkens gymnasister och därmed

jämställda lärjungar. För en till tiden reducerad utbildning talade även den

omständigheten, att eleverna i allmänhet före inträdet i gymnasiet genomgått

åtminstone ett par månaders praktiskt arbete, att ett avsevärt antal

av eleverna vore åtskilligt äldre än läroverksungdom på gymnasiestadiet

samt att en stor del fullgjort värnpliktstjänstgöring.

Önskvärt vore, att elever, som endast åtnjötc aftonundervisning vid läroanstalterna,

finge tillfälle att frivilligt deltaga i värntjänstutbildningen vid

skolan.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Marits proposition Nr 178.

I huvudsaklig överensstämmelse med sålunda för de tekniska läroverken

angivna grunder syntes värntjänstutbildning böra anordnas även för elever

vid tekniska skolan i Stockholm, bergsskolan i Filipstad, textilinstitutet

i Borås och John Lennings vävskola i Norrköping. Vid bergsskolan hade

redan under förra läsåret förekommit utbildning i grenar, vilka inginge i den

nu föreslagna värn tjänsten för skolungdom. Beträffande tekniska skolan

kunde anmärkas, att de av dess elever, vilka utbildades till teckningslärare,

sedermera kunde komma att tagas i anspråk såsom ledare vid läroverksungdomens

värntjänstdagar.

Handelsgymnasier. Enligt uppgifter av rektorsämbetena vid

ifrågavarande gymnasier skulle läsåret behöva utsträckas med omkring 9

dagar för att värntjänstutbildning till omfattningen motsvarande den för

övriga högre läroanstalter tilltänkta skulle kunna därunder meddelas vid

läroanstalterna. Vid avlämnande av uppgifterna syntes i allmänhet ha räknats

med att några lovdagar, intill 6, skulle tagas i anspråk för ändamålet.

Förekomst av gymnastikundervisning angåves — utom beträffande Gävle

handelsgymnasium, där läsåret omfattade 38 veckor och cirka 8 friluftsdagar

plägade uttagas — endast för Umeå handelsgymnasium, där 2 veckotimmar

anslagits för detta ämne.

För de sakkunniga framstode det såsom synnerligen önskvärt, att jämväl

de 2-åriga handelsgymnasiernas elever — dessa uppgingo höstterminen 1939

till över 1,000 — erhölle värntjänstutbildning och att denna finge enahanda

omfattning som den för allmänna läroverkens gymnasister föreslagna.

Önskemålet syntes emellertid, örn gällande kursplaner och kunskapsfordringar

skulle kunna bibehållas, kunna uppnås endast genom sålunda angiven

förlängning av läsåret.

Värntjänstutbildning syntes, där icke utbildad ledare funnes vid skolan,

lämpligen böra meddelas eleverna tillsammans med annan gymnasieungdom

i orten.

Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning.

Ifrågavarande anstalter för yrkesundervisning utgjorde

betydligt över 200, och åtskilliga tusental av landets ungdom i en ålder

motsvarande läroverksgymfiasisternas åtnjöte där undervisning. Även dessa

skolors elever borde, där så vore möjligt, erhålla värntjänstutbildning. Att

införa sådan utbildning i skolor, där undervisningen bedreves såsom aftonkurser,

läte sig visserligen icke göra, men beträffande heldagsskolor torde

värntjänstutbildning kunna anordnas så, att eleverna erhölle i huvudsak

samma utbildning som realskolans högre klasser.

I avbidan på ordnandet av ledarfrågan syntes ifrågavarande elever böra

erhålla sin värntjänstutbildning tillsammans med läroverksungdom på de

platser, där så kunde ske. På sina håll torde ledarfrågan kunna tillfälligt

ordnas med anlitande av exempelvis militära instruktörer.

Vad sålunda föreslagits beträffande nämnda anstalter för kommunal

yrkesundervisning ägde tillämpning även för annan sådan anstalt och jämväl

för enskild anstalt för yrkesundervisning i den män för dem gällde motsvarande

bestämmelser. Härvid åsyftades bland andra verkstadsskolor för

arbetslös ungdom.

Folkhögskolor och lantbruksundervisningsans

t a 11 er. Det måste, framhålla de sakkunniga, anses såsom önskvärt, att

så många som möjligt av såväl de manliga som de kvinnliga eleverna vid

dessa skolor komme i åtnjutande av värntjänstutbildning. Angående led
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 178.

ningen av utbildningen torde de beträffande sådan utbildning vid anstalter

för yrkesundervisning anförda synpunkterna i huvudsak kunna anses äga

giltighet.

De sakkunniga framhålla slutligen, att den av dem här gjorda uppräkningen

av undervisningsanstalter, vilkas elever borde erhålla värntjänstutbildning,

ej avsåge att vara uttömmande, men den upptoge de_ skolor, där,

med hänsyn till bland annat elevantalet, i första hand dylik utbildning syntes

böra anordnas. Även vid sådana ej särskilt nämnda slag av skolor, där

eleverna vore i åldershänseende m. m. att jämföra med lärjungarna vid de

uppräknade och alltså enligt de sakkunnigas tidigare uttalade uppfattning

borde erhålla värn tjänst utbildning, torde dylik utbildning kunna anordnas

med ledning av vad som i sådant hänseende anförts beträffande de särskilt

angivna läroanstalterna.

De sakkunniga ha vidare framhållit vikten av att i den undervisning, som

meddelades vid ej särskilt nämnda anstalter för utbildning av lärare, lades

in moment, vilka kunde göra eleverna skickade att handhava respektive

medverka vid ledningen av skolungdomens värntjänstutbildning.

Skolöverstyrelsen.

Högre lärarinneseminariet. Skolöverstyrelsen anser, att

seminariets elever böra likställas med de akademiskt utbildade läraraspiranterna.

De borde därför icke åläggas värntjänstutbildning utan endast ha

tillfälle till frivillig utbildning utanför seminarieundervisningen.

Emellertid erhölle dessa elever redan nu en viss praktik i handledning av

dylika övningar genom att biträda vid normalskolans övningsdagar. Vidare

borde givetvis dessa seminarieelever genom rektors försorg erhålla även en

teoretisk orientering i fråga om värn tjänstutbildningens innebörd i likhet

med vad överstyrelsen föresloge för de akademiska lärarkandidaterna (jfr

nedan). Frågan om denna läroanstalts behandling i förevarande hänseende

hade dock ringa räckvidd, då frågan örn seminariets avveckling stöde på

dagordningen.

Beträffande privatläroverk saknades reglerande föreskrifter

angående frilufts- och lovdagar. Bestämmelserna om värntjänstutbildning

borde för dessa skolors räkning utformas mindre strängt. Närmast syntes

en anordning liknande den för de kommunala flickskolorna föreslagna kunna

komma i fråga för dem.

Skolköks- och händår betsseminarier. De sakkunniga

framhölle, att hem- och lägertjänsten i huvudsak borde handhavas av skolkökslärarinna

men beträffande vissa delar av slöjdlärarinna. Det syntes

därför nödvändigt, att vid undervisningen i ifrågavarande seminarier hänsyn

foges till denna speciella uppgift. Vad handarbetsseminarierna och de

2-åriga skolköksseminarierna beträffade, torde denna undervisning kunna

bedrivas under pågående termin. För de skolköksseminarier, som endast

hade 3 terminer till sitt förfogande, vore det önskvärt med 4 ä 5 dagars

lägertjänst utanför den nu fastställda arbetstiden exempelvis efter vårterminens

slut.

Bihang till riksdagens protokoll Mbl. 1 sami. Nr 178

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj.ts proposition Nr 178.

Tekniska läroverk. Skolöverstyrelsen tiar föreslagit

för tekniska gymnasier 8 dagars värntjänstutbildning för lärjungarna i

första och andra klasserna, omfattande skjutning, luft-, gas- och brandskydd

samt olycksfallsvård och lämpligen förlagd till den tid, då utbildningen

i fältmätning och avvägning för lärjungarna i tredje klassen ägde

rum, samt

för tekniska fackskolor med dagundervisning 2 ä 3 dagars utbildning i

luft-, gas- och brandskydd samt olycksfallsvård förlagd till tid, som vederbörande

styrelse funne lämplig.

Beträffande tekniska skolan i Stockholm, bergsskolan i Filipstad, textilinstitutet

i Borås och John Lennings textil tekniska institut i Norrköping

syntes det överstyrelsen lämpligt, att värntjänstutbildning bleve obligatorisk

i samma omfattning som vid de tekniska fackskolorna, varvid vederbörande

styrelse dock skulle kunna föreskriva en utbildning motsvarande

den för de tekniska gymnasierna föreslagna, i den mån sådan utbildning

lämpligen kunde anordnas.

Av de remissvar, som inkommit till överstyrelsen från lärarkollegierna

vid de tekniska läroverken i Härnösand, Göteborg, Örebro, Malmö, Stockholm

och Eskilstuna, framginge, att för de tekniska läroverkens del en

längre utbildningstid än 6—8 dagar icke gärna kunde tänkas. Kollegiet i

Härnösand hade uttalat, att vid den föreslagna värntjänstutbildningen särskild

hänsyn borde tagas till de speciella behov, som kunde anses föreligga

vid industriella anläggningar. Lärarkollegiet vid tekniska gymnasiet i Göteborg

framhölle, att för högsta klassen antalet värn tjänstdagar borde nedsättas,

då lärjungarna hade fältmätning vid höstterminens början, och att

vårterminen borde vara fri från värn tjänst för att giva lärjungarna tid att

ostört förbereda sin avgångsexamen. Kollegiet framhölle även, att lovdagarna

icke borde tagas i anspråk för värntjänstutbildningen och att utbildningen

borde omfatta industriella reparations- och återställelsearbeten.

Varje skola borde få full frihet att ordna utbildningen efter allmänt hållna

direktiv.

Kollegiet vid tekniska gymnasiet i Örebro föresloge, att värntjänstutbildning

anordnades i första och andra klasserna men icke i avgångsklassen.

Lämpligaste tidpunkten vore höstterminens början, varvid värntjänstutbildningen

i första och andra klasserna av tekniska gymnasiet borde äga

rum samtidigt med tredje klassens övningar i fältmätningar och avvägning.

Endast en av de sex lovdagarna borde enligt kollegiets mening tagas

i anspråk för värntjänstutbildning. På grund av den starka forceringen

av undervisningen borde antalet dagar för värntjänstutbildning inskränkas

till sex. Kollegiet framhölle även, att gymnastiklärarna vid läroverket

hade mycket begränsad tjänstgöring och icke med säkerhet kunde påräknas

som ledare.

Även kollegiet vid tekniska fackskolan för maskinindustri i Eskilstuna

framhölle, att eleverna borde disponera lovdagarna för egna angelägenheter.

Utbildningen borde framför allt omfatta luft-, gas- och brandskydd.

Överstyrelsen hade kommit till den uppfattningen, att för de tekniska

gymnasierna den anordning, som föreslagits av kollegiet

vid tekniska gymnasiet i Örebro, torde vara den lämpligaste, då en för
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 178.

längning av läsåret icke lämpligen kunde vidtagas. Värntjänstutbildningen

för de tekniska gymnasiernas elever kunde icke gärna tänkas förlagd parallellt

med inträdes- och flyttningsprövningar, enär i sådant fall ett alltför

stort antal av eleverna skulle behöva dispens från undergående av värntjänstutbildning.

Däremot funne överstyrelsen förläggningen av utbildningen

parallellt med fältmätningsövningarna mycket lämplig. Under de

6—8 dagar, som värntjänstutbildningen kunde komma att omfatta, borde

utbildningen enligt överstyrelsens uppfattning inskränkas till skjututbildning,

utbildning i luft-, gas- och brandskydd samt olycksfallsvård. Andra

grenar av utbildningen torde icke kunna medhinnas under den starkt begränsade

tid, som kunde stå till förfogande.

Beträffande de tekniska fackskolorna läge förhållandena

enligt överstyrelsens uppfattning något annorlunda till. Eleverna vid de

tekniska fackskolorna vore i allmänhet äldre -—• minimiåldern för inträde

vore 17 år — och då eleverna hade en längre tids praktik bakom sig,

vore medelåldern tämligen hög. Lärarkollegiet vid tekniska fackskolan för

maskinindustri i Eskilstuna hade framhållit, att medelåldern där för närvarande

vore omkring 24 år och att ett flertal hade värnplikten bakom sig.

Mångå elever vore underhållsskyldiga gentemot föräldrar eller egen familj.

Överstyrelsen hade kommit till den uppfattningen, att för fackskolornas

elever skjututbildningen icke skulle vara av samma betydelse som för

gymnasieeleverna, då fackskoleeleverna i stor omfattning redan fullgjort

värnpliktstjänstgöring. Med tanke på elevernas framtida verksamhet borde

de dock undergå utbildning i luft-, gas- och brandskydd samt olycksfallsvård,

för vilken borde disponeras 2 å 3 dagar. Någon bestämd tidpunkt

för denna utbildning torde icke behöva fastställas, men det vore ju klart,

att där såväl fackskola som gymnasium förefunnes, det kunde vara lämpligt

att kombinera fackskoleelevernas utbildning med de tekniska gymnasisternas.

II andelsgymnasier. Skolöverstyrelsens förslag innebär, att värntjänstutbildning

vid dessa skolor anordnas för både manliga och kvinnliga

elever i huvudsak upptagande samma utbildningsgrenar, som av överstyrelsen

föreslagits för de allmänna läroverkens gymnasier, dock att

vad de manliga eleverna beträffade minst % av utbildningstiden borde

anslås till övningar i skjutning, vapenkännedom och vapenvård, att värntjänstutbildningen

koncentreras till sex dagar årligen vid höstterminens

början, att arbetsåret förlänges till att omfatta från nuvarande minst 36 till

minst 37 läsveckor och att utbildningen, där icke utbildade ledare finnas

att tillgå vid läroanstalterna, meddelas av särskilda instruktörer i överensstämmelse

med vad överstyrelsen föreslagit beträffande de allmänna läroverkens

gymnasier.

Beträffande de statsunderstödda handelsgymnasiernas tvååriga kurser

hade de sakkunniga föreslagit en årlig utbildningstid i värntjänst av 15

dagar. Denna tid skulle vinnas på det sätt, att dels arbetsåret förlängdes

med 9 dagar, dels de 6 lovdagar, som handelsgymnasiums rektor äger bevilja

under arbetsåret, togos i anspråk för ändamålet.

Med anledning av remisser hade till överstyrelsen inkommit yttranden

från handelsgynmasierna i Gävle, Göteborg, Hälsingborg och Stockholm.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 178.

I samtliga tillstyrktes — bland annat även med hänsyn till tidsläget —

anordnandet av vämtj änstutbildning vid handelsgymnasier i huvudsak

efter de av de sakkunniga framlagda riktlinjerna. Ävenledes rådde enstämmighet

därom, att en förutsättning för att sådan utbildning skulle kunna

komma, till stånd vore en förlängning av arbetsåret. Att taga de 6 lovdagarna

i anspråk för ändamålet ansåge Stockholmskollegiet olämpligt,

då dessa lovdagar vore särskilt behövliga för eleverna vid handelsgymnasierna

med deras relativt korta lästid och omfattande kurser. Göteborgs

handelsinstituts kollegium framhölle även, att då arbetsprogrammet i handelsgymnasiets

tvååriga kurs vore synnerligen omfattande, det skulle bli

hart när omöjligt att infoga ett så stort antal extra timmar i undervisningen

som ett genomförande av de sakkunnigas förslag skulle medföra.

Även örn värn tjänstövningarna, framhölle kollegiet, förlädes till särskilda

hel- eller halvlovdagar, skulle detta dock föra med sig en viss sprängning

i skolans arbetsordning, som icke skulle vara lycklig för den form av koncentrerad

undervisning, som på grund av den knappt tillmätta studietiden

vore nödvändig vid landets handelsgymnasier. Därför föresloge kollegiet,

att värn tjänstutbildningen vid dessa läroanstalter skulle koncentreras

till en tre veckors sommarkurs, som skulle förläggas till sommarferierna

omedelbart efter första arbetsårets avslutning. Vad utbildningens innehåll

beträffade, syntes de fyra kollegierna vara eniga därom, att detta borde

vara likartat med det vid de högre allmänna läroverkens gymnasier.

Överstyrelsen funne för sin del i likhet med vad som framhållits i nämnda

yttranden, att värn tjänstutbildning borde anordnas vid handelsgymnasierna

i huvudsak av motsvarande art och innehåll som vid de högre allmänna

läroverkens gymnasier, dock med de modifikationer, vartill den kortare

undervisningstiden vid handelsgymnasierna kunde giva anledning. Att för

vämtj änstutbildningen taga i anspråk lovdagar syntes överstyrelsen med

hänsyn till den stora arbetsbörda, som påvilade eleverna, icke vara att

tillråda, detta så mycket mer som särskilda idrottsdagar icke inginge i

handelsgymnasiernas undervisningsplaner. En förlängning av arbetsåret

bleve därför, vilket även framhållits i samtliga yttranden, ofrånkomlig.

Särskilt med hänsyn till elevernas behov av praktik under sommarferierna

borde emellertid denna förlängning inskränkas till vad som kunde anses

oundgängligen nödvändigt för syftemålets ernående, ty om en mera avsevärd

förkortning av sommarferien vidtoges, skulle elevernas möjlighet att

erhålla sommarvikariat försvåras eller helt bortfalla till men för deras utbildning.

De skäl, som överstyrelsen tidigare framhållit beträffande värntjänstutbildningens

anordning vid de allmänna läroverkens gymnasier, ägde

i tillämpliga delar giltighet även med avseende å handelsgymnasierna. Med

hänsyn härtill och till vad därjämte ovan påpekats ansåge överstyrelsen, att

värntjänstutbildningen vid handelsgymnasierna lämpligen borde omfatta

sex dagar i var klass, förlagda till arbetsårets början.

Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning.

Skolöverstyrelsen anser, att värntj änstutbildning bör

förekomma även vid dessa skolor, dock i mindre systematiska former med

hänsyn till de olika åldersstadier, som representeras bland eleverna.

Överstyrelsen delade de sakkunnigas uppfattning såväl därutinnan, att

värntj änstutbildning icke torde i lämplig form kunna anordnas i aftonkurserna,

som även därutinnan, att den borde kunna införas i till yrkes
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

undervisningen hörande skolor med heldagsundervisning. Den beträffande

sistberörda skolformer av de sakkunniga gjorda jämförelsen med realskolans

högsta klasser kunde överstyrelsen dock ej ansluta sig till. De sakkunnigas

uppfattning i detta avseende syntes hänföra sig till i yrkesskolstadgan

intagna bestämmelser rörande de i denna nämnda skolformerna

med heldagsundervisning, nämligen vissa yrkesskolor samt verkstadsskolor,

ettåriga handelsskolor och hushållsskolor, vilka bestämmelser dock icke nu

kunde anses motsvara de verkliga förhållandena på yrkesundervisningens

område. Utvecklingen under den tid av två årtionden, som förflutit, sedan

berörda stadgebestämmelser utfärdats, hade nämligen lett till att det för

närvarande icke funnes någon enda ettårig handelsskola i riket och endast

en hushållsskola, örn dessa begrepp togos i yrkesskolstadgans mening. Dessa

två skolformers väsentliga syfte fylldes numera av i friare former ordnade

handelskurser och husmodersskolor. Handelskurserna torde kunna ses från

liknande synpunkter som de, vilka här nedan framfördes i fråga örn verkstadsskolorna.

För verkstadsskolornas vidkommande hade utvecklingen lett

till att de numera i regel hade 2-åriga och i hantverksyrken icke sällan 3- till 4-åriga kurser. Visserligen funnes verkstadsskolor, som toge emot elever

direkt från folkskolan, men i regel fordrades för inträde en högre ålder, avpassad

efter yrkets art. För de särskilda verkstadsskolorna för arbetslös

manlig ungdom vore inträdesåldern bestämd till 16—25 år. Av det sagda

framginge, att verkstadsskolorna omslöte ett åldersstadium från omkring

14 år till i åtskilliga fall inemot 29 år, vadan åtskilliga elever nått långt in

i värnpliktsåldern, medan andra knappt lämnat barnaåldern. Elevmaterialet

måste alltså anses som synnerligen heterogent samtidigt som utbildningstiden

vore särdeles växlande. Detta förhållande måste givetvis sätta sin

prägel på en i dessa skolor anordnad värn tjänstutbildning och kanske göra

den till formen mindre systematisk än i skolor med mera homogent elevmaterial

och mera likformigt ordnad undervisning i övrigt.

I första hand syntes utbildningen böra avse brand-, luft- och gasskydd

samt olycksfallsvård, å högre åldersstadium jämväl skjutövningar. I de

verkstadsskolor, som mottoge elever direkt från folkskolan och vilka i regel

vore fleråriga, torde skjutövningar böra införas först i de årsklasser, som

motsvarade gymnasiernas åldersstadium eller nådde därutöver. I de verkstadsskolor,

vid vilka intagning av elever skedde först vid 16 års ålder eller

senare, torde någon förskjutning av skjutövningarna till högre årsklasser

icke vara nödvändig.

Värntjänstutbildningen vid verkstadsskolorna torde böra omfatta 6—8

dagar och förläggas till höstterminens början utan förlängning av arbetsårets

i undervisningsplanen fastställda längd, i regel uppgående till 10 å 11

månader. Skulle en förlängning av arbetsåret i något särskilt fall befinnas

erforderlig, hade överstyrelsen jämlikt i yrkesskolstadgan givna bestämmelser

befogenhet att på ansökan av skolans styrelse fastställa en sådan utökning,

dock icke i fråga örn verkstadsskolorna för arbetslös ungdom, där

arbetsåret i anslutning till riksdagens uttalanden i frågan alltid omfattade

11 månader. Det syntes överstyrelsen, att arbetsåret icke heller i övriga

verkstadsskolor borde utsträckas över denna tidslängd.

Beträffande ledningen av här ifrågavarande utbildning syntes det (iverstyrelsen

nödvändigt, att den anförtroddes åt militära eller andra fackkunniga

instruktörer. Vid mindre verkstadsskolor torde det kunna anses

lämpligt att, såsom de sakkunniga tänkt sig, sammanföra eleverna med

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

platsens läroverkselever under gemensam ledning, därest en sådan anordning

kunde vidtagas, utan att svårigheter uppstode i fråga örn tidpunkten för

utbildningens förläggande. Vid de större skolorna syntes dock elevmaterialets

heterogenitet bli orsak till att särskild ledning komme att visa sig

behövlig.

Vid heldagsskolor i yrkesutbildning för kvinnlig

ungdom (t. ex. sömnads- och vävskolor, hushålls- och husmodersskolor)

syntes det önskvärt, att 6 dagar per helårskurs ägnades åt värntjänstutbildning.

Undervisning i gas-, brand- och luftskydd förekomme

redan nu, men denna borde utökas med praktiska övningar. Likaså förekomme

undervisning i olycksfallsvård vid ett flertal av dessa skolor, men

detta ämne borde införas också vid de övriga. Undervisning i barnavård

förekomme vid de flesta husmoders- och hushållsskolor. För övriga skolor

vore det önskvärt med demonstrationskurser i ämnet. För hushålls- och

husmodersskolor borde någon lägertjänst ingå i värntjänstutbildningen samt

för sömnadsskolor undervisning i tillverkning av enkla madrasser och liknande

för evakueringsläger avsedda föremål.

Folkhögskolor. Skolöverstyrelsen har avstyrkt obligatorisk värntjänstutbildning

vid folkhögskolorna. Däremot vore överstyrelsen beredd

att i enlighet med ett förslag från folkhögskolinspektören genom en cirkulärskrivelse

uppmana styrelserna för de olika folkhögskolorna att överväga,

huruvida och i vad mån skolorna i sitt arbete — utan åsidosättande av

dettas egentliga syfte — skulle kunna upptaga vissa grenar av den föreslagna

värntjänstutbildningen, eventuellt under samarbete med frivilliga

sammanslutningar, samt anmoda dem att i sina redogörelser meddela, vad

som i ifrågavarande avseende åtgjorts.

Såge man på folkhögskolornas arbete i stort, kunde man säga, att detta

redan nu hade en sådan inriktning, att det i icke ringa grad verkade i

samma syfte, som värntjänsten enligt de sakkunnigas tankegång skulle

göra, även örn de militära momenten helt saknades. Överstyrelsen ansåge

icke, att ett par dagars speciell obligatorisk värntjänst under varje kurs

skulle öka folkhögskolornas redan nu betydelsefulla insatser i vårt folks

försvarsberedskap. Då överstyrelsen alltså icke kunnat komma till den

övertygelsen, att ett genomförande av de sakkunnigas förslag, i vad detta

avsåge folkhögskolorna, skulle verka i avsett syfte, kunde överstyrelsen

icke på ifrågavarande punkt tillstyrka de sakkunnigas förslag.

Lantbruksstyrelsen.

Lantbruksstyrelsen har beträffande frågan örn eventuell värntjänstutbildning

vid lantbruksundervisningsanstalterna yttrat,

att även örn styrelsen intet hade att erinra mot att viss värntjänstutbildning

inginge i dessa skolors undervisningsprogram, syntes det dock

med hänsyn till svårigheten att anskaffa lämpliga ledare och till den

strängt upptagna undervisningstiden vid ifrågavarande skolor knappast

vara möjligt att i någon större utsträckning giva eleverna utbildning i

värntjänst. Framhållas kunde emellertid, att den kvinnliga ungdomen vid

lanthushållsskolorna redan enligt den allmänna undervisningsplanen för

dessa skolor erhölle en god utbildning i hushållsarbete samt i sjukvård och

barnavård.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

Jag anser mig icke böra ifrågasätta någon speciell värntjänstutbildning

för eleverna vid högre lärarinneseminariet. Dock böra eleverna på sätt skolöverstyrelsen

föreslagit erhålla teoretisk kännedom om värntjänstutbildningens

innebörd och i övrigt beredas tillfälle att i likhet med akademiskt

utbildade lärare genomgå de ledarkurser, vilka torde böra anordnas på

sätt i det följande närmare angives.

Då skolköks- och handarbetslärarinnor komma att i viss utsträckning

tagas i anspråk såsom ledare av värntjänstutbildningen för kvinnliga lärjungar,

synes det lämpligt att, såsom skolöverstyrelsen föreslagit, vid skolköks-

och handarbetsseminarier meddelas sådan utbildning, som kan göra

lärarinnorna skickade att handhava dessa uppgifter.

De sakkunniga ha förutsatt, att värntjänstutbildning vid statsunderstödda

privatläroverk skulle anordnas i överensstämmelse med vad som föreslagits

för motsvarande statliga och kommunala skolor. Jag har icke funnit

anledning till erinran häremot. Såsom skolöverstyrelsen framhållit, bör

dock vid bestämmelsernas utformning hänsyn tagas därtill, att reglerande

föreskrifter icke för dessa skolors del meddelats rörande frilufts- och lovdagar.

I fråga om de tekniska läroanstalterna ansluter jag mig i huvudsak till

vad skolöverstyrelsen anfört och förordat. Vid de tekniska gymnasierna

torde sålunda värntjänstutbildningen lämpligen böra förläggas parallellt

med fältmätningsövningarna och begränsas till utbildning i skjutning, luftskydd

m. m. samt olycksfallsvård. Vid de tekniska fackskolorna bör på

av skolöverstyrelsen anförda skäl skjututbildning icke föreskrivas utan utbildningen

begränsas till att avse luftskydd m. m. samt olycksfallsvård

och omfatta 2 ä 3 dagar.

För handelsgymnasiernas lärjungar bör värntjänstutbildningen enligt

skolöverstyrelsens förslag koncentreras till en sexdagarsperiod vid höstterminens

början, i samband varmed arbetsåret borde förlängas från nuvarande

minst 36 till minst 37 läsveckor. Jag har i princip ingenting att

erinra häremot. Då emellertid vissa svårigheter kunna uppstå att anskaffa

erforderliga ledare för utbildningen — sålunda torde exempelvis särskild

lärare i gymnastik i allmänhet saknas — bör värntjänstutbildnings anordnande

i de särskilda fallen göras beroende av huruvida lämpliga ledare

kunna i erforderlig utsträckning stå till förfogande. Jag hänvisar till vad

jag i det föregående i detta hänseende anfört.

Skolöverstyrelsens förslag rörande värntjänstutbildning vid kommunala

och enskilda anstalter för yrkesundervisning har ickp givit mig anledning

till annan erinran än att utbildningen även för dessa skolors del torde

böra göras beroende av tillgången på lämpliga ledare.

På av skolöverstyrelsen anförda skäl torde någon obligatorisk utbildning

av detta slag icke böra förekomma vid folkhögskolorna. Jag förordar

dock, i likhet med överstyrelsen, att åtgärder vidtagas för uppmuntrande

av frivillig värntjänstutbildning vid dessa skolor. Det anförda torde även

böra gälla lantbruk sundervisning sanstalterna.

Departe
mentschefen.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

IY. Vämtjänstutbiläniiigens ledning.

I detta sammanhang ingår jag på frågan örn värntjänstutbildningens ledning

endast såvitt angår det mera begränsade utbildningsprogram, jag enligt

det föregående förordat.

a. Lokal ledning.

De sakkunniga.

Lärare vid undervisningen i hem- och lägertjänst och hemsjukvård.

Ordnandet av ledarfrågan för värntjänstgrenarna hem- och lägertjänst

och hemsjukvård krävde, yttra de sakkunniga, särskild uppmärksamhet.

Undervisningen i dessa viktiga grenar av den speciellt kvinnliga värntjänsten

måste för att utbildningen skulle bli ändamålsenlig handhavas av

fackutbildade ledare. Lämpliga sådana funnes redan, nämligen beträffande

hem- och lägertjänsten lärarinnor i hushållsgöromål och i kvinnlig slöjd

samt för hemsjukvården ett avsevärt antal sjuksköterskor. Med de organisationer,

som dessa ledare tillhörde, borde i mån av behov samarbete sökas

och deras vidsträckta erfarenhet tillföras dessa delar av den kvinnliga

värntj äns tutbildningen.

Hem- och lägertjänst. Vid skolor med undervisning i hushållsgöromål och

kvinnlig slöjd vore ledarfrågan löst, då ju lärarinnan i nämnda ämnen kunde

handhava undervisningen i hem- och lägertjänst. Beträffande övriga skolor,

där utbildning i denna värntj änstgren borde bedrivas, borde i största

möjliga omfattning anlitas i orten anställda skolkökslärarinnor och utnyttjas

redan befintliga skolköksanläggningar.

I hemsjukvård hade, enligt vad en av de sakkunniga företagen undersökning

givit vid handen, vid en del skolor under medverkan av företrädesvis

svenska röda korset meddelats frivillig utbildning i hemsjukvård åt kvinnlig

skolungdom. Även å de flesta sådana orter med kvinnlig skolungdom i

ifrågavarande ålder, där dylik undervisning icke meddelats, syntes det finnas

kompetenta ledare för uppgiften. Anordnande av kurser för ändamålet

torde därför icke möta svårighet. Planläggningen av kurserna torde böra

uppdragas åt skolöverstyrelsen och skolledaren i samråd med skolläkaren.

Ledare av vämtjänstutbildningen i övrigt.

Det huvudsakliga ansvaret för anordnande och meddelande av värntj

änstutbildningen i övrigt under frilufts- och värntj änstdagarna komme

i regel att åvila gymnastiklärarna.

Beträffande ledandet av undervisningen i olycksfallsvård ansåge sig de

sakkunniga dock böra uttala, att gymnastikläraren borde komma i fråga

för denna, endast där ej läkare eller skolsköterska kunde ställas till förfogande.

Utbildningen av lärare.

Då gymnastiklärare kunde komma att tagas i anspråk för undervisning

i olycksfallsvård, borde han under sin utbildningstid erhålla den utbild
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 178. 57

ning, som fordrades för att kunna handhava skolungdomens undervisning i

olycksfalls vård.

I övrigt erfordrades särskilda kurser.

Gymnastiklärare. Förutsättning för att värntjänstutbildningen,

sådan de sakkunniga tänkt sig den, komme att fylla sitt ändamål hade

för det stora flertalet av nu ifrågavarande läroanstalter skapats genom de

under sommaren 1940 anordnade fortbildningskurserna vid Solbacka läroverk

och Sigtunaskolan. I dessa kurser, under vilka meddelats undervisning

och pågått övningar under 7 dagar omkring 10—12 timmar dagligen,

hade deltagit 104 lärare och 175 lärarinnor. Antalet gymnastiklärare

vid allmänna läroverk samt kommunala mellanskolor och flickskolor hade

enligt senaste tillgängliga statistiska uppgifter (avseende höstterminen

1938) utgjort 132 manliga och 190 kvinnliga. De gymnastiklärare, som ej

deltagit i dessa kurser, borde genomgå kurser, anordnade såsom dessa

sommarkurser. Deltagandet häri liksom i möjligen med hänsyn till lärarens

verksamhetsområde erforderliga kurser i de speciella till värntjänsten hörande

vinteridrotterna borde vara frivilligt och särskilda kurser för manliga

respektive kvinnliga gymnastiklärare anordnas. Även planläggningen av

dessa kurser torde böra handhavas av skolöverstyrelsen, lämpligen i samarbete

med skolidrottskommittén.

Övriga lärare. För att skapa de i direktiven för de sakkunnigas

arbete angivna garantierna beträffande ledningen av värntjänstutbildningen

vore det vidare en ofrånkomlig nödvändighet, att jämväl så många

som möjligt av övriga lärare vid ifrågavarande undervisningsanstalter genomginge

ledarkurser. Det kunde nämligen icke förutsättas, att gymnastikläraren

erhölle tillfälle att i erforderlig utsträckning utbilda medhjälpare

bland sina lärarkolleger eller elever. Med hänsyn till omfattningen av den

föreslagna värntjänstutbildningen och det därav föranledda innehållet i kurserna

samt de förutsättningar att tillägna sig ledarfärdigliet, som i allmänhet

torde förefinnas hos ifrågavarande lärare, kunde kurserna för dem dock

icke göras så starkt koncentrerade som gymnastiklärarkurserna sommaren

1940 utan syntes böra omfatta en tid av omkring 3 veckor under sommarferierna

i vad anginge andra grenar än vinteridrotter och 8—10 dagar

under jullovet för vinteridrotterna. I fråga örn innehållet i kurserna innebure

de sakkunnigas förslag alltså, att såväl teoretisk som praktisk utbildning

borde förekomma vid en och samma kurs. De sakkunniga ansåge dock,

att utbildningen i fråga borde genomgås vid självvald tidpunkt, men ville

begränsa denna tid för ämneslärarna till senast under provåret. De sakkunniga

ansåge vidare, att den, som genomginge provår, skulle vara skyldig

att därunder medverka vid skolans frilufts- och värntjänstdagar.

Ledarutbildning för lä rar aspiranter borde enligt de sakkunnigas

mening obligatoriskt förekomma, dock endast beträffande andra värntjänstgrenar

än vinteridrotter.

Bärande skäl för att utbildningen häri skulle vara frivillig torde nämligen

knappast kunna anföras, medan däremot den stora betydelse värntjänstverksamheten

ägde och önskemålet att snarast möjligt erhålla väsentligt

ökat antal kvalificerade ledare talade för dess anordnande såsom obligatorisk.

Jämväl för övningslärarna i sång, teckning, slöjd och hushålls
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 178.

göromål borde genomgång av dylik kurs utgöra förutsättning för erhållande

av ordinarie eller jämförlig anställning. Dispensvägen borde dock hållas

öppen men begagnas med varsamhet och företrädesvis för sådana fall, där

läraren visade sig ha erhållit sådan utbildning (t. ex. till befäl inom armén),

som kunde anses göra honom skickad att leda skolungdomens värntjänstutbildning,

eller där han på grund av t. ex. lyte eller sjukdom icke vore

i stånd att följa undervisningen eller deltaga i övningarna.

Den sålunda föreslagna obligatoriska utbildningen för andra än gymnastiklärare

avsåge alltså endast sådana lärare, vilka ännu icke genomgått

provår eller som icke redan vunnit ordinarie eller jämförlig anställning.

Även ordinarie respektive fast anställda lärare borde dock givas tillfälle att

erhålla motsvarande utbildning i första hand vid de nämnda kurserna eller

ock andra på enahanda sätt ordnade kurser, men för dessa lärare borde

deltagandet vara frivilligt.

Såsom gruppledare vid skolornas frilufts- och värntjänstdagar torde jämväl

kunna ifrågakomma äldre lärjungar, vilka fått utbildning i

föreningar för skolungdomens skytterörelse och i landstormens ungdomsavdelningar.

Med hänsyn till det intresse för värntjänstutbildningen, som från såväl

lärare som elever redan tagit sig uttryck, funnes anledning antaga, att, vid

godtagande av de sakkunnigas förslag angående ordnande av ledarutbildningen,

ledarfrågan snart nog komme att vara löst på tillfredsställande

sätt vid det stora flertalet av de här ifrågavarande läroanstalterna. I den

mån behov av ytterligare ledare gjorde sig gällande, särskilt avsåges här

skolor utan särskilt anställd gymnastiklärare, torde detta på de flesta håll

kunna tillgodoses genom anlitande av gymnastiklärare i orten eller befäl

(underbefäl) från i skolans närhet förlagda truppförband.

Skolöverstyrelsen.

Skolöverstyrelsen har understrukit ledarfrågans betydelse för hela värntjänstutbildningen

samt förklarat sig förutsätta, att vederbörande lokala

ledning i fråga örn militära instruktörer för pojkarnas skjututbildning och

annan värn tjänst finge lita till försvarsmakten i och för kommendering

av befäl och underbefäl i nödig omfattning. Att gymnastiklärarna, manliga

och kvinnliga, som regel skulle vara huvudledare, ansåge även överstyrelsen

självfallet. För flickornas utbildning i hem- och lägertjänst funne

överstyrelsen det i likhet med de sakkunniga ändamålsenligt att anlita

lärarinnorna i hushållsgöromål och slöjd, där sådana funnes. I övrigt torde

som ledare för flickornas värntjänstutbildning i viss utsträckning få anlitas

kvinnor med utbildning och erfarenhet i sjuk- och barnavård m. m.,

varvid samarbete, där så kunde ske, torde böra sökas med svenska röda

korset samt med andra lämpliga institutioner.

I detta sammanhang ville överstyrelsen kraftigt understryka det i flera

remissyttranden uttalade kravet, att ledarna skulle besitta en fackkunskap

och lämplighet för sin uppgift, som uteslöte faran av att utbildningen i

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Marits ''proposition Nr 178.

ungdorr|ens ögon finge slentrianens eller dilettantmässighetens prägel. Endast

genom strängt aktgivande på denna princips tillämpning torde det bli

möjligt att effektuera riksdagens bestämda fordran på att värntjänsten

skulle fylla en verklig uppgift i den allmänna försvarsberedskapen.

Överstyrelsen ville likaså och av samma skäl framhålla angelägenheten

av att fortsatta ledarkurser anordnades för särskilt gymnastiklärare men

även andra lärare av olika kategorier dels för deras räkning, som icke

deltagit i 1940 års kurser i Solbacka och Sigtuna eller andra dylika, dels

ock för utvidgande och befästande av deras insikter och färdigheter, som

redan genomgått dylika kurser. Överhuvudtaget borde framdeles varje blivande

lärare, som så önskade, så långt görligt vore, få tillfälle att genomgå

värntjänstledarkurs, liksom det torde få anses tillbörligt, att lärarkandidaterna

under provåret erhölle en teoretisk orientering i värntjänstutbildningens

och idrottsdagarnas uppgifter och organisation, alldeles som de

borde göras förtrogna med övriga sidor av skolans liv och gärning.

Däremot ville överstyrelsen bestämt avstyrka de sakkunnigas förslag i

vad det avsåge skyldighet för lärare att genomgå utbildning för ledarkompetens

vid värntjänstövningar.

Härvid ville överstyrelsen fästa uppmärksamheten därpå, att med den

av överstyrelsen föreslagna ordningen behovet av ledare för övningar under

läsårets lopp skulle komma att stanna vid ungefärligen samma nivå som

under tiden närmast före innevarande läsår, enär de hittillsvarande idrottsdagarna

skulle återfå i huvudsak samma uppgift som förut, om ock i intensifierad

och något vidgad form, och kunna i stort sett handhavas av

skolans egna lärare.

Övriga myndigheter.

Chefen för armén har framhållit, att betryggande tillgång på kvalificerade

ledare måste vara säkerställd, innan verksamheten igångsattes.

Det förefölle, som örn de sakkunniga i detta avseende varit alltför optimistiska.

För att säkerställa tillgången på lokala ledare hade de sakkunniga bland

annat föreslagit obligatorisk ledarutbildning för vissa kategorier lärare.

Utan att närmare ingå på detta förslag ville arméchefen blott uttala, att

sådan obligatorisk utbildning sannolikt skulle bidraga till att öka det

allmänna intresset för hithörande frågor och underlätta värntjänstutbildningen

i framtiden.

De sakkunniga hade i olika sammanhang antytt möjligheten, att militär

personal i aktiv tjänst skulle kunna ställas till förfogande såsom ledare

och instruktörer. Värnpliktskontingentens ökade storlek och den förlängda

tiden för de värnpliktigas första tjänstgöring samt även i övrigt höjda

krav på de militära befälskårerna gjorde det emellertid osannolikt, att i

tjänst varande militär personal annat än undantagsvis skulle kunna avstås

för denna verksamhet. Vid den fortsatta planläggningen av värntjänsten

borde detta beaktas. Däremot borde det icke vara uteslutet, att personal

tillhörande arméns reserver, således även landstormsofficerare, samt personal

inom hemvärnet kunde medverka efter frivilligt åtagande i varje

särskilt fall. Bestämmelser örn medverkan av militär personal borde utfärdas

i kommandoväg.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Marits proposition Nr 178.

Statskontoret har framhållit, att ledarutbildningen syntes böra ordnas

på sätt hittills skett genom kursverksamhet med frivilligt deltagande. Ämbetsverket

holle nämligen före, att de dugligaste ledarna stöde att erhålla

på denna väg. I anslutning härtill kunde framhållas, att utbildningen i viss

mån torde få anpassas efter kvalifikationerna hos de lärarkrafter, som

stöde till buds för utbildningens handhavande och att det knappast syntes

erforderligt att av det skäl, att vederbörande lärare i något fall icke behärskade

alla detaljer i utbildningsprogrammet, anställa särskild värntjänstledare.

Däremot borde givetvis i dylika fall alla möjligheter att utnyttja

lämpliga frivilliga arbetskrafter tillvaratagas.

Medicinalstyrelsen har yttrat, att även örn behovet av värntjänstutbildade

lärare måste bli mycket stort, örn de sakkunnigas förslag genomfördes,

det dock icke kunde vara lämpligt att ordna ledarfrågan genom obligatorisk

ledarutbildning. Det syntes styrelsen uppenbart, att vederbörandes

lämplighet för och intresse av verksamheten måste vara en förutsättning

för utbildningen. Det vore visserligen rimligt att under någon period av

utbildningen alla lärare erhölle en viss allmän orientering över friluftsverksamhetens

organisation, syfte och praktiska anordning, men att göra

värntjänstledarutbildningen till ett obligatoriskt kompetenskrav för vinnande

av läraranställning vore enligt styrelsens mening att skjuta över

målet.

Socialstyrelsen understryker såsom synnerligen önskvärt, att läroverkens

lärare finge intresse för uppgiften att medverka vid lärjungarnas friluftsverksamhet

och erhölle tillfälle att deltaga i kurser för utbildande av ledare.

Däremot kunde styrelsen icke dela de sakkunnigas uppfattning, att behovet

av ledare för ungdomens värntjänstutbildning — innefattande jämväl skjutövningar

— borde tillgodoses på det sättet, att ledarutbildning bleve obligatorisk

för läroverkslärare och att genomgång av utbildningskurser i hithörande

ämnen sålunda skulle bli förutsättning för erhållande av ordinarie

eller jämförlig läraranställning.

Kanslern för rikets universitet har i likhet med de filosofiska fakulteterna

vid universiteten i Uppsala och Lund bestämt motsatt sig förslaget, att

genomgång av ledarkurs skulle vara en förutsättning för erhållande av

ordinarie eller jämförlig anställning som läroverkslärare.

Direktionen över gymnastiska centralinstitutet har framhållit svårigheterna

att inrymma nya moment i gymnastiklärarutbildningen vid institutet.

Den viktigaste förutsättningen för ett gott resultat av den värntjänstutbildning,

som kunde komma att införas vid många av rikets undervisningsanstalter,

torde vara goda och kunniga ledare. Utbildningen av dessa

ledare liksom också ansvaret för anordnande och meddelande av värntjänstutbildningen

komme att i regel åvila gymnastiklärarna, där sådana funnes.

I den mån skolor och skolformer, där icke fackutbildad gymnastik
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

öl

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 178.

lärare funnes, erhölle sådan, komme värntjänstutbildningen där i förbättrat

läge. Av stor betydelse vore därför om särskilt högre folkskolor och fortsättningsskolor

i ökad utsträckning erhölle tillgång till specialutbildade

lärarkrafter. Det kunde icke anses ändamålsenligt, att utbildningen av

lärare i gymnastik, lek och idrott skulle stå främmande för värntjänstutbildningen.

Det måste också anses synnerligen nödvändigt, att utbildningen

av ämneslärarna för medverkan vid värntjänstövningarna stöde

under överinseende av eller åtminstone skedde i samverkan med gymnastiska

centralinstitutet.

Den undervisning, som för närvarande meddelades vid gymnastiska centralinstitutet,

måste givetvis undergå vissa förändringar, om den blivande

gymnastikläraren skulle kunna fullgöra de krävande uppgifter, som han i

samband med värntjänstens införande vid skolorna komme att ställas inför.

Den nuvarande utbildningen vid gymnastiska centralinstitutet utgjorde

en utmärkt grund att bygga på, men helt naturligt måste dels en del

nya ämnen införas, dels några redan befintliga icke obetydligt utökas.

I 1934 års förslag till omorganisation av gymnastiska centralinstitutet,

liksom i många av de tidigare utredningarna, hade framhållits vikten av

att tillräcklig tid lämnades till självstudier och att därför undervisningsveckans

längd ej borde överstiga 30 timmar. Redan från början hade det

emellertid visat sig omöjligt att hålla denna marginal. Med varje år hade

sedan kraven på utbildningen alltmera vuxit, så att timantalet per vecka

för närvarande i medeltal utgjorde 38—39. Med hänsyn till den för eleverna

synnerligen ansträngande kombinationen av praktiska och teoretiska

övningar måste ett så högt antal timmar per vecka anses synnerligen

betänkligt. Härtill komme, att undervisningen vore och, hur än förhållandena

komme att gestalta sig, i viss mån alltid komme att vara förlagd till

olika delar av staden, varför tiden för förflyttningar innebure en väsentlig

tidsspillan. Direktionen hade vid upprepade tillfällen diskuterat nödvändigheten

att förlänga utbildningstiden och hade ifrågasatt att i sina anslagsäskanden

för nästa budgetår göra en sådan framställning. Emellertid

hade det då varit bekant, att värn tjänstsakkunnigas betänkande inom

kort skulle framläggas, varför det synts lämpligt att avvakta de sakkunnigas

förslag.

Som av det anförda framginge, torde det vara omöjligt att inpressa

ytterligare utbildning inom nuvarande undervisningsplan. Dessutom vore

läsåret alltför långt, varigenom sommarferierna bleve alltför korta för att

åt eleverna bereda möjlighet till erforderlig rekreation efter det mycket

ansträngande arbetet under läsåret. En förkortning av läsårets längd vore

därför oundgänglig.

Under de sista åren hade allt starkare framträtt behovet av att vid institutet

giva idrotten en med gymnastiken fullt jämbördig ställning i syfte

att även tillgodose den frivilliga idrottsrörelsens behov av högre kvalificerade

ledare och lärare. Sedan flera år hade undervisningen i gymnastik

vid gymnastiska centralinstitutet varit av en sådan omfattning, att eleverna

efter avlagd examen kunnat verka som föregångsmän inom den frivilliga

gymnastiken i landet — till oskattbart gagn för denna. Den totalitära

karaktär, som det moderna kriget fått, ställde hilga fordringar på alla

medborgares fysiska standard, till vars uppnående den frivilliga idrotten

— liksom den frivilliga gymnastiken — vore ett medel, som icke kunde undvaras.

Den frivilliga idrottsrörelsen hade också deklarerat sitt behov av

högre kvalificerade ledare-lärare, utbildade i såväl gymnastik som idrott.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

En utökning av idrottsundervisningen vid gymnastiska centralinstitutet

torde även vara nödvändig av det skälet, att idrotten vid skolorna nu nått

en sådan omfattning och vore av en sådan kvalitet, att endast lärare, som

i idrott erhållit en fullödig utbildning, kunde fylla de krav, som i detta

hänseende ställdes på dem.

Även andra delar av undervisningen krävde utökning för att institutet

skulle kunna fylla berättigade krav på en tidsenlig högskola för fysisk

fostran. En utökning av utbildningstiden för gymnastiklärarlinjen till 3 år

vore därför under alla förhållanden — även oavsett värntjänstutbildningen

— oundgänglig. Direktionen avsåge därför att i sina anslagsäskanden för

budgetåret 1942/43 framlägga förslag till treårig gymnastiklärarutbildning

vid gymnastiska centralinstitutet.

Av skolöverstyrelsen infordrade yttranden.

Skolöverstyrelsens sammanfattning av de från lärarkollegier, lärarorganisationer

m. fl. infordrade yttrandena ger vid handen, att de sakkunnigas

förslag att till full konsekvens uttaga den skyldighet att medverka vid ledningen

av idrottsdagarna, som stadgorna för de allmänna läroverken, kommunala

flickskolorna och kommunala mellanskolorna ålade dessa skolors

lärare, mött en ganska allmän kritik. Man pekade på det självklara faktum,

att en god undervisare inom sitt speciella fack icke alltid vore en god idrottsledare;

man påminde örn, att redan åldersskäl gjorde ganska många av

lärarna mer eller mindre obekväma för idrottsledaruppgiften. Alldeles särskilt

hade förslaget, att för lärarkompetens skulle, i syfte att garantera tillräcklig

tillgång på ledare, normalt krävas genomgången värntjänstledarutbildning,

väckt gensagor. Härvid fäste somliga mera vikt vid den skada,

som skulle drabba läroanstalten, därigenom att personer med goda förutsättningar

för undervisning inom en viss ämneskrets skulle hindras från

lärarkallet av detta dubbla kompetenskrav, medan andra dröjde vid den

sidan av saken, att en i sitt fack god lärare skulle komma att vara en svag

handledare i värn tjänsten eller känna sig illa tillfreds med att icke kunna

fylla sin uppgift såsom ledare. Konsekvensen av en sådan position bleve det

i många yttranden påyrkade kravet på hjälp -— man vore allmänt ense om

att gymnastiklärarna i regel skulle bära huvudansvaret — för värntjänstövningarnas

rätta bedrivande av militär och andra fackkunniga ledare.

I det föregående har jag framhållit betydelsen av att lämpliga ledare i

tillräckligt antal stå till förfogande för värntjänstutbildningen. Vid en begränsning

i enlighet med mitt förslag av utbildningsverksamhetens omfattning,

både vad angår medtagna ämnesområden och urvalet av läroanstalter,

ökas givetvis möjligheterna att sovra bland de ledarkrafter, som

kunna stå till buds. Jag förutsätter, att vederbörande skolors lärare i första

hand i så stor utsträckning som möjligt anlitas såsom ledare. Först

i andra hand synas utomstående krafter böra tagas i anspråk, varvid det

givetvis är önskvärt, att endast kvalificerade fackmän såvitt möjligt komma

i fråga.

\

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

Vad nu anförts gäller värntjänstutbildningens samtliga grenar, såväl de

egentliga vapenövningarna som ock övriga grenar. Jag är ense med de sakkunniga

örn att huvudansvaret för utbildningen bör åligga vederbörande

gymnastiklärare, såvitt angår andra än de rent kvinnliga utbildningsgrenarna

hem- och lägertjänst samt hemsjukvård. På sätt föreslagits torde utbildningen

i hem- och lägertjänst böra närmast ankomma på de kvinnliga

övningslärarna med biträde av behövligt antal andra därtill lämpade lärarinnor

eller, där så finnes påkallat, utomstående kvinnliga krafter. Undervisningen

i hemsjukvård bör, såsom de sakkunniga föreslagit, där så ske

kan, anordnas i samverkan med svenska röda korset eller andra organisationer.

I anslutning till vad skolöverstyrelsen anfört vill jag betona nödvändigheten

av att urvalet av ledare i varje särskilt fall sker med den största omsorg

och att ledarskapet endast anförtros kompetenta och för saken intresserade

personer med förmåga både att handhava undervisningen och att

väcka ungdomens intresse för de uppgifter, utbildningen vill tillgodose.

Jag erinrar i detta sammanhang örn att utbildningsverksamheten, såsom

i det föregående antytts, bör igångsättas vid varje särskild skola först sedan

det visats, att skolan verkligen förfogar över lärare, som kunna godtagas

såsom ledare för värntjänstutbildningen.

I det följande ämnar jag närmare ingå på frågan om anordnande av

utbildningskurser för lärare i syfte att göra dem skickade att handhava ledningen

av värntjänstutbildningen. I detta sammanhang vill jag dock framhålla,

att jag i likhet med flertalet i ärendet hörda myndigheter och sammanslutningar

icke kan tillstyrka, att genomgång av dylik utbildningskurs

ålägges nuvarande eller blivande lärare som en skyldighet. Ett sådant åläggande

synes icke erforderligt, ej heller principiellt eller praktiskt lämpligt.

Frågan om ändringar i kursplanerna för gymnastiklärarutbildningen vid

gymnastiska centralinstitutet torde icke böra upptagas till närmare prövning

i detta sammanhang.

b. Central ledning.

De sakkunniga.

De sakkunniga lia föreslagit dels en särskild konsulentorganisation, bestående

av 26 lokala konsulenter (värntjänstkonsulenter) och huvudsakligen

avsedd för värntjänstutbildningen vid landsbygdens folkskolor, dels

ock en förstärkning av skolöverstyrelsens gymnastikinspektion genom inrättande

av ytterligare en befattning såsom andre gymnastikkonsulent och

förste gymnastikkonsulentbefattningens ersättande med en gymnastikrådstjänst

i 30 lönegraden. Beträffande motiveringen för det förstnämnda förslaget

torde få hänvisas till betänkandet. I övrigt inhämtas av detta bland

annat följande:

Då skolungdomens värntjänstutbildning enligt de sakkunnigas förslag

nära anknöte till det övriga skolarbetet läge det i sakens natur, att över
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

ledningen av denna utbildning skulle anförtros åt skolöverstyrelsen. Kontakten

mellan överstyrelsen, folkskoleinspektörerna, respektive de lokala

konsulenterna, och läroanstalterna borde åstadkommas genom anvisningar

och inspektioner från överstyrelsens sida samt årliga detaljerade redogörelser

från de särskilda skolorna för utbildningens bedrivande och därvid

vunna erfarenheter, avfattade enligt av överstyrelsen fastställda formulär.

Det mäste anses vara av utomordentlig betydelse, att här ifrågavarande

verksamhet redan från början bleve föremål för i detalj sakkunnig vägledning

och övervakning. Denna nya arbetsuppgift syntes näppeligen kunna

fullgöras av överstyrelsens nuvarande personal utan eftersättande av annat

arbete, varför denna påbyggnad av undervisningsväsendet nied nödvändighet

syntes kräva anlitande av särskild arbetskraft.

De" sakkunniga ansåge, att — under förutsättning att de föreslagna lokala

konsulenterna anställdes — de nya arbetsuppgifterna inom skolöverstyrelsen

borde kunna bemästras, därest på sätt förordats i sakkunnigförslaget

angående skolöverstyrelsens omorganisation (statens offentliga utredningar

1938: 14) och överstyrelsens utlåtande däröver den 29 oktober 1938 inrättades

en ytterligare befattning såsom andre gymnastikkonsulent. \ idare

ville de sakkunniga uttala sin anslutning till överstyrelsens i utlåtandet

gjorda hemställan, att förste gymnastikkonsulentbefattningen måtte indragas

och ersättas med en ny i 30 lönegraden placerad befattning, vars innehavare

lämpligen syntes böra benämnas gymnastikråd, samt att andre

gymnastikkonsulenterna måtte uppflyttas till 24 lönegraden.

Remissyttranden.

Skolöverstyrelsen har avstyrkt förslaget om en särskild konsulentorganisation

men tillstyrkt förslaget örn förstärkning av överstyrelsens gymnastikinspektion.

Folkskolinspektörerna hade i till överstyrelsen avgivna yttranden — i den

mån de yttrat sig beträffande denna detalj — i allmänhet tillstyrkt inrättande

av särskilda värntjänstkonsulenter. Så hade exempelvis inspektören

i Stockholmstraktens inspektionsområde förklarat sig livligt tillstyrka inrättandet

av ett större antal instruktörsbefattningar för den fysiska fostran

i folkskolan och endast beklagat, att icke varje inspektionsområde kunde

få tillgång till en sådan kraft.

För egen del framhåller skolöverstyrelsen att, även örn i enlighet med överstyrelsens

förslag någon egentlig värntjänstutbildning icke skulle komma

att införas i folk- och fortsättningsskolan, värn tjänstkonsulenterna utan

tvivel, såsom lokala gymnastikkonsulenter, skulle få eu betydelsefull uppgift

att fylla för den fysiska fostrans tillgodoseende inom folkskolan. Av

hänsyn till det statsfinansiella läget funne sig överstyrelsen emellertid för

närvarande böra avstå från att biträda de sakkunnigas önskan i detta hänseende.

Däremot ville överstyrelsen i anslutning till de sakkunnigas framställning

och under erinran om sin egen hemställan den 29 oktober 1938, vilken

genom förevarande angelägenhet fått ett starkt stöd och högeligen aktualiserats,

biträda önskemålet örn en förstärkning av de organ inom överstyrelsen,

som närmast hade att svara för arbetsuppgifter, fallande inom den

fysiska fostrans och numera även värntjänstutbildningens område. Överstyrelsen

tillstyrkte alltså inrättandet av en ny gymnastikkonsulentbefattning,

vilken jämte den hittillsvarande andre gymnastikkonsulentbefatt
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

ningen borde placeras i 24 lönegraden, samt — i stället för den hittillsvarande

förste gymnastikkonsulentbefattningen — en gymnastikrådsbefattning

med placering i 30 lönegraden.

I övriga yttranden uttalas i allmänhet åsikter, i stort sett överensstämmande

med de av skolöverstyrelsen framförda.

Statskontoret har bestämt avstyrkt inrättandet av lokala värn tjänstkonsulenter

liksom även en förändring av förste och andre gymnastikkonsulenternas

löneställning. Däremot har statskontoret icke motsatt sig inrättandet

av ytterligare en gymnastikkonsulentbefattning i lönegraden Eo 21.

Allmänna lönenämnden — som icke uttalat sig rörande den principiella

frågan, huruvida värn tjänst skulle införas i av de sakkunniga föreslagen

omfattning utan inskränkt sig till att, under antagande att så bleve fallet,

granska de lönetekniska frågorna — har i yttrande över sakkunnigförslaget

avstyrkt inrättandet av den föreslagna nya konsulentorganisationen men

tillstyrkt en förstärkning av skolöverstyrelsens gymnastikinspektion.

Lönenämnden holle för sin del före, att ett genomförande i huvudsak

av de sakkunnigas förslag örn införande av värntjänstutbildning för skolungdom

närmast borde föranleda en förstärkning av skolöverstyrelsens egen

gymnastikinspektion i stället för att en omfattande lokal organisation infördes.

Någon uppflyttning till högre lönegrader av de nuvarande gymnastikkonsulenttjänsterna

syntes dock lönenämnden icke böra åtminstone för

närvarande genomföras. Möjligen borde de nuvarande befattningarna med

hänsyn till de nya arbetsuppgifterna förenas med särskilda tilläggsarvoden,

högst motsvarande ytterligare två löneklassers avlöning. Vidare syntes för

utövandet av lokal inspektion antalet konsulenter hos skolöverstyrelsen

böra ökas, vilket tillsvidare skulle kunna ske genom anställande av några

befattningshavare med arvoden till högst belopp, som svarade mot den

nuvarande andre gymnastikkonsulentens avlöning. Huru många dylika

befattningar, som skulle kunna erfordras, vore givetvis svårt att med någon

högre grad av tillförlitlighet bedöma, men lönenämnden föreställde sig, att

det till en början i avvaktan på närmare erfarenheter skulle kunna räcka

med förslagsvis fyra befattningar.

Medicinalstyrelsen har framhållit, att, därest den föreslagna värntjänstutbildningen

skulle kunna organiseras med den omfattning de sakkunniga

tänkt sig, skolläkarorganisationen måste genomföras för alla skolformer i

vårt land. Som en ofrånkomlig konsekvens härav följde, att skolöverstyrelsen,

som av naturliga skäl föreslagits komma att ha hand örn överledningen

av skolungdomens värntjänstutbildning, kompletterades med nödig medicinsk

sakkunskap. I första hand borde tillsättas en skolöverläkare såsom

ledare av en skolhygienisk avdelning inom skolöverstyrelsen.

Chejen för armén har funnit det naturligt och lämpligt, att överledningen

av utbildningen anförtroddes åt skolöverstyrelsen.

De sakkunniga hade för ändamålet tänkt sig, att skolöverstyrelsen skulle

förstärkas med en andre gymnastikkonsulent. Denna förstärkning kunde

emellertid icke anses tillräcklig. Ali erfarenhet av verksamhet av denna art

gåve vid handen, att den centrala ledningen måste giva vägledning, im
liihang

till riksdagens protokoll Wiil. 1 sami. Nr 178.

5

s. 66 Kontrollera mot PDF

Departe
meotschefen.

66 Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

pulser och nya uppslag samtidigt som den utövade övervakning och kontroll.

I detta särskilda fall, där fråga vore om organisation av en mycket

omfattande verksamhet inom ett hittills oprövat arbetsområde, komme höga

krav att ställas på den centrala ledningen. I spetsen — med ställning som

direkt föredragande inför generaldirektören — borde sättas en person, som

under tidigare verksamhet dokumenterat lämplighet för uppgiften. Denne

borde inom överstyrelsen förfoga över ett antal medhjälpare, som företrädde

värntjänstens olika grenar. Härigenom vunnes möjlighet till den rådgivande,

övervakande och impulsgivande verksamhet, som särskilt i början torde

vara nödvändig, och dessutom underlättades önskvärd kontakt med statliga

och frivilliga organisationer inom arbetsområdet. I frågor av militär art

borde samråd ske med hem värnschef en. Även i övrigt borde den erfarenhet

och sakkunskap, som funnes inom hemvärnsorganisationen, utnyttjas.

De sakkunnigas förslag örn tillsättande av lokala värntjänstkonsulenter

vore lämpligt. Dessas antal borde göras beroende av utbildningens omfattning.

Jag delar den av de sakkunniga uttalade uppfattningen, att den centrala

ledningen av värntjänstutbildningen bör ankomma på skolöverstyrelsen

och närmast dess gymnastikinspektion. Det är av största vikt, att skolöverstyrelsen

noggrant följer och övervakar värntjänstutbildningens planläggning

och biträder den lokala ledningen med råd och anvisningar. Då

denna verksamhet torde komma att medföra en avsevärd utökning av

de arbetsuppgifter, som nu ankomma på gymnastikinspektionen, synes det

nödvändigt, att denna förstärkes på ändamålsenligaste sätt. Någon tids

erfarenhet synes emellertid böra avvaktas, innan en mer definitiv omorganisation

av gymnastikinspektionen ifrågasättes. Jag begränsar mig för närvarande

till att föreslå, att ett visst belopp ställes till överstyrelsens förfogande

att användas till ersättning åt den särskilda personal, som finnes böra

anställas för ändamålet. Jag erinrar, att av de anslagsmedel, som för närvarande

stå till skolöverstyrelsens förfogande för grundavlöningar till ickeordinarie

personal, ett belopp av 8,500 kronor är avsett till ersättning åt

inspektörer och sakkunniga biträden hos skolöverstyrelsen utan närmare

angiven fördelningsgrund. Jag förordar för egen del, att detta belopp för

nästa budgetår förstärkes med förslagsvis 8,000 kronor i syfte att tillgodose

behovet av särskilda sakkunniga biträden vid sidan av de nuvarande gymnastikkonsulenterna

för ledning av värntjänstutbildningen. I annat sammanhang

ämnar jag vid anmälan av skolöverstyrelsens anslagsbehov för

nästa budgetår hemställa om ifrågavarande anslagsförstärkning.

De sakkunnigas förslag örn inrättande av en särskild lokal konsulentorganisation

finner jag mig med den ståndpunkt jag i det föregående intagit

i fråga örn värn tjänstutbildning inom folkskoleväsendet icke kunna förorda.

Medicinalstyrelsens förslag om tillsättande aven skolöverläkare som ledare

för en skolhygienisk avdelning inom skolöverstyrelsen torde icke böra i detta

sammanhang komma under bedömande utan upptagas i samband med den

aktuella frågan om ordnandet av den skolhygieniska verksamheten i vårt

land.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

67

V. Kostnadsberäkningar.

I det följande framläggas kostnadsberäkningar endast såvitt angår den

mera begränsade värntjänstutbildning, jag enligt det föregående förordat.

a. Kostnader för ledare.

De sakkunniga.

Planläggningen och ledningen av skolungdomens värntjänstutbildning

under frilufts- och värntjänstdagar förutsättes av de sakkunniga skola i

första hand åvila lärarna i gymnastik med lek och idrott. Gottgörelse härför

borde enligt de sakkunniga utgå efter de i civila avlöningsreglementet

angivna grunderna för ersättning åt dem för arbetet med planläggning och

övervakande av lärjungarnas friluftsverksamhet, dock att antalet av de

veckotimmar, som vid årslönens bestämmande skulle kunna tilläggas, syntes

böra fastställas till högst fyra (för närvarande högst tre). Denna ändring

syntes påkallad av den ökning i arbetet, som otvivelaktigt bleve en följd

av godtagande av de sakkunnigas förslag rörande ordnande av värntjänstutbildningen

under läsåret.

Under förutsättning att den sålunda föreslagna ändringen vidtoges och

att lärare i gymnastik med lek och idrott (i förekommande fall även andra

Övningslärare och ämneslärare) samt särskilda eventuellt erforderliga instruktörer

för ledningen av värntjänstutbildningen vid läroanstalter, där

friluftsverksamhet nu ej förekomme (bortsett från folkskoleväsendet), erhölle

gottgörelse för detta bestyr efter enahanda grunder, torde statsverkets

årliga utgifter i förevarande hänseende kunna uppskattas till i runt tal

125,000 kronor, eller omkring 50,000 kronor mera än de nuvarande utgifterna

för ledningen av friluftsverksamheten.

Ät annan lärare än den som enligt vad sålunda angivits medverkade

vid värntjänstutbildningen såsom organisatör, överledare eller särskild instruktör

syntes däremot icke böra utgå särskild ersättning i penningar för

hans medverkan vid ledningen av utbildningen. Kompensation för dylik

medverkan borde i stället lämnas sådan lärare med tillämpning av de

grunder, som i läroverksstadgan § 133 mom. 6 funnes angivna för bestämmande

av undervisningstiden för lärare, enligt vilka därvid hänsyn skulle

tagas till omfattningen av den tid, som erfordrades för fullgörande av bland

annat hans åliggande att medverka vid ledningen av lärjungarnas friluftsverksamhet.

Behov av fackutbildade ledare framträdde särskilt beträffande de kvinnliga

värn tjänstgrenarna hemsjukvård och barnavård. Utgifterna för ledare

i hemsjukvård beräknade de sakkunniga till omkring 20,000 kronor. Utbildningen

förutsattes kunna medhinnas på 5 dagar (3 hel- och 4 halvdagar)

. Med utgångspunkt från den av svenska röda korset för likartad verksamhet

beräknade ersättningen av 5 kronor per undervisningstimme komme

ledararvodena att belöpa sig till sammanlagt nyssnämnda belopp.

För handelsgymnasiernas del föresloge de sakkunniga, som förut nämnts,

en förlängning av läsåret med 0 dagar. Ersättning för denna förlängning

syntes böra utgå till lärare, vilka kunde i anstiillningshänseende anses

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

likställda med extra lärare och timlärare. De sakkunniga beräknade denna

ersättning till 15,500 kronor.

Enligt de sakkunnigas beräkningar skulle sålunda utgifterna för ledare

— frånsett kostnader för undervisning i barnavård — uppgå till följande

belopp:

Merkostnader för ersättning åt gymnastiklärare m. fl.................kronor 50,000

Arvoden åt ledare för utbildning i hemsjukvård................... * 20,000

Ersättning åt vissa lärare vid handelsgymnasier för förlängning av läsåret ... » 15,500

Summa kronor 85,500.

Remissyttranden.

Statskontoret har i yttrande över de sakkunnigas förslag icke kunnat

finna det påkallat, vare sig att möjligheterna att åt gymnastiklärare bereda

ersättning för bestyret med ifrågavarande verksamhet utökades eller att

andra lärare genom löneförhöjning kompenserades för den förlängning av

läsåret, som vid vissa läroanstalter kunde komma i fråga. Statskontoret har

vidare betonat, att de uppgörelser, som kunde träffas med svenska röda

korset och svenska fattigvårdsförbundet örn undervisning i hemsjukvård

och barnavård, icke, innan erfarenhet vunnits, borde erhålla alltför definitiv

karaktär. — Sedermera har statskontoret avgivit särskilt yttrande

över skolöverstyrelsens förslag till värntjänstutbildningens ordnande. Beträffande

statskontorets sistnämnda yttrande hänvisas till det följande.

Allmänna lönenämnden har i sitt yttrande över sakkunnigförslaget ställt

sig på i huvudsak samma ståndpunkt som statskontoret (beträffande lönenämndens

yttrande med anledning av skolöverstyrelsens förslag, se nedan).

Lönenämnden vore av den uppfattningen, att läroverkens gymnastiklärare

vid den senaste löneregleringen erhållit så pass förmånlig ersättning

för arbetet med friluftsverksamhetens ordnande, att tillräckliga skäl för

ytterligare höjning av deras löneställning i förevarande sammanhang icke

förefunnes. Lönenämnden ansåge sig sålunda böra avstyrka förslaget rörande

gottgörelse åt läroverkens lärare i gymnastik med lek och idrott för

planläggningen och ledningen av värntjänstutbildningen.

I detta sammanhang ville lönenämnden framhålla, att de sakkunniga

antytt, att även andra Övningslärare och ämneslärare samt eventuellt erforderliga

instruktörer skulle kunna erhålla gottgörelse enligt samma grunder

som gymnastiklärarna. Då de sakkunniga icke framlagt några närmare

förslag rörande ersättningens bestämmande i dylika fall, inskränkte lönenämnden

sig till att påpeka, att ersättningen rent lönetekniskt sett icke

torde kunna bestämmas på samma sätt för ämneslärare som för Övningslärare.

Enligt lönenämndens mening borde för bestyret med värntjänstutbildningen

under frilufts- och värntjänstdagar överhuvudtaget icke utgå

någon särskild gottgörelse till lärarpersonalen, utöver vad som tillkomme

den jämlikt gällande avlöningsförfattningar.

Skolöverstyrelsen har tillstyrkt de sakkunnigas förslag örn beredande

av ersättning åt lärare i gymnastik för planläggning och ledning av värntjänstutbildningen.

Även övriga medverkande lärare borde emellertid er
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

hålla ersättning för sitt nierarbete, lärarinnor i hushållsgöromål och kvinnlig

slöjd efter samma grunder som gymnastiklärare och övriga lärare efter

5 kronor per undervisningstimme. Kostnaderna beräknade överstyrelsen

till sammanlagt 125,000 kronor. I den män kommenderad militär personal

anlitades, korinne denna summa att minskas.

I de av överstyrelsen infordrade yttrandena hade åtskilliga genmälen

gjorts mot de sakkunnigas metod att beräkna ledarkostnaderna. Om, menade

man, läroverksstadgans 133 § formellt ålade varje lärare skyldighet

att deltaga i ledningen av idrottsdagar, så torde dock billigheten kräva,

att icke timlärare i olika läs- och övningsämnen därigenom belastades med

en tjänstgöring, som skulle gå vida utöver det timtal, för vilket de vore

anställda vid läroverket, vadan de borde åtnjuta särskilda arvoden för sitt

värntjänstarbete. Detta resonemang gällde framför allt för de tilltänkta

ledarna av hem- och lägertjänstutbildningen, d. v. s. lärarinnor i hushållsgöromål

och slöjd, konstaterade exempelvis kollegiet vid Jönköpings kommunala

flickskola. Men även från gymnastiklärarnas sida, vilka enligt betänkandet

skulle i princip betalas som nu, d. v. s. med tilläggstimmar, hade

missnöje med avlöningen i förhållande till arbete och ansvar framkommit.

Och ämneslärare av olika kategorier funne sin medverkan underskattad.

Det hade nämligen framhållits, att även örn allvarliga försök gjordes att

enligt 133 § 6 mom. i läroverksstadgan utjämna olika slag av tjänstgöring,

vore det dock, påpekade en rektor, ej möjligt att på denna väg nå en verklig

lösning, försåvitt ej särskild tilldelning av timmar för detta ändamål

gåves de olika skolorna. Detta fordrade anslag från riksdagens sida.

För egen del har skolöverstyrelsen framhållit, att då även lärarinnor i

hushållsgöromål och kvinnlig slöjd borde åläggas att vara ledare vid den

egentliga värn tjänstkursen, som vid de flesta läroanstalter skulle vara förlagd

till höstterminens början, det syntes överstyrelsen obilligt att kräva

av dessa en längre tjänstgöringstid per vecka än den, för vilken de vöre

anställda för sin egentliga undervisning, om icke särskild ersättning utginge.

Sådan torde alltså böra beräknas efter det överskjutande veckotimtalet.

Emellertid vore det, såsom i remissyttrandena anmärkts, ej heller möjligt

att fullt rättvist gottgöra andra lärare för deras befattning med dessa

övningar. Och härvid torde svårigheten vara större, när det gällde den samlade

värntjänstperioden. Åtminstone för denna syntes därför någon ersättning

böra utgå i förhållande till den tid, varje ledare tjänstgjorde, varvid

dock tiden för deltagande i planläggningsarbetet bleve obeaktad. Dessa

intresserade och för uppdraget dugliga lärare skulle annars i förhållande

till sina kamrater se sig på ett otillbörligt siitt utnyttjade och detta både

vid jämförelse med gymnastikläraren och övriga lärare. Och detta skulle

i sin tur icke uppamma någon .större beredvillighet att deltaga i ledarkurser

eller att väl sköta ledaruppdraget, bådadera dock tydliga statsintressen.

Att observera vore även, att de lärare, som vöre önskvärda sorn

ledare under värntjänstperioden i augusti, tillhörde den grupp av lärare,

som sedan under läsårets lopp flitigast — utan pekuniär ersättning —

anlitades under idrottsdagarna.

En användbar meimi för att vinna en summarisk överblick av de behövliga

ledararvodena under de egentliga värntjänstövningarna torde vara att

beräkna, hur många övningsgrupper som skulle krävas vid värjo läroverk

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. May.ts pro-positicm Nr 178.

och, då varje grupp skulle skötas av en ledare med biträde av lärjungar,

därefter multiplicera gruppernas summa med övningstimmarnas antal per

grupp och sedan därifrån draga de timmar, för vilka ovannämnda kategorier

av Övningslärare borde vara pliktiga att tjänstgöra antingen utan

någon ersättning eller — i fråga om gymnastiklärarna — mot särskild ersättning

i form av höjt beräknat timtal. Om så det återstående timtalet

i sin tur multiplicerades med den timpenning, som kunde anses skälig,

skulle en approximativ klumpsumma erhållas som ungefärligt uttryck för

ledararvodena vid den egentliga värntjänstutbildningen.

Antalet enligt överstyrelsens förslag värn tjänstpliktiga elever uppginge

för närvarande till 15,777 manliga och 12,783 kvinnliga lärjungar, som vid

ett maximum av 30 lärjungar per övningsgrupp skulle, med hänsyn till sin

fördelning på olika läroanstalter, behöva uppdelas i 649 manliga och 559

kvinnliga eller sammanlagt 1,208 grupper. Vid 30 övningstimmar per grupp

och värntjänstkurs skulle detta utgöra 36,240 timmar. Härifrån skulle

avgå för gymnastiklärare 6,325, lärarinnor i kvinnlig slöjd 3,328 och för

lärarinnor i hushållsgöromål 1,807 timmar eller tillsammans 11,460 timmar.

Återstode 24,780 timmar. Vid ett beräknat genomsnittsarvode av 5 kronor

per timme skulle detta innebära en kostnadssumma av 123,900 eller i runt

tal 125,000 kronor. I den mån kommendering av militär som instruktörer

skedde, torde denna summa kunna minskas.

I händelse av bifall i princip till skolöverstyrelsens föreliggande förslag

torde överstyrelsen sedermera beredas tillfälle att inkomma med närmare

utredning angående dessa arvoden och villkoren för deras utbetalande.

Med anledning av skolöverstyrelsens yttrande har förnyat utlåtande från

statskontoret infordrats. Statskontoret har därvid förklarat sig vidhålla

sin förut intagna ståndpunkt och av principiella skäl bestämt avstyrkt skolöverstyrelsens

förslag om beredande av särskild ersättning åt lärare för

fullgörande av uppdrag såsom ledare av skolungdomens värn tjänstutbildning.

Statskontoret kunde icke finna, att skolöverstyrelsen anfört tillräckligt

bärande skäl för sitt förslag om ersättning för ledaruppdrag vid värn tjänstutbildning

i betydligt större omfattning än vad de sakkunniga tänkt sig.

Icke heller hade statskontoret funnit anledning frångå sin tidigare i ämnet

hävdade uppfattning, att i princip ersättning icke borde utgå. Det kunde

särskilt framhållas, att vid bifall till överstyrelsens förslag om utbildningens

organisation förlängning av skolåret icke skulle erfordras vid annan skolform

än handelsgymnasierna. I övrigt skulle kunna utnyttjas för inträdesoeh

flyttningsprövningar eller idrottsövningar avsedda dagar. Härigenom

skulle — såvitt statskontoret kunde finna — i stort sett för värntjänstutbildningen

komma att anlitas eljest lediga lärare, vilket torde bidraga

till en utjämning av arbetsbelastningen lärarna emellan. Att under sådana

omständigheter bevilja särskilda ersättningar åt de lärare, som ledde värntjänstutbildningen,

syntes innebära en återgång till förut gällande avlöningsprinciper,

enligt vilka arbete med inträdes- och flyttningsprövningar

särskilt gottgjordes. Statskontoret finge för sin del bestämt avstyrka förslaget

härutinnan.

Därest Kungl. Majit likväl skulle finna anledning föreligga att bereda

lärarna ersättning för ledningen av värntjänsten, torde — såsom även

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

överstyrelsen framhållit — närmare utredning böra komma till stånd angående

ersättningens storlek och villkoren för dess utbetalande. Särskilt

syntes det böra tagas under övervägande, huruvida eventuell ersättning

för planläggning och ledning av de till början av hösttermin förlagda värntjänstövningarna

borde, såsom föreslagits, utgå i form av avlöning under

hela läsåret för förhöjt antal veckotimmar.

Allmänna lönenämnden har i jörnyat utlåtande i anledning av skolöverstyrelsens

förslag rörande värntjänstutbildningens ordnande förklarat sig

vidhålla sin uppfattning, att någon ändring av civila avlöningsreglementets

bestämmelser icke borde genomföras i förevarande sammanhang. Nämnden

ansåge sålunda, att för arbetet med planläggning och övervakning av friluftsdagarna

under terminen någon särskild ersättning icke borde utgå

utöver vad som för närvarande vore stadgat.

Emellertid syntes lönenämnden vissa skäl tala för att någon ersättning

tillerkändes överledaren vid varje skola för den egentliga värntjänstutbildningen

omedelbart före höstterminens början. Lönenämnden ville för sin

del förorda, att överledaren skulle erhålla arvode med förslagsvis 100 kronor

i ett för allt för hela den ifrågasatta utbildningstiden om sex dagar. Därest

såväl manliga som kvinnliga elever funnes vid samma läroanstalt, syntes

lönenämnden lämpligt, att vid skolan funnes två överledare, en för gossarna

och en för flickorna, varvid nämnden förutsatte, att envar av dem

skulle erhålla nyssnämnda arvode.

Vad sålunda föreslagits borde enligt nämndens mening gälla de högre

allmänna läroverken. Nämnden vore för sin del tveksam, huruvida överhuvudtaget

värntjänstutbildningen borde avse elever å realskolestadiet.

Därest emellertid dylik utbildning ansåges böra anordnas även för dessa

elever, syntes överledararvodet med hänsyn till det lägre antalet i utbildningen

deltagande elever vid realskolorna böra nedsättas till förslagsvis

50 kronor i ett för allt.

I förevarande sammanhang framställde sig jämväl frågan, huruvida

annan än överledaren borde erhålla ersättning för deltagandet i arbetet

med den egentliga värntjänstutbildningen omedelbart före höstterminens

början. Därest det vore möjligt att genomföra, att vissa lärare befriades

från inträdes- och flyttningsprövningarna för att i stället biträda vid värntjänstutbildningen,

skulle någon ersättning utöver själva lönen icke vara

erforderlig, enär lärare för arbetet med sagda prövningar icke erhölle särskild

gottgöreise utöver lönen. Då svårigheter torde möta att genomföra en

dylik anordning, kunde emellertid någon mindre ersättning förefalla befogad,

närmast såsom en gottgörelse för vissa med tjänstgöringen förenade

kostnader. Nämnden ville för sin del icke motsätta sig, att för varje tjänstgöringsdag

under den berörda sexdagarsutbildningen finge utgå dagarvode

med förslagsvis sex kronor eller samma belopp, som enligt kommittékungörelsen

tillkomme vissa sakkunniga.

b. Kostnader för materiel.

De sakkunniga.

De sakkunniga påpeka inledningsvis vikten av att tillräcklig materiel

för värntjänstutbildningen finnes tillgänglig. De sakkunniga lia vidare i

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 178.

detalj redogjort för den materiel, som vore behövlig för varje särskild utbildningsgren.

Beträffande dessa detaljer torde få hänvisas till betänkandet

(sid. 74 och 75). I fråga om kostnaderna ha de sakkunniga, såvitt angår

det av mig förordade, begränsade utbildningsprogrammet, anfört:

Vad först anginge materiel, som erfordrades för utbildningen i sådana

vämtjänstgrenar, vilka hade anknytning till friluftsverksamheten, syntes

med utgångspunkt från nuvarande priser inköpskostnaden för elevgrupp

örn 30—35 elever böra upptagas till följande belopp, nämligen för

fri idrott etc......................... kronor 200

simning ............................. » 70

orientering (kompasser) ............... » 40

lägerliv ............................. » 100

skidlöpning .......................... » 20—40.

Vid skolor, där friluftsverksamhet redan inginge i skolarbetet — med

undantag likväl för en del folkskolor — torde finnas så gott som all den nu

avsedda materielen. Denna torde, i likhet med övrig obligatorisk undervisningsmateriel,

i allmänhet ha bekostats av skolorna (skoldistrikten) själva,

i en del fall med bidrag av statsmedel. På motsvarande sätt syntes kostnaderna

för anskaffning av övrig här ifrågavarande materiel böra bestridas.

Utgifterna torde nämligen icke kunna anses vara av den storlek, att icke

skolorna (skoldistrikten) skulle kunna bära den övervägande delen därav,

helst som materielen i icke obetydlig utsträckning syntes kunna tillverkas

av eleverna vid skolorna (slöjd m. m.). Sistnämnda metod för åstadkommande

av materielen, vilken redan tillämpats vid en del skolor, och andra

vägar därtill under elevernas medverkan ville de sakkunniga på det livligaste

rekommendera att komma till användning i största möjliga omfattning.

Anslag av statsmedel för ändamålet syntes böra anvisas till ett belopp

av förslagsvis 50,000 kronor.

Vad därefter anginge den materiel, som erfordrades för utbildningen i

övriga värntjänstgrenar, nämligen luft-, gas- och brandskydd, målspaning,

rapportering och ordonnanstjänst, olycksfallsvård, skjutning, vapenkännedom

och vapenvård, hem- och lägertjänst, hemsjukvård och barnavård,

kunde beträffande utgifter för anskaffning av densamma anföras:

Redan nu skulle författningsenligt vid skolorna förekomma undervisning

i luftskydd, varför här ej upptoges kostnader för anskaffning av materiel

för undervisningen i luft-, gas- och brandskydd. Ej heller beträffande undervisningsmateriel

för målspaning, rapportering och ordonnanstjänst samt

för hem- och lägertjänst syntes böra föreslås anvisande av statsmedel.

Den för undervisningen i olycksfallsvård för varje grupp av 30 elever

erforderliga materielen betingade ett pris av omkring kronor 60: — (57: —)

per sats. Då det kunde förutsättas, att i regel de skolor, där undervisning

i denna värn tjänstgren skulle förekomma, hade tillgång till större delen av

materielen och anskaffning av återstoden torde böra ankomma på respektive

skolor och skoldistrikt, beräknades icke någon kostnad för ändamålet.

Liknande synpunkter torde kunna anläggas på frågan om materiel för

undervisning i hemsjukvård, vilken materiel för övrigt torde kunna få disponeras

efter medgivande av vederbörande luftskyddschef. Den för varje

grupp om 15 elever erforderliga materielen kostade cirka kronor 100: —

(98: 55).

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj.ts proposition Nr 178.

Beträffande skjutning, vapenkännedom och vapenvård kunde först anmärkas,

att tillräckligt antal banor för skolskjutning syntes vara färdigställt

eller under anläggning. Flertalet av dessa torde upptaga minst fyra

skjutplatser. Anslag för anordnande av skjutbanor torde därför ej böra

här beräknas.

Vidare vore angående tillgången till gevär för skolskjutning m. m. att

märka, att genom arméorder den 20 september 1940 vapen m. m. ställts

till förfogande för ändamålet.

Gevär för skolskjutning och fältmässig skjutning syntes, enligt vad de

sakkunniga inhämtat, kunna även framdeles ställas till förfogande genom

utlåning från arméns förråd. I den mån behovet ej komme att på detta

sätt bli fyllt, torde anvisningar motsvarande de i arméordern upptagna

kunna påräknas komma att utfärdas till hemvärnsorganisationer och

skytteföreningar. Då sålunda vapen för skolskjutning i tillräcklig mängd

syntes kunna erhållas, beräknades ej några utgifter för anskaffning av

vapen.

För undervisningen i vapenkännedom erforderlig ytterligare materiel

(kulspruta, kulsprutegevär, kulsprutepistol) torde kunna få lånas från arméns

förråd.

Till de sålunda angivna engångskostnaderna komme utgifter för förbrukningsmateriel

saint för underhåll och ersättning av försliten materiel.

Av kostnader för förbrukningsmateriel komme de största att hänföra sig

till ammunition. Vid beräkningen av dessa hade man att utgå från antalet

i utbildningen deltagande elever.

I skolskjutning och fältmässig skjutning beräknades komma att deltaga

minst 18,500 elever, av vilka var och en skulle avlossa 50 skott. Årliga

ammunitionskostnaden kunde sålunda beräknas till 92,500 kronor.

Målmateriel syntes kunna beräknas draga en årlig kostnad av 9,000

kronor}

Övriga årliga utgifter för förbrukning och förnyelse av materiel torde förslagsvis

böra beräknas till 30,000 kronor}

Skolöverstyrelsen.

Skolöverstyrelsen har beräknat de erforderliga materielkostnaderna till

200,000 kronor, varav 70,000 kronor i engångsutgifter.

Då de sakkunniga förutsatt, att tillräcklig materiel för värntjänstutbildningen

i regel funnes eller utan statens medverkan kunde anskaffas för

skolorna, hade de säkert dömt för snabbt. Men utan tillgång på materiel

— liksom givetvis även på ändamålsenliga lokaler och planer — kunde

ingen grundläggande rationell fysisk fostran och heller ingen ändamålsenlig

värn tjänstutbildning bedrivas. Åt denna angelägenhet borde därför uppmärksamhet

ägnas. Härvid borde ihågkommas, att för läroverkens del de

kassor, som närmast hade att svara för dylika utgifter, biblioteks- och materielkassorna,

i allmänhet hade all möda att kunna sörja för den nödvändiga

undervisningsmaterielen jämte tryckningskostnader m. m. och i nuvarande

dyrtider i regel hade det mycket bekymmersamt ställt, ej minst vid de

mindre skolorna. Och vad de högre kommunala skolorna beträffade, torde för

närvarande inknappning i anskaffningskostnader på de flesta håll påyrkas.

1 I denna summa ingår även kostnader för den av de sakkunniga föreslagna skjututbildningen

vid folkskolor och realskolor m. fl. läroanstalter.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition ATr 178.

Enskilda skolor slutligen syntes i regel icke lia några medel till förfogande för

detta ändamål. Det syntes därför vara välbetänkt att på denna punkt följa

de sakkunnigas ändock gjorda förslag att räkna med åtminstone 50,000

kronor till understöd vid inköp av materiel för värn tjänstutbildningen och

i idrott under budgetåret 1941/42. I själva verket vore denna summa i förhållande

till antalet skolor särdeles blygsam. Överstyrelsen förutsatte, att

anslaget måste begränsas till de skolor, där den speciella värntjänstutbildningen

anordnades.

Överstyrelsen ville i detta sammanhang erinra örn sin framställning den

17 oktober 1940 om anslag för bestridande av de med värntjänstövningarna

under innevarande budgetår förenade kostnaderna. Övningarna hade

omfattat i stort sett just de åldersklasser av skolungdom, som enligt överstyrelsens

förslag i framtiden skulle deltaga i sådana övningar. Kostnaderna

hade beräknats inalles till 27,000 kronor för allmänna läroverk, kommunala

gymnasier, kommunala mellanskolor, kommunala flickskolor, enskilda

flickskolor, högre goss- och samskolor och enskilda mellanskolor.

Beloppet hade allenast avsett ett provisoriskt anordnande av övningarna,

och överstyrelsen hade utgått från att rektorerna skulle inställa övningarna

och i stället anordna vanliga friluftsdagar, därest anslagsbeloppet, med

de förstärkningar läroanstalternas kassor eventuellt kunde lämna, skulle

visa sig otillräckligt. Kungl. Majit hade dock funnit sig icke under dåvarande

förhållanden böra ställa något sådant anslag till förfogande.

Genom beslut den 10 januari 1941 hade Kungl. Majit förklarat, att berörda

kostnader för de allmänna läroverkens del, intill dess annorlunda bleve

stadgat, skulle bestridas från understöds- och premiekassan samt biblioteks-

och materielkassan med den fördelning mellan kassorna, som vederbörande

rektor funne lämplig. I övrigt hade Kungl. Majit förklarat sig

vilja framdeles meddela det beslut, vartill värntjänstutbildningssakkunnigas

förslag kunde föranleda.

Beslutet avsåge sålunda blott en del av de berörda skolformerna och

torde ha karaktär av ett provisorium, intill dess definitivt beslut kunde

fattas på grundval av numera föreliggande utredningar. Vid bestämmandet

av det anslag, som nu borde ställas till förfogande, syntes hänsyn böra

tagas jämväl till skolornas utgifter för ändamålet under innevarande läsår,

utgifter som i allmänhet endast torde lia möjliggjorts genom ett undanskjutande

av löpande utgifter för böcker och materiel. Helst skulle därför

överstyrelsen velat föreslå, att ett särskilt anslag ställdes till förfogande

för täckande av de utgifter, skolorna haft för ändamålet under budgetåret

1940/41. Med hänsyn till tidsomständigheterna ville överstyrelsen dock

stanna vid att beräkna en förstärkning av det av de sakkunniga föreslagna

materielanslaget med 20,000 kronor.

Det borde ankomma på överstyrelsen att efter de närmare riktlinjer,

som kunde varda av Kungl. Majit bestämda, och efter prövning i varje

särskilt fall låta utanordna bidrag ur anslaget till materiel, varvid även

kostnader, som gjorts under innevarande budgetår, borde kunna bestridas

ur anslaget.

För skolskjutningen hade de sakkunniga beräknat de årliga utgifterna

för ammunitionsförbrukningen till 92,500 kronor vid ett deltagarantal av

18,500. Då ammunitionskostnaden vore väl lågt beräknad, syntes den trots

elevantalets nedskärning till 15,000 å 16,000 måhända böra upptagas till

90,000 kronor, vari likvisst då även inräknades ammunitionskostnaden för

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Marits proposition Nr 178.

den korthållsskjutning, som överstyrelsen förutsatte komma att inläggas i

programmet för de klasser, vilka skulle deltaga i skjututbildningen. Posterna

9,000 för »annan skjutmateriel» och 30,000 kronor för »slitage och ersättningskostnader»

borde ersättas av en gemensam post »andra kostnader för

skjututbildningen» med förslagsvis 40,000 kronor, då vissa av de sakkunniga

ej upptagna omkostnader torde kunna tillkomma.

c. Kostnader för ledarkurser.

De sakkunniga ha förutsatt, att för utbildande av ledare för värntjänstövningarna

skulle anordnas särskilda kurser under år 1941.

Genomgång av sådana kurser skulle enligt de sakkunnigas förslag (jfr

ovan) vara obligatorisk för vissa lärarkategorier i vad avsåge andra värntjänstgrenar

än vinteridrotter men i övrigt frivilligt.

Vad anginge den sålunda föreslagna frivilliga ledarutbildningen i vinteridrotter,

syntes nöjaktigt antal deltagare kunna beredas plats vid vissa av

skolidrottskommittén för instundande vinter planerade kurser, vartill beviljats

anslag ur fonden för idrottens främjande. För vinterkurser under innevarande

budgetår syntes därför icke erforderligt att här upptaga några

kostnader.

Angående senare erforderliga vinterkurser ville de sakkunniga angiva

årliga omkostnaden till omkring 31,000 kronor. Vid beräkningen härav hade

förutsatts, att sådana kurser komme att anordnas av skolidrottskommittén

för sammanlagt 120 läroverkslärare och 150 lärare vid högre folkskolor och

folkskolor.

Beträffande därefter de övriga kurserna för ledare av värntjänstutbildningen

kunde först anmärkas, att även om de för nästa år av skolidrottskommittén

planerade sommarkurserna, vilka kunde utvidgas till att omfatta

även utbildning i nya till värntjänstutbildningen hörande grenar,

bleve fullbelagda, antalet vid dessa kurser utbildade lärare bleve otillräckligt,

därest hittillsvarande deltagarantal i sådana kurser bibehölles. Anordnande

av ytterligare sommarkurser för värntj än stledare bleve därför ofrånkomligt.

Samtliga dessa kurser komme sannolikt att bli fulltecknade, även

om alla för ändamålet tillgängliga inkvarteringsmöjligheter komme att till

fullo utnyttjas. Då det vore önskvärt, att så många som möjligt av nuvarande

och blivande lärare samt eventuellt andra erforderliga ledare snarast

bereddes tillfälle att genomgå dylika kurser, hade kostnadskalkylen ansetts

böra avse det högsta antal kurser, som lämpligen kunde anordnas.

Vid kalkylen hade de sakkunniga utgått från att varje kurs borde omfatta

högst 30 deltagare. Möjlighet att inkvartera minst detta antal under

de 3 veckor, kurserna skulle omfatta, syntes föreligga på sammanlagt 14

platser. Antalet kursdeltagare skulle alltså bli 420.

Under förutsättning att antalet ledare vid varje förläggning begränsades

till två, att dessa såviil som deltagarna erhölle fria resor mellan tjänstgöringsorten

och kursorten (tur och retur 40 kronor) samt fritt uppehälle under

kursen (7 kronor per dag) samt att ledarna därjämte erhölle arvoden, överledare

med 300 kronor och biträdande ledare med 200 kronor, skulle utgifterna

för kursverksamheten under sommaren komma att uppgå till i runt

tal 90,800 kronor (90,776 kronor, motsvarande per kurs 6,484 kronor).

Beräkningen toge självfallet sikte närmast på förhållandena under år

1941 men ägde giltighet även för närmast följande år. Därefter torde man

kunna räkna med betydligt lägre kostnader.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Departe
mentschefen.

Kungl. Marits ''proposition Nr 178.

Skolöverstyrelsen har erinrat om att under sommaren 1940 anordnats

två fristående kurser i värntjänstutbildning för gymnastiklärare vid de allmänna

läroverken m. fl. läroanstalter, den ena för manliga och den andra

för kvinnliga gymnastiklärare (jfr propositionen nr 1 till 1940 års urtima

riksdag, sid. 29). En fristående kurs av samma slag borde enligt överstyrelsens

mening anordnas sommaren 1941. Kostnaden kunde beräknas till

omkring 23,000 kronor enligt följande uppställning:

Arvode till föreståndaren för kursen.......................... 350 kronor

Arvoden till 4 biträdande ledare ä 250 kronor................... 1,000 »

Dagtraktamenten å 8 kronor åt 90 deltagare under 3 veckor (90x21x8) . . . 15,120 >

Resekostnadsbidrag å 50 kronor............................ 4,500 »

Föreläsningar....................................... 400 »

Hyra av materiel..................................... 1,000 >

Organisationskostnader.................................. 500 >

Summa 22,870 kronor.

De sakkunniga ha föreslagit, att de lärare, på vilka ansvaret för planläggningen

och ledningen av skolungdomens värntjänstövningar i första

hand skulle komma att vila, d. v. s. vanligen vederbörande gymnastiklärare,

skulle tillerkännas ersättning för detta arbete i form av en ökning

från tre till fyra av det antal veckotimmar, vartill arbetet med organiserandet

av friluftsverksamheten jämlikt civila avlöningsreglementets bestämmelser

högst må uppskattas vid bestämmandet av årslönen. Detta

förslag har biträtts av skolöverstyrelsen, som därjämte förordat, att även

övriga lärare i övningsämnen skulle tillerkännas ersättning efter enahanda

grunder. Andra lärare skulle enligt de sakkunniga erhålla ersättning endast

i form av minskning av den egentliga undervisningen för vecka i enlighet

med därför gällande bestämmelser; skolöverstyrelsen däremot har föreslagit,

att även dessa lärare skulle tillerkännas kontant ersättning för arbetet

med värntjänstutbildningen, nämligen i form av visst arvode för undervisningstimme.

För egen del kan jag i likhet med statskontoret icke tillstyrka särskild

ersättning åt lärare, vilka tjänstgöra såsom utbildningsledare. Sådan tjänstgöring

torde böra — liksom medverkan vid ledning av friluftsverksamheten

— ingå såsom ett led i den läraren åliggande undervisningsskyldigheten.

Att utbildningstiden vid bifall till vad jag förordat kommer att förläggas

till tiden närmast före höstterminens början torde icke kunna åberopas

såsom skäl för en motsatt mening. Jag erinrar örn att lärare som regel är

skyldig att utan särskild ersättning lämna erforderligt biträde vid de inträdes-

och flyttningsprövningar, som pågå just under ifrågavarande tid.

Lärarna måste sålunda under alla omständigheter vara beredda att fullgöra

arbete för skolans räkning under denna tid, varför ett deltagande i

värntjänstutbildningen såsom ledare icke torde kunna betraktas såsom

alltför tyngande, särskilt om — såsom jag förutsätter — de för denna spe
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts •proposition Nr 178.

cielia uppgift lämpliga lärarna i så stor utsträckning, som prövas lämpligen

kunna ske, befrias från prövningsarbete under ifrågavarande tid.

Jag är övertygad om att lärarna beredvilligt skola ställa sina krafter till

förfogande för medverkan i denna utbildning.

Om jag sålunda på anförda skäl icke är beredd att förorda särskild ersättning

åt skolans egna lärare för arbetet med värntjänstutbildningen, ställer

sig saken likväl annorlunda, därest såsom utbildningsledare anlitas utomstående

personer. I dessa fall torde ersättning böra utgå med belopp, som

prövas skäligt, dock högst det belopp, som framkommer vid tillämpning

av de av skolöverstyrelsen förordade grunderna, d. v. s. med högst 5 kronor

för utbildningstimme. Dagsersättningen torde böra maximeras till 20 kronor.

Det bör framhållas, att någon särskild ersättning till såsom ledare

kommenderad militär personal icke torde böra utgå. Om såsom militär

ledare anlitas personal från annan ort än den, där värntjänstutbildningen

skall äga rum, torde rese- och traktamentsersättning böra utgå enligt de

grunder, som tillämpas inom försvarsväsendet. Anmärkas må i detta sammanhang,

att hemvärnspersonal torde böra erhålla ersättning enligt samma

grunder, som jag förordat för utomstående personer.

Kostnaderna för såsom ledare anlitade utomstående torde, under antagande

att omkring hälften av ledarna äro lärare, kunna beräknas till högst

omkring 50,000 kronor för nästa budgetår, vilket belopp kommer att reduceras

i den mån för de manliga lärjungarnas vapenövningar kan påräknas

kommenderad militär personal.

Det hittills anförda har närmast avseende på statliga läroanstalter och

högre kommunala skolor. Utgifterna för ifrågavarande ersättningar vid dessa

skolor torde böra bestridas från de anslag, ur vilka lönekostnader i allmänhet

vid nämnda läroanstalter bestridas. Härvid förutsättes, att dessa ersättningar

skola vad beträffar de högre kommunala skolorna fördelas mellan

statsverket och skolornas huvudmän på sätt sker beträffande avlöningskostnaderna

i övrigt vid dessa skolor. Någon ändring i de i andra sammanhang

verkställda anslagsberäkningarna för nästa budgetår lärer vid bifall

till mitt förslag icke vara erforderlig. Det bör påpekas, att sannolikheten

talar för att den obligatoriska värntjänstutbildningen, med hänsyn till vad

i det föregående yttrats rörande betingelserna för ett igångsättande av sådan

utbildning, icke torde kunna under nästa budgetår i full utsträckning

komma till stånd.

Vid övriga läroanstalter, där värn tjänstutbildning i egentlig mening enligt

mitt förslag skulle kunna förekomma, torde utbildningsledarna böra

tillerkännas ersättning i samma utsträckning som nyss angivits. Det synes

dock icke erforderligt att i detta hänseende meddela reglerande föreskrifter.

Då det torde vara motiverat, att kostnaderna i vissa fall till en del

ersättas av statsmedel, vill jag föreslå, att anslagsmedel ställas till förfogande,

ur vilka efter prövning i varje särskilt fall bör beviljas bidrag för

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 178.

ändamålet dock högst med belopp, som kunna utgå vid tillämpning av

de av mig i det föregående förordade grunderna. Det torde vara tillräckligt,

om för detta ändamål för nästa budgetår avses ett belopp av 10,000

kronor.

I detta sammanhang vill jag framhålla, att jag icke funnit anledning föreligga

att för närvarande taga ställning till frågan, huruvida och i vad mån

handelsgymnasierna böra tillerkännas ersättning för de merkostnader, som

kunna uppstå vid förlängning av läsåret. Till denna fråga torde ställning

böra tagas först efter närmare utredning i samband med anslagsberäkningarna

för budgetåret 1942/43.

De kostnader, som kunna uppkomma vid anordnandet av de i det föregående

angivna särskilda kurserna vid folk- och småskoleseminarier, torde

böra i vanlig ordning bestridas från de för dessa läroanstalter anvisade

anslagen, under vilka dock särskilda medel för ändamålet knappast torde

böra beräknas.

Vad skolöverstyrelsen anfört har övertygat mig om önskvärdheten av

att av statsmedel anvisas ett engångsbelopp såsom bidrag till anskaffande

av materiel för värntjänstutbildningen vid de skolor, där sådan utbildning

i egentlig mening skall förekomma. Det är uppenbarligen av största betydelse,

att undervisningsmateriel finnes tillgänglig i erforderlig utsträckning,

därest värntjänstutbildningen skall kunna bli effektiv. Jag finner mig dock

icke kunna tillstyrka, att högre belopp än 50,000 kronor anvisas för ändamålet;

i denna summa har jag då inräknat även de kostnader, som enligt

överstyrelsens yttrande belöpa på innevarande budgetår och som efter närmare

prövning kunna befinnas böra ersättas av statsmedel.

De årliga utgifterna för materiel till värntjänstutbildningen avse, såsom

av utredningen framgår, allenast vissa utgifter för skjututbildningen, i första

hand ammunition. För detta ändamål torde ett belopp av 120,000 kronor

vara tillräckligt. I detta sammanhang må framhållas, att, enligt vad jag

inhämtat, svårigheter icke torde uppstå att anskaffa för skjututbildningen

erforderlig materiel.

Jag förordar alltså, att tillhopa (50,000 + 120,000 =) 170,000 kronor

anvisas till anskaffande av materiel, varav 50,000 kronor belöpa på engångsutgifter.

Då materielanskaffningen synes böra i god tid äga rum, bör lämpligen

nämnda belopp anvisas på tilläggsstat II till riksstaten för innevarande

budgetår såsom ett reservationsanslag till bidrag till vissa kostnader

för värntjänstutbildning vid de allmänna läroverken m. fl. läroanstalter.

Det synes av praktiska skäl lämpligt att i detta anslag inräkna jämväl

förutnämnda anslagsmedel till vissa ledararvoden, 10,000 kronor, varför

anslaget torde böra uppföras med tillhopa (170,000 + 10,000 =) 180,000

kronor.

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

Vad beträffar kursverksamhet för utbildande av ledare, ansluter jag mig

till skolöverstyrelsens förslag, dock med den ändringen, att jag finner kostnaderna

böra begränsas till 20,000 kronor. Ett särskilt reservationsanslag

torde böra anvisas för detta ändamål på riksstaten för nästa budgetår.

I detta sammanhang erinrar jag, att skolöverstyrelsen hemställt örn anvisande

av 50,000 kronor av statsmedel såsom bidrag till enskilda sammanslutningar

för beredande av frivillig lägervistelse åt skolungdom. Av den

förut lämnade redogörelsen framgår, att jag för egen del finner det synnerligen

önskvärt, att statligt bidrag lämnas till detta ändamål. Medel för

främjande av sådan frivillig lägerverksamhet torde dock icke böra anvisas

på riksstaten under åttonde huvudtiteln utan i stället i ökad utsträckning

ställas till förfogande ur fonden för friluftslivets främjande. I detta hänseende

har jag samrått med chefen för handelsdepartementet. Jag vill påpeka,

att denna fond redan nu tages i anspråk för sådana ändamål.

VI. Hemställan.

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels till Bidrag till vissa kostnader för värntjänstutbildning

vid de allmänna läroverken m. fl. läroanstalter å tillläggsstat

II till riksstaten för budgetåret 1940/41 under

åttonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag

av..................................kronor 180,000;

dels ock till Kurser i värntjänstutbildning vid de allmänna

läroverken m. fl. läroanstalter för budgetåret 1941/42

under åttonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag

av ...................................kronor 20,000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga

vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Torsten Arén.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

I. Inledning ................................................. 1

II. Allmänna synpunkter....................................... 3

III. Värntjänstutbildningens närmare utformning.................. 27

a. Allmänna läroverk och högre kommunala skolor.................. 27

b. Folk- och fortsättningsskolor. Folk- och småskoleseminarier........ 42

c. Övriga skolformer ............................................. 46

IV. Värntjänstutbildningens ledning ............................. 56

a. Lokal ledning ................................................. 56

b. Central ledning................................................ 68

V. Kostnadsberäkningar ....................................... 67

VI. Hemställan................................................ 79

Stockholm 1941. Ivar Hasggströms Boktryckeri A. B.

410885

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1941:459 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående vämtjänstutbildning för skolungdom jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
  2. SU 1941:216 Memorial i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga örn Kungl. Maj:ts proposition angående vämtjänstutbildning för skolungdom jämte i ämnet väckta moti s. 1 i texten
  3. SU 1941:179 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående värntjänstutbildning för skolungdom jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
  4. SU 1941:180 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till skolöverstyrelsen för budgetåret 1941 42. s. 2 i texten