Angående meddelande av statsgaranti åt tillverkare av bränntorv
1941-03-21 · 9 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 7 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1941:183, Angående meddelande av statsgaranti åt tillverkare av bränntorv
Dokumentets text
Kungl. Majlis proposition nr 183.
I
Nr 183.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående meddelande av
statsgaranti åt tillverkare av bränntorv; given Stockholms
slott den 21 mars 1941.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över folkhushållningsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredraganden
hemställt.
GUSTAF.
Fritiof Domö.
Utdrag av protokollet över folkhushållningsärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 21 mars 1941.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist,
Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet, t. f. chefen
för jordbruksdepartementet, statsrådet Bergquist, samt chefen för folkhushållningsdepartementet
anför föredraganden, statsrådet Domö:
Statens bränslekommission har i en den 11 februari 1941 dagtecknad skrivelse
framlagt förslag till vissa åtgärder, ägnade att befrämja en ökad torvproduktion
i landet. Kommissionen har i skrivelsen inledningsvis framhållit,
att importen till landet under det pågående stormaktskriget av fasta
och flytande bränslen starkt nedgått och att en härav förorsakad brist
på bränslen framkallat statliga ingripanden av olika slag, dels för att
minska bränsleåtgången, dels för att åstadkomma en mot minskningen i
importen svarande nödtvungen omläggning av landets bränsleförsörjning
från utländskt till inhemskt bränsle. För briinsleåret den t juli 1940 —den
Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 183.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 183.
30 juni 1941 tillämpar kommissionen för landets försörjning med fasta
bränslen en plan, grundad på beräknade tillgångar av kol, koks och ved
samt en uppskattning av behoven för såväl hushåll som industri och kommunikationer.
Planen räknar med att bränslebehoven i stor utsträckning
skola tillgodoses genom ved. Kommissionen anser emellertid, att anstalter
nu böra vidtagas i syfte att överföra någon del av den andel i landets
bränsleförsörjning, som håres av veden, på annat inhemskt bränsle. Därvid
kommer främst i fråga ett bättre utnyttjande av de betydande bränsletillgångar,
som landets torvmossar utgöra.
Kommissionen har därefter kommit in pa fragan örn landets torvtillgångar
och därvid, under erinran om vissa av Sveriges geologiska undersökning
och statens torvingenjörer under och omedelbart efter förra världskriget
utförda mossundersökningar i södra delen av landet, framhållit, att
landets torvmossar beräknats innehålla minst 3 miljarder ton torrsubstans.
I anslutning härtill har kommissionen berört olika metoder för tillgodogörande
av torv samt även behandlat spörsmålet örn torvens olika användningsområden,
varvid kommissionen konstaterat, att torvens användbarhet
såsom bränsle är i hög grad beroende av dess kvalitativa egenskaper, främst
av dess fuktighetshalt, samt att bränntorv med cirka 30 % fuktighet kan
med större eller mindre tekniska olägenheter ersätta kol vid stationära ångpannor,
värmeledningar, lokomotiveldning m. m.
För att utveckla torvproduktionen har kommissionen föreslagit vissa åtgärder,
ägnade att stimulera en ökning av tillverkningen av bränntorv under
år 1941 samt att förbereda en ännu större torvtillverkning under år 1942.
Vad angår åtgärder i syfte att befordra bränntorvtillverkningen under
1941 har kommissionen föreslagit anställandet av torvinstruktörer, underlättande
av möjligheterna att komma i åtnjutande av torvlån ur industrilånefonden
samt fastställande av ett statligt garantipris för bränntorv. Beträffande
anställande av torvinstruktörer har kommissionen framhållit, att
det i nuvarande försörjningsläge är av utomordentlig vikt att den s. k. småtillverkningen
(husbehovstillverkningen) av lufttorkad bränntorv får större
omfattning samt att det för åstadkommande av bränntorvtillverkning i
eftersträvad omfattning kräves ett intensifierande av torvpropagandan, vilken
enligt kommissionens uppfattning bör bedrivas av särskilda s. k. torvinstruktörer
med uppgift att på landsbygden gå allmänheten tillhanda med
de råd och upplysningar, som erfordras för igångsättandet av bränntorvstillverkning
med handredskap och mindre torvmaskiner. Kommissionen har
i detta sammanhang framhållit, att uppgifter, som inkommit till kommissionen,
ge vid handen, att inom landet i enskild ägo finnes ett stort antal
redan utdikade torvmossar, där bränntorvtillverkning med handredskap
eller med mindre torvmaskiner utan större förberedelsearbeten kan äga rum
redan instundande torvsäsong. För igångsättande av torvberedning på sådana
mossar fordras i många fall endast att ägaren upplyses om förhållan
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 1S3.
3
det samt att han erhåller instruktion om huru torvutvinningen lämpligen
bör ske. Kommissionen, som preliminärt beräknat kostnaderna för en sådan
torvinstruktionsverksamhet till 25 000 kronor, har anmält sig lia för
avsikt att inom en snar framtid återkomma med utförliga förslag i ämnet.
Vad därefter angår frågan om underlättande av möjligheterna att komma
i åtnjutande av torvlån ur industrilånefonden må erinras om att Kungl.
Maj:t i anslutning till kommissionens förslag härutinnan förelagt riksdagen
proposition den 21 februari 1941 (nr 86) angående viss ändring i grunderna
för lån från industrilånefonden, av innebörd att låta denna fond komma
till större användning för finansiering av maskinanskaffning m. m. för torvutvinning.
Till den av kommissionen väckta frågan om fastställande av ett statligt
garantipris för bränntorv återkommer jag i det följande.
Beträffande de åtgärder som under år 1941 böra vidtagas i förberedande
syfte för att åstadkomma en stegrad ^reproduktion under år 1942 å
privatägda mossar, har kommissionen framhållit, att en stegrad verksamhet
på torvområdet kan förväntas medföra en starkt ökad långivning från
industrilånefonden samt därmed även en väsentlig ökning av torvingenjörernas
arbetsbörda och att det icke föreligger någon möjlighet att möta
denna ökning av arbetsuppgifterna med den nuvarande organisationen av
statens torvingenjörer. Antalet av kommerskollegium godkända torvtekniker
synes därför böra ökas, men med hänsyn till erfarenheterna från torvingenjörsorganisationens
tidigare verksamhet bör en mera permanent utbyggnad
av den nuvarande torvingenjörsorganisationen dock undvikas. Utsikter
föreligga att på annat sätt tillgodose nämnda behov av torvteknisk
sakkunskap. Kommissionen har hemställt om bemyndigande för kommerskollegium
att i samråd med kommissionen verkställa den vidare utredning
härom, som kan befinnas påkallad.
I syfte att på ett effektivare sätt än nu är möjligt ekonomiskt understödja
förberedelsearbeten på enskilda mossar, så att en torvproduktion av erforderlig
storlek kan komma till stånd under torvsäsongen 1942, har kommissionen
övervägt —- förutom lättnader att erhålla lån från industrilånefonden
för torvindustriella företag -— inventering av för torvutvinning lämpliga
mossar, propaganda för iordningställande av mossar samt eventuellt beviljande
av statsbidrag utan återbetalningsskyldighet för anskaffande av torvmaskiner
m. m.
Bränslekommissionen har sedermera i en den 7 mars 1941 dagtecknad
skrivelse anmält, att inom kommissionen för närvarande utarbetas vissa
kompletterande förslag i sist angivna hänseenden och att kommissionen avser
att inom kort underställa dessa förslag Kungl. Maj:ts prövning. I anslutning
härtill har kommissionen anhållit, att kommissionens framställning
den 11 februari 1941 måtte bliva vilande intill dess de kompletterande förslagen
hunnit ingivas.
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 183.
I en därefter ingiven promemoria av den 14 mars 1941 har kommissionen
emellertid förklarat, att frågan örn beviljande av statsgaranti för bränntorv,
som icke har något omedelbart samband med åtgärder för ökning av torvtillverkningen
under år 1942, torde kunna behandlas oberoende av eventuella
förslag i sistnämnda hänseende.
Jag återkommer nu till frågan örn statsgaranti för bränntorv.
Härom har kommissionen anfört följande:
Hittills har den vid större företag bedrivna bränntorvtillverkningen för
avsalu väsentligt kunnat ökas utan att mera omfattande stödåtgärder från
det allmännas sida behövt tillgripas. Det goda ekonomiska utbyte, som torvtäkten
lämnat under år 1940, kan förväntas stimulera till en fortsatt produktionsökning
under år 1941. Emellertid skulle bränntorvtillverkningen
otvivelaktigt ytterligare stimuleras örn tillverkarna kunde skyddas från att
lida förluster i händelse bränslekrisen skulle upphöra, innan det
tillverkade torvbränslet hunnit förbrukas eller säljas. Ett sådant sky<jd
skulle beredas tillverkarna örn staten utfäste sig att till ett på förhand
fastställt pris inlösa under år 1941 tillverkad bränntorv, som ej
på annat sätt funnit avsättning. Ett väl avvägt statligt garantipris för bränntorv
torde föranleda att torvproduktionen på de platser, där tillverkning ägt
rum under år 1940, väsentligt ökas. Den säkerhet för framtiden som ett
garantipris erbjuder kan vidare tänkas föranleda investerande av privat
kapital i ny maskinutrustning, nya förberedelsearbeten etc. Den bränntorvtillverkning
som efter fastställande av ett statsgarantipris kan väntas framkomma
under instundande torvsäsong bär av kommissionen uppskattats till
cirka 300 000 ton.
I fråga örn garantiprisets storlek har kommissionen framhållit:
Statsgarantiprisets
höjd synes böra bestämmas med hänsyn till tillverkningskostnaderna
för bränntorv. Den genomsnittliga tillverkningskostnaden
för bränntorv utgjorde under föregående torvsäsong kronor 23: 20 per ton.
Under instundande torvsäsong torde den emellertid komma att stiga pa
grund av ökade materiel- och arbetskostnader. Fuktighetshalten hos den
bränntorv, som skall komma i åtnjutande av statsgaranti, bär enligt kommissionens
mening icke få överstiga 29 % av vikten (41 % av torrsubstansen)
med viss tolerans för mätningsfel och askhalten icke 8 % av torrsubstansen.
Ett ton bränntorv med nyssnämnda fuktighets- och askhalt motsvarar
i bränslevärde ungefär 2,8 lin3 prima björkved. Efter en noggrann
avvägning av de olika prisfaktorer som böra beaktas vid fixerandet av ett
statligt garantipris för bränntorv har kommissionen stannat inför ett garantipris
av 28 kronor per ton. Då fastställandet av en statsgaranti avser
att befordra tillverkning av bränntorv för avsalu, bör statsgaranti icke lämnas
för bränntorvskvantiteter, som understiga 20 ton. Av skäl, som förut
angivits, synes statsgarantien böra omfatta intill 300 000 ton bränntorv av
nyss angiven beskaffenhet. Enligt kommissionens uppfattning torde emellertid
högst omkring 100 000 ton bränntorv behöva inlösas av staten. För
statsinlösen av bränntorv synes därför ett anslag av 3 miljoner kronor böra
anvisas för budgetåret 1941/42.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 183. f>
Beträffande meddelande av garanti har kommissionen uttalat:
Lämpligt synes vara att kristidsstyrelserna, i analogi med gällande lagstiftning
örn statsgaranti för ved, erhålla i uppdrag att meddela garanti beträffande
bränntorv samt att kommissionen bemyndigas fastställa den andel
av förenämnda myckenhet örn 300 000 ton bränntorv, för vilken varje kristidsstyrelse
äger meddela garanti. Kommissionen skulle på detta sätt erhålla
möjlighet att särskilt befordra bränntorvtillverkningen inom sådana områden
av landet, som ur vedförsörjningssynpunkt äro att betrakta såsom underskottsområden.
De förutsättningar, som böra vara uppfyllda för att torven skall falla under
den statliga garantien, synas böra vara följande. Tillverkaren av torv skall
lia till vederbörande kristidsstyrelse anmält, att han ämnar framställa en viss
myckenhet torv och upplägga denna å angiven plats. Därest kristidsstyrelsen
finner torven behövlig och av lämplig beskaffenhet samt den angivna lagringsplatsen
ändamålsenlig, bör kristidsstyrelsen meddela beslut därom att,
under förutsättning att tillverkningen och upplagringen av torven sker i
enlighet med anmälan, torven skall omfattas av statsgaranti. Vid lämnandet
av medgivande av statsgaranti bör kristidsstyrelse noga beakta, att torven
kommer att finnas upplagd på ur transportsynpunkt lämplig plats. Garantien
bör sålunda icke omfatta annan torv än sådan, som upplagts vid trafikled,
som möjliggör dess transporterande till konsumenterna utan allt för
stora kostnader och svårigheter.
För att bränslekommissionen skall kunna överblicka läget på bränslemarknaden
samt övervaka, att statsgarantien icke får för stor omfattning,
bör det åligga kristidsstyrelserna att hålla bränslekommissionen underrättad
om den utsträckning, vari varje kristidsstyrelse medgivit statsgaranti.
Uppfyllandet av nämnda garanti synes få påkallas tidigast den 1 januari
1942 och senast den 28 februari samma år.
Kommissionen är väl medveten örn att meddelandet av statsgaranti för
bränntorv är förenat med betydande praktiska olägenheter. Det är emellertid
enligt kommissionens uppfattning möjligt att väsentligt reducera dessa
olägenheter genom att i garantibestämmelserna dels ålägga tillverkare av
sådan bränntorv att framforsla torven till bilväg, lastplats eller järnvägsstation,
dels föreskriva en sträng statlig kontroll av kvaliteten hos det torvbränsle,
som skall komma i åtnjutande av statsgaranti.
Över bränslekommissionens skrivelse har kommerskollegium den 28 februari
1941 avgivit utlåtande, varjämte statens priskontrollnämnd den 12 mars
samma år utlåtit sig i vad avser frågan örn det föreslagna garantiprisets höjd.
Kommerskollegium har beträffande det av bränslekommissionen framlagda
förslaget örn meddelande av statlig garanti för tillverkning av bränntorv
anfört följande:
Mången torvmosseägare torde hava dragit sig för att sätta i gång bränntorvupptagning
av fruktan för att priserna på bränsle kunde komma att
tälla ned till det läge, sorn rådde före krigsutbrottet, innan den upptagna
torven hunnit säljas, varigenom han kunde åsamkas en förlust, som överstege
vad han ville eller kunde riskera. En statsgaranti örn inlösen till eli
pris, som täckte åtminstone de direkta tillverkningskostnaderna, skulle hell
säkert bidraga till att häva dessa betänkligheter och medverka till en ökad
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 183.
Föredragan
den.
(>
torvproduktion. Varken garantiprisets storlek eller den angivna maximikvantiteten
och det på grund därav beräknade anslaget föranleder någon
erinran från kollegiets sida.
Priskontrollnumnden har icke ansett sig böra göra någon erinran mot del
av bränslekommissionen föreslagna garantipriset å bränntorv samt har i
samband därmed anfört huvudsakligen följande:
Då torven uteslutande finner användning som bränsle och icke i likhet
med ved jämväl efterfrågas som råvara för industriell bearbetning behöver
man vid torvprisets avvägning endast taga hänsyn till hur det kan tänkas
inverka på bränslemarknaden i övrigt. Då enligt bränslekommissionens
beräkning 1 ton torv av angiven beskaffenhet i bränslevärde motsvarar
2,8 1m3 prima björkved ligger det närmast till hands att åsätta torven ett
så avvägt garantipris, att statsgarantien för samma bränslevärde blir densamma
vare sig bränslet utgöres av ved eller torv. Då garantipriset för prima
björkved inom de områden, där torvupptagning i större skala förutsättes
komma att äga rum är 9 kr. per lm3 borde följaktligen garantipriset för
bränntorv begränsas till kronor 25: 20 per ton. Förutsatt att fraktkostnaden
för ved och torv är lika hög tillkommer emellertid för veden i regel kapningskostnad
innan den kan användas till eldning, vadan ett garantipris
å torv av 28 kronor icke torde vara i förhållande till bränslevärdet förmånligare
för producenten än gällande garantipris för ved.
De i nuvarande läge rådande svårigheterna att uppehålla importen till
Sverige av utländska bränslen göra det nödvändigt att i möjligaste mån tillvarataga
även sådana bränsletillgångar, som under normala förhållanden
icke komma till större användning. Till dessa tillgångar hör framför allt
torv. Torven kan, såsom bränslekommissionen framhållit, användas —- örn
än med vissa olägenheter — för såväl industri- som hushållsändamål. Det
är därför av synnerlig vikt att största möjliga utvidgning av torvproduktionen
snarast kommer till stånd.
Framställningen av torv såsom bränsle blir av särskilt värde i de trakter
av vårt land där vedtillgången på orten icke förslår till täckande av behovet
av inhemskt bränsle och där en vedanskaffning från mera skogrika
trakter kommer att fördyra bränslet. I dessa delar av landet, framförallt
södra och mellersta Sveriges mera tätbebyggda områden, böra arbetena med
torvutvinning bedrivas med största energi. Man torde kunna förutsätta, att
kommunerna skola ägna denna del av bränsleförsörjningsproblemet erforderligt
beaktande. Från bränslekommissionens sida ha kommunernas uppmärksamhet
blivit fäst å betydelsen av en ökad torvproduktion för bränsleförsörjningen.
Kommunerna lia uppmanats att till kommissionen inkomma med
erforderliga upplysningar rörande förutsättningarna för torvframställning
inom vederbörande kommun och örn intresset för saken. Ett starkt skäl för
kommunerna att medverka till en stegrad torvutvinning är även den ökade
.sysselsättning, som därigenom kan förväntas. Då torvupptagningen i dess
enklaste form icke kräver särskilt betydande maskinell utrustning eller spe
-
Kungl. Muj.ts proposition nr 183.
7
cialutbildad personal, torde densamma kunna bliva av stor betydelse för
avhjälpande av arbetslöshet. Enligt vad jag inhämtat har också arbetsmarknadskommissionen
sin uppmärksamhet riktad på saken.
Bränslekommissionens förslag till åtgärder för ökning av torvproduktionen
avse både omedelbara åtgärder, vilka kunna medföra ett tillskott till vår
bränsleförsörjning redan innevarande år, och åtgöranden på längre sikt. Beträffande
de åtgärder, som avse att stimulera torvutvinningen på längre sikt,
torde de mera detaljerade förslag, som bränslekommissionen ställt i utsikt
inom den närmaste tiden, få avvaktas, innan Kungl. Maj:t tager ställning till
desamma.
Vad åter angår förslagen, som inrikta sig på årets torvframställning, innebära
desamma, i de delar som nu äro aktuella, ökad propaganda och upplysning
samt åtgärder för tryggande av avsättningen av framställd bränntorv.
För förstnämnda ändamål har bränslekommissionen bland annat avsett
att anställa torvinstruktörer. Kommissionen har emellertid ännu icke
tagit slutlig ståndpunkt till detta spörsmål utan anmält sig vilja inom kort
återkomma till frågan, som då torde få anmälas för Kungl. Majit.
En ökning av torvproduktionen av sådan omfattning, att densamma blir
av påtaglig betydelse för bränsleförsörjningen, torde knappast vara att vänta
enbart på grund av den upplysningsverksamhet, som är avsedd att genomföras
för att stimulera intresset för ökad torvulvinning. Man synes nämligen
icke kunna förlita sig enbart på det enskilda intresset, då det gäller att
!gångsätta torvtillverkning i större utsträckning än normalt, såvida icke
säkerhet kan bjudas att den framställda torven blir försåld till godtagbara
priser. Förefintligheten av en sådan garanti lärer såsom bränslekommissionen
framhållit verka stimulerande på företagsamheten inom hithörande
område. Samtidigt undvikes att marknadspriserna behöva influeras av risken
alt den producerade torven ej blir avsatt. En statlig prisgaranti innebär sålunda
även fördelar för förbrukarna. Det synes därför vara angeläget, att
åtgärder för att möjliggöra sådan garantiutfästelse från statens sida genomföres.
Jag anser mig således böra förorda förslaget härom.
Den ifrågasatta garantiverksamheten synes böra ordnas efter huvudsakligen
samma grunder som gäller för statsgaranti för ved åt skogsägare enligt
kungörelsen den 8 december 1939 (nr 843) med vissa bestämmelser till
främjande av vedproduktionen. Kristidsstyrelse bör sålunda äga att under
av Kungl. Majit bestämda tidsperioder och i den omfattning, som statens
bränslekommission enligt av Kungl. Majit givna föreskrifter bestämmer, åt
tillverkare av bränntorv meddela garanti att torv, som av honom för avsalu
tillverkats eller framdeles tillverkas och som icke finner köpare, skall av
staten inlösas till av Kungl. Majit för varje tidsperiod fastställt pris (garantipris)
; i enlighet med vad bränslekommissionen föreslagit bör dock ej sådan
garanti meddelas beträffande torvparti, som understiger 20 ton. Priset synes
böra bestämmas i ungefärlig överensstämmelse med det garantipris, sorn
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 183.
gäller för ved av motsvarande bränslevärde. Å bränslekommissionen bör
ankomma att meddela erforderliga kvalitetsbestämmelser för torv, för
vilken statsgaranti må ifrågakomma. I analogi med vad som gäller för
statsgaranti för ved synas i övrigt följande förutsättningar böra vara
uppfyllda för att torven skall falla under den statliga garantien. Leverantören
av torv skall lia till vederbörande kristidsstyrelse anmält den myckenhet
torv, för vilken han önskar åtnjuta garanti, och den plats, å vilken
torven är upplagd eller är avsedd att uppläggas. Därest kristidsstyrelsen finner
torven behövlig samt den angivna uppläggningsplatsen ur transportsynpunkt
lämplig, bör kristidsstyrelsen meddela beslut, att torven skall omfattas
av statsgaranti. Vid lämnande av medgivande örn statsgaranti bör kristidsstyrelsen
noga beakta, att torven kommer att finnas upplagd på ur transportsynpunkt
lämplig plats. Såsom lämplig upplagsplats för torv skall anses
järnvägsstation, lastageplats eller plats vid med automobil farbar väg. Det
synes även böra övervägas att kristidsstyrelse medgives rätt att vid lämnande
av garanti medgiva viss förhöjning av garantipriset för torv, som upplagts
på ur avsättningssynpunkt särskilt lämplig plats. Inlösning av torv, som
anmälts för statsgaranti, bör få ske endast i den utsträckning torven uppfyller
de kvalitetsbestämmelser, som kristidsstyrelsen i enlighet med bränslekommissionens
föreskrifter angivit i beslutet om statsgarantiens meddelande.
Bränslekommissionen har föreslagit, alt statsgarantien bör omfatta intill
800 000 ton torv. Enligt kommissionens uppfattning torde emellertid högst
omkring 100 000 ton torv komma att behöva inlösas av staten. Med utgångspunkt
från ett garantipris av 28 kronor per ton har kommissionen ansett,
att för statsinlösen av torv bör för budgetåret 1941/42 anvisas ett anslag av
3 000 000 kronor. Det torde emellertid svårligen låta sig göra att nu söka
bedöma, i vilken utsträckning torv kan behöva av staten inlösas på grund
av de föreslagna garantiutfästelserna. Omfattningen av statens inlösningsskyldighet
på grund av meddelad garanti är i första hand beroende på utvecklingen
av den rådande krissituationen och de följder densamma kan ha
på vår bränsleförsörjning. På grund härav föreligger ej heller möjlighet att
beräkna det belopp som kan bliva erforderligt för detta ändamål. Da det
här således, allt efter omständigheterna, kan bliva fråga om belopp av växlande
storlek, synes det icke lämpligt att äska ett fixerat anslag; i^ stället
torde utgifter som kunna föranledas av ifrågavarande statsgaranti få preliminärt
utgå från förskottsstat. Någon särskild medelsanvisning för detta
ändamål för budgetåret 1941/42 blir därför icke erforderlig förrän vid regleringen
av utgifterna å förskottsstalen.
I detta sammanhang må slutligen även nämnas, att fråga väckts om
genomförande av normalpris på bränntorv. Denna fråga, som nära hör
samman med spörsmålet om priserna å andra bränslen, torde efter vederbörlig
utredning senare få underställas Kungl. Maj:ts prövning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 183. 9
Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen att
godkänna de av mig i det föregående uppdragna riktlinjerna
för meddelande av statsgaranti åt tillverkare av torv.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit
Konungen, att proposition av den lydelse, bilaga vid
detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Erik Blomqvist.
Bihang till riksdagens protokoll 1941
1 sami.
Nr 183.
2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1941:300 Skrivelse till Konungen i anledning av vissa av Kungl. Maj:t i proposition angående försäljning av mark från vissa kronoegendomar m. m. gjorda framställningar. s. 1 i texten
- SU 1941:138 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj-.ts proposition angående meddelande av statsgaranti åt tillverkare av bränntorv. s. 1 i texten