Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående skyldighet att i vissa fall verkställa odling av sockerbetor

1941-03-31 · 23 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 23 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1941:184, Med förslag till lag angående skyldighet att i vissa fall verkställa odling av sockerbetor

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 184.

1

Nr 184.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

skyldighet att i vissa fall verkställa odling av

sockerbetor; given Stockholms slott den 31 mars

1941.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Majit härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen

att antaga härvid fogat förslag till lag angående skyldighet att i vissa fall

verkställa odling av sockerbetor.

GUSTAF.

Thorwald Bergquist.

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 samt. I\''r 184.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 184-

Förslag

till

lag angående skyldighet att i vissa fall verkställa odling

av sockerbetor.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Har under år 1940 å fastighet för avsalu odlats sockerbetor, vare fastighetens

brukare, där icke befrielse enligt 3 § medgivits, skyldig att jämväl

under år 1941 för leverans till köpare, som Konungen anvisar, verkställa

sådan odling å en areal, som motsvarar minst 75 procent av den under förstnämnda

år för sockerbetsodling brukade arealen.

Kommer uppgörelse örn priset å sockerbétor icke till stånd, bestämmes

detta av fem skiljemän, vilka utses två av Konungen och två av styrelsen för

Sveriges betodlares centralförening u. p. a. samt den femte av de sålunda utsedda

gemensamt. Vinnes ej enighet örn valet av femte skiljeman, utses

denne av Konungen. Underlåter föreningens styrelse att inom skälig tid utse

skiljemän, skola dessa i stället utses av lantbruksstyrelsen.

2 §-

Har någon, som enligt 1 § är skyldig att odla sockerbetor, genom anslutning

till organisation eller eljest ingått särskild förbindelse med avseende å

odling eller försäljning av sockerbetor, vare sådan förbindelse utan verkan.

3 §.

Befrielse från skyldighet att verkställa odling som i 1 § avses må, då särskilda

skäl därtill äro, medgivas av statens livsmedelskommission eller efter

dess bemyndigande av vederbörande kristidsstyrelse. Såsom dylika skäl må

främst räknas, att sådan ändring i odlingsförhållandena inträffat i fråga örn

den fastighet, varå odlingen skall ske, att dess verkställande icke skäligen

kan påfordras eller att livsmedelskommissionen med hänsyn till den å fastigheten

tillämpade odlingsplanen eller av liknande anledning finner annan

brukning av jorden böra ske.

Ansökan om befrielse från odlingsskyldighet skall ingivas till kristidsnåmnden

i orten, som har att med eget yttrande och erforderlig utredning

skyndsamt överlämna handlingarna i ärendet till kristidsstyrelsen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 184.

4 §.

Underlåter någon att verkställa odling av sockerbetor, som enligt denna

lag åligger honom, straffes med böter från och med femtio till och med

fyrahundra kronor för varje hektar, som han underlåtit att odla.

Underlåter den som odlat sockerbetor att fullgöra honom enligt 1 § åliggande

leveransskyldighet, dömes till dagsböter.

5 §•

Brott mot denna lag må av allmän åklagare åtalas allenast efter angivelse

av statens livsmedelskommission.

6 §.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla Kronan.

7 §•

Konungen äger meddela erforderliga föreskrifter om tillämpningen av

denna lag.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 184.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

28 mars 1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Sköld, Bergquist, Bagge,

Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen

för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp:

Sockernäringen i Sverige har under en följd av år åtnjutit statsmakternas

stöd i form av särskilda åtgärder vid sidan av tullskyddet. Från och med

1932 innebära dessa åtgärder i huvudsak, att den inhemska sockerindustrien

tillförsäkrats ensamrätt i fråga om införsel av socker mot skyldighet att vid

inköp av sockerbetor och försäljning av socker tillämpa vissa angivna priser

och bestämmelser. Sockerindustrien i landet har tidigare varit representerad

av två bolag, Svenska sockerfabriksaktiebolaget och mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag,

med vilka staten slutit särskilda skriftliga kontrakt av

nyss angiven innebörd. Under 1936 inträdde en förändring såtillvida, att

mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag uppgick i Svenska sockerfabriksaktiebolaget.

De nuvarande stödåtgärderna, grundade å ett kontrakt mellan

sistnämnda bolag och staten, gälla för tiden till och med den 31 juli 1941.

De ha tillkommit i överensstämmelse med beslut av 1940 års lagtima riksdag

(prop. nr 189; r. skr. nr 159).

De allmänna grunderna i nu tillämpade åtgärder till sockerbetsodlingens

stödjande.

Genom förordningen den 19 april 1940 (nr 276) har förordningen den 22

februari 1932 (nr 30) angående reglering av införseln av socker, vilken förordning

trädde i kraft den 23 februari 1932 och enligt förordningarna nr

50/1933, 21/1934, 33/1935, 42/1936, 59/1937 och 60/1938 skulle gälla till och

med den 30 september 1940, givits förlängd giltighet för tiden till och med

den 31 juli 1941. Enligt förordningen nr 30/1932 får socker (tulltaxenummer

119 och 120) icke till riket införas av annan än staten eller den, åt vilken

Kungl. Maj:t överlåter sådan rätt. Detta stadgande har dock ej avseende å

transitering, uppläggning å tullager och under visst villkor provianteringsfrilager,

egentlig gränstrafik samt viss tullfri införsel. Jämlikt 1 § förord
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 184.

5

ningen den 16 maj 1924 (nr 119) angående transitering av införselförbjudna

varor, sådan denna paragraf lyder enligt förordningen nr 252/1935, har stadgandet

ej heller avseende å uppläggning i frihamn. Den, åt vilken Kungl.

Maj:t överlåter införselrätt, äger att lämna annan tillstånd till införsel av

vara, som avses i förordning nr 30/1932. Vara, som på grund av bestämmelserna

i denna förordning icke får införas, må, därest densamma icke är

enligt lagen örn straff för olovlig varuinförsel att anse såsom olovligen införd,

åter utföras under de villkor och i den ordning, som tullstadgan föreskriver.

Gällande kontrakt med Svenska sockerfabriksaktiebolaget innehåller, bland

annat, följande.

»Mellan svenska staten å ena sidan samt å andra sidan Svenska sockerfabriksaktiebolaget,

i det följande benämnt bolaget, är följande överenskommelse

träffad.

1 §.

Staten tillförsäkrar bolaget för nedan i 10 § omförmälda tid att annan än

bolaget ej skall äga laglig rätt att till riket införa socker (tulltaxenummer

119 och 120).

Vad ovan sägs skall icke utgöra hinder för annan att företaga transitering,

returförtullning eller uppläggning i frihamn eller å tullager eller provianteringsfrilager

av nyss omförmälda vara; dock får å provianteringsfrilager

upplagd sådan vara endast efter av Kungl. Maj:t för varje särskilt fall

meddelat tillstånd disponeras annorledes än till fartygs proviantering i föreskriven

ordning.

Vad i första stycket sägs gäller ej heller i avseende å vara, som införes i

egentlig gränstrafik eller under sådana förhållanden, att tullfrihet för varan

åtnjutes enligt annan bestämmelse i 5 § tulltaxeförordningen än den under s)

upptagna eller enligt 6 eller 8 § samma förordning.

Utan hinder av vad ovan sägs äger staten rätt att till riket införa de myckenheter

socker, som för säkerställande av landets försörjning med socker må

anses erforderliga.

2 §.

Bolaget förbinder sig att inbjuda till teckning av kontrakt angående sockerbetsodling

under år 1940 i enlighet med mellan bolaget och Sveriges betodlares

centralförening överenskomna grunder samt under iakttagande tillika,

att grundpriset för 100 kilogram sockerbetor med 16 procent sockerhalt icke

må, med undantag som följer av bestämmelserna i 3 § första stycket, understiga

de priser, som i följande tabell äro angivna för olika medelhektarskördar.

Med medelhektarskörd förstås därvid det tal, som erhålles om den av bolaget

för 1940 inköpta myckenheten sockerbetor, uttryckt i deciton inköpt betvikt,

delas med den samma år odlade totala sockerbetsarealen, angiven i hektar

uppmätt areal.

Medelhektarskörd Sockerbetspris tor deciton

Minst 360 deciton

3 kronor 2 öre

350, men liigre än 360 deciton

340, »

» »

350

» . . 3

»

10

330, »

» »

340

» . . 3

»

14

320, »

» »

330

» .. 3

18

310, »

» »

320

» .. 3

22

än 310

deciton ..

........ 3

»

26

»

»

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 184.

Vid teckning av betodlingskontrakt, avseende leverans till Lidköpings, Linköpings

eller Mörbylånga råsockerfabrik, skola dock i fråga om täckningsersättning

och bidrag till järnvägsfrakt gälla i huvudsak de grunder, som tidigare

tillämpats av mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag.

3 §.

Bolaget förbinder sig att ej låta någon betodlare ingå eller övertaga betodlingskontrakt

för 1940, innehållande bestämmelse om i 2 § angivet pris, med

mindre betodlaren avlämnar en vederbörligen underskriven förbindelse, enligt

bilagda formulär, angående betarbetarlönerna 1940 och bestridande av

vissa kostnader. Samtliga sådana underskrivna förbindelser skola av bolaget,

på anfordran, överlämnas till den i 7 § omförmälda nämnden.

Vad betodlare enligt 2 § i förberörda förbindelse är skyldig betala skall

bolaget innehålla å den odlaren tillkommande betlikviden. Sålunda innehållna

belopp har bolaget att, på anfordran, redovisa till nämnden.

4 §.

Bolaget är skyldigt att vid försäljning av socker och sirap samt vid sockertillverkning

erhållna biprodukter tillämpa de priser och försäljningsvillkor,

som av Kungl. Majit fastställas.

Finner bolaget att på grund av ändrade förhållanden eller eljest ändring

bör ske i fråga om priser eller försäljningsvillkor, som nyss nämnts, har

bolaget att med förebringande av erforderlig utredning göra anmälan därom

hos Kungl. Maj :t.

5 §.

För räkenskapsåren 1939/40 och 1940/41, därvid räkenskapsår anses börja

den 1. augusti och sluta den 31 juli året därpå, är bolaget gentemot staten

redovisningsskyldigt för sina samtliga inkomster på grund av tillverkningen

och försäljningen av socker och sirap samt vid sockerframställning erhållna

biprodukter, och åtager staten sig att svara för täckning av bolagets för

samma tillverkning och försäljning havda kostnader.

6 §.

Vid försäljning av socker är bolaget skyldigt att följa samma grundsatser

som hittills i detta hänseende av bolaget tillämpats för försäljning till leveransdagens

pris.

Bolaget skall driva sin verksamhet på ett lojalt sätt och så att icke annans

intresse obehörigen skadas.

7 §.

Bolagets verksamhet i vad den beröres av detta kontrakt står under tillsyn

av en utav Kungl. Majit tillsatt nämnd (statens sockernämnd).

Nämnden äger att av bolaget erhålla de uppgifter och taga del av det matena!,

som den anser erforderligt för tillsynens utövande.

8 §.

I frågor rörande tillämpningen av bestämmelserna i 5 § detta kontrakt rörande

bolagets redovisningsskyldighet för sina inkomster ävensom statens

åtagande att svara för täckning av bolagets kostnader äger nämnden före
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kunyl. Maj:ts proposition nr 184.

träda staten. Uppstår i sådan fråga meningsskiljaktighet mellan nämnden

och bolaget skall nämnden, därest bolaget det begär, underställa frågan

Kungl. Majit. Innan Kungl. Majit fattar ståndpunkt i sålunda uppkommen

tvistefråga, åligger det Kungl. Maj :t att inhämta utlåtande i fragan hos en

särskild delegation, bestående av tekniskt och ekonomiskt erfarna, opartiska

och sakkunniga personer, utsedda på sätt i lagen om skiljemän sägs.

Rörande nämndens verksamhet i övrigt meddelar Kungl. Maj :t närmare

föreskrifter.

9 §.

Vad i detta kontrakt stadgas innebär ej inskränkning i de befogenheter,

som enligt lag och författning må tillkomma Kungl. Majit i avseende å bolaget

och dess verksamhet.

10 §.

Detta kontrakt träder i kraft från och med tidpunkten för dess undertecknande

samt gäller till och med den 31 juli 1941. Bestämmelserna i det enligt

godkännande av 1938 års riksdag mellan staten och bolaget ingångna kontraktet

skola, i den mån de strida mot nu förevarande kontrakt, anses upphävda

genom sistnämnda kontrakt.»

I brev till generaltullstyrelsen den 19 april 1940 angående åtgärder till

sockerbetsodlingens uppehållande (Sv. förf.-saml. nr 277) har Kungl. Majit

tillkännagivit, att för tiden från och med den 1 oktober 1940 till och med

dag, som av Kungl. Majit bestämmes, dock senast den 31 januari 1942 rätt

att till riket införa socker (tulltaxenummer 119 och 120) med av Kungl.

Majit stadgade undantag icke skall tillkomma annan än staten eller den åt

vilken Kungl. Maj :t överlåter sådan rätt.

Vissa bestämmelser rörande betarbetarlöner för år 1940.

Enligt den förbindelse (jfr Sv. förf.-saml. nr 277/1940), som jämlikt förenämnda

kontrakts 3 § skall avfordras betodlare, åligger det sådan odlare dels

att vid användning under 1940 av lejd arbetskraft för sockerbetors skötsel

eller upptagning, där ej gällande kollektivavtal örn dylikt arbete är tillämpligt

eller betarbetaren eljest av betodlaren erhåller ersättning enligt de i kollektivavtalet

stadgade bestämmelser, betala vissa i förbindelsen angivna arbetslöner,

dels ock att till täckande av kostnader, som sockernämnden har att

bestrida, under 1940 till nämnden erlägga en avgift av — enligt Kungl.

Majits bestämmande — intill 3 kronor för varje uppmätt hektar av odlarens

sockerbetsodling respektive år. Nyssnämnda arbetslöner ha i förbindelsen

bestämts sålunda, att för sommarskötseln skall, därest den omfattar fyra

arbetsmoment (hackning, gallring och ytterligare två hackningar), betalas

ett ackord av minst 80 kronor 64 öre per tunnland, samt att för upptagningen

skall betalas ett ackord av minst 74 kronor 40 öre per tunnland. För

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 184.

upptagning som verkställes senare under året än den 9 november utgår ett

tillägg av 8 kronor per tunnland. Härutöver skall för upptagningen betalas

ett kvantitetstillägg av 6 öre per 400 sträckfamnar för varje 1,000-tal kilogram

per hektar (cirka 500 kilogram per tunnland), varmed skörden å egendomen

överstiger 280 deciton betor per hektar. Helackordet skall alltså vara

minst 155 kronor 4 öre per tunnland jämte kvantitetstillägg i förekommande

fall. Bortfaller den första hackningen, skall ackordet minskas med 3 kronor

84 öre per tunnland. Bortfaller den sista hackningen, minskas samma ackord

med 11 kronor 52 öre.

Beträffande vissa betodlare gälla andra bestämmelser. Sålunda skall för

betodlare å Gotland och för de betodlare, som teckna betodlingskontrakt

med Mörbylånga råsockerfabrik, ackordet utgöra för sommarskötseln minst

75 kronor respektive 79 kronor per tunnland och för upptagningen 68 kronor

respektive 64 kronor per tunnland. Härutöver skall för upptagningen i

båda fallen betalas ett kvantitetstillägg av 4 öre per 400 sträckfamnar för

varje 1,000-tal kilogram per hektar (cirka 500 kilogram per tunnland), varmed

skörden å egendomen överstiger 250 deciton betor per hektar. Helackordet

för dessa betodlare skall alltså i båda fallen vara minst 143 kronor jämte

kvantitetstillägg i förekommande fall. Avdragen för icke fullgjord första

hackning skall i dessa fall vara 4 kronor och för icke fullgjord sista hackning

11 kronor, allt per tunnland. Avdragen för bortfallna arbetsmoment

äro samma som för övriga betodlare.

För samtliga betodlare gäller, att kvantitetstillägg skall utbetalas senast

två veckor efter kampanjens slut vid vederbörande fabrik. Om arbetare

genom styrkt sjukdom eller annan mellankommande orsak är förhindrad

slutföra åtaget arbete örn minst 3,200 sträckfamnar och för detsammas

slutförande ställer annan arbetare i sitt ställe, skall kvantitetstillägg utgå

till respektive arbetare i proportion till utfört arbete. Betodlare skall, sedan

leveransen av sockerbetor för året avslutats, för betarbetare som så påfordrar

förete skriftlig, av Svenska sockerfabriksaktiebolaget tillhandahållen

uppgift å sin medelskörd av sockerbetor under året.

Bestämmelser om skyldighet för sockerindustrien att avfordra betodlarna

sådan förbindelse, varom nyss nämnts, infördes första gången 1934. Under

tiden 1934—1940 gällde även ett åtagande för sockerindustrien att bestrida

50 procent av kostnaderna för statens sockernämnd. Från och med budgetåret

1940/41 bekostas sockernämndens verksamhet helt av statsmedel. För

ändamålet har riksdagen under elfte huvudtiteln anvisat ett förslagsanslag

av 100,000 kronor. Stadgandet om skyldighet för betodlarna att tillämpa

vissa lägsta betarbetarlöner tillkom för att hindra underbetalning samtidigt

med att betodlarna genom det statliga ingripandet erhöllo viss prisgaranti.

De betarbetarna i förbindelsen tillförsäkrade lönerna ha årligen undergått

vissa förhöjningar, svarande mot bestämmelserna i gällande kollektivavtal.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 184.

9

Uppgifter om löneförhållandena inom sockerbetsodlingen 1941.

Rörande sommarskötsel och upptagning av sockerbetor m. m. under 1941

gäller ett i februari 1941 mellan å ena sidan Svenska ^^arbetsgivareföreningen

och Skånes lantarbetsgivareförening samt å andra sidan Svenska

lantarbetareförbundet och dess skånedistrikt ingånget kollektivavtal. Enligt

detta skall i huvudsak tillämpas följande. De för 1940 gällande, skiljaktiga

villkoren angivas inom parentes.

För sommarskötseln är bestämt ett grundpris av 22 (19) öre för första

hackningen, 65 (57) öre för gallringen, 36 (32) öre för hackningen närmast

efter gallringen och 20 (18) öre för varje av arbetsgivaren påfordrad annan

hackning, allt per 100 sträckfamnar, dock att, därest ingen hackning sker

före gallringen, priset för den senare höjes till 82 (70) öre per 100 sträckfamnar.

För 1941 års sockerbetskampanj garanteras arbetarna utförande

av minst tre arbetsmoment vid sommarskötseln av sockerbetor. Därest allenast

gallring utan föregående hackning och hackning närmast efter gallring

förekomma, räknas det förra arbetsmomentet som två och betalas med

85 öre per 100 sträckfamnar. Vid sista hackningen förekommande stocklöpare

avhuggas utan särskild ersättning. Tillägg till eller avdrag från

grundpriset skall göras med hänsyn till det plantantal, som gallringsarbetet

givit till resultat. Sålunda utgår tillägg, som ökar med 1 krona för varje

tusental plantor utöver 38,000 plantor per 6,400 sträckfamnar upp till ett

antal av 46,000 plantor men över detta antal återigen minskar med 1 krona

per 1,000 plantor. Avdrag sker för plantantal understigande 38,000 med 1

krona för vartdera av de tre första tusentalen plantor och därefter med 2

kronor för tusental, allt per 6,400 sträckfamnar. — För upptagning av sockerbetor

utgår ersättning per 400 sträckfamnar med 5 kronor 20 öre (4: 40)

för arbete verkställt före den 1 november och 5 kronor 80 öre (4: 90) för

tiden därefter, varvid dock totalersättningen för fullgjort arbete alltid skall

utgöra minst 5 kronor 50 öre (4: 65) per 400 sträckfamnar. För sockerbetsupptagning

efter den 10 november utgår ett extra tillägg av 50 öre per 400

sträckfamnar.

Till arbetare, som utfört åtaget arbete med upptagningen av sockerbetor

å överenskommen areal, dock minst 3,200 sträckfamnar, eller — där uppgörelse

om viss areal ej föreligger — upptagit minst samma areal, utgår för

verkställt upptagningsarbete s. k. kvantitetstillägg med 6 öre per 400 sträckfamnar

för varje fullt 1,000-tal kilogram per hektar, varmed skörden å

egendomen överstiger 28,000 kilogram betor per hektar. Därest arbetare genom

styrkt sjukdom eller annat laga förfall är förhindrad fullgöra åtaget

arbete (sålunda minst 3,400 sträckfamnar) skall kvantitetstillägget utgå i

proportion till utfört arbete. För den areal, där plantantalet enligt gårdens

före upptagningen verkställda uppmätning överstiger 46,000 per 6,400

sträckfamnar, skall upptagare — därest arbetsgivare påfordrat större plantantal

än det nämnda — vara berättigad till en extra ersättning av 50 öre

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 184.

per 400 sträckfamnar. Kvinnliga arbetare, som å egendomen utföra annat

fortlöpande arbete, ha rätt till eventuellt kvantiletstillägg oavsett omfånget

av upptagningsarbetet. Om den s. k. »smutsprocentens» inverkan på kvantitetstillägget

gälla särskilda bestämmelser.

I avtalet angivna 6,400 sträckfamnar motsvara i fråga om sommarskötseln

vid ett radavstånd mellan plantorna av 45 centimeter ett tunnland.

Sistnämnda ytenhet motsvarar, då fråga är om upptagningen, 16 enheter

(rutor) om 400 sträckfamnar. Med utgångspunkt härifrån ernås vid tilllämpning

av kollektivavtalets ackordspriser i medeltal följande arbetsförtjänster.

Sommarskötseln av sockerbetor omfattande 4 arbetsmoment giver

en förtjänst av 91 kronor 52 öre per tunnland. Då ersättningen för upptagningen

av sockerbetor vid ett medeltal av 5 kronor 50 öre per ruta uppgår

till 88 kronor per tunnland, utgör hela förtjänsten på sommarskötsel

och upptagning 179 kronor 52 öre per tunnland.

Sockerbetsodlingen och sockertillverkningen 1932—1940.

Såsom förut nämnts ha statsmakterna för odlingsåren 1932—1934 lämnat

sockerbetsodlingen särskilt stöd i den form, att den inhemska sockerindustrien

tillerkänts ensamrätt i fråga om införsel av socker mot skyldighet

att vid inköp av sockerbetor och försäljning av socker tillämpa vissa angivna

priser och bestämmelser.

Vad särskilt angår betpriset har under tiden 1932—1939 enligt överenskommelse

mellan sockerbolaget och betodlarna i huvudsak gällt den regel,

att till grund för beräkning av betpriset för visst år skulle läggas medelpriset

å 1 kilogram krossad melis (K 5) enligt Svenska sockerfabriksaktiebolagets

priskurant vid försäljning till engrossister under tiden den 1 mars det

år, betorna odlats, till den 28 februari nästföljande år, sedan därifrån dragits

den i noteringen ingående engrosrabatten, utgörande 4 procent av bruttopriset.

Det sålunda framräknade effektiva krossmelispriset skulle utgöra

grundtalet för betprisberäkningen. För 100 kilogram sockerbetor med 16 procent

sockerhalt skulle priset utgöra 7 gånger nämnda grundtal (grundpriset).

För varje Vio procent ökning eller minskning i medelsockerhalten skulle betpriset

röna ett tillägg eller avdrag med Vibo av grundpriset. Till följd av statsmakternas

åtgärder hade för 1932—1939 års betodling denna regel om betprisets

fastställande kompletterats med ett stadgande av innebörd, att odlaren

— oberoende av sockerprisets eventuella växlingar — garanterades ett

visst lägsta pris för betorna, under förutsättning att han avlämnade sådan

förbindelse rörande betarbetarlöner, som förut omnämnts. Ifrågavarande minimipris,

som för 1932 års odling sattes till 2 kronor 30 öre för 100 kilogram

betor med 16 procent sockerhalt, undergick senare höjning och utgjorde för

1938 och 1939 års odlingar 2 kronor 70 öre. För 1940 års odling tillämpades

en ny beräkningsgrund av innebörd att priset på sockerbetor skulle bestämmas

med hänsyn till variationerna i medelhektarskörden. Bestämmelserna här
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 184. 11

om framgå av 2 § i gällande avtal mellan svenska staten och Svenska sockerfabriksaktiebolaget.

Rörande betareal, betskörd och betpris m. m. under den tid, införselmonopol

å socker varit gällande, torde följande uppgifter få meddelas.

Kampanjår

Betareal

för hela

riket

Skörderesultat

Betpris, öre

per deciton

Betskörd, inköpt

vikt

Socker-

halt

%

Grund- pris för

16 %

betor

Tillägg

för

socker-

halt

Extra

tillägg

Tillhopa

Hela

riket

ton

Deciton

per

hektar

1932/33 ....

40,681

1,549,398

380

16.95

230.00

13.66

243.66

1933/34 ....

50,574

1,839,914

364

18.16

225.00

30.38

_

255.38

1931/35 ....

50,572

1,861,939

368

16.39

225.00

5.48

_

230.48

1935/36 ....

50,640

1,865,930

369

17.52

225.00

21.38

4.00

250.38

1936/37 ....

51,368

1,799,565

350

18.19

225.00

30.80

12.00

267.80

1937/38 ....

55,241

2,076,740

376

18.11

255.00

33.00

_

288.63

1938/39 ....

50,760

1,834,081

361

17.58

270.00

26.66

_

296-66

1939/40 ....

50,750

1,902,212

375

13.69

270.00

28.52

_

298.52

1940/41 ....

54,439

1,859,635

341

17.82

310.00

35.26

—

345.26

Antalet betodlare utgjorde 1936 26,989, 1937 28,132, 1938 27,555, 1939

27,387 och 1940 27,096.

Tillverkningen i riket av råsocker och raffinad har under de senaste åren

uppgått till de myckenheter, som redovisas i följande tablå.

Kampanjår

Tillverkat

råsocker, ton

Tillverkat

raffinad, ton

1932/33...........

228,398

1933/34...........

........... 304,310

250,738

1934/35...........

........... 270,063

251,488

1935/36...........

........... 293,053

262,659

1936/37............

........... 298,278

258,093

1937/38............

........... 345,428

292,127

1938/39............

........... 292,359

272,764

1939/40............

........... 307,500

300,263

Vissa uppgifter om försäljningen av socker inom riket m. m.

Under tiden 1932—1939 gällde i avseende å sockerindustriens prissättning

å socker i huvudsak följande bestämmelser. Sockerbolagets priskurantpris

å krossmelis (K 5) skulle vara normerande för priskurantpriserna å övriga

sockersorter på så sätt, att en ökning eller minskning av priset å K 5 åtföljdes

av samma ökning eller minskning av priserna å övriga sockersorter. Priset

å K 5 bestämdes enligt samma grunder som dittills efter världsmarknaden,

varvid dock skulle gälla, att lägre pris för sagda sockersort ej behövde till
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 184.

lämpas än ett visst bestämt pris, vilket på sätt framgår av följande tablå

varierat under de olika monopolåren.

Monopolåret

Va 1932—28/a 1933..................

Va 1933-28/a 1934..................

Va 1934—28/a 1935..................

Va 1935-29/a 1936..................

Vs 1936—''“/a 1937..................

Va 1937—28/a 1938..................

Va 1938—28/a 1940..................

Fastställda minimipriset å K 5

31 öre per kg

31 öre per kg för tiden Va—31/e 1933

30 öre per kg därefter

30 öre per kg

30 öre per kg

31 öre per kg för tiden 1/3—20/u 1936

30 öre per kg därefter

32 öre per kg

32 öre per kg.

Med hänsyn till läget utomlands kunde detta system ej tillämpas på sockerproduktionen

under monopolåret 1940/41. På sätt framgår av det tidigare

nämnda avtalet mellan svenska staten och Svenska sockerfabriksaktiebolaget

har under denna tid ett sådant system tillämpats, att staten garanterat bolaget

täckning för samtliga med sockertillverkningen förbundna kostnader —

viss förräntning av bolagets eget kapital däri inräknad — mot det att bolaget

har varit redovisningsskyldigt för sina på grund av sockertillverkningen erhållna

biprodukter (4 § i avtalet). Det har förutsatts (prop. nr 189/L 1940),

att priserna skola av Kungl. Majit så avvägas, att den staten åvilande garantien

principiellt och i stort sett infrias genom bolagets sockerförsäljningar.

Rörande de under monopoltiden faktiskt tillämpade priserna å socker av

de viktigaste märkena må anföras följande uppgifter.

Priskurantprisema i öre per kg enligt

Tidsperiod sockerbolagets noteringar

Krossmelis Bitsocker Toppsocker

28/

/ 2

1932—28/8

1932................

.............. 31

37

38

29/

/ 8

1932 -13/9

1932................

.............. 32

38

39

14/»

1932—31/6

1933................

.............. 31

37

38

Ve

1933— 7/e

1933................

.............. 30

36

37

8/e

1933- 8/„

1933................

.............. 31

37

38

9/

/ 9

1933—19/„

1933................

.............. 32

38

39

20/

/ 9

1933-22/u

1933................

.............. 31

37

38

27n

1933—22/x

1934................

.............. 30

36

37

23/i

1934- 8/3

1934................

.............. 31

37

38

Vs

1934—28/a

1936................

.............. 30

36

37

Vs

1936-19/u

1936................

.............. 31

37

38

20/u

1936- 27/i

1937................

.............. 30

36

37

28/i

1937—2V,

1939................

.............. 32

38

39

22/4

1939— 3/5

1939................

.............. 33

39

40

4/s

1939—23/7

1939................

.............. 34

40

41

24/7

1939—39/,

1939................

.............. 33

39

40

31/7

1939_ «/12

1939................

.............. 32

38

39

Vl2

1939—ei/s

1940................

.............. 34

40

41

74

1940—33/a

1941................

.............. 38

44

45

Vs

1941— ..

.............. 41

47

48

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 184.

13

Sockerbolagets försäljningar av raffinerat socker ha under senaste räkenskapsåren,

ett vart omfattande tiden från och med 1 augusti ena året till och

med 31 juli nästa år, uppgått till följande myckenheter:

1935/36.................................. 273,835 ton

1936/37.................................. 270,106 >

1937/38.................................. 271,812 *

1938/39.................................. 293,221 »

1939/40.................................. 326,387 »

Den sammanlagda förbrukningen i Sverige av socker kan uppskattas till

normalt ungefär 270,000 ton per år. Den för året 1938/39 nyss angivna

stegrade siffran innebär en ökad expedition av drygt 20,000 ton, till stor del

förorsakad av vissa av kristidsomständigheter föranledda lagringsköp. Dylika

förekommo i än större omfattning under hösten 1939, i det sockerbolagets

försäljningar av socker under femmånadersperioden augusti—december

1939 med icke mindre än cirka 40,000 ton överstego den för samma

månader normala försäljningen. Lagringsköpen fortforo in på året 1940, till

dess ransonering infördes den 10 april nämnda år. Sedan den 3 november

1940 ingår även sirap i ransoneringen. Vid ransoneringen har man utgått

ifrån en beräknad råsockerförarbetning av omkring 265,000 ton per år.

1941 års sockerkommission.

I samband med förhandlingarna angående 1941 års sockerproduktion

tillsatte Kungl. Maj:t den 7 februari 1941 en särskild kommission för frågans

behandling. Till medlemmar i kommissionen utsågos landshövdingen Carl

Mannerfelt, tillika ordförande, dåvarande t. f. generaldirektören Axel Gjöres,

statssekreteraren Nils Malmfors, direktören Hjalmar Carlborn och direktören

Hjalmar Degerstedt. Kommissionen har enligt medgivande av chefen

för jordbruksdepartementet anlitat biträde av agronomen Nils M. Heidendahl

såsom sekreterare, auktoriserade revisorn A. Ljunggren vid behandlingen

av vissa sockerbolaget berörande frågor samt professor Åke Åkerman,

Svalöv, och agronomen Nilsson, Svalöv, beträffande utredningar örn

produktionskostnaderna vid betodlingen.

I skrivelse till chefen för jordbruksdepartementet har kommissionen anfört

följande rörande kommissionens verksamhet.

Kommissionen har under senare hälften av februari och under mars 1941

bedrivit upprepade och ingående förhandlingar med dels representanter för

Svenska sockerfabriksaktiebolaget och dels styrelsen för Sveriges betodlares

centralförening. Hörande förhandlingarna får kommissionen härmed framlägga

följande sammanfattande redogörelse beträffande den del av förhandlingsarbetet,

som avser betodlingsvillkoren.

Vid förhandlingarna örn villkoren för sockerbetsodlingen 1941 har givetvis

frågan örn betpriset varit det centrala och viktigaste spörsmålet.

Betodlarnas representanter lia vid förhandlingarna inför kommissionen

yrkat på ett väsentligt höjt betpris, under åberopande av ej blott fördyrade

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majlis proposition nr 184.

produktionskostnader och befarad ytterligare framtida prisstegring utan

även omständigheter, som hänföra sig till fjolårets odlings- och prisförhållanden.

Medan det för 1940 års betodling faktiskt utgående priset för deciton

betor med 16 procent sockerhalt utgjorde 3 kronor 10 öre (motsvarande pris

1939 var 2 kronor 70 öre), ha odlarnas representanter krävt, att sagda

pris skulle för 1941 års odling höjas till 5 kronor 25 öre. De lia därvid hänfört

sig till vissa av dem gjorda beräkningar rörande de antagliga kostnaderna

för årets betodling. En av dem företedd kalkyl över de för 1941

beräknade produktionskostnaderna per hektar, vari intagits olika förekommande

kostnadsposter jämte belopp för förräntning av fastighets-, inventarie-

och rörelsekapitalet vid betodlingen, slutar på ett belopp av 1,546

kronor per hektar, sedan inkomsten för odlarna å blast och betmassa avdragits.

Med en av odlarna uppskattad genomsnittlig hektarskörd av 352

deciton motsvara de sålunda framkalkylerade produktionskostnaderna,

inklusive förräntningsanspråk, ett belopp av 4 kronor 39 öre per deciton

betor. Odlarna ha emellertid härtill velat lägga dels 42 öre för särskilda

kostnader för anskaffande av gengasaggregat och merkostnader för gengasbränsle,

dels 50 öre såsom riskmarginal, varigenom de komma upp i en

totalkostnad för deciton av 5 kronor 31 öre. Detta belopp har avrundats till

5 kronor 25 öre, vilket är det pris, som odlarnas representanter under förhandlingarnas

första skede krävde för ett deciton betor med 16 procent sockerhalt,

vartill skulle komma tillägg enligt hittills gällande grunder för högre

sockerhalt. I avseende å detaljer i odlarnas till grund för sagda priskrav

gjorda beräkningar torde här få anföras följande.

I produktionskostnadskalkylen per hektar lia odlarna i förhållande till

motsvarande kalkyl för fjolåret uppräknat de olika kostnadsposterna till

de prisbelopp, som de anse bliva rådande under 1941 års odling. Sålunda

ha de, bland annat, på grund av stegrade hästpris och fördyrade foderkostnader

avsevärt höjt kostnaden för dragarbetet, varjämte även ackordslönerna

och andra arbetslöner uppräknats, stegrade utgifter upptagits för

konstgödsel och naturlig gödsel, frakter, inventarier m. fl. poster; därjämte

har även räknats med höjda jordvärden och ökad ersättning för driftsledningen

m. m.

Det särskilda tillägget beträffande gengaskostnader bygger på antagandet,

att de jordbrukare, som odla sockerbetor, i gemen använda sina traktorer

till två tredjedelar på sockerbetsjorden samt att det med dylik användning

under 1941 skulle finnas en gengastraktor på varje fulla 6 hektar belord.

Med utgångspunkt härifrån och beräkning att ett gengasaggregat kostade

2,100 kronor och borde avskrivas på två år, ha odlarna beräknat ett särskilt

belopp av 116 kronor per hektar såsom kostnad 1941 för anskaffande

av gengasaggregat till traktorer, vilket skulle motsvara 33 öre per deciton

betor. Härtill ha de lagt 9 öre per deciton för fördyrat traktorbränsle, varigenom

förenämnda belopp av 42 öre per deciton betor i merkostnad för

gengas framkommit.

Den till 50 öre per deciton sockerbetor av odlarna upptagna särskdda nskmarginalen

ha de motiverat dels såsom en kompensation för ogynnsamma

omständigheter vid 1940 års betodling och dels såsom en säkerhetsmarginal

mot befarad ytterligare kostnadsstegring och andra eventuellt tillstötande

förevarande förhållanden under årets kommande odling. I avseende å de

ogynnsamma förhållandena under 1940 års odling har fran odlarrepresentanternas

sida framhållits, att betorna på grund av ovanligt rikt utbildat

system av rottrådar och dålig väderlek voro osedvanligt svåra att upptaga

hösten 1940, varjämte svårigheterna att erhålla tillräcklig och van arbetskraft

mångenstädes väsentligt fördyrade upptagningen genom att ackordet

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 184.

15

härför steg från det avtalade, kronor 4: 65 per ruta (= Vis tunnland) upp

till 6 kronor och mera. Ytterligare ha odlarna framhållit fjolårets höga

smutshalt i betorna med därav fördyrade transportkostnader, bristen å

motorbränsle och andra transportsvårigheter samt prisstegringen å vagnar,

järnvaror m. fl. förnödenheter. Till stöd för kravet på kompensation för

förra årets odlingsförhållanden ha odlarna även velat åberopa ett uttalande

från statens sida vid 1940 års förhandlingar, att därest väsentligt ändrade

förhållanden skulle inträda, Kungl. Majit skulle kunna träffa överenskommelse

med vederbörande parter om därav motiverade jämkningar i vad som

eljest avtalats (se sid. 24 i propositionen nr 189/1940). — Beträffande den

del av riskmarginalen, som hänförde sig till eventuellt tillstötande försvårande

omständigheter vid årets odling, lia odlarna framhållit, att produktionskostnadskalkylen

byggde på en enligt deras mening hög hektarskördesiffra

och att risk förelåge att denna med hänsyn till ogynnsamma såningsförhållanden

m. m. kunde minskas, att många odlare dreve sin betodling

under mindre gynnsamma betingelser än de genomsnittliga, samt att man i

dessa tider ej kunde undgå att räkna med risken av fortsatt prisuppgång och

fördyring i odlingens produktionskostnader, något som särskilt borde beaktas

vid en odling, där produktpriset fastställdes på våren och skörden ägde

rum först kommande höst.

Tilläggas må, att odlarna ej önskade ett bibehållande av förra årets bestämmelse

om sockerbelsprisets sättande i relation till den genomsnittliga

hektarskörden, bland annat av det skälet, att skördeutfallet växlade för

skilda trakter, och det av praktiska skäl ej läte sig göra att införa olika prisskalor

för skilda fabriksdistrikt och odlingsområden. Odlarnas representanter

lia alltså för 1941 års betodling önskat ett enhetligt betpris.

I avseende å betarealen ha odlarna framhållit, att en areal av över 50,000

hektar skulle leda till stora svårigheter vid anskaffandet av kunnig och tillräcklig

arbetskraft för betornas sommarskötsel och upptagning, varför de

uttalat sig för att arealen 1941 ej borde överstiga nämnda tal och helst stanna

vid ungefär 45,000 hektar, dock vore det givetvis de enskilda odlarnas sak

att avgöra, vilken areal var och en önskade att teckna. Beträffande den s. k.

betavgiften lia odlarna ansett, att den kunde behållas vid 3 kronor per hektar.

De ha vidare, sedan kollektivavtal nu träffats örn ackorden vid betornas

skötsel och upptagning, förklarat sig villiga att liksom hittills såsom villkor

för erhållande av ett visst betpris avlämna förbindelse att vid användandet

av lejd arbetskraft ej betala denna med lägre belopp än som bestämts i avtalet.

Mot det av betodlarna framförda kravet på ett betpris för 1941 års odling

av nyss angiven höjd har från sockerkommissionens sida vid förhandlingarna

rests bestämda invändningar. Kommissionen har för odlarnas representanter

betonat, att det vore uteslutet att tänka sig ett betpris upp i det läge, som

odlarna angivit. De hade ju ifrågasatt en höjning på en gång med ungefär

70 procent, och för den allmänna prisbildningen, penningpolitiken och näringslivet

skulle en dylik åtgärd kunna få allvarliga konsekvenser och öka

riskerna för inflation.

Kommissionen har ur allmänna synpunkter sökt för odlarnas förhandlingsombud

belysa vådan av en inflatorisk utveckling — icke minst olägenheterna

därav för jordbruket i gemen — samt erinrat örn de allvarliga ansträngningar,

som både staten och enskilda samt jämväl de stora löntagargrupperna

gjort i syfte ali tillbakahålla tendenserna till pris- och löneuppgång.

Den av odlarna ifrågasatta höjningen av betpriset — utgörande 2 kronor

15 öre per deciton sextonprocentiga betor och ungefär 2 kronor 37 öre

per deciton betor av medelsockerhalt — skulle icke blott fördyra ett års

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 184.

sockerproduktion med omkring 42 miljoner kronor, motsvarande inemot

16 öre i kilogrampriset å socker — utan även få följdverkningar i avseende

å prissättningen å andra jordbruksprodukter och prissättningen i allmänhet.

Kommissionen har vidare funnit, att, örn man närmare granskade odlarnas

kostnadsberäkningar, dessa i åtskilliga hänseenden ej kunde godtagas.

Detta gällde ej blott den egentliga kalkylen över de beräknade produktionskostnaderna

per hektar utan även odlarnas sätt att till produktionskostnaderna

göra särskilda tillägg. Beträffande det sistnämnda har kommissionens

kribk inriktats framför allt på följande punkter.

Odlarna lia krävt, att den slutliga högsta kostnadssumma, vartill de vid

sina beräkningar kommit, skall täckas av ett motsvarande pris för betor med

16 procent sockerhalt. Då emellertid den normala genomsnittliga sockerhalten

ligger avsevärt högre — den är 17.6 procent — och då betpriset enligt

sedvanliga kontraktsregler stiger i direkt proportion med sockerhaltens ök
ning.

innebär detta, att den genomsnittliga inkomsten å betorna baseras på

ett pris, som ligger ungefär 10 procent över det pris, som fastställts för

sextonprocentiga betor. Odlarnas representanter lia förklarat, att tilläggsbeloppet

för högre sockerhalt än 16 procent borde få av odlarna åtnjutas, utöver

kostnaderna och ränteanspråken, såsom företagarvinst eller extra säkerhetsmarginal,

medan från kommissionens sida betonats, att dylikt beräkningssätt

aldrig tillförne vid statens stöd åt betodlingen godtagits och att det

ej heller nu kunde anses hava rimligt fog för sig. Prissättningen å sockerbetor

bör enligt kommissionens bestämt hävdade mening alltså sättas så,

att priset å sextonprocentiga betor, ökat med det påräkneliga tillägget för

högre sockerhalt (eller cirka 10 procents ökning), kommer att täcka och

sammanfalla med det produktionskostnadsbelopp, som slutligt granskade

kalkyler uppvisar.

Vidare har kommissionen vid förhandlingarna vänt sig mot odlarnas krav

att i betpriset — utöver produktionskostnaderna — inlägga de särskilt angivna

beloppen för dels merkostnader genom gengasdrift vid traktorer och

dels en riskmarginal av 50 öre per deciton. Beträffande övergång till gengasdrift

vid traktorer för jordens brukning vid sockerbetsodling är det givet,

att dylik förekommer vid en del hithörande jordbruk och därvid medför

vissa kostnadsstegringar. Men att såsom odlarna gjort beräkna ett belopp

för odlingen i gemen av 42 öre per deciton betor eller för en total betodling

av normalstorlek cirka 7.5 miljoner kronor, är uppenbart att gå alldeles för

långt. Härjämte är att märka, att i själva kalkylen såsom dragarbete upptagits

allt det arbete av dylik art, som erfordras för betodlingen. Kommissionen

har förty vid förhandlingarna ej kunnat godkänna den av odlarna

pålagda särskilda posten för gengasdriftskostnader. Detsamma gäller det

särskilda riskmarginalsbeloppet av 50 öre, därvid kommissionen hävdat, att

beträffande fjolårets förhållanden betpriset utgått enligt överenskomna och

på sin tid av odlarna godkända grunder, att de tillstötande svårigheterna

näppeligen varit mera kännbara för betodlingen, som ju för 1940 dock på

det hela taget lämnat en god avkastning, än för flertalet andra grödor, där

mångenstädes verklig missväxt förekommit, att odlarna icke någon gång under

året 1940 och medan betkampanjen pågick hos statsmakterna ifrågasatt

tillämpning av den förberörda å sid. 24 i propositionen nr 189/1940 intagna

klausulen örn »väsentligt ändrade förhållanden», samt att — såvitt kommissionen

kan tolka sist åberopade klausul — denna närmast tog sikte på verkligt

avsevärda rubbningar av ungefär samma art som force majeure. Kommissionen

har även vänt sig mot odlarnas fordran att i betpriset — utöver

kalkylbeloppet — inlägga ett särskilt belopp till täckande av befarade framtida

extra svårigheter.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 184.

17

I avseende å själva produktionskostnadskalkylen har kommissionen med

anlitande av expertis på området och erfarenheter från skånsk jordbruksbokföring

verkställt detaljgranskning av odlarnas beräkningar och därvid

funnit, att vissa poster av odlarna upptagits väl högt. Den av kommissionen

sålunda omräknade och granskade kalkylen rörande de antagliga produktionskostnaderna

för 1941 års sockerbetsodling har givit till resultat, att

ifrågavarande kostnader, däri inräknat skäliga ränteanspråk å jordbrukson

rörelsekapitalet, efter avdrag av värdet för odlarna av blast- och betmassa,

kunna uppskattas till 1,434 kronor per hektar, vilket är ungefär lil

kronor mindre än vad odlarnas grundkalkyl utvisar. Då kommissionen — liksom

odlarna — utgått från en hektarskörd av 352 deciton, leder kommissionens

kalkyl till en produktionskostnad 1941 för deciton betor (förräntningsanspråk

tillgodosedda) av 4 kronor 7 öre. Detta belopp uppnås för sockerbetor

med 17.6 procent sockerhalt, om grundpriset för sextonprocentiga

betor sättes till 3 kronor 70 öre, ty då blir tillägget för den högre sockerlialten

37 öre, allt per deciton.

Vid de fortsatta förhandlingarna, som förts mellan kommissionen och styrelsen

för Sveriges betodlares centralförening, lia betodlarerepresentanterna

i två omgångar sänkt sina krav beträffande betprisets höjd. — Sålunda ha

odlarna — sedan de fått del av kommissionens synpunkter och kritik av

odlarnas kalkyler — i så måtto jämkat sina beräkningar, alt de dels sänkt

produktionskostnadskalkylens summa, 1,546 kronor per hektar, till 1,518

kronor, vilket nedbringar själva produktionskostnadspriset från det av odlarna

först angivna kronor 4: 39 till kronor 4: 31, dels även medgivit att,

enär ej alla odlarna beräknas använda gengastraktorer, det av dem först angivna

särskilda tillägget härför eller 42 öre må sänkas lill hälften eller till

21 öre per deciton. Till följd av dessa jämkningar voro odlarna villiga att

sänka sitt bud från 5 kronor 25 öre till 5 kronor per deciton. — Sedan kommissionen

med styrka hävdat, alt jämväl detta pris vore alldeles för högt

och alt kommissionens erinringar alltjämt kvarstode, lia betodlarnas representanter

vid förhandlingarna slutligen ytterligare något slagit ner sina krav.

De lia därvid medgivit följande. Därest betodlarna på ena eller andra sättet

(såsom genom ett särskilt tillägg till fjolårets pris eller ock genom ett inläggande

i årets pris) erhölle i kompensation för förra årets ogynnsamma

förhållanden ett särskilt belopp av 25 öre per deciton sextonprocentiga betor

samt därest den förut åberopade klausulen om »väsentligt ändrade förhållanden»

bleve giltig även för 1941 års odling, så skulle de kunna avslå från

meranämnda riskmarginal, vilket alltså kan så uttryckas, att odlarna till sist

vid förhandlingarna sänkt sitt priskrav till 4 kronor 75 öre per deciton betor.

Ehuru kommissionen alltjämt fann odlarnas krav för höga, ansåg kommissionen

sig böra i denna situation och då tiden begynte bliva framskriden

alt underställa betodlarl öreningen ett formligt bud i betprisfrågan. Såsom

nyss framhållits skulle ett pris för betor med 10 procent sockerhalt

av 3 kronor 70 öre per deciton medföra täckning av de av kommissionen

framräknade produktionskostnaderna, vadan sagda pris närmast skulle

kunna ifrågakomma. Då det emellertid ur folkhushållets synpunkt under rådande

läge måste vara angeläget att ernå en rätt betydande biodling, då

vidare kostnaderna vid en mera utsträckt odling, på grund av arbetsmarknadsförhållanden,

möjligen bleve något högre jin vid en reducerad odling, då

kalkyler givetvis alltid innehålla ovissa moment och ej kunna vara annat än

försök till genomsnittsberäkningar, samt då kommissionen slutligen — i syfte

att om möjligt fä till stånd en godvillig uppgörelse nied betodlareorganisationen

— i görligaste mån vilh; söka beakta vad från betodlarnas sida fram
liilvmg

lill riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 184.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 184.

Departements
chefen.

forts beträffande fjolårets omständigheter, merkostnader för gengas och risker

för ytterligare prisuppgång i kostnadsposter under året, så ansåg sig

kommissionen kunna såsom ett yttersta bud höja nyssnämnda belopp till

4 kronor per deciton betor med sexton procent sockerhalt för det fall, att

odlarna tecknade minst 85 procent av förra årets sockerbetsareal.

Betodlarrepresentanterna åtogo sig att framlägga kommissionens förslag

för föreningsstämman med Sveriges betodlares centralförening, vilken med

hänsyn till stadgeenlig kallelsetid kunde hållas först den 21 mars.

Sedan stämman behandlat ifrågavarande förslag, avläts till kommissionen

den 21 mars 1941 följande telegrafiska meddelande: »Sveriges betodlares

centralförenings föreningsstämma har i dag enhälligt beslutat avslå 1941 års

sockerkommissions förslag av den 14 mars 1941 till huvudgrunder för 1941

års sockerbetsodling då såväl däri erbjudet pris som uppställt villkor om

minst 85 procent teckning ansågos oantagbara.»

Då — såsom kommissionen betonat såväl i sitt skriftliga förslag till huvudgrunder

för 1941 års betodling som även muntligen för odlarnas förhandlingsrepresentanter

— de angivna betpriserna äro de högsta, som kommissionen

i rådande läge ansett sig kunna förorda, samt då odlarna ej accepterat

sagda pris, anser kommissionen sig icke kunna åtgöra något vidare i

frågan.

Statsmakterna ha såsom framgår av vad förut anförts under senare

år lämnat sockernäringen ett kraftigt stöd. I anslutning härtill har viss

reglering av socker- och betpriserna ägt rum. Till grund för regleringsanordningarna

ligger ett avtal mellan slaten och svenska sockerfabriksaktiebolaget

örn att bolaget enligt vissa bestämmelser tillförsäkras ensamrätt till import

av socker mot det att bolaget inbjuder till teckning av kontrakt angående sockerbetsodling

i enlighet med av staten godkända grunder samt vidare att bolaget

förbinder sig att ej låta någon betodlare ingå betodlingskontrakt till

det av staten bestämda betpriset, med mindre odlaren avlämnar viss förbindelse

angående betarbetarlönerna. En förutsättning för att denna uppgörelse

mellan bolaget och staten skall kunna genomföras är att överenskommelse

träffats med betodlarna örn sockerbetspriset. Tidigare under åren har en

dylik uppgörelse alltid kommit lill stånd. Avsikten har varit att även under

nästa konsumtionsår reglera sockerodlingen efter i huvudsak samma grunder

som för närvarande. För att för år 1941 förbereda denna fråga tillsattes

den 7 februari 1941 av Kungl. Maj:t en särskild kommission för att förhandla

med parterna rörande 1941 års sockerbetsodling. Oaktat förhandlingar i saken

sedan dess bedrivits, har uppgörelse hittills icke träffats och enligt vad

kommissionen upplyst torde utsikter icke för närvarande förefinnas att få

en överenskommelse till stånd örn betpriset. Kommissionen har för betodlarnas

representanter framlagt ett förslag, innebärande i huvudsak

att odlare, som år 1941 tecknar en sockerareal av minst 85 procent

av 1940 års areal, skall erhålla 4 kronor för deciton 16-procentiga

betor med vanligt tillägg för högre sockerhalt och att för övriga odlare

sagda grundpris skall bliva 3 kronor 70 öre per deciton. I anslutning

till förslaget meddelade kommissionen betodlarrepresentanterna att detta

förslag innefattade kommissionens längst gående erbjudande och att, därest

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 184.

19

detsamma ej godtoges, kommissionen icke kunde åtgöra något vidare i betodlingsfrågan

för år 1941. Kommissionens förslag har förkastats av betodlarnas

representanter, vilka såsom förut omnämnts begärt ett pris av 4 kronor

75 öre för deciton. Ytterligare förhandlingar lia ägt rum inför vissa av statsrådets

ledamöter, varvid såsom ett sista förslag till betodlarna erbjudits följande

villkor, nämligen antingen ett fixerat pris per 100 kilogram 16-procentiga

betor av 4 kronor 10 öre eller ett garanterat pris av 4 kronor med

möjlighet för en omprövning längre fram genom skiljedomsförfarande,

huruvida ett högre pris kan anses motiverat med hänsyn till de förändringar

som kunna inträda i de för prisets beräkning väsentliga faktorerna. Med

hänsyn till den allmänna prispolitik som för närvarande bedrives synes det

av betodlarna begärda priset icke kunna godtagas.

För den händelse förhandlingarna rörande sockerbetspriset skulle slutgiltigt

stranda, vilket synes vara att befara, skulle detta medföra mycket allvarliga

konsekvenser för årets sockerbetsodling. Vid den sålunda uppkomna

situationen kunna statsmakterna uppenbarligen icke låta bero. Åtgärder

måste otvivelaktigt från statsmakternas sida vidtagas för att säkerställa

landets försörjning med socker. Då några möjligheter att importera denna

vara för närvarande icke föreligga, blir det nödvändigt att tillse, att de för

landets förseende med socker erforderliga odlingarna inom landet äga rum.

Härvid kunna flera utvägar tänkas komma till användning. Sålunda kunde

man tänka sig att staten själv med stöd av förfoganderättslagen finge i sin

hand de erforderliga arealerna och därefter själv ombesörjde odlingen. Denna

utväg innefattar emellertid så stora olägenheter och svårigheter att densamma

icke lämpligen bör ifrågakomma. Överhuvud synes med hänsyn till den

stora räckvidd ifrågavarande reglering kommer att få icke ändamålsenligt

att mera allmänt använda förfoganderättslagens bestämmelser utan en sär

skild lagstiftning torde vara att föredraga. En utväg för lösande av frågan

torde under sådana förhållanden vara att brukare av fastighet, varå under år

1940 odlats sockerbetor, förpliktas vid lämplig påföljd att under innevarande

år verkställa dylik odling. Enligt min uppfattning synes detta vara en

framkomlig väg, därvid jag förutsätter, att statsmakterna vidtaga åtgärder

för anskaffande av för odlingarna erforderlig arbetskraft. Jag förordar

därför, att åtgärder vidtagas för att få till stånd en lagstiftning i nyssnämnt

syfte.

Den av mig nu ifrågasatta lagstiftningen synes i huvudsak böra vara av

följande innehåll. Odlare, som under förra året odlat sockerbetor, bör principiellt

såsom förut berörts vara skyldig att även under innevarande år verkställa

dylik odling under förutsättning att han alltjämt brukar fastigheten.

Att ålägga honom att verkställa odling å lika stor areal som föregående år

torde vara varken behövligt eller skäligt. Det torde vara tillräckligt, att han

förpliktas att å en areal, som motsvarar 75 procent av den under år 1940

odlade arealen, odla sockerbetor. Har fastighet, å vilken betodling under år

1940 skett, försålts, torde samma förpliktelse böra åvila den nye ägaren. Att

i själva den tilltänkta lagen närmare angiva luiru odlingen skall ske låter sig

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 184.

svårligen göra. Det torde vara lämpligast, att Kungl. Majit erhåller befogenhet

att i särskilda tillämpningsföreskrifter härom förordna.

För att ifrågavarande lagstiftning skall få avsedd effektivitet torde det

böra åligga vederbörande betodlare att leverera de odlade sockerbetorna till

köpare som Kungl. Majit anvisar. Även rörande leveransvillkoren synes

Kungl. Majit böra erhålla fullmakt att besluta. Beträffande frågan om försäljningspriset

synes dock ej lämpligt att avgörandet skall träffas av Kungl.

Majit. En ändamålsenlig anordning torde kunna vinnas genom användning

av skiljedomsförfarande. Priset synes sålunda böra bestämmas av fem skiljemän,

av vilka Kungl. Majit och betodlarnas organisation utse två var och

dessa gemensamt den femte. Vinnes ej enighet om valet av femte skiljeman,

skall denne utses av Kungl. Majit. För den händelse organisationen underlåter

att inom skälig tid utse skiljemän, skola dessa i stället utses av lantbruksstyrelsen.

Ett stadgande av nu angiven innebörd torde böra intagas i lagen.

I fråga örn det lägsta betpriset per deciton 16-procentiga betor torde man

emellertid böra utgå från att detta icke bör understiga det av medlingskommissionen

föreslagna eller 4 kronor vid betodling av minst 85 procent av

fjolårets areal och eljest 3 kronor 70 öre.

Enligt de stadgar som gälla för betodlarföreningen är betodlare, som tillhör

föreningen, pliktig att ställa sig dennas föreskrifter rörande odling och

försäljning av sockerbetor till efterrättelse. Uppenbarligen måste en dylik

förpliktelses giltighet upphöra i och med den nu ifrågasatta lagstiftningen.

Ett stadgande härom synes böra intagas i lagen.

Givet är, att det kan föreligga skäl, som kommer det att framstå såsom

obilligt eller helt och hållet omöjligt för odlare att fullgöra den nu ifrågasatta

skyldigheten. Med hänsyn härtill bör i den nya lagstiftningen inrymmas

möjlighet att lämna dispens från odlingsskyldigheten. Att närmare angiva

alla de omständigheter som böra föranleda befrielse från ifrågavarande

förpliktelse låter sig icke göra. Självfallet är, att, därest en fastighet å vilken

odlats sockerbetor styckats eller är avsedd att omläggas för att utnyttjas

till annat ändamål såsom t. ex. tomtmark, det icke bör åvila ägarna av de

nya fastigheterna att verkställa odling av nu avsedd beskaffenhet. Har för

viss fastighet upplagts en odlingsplan och skulle odlingsskyldigheten medföra

ett frångående av denna, bör befrielse kunna medgivas, där ett genomförande

av sockerbetsodlingen skulle medföra allvarlig olägenhet för jordbruket.

Befrielse från skyldigheten bör även kunna medgivas i de fall då vederbörande

myndighet av liknande anledning finner, att annan gröda bör

odlas å egendomen i fråga.

Vad angår spörsmålet vilken myndighet, som må kunna lämna dispens,

torde det vara lämpligast att anförtro denna uppgift åt statens livsmedelskommission

eller efter dess bemyndigande vederbörande kristidsstyrelse.

Dessa myndigheter torde ha de största förutsättningarna att bedöma samtliga

de faktorer som kunna vara av betydelse för avgörandet huruvida dispens

bör lämnas eller ej. Ansökan om dispens torde för att påskynda ärendets

handläggning böra ingivas till vederbörande kristidsnämnd, vilken det

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 184.

bör åligga att efter erforderlig utredning med eget yttrande skyndsamt insända

handlingarna i ärendet till kristidsstyrelsen.

För erhållande av en tillräckligt effektiv reaktion mot den som icke fullgör

odling som åligger honom enligt den sålunda förordade lagstiftningen torde

böra stipuleras normerade böter Straffskalan torde böra bestämmas till

böter från och med 50 till och med 400 kronor för varje hektar, som icke

odlats. Underlåter någon att leverera sockerbetor till anvisad köpare, torde

han böra straffas med dagsböter. Det kunde ifrågasättas att därjämte stadga

att staten på vederbörande odlares bekostnad läte verkställa den försummade

odlingen. Då det emellertid torde innebära stora svårigheter för staten

att genomföra dylika odlingar, synes denna påföljd icke böra upptagas i

lagstiftningen. Det bör dock icke vara uteslutet, att staten vid fall av tredska

med stöd av gällande förfogandelagstiftning vidtager erforderliga åtgärder

för verkställande av odling. I likhet med vad som gäller i ett stort antal

kristidsförfattningar torde brott mot lagstiftningen icke böra få åtalas

av allmän åklagare med mindre livsmedelskommissionen angivit saken

till åtal.

I huvudsaklig överensstämmelse med vad jag nu anfört har inom jordbruksdepartementet

upprättats förslag till lag angående skyldighet att i vissa

fall verkställa odling av sockerbetor, vilket författningsförslag torde böra

såsom bilaga1 fogas vid detta protokoll.

Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över nyssnämnda

lagförslag måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet

inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Gunnar Sandström.

1 Denna bilaga, vilken är likalydande med det vid propositionen fogade författningsförslaget,

har här uteslutits.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 184.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 28 mars

1941.

Närvarande:

justitieråden Forssman,

Bellinder,

regeringsrådet Eklund,

justitierådet Sterzel.

Enligt lagrådet denna dag tillhandakommet utdrag av protokoll överjordbruksärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 28 mars

1941, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i

§ 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag

till lag angående skyldighet att i vissa fall verkställa odling av sockerbetor.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

byråchefen för lagärenden i jordbruksdepartementet hovrättsrådet B. Fallenius.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

G. Lindencrona.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 184.

23

Utdrag av protokollet över jordbruksårenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

31 mars 1941.

Nävarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Westman, Wigforss, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge, Domö,

Hosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler t. f.

chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Bergquist, lagrådets den 28

mars 1941 avgivna utlåtande över det samma dag till lagrådet remitterade

förslaget till lag angående skyldighet att i vissa fall verkställa odling av sockerbetor.

Föredraganden anför härvid:

Lagrådet har lämnat lagförslaget utan erinran. Sveriges betodlares centralförening

har vid föreningsstämma den 29 mars 1941 avslagit det i statsrådsprotokollet

för den 28 mars 1941 omförmälda erbjudandet rörande sockerbetspriset

men samtidigt meddelat, att odling kunde antagas till ett pris av

4 kronor 30 öre per deciton betor med sexton procent sockerhalt. Då betodlarnas

organisation således icke godtagit det gjorda erbjudandet, hemställer

jag, att förenämnda lagförslag måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Fritz af Petersens.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. JoU 1941:24 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående skyldighet att i vissa fall verkställa odling av sockerbetor jämte i ämnet väck s. 1 i texten