Sök i Ratio Lex

Angående åtgärder för utjämning av marknadspriserna å vissa förnödenheter m. m

1941-03-28 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1941:191, Angående åtgärder för utjämning av marknadspriserna å vissa förnödenheter m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 191.

1

Nr 191.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående åtgärder för utjämning

av marknadspriserna å vissa förnödenheter

m. m.; given Stockholms slott den 28 mars 1941.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över folkhushållningsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla <le förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Axel Gjöres.

Utdrag av protokollet över folkhushållningsärenden, hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 28 mars 1941.

Närvarande:

Statsminislern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Sköld, Bergquist,

Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför

chefen för folkhushållningsdepartementet, statsrådet Gjöres:

Inom folkhushållningsdepartementet har till övervägande upptagits frågan

örn vidtagande av åtgärder för utjämning av marknadspriserna å viktiga

varor och förnödenheter. Rörande detta spörsmål har upprättats en promemoria,

däri följande anföres:

Möjligheterna att till Sverige importera ett flertal viktiga varor och förnödenheter

äro för närvarande ytterst begränsade. I den mån sådan import

förekommer, försiggår den vanligen med betydande mellanrum och till

växlande priser. Även i fråga örn den mer regelbundna införseln äro importpriserna

på grund av rådande transportförhållanden ofta rätt varierande

för ett oell samma varuslag. Därest dessa prisfluktuationer skulle få

oförmedlat påverka prisbildningen i övrigt, komme dennas lugna utveck
Bilrnng

till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 191. 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl. Majus proposition nr 191.

ling att förryckas och den .svenska marknaden att förlora i stabilitet med

därav föranledda svårigheter för näringslivet. En allmän höjning av medelprisnivån

i landet skulle vidare bliva följden av den ökade osäkerheten.

Även den statliga priskontrollen bleve i hög grad försvårad.

Dessa olägenheter kunna förebyggas genom en utjämning av iinportpriserna.

Så har ock skett beträffande åtskilliga för folkförsörjningen betydelsefulla

varor, såsom kol och köks, gödningsämnen, fodermedel, fettråvaror

m. fl. Prisutjänmingsförfarandet innebär i princip, att ett visst importpris

fastställes som avräkningspris för viss vara under en tid framåt. I

den män importkostnaderna avvika från detta avräkningspris, sker en utjämning,

så att den som kunnat införa varan till lägre pris än det bestämda

är skyldig att till en särskild s. k. clearingkassa inbetala skillnaden mellan

det verkliga importpriset och det bestämda avräkningspriset, under det att,

därest import sker till högre kostnader än avräkningspriset, importören från

clearingkassan erhåller täckning för de överskjutande kostnaderna. I vissa

fall har det ansetts lämpligt, att clearingen omfattar även de förråd, som

finnas inom landet vid kassans inrättande. Detta innebär, därest förråd anskaffats

till lägre pris än avräkningspriset, att innehavarna hava att inbetala

en avgift till clearingkassan, motsvarande skillnaden mellan avräkningspriset

och anskaffningspriset för förråden.

Ur flera synpunkter är det önskvärt, att en dylik prisclearing genomföres

på frivillig väg mellan importörerna själva. Erfarenheten giver emellertid

vid handen, att det i regel är nödvändigt att staten på ett eller annat sätt

medverkar. Det lämpligaste förfaringssättet synes därvid vara det som redan

tillämpats i flera fall med gott resultat och som består däri att avtal

träffas mellan vederbörande statliga myndighet och de olika importörerna

eller deras organisationer med den innebörd som förut angivits. Denna ordning

har tillämpats beträffande clearingen av importpriserna för fodermedel,

konstgödsel, skördegarn och fettråvaror. I åtskilliga fall äro dock

importörerna så många, att en sådan anordning ej är praktiskt genomförbar.

I dylikt fall synes det nödvändigt att reglera importen samt som villkor

för import av viss vara föreskriva, att importören deltager i det för varan

fastställda utjämningsförfarandet. Därest man i sistnämnda fall avser att

clearingen skall omfatta även inom landet befintliga, tidigare anskaffade

förråd, torde detta syfte enklast kunna tillgodoses genom att förråden läggas

under beslag. Örn så sker bör som villkor för varans disponerande för

näringsutövning — försäljning eller beredning för avsalu — kunna krävas

inbetalning av en clearingavgift till en upprättad clearingkassa.

Över promemorian lia yttranden avgivits av .statens industrikommission,

statens livsmedelskommission, statens bränslekommission, statens handelskommission

och statens priskontrollnämnd.

Industrikommissionen har anfört följande:

För att i nuvarande läge genomföra en prispolitik med syfte att upprätthålla

en i möjligaste mån stabil och enhetlig prisnivå för de ur försörjningssynpunkt

viktigare varugrupperna är ett clearingförfarande sådant som

det i promemorian skisserade otvivelaktigt av stort värde. Därigenom kan

också skapas möjlighet att, där importbehovet är synnerligen trängande,

från utlandet inköpa även enstaka sådana varupartier, vilka betinga förhållandevis

mycket höga priser. Då förfarandet i fråga därför, såsom i promemorian

framhålles, kan förväntas komma att bli av stor omfattning, fin
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 191.

3

ner industrikommissionen önskvärt, att det närmare överväges, under vilka

förutsättningar ett dylikt förfarande bör ifrågakomma och efter vilka principer

detsamma i olika fall bör genomföras.

Såsom en förutsättning för att, åtminstone på statligt initiativ, ett clearingförfarande

skall anses lämpligen böra genomföras beträffande en viss vara

torde till en början kunna fordras, att priset å varan är eller avses att i

samband med clearingförfarandet bliva föremål för statlig reglering. Vidare

synas praktiska hänsyn leda till, att ett clearingförfarande bör ifrågakomma

allenast där varan icke är uppdelad på ett alltför stort antal olika kvaliteter.

Jämförelsevis enkelt synes förfarandet kunna gestaltas i de fall, då

clearingen endast skall avse sådana partier av en vara, som importeras.

En dylik begränsning av clearingens omfattning kan ofta vara nödvändig

av praktiska skäl samt förefaller naturlig och lämplig i alla de fall, då

varan i fråga icke eller allenast i ringa omfattning produceras inom landet

och det därstädes icke heller finnes lagrade några större förråd av densamma.

Äro importörerna få till antalet eller sammanslutna i en fast organisation,

synes handhavandet av den sålunda begränsade clearingen böra anförtros

importörerna själva, detta särskilt med hänsyn till den alltjämt

växande arbetsbördan för de statliga krisorganen på varuförsörjningens

område. Några statliga tvångsåtgärder torde här i regel icke behöva ifrågakomma,

och icke heller lärer någon statlig kontroll över clearingförfarandet

vara nödvändig. Kommissionen förutsätter nämligen, att priset på varan

inom landet är fastställt och kontrolleras av statlig myndighet. År importen

däremot uppdelad på ett stort antal importörer utan någon form

av inbördes sammanhållning, synes det, såsom i promemorian framhålles,

nödvändigt att reglera importen samt som villkor för denna föreskriva,

att vederbörande importör deltager i det för varan fastställda utjämningsförfarandet.

Detta torde då böra handhavas av statlig myndighet eller under

statlig kontroll.

För det fall åter, då en vara visserligen icke produceras inom landet men

jämförelsevis betydande förråd av varan redan finnas där lagrade samt

det anses önskvärt, att prisutjämningen skall omfatta även dessa förråd,

tarvar frågan om förfarandets lämpliga utformning ett grundligare övervägande.

Även här torde en lösning ofta kunna på frivillighetens väg åstadkommas,

då lagren äro uppdelade på ett fåtal händer. Är så icke fallet,

lärer däremot clearingen icke kunna genomföras annorledes än genom statliga

tvångsåtgärder. Stöd för dylika kan erhållas i redan gällande eller

föreslagen import-, förfoganderätts- och prislagstiftning. I den remitterade

promemorian säges också det angivna syftet enklast kunna tillgodoses genom

att förråden läggas under beslag. Industrikommissionen finner emellertid

stor försiktighet tillrådlig, då det gäller att bedöma, huruvida inom landet

befintliga förråd av en vara skola läggas under beslag huvudsakligen i det

syftet, att av varuägarna skola kunna uttagas avgifter, avsedda att utdelas

lill senare importörer av varan. Varken i förfoganderättslagstiftningen eller

motiven till denna kan stöd hämtas för den uppfattningen, att beslagsförfarandet

är avsett alt tillgodose ett dylikt syfte. Örn likväl eli beslagsförfarande

anses i nu behandlade fall kunna ifrågakomma, bör nian enligt

kommissionens mening söka undvika sådana verkningar av detsamma, att

den, som för alt säkerställa fortbeståndet av sin rörelse hållit ett stort varulager

och burit därmed förenade risker, berövas de ekonomiska fördelar

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 191.

gentemot sina mindre förutseende konkurrenter, som han genom lagerhållningen

uppnått vid tiden för clearingkassans inrättande. Clearingavgiften

för lagervaror bör sålunda ej bestämmas individuellt efter varje enskilt lagrat

partis inköpspris; ett sådant förfarande torde för övrigt ofta stöta på

oöverstigliga tekniska svårigheter, då det måste vara svårt att fastslå de

vid olika tidpunkter inköpta varornas identitet. Däremot torde i och för

sig ingen erinran vara att göra mot en beräkningsgrund, enligt vilken avgiften

utgår med skillnaden mellan ett vid kassans inrättande fastställt avräkningspris

och det senast gällande inhemska marknadspriset eller en som

representativ betraktad importkostnad vid den senaste tidpunkt, då en mera

avsevärd import varit möjlig.

Skulle det visa sig önskvärt att låta även sådana varor, som produceras

inom landet efter det att clearing införts, ingå i denna, synes — i enlighet

med förfarandet i fråga om äldre lager — clearingavgiften för de nyproducerade

varorna i regel böra fastställas på basis av ett för all produktion

enhetligt producentpris och sålunda icke utgå med belopp, som växla med

företagens individuella produktionskostnader.

Vid en sänkning av avräkningspriset torde från de importörers sida, vilka

ligga inne med redan clearade lager, krav komma att resas på restitution

av inbetalade clearingavgifter. Liknande krav torde även komma att göras

gällande, när vid ett upphörande av nuvarande onormala förhållanden en

fri prisbildning med — sannolikt — sjunkande prisnivå kommer till stånd

och i samband därmed clearingförfarandet skall avvecklas. Att dylika krav

böra åtminstone i viss omfattning tillgodoses, finner kommissionen rimligt.

I den mån clearingen tillkommit under närmare medverkan från statens

sida, bör staten vara beredd att i sista hand svara för gäldandet av gottgörelsen

i fråga.

Kommissionen vill slutligen understryka vikten av att clearingförfarandet

handhaves på sådant sätt, att importörerna icke förslappas i sitt intresse

att från utlandet inköpa och hit transportera varor till billigast möjliga

priser. De till clearingorganet anmälda inköps- och transportkostnaderna

böra därför underkastas noggrann granskning. Befinnes därvid, att importen

bort kunna komma till stånd för lägre kostnader eller att kostnaderna

äro högre än som med hänsyn till det allmänna försörjningsläget anses böra

godtagas, måste rimlig jämkning kunna ske av de belopp, som importören

enligt de allmänna reglerna har att erlägga till clearingkassan eller äger

uppbära från densamma. Härav följer, att ledningen och övervakningen av

clearingorganets verksamhet bör handhavas av opartisk och på området sakkunnig

personal.

I livsmedelskommissionens yttrande erinras om de inom kommissionens

verksamhetsområde genomförda clearingförfarandena beträffande fodermedel,

konstgödsel, skördegarn och fettråvaror m. m. Kommissionen anser, att

anordningen bör kunna tillämpas även för andra varugrupper än de nämnda,

samt finner sig icke lia något att erinra mot de grunder för ordnandet av

clearingen, som angivits i departementspromemorian. Vidare har kommissionen

framhållit:

I vissa fall, då clearingpriset överstigit det tidigare inhemska marknadspriset,

har det befunnits nödvändigt att indraga inneliggande lager i clearingförfarandet.

I dessa fall lia lagerhållarna fått förbinda sig att, i den mån

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 191.

lagret förbrukas, inbetala en mot skillnaden mellan clearingpriset och det

tidigare lägre marknadspriset svarande clearingavgift till en för ändamålet

enligt Kungl. Maj:ts beslut inom kommissionen upprättad clearingkassa.

Detta har gällt såväl varor under beslag som fria varor. Då clearingvaran

varit under beslag, har erläggandet av en sådan avgift gjorts till villkor för

rätten att förfoga över de beslagtagna lagren. I fråga örn icke beslagtagna

varor finnes möjlighet att knyta ett liknande villkor till rätten att erhålla

importerade varor till förnyande av lagren.

Bränslekommissionen har i sitt yttrande uttalat sin principiella anslutning

till det i promemorian berörda förfaringssättet, i vad avser både det

generella fastställandet av visst imporipris som avräkningspris och clearingens

utsträckande även till förråd, som finnas inom landet. Vederbörande

organ för prissättning böra sålunda erhålla bemyndigande att handla enligt

de i promemorian anförda principerna. Kommissionen har dock framhållit

önskvärdheten av att systemet ej göres för stelt. I fråga om viss vara kan

det befinnas ändamålsenligt att prisfrågan löses på annat sätt än genom

en fullständig clearing. Särskilt då fråga är örn att clearingen för en viss

vara skall omfatta även inom landet befintliga lörråd synes avgörande böra

träffas från fall till fall med hänsynstagande bland annat till storleken av

de tillgängliga förråden och anskaffningskostnaderna för desamma.

Handelskommissionen har i sitt yttrande inledningsvis framhållit, att det

är antagligt, att ett prisutjämningsförfarande av ifrågasatt slag kan bliva

värdefullt för upprätthållande av en enhetlig och stabil prisnivå för råvaror

och större förbrukningsartiklar inom industriens och jordbrukets områden.

Kommissionen hyser emellertid den uppfattningen, alt de varuområden på

vilka ett prisutjämningsförfarande med fördel kan användas äro starkt begränsade.

Således torde ett sådant förfarande endast böra komma till användning

för varor, vilka äro av betydelse för prisbildningen inom landet,

under det att förfarandet icke torde kunna genomföras i fråga om varor,

där man har att räkna med något större antal skilda kvaliteter.

Kommissionen konstaterar därefter, att ett clearingförfarande är förenat

med allvarliga olägenheter. Härom har kommissionen anfört:

Ett clearingförfarande av i promemorian avsedd typ kommer alt minska

den enskilde importörens intresse att från utlandet inköpa och hit transportera

varor till billigast möjliga priser eller — särskilt då clearingförfarandet

beräknas komma att omfatta en längre tidsperiod — att upprätthålla för

landet värdefulla förbindelser, därest icke den importör, som med skickligt

utnyttjande av förbindelser och transportleder kunnat införa varor till

i rådande läge gynnsamma priser göres delaktig i de sålunda vunna fördelarna.

En dylik premiering av den dugligaste torde emellertid komma

att stöta på mycket stora praktiska svårigheter.

Det är angeläget, att prisutjämning i regel begränsas till att endast omfatta

efter en clearingkassas upprättande verkställd import. Detta i syfte

att den som för alt säkerställa fortbeståndet av sin rörelse hållit ett stort

varulager och burit därmed förenade risker, icke måtte berövas de ekono
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 191.

miska fördelar gentemot sina mindre förutseende konkurrenter, som han

genom lagerhållningen uppnått vid tiden för clearingkassans inrättande. Den

uppvärdering av lagervärdena, som indragandet av dylika lager i clearingförfarandet

medför, torde dessutom, därest förfarandet skulle komma till

användning i större utsträckning, kunna komma att skapa komplicerade

avvecklingsproblem, örn vid ett blivande fredsslut en plötslig och allmän

reduktion av priserna skulle inträffa. Befinnes det likväl nödvändigt att

under clearingen indraga före clearingkassans upprättande inom landet befintliga

förråd, synes det dock angeläget att omfattningen av däri ingående

förråd i möjligaste mån begränsas. Beaktande synes därvid böra tågås till

tidpunkten för lagrets tillkomst. Det torde för övrigt kunna ifrågasättas,

huruvida för närvarande lagliga möjligheter finnas att i nämnt syfte" tvångsvis

indriva utjämningsavgifter å härstädes vid en clearingkassas upprättande

befintliga förråd.

Sistnämnda olägenhet gör sig givetvis lika starkt gällande vid prisutjämning

för råvaror och större förbrukningsartiklar som vid importhandeln

med färdiga produkter. Vad åter angår den först antydda olägenheten —

risken att den enskilde importörens intresse att från utlandet köpa varor

till billigast möjliga priser förslappas — framträder denna starkare vid

importhandeln med färdiga produkter — exempelvis kolonialvaror — där

priser och kvaliteter icke äro enhetliga på samma sätt som i fråga om exempelvis

gödningsämnen, fettråvaror, fodermedel lii. m. och där den enskilde

importörens branschkännedom och förbindelser torde spela en större roll

än vid inköp av stapelvaror, för vilka gälla kvaliteter och priser fastställda

för världsmarknaden. Framhållas må dock i detta sammanhang, att det

förhållandet att för en viss vara av stapeltyp ett visst världsmarknadspris

finnes, i nuvarande läge icke utesluter att det kan vara önskvärt att för

varan i fråga äga tillgång till ett prisutjämningsförfarande. Den rådande

avspärrningen kan nämligen medföra, att endast någon viss mindre kvantitet

kan införas till nämnda pris, medan man samtidigt är nödsakad att till

högre pris köpa partier av samma vara på en för Sverige icke naturlig

inköpsmarknad.

Handelskommissionen finner det med hänsyn till antydda olägenheter

angeläget, att vid import av ifrågavarande produkter prisutjämning endast

kommer till användning i undantagsfall, där alldeles särskilda skäl kunna

motivera en dylik åtgärd. Möjligheter synas nämligen föreligga att genomföra

en prisutjämning för dylika varor på frivillig väg utan statligt ingripande,

åtminstone i de fall, där importförbud gäller eller importen på annat

sätt är reglerad.

I sitt yttrande i ärendet har priskontrollnämnden framhållit, att den starka

prisstegringstendensen för vissa importvaror jämte den starkt oenhetliga

kostnadsutvecklingen för införseln av samma varor på olika vägar medför

särskilda svårigheter för priskontrollen, som i många fall icke kunna lösas

utan regleringsåtgärder. Nämnden instämmer därför helt i den i promemorian

framförda upplattningen, alt prisutjämning bör ske över en clearingkassa

och att en clearinganordning kan nödvändiggöra särskild reglering av

importen. Beträffande frågan att låta prisutjämningsförfarandet omfatta

även inom landet befintliga förråd har nämnden anfört:

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 191.

7

En utjämning av priserna mellan till relativt höga pris nyimporterade

varor och inom landet redan förefintliga förråd eller nyproducerade varor

av samma slag kan givetvis i många fall framstå som ett synnerligen viktigt

prispolitiskt önskemål. Endast på denna väg kan det i vissa situationer

vara möjligt att effektivt dämpa verkningarna på den inhemska prisbildningen

av en stark importprisstegring. Vissa olägenheter kunna dock enligt

nämndens mening vara förbundna med en sådan utjämning och därigenom

begränsa möjligheterna för metodens tillämpning.

Genom att nämnden i sin hittills tillämpade prispolitik i regel låtit återansltaffningspriset

bestämma utförsäljningspriset från gamla lager, hava

importföretagen likaväl som övriga företag inom industri och handel kunnat

tillgodogöra sig vissa vinster. Dessa vinster kunna sägas utgöra en riskpremie

till täckande av de förluster, som komma att uppstå vid ett sannolikt

prisfall efter krigets avslutande. Denna princip för prissättningen har

å andra sidan betytt, att de statliga myndigheterna vid utövandet av en

prispolitik efter denna norm icke behövt ikläda sig några som helst garantier

för den framtida prisutvecklingen. Om nu i vissa fall ett utjämningsförfarande

förutsätter, att clearingavgift uttages på redan inom landet befintliga

förråd, innebär detta en konfiskering av hela eller en del av den

vinst på inneliggande lager, som skulle utgöra importörernas riskpremie

med hänsyn till den ökning av förlustrisken, som uppstår genom import

av relativt dyra varor. Ett sådant förfarande kan därför medföra berättigade

krav från importörernas sida med avseende på garanti för den framtida

prisutvecklingen, t. ex. i den formen att en sådan clearinganordning bör

kvarstå även en tid efter fredsslutet och då sannolikt avse en utjämning

mellan relativt låga importpris och de under kriget gällande relativt höga

priserna inom landet. Det synes nämnden, att en sådan bindning av den

framtida prispolitiken och prisutvecklingen som regel icke är önskvärd.

Nämnden är givetvis medveten om att en clearinganordning av ifrågavarande

typ i många fall icke behöver lia de konsekvenser, som här skisserats.

I den mån den fördyrade importen är av bien omfattning i förhållande

till inom landet förefintliga lager, kan ett utjämningsförfarande tilllämpas

och clearingavgift utkrävas, utan att detta behöver anses strida

mot principen om återanskaffningspriset. Gränsen mellan import, som kan

betecknas som återanskaffning, och import, som på grund av ringa omfattning

mer har karaktären av kompletteringsköp, blir givetvis i hög grad flytande.

Å andra sidan är det givetvis möjligt, att i kalkylen för avräkningspriset

inkludera viss kompensation för förlustriskerna på inneliggande lager,

utan att därför huvudsyftet med prisutjämningen, stabilisering av prisläget

vid skälig nivå, förfelas.

Nämnden har slutligen ansett sig böra, trots de olägenheter som kunna

vara förknippade med inkluderandet av inom landet befintliga förråd i ett

prisutjämningsförfarande, ansluta sig till i promemorian anförda synpunkter.

Såsom i departementspromemorian uttalats föreligga i nuvarande läge Depsrtementsavsevärda

svårigheter att upprätthålla importen av vissa betydelsefulla nöd- chefenvändighetsvaror,

vilket icke kunnat undgå att ofördelaktigt påverka vårt

försörjningsläge inom vissa områden. De möjligheter som erbjuda sig för

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 191.

import av dylika varor böra därför i görligaste mån tillvaratagas. I flera

fall kan detta ske endast med mycket stora kostnader. Av synnerlig vikt är

att i dylika fall importpriserna icke få oförmedlat påverka den inhemska

marknaden.

Det är därför nödvändigt, att staten utövar viss tillsyn över i vad mån och

på vad sätt förefintliga importmöjligheter utnyttjas. Denna allmänna övervakning

från statens sida underlättas självfallet i hög grad genom bildande

av särskilda importörföreningar för samordning av de olika importörernas

intressen. I vissa fall ha emellertid statens ingripanden icke kunnat begränsas

till enbart en övervakning av importen utan en reglering av densamma har

måst genomföras. Denna importreglering har i flera fall bestått ej endast i en

kvantitativ reglering av importen utan även i en reglering av importpriserna.

Därvid har det i departementspromemorian diskuterade clearingförfarandet

för utjämning av olika importpriser vanligen kommit till användning. Det

är att vänta, att detsamma i fortsättningen kommer att erhålla en utvidgad

tillämpning.

I den mån så kan ske är det självfallet ett önskemål, att den behövliga

clearingen genomföres på frivillig väg, exempelvis genom importörföreningarna.

En dylik utväg står emellertid icke alltid öppen. Samtliga hörda myndigheter

ha också förordat att möjlighet att tvångsvis anordna clearing skall

finnas för Kungl. Majit. Användande av tvång för genomförande av

ett clearingförfarande bör dock ske med varsamhet och icke i andra

fall än där det är nödvändigt för att underlätta import i varuförsörjningens

intresse eller förhindra kastningar i prisbildningen inom landet. Även där

dessa förutsättningar föreligga torde i många fall, såsom när ifrågavarande

vara förekommer i ett flertal olika kvaliteter, en prisclearing av praktiska

skäl vara utesluten. Där en clearing genomföres måste den så anordnas,

att de enskilda importörerna icke förlora intresset att införa varor

från utlandet till billigast möjliga priser. Såsom industrikommissionen

framhållit torde det därför bliva erforderligt att införa en noggrann övervakning

av kostnader av olika slag, vilka kunna påverka avräkningspriserna.

Vid genomförande av en importprisclearing fastställes ett avräkningspris

att gälla för en tid framåt för viss vara. Detta avräkningspris blir då bestämmande

för prisbildningen inom landet för varugruppen i fråga. Med

hänsyn härtill är det av skäl, som jag i detta sammanhang ej torde behöva

närmare ingå på, angeläget att avräkningspriset ej sättes högre än vad som

är nödvändigt. Med utgångspunkt härifrån kan det ifrågasättas beträffande

varor av betydelse för den allmänna prisutvecklingen att även lager, som

importerats före genomförandet av clearingen, skola omfattas av denna. Ett

inräknande av förefintliga lager i prisutjämningen synes i princip medföra

den konsekvensen, att prisstegringen på grund av rådande importförliållan
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 191.

9

den kommer att ske långsammare än eljest skulle liava blivit fallet men att

på samma gång den prissänkning, som kan förväntas vid krisens upphörande,

fördröjes. Detta kan i vissa fall vara önskvärt. I andra fall innebär

det nackdelar. Några generella regler för bedömande huruvida inneliggande

lager böra ingå i prisutjämningen synas sålunda ej kunna uppställas utan

avgörandet härom torde, såsom även bränslekommissionen framhållit, få

träffas under beaktande av omständigheterna i varje särskilt fall.

Äro de inneliggande förråden små och importen jämförelsevis betydande

torde dock som regel tillräcklig anledning ur prisregleringssynpunkt ej föreligga

att medtaga lagren i den utjämning av importpriserna som må befinnas

påkallad. I den mån lagren indragas i ett clearingförfarande lärer man,

såsom industrikommissionen påpekat, som regel böra utgå från att ett och

samma värde åsättes samtliga lager och att clearingen för lagerhavarnas del

föranleder inbetalning av en avgift motsvarande skillnaden i priset inom landet

å importvaran efter och före clearingens genomförande. Enahanda förfarande

bör tillämpas när clearingpriset höjes. Sänkes clearingpriset bör i

stället bidrag motsvarande prissänkningen utgå till lagerhavarna.

En förutsättning för ett tvångsvis påbjudet indragande av förefintliga

varulager i en clearing bör vara, att den ifrågakomna varan är lagd under

beslag och sålunda ej får disponeras annat än efter medgivande av vederbörande

statliga myndighet och under iakttagande av de föreskrifter, som

myndigheten meddelar. Något binder för att beslagsförfarandet användes

för att vinna en sådan effekt torde enligt min mening icke föreligga. Detta

innebär dock ej, såsom från vissa av de hörda myndigheterna anförts, att

beslag å en vara skall genomföras enbart för att skapa ett rättsligt underlag

för ett indragande av varulager i clearingen.

Med hänsyn till, bland annat, att ifrågavarande prisutjämningsförfarande

kan förväntas komma att bli av stor omfattning och därför få vittgående

verkningar å prisbildningen inom landet synes riksdagen böra beredas tillfälle

att i princip yttra sig rörande förevarande spörsmål. Frågan torde därför

böra underställas riksdagen.

I detta sammanhang vill jag erinra om att Kungl. Majit den 10 januari

1941 i samband med inrättandet av en clearingkassa för fettvaror hemställt

lill riksgäldsfullmäktige att nied anlitande av det å förskottsstat för försvarsväsendel

m. m. för budgetåret 1940/41 under fonden för förlag till

statsverket uppförda förskottsanslaget till försvarsberedskapens stärkande i

allmänhet, med redovisning under särskild rubrik, efter rekvisition av .statens

livsmedelskommission insätta sammanlagt 500 000 kronor å kassans

checkräkning i riksbanken för att tillgodose behovet av rörelsemedel för

clearingkassan. Ifrågavarande belopp synes nu böra täckas genom anvisande

av ett särskilt reservationsanslag å kapitalbudgeten å tilläggsstat II till riksstaten

för innevarande budgetår.

Hillring lill riksdagens protokoll 1941. 1 sond. Nr 191.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 191.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen att

dels godkänna de av mig i det föregående framlagda förslagen

till åtgärder för utjämning av marknadspriserna å

vissa förnödenheter,

dels ock till Förlag skapital för clearingkassan för f ettvaror

å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1940/41 såsom

kapitalinvestering i fonden för förlag till statsverket anvisa

ett reservationsanslag av ................ kronor 500 000

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit

Konungen, att proposition av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Curt Nordwall.

Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1941

116472

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1941:349 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder för utjämning av marknadspriserna för vissa förnödenheter m. m. s. 5 i texten
  2. SBevU 1941:3 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder för utjämning av marknadspriserna för vissa förnödenheter m. m. jämte i ämnet väckta motion a1 i texten