Sök i Ratio Lex

Angående anslag till statliga åtgärder för tryggande av vedproduktionen m. m

1941-03-28 · 22 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 22 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1941:193, Angående anslag till statliga åtgärder för tryggande av vedproduktionen m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

1

Nr 193.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till statliga

åtgärder för tryggande av vedproduktionen m. m.;

given Stockholms slott den 28 mars 1941.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över folkhushållningsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredraganden

hemställt.

GUSTAF.

Fritiof Domö.

Utdrag av protokollet över folkhushållningsärenden, hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 28 mars 1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Sköld, Bergquist,

Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans-, jordbruks- och folkhushållningsdepartementen

anför föredraganden, statsrådet Domö:

I årets statsverksproposition (elfte huvudtiteln, punkterna 27 och 28, samt

kapitalbudgeten, bil. 7, punkt 3) har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att,

i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1941/42 beräkna

dels till Omkostnader i samband med inköp och inlösen av ved, m. m. ett förslagsanslag

av 3 000 000 kronor, dels till Ersättning åt skogsvårdsstyrelser

för visst biträde vid vedavverkning ett förslagsanslag av 150 000 kronor, dels

ock till Reglering av vedproduktionen ett reservationsanslag av 57 000 000

kronor. Jag torde nu få ånyo anmäla dessa frågor.

I syfte att öka vedproduktionen och därigenom fylla det behov av bränsle,

som på grund av minskade importmöjligheter icke längre kan tillgodoses

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 samt. Nr 193. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

från utlandet, ha sedan hösten 1939 vidtagits särskilda åtgärder. Sålunda har

Kungl. Majit efter vederbörlig riksdagsprövning utfärdat bestämmelser rörande

lån för förskottering av avverkningskostnad för ved samt om meddelande

av garanti åt skogsägare, att ved, som av honom produceras och ej finner

köpare, skall av staten inlösas till fastställt pris. Vidare har i lag den 12 april

1940 (nr 199) örn skyldighet att avverka ved till avsalu fastställts skyldighet

för skogsägare att efter åläggande av vederbörande statliga myndighet avverka

ved till avsalu och slutligen ha medel anvisats för genomförande av de

antydda åtgärderna för säkerställande av vedförsörjningen. Som en bakgrund

för bedömandet av de vidtagna åtgärderna i vedanskaffningssyfte

synes till en början böra anföras några uppgifter rörande det ökade behovet

av vedbränsle, varefter en närmare redogörelse för de genomförda stödåtgärderna

torde få lämnas.

Landets behov av fasta bränslen.

Den totala förbrukningen av fasta bränslen i Sverige under året närmast

före stormaktskrigets utbrott har beräknats motsvara, därest övriga bränslen

omräknas till likvärdig mängd stenkol, nära 13 miljoner ton stenkol. Av

den nämnda myckenheten utgöra de importerade bränslena nära 70 procent.

Den inhemska bränsleproduktionen utgöres normalt av omkring 0,4 miljoner

ton stenkol och 17,5 miljoner kubikmeter kastved, vartill kommer en obetydlig

mängd bränntorv. Av den avverkade vedkvantiteten beräknas 10 miljoner

kubikmeter åtgå för de fastigheter, som själva framställa ved. Den

vedkvantitet, som normalt tillföres förbrukare i öppna marknaden, kan sålunda

angivas till omkring 7,5 miljoner kubikmeter, varav 6 miljoner kubikmeter

beräknas komma till användning såsom hushållsbränsle och 1,5 miljoner

kubikmeter torde förbrukas såsom kastved för industriens behov.

För innevarande bränslesäsong ha strävandena gått ut på att i stor omfattning

möjliggöra en övergång från eldning med importerat bränsle till vedeldning

(se härom prop. nr 56 till 1939 års urtima riksdag och nr 171 till

1940 års lagtima riksdag). Ansträngningarna ha inriktats på att åstadkomma

en vedreserv, som jämte en begränsad import av kol och koks skulle

erfordras för tryggande av bränsleförsörjningen och som skulle motsvara

en avsevärd del av årsförbrukningen av importkoks såsom hushållsbränsle

(omkring 2,1 miljoner ton koks, i värmevärde motsvarande omkring 14 miljoner

kubikmeter ved). Den önskvärda vedreservens storlek har angivits till

8,5 miljoner kubikmeter och hela den kvantitet, som skulle vara att tillgå i

öppna marknaden, till (8,5 -f- 7,5 =) 16 miljoner kubikmeter. Genom allmän

inventering i augusti 1940 har konstaterats, att vedavverkningarna även

uppnått den beräknade storleken.

I behovsberäkningarna för innevarande bränslesäsong ha icke ingått några

vedkvantiteter för framställning av bränsle för motortrafikens behov. Detta

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition nr 193.

3

nytillkomna behov har emellertid för nästa hränslesäsong beräknats komma

att uppgå till omkring 5 miljoner kubikmeter ved, saluförd såsom gengasved

eller gengaskol. Med inberäknande härav ha de nu pågående avverkningarna

av ved för öppna marknaden, vilka enligt uttalanden i propositionen

nr 248 till 1940 års lagtima riksdag ursprungligen förutsattes skola

uppgå till 25 miljoner kubikmeter, sedermera inriktats på en kvantitet av 30

miljoner kubikmeter. Genom beslut den 29 november 1940 (S. F. S. nr 957)

angående statsgaranti för ved har Kungl. Maj:t medgivit, att statsgaranti får

meddelas för sistnämnda totalkvantitet. Avverkningarna ha ansetts böra för-,

delas å skilda myckenheter för tiden 1 augusti—31 december 1940 och för

tiden 1 januari—30 juni 1941. Enligt infordrade avverkningsuppgifter har

den 1 mars 1941 avverkats omkring 78 % av den för avverkningssäsongen

beräknade totala avverkningskvantiteten.

I skrivelse den 21 februari 1941 har statens bränslekommission framlagt

förslag till åtgärder för tryggande av vedproduktionen inom landet. I denna

skrivelse har kommissionen även upptagit frågan om de nu pågående avverkningarnas

storlek och om behovet av ved för bränslesäsongen 1942/43. Efter

att ha konstaterat, att man torde ha anledning räkna med att den för innevarande

avverkningssäsong avsedda bränslemängden kommer att bliva upphuggen,

har kommissionen vidare framhållit, att kommissionens överväganden

under senare tid lett till att avverkningen ytterligare bör ökas, samt

att skogsägarna synas böra stimuleras att utöver de ålägganden, som meddelats

dem med stöd av lagen örn skyldighet att avverka ved till avsalu, utöka

vedavverkningarna, så att en total avverkningskvantitet av 35—40 miljoner

kubikmeter kan uppnås.

Beträffande behovet av ved för bränslesäsongen

1 9 4 2/43 har bränslekommissionen anfört bland annat följande:

Ovissheten beträffande omfattningen av importen av fossila bränslen,

industriens sysselsättningsgrad under nuvarande försörjningsläge m. fl. förhållanden

sammanhängande med den inträffade världskrisen samverkar till

att göra alla beräkningar över behovet av inhemskt ersättningsbränsle mycket

osäkra. Örn detta gäller behovstäckningen för nästa bränslesäsong måste

beräkningarna av vedbehovet för bränslesäsongen 1942/43 präglas av ännu

större osäkerhet.

Vedavverkningarnas storlek är framförallt beroende på i vilken utsträckning

ved behöver tagas i anspråk för att ersätta importen av kol, koks eller

olja, de skilda industriernas sysselsättningsgrad vid fortsatt kris samt kommunikationsmedlens

allt mera stegrade behov av ved såsom ersättning för

fasta och flytande bränslen. Då säkra hållpunkter saknas för såväl bedömandet

av importens omfaltning som övriga förhållanden under bränslesäsongen

1942/43, måste uppskattningen av de erforderliga vedavverkningarna

närmast få karaktär av en sannolikhetskalkyl.

Med utgångspunkt från de beräkningar, som gjorts beträffande vedbehovet

under nästkommande bränslesäsong, anser sig kommissionen böra räkna

nied en avverkning av cirka 35 miljoner kubikmeter, vilken kvantitet järn
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

sides med en begränsad import av koks och kol synes böra vara tillräcklig

för att säkerställa landets behov av såväl bränsleved som ved för framställning

av träkol och gengasved. Under det att å ena sidan säkerställandet av

vårt lands bränsleförsörjning motiverar upphuggning av ifrågavarande jämförelsevis

stora vedmängder, synes man å andra sidan böra i möjligaste

mån skydda sig mot ekonomiska förluster, som kunna uppkomma genom

befintligheten av allt för stora lager vid en inträffad fredskris. Den föreslagna

avverkningen synes därför böra uppdelas på två tidsperioder på så

sätt att en viss kvantitet avverkas under tiden 1 juli—31 december 1941 och

— i den mån så befinnes erforderligt med hänsyn till försörjningsläget under

senare delen av innevarande år -—■ ytterligare en viss kvantitet under första

halvåret 1942. Beträffande avverkningskvantitetemas storlek under nämnda

perioder kommer kommissionen senare att till Kungl. Majit avgiva förslag.

Den nu föreslagna totala avverkningskvantiteten är av en sådan storleksordning,

att den torde närma sig vad som med hänsyn till kravet på en

rationell skogsvård samt till förefintliga avverknings- och transportmöjligheter

maximalt kan uttagas ur våra skogar. Då denna stora avverkning med

sannolikhet icke torde kunna uppehållas många år synes man därför i tid

böra träffa anstalter för att kunna ersätta någon del av den erforderliga

bränslekvantiteten med annat inhemskt bränsle. Härvid synes i första hand

böra ifrågakomma ett ökat utnyttjande av landets torvtillgångar.

Åtgärder till främjande av vedproduktionen.

Gällande bestämmelser till främjande av vedproduktionen återfinnas i

kungörelserna den 8 december 1939 (nr 843) med vissa bestämmelser till

främjande av vedproduktionen och den 30 december 1940 (nr 1062) angående

ändrad lydelse av 4 och 8 §§ förstnämnda kungörelse. Ifrågavarande

bestämmelser innebära i huvudsak följande:

Bränslekommissionen äger bevilja till Sveriges skogsägareföreningars riksförbund

ansluten skogsägareförening lån för förskottering av avverkningskostnad

för ved, som enligt kontrakt skall till föreningen levereras av dess

medlemmar eller andra skogsägare. Ansökan örn lån skall enligt kungörelsen

vara åtföljd av vidimerade avskrifter av de leveranskontrakt, som med

låneansökan avses, ävensom av en över kontrakten upprättad särskild förteckning.

Lån må beviljas endast beträffande sådan ved, som omfattas av

statsgaranti, och högst till belopp motsvarande 90 procent av det för veden

gällande garantibeloppet. Å lyftat lånebelopp skall föreningen erlägga ränta

efter 4 procent örn året från lyftningsdagen till dess betalning sker eller lill

dess avräkning i samband med vedens inlösning verkställes. Då skogsägareförening

försålt vedparti, för vilket föreningen av erhållet lån utlämnat förskott

till skogsägare, skall föreningen av lånets kapitalbelopp återbetala så

mycket som belöper å det sålda partiet, så ock erlägga å nämnda delbelopp

upplupen ränta. Skogsägareförening, som erhållit lån, har att därav utlämna

förskott till skogsägare, som avses med föreningens låneansökan. Förskott

må ej lämnas med mindre beslut meddelats därom att den ved, som avses i

det med skogsägaren upprättade leveranskontraktet, skall omfattas av stats
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

5

garanti. Förskott må ej, där ej särskilda omständigheter till annat föranleda,

uppgå till större belopp än som motsvarar 90 procent av det för veden gällande

garantibeloppet. På skogsägareföreningen ankommer att bestämma,

huruvida och i vilken omfattning skogsägaren skall ställa säkerhet för förskottet.

I kungörelsen stadgas vidare, bland annat, att vedkontor (numera

kristidsstyrelse) skall äga att under av Kungl. Majit bestämda tidsperioder

och i den omfattning, som vednämnden (bränslekommissionen) enligt av

Kungl. Majit givna föreskrifter bestämmer, meddela garanti åt skogsägare

att ved, som av honom för avsalu producerats eller framdeles produceras

och som icke finner köpare, skall av staten inlösas till fastställt pris, garantipris.

Garanti må jämväl beviljas åt skogsägareförening för ved, som enligt

kontrakt skall till föreningen levereras av föreningsmedlem eller annan

skogsägare. Kungl. Majit fastställer de garantipriser, som under varje tidsperiod

skola gälla med avseende å ved av olika kvaliteter, samt den tid, under

vilken garantiens uppfyllande må påkallas. Överlåtes ved, för vilken

skogsägare åt sig utverkat statsgaranti, till skogsägareförening, skall garantien

därefter gälla för föreningen. Sker eljest överlåtelse av ved, för vilken

garanti meddelats, upphör garantien att gälla. Inlösning av ved må ske endast

i den utsträckning veden vid inlösningstillfället uppfyller föreskrivna

kvalitetsbestämmelser.

Genom särskilda Kungl. Majits brev den 2 februari och den 26 juli 1940

till statens vednämnd respektive till statens bränslekommission ha de förenämnda,

i kungörelsen meddelade bestämmelserna i vissa hänseenden kompletterats.

Genom det förstnämnda brevet har sålunda föreskrivits, bland

annat, att lån, varom i kungörelsen förmäles, må tills vidare beviljas jämväl

för förskottering av avverkningskostnad för sådan ved, som innehavare av

avverkningsrätt enligt kontrakt skall leverera till skogsägareförening, som i

kungörelsen avses. Genom brevet den 26 juli 1940 har Kungl. Majit förklarat,

att hinder icke möter att bevilja skogsägareförening lån för förskottering av

avverkningskostnaden för redan avverkad ved, oaktat sådant lån sökes först

i samband med att veden levereras till föreningen.

För avverkningssäsongen 1940/41 har Kungl. Majit genom brev den 31

augusti 1940 (S. F. S. nr 803), den 29 november 1940 (S. F. S. nr 957) och

den 28 mars 1941 (S. F. S. nr 175) fastställt särskilda bestämmelser angående

statsgaranti för ved. Dessa föreskrifter innehålla huvudsakligen följande:

Garanti må meddelas beträffande sådan för bränsleändamål eller träkolsframställning

avsedd ved, som anmäles för garanti under tiden till och med

den 31 mars 1941; för Götaland och Svealand, utom Stockholms stad, samt

för Gävleborgs län har tiden för garantianmälan utsträckts lill och med

den 30 april 1941. Garanti må meddelas å en sammanlagd vedkvantilet av

högst 30 miljoner kubikmeter travat (löst) mått. Garantien må avse dels

redan avverkad ved, dels ock ved, som anmäles skola avverkas före den 1

juli 1941; dock under förutsättning att veden anmäles för uppläggning å

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

angiven uppläggningsplats före den 1 mars 1942. Såväl kastved som kolved

och annan långved samt massaved kunna vara föremål för garanti. Bränslekommissionen,

som har att fastställa den andel av den totala kvantiteten,

för vilken de olika kristidsstyrelserna skola äga meddela garanti, äger att beträffande

områden, där med hänsyn till rådande transportförhållanden en

ökning av vedproduktionen icke är önskvärd, bestämma om undantag från

rätten att erhålla garanti. Garantipriset skall, såvitt angår kastved, vara för

utskottsved 5 kronor, för pannved samt för sekunda björk- och bokved

lägst 5 kronor 50 öre och högst 7 kronor, för prima barr- och alved lägst

6 kronor och högst 7 kronor 50 öre samt för prima björk- och bokved lägst

7 kronor 50 öre och högst 9 kronor. För massaved skall garantipriset vara,

för prima sulfitved lägst 7 kronor 50 öre och högst 9 kronor, för sekunda

sulfitved och prima sulfatved lägst 6 kronor och högst 7 kronor 50 öre samt

för sekunda sulfatved lägst 5 kronor 50 öre och högst 7 kronor. De angivna

priserna gälla samtliga per kubikmeter löst mått. Garantipriset för massaved,

som inmätes i fast mått, skall vara för prima sulfitved lägst 30 öre och högst

36 öre, för sekunda sulfitved och prima sulfatved lägst 24 öre och högst

30 öre samt för sekunda sulfatved lägst 22 öre och högst 28 öre, allt per

flottningskubikfot. Beträffande kolved och annan långved skall inom Norrbottens,

Västerbottens, Västernorrlands och Gävleborgs län gälla, att därest

veden upplägges å sådan upplagsplats vid strand, som kan angöras av fartyg

i kustfart, garantipriset skall vara för långved, som uppfyller kvalitetsbestämmelsema

för utskottsved 20 öre, för pannved 24 öre och för prima barrved

26 öre, allt per flottningskubikfot. Inom de delar av Norrbottens, Västerbottens,

Västernorrlands, Jämtlands, Gävleborgs, Kopparbergs och Värmlands

län, som bränslekommissionen bestämmer, skall för långved, som

kapas i längder örn 3 meter och upplägges vid bilväg, garantipriset

vara: för långved som i kvalitetshänseende motsvarar utskottsved 4 kronor,

för långved som i kvalitetshänseende motsvarar pannved 4 kronor 50 öre

samt för långved av bättre kvalitet än som motsvarar pannved 5 kronor,

allt per kubikmeter löst mått. I övrigt skall, där garantianmäld ved inlöses

såsom långved, inlösningen ske till det pris, som motsvarar det å orten gällande

garantipriset för kastved, minskat med arbetskostnaden för långvedens

upparbetning till kastved. Uppfyllandet av meddelad garanti må påkallas

tidigast den 1 januari 1942 och senast den 28 februari samma år.

Vid sidan av här återgivna åtgärder, vilka åsyfta att stimulera den enskilde

skogsägaren att på frivillighetens väg medverka till ökade avverkningar,

har såsom förut antytts genom lagen den 12 april 1940 örn skyldighet

att avverka ved till avsalu fastställts skyldighet för skogsägare och innehavare

av avverkningsrätt att avverka ved efter de närmare bestämmelser,

vederbörande myndighet meddelar. Därest fastställd avverkning icke verkställes

inom föreskriven tid, äger myndigheten besluta om avverkning för

kronans räkning. Ersättning för tvångsavverkad ved utgår med skillnaden

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

7

mellan det för orten gällande garantipriset för den ifrågavarande vedsorten

och de beräknade kostnaderna för avverkning och uppläggning av veden.

Till Reglering av vedproduktionen har 1939 års urtima riksdag (r. skr.

nr 76) anvisat ett reservationsanslag av 15 000 000 kronor. Anslaget är avsett

för täckande av kostnader för lån för avverkningsförskott samt för uppfyllande

av meddelad statsgaranti. För sistnämnda ändamål har anslaget

hittills icke behövt anlitas. Med bifall till Kungl. Maj:ts i proposition nr 248

gjorda förslag har 1940 års lagtima riksdag enligt skrivelse nr 397 anvisat

under elfte huvudtiteln två förslagsanslag nämligen dels å 2 000 000 kronor

till Omkostnader i samband med inköp och inlösen av ved dels ock å 150 000

kronor till Ersättning åt skogsvårdsstyrelser för visst biträde vid vedavverkning

samt såsom kapitalinvestering i fonden för förlag till statsverket ett reservationsanslag

av 47 000 000 kronor till Reglering av vedproduktionen.

Enligt skrivelse nr 99 har 1940 års urtima riksdag medgivit, att förberörda

förslagsanslag till Omkostnader i samband med inköp och inlösen av ved

må disponeras i enlighet med vad i proposition nr 72 föreslagits, vilket innebär,

att Kungl. Majit får rätt att under innevarande budgetår använda högst

75 000 kronor till ersättningar åt skogsägareföreningarna för besvär med

förmedlingen av lån för avverkningsförskott.

Kungl. Majit har genom beslut den 28 juni 1940 dels ställt förenämnda förslagsanslag

av 2 000 000 kronor och 150 000 kronor till statskontorets förfogande

att av statskontoret disponeras för därmed avsedda ändamål enligt de

bestämmelser Kungl. Majit, efter förslag i förra fallet av statens bränslekommission

och i senare fallet av centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund,

framdeles meddelar, dels ock hemställt till fullmäktige i riksgäldskontoret

att av omförmälda reservationsanslag av 47 000 000 kronor utbetala

10 000 000 kronor efter rekvisition i mån av behov till statskontoret, som äger

använda anslagsmedlen till utlämnande av lån i enlighet med vad i kungörelsen

den 8 december 1939, nr 843, föreskrives, samt enligt de föreskrifter,

som Kungl. Majit för varje särskilt fall meddelar, 37 000 000 kronor till

bränslekommissionen, som äger använda anslagsmedlen för därmed avsedda

ändamål. Enligt vad som framgår av förenämnda proposition nr 248 till

1940 års lagtima riksdag har av sistnämnda belopp 30 000 000 kronor beräknats

för uppläggande av ett statligt regleringslager av cirka 3 miljoner

kubikmeter ved samt 7 000 000 kronor för täckande av kostnaderna för

eventuell tvångsavverkning.

Enligt beslut den 6 december 1940 har Kungl. Majit sedermera medgivit,

att bränslekommissionen må använda högst 6 000 000 kronor av förenämnda

reservationsanslag för inköp av 500 000 kubikmeter ved i marknadsreglerande

syfte. I anslutning till detta beslut anförde statens bränslekommission

i skrivelse den 17 december 1940 bland annat:

De vedpartier varom bär vore fråga komrnc att i många fall betinga förhållandevis

höga priser i de orter till vilka veden skulle fraktas på grund

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

av de långa transportavstånden från överskottsområden till dessa orter.

Detta förhållande torde i vissa fall motivera höjning av de fastställda återförsäljningspriserna.

Enligt kommissionens mening borde och kunde emellertid

dessa priser i regel icke höjas till en sådan nivå, att de komme att

motsvara vedens verkliga kostnader. Det syntes så mycket mer påkallat, att

en dylik betydande höjning av konsumentpriserna i de för närvarande utpräglade

underskottsorterna undvekes, som en sådan prisstegring skulle såväl

påverka priserna på den nyhuggna veden som inverka störande på andra,

närliggande orters vedförsörjnings- och prisläge. Kommissionen funne det

därför nödvändigt att genom viss bidragsverksamhet förhindra en alltför

avsevärd stegring av de nuvarande konsumentpriserna. Enligt kommissionens

mening borde härvid i första hand konsumenterna själva, d. v. s. kommunerna,

träda emellan genom att i prisutjämnande syfte bidraga med

ett belopp, motsvarande en utdebitering av 10 öre per skattekrona för ved,

som under innevarande bränslesäsong genom kommissionen kunde komma

att tillföras respektive orter. Först i den mån ett kommunalt bidrag, beräknat

efter dessa grunder, visade sig icke vara tillfyllest och endast under förutsättning,

att ett sådant ekonomiskt ingripande från kommunens sida i första

hand komme till stånd, syntes staten böra lämna sådant ekonomiskt stöd att

en lämplig prisnivå kunde bibehållas. Denna statliga bidragsverksamhet,

vilken syntes huvudsakligen böra givas formen av ytterligare nedsättning av

järnvägsfrakten för ved utöver den som nu kunde medgivas, beräknades

behöva uppgå till ett belopp, motsvarande i genomsnitt 1 krona 50 öre per

kubikmeter eller tillsammans 750 000 kronor för ifrågavarande vedkvantitet

om 500 000 kubikmeter.

Enligt beslut den 20 december 1940 har Kungl. Maj:t anbefallt statskontoret

att, med anlitande av det å förskottsstat för försvarsväsendet m. m. för

budgetåret 1940/41 under elfte huvudtiteln uppförda förskottsanslaget till

Allmänna utgifter för pris- och handelsreglerande åtgärder (XI a), till

bränslekommissionen, på rekvisition i mån av behov, utbetala ett belopp av

högst 750 000 kronor, att av kommissionen användas på sätt och under förutsättningar,

som angivas i kommissionens förenämnda skrivelse av den 17

december 1940.

I sin förut omnämnda skrivelse av den 21 februari 1941 bar bränsle kommissionen

även upptagit frågan om utformningen av det fortsatta

stödet från statens sida av ved produktionen.

Härom har kommissionen anfört bland annat:

Hittills hava de produktionsbefrämjande åtgärderna bestått uti statsgaranti

för vedens inlösen samt lån till skogsägareföreningar för förskottering av

avverkningskostnader. De skäl, som tidigare anförts för statligt stöd för

åstadkommande av en ökning av vedproduktionen göra sig numera med

hänsyn till de alltmera utökade vedavverkningarna gällande med än större

styrka. Statsgarantiens betydelse ökas i samma mån som övergången till

mera normala förhållanden skönjes. Kommissionen anser, att staten även för

ifrågavarande avverkningssäsong i viss omfattning bör garantera skogsägare,

att av dem upphuggen ved, som ej funnit köpare, skall, därest stadgade förutsättningar

äro uppfyllda, av staten inlösas till ett visst bestämt pris.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Meijen proposition nr 193.

Den hittills bedrivna låneverksamheten synes likaledes i någon form böra

bestå. För lån till avverkningsförskott åt tillverkare av ved bar anslaget för

innevarande år upptagits till 10 miljoner kronor, beroende pa, att en reservation

på ungefär samma belopp fanns disponibel vid budgetårets början och

under detta år kan tagas i anspråk. Rörande omfattningen av den laneverksamhet,

för vilken detta anslag är avsett, kunna hittills gjorda erfarenheter

knappast giva någon ledning. Mycket beror på i vad mån en dylik upplåning

utnyttjas. För närvarande kan sålunda icke bedömas örn någon reservation

av årets anslag kan påräknas. Under förutsättning, att de nuvarande

formerna för låneverksamheten i stort sett bibehållas och att skogsägaieföreningarna,

såsom hittills, förmedla de statliga avverkningsförskotten i all

den utsträckning, som det utökade vedavverkningsprogrammet Iean kräva,

anser kommissionen, att förskottsmedel för belåning av 4 å 5 miljoner kubikmeter

ved böra finnas tillgängliga för nästa budgetår. Detta innebär att

anslaget för ändamålet bör upptagas till 25 miljoner kronor.

Efter att ha framhållit, att skogsägarna böra beredas möjligheter att fullgöra

sin avverkningsskyldighet i lorm av icke blott kastved utan även långved

och massaved, i vilket senare fall veden ej får användas annat än för

bränsleändamål, har kommissionen kommit in pa spörsmålet örn

tvångsvis genomförda avverkningar. I detta hänseende har

kommissionen framhållit följande:

Avverkningen av ifrågasatta mycket betydande vedkvantiteter anser kommissionen

böra kunna i största utsträckning verkställas genom åtaganden

på sätt som hittills skett utan tillgripande av statliga tvångsåtgärder med

stöd av lagen om skyldighet att avverka ved till avsalu. Då man emellertid

vid en fortsatt kris måste skärpa kravet på att varje skogsägare bidrager till

bränsleförsörjningen i mån av skogstillgång torde man böra räkna med att

det kan bliva ofrånkomligt att i viss utsträckning företaga tvångsutsyning

och tvångsavverkning jämlikt bestämmelserna i sagda lag. Det är dock kommissionens

uppfattning att sådana statsingripanden böra i möjligaste män

undvikas. Kommissionen räknar därför icke med att större belopp för bestridande

av kostnader härför behöver ställas till förfogande än som beräknats

för innevarande år. Tvångsavverkningar torde sålunda icke behöva omfatta

mer än ungefär 1 miljon kubikmeter, varvid kostnaden efter ett genomsnittligt

garantipris av 7 kronor skulle komma att uppgå till 7 miljoner kronor.

Kommissionen har härefter övergått till att behandla frågan om de åtgärder,

som redan nu böra företagas för att tillgodose ved behovet under

nästkommande bränslesäsong, vilka åtgärder i viss mån även

torde kunna påverka den innevarande säsongens produktion, samt anför i

denna fråga bland annat:

För att tillförsäkra staten möjligheter att effektivt ingripa i marknadsoch

prisreglerande syfte samt för att utöver den stimulans som ligger i statsgaranti

för ved och lån för förskottering av avverkningskostnaden ytterligare

påskynda den pågående produktionen är det kommissionens uppfattning

att staten bör genom direkta köp anskaffa och upplägga ett visst lager av

ved.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kunell. Maj:ts proposition nr 193.

Kommissionen har bedrivit en omfattande affärs- och förmedlingsverksamhet

med torr ved, varvid kommissionen visserligen träffat avtal örn inköp

men sedermera transporterat dessa på kristidsnämnd, varför kommissionen

hittills endast behövt disponera mindre belopp för anskaffning av ett

regleringslager av torr ved.

Kommissionens hittillsvarande verksamhet på detta område, vilken sålunda

till större delen varit av förmedlande natur, har huvudsakligen tagit

sikte på innevarande säsongs bränslebehov. Med anledning av därvid gjorda

erfarenheter och den alltmera skärpta och förlängda krisen finner kommissionen

nu tidpunkten vara inne för mera omfattande statliga inköp av såväl

kastved som massaved och flottningskolved avseende förbrukningen under

nästkommande bränslesäsong.

Motiven för anskaffande redan nu av ett regleringslager äro att möjliggöra

att tillgängliga transportmedel bliva rationellt och effektivt utnyttjade

under erforderlig tid, att städer och andra tätorter tillförsäkras bränsle till

skäliga priser samt att ojämnheter i bränsleförsörjningen kunna av myndigheterna

tillrättaläggas med anlitande av egna reservförråd. Därest uppköpen

kunna komma till stånd utan större dröjsmål, är det också möjligt att de

kunna i någon mån stimulera till ökade vedavverkningar. I första hand ämnar

kommissionen undersöka möjligheterna för upphandling av ved för

ifrågavarande ändamål från domänverket, de skogsägande bolagen samt

skogsägareföreningarna.

Inköpen äro avsedda att omfatta såväl kastved som långved och massaved.

För inköpen av massaved tala särskilda skäl. De norrländska järnvägarnas

trafikkapacitet är så begränsad, att sjötransporterna måste utnyttjas så

mycket som möjligt. Mycket stora havsflottningar av s. k. flottningsved

kunna emellertid icke utföras i så god tid, att veden blir användbar nästa

säsong. Massaved kan däremot flottas ned från övre Norrland exempelvis

till fabrikerna i Gävledistriktet, vilka kunna mottaga veden som kompensation

för annan, torr massaved, som ställes till försörjningsorternas förfogande.

Beträffande södra och mellersta Sverige må framhållas, att nya avverkningar

lättare fås till stånd och med större kvantiteter, om man tar sikte

även på massaveden vid avverkningarna och propagerar för detta. Slutligen

skulle massaveden lätt kunna placeras hos industrien om fredskrisen skulle

inträffa, innan veden konsumerats.

Kommissionen har på grund härav upptagit förhandlingar med representanter

för massaindustrien och därvid med industrirepresentanterna enats

om att kommissionen icke lämpligen bör i egen regi uppträda på marknaden.

I stället kunde åt företagen uppdragas att inköpa massaved icke endast

för eget behov utan — enligt vissa regler — jämväl för kommissionens räkning.

Förslaget innebär, att industrien skulle åtaga sig att för kommissionens

räkning anskaffa vissa kvantiteter massaved — helst sekunda eller prima

sulfatved — vilka i Norrland skola nedflottas och flottläggas av bolagen och

i övriga delar av landet lagras vid bilvägar. Ett gemensamt inköpspris skall

omedelbart kungöras och kommissionen åtager sig att på lämpligt sätt göra

skogsägarna underkunniga örn att uppköpen ske i den allmänna bränsleförsörjningens

intresse, varför det är angeläget att så stora kvantiteter som

möjligt bjudas ut.

Vedlagrets storlek bör framför allt bestämmas av möjligheterna att på

skäliga villkor och med lämplig fördelning inköpa ved på sådant sätt, att

intrång icke övas i de enskilda förbrukarnas legitima vedanskaffning. De

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

11

vedinköp, som göras av kristidsnämnder och kommuner, tjäna i huvudsak

samma syfte som de statliga veduppköpen och måste samordnas med dessa.

Bränslekommissionen kommer även att såsom hittills uppträda som förmedlare

av uppköp för kristidsnämndernas räkning.

I anslutning härtill har kommissionen kommit in på frågan o lii de

större konsumtionsorternas behov av ved. I detta hänseende

har kommissionen anfört:

Redan statens industrikommission och statens vednämnd vidtogo på ett

tidigt stadium åtgärder syftande till att förminska de svårigheter, som

transporten och fördelningen av de stora vedkvantiteterna från produktionsområden

till konsumtionsområden måste komma att medföra. Trots dessa

strävanden, som sedermera fullföljdes av statens bränslekommission, erhöll

kommissionen först i oktober månad 1940 preciserade uppgifter från kristidsstvrelser

och kristidsnämnder över det aktuella vedbehovet inom vissa

orter, vilket vedbehov kommissionen sedan har tillgodosett genom tillförsel

av ved från överskoltsområden.

Då ett säkerställande av samhällenas bränslebehov enligt de hittills vunna

erfarenheterna icke synes kunna enbart överlåtas på privata intressenters

eller kommunala myndigheters initiativ, synes det nödvändigt att kommunerna

åläggas att enligt bränslekommissionens anvisningar anskaffa vedlager.

Visserligen stadgas i kungörelsen den 8 september 1939 (nr 638) om kristidsnämnder,

att kristidsnämnd har skyldighet att fullgöra sådana av

central kristidsmyndighet anbefallda uppgifter, som äro erforderliga för att

fylla behovet av viktiga förnödenheter eller för att tillgodose annat ändamål

av betydelse för folkförsörjningen, ävensom att kommun är skyldig att

ställa medel till förfogande till bestridande av kristidsnämndens verksamhet.

Härav torde väl följa, att det åligger kristidsnämnd att efter anmodan

av bränslekommissionen biträda vid anskaffandet av den ved, som fordras

för ortens vedförsörjning samt att kommunen är skyldig att ställa medel

till förfogande för detta ändamål. Det synes dock oklart huru långt denna

skyldighet sträcker sig. Den ved, som fordras för att tillgodose vedbehovet

för en ort, kan i många fall icke anskaffas från ortens naturliga vedfångstområde

utan måste anskaffas och fraktas dit från ett avsides beläget överskottsområde,

vilket i så fall bör ske genom bränslekommissionens medverkan.

Till följd av det långa transportavståndet kommer sådan ved att

bliva förhållandevis dyr.

Kommunen bör dock vara skyldig att tillhandahålla ved till konsument,

när leverans sker direkt från banvagn eller sjökaj, till det för detta leveranssätt

fastställda återförsäljningspriset. Vid leverans från upplag äger

kommunen högst uttaga det återförsäljningspris, som gäller för leverans

från vedgård. Bränslekommissionen bör i enlighet med det anförda hava

befogenhet att ålägga en kristidsnämnd att anskaffa och svara för det vedlager,

som påkallas för tryggande av ortens vedförsörjning, även örn kommunen

härigenom skulle drabbas av vissa utgifter. Dessa böra dock i enlighet

med Kungl. Maj:ts beslut den 20 december 1940 begränsas att högst

omfatta ett belopp motsvarande en utdebitering av 10 öre per skattekrona.

Först i den mån att kommunalt bidrag, beräknat efter dessa grunder, visar

sig icke vara tillfyllest och endast under förutsättning att ett sådant ekonomiskt

ingripande från kommunens sida i första hand kommer till stånd,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

synes staten böra lämna sådant ekonomiskt stöd att en lämplig prisnivå kan

bibehållas.

För att reglera förhållandet mellan stat och kommun avser kommissionen

att såvitt möjligt tillhandahålla kommunen erforderlig ved till det för orten

fastställda återförsäljningspriset avseende veden levererad i parti fritt banvagn

eller sjökaj.

Kommissionen har därefter gått in på storleken av regleringslagret

av ved samt om medelsbehovet för detta ändamål.

Härom har kommissionen anfört:

Kommissionen beräknar de vedkvantiteter, som på anförda motiv och enligt

antydda allmänna riktlinjer böra anskaffas till följande ungefärliga

belopp:

Inom de fyra norra länen:

Då förenämnda totalkvantitet örn cirka 8 miljoner kubikmeter genom successiva

försäljningar eller förmedlingar omsättes, torde medel för totala

kvantiteten icke behöva bindas. Kommissionen har sålunda beräknat, att genomsnittligt

lagret icke skulle hållas vid mera än 5 miljoner kubikmeter,

motsvarande ett inköpsvärde av 60 miljoner kronor.

Nu ifrågavarande vedförråd kan ytterligare komma att ökas med ved,

som avverkas av staten efter tvångsutsyning, för vilket ändamål förut beräknats

ett medelsbehov för budgetåret 1941/42 av 7 miljoner kronor. Genom

inlösen av ved på grund av statsgaranti torde förrådet även kunna erhålla

ett tillskott, vars storlek det är svårt att beräkna, då den omfattning i vilken

skogsägarna kunna beräknas komma att påfordra statsinlösen intimt sammanhänger

med världskrisens vidare utveckling. Försiktigtvis synes man

böra räkna med en inlösen av 1 miljon kubikmeter, för vilket med ett genomsnittligt

garantipris av 7 kronor skulle erfordras ett anslag av 7 miljoner

kronor.

De tillskott, som det statliga vedlagret genom tvångsutsyning eller inlösen

skulle kunna komma att erhålla torde emellertid snarast möjligt böra kompenseras

genom utförsäljningar av motsvarande kvantiteter från samma lager,

varigenom bundna medel åter skulle tillföras statskassan.

På så sätt skulle det totala medelsbehovet för inköp, inlösen och tvångsavverkning

av ved uppgå till 60 + 7 + 7 = 74 miljoner kronor.

Ett anslag å budgeten för år 1941/42 med nämnda stora belopp erfordras

icke med hänsyn till den reservation, som kan beräknas föreligga å de för

innevarande år beviljade medlen för samma ändamål 30 + 7 = 37 miljoner

kronor. Av dessa medel torde icke mer än hittills disponerade 6 miljoner

kronor behöva tagas i anspråk för inköp av ved för innevarande bränslesäsong

och för tvångsavverkning före den 1 juli 1941 synes ett belopp av

1 miljon kronor få anses tillräckligt. På så sätt skulle av nämnda anslag

kastved ......

flottningskolved

massaved .....

2 000 000 kubikmeter

400 000 »

600 000 »

Inom de övriga delarna av landet:

kastved .................

massaved ...............

3 000 000 kubikmeter

2 000 000 »

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

13

återstå icke mindre än 30 miljoner kronor. Kommissionen förutsätter, att

dessa medel redan nu få tagas i anspråk i den omfattning, som erfordras lör

de tidiga inköp för kommande bränslesäsong, som nu äro förestående.

Kapitalbehovet för budgetåret 1941/42 skulle sålunda kunna nedsättas till

74 — 30 = 44 miljoner kronor.

Kommissionen har givetvis räknat med att under vintern och våren 1942

liknande engagemang erfordras som de nu aktuella. Särskilda anslag härför

hava nu icke upptagits i detta förslag med hänsyn till att medel härför böra

kunna bliva tillgängliga i samband med omsättning av de lager, som avses

skola uppläggas.

I årets statsverksproposition har med ledning av tidigare avgivet förslag

upptagits ett preliminärt anslag å kapitalbudgeten för reglering av vedproduktionen

med 57 miljoner kronor. I enlighet med förestående beräkningar

kan medelsbehovet för nämnda ändamål nu angivas till 25 + 44 = 69 miljoner

kronor.

För de omkostnader som uppstå i samband med denna verksamhet samt

för vissa förluster till följd av prisregleringsåtgärder har i statsverkspropositionen

under elfte huvudtiteln beräknats ett anslag å sammanlagt 3 miljoner

kronor. Även örn de av kommissionen här föreslagna riktlinjerna för

de statliga vedinköpen avse en mera omfattande verksamhet än tidigare,

finner kommissionen icke anledning att nu föreslå höjning av anslaget ifråga.

Beträffande anslaget till Ersättning åt skogsvårdsstyrelser för visst biträde

vid vedavverkning har centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund

i skrivelse den 18 oktober 1940 anfört bland annat, att, därest skogsvårdsstyrelsernas

direkta medverkan för anskaffning av vedbränsle erfordras även

under nästkommande budgetår, de kostnader härför, som skogsvårdsstyrelserna

icke finna sig kunna bestrida av egna medel, liksom under innevarande

budgetår böra täckas genom särskild medelsanvisning. Några säkra hållpunkter

för ett mera noggrant avvägande av denna föreligger icke. Vid

sådant förhållande synes man lämpligen böra utgå från att det medelsbehov

för ifrågavarande ändamål, som under nästa budgetår kan komma

att göra sig gällande, bör tillgodoses medelst ett förslagsanslag av samma

storlek som för löpande budgetår.

I utlåtande häröver den 1 november 1940 har statens bränslekommission

anfört i huvudsak följande:

Det förslagsanslag å 150 000 kronor, som riksdagen jämlikt sin skrivelse

den 18 juni 1940, nr 397, för budgetåret 1940/41 anvisat till Ersättning

åt skogsvårdsstyrelser för visst biträde vid vedavverkning, är avsett

till läckande av de omkostnader skogsvårdsstyrelserna på grund av sin medverkan

vid den extraordinära vedavverkningen under innevarande avverkningssäsong

lia att vidkännas. Att det med hänsyn till skogsvården är av

väsentlig betydelse, att utstämplingen av den ved som skall avverkas i

största möjliga utsträckning sker på ett sakkunnigt sätt, synes icke närmare

behöva motiveras. Anslaget avser att möjliggöra för skogsvårdsstyrelserna

att i görligaste mån tillgodose behovet av stämplingsbiträde lill oförändrade

eller obetydligt högre kostnader för skogsägarna. Omkostnaderna för

denna extraordinära verksamhet bör icke täckas genom tagande i anspråk

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

av anslagen till skogsvårdsstyrelsernas allmänna verksamhet. Skogsvårdsstyrelserna

medverka även genom att biträda vid kristidsstyrelsernas beräkning

av de vedkvantiteter, vilkas avverkning ålägges de skilda fastigheterna.

I vad mån skogsvårdsstyrelsernas medverkan i här berörda avseende blir

påkallad även under avverkningssäsongen 1941/42 kan givetvis icke närmare

angivas. Kommissionen utgår emellertid från alt vedanskaffningen under

nämnda period måste planeras under förutsättning av likartade förhållanden

som hittills varit för handen beträffande landets bränsleförsörjning.

Den extraordinära vedanskaffning som sålunda beräknas för avverkningssäsongen

1941/42 kommer, om den skall genomföras, följaktligen att kräva

skogsvårdsstyrelsernas medverkan i minst samma utsträckning som under

innevarande avverkningsperiod.

Föredragon- Av den lämnade redogörelsen framgår, att åtgärder redan nu böra planeras

för att tillgodose bränslebehovet under säsongen

19 4 2/4 3. Hur förhållandena då gestalta sig är för närvarande omöjligt att

med någon säkerhet yttra sig örn. Med hänsyn härtill synes man nu vid

planeringen av bränsleförsörjningen 1942/43 böra utgå från de förhållanden,

som för närvarande råda samt vara beredd på att förskjutningar kunna ske

i såväl det ena som det andra avseendet. Detta innebär, att man bör beräkna

bränslebehovet till minst samma storlek som under säsongen 1941/42 och

samtidigt vidtaga åtgärder för skapande av en bränslereserv av lämplig

storlek för att ha till hands, därest något oförutsett skulle inträffa.

För bränslebehovets tillgodoseende böra självfallet förefintliga möjligheter

att erhålla kol och koks från utlandet utnyttjas till det yttersta. Försiktigheten

bjuder emellertid att man utgår från att bränsleförsörjningen i första hand

mäste bygga på inhemska bränsletillgångar, samt att sålunda de förutvarande

förbrukarna av importbränsle böra övergå till att använda ved i största möjliga

omfattning. Någon gräns uppåt för avverkningarna bör därför ej uppställas.

Av praktiska skäl måste emellertid en riktpunkt för avverkningarnas omfattning

finnas. Som sådan riktpunkt synes man kunna godtaga den av

bränslekommissionen angivna kvantiteten av 35 miljoner kubikmeter. Denna

är dock i nuvarande läge närmast att betrakta som en minimikvantitet.

Då det givetvis är av vikt, att planläggningen av ett så betydande avverkningsprogram,

med hänsyn till att ändrade förhållanden kunna påkalla

andra dispositioner, icke omedelbart tager sikte på hela kvantiteten, synes

det vara lämpligt att såsom bränslekommissionen föreslagit avverkningskvantiteterna

fastställas för kortare tidsperioder. Det bör ankomma på

bränslekommissionen att för varje tidsperiod fastställa de kvantiteter, som

under perioden böra avverkas. Avverkningarna böra därjämte planläggas

så, att däri få inräknas icke endast brännved av vanligen förekommande

dimensioner utan även långved och massaved, vilket i viss mån torde bidraga

till att underlätta för skogsägarna att fullgöra avverkningsprogrammet.

De sistnämnda vedsorterna böra i så fall icke utan särskilt medgivande

få användas annat än för bränsleändamål.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

15

Avverkningen i fortsättningen av vedmängder av här angivna storleksordning

kommer givetvis att liksom nu ställa stora krav pa skogsägarna.

Det kan icke skäligen begäras, att den enskilde skogsägaren av egen drift

skall medverka till genomförandet av det utökade avverkningsprogram, som

sålunda antytts. Statens medverkan torde på grund härav numera bliva än

mera nödvändig än förut. De av staten redan vidtagna åtgärderna för främjande

av vedproduktionen, nämligen utfästelse att inlösa ved, som avverkats

men icke vunnit avsättning, samt utlämnande av lån till skogsägareförening,

ansluten till Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, för förskottering

av avverkningskostnad för ved böra därför även i fortsättningen, till underlättande

av skogsägarnas medverkan till avverkningarna, stå till buds. Jag

förordar alltså, att reglerna om statsgaranti för ved och örn låneverksamheten

alltjämt bibehållas.

Beträffande systemet med statsgaranti synas några ändrade föreskrifter

icke vara påkallade. Det bör således även framgent ankomma pa Kungl.

Maj:t att meddela erforderliga bestämmelser om garantiprisens höjd och

örn de vedsorter, som må omfattas av statsgaranti. Kungl. Majit bör även

äga att utfärda administrativa föreskrifter örn tid, inom vilken ved skall anmälas

för garanti och inom vilken uppfyllandet av meddelad garanti skall

påkallas.

Bestämmelserna örn låneverksamheten ha, såsom av det föregående framgår,

efter beslut av 1940 års urtima riksdag erhållit en för skogsägareföreningarna

och därigenom indirekt även för skogsägarna förmånligare utformning,

i det att lånemöjligheterna utvidgats att kunna omfatta intill 90

procent av garantibeloppet för ved, som avses med vid låneansökning åberopade

leveranskontrakt. Föreskrifterna torde efter denna ändring i stort

sett vara tillfyllest för sitt ändamål. En viss omläggning av förfaringssättet

vid lånens beviljande m. m. kan emellertid bliva erforderlig. Frågan härom är

föremål för övervägande, varför jag, därest så skulle visa sig påkallat, i

sinom tid torde få återkomma härtill.

Genomförandet av här omnämnda statliga stödåtgärder ställer betydande

krav på statsverket i ekonomiskt hänseende. Beträffande medelsbehovet för

lån till avverkningsförskott åt vedproducenter må erinras om att av hittills

för reglering av vedproduktionen anvisade medel ett belopp av 25 000 000

kronor stått till förfogande för täckande av utgifterna för ifrågavarande låneverksamliet.

Bränslekommissionen har förklarat sig icke kunna bedöma,

huruvida någon reservation kan påräknas av årets anslag, samt anser, att

förskottsmedel för belåning av 4 å 5 miljoner kubikmeter ved böra finnas

tillgängliga för nästa budgetår. Kommissionen beräknar med dessa utgångspunkter

medelsbehovet för budgetåret 1941/42 till 25 000 000 kronor. Det

torde kunna ifrågasättas, huruvida icke den av bränslekommissionen gjorda

beräkningen av den vedmängd, för vilken lån kommer att sökas, är något

snävt tilltagen och om icke med hänsyn härtill större kapitaltillgång skulle

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

bliva erforderlig. Vid bedömandet härav bör man emellertid icke bortse

från att de medel, som nu äro bundna i förskottslån, allteftersom veden försäljes,

frigöras, varför det för lån tillgängliga beloppet icke är begränsat till

det kapitaltillskott, som årets riksdag må komma att anvisa. Med hänsyn

härtill har jag icke ansett mig böra göra någon erinran mot bränslekommissionens

anslagsberäkning för ifrågavarande ändamål. För budgetåret

1941/42 bör alltså avses ett belopp av 25 000 000 kronor för lån till avverkningsförskott

åt vedproducenter.

Vid sidan av de i det föregående omnämnda åtgärderna, vilka syfta till

att stimulera de enskilda skogsägarna att på frivillighetens väg medverka

till de avsedda avverkningarna, föreligga efter beslut av 1940 års lagtima

riksdag möjligheter att tvångsvis förmå skogsägare att fullgöra honom

ålagd avverkning enligt lagen den 12 april 1940 om skyldighet att avverka

ved till avsalu. Såsom vid upprepade tillfällen tidigare framhållits synes

man kunna räkna med att tvångsavverkning icke skall behöva tillgripas

annat än i undantagsfall. För den händelse tvångsutsyning och tvångsavverkning

enligt bestämmelserna i lagen komma till utförande uppstå kostnader

för staten. Bränslekommissionen har räknat med att ungefär en miljon

kubikmeter ved skall behöva uttagas genom tvångsavverkning. Med en

beräknad kostnad av 7 kronor för kubikmeter, innefattande avverkningskostnader

och ersättning till skogsägaren, skulle för detta ändamål erfordras

i runt tal 7 000 000 kronor. Mot denna beräkning synes i och för sig intet

vara att invända. Emellertid synes frågan örn anvisande av medel för

täckande av dessa anskaffningskostnader i viss mån sammanhänga med

spörsmålet örn den statliga inköps- och försäljningsverksamheten på ifrågavarande

område. Jag torde därför få återkomma härtill i samband med

behandlingen i det följande av sistnämnda spörsmål.

Enligt förberörda lag örn skyldighet att avverka ved till avsalu åligger

det skogvårdsstyrelse att biträda vid tillämpning av lagen. I likhet med

vad som gäller för innevarande budgetår synas medel böra finnas tillgängliga

även för nästkommande budgetår för att bereda skogsvårdsstyrelserna ersättning

för deras medverkan. För ändamålet bör anvisas ett särskilt förslagsanslag

å driftbudgeten. I enlighet med förslag från centralrådet för

skogsvårdsstyrelsernas förbund bör anslaget bestämmas till 150 000 kronor.

Jag övergår härefter till frågan om ytterligare åtgärder

för vedförsörjningen under bränslesäsongen 194 1/4 2.

Möjligheterna att tillgodose vedbehovet för bränslesäsongen 1941/42 bero

i stort sett på planläggningen av avverkningarna för avverkningssäsongen

1940/41 och resultaten av desamma. Av det tidigare anförda framgår, att

man som mål för avverkningarna innevarande avverkningssäsong uppställt

en vedmängd av 30 miljoner kubikmeter löst mått. Kungl. Majit har också

medgivit, att statsgaranti må meddelas för denna avverkningskvantitet. Enligt

bränslekommissionens uppgifter skulle den 1 mars 1941 omkring 78

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

17

procent av den beräknade totala avverkningskvantiteten ha avverkats. Goda

utsikter torde således föreligga för att den avsedda myckenheten ved skall

finnas tillgänglig vid avverkningssäsongens slut.

Bränslekommissionen anser emellertid önskvärt, att med hänsyn till de

allt större kraven på ved för olika ändamål avverkningarna under innevarande

avverkningssäsong ytterligare ökas. Kommissionen har för sin

del stannat vid en total avverkningskvantitet av 35 ä 40 miljoner kubikmeter;

meravverkningen utöver den förut nämnda totalkvantiteten skulle

enligt kommissionens uppfattning ske vid sidan av avverkningsålägganden,

som meddelats skogsägare jämlikt lagen om skyldighet att avverka ved till

avsalu. Som ett medel att stimulera till den ökade avverkningen föreslår

bränslekommissionen — jämsides med förenämnda stödåtgärder i form av

statsgaranti och lån till avverkningsförskott — att staten själv skall genom

lämpligt organ uppträda som köpare av ved. Huvudsyftet med en dylik

uppköpsverksamhet skulle vara, att staten därigenom erhåller goda möjligheter

att effektivt ingripa i marknads- och prisreglerande syfte.

Såsom jag tidigare framhållit måste vår bränsleförsörjning under nuvarande

ovissa förhållanden i mycket stor omfattning basera sig på våra vedtillgångar.

I enlighet härmed finner jag i likhet med bränslekommissionen det

vara nödvändigt, att de nu pågående avverkningarna avsevärt utvidgas.

Det förefaller antagligt, att uppköp från statens sida i .större omfattning

kunna komma att verka befrämjande på avverkningarna och dessutom påskynda

desamma.

En dylik upphandlingsverksamhet för .statens räkning kommer även, såsom

bränslekommissionen påpekat, att underlätta ett bättre och mera effektivt

utnyttjande av transportapparaten genom att virkestransporterna

kunna ske å tider, då transportmedlen icke äro hårt belastade. Vidare

torde förefintligheten av statliga vedlager verksamt kunna bidraga till utjämning

av ojämnheter i bränsleförsörjningen, varjämte en viss stabilitet i

prisbildningen å vedmarknaden synes vara att förvänta. Jag vill därför

uttala min anslutning till bränslekommissionens förslag örn verkställande

av statliga uppköp av ved.

Den avsedda uppköpsverksamheten synes, såsom bränslekommissionen

framhållit, böra omfatta olika vedsortiment. I likhet med kommissionen

anser även jag fördelaktigt, att däri får ingå massaved, vilket bland annat

medför möjligheter att på ett tillfredsställande sätt utnyttja sjötransporter

från övre Norrland till sydligare industridistrikt. Härtill kommer att avsättningen

av sådan ved icke torde erbjuda några större svårigheter, enär denna

ved torde kunna placeras hos industrien. På sätt kommissionen förordat

synes lämpligt anförtro uppköpen av massaved även för kommissionens räkning

åt vederbörande å marknaden redan införda företag. De statliga uppköpen,

vare sig de ske direkt genom bränslekommissionen eller genom ombud,

böra emellertid icke få inkräkta på de enskilda förbrukarnas legitima

linning till riksdagens protokoll 19 M. / sami. Nr 193.

•)

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

vedanskaffning. I enlighet med bränslekommissionens åsikt synas kommunala

inköp, som ske i samma syfte som de statliga, böra samordnas med

dessa, i det att bränslekommissionen liksom hittills bör i mån av behov

uppträda som förmedlare åt kommunerna och deras organ.

I detta sammanhang må nämnas, att det enligt av bränslekommissionen

lämnade uppgifter under den förflutna delen av innevarande bränslesäsong

varit förenat med betydande svårigheter att tillgodose det aktuella vedbehovet

inom vissa orter. Med ledning av hittills gjorda erfarenheter om

olika samhällens sätt och förmåga att själva handhava sin vedförsörjning

synes icke tillrådligt att enbart lita till privata företags eller kommunala

myndigheters åtgärder, då det gäller tryggandet av vedbehoven. Detta synes

närmast böra ankomma på de statliga bränslemyndigheterna, vilka böra

svara för erforderligt initiativ i detta hänseende. Emellertid bör man dock

få uppställa den fordran, att kommunerna skola medverka vid de statliga

myndigheternas strävanden för tillgodoseendet av deras vedbehov. Det är

självfallet ett önskemål, att denna medverkan från kommunernas sida sker

frivilligt. Då det emellertid synes kunna inträffa, att frivillig medverkan

till bränsleanskaffningen icke alltid kan påräknas inom rimlig tid, lärer

det vara påkallat, att på sätt bränslekommissionen framhållit de statliga

myndigheterna kunna ålägga kommunerna att medverka vid anskaffningen

och distributionen av ved, ävensom att, om så finnes erforderligt, upplägga

reservlager av ved eller annat bränsle. Dylik befogenhet torde tillkomma

Kungl. Maj:t på grund av bestämmelserna i lagen den 15 juni 1939 (nr 254)

om skyldighet för kommun att fullgöra vissa av krig m. m. föranledda arbetsuppgifter.

Om åläggande som nyss sagts meddelas skola kostnaderna jämlikt

berörda lag bestridas av kommunen. Det torde få ankomma på Kungl.

Majit att närmare bestämma, huruvida och i vilken omfattning staten skall

bidraga till täckandet av sådana kostnader. Medel för statsbidrag torde få

utgå från det av mig i det följande omnämnda anslaget till Omkostnader i

samband med inköp och inlösen av ved, m. m.

Storleken av de vedmängder, som av staten böra uppköpas, har av

bränslekommissionen beräknats till omkring 8 miljoner kubikmeter, fördelade

på 5 miljoner kubikmeter kastved, 2,G miljoner kubikmeter massaved

och 400 000 kubikmeter flottningskolved. Då denna kvantitet genom

successiva försäljningar omsättes, synes enligt kommissionens kalkyler ett

genomsnittslager örn 5 miljoner kubikmeter böra hållas, motsvarande ett

inköpsvärde av 60 000 000 kronor. Kommissionen har vidare räknat med

att lagring tillsvidare bör ske av de vedkvantiteter som avverkas av staten

efter tvångsutsyning och de kvantiteter som inlösas på grund av meddelad

statsgaranti. Då dessa kvantiteter vardera uppskattas lill en miljon kubikmeter

och beräknas genomsnittligen kosta 7 kronor per kubikmeter skulle

enligt kommissionen ytterligare (7 000 000+7 000 000 —) 14 000 000 kronor

investeras i vedlagret.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

19

Vad kommissionen framhållit örn den lämpliga storleksordningen för

den statliga uppköpsverksamheten kan jag ansluta mig till. Ej heller finner

jag anledning till erinran mot det inköpsvärde, som kommissionen kalkylerat

med. I fråga örn den vedkvantitet, som kan komma att framvinnas

genom tvångsavverkning, finner jag mig böra föreslå, att densamma ingår

i vedlagret och betalas av därför avsedda medel; i den män åter

tvångsavverkad ved icke kommer att föreligga, bör ved få uppköpas

för hela det härför avsedda beloppet i öppna marknaden. Att nu söka

bilda sig en uppfattning om i vilken utsträckning ved kan bliva att

tillgå genom inlösen av statliga garantiutfästelser låter sig svårligen göra.

Bedömandet härav är i första hand beroende på utvecklingen av den

rådande krissituationen och de följder densamma kan ha på vår bränsleförsörjning.

På grund härav föreligger ej heller möjlighet att beräkna det

belopp, som kan bliva erforderligt för detta ändamål. Då det här således,

allt efter omständigheterna, kan bliva fråga om belopp av växlande storlek,

synes det föga rationellt att äska ett fixerat anslag; i stället torde det vara

lämpligt, att utgifter, som föranledas av ifrågavarande statsgaranti, få preliminärt

utgå från förskottsstat. Av bränslekommissionen för detta ändamål

beräknad summa av 7 000 000 kronor bör följaktligen icke inräknas i de medel,

som avses för vedinköp. Storleken av dessa kan alltså beräknas till

60 000 000 kronor. Då vedlagret är avsett att successivt omsättas, bliva

medel tillgängliga allteftersom försäljningarna fortskrida. Någon särskild

medelsanvisning för detta ändamål för bränslesäsongen 1942/43 blir därför

ej erforderlig.

I detta sammanhang erinrar jag örn det i propositionen nr 72 till 1940

års urtima riksdag gjorda uttalandet, däri dåvarande chefen för folkhushållningsdepartementet

på anförda skäl förordat, alt skogsägareföreningarna

skola tillerkännas rätt till omkostnadsersättning för osåld, av

staten inlöst ved med 50 öre per kubikmeter utan kvantitetsbegränsning,

samt framhållit, att den föreslagna ersättningsrätten icke då behövde föranleda

något anslagsäskande. Frågan örn storleken av den skogsägareföreningarna

tillkommande ersättningen för omkostnader av här antydd

art sammanhänger uppenbarligen intimt med spörsmålet om uppskattningen

av den vedkvantitet, som staten på grund av sin garantiutfästelse

kan bliva pliktig inlösa. Då jag, såsom av det anförda framgår, icke ansett

mig kunna göra någon beräkning i sistnämnda hänseende, följer därav,

att någon uppskattning av det belopp, som bör tillkomma skogsägareföreningarna,

ej heller kan göras. På sätt jag föreslagit i fråga örn kostnaderna

i anledning av meddelad statsgaranti synas även de förutsatta utgifterna för

täckande av skogsägareföreningarnas omkostnader för osåld, av staten inlöst

ved få preliminärt bestridas från förskottsstat.

Bränslekommissionen har beräknat, att av de för innevarande budgetår

å kapitalbudgeten anvisade medlen för Reglering av vedproduklionen endast

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kully!. Muj:ts proposition nr 193.

7 000 000 kronor Romme att tagas i anspråk för lagring av ved och för

tvångsavverkning. Av flen ursprungligen för sistberörda båda ändamål avsedda

summan av 37 000 000 kronor skulle således uppstå en reservation

av 30 000 000 kronor. Emellertid torde en betydande del av ifrågavarande

belopp av 30 000 000 kronor kunna förväntas bliva disponerade under innevarande

budgetår, därest av bränslekommissionen planerade inköp av högst

2 miljoner kubikmeter massaved, vilka inköp skola ske genom förmedling

av enskilda industriföretag, komma till stånd. Enligt en av Kungl. Majit

genom beslut den 21 mars 1941 godkänd överenskommelse rörande ifrågavarande

inköpsverksamhet lärer man, under förutsättning av uppköp av

hela den ifrågasatta massavedkvantiteten, kunna räkna nied en utgift för

dessa inköp av omkring 28 000 000 kronor. Av anslaget till Reglering av

vedproduktionen skulle i sådant fall endast 2 000 000 kronor stå till förfogande

för lagring av ved och för tvångsavverkning under budgetåret

1941/42. Avsikten är emellertid, att de myckenheter massaved som avses

skola inköpas enligt förenämnda överenskommelse skola ingå i det statliga

redlager, för vars anskaffning bränslekommissionen för nästkommande budgetår

beräknat 60 000 000 kronor. Medelsbehovet för budgetåret 1941/42 kail

alltså uppskattas till (60 000 000 — 28 000 000 —) 32 000 000 kronor. Då

enligt det anförda därjämte 2 000 000 kronor kunna förväntas kvarstå såsom

reservation å anslaget, synes större anslag för dessa ändamål än

30 000 000 kronor icke behöva äskas av riksdagen.

Själva anskaffningen av ett vedlager av här ifrågasatt storleksordning

torde givetvis komma att ställa betydande krav på medel, närmast för de

direkta utgifter, som bränslekommissionen kan få vidkännas i form av förmedlingsprovisioner

och andra kostnader för uppköpare och dylikt. Dessa

utgifter, som icke kunna beräknas understiga 1 000 000 kronor, böra bestridas

från det i statsverkspropositionen under elfte huvudtiteln beräknade

anslaget å driftbudgeten till Omkostnader i samband med inköp och inlösen

av ved, lii. m. Från anslaget böra även utgå de ersättningar, vilka skola tillkomma

skogsägareföreningarna för besvär med förmedlingen av lån för

avverkningsförskott.

Bränslekommissionen har framhållit, att medel böra finnas att tillgå för att

täcka sådana förluster, som kunna uppkomma vid uppköp och distribution av

ved. För ändamålet har beräknats ett belopp av 2 000 000 kronor för budgetåret

1941/42. Vissa ingripanden i prisreglerande syfte kunna bliva nödvändiga,

då det gäller atl utjämna tillfälliga merkostnader, som av skilda

anledningar uppstått vid vedleveranser. Medel böra finnas tillgängliga för

detta ändamål. Därest det utjämningsbidrag, som kan anses erforderligt,

beräknas till högst 2 kronor per kubikmeter och vedmängden uppskattas

till en miljon kubikmeter, synes medelsbehovet kunna begränsas till 2 000 000

kronor. Då de kostnader, varom här är fråga, till sin natur äro likartade med

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

21

dc nyss angivna typiska omkostnaderna för vedanskaffningen, torde, på

sätt förordats under punkten 27 i elfte huvudtiteln av årets statsverksproposition,

här ifrågavarande kostnader böra avföras å ett gemensamt anslag,

vilket såsom i förberörda punkt anförts kan benämnas Omkostnader i samband

med inköp oell inlösen av ved, m. m. Inräknat det för rena omkostnader

avsedda beloppet av 1 000 000 kronor bör anslaget således bestämmas till

3 000 000 kronor.

Det av mig i det föregående omnämnda beloppet av 750 000 kronor, vilket

genom Kungl. Maj:ts beslut den 20 december 1940 ställts till bränslekommissionens

förfogande från förskottsanslaget till Allmänna utgifter för prisoch

handelsreglerande åtgärder för viss utjämning av vedpriserna, synes nu

böra täckas genom att motsvarande summa anvisas å tilläggsstat II till riksstaten

för innevarande budgetår under elfte huvudtiteln. Anslaget bör givas

karaktären av obetecknat anslag.

Av den förut lämnade redogörelsen om hittills vidtagna stödåtgärder för

vedproduktionens främjande framgår, att de å kapitalbudgeten anvisade

medlen sammanförts till ett anslag under fonden för förlag till statsverket,

vilket benämnts Reglering av vedproduktionen. I syfte att erhålla en klarare

överblick över de ändamål, för vilka olika medelsbelopp äro avsedda, synes

lämpligt att uppföra de medel, som här föreslås anvisade, å skilda anslag.

I enlighet härmed torde under fonden för förlag till statsverket böra anvisas

dels ett anslag, benämnt Lån till avverkningsförskott åt vedproducenter, dels

ock ett anslag till Förlagskapital för inköp av ved. Dessa båda anslag komma

alltså att ersätta det i årets statsverksproposition, kapitalbudgeten, bil. 7,

punkt 3, beräknade reservationsanslaget till Reglering av vedproduktionen.

Eventuellt kvarstående reservationer å det för innevarande budgetår anvisade

reservationsanslaget för sistnämnda ändamål torde enligt Kungl.

Maj:ts bestämmande få överföras till här angivna nya anslag.

Åberopande det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå

riksdagen anvisa

dels till Viss utjämning av vedpriserna å tilläggsstat II till

riksstaten för budgetåret 1940/41 under elfte huvudtiteln ett

anslag av..............................kronor 750 000,

dels till Omkostnader i samband med inköp och inlösen av

ved, m. m. för budgetåret 1941/42 under elfte huvudtiteln ett

förslagsanslag av......................kronor 3 000 000,

dels till Ersättning ut skogsvårdsstyrelser för visst biträde

vid vedavverkning för budgetåret 1941/42 under elfte huvudtiteln

ett förslagsanslag av................kronor 150 000,

linning till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 193.

3

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

dels till Lån till avverkningsförskott åt vedproducenter för

budgetåret 1941/42 å kapitalbudgeten under fonden för förlag

till statsverket ett reservationsanslag

av ................................ kronor 25 000 000,

dels ock till Förlag skapital för inköp av ved för budgetåret

1941/42 å kapitalbudgeten under fonden för förlag till

statsverket ett reservationsanslag av .... kronor 30 000 000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t

Konungen, att proposition av den lydelse, bilaga vid

detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Curt Nordwall.

Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1941

116572

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1941:342 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till statliga åtgärder för tryggande av vedproduktionen m. m. jämte i ämnet väc s. 4 i texten
  2. SU 1941:156 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till statliga åtgärder för tryggande av vedproduktionen ni. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 8 i texten