Sök i Ratio Lex

Angående anslag till fångvårdsstaten m. m

1941-04-04 · 57 sidor, varav 56 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 56 av 57 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1941:194, Angående anslag till fångvårdsstaten m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl- Maj.ts proposition nr 194.

1

Nr 194.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag till fångvårdsstaten

m. m.; given Stockholms slott den 4

april 1941.

Kungl. Maj.t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över justitiedepartementsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

K. G. Westman.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 4 april 1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Sköld, Eriksson, Bergquist,

Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet och tillförordnade

chefen för socialdepartementet statsrådet Bergquist anför chefen

för justitiedepartementet, statsrådet Westman:

I årets statsverksproposition har i avbidan på särskild proposition i ämnet

för budgetåret 1941/42 beräknats dels till Fångvårdsanstalterna: Avlöningar

ett förslagsanslag av 4,056,000 kronor dels ock till Fångvårdsanstalterna:

Omkostnader ett förslagsanslag av 1,949,000 kronor. Sedan den i statsverkspropositionen

omnämnda undersökningen rörande möjligheterna att genom

förenklingar i fångvårdsanstaltemas organisation eller på annat sätt nedbringa

kostnaderna för fångvården numera slutförts, torde frågan om nämnda

två anslag ånyo få underställas Kungl. Maj:t.

Bihang till riksdagens protokoll 19tl. 1 sami. Nr 194. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

Fångvårdsanstalten^: Avlöningar, förslagsanslag. Fångvårdsstaten avlöningsanslag

är i riksstaten för budgetåret 1940/41 upptagen med 3,602,800

kronor.

Personalförteckning och avlöningsstat för fångvårdsstaten hava fastställts

av Kungl. Maj:t den 14 juni 1940 (statsliggaren sid. 144).

De statliga fångvårdsanstalterna äro av två slag: anstalter för vanligt

fångförvar och specialanstalter. För vanligt fångförvar finnas centralfängelser,

straffängelser och kronohäkten. Centralfängelserna, till antalet 6, äro

belägna å Långholmen och å Härlanda samt i Malmö, Mariestad, Härnösand

och Växjö. Centralfängelset i Växjö är avsett för kvinnliga fångar

och övriga för manliga fångar. Centralfängelset i Mariestad användes huvudsakligen

som jordbruksfängelse. Centralfängelsernas huvudsakliga uppgift är

att inrymma samtliga fångar, som ådömts frihetsstraff på längre tid — såväl

gemensamhetsfångar som cellfångar. Samtliga centralfängelse!'' tjänstgöra

emellertid även till förvar av rannsaknings- och korttidsfångar, även om

dessa äro av annat kön än det, för vilket anstalten såsom centralfängelse är

avsedd. Straffängelsernas antal är 6 — sedan på grund av beslut av 1940 års

lagtima riksdag 4 straffängelser provisoriskt nedflyttats till kronohäkten och

varom senare lämnas redogörelse — nämligen i Uppsala, Kristianstad, Vänersborg,

Karlstad, Västerås och Gävle. Antalet kronohäkten är numera på grund

av nyssnämnda beslut 17 och dessa äro belägna i Nyköping, Linköping, Jönköping,

Kalmar, Västervik, Karlskrona, Ystad, Halmstad, Falun, Sundsvall,

Östersund, Umeå, Luleå, Visby, Örebro, Hudiksvall och Haparanda. Strafffängelserna

och kronohäktena fylla, ett vart i sitt distrikt, uppgiften att mottaga

rannsakningsfångar samt till korta frihetsstraff — vare sig omedelbart

eller som förvandlingsstraff för böter -— dömda av båda könen.

Specialanstalterna äro av tre slag, nämligen för a) sinnessjuka fångar,

straffriförklarade och undersökningsfall, b) förvarade och internerade samt

c) till ungdomsfängelse dömda. Sinnessjukavdelningar äro inrättade vid

centralfängelserna å Långholmen, i Malmö, i Härnösand och i Växjö samt

vid kronohäktena i Jönköping, Västervik och Ystad ävensom vid den under

år 1940 i bruk tagna vårdanstalten å Hall.

För förvarade och internerade män disponeras centralfängelset i Norrköping,

vårdanstalten å Hall, straffängelset i Karlstad samt en vid kronohäktet

i Ystad anordnad avdelning. För förvarade och internerade kvinnor finnes

en avdelning av centralfängelset i Växjö. Personer, som ådömts ungdomsfängelse,

intagas i de öppna anstalterna å Skenäs och Mäshult samt i de

slutna avdelningarna vid kronohäktet i Nyköping, straffängelset i Uppsala

och kronohäktet i Ystad ävensom i vad avser kvinnor centralfängelset i

Växjö.

Vid Svenska diakonissällskapets anstalt å Viebäck finnes dessutom anordnad

en avdelning för till ungdomsfängelse dömda kvinnor.

Vid behandlingen i fjolårets statsverksproposition av förevarande anslagsfråga

framlades en plan med förslag om vissa åtgärder till vinnande

av koncentration inom fångvården (jfr II ht. sid. 66 ff.). En

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

3

förutsättning för planens genomförande var, att ikraftträdandet av 1937 års

lag om förvaring och internering i säkerhetsanstalt, som varit avsett att äga

rum senast den 1 juli 1940, uppskötes tillsvidare. Om så skedde, skulle den

nyuppförda anstalten å Hall — vilken tillkommit i huvudsakligt syfte att

möta det ökade behov av platser för särbehandling av brottslingar som kunde

förväntas uppstå efter nämnda lags ikraftträdande — i stället tagas i anspråk

för att tillgodose det nuvarande platsbehovet för förvarade, internerade

och straffriförklarade ävensom vissa undersökningsfall. Härigenom skulle

motsvarande platser å fängelserna i Norrköping, Jönköping och Karlstad frigöras.

Till Norrköpingsfängelset skulle därefter sammanföras klientelet från

vissa andra anstalter, bland dem straffängelset i Linköping. I samband härmed

skulle sistnämnda fängelse jämte straffängelsema i Jönköping, Kalmar

och Falun samt kronohäktet i Örebro förändras till kronohäkten av mindre

typ ävensom kronohäktet i Halmstad stängas. Samtliga dessa senare åtgärder

voro — i avvaktan på förslag rörande fångvårdens definitiva organisation

samt med hänsyn till ovissheten i det allmänna läget — avsedda att vara

av provisorisk natur.

1940 års lagtima riksdag, som med hänsyn till rådande förhållanden fann

välbetänkt, att ikraftträdandet av den nya förvarings- och interneringslagen

tillsvidare uppskötes, förklarade sig icke heller hava något att erinra mot

alt straffängelsema i Linköping, Jönköping, Kalmar och Falun förändrades

till kronohäkten, att kronohäktet i Örebro nedflyttades till kronohäkte av

mindre typ samt att kronohäktet i Halmstad stängdes (riksdagens skrivelse

nr 2 sid. 10). I samband därmed fäste riksdagen uppmärksamheten på en av

1939 års statsrevisorer verkställd undersökning av vårdkostnaderna vid fångvårdens

olika anstalter under budgetåret 1938/39, vilken utvisade, att kostnaden

per underhållsdag varierade högst väsentligt (revisorernas berättelse Del

I, sid. 21 och 22). Denna omständighet syntes revisorerna i och för sig motivera,

att det inom fångvården pågående arbetet med centralisering av anstalterna

fullföljdes med all skyndsamhet och i den utsträckning, som kunde

visa sig möjlig med hänsyn till rådande förhållanden. Riksdagen anslöt sig

i princip till detta uttalande men betonade samtidigt angelägenheten av att i

dåvarande läge nödig varsamhet iakttoges i fråga örn ett definitivt nedläggande

av fångvården tillhörande anstalter.

De av riksdagen godkända organisationsförändringarna hava numera genomförts

utom i vad angår kronohäktet i Halmstad. Sålunda hava strafffängelserna

i Linköping, Kalmar, Falun och Jönköping förändrats till kronohäkten

av Ira klass, förstnämnda tre fängelser från och med den 1 juli 1940

och sistnämnda fängelse från och nied den 1 januari 1941. Vidare har kronohäktet

i örebro från och med förstnämnda dag förändrats till kronohäkte

av 2:a klass. Dröjsmålet med nedflyttningen av Jönköpingsfängelset sammanhänger

med att fångvårdens nya sinnessjukavdelning å Hall, dit fängelsets

klientel skulle överflyttas, icke blivit färdig att helt tagas i bruk förrän

under loppet av innevarande år.

Vad beträffar frågan örn stängning av kronohäktet i Holmstad har fångvårdsstyrelsen

på min anmodan i skrivelse den 23 juli 1940 framlagt ytter
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

ligare utredning härom. Av utredningen framgick bland annat att beläggningen

å rikets fångvårdsanstalter var i stigande och att antalet intagna den

1 juli 1940 var anmärkningsvärt högre än motsvarande antal såväl den 1

juli 1939 som den 1 januari 1940. Enligt utredningen bifogade yttranden från

landsfogden och länsstyrelsen i Hallands län ansågo dessa myndigheter synnerligen

angeläget, att kronohäktet tills vidare bibehölles, särskilt med hänsyn

till nödvändigheten att kunna på fångvårdsanstalt inom länet omhändertaga

personer, som kvarhölles med stöd av lagen den 9 januari 1940 örn

vissa tvångsmedel vid krig eller krigsfara. För egen del hemställde fångvårdsstyrelsen

— under framhållande, bland annat, att förhållandena beträffande

fångantal m. m. väsentligt förändrats sedan förslaget örn stängning

av häktet framlades i statsverkspropositionen — att kronohäktet måtte

bibehållas. Genom beslut den 20 september 1940 fann Kungl. Maj:t, med

hänsyn till i ärendet dåmera förebragta omständigheter, för det dåvarande

ej skäl förordna om häktets stängning. Samtidigt anbefalldes fångvårdsstyrelsen

att, därest ändring i fångantal eller andra omständigheter gåve anledning

till förnyad prövning av ärendet, göra anmälan därom till Kungl.

Majit.

Beträffande fångvårdens anstaltsorganisation i övrigt må nämnas, att egendomen

Hall från och med den 1 juli 1940 förvärvats av fångvårdsstyrelsen.

Den slutna paviljongen därstädes togs i bruk i juli 1940, de öppna och halvöppna

paviljongerna i början av 1941. I och med att jämväl den nya sinnessjukavdelningen

å Håga i början av 1941 blivit färdigställd, är utbyggandet

av Hallanstalten i dess första etapp avslutad i vad gäller förläggningslokaler

för intagna.

Vad angår ungdomsfängelseorganisationen hava ungdomsavdelningarna å

Håga och Långanäs lagts ned, den förra definitivt och den senare tillsvidare

(jfr II ht. 1940 sid. 43, 70 f.). Å andra sidan har Kungl. Majit genom beslut

den 23 augusti 1940 medgivit, att ungdomsfängelse må tillsvidare verkställas

jämväl i en vid kronohäktet i Ystad anordnad avdelning för män. Denna nya

avdelning, vars inrättande icke medfört några ökade kostnader för statsverket,

har karaktären av en sluten avdelning och har tillkommit för att

möjliggöra en differentierad behandling jämväl av det ungdomsklientel som

ej lämpligen kan vårdas å öppen anstalt. Efter de nämnda förändringarna

består alltså ungdomsanstaltsorganisationen av sammanlagt följande anstalter

nämligen, för män mottagnings- och övervakningsavdelningen i Nyköping,

de slutna avdelningarna i Uppsala och Ystad samt de öppna anstalterna

å Skenäs och Mäshult samt för kvinnor en avdelning vid centralfängelset

i Växjö och en avdelning vid Svenska diakonissällskapets anstalt å Vabäck.

Vad Mäshultanstalten beträffar må anmärkas, att Hallands läns landsting,

som äger egendomen Mäshult, förklarat sig villigt att förlänga fångvårdens

nuvarande arrende av egendomen, som utgår den 31 december 1941,

för ett år.

Fångvårds- I skrivelse den 27 augusti 1940 angående anslagsäskanden till 1941 års riksstyrelsens

an-(]ag tiar fångvårdsstyrelsen inledningsvis lämnat en redogörelse för b e -

slagspetila. ■ •; ■

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 194.

5

spari ngs arbe tet inom fångvården. Därvid har styrelsen till en

början berört vissa redan vidtagna åtgärder i besparingssyfte. Styrelsen anför

sålunda:

I Kungl. Maj:ts cirkulär den 1 december 1939 (nr 841) anbefallda och

åsyftade åtgärder ha i stor utsträckning genomförts. Utöver de i cirkuläret

särskilt omnämnda åtgärderna har fångvårdsstyrelsen fattat beslut i syfte

att åstadkomma sparsamhet vid pappersförbrukningen, begränsa telefonabonnemang

samt prenumeration å tidningar och tidskrifter vid fångvårdsanstalterna,

inskränka kassation av persedlar vid anstalterna ävensom nedbringa

utgifterna för kostförbättring och extra sjukmat samt utrustning åt

intagna. Åtgärder lia vidtagits för att begränsa statens utgifter för uniformspersedlar

m. m. Efter det Kungl. Majit den 4 januari 1940 utfärdat cirkulär

(nr 37) angående begränsning av vikariatsförordnanden m. m., har fångvårdsstyrelsen

påbjudit tillämpning av nämnda cirkulär, därvid styrelsen

vidtagit åtgärder för att nedbringa kostnaderna för traktamenten vid förordnanden

å annan ort än stationeringsorten. Utbildningskurser för fångvårdspersonalen

lia tillsvidare inställts. Styrelsen har i samråd med medicinalstyrelsen

anmodat läkarna vid fångvårdens sinnessjukavdelningar att tillse att

undersökningar av sinnesbeskaffenheten hos tilltalade m. fl. icke göras mera

omfattande än vad som är oundgängligen erforderligt samt att den till utlåtandet

fogade journalen och övriga redogörelser i möjligaste mån begränsas.

Vid fängelser med mycket växlande beläggning ha sådana anordningar

vidtagits som möjliggöra avstängning av vissa delar av fängelsebyggnaderna,

varigenom vid tider av lägre fångantal kostnaderna för uppvärmning kunna

nedbringas.

Styrelsen får slutligen meddela, att styrelsen från och med den 1 juli 1940

för varje fångvårdsanstalt ställt begränsade belopp för olika utgiftsändämål

till anstaltens förfogande samt föreskrivit, att de anvisade medlen icke må

utan styrelsens medgivande överskridas.

I det följande har styrelsen — efter omnämnande att utredningar i besparingssyfte

igångsatts, bland annat, örn inskränkning av uppgifterna i fångförteckningarna,

om ändringar i fångvårdsanstalternas utspisningsstat i syfte att

motverka ökning av omkostnaderna till följd av prisstegring å livsmedel

samt örn ändrad proviantredovisning — redogjort för resultatet av en av

s tyrelscn verkställd utredning r ö rande vårdko s tunder n a vid

fångvårdsanstalten a. Denna utredning, sorn verkställts i anledning

av en av Kungl. Majit meddelad föreskrift till styrelsen alt inkomma nied

redogörelse för de åtgärder som styrelsen vidtagit för att nedbringa omkostnaderna

vid de fångvårdsanstalter där vårdkostnaden per underhållsdag

under budgetåret 1938/39 varit särskilt hög och som ytterst föranletts av det

förut berörda uttalandet i ämnet av 1939 års statsrevisorer, Ilai-, enligt vad

styrelsen meddelat, avsett alt finna förklaringen lill att vårdkostnaden för

underhållsdag väsentligt varierar. Under framhållande att vårdkostnaden

av revisorerna uträknats på det sätt, alt för varje anstalt summan av nettoutgifterna

å avlönings- och omkostnadsanslagen delats nied antalet underhållsdagar

samt att vårdkostnaden för underhållsdag alltså bestämdes av två

faktorer, nämligen å ena sidan anstaltens utgifter för avlöningar oell omkostnader

och å den andra antalet underhållsdagar eller med andra ord beläggningen,

anför styrelsen följande:

opaginerad Kontrollera mot PDF

G

Kungl. Maj.ts proposition nr 194.

Vad angår utgifterna till avlöningar och omkostnader, som till stor del

äro fasta och oberoende av beläggningen, må till en början erinras om att

dessa utgifter delvis bestämmas av vederbörande fångvårdsanstalts placering

i dyrortsgrupp. Att den i gällande avlöningsreglementen genomförda dyrortsgrupperingen

i väsentlig mån inverkar på avlöningskostnaderna säger

sig självt och belyses av följande exempel: Örn vid två särskilda fångvårdsanstalter

finnas anställda 20 vaktkonstaplar, placerade i löneklass A 6: 10,

och den ena anstalten ligger på A-ort (såsom ungdomsanstalten å Skenäs)

samt den andra på I-ort (såsom centralfängelset å Långholmen) blir merkostnaden

enhard för själva lönen till de 20 vaktkonstaplarna å I-orten ej

mindre än 21,120 kronor. Denna skillnad ökas ytterligare till följd av föreskrifterna

örn rörligt tillägg och — för vissa orter — kallortstillägg. Motsvarande

gäller i huvudsak beträffande omkostnaderna, emedan de flesta

förnödenheter på A-ort kunna anskaffas till väsentligt lägre pris än på I-ort.

Ur denna synpunkt skulle det alltså framstå såsom ett önskemål att förlägga

samtliga fångvårdsanstalter till A-orter. Då emellertid valet av plats

för fångvårdsanstalter måste bestämmas av andra hänsyn än dyrorten, är

det uppenbart, att två likvärdiga och lika effektivt drivna anstalter enbart på

grund av olika placering på dyrortsskalan kunna visa väsentligt olika vårdkostnad.

Regeln att driftskostnaderna för ett företag förbilligas per enhet ju större

företaget göres gäller även för fångvården. Det råder ej tvivel om att personal,

lokaler och maskinell samt annan utrustning vid en större anstalt

kan utnyttjas rationellare än vid en mindre. Beträffande de skäl, som göra

det nödvändigt att hålla både större och mindre fångvårdsanstalter, tillåter

sig styrelsen hänvisa till sitt yttrande över statsrevisorernas ovannämnda

uttalande ävensom till de i yttrandet åberopade utredningarna av landshövdingen

Hagströmer (Statens off. utredningar 1931: 16 just. dept.) och statens

organisationsnämnd (avgivet 1933).

Klientelets beskaffenhet inverkar helt naturligt på kostnaden. Att exempelvis

bevakningen av de till stor del svårskötta sinnessjuka, som vårdas å

kronohäktet i Västervik, kräver större och delvis mer kvalificerad personal

än bevakningen av de i regel pålitliga fångar, som förvaras vid t. ex. strafffängelset

i Västerås, säger sig självt. Detta gäller även beträffande utgifterna

för omkostnader, då sjukvården å den förra anstalten blir betydligt mer omfattande

än vid den senare.

Även klientelets sysselsättning inverkar i detta avsende. Sålunda kräva de

intagna vid ett jordbruksfängelse, örn deras pålitlighet ej fullständigt prövats,

betydligt större bevakning än sådana intagna, som sysselsättas i celler

eller slutna verkstadslokaler.

Slutligen må såsom exempel på kostnadernas oregelmässiga fördelning

nämnas att de ordinarie fångtransporterna, vilka genom anslutningstransporter

komma hela anstaltsorganisationen till godo, ombesörjas av personal

från endast tre fångvårdsanstalter, vilkas utgiftskonto av denna anledning

särskilt belastas.

Av det anförda framginge, enligt vad styrelsen vidare uttalat, att den ena

av de båda faktorer, som bestämde vårdkostnaden per underhållsdag, nämligen

storleken av avlöningar och omkostnader, påverkades av ett helt komplex

omständigheter, vilka delvis kunde samverka och delvis motverka varandra.

Beträffande den andra faktorn, som inverkade på vårdkostnaden,

nämligen beläggningen, har styrelsen framhållit att det visserligen vöre teoretiskt

möjligt att genom förflyttningar anstalterna emellan hålla en propor
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

tionelll konstant beläggning på samtliga för vanligt fångförvar avsedda anstalter

och därigenom hålla en konstant proportion mellan anstalternas vårdkostnader

men att av många skäl en sådan konstant proportion i praktiken

icke kunde upprätthållas. Styrelsen anför härom närmare:

En viss organisation med ett tillräckligt antal fångvårdsanstalter fördelade

över landet har sedan gammalt ansetts böra finnas i vårt land. Redan 1840/

41 års riksdag fann att det borde finnas minst en statlig fångvardsanstalt i

varje län. Bland annat har hänsyn till de intagna i olika avseenden härvid

spelat in. Det är sålunda, såsom bl. a. statens organisationsnämnd i sitt betänkande

(sid. 42) så kraftigt framhållit, många gånger olämpligt, att den

intagne föres alltför långt ifrån sina närmaste eller en blivande arbetsplats.

Möjligheten att bereda de intagna sysselsättning spelar också in vid beslut

örn anstalternas beläggning. Detta system medför givetvis att vissa mindre

anstalter komma att finnas, där vårdkostnaden ibland kommer att vara hög

och vidare kommer att kraftigt variera från tid till annan. Exempel på sådana

anstalter utgöra kronohäktena i Visby och Haparanda. Det må framhållas,

att de verkliga utgifterna vid dessa häkten äro blygsamma, för budgetåret

1939/40 mellan 25,000 och 30,000 kronor, och att den höga vårdkostnaden

för underhållsdag alltså väsentligen orsakas av den ojämna beläggningen.

I detta sammanhang må också uppmärksammas de vid olika fängelser

mycket varierande kostnaderna för resor med häktade till och från rannsakningar.

Särskilt i övre Sverige ha domstolarna i stor utsträckning tingsställe

i brottmål å annan ort än den, där rannsakningsfängelset är beläget.

Beträffande de omständigheter som påverka beläggningen och av praktiska

skäl göra det omöjligt att hålla ett jämnt fångantal på samtliga anstalter

har styrelsen i övrigt hänvisat till sitt yttrande över statsrevisorernas

uttalande med däri omnämnda utredningar ävensom till ett av styrelsen den

20 november 1939 avgivet underdånigt yttrande angående ifrågasatt nedläggande

av dåvarande straffängelserna i Kalmar och Falun samt kronohäktena

i Halmstad och Örebro (jfr II ht. 1940 sid. 38 ff.).

Härjämte har styrelsen åberopat en sammanställning rörande vårdkostnaderna

vid de olika fångvårdsanstalterna under budgetåret 1939/40, uppgjord

efter samma princip som en av statsrevisorerna för budgetåret 1938/39

upprättad dylik sammanställning.

Beträffande de i översikten intagna uppgifterna anför fångvårdsstyrelsen

följande:

En jämförelse mellan de båda sammanställningarna visar bland annat, att

vårdkostnaden vid de större fångvårdsanstalterna i allmänhet stegrats i ungefär

samma proportion medan elen vid de mindre anstalterna företer större

växlingar. Ett belysande exempel utgör kronohäktet i Sundsvall där medeltalet

intagna för senaste budgetår är såsom tabellen visar 11 med en vårdkostnad

per underhållsdag av 12 kronor 74 öre, medan motsvarande tal

för budgetåret 1938/39 var 21 respektive 7 kronor 35 öre. En sådan jämförelse

illustrerar i övrigt ur olika synpunkter vad styrelsen ovan uttalat.

Under åberopande av den gjorda utredningen bar fångvårdsstyrelsen uttalat,

att den anbefallda redogörelsen för av styrelsen i förevarande avseende

vidtagna åtgärder syntes kunna inskränkas till en hänvisning lill de förut

omnämnda allmänna besparingsåtgärderna. Vid genomförandet av dessa åt
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

gärder hade styrelsen nämligen särskilt beaktat nödvändigheten att — så

långt det varit förenligt med klok ekonomi och fångvårdens humanitära

krav — nedbringa kostnaderna vid de anstalter där vårdkostnaden för underhållsdag

varit särskilt hög.

I anledning av innehållet i statsrådsprotokollet över finansärenden den 21

juni 1940 med allmänna riktlinjer för det fortsatta besparingsarbetet har

fångvårdsstyrelsen framhållit att, såsom av det föregående framginge, åtgärder

för förenkling och effektivisering av ärendenas handläggning vidtagits,

samt att styrelsen hade uppmärksamheten riktad på vad som ytterligare

kunde göras i detta hänseende. Vad särskilt anginge ett i statsrådsprotokollet

gjort uttalande att vid verk med större lokalförvaltning och mera specialiserade

uppgifter, såsom fångvården, krävdes besparingsåtgärder av delvis

annan omfattning och inriktning än förut i protokollet angivits, har styrelsen

erinrat, att styrelsen och fångvårdsstaten sedan i det närmaste tjugu år tillbaka

varit föremål för ett flertal besparingsorgans granskning och åtgärder,

bland annat av statens organisationsnämnd, samt att åtskilliga åtgärder till

organisationens förenklande och förbilligande därefter vidtagits, bland annat

genom nedläggande av ett flertal anstalter och indragning av tjänster

(jfr II ht. 1940 sid. 37). I anslutning härtill har styrelsen redogjort för de

åtgärder till vinnande av ytterligare förenkling i organisationen, vilka godkänts

av 1940 års lagtima riksdag (jfr sid. 2 ff.).

drots det besparingsarbete som enligt den lämnade redogörelsen bedrivits

inom fångvården, utvisar den senast föreliggande budgetredovisningen, att

förevarande anslag överskridits med i runt tal 187,100 kronor. Sålunda föreligga

överskridanden å posterna till avlöningar till tjänstemän å ordinarie

stat (—105,254:71), till grundavlöningar m. m. (—37,111:74) och till rörligt

tillägg (— 59,897:43), medan besparingar uppstått å posterna till avlöningar

till tjänstemän å övergångsstat (+ 1,227:87), till arvoden och särskilda

ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t (+ 8,918:02), och till avlöningsförhöjningar

m. m. (+ 4,936: 13). Beträffande orsakerna till anslagsöverskridandet,

i den mån detta ej berott på höjning av det rörliga tillägget,

har fångvårdsstyrelsen i sin skrivelse rörande anslagsäskanden anfört följande:

Rådande krisförhållanden ha föranlett ökade kostnader för personal m. m.

Sålunda har till följd av tidsläget vissa fängelser tagits i anspråk för fångar

av särskilt samhällsfarlig typ, vilket nödvändiggjort förstärkning av personalen

vid dessa fängelser. Vid vissa kronohäkten — t. ex. kronohäktet i Luleå

— har beläggningen hastigt stegrats.

Bestämmelserna om tjänstemäns ledighet för sjukdom m. m. äro i visst

avseende gynnsammare för befattningshavarna än tidigare men medföra ökade

kostnader för statsverket. Rätten till sjukvård på statens bekostnad har

i hög grad utsträckts. Bestämmelserna beträffande ordinarie, extra ordinarie

och extra tjänstemän om övergång till det nya avlöningsreglementet ha

medfört stora kostnader. Några särskilda medel för de sålunda beviljade

utsträckta förmånerna lia ej beviljats. Vidare har den rätt till tjänstedräkt,

som enligt de nya avlöningsbestämmelserna tillkommer fångvårdsstatens lie
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

9

fattningshavare, medfört avsevärda kostnader, av fångvårdsstyrelsen uppskattade

till 32,000 kronor per år. För 1939/40 torde dessa kostnader ha gått

upp till c:a 20,000 kronor men inga medel ha beräknats härför för sistnämnda

budgetår.

Inkallelserna till militärtjänst ha medfört starkt ökade avlöningskostnader.

Vid fångvården är en mycket stor del av personalen reservofficerare och

reservunderofficerare. Av de ordinarie tjänstemännen ha flera direktörer

varit utkallade i egenskap av reservofficerare, vilket med hänsyn till dessa

befattningshavares förhållandevis höga lönegradsplacering givetvis medfört

stora kostnader. Extra ordinarie och extra tjänstemän m. fl. ha jämlikt vederbörande

kungl, kungörelser under militärtjänstgöring fått uppbära lön

med B-avdrag; dessa löneutgifter lia uppgått till betydande belopp.

Medel ha under 1939/40 ej funnits beräknade för den icke-ordinarie personal

vid ungdomsanstalten å Mäshult, till vilkens anställande Kungl. Maj:t

den 28 juli 1939 lämnade bemyndigande.

I skrivelse den 26 oktober 1940 har riksräkenskapsverket avgivit infordrat

utlåtande över fångvårdsstyrelsens utredning rörande vårdkostnaderna per

underhållsdag vid fångvårdsanstalterna ävensom rörande de under sistförflutna

budgetår gjorda överskridandena å fångvårdens anslag; och har

riksräkenskapsverket förklarat att mot den av fångvårdsstyrelsen lämnade

redogörelsen över vårdkostnaderna och de omständigheter, som bidragit till

anslagsöverskridandena, ej vore något att erinra.

Vid behandlingen av fångvårdens anslags- och organisationsfrågor, för

budgetåret 1941/42 har fångvårdsstyrelsen till en början uppehållit sig vid

spörsmålet om beräkningen av medeltalet fångar under nämnda

budgetår. Under uttalande att beläggningen å fångvårdsanstalterna befunne

sig i stigande, har styrelsen hänvisat till en tabell, upptagande antalet

å samtliga fångvårdsanstalter intagna vid månadsskiftena januari—augusti

under åren 1939 och 1940. Efter komplettering med motsvarande uppgifter

för tiden september—december har tabellen följande utseende:

Datum

Antal

intagna

Datum

Antal

intagna

1939

1940

1939

1940

i/i..............

1,777

1,768

1/7 ..............

1,618

1,863

1/2 ..............

1,915

1,908

1/8 ..............

1,600

1,937

1/3

J 920

1,883

1/9 ..............

1,588

1,906

1/4

1,828

1,837

1/10..............

1,631

1.837

1/5 ..............

1,732

1,822

1/11..............

1,764

1,957

1/G ..............

1,653

1,775

1/12..............

1,871

1,997

Beträffande den under juli och augusti månader förra året inträffade stegringen

av antalet intagna har styrelsen anfört bland annat:

Till en del kan den förklaras med att fångvården efter krigsutbrottet nödgas

mottaga visa grupper av personer, berövade sin frihet, vilka tidigare antingen

icke intagits å fångvården tillhöriga anstalter eller intagits i mindre

omfattning lin vad för närvarande är fallet, llit höra sålunda personer till
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 194.

hörande krigsmakten, som jämlikt Kungl. Maj:ts beslut elen 15 mars 1940

intagas för undergående av militär bestraffning (vaktarrest o. d.), vidare

personer, som intagas och förvaras å fångvårdsanstalt nied stöd av bestämmelsenia

i lagen den 9 januari 1940 om vissa tvångsmedel vid krig eller

krigsfara m. m. Ytterligare är att märka, att enligt Kungl. Maj:ts beslut den

3 maj 1940 allmän tvångsarbetsanstalt för kvinnor anordnats vid centralfängelset

i Växjö, som tillsvidare trätt i stället för tvångsarbetsanstalten i

Landskrona. Antalet intagna, tillhörande dessa kategorier, är emellertid

lågt, knappt ett fyrtiotal vid samtliga fängelser i riket.

1 motsats till vad annars brukar vara fallet voro beläggningssiffrorna

år 1940 högre under sommaren än vid närmast föregående årsskifte; vintern

är eljest den tid, då fängelserna i regel uppvisa största antalet intagna.

Under två månader, från den 1 juni till den 1 augusti 1940, bar antalet

stigit från 1,775 till 1,937. En jämförelse med år 1939 visar att den 1 augusti

1940 voro i fängelse intagna 337 personer flera än den 1 augusti 1939. En

så hög beläggning vid denna tidpunkt av året bar icke förekommit sedan år

1933, då antalet intagna var 2,021.

Uppenbarligen beror det ökade fångantalet på ökad brottslighet. Någon

statistik över brottsligheten för åren 1939 och 1940 föreligger ännu icke, men

antalet förfrågningar å styrelsens avdelning för straffregistret giva vid handen

att kriminaliteten är i tillväxt. Beträffande orsakerna till denna ökade

brottslighet får styrelsen nu, liksom i tidigare skrivelser till Kungl. Majit i

detta ämne, hänvisa till det allmänna osäkerhetstillstånd, som det nuvarande

världsläget medför, vidare till vissa lagstiftningsåtgärder, bland annat kriminaliserandet

av en mångfald handlingar,- som antingen grundas på tidigare

okända eller icke aktuella förhållanden eller som tidigare lämnats obeivrade,

samt slutligen till de ekonomiska återverkningarna av kriget på vårt

lands näringsliv och på medborgarnas försörjningsmöjligheter.

Styrelsen bar härefter gått in på frågan huru kriminaliteten kommer att

gestalta sig under den närmaste tiden, samt anför:

Det kan förutses att vårt land kommer att få känning av världskrisen i

form av tilltagande arbetslöshet. Erfarenheten bland annat från krisen i

början av 1930-talet synes visa, att depressionstider leda till ökat antal brott,

särskilt egendomsbrott. Prisstegring och brist på varor kan ytterligare försvåra

läget. I vissa hänseenden synes sålunda det tidsskifte, som ligger

framför oss, erbjuda likheter med tiden för förra världskriget. Denna tid

utmärktes av en våldsamt stegrad brottslighet. Antalet till frihetsstraff dömda

personer steg sålunda, i avrundade tal uttryckt, från 4,000 år 1914 till

4,500 år 1915, 5,000 år 1916 och 8,000 år 1917 för att år 1918 kulminera

med mer än 13,000 dömda.

Utgångsläget är nu så tillvida ogynnsammare, som antalet till frihetsstraff

dömda personer vid krisens början var högre än år 1914; mot 4,000 dömda

sistnämnda år svarar för år 1939 troligen ett antal av närmare 6,000. Å andra

sidan kan man med en viss sannolikhet räkna med att den utbyggda socialvården

och det allmännas ansträngningar att bemästra krisens verkningar

skola under rådande kristid hindra en brottslighet av den häftighet och omfattning

som förra världskriget uppvisade.

I anslutning till det anförda har styrelsen förklarat att det av lätt insedda

skäl icke vore möjligt att göra något bestämt uttalande om brottslighetens

omfattning och beläggningen av fångvårdsanstalterna under budgetåret

1941/42. Emellertid har styrelsen, även med risk att beräkningarna hölles

alltför mycket i underkant, ansett sig på dåvarande stadium icke böra räkna

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

11

med högre medeltal fångar för budgetåret 1941/42 än 2,100 mot 1,800 för

budgetåret 1940/41. Till jämförelse har styrelsen omnämnt, att medeltalet

fångar under närmast föregående kris uppgått till 2,249 för år 1932 och 2,172

för år 1933.

Styrelsen har härefter övergått till frågan, huruvida någon beskärning av

anstciltsorganisationen vore möjlig under nu angivna förutsättningar. Vad

beträffar möjligheterna att definitivt nedlägga fångvården tillhörande anstalter

har styrelsen erinrat att denna fråga behandlats vid 1940 års lagtima

riksdag. I anledning av förslag att förändra vissa straffängelser till kronohäkten

m. m. förklarade sig riksdagen såsom av det föregående framgår,

icke lia något att erinra mot förslaget, men riksdagen önskade understryka

åtgärdernas provisoriska natur samt betonade angelägenheten av att i rådande

läge nödig varsamhet iakttoges i fråga om ett definitivt nedläggande

av fångvården tillhörande anstalter. Vad som inträffat efter riksdagens sålunda

gjorda uttalande har, enligt vad fångvårdsstyrelsen anfört i skrivelsen

den 27 augusti 1940, ytterligare bekräftat riktigheten av nämnda påpekande.

Att under nuvarande förhållanden skrida till ett definitivt minskande

av fängelseutrymmet kunde enligt styrelsens mening icke komma ifraga.

Styrelsen har även tagit under övervägande att tillsvidare stänga någon

fångvårdsanstalt, men med hänsyn till den redan ökade beläggningen av

fångvårdsanstalterna och den ytterligare stegring, som kunde emotses, sett

sig nödsakad avstyrka även en sådan åtgärd. Styrelsen har emellertid förklarat

sig ha för avsikt att med den största uppmärksamhet följa situationen

på ifrågavarande område samt att framlägga de förslag till besparingar

som under budgetåret kunde befinnas befogade.

Beträffande fångvårdens personalbehov har fångvårdsstyrelsen, i enlighet

med den ståndpunkt, som styrelsen intagit beträffande anstaltsorganisationen,

icke ansett sig kunna föreslå, att direktörstjänsterna vid de fängelser,

som enligt Kungl. Maj:ts tidigare omförmälda beslut den 14 juni 1940 förändrats

till kronohäkten, överföras till övergångsstat. Med avseende å personalbehovet

i övrigt uppger sig styrelsen ha tagit under övervägande att på

grund av den avsevärt ökade beläggning av fångvårdsanstalterna, med vilken

man enligt styrelsens uppfattning hade att räkna, göra framställning örn nya

befattningar, särskilt i vaktkonstapelsgrad. Med hänsyn till nödvändigheten

att i nuvarande läge hålla statsutgifterna nere har styrelsen dock ansett sig

för närvarande böra avstå härifrån utom beträffande vissa skrivbiträden. I

övrigt säger sig styrelsen hava för avsikt att söka med nu befintliga tjänster

tillgodose personalbehovet vid anstalterna. Därvid har styrelsen emellertid

framhållit, att situationen kunde bliva sådan, att tillsättandet av nya befattningar

bleve ofrånkomligt. Behovet av sådana befattningar borde i så fall

enligt styrelsens mening få tillgodoses genom anlitande av anslagsposten till

avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.

Den för disponerandet av fångvårdsstaten avlöningsanslag gällande avlöningsstaten,

vilken fastställts att gälla under budgetåret 1940/41, är av följande

lydelse:

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 294

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis. . kronor 2,360,400

2. Avlöningar till tjänstemän å övergångsstat .......... » 10,000

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj:t, förslagsvis .............................. » 189,000

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a) Grundavlöningar m. m., förslagsvis

.......................... kronor 716,700

b) Avlöningsförhöjningar m. m., förslagsvis

...................... » 40,000 » 756,700

5. Särskild löneförmån till tjänsteman å övergångsstat,

förslagsvis .................................... » 200

6. Rörligt tillägg, förslagsvis.......................... » 286,500

Summa kronor 3,602,800.

Med avseende å anslagsposten lill avlöningar till tjänstemän

å ordinarie stat har fångvårdsstyrelsen framhållit, att denna post

med hänsyn till det i 1940 års statsverksproposition framlagda förslaget om

.stängning av kronohäktet i Halmstad nedsatts med 5,886 kronor, motsvarande

lönen till en kronohäktesföreståndare av 1 :a klass. Under hänvisning

till att styrelsen sedermera i anledning av verkställd ytterligare utredning

i ämnet avstyrkt förslaget (jfr sid. 3), har styrelsen ansett sig för nästa budgetår

böra beräkna medel för avlönande av nämnde kronohäktesföreståndare.

Vidare har styrelsen, enär den direktör med tjänstgöring vid kronohäktet

i Örebro, som avlönas från övergångsstaten, enligt styrelsens uppgift

skall avgå med pension från och med den 1 november 1941, beräknat

medel under förevarande anslagspost jämväl till lön från och med nämnda

tidpunkt åt en kronohäktesföreståndare av 2:a klass med 3,954 kronor. Styrelsen

har alltså höjt anslagsposten med sammanlagt (5,886 -f- 3,954 = 9,840)

9,900 kronor till 2,370,300 kronor.

Från anslagsposten avlöningar till tjänstemän å övergångsstat

avlönas nu, förutom den nyss omförmälde direktören, en

kokerska, som enligt vad fångvårdsstyrelsen meddelar uppnår pensionsåldern

redan under innevarande budgetår. För budgetåret 1941/42 har styrelsen därför

uppfört ifrågavarande anslagspost med allenast så stort belopp som motsvarar

lön till en direktör under 4 månader eller i runt tal 3,100 kronor, vilket

innebär en sänkning i förhållande till nu utgående belopp med 6,900 kronor

till 3,100 kronor.

I fråga örn anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Maj: t, har fångvårdsstyrelsen trots

tidsläget ansett sig befogad att ånyo föra fram ett förslag om tilläggsarvoden

åt envar av föreståndarna vid kronohäktena i Nyköping och Ystad. Under

hänvisning i huvudsak till vad i detta avseende anförts i styrelsens skrivelse

med förslag till anslagsäskanden till 1940 års riksdag samt vad i anledning

därav förekommit (jfr II ht. 1940 sid. 58 f.), yttrar styrelsen härom:

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

13

Styrelsen erinrade att till kronohäktet i Nyköping vore förlagd mottagningsoch

övervakningsavdelning för dem som ådömts ungdomsfängelse samt att

uppsikten över och handledningen av de där intagna vore synnerligen krävande,

eftersom samtliga intagna där genomginge en psykiatrisk och psykologisk

undersökning samt i övrigt vore föremål för observation för avgörande

av frågan på vilken ungdomsanstalt de skulle placeras. Beträffande kronohäktet

i Ystad framhöll styrelsen, att kronohäktet numera vore avsett för

yngre personer, som befunnits vara förminskat tillräkneliga och ådömts

förvaring, yngre straffriförklarade samt till ungdomsfängelse dömda, vilkas

sinnesbeskaffenhet påkallade särskilda vårdåtgärder. Styrelsen framhöll,

att Ystadsanstalten med dess särskilda uppfostringsmetoder — vissa pålitliga

intagna få under dagen arbeta hos arbetsgivare i staden eller dess närhet

— ställde stora anspråk särskilt på föreståndaren. I yttranden över förslaget

om dessa tilläggsarvoden avstyrkte statskontoret detsamma, medan allmänna

lönenämnden ej hade något att erinra mot en förbättrad löneställning,

dock att arvodena syntes böra bestämmas till något lägre belopp än fångvårdsstyrelsen

förordat, nämligen till 750 kronor eller skillnaden mellan A 16

och A 18 å C-ort. Föredragande departementschefen tillstyrkte ej fångvårdsstyrelsens

förslag i denna del, men riksdagen uttalade i sin skrivelse i ämnet

att riksdagen för sin del icke kunnat undgå att finna beaktansvärda skäl tala

för en förbättrad löneställning åt föreståndarna för nämnda kronohäkten.

Med hänsyn till vad sålunda förekommit har styrelsen hemställt, att under

förevarande anslagspost måtte beräknas medel till särskilt arvode å 750

kronor åt envar av föreståndarna vid kronohäktena i Nyköping och Ystad.

I övrigt har styrelsen beträffande denna anslagspost endast ansett sig böra

framhålla att, om beläggningen å fångvårdsanstalten^ skulle stiga alltför

mycket utöver den nuvarande, det kunde bliva nödvändigt för styrelsen att

hos Kungl. Maj :t hemställa örn höjning av läkare- och predikantarvoden vid

någon eller några av de mest arbeistyngda anstalterna. I enlighet med det

sagda har styrelsen föreslagit att anslagsposten för nästa budgetår höjes med

1,500 kronor till 190,500 kronor.

Under posten avlöningar till övrig icke-ordinarie personal

har fångvårdsstyrelsen begärt medel till sju nya extra ordinarie skrivbiträdesbefattningar.

Såsom stöd för denna framställning har styrelsen åberopat

den väntade ökade beläggningen å fångvårdsanstalterna, vilken enligt styrelsens

erfarenhet skulle motivera ett flertal nya tjänster. Styrelsen inskränkte

sig till att begära befattningar i skrivbiträdesgrad, enär erfarenheten visat

att åtskilliga göromål med fördel kunde anförtros åt skrivbiträden, varigenom

annan arbetskraft frigjordes för mera krävande, för vederbörande närmast

avsedda uppgifter. Det till lön ät de föreslagna nya befattningshavarna

erforderliga anslagsbeloppet har styrelsen beräknat till i runt tal 15,600 kronor,

med vilket belopp styrelsen följaktligen höjt delposten lill gr lind avl

ö n i agar lii. lii. Beträffande delposten till avid n i n g s förhöjningar

ni. ni. bär styrelsen icke ifrågasatt någon förändring. Anslagsposten skulle

sålunda höjas lill 772,300 kronor.

Från (leii med 200 kronor uppförda anslagsposten särskild löneförmån

till 1 j ä uste lii a n ä ö v e r g ä n g s stat bestrides för närvarande

tillfällig löneförbättring åt en kokerska å övergångsstat. Då denna befattningshavare,

som nämnts, avgår ur tjänst under nu löpande budgetår, har

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

fångvårdsstyrelsen ej upptagit någon motsvarande anslagspost i sitt förslag

till avlöningsstat för budgetåret 1941/42.

Anslagsposten till rörligt tillägg har styrelsen räknat om efter nu

gällande indextal, vilket medfört en höjning av posten med 185,300 kronor

till 471,800 kronor.

För budgetåret 1941/42 har fångvårdsstyrelsen alltså äskat en ökning av

förevarande anslag med (9,900 — 6,900 + 1,500 + 15,600 — 200 + 185,300

=) 205,200 kronor till 3,808,000 kronor.

Av mig jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade sakkunniga (bankrådet

Hj. K. A. Ekengren och revisorn S. R. Wikland) för undersökning

rörande möjligheterna att genom förenklingar i fångvårdsanstalternas organisation

eller på annat sätt nedbringa kostnaderna för fångvården hava

med skrivelse den 20 mars 1941 överlämnat sin undersökning, vilken verkställts

i samråd med fångvårdsstyrelsen.

Innan redogörelse lämnas för de sakkunnigas undersökning, må först hänvisas

till följande uppgifter angående i statens fångvårdsanstalter 1925—

1940 intagna personer.

Medel tal

fångar

per dag

Högsta antal

fångar någon

dag

Medeltal

fångar

per dag

Högsta antal

fångar någon

dag

1925....

.... 1,751

1,881

1933....

.... 2.172

2,454

1926....

.... 1,810

1,967

1934....

.... 2,058

2,321

1927....

.... 1,932

2,060

1935....

.... 1,891

2,096

1928....

.... 2,006

2,125

1936....

.... 1,934

2,145

1929....

.... 2,101

2,311

1937....

.... 1,824

2,078

1930....

.... 2,201

2,401

1938....

.... 1,753

1,915

1931....

.... 2,081

2,278

1939....

.... 1,723

1,920

1932....

.... 2,249

2,459

1940....

.... 1.874

1,997

Totalantalet vid samtliga fångvårdsanstalter per år nyintagna under perioden

1931—1940 har växlat på följande sätt:

Antal nyintagna

Antal nyintagna

1931........

........ 16,202

1936........

........ 10,810

1932........

........ 17,468

1937........

........ 8,655

1933........

........ 15,245

1938........

........ 8,896

1934........

........ 13,114

1939........

........ 5,404

1935........

........ 11,868

1940........

........ 6,580

beläggningen

på fängelserna icke undergått en

mot nedgången i i

intagningen svarande minskning har bland annat berott därpå att bötesfångarna,

särskilt enligt de gamla förvandlingsreglerna, vanligen hade mycket

korta strafftider.

Den kraftiga nedgången i antalet nyintagningar beror framför allt på

minskningen i antalet nyintagna bötesfångar, vilket 1931 utgjorde 12,375

men 1940 endast 656.

Det må anmärkas att fångantalet den 1 mars 1941 stigit till 2,091.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

De sakkunniga hava beträffande frågan om det antagliga medeltalet fångar

per dag under budgetåret 1941/42 hänvisat till, att under år 1940 en viss ökning

inträtt, vilken ökning fortsatt under ar 1941. Huruvida denna ökning

kommer att fortsätta är enligt de sakkunnigas mening svårt att med bestämdhet

uttala sig örn, ehuru förhållandena närmast tyda på att så blir

fallet.

De sakkunniga hava därefter ingått på frågan angående lämpligheten av

att för beräkning av fångvårdens anslag fastställa en normalbeläggningssiffra.

De anföra härom följande:

Fångvårdsstyrelsen brukar i sina anslagspetita till grund för anslagsberäkningarna

åberopa ett för det nästföljande budgetåret antaget dagsmedeltal

fångar. Därvid har nian gjort upp en prognos örn brottslighetens omfattning

under budgetåret. Det sålunda antagna dagsmedeltalet fångar har blivit

vägledande för bestämmandet av personalbehovet och anslagsberäkningen.

Att på detta sätt uppgöra beräkningarna efter de ovissa kalkylerna rörande

dagsmedeltalet intagna fångar synes emellertid vara mindre lämpligt. Det

torde i stället vara rimligare att nian söker angiva en siffra för normalbeläggningen,

baserad på utvecklingen under en följd av år. Kommer den faktiska

beläggningen under budgetåret att väsentligt överstiga denna siffra, bör

fångvårdsstyrelsen få öka sin tillfälligt anställda personal; nedgår i stället

den verkliga beläggningen väsentligt under sagda siffra bör personalen i motsvarande

män minskas. Endast örn normalbeläggningssiffran under en längre

tid överskridits, respektive underskridits och nian kan utgå från att denna

högre, respektive lägre beläggning kommer att bliva bestående under mera

avsevärd tid, bör normalbeläggningssiffran ändras. Genom ett sådant system

erhåller nian en fastare utgångspunkt för anslagsberäkningen samtidigt som

man lämnar rum för mindre variationer i langantalet utan att personalbehovet

därigenom påverkas.

Under hänvisning till det anförda hava de sakkunniga i samråd nied fångvårdsstyrelsen

ansett sig böra söka fixera en normalbeläggningssiffra. Med

hänsyn till de senaste årens medelbeläggning hava de sakkunniga och fångvårdsstyrelsen

därvid föreslagit, att denna siffra bestämmes till 2,000.

De sakkunniga uttala vidare, att de nied utgångspunkt fran nämnda normalbeläggningssiffra

i samråd med fångvårdsstyrelsen undersökt möjligheterna

att genom ytterligare koncentration av anstalterna och genom förenklingar

av administrationen m. m. nedbringa kostnaderna för fångvården.

Vid denna prövning hade hänsyn tagits till de riktlinjer, som departementschefen

och riksdagen anvisat och för vilka redogörelse lämnats i det föregående.

Vidare hade de sakkunniga tagit del av landshövding Hagströmer och

organisationsnämndens förenämnda utredningar.

Anstalter för vanligt fångförvar.

De sakkunniga hava ifråga örn organisationen av de för vanligt fångförvar

avsedda anstalterna först till prövning upptagit centralfängelserna och strafffängelserna

samt därvid till en början lämnat följande redogörelse angående

beläggningen å dessa anstalter.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kunni. Maj-.ts proposition nr 194.

A n

s

tält

Antal

celler

I

Högsta me- delbelägg- ning under

åren 1936

—1940

Belägg-

ning

3l/u 1940

Antal

befattn.- havare

S1/i» 1940

Antal

fångar per

befattn- havare

31/u 1940

Centralfängelset

å

Långholmen ...

. 1 546

532

453

171

2.6

1)

i

Malmö ........

188

188

175

55

2.6

t

å

Härlanda......

165

182

144

51

2.8

>

i

Mariestad......

79

75

59

32

1.8

>

i

Härnösand ....

139 i

143

73

35

2.1

>

i

Norrköping ....

85

104

65

38

1.7

>

i

Växjö ..........

84

90

95

26

3.7

Straffängelset

i

Uppsala.........

50

53

38

17

2.2

»

i

Kristianstad.....

70

65

37

13

2.8

2

i

Vänersborg......

75

69

46

13

3.6

2

i

Karlstad........

54

62

36

13

2.8

>

i

Västerås ........

55

61

36

14

2.6

>

i

Gävle ..........

81

82

65

18

3.6

De sakkunniga framhålla att centralfängelserna varit i stort sett normalt

belagda. Vid vissa tillfällen har till och med överbeläggning förekommit.

Ifråga om centralfängelset å Långholmen finnes visserligen en relativt stor

marginal mellan cellantalet och medeltalet fångar per dag, men denna är

ej större än som är betingad av detta fängelses storlek. Det må dessutom anmärkas,

att i cellantalet å Långholmen ingå 200 nattceller i gemensamhetsavdelningen,

vilka på grund av verkställighetslagens föreskrifter örn strafffånges

vistelse viss minimitid i enrum ej kunna utnyttjas annat än delvis.

Vid förhandlingar mellan fångvårdsstyrelsen och de sakkunniga har styrelsen

väckt förslag örn att sammanbinda centralfängelset med kronohäktesavdelningen

genom en byggnad, vari skulle inrymmas gemensamma expeditionslokaler

för centralfängelset och kronohäktesavdelningen, vilka nu

hava sina expeditionslokaler på olika ställen. Härigenom skulle personalen

å expeditionerna kunna nedbringas samt expeditions- och redogörargöromålen

rationaliseras. De sakkunniga hava ansett sig böra förorda förslaget,

som torde medföra avsevärda fördelar både ur ekonomisk och

praktisk synpunkt, dock endast under den förutsättningen att centralfängelset

avses under lång tid framåt böra kvarbliva å nuvarande plats.

Straffängelserna hava likaledes på det hela taget varit normalt belagda.

De sakkunniga hava ej ansett sig böra föreslå någon ändring i centralfängelsernas

och straffängelsernas organisation.

Enligt beslut den 3 maj 1940 har Kungl. Maj:t medgivit, att statens tvångsarbetsanstalt

i Landskrona och den i samband därmed anordnade alkoholistanstalten

nied tillhörande byggnader och område med visst undantag skulle

•upplåtas för krigsmaktens behov. I samband därmed har Kungl. Maj:t förr

1 En paviljong om c:a 40 platser hålles stängd.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

17

ordnat att tillsvidare, under den tid anstalten komme att disponeras för krigsmaktens

behov och intill dess Kungl. Maj:t annorlunda beslutar, allmän

tvångsarbetsanstalt för kvinnor skulle, i stället för den i Landskrona befintliga

anstalten, anordnas vid centralfängelset i Växjö. För närvarande

äro där intagna 27 tvångsarbeterskor. Fångvårdsstyrelsen bär i sin skrivelse

den 27 augusti 1940 upptagit frågan om tvångsarbetsanstalternas ställning

samt ifrågasatt att den bevakningspersonal, som erfordrades för de kvinnliga

lösdrivarna eventuellt borde överföras å fångvårdens stat. Vidkommande de

manliga lösdrivarna har styrelsen uttalat, att det skulle vara förenat med ekonomiska,

organisatoriska och andra fördelar, om även de manliga tvångsarbetama

inordnades under fångvårdsstyrelsen genom att statens tvångsarbetsanstalt

å Svartsjö förlädes under fångvården. Utrymmet där skulle då kunna

bättre utnyttjas; för det dåvarande stöde en sluten avdelning med ett 60-tal

platser tom. Arbetsdriften skulle kunna bedrivas mera planmässigt, om den

lades under fångvårdens arbetsdrift med dess fasta organisation och vidsträckta

förbindelser. Svartsjöanstaltens införlivande med fångvården skulle

vidare underlätta förflyttning av personal mellan anstalten och nuvarande

fångvårdsanstalten vilket ur åtskilliga synpunkter vore en fördel.

De sakkunniga hava i denna del samrått med de inom socialdepartementet

tillkallade sakkunniga för utredning rörande rationalisering av anstaltsvården

för lösdrivare och alkoholister, därvid dessa sakkunniga meddelat, att de

ej hade för avsikt att föreslå någon överflyttning av tvångsarbetsanstalterna

till fångvården men att det vore angeläget att övertalig personal vid Svartsjöoch

Landskronaanstalterna bereddes tjänstgöring i fångvården.

De sakkunniga hava därför ej ansett sig böra vidare upptaga spörsmålet

om tvångsarbetsanstalternas ställning.

Fångvårdsstyrelsen, som numera efter Hallanstaltens färdigställande låtit

dit överflytta å straffängelset i Karlstad intagna internerade, har under överläggningar

med de sakkunniga föreslagit, att sistnämnda fängelse skulle tills

vidare upphöra såsom interneringsanstalt och i stället användas för vanligt

fångförvar. De sakkunniga hava funnit detta förslag lämpligt och förorda

därför detsamma. Under nu osäkra förhållanden beträffande fångantalet

hava de sakkunniga förklarat sig anse, att straffängelset i Karlstad åtminstone

tills vidare under budgetåret 1941/42 bör bibehållas såsom strafffängelse.

Skulle fångantalet under budgetåret nedgå bör, enligt de sakkunniga,

personalantalet vid straffängelset nedbringas.

Vidkommande Icronohäktena hava de sakkunniga först erinrat om att statsrevisorerna

särskilt fäst sig vid, att kostnaderna per underhållsdag varierade

högst väsentligt, vilken omständighet synts revisorerna i och för sig motivera

att det inom fångvården pågående arbetet med centralisering av anstalterna

fullföljdes med all den skyndsamhet och i den utsträckning, som kunde visa

sig möjlig med hänsyn till rådande förhållanden.

Bihang lill riksdagens protokoll 19il. 1 sami. Nr 104.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

Nedanstående tabell visar beläggningen m. m. vid kronohäktena:

Kronohäktet i

Antal

celler

Medeltal

högsta

beläggn.

1936-40

Belägg-

ning

S1/i2 1940

Antal

befatt- nings- havare

31/is< 1940

Antal

fångar per

befattnings- havare

Nyköping........................

37

30

29

10

2.9

Linköping.......................

71

62

17

9

1.9

Jönköping ......................

80

85

82

22

3.7

Kalmar..........................

72

24

12

5

2.4

Västervik........................

40

50

42

17

2.5

Karlskrona.......................

68

30

22

6

3.7

Ystad...........................

45

47

38

14

2.7

Halmstad........................

27

17

8

4

2.0

Falun...........................

51

39

33

9

3.7

Sundsvall........................

39

34

8

7

1.1

Östersund........................

29

20

11

6

1.8

Umeå...........................

23

35

11

7

1.6

Luleå............................

33

26

24

7

3.4

Visby............................

19

15

7

4

1.8

örebro..........................

80

23

15

6

2.5

Hudiksvall.......................

23

26

13

6

2.2

Haparanda......................

15

13

8

4

2.0

I fråga om vårdkostnaderna samt kronohäktenas bibehållande anföra de

sakkunniga:

Det torde vara ofrånkomligt att kostnaderna för bevakning och utspisning

ävensom för anstaltens drift och skötsel i övrigt måste i proportion

till antalet fångar bliva högre vid en liten anstalt än vid en större sådan.

Vid en liten anstalt med dess ringa antal fångar kan någon arbetsdrift

i egentlig mening ej anordnas, varigenom fångvården ej kan i nämnvärd

grad tillgodogöra sig fångarnas arbetskraft. Ur denna synpunkt skulle

det vara önskvärt att kunna inskränka fångvårdsanstalterna till allenast ett fåtal.

Detta kan emellertid ej genomföras med hänsyn till vårt lands stora geografiska

sträckning, ty behovet av ortsfängelser är här kännbarare än i länder

med mera begränsade områden och tätare befolkning. Våra nuvarande kronohäkten

utgöra dessutom tingsställen i brottmål för omkringliggande härader

och vid ett vart av dessa emottagas rannsakningsfångar icke blott från ett

flertal tingslag utan, enligt därom träffade överenskommelser, jämväl från

de städer, där anstalterna äro belägna. Skall därför nedläggande av kronohäkten

ske, måste åtgärder vidtagas för anskaffande av rannsakningslokaler

och häkten för de häktades förvaring. De stads- och häradshäkten, som för

närvarande finnas, torde ej fylla rimliga fordringar på en fångvårdsanstalt.

De nuvarande ovissa förhållandena i fråga om brottsfrekvensen mana till försiktighet

i vad det gäller att indraga eller minska det nu tillgängliga utrymmet

i statens fångvårdsanstalter. Det är dessutom nödvändigt att söka hålla

transporterna av fångarna inom rimliga gränser. Med hänsyn till vad sålunda

anförts, anse de sakkunniga att nedläggande av något kronohäkte nu ej bör

äga rum.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

19

I stället liava de sakkunniga inriktat sin undersökning på att söka vidtaga

sådana åtgärder med kronohäktena att de, i den mån de tagas i anspråk för

vanligt fångförvar, organiseras på sådant sätt, som ur ekonomisk och rationell

synpunkt är lämpligast. Med hänsyn till att kronohäktena i Nyköping,

Västervik och Ystad användas, förutom såsom vanliga häkten, såsom specialanstalter

och jämväl i fortsättningen böra tagas i anspråk för samma ändamål,

hava dessa häkten ej ansetts böra upptagas till behandling i detta sammanhang.

Till ledning för bedömandet av användningen av övriga kronohäkten hänvisas

till nedanstående tabell över medeltalet häktade eller till urbota straff

dömda som under åren 1936—1940 varit intagna å följande kronohäkten:

Kronohäktet i

Häktade

Straff-

fångar

Fängelse-

fångar

Summa

Linköping...................................

i

32

12

45

Jönköping...................................

i

5

4

10

Kalmar......................................

2

3

9

14

Karlskrona..................................

1

4

10

15

Halmstad....................................

1

3

4

8

Falun.......................................

3

9

13

25

Sundsvall....................................

3

1

13

17

Östersund....................................

2

l

7

10

Umeå.......................................

3

3

12

18

Luleå.......................................

2

3

11

16

Visby.......................................

1

1

5

7

örebro......................................

2

2

8

12

Hudiksvall...................................

1

1

9

11

Haparanda..................................

1

1

4

6 1

I fråga om denna tabell anmärka de sakkunniga, att siffrorna i densamma

hänföra sig till en tidsperiod, beträffande vilken man helt allmänt kan

konstatera, att beläggningen å fångvårdsanstalterna på grund av bland annat

goda arbetsmöjligheter varit relativt liten. Det är vidare att märka, att

häktningsinstitutet numera användes mindre än förut samt att bötesfångarnas

antal gått ned på grund av omläggningen av bötesförvandlingen. Det är

emellertid troligt, att bötesfångarnas antal kommer att öka, när bötesförvandlingslagen

varit i tillämpning ännu någon tid, varjämte man torde böra

räkna med en ökad användning jämväl av häktningsinstitutet.

De i tabellen angivna siffrorna visa att vissa av kronohäktena haft en särskilt

låg beläggning. Alla skäl tala därför att den av 1940 års riksdag godkända

provisoriska planen beträffande kronohäktena göres definitiv från och

med budgetåret 1941/42. Dessa kronohäktens användning bör därför för

framtiden inskränkas med huvudsakligt syfte att tjänstgöra såsom rannsakningshäkten

samt för förvaring av bötesfångar. För att utmärka dessa häktens

huvudsakliga funktion böra de hädanefter benämnas rannsakningshäkten.

Såsom rannsakningshäkten synas böra upptagas kronohäktena i Kalmar.

Visbg, Halmstad, Hudiksvall, Östersund och Haparanda. De böra beräknas

normalt kunna mottaga vart och ett 10 fångar. Därest rannsaknings- och

bötesfångarnas antal vid något tillfälle ej skulle uppgå till 10, böra anordningar

vidtagas så att andra fångar med korta strafftider kunna förvaras i

häktet. På sådant sätt bör en tämligen konstant beläggningssiffra kunna hållas

vid dessa häkten. Bevakningspersonalens storlek bör bestämmas i enlighet

med nyss angivna beläggningssiffra. Enligt vad fångvårdsstyrelsen meddelat

skulle personalen vid ett på sådant sätt organiserat rannsakningshäkte i

normala fall begränsas till en föreståndare och två vaktkonstaplar ävensom

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. I\Iaj:ts proposition nr 194.

en vaktfru med skyldighet att jämväl tjänstgöra såsom kokerska. Dessa

rannsakningshäkten böra i enlighet med vad fångvårdsstyrelsen föreslagit

delvis avstängas, så att överflödigt utrymme ej drager kostnader för uppvärmning,

belysning och städning m. m. Det är möjligt att avstängningsåtgärder

medföra vissa mindre engångskostnader, men dessa torde kunna

täckas av anvisade medel för bestridande av reparations- och underhållskostnader

under fastighetsfonden.

Ifråga örn kronohäktet i Jönköping samt de kronohäkte!!, som ej äro specialanstalter,

d. v. s. de i Linköping, Karlskrona, Falun, Örebro, Sundsvall,

Umeå och Luleå anföra de sakkunniga:

Enär beläggningen å rannsakningshäktena enligt det föreliggande förslaget

skulle i möjligaste mån hållas nere vid 10 fångar per dag, måste fångvården

hava tillräckligt utrymme på annat håll för det antal fångar härutöver, som

eljest skulle hava förvarats å dessa häkten. Detta överskjutande antal fångar

hör intagas i de övriga för vanligt fångförvar avsedda fängelserna och endast

örn dessa fängelser visa sig otillräckliga härför bör beläggningen å rannsakningshäktena

ökas utöver nämnda siffra.

Med nuvarande beläggningssiffror skulle det visserligen vara möjligt att -—

eftersom ett utnyttjande i görligaste mån av de största fängelserna är ur ekonomisk

synpunkt mest fördelaktigt — reducera även sistnämnda kronohäkten

till rannsakningshäkten. Med hänsyn emellertid till nödvändigheten att möjliggöra

en viss elasticitet utan att ramen brister synas dessa häkten böra tills

vidare bibehållas såsom kronohäkten. Beträffande de nordligast belägna kronohäktena

föranleda även de långa och dyra fångtransporterna att endast

långtidsfångar böra förflyttas från dessa häkten.

För att även de kronohäkten, som ej föreslås nedflyttade lill rannsakningshäkten,

skola vara organiserade på billigaste sätt synes det lämpligt att man

liven för dessa utgår från en viss beläggningssiffra och att bevakningsstyrkans

storlek bestämmes härefter. Beläggningssiffran bör dessutom fixeras

med hänsyn tagen till häktenas belägenhet och användning. Även för dessa

kronohäkten bör gälla att om andra fängelser icke räcka till, denna beläggningssiffra

icke annat än tillfälligtvis bör få överskridas. Med dessa utgångspunkter

vilja de sakkunniga beträffande förstnämnda åtta kronohäkten föreslå

följande:

Kronohäktet i Linköping, som i kommunikationsavseende är välbeläget,

torde beräknas för en normalbeläggning av 20 fångar. Örebrohäktet är liksom

häktet i Linköping i avseende å kommunikationerna välbeläget och bör

vid behov kunna användas såsom reservutrymme för centralfängelset å Långholmen,

i den mån straffängelset i Västerås icke är tillräckligt härför. En normal

beläggningssiffra av 15 fångar synes böra sättas för detta häkte. Kronohäktet

i Jönköping, som nu huvudsakligen användes såsom sinnessjukavdelning

för straffriförklarade, men vilken avdelning torde kunna avvecklas, bör

liksom häktet i Örebro lämpligen beräknas för 15 fångar. Kronohäktet i

Karlskrona användes i stor utsträckning som militärhäkte. Så länge nu rådande

förhållanden fortfara, torde knappast någon större nedgång i militärfångarnas

antal kunna förväntas, varför detta häkte bör beräknas för 20

fångar per dag. Kronohäktet i Falun användes för närvarande för förvaring

av personer, som dömts för brott mot rikets säkerhet. Då en del av i häktet

intagna hava långa strafftider och ej ansetts böra sammanföras med andra

fångkategorier, bör häktet tills vidare beräknas för en beläggning av 20 fångar

per dag. För närvarande är fångantalet vid häktet i Falun ej mindre än 40,

men det synes ej lämpligt att utforma en på längre sikt avsedd organisation

med hänsyn till denna beläggningssiffra, utan det ökade personalbehovet bör

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 194. 21

tillgodoses genom eljest tillgänglig personal eller ock tillfällig sådan. Sundsvalls

kronohäkte, som är beläget i ett utpräglat industridistrikt, bör beräknas

för ett dagsmedeltal av 15 fångar. Kronohäktena i Umeå och Luleå torde

på grund av sin belägenhet i norra Sverige och med hänsyn till de långa

transporterna i dessa trakter beräknas kunna mottaga vardera 20 fångar

per deg.

Ett kronohäkte med en beräknad medelbeläggning av 20 fångar synes kunna

organiseras med en bevakningspersonal på 7 personer under det att ett

kronohäkte med en beräknad beläggning av 15 fångar torde kunna svara för

fångvården med en bevakningsstyrka av 5 personer.

Även i kronohäktena böra avstängningsanordningar vidtagas för att förbilliga

driften.

Nedanstående sammanställning visar den föreslagna normalbeläggningen

å ifrågavarande krono- och rannsakningshäkten:

Anstalt

Nuvarande

antal cellér

Normal-

beläggning

Reserv-

utrymme

Personal- antal vid

beräknad

normal- beläggning

Kronohäktet i Linköping.......

71

20

51

7

> i Jönköping......

80

15

65

5

> i Karlskrona.....

68

20

48

7

> i Örebro .........

80

15

65

5

> i Falun..........

51

20

31

7

> i Sundsvall.......

39

15

24

5

» i Umeå..........

23

20

3

7

i i Luleå...........

33

20

13

7

Rannsakningshäktet i Kalmar ........

72

10

62

4

> i Visby...........

19

10

9

i

> i Halmstad ......

27

10

17

4

> i Hudiksvall .....

23

10

13

4

> i Östersund.......

29

10

19

4

> i Haparanda......

15

10

5

4

Summa

630

205

425

74

Sammanlagda antalet befattningshavare vid dessa häkten var vid årets början

116.

De sakkunniga hava tillika påpekat, att, örn beläggningen vid ifrågavarande

häkten skulle bliva högre än vad sålunda beräknats, detta bör föranleda personalökning

endast om normalbeläggningssiffran under en längre tid mera

avsevärt överskrides. De sakkunniga tillägga, att det självfallet icke varit deras

avsikt föreslå, alt det antal befattningshavare, som beräknats erforderligt

vid de olika häktena i fall av normalbeläggning, skall vara stationerat vid vederbörande

häkte även om den faktiska beläggningen är lägre. Skulle exempelvis

den verkliga beläggningssiffran under en längre tid komma att hålla

sig vid 10 och talar icke sannolikheten för att en ökning härav kommer alt

inträda inom en relativt snar framtid, bör del vara tillräckligt med en personaluppsättning

av 4 befattningshavare vid häktet. Skulle däremot en nedgång

av beläggningssiffran under den, för vilken personalen är beräknad, med

största sannolikhet anses vara av tillfällig natur, bör detta ej påverka bevakningspersonalens

storlek. Vad de sakkunniga anfört beträffande en viss tole
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Maj.ts proposition nr 194.

rans i fråga om normalbeläggningssiffran för samtliga anstalter gäller sålunda

även i fråga örn krono- och rannsakningshäktena.

Vid beräknandet av personalbehovet har man utgått från att de vaktkonstap^,

som avdelats för fångtransporter, då de ej äro sysselsatta med transporter,

kunna biträda med bevakningstjänst inom häktena.

Specialanstalter.

Sinnessj ukavdeln ingar.

De sakkunniga hava därefter behandlat organisationen av fångvårdens specialanstalter.

För män avsedda sinnessjukavdelningar vid fångvården äro anordnade vid

nedannämnda fångvårdsanstalter med följande antal platser:

centralfängelset å Långholmen..................... 56 platser

» i Malmö.......................... 26 »

» i Härnösand...................... 10 »

vårdanstalten å Hall (efter färdigställandet) ........ 105 »

kronohäktet i Jönköping........................... 60 »

» i Västervik........................... 35 >,

» i Ystad............................... 15 »

Summa 307 platser.

Sinnessjukavdelningen vid Hallanstalten skall efter färdigställandet omfatta

en sluten avdelning på 82 platser och en öppen avdelning vid Håga på

23 platser. Sinnesundersökningar verkställas vid avdelningarna å Långholmen,

i Malmö, Härnösand och Västervik samt från och med år 1941 även

vid Hall. Straffriförklarade och sinnessjuka fångar hava varit intagna å

samtliga sinnessjukavdelningama; de straffriförklarade hava dock till största

delen sammanförts till sinnessjukavdelningen vid kronohäktet i Jönköping.

De för kvinnor avsedda sinnessjukavdelningarna vid fångvården äro förlagda

till dels centralfängelset å Långholmen med omkring 12 platser, dels

centralfängelset i Växjö med omkring 16 platser eller tillhopa omkring 28

platser. Vardera avdelningen är avsedd för undersökningsfält, straffriförklarade

och sinnessjuka fångar.

Medelbeläggningen av sinnessjuka fångar, straffriförklarade och undersökningsfall

har under år 1940 vid samtliga sinnessjukavdelningar varit:

Långholmen— 52.1 (56 platser) Jönköping... 64.1 (60 platser)

Malmö.......... 23.6 (26 » ) Ystad........ 14.9 (15 » )

Härnösand...... 6.5 (10 » ) Västervik____ 34.0 (35 > )

Växjö........... 13.2 (16 » ) Hall (1/12).. 20.0 (20 provisoriska platser)

Summa 228.4

I sina anslagspetita till 1940 års riksdag (se II ht sid. 49 ff.) framhöll

fångvårdsstyrelsen i fråga om sinnessjukavdelningen i Jönköping att de

kategorier av intagna, som vårdades där, komme att överföras till den nya

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

23

avdelningen å Hall. Mot Jönköpingsfängelsets användande som sinnessjukavdelning

hade under senare år riktats vissa erinringar. Dessa hade emellertid

mera avsett dess användande för förvaring av straffriförklarade under

långa tider. Då mot begagnande av avdelningen för undersökningar icke

riktats någon anmärkning, föreslog fångvårdsstyrelsen, att till avdelningen

förlädes ett större antal undersökningar, varigenom den planerade anordningen

att å Hall reservera ett tiotal platser för undersökningsfall kunde

tillsvidare anstå, varemot sinnessjukavdelningen vid kronohäktet i Västervik

icke vidare behövde tagas i anspråk för sinnesundersökningar.

I fråga örn straffriförklarade samt sinnessjuka föreslog fångvårdsstyrelsen,

att dessa kategorier i första hand borde förläggas, de yngsta till

sinnessjukavdelningen vid kronohäktet i Ystad med 15 platser och de övriga

till sinnessjukavdelningen å Hall med 105 platser. Med hänsyn tagen till eventualiteten

att ytterligare platsutrymme kunde bliva erforderligt hade styrelsen

ansett, att jämväl kronohäktet i Västervik med sina 35 vårdplatser kunde

behöva tagas i anspråk för straffriförklarade och sinnessjuka fångar.

Medicinalstyrelsen, som hördes över fångvårdsstyrelsens förslag, avstyrkte

detsamma i vad det avsåg Jönköpingsavdelningens användande för undersökningsfall

i den utsträckning fångvårdsstyrelsen tänkt sig. Lokalerna vore

nämligen bristfälliga och om de skulle användas måste de avsevärt omändras.

Beträffande den nya sinnessjukavdelningen å Hall ansåge medicinalstyrelsen,

att de därstädes av fångvårdsstyrelsen ursprungligen för undersökningsfall

reserverade 10 platserna borde utnyttjas för att i första hand möta

den stegrade efterfrågan på undersökningsmöjligheter, med vilken fångvårdsstyrelsen

räknat. Skulle det visa sig behövligt, kunde en avdelning på 10

platser för undersökningar anordnas vid Jönköpingsfängelset.

Departementschefen yttrade i 1940 års statsverksproposition beträffande

denna fråga, att de straffriförklarade, som förvarades i Jönköpingshäktet,

kunde överflyttas till Hall. Då fångvårdsstyrelsens förslag att anordna en

undersökningsavdelning i Jönköping föranledde vidlyftiga ombyggnadsarbeten,

torde det ytterligare behovet av platser för sinnesundersökningar kunna

på ett tillfredsställande sätt tillgodoses genom att man, i överensstämmelse

med vad som ursprungligen varit avsett, reserverade ett visst antal platser för

undersökningsfall vid sinnessjukavdelningen å Hall. Någon ny undersökningsavdelning

i Jönköping skulle alltså icke bliva erforderlig.

1940 års lagtima riksdag förklarade, att Kungl. Maj:ts förslag icke givit

anledning till erinran.

Beträffande sinnessjukavdelningarna yttra sig de sakkunniga på följande

sätt:

De sakkunniga och fångvårdsstyrelsen hava vid sin undersökning funnit

den plan, som av Kungl. Maj:t och riksdagen anvisats för ordnande av fångvårdens

sinnessjukvård, ändamålsenlig. Genom den koncentrering av sinnessjukvården,

som möjliggöres genom Hallanstaltens tillkomst, kunna de anstalter,

som endast provisoriskt måst tagas i anspråk för sådan vård, upphöra

att användas såsom sinnessjukavdelningar.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

Då fångvården, sedan Hallanstaltens sinnessjukavdelning helt tagits i bruk,

disponerar över (307 + 28 -—-60 =) 275 platser, om man frånräknar Jönköpingsavdelningen,

torde av den föreliggande statistiken att döma tillräckligt

platsutrymme finnas för straffriförklarade, sinnessjuka fångar och undersökningsfält.

De sakkunniga och fångvårdsstyrelsen hava därför funnit, att

sinnessjukavdelningen vid Jönköpingsfängelset kan avvecklas. Fångvårdsstyrelsen

har emellertid framhållit, att vissa hinder föreligga mot att under år

1941 taga helt i bruk sinnessjukavdelningarna å Hall, enär bland annat tillräckliga

personalbostäder ännu ej finnas där. Det torde därför bliva erforderligt

att under år 1941 och kanhända även under viss del av år 1942 provisoriskt

använda Jönköpingsavdelnfngen. Även om Jönköpingshäktet såsom

sinnessjukavdelning nedlägges, innebär detta icke att de nuvarande anordningarna

inom anstalten för sinnessjukvårdens tillgodoseende skola slopas.

De böra i stället bibehållas så att avdelningen vid uppkommande behov kan

utan tidsutdräkt tagas i bruk. Skulle ett mera stadigvarande behov av platser

å sinnessjukavdelningarna uppstå, torde böra övervägas att utvidga Hallanstaltens

sinnessjukavdelning genom uppförande av flera paviljonger.

På grund av den kritik, som gång efter annan riktats mot att straffriförklarade

förvaras under längre tider å fångvårdens sinnessjukavdelningar,

må framhållas angelägenheten av att statens sinnessjukvård söker att utan

större tidsutdräkt mottaga de straffriförklarade.

Skulle en större ökning av undersökningsfallen inträffa, kan vid Hallanstalten

anordnas ytterligare 10 platser. Fångvården måste i så fall erhålla

medel till avlönande av ytterligare en undersökningsläkare.

Anstalter för förminskat tillräkneliga förbrytare och

återfallsförbrytare.

De förminskat tillräkneliga manliga förbrytarna över 21 år förvaras för

närvarande i centralfängelset (vårdanstalten) i Norrköping och å vårdanstalten

å Hall. Sådana förbrytare under 21 år äro intagna å kronohäktet i Ystad.

Kvinnliga förminskat tillräkneliga förvaras å centralfängelset i Växjö. Manliga

internerade äro intagna å straffängelset i Karlstad och vårdanstalten å

Hall och kvinnliga å centralfängelset i Växjö.

Hallanstalten har 100, Norrköpingsanstalten 80 och Ystadsanstalten 15

platser eller tillhopa 195 platser. Karlstadsfängelset har plats för cirka 50 internerade

samt Växjöfängelset för cirka 5 förvarade och internerade.

Nedanstående uppgifter torde lämna vägledning för beräknandet av platsbehovet

för de förvarade och internerade:

Förvarade

Internerade

män

kvinnor

summa

män

kvinnor

summa

Kvarvarande l/i 1940...............

t-1

o

o

1

101

30

30

> 31/l2 » ...............

113

2

115

27

_

27

Nykomna under 1940 ................

CO

(M

2

30

1

—

l

Antalet nykomna förvarade och internerade har, sedan resp. lagar den 22

april 1927 trädde i kraft den 1 januari 1928, utgjort:

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 194.

25

Å r

Nykomna

förvarade

Ny-

komna

interne-

rade

Å r

Nykomna

förvarade

Ny- komna j

interne- rade

män

kvinnor

män

kvinnor

1928 .............

2

1

3

1935 ............

24

1

1929 .............

23

—

7

1936 ............

18

—

3

1930 .............

15

—

15

1937 ............

30

—

2

1931.............

11

—

12

1938 ............

25

—

3

1932 .............

17

2

12

1939 ............

27

—

—

1933 .............

24

3

6

1940 ............

28

2

1

1934 .............

24

—

2

I den proposition (nr 220) till 1938 års riksdag, vari förslag framlades om

uppförande av anstalten å Hall, beräknades platsbehovet för manliga förvarade

och internerade till 300 platser efter nya förvarings- och interneringslagens

ikraftträdande. Under förutsättning att de redan i bruk varande anstalterna

för motsvarande ändamål — förvaringsanstalten i Norrköping och

interneringsanstalten i Karlstad — bibehölles, ansågs det platsbehov, som

borde tillgodoses genom nybyggnad, kunna begränsas till 200 platser. I överensstämmelse

härmed beräknades att den nya anstalten vid full utbyggnad

skulle omfatta detta platsantal.

I sin skrivelse (nr 291/1938) i anledning av nämnda proposition, i vilken

skrivelse riksdagen godkände det av Kungl. Majit framlagda förslaget, framhöll

riksdagen bland annat, att genom att Hall toges i anspråk för fångvårdens

räkning möjligheter öppnade sig att planmässigt tillgodose även andra aktuella

önskemål inom fångvården. I sådant hänseende riktades uppmärksamheten

på möjligheten att centralisera all vård av förminskat tillräkneliga förbrytare

över 21 år till Hall och därigenom frigöra den nuvarande Norrköpingsanstalten

för fångvårdens allmänna behov.

Departementschefen uttalade i 1940 års statsverksproposition (11 ht sid.

68) att, därest den nya förvarings- och interneringslagens ikraftträdande

uppskötes, Hallanstalten borde tagas i anspråk för att tillgodose det nuvarande

platsbehovet för bland annat förvarade. Härigenom öppnades möjlighet

att företaga en ur besparingssynpunkt fördelaktig koncentration inom

fångvården. Hela det klientel av förvarade, som vore intaget i Norrköpingsanstalten,

ävensom en mindre del av interneringsklientelet å straffängelset i

Karlstad kunde nämligen då överflyttas till Hallanstalten. Därest Norrköpingsanstalten

frigjordes, kunde klientelet från vissa andra anstalter sammanföras

till Norrköping.

Mot detta uttalande hade riksdagen intet att erinra.

Beträffande anstalterna för förvarade och internerade hava de sakkunniga

yttrat följande:

De sakkunniga hava tillsammans med fångvårdsstyrelsen undersökt möjligheterna

att genomföra den av Kungl. Majit föreslagna och av riksdagen

godkända planen för en koncentration av vården av de förvarade och internerade.

Under år 1940 hava de förvarade och internerade i medeltal uppgått

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Majlis proposition nr 194.

till 111.7 respektive 30.0. Det hittills disponibla utrymmet utgör: för förvarade

i Norrköpingsfängelset 80, i Växjöfängelset 5 och i Ystadshäktet 15 platser;

för internerade i straffängelset i Karlstad 50 platser. Genom Hallanstalten har

fångvården emellertid tillförts ytterligare 100 platser.

Enligt planen skulle hela klientelet av förvarade i förvaringsanstalten i

Norrköping och en mindre del av interneringsklientelet å straffängelset i Karlstad

överflyttas till Hallanstalten. Vid närmare övervägande har det emellertid

befunnits, att man kunde erhålla en lämpligare organisation genom en viss

ändring av denna plan. Vissa förvarade hade nämligen visat sig vara så

svårskötta, att de icke borde intagas å Hall utan i stället kvarbliva vid Norrköpingsanstalten,

som bättre lämpade sig för dylikt klientel. Enligt gjorda

beräkningar skulle vid Norrköpingsanstalten erfordras ett 40-tal platser för

det svårskötta klientelet. Endast de mera lättskötta skulle sålunda överföras

till Hall. Då Norrköpingsanstalten genom de under senare år vidtagna om- och

tillbyggnaderna lämpade sig väl för specialvård, hade de sakkunniga och

fångvårdsstyrelsen vidare enats om att föreslå, att den del av anstalten, som

ej erfordras för de förvarade, skulle utnyttjas för de — i första hand svårskötta

—- förvarade, som ej kunna beredas plats å Hallanstalten. Vidare skulle

en del av interneringsklientelet å Karlstadsanstalten överföras till Norrköpingsanstalten.

Genom de nu föreslagna åtgärderna skulle vårdanstalterna å

Hall och i Norrköping kunna i största möjliga utsträckning utnyttjas och beläggas.

I stället skulle straffängelset i Karlstad icke vidare behöva tagas i

anspråk såsom interneringsanstalt utan, såsom tidigare nämnts, i sin helhet

kunna användas för vanligt fångförvar. Vid omdisposition av de förvarade

och internerade i samband med Hallanstaltens färdigställande hade fångvårdsstyrelsen

följt den sålunda uppgjorda planen. Den bevakningspersonal,

som nu funnes anställd för de internerade vid straffängelset i Karlstad, kunde

till följd därav överflyttas till anstalterna å Hall och i Norrköping.

Ungdomsfängelseorganisationen.

I 1940 års statsverksproposition (II ht sid. 42 ff.) lämnades en redogörelse

lör de åtgärder, som vidtagits för att tillgodose behovet av vårdplatser för män,

som ådömts ungdomsfängelse.

Följande sammanställning ger en översikt av ungdomsfångelseorganisationens

omfattning den 1 januari 1941 ävensom fördelningen av de män,

som vid samma tidpunkt voro intagna å ungdomsanstalt eller ungdomsavdelning:
-

Öppna anstalter

A n

t a l

platser

intagna

å Skenäs .............

90

66

» Mäshult ...........

25

21

115

87

Slutna anstalter

A n

t a i

platser

intagna

27

27

50

35

15

15

92

77

i Nyköping

> Uppsala .

> Ystad ....

Utöver ovan redovisade 164 män var en man avviken och en intagen på

sjukhus. Hela antalet intagna män utgjorde alltså 166.

För kvinnor är anordnad dels en mottagnings- och övervakningsavdelning

vid centralfängelset i Växjö, dels ock en ungdomsanstalt å Viebäck, vilken

anstalt tillhör Svenska diakonissällskapet.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl Maj.ts proposition nr 194.

Enligt tillgänglig statistik för år 1940 voro å ungdomsanstalterna

kvarvarande 1/1 1940

> 31/12 »

nykomna under 1940 ..

män

kvinnor

summa

168

11

179

166

23

189

136

18

154.

Sedan lagen om ungdomsfängelse trädde i kraft den 1 januari 1938, har

intagningsfrekvensen per år varit följande:

år 1938 ................ 112 män, 4 kvinnor, inalles 116 nykomna

» 1939 ................ 166 » 8 » » 174 >

» 1940 ................ 136 > 18 » » 154 »

Medelbeläggningen per dag har under år 1940 utgjort 170.4 personer.

I detta sammanhang må erinras om de anmärkningar, som riksdagens

år 1938 församlade revisorer på sin tid framställde med avseende å vissa förhållanden

inom ungdomsanstaltsorganisationen, bland annat splittringen av

klientelet å ett flertal anstalter (revisorernas berättelse sid. 16 o. f.; jfr prop.

2/1939, bil. 11, sid. 107).

Departementschefen uttalade vid anmälan av anslag för budgetaret 1940/

41 till fångvården i vad avsåg ungdomsanstaltsorganisationen (se II ht 1940

sid. 71) att han såväl med hänsyn till angelägenheten av att på bästa sätt

ordna vården vid ungdomsanstalterna som av ekonomiska skäl anslöte sig

till uppfattningen, att en organisation med verksamheten fördelad på ett

flertal anstalter borde tillsvidare bibehållas.

Emot detta uttalande gjorde riksdagen ej någon erinran.

Beträffande ungdomsfängelseorganisationen framhålla de sakkunniga:

De hade ej kunnat undgå att finna det ur ekonomisk synpunkt irrationellt

att splittra klientelet på så många anstalter. Det hade måhända ur denna

synpunkt varit önskvärt att kunna sammanföra hela ungdomsfängelseklientelet

till en enda anstalt, varigenom personal- och driftkostnaderna kunnat

nedbringas. De sakkunniga hava också särskilt fäst sig vid att Skenäsanstaltens

nya paviljong ej tagits i bruk förrän under innevarande år och det i

ganska ringa omfattning. Fångvårdsstyrelsen har emellertid vid förhandlingar

med de sakkunniga meddelat, att enligt styrelsens uppfattning det

kunde förväntas, att antalet å ungdomsanstalten intagna skulle komma att

ökas dels på grund av befarad större ungdomsbrottslighet och dels enär

ökade svårigheter befarades uppkomma för utskrivning av ungdomsfängelsefångar,

varigenom anstaltsvistelsen komme att förlängas. Fran fångvårdsstyrelsens

sida har dessutom starkt betonats, att uppdelningen av klientelet på

sätt som skett visat sig ur behandlingssynpunkt mycket lycklig. Ett avsteg

härifrån skulle åtminstone under nuvarande förhållanden menligt inverka

på vårdresultatet. Inför dessa av fångvårdsstyrelsen framförda skäl hava

de sakkunniga ej ansett sig böra föreslå någon ändring i organisationen. De

sakkunniga förutsätta dock att frågan följes och att, i den mån så låter sig

göra utan eftersättande av vårdresultatet, åtgärder vidtagas för att i större

omfattning än nu utnyttja den nya paviljongen å Skenäs.

Fångvårdsstyrelsen har ifråga örn de sakkunnigas organisationsförslag

anfört följande:

När styrelsen nu i stort sett tillstyrker, vad de sakkunniga föreslagit, till
-

Få» yvar (lusty

reineus särskilda

merling

angående organisationen.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

later sig styrelsen emellertid ånyo understryka angelägenheten av att fångvårdens

organisation snabbt kan anpassas till ett med hänsyn till arbetsuppgifterna

förändrat läge. Den fortgående ökningen av fångvårdsanstalternas

beläggning tilldrar sig härvid särskild uppmärksamhet. Till belys

ning härav vill styrelsen meddela, att antalet till frihetsstraff dömda personer

under detta år, till och med den 21 mars, enligt vad straffregistret utvisar,

omfattar 250 flera fall än under samma tid i fjol. Då den befintliga

personalen icke kan på ett ur samhällssäkerhetens synpunkt betryggande sätt

omhänderhava bevakningen av ett nämnvärt större antal fångar än det nuvarande

(den 1 mars 1941 2,091), torde det vara klart, vilket de sakkunniga

också medgiva, att den här föreslagna, närmast för normala tider avsedda

organisationen kan komma att visa sig otillräcklig i nuvarande tidsläge.

Förstärkning beträffande personalen kan bliva erforderlig icke blott i avseende

å ordinarie och icke-ordinarie befattningshavare utan jämväl i fråga

örn läkare och predikanter lii. fl.

I anslutning till vad de sakkunniga anfört rörande vårdanstalten å Hall

vill styrelsen understryka, att för anstaltens utnyttjande i full omfattning,

vilket delvis är en förutsättning för genomförande av ändringar beträffande

andra anstalter, kräves uppförandet av de familjebostäder, vartill medel vid

innevarande års riksdag anvisats å beredskapsstat. Det är synnerligen påkallat,

att dessa byggnadsarbeten kunna igångsättas snarast möjligt.

Vad angår innehållet i övrigt i de sakkunnigas betänkande tillåter sig styrelsen

göra erinringar allenast på ett par punkter.

Styrelsen har icke velat motsätta sig att straffängelserna i Kalmar, Jönköping

och Linköping, som vid 1940 års riksdag provisoriskt nedflyttades

till kronohäkten, nu definitivt överföras till denna anstaltskategori. Vad

Jönköpingsfängelset beträffar toi''de emellertid den anordningen böra träffas,

att så länge fängelset i någon större omfattning nyttjas såsom sinnessjukavdelning

vikarie för styresmannen erhåller avlöning, såsom om nedflyftning

icke ägt rum. Denna regel gäller f. n. beträffande det likaledes

till kronohäkte provisoriskt nedflyttade straffängelset i Falun.

Ifråga om sistnämnda anstalt kan fångvårdsstyrelsen icke ansluta sig till

de sakkunnigas förslag örn anstaltens definitiva överförande till kronohäktesklassen.

Fängelset intar för närvarande en särställning inom organisationen,

i det att dit överföras fångar, som gjort sig skyldiga till brott mot 8

kap. S. L. och i regel ådömts långa straff. Då de flesta av dessa fångar äro

utlänningar och därtill ofta nervösa och oroliga, ålägger fängelset sina befattningshavare

särskilt ansvar; fångarna äro närmast hänförliga till central - fängelsekategorien. Härtill kommer, att styresmannen måste besitta språkkunskaper

för att kunna fullgöra sina uppgifter. Att så länge dessa förhållanden

bestå, klassificera fängelset som kronohäkte är enligt styrelsens

mening ägnat att ge en oriktig föreställning örn dess uppgifter och betydelse.

Då den av de sakkunniga föreslagna åtgärden icke medför någon omedelbar

besparing för statsverket, i varje fall icke under budgetåret 1941/42, hemställer

styrelsen att Falufängelset måtte bibehållas som straffängelse.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle sex kronohäkten eller till kronohäkten

provisoriskt nedflyttade straffängelse!- benämnas rannsakningshäkten

med huvudsaklig uppgift att mottaga och vårda häktade och bötesfångar.

Mot denna inskränkning i anstalternas arbetsuppgifter bar styrelsen intet

att erinra. Styrelsen ifrågasätter emellertid, om den vidtagna organisationstörändringen

behöver markeras även genom införande av en ny anstaltskategori.

Vad man önskar vinna med organisationen, lärer kunna uppnås

utan ändring av dessa häktens benämning. Styrelsen tillåter sig därför

till övervägande framföra det förslaget, alt samtliga kronohäkten och rann
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

sakningshäkten liksom nu är fallet bibehålla benämningen kronohäkten.

Eventuellt kan i regleringsbrevet angivas, att de av de sakkunniga såsom

rannsakningshäkten betecknade anstalterna få en mera begränsad arbetsuppgift.

övriga organisations- och personalfrågor.

Personalantalet vid fångvårdsanstalterna har under senare år varit i ständigt De

stigande, under det att fångantalet däremot hållit sig ganska konstant. Detta

belyses närmare av nedanstående tabell:

Å r

P e

r s o n

a 1

Antal ordinarie

personal

Antal eo

personal

Summa

1925/26 ......................

525

41

566

1935/36 ......................

534

99

633

1936/37 ......................

534

99

633

1937/38 ......................

536

115

651

1938/39 ......................

536

143

679

1939/40 ......................

537

165

702

Härutöver har tidvis varit anställd viss tillfällig personal.

Såsom framgår av de förut lämnade beläggningssiffrorna var medeltalet

fångar 1925 1,751. Under åren 1935—1940 var medeltalet mellan 1,723 och

1,934.

Ökningen av personalen har till väsentlig del betingats av den arbetstidsreglering,

som under senare år genomförts inom fångvården, frågan örn arbetstidsregleringen

har emellertid av riksdagen satts i visst samband med

en koncentration och en fortsatt rationalisering av fångvårdsväsendet. Sålunda

må erinras örn riksdagens uttalande i skrivelse nr 2/1937 punkt 28,

däri riksdagen förutsatte att vid arbetstidsregleringens genomförande nödig

hänsyn foges till det minskade personalbehov inom fångvården i dess helhet,

som uppstått eller inom den närmaste framtiden kunde förväntas uppsta till

följd av minskad beläggning å vissa anstalter, centralisering av anstaltsvården

samt fortsatt rationalisering i övrigt inom fångvårdsväsendet, att riksdagen

ur denna synpunkt ville understryka önskvärdheten av att nyanställning av

personal i görligaste mån begränsades genom befattningshavares förflyttning

anstalterna emellan eller på annat sätt samt att enligt riksdagens mening

såsom en allmän regel vid genomförandet av arbetstidsregleringen borde

gälla, att i samband därmed verkställdes undersökning örn och i vad mån

nyanställning av personal kunde undvikas genom en rationellare planläggning

och organisation av förekommande arbete.

I statsverkspropositionen till 1939 års lagtima riksdag (se II ht sid. 43)

föreslog föredragande departementschefen ytterligare begränsning av arbetstiden

till 48 timmar i veckan. Han framhöll, alt, sedan denna arbetstid med

sakkun
niga.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

ingången av år 1939 införts för sjukhus- och ekonomipersonalen vid sinnessjukhusen,

en motsvarande lättnad borde beredas jämväl bevakningspersonalen

vid fångvårdsanstalten^. Av hänsyn till de praktiskt-organisatoriska

förhållandena torde emellertid ett successivt genomförande av reformen böra

ske. De av 1937 års riksdag framförda synpunkterna borde därvid beaktas.

Departementschefen förordade därför, att för budgetåret 1939/40 medel ställdes

till fångvårdsstyrelsens förfogande för en begränsning av arbetstiden

enligt vad nyss sagts, i första hand för sådana befattningshavare vid fångvårdsanstalterna,

vilkas tjänstgöring vore särskilt betungande.

Riksdagen meddelade i skrivelse nr 2/1939, att riksdagen godkänt förslaget

örn ytterligare begränsning av arbetstiden för bevakningspersonalen till 48

timmar per vecka. I likhet med departementschefen förutsatte riksdagen, att

vid arbetstidsregleringens genomförande noga beaktades de synpunkter, som

av 1937 års riksdag framhållits ifråga om genomförandet av den då beslutade

arbetstidsbegränsningen.

Kungl. Majit meddelade i skrivelse den 28 april 1939 föreskrifter beträffande

arbetstidsregleringen i enlighet med riksdagens beslut.

Beträffande arbetstidsregleringen hava de sakkunniga framhållit, att vid

vissa fångvårdsanstalten där ett mera svårskött klientel funnes intaget, den

kortare arbetstiden under normala förhållanden måhända kunde anses motiverad

men däremot knappast vid de mindre anstalterna, där fångbeläggningen

varit ringa och klientelet huvudsakligen förvarats i cell. Emellertid har

chefen för socialdepartementet i statsverkspropositionen till 1941 års riksdag

(V huvudtiteln sid. 164) i fråga om arbetstiden uttalat, att situationen ännu

icke kan anses vara sådan, att den motiverade ett avsteg från statsmakternas

principbeslut om 48 timmars arbetsvecka vid sinnessjukhusen. Departementschefen

erinrade i detta hänseende om, att Kungl. Majit hittills icke

funnit sig böra utnyttja av riksdagen lämnat bemyndigande att generellt dispensera

från tillämpningen av gällande bestämmelser örn arbetstidens begränsning.

På grund av vad sålunda förekommit hava de sakkunniga och fångvårdsstyrelsen

ansett sig böra avstå från att föreslå en återgång till längre arbetstid

utan inskränkt sig att förorda, att vid de fångvårdsanstalter, där arbetstidsregleringen

ej genomförts, denna bör tillsvidare anstå.

Beträffande frågan örn personalantalet vid statens fångvårdsanstalter hava

de sakkunniga lämnat följande redogörelse:

Tillgängliga statistiska uppgifter angående antalet fångar per befattningshavare

synas giva vid handen, att befattningshavarnas antal är anmärkningsvärt

stort, men frånräknas den personal, som är anställd för yrkesdrift,

expeditionsgöromål och fångtransporter, bliver jämförelsen betydligt gynnsammare.

Den under senare år införda särbehandlingen av vissa kategorier

av brottslingar kräver stor personal, särskilt i de fall då anstalterna äro

öppna. Även fångklientelets sysselsättning å anstalterna inverkar på personalbehovet.

Sålunda erfordras större bevakning vid ett jordbruksfängelse, örn

fångarnas pålitlighet ej fullständigt prövats, än vid en fångvårdsanstalt, där

fångarna äro sysselsatta i celler eller i låsta verkstadsavdelningar. Arbets
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

31

tidsregleringen samt den utvidgade rätten till semester och kostnadsfri ledighet

hava jämväl föranlett betydliga personalökningar.

Vidkommande först personalen vid centralfängelserna och sträf fängelserna

är antalet fångar per fångvårdsman större än vid kronohäktena. Det är

också en känd regel, att personalkostnaderna förbilligas per enhet ju större

anstalten är. Vid centralfängelset i Mariestad, som är jordbruksfängelse och

under vilket lyder fångkolonien vid Rödjan, är anstaltspersonalen stor i förhållande

till fångantalet. Förklaringen härtill ligger i att fångarna sysselsättas

i jordbruksarbete i nästan full frihet samt att för fångkolonien, som ligger

på ett ganska långt avstånd från fängelset, måste hållas en jämförelsevis stor

bevakningsstyrka. Fångvårdsstyrelsen har emellertid sin uppmärksamhet

riktad på förhållandet och har redan vidtagit åtgärd att överflytta en del

befattningshavare från Mariestad till annan anstalt. Det synes vidare lämpligt

att straffängelserna i Kristianstad och Vänersborg bättre än hittills utnyttjas.

Vid nu anförda förhållanden hava de sakkunniga, som ej funnit sig böra

föreslå någon omorganisation av centralfängelserna och straffängelserna,

låtit bero ifråga om personalen för bevakning och yrkesdrift vid dessa anstalter.

De sakkunniga hava däremot ifråga om personalen vid de nuvarande

kronohäktena föreslagit vissa personalindragningar. Därest den organisation

av kronohäkten, som de sakkunniga föreslagit, vinner godkännande, kunna 2

extra ordinarie överkonstaplar (Eo 8) och 18 extra ordinarie vaktkonstaplar

(Eo 6) frigöras, varjämte föreståndarna vid vissa rannsakningshäkten torde

kunna nedflyttas i lägre lönegrader, åtgärder som också verka i besparingsavseende.

I fråga om specialanstalterna hava de sakkunniga föreslagit vissa åtgärder

för koncentrering av driften, men då dessa anstalter på grund av sin

karaktär äro särskilt personalkrävande samt Hallanstalten ännu ej erhållit

erforderlig personal, hava de sakkunniga i samråd med fångvårdsstyrelsen

ej ansett sig kunna föreslå annan begränsning av personalen å dessa anstalter

än indragning av en vakant ordinarie assistentbefattning av 3:e klass (A

16), nu placerad vid straffängelset i Karlstad, samt en e. o. uppsyningsmansbefattning

vid vårdanstalten å Hall (Eo 10).

De sakkunniga hava vidare i sin undersökning upptagit till behandling ett

spörsmål i besparingssyfte, som berör samtliga fångvårdsanstalter, nämligen

förbilligande av expeditions- och redogörargöromålen.

Organisationsnämnden har i sitt betänkande beträffande användningen av

billigare arbetskraft för expeditionsgöromålen uttalat att bevakningspersonalen

borde bättre utnyttjas genom att i största möjliga utsträckning användas

för sin egentliga uppgift, d. v. s. bevakning med därtill hörande sysslor

av olika slag. Det förekommande skrivarbetet, i stor utsträckning bestående

i förande av diarier och andra förteckningar, utskrivande av avlöningslistor,

uppsättande av enklare skrivelser och dylikt, torde vara av sådan beskaffenhet,

att det väl lämpar sig för kvinnlig personal. Emellertid kan man endast

i viss utsträckning gå denna väg, enär en del av nu förevarande arbete är

av den beskaffenhet, att den därmed sysselsatta personalen även måste

vistas uti själva fängelset för inhämtande av nödiga uppgifter och dylikt.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

Fångvårdsstyrelsen har såväl i yttrande över organisationsnämndens förslag

som i vissa anslagspetita, nu senast i skrivelsen den 27 augusti 1940,

föreslagit inrättandet av kvinnliga skrivbiträden å fängelsernas expeditioner.

Antalet kvinnliga biträden har också successivt ökats och redan nu finnas

vid fångvårdsanstalterna anställda 4 kvinnliga kontorsbiträde!! och 14 kvinnliga

skrivbiträden.

De sakkunniga och fångvårdsstyrelsen uppgiva att nied dylika göromål

sysselsättas — förutom 2 kamrerare och nyss angivna kvinnliga biträden —

13 assistenter, 8 överkonstaplar (eller i vissa fall första vaktfruar) samt 10

vaktkonstap^ (eller i vissa fall vaktfruar). Dessutom biträda 32 fångar vid

expeditionsarbetet. Av assistenterna är det emellertid endast en, avsedd för

centralfängelset å Långholmen, som kan sägas uteslutande upptagen av expeditionsgöromål.

Beträffande övriga av de nämnda assistenterna må framhållas

att det åligger assistent att vara styresmannens ställföreträdare, varjämte

han har att fullgöra åtskilliga uppgifter, som beröra bevakning och

arbetsdrift vid anstalten samt proviantredovisningen utan att dessa direkt

äro expeditionsgöromål. Även ifrågavarande överkonstaplar och vaktkonstaplar

hava givetvis att fullgöra andra göromål än expeditionsgöromål.

De sakkunniga och fångvårdsstyrelsen framhålla vidare att, då rättssäkerheten

kräver att allt som rör fångarna och deras rätt handhaves med största

noggrannhet och omsorg, det ej kan undvikas att skrivgöromålen bliva betungande

och personalkrävande. Nuvarande kristider med dess många särskilda

föreskrifter beträffande folkförsörjningen hava ytterligare ökat arbetsbördan

på fängelseexpeditionerna.

Förutom nu uppräknad personal -—• kamrerare, biträden, assistenter, överkonstaplar

och vaktkonstaplar — finnas befattningshavare som i huvudsak

fullgöra bevakningstjänst men i vissa fall ägna en del av sin arbetstid åt

expeditionsgöromål.

De sakkunniga hava uttalat, att de ansluta sig till organisationsnämndens

förslag att bättre utnyttja den nu å expeditions- och redogörarexpeditionerna

anställda manliga personalen genom att den i stället i största möjliga omfattning

användes för bevakning och därtill hörande sysslor. Enligt vad som

framgått vid samråd med fångvårdsstyrelsen skulle genom att i större utsträckning

än hittills anlita kvinnlig biträdespersonal å fångvårdsanstalternas

expeditioner vissa där nu sysselsatta ordinarie befattningshavare kunna

övergå till bevakningstjänst, samt i följd därav 3 extra ordinarie överkonstaplar

och 9 extra ordinarie vaktkonstaplar kunna indragas. Dessutom kan en

extra ordinarie assistent av 3:e klass (Eo 16) indragas. Därest expeditionslokalerna

vid centralfängelset å Långholmen och kronohäktesavdelningen därstädes

såsom förut nämnts förläggas till en byggnad, torde ytterligare indragningar

av manlig personal kunna ske, men detta förutsätter att anslag

beviljas för en tillbyggnad.

De av de sakkunniga och fångvårdsstyrelsen sålunda föreslagna åtgärderna

skulle alltså medföra frigörande eller indragning av följande personal,

nämligen:

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

33

1 ordinarie assistent av 3:e klass (A 16),

1 extra ordinarie assistent av 3:e klass (Eo 16),

1 extra ordinarie uppsyningsman (Eo 10),

5 extra ordinarie överkonstaplar (Eo 8), samt

27 extra ordinarie vaktkonstaplar (Eo 6) eller tillhopa

35 befattningar.

Samtidigt med att vissa befattningshavare kunna frigöras eller indragas,

erfordras på vissa håll ny personal. Först och främst är detta erforderligt för

att Hallanstalten skall kunna i sin helhet tagas i bruk. Vid 1939 års lagtima

riksdag beslöts anslag till följande extra ordinarie befattningshavare, nämligen

1 direktör av 2:a klass (Eo 26), 1 kamrerare tillika arbetsföreståndare

(Eo 22), 1 assistent av 2:a klass (lantbruksinspektor) (Eo 18), 2 uppsyningsman

(Eo 10), 1 yrkesmästare av l:a klass (maskinist) (Eo 10), 4 överkonstaplar

(därav en tjänstgörande såsom rättare) (Eo 8), 20 vaktkonstaplar

(Eo 6), 1 första vaktfru (Eo 6) och 2 skrivbiträden (Eo 2) eller sammanlagt

33 befattningshavare.

I anslagsäskanden till 1940 års riksdag begärde fångvårdsstyrelsen ytterligare

2 assistenter av 2:a klass, 1 uppsyningsman, 3 yrkesmästare av l:a

klass, 3 överkonstaplar, 3 yrkesmästare av 2:a klass, 15 vaktkonstaplar samt

2 första vaktfruar, därav en sjuksköterskeutbildad och en arbetsledare, eller

tillhopa 29 befattningshavare. Detta innebar, att antalet befattningar vid

Hall — frånsett de som flyttats från annan anstalt — begränsats från ursprungligen

beräknade 82 till (33 + 29) 62.

I statsverkspropositionen till fjolårets lagtima riksdag (se II ht. 1940 sid.

69 ff.) anförde jag beträffande den av fångvårdsstyrelsen föreslagna personalökningen,

att genom förändring av vissa av fångvårdsanstalterna till kronohäkten

av mindre typ så stor del av personalen frigjordes, att en betydande

del av personalbehovet vid Hallanstalten kunde tillgodoses utan anställande

av nya befattningshavare. Härigenom skulle möjliggöras en avsevärd begränsning

av utgifterna å fångvårdens avlöningsanslag. Med hänsyn härtill

föreslogs att medel skulle av riksdagen anvisas endast till följande extra ordinarie

personal, nämligen 1 assistent av 2:a klass (Eo 18), 1 yrkesmästare

av l:a klass (Eo 10) och 2 yrkesmästare av 2:a klass (Eo 8). Riksdagen

beslöt i enlighet härmed.

I fråga örn personalen vid Hallanstalten yttra de sakkunniga:

Då Hallanstaltens tagande i brak möjliggör en koncentration av anstaltsväsendet,

torde det ur besparingssynpunkt vara erforderligt att anstalten

snarast möjligt blir i sin helhet belagd. Förutsättningen härför är bland

annat, att anstalten förses med personal till erforderligt antal.

Vid överläggning mellan de sakkunniga och fångvårdsstyrelsen har styrelsen

meddelat, att styrelsen hade för avsikt att fylla det ytterligare personalbehovet

vid Hallanstalten genom att dit överföra 2 överkonstaplar och 18

vaktkonstaplar, som kunde frigöras vid andra fångvårdsanstalter. Dessutom

erfordrades enligt fångvårdsstyrelsens uppfattning nyanställning av 2 birsta

vaktfruar och 3 skrivbiträden.

Bihang till riksdagens protokoll 194-1. 1 sami. Nr 191.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 194

Med avseende å personalbehovet å Hall må hänvisas till nedanstående

sammanställning.

Tjänster, beslutade 1939 och 1940

Under 1940/41

av styrelsen

överflyttade

Föreslås till över- flyttande från

andra anstalter

Ytterligare

erforderlig

personal

1 direktör av 2:a kl................

1 kamrerare.......................

2 assistenter av 2:a kl..............

4 uppsyningsman eller yrkesmästare

av l:a kl......................

8 vaktkonstaplar

2 överkonstaplar

18 vaktkonstaplar

2 lia vaktfruar

3 skrivbiträden

6 överkonstaplar eller yrkesmästare

av 2: a kl......................

1 lia vaktfru......................

20 vaktkonstaplar...................

2 skrivbiträden ....................

37

8 120

5

Enligt vad som förut anförts skulle en av uppsyningsmännen kunna indragas,

varför antalet av de befattningar, som beslutats av 1939 och 1940

års riksdagar, kan minskas till 36. Hela antalet befattningshavare vid Hallanstalten

skulle alltså bliva 69.

Personalförteckningen för Hall skulle därefter te sig på följande sätt:

1 direktör av 2:a klass (Eo 26),

1 kamrerare (Eo 22),

2 assistenter av 2:a klass (därav 1 lantbruksinspektor) (Eo 18),

3 uppsyningsman eller yrkesmästare av lia klass (Eo 10),

8 överkonstaplar eller yrkesmästare av 2:a klass (Eo 8),

3 första vaktfruar, därav 1 sjuksköterskeutbildad och 1 arbetsledare (Eo 6),

46 vaktkonstaplar (Eo 6),

5 skrivbiträden (Eo 2),

69.

Enligt vad fångvårdsstyrelsen upplyst skulle av uppsyningsmännen eller

yrkesmästarna av lia klass 1 tjänstgöra såsom maskinist, 1 såsom yrkesledare

och 1 såsom underbefäl. Av överkonstaplarna skall 1 fungera såsom

rättare vid anstaltens jordbruk och 1 såsom yrkesledare samt de övriga såsom

befäl och bevakningsman å de olika avdelningarna. Av vaktkonstaplarna

skulle 1 vara chaufför, 2 eldare och elektriker samt de övriga bevakningsman

å huvudavdelningen och å Håga. De 3 första vaktfruarna skulle

användas 1 till husmoder, 1 till sjuksköterska och 1 till arbetsledare. Skrivbiträdena

skulle placeras å anstaltsexpeditionen samt å sinnessjukläkarens

expedition.

Som Hallanstalten i sin nuvarande utbyggnad kan mottaga sammanlagt

205 fångar och anstalten beräknas komma att bliva fullbelagd, skulle med

ovan angivna personalbestånd varje befattningshavare motsvaras av 3 intagna.

De sakkunniga och fångvårdsstyrelsen hava undersökt huruvida icke Hallanstalten

skulle kunna drivas med något mindre personal än den ovan angivna.

På grund av det svårskötta klientel, för vilket Hallanstalten är avsedd,

och då till anstalten hör ett större jordbruk, som skall skötas av de intagna,

torde det ej vara tillrådligt att hålla mindre personal än den föreslagna, vilken

personal dock understiger den ursprungligen beräknade med 13. Huvudparten

av den ytterligare erforderliga personalen kan såsom förut anförts

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 194. 35

erhållas genom överflyttning från andra anstalter av 2 överkonstaplar och

18 vaktkonstaplar.

De nya tjänster som skulle erfordras äro 2 första vaktfrutjänster och 3

skrivbiträdesbefattningar. Då dessa befattningar ej kunna överflyttas från

andra anstalter samt befattningarna med hänsyn till de göromål som skola

åligga desammas innehavare ej torde kunna undvaras, hava de sakkunniga

ansett sig böra tillstyrka att dessa fem befattningar inrättas.

I fråga örn personalbehovet å fängelsernas expeditioner hava de sakkunniga

förut föreslagit, att av där sysselsatt manlig personal en del skulle överflyttas

till bevakningstjänst, varigenom följande extra ordinarie personal

skulle kunna indragas nämligen 1 assistent av 3:e klass, 3 överkonstaplar

och 9 vaktkonstaplar eller tillsamman 13 befattningar. I stället för den

överflyttade manliga personalen å expeditionerna skulle anställas kvinnlig

personal. Fångvårdsstyrelsen, som i sin skrivelse den 27 augusti 1940 begärt

7 skrivbiträdesbefattningar, har i anledning av den nu föreslagna omorganisationen

av expeditionsarbetet ändrat sin hemställan att avse 9 kvinnliga

befattningshavare. Med hänsyn till de fordringar som måste sättas på

de kvinnliga biträdena har styrelsen föreslagit att 3 skulle uppföras med lön

såsom extra ordinarie första vaktfruar (Eo 6) med tjänstgöring å centralfängelsernas

å Långholmen, i Malmö och å Härlanda expeditioner och med

skyldighet att biträda med arbete för hjälp åt fångarnas anhöriga samt 6

inom kontorsbiträdesgrad (Eo 4).

De sakkunniga hava förklarat sig visserligen kunna godkänna fångvårdsstyrelsens

förslag men ifrågasätta, om man bör uppföra tre av biträdena i

lönegrad Eo 6.

I fråga örn ytterligare förenklingar i expeditionsarbetet å fängelseexpeditionerna

meddela de sakkunniga följande:

För att åstadkomma ytterligare förenklingar å expeditionerna kommer

fångvårdsstyrelsen, enligt vad styrelsen vid överläggningar med de sakkunniga

meddelat, att söka omlägga och förenkla registreringen av fångarna,

vilken registrering för närvarande är tidskrävande och omständlig. Vid

sådana häkten, där föreståndaren ensam omhänderhar kassa och bokföring,

är det avsett att centralisera kassarörelsen och bokföringen till fångvårdsstyrelsen.

Inom fångvårdsstyrelsen har utarbetats ett förslag till genomförande

av en sådan omläggning, vilket förslag de sakkunniga anse sig böra

förorda.

Frågan örn centralisering av kassaväsendet och bokföringen vid straffängelserna

till fångvårdsstyrelsen har ansetts lämpligen böra uppskjutas till dess

erfarenhet vunnits örn den föreslagna åtgärden beträffande häktenas kassaoch

bokföringsväsende. Undersökning pågår om förenkling av redovisningarna

för proviant och för fångarnas medel.

Kungl. Majit torde komma att inom den närmaste tiden utfärda föreskrifter

angående fångförteckningar, varigenom arbetet med dessas utskrivande

minskas.

Centraliseringen av kassa- och räkenskapsväsendet vid krono- och rannsakningshäktena

till fångvårdsstyrelsen kommer att för fångvårdsstyrelsen

medföra ökat arbete och ansvar. Då den nuvarande personalen å kameralbyrån

ej kan vid sidan av övriga göromål medhinna ytterligare arbete, bör

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

nödig personal ställas till styrelsens förfogande. Den utökning av personalen,

som erfordras, torde kunna inskränkas till en extra ordinarie assistent av l:a

klass (Eo 20) samt ett av de av styrelsen föreslagna nyinrättade kontorsbiträdena.

Dessa befattningshavare borde måhända rätteligen hava uppförts å

fångvårdsstyrelsens stat, men då Kungl. Maj:t redan avlåtit framställning till

riksdagen angående fångvårdsstyrelsens avlöningsanslag och den nu föreslagna

centraliseringen av kassa- och räkenskapsväsendet för krono- och rannsakningshäktena

tillsvidare under någon tid bör prövas, torde knappast några

berättigade anmärkningar vara att framställa mot att den nya extra ordinarie

personalen, som skall tjänstgöra i fångvårdsstyrelsen, under budgetåret

1941/42 upptages å fångvårdsstaten i stället för å styrelsens stat.

Nedanstående uppställning visar resultatet av personalundersökningen:

Genom organisationsändringar o.

besparingar övertalig personal

1 ordin, assistent av 3:e kl.

1 e. o. assistent av 3:e kl.

1 e. o. uppsyningsman

5 e. o. överkonstaplar

27 e. o. vaktkonstaplar

35

Av de övertaliga överflyttas

till Hallanstalten

2 e. o. överkonstaplar

18 e. o. vaktkonstaplar

20

Erforderlig ny personal

1 e.o. assistent av l:a klass

5 e. o. första vaktfruar

6 e. o. kontorsbiträden

3 e. o. skrivbiträden

Resultatet skulle sålunda bliva, att 15 befattningar skulle kunna indragas

men att 15 nya befattningar erfordras. De föreslagna nya befattningarna skulle

kunna inrättas utan att anslaget av sådan anledning behöver ökas. I stället

torde uppkomma en mindre besparing uppgående till (lön till den till indragning

föreslagna personalen 44,508 — lön till nytillkommen personal 43,959

—) 549 kronor.

I den för innevarande budgetår gällande personalförteckningen äro upptagna

bland andra 12 direktörer av 3:e klass (A 24). Bland dessa ingå direktörerna

vid kronohäktena i Linköping, Jönköping, Kalmar och Falun. I

1940 års statsverksproposition uttalade jag, att med hänsyn till den provisoriska

karaktär, som dessa fängelsers nedflyttning till kronohäkten innebure,

det syntes böra anstå med att uppföra befattningarna å övergångsstat.

Fångvårdsstyrelsen har i sin skrivelse den 27 augusti 1940 beträffande anstaltsorganisationen

anfört, att styrelsen icke heller nu velat föreslå att direktörstjänstema

vid förenämnda kronohäkten skulle överföras till övergångsstat.

De sakkunniga hava framhållit, att anledning torde saknas att sedan ifrågavarande

fängelser föreslagits definitivt nedflyttade till kronohäkten respektive

rannsakningshäkten, bibehålla chefstjänsterna vid dessa fängelse i så hög

löneställning som A 24. Under hänvisning härtill hava de sakkunniga förordat

att samtliga dessa direktörsbefattningar böra uppföras å övergångsstat.

Beträffande övriga av de sakkunnigas förslag betingade ändringar i personalförteckningen

hava de sakkunniga uttalat sig på följande sätt:

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 194.

37

1 nu gällande personalförteckning äro uppförda 0 kronohäktesföreståndare av

lia klass (A 16) (vid kronohäktena i Nyköping, Västervik, Karlskrona, Ystad,

Halmstad, Sundsvall, Östersund, Umeå och Luleå) samt 3 kronohäktesföreståndare

av 2:a klass (A 15) (vid kronohäktena i Visby, Hudiksvall och Haparanda)

. Därest direktörerna vid kronohäktena i Linköping, Jönköping och

Falun överföras på övergångsstat, höra för ett vart av dessa häkten uppföras

föreståndarbefattning av l:a klass (A 16). Då örebrohäktet föreslås bibehållet

såsom kronohäkte, bör för detta häkte upptagas föreståndare av lia

klass. För en del av budgetåret 1940/41 har för Örebrohäktet beräknats medel

till en extra ordinarie föreståndare av 2:a klass, vilken befattning sålunda

kan bortfalla. På grund av de föreslagna nedflyttningarna av kronohäktena

i Kalmar och Östersund till rannsakningshäkten böra dels i stället

för den till överflyttning på övergångsstat upptagna direktören vid förstnämnda

häkte uppföras en föreståndare av 2:a klass dels ock föreståndaren

vid sistnämnda häkte nedflyttas frän föreståndare av 1 :a klass (A 16) till

föreståndare av 2:a klass (A 15). Föreståndarna vid de blivande rannsakningshäktena

i Visby och Haparanda äro redan upptagna såsom kronohäktesföreståndare

av 2:a klass (A 15). Föreståndarbefattningarna vid kronohäktena

i Halmstad och Hudiksvall synas med hänsyn till dessa häktens

mindre betydelse kunna nedflyttas till lönegrad A 10 och benämnas uppsyningsman

med skyldighet att fullgöra kronohäktesföreståndare åliggande

göromål. Då kronohäktesföreståndarbefattningarna i Östersund och Hudiksvall

för närvarande ej äro vakanta, torde på övergångsstat uppföras 1 kronohäktesföreståndare

av l:a klass och 1 av 2:a klass.

1 1940 års statsverksproposition behandlades frågan om utökning av antalet

ordinarie vaktkonstaplar för att därigenom förbättra befordringsutsikterna

för fångvårdens icke ordinarie personal (se II ht sid. 55). Departementschefen

förklarade sig icke kunna förorda ett sådant förslag under då

rådande statsfinansiella förhållanden.

De sakkunniga hava icke heller ansett sig böra tillstyrka en dylik utökning.

De sakkunniga tillägga:

Enligt uppgift från fångvårdsstyrelsen torde under år 1941 på grund av

uppnådd pensionsålder avgå 2 överkonstaplar och 10 vaktkonstaplar eller

tillhopa 12 befattningshavare. De sakkunniga och fångvårdsstyrelsen hava

övervägt att överföra dessa ordinarie befattningar till extra ordinarie sådana.

Då den tid, vederbörande befattningshavare i fångvården måste tjänstgöra

före befordran till ordinarie tjänst, under senare år blivit allt längre samt

denna tid genom uppförande av Hallanstaltens personal såsom extra ordinarie

torde komma att ytterligare förlängas, hava de sakkunniga och fångvårdsstyrelsen

ej ansett sig böra göra något generellt förslag beträffande de

ledigblivande tjänsternas vakanssättande, särskilt som en dylik åtgärd, örn

den skulle genomföras, konune att försvåra rekryteringen av personalen.

På grund av föreskrifterna i kungörelsen den 3 januari 1941 (nr 5) angående

återbesättande av vissa civila befattningar i statens tjänst kunna i varje fall,

därest så skulle anses nödvändigt med hänsyn till det finansiella läget, de

ledigblivande ordinarie tjänsterna vid fångvårdsstaten hållas obesatta eller

uppehållas genom vikarier.

Personalförteckningen skulle enligt de sakkunnigas förslag te sig på följande

sätt (för överskådlighetens skull har angivits, varest befattningarna nu

äro eller föreslås placerade):

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

Befattning Tjänstemän å ordinarie stat. Lrtnegrac

1 direktör av lia klass (cf å Långholmen) .................... A 27

5 direktörer av 2:a klass (cf i Malmö, å Härlanda, i Mariestad, i

Härnösand och i Norrköping) .............................. A 26

1 förste pastor och Överlärare (cf å Långholmen) .............. A 26

8 direktörer av 3:e klass (cf i Växjö, sf i Uppsala, Kristianstad,

Vänersborg, Karlstad, Västerås och Gävle, ua å Skenäs) ...... A 24

4 pastorer och förste lärare (cf i Malmö, å Härlanda, i Härnösand

och i Växjö) ..............................................A 24

1 kamrerare (cf å Långholmen) .............................. A 22

3 assistenter av lia klass (cf å Långholmen) .................. A 20

10 assistenter av 2:a klass (cf å Långholmen 2, cf i Malmö 2, cf i

Härlanda 2, cf i Mariestad 1, cf i Härnösand 2 och cf i Norrköping

1) A 18

10 assistenter av 3:e klass (cf å Långholmen 1, cf i Mariestad 1, sf

i Uppsala 2, sf i Kristianstad 1, sf i Vänersborg 1, sf i Västerås

1, sf i Gävle 1 och ua å Skenäs 2) .......................... A 16

11 kronohäktesföreståndare av lia klass (kh i Nyköping, Linköping,

Jönköping, Västervik, Karlskrona, Ystad, örebro, Falun, Sundsvall,

Umeå och Luleå) .................................... A 16

4 kronohäktesföreståndare av 2:a klass (rh i Kalmar, Visby, Östersund

och Haparanda) .................................. A 15

1 föreståndare vid fångkoloni ................................ A 15

2 assistenter av 4:e klass (cf i Växjö) ........................ A 12

15 uppsyningsman (därav 1 vid rh i Halmstad och 1 vid rh i Hudiksvall)

................................................ A 10

10 yrkesmästare av lia klass .................................. A 10

27 yrkesmästare av 2:a klass.................................. A 8

47 överkonstaplar .......................................... A 8

402 vaktkonstaplar .......................................... A 6

4 första vaktfruar .......................................... A 6

36 vaktfruar ................................................ A 1

Tjänstemän d övergångsstat.

5 direktörer av 3:e klass (kh i Linköping, Jönköping, Örebro och

Falun, rh i Kalmar) ...................................... A 24

1 kronohäktesföreståndare av Ira klass (rh i Östersund) ........ A 16

1 kronohäktesföreståndare av 2:a klass (rh i Hudiksvall) ........A 15

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än 20.

1 direktör av 2:a klass (va å Hall) .......................... Eo 26

1 kamrerare (va å Hall) .................................... Eo 22.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

39

Vidare föreslå de sakkunniga:

att kronohäktesföreståndarbefattningarna av l:a klass vid kronohäktena i

Linköping, Jönköping och Falun icke må besättas så länge de å övergångsstat

uppförda direktörerna av 3:e klass kvarstå i tjänst,

att kronohäktesföreståndarebefattningen av l:a klass vid kronohäktet i

örebro må besättas först från och med den 1 november 1941,

att kronohäktesföreståndarbefattningen av 2:a klass vid rannsakningshäktet

i Kalmar icke må besättas så länge den å övergångsstat uppförde direktören

av 3:e klass kvarstår i tjänst,

att kronohäktesföreståndarbefattningen av 2:a klass vid rannsakningshäktet

i Östersund icke må besättas så länge den å övergångsstat uppförde kronohäktesföreståndaren

av lia klass kvarstår i tjänst, samt

att befattningen såsom uppsyningsman tillika föreståndare för rannsakningshäktet

i Hudiksvall icke må besättas så länge den å övergångsstat uppförde

kronohäktesföreståndaren av 2:a klass kvarstår i tjänst.

Anslagsberäkningen.

Anslagsposterna till avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat vid fångvårdsstaten

äro i staten för nu löpande budgetår upptagna till 2,360,400 kronor

samt till avlöningar till tjänstemän å övergångsstat till 10,000 kronor eller

tillhopa till 2,370,400 kronor.

En omräkning för budgetåret 1941/42 av fångvårdsstaten anslagspost till

avlöningar till ordinarie tjänstemän, som den för sagda ändamål

gemensamma posten skall benämnas enligt de nya grunderna för

statuppställningen, har av de sakkunniga verkställts i anledning av de nu

föreslagna organisationsändringarna i fråga örn anstalter och personal. De

i propositionen den 20 september 1940, nr 35, förordade principerna hava

lagts till grund för beräkningarna, varjämte anslagsbeloppet ansetts böra

beräknas efter ortsgrupp G i stället för ortsgrupp F. Erfarenheten har nämligen

— enligt vad de sakkunniga framhållit — visat, att en överbelastning

inträder, om avlöningskostnaderna beräknas efter sistnämnda ortsgrupp, medan

en uppskattning, som grundar sig på en genomsnittlig placering av personalen

å G-ort, torde nära ansluta sig till de verkliga utgifterna. Att räkna

efter den faktiska stationeringsorten torde icke giva ett mera tillfredsställande

resultat med hänsyn till att personalen i viss mån förflyttas mellan de

olika anstalterna. Anslagspostens slutsumma skulle med dessa utgångspunkter

uppgå till 2,412,000 kronor.

Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Majit, är i staten för budgetåret 1940/41 upptagen

till 189,000 kronor och disponerad på sätt framgår av Kungl. Maj:ts brev den

14 juni 1940 (se statsliggaren sid. 144 ff.).

Ifråga örn dessa arvoden uttala de sakkunniga följande:

De sakkunniga och fångvårdsstyrelsen ha övervägt huruvida ej vissa arvoden

skulle kunna nedsättas särskilt vid de fångvårdsanstalter, där ett lågt

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

fångantal beräknats. Det synes lämpligt att vid dessa anstalter nu utgående

arvoden jämkas nedåt samt att vid varje sådan anstalt om möjligt arvodena

bestämmas till lika belopp. Vidare torde arvodena vid straffängelset i Karlstad

kunna minskas efter det de internerade överförts till andra anstalter. Å

andra sidan kan måhända ej undgås, att vid en eller annan anstalt, som användes

såsom specialanstalt eller beräknas få hög beläggning, en jämkning

uppåt av arvodena kan komma att erfordras. Därest antalet undersökningsfall

skulle komma att ökas kan det bliva erforderligt att anställa biträdande

sinnessjukläkare. Fångvårdsstyrelsen har i sina anslagsäskanden till 1941 års

riksdag ånyo föreslagit särskilda arvoden till föreståndarna för kronohäktena

i Nyköping och Ystad. 1940 års lagtima riksdag har för sin del icke kunnat

undgå att finna beaktansvärda skäl tala för en förbättrad löneställning till

dessa föreståndare. De sakkunniga hava vid sin undersökning funnit, att de

kvalificerade uppgifter, som åligga dessa föreståndare, göra en förbättrad

löneställning för dem motiverad. Innan 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga

fattat ställning till lönegradsplaceringen torde det ej vara lämpligt att

föreslå en uppflyttning av föreståndarna lill högre lönegrad. Såsom ett

provisorium synes därför för en var av dem böra anvisas särskilt arvode med

av fångvårdsstyrelsen föreslagna beloppet å 750 kronor. Det belopp, som

härför erfordras, eller 1,500 kronor, torde kunna gäldas av anslagsposten utan

att den behöver höjas. Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Maj:t, torde därför för budgetåret 1941/42 upptagas med

oförändrat belopp eller 189,000 kronor. Skulle det på grund av ökat fångantal

bliva ogörligt att hålla sig inom anslagets ram, torde Kungl. Maj:t efter

framställning kunna i undantagsfall medgiva överskridanden. Med hänsyn

härtill torde posten även i fortsättningen upptagas förslagsvis.

Det må anmärkas, att Kungl. Majit genom beslut den 20 september 1940

medgivit, att direktören vid centralfängelset i Växjö medicine licentiaten

Rut Grubb finge tills vidare under innevarande budgetår med sin direktörstjänst

förena befattningen såsom kroppssjukläkare vid Växjöfängelset jämte

vård- och interneringsanstalten därstädes, ävensom förordnat, att arvodet

till henne för bestridande av läkartjänsten skall under budgetåret utgå med

1,800 kronor utan arvodestillägg.

Anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal,

som i nu gällande avlöningsstat är upptagen under benämningen avlöningar

till övrig icke-ordinarie personal, slutar för innevarande budgetår

på en siffra å 756,700 kronor.

Enligt den av Kungl. Majit den 14 juni 1940 fastställda staten för anslaget

må vid fångvårdsanstalterna tillsvidare under budgetåret 1940/41 vara anställda

högst följande extra ordinarie befattningshavare i 20 och lägre lönegrader,

nämligen:

1 assistent av lia klass, 1 assistent av 2:a klass, 4 assistenter av 3:e klass

utan fast placeringsort, 1 kronohäktesföreståndare av 2:a klass (vid kronohäktet

i örebro), 6 uppsyningsman eller yrkesmästare av lia klass, 19 överkonstaplar

eller yrkesmästare av 2:a klass, 108 vaktkonstaplar, 4 första

vaktfruar, 13 vaktfruar, 4 kontorsbiträden och 12 skrivbiträden. I den mån

vårdanstalten å Hall tages i bruk samt behov av personal vid denna anstalt

icke kan tillgodoses genom överflyttning av personal från andra fångvårds
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj.ts proposition nr 194.

anstalter må anställas följande extra ordinarie personal i nyss nämnda lönegrader,

nämligen:

2 assistenter av 2:a klass, 4 uppsyningsman eller yrkesmästare av lia klass.

6 överkonstaplar eller yrkesmästare av 2:a klass, 20 vaktkonstaplar, 1 första

vaktfru och 2 skrivbiträden.

Enligt den nu verkställda undersökningen skulle tillsvidare för budgetåret

1941/42 vara anställda högst följande antal extra ordinarie befattningshavare

i 20 och lägre lönegrader, nämligen:

2 assistenter av l:a klass, 3 assistenter av 2:a klass, 3 assistenter av 3:e

klass utan fast placeringsort, 9 uppsyningsman eller yrkesmästare av l:a

klass, 22 överkonstaplar eller yrkesmästare av 2:a klass, 119 vaktkonstaplar,

10 första vaktfruar, 13 vaktfruar, 10 kontorsbiträden samt 17 skrivbiträden.

Beträffande anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal anföra

de sakkunniga:

I det föregående har påpekats, att det för budgetåret 1941/42 ytterligare

erforderliga personalbehovet vid Hallanstalten har tillgodosetts genom överflyttningar

från andra fångvårdsanstalter samt genom inrättande av två första

vaktfrutjänster och 3 skrivbiträdestjänster. Samtidigt hava indragits 1 ordinarie

assistent av 3:e klass samt följande extra ordinarie personal, nämligen

1 assistent av 3:e klass, 1 uppsyningsman, 3 överkonstaplar samt 9 vaktkonstaplar.

Enligt beräkningar över kostnaderna för den extra ordinarie personalen,

vilka beräkningar verkställts av fångvårdsstyrelsen i enlighet med de beslutade

ändringarna för statuppställningen och anslagsberäkningen, skulle lönerna

uppgå till sammanlagt (691,503 — pensionsavgifter 30,261) 661,242

kronor. Härtill kommer kallorlstillägg med 900 kronor, vikariatsersättning

till extra ordinarie och extra tjänstemän vid förordnanden å ordinarie och

extra ordinarie tjänster med 2,000 kronor, vikariatsersättning motsvarande

ersättning till ordinarie, extra ordinarie och extra tjänstemän vid förordnande

att bestrida göromål som eljest ankomma på tjänstemän tillhörande

högre lönegrader med 8,000 kronor, ersättning till särskilt anställda vikarier

för ordinarie, extra ordinarie och extra tjänstemän samt till vikarier vid

tillfällig ledighet för vissa kvinnliga befattningshavare med 282,200 kronor

samt av särskilda bevakningsförhållanden och emotsedd ökning av antalet

intagna påkallad extra bevakning med 65,658 kronor eller tillhopa 358,758

kronor. Medelsbehovet skulle sålunda uppgå till (661,242 + 358,758—)

1,020,000 kronor.

Det av fångvårdsstyrelsen tidigare omräknade förslaget stannar vid ett

belopp av 985,000 kronor. Den senare beräkningen avser sålunda en höjning

av detta belopp med 35,000 kronor. Anledningen till denna höjning är att vid

den förstnämnda beräkningen har lagts till grund F-ort och vid den senare

beräkningen G-ort. Vidare har hänsyn tagits därtill att sinnessjukavdelningen

vid kronohäktet i Jönköping torde komma att under hela della år

och möjligen under början av år 1942 helt eller delvis vara i bruk samt att

fångantalet under senare tid visat en tendens till ökning.

De sakkunniga hava emellertid funnit att man bör kunna begränsa anslagspostens

slutsumma till 1,000,000 kronor oell förutsätta att Kungl. Maj:t

vid statens fastställande meddelar föreskrifter för begränsande av anslagets

användning.

Anslagsposten lill avlöningar lill icke-ordinarie personal för budgetåret

1941/42 bör sålunda upptagas till 1,000,000 kronor.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

Departe
ments
chefen.

Anslagsposten till rörligt tillägg bör, föreslå de sakkunniga, uppräknas

till 499,000 kronor.

Avlöningsstaten för fångvårdsstaten torde enligt de sakkunnigas mening

för budgetåret 1941/42 böra bestämmas på följande sätt:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis...... kronor 2,412,000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj :t, förslagsvis .............................. » 189,000

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal, förslagsvis .... » 1,000,000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis.......................... » 499,000

Summa kronor 4,100,000.

På grund av nödvändigheten att under nu rådande förhållanden iakttaga

den största sparsamhet inom statsförvaltningen bör även beträffande fångvården

alla de åtgärder vidtagas, som kunna begränsa och minska det allmännas

utgifter. Några anslag för nya ändamål böra under sådana förhållanden

ej komma ifråga annat än i undantagsfall.

Vid sin undersökning ha de sakkunniga förutsatt att 1937 års lag om förvaring

och internering i säkerhetsanstalt tillsvidare icke skulle träda i tilllämpning.

I fjolårets statsverksproposition uttalade jag, att avsikten hade

varit, att den nya lagstiftningen skulle sättas i kraft, så snart Hallanstalten

blivit utbyggd till den omfattning, att den kunde tillgodose ett platsbehov för

förvarade och internerade, som beräknats bliva inemot dubbelt så stort, som

det Hallanstalten i sin första utbyggnad kunde fylla. Då den allmänna finansiella

situationen lägger hinder i vägen för en sådan utbyggnad, har jag

sett mig nödsakad att förorda ytterligare uppskov med lagens ikraftträdande,

till dess en förändring till det bättre inträtt i nu rådande ekonomiska

förhållanden. Vid bedömande av fångvårdsanstalten^ organisation bör

man alltså utgå från att den nya lagens ikraftträdande ytterligare uppskjutes.

Det av de sakkunniga och fångvårdsstyrelsen väckta förslaget om fastställande

av viss medelbeläggningssiffra finner jag välbetänkt, då därigenom

erhålles en fast utgångspunkt vid bedömande av anstaltsorganisationen

och anslagens beräknande.

Enligt den av de sakkunniga angivna planen för fångvårdsanstalten^ organisation

skulle de nuvarande central- och straffängelserna bibehållas i

oförändrat skick. I likhet med de sakkunniga finner jag ur ekonomisk synpunkt

angeläget, att fångarna i görligaste mån koncentreras till de större

anstalterna, så att dessa anstalters stora personal i största möjliga omfattning

utnyttjas. I fråga om straffängelset i Karlstad torde det tillsvidare

under budgetåret 1941/42 böra bibehållas såsom straffängelse. Därest förhållandena

under samma budgetår möjliggöra detta synes genom beslut av

Kungl. Maj:t åtgärder böra vidtagas för att straffängelset organiseras såsom

ett kronohäkte.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

Den av mig vid 1940 års lagtima riksdag framlagda planen för anstaltsorganisationen

innebar att vissa där föreslagna åtgärder skulle tillsvidare

hava provisorisk karaktär på grund av svårigheten att bedöma brottsfrekvensen

och dess inverkan på fångbeläggningen. Planens provisoriska karaktär

underströks också av riksdagen, varjämte riksdagen särskilt betonade

angelägenheten av att i då rådande läge nödig varsamhet iakttoges i

fråga örn definitivt nedläggande av fångvårdsanstalter. Planen har såsom

förut anförts under det nu löpande budgetåret i stort sett genomförts. Fångvårdsstyrelsen

har i sin skrivelse den 27 augusti 1940 framhållit, att vad som

inträffat efter riksdagens sålunda gjorda uttalande ytterligare bekräftat lämpligheten

av åtgärdens provisoriska karaktär. Att under nu rådande förhållanden

skrida lill ett definitivt minskande av fängelseutrymmet kunde

enligt styrelsens mening icke komma i fråga. I den av de sakkunniga framlagda

undersökningen har emellertid på grund av_ nödvändigheten att vidtaga

åtgärder för begränsande av fångvårdens utgifter förutsatts att den av

mig framlagda planen borde göras definitiv, dock under det uttryckliga villkoret

att indragning ej skulle ske av någon fångvårdsanstalt samt att eventuellt

överflödigt utrymme skulle stå i reserv för omedelbar användning,

därest fångantalet hastigt skulle stiga.

Såsom ett led i planens definitiva fastställande hava de sakkunniga föreslagit

att sex kronohäkten skulle nedflyttas till rannsakningshäkten samt

organiseras med minsta möjliga personal och för en beräknad medelbeläggning

av 10 fångar per dag.

Jag ansluter mig till de sakkunnigas uppfattning att den av mig vid 1940

års lagtima riksdag föreslagna och numera provisoriskt genomförda planen

bör göras definitiv ävensom att i samband därmed kronohäktena i

Kalmar, Visby, Halmstad, Hudiksvall, Östersund och Haparanda nedflyttas

till rannsakningshäkten, genom vilken åtgärd dessa häktens huvudsakliga

användning blir tydligt uttalad.

Beträffande organisationen av kronohäktena i Linköping, Jönköping,

Karlskrona, örebro, Falun, Sundsvall, Umeå och Luleå förordar jag de sakkunnigas

förslag, som, örn det genomföres, kommer att tvinga fram en koncentrering

av fångarna till de större anstalterna och åstadkomma besparingar

vid kronohäktenas drift. De skäl, som fångvårdsstyrelsen åberopat

till stöd för kronohäktets i Falun återförande till straffängelse, äro visserligen

beaktansvärda men ha ej övertygat mig örn nödvändigheten att göra något

undantag för detta häkte, särskilt som den föreslagna organisationen på

intet sätt försvårar häktets nuvarande användning.

Förslaget örn organisationen av fångvårdens sinnessjukavdelningar innebär

ett fullföljande av de riktlinjer, som anvisades i fjolårets statsverksproposition.

I likhet med de sakkunniga anser jag, att sinnessjukavdelningen

vid kronohäktet i Jönköping kan avvecklas, sedan Hallanstalten kunnat tagas

i bruk. Avvecklingen torde emellertid av de skål fångvårdsstyrelsen

anfört ej kunna ske förrän vid innevarande års slut. Skulle då en förlängning

av avvecklingstiden bliva nödvändig, torde det ankomma pa Kungl.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

Maj:t att härom meddela beslut. Därest antalet platser för undersökningsfall

å de nuvarande sinnessjukavdelningarna skulle bliva otillräckligt, kan vid

Hallanstalten anordnas ytterligare tio platser. I sådant fall torde Kungl.

Maj:t kunna från anslaget till arvoden och särskilda ersättningar bestämma

arvode till erforderligt biträde åt sinnessjukläkaren därstädes.

Det förslag i fråga örn de förvarades och internerades omhändertagande

som godkändes av 1940 års lagtima riksdag innebar att, då Hallanstalten

tagits i bruk, de i Norrköpingsanstalten förvarade och en mindre del av de

i straffängelset i Karlstad intagna internerade skulle överföras till Hallanstalten

samt Norrköpingsanstalten i stället närmast avses för vanligt fångförvar.

De sakkunniga, med vilka fångvårdsstyrelsen är ense, hava ansett

att Norrköpingsanstalten, som är anordnad såsom specialanstalt, skulle

komma till ändamålsenligare användning, om den disponerades för ändamål

som motsvarade dess byggnadssätt eller med andra ord, att den skulle

användas för de mera svårskötta förvarade och för en del av de internerade.

Genom en sådan anordning skulle enligt de sakkunniga vården av de manliga

förvarade och internerade koncentreras till tre anstalter, nämligen

Hall-, Norrköpings- och Ystadsanstalterna, varjämte straffängelset i Karlstad

skulle upphöra såsom interneringsanstalt. Detta förslag innebär visserligen

en mindre ändring av 1940 års förslag, men då det nu föreliggande

förslaget torde medföra vissa fördelar, tillstyrker jag detsamma.

Beträffande ungdomsfängelseorganisationen har jag redan i fjolårets statsverksproposition

uttalat mig för att en organisation med verksamheten fördelad

på ett flertal anstalter bör bibehållas. Jag delar emellertid de sakkunnigas

uppfattning, att det ur ekonomisk synpunkt är angeläget att Skenäsanstalten

utnyttjas i så stor omfattning som är möjligt.

De sakkunniga hava särskilt undersökt huruvida den nuvarande personalstyrkan

inom fångvården skulle kunna nedbringas. De lämnade statistiska

uppgifterna utvisa, att antalet befattningshavare är stort i förhållande till

nuvarande fångantal, men därvid bör bemärkas att i personalantalet inräknats

direktörer, kamrerare, assistenter, skrivpersonal, yrkespersonal och

fångtransportpersonal samt att den från och med år 1938 genomförda arbetstidsregleringen

kraftigt påverkat personalbehovet. Bevakningspersonalens

antal i förhållande till de intagnas synes dock ej vara större än vid likartade

statliga anstalter.

Med hänsyn till vad som anförts i statsverkspropositionen under femte

huvudtiteln och av de sakkunniga i fråga om arbetstiden, torde frågan i vad

den avser fångvårdspersonalen för närvarande ej böra upptagas till omprövning.

Dock bör, där arbetstidsregleringen ej helt genomförts, densamma tillsvidare

anstå.

Frågan örn utbytande av en del av den nu å fängelsernas expeditioner tjänstgörande

manliga personalen mot kvinnliga befattningshavare har vid flera

tillfällen varit uppe till behandling. I mindre omfattning har redan kvinnlig

personal anställts. De sakkunniga samt fångvårdsstyrelsen hava ånyo tagit

upp frågan. Många av de göromål som å expeditionerna utföras av manlig

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

personal kunna utan olägenhet och i vissa fall nied större fördel utföras av

kvinnliga biträden. Härigenom ernås ej blott att den manliga personalen

får ägna sig åt sin egentliga tjänst, bevakningen, utan även att besparingar

kunna vinnas. Om samtidigt expeditionsgöromålen förenklas, vilket också

föreslagits av de sakkunniga, böra ytterligare ekonomiska fördelar ernås.

Jag anser mig därför böra förorda de sakkunnigas av fångvårdsstyrelsen

biträdda förslag i dessa delar.

Enligt de sakkunniga skulle, örn deras förslag i fråga örn organisationen

av anstalterna och dessas expeditioner genomföres, 1 ordinarie assistentbefattning

och 34 extra ordinarie befattningar bliva övertaliga. Ehuru det ur

besparingssynpunkt skulle varit önskvärt att ytterligare kunna nedbringa personalens

antal, torde det knappast låta sig göra annat än genom återinförande

av längre arbetstid och nedläggande av anstalter. Det ovissa läget

i fråga om fångantalet ävensom erfarenheten från det förra världskriget

rörande de svårigheter som då förelågo att skaffa tillfälliga anstalter och

utbildad fångvårdspersonal, torde åtminstone för det närvarande lägga hinder

i vägen för ytterligare beskärning av personalantalet vid fångvårdsanstalterna.

De av de sakkunniga föreslagna och av mig förordade organisatoriska åtgärderna

kräva visserligen anställande av ett mindre antal nya befattningshavare.

men då indragningar av annan personal kunna verkställas, erfordras

härför ingen ökad medelsanvisning.

Jag tillåter mig först upptaga frågan om personalbehovet vid Hallanstalten,

vilken redan vid 1940 års lagtima riksdag varit föremål för behandling.

Det förutsattes att genom då föreslagna förändringar av vissa av fångvårdsanstalterna

så stor del av personalen vid fångvården kunde frigöras, att en

betydande del av personalbehovet vid Hallanstalten kunde tillgodoses utan

inrättande av nya befattningar. De sakkunnigas och fångvårdsstyrelsens nu

föreliggande förslag innebär ett fullföljande av denna linje. Enligt det framlagda

förslaget skulle — utöver tidigare överflyttad personal — ytterligare

20 befattningshavare kunna överflyttas från andra anstalter till Hall. För

anstaltens drift skulle dessutom erfordras 2 första vaktfruar och 3 skrivbiträden.

Ehuru det i nuvarande situation är önskvärt att ej inrätta nya

tjänster, anser jag mig likväl på de skäl de sakkunniga anfört kunna tillstyrka

förslaget om de nya tjänsterna och deras löneplacering. Skulle förhållandena

ändra sig till det bättre, torde genom personalindragningar vid

vissa kronohäkten de nya befattningarna kunna kompenseras. Hallanstaltens

hela personal blir i varje fall avsevärt lägre än vad ursprungligen beräknats.

Den personal å fängelsernas expeditioner, som skulle erlordras efter det

en del där nu tjänstgörande manlig personal överflyttats lill bevakningstjänst,

tiar av fångvårdsstyrelsen och de sakkunniga angivits lill 3 lörsta vakttruar

och 0 kontorsbiträden. Första vaktfruarna skulle tjänstgöra a expeditionerna

vid centralfängelserna å Långholmen, i Malmö och å Härlanda samt dessutom

biträda med arbetet för hjälp åt fångarnas anhöriga. Innan närmare

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

erfarenhet vunnits om den föreslagna organisationen av arbetet å fängelsernas

expeditioner torde emellertid samtliga för expeditionsgöromålens utförande

avsedda kvinnliga biträden böra uppföras såsom kontorsbiträden.

Den föreslagna centraliseringen av kassa- och råkenskapsväsendet för

vissa krono- och rannsakningshäkten till fångvårdsstyrelsen anser jag mig

kunna förorda. Den medför avsevärt ökat ansvar för styrelsen men medför

ökad kontroll över den ekonomiska förvaltningen vid dessa häkten, varjämte

styrelsen får möjlighet att låta aspiranter vid lokalförvaltningen för utbildning

tjänstgöra hos styrelsen. Förslagets realiserande kräver dock att till

fångvårdsstyrelsens förfogande ställes erforderlig personal. Mot den föreslagna

personalens antal och löneplacering torde ej vara något att erinra.

På av de sakkunniga anförda skäl böra dessa befattningar åtminstone under

innevarande budgetår kunna uppföras på fångvårdsanstalternas stat.

Efter det Hallanstaltens behov av personal tillgodosetts med den personal,

som kan frigöras i anledning av de föreslagna organisationsändringarna,

skulle följande personal såsom obehövlig kunna helt indragas, nämligen 1

ordinarie assistent av 3:e klass samt 1 extra ordinarie assistent av 3:e klass,

1 extra ordinarie uppsyningsman, 3 extra ordinarie överkonstaplar samt 9

extra ordinarie vaktkonstaplar. Avlöningarna till dessa uppgå till 44,508

kronor. De nya befattningar, som enligt vad jag förut anfört skulle erfordras,

utgöras av följande extra ordinarie personal, nämligen 2 första vaktfruar,

9 kontorsbiträden och 3 skrivbiträden. Vidare erfordras på grund av omläggningen

av kassa- och redogörargöromålen vid krono- och rannsakningshäktena

en extra ordinarie assistent av Ira klass med tjänstgöring i fångvårdsstyrelsen.

Kostnaden för dessa befattningar uppgår till 42,996 kronor.

De föreslagna nya befattningarna skulle sålunda ej kräva särskild medelsanvisning.

En mindre besparing å 1,512 kronor uppstår i stället.

Därest de vid 1940 års lagtima riksdag till kron ohäkten provisoriskt nedflyttade

straffängelserna i Linköping, Jönköping och Falun nu definitivt

skola upptagas såsom kronohäkten och Kalmar såsom rannsakningshäkte,

följer därav att direktörsbefattningarna av 3:e klass vid dessa häkten skola

överföras på övergångsstat. För kronohäktena i Linköping, Jönköping och

Falun böra i stället i personalförteckningen uppföras kronohäktesföreståndarebefattningar

av l:a klass (A 16). I nu gällande lönestat är för kronohäktet

i örebro uppförd en extra ordinarie föreståndare av 2:a klass (Eo 15).

Därest förslaget om häktets jämställande med ovannämnda kronohäkten

bifalles, bör för kronohäktet i örebro uppföras en föreståndarbefattning av

l:a klass (A 16).

Beträffande lönegradsplaceringen av föreståndarna vid de kronohäkten,

som nu föreslås nedflyttade till rannsakningshäkten, delar jag de sakkunnigas

och fångvårdsstyrelsens uppfattning, att befattningarna böra placeras

vid häktena i Kalmar, Visby, Östersund och Haparanda i A 15. Vid häktena

i Halmstad och Hudiksvall böra anställas uppsyningsman i A 10 med skyldighet

att tjänstgöra såsom styresmän.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 194-

47

Mot vad de sakkunniga i övrigt föreslagit beträffande uppförande å övergångsstat

av de icke vakanta befattningarna vid kronohäktena i Hudiksvall

och Östersund, har jag ej något att erinra.

Med hänsyn till det ovissa läget ifråga om fångantalet och då redan nu de

extra ordinarie befattningshavarna vid fångvårdsstaten måste tjänstgöra en

avsevärd tid innan de vinna befordran till ordinarie tjänst, anser jag att

under budgetåret 1941/42 ledigblivande befattningar ej generellt böra hållas

vakanta, utan bör frågan härom prövas från fall till fall. Då enligt vad jag

inhämtat en del befattningshavare vid statens tvångsarbetsanstalter å

Svartsjö och i Landskrona bliva övertaliga, bör möjligheten tillvaratagas att

till fångvårdsstaten vid vakanser överflytta dessa befattningshavare.

På grund av det nuvarande statsfinansiella läget anser jag mig förhindrad

förorda ökning av antalet ordinarie vaktkonstaplar.

På grund av det anförda och med tillämpning av de nya principerna för

statuppställningen och anslagsberäkningen torde följande vara att iakttaga

beträffande de i fångvårdsanstalternas avlöningsstat ingående anslagsposterna.

Den nuvarande posten till avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat ersättes

med en post till avlöningar till ordinarie tjänstemän.

Efter av fångvårdsstyrelsen och de sakkunniga verkställd omräkning, mot

vilken jag ej har något att erinra, torde anslaget böra uppräknas till

(2,370,400 + 41,600 =) 2,412,000 kronor.

Den förslagsvis bestämda posten till arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Majit, som för nu löpande budgetår

är uppförd med ett belopp av 189,000 kronor, har av de sakkunniga

föreslagits att bibehållas oförändrad under budgetåret 1941/42. Vid bifall

till de föreslagna inskränkningarna i fångvårdsorganisationen torde en del

från anslagsposten utgående arvoden kunna nedsättas. Fångvårdsstyrelsen

har emellertid i sina anslagsäskanden ånyo upptagit frågan om särskild ersättning

åt föreståndarna vid kronohäktena i Nyköping och Ystad med 750

kronor till vardera. Med hänsyn till de särskilt krävande arbetsuppgifter,

som åvila ifrågavarande befattningshavare, samt då ett bifall till fångvårdsstyrelsens

förslag ej torde föregripa den prövning beträffande lönegradsplaceringen

av tjänsterna, som är avsedd att komma till stånd genom tjänsteförteckningssakkunniga,

har jag nu ej velat motsätta mig förslaget såsom en

provisorisk åtgärd. Anslagspostens nuvarande slutsumma torde för övrigt ej

påverkas genom ett bifall till förslaget, enär medel till dessa arvoden kunna

erhållas genom minskning av vissa andra arvoden. Genom Jönköpingsfängelsets

sinnessjukavdelnings nedläggande kunna arvodena till läkaren och

predikanten, som avsetts för sinnessjukavdelningen, indragas, varjämte en

viss besparing uppkommer å arvodet till kroppssjukläkaren vid centralfängelset

i Växjö så länge direktörsbefattningen och kroppssjukläkarbefattningen

äro förenade. Då, såsom de sakkunniga framhållit, behov kan uppstå att anställa

ytterligare läkarpersonal vid Hallanstalten samt vid en eventuellt

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 194.

högre beläggning å vissa anstalter det kan ifrågasättas mindre jämkningar

uppåt av vissa arvoden, torde försiktigheten bjuda att ej minska anslagspostens

slutsumma för budgetåret 1941/42. Anslagsposten bör därför för

nyssnämnda budgetår bibehållas vid sitt nuvarande belopp eller 189,000

kronor.

Vid beräkning av anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie

personal, i gällande stat uppförd med 756,700 kronor, bör hänsyn

tagas dels till de indragningar, som ovan föreslagits och dels till de nya

befattningar som organisationens genomförande kräver. Vidare har fångvårdsstyrelsen

och de sakkunniga omräknat anslagsposten med hänsyn till

de nya principerna. Det omräknade beloppet slutar å en summa av 1,020,000

kronor. Genom att vikarier ej förordnas i vissa fall, torde såsom de sakkunniga

föreslagit anslagsposten emellertid kunna nedsättas till 1,000,000

kronor. Detta innebär en ökning av anslaget för nu löpande budgetår med

243,300 kronor.

Den i gällande avlöningsstat upptagna posten, särskild löneförmån

till tjänsteman å övergångsstat, bortfaller på grund av denne

tjänstemans avgång.

Anslagsposten till rörligt tillägg slutligen torde böra bestämmas till

499,000 kronor mot för nu löpande budgetår 286,500 kronor eller sålunda

en ökning med (499,000 — 286,500 =) 212,500 kronor.

Vid bifall till vad av mig i det föregående förordats, bör förevarande anslag

till fångvårdsstaten avlöningar uppföras med (3,602,800 + 41,600 + 243,300

+ 212,500 — 200 =) 4,100,000 kronor, vilket innebär en höjning med

497,200 kronor. Höjningen beror uteslutande på anslagets uppräkning enligt

de nya principerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts, får jag alltså hemställa, att

Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna följande personalförteckning för fångvårdsstaten

att tillämpas tillsvidare från och med budgetåret

1941/42:

Personalförteckning.

Tjänstemän å ordinarie stat.

Befattning Lönegrad

1 direktör av lia klass.......................... A 27

5 direktörer av 2:a klass ........................ A 26

1 förste pastor och Överlärare.................... A 26

8 direktörer av 3:e klass .................. A 24

4 pastorer och förste lärare...................... A 24

1 kamrerare .................................. A 22

3 assistenter av l:a klass........................ A 20

10 assistenter av 2:a klass........................ A 18

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 194-

49

10 assistenter av 3:e klass........................ A 16

11 kronohäktesföreståndare av lia klass............ A 16

4 kronohäktesföreståndare av 2:a klass............ A 15

1 föreståndare vid fångkoloni.................... A 15

2 assistenter av 4:e klass........................ A 12

15 uppsyningsmän .............................. A 10

10 yrkesmästare av l:a klass...................... A 10

27 yrkesmästare av 2:a klass...................... A 8

47 överkonstaplar .............................. A 8

402 vaktkonstaplar ...............................A 6

4 första vaktfruar .............................. A 6

36 vaktfruar .................................... A 1

Tjänstemän å övergångsstat.

5 direktörer av 3:e klass ........................ A 24

1 kronohäktesföreståndare av l:a klass............ A 16

1 kronohäktesföreståndare av 2 :a klass............ A 15

Anm. Härvid bör iakttagas,

att kronohäktesföreståndarbefattningarna av lia klass vid

kronohäktena i Linköping, Jönköping och Falun icke må besättas

så länge respektive å övergångsstat uppförda direktörer

av 3:e klass kvarstå i tjänst,

att kronohäktesföreståndarbefattningen av l:a klass vid

kronohäktet i Örebro må besättas först från och med den 1

november 1941,

att kronohäktesföreståndarbefattningen av 2:a klass vid

rannsakningshäktet i Kalmar icke må besättas så länge vederbörande

å övergångsstat uppförde direktör av 3:e klass

kvarstår i tjänst,

att kronohäktesföreståndarbefattningen av 2:a klass vid

rannsakningshäktet i Östersund icke må besättas så länge

vederbörande å övergångsstat uppförde kronohäktesföreståndare

av lia klass kvarstår i tjänst, samt

att befattningen såsom uppsyningsman tillika föreståndare

för rannsakningshäktet i Hudiksvall icke må besättas så länge

vederbörande å övergångsstat uppförde kronohäktesförståndare

av 2:a klass kvarstår i tjänst.

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än 20.

1 direktör av 2:a klass ........................ Eo 26

1 kamrerare .................................. Eo 22;

dels fastställa följande avlöningsstat för fångvårdsstaten

att tillämpas under budgetåret 1941/42:

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 194. 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 194•

Avlöningsstat:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för
slagsvis

.......................... kronor 2,412,000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, be
stämda

av Kungl. Maj :t, förslagsvis . . » 189,000

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal,

förslagsvis....................... » 1,000,000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis............ » 499,000

Summa kronor 4,100,000;

dels ock till Fångvårdsanstalterna: Avlöningar för budgetåret

1941/42 anvisa ett förslagsanslag av . . kronor 4,100,000

Fångvårdsanstalterna: Omkostnader, förslagsanslag. I statsverkspropositionen

till innevarande års riksdag, har Kungl. Majit (under II huvudtiteln

[38] 4) föreslagit riksdagen att i avbidan på särskild proposition i ämnet till

Fångvårdsanstalterna: Omkostnader för budgetåret 1941/42 beräkna ett förslagsanslag

av 1,949,000 kronor. Det i gällande riksstat uppförda gemensamma

anslaget till omkostnader vid fångvårdsstyrelsen och fångvårdsanstalterna

är bestämt till 1,411,000 kronor, varav 1,367,800 kronor komma på

fångvårdsanstalterna. Den för anslagets disponerande fastställda omkostnadsstaten

har, såvitt avser anstalternas omkostnader, följande lydelse:

1. Reseersättningar, förslagsvis............................... 50,000

2. Expenser, förslagsvis..................................... 340,000

3. Publikationstryck, förslagsvis............................ 4,000

4. övriga utgifter:

a) Inköp och underhåll av inventarier, högst...... 80,000

b) Renhållning av fängelseområden och fängelselokaler,

förslagsvis............................ 29,000

c) Utspisning, förslagsvis........... 360,000

d) Beklädnad och sängkläder, förslagsvis.......... 155,000

e) Hälso- och sjukvård, förslagsvis................ 112,000

f) Religions- och skolundervisning, förslagsvis...... 13,000

g) Omkostnader för permitterade, frigivna och utskrivna,

förslagsvis.......................... 50,000

h) Diverse utgifter, högst........................ 40,000

i) Fångtransporter, förslagsvis.................. 130,000

j) Kostnader för vård m. m. av kvinnor, som ådömts

ungdomsfängelse, förslagsvis................. 4,800 973,800

Summa kronor 1,367,800.

Av anslagsposten till expenser må enligt föreskrift av Kungl. Majit förslagsvis

295,000 kronor tagas i anspråk för bränsle, lyse och vatten samt högst

45,000 kronor till övriga expenser.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

51

Under sistförflutna budgetår hava fångvårdsanstalternas omkostnader

överstigit det för ändamålet anvisade beloppet med icke mindre än 221,283

kronor 73 öre. Rörande anledningen till detta överskridande har fångvårdsstyrelsen

i sin förut omförmälda skrivelse den 27 augusti 1940 anfört följande:
De

till expenser avsedda medlen ha på grund av starkt stegrade bränslepriser

överskridits med kronor 132,737:59.

Krisförhållandena ha föranlett att särskild anskaffning av inventarier måste

ske, bland annat av bevaknings-, brand- och luftskyddsmaterial. Bevakningspersonalens

utrustning har måst kompletteras med hänsyn till att utlänningar

och militärer förvarats i fängelserna. Förrådet av revolvrar har

måst kompletteras och gevär ha med Kungl. Maj:ts tillstånd inköpts.

Priserna på matvaror m. m. ha stigit, överskridandet på de för utspisning

avsedda medlen, 350,000 kronor, är kronor 84,776: 47. I underdånig skrivelse

den 15 juni 1940 har fångvårdsstyrelsen anmält, att utbytet av margarin

mot smör torde medföra en årlig kostnadsökning för fångvården av omkring

30,000 kronor.

Den allmänna prisstegringen har berört även posterna beklädnad, hälsooch

sjukvård samt utrustning. Utgifterna för till ungdomsfängelse dömda

kvinnor ha blivit större än beräknat på grund av att antalet sådana kraftigt

stegrats under senare delen av budgetåret.

För nästa budgetår har styrelsen begärt ökad medelsanvisning till bränsle,

lyse och vatten, till utspisning samt till kostnader m. m. för vård av kvinnor,

som ådömts ungdomsfängelse. Styrelsen anför härom närmare:

För att begränsa utgifterna å delposten till bränsle, lyse och vatten har

fångvårdsstyrelsen, som nämnts, låtit vidtaga anordningar, varigenom vissa

avdelningar på fångvårdsanstalter med låg beläggning kunna avstängas från

uppvärmning. Denna åtgärd, som torde ha bidragit till att merkostnaden för

bränsle under budgetåret 1939/40 kunnat begränsas till omkring 130,000 kronor,

minskar emellertid i värde i den mån ökad beläggning omöjliggör avstängning

av fängelseavdelningar. Med ledning av belastningssiffran för budgetåret

1939/40 och med hänsyn till vad i det föregående anförts anser styrelsen

det nödvändigt, därest man överhuvud taget önskar en medelsanvisning

som någorlunda motsvarar belastningen, att de till bränsle, lyse och

vatten avsedda medlen höjas från det innevarande budgetår fastställda beloppet,

295,000 kronor, med 100,000 kronor till 395,000 kronor.

Vad angår delposten till utspisning, för 1939/40 upptagen med 350,000

kronor och överskriden med kronor 84,776: 47, så kommer denna givetvis

att påverkas — förutom av förhöjda livsmedelspriser, varåt den senaste belastningen

giver uttryck — av den emotsedda ökade beläggningen å fångvårdsanstalterna.

Även om en igångsatt utredning angående ändring av utspisningsstaten

skulle kunna medföra att billigare födoämnen användas, anser

styrelsen det ofrånkomligt att delposten höjes från det senast fastställda

beloppet, 360,000 kronor med minst 50,000 kronor till 410,000 kronor.—----

Beträffande delposten till kostnader för vård m. m. av kvinnor, som ådömts

ungdomsfängelse, så torde en höjning med allenast 4,000 kronor kunna försvaras.

Beträffande övriga delposter har fångvårdsstyrelsen icke funnit någon anslagsökning

erforderlig. De relativt obetydliga jämkningar dessa poster emellan,

som kunna komma att framstå såsom nödvändiga, har styrelsen nårn
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

ligen ansett kunna verkställas inom ramen av nu för ifrågavarande ändamål

anvisade medel.

I enlighet med vad i det föregående anförts har fångvårdsstyrelsen beräknat

en höjning av anslagsbeloppet till omkostnader vid fångvårdsanstalten^ med

(100,000 + 50,000 + 4,000 =) 154,000 kronor. Den för ändamålet erforderliga

anslagssumman skulle alltså bliva (1,367,800 -f 154,000 =) 1,521,800

kronor.

Sedermera har fångvårdsstyrelsen, med anledning av styrelsens omräkning

av avlöningsanslagen i enlighet med de beslutade ändringarna rörande principerna

för statuppställningen och anslagsberäkningen, föreslagit införande

å omkostnadsstaten av en särskild post å 12,000 kronor för sjukvård (ersättning

åt verksläkare, kostnad för sjukvård, kostnad för medicin, annan

sjukvårdskostnad, begravningshjälp) samt av en delpost å 32,000 kronor

för tjänstedräkt åt befattningshavare. Omräknat skulle för budgetåret 1941/

42 omkostnadsanslaget sålunda enligt fångvårdsstyrelsens förslag behöva höjas

till 1,565,800 kronor.

I delposten till bränsle, lyse och vatten, vilken av fångvårdsstyrelsen för

budgetåret 1941/42 beräknats till 395,000 kronor, ingå belysningskostnader

med 98,000 kronor, vattenavgifter med 30,000 kronor och handräckning av

intagna med 7,000 kronor (d. v. s. arbetspremier till de fångar, som äro avdelade

för eldning, vedbärning och vedsågning). Bränslekostnaderna skulle

sålunda uppgå till 260,000 kronor.

Byggnadsstyrelsens värmetekniska byrå har i skrivelse den 29 oktober

1940 — under förmälan att byrån från fångvårdsstyrelsen erhållit uppgift

å för budgetåret 1941/42 erforderliga kvantiteter ved, kol och koks samt att

byrån ej hade att göra någon anmärkning däremot — föreslagit, att med

hänsyn till den prisstegring, som dittills ägt rum, den av fångvårdsstyrelsen

upptagna posten för bränsle borde höjas till 470,000 kronor.

Sedermera har byrån meddelat, att på grund av ytterligare prisstegringar

posten till bränsle borde höjas till 520,000 kronor.

Då priserna å vatten och elektricitet hittills ej varit föremål för större prisstegringar

samt eventuell prisstegring torde kunna motverkas genom de besparingsåtgärder

fångvården föreslagit, torde enligt de sakkunniga posten

till bränsle, lyse och vatten böra för budgetåret 1941/42 upptagas till förslagsvis

655,000 kronor. Därest än ytterligare prisstegring skulle inträda, kan ett

överskridande ej undvikas.

De sakkunniga och fångvårdsstyrelsen hava överlagt angående fullföljande

av de avstängningsåtgärder fångvårdsstyrelsen redan vidtagit beträffande

vissa anstalter med ringa fångantal. Därvid har styrelsen förklarat att styrelsen

skall ytterligare fullfölja dessa åtgärder i den mån ökat fångantal ej

lägger hinder i vägen. I nuläget är det emellertid ogörligt att uppgöra någon

beräkning av det belopp, som skulle kunna sparas genom avstängningsåtgärderna.

Fångvårdsstyrelsen har i sina anslagspetita för budgetåret 1941/42 upptagit

delposten utspisning till förslagsvis 410,000 kronor. Därvid har fångvårds
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

53

styrelsen räknat med en medelbeläggning av 2,100 fångar. Enligt vad fångvårdsstyrelsen

meddelat, torde man på grund av inträdda prisstegringar nu

få räkna med ett genomsnittligt portionspris av 90 öre per fånge och dag.

Enligt vad de sakkunniga tidigare uppgivit, hava de sakkunniga till grund

för sina beräkningar lagt ett dagsmedeltal av 2,000 fångar. Jämväl ifråga om

omkostnadsstaten synes denna siffra böra bibehållas även om man vid större

faktisk beläggning har att räkna med överskridanden.

Föreståndaren för statens institut för folkhälsan har på anmodan av fångvårdsstyrelsen

i skrivelse den 12 december 1940 yttrat sig om huruvida

kosten skulle kunna förenklas och förbilligas, och har föreståndaren med

anledning därav avgivit ett förslag, som skulle medföra en sänkning av kostnaderna

för normalkosten vid ungdomsanstalterna med omkring 10 öre samt

vid övriga anstalter med omkring 5 öre per person och dag. På grund av

livsmedelsprisernas allmänna stegring torde dock någon minskning i utspisningsstaternas

belopp under budgetåret 1941/42 icke böra beräknas.

Efter dessa grunder skulle antalet utspisningsdagar bliva 2,000 X 365 eller

sålunda 730,000 och kostnaderna uppgå till

730,000 X 0.90 = 657,000 kronor

handräckning = 12,000 __> 669,000 kronor

eller avrundat 670,000 kronor.

De sakkunniga anse, att det måhända skulle vara möjligt att förenkla

och förbilliga kosten vid fängelserna utöver vad föreståndaren för statens

institut för folkhälsan förutsatt. Med hänsyn till de svårigheter ur disciplinär

synpunkt, som skulle kunna följa av en sådan åtgärd, hava de sakkunniga

emellertid icke ansett sig böra föreslå att för närvarande en dylik standardsänkning

vidtages. Frågans bedömande bör dock enligt de sakkunigas mening

bliva beroende av den allmänna utvecklingen av det svenska folkets

levnadsstandard.

På fångvårdsanstalterna användes ett ej ringa antal fångar för handräckningsgöromål.

För handräckning under budgetåret 1939/40 utfördes 155,737

dagsverken. Siffran är stor om man jämför den med summan av samtliga

utförda dagsverken i fångvården, eller 475,975. Det är emellertid att uppmärksamma,

att bland dagsverken för handräckning ingå dagsverken för de

fångar som sköta köksgöromål, reparera fångkläder, ombestyra eldningen

och vedens huggning eller städningen inom och utom fängelserna samt utföra

skrivgöromål.

De sakkunniga hava uppgivit att de ej kunnat i detalj ingå på undersökning

rörande möjligheterna till en minskning av kostnaderna för handräckning,

men hava för sin del framhållit, att det är av vikt för fångvårdens

inkomster att fångarna i största möjliga utsträckning sysselsättas med produktivt

arbete. Vid fastställande av stat för omkostnadsanslaget bör övervägas,

huruvida ej föreskrifter böra meddelas i syfte att under nu rådande

svåra ekonomiska tider söka nedbringa kostnaderna för handräckningen.

En sänkning av arbetspremiernas belopp torde knappast nu låta sig göra

med hänsyn till att dessa användas dels till fångens inköp av s. k. premie
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 194.

varor, vilka stigit i pris, dels ock till understöd åt fångens familj och till

hjälp vid hans utskrivning.

De sakkunniga hava vidare meddelat att de tillsammans med fångvårdsstyrelsen

undersökt i vad mån övriga delposter i omkostnadsstaten skulle

kunna nedbringas. Med hänsyn till belastningen för budgetåret 1939/40 och

då åtskilliga av delposterna påverkas av prisstegringarna, hava de sakkunniga

ansett det ej vara möjligt att beräkna övriga delposter lägre. Vid fastställande

av stat å omkostnadsanslaget förutsätta de sakkunniga, att sådana

föreskrifter komma att meddelas, varigenom noggrann kontroll erhålles över

delposternas användning.

Från delposten till kostnader för vård m. m. av kvinnor, som ådömts ungdomsfängelse,

bestrides den ersättning, som enligt en av Kungl. Maj:t den

18 juni 1937 fastställd överenskommelse mellan Kungl. Majit och kronan, å

ena, samt svenska diakonissällskapet, å andra sidan, utgår till sällskapet för

sådana till ungdomsfängelse dömda kvinnor, som omhändertagits å sällskapets

anstalt å Viebäck. Enligt överenskommelsen, som gäller tillsvidare intill

utgången av andra budgetåret efter det under vilket uppsägning ägt rum,

utgår ersättningen efter följande grunder:

.»1. Svenska diakonissällskapet förbinder sig att å sällskapets anstalt å

Viebäck under tiden den 1 juli 1937—den 30 juni 1938 omhändertaga sådana

kvinnor, som ådömts ungdomsfängelse och som ej skola förvaras å statens

fångvårdsanstalt.

2. De i lagen om ungdomsfängelse den 15 juni 1935 (nr 343) innefattade

bestämmelser ävensom de grunder, som finnas fastställda i Kungl. Maj:ts

reglemente den 27 november 1925 (nr 475) angående arbetspremier vid

fångvårdsanstalterna skola iakttagas beträffande de till ungdomsfängelse

dömda kvinnor, som omhändertagas å anstalten.

o 3. Diakonissällskapet är berättigat att efter avgiven räkning hos fångvårdsstyrelsen

erhålla ersättning för sålunda å anstalten å Viebäck omhäntagna

kvinnor efter följande grunder:

a) för bespisning och beklädnad med 3 kronor för varje dag och omhändertagen;
b)

för utrustning vid utskrivning från anstalten med 350 kronor för varje

avgående;

c) för arbetspremier och sjukvårdskostnader med de verkliga kostnaderna;

d) för resor vid läkar- och sjukhusbesök, vid utskrivning och vid överflyttning

till centralfängelset i Växjö med den verkliga resekostnaden för

den omhändertagna ävensom resekostnad fram och åter för medföljande

vårdare, därest sådana erfordrats, varvid resekostnaden för vårdare utgår

med belopp motsvarande resekostnadsersättning enligt reseklass III i allmänna

resereglementet;

e) för i d) avsedd resa, som företagits av vårdare, traktamentsersättning

med belopp motsvarande traktamentsersättning enligt traktamentsklass F

i allmänna resereglementet, dock med iakttagande i förekommande fall

av bestämmelserna i 17 § av sagda reglemente.»

I skrivelse den 8 oktober 1940 har styrelsen för svenska diakonissällskapet

under åberopade av de höjda bränslepriserna, erforderliga dyrtidstillägg

till befattningshavare samt ökade allmänna levnadskostnader hem
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

55

ställt, att den i överenskommelsen fastställda dagsersättningen för varje

mottagen elev måtte från och nied den 1 juli 1941 höjas med 30 öre till

3 kronor 30 öre.

Fångvårdsstyrelsen har i infordrat utlåtande tillstyrkt bifall till styrelsens

framställning.

Statskontoret, som jämväl avgivit infordrat yttrande över framställningen,

har under hänvisning till ett av ämbetsverket avgivet utlåtande angående

höjning av motsvarande ersättning för vissa å Viebäckshemmen till tvångsuppfostran

mottagna elever (jfr II ht. 1941 sid. 77), föreslagit att den begärda

ökningen begränsades till 25 öre.

De sakkunniga, som i likhet med fångvårdsstyrelsen biträda styrelsens för

svenska diakonissällskapet framställning, hava med hänsyn härtill ansett sig

böra föreslå att delposten kostnader för vård av kvinnor, som ådömts ungdomsfängelse,

höjes med — förutom det av fångvårdsstyrelsen tidigare föreslagna

beloppet 4,000 kronor — ytterligare förslagsvis 1,200 kronor till

(4,800 + 4,000 + 1,200 =) 10,000 kronor.

I fråga om delposterna övriga expenser samt diverse utgifter hava de sakkunniga

och fångvårdsstyrelsen föreslagit vissa mindre jämkningar. Förstnämnda

delpost bör sålunda höjas med 5,000 kronor till 50,000 kronor

och sistnämnda post sänkas till 35,000 kronor.

Omkostnadsstaten för fångvårdsanstalterna skulle

enligt vad ovan anförts för budgetåret 1941/42 te sig på följande sätt:

1. sjukvård för personal m. m., förslagsvis.................... 12,000

2. reseersättningar, förslagsvis .............................. 50,000

3. expenser:

bränsle, lyse och vatten, förslagsvis .............. 655,000

övriga expenser, högst .......................... 50,000 705,000

4. publikationstryck, förslagsvis ............................. 4,000

5. övriga utgifter:

a) inköp och underhåll av inventarier, högst ...... 80,000

b) renhållning av fängelseområden och fängelselokaler,

förslagsvis............................ 29,000

c) utspisning, förslagsvis........................ 670,000

d) beklädnad, förslagsvis....................... 155,000

e) hälso-och sjukvård, förslagsvis................ 112,000

f) religions- och skolundervisning, förslagsvis .... 13,000

g) omkostnader för permitterade, frigivna och utskrivna,

förslagsvis.......................... 50,000

h) diverse utgifter, högst........................ 35,000

i) fångtransport, förslagsvis .................... 130,000

j) kostnader för vård av kvinnor, som ådömts ungdomsfängelse,

förslagsvis .................... 10,000

k) tjänstedräkt åt befattningshavare, förslagsvis . . 32,000 1,316,000

Summa kronor 2,087,000.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Departe
ments
chefen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 194.

Till en början må framhållas, att överskridandet under budgetåret 1939/40

beror på att anstalternas omkostnadsstat varit för snävt beräknad samt på den

vid anslagets beviljande oberäknade prisstegringen. Då denna fortsatt under

innevarande budgetår, kan redan nu förutses ett överskridande, särskilt på

posterna till bränsle, lyse och vatten samt till utspisning. Av de sakkunnigas

undersökning torde framgå, att vid fångvårdsanstalterna sparsamhet varit

rådande. Jag förutsätter att fångvårdsstyrelsen även framgent har sin uppmärksamhet

riktad på nödvändigheten av att iakttaga alla möjligheter för

att nedbringa kostnaderna. Genom centralisering av kassa- och redovisningsväsendet

för vissa anstalter till fångvårdsstyrelsen kommer styrelsen att få

bättre kontroll över utgifterna vid dessa anstalter.

På grund av den inträffade prisstegringen å bränsle, torde en höjning av

delposten till expenser: bränsle, lyse och vatten vara ofrånkomlig. Delposten

till expenser bör för budgetåret 1941/42 höjas från 340,000 kronor med

365,000 kronor till 705,000 kronor. I denna summa ingår även underposten

övriga expenser, som enligt de sakkunnigas och fångvårdsstyrelsens förslag

bör höjas från 45,000 kronor till 50,000 kronor.

Vad nu sagts om delposten expenser gäller även delposten till utspisning,

som påverkas ej blott av prisstegringarna på proviant utan även av antalet

fångar i anstalterna. För att något motverka prisstegringarna å proviant bör

utspisningsstaten omläggas genom utbyte av vissa i fångvårdsanstalternas

utspisningsstat ingående livsmedel mot andra, utan att dock kostens näringsvärde

därigenom minskas.

Beträffande fångantalet är det svårt att nu giva en säker prognos rörande

medeltalet fångar under kommande budgetår. Fångvårdsstyrelsen har ansett,

att man skulle räkna med ett dagsmedeltal av 2,100 fångar under det

att de sakkunniga stannat vid normalbeläggningssiffran 2,000. Då fångantalet

visat en tendens till ökning, skulle det måhända ligga närmast till

hands att följa det av fångvårdsstyrelsen antagna medeltalet, men då man

ännu ej har tillräcklig erfarenhet av huruvida tendensen kommer att fortvara,

synes det mig befogat att godtaga dagsmedeltalet 2,000. Delposten till

utspisning skulle vid nu anförda förhållanden för budgetåret 1941/42 böra

höjas från 360,000 kronor till 670,000 kronor.

Beträffande delposten kostnader för vård m. m. av kvinnor, som ådömts

ungdomsfängelse, torde nied hänsyn till stegringen av priserna å ved och

proviant den föreslagna ökningen av dagsersättningen med 30 öre anses befogad.

Innevarande års riksdag har för övrigt godkänt en lika stor förhöjning

av dagsersättningen ifråga om de kvinnor, som ådömts tvångsuppfostran

och äro intagna å Viebäcksanstalten. Delposten torde sålunda böra höjas

från det för nu löpande budgetår bestämda 4,800 kronor med 5,200 kronor

till (4,800 + 4,000 + 1,200=) 10,000 kronor. På grund av ökningen av antalet

kvinnor, som ådömts ungdomsfängelse, kan behov av ytterligare en ungdomsavdelning

uppkomma. Svenska diakonissällskapet har ställt i utsikt att

i händelse av behov anordna en dylik avdelning på samma villkor, som skola

gälla för Viebäcksanstalten.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 194.

57

Underposten till diverse utgifter torde kunna sänkas från 40,000 kronor

till 35,000 kronor, varigenom höjningar av underposten övriga expenser

kompenseras.

Vidare skola enligt de nya principerna för anslagsberäkningarna under

omkostnadsstaten uppföras delposter för sjukvård åt personalen samt för

tjänstedräkt åt befattningshavare, vilka poster beräknats till 12,000 kronor

respektive 32,000 kronor.

Anslaget i sin helhet skulle sålunda ökas från det för nu löpande budgetår

anvisade beloppet, 1,367,800 kronor, med (12,000 + 365,000 + 310,000

— 5,000 + 4,000 + 1,200 + 32,000 =) 719,200 kronor till 2,087,000 kronor.

Vid fastställande av stat å anslaget är det min avsikt att meddela de föreskrifter,

som kunna anses erforderliga för att noggrann kontroll skall kunna

utövas över anslagets användning.

Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Fångvårdsanstalterna: Omkostnader för budgetåret

1941/42 anvisa ett förslagsanslag av .... kronor 2,087,000.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med

instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt,

behagar Hans Majit Konungen bifalla.

Ur protokollet:

T. Eliaeson.

5

Uiliani) till riksdagens protokoll 19il. 1 sami. Nr 194.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1941:251 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag till fångvårdsstaten m. m. s. 1 i texten
  2. SU 1941:112 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag till fångvårdsstaten m. m. jämte en i ämnet väckt motion. s. 1 i texten