Sök i Ratio Lex

Angående försäljning av kronolägenheten Knopängen eller Bränninge nr 1 i Allhelgona socken av Östergötlands län

1941-04-09 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1941:196, Angående försäljning av kronolägenheten Knopängen eller Bränninge nr 1 i Allhelgona socken av Östergötlands län

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

1

Nr 196.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående försäljning av

kronolägenheten Knopängen eller Bränninge nr 1 i

Allhelgona socken av Östergötlands län; given Stockholms

slott den 9 april 1941.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Thorwald Bergquist.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 9

april 1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Andersson,

Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

T. f. chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Bergquist, anför:

I proposition till 1940 års urtima riksdag, nr 64, föreslog Kungl. Majit

under punkt 3:o riksdagen medgiva, att kronolägenheten Knopängen eller

Bränninge nr 1 i Allhelgona socken av Östergötlands län finge med ett saluvärde

av 70,000 kronor försäljas enligt förordningen den 6 juni 1929 (nr

176) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom m. m. med hembudsrätt

enligt 9 § i förordningen för arrendatorn Gust. Th. Samuelson,

under villkor att lägenheten försåldes i befintligt skick med tillträdesrätt

den 14 mars 1941, då det örn egendomen gällande arrendekontraktet skulle

upphöra att gälla, samt under vissa närmare angivna villkor i övrigt. I propositionen

lämnades i huvudsak följande uppgifter angående fastighetens

beskaffenhet och vad som tidigare förekommit i ärendet.

Fallang till riksdagens protokoll 1941 Immi Nr 196.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

•>

Kungl. Maj.ts proposition nr 196.

Kronolägenheten är utarrenderad till den 14 mars 1943 mot ett årligt

arrende av dels 41 hektoliter vete, 96 hektoliter havre och 203 kilogram smör

att lösas med penningar efter senast för länet fastställda pris enligt litt. A

i markegångstaxan, dels därutöver 1,665 kronor, i fråga örn egendomens

fortsatta disposition hade Östergötlands läns hushållningssällskaps egnahemsnämnd

i skrivelse till domänstyrelsen den 22 maj 1939 förklarat, att lägenheten

syntes böra ånyo utarrenderas eller försäljas ostyckad; vederbörande

jägmästare hade ansett lägenhetens försäljning eller bibehållande i kronans

ägo vara utan intresse för skogsväsendet, varemot vederbörande Överjägmästare

förklarat, att egendomen borde försäljas. Uppskattningsförrättning

för försäljning av lägenheten hade hållits den 28 juni 1940. Av det därvid

förda protokollet och övriga till ärendet hörande handlingar ävensom en av

distriktslantmätaren G. W. Muntzing år 1909 upprättad karta över lägenheten

framgick i huvudsak följande.

Lägenheten, som är belägen 4 kilometer från Skänninge, har en areal om

75.1380 hektar, varav 66.0150 hektar tomt och åker, 2.4080 hektar äng och

odlingsmark, 5.1030 hektar avrösningsjord och 1.6120hektar impediment. Åkerjorden,

som är täckdikad efter plan, består av ler- och sandmylla på lerbotten,

respektive sand- och moränbotten, övriga ägoslag utgöras huvudsakligen

av betesmark av jämförelsevis god beskaffenhet. Skog finnes ej

å lägenheten. Av kronans byggnader å lägenheten är det övervägande antalet

i gott skick; ladugården är emellertid gammal och rötskadad och behöver

i en nära framtid ersättas med en ny byggnad, och vidare äro ett

boningshus och ett magasin gamla och otidsenliga. Ett flertal byggnader

å lägenheten tillhör arrendatorn. Lägenheten är ej elektrifierad. Hävden är

god. Avsättningsförhållandena få anses såsom goda. Det lägenheten senast

åsätta taxeringsvärdet utgör 87,400 kronor.

Uppskattningsnämnden, som ej ansett lägenheten lämplig till bildande av

egnahemslägenheter, föreslog försäljning av densamma med hembudsrätt

för dåvarande arrendatorn Gust. Th. Samuelson. Nämnden åsatte lägenheten

ett saluvärde av 70,000 kronor, sedan avdrag verkställts med 7,416 kronor

för av arrendatorn nedlagd kostnad å egendomens boningshus utöver beräknad

kostnad. Arrendatorn Samuelson hade skriftligen förklarat sig villig

inköpa lägenheten för 70,000 kronor.

Domänstyrelsen underställde i skrivelse den 21 september 1940 ärendet

Kungl. Maj:ts prövning och förklarade sig därvid i likhet med uppskattningsnämnden

anse, att lägenheten borde försäljas i en salulott med hembudsrätt

för Samuelson, vilken — med undantag för åren 1923 och 1924 — arrenderat

lägenheten sedan år 1908. Det av nämnden föreslagna saluvärdet kunde

av styrelsen lämnas utan erinran. Arrendatorn hade hos styrelsen under

hand anhållit att få inköpa lägenheten med tillträdesrätt redan den 14 mars

1941, och styrelsen hade ej något att erinra däremot i synnerhet som ekonomibyggnaderna

vöre i behov av snar nybyggnad; kostnaden för denna nybyggnad

hade beräknats uppgå till 30,000 å 35,000 kronor.

Riksdagen anmälde i skrivelse den 19 december 1940. nr 89, att riksdagen

bifallit ifrågavarande försäljningsförslag.

I skrivelse den 28 februari 1941 har domänstyrelsen, med förmälan att

Samuelson avlidit den 5 januari 1941 innan några ytterligare försäljningsåtgärder

genom domänstyrelsen medhunnits, ånyo underställt frågan om

egendomens fortsatta disposition Kungl. Maj:ts prövning. Styrelsen har därvid

meddelat, att Samuelson, vilken såsom arvingar efterlämnat en broder

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

samt två avlidna bröders respektive fyra och fem bröstarvingar, enligt

ett vid bouppteckning efter honom företett, den 25 december 1940 upprättat

testamente förordnat, att tillgångarna i boet med angivet undantag skulle tillfalla

hans husföreståndarinna, fru Elisabeth (Betty) Svensson, att av henne

fritt nyttjas under hennes återstående livstid. Under företeende av avskrifter

av bouppteckningen och omförmälda testamente hade fru Svensson i framställning

till domänstyrelsen den 14 februari 1941 anhållit, att genom styrelsens

försorg måtte vidtagas åtgärder, varigenom hon tillerkändes rätt att

förvärva ifrågavarande fastighet under enahanda villkor, som enligt föienämnda

proposition och riksdagsskrivelse fastställts för Samuelson. Fiu

Svensson hade därvid framhållit, att hon innehaft anställning såsom husföreståndarinna

hos Samuelson sedan år 1906, att hon haft stora personliga

uppoffringar och utlägg för egendomen samt att enda möjligheten för henne

att för framtiden kunna i någon mån erhålla gottgörelse härför vore att hon

i vederbörlig ordning tillerkändes rätt att under enahanda villkor, som gällt

för Samuelson, med äganderätt förvärva egendomen.

Domänstyrelsen har med anledning av fru Svenssons framställning meddelat,

att dödsboet efter Samuelson enligt bouppteckningen upptager tillgångar

med 3,659 kronor 35 öre — däri icke inräknat ett inom linjen uppfört

belopp av 3,100 kronor, vilket såsom lån av fru Svensson överlämnats

till den avlidne för att av honom disponeras för förvärv av egendomen —

samt skulder med 35,950 kronor 87 öre, däribland en innestående lönefordran

å cirka 15,000 kronor för fru Svensson; boet hade avträtts till förvaltning

av boutredningsman, och enligt uppgift av denne, advokaten A. Andersson,

Motala, hade arvingarna efter Samuelson godkänt det till förman för

fru Svensson upprättade testamentet. Vidare har domänstyrelsen meddelat,

att vederbörande domänintendent i yttrande i ärendet anfört, att, därest det

av Samuelson för fru Svensson utfärdade testamentariska förordnandet och

omständigheterna i övrigt ansåges motivera ett överflyttande å fru Svensson

av den Samuelson tillerkända hembudsrätten vid kronoegendomens försäljning,

han för sin del ej hade något att erinra däremot.

Härjämte har domänstyrelsen anfört, att arbetsledaren å gården Gunnar

Lewander hos styrelsen anhållit att få övertaga den Samuelson tillerkända

förköpsrätten till kronoegendomen eller, därest detta icke kunde medgivas,

att egendomen måtte utbjudas till försäljning å auktion. Enligt uppgift av

Lewander — vilken anställts å gården sedan Samuelson 1936 drabbats av en

svår hjärtsjukdom, som försatte honom ur stånd att själv handhava egendomens

skötsel — hade Samuelson å honom genom en den 21 januari och

den 1 mars 1938 träffad överenskommelse överlåtit arrenderätten till egendomen

för tiden från och med den 14 mars 1938 till löpande arrendeperiods

utgång den 14 mars 1943. Enligt överenskommelsen skulle Lewander under

angivna tid övertaga skötseln av egendomen med rätt att uppbära alla inkomster

av densamma. Alla yttre levande och döda inventarier skulle efter

värdering lösas av Lewander. Denne .skulle å andra sidan erlägga avtalad

arrendeavgift för egendomen, ansvara för å densamma belöpande skatter

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 196.

och onera samt till Samuelson dels erlägga ett belopp av 166 kronor för

månad och dels utlämna två liter sötmjölk om dagen samt 60 kilogram fläsk

om året. För överenskommelsens rätta fullgörande skulle en person vid

namn Halvar Pettersson lia iklätt sig borgensansvar.

För egen del har domänstyrelsen anfört i huvudsak följande.

Redan innan styrelsen i skrivelse den 21 september 1940 underställde

Kungl. Maj :ts prövning förslag till försäljning av ifrågavarande fastighet till

arrendatorn Samuelson, hade till styrelsens kännedom kommit, att Samuelson

skulle ha träffat avtal med Lewander örn överlåtelse till denne av arrénd

erätten till fastigheten. Sedan befullmäktigat ombud för Lewander anmält

förhåHandet för styrelsen, hade styrelsen sökt genom vederbörande införskaffa

ytterligare utredning i saken. Några säkra uppgifter hade emellertid

icke kunnat erhållas — själv hade Samuelson varit av den uppfattningen,

att överenskommelsen mellan honom och Lewander allenast utgjorde ett

Ijansteavtal — och sedan Löwander ombud återkallat anmälan, hade styrelsen

enligt beslut den 21 september 1940 förklarat densamma icke föranleda

någon styrelsens åtgärd. Lewander hade nu uppgivit, alt han ej bemyndigat

sitt ombud att återkalla omförmälda anmälan och att enligt hans

mening den med Samuelson träffade överenskommelsen vore giltig. Då Samuelson

emellertid icke utan styrelsens medgivande ägt överlåta arrenderätten

å annan person, måste nämnda överlåtelse vara utan rättslig verkan;

lör övrigt hade den enligt 2 kap. 36 § nyttjanderättslagen kunnat medföra

arrenderättens förlust för arrendatorn.

Då uppgift stöde mot uppgift i denna sak och full klarhet icke kunnat

vinnas, ansåge styrelsen lämpligt, att egendomen utbjödes till försäljning å

offentlig auktion till den högstbjudande. Därvid bleve såväl fru Svensson

som Lewander i tillfälle att inkomma med köpeanbud å egendomen. Saluvärdet

vid utbud borde upptagas till det av uppskattningsnämnden beräknade

utan det vid föreslagna försäljningen till Samuelson upptagna avdraget

a 7,416 kronor 40 öre, eller i avrundat tal 77,500 kronor. Enligt uppgift

av domänintendenten vore de arrendatorn tillhöriga husen å egendomen

icke av det värde för egendomen eller av sådan beskaffenhet, att de borde

göras till föremål för inlösen.

Sedermera har fru BettiJ Svensson i en till Kungl. Maj:t ställd skrift gjort

framställning i syfte att kronoegendomen måtte försäljas med hembudsrätt

för henne. I framställningen bär anförts i huvudsak följande.

Fru Svensson hade sedan den 2 mars 1906 haft anställning såsom husföreståndarinna

hos Samuelson. Hela tiden Samuelson innehaft egendomen hade

hon deltagit i skötseln av denna ej blott såsom husmor och värdinna utan i

j a grad som Samuelsons kompanjon. Sedan Samuelsons ekonomi under

efterkrigsåren försämrats, hade hon icke utfått lön utan i stället fått

hjalpa Samuelson med egna medel. Då det blivit aktuellt att Samuelson skul
få.

köpa Bränninge, hade hon sagt upp den inteckning hon hade kvar i

sin fädernegård för att hjälpa Samuelson med köpet; det vöre detta belopp,

som förts inom linjen bland tillgångarna i bouppteckningen. Att hon undan

tor undan satt in alla sina egna tillgångar i gården, hade skett med tanke på

att den av henne och Samuelson gemensamt skötta egendomen skulle kunna

lämna henne levebröd till döddagar. Linder sådana omständigheter vore det

rättvis t att Betty Svensson erhölle hembudsrätt till fastigheten och rätt att

ior\ärva densamma pa samma villkor i övrigt, som gällt för Samuelson.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 196.

5

Om att överenskommelsen mellan Samuelson och Lewander varit ett tjänsteavtal

hade båda parterna varit fullt underkunniga vid avtalets träffande,

och sedan detta framhållits för Lewander, hade han också återkallat den anmälan

till domänstyrelsen, som av honom gjorts med bestridande av detta

faktum. Lewanders ombud hade bekräftat, att återkallelsen av anmälan skett

efter samråd nied Lewander och på dennes uppdrag.

Även om det kunde synas som örn Betty Svensson liksom varje annan

kunde vid offentlig auktion söka förvärva fastigheten, räckte hennes ekonomiska

möjligheter ej till mera än täckande av de utgifter, sorn vore förenade

med ett förvärv på de för Samuelson uppställda villkoren; varje örn än obetydligt

överpris skulle omöjliggöra förvärvet.

I en den 22 mars 1941 dagtecknad förbindelse lia distriktsveterinären Gerh.

Magnell, Vadstena, och grosshandlaren Gust. Carlsson, Mjölby, förklarat sig

ansvara för köpeskillingens erläggande, därest Betty Svensson tillätes förvärva

fastigheten på de villkor, som uppställts för Samuelson.

Enligt min mening tala starka billighetsskäl för att Betty Svensson beredes

möjlighet att förvärva ifrågavarande fastighet på i huvudsak samma

villkor, vilka tidigare fastställts för fastighetens tilltänkta försäljning till numera

avlidne arrendatorn Gust. Th. Samuelson. Jag vill därför förorda, att

Kungl. Majit av riksdagen utverkar bemyndigande att försälja fastigheten

till Betty Svensson på dylika villkor.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att kronolägenheten Knopängen eller Bränninge nr 1 i Allhelgona

socken av Östergötlands län må mot en köpeskilling

av 70,000 kronor försäljas till fru Betty Svensson på i huvudsak

de villkor i övrigt, som innefattas i Kungl. Majits

i proposition den 16 november 1940, nr 64, punkt 3:o, för

riksdagen framlagda och av riksdagen enligt skrivelse den

19 december 1940, nr 89, godkända förslag.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Benno Gårdsten.

Bihang till riksdagens protokoll 19il. 1 saini. Nr IVO.

2

Departements
chefen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1941:298 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av kronolägenheten Knopängen eller Bränninge nr 1 i Allhelgona socken av Ö a1 i texten
  2. JoU 1941:63 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av kronolägenheten Knopängen eller Bränninge nr 1 i Allhelgona socken av Östergötlands l s. 9 i texten