Sök i Ratio Lex

Angående anslag till särskilda åtgärder för främjande av skogsbrandskgddet

1941-04-09 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1941:198, Angående anslag till särskilda åtgärder för främjande av skogsbrandskgddet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

1

Nr 198.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till särskilda

åtgärder för främjande av skogsbrandskgddet;

given Stockholms slott den 9 april 1941.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Thorwald Bergquist.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet d Stockholms slott den 9

april 1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Andersson,

Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars-, social-, kommunikations-

och finansdepartementen anför t. f. chefen för jordbruksdepartementet,

statsrådet Bergquist:

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t under nionde huvudtiteln,

punkten 180, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,

för budgetåret 1941/42 beräkna ett reservationsanslag av 100,000 kronor

till Skogsvård m. m.: Särskilda åtgärder för främjande av skogsbrandskyddet.

Jag torde nu få ånyo anmäla denna fråga för Kungl. Maj:t.

Genom beslut av 1940 års lagtima riksdag (prop. nr 218; r. skr. nr 282)

anvisades å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1939/40 under nionde

huvudtiteln dels till Skogsvård m. m.: Bidrag lill uppförande av brandtorn

Bihang tilt riksdagens protokoll 19il. 1 sami. Nr 198. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 198.

m. m. ett reservationsanslag av 150,000 kronor, dels ock till Skogsvård m. m.:

Särskilda åtgärder för främjande av skogsbrandskyddet ett reservationsanslag

av likaledes 150,000 kronor. Från det förra anslaget avsågs skola bestridas

kostnader för uppförande av brandtorn och utsiktspunkter. Från det

senare anslaget skulle enligt riksdagsbeslutet anvisas medel för avlönande

av länsbrandchefer, för ersättning till dessas resekostnader, för gäldande av

kostnader för kurser och övningar för skogsbrandbefälet samt för uppläggande

av statliga förråd av eldsläckningsmateriel.

Vid 1940 års urtima riksdag anvisades härefter å tilläggsstat I till riksstaten

för budgetåret 1940/41 under nionde huvudtiteln dels ett reservationsanslag

av 50,000 kronor till Skogsvård m. m.: Särskilda åtgärder för främjande

av skogsbrandskyddet (prop. nr 1, bil. 7; r. skr. nr 15), dels ock två reservationsanslag

örn 250,000 respektive 785,000 kronor till Skogsvård m. m.:

Bidrag till uppförande av brandtorn m. m. samt Skogsvård m. m.: Ytterligare

medel för främjande av skogsbrandskyddet (prop. nr 62; r. skr. nr 82).

Av de vid 1940 års lagtima och urtima riksdagar under rubriken Skogsvård

m. m.: Särskilda åtgärder för främjande av skogsbrandskyddet anvisade

anslagen å tillhopa 200,000 kronor har Kungl. Majit till vederbörandes

förfogande ställt 143,000 kronor för anskaffande av eldsläckningsmateriel

samt 57,000 kronor för avlönande av länsbrandcheferna, för ersättning till

dessas resekostnader och för gäldande av kostnaderna för vissa kurser och

övningar med skogsbrandbefälet. Av det utav fjolårets urtima riksdag anvisade

anslaget å 785,000 ki*onor till Skogsvård m. m.: Ytterligare medel för

främjande av skogsbrandskyddet beräknades 700,000 kronor till inköp av

såväl lättare som framförallt tyngre eldsläckningsmateriel, 60,000 kronor till

löne- och resekostnader för läns- och distriktsskogsbrandchefer samt 25,000

kronor till kostnader för kurser och övningar inom skogsbrandskyddet.

I skrivelse den 18 oktober 1940 har centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas

förbund hemställt, att statsmedel måtte ställas till förfogande för bestridande

av kostnader för bevakning av skogsbrandtorn ävensom för tornens

underhåll, över framställningen ha infordrade utlåtanden avgivits den 5 december

1940 av luftskyddsinspektionen, som vid sitt utlåtande fogat yttranden

av svenska brandskyddsföreningen och skogsbrandskyddskommittén,

samt den 29 mars 1941 av statskontoret.

Vidare har luftskyddsinspektionen i skrivelse den 20 mars 1941 hemställt,

att å riksstaten för budgetåret 1941/42 måtte under rubriken Skogsvård

m. m.: Särskilda åtgärder för främjande av skogsbrandskyddet anvisas ett

reservationsanslag av 75,000 kronor till kostnader för läns- och distriktsskogsbrandchefers

löner och resor samt för kurser och övningar med skogseldsläckningspersonal.

Över ifrågavarande framställning har statskontoret

den 29 mars 1941 avgivit infordrat utlåtande.

Innan jag närmare ingår på förenämnda framställningar, torde jag få

erinra örn följande.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

Vissa försäkringsbolag samt svenska brandskyddsföreningen bildade i juli

1938 en kommitté, skogsbrandskyddskommittén. Denna upptog såsom en av

sina första åtgärder en utredning angående uppförande av brandtom. En av

kommittén verkställd inventering gav vid handen, att ett 70-tal brandtorn

och brandvaktstationer då turnros uppförda. De flesta av dessa voro belägna

i Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs och Jämtlands län. För att åstadkomma

enhetlighet i bevakningen så att man med minsta möjliga antal torn

skulle kunna bevaka största möjliga areal beslöt kommittén att uppgöra en

riksplan för bevakandet av landets skogar. Det ansågs härvid, att tornens

placering skulle bestämmas av de topografiska förhållandena ur effektsynpunkt

och placeringen göras helt oberoende av om de bevakade skogarna

vore allmänna eller enskilda, bolagsskogar eller i enskild persons ägo, försäkrade

eller oförsäkrade. Planen skulle genomföras i två etapper, först

Norrland och Bergslagen och därefter de södra delarna av landet. Antalet

torn som skulle uppföras utgjorde omkring 110. Genom kommitténs försorg

färdigställdes under åren 1938—1940 (företrädesvis i Norrland) ett 40-tal

permanenta brandtorn av järn, utrustade med rikstelefon, erforderliga instrument

samt bostäder för vaktmanskap.

Enligt vad luftskyddsinspektionen upplyst lia under år 1940 genom inspektionens

försorg centralt anskaffats och å olika län fördelats 40 brandtorn.

Kostnaderna för dessa torn lia uppgått till 60,000 kronor. Av tornen ha

35 redan uppförts, medan de återstående 5 torde komma att uppföras inom

den närmaste tiden. Härjämte har ett belopp av 80,000 kronor fördelats

mellan länsstyrelserna för bestridande av kostnaderna för uppförande av

brandtorn och vaktkojor med därtill hörande telefonanläggningar. Den genom

luftskyddsinspektionens försorg anskaffade eldsläckningsmaterielen, bestående

huvudsakligen av enklare eldsläckningsredskap såsom spadar, sagar,

hackor, handsprutor o. d., har numera upplagts i härför avsedda lokaler

inom de olika länen.

I sin förut omförmäkla skrivelse har centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas

förbund rörande frågan om skogsvårdsstyrelsernas medverkan vid brandtornsbevakningen

anfört bland annat följande.

Erfarenheten synes ha givit vid handen, att vid organiserandet av bevakning

i brandtornen medverkan av skogsvårdsstyrelse ofta ar önskvärd i

dylika fall har det funnits lämpligt, att vederbörande skogsvårdsstyrelse

ombesörjer brandtornens bemanning under eldfarlig tid och deras underhåll.

Denna uppfattning har även kommit till uttryck i propositionen nr -18/

1940. I fråga örn de brandtorn, som förväntades komma att uppföras med

statsbidrag, uttalades sålunda bland annat, att tornen efter färdigställandet

torde böra bemannas och underhållas genom skogsvårdsstyrelsernas försorg.

Centralrådet vill för sin del vitsorda, att det kan vara ändamålsenligt, att

skogsvårdsstyrelserna äro behjälpliga med genomförande av skogsbrandbevakning.

Visserligen har man att utgå från att länsstyrelserna, som lokalt

äro de högsta skogsbrandmyndigheterna, och den dessa underställda organisationen

med läns- och distriktsskogsbrandcliefer ävensom brandfogdar i

första hand skola svara härför liksom för andra hithörande angelägenheter.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

Denna bevakning är ju en integrerande del av skogseldsläckningsorganisationen

och bör självfallet icke utbrytas ur denna. Men det torde i viss utsträckning

befinnas praktiskt att erhålla biträde av vederbörande skogsvårdsstyrelse.

Kostnaderna för sådan medverkan — framförallt då i de

stora skogsbygderna — kunna emellertid uppgå till jämförelsevis höga belopp.

Särskilt torde detta bli fallet sedan brandtornsnätet i sin helhet utbyggts.

Det är därför helt naturligt, att skogsvårdsstyrelserna ej utan vidare

kunna förbinda sig till att bestrida dylika utgifter. Innan så skei’ måste för

deras vidkommande erforderliga ekonomiska garantier lia skapats. Nödvändigheten

härav är i nuvarande extraordinära läge så mycket större, som

skogsvårdsstyrelsernas ekonomi genom minskade inkomster avsevärt försvagats.

Med de anspråk, som av den allmänna verksamheten ställas å skogsvårdskassorna,

möter det svårigheter för skogsvårdsstyrelserna att fullgöra

uppgifter av omförmält slag för skogsbrandförsvaret.

Vad angår sättet för bestridande av kostnaderna för brandtornens bevakning

och underhåll har centralrådet yttrat i huvudsak följande.

Med hänsyn till de allmänna intressen, som föreligga i förevarande fall.

samt för att snabbt och verksamt få till stånd en tillfredsställande brandbevakning

böra statsmedel ställas till förfogande för ändamålet. Anslagsverksamheten

äger fortlöpande karaktär och är icke betingad av nu rådande

utomordentliga förhållanden. Av naturliga orsaker kan medelsbehovet ej beräknas

i förväg; det blir bland annat beroende av väderleken sommartid.

Medelsanvisningen synes vidare ej lämpligen böra inrymmas i skogsvårdsstyrelsernas

nuvarande finansieringsformer. Behovet av medel för brandbevakning

torde i avsevärd grad växla olika skogsvårdsstyrelser emellan.

Gällande fördelningsnormer för de befintliga skogsvårdsanslagen äro icke

val ägnade för i detta sammanhang avhandlat syfte. Skogsbrandorganisationens

uppbyggnad motiverar för övrigt ett annat förfarande. Understöd

för bestridande av bevaknings- och underhållskostnader bör slutligen medgivas

uteslutande i fall, som godkänts av länets högsta skogsbrandmyndighet,

d. v. s. länsstyrelsen.

Vad sålunda anförts synes centralrådet tala för att ett speciellt riksstatsanslag

bör stå till förfogande för uppgiften. Det ligger då nära till hands

att härför utnyttja det förslagsanslag till släckning av skogseld, som sedan

länge uppförts å nionde huvudtiteln. Detta anslag användes för närvarande

dels till bestridande av ersättningar för deltagande i släckning av skogseld,

dels ock för lämnande av bidrag till vissa kommuners skogsbrandväsen.

Anslagsverksamheten torde för här ifrågavarande ändamål kunna i huvudsak

administreras på samma sätt som beträffande bidrag till kommuner.

\ ad angår de grunder, efter vilka statsmedel till bevakning och brandtornsunderhåll

sålunda böra kunna anvisas, torde prövningsrätten härutinnan ej

böra genom några ovillkorliga föreskrifter alltför strängt begränsas. Anslag

bör utgå endast för sådan bevaknings- och underhållstjänst, som anbefallts

av länsstyrelsen. Då man torde få utgå från att ifrågavarande tjänst ordnas

efter direkt överenskommelse mellan länsstyrelsen och skogsvårdsstyrelsen,

lärer ansökan örn anslag kunna inskränkas till att verifierad uppgift rörande

kostnaderna avlämnas till länsstyrelsen. För tryggande av enhetlighet i

behovsprövningen bör anslagstilldelningen i sista hand göras beroende på

Kungl. Maj:ts beslut. Sedan Kungl. Maj:t meddelat beslut i dylikt ärende,

bör länsstyrelsen utanordna det beviljade beloppet.

\ ad beträffar storleken av de kostnader, statskassan skulle få vidkännas

vid genomförande av det ovan framlagda förslaget, finnas inga hållpunkter

för en mera noggrann beräkning därav. Det ligger, som centralrådet nyss

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 19S.

antytt, i sakens natur, att de komma att växla från år till år alltefter det

antal brandtorn, som behöver bemannas, bevakningstidens längd m. m. En

approximativ uppskattning av den högsta årskostnad, som skulle kunna uppstå,

må likväl med reservation framläggas. Förutsatt att de brandtorn, vilkas

bemanning och underhåll lämpligen böra övertagas av skogsvårdsstyrelse,

sedan bevakningsnätet i sin helhet utbyggts komma att uppgå till 200

och att kostnaden per torn i genomsnitt håller sig vid 500 kronor under

ett torrår, skulle alltså maximikostnaden belöpa på omkring 100,000 kronor.

Utpräglade torrår ha i vårt land under de senaste decennierna förekommit

med relativt långa intervaller.

Skogsbrandskyddskommittén har i anledning av centralrådets förslag

framhållit i huvudsak följande.

Vad angår kostnaderna för bevakning och underhåll av de genom kommitténs

försorg uppförda brandtornen har denna sak i regel hittills kunnat

ordnas så, att kommittén innan brandtornen uppförts skaffat garantier från

respektive skogsvårdsstyrelser, att styrelserna svarade för dessa kostnader.

I något enstaka fall har den kommun, inom vilken tornet placerats, garanterat

den årliga kostnaden för bevakning och underhåll.

Till följd av tidsläget har brandtornsbyggandet påskyndats genom anvisande

av statsanslag för ändamålet. Åtskilliga brandtorn ha sålunda redan

genom luftskvddsinspektionens försorg kunnat uppföras, och planer föreligga

rörande byggandet av ytterligare ett stort antal torn. Härmed har frågan

om kostnaderna för tornens bemanning och underhåll aktualiserats.

Beträffande såväl bevaknings- som underhållskostnaderna vill kommittén

med avseende å de brandtorn, som ingå i eller kunna infogas i kommitténs

riksplan, till alla delar biträda centralrådets förslag att statsmedel måtte

ställas till förfogande för ändamålet. Till ledning för bedömandet av de

kostnader, som statskassan skulle få vidkännas för underhåll av brandtornen,

torde få framhållas följande: De av kommittén uppförda brandtornen avse att

vara permanenta brandvaktstationer, vilka skola komma till användning

även sedan fredliga förhållanden inträtt. Tornen bestå i regel av järnkonstruktioner.

Underhållskostnaderna för dessa torn bli minimala och torde

inskränka sig till målningsarbeten. Brandtornen, vilka av kommittén levererats

fullt färdiga, äro dels mönjestrukna och dels målade med täckfärg,

s. k. pansarfjällfärg. Kommittén beräknar, att medelkostnaderna per år för

underhållet bli cirka 25 kronor per torn. Härvid förutsättes, att i brandvaktens

skyldigheter ingår att verkställa dylikt underhållsarbete. Då brandtornen

av helt naturliga skäl alltid placeras på sådana exponerade platser,

där sol, vindar och fuktighet äro särskilt påfrestande för byggnadernas bestånd,

är det med hänsyn till kostnaderna för tornens framtida underhåll

av största betydelse, att tornen äro byggda av hållbart material ävensom att

konstruktionen är sådan att byggnaderna varaktigt kunna motstå vädrets

nedbrytande makter.

Svenska brandskyddsföreningen har anslutit sig till vad skogsbrandskyddskommittén

anfört.

Även luftskyddsinspektionen har förklarat sig i allt väsentligt biträda de

synpunkter, som framförts i kommitténs yttrande.

Statskontoret har ifrågasatt, huruvida icke tillräckliga medel för bestridande

av kostnaderna för bemanningen och underhållet av brandtornen

skulle kunna beredas skogsvårdsstyrelserna genom en måttlig höjning av

skogsvårdsavgiften. Därest emellertid en finansiering av förevarande verk
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

samhet genom uttagande av högre skogsvårdsavgift icke skulle anses böra

komma till stånd, har det synts ämbetsverket nödvändigt, att bidrag av statsmedel

kunde tilldelas skogsvårdsstyrelse för ifrågavarande uppgift. Sådana

bidrag borde dock beredas skogsvårdsstyrelse endast för den händelse, att

kostnaderna för bevakningen och brandtornsunderhållet skulle visa sig särskilt

betungande för styrelsens ekonomi. Såsom centralrådet föreslagit borde

bidragsverksamheten ordnas på sätt skett i fråga örn statsbidrag till kommuns

skogsbrandväsen. Statskontoret har alltså ansett bidragstilldelningen

böra göras beroende av kostnadernas storlek samt vederbörande skogsvårdsstyrelses

ekonomiska ställning i övrigt. Beviljandet av statsbidrag borde enligt

statskontorets mening förbehållas Kungl. Maj:t.

I sin förut omnämnda framställning av den 20 mars 1941 har luftskyddsinspektionen

erinrat om att inspektionen i skrivelse den 26 oktober 1940

ifrågasatt, huruvida icke från och med budgetåret 1941/42 befintliga skogsvårdsmyndigheter

skulle kunna utnyttjas för skogsbrandchefernas bestyr

med skogsluftskyddet, ävensom i samma skrivelse uppgivit, att hithörande

spörsmål komme att göras till föremål för närmare undersökning från inspektionens

sida. Enligt vad inspektionen i nyssberörda framställning meddelat

har sagda undersökning ännu icke kunnat slutföras med hänsyn till

det samband denna fråga ägde med spörsmålet om brandväsendets organisation

överhuvud. På grund härav har inspektionen funnit det vara erforderligt,

att statsmedel även för nästa budgetår ställdes till förfogande för

tillgodoseende av kostnaderna för läns- och distriktsskogsbrandcliefers löner

och resor samt för avhållande av kurser och övningar. Inspeklionen anför

härom i huvudsak följande.

Inspektionen har från länsstyrelserna infordrat uppgifter angående medelsbehoven

för de olika länen. Med ledning av inkomna uppgifter har inspektionen

sedan uppgjort förslag till fördelning av statsbidrag länen emellan.

Vid denna fördelning har hänsyn tagits i första hand till skogsarealens

omfattning men även till antalet brandrotar inom länen och därav betingade

arbetsförhållanden, som kunna påverka skogsluftskyddets organisation. I övrigt

ha samma grunder tillämpats som vid tidigare fördelning av medel

för samma ändamål. Enligt inspektionens beräkningar erfordras för bestridande

av kostnaderna för länsskogsbrandchefer och deras biträden ett belopp

av tillhopa 65,000 kronor samt till statsbidrag till kurser ett belopp

av tillhopa 16,500 kronor. 1 fråga örn sistnämnda belopp torde emellertid

6,500 kronor kunna täckas av medel, som reserverats från det belopp å

25,000 kronor, som beviljats å tilläggsstat I till riksstaten för innevarande

budgetår. För sistnämnda ändamål synes därför endast ett belopp av 10,000

kronor erforderligt för nästkommande budgetår. Enligt de sålunda utförda

beräkningarna skulle behovet av anslagsmedel för budgetåret 1941/42 för

tillgodoseende av kostnaderna för läns- och distriktsskogsbrandchefers löner

och resor samt för avhållande av kurser och övningar uppgå till ett belopp

av tillhopa 75,000 kronor.

Statskontoret har icke haft något annat att erinra mot förevarande framställning

från luftskyddsinspektionen än att ämbetsverket ifrågasatt, huruvida

icke fasta och enhetliga grunder för ersättningarna till läns- och distriktsbrandchefer

borde fastställas av Kungl. Maj:t.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

Såsom framgår av vad i det föregående anförts bär under det senast for- Departementsflutna

året med anlitande av statsmedel uppförts ett stort antal brandtorn

för skogsbrandbevakning. Av riksdagen anvisade medel finnas vidare tillgängliga

i betydande omfattning för anordnande inom den närmaste framtiden

av ytterligare ett avsevärt antal dylika torn inom olika delar av landet.

Utöver de torn som sålunda byggts eller torde komma att byggas genom

statens försorg finnas icke så få brandtorn, vilka tillkommit i annan eldning,

framförallt genom bidrag från försäkringsbolag och domänstyrelsen.

Uppenbarligen är det ur det allmännas synpunkt av stor vikt, alt spörsmålet

om bemanningen oell underhållet av det nät av skogsbevakmngsstationer

av här ifrågavarande slag, som avses skola omspänna hela landet,

löses på ett tillfredsställande sätt. 1 samband med avlåtandet till 1940 års

lagtima riksdag av propositionen nr 218 angående anslag till åtgärder för

förhindrande av skogsbrand uttalade föredragande departementschefen, att

de då planerade tornen efter färdigställandet syntes böra bemannas och underhållas

genom skogsvårdsstyrelsemas försorg. Erfarenheterna beträffande

skötseln av de bi''andtorn som kommit till stånd på frivilligbetens väg ha givit

vid handen, att en medverkan från skogsvårdsstyrelsemas sida vid bemanningen

och underhållet av tornen är i hög grad önskvärd. Såsom förut

nämnts har även centralrådet för skogsvårdsstyrelsemas förbund funnit en

sådan anordning praktisk och ändamålsenlig. Med hänsyn till det sagda vill

jag förorda, att länsstyrelserna såsom högsta skogsbrandmyndighetei inom

länen få taga skogsvårdsstyrelsemas hjälp i anspråk för anordnande av nu

ifrågavarande skogsbrandbevakning. Centralrådet har emellertid framhållit,

att det på grund av skogsvårdsstyrelsemas minskade inkomster mötte svårigheter

för styrelserna att utan ytterligare tillskott av statsmedel fullgöra angivna

uppgifter inom skogsbrandskyddet, vilka vid full utbyggnad av brandtornsnätet

syntes komma att bli ganska omfattande. Då skogsvårdsstyielsernas

intäkter i form av skogsvårdsavgifter beräknas komma att nedgå högst

väsentligt och då jag icke för närvarande är beredd att föreslå höjning av

sagda avgifter, anser jag mig böra tillstyrka, att staten ställer särskilda medel

till förfogande för utlämnande av bidrag till kostnaderna för brandtornens

bevakning och underhåll.

Vad beträffar grunderna för bidragsverksamheten delar jag centralrådets

uppfattning att gällande fördelningsnormer för nu utgående anslag bil skogsvårdens

befrämjande icke lämpligen synas böra komma till användning i

förevarande fall. Enligt min mening bör det ankomma på Kungl. Majit att

efter erforderlig utredning i ämnet fördela för ändamålet anvisade statsmedel

mellan de olika skogsvårdsstyrelserna. Härvid synes bland annat bora

gälla, att bidrag endast får utlämnas för sådan bevaknings- och underliallstjänst

som anbefallts eller godkänts av vederbörande länsstyrelse. Därest

riksdagen bifaller Kungl. Majits i propositionen nr 94 framlagda förslag örn

inrättande av en skogsstyrelse, bör undersökas örn och i vad mån denna

styrelse bör deltaga i prövningen av hithörande ärenden. Det torde iå ankomma

på Kungl. Majds avgörande, huruvida för bidragsverksamheten i

fråga böra utfärdas bestämmelser med generell giltighet. Vidkommande be
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

hovet av medel för bidragsverksamheten under budgetåret 1941/42 kan detsamma

icke nu uppskattas med någon högre grad av tillförlitlighet. Ett belopp

av 75,000 kronor synes mig emellertid böra vara tillräckligt för nästa

budgetår.

För såväl nästföregående som innevarande budgetår lia anvisats medel för

anställande av läns- och distriktsskogsbrandchefer samt för anordnande av

kurser och övningar för skogsbrandbefälet. Framställning örn medelsanvisning

även för nästa budgetår för dessa ändamål har såsom förut nämnts inkommit

från luftskyddsinspektionen. På skäl inspektionen anfört torde man

kunna utgå från att någon ändring i den nuvarande organisationen av skogsbrandskyddet

inom länen icke kan vidtagas under nästa budgetår. Jag vill i

detta sammanhang erinra örn att chefen för kommunikationsdepartementet

jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 21 mars 1941 tillkallat sju sakkunniga

att inom departementet biträda med verkställande av en utredning rörande

lämpliga åtgärder för stärkande av rikets brandförsvar samt avgiva de

förslag, vartill utredningen kan föranleda. Med hänsyn till det anförda och

då jag icke har något att erinra mot de av luftskyddsinspektionen verkställda

beräkningarna rörande medelsbehovet för nyss omförmälda ändamål, skulle

alltså för nästa budgetår behöva anvisas 65,000 kronor för täckande av löneoch

resekostnader för skogsbrandcheferna samt 10,000 kronor för bestridande

av kostnader för anordnande av kurser och övningar för brandbefälet.

Jag förväntar emellertid, att luftskyddsinspektionen tillser, att största möjliga

sparsamhet iakttages vid handhavandet av nu ifrågavarande medel.

Vid bifall till vad jag i det föregående förordat skulle följaktligen för budgetåret

1941/42 behöva anvisas tillhopa (75,000 + 65,000 + 10,000=) 150,000

kronor till olika åtgärder inom skogsbrandskyddet. Sagda belopp torde på

sätt tidigare tillämpats beträffande medel för liknande ändamål böra anvisas

under riksstatens nionde huvudtitel i form av ett särskilt reservationsanslag,

benämnt Skogsvård m. m.: Särskilda åtgärder för främjande av skogsbrandskyddet.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

att till Skogsvård m. m.: Särskilda åtgärder för främjande

av skogsbrandskyddet för budgetåret 1941/42 å driftbudgeten

under nionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag

av .......................... kronor 150,000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att

till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Benno Gårdsten.

117614. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1941.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1941:294 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ris proposition angående anslag till särskilda åtgärder får främjande av skogsbrandskyddet. a1 i texten
  2. JoU 1941:59 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till särskilda åtgärder för främjande av skogsbrandskyddet. s. 1 i texten