Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om dyrtidstillägg å folkpensioner, invalidunderstöd och barnbidrag, m. m

1941-01-10 · 30 sidor, varav 29 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 29 av 30 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1941:20, Med förslag till lag om dyrtidstillägg å folkpensioner, invalidunderstöd och barnbidrag, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

1

Nr 20.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

dyrtidstillägg å folkpensioner, invalidunderstöd och

barnbidrag, m. m.; given Stockholms slott den 10 januari

1941.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till lag om dyrtidstillägg å folkpensioner,

invalidunderstöd och barnbidrag,

dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Bihang till riksdagens protokoll 19il. 1 sami. Nr 20.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Förslag

till

Lag

om dyrtidstillägg å folkpensioner, invalidunderstöd och barnbidrag.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Den som åtnjuter folkpension, vari ingår tilläggspension, eller invalidunderstöd

eller barnbidrag skall under år 1941 erhålla dyrtidstillägg därå med

belopp, motsvarande en sjättedel av folkpensionens, invalidunderstödets eller

barnbidragets belopp för året. Dyrtidstillägg utgår dock icke å pension, understöd

eller bidrag, som icke uppgår till 12 kronor örn året.

Dyrtidstillägg utbetalas halvårsvis å den tid och i den ordning Konungen

bestämmer. Tillägg, som förfaller till betalning tidigare än under kalenderhalvårets

sista månad, utgår med oförändrat belopp, även örn tilläggspensionen,

invalidunderstödet eller barnbidraget minskas eller upphör att utgå

efter den månad, under vilken förfallotiden infaller. Dyrtidstillägg utgår

icke, där tilläggspension, invalidunderstöd eller barnbidrag upphört att utgå,

när dyrtidstillägg eljest skulle hava förfallit till betalning.

2 §.

Till kostnaderna för dyrtidstillägg bidraga kommuner och landsting med

belopp, motsvarande en sjättedel av deras andelar i kostnaderna för under år

1941 utanordnade tilläggspensioner, invalidunderstöd och barnbidrag.

Återstående kostnad för dyrtidstillägg bestrides av staten.

3 §■

Bestämmelserna i lagarna örn folkpensionering och örn barnbidrag skola,

där ej annat följer av 1 och 2 §§, i tillämpliga delar äga motsvarande giltighet

beträffande dyrtidstillägg; dock äger Konungen uppdraga åt pensionsstyrelsen

eller med avseende å fall, som beröra även postverket, åt pensionsstyrelsen

och generalpoststyrelsen gemensamt att meddela de närmare föreskrifter,

som, utöver vad denna lag innehåller, finnas erforderliga för lagens

tillämpning.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 20.

3

Utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 10 januari 1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Peiirsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen

för socialdepartementet, statsrådet Möller:

I årets statsverksproposition (femte huvudtiteln, punkterna 40, 41 och 43)

har Kungl. Maj:t på min hemställan föreslagit riksdagen att i avbidan på

särskild proposition i ämnet för budgetåret 1941/42 såsom förslagsanslag

beräkna dels till Bidrag till folkpensioner och invalidunderstöd m. m.

145,000,000 kronor, dels lill Barnbidrag 13,000,000 kronor, dels ock till Ersättning

till postverket för pensionsutbetalningar 1,050,000 kronor. Jag anhåller

nu att till fortsatt behandling få upptaga dessa spörsmål.

Samtidigt härmed vill jag erinra därom, att pensionsstyrelsen, såsom

i statsverkspropositionen omnämnts, med skrivelse den 28 november 1940

framlagt en inom styrelsen verkställd utredning rörande de vägar, som

kunna vara framkomliga för att med hänsyn till levnadskostnadsstegringen

förbättra folkpensionerna. Vid denna utredning har till prövning upptagits

jämväl spörsmål rörande förbättring av invalidunderstöd, barnbidrag och

blindhetsersättning.

Till en början anser jag mig böra redogöra för de gällande författningsbestämmelser,

som äro av intresse i förevarande sammanhang.

Gällande författningsbestämmelser.

Folkpensioner och invalidunderstöd.

Lagen den 28 juni 1935 (nr 434) om folkpensionering trädde i kraft den

1 januari 1937, då 1913 års lag örn allmän pensionsförsäkring i princip

upphörde att gälla. Lagen örn folkpensionering har sedermera undergått

vissa ändringar, bland annat genom lag den 23 april 1937 (nr 163). Genom

sistnämnda lag genomfördes dyrortsgradering av de i folkpensionerna ingående

tilläggspensionerna från och med den 1 januari 1938.

Enligt lagen örn folkpensionering skall i princip envar svensk inedbor
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 20.

gare erlägga pensionsavgifter samt på grund av dem och med bidrag av

allmänna medel erhålla folkpension (1 § första stycket). Rätt till folkpension

inträder vid varaktig oförmåga till arbete och senast vid fyllda 67 år,

även örn varaktig arbetsoförmåga då ännu icke är för handen (1 § andra

stycket). För rätt till folkpension förutsättes, att vederbörande erlagt åtminstone

någon honom påförd obligatorisk pensionsavgift (6 § 1 morn.).

Skyldighet att erlägga sådana avgifter föreligger i regel för varje svensk

medborgare i åldern 18—65 år (4 §). Folkpensionen består dels av grundpension,

dels av tilläggspension (6 §). Den förra motsvarar avgiftspension enligt

äldre rätt och utgår till var och en som erlagt någon pensionsavgift

enligt nya lagens bestämmelser. Grundpensionen utgöres av dels ett fast belopp,

enligt huvudregeln 70 kronor, dels ock ett efter vars och ens erlagda

pensionsavgifter växlande belopp, utgörande en tiondel av avgifterna. Rätten

till tilläggspension är förenad med viss prövning av behovet i varje särskilt

fall. Tilläggspensionen, som utgår efter samma grunder för alla utan hänsyn

till kön, civilstånd eller andra dylika omständigheter, är graderad efter dyrort

(6 § 2 mom). Riket är för detta ändamål indelat i tre ortgrupper. Tillläggspensionens

maximibelopp är 250 kronor i ortsgrupp 1, som omfattar

orter med de lägsta levnadskostnaderna, 350 kronor i ortsgrupp 2 och 450

kronor i ortsgrupp 3. Enligt i folkpensioneringslagen meddelade övergångsbestämmelser

(40 §) utgår tilläggspension även till personer, som erhållit

pension enligt lagen örn allmän pensionsförsäkring, men med hänsyn till

att dessa icke komma i åtnjutande av grundpension, som i regel skulle utgå

med avsevärt högre belopp än det, vartill avgiftspension uppgår, har tillläggspensionens

maximibelopp för dem satts 50 kronor högre än för andra

eller 300 kronor i ortsgrupp 1, 400 kronor i ortsgrupp 2 och 500 kronor

i ortsgrupp 3. På därom av vederbörande kommun gjord framställning äger

Konungen i fråga örn ort, vilken gränsar till ort i högre ortsgrupp, förordna,

att tilläggspension under vissa förutsättningar må på visst sätt förhöjas (6 §

3 morn.). Den tilläggspension, som i det särskilda fallet skall utgå, beräknas

genom att från maximibeloppet draga 7/io av den pensionsberättigades årsinkomst

i vad denna må överstiga 100 kronor (6 § 2 mom. första stycket).

Årsinkomst, som i lagen om folkpensionering avses, utgör den inkomst, som

den pensionsberättigade skäligen kan antagas komma att tillsvidare årligen

åtnjuta (7 §). Vissa inkomstslag skola emellertid icke alls medräknas och

vissa slags inkomster äro på det sättet privilegierade, att de intill visst sammanlagt

belopp, olika för de skilda ortsgrupperna, icke medräknas.

Värdering av naturaförmåner, i den mån sådana ingå i pensionsberättigad

persons inkomst, sker enligt kungl, brev till pensionsstgrelsen den 30 juni

1937 angående fastställande av regler för uppskattning enligt lagen om folkpensionering

av naturaförmåner (sv. förf. sami. nr 869). Enligt de sålunda

fastställda reglerna skola naturaförmåner i regel åsättas vissa, med hänsyn

till bland annat tilläggspensionens maximibelopp bestämda värden.

Sedan pensionsbelopp blivit i vederbörlig ordning bestämt, skall pensionsstyrelsen

utfärda pensionsbrev, vilket därefter genom pensionsnämndens

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 20. 5

försorg skall tillställas den, som äger uppbära pensionen (31 § lagen om

folkpensionering).

Även om folkpension (eller invalidunderstöd) är förenad med pension på

grund av sådana avgifter, som enligt 35 § lagen om folkpensionering kunna

frivilligt erläggas till pensionsstyrelsen, utfärdas för pensionstagaren endast

ett pensionsbrev.

Enligt förordningen den 28 juni 1935 (nr 435) om invcdidunderstöd, vilken

trädde i kraft samtidigt med lagen örn folkpensionering, kunna till arbete

varaktigt oförmögna personer, som icke påförts någon pensionsavgift och

därför icke äga rätt till grund- och tilläggspension, tidigast från fyllda 16 år

erhålla invalidunderstöd under villkor och med belopp som äro stadgade

beträffande tilläggspension. Rätt till invalidunderstöd må enligt nämnda förordning,

där särskilda skäl därtill äro, tillerkännas även den, som fått någon

eller några pensionsavgifter sig påförda men underlåtit att erlägga dessa avgifter.

Till kostnaden för tilläggspensioner och invalidunderstöd bidraga primärkommunerna

och i vissa fall landstingen efter i 13 och 40 §§ lagen om folkpensionering

stadgade grunder. Enligt 13 § skall kommuns andel i kostnaderna

utgöra för orter tillhörande ortsgrupp 1 en åttondel, för orter tillhörande

ortsgrupp 2 en femtedel och för orter tillhörande ortsgrupp 3 en fjärdedel;

dock skall, därest Stockholm eller Göteborg hänföres till sistnämnda ortsgrupp,

stadens andel utgöra tre tiondelar. I fråga om tilläggspension, som helt

eller delvis grundar sig å fastställelse av pensionstillägg före den 1 januari

1937, skall jämlikt 40 § jämte vederbörande kommun landstinget bidraga

med en sextondel av kostnaden för tilläggspensionen. Beträffande samma

slags tilläggspensioner skall även stad, som icke deltager i landsting, utöver

vad i 13 § stadgats bidraga med en sextondel av kostnaden för tilläggspensionen.

Med vad av kostnaden för folkpensioner och invalidunderstöd återstår

efter avdrag av primärkommunernas och landstingens bidrag och tillskott

från folkpensioneringsfonden bidrager staten. — Pensionsförhöjning

jämlikt 6 § 3 mom. lagen örn folkpensionering utbetalas av vederbörande

kommun, som äger att av statsmedel utfå ersättning med hälften av vad för

ändamålet utgivits.

Angående sättet och tiden för utbetalning av pensioner och understöd jämlikt

lagen om folkpensionering och förordningen örn invalidunderstöd finnas

bestämmelser meddelade i en kungörelse den 18 december 1936 (nr 615),

ändrad genom kungörelse den 30 december 1940 (nr 1033). Utbetalning sker

som regel genom postverkets förmedling å viss postanstalt, varom anvisning

lämnas i pensionsbrevet. Pension på grund av frivilliga avgifter enligt 35 §

lagen örn folkpensionering utbetalas emellertid, enligt pensionsstyrelsens bestämmande,

antingen i nyssnämnda ordning eller ock från pensionsstyrelsen

genom postgiro. Pensionens utbetalningstermin beror på dess storlek. Sålunda

sker utbetalningen månadsvis, örn pensionens årliga belopp uppgår till

120 kronor eller mera, kvartalsvis under kalenderkvartalets sista månad,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majlis proposition nr 20.

om beloppet uppgår till 80 men ej till 120 kronor, halvårsvis i juni och

december, om beloppet uppgår till 50 men ej till 80 kronor, samt helårsvis

i december, örn beloppet ej uppgår till 50 kronor eller ock pensionen tillkommer

någon som flyttat ur riket. Pensionsutbetalning verkställes tidigast

den 15 i utbetalningsmånaden eller, om den dagen inträffar å sön- eller helgdag,

nästpåföljande söckendag. För utbekommande av förfallna belopp innehar

varje pensionstagare elt häfte färdigtryckta kvittenser, å vilka pensionsbrevets

nummer samt till betalning förfallet pensionsbelopp och förfallotiden

för detsamma finnas angivna. Kvittenshäftena äro tryckta å olikfärgat

papper allteftersom utbetalning av pensionen sker månads-, kvartals-, halvårs-

eller helårsvis. Ett i ett sådant häfte ingående kvitto, vederbörligen undertecknat,

avlämnas till postverket varje gång förfallet belopp lyftes.

Barnbidrag.

Enligt lagen den 18 juni 1937 (nr 382) om barnbidrag, vilken trädde i

kraft den 1 januari 1938, kunna från och med sistnämnda dag utgå särskilda

bidrag, barnbidrag, till uppehälle och uppfostran åt vissa barn, som

äro svenska medborgare och som stadigvarande vistas här i riket (2 §). De

till barnbidrag berättigade barnen kunna med hänsyn till förutsättningarna

för barnbidrags erhållande samt beloppens storlek indelas i tre grupper,

nämligen barn vilkas föräldrar eller med dem jämställda försörjare avlidit

(föräldralösa barn), barn vilkas fader eller med honom jämställd försörjare

avlidit (faderlösa barn) samt barn, adoptivbarn eller styvbarn till vissa

på grund av varaktig arbetsoförmåga till folkpension berättigade försörjare

(barn till arbetsoförmögna) (4 §). Barnbidraget, som är graderat efter dyrön

i likhet med tilläggspensioner och invalidunderstöd, utgör för föräldralösa

barn 300 respektive 360 och 420 kronor för år (5 § 1 morn.). För övriga

grupper barn utgör bidraget 240 respektive 300 och 360 kronor med viss

nedsättning för varje barn vid förekomsten av två eller flera bidragsberättigade

barn inom en familj (5 § 2 moni.). För barn under två år höjesbidraget

med 60 kronor (5 § 4 morn.). Bidraget minskas efter vissa regler med hänsyn

till försörjarens (5 § 2 mom.) och barnets (6 §) inkomst och utgår ej

för längre tid än till och med den månad, under vilken barnet fyller sexton

år (2 §). •—- Jämväl barnbidrag må i vissa fall höjas i fråga örn ort, som

gränsar till ort i högre ortsgrupp (5 § 3 morn.).

Kostnaderna för barnbidrag bestridas av staten och kommunerna enligt

samma grunder, som gälla för tilläggspensioner (14 § samt 5 § 3 mom.

andra stycket).

Enligt kungörelse den 5 november 1937 (nr 922) utbetalas barnbidrag

från pensionsstyrelsen genom postgiro. Angående utbetalningstermin gälla

samma regler som i fråga örn folkpensioner och invalidunderstöd.

Blindhetsersättning.

Enligt förordningen den 20 april 1934 (nr 105) örn blindhetsersättning utgår

med vissa undantag blindhetsersättning med ett fast belopp av 500 kronor

örn året till envar svensk medborgare över 16 år som saknar synför
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 20.

7

måga eller vars synförmåga, sedan ljusbrytningsfel rättats, är så nedsatt att

han saknar ledsyn (1 och 2 §§). Till skillnad från vad som gäller i fråga om

tilläggspension, invalidunderstöd och barnbidrag är rätten till blindhetsersättning

oberoende av behovsprövning i egentlig mening. Endast den är i

detta avseende utesluten från rätt till blindhetsersättning, vars egen eller försörjningspliktiga

anhörigas ekonomiska ställning är sådan, att blindhetsersättning

rimligen icke bör utgå (2 §). Kostnaden för blindhetsersättning bestrides

helt av staten (11 §).

Även blindhetsersättning utbetalas, jämlikt kungörelse den 30 juni 1934

(nr 418), från pensionsstyrelsen genom postgiro. Utbetalningen sker, i

enlighet med av ersättningstagaren uttalat önskemål, antingen kvartalsvis

under sista månaden i kvartalet eller ock månadsvis.

Kommunala pensionstillskott m. m.

Till utfyllande av bland annat folkpension, invalidunderstöd, barnbidrag

och blindhetsersättning kan kommun, jämlikt lagen den 18 juni 1937 (nr

384) örn kommunala pensionstillskott m. m., under vissa förutsättningar

lämna understöd utan fattigvårdskaraktär.

Jag övergår nu till en närmare redogörelse för den inledningsvis omnämnda,

av pensionsstyrelsen den 28 november 1940 framlagda utredningen.

Utredning av pensionsstyrelsen.

Dyrtidsförbättring av folkpensioner och invalidunderstöd.

Allmänna synpunkter.

Pensionsstyrelsen omnämner till en början, att socialvårdskommittén nyligen

företagit en statistisk undersökning berörande t i 11- läggspensionärer, för vilkas uppehälle folkpensionen

icke försloge och vilka därför av vederbörande kommun erliölle kompletterande

hemunderstöd i form av fattigvård eller kommunalt pensionstillskott.

Undersökningen, som avsett månaderna september—november 1938,

syntes i fullt bearbetat skick komma att lämna en i stort sett representativ

bild av förhållandena sådana de voro före den av storkriget förorsakade dyrtiden.

Pensionsstyrelsen hade erhållit del av vissa preliminära resultat av

undersökningen. Av dessa syntes framgå, att 1935 och 1937 års folkpensioneringsreformer,

avseende bland annat allmän höjning av folkpensionerna

respektive dyrortsgradering av vissa pensionsförmåner, i viktiga avseenden

knappast förmått alt alltid på ett fullt tillfredsställande sätt skipa rättvisa

mellan olika kategorier pensionstagare.

Enligt det preliminära undersökningsresultatet syntes sålunda under den

tid undersökningen omfattat ensamstående »illäggspensionärer genomgående

ha nödgats uppbära högre kommunalt understöd än med varandra samboende,

och vidare hade under samma tid antalet till kommunalt understöd

hänvisade tilläggspensionärer varit påfallande stort i städer och tättbebyggda

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj-.ts proposition nr 20.

kommuner på landsbygden i jämförelse med förhållandena inom de jordbruksbetonade

kommunerna.

Pensionsstyrelsen erinrar vidare därom, att det enligt sakens natur vöre

synnerligen fördelaktigt, om man i samband med en dyrtidsförbättring av

folkpensionerna kunde tillgodose önskemålet örn en med hänsyn till

behovet mera ändamålsenlig avvägning av pensionern

a. Vid övervägande av detta spörsmål hade styrelsen emellertid funnit

detsamma vara av alltför stor räckvidd för att i detta sammanhang kunna

förås fram till en lösning, örn ock endast provisorisk. Vid samråd med socialvårdskommittén

hade denna biträtt styrelsens mening och meddelat, att kommittén,

jämlikt det kommittén lämnade uppdraget att granska lagstiftningen

rörande socialförsäkringen, komme att upptaga ifrågavarande spörsmål till

övervägande och till Kungl. Majit inkomma med de förslag, vartill en närmare

prövning av frågan gåve anledning. Styrelsen förklarar sig jämväl hava

övervägt, huruvida icke en förbättring av folkpensionärernas

ställning provisoriskt skulle kunna ske genom någon form

av kommunal understödsverksamhet i kombinalion med statsbidrag

till kommunerna i förhållande till utgivna belopp. Styrelsen hade emellertid

kommit till den uppfattningen, alt detta icke innebure en lämplig eller

framkomlig väg för lösning av spörsmålet ifråga.

Härefter har pensionsstyrelsen anfört:

En till levnadskostnadernas stegring anknuten förbättring av folkpensionerna

torde näppeligen kunna genomföras på annat sätt än genom en a 11- m ä n, av särskild behovsprövning ej betingad, förhöjning av förmånerna.

Även med en dylik anordning är det tydligt, att höjningen i den

mån så kan ske bör förbehållas de folkpensionstagare, vilkas försörjningsläge

är sämst. Pensionsstyrelsen har därför ansett det uteslutet att i förevarande

sammanhang ifrågasätta förhöjning av enbart grundpension enligt lagen

örn folkpensionering eller av enbart avgiftspension enligt äldre lag, vilka

pensionsförmåner utgå utan behovsprövning till envar som erlagt pensionsavgifter

och följaktligen närmast äro att jämföra med pensioner på grund

av försäkring i vilket försäkringsbolag som helst.

Då man i nuvarande situation nödgas skjuta frågan om en ändring av de

grunder, efter vilka folkpensionerna utgå, på framtiden, kan dyrtidsförhöjningen

uppenbarligen icke sättas så hög, att de folkpensionärer, för vilka pensionerna

redan före den av storkriget förorsakade dyrtiden vörö för små,

skulle kunna erhålla en nödtorftig bärgning av desamma. I stället torde

man böra sträva efter att söka bereda dem av folkpensionärerna möjlighet

att undvara kommunalt understöd, som hittills i stort sett kunnat reda sig

sådan hjälp förutan. Av synnerlig vikt är ock att förhöjningen avväges så,

att den icke utestänger möjligheten av att vinna en ej endast provisorisk

förbättring av deras förmåner, som för närvarande äro sämst ställda i pensionshänseende.

Även med de utgångspunkter, som pensionsstyrelsen sålunda angivit, kunde

förbättringen av folkpensionerna ske efter två väsentligt

olika metoder. Enligt den ena av dessa metoder skulle alla folkpensioner,

i vilka tilläggspension inginge, höjas med fixt belopp, lika för alla

inom en och samma ortsgrupp. Enligt den andra metoden skulle nämnda

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

9

folkpensioner höjas med belopp, som stöde i visst förhållande till deras storlek.

Pensionsstyrelsen anför närmare härom:

De båda metoderna äro ur principiella synpunkter likvärdiga, när det

gäller folkpensionärer med högsta möjliga tilläggspension, d. v. s. med en

årsinkomst av högst 100 kronor. Vad övriga folkpensionstagare med tilläggspension

angår, synes enligt pensionsstyrelsens mening den senare metoden

vara den som är mest ägnad att skipa rättvisa. Förhållandet torde nämligen

vara, att den inkomst, som ligger till grund för tilläggspensionens beräkning,

i många fall är av sådan natur, att med inträdande dyrtid en automatisk

kompensation av densamma äger rum, varför det huvudsakligen blir

fråga om‘att uppväga minskningen i folkpensionens värde. Den förra metoden

skjuter härutinnan betydligt över målet och medför dessutom en föga

önskvärd diskontinuitet mellan personer, som åtnjuta en obetydlig tilläggspension,

och dem som lia en inkomst, vilken endast obetydligt överstiger

gränsen för rätt till tilläggspension. Den enda principiella betänklighet, som

kan anses vidlåda den senare metoden, är att höjningen av tilläggspensionerna

ej lämpligen kan utsträckas över 42.9 procent, eftersom summan av

inkomst och pension eljest skulle sjunka med stigande inkomst i de fall, då

dyrtiden ej automatiskt kompenserats genom ökad inkomst.

Vad angår möjligheterna att praktiskt genomföra en

lösning enligt de olika metoderna framhåller pensionsstyrelsen,

att de svårigheter, som uppstode vid den förra metodens tillämpande, vore

betydligt större än vid den senares. Den förra metoden skulle även vara förenad

nied sådan tidsutdräkt, att första utbetalningen sannolikt icke kunde

äga rum förrän tidigast i juli 1941, beroende på att det icke torde vara möjligt

att tillfredsställande ordna utbetalningen på annat sätt än genom utfärdande

av kvittenshäften i samtliga de omkring 450,000 fall, då tillägg skulle

utgå. Vid en lösning enligt den senare metoden erfordrades däremot särskilda

kvittenshäften endast i ett begränsat antal undantagsfall.

Beträffande slutligen de kostnader, som vore förenade med

de olika metodernas tillämpning, upplyser pensionsstyrelsen,

att — under förutsättning att man ville hjälpa de sämst ställda pensionstagarna

lika i båda fallen — en lösning efter den förra metoden ställde sig

icke obetydligt dyrare än en lösning enligt den senare.

Av de skäl, som sålunda anförts, har pensionsstyrelsen vid valet mellan

de båda metoderna funnit såväl principiella som praktiska och ekonomiska

synpunkter tala för den senare, varför styrelsen ansett sig kunna begränsa

sin utredning till att behandla denna metod.

Pensionsstyrelsens förslag.

Först uppstode frågan, huruvida pensionsförhöjningen

borde sättas i relation enbart till tilläggspensionen

eller örn hänsyn borde tagas till folkpensionen i dess helhet,

således även till den däri ingående pensionen för erlagda obligatoriska pensionsavgifter.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Pensionsstyrelsen anför härom:

Det kunde synas ligga närmast tili hands att besvara frågan i enlighet

med det förra alternativet, eftersom det endast är tilläggspensionen som utgår

efter behovsprövning. Emellertid torde tilläggspensionens maximibelopp

få anses avvägt under hänsynstagande jämväl till pensionen för erlagda

obligatoriska avgifter. I varje fall är det tydligt, att ett dylikt avvägande

legat till grund för bestämmandet av tilläggspensionens belopp för pensionstagare,

som äga rätt till grundpension enligt lagen om folkpensionering. För

dessa utgår nämligen tilläggspensionen med ett femtio kronor lägre årligt

belopp än för pensionstagare, vilkas rätt till pension för erlagda pensionsavgifter

regleras av bestämmelserna i den före år 1937 gällande .lagen örn

allmän pensionsförsäkring. Vid folkpensioneringslagens tillkomst motiverades

denna skillnad i pensionsbeloppen uttryckligen med att grundpensionerna

enligt den nya lagen regelmässigt komme att bliva avsevärt högre än

den äldre lagens avgiftspensioner. Det blir sålunda nödvändigt att vid pensionsförhöjningens

avvägande medräkna åtminstone en del av grundpensionen.

På grund härav synas knappast några starkare invändningar kunna göras

mot den ur praktisk synpunkt synnerligen önskvärda förenklingen, att

dyrtidstillägget generellt bestämmes skola utgå i förhållande till hela folkpensionens

belopp.

Beträffande förfarandet vid utbetalningen av dyrtidstillägg

yttrar pensionsstyrelsen — under upplysning att styrelsen samrått

med generalpoststyrelsen, som omhänderliar utbetalningen av folkpensionerna

— följande:

Generalpoststyrelsen har framhållit, att postverket endast under den förutsättningen

kan åtaga sig liandhavandet även av dyrtidstilläggets utbetalning,

att tillägget liksom folkpensionen i övrigt utbetalas mot kvittens, varå

redan vid utlämnandet till pensionstagaren finnes angivet det till betalning

förfallande beloppet. Såsom tidigare nämnts skulle dock iordningställandet

av särskilda kvittenshäften å dyrtidstillägg för samtliga tilläggspensionärer,

uppgående till ett antal av omkring 450,000, draga avsevärd tid. Enbart för

beloppens uträkning samt tryckning och utlämning av kvittenshäften finge

beräknas åtgå minst 6 månader. Emellertid kan man vid en proportionell

höjning av folkpensionerna avsevärt förkorta förberedelsetiden genom att i

det alldeles övervägande antalet fall, då folkpensionen utbetalas månadsvis,

utnyttja de ordinarie kupongerna på det sätt, att med vissa mellanrum en

dylik kupongs belopp utbetalas dubbelt. Det å dessa kuponger angivna månadsbeloppet

utgör nämligen en tolftedel eller alltså 873 procent av folkpensionens

årsbelopp och står sålunda i varje särskilt fall i ett sådant givet förhållande

till årsbeloppet, som förutsättes enligt denna metod. Samtidigt utgör

månadsbeloppet en tillräckligt liten bråkdel av årsbeloppet för att dyrtidstilläggets

storlek skall kunna i erforderlig omfattning varieras. För utbetalningen

kunna de ordinarie månadskupongerna användas på så sätt, att,

när dubbelt månadsbelopp skall utbetalas, vederbörande posttjänsteman

medelst en stämpel förser den därvid förfallande kupongen med en extra

kvittomening för dyrtidstillägget. Med hänsyn till att folkpensionen ofta lyftes

av representant för den som undertecknat kvittot bör påstämplingen lämpligen

ske vid den månadsutbetalning, som äger rum närmast före utbetalningen

av dyrtidstillägget. För utbekommande av dubbelt månadsbelopp

kommer således att erfordras två namnunderskrifter, nämligen en under

den vanliga å kupongen tryckta kvittomeningen och en under den påstämplade,

dyrtidstillägget avseende kvittomeningen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

11

I det övervägande antalet fall skulle på detta sätt särskilda kvittenshäften

för dyrtidstillägg icke behöva utfäi''das. Detta kan emellertid icke undvikas

i det jämförelsevis ringa antal fall, inemot 15,000, då folkpension, vari ingår

tilläggspension, utbetalas kvartalsvis, halvårsvis eller helårsvis.

Men även i vissa fall av månadsutbetalning måste särskilda åtgärder vidtagas.

Enär varken av pensionsbrevet eller kvittenshäftet framgår, huruvida

i pensionsbeloppet ingår tilläggspension, blir det sålunda nödvändigt att,

när tilläggspension icke ingår, indraga nu gällande kvittenshäften och ersätta

dem med andra av annan färg eller försedda nied annat kännetecken,

utmärkande att dyrtidstillägg icke skall utgå. Antalet sådana fall är omkring

1,500. En liknande åtgärd måste företagas, när i pensionsbeloppet

ingår, förutom folkpension innehållande tilläggspension, pension för avgifter

som erlagts till pensionsstyrelsens frivilliga försäkring. Då dyrtidstillägg

icke skail utgå å pension för dylika avgifter, torde det bliva erforderligt

att i dessa omkring 3,000 fall utbyta nu gällande kvittenshäften

mot nya av annan typ samt därjämte utfärda särskilda kvittenshäften för

utkvittering av dyrtidstillägget.

Nu berörda nödvändiga utbyten av kvittenshäften komma icke att medföra

några nämnvärda svårigheter vid förevarande alternativs genomförande.

Pensionsstyrelsen upplyser i detta sammanhang, att, enligt vad generalposts

tyi-elsen meddelat, utbetalning i form av extra månadsbelopp icke syntes

kunna äga rum tidigare än i mars 1941.

Beträffande storleken av pensions för höj ningen anför pensionsstyrelsen,

efter att hava erinrat om de allmänna principer, vilka enligt

vad styrelsen förut anfört borde ligga till grund därför, följande:

Styrelsen har funnit lämpligast att såsom grund för bestämmande av tillläggets

storlek taga den stegring av levnadskostnaderna, som kan beräknas

ha inträtt efter stormaktskrigets utbrott på hösten 1939. Levnadskostnadernas

storlek beräknas kvartalsvis av socialstyrelsen enligt av Kungl. Majit meddelade

närmare föreskrifter. På grundval av denna beräkning fastställer

Kungl. Majit ett procenttal, som angiver levnadskostnadernas förhållande

lill 1935 års genomsnittliga levnadskostnadsnivå (levnadskostnadstalet). Levnadskostnadstalet

var den 1 juli 1939 108 och den 1 oktober samma år 109

samt har under år 1940 fastställts till den 1 januari 114, den 1 april 119,

den 1 juli 124 och den 1 oktober 126. Höjningen av levnadskostnadstalet

från 108 till 126 under tiden 1 juli 1939—1 oktober 1940 innebär att levnadskostnaderna

under denna tid stegrats med 16 2A procent. Att märka är

emellertid att levnadskostnadstalet fastställes med hänsyn till en hushällsbudget

för familj örn man, hustru och två barn, åtnjutande en viss realinkomst,

som beräknas nied utgångspunkt från en årsinkomst av omkring

3,500 kronor år 1935. Lägges i stället en understödstagares normalbudget

till grund för indexberäkningen, vilket förfarande för visst ändamål begagnas

av Stockholms stads statistiska kontor, synes enligt av kontoret

lämnade upplysningar levnadskostnadsstegringen under nyss angivna tid

lia varit något större.

Med hänsyn lill den levnadskostnadsstegring, sorn ägt rum från och med

tredje kvartalet 1939, synes för innehavare av tilläggspension eller invalidunderstöd

en lämplig förhöjning kunna vinnas genom två extra månadsutbetalningar

årligen.

Utbetalningarna av dyrtidstillägg böra enligt pensionsstyrelsens

mening äga rum under månaderna maj och november. Därest det,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 20.

med hänsyn till den tid som förlupit, skulle befinnas lämpligt att under år

1941 verkställa en ytterligare månadsutbetalning, kunde under vissa förutsättningar

en sådan utbetalning för så gott som samtliga dem vilkas pensioner

utbetalades månadsvis äga rum i mars 1941. I återstående fall syntes,

eftersom särskilda kvittenshäften för utbetalning av dyrtidstillägg då erfordras,

en dylik extra utbetalning icke kunna bestämmas till tidigare tidpunkt

än maj 1941.

Pensionsstyrelsen har slutligen även uttalat sig rörande vissa detaljspörsmål.

Rätten till dyrtidstillägg syntes av praktiska skäl icke kunna

anknytas till annan tidrymd än den månad, under vilken tillägget förfölle

till betalning. Sålunda borde å ena sidan den som tillerkänts folkpension

eller invalidunderstöd senast från och med den månad, under vilken tillägg

utbetalats, erhålla hela det tilläggsbelopp, som förfallit till betalning under

ifrågavarande månad, medan å andra sidan den vars pensionsrätt upphört

exempelvis månaden före den, under vilken ett tilläggsbelopp skolat utbetalas,

icke borde komma i åtnjutande av någon del av detta belopp. Av

praktiska skäl syntes utbetalning av dyrtidstillägg icke böra äga rum, för

den händelse utbetalningen av ett extra månadsbelopp skulle underskrida

en viss minimisumma, exempelvis en krona.

I fråga om fördelningen av kostnaderna för ett dyrtidstillägg

framhåller pensionsstyrelsen, att de principiellt syntes böra fördelas

efter samma grunder, som nu gällde för bidrag till den förmån, varå

tillägg skulle utgå. Sålunda borde den på grund- och avgiftspensioner belöpande

andelen av ett dyrtidstillägg å tilläggspensionärernas folkpensioner

i sin helhet bekostas av staten, medan den på tilläggspensionerna belöpande

andelen av ett dyrtidstillägg å folkpension ävensom å invalidunderstöd borde

fördelas mellan kommuner, landsting (endast i fråga örn vissa tilläggspensioner

och invalidunderstöd) och staten efter nu för ifrågavarande förmåner

gällande grunder.

Att vid fördelningen av kostnaderna för dyrtidstilläggen särskilt fördela

det till varje enskild pensionstagare utbetalade dyrtidstillägget skulle emellertid

bliva en mycket omfattande arbetsuppgift och vore enligt pensionsstyrelsens

mening ej heller erforderligt. Beräkningen av kommunernas och

landstingens andelar i de totala kostnaderna borde nämligen med tillfredsställande

noggrannhet kunna tillgå på sådant sätt, att deras andelar för ett

år i de inalles utanordnade tilläggspensionerna och invalidunderstöden

ökades med en tolftedel för varje gång under året ett extra månadsbelopp

utbetalats som dyrtidstillägg.

Kostnadsberäkningar.

Beträffande kostnaderna för folkpensioner och invalidunderstöd för senast

förflutna, innevarande samt nästföljande budgetår anför pensionsstyrelsen:

För budgetåret 1939/40 har kostnaden för tilläggspensioner och invalidunderstöd

utgjort 143.1 miljoner kronor samt för grund- och avgiftspensioner

15.2 miljoner kronor, varav omkring 56 procent eller 8.5 miljoner kro
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

13

lior kunna beräknas hava utgått tillsammans med tilläggspensioner. Av kostnaderna

för tilläggspensioner och invalidunderstöd folio 21.4 procent eller

30.6 miljoner kronor på kommuner och landsting samt 112.6 miljoner kronor

på staten.

För budgetåret 1941/42 beräknas kostnaden för tilläggspensioner och invalidunderstöd

komma att uppgå till 143.5 miljoner kronor och för grundoch

avgiftspensioner till 21.6 miljoner kronor, varav 12.0 miljoner skulle utgå

jämte tilläggspension. Av kostnaderna för tilläggspensioner och invalidunderstöd

skulle 21 procent eller 30.1 miljoner kronor falla på kommuner och

landsting samt återstoden 113.4 miljoner kronor på staten.

Pensionsstyrelsen beräknar samtliga kostnader för budgetåret 1940/41 till

medeltalet av de för budgetåren 1939/40 och 1941/42 nyss omnämnda beloppen.

Med ledning härav uppskattar styrelsen kostnaden för varje extra månadsutbetalning

av dyrtidstillägg på följande sätt:

Månadsulbetalning under budgetåret 1940/41 synes kunna uppskattas till

V12 X (143.3 + 10.26) = 12.8 miljoner kronor, varav på kommuner och

landsting skulle falla 2.5 miljoner kronor och på staten återstoden, 10.3 miljoner

kronor.

Under budgetåret 1941/42 skulle kostnaderna för varje extra månadsutbetalning

kunna beräknas till V12 X (143.5 + 12.0) = 13.0 miljoner kronor,

varav på kommuner och landsting fortfarande skulle falla 2.5 miljoner kronor

och på staten återstoden, 10.5 miljoner kronor.

Pensionsstyrelsen framhåller vidare, att utöver nyssnämnda kostnader

tillkomme ersättning åt postverket för handhavande av dyrtidstilläggets utbetalning.

Generalpoststyrelsen hade ansett lämpligt, att denna ersättning utginge

med ett fast belopp å 63,000 kronor för varje utanordning av dyrtidstillägg

i form av en extra månadsutbetalning av folkpension eller invalidunderstöd.

Detta skulle motsvara en ersättning för varje individuell utbetalning

av 14 öre, om man räknade med 450,000 till dyrtidstillägg berättigade

pensionstagare.

Slutligen måste man, anför pensionsstyrelsen, räkna med vissa engångskostnader.

Dessa hade av generalpoststyrelsen preliminärt uppskattats till

omkring 12,000 kronor för granskning av kontokort, rekvisition och utsändning

av kvittenshäften, anskaffande och utsändning av gummistämplar m. m.

samt till omkring 10,000 kronor för tryckning av kvittenshäften.

Dyrtidstillägg å barnbidrag.

Pcnsionsstyrelsens förslag.

Pensionsstyrelsen erinrar om att, då barnbidragen i likhet med tilläggspensioner

och invalidunderstöd utginge efter behovsprövning, man icke syntes

kunna undgå att i samband med en dyrtidsförhöjning av pensionsförmånerna

vidtaga åtgärder för en efter levnadskostnadsstegringen avpassad förbättring

av de barns villkor, för vilka barnbidrag utginge. Huruvida och i vilken mån

en sådan förbättring borde ske i form av höjda barnbidrag syntes emellertid

bliva i hög grad beroende av huruvida kompensation för prisstegringen å

olika varuslag lämnades i annan ordning, såsom genom tilldelning av livs
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

förnödenheter utan kostnad eller till nedsatt pris, i forin av skattelindringar

o. dyl. Då pensionsstyrelsen icke hade möjlighet att överblicka i vad mån

sådan kompensation redan lämnats eller komme att lämnas, ansåge sig styrelsen

icke kunna närmare ingå på frågan huruvida barnbidragen borde

höjas i samma proportion som tilläggspensionärernas folkpensioner och invalidunderstöden

eller örn tilläventyrs en mindre höjning kunde befinnas skälig,

exempelvis med ett månadsbelopp örn året.

Då barnbidrag utbetalades direkt från pensionsstyrelsen genom postgiro,

kunde extra månadsutbetalning därav utan svårighet verkställas när som

helst. Då sådan utbetalning skulle äga rum, hade pensionsstyrelsen i fråga

om månadsutbetalningar endast att med användande av de ordinarie tryckplåtarna

iordningställa en extra upplaga utbetalningskort, vilka försåges med

påtrycka »Dyrtidstillägg». De fall då utbetalning skedde i annan ordning än

månadsvis vore mycket få och vållade ej nämnvärd svårighet.

Dyrtidstillägg å barnbidrag borde fördelas mellan kommuner och staten

efter de grunder, som redan nu gällde, och på samma sätt som föreslagits

beträffande tilläggspensioner och invalidunderstöd.

Kostnadsberäkningar.

Pensionsstyrelsen gör följande beräkning av kostnaderna i fråga örn barnbidrag:
Kostnaden

för barnbidrag utgjorde under budgetåret 1939/40 13.5 miljoner

kronor, varav på staten 11.4 miljoner kronor och på kommunerna 2.1 miljoner

kronor (eller 15.5 procent). För budgetåret 1941/42 har kostnaden antagits

till 14.2 miljoner kronor, varav på staten 12.0 miljoner kronor och på kommunerna

2.2 miljoner kronor. För budgetåret 1940/41 torde man kunna räkna

med medeltalen av ovan återgivna belopp.

Kostnaden för en extra månadsutbetalning av dyrtidstillägg skulle alltså

under sistnämnda budgetår kunna beräknas till V12 X 13.85 = 1.15 miljoner

kronor, varav 950,000 kronor kunna beräknas falla på staten. För varje

motsvarande utbetalning under budgetåret 1941/42 kan kostnaden beräknas

till omkring 1.2 miljoner kronor, varav 1 miljon kronor på statens andel.

Förbättring av blindhetsersättningen.

Pensionsstyrelsens förslag.

Efter att hava erinrat örn att rätten till blindhetsersättning icke vore förenad

med behovsprövning i egentlig mening anför pensionsstyrelsen:

För det övervägande antal till blindhetsersättning berättigade personer,

vilka sakna egen inkomst eller åtnjuta endast obetydlig sådan, finnes även

möjlighet att erhålla tilläggspension eller invalidunderstöd och således även

dyrtidstillägg härå enligt föreslagna grunder, i den mån blindhetsersättningen

jämte eventuell annan inkomst icke lägger hinder i vägen. Beträffande

blindhetsersättning torde sålunda icke samma skäl för ett generellt dyrtidstillägg

föreligga som i fråga om folkpension och invalidunderstöd. Å andra

sidan är det emellertid, med hänsyn till arten av de blindas lyte, uppenbart,

att de nödvändiga levnadskostnaderna för dem i regel uppgå till väsentligt

högre belopp än levnadskostnaderna för de flesta på grund av sjukdom eller

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

15

ålder arbetsoförmögna personer. Det synes därför skäligt att även beträffande

blindhetsersättningen företaga en dyrtidsförhöjning med ett eller två

månadsbelopp.

Dyrtidstillägg å blindhetsersättning bör enligt pensionsstyrelsens förslag i

sin helhet bekostas av staten.

Pensionsstyrelsen framhåller i detta sammanhang, att styrelsen med skrivelse

den 23 december 1938 till Kungl. Maj:t överlämnat förslag rörande en

förbättrad ekonomisk ställning för personer berättigade till blindhetsersättning.

Detta förslag går ut på en dyrortsgradering av blindhetsersättning,

därvid ersättningen skulle utgå med 600, 750 och 900 kronor i de olika ortsgrupperna.

Skulle detta förslag läggas till grund för höjning av blindhetsersättningens

belopp, synes enligt pensionsstyrelsens mening anledning att bevilja

dyrtidstillägg å de sålunda förhöjda ersättningarna, åtminstone till en

början, icke föreligga.

Kostnadsberäkningar.

Pensionsstyrelsen uppskattar kostnaden för utbetalning av dyrtidstillägg,

motsvarande en månadsutbetalning av blindhetsersättning, till 135,000

kronor.

Yttranden över pensionsstyrelsens utredning m. in.

Från socialstyrelsen, statskontoret, generalpoststyrelsen, socialvårdskommittén,

svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas förbund och

svenska landstingsförbundet hava yttranden inhämtats över pensionsstyrelsens

utredning ävensom över ett i nära anslutning därtill inom socialdepartementet

upprättat utkast till lag om dyrtidstillägg å folkpensioner och

invalidunderstöd. Utkastet innehöll däremot ej bestämmelser om dyrtidstilllägg

å barnbidrag och blindhetsersättning.

Lagutkastet.

Lagutkastet innehöll följande bestämmelser:

Jämlikt 1 § första stycket skulle den som enligt lagen den 28 juni 1935

örn folkpensionering ägde rätt till folkpension, vari inginge tilläggspension,

eller enligt förordningen samma dag om invalidunderstöd ägde rätt till sådant

understöd under år 1941 erhålla dyrtidstillägg, vilket skulle motsvara

en sjättedel av honom för året tillkommande folkpension eller invalidunderstöd.

Tillägg skulle dock icke utgå å pension eller understöd, som

icke uppginge till 12 kronor för år räknat. Dyrtidstillägg skulle, enligt 1 §

andra stycket, utgå för tid, under vilken rätt till tilläggspension eller invalidunderstöd

förelåge; tillägg skulle dock ej utbetalas, där rätten till pension

eller understöd upphört före den månad, varunder tillägget förfallit

till betalning. Om tillägget enligt därom meddelad föreskrift förfölle till betalning

tidigare än under ett halvårs sista månad, skulle tillägget utgå oavsett

förändringar, som efter förfallotiden inträffat i rätten lill pension eller

understöd. Detsamma .skulle i tillämpliga delar gälla i fråga örn ökning eller

minskning av pension eller understöd.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

I 2 § föreskrevs, att kommuner och landsting skulle bidraga till dyrtidstilläggen

med belopp, utgörande 16 2/3 procent av deras andelar i kostnaderna

för under år 1941 utanordnade tilläggspensioner och invalidunderstöd. I

övrigt skulle bestämmelserna i lagen om folkpensionering i tillämpliga delar

äga motsvarande giltighet.

Enligt 3 § skulle de närmare föreskrifter, som, utöver vad lagen innehölle,

funnes erforderliga för dess tillämpning, meddelas av Konungen eller, efter

Konungens bemyndigande, av pensionsstyrelsen eller med avseende å fall,

som berörde även postverket, av pensionsstyrelsen och generalpoststyrelsen

gemensamt.

Lagen skulle träda i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Statistisk undersökning av socialvårdskommittén.

Innan jag närmare ingår å vad i yttrandena anförts rörande de framlagda

förslagen, vill jag återgiva vad socialvårdskommittén andragit rörande

den av pensionsstyrelsen omnämnda, av socialvårdskommittén företagna

statistiska undersökningen berörande sådana tilläggspensionärer, som under

tiden september—november 1938 erhöllo fattigvårdsunderstöd eller pensionstillskott.

Kommittén har överlämnat en skriftlig redogörelse för undersökningsresultatet.

Av denna redogörelse, som dock icke avsåge att uttömmande

belysa tilläggspensionärernas förhållanden, kunde enligt kommitténs mening

hämtas vissa upplysningar av betydelse för frågan om en förbättring

av folkpensionerna. Kommittén anför härom:

Av undersökningen framgår bland annat, att i städerna 39.7 % och på

landsbygden 21.6% av samtliga tilläggspensionärer genom vård å anstalt eller

hemunderstöd erhöllo hjälp i form av fattigvård eller pensionstillskott under

de tre månader undersökningen avser. Dessa tal utgöra medeltalssiffror

och stora skiljaktigheter råda mellan olika grupper av stadskommuner och

ännu mera mellan enskilda städer och landskommuner. Den lägsta siffran

uppvisar landsbygdens jordbrukskommuner, där i medeltal 16.8% av iillläggspensionärerna

åtnjöto fattigvård eller pensionstillskott, medan för B-,

C- och D-kommuner motsvarande siffra utgjorde resp. 19.6, 29.9 och 28.4%.

I Göteborg uppgick motsvarande tal till 46.7%, i Malmö till 31.2% och för

övriga undersökta städer varierade siffrorna mellan 28.0 och 40.3%. Av

den sålunda från fattigvårdsstyrelse utgående hjälpen erhöll inom landsbygdens

A-kommuner 10.1 % av tilläggspensionärerna understöd genom

vård å anstalt och 6.7 % genom hemunderstöd, för B-kommunerna voro

motsvarande siffror resp. 9.5% och 10.1%, för C-kommunerna 11.7% och

18.2% samt för D-kommunerna 11.8% och 16.6%. I Göteborg erhöllo 13.7

% vård å anstalt och 33.0 % hemunderstöd, i Malmö voro motsvarande siffror

resp. 11.3% och 19.9%. Den statistiska undersökningen för Stockholm

avser december månad 1938. Under denna månad uppbar i Stockholm

40.4 % av tilläggspensionärerna fattigvårdsunderstöd eller pensionstillskott

och hjälpbehovet fördelades så, att 17.3% erhöll vård å anstalt och 23.1 %

hemunderstöd. Av särskilt intresse är de hemunderstödda tilläggspensionärernas

fördelning på kön och civilstånd. Av ifrågavarande kategorier pensionärer

utgjordes nämligen i städerna ungefär % och på landsbygden omkring

7s av ej gifta män och kvinnor. Med hänsyn till liyresutgifternas relativt

stora andel av levnadskostnaderna har undersökningen även omfattat

de hemunderstödda tilläggspensionärernas boendeförhållanden. Det fram
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 20.

17

går bl. a. att i Göteborg och Malmö icke mindre än 84.4 resp. 86.7% av

dessa pensionärer förhyrde bostad i öppna marknaden. I övriga städer stannade

motsvarande medeltal vid omkring 70—75%. På landsbygden förhyrdes

bostad i A-kommunerna av 18.3 %, i B-kommunerna av 20.0 %, i C-kommunerna

av 31.2% och i D-kommunerna av 38.5% av de hemunderstödda

tilläggspensionärerna. Beträffande slutligen hemunderstödens belopp märkes

bl. a. att för ensamstående pensionärer utgöra understöden i regel något

över 50.0 % av den utgående folkpensionen, i några fall % å % av detta

belopp. För äkta makar, av vilka endera uppbär tilläggspension, har det

utgående hemunderstödet per månad stundom uppgått till ungefär folkpensionens

månadsbelopp, i många fall även högre belopp. För äkta makar,

vilka båda uppbära tilläggspension, synes hemunderstödet i regel ha utgjort

c:a V3 å V* av folkpensionen.

Yttrandena.

Jag övergår nu till en redogörelse för vad yttrandena innehålla rörande

pensionsstyrelsens förslag och det upprättade lagutkastet.

Inledningsvis må härvid nämnas, att generalpoststyrelsen allenast anfört,

att från styrelsens sida intet vore att erinra mot pensionsstyrelsens förslag, i

vad detsamma avsåge den postverkets medverkan, som erfordrades för utbetalning

av dyrtidstillägg å folkpension.

Folkpeusioiier och invalidunderstöd.

I yttrandena vitsordas, att behov av förbättring av folkpensioner

och invalid understöd med hänsyn till rådande förhållanden

föreligger.

Socialstyrelsen, socialvårdskommittén och styrelsen för svenska stadsförbundet

hava i samband härmed även berört frågan, huruvida behov föreligger

av en ändring av de grunder, efter vilka folkpensioner

och invalidunderstöd utgå. Socialstyrelsen framhåller, att

en partiell omläggning av dessa grunder tvivelsutan vore av behovet påkallad,

alldeles oberoende av dyrtidsförhållandena. Det hade varit önskvärt,

att en reform därutinnan kunnat åstadkommas omedelbart, varigenom

de medel, som kunde anslås till dyrtidstillägg, i högre grad kunde komma

dem till godo, som bäst behövde dem. Då emellertid en sådan reform tarvade

närmare överväganden och då dess genomförande måste taga avsevärd

tid i anspråk vore densamma, med hänsyn till det nuvarande lägets

extraordinära karaktär, nu icke möjlig. Socialvårdskommittén betonar, att

dess statistiska utredning utvisat, att folkpensioneringen, även efter de reformer

som genomförts 1935 och 1937, icke blivit tillräckligt effektiv; ett

icke obetydligt antal pensionärer måste erhålla kompletterande understöd

i form av fattigvård eller pensionstillskott. Hos vissa kategorier pensionstagare

vore detta behov av komplettering särskilt framträdande. Antalet

tilläggspensionärer, vilka uppbure kommunalt understöd, vore sålunda anmärkningsvärt

stort i städer och tättbebyggda kommuner på landsbygden

i jämförelse med motsvarande antal inom de jordbruksbetonade kommunerna.

Vidare hade synbarligen de ensamstående pensionärerna att kämpa

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 20• 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

med större försörjningssvårigheter än övriga, framför allt i städerna och

de industrialiserade områden på landsbygden, där pensionärerna i större utsträckning

måste förhyra bostad. Ehuru det varit önskvärt, att frågan om

en med hänsyn till behovet mera ändamålsenlig avvägning av pensionerna

nu kunnat upptagas till prövning, vore kommittén i likhet med pensionsstyrelsen

medveten om att detta icke läte sig göra. Kommittén, som preliminärt

behandlat dessa spörsmål, bomme emellertid att snarast möjligt fullfölja

sina utredningar därutinnan. Styrelsen för svenska stadsförbundet

framhåller, att det icke gärna kunde ifrågasättas att vidtaga förändringar i

själva systemet för folkpensioneringen, innan socialvårdskommittén uppdragit

de framtida riktlinjerna för socialvården i dess helhet.

Den av pensionsstyrelsen föreslagna metoden för dyrtidskompenseringen

— förhöjning i förhållande till storleken av utgående förmåner

— tiilstyrkes. Socialvårdskommittén anför, att denna metod, samtidigt

som den icke försvårade ett senare genomförande av en realförbättring

av deras förmåner, som för närvarande vore sämst ställda, också vore förenad

med stora tekniska fördelar. Metodens praktiska fördelar framhållas av

socialstyrelsen, som dock därvid påpekar, att de föreslagna anordningarna

vore behäftade med svagheter i vissa hänseenden. Härom anföres:

Exempelvis må pekas på det förhållandet, att de tilläggspensionärer, som

uppbära egen inkomst i form av naturaförmåner (andra än bostad), såtillvida

icke hava känning av prisstegringen och icke äro i behov av dyrtidstillägg.

Denna grupp pensionärer intager sålunda en ekonomiskt gynnad

ställning i förhållande till andra pensionstagare. Styrelsen anser visserligen

ej, att detta förhållande i nuvarande läge bör tillmätas betydelse vid utformningen

av de föreslagna provisoriska reglerna för dyrtidstillägget. Däremot

synes det icke uteslutet, att hänsyn därtill måste lagas vid konstruktionen av

ett sådant tillägg av mera definitiv karaktär under en sannolikt kommande

period av fortsatt prisstegring.

En avvikande ståndpunkt i fråga örn metoden för dyrtidskompenseringen

intager endast styrelsen för svenska landskommunernas förbund, som efter

att hava erinrat om att dyrtidstilläggen komma att utgå med olika belopp inom

olika dyrortsgrupper anför:

Det torde emellertid kunna ifrågasättas, örn en sådan anordning skulle

komma att leda till ett rättvist resultat. Såvitt styrelsen kan finna, kan nämligen

den av nuvarande krisläge betingade stegringen av levnadskostnaderna

icke graderas efter de dyrortsgrupper, vilka angivas i lagen om folkpensionering.

Levnadskostnadsökningen torde nämligen •— i viss mån på grund av

prisreglerande åtgärder från statsmakternas sida — icke stå i direkt proportion

till levnadskostnadernas nivå inom de olika dyrortsgrupperna under tiden

före krisen, utan torde i stort sett till beloppet vara lika stor inom samtliga

ifrågavarande grupper.

Med hänsyn till vad sålunda anförts borde enligt styrelsens mening tagas

under övervägande, huruvida icke de ifrågasatta dyrtidstilläggen kunde bestämmas

utan anknytning till graderingen av tilläggspension enligt gällande

bestämmelser i pensionslagen.

Beträffande storleken av förhöjningen — motsvarande två

månadsutbetalningar -— framställes icke någon erinran.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

19

I fråga om tilläggens utbetalande framhåller statskontoret

önskvärdheten av att den första utbetalningen göres redan i mars i stället

för, såsom pensionsstyrelsen föreslagit, i maj. Socialvårdskommittén och

styrelsen för svenska stadsförbundet understryka vikten av att dyrtidstilläggen

komma pensionärerna till godo så snart som möjligt.

Mot pensionsstyrelsens förslag rörande fördelningen av kostnaderna

för tilläggen göres erinran endast av styrelsen för svenska

landstingsförbundet, som anför:

Styrelsen hyser betänkligheter mot att landstingen skola belastas med utgifter

för detta ändamål. Enligt beslut av 1935 års riksdag skola landstingen

successivt befrias från sina utgifter för folkpensioneringen, i det att de icke

skola deltaga i kostnaderna för de tilläggspensioner, som beviljas efter den 1

januari 1937. Som en följd härav hava landstingens utgifter per år för detta

ändamål nedgått från c:a 8 milj. kr. till omkring 5 milj. kr. Skulle landstingen

nu i enlighet med det föreliggande förslaget deltaga i kostnaderna för

dyrtidstilläggen, komma deras utgifter för folkpensioneringen att öka med

inemot en miljon kronor. Styrelsen finner en dylik ökning knappast förenlig

med 1935 års beslut och anser följaktligen i princip riktigast, att landstingen

befrias från att deltaga i utgifterna för omförmälda dyrtidstillägg.

Å andra sidan torde en höjning av folkpensionerna medföra viss minskning

av landstingens fattigvårdsutgifter, då landstingen ju äro berättigade att vid

ersättning av fathgvårdskostnad jämlikt fattigvårdsiagens 40—42 §§ och 51 g

avdraga den på vårdtiden belöpande delen av den vårdades folkpension. Till

huru stort belopp de besparingar skulle uppgå, som landstingen härigenom

skulle göra, är vanskligt att beräkna.

Med hänsyn till nu nämnda omständighet och då det måhända kan förväntas

uppstå vissa svårigheter att fastställa annan fördejningsgrund för folkpensionernas

dyrtidstillägg än för självå folkpensionerna, vill styrelsen, därest

det anses ofrånkomligt att landstingen deltaga i kostnaderna för hithörande

dyrtidstillägg, trots sin ovan angivna principiella inställning, icke motsätta

sig att landstingen få svara för 162/3 °/o av kostnaderna för dvrtidstilllägg

å folkpensionerna för de personer, som före den 1 januari 1937 beviljats

dylik pension.

I detta sammanhang må omnämnas, att Göteborgs folkpensionärers förening

i skrivelse den 31 december 1940 hemställt, att dyrtidstillägg å folkpensionerna

måtte bestämmas till sådan storlek, att de gåvc full kompensation för

levnadskostnadsstegringen med 1935 års index som bas samt alt utbetalningen

måtte ske månadsvis i samband med utbetalningen av folkpensionerna och

retroaktivt från och med den 1 januari 1941.

Barnbidrag1.

Beträffande spörsmålet om dyrtidstillägg bör utgå även å barnbidrag

hava uttalanden gjorts av socialstyrelsen, statskontoret och socialvårdskommittén.

Socialstyrelsen förklarar sig vilja allmänt erinra örn att det i rådande

situation och med hänsyn till framtiden vore såväl befolkningspolitiskt som

socialpolitiskt av den största vikt för nationen, att barnens försörjning icke

eftersattes. Ur samhällets synpunkt vore det ytterligt angeläget, att icke

vårt viktigaste folkmaterial, barnen, vilka vore särskilt beroende av ordent
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

lig kost, toge skada av krisförhållandena. Vad särskilt barnbidragen beträffar

anför styrelsen:

Det torde vara väl känt, att det här är fråga om ett område av barnförsörjningen,

inom vilket mera tillfredsställande förhållanden icke kunna ernås

utan ekonomiskt stöd av samhället. I synnerhet under tider av stark

prisstegring på livsmedel och andra nödvändighetsvaror bereda just utgifterna

för barnens uppehälle särskilt stora svårigheter för behövande änkor

och arbetsoförmögna personer, vilka hava att draga försorg örn minderåriga

barn, samt för de mindre bemedlade fosterföräldrar, som sörja för

föräldralösa barn. Dessa svårigheter för barnförsörjningen torde snart nog

komma alt kännbart ökas under den ytterligare prishöjning, som är att

vänta genom den beslutade konsumtionsskatten.

Vid beräkning av kompensation för dyrtiden kunna enligt socialstyrelsens

mening de hjälpbehövande uppväxande barn, för vilka barnbidragen

äro avsedda, icke lämnas i ett sämre läge än de äldre och arbetsoförmögna

personer, vilka uppbära tilläggspension eller invalidunderstöd. Enligt styrelsens

mening är det därför av utomordentlig vikt, att antingen barnbidragen

kompenseras för dyrtiden efter enahanda grunder som dem, vilka

föreslagits beträffande dyrtidstillägget å folkpensionerna, eller ock att, i

den mån lägre dyrtidstillägg må bestämmas, fullt ut motsvarande förmåner

beredas barnen på andra vägar.

Statskontoret anser en mot förbättringen av folkpensioner och invalidunderstöd

svarande höjning av barnbidragen väl motiverad, därest kompensation

för prisstegringen i annan ordning icke lämnades i större utsträckning

än vad för närvarande vore fallet. Socialvårdskommittén förklarar, att

även de, som åtnjuta barnbidrag, givetvis böra beredas kompensation folden

inträdda dyrtiden. I likhet nied pensionsstyrelsen vöre kommittén emellertid

icke i tillfälle att bedöma, i vad mån dessa förmånstagare borde komma

i åtnjutande av motsvarande förhöjning som folkpensionärerna eller

om kompensationen delvis borde beredas dem genom andra åtgärder.

Blindhetsersättning.

Statskontoret anser tillräckliga skäl för närvarande icke föreligga för en

mot förbättringen av folkpensioner och invalidunderstöd svarande höjning

av blindhetsersättningen. Statskontoret erinrar örn att sistnämnda ersättning

icke vore graderad efter dyrort samt framhåller, att en dylik gradering

syntes böra genomföras, innan en dyrtidskompensation övervägdes.

Socialstyrelsen förklarar sig icke kunna finna någon anledning att uppskjuta

förverkligandet av pensionsstyrelsens — i det föregående omförmälda

— förslag av den 23 december 1938. Dess viktigaste innebörd vore

att ersättningen ortsgraderades, något som framstode som en ofrånkomlig

konsekvens av ortsgraderingen av folkpensioner m. m. Den höjning av ersättningens

belopp även i billigaste ortsgrupp, nämligen från 500 till 600

kronor, som förslaget därjämte innebure, funne styrelsen alltjämt även på

längre sikt skälig. Denna höjning motsvarade nära den ökning med två

månadsbelopp, som skulle vidtagas, därest den i fråga om folkpensionerna

föreslagna dyrtidsförbättringen skulle genomföras även beträffande blind
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

21

hetsersättningen. Med hänsyn härtill torde vid ett realiserande av 1938 års

förslag någon dyrtidsersättning icke få anses påkallad. Då den i nyssnämnda

förslag förordade förbättringen av blindhetsersättningen syntes kunna genomföras

utan att föregripa socialvårdskommitténs arbete, tillstyrkte social

styrelsen, att detta förslag nu bragtes till förverkligande.

Socialvårdskommittén anför i sitt yttrande i nu förevarande ärende —

utan att hava tagit ställning till pensionsstyrelsens förslag av den 23 december

1938, över vilket förslag kommittén då icke avgivit yttrande — att, därest en

förbättring icke bereddes dem, som åtnjöte blindhetsersättning, genom ett

omedelbart förverkligande av ett dylikt förslag, dessa borde beredas dyrtidstillägg

i likhet med folkpensionärerna.

Anslagen till bidrag- till folkpensioner m. m. för budgetåret

1941/42.

Jag övergår nu till behandling av de i statsverkspropositionen upptagna

anslagen till bidrag till folkpensioner och invalidunderstöd m. lii., barnbidrag

samt ersättning till postverket för pensionsutbetalningar.

Bidrag till folkpensioner och invalidunderstöd in. m.. förslagsanslag.

Budgetår Anslag Nettoutgifter

1937/38...................................... 135,500,000 119,065,114

1938/39...................................... 138,500,000 126,321,202

1939/40...................................... 136,000,000 127,870,337

1940/41...................................... 136,000,000 —

1941/42 (förslag).............................. 145,000,000 —

I skrivelse den 31 augusti 1940 har pensionsstyrelsen framlagt beräkningar

rörande medelsbehovet för ifrågavarande ändamål under nästa budgetår,

därvid styrelsen utgått från nu gällande bidragsgrunder.

Styrelsen har däri inledningsvis framhållit, att, då det gällde att söka

beräkna anslagsbehovet för nästa budgetår, styrelsen hade en säkrare siffermässig

grundval för sina kalkyler än vad under de närmast föregående

åren varit fallet.

Styrelsen lämnar härefter följande sammanställning rörande pensionsutbetalningarnas

storlek under olika kvartal av de håda budgetåren 1938/39

och 1939/40.

Tidsperiod

Utbetalt

belopp i

miljoner

kronor

Tidsperiod

Utbetalt

belopp i

miljoner

kronor

3:e kvartalet 1938..........

.......... 36:58

3:e kvartalet 1939.........

........... 37:68

........... 38:34

2:a > 1939..........

2:a » 1940.........

........... 39:87

Summa 157:76 Summa 159:58

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

I anslutning till denna översikt har styrelsen anfört följande:

Av sammanställningen framgår, att ökningen i utbetalningarna mellan de

båda budgetåren utgör 1.82 miljoner kronor. Då emellertid här även frivilliga

Pensioner ingå, vilka för budgetåren ifråga kunna beräknas till respektive 1.14

och 1.30 miljoner kronor, kunna kostnaderna för folkpensioner och invalidunderstöd

beräknas hava uppgått till respektive 156.G2 och 158.28 miljoner

kronor. Nämnda belopp utvisa en stegring mellan de båda budgetåren

av endast 1.66 miljoner kronor. Kunde man räkna med samma årliga

kostnadsstegring äyen i fortsättningen, skulle kostnaderna för folkpensioner

och invalidunderstöd för budgetåret 1941/42 kunna uppskattas till 161.60

miljoner kronor.

Emellertid måste man vid en kostnadsberäkning på grundval av de bär

nämnda siffrorna taga i betraktande, att nybeviljandet av folkpensioner

under budgetåret 1938/39 var avsevärt mera omfattande än under budgetåret

1939/40. Under det förra budgetåret beviljades sålunda 54,260 nya

tilläggspensioner och invalidunderstöd mot 42,493 under det senare. Detta

gör, att belastningen för retroaktiva utbetalningar under det förra budgetåret

är avsevärt mycket högre än under det senare, vilket medför, att den

kostnadsökning, som ovan framräknats mellan dess båda budgetår, icke

förslår som måttstock för framtiden, om man utgår från att nybeviljande

av tilläggspensioner och invalidunderstöd kommer att äga rum i samma

omfattning som under budgetåret 1939/40.

Redan ett årligt antal av 40,000 nya tilläggspensioner och invalidunderstöd

— en siffra som ungefärligen synes motsvara det aktuella läget — medför

en högre kostnad för budgetåret 1941/42 än den ovan angivna å 161.60

miljoner kronor. En mera ingående beräkning på grundval av nämnda antagande

och med iakttagande i övrigt av de erfarenheter, som vunnits under

de senaste åren i fråga om jämkningar och indragningar av pensionsbelopp

samt avgången bland pensionstagare på grund av dödsfall, har sålunda givit

som resultat en summa för budgetåret 1941/42 av 162.50 miljoner kronor,

varav 132.9 eller i runt tal 133 miljoner kronor skulle utgöra statens andel.

Det torde vidare vara påkallat att taga hänsyn därtill, att det antal beviljade

ansökningar örn tilläggspensioner och invalidunderstöd, som här

lagts till grund för beräkningarna, svarar mot en högkonjunktur i fråga om

försörjningsmöjligheter även för de befolkningsgrupper, som beröras av

folkpensioneringen. Vid en försämring av försörjningsmöjligheterna bliva

utan tvivel även dessa grupper utsatta, vilket, såsom styrelsens erfarenhet

från gångna konjunkturväxlingar utvisar, torde komma att medföra ett

avsevärt ökat antal ansökningar om folkpension. Med hänsyn till den

väntade lågkonjunkturen synes det därför nödvändigt att för den närmaste

tiden beräkna pensionskostnaderna under, antagande av ett större antal årligen

beviljade nya folkpensioner och invalidunderstöd än 40,000. Styrelsen

har för sin del funnit lämpligt att förutsätta en stegring i antalet nvbeviljade

tilläggspensioner och invalidunderstöd till omkring 45,000 per år.

Detta skulle medföra en ökning i de för budgetåret 1941/42 beräknade kostnaderna

till i runt tal 165 miljoner kronor, varav 135 miljoner kronor skulle

belöpa på staten.

I statens kostnader äro inräknade såväl ersättning, varom förmäles i 6 §

3 mom. tredje stycket lagen örn folkpensionering, som kostnaderna för undersökningar

jämlikt föreskrifterna i 31 § fjärde stycket samma lag.

Från anslaget torde vidare i likhet med vad tidigare skett få bestridas även

det relativt obetydliga statsbidraget till den frivilliga pensionsförsäkringen.

Genom detta statsbidrag ökas det pensionsbelopp, som svarar mot före 1936

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 20.

23

års ingång erlagda avgifter, i den mån de icke överstiga 30 kronor under ett

och samma kalenderår, med Vs. Statsbidraget har utgjort för år 1938 omkring

3,800 och för år 1939 omkring 4,500 kronor.

Under åberopande av det anförda har pensionsstyrclsen hemställt, att

anslaget till bidrag till folkpensioner och invalidunderstöd m. m. måtte för

budgetåret 1941/42 uppskattas till 135,000,000 kronor.

Barnbidrag, förslagsanslag.

Budgetår Anslag Nettoutgifter

1938/39........................................ 16,400,000 12,941,617

1939/40........................................ 14,000,000 11,410,957

1940/41........................................ 12,000,000 —

1941/42 (förslag)................................ 13,000,000 —

Utöver vad i det föregående anförts rörande gällande författningsbestämmelser

angående barnbidrag må nämnas, att i samband med denna lagstiftning

ett i 43 § lagen örn folkpensionering upptaget stadgande örn barntillägg

erhållit karaktär av övergångsbestämmelse. Några nya beslut örn barntillägg

kunna icke fattas, och i den mån barnbidrag beviljas, skola barntilläggen indragas.

Enligt övergångsbestämmelsen skola vidare efter 1937 års slut utgående

barntillägg bekostas som barnbidrag.

I skrivelse den 31 augusti 1940 bar pensionsstgrelsen hemställt örn anvisande

av medel för nästa budgetår för bestridande av statens kostnader för barnbidrag.

Styrelsen uttalar sig på i huvudsak följande sätt:

Man torde numera kunna anse, att den med 1938 års ingång ikraftträdda

lagen om barnbidrag blivit i det närmaste fullt genomförd. Ännu vid juli månads

utgång år 1939 kvarstodo 1,460 fall av barntillägg, beviljade enligt pensionsförsäkringslagen,

med ett årligt belopp av 228,000 kronor. Vid samma

tidpunkt år 1940 kvarstodo endast 276 fall med ett årsbelopp av 38,000 kronor.

Antalet ansökningar örn barnbidrag uppgick under tiden januari—juli

1939 till 5,634, varav 1,466 avsågo fall, då barntillägg tidigare utgick. Under

motsvarande månader år 1940 hade antalet ansökningar nedgått till 2,940,

varav endast 81 avsågo fall med tidigare utgående barntillägg. Antalet inkommande

ansökningar torde sålunda, efter allt att döma, hava kommit ned

till vad som kan anses normalt.

Antalet vid utgången av juli månad 1940 ikraftvarande barnbidrag kan

uppskattas till 28,700 med en årskostnad för staten av 11,600,000 kronor, mot

vid samma tidpunkt år 1939 27,077 barnbidrag med en årskostnad av

11.179.000 kronor. Härtill kommer det numera ringa antalet barntillägg enligt

förut gällande lagstiftning. Medräknas dessa fall, skulle man nå upp till

ett ungefärligt antal av 28,550 vid utgången av juli månad 1939 och 29,000

vid utgången av juli månad 1940, således en jämförelsevis mindre betydande

ökning. Till jämförelse må anföras, alt 1934 års barnpensioneringssakkunniga

räknat med ett antal barnbidragsfall av i runt tal 40,000 och en årskostnad

för staten av 15,800,000 kronor.

Inalles utgjorde utbetalningarna under budgetåret 1939/40 omkring

13.540.000 kronor, varav omkring 11,410,000 kronor utgjordes av statens andel

i kostnaderna. Även örn till synes mera stabila förhållanden intriitt, torde

dock försiktigheten bjuda, att man, med hänsyn dels till den stora skiljaktig
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

heten mellan den verkliga kostnaden och den av 1934 års barnpensioneringssakkunniga

beräknade, dels till den väntade lågkonjunkturen, för budgetåret

1941/42 räknar med samma belopp för täckande av statens andel i barnbidragen

som det för budgetåret 1940/41 beviljade.

Styrelsen har alltså beräknat det föreliggande anslagsbehovet för nästa budgetår

till 12,000,000 kronor.

Ersättning till postverket för pensionsutbetalningar, förslagsanslag.

Budgetår Anslag Nettoutgifter

1939/40............................................ 820,000 793,785

1940/41............................................ 870,000

1941/42 (förslag).................................... 1,100,000 —

Ersättning till postverket för dess bestyr med utbetalningar av folkpensioner

och invalidunderstöd var för tiden före den 1 juli 1939 bestämd att utgå

med dels en grundersättning, beräknad efter 12 öre för varje utbetalning, dels

ock därutöver en dyrtidsersättning, utgörande lika många procent av grundersättningen,

som de av postverket under det år, ersättningen avsåg, utbetalade

dyrtidstilläggen utgjorde av de utbetalade fasta avlöningarna. Från och

med den 1 juli 1939 utgår ersättningen med 15 öre för varje utbetalning, därvid

särskild dyrtidsersättning icke utbetalas.

I skrivelse den 31 augusti 1940 har pensionsstyreisen — efter samråd i

ämnet med generalpoststyrelsen — framlagt förslag rörande anvisande av

anslag för ifrågavarande ändamål för budgetåret 1941/42, under vilket budgetår

skola gäldas ersättningar för utbetalningar under år 1941.

Med avseende å grunderna för ersättningen hemställer pensionsstyrelsen

-—- i anslutning till ett av generalpoststyrelsen framställt förslag

— att ersättningen måtte få från och med nästa budgetår höjas till 17

öre för varje utbetalning. Förslaget motiveras med att efter den 1 juli 1939

postverkets personalkostnader stigit avsevärt genom höjning av de enligt allmänna

lönebestämmelser utgående rörliga tilläggen och genom motsvarande

höjning av ersättningarna till den personal, för vilken generalpoststyrelsen

bestämmer ersättningen, samt att efter nämnda dag jämväl postverkets driftkostnader

kraftigt ökats.

Beträffande antalet utbetalningar anför pensionsstyrelsen, att

detsamma, som under år 1938 utgjort omkring 5,260,000, under år 1939 stigit

till 5,494,000, varav 2,661,000 hänfört sig till första halvåret och 2,833,000

till det senare. Under första halvåret 1940 hade antalet utbetalningar uppgått

till 2,733,000, vilken siffra i förhållande till samma period 1939 utvisade

en ökning av 2.7 %. Med utgångspunkt från antalet utbetalningar under år

1939 och med ledning av berörda procentsiffra har styrelsen uppskattat antalet

utbetalningar under år 1941 till omkring 5,800,000.

För budgetåret 1941/42 skulle enligt dessa kalkyler medelsbehovet för ifrågavarande

ersättning bliva (0.17 X 5,800,000) 986,000 kronor eller i avrundat

tal 980,000 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Departementschefen.

Den prisstegring, som inträtt under kriget, medför särskilt svåra verkningar

för de stora grupper av vårt lands befolkning, som för sitt livsuppehälle

hava att lita lill folkpensioner eller invalidunderstöd.

Dessa understöd äro, på sätt framgår av den statistiska utredning,

som socialvårdskommittén verkställt, i och för sig synnerligen knappt utmätta.

Enligt min mening föreligger därför särskild anledning för statsmakterna

att tillse, att ifrågavarande pensioner och understöd icke på grund

av de ändrade förhållandena mista avsevärd del av sitt värde. Med hänsyn

härtill anser jag, att ett skäligt tillägg bör utgå på pensionerna och understöden

för kompensation av levnadskostnadsstegringen. Någon invändning

häremot har ej gjorts i de i ärendet avgivna yttrandena.

I pensionsstyrelsens utredning samt i yttranden av socialstyrelsen, socialvårdskommittén

och styrelsen för svenska stadsförbundet har uppmärksamheten

fästs vid önskvärdheten av en avvägning av pensionernas och invalidunderstödens

storlek, som bättre än den nu gällande svarar mot de olika

behoven. Lösningen av spörsmålet om den dyrtidskompensation, som påkallas

av nu rådande särskilda förhållanden, synes emellertid icke behöva

uppskjutas i avvaktan på ett ställningstagande tili nämnda önskemål.

Olika utvägar äro tänkbara för att bereda en sådan kompensation. Pensionsstyrelsen

har stannat för att föreslå en allmän, av särskild behovsprövning

ej betingad förhöjning av utgående förmåner med belopp, som stå

i visst förhållande till förmånernas storlek. Mot ett anlitande av denna utväg

hava invändningar framställts endast i ett yttrande, nämligen av styrelsen

för svenska landskommunernas förbund. Då den av pensionsstyrelsen föieslagna

utvägen, med hänsyn till föreliggande omständigheter, synes mig mest

rättvis och i övrigt lämplig, anser jag pensionsstyrelsens förslag böra läggas

till grund för åtgärder i ärendet.

Såsom pensionsstyrelsen anfört, synas dvrtidstillägg böra utså. förutom a

invalidunderstöd, endast å pensioner, som äro förenade med tilläggspension.

Dyrtidstilläggen torde emellertid av skäl, för vilka pensionsstyrelsen närmare

redogjort, böra sättas i relation icke enbart till tilläggspensionen utan i princip

till pensionen i dess helhet, således även till den däri ingående pensionen

för erlagda obligatoriska pensionsavgifter. Däremot synes tillägg icke böra

utgå, i den mån pensionen grundar sig på avgifter, som erlagts till pensionsstyrelsens

frivilliga försäkring. Något tillägg torde ej heller böra utgå a

kommunal förhöjning av tilläggspension jämlikt 6 § 3 morn. lagen örn folkpensionering.

.

Levnadskostnaderna hava enligt socialstyrelsens indexberäkningar nimel

tiden den 1 juli 1939—den 1 oktober 1940 stegrats med 162/3 procent. Då det

av tekniska skäl lärer vara nödvändigt att ordna utbetalningarna av dyrtidstilläggen

så, att de kunna samordnas med månadsutbctalningar av folkpensioner

eller invalidunderstöd, synes man för närvarande få nöja sig med

Bihang till riksdagens protokoll 19il. 1 samt: Kr 20.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

att fastställa ett sådant antal månadsutbetalningar av dyrtidstillägg, att utbetalningarnas

slutsumma något så när motsvarar Ievnadskostnadsstegringen.

Från denna utgångspunkt bär pensionsstyrelsen ansett två månadsutbetalningar

böra väljas; varje sådan utbetalning motsvarar ju 8V3 procent av årsbeloppet,

d. v. s. tillnopa I673 procent. Pensionsstyrelsens förslag härutinnan

har icke mött gensaga i yttrandena. Då man för närvarande har att utgå

tran den konstaterade prisstegringen och alltså icke kan taga hänsyn till

risken av en fortsatt uppgång i levnadskostnaderna, torde pensionsstyrelsens

förslag i denna del böra godtagas. Bestämmelserna i ämnet synas för närvarande

lämpligen kunna fastställas alt gälla för innevarande kalenderår.

Enahanda skäl. som tala för att dyrtidstillägg bör utgå å folkpensioner och

invalidunderstöd, förefinnas även i fråga om barnbidragen. Då tillräcklig

kompensation för prisstegringen å olika varuslag icke kan förväntas

bliva i annan ordning lämnad åt dem, som åtnjuta barnbidrag, finner jag

ett dyrtidstillägg av en sjättedel eller 162/s procent av barnbidragens årsbelopp

skäligt. Dyrtidstillägg synes ej heller här böra utgå å kommunal förhöjning

av barnbidraget.

Xad därefter blindhetsersättningen angår må erinras örn pensionsstyrelsens

förslag av den 23 december 1938, som utgjorde resultatet av en

av framställning från riksdagen föranledd utredning, huruvida till blindhetsersättning

berättigade personer genom ändringar i lagen örn folkpensionering

eller på annat sätt kunde beredas en förbättrad ekonomisk ställning. Pensionsstyrelsen

föreslog för sin del en dyrortsgradering av blindhetsersättningen,

därvid densamma skulle utgå med 600, 750 och 900 kronor i de olika

ortsgrupperna. Förslaget innefattade sålunda samtidigt en förhöjning av ersättningen

i lägsta ortsgruppen, nämligen från 500 till 600 kronor. Pensionsstyrelsen

har i sin utredning den 28 november 1940 framhållit, att, om den

föreslagna dyrortsgraderingen av blindhetsersättningen genomfördes, anledning

att bevilja dyrtidstillägg å de förhöjda ersättningarna åtminstone till en

början icke syntes föreligga. I flera yttranden i nu förevarande ärende har

denna pensionsstyrelsens ståndpunkt biträtts. Då de för blindhetsersättningen

gällande bestämmelserna äro uppbyggda efter andra grunder än de

stadganden, vilka reglera folkpensioner och invalidunderstöd, synes spörsmålet

om det lämpligaste sättet för förbättring av blindhetsersättningen icke

behöva avgöras i nu förevarande sammanhang. Jag har emellertid för avsikt

att inom kort till prövning upptaga nyssnämnda spörsmål, vilket därefter

kommer att anmälas för Kungl. Majit.

Erforderliga bestämmelser rörande dyrtidstillägg å folkpensioner, invalidunderstöd

och barnbidrag torde böra upptagas i en av Kungl. Majit och riksdagen

gemensamt stiftad lag. Förslag till lag i ämnet har upprättats inom

socialdepartementet.

I 1 § första stycket hava upptagits de förut omnämnda grundläggande stadgandena,

att dyrtidstillägg skall utgå under år 1941 till den som åtnjuter

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 20.

27

folkpension, vari ingår tilläggspension, eller invalidunderslöd eller barnbidrag

samt att tillägget skall motsvara en sjättedel av folkpensionens, invalidunderstödets

eller barnbidragets belopp för året. I detta stycke har därjämte

intagits den av praktiska skäl föranledda bestämmelsen, att dyrtidstillägg

dock icke skall utgå å pension, understöd eller bidrag, som icke uppgår till

12 kronor om året.

Andra stycket i 1 § inledes med en föreskrift, att dyrtidstillägg skall utbetalas

halvårsvis å den tid och i den ordning Konungen bestämmer. Pensionsstyrelsens

förslag om utbetalning av dyrtidstillägg samtidigt med månadsutbetalning

av folkpensioner, invalidunderstöd och barnbidrag, vilket lärer

vara den mest pi-aktiska och lämpliga utvägen härutinnan, synes mig böra

godtagas. De tekniska anordningar, som äro erforderliga för genomförandet

därav, hava förberetts av pensionsstyrelsen och generalpoststyrelsen. Såsom

tidpunkt för utbetalning av dyrtidstillägg har pensionsstyrelsen föreslagit maj

och november. Med hänsyn till de ekonomiska påfrestningar, som under innevarande

vinter otvivelaktigt komma att uppstå, finner jag — i likhet nied

vad i några yttranden framhållits — det angeläget, att den första utbetalningen

verkställes så snart som möjligt. Enär förberedande åtgärder för

snar utbetalning redan verkställts, torde det, enligt vad jag inhämtat från

pensionsstyrelsen och generalpoststyrelsen, icke av tekniska skäl möta något

hinder att vidtaga den första utbetalningen redan i februari månad. Den

andra utbetalningen synes, såsom pensionsstyrelsen föreslagit, lämpligen

kunna verkställas i november. Föreskrifter örn tidpunkten för utbetalningarna

samt erforderliga detaljbestämmelser rörande den ordning, i vilken utbetalningarna

skola verkställas, torde få meddelas av Kungl. Majit.

I 1 § andra stycket hava upptagits jämväl några av praktiska skäl föranledda

särbestämmelser. Sålunda har det synts böra föreskrivas, att förändringar,

innefattande minskning eller upphörande av tilläggspension, invalidunderstöd

eller barnbidrag, vilka inträffa efter den månad, under vilken

förfallotiden för ett halvårsdyrtidstillägg infaller, icke skola föx-anleda till

återbetalning av någon del av dyrtidstillägget för ifrågavarande halvår. Däremot

skall, om ökning av pensionen sker, mot ökningen svarande dyrtidstillägg

utbetalas. Särskild beräkning av dyrtidstillägg skall äga rum beträffande

nya pensioner, som börja utgå sedan någon del av ett halvår förflutit.

Sådan beräkning skall också företagas i de fall, då pensionen under

halvåret ökas eller minskas före den månad, under vilken dyrtidstillägg

förfaller till betalning. Å ny pension, som hänför sig till del av halvåret efter

den månad, då dyrtidstillägg i allmänhet förfallit till betalning, skall jämväl

dyrtidstillägg beräknas. Vidare har ansetts böra stadgas, att den, som icke

åtnjuter tilläggspension, invalidunderstöd eller barnbidrag den månad, under

vilken ett halvårsdyrtidstillägg förfaller till betalning, icke skall utfå någon

del av dyrtidstillägget för det halvåret. Sålunda skulle —- om första utbetalning

ägde rum i februari — den vars rätt till exempelvis tilläggspension

upphört med januari månad icke erhålla något dyrtidstillägg alls.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 20.

2 § innehåller reglering av frågan, huru kostnaderna för dyrtidstilläggen

skola bäras. I överensstämmelse med pensionsstyrelsens förslag har delta

spörsmål erhållit den lösningen, att staten skall betala huvudparten men att

kommuner och landsting skola bidraga med belopp, som motsvara en sjättedel

av summan av deras andelar i kostnaderna för under år 1941 utanordnade

tilläggspensioner, invalidunderstöd och barnbidrag. Landstingen deltaga givetvis

ej såvitt angår barnbidrag. Den sålunda föreslagna anordningen har

ej mött direkt gensaga i yttrandena; styrelsen för svenska landstingsförbundet

har dock anfört vissa betänkligheter däremot.

I den mån ej särskilda föreskrifter lämnas i den nu föreslagna lagen skola,

enligt 3 §, bestämmelserna i lagarna örn folkpensionering och barnbidrag i

tillämpliga delar lända till efterrättelse. Kungl. Maj:t skall emellertid äga uppdraga

åt pensionsstyrelsen eller med avseende å fall, som beröra även postverket,

åt pensionsstyrelsen och generalpoststyrelsen gemensamt att meddela

de närmare föreskrifter, som, utöver vad den nu föreliggande lagen innehåller,

finnas erforderliga för dess tillämpning.

Lagen lärer böra träda i kraft utan dröjsmål.

Kostnaderna för staten för dyrtidstillägg å folkpensioner, invalidunderstöd

och barnbidrag under år 1941 hava av pensionsstyrelsen beräknats uppgå till,

beträffande folkpensioner och invalidunderstöd 10,300,000 kronor för första

halvåret och 10,500,000 kronor för andra halvåret samt i fråga örn barnbidrag

950,000 kronor för första halvåret och 1,000,000 kronor för andra halvåret.

Dessa kostnader synas lämpligen böra bestridas från de å riksstaten

upptagna anslagen till förutnämnda ändamål. Såvitt angår bestridandet av

kostnaderna under första halvåret 1941 torde riksdagens medgivande böra

inhämtas, att för budgetåret 1940/41 beviljade förslagsanslag skola få tagas i

anspråk därför. Kostnaderna för andra halvåret 1941 synas däremot, såsom

i årets statsverksproposition förutsatts, böra belasta de för budgetåret 1941/

42 beräknade förslagsanslagen.

Vad först angår anslaget till bidrag till folkpensioner och

invalidunderstöd m. m. skulle detta med tillämpning av hittillsvarande

grunder enligt pensionsstyrelsens beräkningar upptagas till 135,000,000

kronor. Med hänsyn till belastningssiffrorna under en följd av år anser jag

emellertid det av pensionsstyrelsen beräknade beloppet alltför högt, varför

en nedsättning därav synes kunna ske. En viss reducering av det av styrelsen

för kostnader för dyrtidstillägg uppskattade beloppet torde ävenledes kunna

vidtagas. Å andra sidan förefaller det emellertid sannolikt, att nu ifrågavarande

anslag kan komma att belastas med kostnader för dyrtidstillägg under

först halvåret 1942. Med anledning av vad sålunda anförts synes anslaget för

nästa budgetår böra upptagas till 145,000,000 kronor. Beträffande därefter

anslaget till barnbidrag synas mig de senaste årens erfarenheter

hava givit vid handen, att utgifterna för ifrågavarande ändamål av 1934 års

barnpensioneringssakkunniga uppskattats alltför högt. Anledning torde där
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

29

för icke föreligga att numera vid anslagsberäkningen följa de sakkunnigas

kalkyler. I vad mån en försämring av konjunkturerna kan komma att påverka

medelsbehovet låter sig för närvarande icke närmare bedöma. Ehuru

de av pensionsstyrelsen beräknade beloppen torde vara för höga, synes av

liknande skäl, som anförts beträffande anslaget till bidrag till folkpensioner

och invalidunderstöd m. m., anslaget till barnbidrag för nästa budgetår böra

upptagas till summan av de av pensionsstyrelsen föreslagna beloppen -—•

12,000,000 och 1,000,000 kronor —- eller 13,000,000 kronor. Vad slutligen

angår anslaget till ersättning till postverket för pensionsutbetalningar

synes mig den ifrågasatta höjningen av ersättningen

från 15 till 17 öre per pensionsutbetalning skälig, varför jag förordar,

att densamma kommer till stånd. Ej heller har jag något att erinra mot

de verkställda kalkylerna rörande antalet utbetalningar av här avsedda slag.

Med hänsyn härtill borde anslaget beräknas till 980,000 kronor. Från nu

ifrågavarande anslag torde emellertid vidare böra utgå ersättning till postverket

dels för handhavandet av utbetalningar av dyrtidstillägg å folkpensioner

och invalidunderstöd under kalenderåret 1941, vilken ersättning av

generalpoststyrelsen beräknats till (2 X 63,000) 126,000 kronor, dels ock för

vissa engångskostnader, av styrelsen uppskattade till omkring 22,000 kronor.

Hela anslaget synes mig därför böra för nästa budgetår upptagas med ett

avrundat belopp av 1,100,000 kronor.

Under åberopande av vad i det föregående anförts får jag hemställa, att

Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

dels antaga förenämnda förslag till lag om dyrtidstillägg

å folkpensioner, invalidunderstöd och barnbidrag,

dels medgiva, att det för budgetåret 1940/41 anvisade förslagsanslaget

till Bidrag till folkpensioner och invalidunderstöd

m. m. må få tagas i anspråk för bestridande av kostnaderna

för utbetalning för första halvåret 1941 av de i

det föregående omförmälda dyrtidstilläggen å folkpensioner

och invalidunderstöd,

dels medgiva, att det för budgetåret 1940/41 anvisade förslagsanslaget

till Barnbidrag må få tagas i anspråk för bestridande

av kostnaderna för utbetalning för första halvåret

1941 av de i det föregående omförmälda dyrtidstilläggen

å barnbidrag,

dels ock för budgetåret 1941/42 anvisa

a) till Bidrag till folkpensioner och invalidunderstöd m.

m. ett förslagsanslag av ............ kronor 145,000,000;

b) till Barnbidrag ett förslagsanslag av kronor 13,000,000;

samt

c) till Ersättning till postverket för pensionsutbetalningar

ett förslagsanslag av .................. kronor 1,100,000.

Bihang till riksdagens protokoll ISAI. 1 sami. Nr 20.

4

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt

förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Ossian Larsson.

Stockholm 1941. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

404076

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1941:14 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om dyrtidstilllägg å folkpensioner, invalidunderstöd och barnbidrag, s. 3 i texten
  2. S2LU 1941:1 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn dgrtidstillägg å folkpensioner, invalidunderstöd och barnbidrag, m. m., dels oc a1 i texten