Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 213 och 215 §§ lagen den 25 maj 1917 (nr 257) örn försäkringsrörelse

11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1941:21, Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 213 och 215 §§ lagen den 25 maj 1917 (nr 257) örn försäkringsrörelse

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 21.

1

Nr 21.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändrad lydelse av 213 och 215 §§ lagen den

25 maj 1917 (nr 257) örn försäkringsrörelse; given

Stockholms slott den 3 januari 1941.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Majit, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga härvid

fogat förslag till lag angående ändrad lydelse av 213 och 215 §§ lagen

den 25 maj 1917 (nr 257) örn försäkringsrörelse.

GUSTAF.

Fritiof Domö.

/lilläng tilt riksdagens protokoll 19A1. 1 sami. Nr 21.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 21.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 213 och 215 §§ lagen den 25 maj 1917

(nr 257) om försäkringsrörelse.

Härigenom förordnas, att 213 och 215 §§ lagen den 25 maj 1917 om försäkringsrörelse

skola, i nedan angivna delar, erhålla följande ändrade lydelse:
213

§.

De i---för beräkningen.

Räntefoten må---sådan rörelse.

Grunderna för--— av försäkringssumman.

Utan hinder av vad i tredje stycket stadgas må grunderna för premiereservens

beräkning vara avfattade på annat sätt än där föreskrives, såframt

summan av premiereserverna för de särskilda försäkringarna blir

minst lika stor som efter grunder avfattade enligt tredje stycket. Vid beräkning

av enskild försäkringstagares rätt skall i dylikt fall såsom försäkringens

andel i den totala premiereserven anses premiereserven för försäkringen

efter sådana enligt tredje stycket avfattade grunder, som giva samma totala

premiereserv.

Varda grunderna för beräkning av premiereserven ändrade, bestämmer

Konungen efter vilka grunder premiereserven för äldre försäkring skall beräknas.

215 §.

Ett belopp---annan art:

7) reservpremier, ingående i förfallna obetalda premier, eller, därest grunderna

för premiereservens beräkning ej äro avfattade enligt 213 § tredje

stycket, den del av sistnämnda premier, som Konungen bestämmer;

8) belopp, som---kunna medgivas.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition nr 21.

3

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13

december 1940.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Sköld, Eriksson, Bergquist,

Bagge, Andersson, Domö, Rosander.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler

chefen för handelsdepartementet, statsrådet Domö, fråga örn vissa ändringar

i lagen den 25 maj 1917 örn försäkringsrörelse samt anför:

I särskilda till Kungl. Majit ställda, av försäkringsinspektionen med utlåtande

den 23 maj 1940 överlämnade skrifter har ett vart av elva försäkringsbolag,

vilkas rörelse avser livförsäkring, anhållit om stadfästelse å beslut

om ändring av bolagets grunder beträffande, bland annat, beräkning av premiereserv.

Försäkringsinspektionen har i utlåtandet — under framhållande

bland annat att de grunder för premiereservens beräkning, varå stadfästelse

söktes, visserligen företedde viss formell avvikelse från bestämmelserna i

213 § tredje stycket lagen om försäkringsrörelse men att samma grunder dock

kunde anses helt tillgodose huvudsyftet med bestämmelserna — tillstyrkt ansökningarna.

Vid beredning inom handelsdepartementet hava emellertid,

enär de ifrågasatta grunderna icke vore avfattade på sätt i nämnda lagrum

stadgades, ansökningarna ansetts icke kunna bifallas utan föregående lagändring.

I anledning härav har försäkringsinspektionen i skrivelse den 29 juni 1940

föreslagit vissa ändringar i förevarande lag beträffande grunder för beräkning

av livförsäkringsbolags premiereserv samt därvid anfört följande.

I lagen om försäkringsrörelse av den 25 maj 1917 meddelas i 213 § vissa

föreskrifter rörande grunderna för beräkning av premier och premiereserv

för livförsäkring. Tredje stycket av nämnda paragraf föreskriver en viss metodik

vid premiereservens beräkning. Enligt detta stycke skola nämligen

grunderna för premiereservens beräkning vara så avfattade, att premiereserven

för varje särskild försäkring framkommer såsom det belopp, varmed

kapitalvärdet av bolagets beräknade framtida utgifter för försäkringen må

överskjuta kapitalvärdet av på visst sätt bestämda reservpremier, vilka ingå

i de försäkringspremier bolaget må hava alt ytterligare uppbära. Detta innebär,

att premiereserven vid ett bokslut framkommer som skillnaden mellan

en skuldpost och en tillgångspost. Skuldposten utgör kapitalvärdet av

dels bolagets framtida utbetalningar enligt de försäkringsavtal, som bestå

vid tidpunkten för bokslutet, dels bolagets framtida kostnader för förvaltningen

av detta försäkringsbestånd. Tillgångsposten utgör kapitalvärdet av

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 21.

de reservpremier, som på grund av försäkringsavtalen komma att inflyta —

dock med den inskränkningen, att denna tillgångspost icke för någon försäkring

får upptagas till högre belopp än skuldposten för samma försäkring.

Reglerna för reservpremiernas beräkning äro så avfattade, att med nu gällande

grunder för beräkning av försäkringspremier reservpremierna bliva mindre

än dessa. Härav blir följden, att ovannämnda tillgångspost blir mindre

än om försäkringspremierna lagts till grund för beräkningen, varför resultatet

av den omhandlade lagföreskriften blir, att premiereserven kommer att

innehålla en viss säkerhetsmarginal. Försäkringsinspektionen finner del

uppenbart, att lagstiftarens avsikt blott varit att föreskriva en sådan säkerhetsmarginal,

då det måste anses betydelselöst om beräkningen sker enligt

den ena eller andra metoden.

Med hänsyn till de animera komplicerade grunder, som föranletts av de

senare årens talrika övergångsformer mellan dödsfalls- och livsfallsförsäkring,

bär det framstått i allt högre grad angeläget att åstadkomma förenklingar

i arbetet med premiereservberäkningen. Undersökningar i frågan hava

bland annat utförts i anslutning till arbetet inom försäkringsutredningen.

vilken emellertid på grund av rådande förhållanden tillsvidare måst inställa

sitt arbete. Det har under dessa undersökningar visat sig, att någon avsevärd

förenkling i premiereservberäkningen knappast torde vara möjlig, därest

man i detalj formellt fastliåller vid den metodik, som framgår ur de

återgivna bestämmelserna i 213 § lagen om försäkringsrörelse. Däremot är

det möjligt att i icke oväsentlig mån underlätta premiereservberäkningen vid

tillämpning av en metod, som företer viss formell avvikelse från lagens bestämmelser

men samtidigt ger ett värde på premiereserven, som för den stora

huvudmassan av försäkringar är något större än som motsvarar lagens

krav. För vissa mindre frekventa försäkringsformer kan ifrågavarande metod

ge värden, som något understiga de mot lagens bestämmelser svarande.

Som ovan antytts har försäkringsutredningen bland annat förevarande

spörsmål på sitt program. Man torde kunna förvänta, att det förslag, som

utredningen en gång kommer att framlägga, kommer att innehålla vissa ändringar

av de tekniska bestämmelserna rörande livförsäkring, däribland även

bestämmelserna angående premiereservens beräkning. Emellertid förefinnes

redan nu ett starkt behov av en ändring av sistnämnda bestämmelser. De

grunder för beräkning av försäkringspremier, vilka stadfästes genom resolutioner

den 26 augusti 1938, utformades med hänsyn till den alltmer framträdande

komplikationen hos försäkringsformerna. Såsom ovan framhållits är

det framför allt ur arbets- och omkostnadssynpunkt angeläget, att en motsvarande

anpassning sker i fråga örn beräkningen av premiereserven för de

försäkringar, vilka meddelats enligt nämnda grunder. För att icke föregripa

den lagändring som försäkringsutredningen kan komma att föreslå, anser

sig försäkringsinspektionen icke för närvarande böra föreslå någon annan

ändring av förevarande bestämmelser än som kräves för genomförandet av

en sådan förenkling i metoden för premiereservens beräkning som här åsyftas.

Det avsedda resultatet kan uppnås genom att i 213 § efter tredje stycket

införa ett nytt stycke av följande lydelse:

»Utan hinder av vad sålunda stadgats må grunderna, såvitt angår metoden

för beräkningen av livförsäkringsbolags premiereserv vara avfattade på

annat sätt, under förutsättning att den härigenom erhållna premiereserven

för bolagets samtliga livförsäkringar icke blir mindre än summan av de på

sätt förut sagts beräknade premiereserverna för de särskilda försäkringarna.»

Sista stycket i 213 § bibehålies oförändrat.

Införandet av den sålunda angivna bestämmelsen medför ingen som helst

materiell ändring beträffande lagens föreskrifter rörande livförsäkringsbo
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 21.

5

lags balansräkning, då häri icke ingår annat än summan av premiereserverna

lör bolagets samtliga livförsäkringar. Att bestämmelsen icke utgör

hinder för grunder, som leda till en större premiereserv än som motsvarar

summan av de särskilda försäkringarnas premiereserver, beräknade på sätt

i 213 § tredje stycket sägs, innebär icke heller någon ändring i sak. Gällande

lag föreskriver nämligen beträffande antagandena i grunderna rörande

räntefot, riskmått och omkostnader endast att de skola vara betryggande,

vilket innebär, att lagen icke föreskriver någon övre gräns för premiereservens

storlek.

Premiereserven för de enskilda försäkringarna är av betydelse endast i

sådant tillfälle, som avses i 235 § fjärde stycket. Nämnda lagrum föreskriver,

att om för försäkringsbolag, som driver livförsäkringsrörelse, särskild

administration inträtt och vissa i samband med administrationen vidtagna

åtgärder icke lett till avsett resultat, fördelning av bolagets tillgångar skall

äga rum, varvid varje försäkringstagares fordran skall anses motsvara hans

andel i försäkringsfonden. Örn den föreslagna ändringen av 213 § kommer

till stånd, kunna bolagen erhålla stadfästelse å grunder, vilka leda till individuella

premiereserver, som i vissa fall icke uppfylla bestämmelserna i 213

§ tredje stycket. 1 och för sig synes detta förhållande icke behöva utgöra

hinder för att dessa reserver läggas till grund för bestämningen av försäkringstagares

fordran hos bolaget, men för att någon ändring i sak icke heller

skall inträda vid tillämpning av 235 § fjärde stycket, vill försäkringsinspektionen

föreslå, att detta stycke ändras så att sista punkten kommer

att lyda på följande sätt. »För sådant ändamål skall verkställas beräkning

av det belopp, vartill försäkringsfonden uppgår; och skall vid fördelningen

av tillgångarna varje försäkringstagares fordran anses motsvara hans enligt

bestämmelserna i 213 § tredje stycket beräknade andel i fonden.»

En sådan bestämmelse skvdle medföra, alt ett bolag, som utnyttjat det

medgivande, som den föreslagna ändringen av 213 § innebär, även måste

söka stadfästelse å grunder, som stå i överensstämmelse med 213 § tredje

stycket, för den händelse fördelning av tillgångarna skulle ske. Enligt försäkringsinspektionens

mening skulle sådan stadfästelse icke behöva sökas,

förrän administration inträtt.

Under åberopande av vad sålunda anförts får försäkringsinspektionen

hemställa, att Kungl. Majit täcktes föreslå riksdagen antaga ändrad lydelse

av ifrågavarande lag på sätt ovan angivits.

Sedan svenska livförsäkringsbolags förening berelts tillfälle att yttra sig

i ärendet, har föreningen i skrift den 7 september 1940 anfört följande.

Föreningen inser, att mot de av bolagen nu ingivna förslagen till grunder

för premiereservens beräkning kan invändas, alt desamma icke stå i full

överensstämmelse med stadgandet i 213 § tredje stycket lagen örn försäkringsrörelse,

örn lagbestämmelsen ifråga tolkas strängt efter ordalagen. Det

syfte, som bolagen velat uppnå, hade emellertid likaväl som genom den i

förslaget till grunder valda redigeringen kunnat vinnas genom en annan formulering,

som helt anslutit sig till nyssnämnda lagbestämmelses ordalydelse.

Grunderna skulle då lia föreskrivit, alt de enskilda premiereserverna i första

hand skulle bestämmas enligt stadgandet i 213 § tredje stycket samt att till

summan av de sålunda bestämda reserverna skulle göras eli tillägg, definierat

såsom skillnaden mellan å ena sidan premiereserverna enligt ovannämnda

förslag till grunder och å andra sidan nyssnämnda summa av individuella

reserver. Då med nuvarande sammansättning av försäkringsbeståndet

bertilda skillnad alltid kan förutsättas lia ett positivt värde, kunna bolagen

nied en sådan formulering av de nya premiereservgrunderna använda

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 21.

samma arbetsbesparande metod vid beräkningarna, som åsyftats med de

ingivna förslagen. Den i 213 § angivna metoden skulle likväl stå fast såsom

normerande såväl för den totala premiereservens minimistorlek som för andelarnas

beräkning vid tillämpning av 235 §.

Föreningen anser sålunda, att den uppkomna svårigheten skulle enklast

kunna lösas genom en omredigering av de ingivna förslagen till grunder.

För en sådan lösning talar också att man bör undvika att utan tvingande

skäl föregripa den omarbetning av de försäkringstekniska föreskrifterna i

lagen örn försäkringsrörelse, som allt fortfarande står på dagordningen. Av

sådant skäl har man redan tidigare vid utformningen av grunderna måst

använda sig av särskilda konstruktioner för att bringa dem i överensstämmelse

med lagbestämmelsernas ordalydelse i sådana av livförsäkringsteknikens

utveckling framtvingade fall, som icke kunnat förutses vid tidpunkten

för lagens tillkomst.

Om den sålunda angivna utvägen icke anses böra väljas, har föreningen

ingen invändning mot det av försäkringsinspektionen framlagda förslaget.

I infordrat utlåtande i anledning av vad föreningen sålunda anfört har

försäkringsinspektionen framhållit, att dess förslag till ändring i lagen om

försäkringsrörelse närmast löranletts av de grunder för beräkning av premiereserv

för försäkringar, tecknade efter den 26 augusti 1938, å vilka livförsäkringsbolagen

ansökt örn stadfästelse. Dessa grunder bade utformats med

tanke på att möjliggöra vissa förenklingar i arbetet med premiereservens bei''äkning.

På grund av att 213 § nämnda lag givits formen av en föreskrift

örn användande av viss metod vid premiereservens beräkning — en förm

som i själva verket icke varit nödvändig för paragrafens ändamål -— stöde

nyssnämnda grunder icke formellt i överensstämmelse med lagen. Det oaktat

hade inspektionen i utlåtandet den 23 maj 1940 ansett sig oförhindrad

att tillstyrka grunderna med hänsyn till att lagföreskrifterna materiellt sett

vore uppfyllda. Vid statsrådsberedning av ärendet angående stadfästelse av

dessa grunder yppades betänkligheter av formella skäl och framhölls att

förutsättningen för stadfästelse vore, att lagen ändrades. På grund därav

framkom inspektionen med förslag till ifrågavarande lagändring.

Vidare anför inspektionen följande.

Föreningen föreslår i sitt yttrande, att ingen lagändring nu genomföres och

att bolagen med återkallande av sina ansökningar örn stadfästelse å grunder

inkomma med nya sådana. Dessa skulle avse grunder, föreskrivande en beräkningsmetod,

som stöde i formell överensstämmelse med den i lagen beskrivna.

Premiereserven skulle ändock beräknas enligt den metod, som beskrives

i de nu ingivna grunderna. Den formella motsättningen mellan lagen

och grunderna skulle sålunda försvinna men i stället en motsättning mellan

grunderna och den i verkligheten tillämpade beräkningsmetoden uppkomma.

I enlighet med den ståndpunkt i själva sakfrågan inspektionen intog i sitt

ovannämnda yttrande har inspektionen för sin del ingen direkt anledning

avstyrka föreningens förslag, då den ifrågavarande beräkningsmetoden leder

till en premiereserv av den storlek, som 213 § kräver. Inspektionen vill dock

ifrågasätta, huruvida de av formella skäl föranledda, ovan omnämnda betänkligheterna

kunna undanröjas genom det föreslagna tillvägagångssättet, då

ju samma motsättning skulle kvarstå mellan den i lagen angivna beräkningsmetoden

och den som faktiskt skulle komma till användning.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 21.

7

Av utredningen framgår, att det för försäkringsbolag, som driver livförsäkringsrörelse,

är angeläget att vid premiereservens beräkning kunna använda

annan och mindre arbetskrävande metod än den som följer av bestämmelserna

i 213 § tredje stycket lagen örn försäkringsrörelse. Såsom förut nämnts

torde emellertid stadfästelse lagenligt icke kunna meddelas å sådana grunder

för beräkningen av premiereserven, vilka ej äro avfattade på sätt i detta lagrum

föreskrives, även om premiereserven efter dylika grunder skulle bliva

minst lika stor som efter grunder, upprättade i överensstämmelse med lagrummet.

Enligt vad förut framhållits torde visserligen försäkringsutredningen

i sinom tid komma att i lagen föreslå vissa ändringar av de tekniska bestämmelserna

rörande livförsäkring, däribland även bestämmelserna angående

premiereservens beräkning. I likhet med försäkringsinspektionen anser jag

emellertid önskvärt, att i avvaktan härpå kommer till stånd en sådan lagändring,

som öppnar möjlighet för bolagen att vid premiereservens beräkning

tillämpa annan metod än den i 213 § tredje stycket föreskrivna, under förutsättning

att den härigenom erhållna premiereserven icke blir mindre än

efter grunder, avfattade enligt nämnda stycke. Försäkringsinspektionens förslag

i ämnet tillgodoser detta önskemål. Den av svenska livförsäkringsbolags

förening alternativt förordade lösningen av frågan, innebärande att grunderna

i formellt hänseende skulle utformas i enlighet med lagrummet ifråga

men att vid premiereservens beräkning likväl skulle begagnas annan metod

än den där angivna, synes icke böra godtagas. Jag tillstyrker förty, att bestämmelse

av den innebörd, försäkringsinspektionen föreslagit, upptages såsom

ett nytt stycke i paragrafen.

Såsom försäkringsinspektionen framhållit kommer emellertid vid tillämpning

av annan metod för premiereservens beräkning än den i 213 § tredje

stycket föreskrivna fördelningen av den totala premiereserven å de särskilda

försäkringarna att bliva i viss mån annorlunda än efter grunder i överensstämmelse

med nämnda metod; sålunda kan efter grunder, som ej äro avfattade

på sätt i 213 § tredje stycket stadgas, premiereserven för vissa försäkringar

bliva mindre och för andra större än efter grunder enligt detta lagrum,

ehuru den totala premiereserven i båda fallen är densamma. Försäkringsinspektionen

har anfört, att premiereserven för de enskilda försäkringarna

vore av betydelse i sådant tillfälle, som avsåges i lagens 235 § fjärde

stycket; enligt detta lagrum skall nämligen vid fördelning av tillgångarna i

ett livförsäkringsbolags administrationsbo varje försäkringstagares fordran

anses motsvara hans andel i försäkringsfonden. Då syftet med det ifrågasatta

tillägget till 213 § endast är att möjliggöra tillämpning av förenklade

metoder för premiereservens beräkning utan alt härigenom påverka de olika

försäkringstagarnas rätt, anser jag, i likhet med försäkringsinspektionen, att

vid förutnämnda fördelning av tillgångarna försäkringstagarens fordran skall

beräknas enligt grunder i överensstämmelse med 213 § tredje stycket.

Även örn 235 § fjärde stycket avser det i tillämpningen viktigaste fall,

där premiereserven kan vara av betydelse för de enskilda försäkringstagarna,

är detta dock icke det enda stadgandet i lagen av dylikt slag. 1 sådant hän
-

Departements
chefen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 21.

seende må framhållas, att den å varje försäkring belöpande andelen i den

totala premiereserven inverkar å försäkringstagarens rätt jämväl i de fall,

som avses i lagens 140 § andra stycket och 184 § andra stycket. Den i 140 §

andra stycket givna bestämmelsen, att vid nedsättning av delägares andel i

ömsesidigt livförsäkringsbolags premiereserv alla andelar skola nedsättas i

samma förhållande, är visserligen icke tillfredsställande ur ekonomiska rättvisesynpunkter,

varför det i realiteten torde kunna betraktas som likgiltigt,

örn vid sådan nedsättning andelarna beräknas enligt 213 § tredje stycket

eller, med stöd av det föreslagna tillägget till paragrafen, enligt annan metod.

Vad angår stadgandet i 184 § andra stycket saknar detsamma för närvarande

betydelse i fråga om livförsäkringsbolag, enär alla sådana bolag

infört den bestämmelsen i bolagsordningen, att allenast bolagets tillgångar

häfta för dess förbindelser. Det lärer icke föreligga skäl för antagande, att

ändring häri kommer att vidtagas. Även om sålunda nu ifrågavarande båda

lagrum äro av ringa vikt eller sakna betydelse i förevarande avseende, torde

dock, i likhet med vad som föreslagits beträffande 235 § fjärde stycket, böra

uttryckligen föreskrivas att bestämmelserna i jämväl dessa lagrum ej skola

påverkas av det föreslagna tillägget till 213 §. Ifrågavarande syfte — att

enskild försäkringstagares rätt under alla omständigheter skall bedömas på

samma sätt som om grunderna varit avfattade enligt 213 § tredje stycket

— har efter överläggningar med försäkringsinspektionen ansetts kunna vinnas

därigenom, att nämnda tillägg till paragrafen uttryckligen begränsas på

så sätt, att det icke avser beräkningen av de å de särskilda försäkringarna

belöpande andelarna i den totala premiereserven. 1 lagtexten kan

detta komma till uttryck genom att i samband med tillägget till 213 §

upptages en bestämmelse av innebörd, att, då fråga gäller enskild försäkringstagares

rätt, såsom försäkringens andel i den totala premiereserven

skall anses försäkringens premiereserv efter sådana enligt 213 § tredje stycket

avfattade grunder, som giva samma totala premiereserv. Nu avsedda

grunder synas lämpligen — ehuru det är ovisst om eller när de behöva tilllämpas

— böra upprättas och stadfästas i samband med grunderna i övrigt.

Eftersom detta torde kunna påfordras med stöd av gällande bestämmelser

i 7 § 1) och 123 § 1) av lagen, torde särskild föreskrift om skyldighet för

bolagen i sådant hänseende ej behöva upptagas.

I 213 § sista stycket förevarande lag stadgas, att, örn grunderna för beräkning

av premiereserven ändras, skola, där ej Konungen fastställer särskilda

grunder för beräkningen av premiereserven för äldre försäkring, de

nya grunderna tillämpas jämväl å sådan försäkring, dock att reservpremien

skall så avpassas, att premiereserven vid övergången blir minst lika stor

som efter de äldre grunderna. Då den förut föreslagna ändringen i denna

paragraf innebär, att premiereserven kan beräknas utan införande av begreppet

reservpremie, torde detta stycke ej kunna bibehållas oförändrat. Åt

lagrummet ifråga synes i stället lämpligen böra givas det innehållet, att,

därest grunderna ändras, Konungen skall bestämma efter vilka grunder premiereserven

för äldre försäkring skall beräknas.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 21.

9

Enligt reglerna i 213 § för premiereservens beräkning skola reservpremier,

som ingå i de enligt försäkringsavtalet förfallna premierna, räknas såsom

influtna, även om premierna äro obetalda. Därav har ansetts följa, att sådana

reservpremier böra få användas till redovisning av försäkringsfonden;

bestämmelse härom har upptagits under 7) i 215 §. Såsom nyss nämnts

kan emellertid efter genomförandet av den föreslagna ändringen i 213 §

premiereserven beräknas efter grunder, som icke definiera särskilda reservpremier.

Med hänsyn härtill torde under 7) i 215 § böra stadgas, att försäkringsfonden

må redovisas antingen med reservpremier, ingående i förfallna

obetalda premier, eller ock, därest grunderna för premiereservens

beräkning ej äro avfattade enligt 213 § tredje stycket, med den del av sistnämnda

premier som Konungen beslutar. Sådant beslut synes lämpligen

böra ske i form av stadfästelse å grunder, där storleken av denna del angivits.

I enlighet med vad sålunda anförts har inom handelsdepartementet upprättats

förslag till lag om ändrad lydelse av 213 och 215 §§ lagen örn försäkringsrörelse.

Den föreslagna lagen synes böra träda i kraft omedelbart

efter utfärdandet.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över det upprättade förslaget

till lag angående ändrad lydelse av 213 och 215 §§ lagen den 25 maj

1917 (nr 257) om försäkringsrörelse, av den lydelse bilaga1 till detta protokoll

utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:

Nils Sehlberg.

1 Denna bilaga, vilken är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här

uteslutits.

Bihang till riksdagens protokoll 19H- 1 sami. Nr 21.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 21.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 27 december

1940.

Närvarande:

justitieråden Forssman,

Bellinder,

regeringsrådet Lundevall,

justitierådet Sterzel.

Enligt lagrådet den 17 december 1940 tillhandakommet utdrag av protokoll

över handelsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den

13 december 1940, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat

förslag till lag angående ändrad lydelse av 213 och 215 §§ lagen den

25 maj 1917 (nr 257) om försäkringsrörelse.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

hovrättsfiskalen Sven Åke Edling.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

G. Lindencrona.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 21.

11

Utdrag av protokollet över handelsårenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

3 januari 19Al.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Domö, anmäler efter gemensam

beredning med chefen för justitiedepartementet lagrådets den 27 december

1940 avgivna utlåtande över det den 13 i samma månad till lagrådet

remitterade förslaget till lag angående ändrad lydelse av 213 och 215 §§

lagen den 25 maj 1917 (nr 257) örn försäkringsrörelse samt hemställer, att

förslaget, som av lagrådet lämnats utan erinran, måtte jämlikt § 87 regeringsformen

genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Åke Hartvig.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1941:74 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till instruktioner för riksdagens justitieombudsman och militieombudsman. s. 1 i texten
  2. 1LU 1941:9 Första lagutskottets utlåtande Nr 9 s. 1 i texten