Sök i Ratio Lex

Angående reglering av sockernäringen i riket

38 sidor, varav 38 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 38 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1941:212, Angående reglering av sockernäringen i riket

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

1

t

Nr 212.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående reglering av

sockernäringen i riket; given Stockholms slott den 18

april 19 Al.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

A. Pelirsson-Bramstorp.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

18 april 19A1.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen

för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp:

Sockernäringen i Sverige har under en följd av år åtnjutit statsmakternas

stöd i form av särskilda åtgärder vid sidan av tullskyddet. Från och med

1932 lia dessa åtgärder inneburit, att den inhemska sockerindustrien tillförsäkrats

ensamrätt i fråga örn införsel av socker mot skyldighet att vid inköp

av sockerbetor och försäljning av socker tillämpa vissa angivna priser och

bestämmelser. Sedan förra året garanterar staten därjämte industrien täckning

av samtliga med sockertillverkningen förbundna kostnader, mot det att

sockerindustrien är redovisningsskyldig för sina på grund av sockertillverkningen

erhållna inkomster. Sockerindustrien i landet har tidigare varit representerad

av två bolag, Svenska sockerfabriksaktiebolaget och mellersta Sveriges

sockerfabriksaktiebolag. Under 1936 inträdde en förändring såtillvida, att

mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag uppgick i Svenska sockerfabriksBihanq

till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 212. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

aktiebolaget. De nuvarande stödåtgärderna, grundade å ett kontrakt mellan

sistnämnda bolag och staten, gälla för tiden till och med den 31 juli 1941.

De ha tillkommit i överensstämmelse med beslut av 1940 års lagtima riksdag

(prop. nr 189; r. skr. nr 159).

De allmänna grunderna i nu tillämpade åtgärder till sockerbetsodlingens

stödjande m. m.

Genom förordningen den 19 april 1940 (nr 276) har förordningen den 22

februari 1932 (nr 30) angående reglering av införseln av socker, vilken förordning

trädde i kraft den 23 februari 1932 och som enligt förordningarna nr

50/1933, 21/1934, 33/1935, 42/1936, 59/1937 och 60/1938 skulle gälla till och

med den 30 september 1940, givits förlängd giltighet för tiden till och med

den 31 juli 1941. Enligt förordningen nr 30/1932 får socker (tulltaxenummer

119 och 120) icke till riket införas av annan än staten eller den, åt vilken

Kungl. Majit överlåter sådan rätt. Detta stadgande har dock ej avseende å

transitering, uppläggning å tullager och under visst villkor provianteringsfrilager,

egentlig gränstrafik samt viss tullfri införsel. Jämlikt 1 § förordningen

den 16 maj 1924 (nr 119) angående transitering av införselförbjudna

varor, sådan denna paragraf lyder enligt förordningen nr 252/1935, har stadgandet

ej heller avseende å uppläggning i frihamn. Den, åt vilken Kungl.

Majit överlåter införselrätt, äger att lämna annan tillstånd till införsel av

vara, som avses i förordning nr 30/1932. Vara, som på grund av bestämmelserna

i denna förordning icke får införas, må, därest densamma icke är

enligt lagen om straff för olovlig varuinförsel att anse såsom olovligen införd,

åter utföras under de villkor och i den ordning, som tullstadgan föreskriver.

Gällande kontrakt med Svenska sockerfabriksaktiebolaget innehåller följande.

»Mellan svenska staten å ena sidan samt å andra sidan Svenska sockerfabriksaktiebolaget,

i det följande benämnt bolaget, är följande överenskommelse

träffad.

1 §.

Staten tillförsäkrar bolaget för nedan i 10 § omförmälda tid att annan än

bolaget ej skall äga laglig rätt att till riket införa socker (tulltaxenummer

119 och 120).

Vad ovan sägs skall icke utgöra hinder för annan att företaga transitering,

returförtullning eller uppläggning i frihamn eller å tullager eller provianteringsfrilager

av nyss omförmälda vara; dock får å provianteringsfrilager

upplagd sådan vara endast efter av Kungl. Majit för varje särskilt fall

meddelat tillstånd disponeras annorledes än till fartygs proviantering i föreskriven

ordning.

Vad i första stycket sägs gäller ej heller i avseende å vara, som införes i

egentlig gränstrafik eller under sådana förhållanden, att tullfrihet för varan

åtnjutes enligt annan bestämmelse i 5 § tulltaxeförordningen än den under s)

upptagna eller enligt 6 eller 8 § samma förordning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

3

Utan hinder av vad ovan sägs äger staten rätt att till riket införa de myckenheter

socker, som för säkerställande av landets försörjning med socker må

anses erforderliga.

2 §•

Bolaget förbinder sig att inbjuda till teckning av kontrakt angående sockerbetsodling

under år 1940 i enlighet med mellan bolaget och Sveriges betodlares

centralförening överenskomna grunder samt under iakttagande tillika,

att grundpriset för 100 kilogram sockerbetor med 16 procent sockerhalt icke

må, med undantag som följer av bestämmelserna i 3 § första stycket, understiga

de priser, som i följande tabell äro angivna för olika medelhektarskördar.

Med medelhektarskörd förstås därvid det tal, som erhålles om den av bolaget

för 1940 inköpta myckenheten sockerbetor, uttryckt i deciton inköpt betvikt,

delas med den samma år odlade totala sockerbetsarealen, angiven i hektar

uppmätt areal.

Medelhektarskörd Sockerbetspris för deciton

Minst 360 deciton.................... 3 kronor 2 öre

350, men lägre än

360 deciton ..

3

»

6

»

340, » » »

350 » ..

3

»

10

»

330, » » »

340 » ..

3

»

14

»

320, » » »

330 » ..

3

»

18

»

310, » » »

320 » ..

3

»

22

»

än 310 deciton ..

3

»

26

»

Vid teckning av betodlingskontrakt, avseende leverans till Lidköpings, Linköpings

eller Mörbylånga råsockerfabrik, skola dock i fråga om täckningsersättning

och bidrag till järnvägsvakt gälla i huvudsak de grunder, som tidigare

tillämpats av mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag.

3 §■

Bolaget förbinder sig att ej låta någon betodlare ingå eller övertaga betodlingskontrakt

för 1940, innehållande bestämmelse om i 2 § angivet pris, med

mindre betodlaren avlämnar en vederbörligen underskriven förbindelse, enligt

bilagda formulär, angående betarbetarlönerna 1940 och bestridande av

vissa kostnader. Samtliga sådana underskrivna förbindelser skola av bolaget,

på anfordran, överlämnas till den i 7 § omförmälda nämnden.

Vad betodlare enligt 2 § i förberörda förbindelse är skyldig betala skall

bolaget innehålla å den odlaren tillkommande betlikviden. Sålunda innehålla

belopp har bolaget att, på anfordran, redovisa till nämnden.

4 §.

Bolaget är skyldigt att vid försäljning av socker och sirap samt vid sockertillverkning

erhållna biprodukter tillämpa de priser och försäljningsvillkor,

som av Kungl. Maj:t fastställas.

Finner bolaget att på grund av ändrade förhållanden eller eljest ändring

bör ske i fråga om priser eller försäljningsvillkor, som nyss nämnts, har

bolaget att med förebringande av erforderlig utredning göra anmälan därom

hos Kungl. Majit.

5 §.

För räkenskapsåren 1939/40 och 1940/41, därvid räkenskapsår anses börja

den 1 augusti och sluta den 31 juli året därpå, är bolaget gentemot staten

redovisningsskyldigt för sina samtliga inkomster på grund av tillverkningen

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

och försäljningen av socker och sirap samt vid sockerframställning erhållna

biprodukter, och åtager staten sig att svara för täckning av bolagets för

samma tillverkning och försäljning havda kostnader. Därvid skola särskilt

nedan angivna grunder iakttagas.

t. Avskrivningar å vid ingången av räkenskapsåret 1939/40 befintliga

anläggningar, maskiner och inventarier skola ske i huvudsak efter hittills ti illämpade

grunder. Beträffande i detta slycke avsedda föremål, som nyanskaffas

under något av ovan nämnda räkenskapsår, böra dessa — i den mån

fråga ej är örn rent underhåll — upptagas å anläggningskonto till det verkliga

anskaffningsvärdet för att därefter med hänsyn till föremålets livslängd

undergå planenlig avskrivning; dock må bolaget, om nyanskaffningen på

grund av krisförhållanden dragit stegrade kostnader samt avser ersättning av

äldre liknande föremål, under det räkenskapsår, då anskaffning skett, göra en

extra avskrivning till belopp av 75 procent å den av nyss nämnd orsak uppkomna

merkostnaden, skolande återstående anskaffningsvärde upptagas å anläggningskonto

för att därefter bliva föremål för planenlig avskrivning.

2. Beträffande de värden, vartill lager av bränsle och andra förnödenlieier

må för vartdera av ovannämnda räkenskapsår upptagas i bokslutet,

skall gälla, att räkenskapsårets drift ej får påföras högre kostnader för respektive

vara, än att bolaget kan — med antagande av att den utgående lagerbehållningen

av varan till storleken sammanfaller med den ingående — åsätta

ett dylikt normallager samma ä-pris som gällt för det ingående. Därest det utgående

lagret till kvantiteten överskjuter det ingående, skall den överskjutande

delen bokföras till den under räkenskapsåret genomsnittliga inköpskostnaden.

3. Beträffande värdesättningen å lager av råsocker och raffinad skall -—

oberoende av vad därom må tillämpas i bolagets i dess förvaltningsberättelse

intagna bokslut — följande lända till efterrättelse i mellanhavandet mellan

staten och bolaget enligt detta kontrakt. Å ena sidan skall under vartdera

räkenskapsåret 1939/40 och 1940/41 såsom inkomst, för vilken bolaget gentemot

staten är redovisningsskyldigt, räknas ett belopp, som motsvarar vid

räkenskapsårets utgång kvarvarande lager av råsocker och raffinad, värderat

tili vid sagda tillfälle gällande försäljningspris å socker, efter avdrag av dels

eventuellt förekommande sockerskatt och dels försäljningskostnader och beträffande

kvarvarande råsocker jämväl raffineringskostnader. Å andra sidan

skall under nyss sagda räkenskapsår såsom kostnader, för vilka staten gentemot

bolaget lämnar garanti, räknas dels det belopp, vartill sockerlagret vid

räkenskapsårets ingång varit bokfört, dels ock ett belopp, avsett för åternedskrivning

av det på ovan angivet sätt beräknade värdet å utgående sockerlager,

vilket belopp i krontal angivet skall motsvara den reserv, som bolaget

den 31 juli 1939 ägde i sitt då förefintliga lager av råsocker och raffinad.

Först sedan hänsyn på nu angivet sätt tagits till lagervärdesättningen å sockerlagret,

skall den bolaget enligt punkt 5 härnedan tillkommande vinsten få

framkomma. Staten garanterar vidare bolaget att beträffande utförsäljning av

det vid avtalets utgång kvarvarande sockerlagret få tillämpa samma pris, som

det vid sagda tidpunkt gällande försäljningspriset å socker.

Skulle, oaktat bolagets vinst på sockertillverkningen alltså genom förevarande

bestämmelser under avtalstiden begränsas på nyss angivet sätt, bolaget

under avtalstiden likväl få vidkännas någon skatt till följd av värdeökning

e. d. i bolagets sockerlager, skall i mellanhavandet mellan staten och bolaget

dylikt skattebelopp ej omfattas av statens garanti.

4. Beträffande skatter till stat och kommun skall iakttagas, att vartdera

räkenskapsårets drift får påföras ett kostnadsbelopp, motsvarande den skattesumma,

som beräknas utgå på grund av ett under ett vart av samma år upp
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

5

kommet påräkneligt vinstbelopp av 4,725,000 kronor. Till en för gäldande av

s. k. eftersläpande skatter avsedd skattereserv får dessutom under vartdera

året avsättas ett belopp av 330,000 kronor.

5. Under statens garanti må inräknas jämväl dels det verkligt förekommande

nettoräntebeloppet dels ock ett årligt belopp av 4,300,000 kronor avsett

att, tillhopa nied bolagets å annan verksamhet än tillverkning och försäljning

av socker och sirap erhållna vinst, användas till förräntning av bolagets eget

kapital eller till ändamål, som bolagets styrelse äger fritt bestämma.

6. Den omständigheten att staten svarar för täckning av bolagets kostnader

för sockertillverkningen får ej föranleda bolaget till mindre omtänksamhet

än eljest i avseende å utgifters vidkännande och företagets ekonomiska

bedrivande i övrigt, och åligger det alltså bolaget att, utan eftersättande

av driftens planmässighet och företagets rationella bedrivande, iakttaga

all nödig sparsamhet i avseende å utgifter av skilda slag och beträffande bedrivandet

av dess verksamhet överhuvudtaget.

7. Skulle vid avtalstidens utgång kvarstå något under statens garanti ingående

kostnadsbelopp, varför täckning ej under avtalstiden av bolaget erhållits,

och träffas ej mellan staten och bolaget särskild uppgörelse om beloppets

täckning, har staten att till bolaget omedelbart vid avtalets utgång

utgiva vad sålunda återstår. Om å andra sidan det belopp, som bolaget erhållit

i redovisningspliktiga inkomster, skulle vid avtalstidens utgång överstiga

vad som omfattats av statens garanti, är bolaget skyldigt att, därest annan

uppgörelse ej träffas, till staten likaledes omedelbart utgiva det sålunda

överskjutande beloppet.

8. Utöver de i detta kontrakt angivna grunder äger Kungl. Majit att med

bolaget träffa överenskommelse i avseende å närmare bestämmelser om täckning

av bolagets kostnader och redovisning av dess inkomster.

6 §.

Vid försäljning av socker är bolaget skyldigt att följa samma grundsatser

som hittills i detta hänseende av bolaget tillämpats för försäljning till leveransdagens

pris.

Bolaget skall driva sin verksamhet på ett lojalt sätt och så att icke annans

intresse obehörigen skadas.

7 §•

Bolagets verksamhet i vad den beröres av detta kontrakt står under tillsyn

av en utav Kungl. Majit tillsatt nämnd (statens sockernämnd).

Nämnden äger att av bolaget erhålla de uppgifter och taga del av det material,

som den anser erforderligt för tillsynens utövande.

8 §.

I frågor rörande tillämpningen av bestämmelserna i 5 § detta kontrakt rörande

bolagets redovisningsskyldighet för sina inkomster ävensom statens

åtagande att svara för täckning av bolagets kostnader äger nämnden företräda

staten. Uppstår i sådan fråga meningsskiljaktighet mellan nämnden

och bolaget skall nämnden, därest bolaget det begär, underställa frågan

Kungl. Majit. Innan Kungl. Majit fattar ståndpunkt i sålunda uppkommen

tvistefråga, åligger det Kungl. Majit att inhämta utlåtande i frågan hos en

särskild delegation, bestående av tekniskt och ekonomiskt erfarna, opartiska

och sakkunniga personer, utsedda på sätt i lagen örn skiljemän sägs.

Rörande nämndens verksamhet i övrigt meddelar Kungl. Majit närmare

föreskrifter.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

9 §.

Vad i detta kontrakt stadgas innebär ej inskränkning i de befogenheter,

som enligt lag och författning må tillkomma Kungl. Hajd i avseende å bolaget

och dess verksamhet.

10 §.

Detta kontrakt träder i kraft från och med tidpunkten för dess undertecknande

samt gäller till och med den 31 juli 1941. Bestämmelserna i det enligt

godkännande av 1938 års riksdag mellan staten och bolaget ingångna kontraktet

skola, i den mån de strida mot nu förevarande kontrakt, anses upphävda

genom sistnämnda kontrakt.»

I brev till generaltullstyrelsen den 19 april 1940 angående åtgärder till

sockerbetsodlingens uppehållande (Sv. förf.-sami. nr 277) har Kungl. Majit

tillkännagivit, att för tiden från och med den 1 oktober 1940 till och med

dag, som av Kungl. Majit bestämmes, dock senast den 31 januari 1942, rätt

att till riket införa socker (tulltaxenummer 119 och 120) med av Kungl.

Majit stadgade undantag icke skall tillkomma annan än staten eller den åt

vilken Kungl. Majit överlåter sådan rätt.

Rörande betarbetarlönema under 1940 och löneförhållandena inom sockerbetsodlingen

1941 hänvisas till propositionen nr 184/1941 med förslag till

lag angående skyldighet att i vissa fall verkställa odling av sockerbetor (sid.

7—10). Till samma proposition hänvisas jämväl i fråga örn uppgifter angående

sockerbetsodlingen och sockertillverkningen samt försäljningen av socker

under åren 1932—40 (sid. 10—13).

Vissa uppgifter om statens sockernämnds verksamhet m. m.

Sedan Kungl. Majit den 19 april 1940 i enlighet med riksdagens beslut

godkänt det i propositionen nr 189/1940 intagna kontraktet mellan staten

och Svenska sockerfabriksaktiebolaget, utfärdade Kungl. Majit den 10 maj

1940 (Sv. förf.-saml. nr 377) ny instruktion för statens sockemämnd att

lända till efterrättelse från och med den 1 juni 1940. I samband därmed erhöll

statens sockernämnd från sistnämnda dag ändrad sammansättning. Enligt

den nya ordningen är sockernämndens viktigaste uppgift att granska

sockerbolagets verksamhet, vartill komma vissa andra uppdrag såsom att behandla

lönetvister mellan betodlare och betarbetare m. m. ävensom, enligt

särskild författning, att fördela statsanslag och statslån till enskilda järnvägar

för utförande av lastningsanordningar för sockerbetor.

I skrivelse den 17 mars 1941 har statens sockernämnd lämnat en redogörelse

för sin verksamhet under det senaste året.

I skrivelsen har nämnden till en början upptagit en redogörelse för

sin granskning av socker bolagets verksamhet. Härutinnan

anföres följande.

Kontraktet mellan staten och bolaget, vilket kontrakt trädde i kraft vid

dess undertecknande i april 1940 och gäller till och med den 31 juli 1941, har

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

7

beträffande sockerbolagets inkomster och utgifter och statens förhållande

härtill, jämlikt 5 § i kontraktet, avseende å de två räkenskapsåren 1939/40

och 1940/41, därvid ett räkenskapsår börjar den 1 augusti och slutar den

31 juli året därpå.

Den nya sockernämnden har från och med sin tillkomst i juni 1940, i enlighet

med bestämmelserna i nämndens instruktion, utövat i ortlöpande tillsyn

över sockcrbolagets verksamhet, i vad denna beröres av törenämnda kontrakt,

därvid nämnden ägnat särskild uppmärksamhet åt frågor rörande

tillämpningen av bestämmelserna i 5 § i kontraktet örn bolagets redovisningsskyldighet

för sina inkomster samt statens åtagande att svara för täckning

av bolagets kostnader. Nämnden har därvid sökt att ur handlingar och genom

överläggningar med bolagets ledning ingående följa bolagets viktigare

affärshändelser, varjämte nämnden fortlöpande tager del av labriks-, inköpsoch

försäljningsförhållanden genom att granska bokföringen och övriga räkenskaperna

berörande handlingar såväl å bolagets huvudkontor i Malmo

sorn å olika råsockerfabriker och raffinaderier. I detta arbete biträdes nämnden

av en i industriell bokföring sakkunnig tjänsteman som genomgår bolagets

räkenskaper m. m. och för nämnden föredrager hithörande frågor. Därjämte

är från och med den 15 januari 1941 hos nämnden anställd jämväl

en biträdande revisor, som särskilt ägnar sig åt genomgåendet av fabrikernas

bokföring, lageruppgifter m. m. Nämnden söker vidare att på grundval av

fortlöpande räkenskapssammandrag för fabrikerna och huvudkontoret samt

upprättade kostnadsberäkningar för den återstående delen av kontraktstiden

bilda sig en uppfattning lid efter annan rörande produktionskostnaderna vid

tillverkningen av socker och det för dessas täckande erfoiderliga piiset s.

socker.

Nämndens arbete beträffande granskningen av bolagets inkomster och utgifter

omfattade till en början frågor, som avsågo räkenskapsåret 1939/40

och bokslutet per den 31 augusti 1940. Ehuru enligt vad som förutsatts i propositionen

nr 189/1940 å sid. 24 sådana beslut om kostnaders bestridande,

sorn fattats av bolagets styrelse eller direktion före den 16 mars 1940, skulle

i mellanhavandet mellan staten och bolaget godkännas utan särskild prövning

från statens sida, har sockernämndens granskningsarbete beträffande

bokslutet för 1939/40 likväl varit omfattande. Bland mera betydelsefulla

spörsmål, som därvid kommit under nämndens övervägande, må här nämnas

följande. — I samband med bokslutet gällde det att beträffande bolagets

olika fabriker granska de nyanskaffningar och nyanläggningar, som företagits

under året 1939/40, därvid nämnden särskilt undersökt, att icke andra

delar av kostnaderna härför påfördes årets drift än som kunde anses hänförliga

till verkliga underhållskostnader. I anslutning härtill har nämnden

vidare från fall till fall prövat frågan örn medgivande av sådana extra avskrivningar

med 75 procent av till följd av kris!örliallanden uppkomna merkostnader

beträffande anskaffade ersättningsföremål, som avses i kontraktets

5 g 1 mom. Med hänsyn till förevarande bestämmelse örn »75 procentavskrivning»

har nämnden dessutom ägnat uppmärksamhet å brandförsäkringsvärdena

å byggnader och maskiner samt föreslagit bolaget att vidtaga

vissa höjningar av försäkringsbeloppen. — Enär kostnadskontot underhåll

är till beloppet betydelsefullt och inrymmer en mängd olika poster, har

nämnden genom detaljgranskning av vissa fabrikers bokföring samt genom

stickprov ägnat särskild uppmärksamhet åt delta konto, och är hithörande

granskningsarbete beträffande året 1939/40 ännu ej avslutat. Be
stämmelserna

i kontraktets 5 § 2 och 3 mom. hänföra sig till in- och utgående

lagersättningen å förnödenheter och å socker. Särskilt i avseende å de

i 2 mom. avsedda varorna, stenkol, kalksten, hellre"), emballage m. fl. fornö
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majrfs proposition nr 212.

denheter har nämnden ingående undersökt frågorna rörande inköps-, förbruknings-

och lagervärden samt rörande inköpta, förbrukade och lagerförda

kvantiteter och dessas olika kvaliteter. Nämnden har beträffande denna

Punkt ansett, att det ur synpunkten av statens garanti ligger stor vikt på en

noggrann kvantitativ inventering av alla de förnödenheter, varom här är

fråga, och vilka till stor del finnas i lager hos de skilda fabrikerna. Skulle

exempelvis en fabriks lager i verkligheten ej omfatta den ingående mängd

av en förnödenhet, som räkenskaperna utvisa, står staten risken att vid avtalets

slut få svara för lagrets förefintlighet, om icke särskilda åtgärder vidtagits

för att gardera staten mot detta. Lika viktigt är ur statens synpunkt,

att vid avtalstidens slut faktiskt förefintliga lagerförråd också äro behörigen

bokförda såsom utgående lager. Nämnden har därför låtit upprätta detaljelade

ingående inventarier av förnödenheter för varje fabrik samt sökt genom

stickprov och ur dokument (lagerkort, fakturor och förhrukningsrapporter)

kontrollera förnödenheternas förefintlighet och rätta lagervärde per den 1

augusti 1939. Nämnden har i anslutning härtill avkrävt bolaget en utfästelse

att gentemot staten svara för alla eventuellt uppkommande förluster, som

må tillskyndas bolaget och sockerrörelsen genom förskingring, vårdslöshet

eller bristande inventering av lagren. — Enligt bestämmelse i kontraktets

5 § 4 morn. omfattar statens garanti de skatter, som påvila en vinst för bolaget

av 4,725,000 kronor. Då ifrågavarande skatter, hänförliga till vinsten för

1939/40, givetvis ej äro kända förrän vid en senare tidpunkt, har i bokslutet

skattebeloppet på grundval av särskilt verkställd utredning allenast uppskattats

och det sålunda förhandsvis beräknade beloppet påförts vinst- och förlustkontot.

Nämnden har därvid förutsatt, att det sålunda beräknade skattebeloppet

senare skall slutligt regleras med ledning av de faktiska skattebeloppen,

när dessa bliva kända.

Vad beträffar resultatet av 1939/40 års verksamhet i sockerindustrien må

först erinras, att sockerproduktionen det året var till omfattningen betydande

och tillverkningsförhållandena gynnsamma, dock att den av kriget förorsakade

stegringen i omkostnader, för bränsle, frakter m. m. redan då begynte

göra sig gällande. Betmängden var hög, 1,902,000 ton, med god sockerhall

(17.69 %) och en på grund av låg smutsprocent låg undervikt. Den erhållna

råsockermängden 308,000 ton var över den genomsnittliga, men det oaktat

mäste även en ej ringa mängd av råsockerlagret förarbetas i raffinaderierna,

ty raffinadtillverkningen var detta år — på grund av allmänhetens stora sockerköp

— starkt stegrad. Sålunda uppgick raffinadtillverkningen till 344,000

ton och raffinadförsäljningen nådde rekordsiffran 328,000 ton.

Sockerbolagets bokslut den 31 augusti 1940 uppvisar — sedan bolagets

kostnader blivit täckta och den bolaget enligt kontraktet tillerkända vinsten

å sockerrörelsen blivit redovisad — ett belopp av 6,736,102 kronor 12 öre

statsregleringen till godo. Detta innebär, att sockerbolaget sagda dag var

gentemot staten redovisningsskyldigt för ifrågavarande belopp, beroende i huvudsak

därpå att bolagets inkomster å socker m. m. under 1939/40 överstigit

bolagets kostnader, inklusive dess vinst, med sagda belopp. Att staten vid ingången

av aret 1940/41 skulle hava visst tillgodohavande i sockerregleringen

var väntat och beräknat, ty höjningen av sockerpriset den 1 april 1940 företogs

så tidigt och med sådant belopp (4 öre per kg.), att härigenom i förväg

skulle erhållas medel att bidraga till täckande av de merkostnader vid sockertillverkningen,

som voro att förvänta under året 1940/41 till följd av betprisets

höjning och befarad fortgående stegring i åtskilliga andra produktionskostnader.

Beträffande storleken av nyssnämnda belopp å något över 6,7

miljoner kronor bör framhållas, att summan ännu ej kan betraktas såsom

slutgiltigt fixerad, enär den — såsom nyss anförts — i avseende å skatte
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

9

beloppet grundats allenast på en förhandsuppskattning och sockernämndens

granskning av skilda kostnadsposter ännu ej helt slutförts.

Vad härefter angår det nu löpande räkenskapsåret, omfattande tiden

1 augusti 1940—31 juli 1941, är det givetvis för tidigt att nu med bestämdhet

yttra sig om dess residtat. Emellertid är råsockerkampanjen nu avslutad och

på grundval av härom föreliggande uppgifter och i övrigt verkställda kalkyler

torde vissa mera allmänna uttalanden nu kunna göras rörande det sannolika

utfallet av årets sockertillverkning och vad härmed sammanhänger. —

Från betarealen, som uppgick till icke mindre än 54,440 hektar, erhölls en

hektarskörd av allenast 34,160 kilogram eller för hela arealen 1,860,000 ton

sockerbetor. Den genomsnittliga sockerhalten — 17.82 % — blev snarare över

än under medeltalet. En omständighet, som ogynnsamt påverkade 1940 års

råsockerkampanj, var betornas osedvanligt höga smutshalt (12.84 % jord

mot 7.26 % år 1939). Detta medförde fördyrade betfrakter, försvårat arbete

vid betornas intagning i fabriken och behandling därstädes m. m. Råsockermängden

blev i runt tal 300,000 ton. — Vad beträffar raffinadtillverkningen

beräknas denna under året 1940/41 komma att väsentligt understiga fjolårets

produktion, vilket sammanhänger med att raffinadförsäljningen — som förra

året var rekordartad — i år avsevärt nedgår till följd av ransoneringen. Den

minskade raffinadtillverkningen, vilken beräknas komma att utgöra ungefär

250,000 ton, kommer alt medföra en fördyring av produktionskostnaden per

kilogram raffinad med hänsyn till att de fasta kostnaderna vid raffinadtillverkningen

få utslås å en minskad kvantitet. — I avseende å tillverkningskostnaderna

vid sockertillverkningen 1940/41 måste nian vidare räkna med ganska

betydande fördyringar å vissa poster. Beträffande den största posten, betornas

inköp, uppgående till ett sammanlagt belopp av drygt 64 miljoner kronor,

är att märka, att betpriset 1940 enligt gällande och av staten godkända regler

belöpte sig till 3 kronor 10 öre per deciton 16-procentiga betor, vartill komma

35.26 öre för högre sockerhalt. Då berörda betpris med ungefär 44.5 öre per

deciton översteg det pris, som gällde för 1939 års kampanj, medför betprishöjningen

vid höstens kampanj en merkostnad av sammanlagt i runt tal 8.3

miljoner kronor i förhållande till fjolårets kostnad — något som var beräknat

vid sockerprishöjningen 1 april 1940 — vartill kommer den fördyring

som åstadkommits till följd av den osedvanligt höga smutsprocenten. — Men

även beträffande flera av de egentliga industrikostnaderna har en stegring ägt

rum under innevarande år i förhållande till räkenskapsåret 1939/40, såsom

beträffande bränsle, arbetslöner, frakter, säckemballage, underhållskostnader

m. m., vartill kommer att avskrivningsbeloppet sannolikt kommer att stegras,

beroende särskilt på kontraktsbestämmelsen om 75 procents omedelbar

avskrivning av de till följd av krisläget uppkommande merkostnaderna å anskaffade

ersättnings föremål. — Med hänsyn härtill har sockernämnden sett

sig nödsakad att hos Kungl. Maj:t föreslå vissa prishöjningar å socker, sirap

lii. m. Sålunda har Kungl. Majit, i anledning av framställning från sockernämnden,

från och med början av oktober 1940 medgivit viss höjning av

priserna å sirap, melass och snitsel, vilka varupriser ej hade ändrats, då sockerpriset

höjdes den 1 april 1940. Vidare har sockernämnden, sedan huvudresultatet

av råsockerkampanjen hösten 1940 kunnat någorlunda överblickas

och en kalkyl upprättats rörande de sannolika kostnaderna för återstående

del av det nu löpande räkenskapsåret, på grundval härav hos Kungl. Majit

hemställt örn höjning av sockerpriset med 3 öre per kilogram, vilken framställning

Kungl. Majit bifallit med tillämpning från den I mars 1941. Såvitt

nu kan bedömas torde denna prishöjning vara tillfyllest för ernående av sådant

ekonomiskt resultat av 1940/41 års sockertillverkning, att inkomsterna

under sagda år, inberäknat det från året 1939/40 överförda beloppet av cirka

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

6.7 miljoner kronor statsregleringen till godo, skall förslå till täckande av de

på året 1940/41 belöpande kostnaderna för tillverkningen och försäljningen

av socker, däri inräknat det bolaget i kontraktet tillerkända beloppet till förräntning

av bolagets eget kapital. Emellertid kommer sockernämnden givetvis

att med största uppmärksamhet följa denna fråga vid sin fortsatta granskning

av sockerbolagets verksamhet och bokföring.

I skrivelsen har vidare framlagts vissa synpunkter på fråga n

om förlängning av kontraktet mellan staten och sockerbolaget.

Nämnden bär härutinnan anfört:

Vad angår frågan örn eventuell förlängning, för tid efter den 31 juli 1941,

av det mellan staten och sockerbolaget gällande kontraktet har sockernämnden

haft tillfälle att inför regeringen och 1941 års sockerkommission framföra synpunkter

härpå, vilket skett i anslutning till igångsättandet av förhandlingar i

ämnet mellan staten och bolaget. Nämnden har därvid framhållit vissa betänkligheter

av principiell natur mot själva systemet med statsgaranti för täckande

av ett enskilt företags kostnader jämte visst vinstbelopp, samt betonat, att systemet

krävde ingående och omfattande kontroll och tillsyn. Såsom tänkbara

alternativ till det nuvarande systemet kunde nämnas antingen ett fullständigt

statligt grepp om företaget och dess verksamhet, något som dock vöre ett spörsmål

av stor räckvidd och måste ses på lång sikt, eller ock att det statliga ingripandet

begränsades till priskontroll av ungefär enahanda slag, som under

rådande krisläge gällde för andra viktigare produktionsgrenar. Även om skäl

kunde anföras för att behandla prissättningen å socker på sist antytt sätt, har

sockernämnden ej bortsett från, att även sist åsyftade system har svagheter,

och att det visst ej vore säkert, att man i praktiken hade möjlighet att handhava

priskontrollen lika ingående och strängt som med det nu tillämpade systemet.

Huvudsyftet med den statliga sockerregleringen måste vara — jämsides

med ernående av för folkhushållet erforderlig och av sociala skäl önskad

betodling — att den inhemska konsumtionen skyddas mot för höga pris å

socker, sirap och melass samt att sockerindustrien alltså bedrives på ett ur

folkhushållets synpunkt sett rationellt och ekonomiskt sätt. Ehuru nämnden

inför förhandlingarna om eventuellt nytt avtal ifrågasatt att därvid borde diskuteras

såväl priskontrollinjen som det nuvarande systemet, det senare dock

ändrat i vissa hänseenden, har nämnden efter frågans ytterligare övervägande

bland annat inom 1941 års sockerkommission stannat för den mening, att, för

ernående av den mest effektiva kontroll av prissättningen å socker, det sistnämnda

alternativet är att föredraga.

De viktigare ändringar i det nuvarande kontraktet, som sockernämnden inför

årets förhandlingar i frågan ansett sig böra föreslå, avsågo dels skyldighet

för sockerbolaget att i syfte att begränsa kostnaderna för underhåll m. m.

upprätta en plan (en kostnadsstat) rörande årets väntade nyanskaffningar, nyanläggningar

och underhållsanordningar, vilken plan skulle efter granskning

av sockernämnden ej få av bolaget överskridas eller frångås, dels ock införandet

i kontraktet genom ett tillägg av närmare regler i avseende å värdesättningen

av utgående lager av förnödenheter.

Det av nämnden ifrågasatta tillägget skulle hava huvudsakligen följande

innehåll. Där sockerbolagets lager av här avsedd förnödenhet vid utgången av

ett avtalsår understiger det den 1 augusti 1939 förefintliga normallagrets storlek,

skall beträffande underskottet den s. k. rekonstruktionsprincipen tillämpas.

Detta innebär i huvudsak, att för återanskaffning av den bristande lagerkvantiteten

skall genom belastning av årets drift avsättas så stort belopp, att

det — med utgångspunkt från å ena sidan det vid bokslutet gällande dags
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 212.

11

värdet å varan och å andra sidan det ingående bokförda å-priset å normallagret

— förslår för lagrets återuppbyggande till normalkvantiteten. Av vad

sålunda avsatts, benämnt förnödenhetens rekonstruktionsfond, får sockerbolaget

varken under eller efter avtalstiden tillgodogöra sig mer än högst vad som

motsvarar det belopp, som bolaget den 1 augusti 1939 — med utgångspunkt

från å ena sidan det sist sagda dag gällande dagsvärdet å varan och å andra

sidan det ingående bokförda å-priset — ägde såsom lagerresery sagda dag i

normallagret. Vad rekonstruktionsfonden härutöver innehåller får, under iakttagande

av vad nedan sägs, användas — förutom till statsregleringens gottskrivande

under avtalstiden för det fall att rekonstruktionsfond vid prisfall

under året nedgår — allenast för återställning av lagret, och åligger det bolaget

att vid anfordran till staten överlämna vad som ej åtgår för sagda ändamål.

I syfte att återanskaffningen ej sker till högre värden än nödigt är, skall

bolaget rörande återanskaffningen samråda med statens sockernämnd eller

annat av Kungl. Majit utsett organ samt har, där statens organ så påfordrar,

att med återanskaffningen med anlitande av rekonstruktionsfonden låta anstå

tills organet finner att inköpspriserna kunna godtagas. Skulle till äventyrs

enighet ej ernås mellan sockernämnden och bolaget rörande de i det föregående

omnämnda dagsprisnoteringarna å förnödenheterna, torde för lösande av

en dylik teknisk tvistefråga en sakkunnig skiljenämnd böra ha avgörandet.

Genom vad nämnden sålunda föreslagit kommer lagersättningen å förnödenheter

att i viss mån ansluta sig till den princip, som i avtalet skall tillämpas

beträffande lagret av socker. I likhet med vad nu gäller rörande sist sagda

lager beträffande skatter torde statsregleringen fritagas från ansvar för eventuell

beskattning å vinst, som må uppstå genom minskning i kvantiteterna av

förnödenhetslager.

Rörande den s. k. betavgiflen samt nämndens befattning

med frågor angående tvister mellan odlare och arbetare

om löner har sockernämnden i sin skrivelse yttrat:

Enligt såväl nu gällande som tidigare kontrakt mellan staten och sockerbolaget

har det ålegat varje betodlare att till statens sockernämnd avgiva förbindelse,

enligt vilken betodlaren åtog sig dels att erlägga viss lägsta betalning

för betornas skötsel och upptagning dels ock att för täckande av vissa

kostnader erlägga en avgift för varje uppmätt hektar av odlarens sockerbetsodling.

De genom avgifterna erhållna medlen, vilka genom sockerbolagets försorg

skulle innehållas å odlarnas betlikvider samt redovisas till sockernämnden,

skulle enligt bestämmande av Kungl. Majit användas till vissa kostnader,

som betodlingen i gemen kunde hava gagn av såsom kontroll vid betleveranser,

försöksverksamhet på sockerbetsodlingens område e. d. För liden före det

nu gällande kontraktets giltighet utgick av ifrågavarande medel jämväl visst

belopp till täckande av kostnaderna för sockernämnden.

Den för 1939 års betodling ifrågakommande beta vgiften blev av Kungl.

Majit den 15 december 1939 fastställd till 2 kronor 50 öre för varje uppmätt

hektar av odlares betodling 1939, och inlevererade sockerbolaget den 29 februari

1940 till sockernämnden avgiftsmedel för året 1939 med tillhopa 126,917

kronor 11 öre. Kostnaderna för sockernämnden under tiden 1 mars 1939—

31 maj 1940 — efter sistnämnda dag bestridas nämndens kostnader genom ett

särskilt statsanslag — uppgingo till 6,068 kronor 60 öre, varav hälften eller

3,334 kronor 30 öre skulle läckas av betavgiflsmedel. Det av 1939 års betavgiftsmedel

till fördelning tillgängliga beloppet utgjorde sålunda 123,582 kronor

81 öre, vartill kom ett av 1938 års betavgiftsmedel odisponerat belopp av

1,569 kronor 35 öre, eller tillhopa 125,152 kronor 16 öre. Av sistnämnda belopp

bemyndigade Kungl. Majit den 21 juni 1940 statens sockernämnd att

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

till bestridande av utgifter till betodlingens gagn till följande föreningar utbetala

nedan angivna belopp, nämligen

Sveriges betodlares centralförening .................. kronor 105,177:83

Gotlands betodlareförening.......................... » 7,202:62

Lidköpings betodlareförening ...................... » 993:95

Östergötlands betodlareförening...................... » 4,699:85

Södra Kalmar läns och Ölands betodlareförening...... » 6J315: 82

tillhopa kronor 124,690:07.

Av 1939 års betavgiftsmedel återstå alltså 462 kronor 9 öre.

Enligt 3 § i nu gällande kontrakt mellan staten och sockerbolaget åligger

det betodlare att förbinda sig till sockernämnden erlägga en avgift av intill

3 kronor för varje uppmätt hektar av odlingen. Den 27 september 1940 fastställde

Kungl. Maj:t betavgiften till sist sagda belopp. Avgifterna hava i vanlig

ordning inkasserats av sockerbolaget, som den 28 februari 1941 till statens

sockernämnd i avgiftsmedel inlevererat ett belopp av 163,326 kronor 63 öre.

Sagda belopp har ännu ej blivit föremål för fördelning.

Såsom nyss erinrats åligger det varje betodlare, som önskar erhålla det bestämda

betpriset, att i till sockernämnden avgiven förbindelse åtaga sig att för

betornas skötsel och upptagning till den lejda arbetskraften erlägga vissa i

förbindelsen angivna ackordsbelopp. Erhåller betarbetaren icke ersättning enligt

berörda bestämmelser, är betodlaren enligt ifrågavarande förbindelse piik»,

tig att, där han ej inom viss av statens sockernämnd förelagd tid styrker sig

hava till betarbetaren betalt vad som felas, efter anmodan av nämnden utgiva

ett belopp, motsvarande den felande ersättningen jämte 5 procent årlig ränta

därå.

Under odlingsåret 1940 har ett ökat antal tvistefrågor rörande betarbetarlönerna

hänskjutits till sockernämnden. Under tiden 1 mars—31 juli 1940

uppgick tvisternas antal till 25, och för tiden därefter, d. v. s. huvudsakligen

beträffande tiden för arbetet med betornas upptagning hösten 1940, har antalet

till nämnden hänskjutna lönetvister varit osedvanligt stort eller mellan

50 och 60 ärenden, varav ungefär hälften äro av nämnden slutligt prövade,

medan återstående ärenden äro beroende på utredning.

Jag torde i detta sammanhang få anmäla, att sockernämnden med skrivelse

den 21 mars 1940 överlämnat den jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den

18 november 1938 anbefallda utredningen rörande möjligheterna att åstadkomma

en utjämning av detaljhandelspriserna å socker. I utredningen har

nämnden uttalat, att densamma icke funnit något statligt ingripande för ernående

av en dylik utjämning vara av behovet påkallad.

Statens priskontrollnämnd har i infordrat yttrande den 22 mars 1941 förklarat,

att den biträdde sockernämnden i dess uppfattning, att något särskilt

ingripande från statsmakternas sida icke vore påkallat i nu ifrågavarande

syfte.

1941 års sockerkommission.

I samband med förhandlingarna angående 1941 års sockerproduktion

tillsatte Kungl. Maj:t den 7 februari 1941 en särskild kommission för frågans

behandling. Till medlemmar i kommissionen utsågos landshövdingen Carl

Mannerfelt, tillika ordförande, dåvarande t. f. generaldirektören Axel Gjöres,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

13

statssekreteraren Nils Malmfors, direktören Hjalmar Carlborn och direktören

Hjalmar Degerstedt. I skrivelse till chefen för jordbruksdepartementet

har kommissionen lämnat en redogörelse för sin verksamhet såvitt angår

förhandlingarna rörande betodlingsvillkoren. Rörande innehållet i denna redogörelse

hänvisas till propositionen nr 184/1941 (sid. 13—18). Kommissionen

har sedermera i skrivelse den 3 april 1941 lämnat en redogörelse för sina

förhandlingar med sockerbolaget angående nytt avtal med bolaget samt i

samband därmed framlagt förslag till nytt sådant avtal.

Innan jag närmare ingår på innehållet i sistberörda skrivelse, torde jag få

erinra om lagen den 9 april 1941 (nr 205) angående skyldighet att i vissa fall

verkställa odling av sockerbetor. I denna lag föreskrives, att därest under år

1940 å fastighet till avsalu odlats sockerbetor, fastighetens brukare skall vara

skyldig, där ej enligt vad i lagen stadgats befrielse medgivits, att jämväl

under år 1941 för leverans till köpare, som Kungl. Majit anvisar, verkställa

sådan odling å en areal, som motsvarar minst 75 procent av den under år

1940 för sockerbetsodling brukade arealen. Därest uppgörelse om priset å

sockerbetor icke kommer till stånd, skall detta bestämmas av fem skiljemän.

Dispens från odlingsskyldigheten kan meddelas av statens livsmedelskommission

eller efter dess bemyndigande av vederbörande kristidsstyrelse. För

den händelse någon, som enligt lagens föreskrifter är skyldig att odla sockerbetor,

genom anslutning till organisation eller eljest ingått särskild förbindelse

med avseende å odling eller försäljning av sockerbetor, skall dylik förbindelse

vara utan verkan. Denna lag har icke satts i kraft.

I förenämnda skrivelse den 3 april 1941 har 1941 års sockerkommission

framhållit, att under en lång följd av år har såsom huvudprincip för regleringen

av den svenska sockernäringen gällt, att staten enligt vissa bestämmelser

tillförsäkrat sockerbolaget ensamrätt till import av socker mot det att

bolaget åtagit sig att inbjuda till teckning av kontrakt örn sockerbetsodling

i enlighet med av staten godkända grunder samt att bolaget förbundit sig

att ej låta någon odlare ingå betodlingskontrakt med det av staten bestämda

betpriset, med mindre odlaren avlämnat viss förbindelse angående betarbetarlönerna.

Enligt kommissionens mening förelåge ingen anledning att för

1941 års förhållanden frångå berörda huvudprincip.

Kommissionen har därefter i skrivelsen framfört vissa principiella

synpunkter på frågan örn ett nytt avtal mellan staten

och socker b olaget. I skrivelsen har anförts följande.

Då det nu gällande avtalet mellan staten och sockerbolaget utlöper den

31 juli 1941, gäller det att undersöka frågan, örn vilken form ett nytt avtal

särskilt i vad det avser pris- och kostnadskontrollen lämpligen bör få. Kommissionen

har därvid till en början övervägt den principiella frågan, huruvida

det nuvarande systemet med statlig garanti för täckning av kostnaderna

vid sockertillverkningen och bolagets redovisningsskyldighet för sina inkomster

borde lill sina grunddrag behållas, eller örn detta system borde

ersättas med någon annan anordning, därvid — i anslutning till vad

statens sockernämnd i skrivelse den 17 mars 1941 anfört — närmast

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kunni. Maj:ts proposition nr 212.

kunde ifrågakomma en statlig priskontroll enligt ungefär samma linjer, som

under rådande krisläge tillämpas för andra viktigare näringsgrenar. Kommissionen

har härutinnan stannat för den meningen, att man icke nu bör

frångå det enligt beslut förra året införda systemet. Det gäller bär att följa

verksamheten och prisbildningen inom ett monopolföretag, som sedan lång

tid tillbaka kontrollerats av staten, och där även andra omständigheter än

kristidsförhållanden måste beaktas. Det nu tillämpade systemet möjliggör

icke blott priskontroll utan även ingående och fortlöpande tillsyn över verksamheten

inom företaget överhuvud, vilket bör vara ägnat alt lämna garantier

för att konsumtionen erhåller de tillverkade varorna till möjligast billiga

pris. Därtill kommer, att vilket av förenämnda två system man än skulle

välja, det beträffande en stor industritillverkning av den art, varom här är

fråga, säkerligen i allt fall skulle bliva nödvändigt att från början fastslå de

viktigaste principerna för produktionskostnadernas beräknande. Med det nu

gällande systemet har detta skett i ett av Kungl. Maj:t och riksdagen prövat

avtal, medan systemet med vanlig priskontroll torde överlämna detta till

själva kontrollorganet. Örn sockerkommissionen alltså utgått från, att det nuvarande

systemet bibehålies till sina grunddrag, har kommisionen likväl ansett

nödigt föreslå vissa ändringar i det nuvarande kontraktet. Kommissionen

har härutinnan, liksom beträffande förhållandet till betodlarna, sökt ernå

bestämmelser och anordningar, som äro ägnade att förebygga eller begränsa

kostnads- och prisstegringar.

Medan sockerbolaget enligt det nu gällande kontraktet är tillförsäkrat täckning

även av de fasta kostnaderna, oberoende av tillverkningens storlek, har

vid den priskontroll, som åvilar priskontrollnämnden i avseende å annan rörelse

än sockerfabrikation, tillämpats den principen, att ett företag vid minskad

tillverkning eller omsättning icke kan påräkna att i oförändrad omfattning

få sina fasta kostnader täckta. Kommissionen har ansett, att jämväl

beträffande sockertillverkningen den principen nu bör komma till uttryck,

att med minskad tillverkning viss åtstramning måste ske beträffande täckning

av de fasta kostnaderna, så att dessa ej vid nedsatt omsättning få obehindrat

växa per tillverkad enhet och därmed fördyra varupriserna. Beträffande

frågan om vilka kostnader, som äro att anse såsom fasta och såsom

rörliga inom sockerindustrien, har kommissionen låtit verkställa en särskild

undersökning ävensom rörande dessas ungefärliga storlek. Härav har framgått,

att de största och betydelsefullaste fasta kostnaderna äro underhåll, avskrivningar

å fabriker, maskiner och inventarier, skatter och förräntningen

av bolagets eget kapital samt i viss mån löner och pensioner. Kommissionen

har ansett, att dessa poster, med undantag av löner och pensioner, borde utbrytas

ur statens kostnadstäckningsgaranti och i stället behandlas på det

sätt, att man fastställer det belopp, vartill dessa poster kunde anses böra

begränsas, varefter den sålunda fastställda kostnadssumman utslås på en

uppskattad normal årstillverkning råsocker. Det sålunda erhållna talet — vilket

alltså representerar de berörda fasta kostnadernas sammanlagda storlek

i ett visst örestal per kilogram råsocker — skulle fastlåsas till beloppet. Detta

innebär med andra ord, att sockerbolaget för täckning av berörda fasta

kostnader får tillgodoräkna sig ett belopp, motsvarande sagda oresta] för ett

vart under året tillverkat kilogram råsocker, oberoende av tillverkningens

storlek, d. v. s. bolaget får självt bära riskerna i avseende å sagda kostnadsposter

vid eventuellt minskad tillverkning, men skulle å andra sidan få den

fördel, som för bolaget i berörda avseende skulle uppstå vid ökad tillverkning.

Frånsett önskemålet att även beträffande sockerindustrien tillämpa den

eljest i rådande priskontroll gällande principen rörande de fasta kostnaderna,

vinnes genom den nu skisserade linjen den stora fördelen ur statens syn
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

15

punkt, att man härigenom binder och begränsar totalbeloppet av den eljest

svårbedömliga och svårkontrollerade kostnadsposten underhåll ävensom utgifterna

för nyanskaffningar och nyanläggningar, liksom postenavskrivningar

å fastigheter, maskiner och inventarier. På samma gång får industrien

inom den bestämda kostnadsramen själv avväga fördelningen av nämnda

utgifter. Genom den sålunda ifrågasatta anordningen skulle i huvudsak även

tillgodoses det förslag, som av statens sockernämnd i skrivelse den 17 mars

1941 uppställts beträffande skyldighet för sockerbolaget att upprätta en för

året gällande kostnadsstat i avseende å väntade utgifter för underhåll och

nyanskaffningar.

I skrivelsen har lämnats en redogörelse för förhandlingarna mellan kommissionen

och bolaget, de fasta kostnadernas storlek och den beräknade

råsockermängden samt det belopp per kilogram råsocker som bolaget skulle

få disponera för täckande av de fasta kostnaderna. I de fasta kostnaderna

ha upptagits följande fyra delposter, nämligen underhållskostnader, avskrivningar,

skatter och medel till bolagets fria disposition. Kommissionens och

bolagets ställning lill dessa frågor i slutskedet av förhandlingarna framgår

av följande uppställning:

Fasta kostnader:

Eril. kom- missionen

kronor

Enl. socker- bolaget

kronor

Underhåll........................

Avskrivningar....................

Skatter..........................

Till bolagsstyrelsens fria disposition

3.600.000

4.800.000

3,000,000

200,000

3.600.000

5.300.000

3,000,000

300,000

Summa

11,600,000

12,200,000.

ton

ton

Beräknad råsockermängd.........

285,000

260,000.

öre

öre

För sagda fasta kostnader skulle

disponera per kg råsocker......

bolaget alltså få

4.07

4.69

För sitt bud förutsatte bolaget därjämte att betarealen ej komme att understiga

50,000 hektar.

Efter ytterligare överläggningar har slutligen en förhandlingsuppgörelse i

ärendet kunnat ernås av den innebörd, att för sagda fyra kostnadsposter

finge för 1941/42 beräknas ett belopp av 4.45 öre för varje kilogram tillverkat

råsocker, samt att denna regel finge tillämpas oavsett produktionens

storlek och alltså sagda örestal bleve bestående, huru än betarealen och avkastningen

nedginge. Därjämte förutsattes bestämmelser om förhindrande av

underhålls läggande å andra konton samt angående understöds bestridande

av förevarande »låsta» belopp. Under avskrivningar skulle innefattas

samtliga sockerrörelsen berörande avskrivningar och alltså även sådana, som

avse sirapstillverkningen, kolkranen, cisternvagnarna m. m. och vilken förut

avförts före bokslutet å respektive konton.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

I fråga om medel, som skola disponeras för utdelning till aktieägarna,

har bolaget, enligt vad kommissionen i skrivelsen uppgivit, framhållit, att

de kapitalbelopp, som bolaget ställde till förfogande dels i form av råsockerfabriker

och raffinaderier, dels ock såsom rörelsekapital i förnödenhets-

och varulager och i driftskapital, representerade så höga värden —

eller respektive cirka 150 miljoner kronor för anläggningarna och minst 60

miljoner kronor i årligt genomsnittligt driftskapital — att den hittills av staten

härför medgivna förräntningen eller 4.1 miljoner kronor måste anses så

måttlig, att bolaget med hänsyn till sina många aktieägare måste hålla på,

att sagda belopp finge stå såsom en av omsättningens storlek oberoende post.

Kommissionen har för uppnående av överenskommelse ej velat motsätta sig

bolagets yrkande i denna del, därvid dock förutsattes, att bolaget ej finge

med användande av reserverade medel eller eljest höja utdelningen till aktieägarna

utöver vad som gällt 1940.

I avseende å den ekonomiska innebörden av förenämnda avtalsförslag har

i skrivelsen anförts följande.

I nedanstående tabell har kommissionen uträknat de belopp, som sockerbolaget

enligt nu förordade uppgörelse skulle vid olika betarealer och skördar

erhålla tillhopa för dels berörda fyra fasta kostnadsposter, och dels förräntning

av bolagets egna i sockerrörelsen nedlagda kapital (vilket senare

belopp enligt vad ovan sagts skulle bibehållas vid 4,100,000 kronor). I tabellen

representerar fall I en ganska god skörd och fall II en mera svag

skörd.

Betareal

Råsockermängd

Till bolaget för de fyra fasta

kostnaderna jämte förräntning

Fall I

(5.700 kg pr ha)

Fall II

(5,300 kg per ha)

Fall I

Fall II

Miljoner kronor

55,000 ha............

313,500 ton

291,500 ton

18.05

17.07

50,000 » ............

285,000 >

265,000 >

16.78

15.89

45,000 > ............

256,500 »

238,500 »

15.51

14.71

40,000 > ............

228,000 »

212,000 »

14.25

13.63

Härav framgår alltså, att ifrågavarande belopp växlar med skilda betarealer,

hektarskördar och procentsatser beträffande sockerhalten. Vid en sockerbetsareal

av 50,000 hektar, vilket ungefär motsvarar odlingen under de senare

åren, samt med ungefär lika stor hektarskörd som fjolårets eller 342

deciton och en medelsockerhalt i betorna av 17.6 procent, bleve råsockermängden

ungefär 272,000 ton. Vid denna myckenhet komme förenämnda belopp

för de fyra fasta posterna tillhopa med beloppet för förräntning av bolagets

eget kapital i sockerrörelsen att uppgå till i runt tal 16.2 miljoner kronor.

Beträffande frågan om värdering av utgående lager av förnödenheter

m. m. har kommissionen hänvisat till vad härutinnan föreslagits

i sockernämndens skrivelse den 17 mars 1941 samt upplyst, att bolaget

godtagit sockernämndens förslag utom på en punkt. Bolaget hade enligt

vad kommissionen anfört gjort bestämda invändningar mot sockernämndens

förslag i avseende å sättet för lösande av eventuell tvist mellan bolaget och

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

17

statens organ vid nyssnämnda samråd. Medan sockernämndens förslag innebure,

att i dylikt läge skulle beträffande tidpunkten för återställandet gälla

vad det statliga organet bestämde, hade bolaget hävdat, att bolaget ej kunde

-•ivhända sig rätten att avgöra, när och till vilka myckenheter inköp av för

driften erforderliga förnödenheter skulle ske. För att beträffande denna punkt

uppnå en överenskommelse har kommissionen föreslagit den föreskriften, att

örn efter avtalstidens utgång vid dylikt samråd eller beträffande villkoren i

övrigt för återställningen enighet ej uppnåddes, tvistefrågan skulle hänskjutas

till skiljemän enligt lag. Uppstode tvisten under avtalets giltighetstid borde

den handläggas i den ordning, som avses i 8 § av nu gällande kontrakt.

Kommissionen har i sin skrivelse även berört frågan örn sockerbolagets

skyldigheter gentemot betodlarna. Kommissionen har

härvid framhållit, att sockerbolaget givetvis borde, liksom hittills, åtaga sig att

mottaga betor under de villkor, som staten bestämmer, samt därvid jämväl

tillse, att betodlarna avlämna föreskrivna förbindelser rörande betarbetares

löner och erläggande av den s. k. betodlareavgiften. Efter att ha erinrat om

lagen angående skyldighet att i vissa fall verkställa odling av sockerbetor har

kommissionen framhållit, att det med hänsyn till den nya lagen vore erforderligt,

att staten med sockerbolaget träffade överenskommelse, att bolaget

skulle mottaga betorna på de villkor, som kunde varda från statens sida bestämda

om betpris och leverans. I avseende å leveransvillkoren har kommissionen

antagit, att vad som härom överenskommits mellan sockerbolaget och

Sveriges betodlares centralförening i avseende å de särskilda villkoren i odlingskontrakten

komme att bliva i huvudsak gällande. Den nya anordningen

med möjlighet till tvång till odling nödvändiggjorde emellertid vissa nya formuleringar

i de delar av kontraktet, som beröra bolagets direkta förhållanden

till odlarna (2 och 3 §§). Vad angår frågan om skydighet för odlarna att för

den lejda arbetskraften vid betornas skötsel och upptagning erlägga vissa

minimipriser har kommissionen — i avseende å sakens reella innebörd —

framhållit följande.

Kommissionen har utgått från, att bestämmelserna om betarbetarelönerna

liksom hittills böra ansluta sig till motsvarande stadganden i det för året gällande

kollektivavtalet. Enligt detta, som gäller i Skåne, Östergötlands och

Skaraborgs län, Halland och Blekinge, har helackordet per tunnland höjts till

179 kronor 52 öre, därav för sommarskötsel med fyra arbetsmoment 91 kronor

52 öre och för upptagning 88 kronor. Då upptagning verkställes senare än

deri 9 november, skall utgå ett tillägg av 8 kronor per tunnland. För det fall

att sommarskötseln omfattar mindre antal arbetsmoment än fyra, minskas

ackordet med 3 kronor 20 öre, örn någon hackning ej sker före gallringen, och

med 12 kronor 80 öre, om den tredje hackningen bortfaller. I enlighet med

de principer, som statsmakterna under senare år tillämpat, torde ändringar,

motsvarande de i kollektivavtalet sålunda vidtagna, böra ske i den förbindelse,

som betodlare i Skåne, Östergötlands och Skaraborgs län, Halland och

Blekinge skall avgiva. Stadgandet örn kvantitetstillägg får dock ej utgöra

hinder för att, där så tidigare plägat ske, en sådan bestämmelse stipuleras, att

en förutsättning för dylikt tillägg skall vara, att betorna icke hålla iner än

viss angiven smutsprocent. Flir betodlare i övriga delar av landet böra ersätt
Bihanq

till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 212. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

ningsbestämmelserna i sagda förbindelse likaledes jämkas under hänsynstagande

till att det inbördes förhållandet mellan betarbetarelönernas storlek

i olika landsdelar såvitt möjligt lämnas orubbat. Med beaktande i huvudsak

härav torde betodlare å Gotland böra betala för sommarskötsel med fyra arbetsmoment

86 kronor och för upptagning 81 kronor — i helackord per tunnland

alltså 167 kronor. Bortfaller hackningen före gallringen, minskas ackordet

med 4 kronor, och företages ej någon tredje hackning, skall minskning

ske med 11 kronor. Betodlare, som tecknar kontrakt med Mörbylånga råsockerfabrik,

böra betala sommarskötsel med fyra arbetsmoment med 90 kronor,

för upptagning 77 kronor och i helackord alltså 167 kronor per tunnland.

Minskningen om första respektive tredje hackningen bortfaller har —

i enlighet med från vederbörande å Öland framställda önskemål — satts till

5 kronor, respektive 12 kronor.

Under förhandlingarna med betodlarna och sockerbolaget har ej framkommit

någon önskan att ändra beloppet å den avgift, som betodlarna skola

erlägga för vissa odlingen i dess helhet berörande kostnader, vadan denna

även i den nya förbindelsen upptagits till högst 3 kronor per hektar.

Kommissionen har vid sin skrivelse fogat förslag till nytt kontrakt mellan

staten och sockerbolaget ävensom till förutberörda förbindelse angående betarbetarlönerna.

Förslaget till kontrakt torde såsom bilaga 1 få fogas vid detta

protokoll.

Kommissionen har rörande de olika stadgandena i kontraktet anfört följande.

1 §. Denna paragraf, som är oförändrad, förutsätter, att Kungl. Maj:t hos

riksdagen gör framställning om förlängning — förslagsvis till den 31 januari

1943 -— av den tid, varunder införsel till riket av socker ej får ske av annan

än staten eller den, åt vilken Kungl. Maj:t överlåter sådan rätt.

Beträffande fjärde stycket av paragrafen, däri staten förbehållit sig rätt

att, utan hinder av bolagets importrätt, till riket införa de myckenheter socker,

som för säkerställande av landets försörjning med socker må anses erforderliga,

blev i fjolårets proposition i ämnet (sid. 19 i prop. nr 189/1940)

infört följande. Vid förhandlingarna hade från bolagets sida uttalats, att bolaget

förutsatte, att eventuell raffinering och utförsäljning av möjligen importerat

socker skedde med anlitande av bolaget. Vid förhandlingarna i år

har bolaget förnyat sagda uttalande.

2 §. Här hava, i anslutning till vad ovan anförts, intagits erforderliga

bestämmelser i avseende å bolagets skyldighet att mottaga betor och erlägga

betalning för dessa i enlighet med vad från statens sida härom må varda

godkänt. Då med hänsyn till lagbestämmelserna om viss odlingsskyldighet

det kan tänkas, att odling för leverans kommer att i vissa fall ske jämlikt

lagligt åliggande och ej enligt frivillig överenskommelse, har här införts en

anordning, som avser att bland annat med av båda parterna påskrivna anmälningshandlingar

ersätta utväxlingen av kontrakt mellan bolaget och de

enskilda odlarna, därvid det förutsatts, att odlarna enligt följdförfattning

till berörda lag åläggas viss anmälningsplikt rörande sin odling. I övrigt hänvisas

till paragrafens formulering.

3 §. Här äro intagna vissa nya bestämmelser rörande den förbindelse,

som odlarna förutsättas skola åläggas avlämna rörande arbetarlöner m. m.

5 §. I ingressen till denna paragraf uttalas, i gällande avtal, att statens

garanti för täckning av bolagets kostnader liksom bolagets redovisningsskyldighet

för sina inkomster avse tillverkningen och försäljningen av socker och

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

19

sirap och vid sockerframställningen erhållna biprodukter. Här må framhållas,

att på sätt i det föregående omnämnts vissa fasta kostnadsposter nu skola utbrytas

ur garantien, vilket påkallar omformulering av ingressen till 5 §.

Med hänsyn till att avtalets giltighet nu föreslås begränsad till ett år erfordras

jämväl viss formell jämkning i detta stycke.

Vidare må nämnas, att bolaget med betodlarna överenskommit att av betmassan

få disponera viss överskottsdel i och för vidtagande av försök och

åtgärder att ur betmassevattnet utvinna äggvita. Detta är en helt ny anordning,

som bolaget i rådande läge velat upptaga i syfte att möjligen få utvunnet

visst äggvitefoder. Bolaget bar vid förhandlingarna hemställt, att

denna nya verksamhetsgren måtte få läggas utanför statsregleringen, och att

den nya produkten ej skall hänföras till biprodukter vid sockerlillverkningeri.

Då detta uppslags framkomst och eventuella genomförande helt beror av bolagets

initiativ, har kommissionen velat tillstyrka vad bolaget sålunda hemställt,

samt anser alltså, att berörda nya anordning får såsom en bolagets

egen affär både beträffande chanser och risker läggas utanför den statliga

redovisningen och kostnadstäckningen. (Jämför ock nedan under 5 § 4 mom.)

5 § 1 mom. Här bör den äldre lydelsen helt ersättas med nya bestämmelser

i avseende å de fyra kostnadsposter (underhåll, avskrivningar, skatter

och medel till bolagsstyrelsens fria förfogande), vilka på sätt ovan angivits

skola i mellanhavandet mellan staten och bolaget fixeras och behandlas på

ett särskilt sätt. I detta moment har i enlighet härmed införts de regler, varom

enighet uppnåtts vid förhandlingarna mellan sockerkommissionen och

bolaget, och hänvisar kommissionen till vad ovan härom uttalats ävensom

till formulering av detta moment i sitt förslag.

5 § 2 mom. Den ovan särskilt behandlade frågan om värderingen av utgående

lager av förnödenheter m. m. har nödvändiggjort vissa tillägg till förutvarande

bestämmelser i ämnet. Kommissionen åberopar vad härom anförts

i det föregående. Ytterligare må nämnas, att i första stycket av momentet,

som i övrigt är likalydande med den nuvarande formuleringen, dels vidtagits

den formella ändring, som kräves med hänsyn till att det nya avtalet blott

avser ett år, dels även införts den förklaringen, att med ingående lager och

ingående lagervärden här avses vad som gällde den 1 augusti 1939, då det

första avtalets giltighet begynte.

5 3 mom. Då bolagets utgifter för skatter i det nya avtalet ej innefattas

i statens allmänna garanti, och bolaget alltså har att självt svara för

denna utgift med anlitande av det jämlikt 5 § 1 mom. avsatta särskilda

beloppet, får andra stycket i 3 mom. ingen betydelse utan kan utgå.

5 § h mom. Av skäl, som nyss nämnts, bortfaller detta moment. I stället

har här införts ett stadgande rörande den ovan under ingressen till 5 § behandlade

frågan om bolagets tillverkning av äggvitefoder av betmassevattnet.

5 § 5 mom. Här erfordras den ändringen, att beloppet 4,300,000 kronor

begränsas till 4,100,000 kronor, vartill kommer det nya villkoret, att bolaget

ej får höja utdelningen till aktieägarna under avtalstiden.

5 § 6 och 7 mom. Dessa bestämmelser kvarstå.

8 §. I denna paragraf har införts en mindre omformulering med hänsyn

till det förslag, som kommissionen under 5 § 2 mom. tillstyrkt rörande handläggningen

av eventuella tvister beträffande återställning av vissa lager.

I 10 § kräves den omformuleringen, att kontraktet avser tiden 1 augusti

1941—31 juli 1942. Med hänsyn särskilt till förslaget i 5 § 2 mom. rörande

bolagets framtida redovisningsskyldighet för rekonstruktionsfonden har införts

elt stadgande av innebörd, att där så av vissa bestämmelsers uttryckliga

formulering framgår, dylika bestämmelser gälla jämväl tills vidare efter

sist sagda dag.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

Slutligen får kommissionen anföra, att vid förhandlingarna med såväl betodlarna

som sockerbolaget förutsatts ett bibehållande av uttalandena å sid.

24 i prop. nr 189/1940, att med hänsyn till rådande ovissa förhållanden den

situation möjligen kan inträffa, att under avtalstiden vissa ändringar i de

avtalade bestämmelserna kunna bliva nödvändiga, samt att det därför förutsatts,

att den omständigheten att kontraktet godkänts av riksdagen ej skall

utgöra hinder för Kungl. Maj:t att, därest så av väsentligt ändrade förhållanden

påkallas, med berörda parter överenskomma om av dylika omständigheter

motiverade jämkningar i kontraktet, ävensom eljest företaga de mindre

jämkningar i detsamma, som kunna finnas påkallade. Från sockerbolagets

sida har vid förhandlingarna förutsatts, att uttrycket väsentligt ändrade förhållanden

ej tolkas så snävt, att därmed blott avses verkligt betydande rubbningar

av force-majeureartat slag utan jämväl väsentligt ändrade allmän-ekonomiska

och andra förhållanden.

Tilläggas må, att sockerbolaget förklarat sig villigt att ingå avtal enligt de

i förenämnda kontraktsförslag intagna bestämmelser. Bolaget har därvid

dock förutsatt, att därest vid avtalstidens utgång bolagets raffinadlager till

någon del utgöres av s. k. kristidsraffinad, särskild överenskommelse skall

träffas rörande beräkningen av värdet å denna. Kommissionen har för sin

del intet att erinra mot, att sagda speciella spörsmål, därest det uppkommer,

må bliva behandlat i den ordning, som avses i 5 § 8 mom. av kontraktsförslaget.

Anordningar för lastning och lossning av sockerbetor.

I syfte att underlätta järnvägstransporter av sockerbetor ha under år 1940

särskilda åtgärder vidtagits genom byggande vid olika järnvägsstationer inom

betdistrikten av arbetsbesparande anordningar för lastning och lossning av

hetor. För ändamålet har 1940 års lagtima riksdag i enlighet med Kungl.

Maj:ts förslag (prop. nr 287; r. skr. nr 430) för innevarande budgetår anvisat

dels till Bidrag till lastnings- och lossningsanordningar för sockerbetor under

elfte huvudtiteln ett reservationsanslag av 750,000 kronor, dels till Anordningar

för lastning och lossning av sockerbetor vid statens järnvägar såsom

kapitalinvestering i statens affärsverksfonder, statens järnvägar, ett reservationsanslag

av 1,000,000 kronor, dels ock till Lån till lastnings- och lossningsanordningar

för sockerbetor såsom kapitalinvestering i fonden för låneunderstöd

ett reservationsanslag av 400,000 kronor. Genom beslut av 1940 års

urtima riksdag (prop. nr 81, r. skr. nr 100) har å tilläggsstat I till riksstaten

för budgetåret 1940/41 till Anordningar för lastning och lossning av

sockerbetor vid statens järnvägar anvisats ett reservationsanslag av ytterligare

300,000 kronor. Kungl. Maj:t har den 21 juni 1940 utfärdat kungörelse

(nr 547) angående bidrag och lån av statsmedel till lastnings- och lossningsanordningar

för sockerbetor. Enligt kungörelsen må bidrag och lån

av statsmedel beviljas åt ägare av enskild järnväg för utförande av lastnings-

och lossningsanordningar för sockerbetor vid station, där kvantiteten

lastade betor under något av de tre senast förflutna kalenderåren uppgått

till minst 2,000 ton. Vid bestämmande av bidragets storlek skall hänsyn

tagas, å ena sidan, till angelägenheten av att de med bidraget avsedda

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

21

anordningarna bli utförda och, å andra sidan, till det gagn som anordningarna

komma att medföra för sökanden. Lån må av statsmedel beviljas till

belopp, motsvarande högst den del av de beräknade kostnaderna för anordningarnas

utförande, som icke täckes av beviljat statsbidrag. Ansökan om

statsbidrag eller lån prövas av sockernämnden, på vilken ankommer att

fastställa de särskilda villkor för bidragets eller lånebeloppets lyftande och

åtnjutande, som befinnas påkallade i syfte att säkerställa medlens användning

till avsett ändamål samt de utförda anordningarnas vidmakthållande.

De färdigställda anordningarna skola besiktigas av sockernämnden. Ha de

verkliga kostnaderna för anordningarna överstigit de beräknade må sockernämnden,

om synnerliga skäl därtill äro, bevilja tilläggsbidrag eller tillläggslån

till så stor kvotdel av skillnaden mellan de verkliga kostnaderna

och de beräknade, som det ursprungliga bidraget eller lånet utgör av de beräknade

kostnaderna. Då de slutliga kostnaderna äro lägre än de beräknade

skall bidraget eller lånet nedsättas i liknande proportion och återbetalning

ske av överskjutande belopp.

I skrivelse den 17 februari 1941 har statens sockernämnd bland annat

lämnat följande redogörelse för bidragsverksamheten i vad avser anläggningar

till 1940 års betkampanj.

Den verkliga kostnaden för anläggningarna vid 65 stationer har uppgått

till 1,078,494 kronor, under det de ursprungliga kostnadsberäkningarna slutade

på 994,875 kronor, en ökning alltså med 83,619 kronor eller 8.4 °/o.

De preliminärt beviljade statsbidragen utgjorde 496,560 kronor och ökades

på grund av de ökade kostnaderna för anläggningarna till 532,610 kronor,

d. v. s. med 36,050 kronor eller 7.25 %>. Härtill kommer statsbidrag med

1,055 kronor till ytterligare en anläggning, som betingat en kostnad av 2,117

kronor och som utförts utan att statsbidrag härtill dessförinnan beviljats.

Slutsumman av de av sockernämnden beviljade bidragen blir alltså 533,665

kronor eller 49.4 % av de verkliga kostnaderna. I medeltal per station uppgår

kostnaden till 16,370 kronor samt statsbidraget till 8,085 kronor därav.

Då den mottagna betmängden vid ifrågavarande 66 järnvägsstationer utgör

omkring 490,000 ton örn året, betyder det i betlastningsanordningarna

investerade kapitalet en kostnad för de vid dessa stationer per år inlastade

betorna av i medeltal omkring 2 kronor 20 öre per ton.

Att de verkliga kostnaderna för anläggningarna i vissa fall rätt avsevärt

överskridit de beräknade, får i första hand tillskrivas den omständigheten,

att kostnadsberäkningarna måste utarbetas under stor brådska. På grund

härav visade det sig vid närmare undersökning, att man på åtskilliga platser

måste ändra de ursprungligen tänkta dispositionerna för att få anläggningen

så god och ändamålsenlig som möjligt. Dessa ändringar medförde i

regeln kostnadsökning. Den under arbetsperioden fortgående höjningen av

arbetslöner och materialpriser bidrog också i någon mån till kostnadsökning

liksom även det förhållandet, att arbetena måste bedrivas i forcerad takt.

Å andra sidan blevo anläggningarna på en del platser billigare än vad som

beräknats, varigenom saldoökningen begränsats till 8.4 °/o av de ursprungligen

beräknade kostnaderna.

Den möjlighet, som enligt kungörelsen nr 547/1940 erbjöds järnvägarna att

erhålla statslån som hjälp till finansiering av ifrågavarande kostnader, har

tagits i anspråk endast i obetydlig omfattning. Ursprungligen ansökte 5

järnvägsbolag, varav ett i två omgångar, örn lån örn sammanlagt 114,285

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

kronor, vilka ansökningar biföllos av nämnden. Sedermera inkom från 4

av dessa bolag anmälan, att de icke komme att taga i anspråk de beviljade

lånen. Därefter kvarstod ett lån om 13,885 kronor, vilket i samband med

fastställandet av det slutliga statsbidraget höjts till 17,680 kronor.

Sockernämnden har genom besök under betkampanjen vid åtskilliga stationer,

som utrustats med de nya lastningsanordningarna, och genom samtal

med representanter för järnvägarna och för betodlarna kommit till den

uppfattningen, att de under år 1940 vidtagna åtgärderna i syfte att underlätta

betlastningen på det hela taget väl fyllt sin uppgift. Denna nämndens

uppfattning bestyrkes av utlåtanden, som på nämndens anmodan avgivits

såväl av berörda järnvägar som av Sveriges betodlares centralförening. Visserligen

hava, särskilt i fråga om elevatorerna, en del svagheter kommit i

dagen under arbetets gång, men de konstaterade bristerna hava icke varit av

allvarligare beskaffenhet och torde i viss utsträckning kunna avhjälpas till

nästa kampanj.

Såsom ovan anförts, hava statsbidrag till betlastningsanordningar av sockernämnden

beviljats med sammanlagt 533,665 kronor. Då det av 1940 års

riksdag för ändamålet anvisade anslaget utgjorde 750,000 kronor, återstår

alltså ett icke disponerat belopp av 216,335 kronor. Vad angår det av samma

riksdag anvisade anslaget till lån till sådana anordningar, 400,000 kronor,

ålerstår därav ett belopp av 382,320 kronor. Enligt förenämnda kungörelse

skulle bidrag och lån av statsmedel kunna ifrågakomma för anordningar

vid station, där kvantiteten lastade betor under något av åren 1937—

1939 uppgått till minst 2,000 ton. Antalet sådana stationer vid de enskilda

järnvägarna är 115, av vilka, enligt vad ovan omförmälts, 66 under år 1940

erhållit anordningar för betlastningens underlättande. I stort sett tillhöra

dessa stationer med avseende på betmottagningen de större och sålunda i

sådant avseende de betydelsefullare. Det återstår alltså 49 stationer, vilka

enligt kungörelsen skulle kunna erhålla bidrag och lån av statsmedel till dylika

anordningar. Visserligen torde åtskilliga av dessa stationer av skilda

orsaker (brist på betvåg, redan förefintlig någorlunda tillfredsställande utrustning,

svag ekonomi hos järnvägens ägare etc.) icke komma att föreslås

till erhållande av lastningsanordningar, men man torde kunna räkna med

att intresse härför förefinnes beträffande omkring hälften av nämnda antal

stationer, d. v. s. ungefär 25 stycken. Det kvarstående bidragsanslaget torde

emellertid, örn hänsyn tages dels till den fortgående kostnadsstegringen, dels

ock därtill, att vissa kompletteringar torde ifrågakomma beträffande 1940

års anläggningar, näppeligen förslå till anläggningar vid mer än ytterligare

ungefär 15 stationer. Anordningarna vid en del av de förra året utrustade

stationerna torde nämligen behöva kompletteras och förbättras, särskilt beträffande

hårdgöring av tillfartsvägar och lastplaner, och nämnden har sig

bekant, att järnvägarna hoppas att få motse statsbidrag även till sådana

tilläggsarbeten. Möjlighet synes nämnden böra beredas att i fortsättningen

dylika tilläggsbidrag må kunna lämnas, där särskilda skäl härför föreligga.

I skrivelsen har nämnden vidare begärt Kungl. Maj:ts bemyndigande att

för 1941 års betkampanj få disponera återstående belopp, nämligen till bidrag

216,335 kronor och till lån högst 382,320 kronor.

I skrivelse den 17 april 1941 har sockernämndens ordförande framhållit

följande.

Antalet stationer vid enskilda järnvägar med minst 2,000 ton betor 1939,

som 1940 ej fingo lastningsanordningar, är 49, varav 10 vid Ystadbanorna

som skola inlösas av staten. Då ungefär hälften knappast kunna tänkas ifrå
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

23

gakomma (20 sakna betvåg etc.), kan antagas, att cirka 25 kunna bliva föremål

för nyanläggningar 1941 (varav cirka 5 vid Ystadbanorna). Medelkostnaden

vid de enskilda järnvägarna var i fjol cirka 16,500 kronor, och torde

1941 på grund av prisstegring böra beräknas bliva cirka 24,000 kronor. Om

statsbidraget antages bliva i medeltal 12,000 kronor, åtgå för 25 stycken cirka

300,000 kronor. Lägges härtill vad som kan antagas åtgå för kompletteringen

av fjolårets ombyggnader — uppskattningsvis 100,000 kronor -— skulle i allt

erfordras 400,000 kronor. Då av fjolårets anslag återstå 216,000 kronor, skulle

alltså ytterligare krävas ungefär 185,000 kronor (varav cirka 35,000 kronor å

Ystadbanorna), om staten vill stödja i denna utsträckning.

Statskontoret har i yttrande den 18 april 1941 över sockernämndens skrivelse

den 17 februari 1941 förklarat sig icke ha något att erinra mot att

kvarstående medel disponeras.

Jag torde i detta sammanhang även få anmäla att järnvägsstyrelsen i

skrivelse den 5 april 1940 omförmält, att de anslag, som av 1940 års riksdagar

beviljats till anordningar för lastning och lossning av sockerbetor vid

statens järnvägar vore förbrukade. Samtidigt härmed överlämnades utredning

utvisande att för vissa ytterligare dylika anordningar eller för kompletteringar

av sådana erfordrades ett belopp av 500,000 kronor.

Under en följd av år ha statsmakterna ingripit till stöd och reglering a \ Departementssockernäringen

i landet. Huvudprincipen för regleringen har varit, att staten chefen.

enligt vissa bestämmelser tillförsäkrat svenska sockerfabriksaktiebolaget ensamrätt

till import av socker mot det att bolaget åtagit sig att inbjuda till teckning

av kontrakt om sockerbetsodling i enlighet med av staten godkända grunder

samt att bolaget förbundit sig att ej låta odlare ingå betodlingskontrakt

med det bestämda betpriset med mindre odlaren avlämnat förbindelse angående

betarbetarlönerna. Sedan förra året garanterar staten därjämte bolaget

täckning av samtliga med sockertillverkningen förbundna kostnader, viss förräntning

av bolagets eget kapital däri inberäknat, mot det att bolaget är redovisningsskyldigt

för sina på grund av sockertillverkningen erhållna inkomster.

I huvudsak synas även nu samma principer böra gälla för sockernäringens

reglerande. Ett avtal rörande sockerproduktionen mellan staten och sockerbolaget

bör alltså även i år genomföras. Såsom kommissionen framhållit

möjliggör det nu tillämpade systemet icke blott priskontroll utan även ingående

och fortlöpande tillsyn över verksamheten inom sockerproduktionen

överhuvud, vilket är ägnat att skapa garantier för att konsumenterna

erhålla de tillverkade varorna till möjligast billiga pris.

Liksom förra året har även i år i 1 § av kontraktsförslaget, som handlar

om bolagets ensamrätt att importera socker, intagits en bestämmelse av innebörd,

att det under avtalstiden och ulan hinder av bolagets ensamrätt till

sockerimport skall stå staten fritt att till riket införa de myckenheter socker,

som kunna erfordras för säkerställande av landets försörjning med denna

vara. Vid förhandlingarna bar från bolagets sida även i år uttalats, att

bolaget förutsatte att eventuell raffinering och utförsäljning av möjligen

importerat socker skedde med anlitande av bolaget.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Jag torde i detta sammanhang få anmäla, att uppgörelse angående betpriset

träffats med betodlarföreningen. Enligt denna uppgörelse skall grundpriset

utgå med 4 kronor 10 öre, därest den totala betarealen uppgår till

eller överstiger 85 procent av 1940 års odling samt med 3 kronor 80 öre vid

en totalareal understigande 85 procent av samma odling. Reglering av priset

efter sockerhalt bör ske enligt tidigare tillämpade grunder. På hemställan av

betodlarnas centralförening må omprövning genom skiljemannaförfarande

ske, huruvida höjning av betpriset kan anses motiverad med hänsyn till sådan

stegring av kostnaderna för produktionen av betor, som innebär att

förutsättningarna för det avtalade priset i någon mera betydande mån förändrats.

Skiljemannaförfarandet avses skola ordnas så att skiljenämnden

skall bestå av fem skiljemän, vilka utses två av Kungl. Majit och två av betodlarföreningens

styrelse samt den femte av de sålunda utsedda gemensamt.

Därest enighet örn valet av femte skiljeman ej vinnes, skall denne utses av

Kungl. Majit. Skulle svårigheter uppkomma för betodlarna att få arbetare

för skötseln av betodlingarna, torde statsmakterna böra vidtaga åtgärder

för anskaffande av erforderlig arbetskraft.

Med hänsyn till att uppgörelse kommit till stånd behöver lagen angående

tvångsodling icke sättas i kraft. Kontraktsförslaget torde på grund härav

kunna jämkas på så sätt, att de däri upptagna stadganden som lia avseende

å berörda lagstiftning utgå. Enligt kontraktet bör bolaget sålunda förbinda

sig att inbjuda till teckning av kontrakt angående sockerbetsodling under år

1941 i överensstämmelse med de mellan bolaget och Sveriges betodlares centralförening

överenskomna grunder, sådana dessa godkänts av Kungl. Majit.

Vad angår bestämmelserna rörande betarbetarlönerna i den förbindelse,

som betodlarna skola avlämna till bolaget, böra dessa bestämmelser liksom

hittills ansluta sig till motsvarande stadganden i det för året gällande kollektivavtalet.

Enligt den förbindelse, som gäller i Skåne, Östergötland, Skaraborgs

län, Halland och Blekinge, skall för sommarskötseln, därest denna omfattar

fyra arbetsmoment (hackning, gallring och ytterligare två hackningar),

betalas ett ackord av minst 91 kronor 52 öre per tunnland. För upptagningen

skall ackordet vara minst 88 kronor per tunnland. För upptagning, som

verkställes senare under året än den 9 november, utgår ett tillägg av 8 kronor

per tunnland. Under förutsättning att betorna omsorgsfullt avblastats,

väl rengjorts från jord och smårötter och samlats i högar på förut väl rengjord

plats samt högarna täckts med blast skall härutöver för upptagningen

betalas ett kvantitetstillägg av 6 öre per 400 sträckfamnar för varje 1,000- tal kilogram per hektar (cirka 500 kilogram per tunnland), varmed skörden

å egendomen överstiger 280 deciton betor per hektar. Helackordet skall alltså

vara minst 179 kronor 52 öre per tunnland jämte kvantitetstillägg i förekommande

fall. Bortfaller den första av ovannämnda hackningar, minskas

ackordet för sommarskötseln liksom helackordet med 3 kronor 20 öre per

tunnland. Bortfaller den sista hackningen, minskas samma ackord med 12

kronor 80 öre per tunnland. För den händelse båda sistnämnda hackningar

bortfalla, minskas ackordet med 14 kronor 8 öre per tunnland. Stadgandet om

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

25

kvantitetstillägg får ej utgöra hinder för att, där så tidigare plägat ske, en

sådan bestämmelse stipuleras, att en förutsättning för dylikt tillägg skall

vara, att betorna icke hålla mer än viss angiven smutsprocent. För betodlare

i övriga delar av landet böra ersättningsbestämmelserna i sagda förbindelse

likaledes jämkas under hänsynstagande till att det inbördes förhållandet

mellan betarbetarlönernas storlek i olika landsdelar såvitt möjligt lämnas

orubbat. Med beaktande härav torde betodlare å Gotland böra betala för

sommarskötsel med fyra arbetsmoment 87 kronor och för upptagning 80

kronor. För upptagning, som verkställes senare under året än den 9 november,

utgår ett tillägg av 8 kronor per tunnland. Härutöver skall för upptagningen

betalas ett kvantitetstillägg av 4 öre per 400 sträckfamnar för varje

1,000-tal kilogram per hektar (cirka 500 kilogram per tunnland), varmed

skörden å egendomen överstiger 250 deciton betor per hektar. Helackordet

skall alltså vara minst 167 kronor per tunnland jämte kvantitetstillägg i

förekommande fall. Bortfaller den första av ovannämnda hackningar, minskas

ackordet för sommarskötseln liksom helackordet med 4 kronor per tunnland.

Bortfaller den sista hackningen, minskas samma ackord med 11 kronor

per tunnland. Betodlare, som tecknar kontrakt med Mörbylånga råsockerfabrik,

bör betala för sommarskötsel med fyra arbetsmoment 90 kronor,

för upptagning 77 kronor och i helackord alltså 167 kronor per tunnland.

Minskningen, örn första respektive tredje hackningen bortfaller, bör här fastställas

till likaledes 5 kronor och 12 kronor.

Liksom förra året torde böra uttagas en betodlaravgift av högst 3 kronor

för varje uppmätt hektar av odlarens sockerbetsodling att användas för i

huvudsak samma ändamål som för närvarande.

Beträffande det närmare innehållet i förbindelsen utöver vad nu berörts

får jag hänvisa till vid statsrådsprotokollet fogade bilaga 2.

Rörande villkor för odlingarna som böra gälla utöver vad nu berörts har

enighet uppnåtts.

Enligt tillämpad praxis har sockerbetsodlare ägt att till nedsatt pris uttaga

viss kvantitet melass från sockerbolaget för utfodring å egna brukningsdelar.

Under tidigare år har den mängd melass, som betodlarna lått uttaga, uppgått

till två fat eller omkring 500 kilogram per hektar odlade sockerbetor. Med

hänsyn till behovet av melass vid foderförsörjningen inom landet i sin helhet

torde för året kvantiteten böra begränsas till ett tat motsvarande cirka 250

kilogram per hektar odlade sockerbetor.

Härefter torde jag få till behandling upptaga vissa ändringar i avtalet, som

ha avseende å förhållandet mellan staten och sockerbolaget. Såsom sockerkommissionen

framhållit är sockerbolaget enligt gällande avtal tillförsäkrat

täckning även för bolagets fasta kostnader oberoende av tillverkningens

storlek. Vid den priskontroll, som påvilar priskontrollnämnden, tillämpas

den principen, alt därest ett företags tillverkning eller avsättning minskas,

företaget icke kan påräkna att få sina fasta kostnader täckta i oförändrad

omfattning. I likhet med sockerkommissionen anser jag, att samma princip

även bör komma i tillämpning vid sockerbolagets rörelse. De fasta kostnaderna

torde sålunda böra behandlas på det siil t ali man fastställer det be
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

lopp, vartill dessa poster uppgå per produktenhet vid en uppskattad normal

årstillverkning råsocker, och garanterar täckning för denna enhetskostnad.

Även bolaget har biträtt denna lösning av det föreliggande spörsmålet. Den

lösning, som nu förordats, innebär, att bolaget får självt bära riskerna i

fråga om de fasta kostnadspriserna vid en minskad tillverkning. Å andra

sidan erhåller bolaget en fördel för den händelse ökning i tillverkningen

skulle komma till stånd.

Enligt det av kommissionen upprättade förslaget till avtal skola under de

fasta kostnaderna upptagas kostnadsposterna underhåll, avskrivningar å

fastigheter, maskiner och inventarier, skatter till stat och kommun och till

bolagets fria disposition stående medel. Den omfattning, som sålunda föreslagits

skola givas posten fasta utgifter i förevarande sammanhang, föranleder

icke någon erinran från min sida. Under avskrivningar böra härvid

innefattas samtliga sockerrörelsen berörande avskrivningar och alltså även

sådana som avse sirapstillverkningen, kolkranen, cisternvagnarna m. m. och

vilka förut avförts före bokslutet å respektive konton. Bolaget bör givetvis

icke heller äga att å andra konton överflytta vad som av bolaget hittills plägat

bokföras å underhållskontot eller genom påskyndande åtgärder beträffande

underhåll och nyanskaffning å året 1940/41 överföra vad som normalt

borde komma först under året 1941/42. Sådana utgifter, såsom gåvor till

filantropiska företag, understöd till forskning samt överhuvud taget sådana

anslag till utomstående, som ej lia samband med sockerrörelsen, böra ej få

belasta de av staten garanterade kostnadsposterna.

Vad angår det belopp, som bolaget bör erhålla för täckande av nu ifrågavarande

poster, anser jag det av sockerkommissionen föreslagna och av bolaget

godkända beloppet 4.45 öre för varje kilogram råsocker skäligt. Detta

belopp torde alltså böra vara oföränderligt huru än betarealen eller avkastningen

förändras.

För förräntningen av bolagets egna i sockerrörelsen nedlagda kapital torde

böra beräknas ett belopp av 4,100,000 kronor. Under förhandlingarna

mellan sockerkommissionen och bolaget har från kommissionens sida ifrågasatts

att behandla detta belopp såsom de övriga fasta utgifterna. På hemställan

av bolaget avstod emellertid kommissionen från att yrka på en dylik

anordning. Jag finner mig kunna biträda denna kommissionens ståndpunkt.

J det nu föreliggande kontraktsförslaget ha även upptagits vissa ändringar

rörande bestämmelser örn utgående lager av förnödenheter m. m. Jämväl

dessa bestämmelser finner jag ändamålsenliga. De innebära i huvudsak, att

beträffande värdesättningen av bolagets lager av bränsle, emballage och

andra förnödenheter för driften skola tillämpas den i industriell bokföring

numera vanliga principen örn normallager och, där utgående lager understiger

det ingående till storleken, den s. k. rekonstruktionsprincipen. Detta innebär

bland annat att för återanskaffning av den bristande lagerkvantiteten får

genom belastning av årets drift avsättas erforderligt belopp för lagrets återställande

till normalkvantiteten och dennas bokföring till det ingående å
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

27

priset (rekonstruktionsfond). Rekonstruktionsfond bör icke få — vare sig

under eller efter avtalstiden — tillgodogöras av sockerbolaget i vidare mån

än som motsvarar det belopp, som bolaget ägde såsom lagerreserv i normallagret

för varan vid avtalets ingående den 1 augusti 1939. Vad rekonstruktionsfond

därutöver innehåller bör bolaget få använda — förutom till statsregleringens

gottskrivande under avtalstiden för det fall att rekonstruktionsfond

vid prisfall under året nedgår —- allenast för återställning av lagret.

Vad som ej åtgår för sagda ändamål bör bolaget ha att vid anfordran inbetala

till staten. I syfte att förebygga att bolaget verkställer återanskaffning till

högre värden än nödigt är bör gälla att bolaget rörande återanskaffningarna

skall samråda med sockernämnden eller annat av Kungl. Majit utsett organ.

I fråga örn sättet för lösande av tvister mellan statens organ och bolaget i

frågor, som avse lageråterställningen, ha olika förslag framförts av sockernämnden

och sockerkommissionen. Enighet har emellertid kommit till stånd

vid förhandlingar mellan kommissionen och bolaget. Det av kommissionen

framlagda förslaget synes mig godtagbart. Tvister under avtalets giltighetstid

torde sålunda böra lösas på sätt i 8 § av nu gällande kontrakt stadgas, d. v. s.

tvistefrågan skall underställas Kungl. Majits prövning. Innan Kungl. Majit

fattar ståndpunkt skall Kungl. Majit inhämta utlåtande i frågan hos en

särskild delegation, bestående av tekniskt och ekonomiskt erfarna opartiska

och sakkunniga personer, vilka utsetts på sätt i lagen om skiljemän stadgas.

Därest tvist rörande frågor örn lageråterställningen uppkommer efter avtalstidens

utgång, böra dessa hänskjutas till skiljemän enligt nyssnämnda lag.

Ytterligare har en jämkning företagits i det föreliggande avtalsförslaget

såvitt angår statens och bolagets inbördes förhållande. Enligt överenskommelse

mellan bolaget och betodlarna har bolaget berättigats att disponera viss

överskottsdel av betmassan för vidtagande av försök att av betmassevattnet

utvinna äggvita. Syftet med dessa försök är att söka erhålla visst äggvitefoder.

I enlighet med bolagets önskemål synes denna försöksverksamhet böra

få läggas utanför statsregleringen av sockernäringen.

Det nu ifrågasatta avtalet synes lämpligen i huvudsak böra gälla under tiden

den 1 augusti 1941—31 juli 1942. Såsom framgår av avtalets innehåll

komma emellertid vissa av bestämmelserna även att få giltighet efter sistnämnda

tid. Så är exempelvis förhållandet med vissa av bestämmelserna

i 5 § av kontraktsförslaget. Bestämmelserna i 1 § första stycket avse emellertid

givetvis tiden t. o. m. den 31 juli 1942.

De uttalanden, vilka vid behandlingen av förevarande spörsmål 1933 gjordes

rörande sockerimportörs inköpsrätt hos sockerbolaget samt rörande utjämning

av detaljhandelsmarginalen, torde böra äga avseende jämväl å den

nya avtalstiden. Vad angår sistberörda spörsmål synes detta enligt vad utredningen

givit vid handen för närvarande icke påkalla något statligt ingripande.

Grunderna för avtalet böra underställas riksdagen. Med hänsyn till rådande

ovissa förhållanden kan den situationen möjligen inträffa, att under avtalstiden

vissa ändringar i de avtalade bestämmelserna kunna bliva nödvändiga.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Jag förutsätter, att den omständigheten att avtalsgrunderna prövats av riksdagen

ej utgör hinder för Kungl. Majit att, därest så av väsentligt ändrade

förhållanden påkallas, med berörda parter överenskomma om av dylika

omständigheter motiverade jämkningar i kontraktet ävensom eljest företaga

de mindre jämkningar, som kunna finnas påkallade.

Vidare förutsättes, att riksdagen beslutar, att för tiden från och med

den 31 januari 1942, då nu gällande importmonopol utgår, till och med viss

framtida tidpunkt rätt att till riket införa socker icke skall tillkomma annan

än staten eller den, åt vilken Kungl. Majit överlåter sådan rätt. Meddelande

av erforderliga närmare föreskrifter torde få ankomma på Kungl. Majit.

Det bör givetvis iakttagas, att importen lämnas fri beträffande de i 1 § andra

och tredje styckena av kontraktet avsedda fall. Beträffande den tidpunkt, då

införselmonopolet skall utlöpa, är att märka, att ehuru avtalet med bolaget

skulle utgå den 31 juli 1942, det med hänsyn till statens garanti rörande

bolagets vid sagda dag förefintliga sockerlager synes nödvändigt, att riksdagens

beslut om införselmonopolet får den innebörd, att Kungl. Majit har

möjlighet att utsträcka giltighetstiden för detsamma intill dess garantien infriats

genom lagrets försäljning, vilket kan antagas hava skett vid ingången

av februari månad 1943.

Den under föregående år påbörjade verksamheten, avseende byggande vid

järnvägsstationer inom betdistrikten av arbetsbesparande anordningar för

lastning och lossning av betor, torde böra fortsättas. Utöver disponibla belopp

å redan anvisade anslag torde för ändamålet i anslutning till vad sockernämndens

ordförande anfört i sin skrivelse den 17 april 1941 för dylika anordningar

vid enskilda järnvägar under nionde huvudtiteln böra anvisas ett

reservationsanslag av 185,000 kronor. Utgående reservationer på de äldre

anslagen torde böra tillföras det nu under annan huvudtitel äskade. Såsom

framgår av vad järnvägsstyrelsen i sin förenämnda skrivelse den 5 april

1940 yttrat äro de medel som för budgetåret 1940/41 anvisades till Anordningar

för lastning och lossning av sockerbetor vid statens järnvägar förbrukade.

För detta ändamål torde i anslutning till styrelsens utredning böra för

budgetåret 1941/42 anvisas ett belopp av 500,000 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen att

dels besluta, att för tiden från och med den 1 februari

1942 till och med dag, som av Kungl. Majit bestämmes, dock

senast den 31 januari 1943 rätt att till riket införa socker

(tulltaxenummer 119 och 120) med av Kungl Majit stadgade

undantag icke skall tillkomma annan än staten eller den, åt

vilken Kungl Majit överlåter sådan rätt;

dels bemyndiga Kungl. Majit att utfärda de närmare föreskrifter,

som må erfordras för upprätthållande av nu angivna

ensamrätt;

dels medgiva att avtal må träffas mellan staten och svens
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

29

ka sockerfabriksaktiebolaget rörande sockertillverkningen

m. m. i huvudsaklig överensstämmelse med vad jag förut

anfört; 1

dels till Bidrag till lastnings- och lossningsanordningar för

sockerbetor för budgetåret 1941/42 under nionde huvudtiteln

anvisa ett reservationsanslag av .......... kronor 185,000;

dels ock till Anordningar för lastning och lossning av sockerbetor

vid statens järnvägar för budgetåret 1941/42 å kapitalbudgeten,

under rubrik statens järnvägar, anvisa ett

reservationsanslag av .................. kronor 500,000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Fritz af Petersens.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Bilaga 1.

Sockerkommissionens förslag

till

Kontrakt

mellan svenska staten och svenska sockerfabriksaktiebolaget

angående sockertillverkningen m. m. under tiden

1 augusti 1941—31 juli 1942.

Mellan svenska staten å ena sidan samt å andra sidan svenska sockerfabriksaktiebolaget,

i det följande benämnt bolaget, är följande överenskommelse

träffad.

1 §•

Staten tillförsäkrar bolaget för nedan i 10 § omförmälda tid att annan än

bolaget ej skall äga laglig rätt att till riket införa socker (tulltaxenummer

119 och 120).

Vad ovan sägs skall icke utgöra hinder för annan att företaga transitering,

returförtullning eller uppläggning i frihamn eller å tullager eller provianteringsfrilager

av nyss omförmälda vara; dock får å provianteringsfrilager

upplagd sådan vara endast efter av Kungl. Maj:t för varje särskilt fall

meddelat tillstånd disponeras annorledes än till fartygs proviantering i föreskriven

ordning.

Vad i första stycket sägs gäller ej heller i avseende å vara, som införes i

egentlig gränstrafik eller under sådana förhållanden, att tullfrihet för varan

åtnjutes enligt annan bestämmelse i 5 § tulltaxeförordningen än den under

s) upptagna eller enligt 6 eller 8 § samma förordning.

Utan hinder av vad ovan sägs äger staten rätt att till riket införa de myckenheter

socker, som för säkerställande av landets försörjning med socker

må anses erforderliga.

2 §•

Bolaget förbinder sig att inbjuda till teckning av kontrakt angående sockerbetsodling

under år 1941 i enlighet med mellan bolaget och Sveriges betodlares

centralförening överenskomna grunder, sådana dessa må hava godkänts

av Kungl. Maj:t samt under iakttagande tillika, att priset å sockerbetor

utgår enligt vad som överenskommes mellan Kungl. Maj:t och sagda

förening eller, om dylik överenskommelse ej kommer till stånd, varder bestämt

jämlikt lagen angående skyldighet att i vissa fall verkställa odling av

sockerbetor.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

31

Där odling äger rum jämlikt sagda lag, åtager sig bolaget att mottaga leverans

av sockerbetor under iakttagande av i tillämpliga delar ovan åsyftade

bestämmelser om leveransvillkor samt följande särskilda stadganden.

Sedan odlare till sockerfabrik gjort vederbörlig anmälan i två exemplar om

sin sockerbetsodling 1941 samt därvid jämväl avlämnat sådan föreskriven

förbindelse, som avses i 3 § här nedan, åligger det bolaget att å det för odlaren

avsedda exemplaret av sagda anmälan teckna erkännande av dess

mottagande med åtagande tillika för bolaget att i vad på bolaget ankommer

gent emot den enskilde odlare, varom fråga är, iakttaga föreskrivna villkor

och bestämmelser beträffande betleverans och vad därmed sammanhänger.

Där odlare ej iakttager honom åvilande skyldigheter i avseende å betors

odling och leverans, är bolaget skyldigt att härom ofördröjligen göra anmälan

till statens livsmedelskommission eller av denna anvisad myndighet.

Utan hinder av vad ovan sägs, skall beträffande leverans av betor till

Lidköpings, Linköpings eller Mörbylånga råsockerfabrik i fråga om täckningsersättning

och bidrag till järnvägsfrakt gälla i huvudsak de grunder,

som tidigare tillämpats av mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag.

3 §.

De förbindelser angående skyldighet för odlare att erlägga viss lägsta betalning

vid användandet 1941 av lejd arbetskraft för betors skötsel och upptagning

samt angående erläggande av viss s. k. betodlareavgift, som en var

odlare har att avlämna enligt åtagande eller, om sådant ej göres, jämlikt

tillämpningsföreskrifter till den i 2 § ovan omförmälda lag, åligger det bolaget

att mottaga från odlaren samt, på anfordran, överlämna dem till den

i 7 § omförmälda nämnden.

Vad betodlare enligt 2 § i förberörda förbindelse är skyldig betala skall

bolaget innehålla å den odlaren tillkommande betlikviden. Sålunda innehållna

belopp har bolaget att, på anfordran, redovisa till nämnden.

4 §.

Bolaget är skyldigt att vid försäljning av socker och sirap samt vid sockertillverkning

erhållna biprodukter tillämpa de priser och försäljningsvillkor,

som av Kungl. Majit fastställas.

Finner bolaget att på grund av ändrade förhållanden eller eljest ändring

bör ske i fråga örn priser eller försäljningsvillkor, som nyss nämnts, har

bolaget att med förebringande av erforderlig utredning göra anmälan därom

hos Kungl. Majit.

5 §•

För räkenskapsåret 1 augusti 1941—31 juli 1942 är bolaget gent emot

staten redovisningsskyldigt för sina samtliga inkomster på grund av tillverkningen

och försäljningen av socker och sirap samt vid sockerframställningen

erhållna biprodukter, och åtager staten sig att — med den inskränk
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

ning, som följer av bestämmelserna i 1 mom. här nedan — svara för täckning

av bolagets för samma tillverkning och försäljning havda kostnader.

Därvid skola särskilt nedan angivna grunder iakttagas.

1 mom. Statens garanti för täckning av bolagets kostnader omfattar icke

kostnadsposterna underhåll, avskrivningar å fastigheter, maskiner och inventarier,

skatter till stat och kommun och till bolagsstyrelsens fria disposition

stående medel, utan skall bolaget självt täcka dessa utgifter mot det

att bolaget äger tillgodoräkna sig ett belopp av 4.45 öre för varje under räkenskapsåret

i fråga tillverkat kilogram råsocker. Sagda örestal blir bestående

oavsett produktionens storlek.

Med hänsyn till vad sålunda bestämts rörande bland annat underhållskostnader

äger bolaget icke att å andra konton (såsom förnödenheter, löner

m. fl.) överflytta vad som av bolaget hittills plägat bokföras å underhållskontot

och ej heller att genom påskyndande åtgärder beträffande underhåll

och nyanskaffningar å året 1940/41 överföra vad som normalt borde

komma först å året 1941/42.

Under avskrivningar, som i detta moment avses, skola innefattas samtliga

anläggningsavskrivningar, som beröra sockerrörelsen, samt alltså jämväl

sådana, som avse sirapstillverkningen, kolkranen, cisternvagnarna m. m.

och vilka tillförne avförts före bokslutet å respektive konton.

Sådana utgifter som gåvor till filantropiska företag, understöd till forskning

samt överhuvud taget sådana anslag till utomstående, som ej hava samband

med sockerrörelsen, få ej belasta av staten garanterade kostnadsposter

utanför ramen av det belopp, som bolaget jämlikt nu förevarande moment

första stycket äger tillgodoräkna sig.

2 mom. Beträffande de värden, vartill lager av bränsle och andra förnödenheter

må upptagas i bokslutet den 31 juli 1942, skall gälla, att räkenskapsårets

drift ej får påföras högre kostnader för respektive vara, än att bolaget

kan — med antagande av att den utgående lagerbehållningen av varan till

storleken sammanfaller med den ingående — åsätta ett dylikt normallager

samma å-pris, som gällt för det ingående. Med ingående lager och lagervärden

förstås här de, som förelågo den 1 augusti 1939.

Därest lagret av någon i detta moment avsedd vara den 31 juli 1942 till

kvantiteten överstiger det ingående lagret den 1 augusti 1939, skall den överskjutande

delen bokföras till den under räkenskapsåret genomsnittliga inköpskostnaden.

Där lagret av någon i detta moment avsedd vara den 31 juli 1942 understiger

det den 1 augusti 1939 förefintliga normallagrets storlek, skall beträffande

underskottet den s. k. rekonstruktionsprincipen tillämpas. Detta innebär

i huvudsak, att för återanskaffning av den bristande lagerkvantiteten

skall, i mellanhavandet mellan staten och bolaget enligt detta kontrakt, genom

belastning av årets drift avsättas så stort belopp, att det — med utgångspunkt

från å ena sidan det vid bokslutstillfället gällande dagsvärdet å

varan och å andra sidan det ingående bokförda å-priset å normallagret —

förslår för lagrets återuppbyggande till normalkvantiteten. Av vad sålunda

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition nr 212.

33

avsatts, här benämnt förnödenhetens rekonstruktions fond, får bolaget varken

under eller efter kontraktstiden tillgodogöra sig mer än högst vad som motsvarar

det belopp, som bolaget den 1 augusti 1939 — med utgångspunkt från

å ena sidan det sist sagda dag gällande dagsvärdet å varan och å andra sidan

det ingående bokförda å-priset — ägde såsom lagerreserv sagda dag i normallagret

för varan. Vad rekonstruktionsfonden härutöver innehåller får, under

iakttagande av vad nedan sägs, användas — förutom till statsregleringens

gottskrivande under avtalstiden för det fall att rekonstruktionsfonden vid

prisfall å varan nedgår under året — allenast för återställning av lagret.

I syfte att återanskaffningen ej sker till högre värden än nödigt är, skall bolaget

rörande återanskaffningen samråda med statens sockernämnd eller annat

av Kungl. Majit utsett organ. Det åligger bolaget att, vid anfordran, till

staten överlämna vad av rekonstruktionsfond ej åtgått för vederbörlig återställning

av lagret. — Därest enighet ej ernås mellan statens sockernämnd

och bolaget rörande de i detta stycke omförmälda dagsnoteringarna å förnödenheter

eller mellan det statliga organet och bolaget rörande villkoren

i övrigt för ett verkställande efter kontraktstidens utgång av lageråterställningen,

skall dylik tvistefråga avgöras av skiljemän enligt lag.

3 mom. Beträffande värdesättningen å lager av råsocker och raffinad skall

— oberoende av vad därom må tillämpas i bolagets i dess förvaltningsberättelse

intagna bokslut — följande lända till efterrättelse i mellanhavandet

mellan staten och bolaget enligt detta kontrakt. A ena sidan skall under

räkenskapsåret 1941/42 såsom inkomst, för vilken bolaget gentemot slaten

är redovisningsskyldig!, räknas ett belopp, som motsvarar vid räkenskapsårets

utgång kvarvarande lager av råsocker och raffinad, värderat till

vid sagda tillfälle gällande försäljningspris å socker, efter avdrag av dels

eventuellt förekommande sockerskatt och dels försäljningskostnader och

beträffande kvarvarande råsocker jämväl raffineringskostnader. Å andra

sidan skall under nyss sagda räkenskapsår såsom kostnader, för vilka staten

gentemot bolaget lämnar garanti, räknas dels det belopp, vartill sockerlagret

vid räkenskapsårets ingång varit bokfört, dels ock ett belopp, avsett för åternedskrivning

av det på ovan angivet sätt beräknade värdet å utgående sockerlager,

vilket belopp i krontal angivet skall motsvara den reserv, som bolaget

den 31 juli 1939 ägde i sitt då förefintliga lager av råsocker och raffinad.

Först sedan hänsyn på nu angivet sätt tagits till lagervärdesättningen å sockerlagret,

skall den bolaget enligt punkt 5 härnedan tillkommande vinsten få

framkomma. Staten garanterar vidare bolaget att beträffande utförsäljning

av det vid avtalets utgång kvarvarande sockerlagret få tillämpa samma pris,

som det vid sagda tidpunkt gällande försäljningspriset å socker.

h mom. I mellanhavandet mellan staten och bolaget enligt detta kontrakt

räknas den av bolaget planerade nya tillverkningen av äggvitehaltigt foder i

samband med återtagning av avloppsvatten ej såsom en under statens garanti

och prisbestämmande enligt kontraktet och bolagets redovisningsskyldighet

fallande del av sockerrörelsen.

Bihang till riksdagens protokoll l''Jil. 1 sunil. Nr‘dia. !5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. May.ts proposition nr 212.

5 mom. Under statens garanti må inräknas dels det verkligt förekommande

nettoräntebeloppet, dels ock ett belopp av 4,100,000 kronor avsett att tillhopa

med bolagets å annan verksamhet än tillverkning och försäljning av

socker och sirap och här avsedda biprodukter erhållna vinst användas till

förräntning av bolagets eget kapital eller till ändamål, som bolaget äger fritt

bestämma, dock förutsättes att den under 1940 tillämpade utdelningen till

bolagets aktieägare ej får höjas.

6 mom. Den omständigheten att staten svarar för täckning av bolagets

kostnader för socker till verk ningen får ej föranleda bolaget till mindre omtänksamhet

än eljest i avseende å utgifters vidkännande och företagets ekonomiska

bedrivande i övrigt, och åligger det alltså bolaget att, utan eftersättande

av driftens planmässighet och företagets rationella bedrivande, iakttaga

all nödig sparsamhet i avseende å utgifter av skilda slag och beträffande

bedrivandet av dess verksamhet överhuvud taget.

7 morn. Skulle vid avtalstidens utgång kvarstå något under statens garanti

ingående kostnadsbelopp, varför täckning ej under avtalstiden av bolaget erhållits,

och träffas ej mellan staten och bolaget särskild uppgörelse om beloppets

täckning, har staten att till bolaget omedelbart vid avtalets utgång

utgiva vad sålunda återstår. Örn å andra sidan det belopp, som bolaget erhållit

i redovisningspliktiga inkomster, skulle vid avtalstidens utgång överstiga

vad som omfattats av statens garanti, är bolaget skyldigt att. därest

annan uppgörelse ej träffas, till staten likaledes omedelbart utgiva det sålunda

överskjutande beloppet.

S mom. Utöver de i detta kontrakt angivna grunder äger Kungl. Majit att

med bolaget träffa överenskommelse i avseende å närmare bestämmelser om

täckning av bolagets kostnader och redovisning av dess inkomster.

6 §•

Vid försäljning av socker är bolaget skyldigt att följa samma grundsatser

som hittills i detta hänseende av bolaget tillämpats för försäljning till leveransdagens

pris.

Bolaget skall driva sin verksamhet på ett lojalt sätt och så att icke annans

intresse obehörigen skadas.

7 §•

Bolagets verksamhet i vad den beröres av detta kontrakt står under tillsyn

av en utav Kungl. Majit tillsatt nämnd (statens sockernämnd).

Nämnden äger att av bolaget erhålla de uppgifter och taga del av det material,

som den anser erforderligt för tillsynens utövande.

8 §.

I frågor rörande tillämpningen av bestämmelserna i 5 § detta kontrakt rörande

bolagets redovisningsskyldighet för sina inkomster ävensom statens

åtagande att svara för täckning av bolagets kostnader äger nämnden före
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

35

träda staten. Uppstår i sådan fråga meningsskiljaktighet mellan nämnden

och bolaget skall nämnden, därest bolaget det begär, underställa frågan

Kungl. Majit. Innan Kungl. Majit fattar ståndpunkt i sålunda uppkommen

tvistefråga, åligger det Kungl. Majit att inhämta utlåtande i frågan hos en

särskild delegation, bestående av tekniskt och ekonomiskt erfarna, opartiska

och sakkunniga personer, utsedda på sätt i lagen om skiljemän sägs. Att

vissa tvistefrågor kunna hänskjutas till avgörande genom skiljemän därom

är bestämt i 5 § 2 mom. tredje stycket.

Rörande nämndens verksamhet i övrigt meddelar Kungl. Majit närmare

föreskrifter.

9 §•

Vad i detta kontrakt stadgas innebär ej inskränkning i de befogenheter,

som enligt lag och författning må tillkomma Kungl. Majit i avseende å bolaget

och dess verksamhet.

10 §.

Detta kontrakt gäller för tiden från och med den 1 augusti 1941 till och

med den 31 juli 1942 eller, i den mån av vissa av bestämmelsernas avfattning

uttryckligen det framgår, jämväl tillsvidare för tid efter sist sagda dag.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

(Se noten

här nedan).x

Bilaga 2.

Förbindelse

till

statens sockernämnd

angående betarbetarlönerna 1941 samt bestridande av vissa på

statens sockernämnd ankommande kostnader.

1 §•

Undertecknad, här nedan kallad betodlaren, förbinder sig gentemot statens

sockemämnd att vid användning under 1941 av lejd arbetskraft för sockerbetors

skötsel eller upptagning — där ej gällande kollektivavtal om dylikt

arbete är tillämpligt eller betarbetaren eljest av betodlaren erhåller ersättning

enligt de i kollektivavtalet stadgade bestämmelser — iakttaga följande:

1. För sommarskötseln skall, därest denna omfattar fyra arbetsmoment

(hackning, gallring och ytterligare två hackningar) betalas ett ackord av

minst 91 kronor 52 öre per tunnland. — För upptagningen skall ackordet

vara minst 88 kronor per tunnland. För upptagning, som verkställes senare

under året än den 9 november, utgår ett tillägg av 8 kronor per tunnland. Under

förutsättning att betorna omsorgsfullt avblastats, väl rengjorts från jord

och smårötter och samlats i högar på förut väl rengjord plats samt högarna

täckts med blast skall härutöver för upptagningen betalas ett kvantitetstilllägg

av 6 öre per 400 sträckfamnar för varje 1,000-tal kilogram per hektar

(cirka 500 kilogram per tunnland), varmed skörden å egendomen överstiger

280 deciton betor per hektar. — Helackordet skall alltså vara minst 179 kronor

52 öre per tunnland jämte kvantitetstillägg i förekommande fall. — Bortfaller

den första av ovannämnda hackningar, minskas ackordet för sommarskötseln

liksom helackordet med 3 kronor 20 öre per tunnland. Bortfaller

den sista hackningen, minskas samma ackord med 12 kronor 80 öre per

tunnland. Bortfalla båda sistnämnda hackningar, minskas ackordet med 14

kronor 8 öre per tunnland.

1 I följande fall må 1 § 1 moni. i stället hava nedan angivna lydelse, nämligen

beträffande

betodlare å Gotland:

För sommarskötseln skall, därest denna omfattar fyra arbetsmoment

(hackning, gallring och ytterligare två hackningar), betalas ett ackord av

minst 87 kronor per tunnland. — För upptagningen skall ackordet vara

minst 80 kronor per tunnland. För upptagning, som verkställes senare under

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

37

2. Kvantitetstillägg utbetalas senast två veckor efter kampanjens slut vid

vederbörande fabrik. Därest arbetare genom styrkt sjukdom eller av annat

laga förfall är förhindrad att slutföra åtaget arbete om minst 3,200 sträckfamnar

skall kvantitetstillägg utgå i proportion till upptagen areal.

Betodlaren förbinder sig att, sedan leveransen av sockerbetor för året avslutats,

för betarbetare, som så påfordrar, förete skriftlig, av svenska sockerfabriksaktiebolaget

tillhandahållen uppgift å sin medelskörd av sockerbetor

under året.

3. Erhåller betarbetaren icke ersättning enligt bestämmelserna i 1 och 2

morn., är betodlaren pliktig att, där han ej inom viss av statens sockernämnd

förelagd tid styrker sig hava till betarbetaren betalat vad som felas, efter anmodan

av nämnden utgiva ett belopp, motsvarande den felande ersättningen

jämte 5 procent årlig ränta därå, att av nämnden disponeras enligt av Kungl.

Maj:t meddelade föreskrifter.

2 §•

Tillika förbinder sig betodlaren att till täckande av kostnader, som statens

sockernämnd har att bestrida, under 1941 till nämnden erlägga en avgift av

intill 3 kronor för varje uppmätt hektar av odlarens sockerbetsodling sagda

år. Avgiften, vilkens närmare belopp fastställes av Kungl. Majit, skall innehållas

å betodlaren tillkommande betlikvid. För del av hektar reduceras avgiften

i proportion till arealen.

3 §.

Tvister om tolkningen och tillämpningen av denna förbindelse — däri inbegripet

avgörande, huruvida och i vad mån ersättningsskyldighet enligt 1 §

3 mom. föreligger — skola avgöras enligt gällande lag om skiljemän, med

iakttagande att skiljemännen skola vara tre, varav en utses av styrelsen för

Sveriges betodlares centralförening och en av styrelsen för svenska lantarbetareförbundet

samt den tredje (ordföranden) av Kungl. Majit.

året än den 9 november, utgår ett tillägg av 8 kronor per tunnland. Härutöver

skall för upptagningen betalas ett kvantitetstillägg av 4 öre per 400

sträckfamnar för varje 1,000-tal kilogram per hektar (cirka 500 kilogram

per tunnland), varmed skörden å egendomen överstiger 250 deciton betor per

hektar. — Helackordet skall alltså vara minst 167 kronor per tunnland jämte

kvantitetstillägg i förekommande fall. — Bortfaller den första av ovannämnda

liackningar, minskas ackordet för sommarskötseln liksom helackordet

med 4 kronor per tunnland. Bortfaller den sista hackningen, minskas

samma ackord med 11 kronor per tunnland.

betodlare, som tecknar betodlingskontrakt med Mörbylånga råsockerfabrik:

För sommarskötseln skall, därest denna omfattar fyra arbetsmoment,

(hackning, gallring och ytterligare två liackningar), betalas ett ackord av

minst 90 kronor per tunnland. — För upptagningen skall ackordet vara

minst 77 kronor per tunnland. För upptagning, som verkställes senare under

året än den 9 november, utgår elt tillägg av 8 kronor per tunnland. Härut
Hihang

till riksdagens protokoll loit. 1 sami. Nr 212. 4

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Majlis proposition nr 212.

över skall för upptagningen betalas ett kvantitetstillägg av 4 öre per 400

sträckfamnar för varje 1,000-tal kilogram per hektar (cirka 500 kilogram

per tunnland), varmed skörden å egendomen överstiger 250 deciton betor

per hektar. — Helackordet skall alltså vara minst 167 kronor per tunnland

jämte kvantitetstillägg i förekommande fall. — Bortfaller den första av ovannämnda

hackningar, minskas ackordet för sommarskötseln liksom helackordet

med 5 kronor per tunnland. Bortfaller den sista hackningen, minskas

samma ackord med 12 kronor per tunnland.

417693. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1941.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

5 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (5)

5 kopplingar.

  1. Rskr. 1941:255 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts förslag om anslag till lastningsoch lossningsanordningar för sockerbetor. s. 7 i texten
  2. SU 1941:116 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts förslag om anslag till lastningsoch lossningsanordningar för sockerbetor. s. 1 i texten
  3. SU 1941:117 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning angående anslag för budgetåret 1941/42 till statens sockernämnd. s. 4 i texten
  4. Rskr. 1941:233 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 212 angående reglering av sockernäringen i riket, såvitt propositionen hänvisats till bevill a1 i texten
  5. BevU 1941:18 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 212 angående reglering av sockernäringen i riket, såvitt propositionen hänvisats till bevillningsutskott s. 1 i texten