Sök i Ratio Lex

Med förslag till prisregleringslag, m. m

1941-05-09 · 85 sidor, varav 85 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 85 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1941:217, Med förslag till prisregleringslag, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

1

Nr 217.

Kungl. May.ts proposition till riksdagen med förslag till prisregleringslag,

m. m.; given Stockholms slott den 9 maj

1941.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att

dels, jämlikt § 87 regeringsformen, antaga härvid fogade förslag till prisregleringslag,

dels ock samtycka till att Kungl. Maj:t efter utfärdande av lag i ämnet

meddelar sådant förordnande, som i lagens 1 § avses, att gälla tills vidare.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 217.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

Förslag

till

Prisregleringslag.

Härigenom förordnas som följer:

Inledande bestämmelse.

1 §•

Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga,

av krig föranledda förhållanden äger Konungen, när riksdagen ej

är samlad, förordna, att vad i 2—11 §§ stadgas skall äga tillämpning; dock

må förordnande, som nu sagts, ej meddelas med mindre Konungen låtit riksdagskallelse

utgå eller riksdagen ändock skall sammanträda inom trettio dagar.

Varder ej meddelat förordnande av nästföljande riksdag inom trettio

dagar från riksdagens början gillat, skall detsamma efter utgången av nämnda

tid upphöra att lända till efterrättelse.

Prövas under tid, då riksdagen är samlad, förhållanden vara för handen,

som i första stycket sägs, äger Konungen med riksdagens samtycke meddela

förordnande, som där avses.

Om prisreglering.

2 §■

Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer äger föreskriva, att

den som yrkesmässigt säljer viss förnödenhet

1) skall vara skyldig att ofördröjligen anmäla det pris, som av honom tilllämpas

för förnödenheten den dag föreskrift örn sådan anmälningsskyldighet

meddelas;

2) skall vara skyldig att, varje gång höjning av priset å förnödenheten

vidtages, ofördröjligen anmäla prishöjningen;

3) icke må utan tillstånd höja förnödenhetens pris förrän en vecka förflutit

från det han inkommit med anmälan om den tillärnade prishöjningen

och skälen därtill.

Har anmälan örn tillärnad prishöjning inkommit i fall som i första stycket

under 3) avses må, då särskilda skäl därtill äro, myndighet som Konungen

bestämmer utsträcka den tid, under vilken säljaren icke må utan tillstånd

höja priset, till högst en månad från det anmälan inkom. ,, v, v. , > >

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

3

Den som meddelat föreskrift enligt första stycket äger bestämma dels till

vilken myndighet anmälan enligt nämnda stycke skall göras, dels ock på

vilken myndighet det skall ankomma att bevilja tillstånd varom i första stycket

under 3) förmäles.

3 §.

Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer äger fastställa visst

pris, som prövas skäligt, att gälla såsom normalpris vid frivillig försäljning

av viss förnödenhet eller vid frivillig transport av visst slag.

Normalpriset må icke överskridas med mindre säljaren eller den, som

verkställer transporten, erhållit tillstånd därtill. Den som fastställt normalpriset

äger bestämma, på vilken myndighet det skall ankomma att bevilja

sådant tillstånd.

4 §•

Konungen äger föreskriva, att rätt att yrkesmässigt köpa eller sälja viss

förnödenhet skall tillkomma endast

1) den som är medlem av viss sammanslutning;

2) den som före viss dag yrkesmässigt köpt eller sålt sådan förnödenhet.

Meddelas föreskrift, som i första stycket under 1) avses, skall, där ej särskilda

förhållanden till annat föranleda, rätt att yrkesmässigt köpa eller

sälja förnödenheten medgivas järnvä! den, som förbinder sig att ställa sig

till efterrättelse de villkor som i anledning av denna lag uppställts för medlem

av sammanslutningen beträffande rätten att köpa eller sälja förnödenheten.

Föreskrift, som i första stycket under 2) avses, må meddelas endast då

särskilda skäl därtill äro.

5 §•

Konungen äger fastställa visst maximipris, som vid frivillig försäljning

av förnödenhet, som är av vikt för befolkningen eller produktionen, eller

vid frivillig transport av visst slag ej må överskridas.

6 §.

Ej må någon vid överlåtelse av förnödenhet taga eller betinga sig vederlag,

som han insett eller bort kunna inse vara med hänsyn till föreliggande

omständigheter uppenbart oskäligt.

Ej heller må någon utbjuda förnödenhet till avyttring mot vederlag som

i första stycket sägs.

7 §•

Gäller för förnödenhet visst pris, som enligt denna lag ej må överskridas

eller må överskridas endast efter tillstånd, eller har någon till offentlig myndighet

gjort särskild utfästelse beträffande högsta pris, till vilket förnöden
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 217.

het må av honom försäljas, må ej, i vidare mån än som överensstämmer

med offentlig myndighets anordning, såsom villkor för förnödenhetens försäljning

fordras, att jämväl annan förnödenhet inköpes.

Om uppgiftsskyldighet.

8 §•

Myndighet som Konungen bestämmer äger föreskriva skyldighet för den,

som yrkesmässigt köper eller säljer viss förnödenhet eller driver transportrörelse,

att på anfordran av den myndighet, som meddelat föreskriften, eller

annan myndighet, som därvid bestämts,

1) lämna de uppgifter myndigheten begär för prövning av den tillämpade

prissättningens skälighet eller för bedömning av den allmänna prisutvecklingen;
2)

för kontroll av lämnade uppgifter eller tillämpade priser förete handelsböcker

och affärshandlingar för myndigheten.

Försummar någon efter anfordran, varom ovan sägs, att fullgöra vad honom

i följd därav åligger, äger länsstyrelsen förelägga honom vite samt i

förekommande fall förordna om vitets uttagande.

9 §.

Det åligger envar att, vid förfrågan av länsstyrelse eller polismyndighet

eller annan myndighet som Konungen bestämmer, lämna uppgift, huruvida

och i vilken myckenhet han innehar förnödenhet, varom i 5 § förmäles.

Vägrar någon att lämna begärd uppgift eller finnes skälig anledning misstänka,

att han söker vilseleda myndighet i fråga om sitt innehav av förnödenheten,

må undersökning verkställas av kontor, lagerlokal eller annan

lägenhet, varöver han förfogar, så ock granskning ske av hans handelsböcker

och affärshandlingar. I fråga örn befogenhet att besluta angående

undersökning eller granskning, som nu nämnts, samt beträffande tid, då

undersökning må äga rum, och förfarandet därvid skola bestämmelserna

angående husrannsakan äga tillämpning.

Särskilda bestämmelser.

10 §.

Vägrar den, som i avsevärd myckenhet äger eller innehar någon för honom

eller hans hushåll eller för annan av honom idkad näring än handel

uppenbarligen ej behövlig förnödenhet, för vilken maximipris gäller, att

sälja förnödenheten till sådant pris och finnes förnödenhetens försäljning

vara erforderlig för tillgodoseende av behovet av dylik förnödenhet, äger

länsstyrelse låta i lämplig ordning för ägarens eller innehavarens räkning

och på hans bekostnad sälja förnödenheten till det fastställda priset eller,

där länsstyrelsen på grund av särskilda omständigheter så finner skäligt,

till nämnda pris minskat med högst tio procent.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 217.

5

Vad sålunda är stadgat skall äga motsvarande tillämpning, där borgenär

såsom pant eller eljest under panträtt innehar förnödenhet, som i första

stycket avses, eller har rätt att kvarhålla sådan förnödenhet såsom säkerhet

för sin fordran; och njute borgenären rätt till betalning ur köpeskillingen.

11 §•

Myndighet som Konungen bestämmer äger beträffande detaljhandel med

förnödenhet, varom i 5 § förmäles, meddela särskilda bestämmelser angående

skyldighet för handlande att i eller vid försäljningslokalen hava anslag

med prisuppgifter av viss beskaffenhet samt angående skyldighet att

sälja visst slags förnödenhet efter vikt eller efter mått, så ock annan dylik

bestämmelse, som må vara ägnad att motverka oskälig prisstegring eller att

ordna tillförsel, saluhållande eller förbrukning av förnödenhet.

Ansvarsbestämmelser m. m.

12 §.

Med dagsböter eller, där omständigheterna äro synnerligen försvårande,

med fängelse i högst ett år straffes

1) den som underlåtit att fullgöra anmälningsskyldighet, som föreskrivits

jämlikt 2 § första stycket 1) eller 2), eller som vid fullgörande av anmälningsskyldigheten

lämnat medvetet oriktig uppgift eller sorn, med vetskap

om att beträffande förnödenhet meddelats föreskrift enligt 2 § första

stycket 3) eller beslut enligt 2 § andra stycket, i strid mot föreskriften eller

beslutet försålt eller saluhållit förnödenheten till förhöjt pris eller i återförsäljningssyfte

för densamma betalat eller förklarat sig villig att betala sådant

pris;

2) den som, med vetskap om att normalpris gäller å viss förnödenhet eller

för visst slag av transport, utan tillstånd försålt eller saluhållit förnödenheten

för högre pris eller i återförsäljningssyfte för densamma betalat eller

förklarat sig villig att betala högre pris eller för transport av angivet slag

uppburit eller krävt högre belopp;

3) den som med vetskap om föreskrift, som jämlikt 4 § meddelats angående

rätten att yrkesmässigt köpa viss förnödenhet, eller om villkor, som

i anledning av denna lag uppställis för rätten att köpa förnödenheten, köpt

eller förklarat sig villig att köpa förnödenheten i strid mot föreskriften eller

villkoret;

4) den som med vetskap om föreskrift, som jämlikt 4 § meddelats angående

rätten att yrkesmässigt sälja viss förnödenhet, eller om villkor, som

i anledning av denna lag uppställts för rätten att sälja förnödenheten, försålt

eller saluhållit eller i återförsäljningssyfte köpt eller förklarat sig villig

att köpa förnödenheten i strid mot föreskriften eller villkoret;

5) den som, med vetskap om att maximipris gäller å viss förnödenhet

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

eller för visst slag av transport, försålt eller saluhållit förnödenheten för

högre pris eller i återförsäljningssyfte för densamma betalat eller förklarat

sig villig att betala högre pris eller för transport av angivet slag uppburit

eller krävt högre belopp;

6) den som brutit mot bestämmelserna i 6 §;

7) den som handlat i strid mot sådan av honom avgiven utfästelse, som

i 7 § avses, eller brutit mot det i samma paragraf stadgade förbudet;

8) den som vid lämnande av uppgift, som i 8 eller 9 § avses, eller i samband

med undersökning eller granskning, som avses i sistnämnda paragraf,

sökt vilseleda myndighet.

Lika med den, som försålt eller saluhållit förnödenhet till för högt pris

eller som för transport uppburit eller krävt för högt belopp eller som för

köp av förnödenhet betalat eller förklarat sig villig att betala för högt pris,

skall anses den, som för förnödenheten eller transporten uppburit, krävt,

betalat eller förklarat sig villig att betala i annat än penningar utgående

vederlag till värde uppenbarligen överstigande det tillåtna priset.

Ej må köpare i andra fall än förut angivits dömas för delaktighet i av

säljare begånget brott som i första stycket under 1), 2), 4) eller 5) avses, där

ej köparen med sådan vetskap, varom i nämnda lagrum beträffande säljaren

är sagt, uppsåtligen förlett säljaren till brottet. Vad sålunda är stadgat

skall äga motsvarande tillämpning beträffande den, som betalat kostnad

för transport som i första stycket under 2) eller 5) avses, så ock i fråga om

säljares delaktighet i sådant av köpare begånget brott som i första stycket

under 3) avses.

Fälles någon till straff enbgt första stycket, må domstolen, efter ty skäligt

finnes, förplikta honom att utgiva värdet av taget eller betingat vederlag

eller värdet av förnödenhet, som undanhållits.

13 §.

Åsidosätter någon bestämmelse, som meddelats jämlikt 11 §, straffes

med böter från och med två till och med trehundra kronor.

14 §.

Vad som med stöd av bestämmelserna i denna lag inhämtats genom anmälan

eller uppgift eller vid granskning av handelsböcker eller affärshandlingar eller

vid undersökning, som i 9 § sägs, må ej yppas i vidare mån än som erfordras

för vinnande av det med bestämmelserna avsedda ändamål. Bryter någon

häremot, straffes med dagsböter eller fängelse.

15 §.

Brott, varom i 12 § 1)—4) samt 6)—8) sägs, må av allmän åklagare åtalas

allenast efter angivelse av myndighet, som Konungen bestämmer.

Brott, som i 14 § sägs, må av allmän åklagare åtalas allenast efter angivelse

av målsäganden.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 217.

7

16 §.

Åtal för brott, varom i 12 § sägs, väckes vid den rätt där den tilltalade skall

svara i tvistemål i allmänhet.

Åtal för förseelse, som avses i 13 §, anhängiggöres vid polisdomstol, där

sådan är inrättad, men eljest hos poliskammare eller, där sådan icke finnes,

vid allmän domstol.

17 §•

Böter och vitén, som ådömas enligt denna lag, ävensom vad någon förpliktas

utgiva enligt 12 § sista stycket tillfalla kronan.

18 §.

Över myndighets beslut jämlikt 3 § första stycket må, där Konungen så

förordnat, klagan icke föras.

Beslut, som myndighet i annat fall än i första stycket avses meddelat jämlikt

3 §, så ock myndighets beslut jämlikt 2 §, 8 § första stycket, 10 eller 11 §

skall utan hinder av förd klagan lända till efterrättelse, intill dess annorlunda

kan varda förordnat.

19 §.

Konungen äger meddela de närmare bestämmelser, som erfordras för tilllämpning

av denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1941, från och med vilken dag maximiprislagen

den 22 juni 1939 (nr 349)1 och lagen den 8 december 1939 (nr 838)

med vissa bestämmelser rörande reglering av den inhemska prisbildningen

(prisregleringslag)2 skola upphöra att gälla, samt gäller till och med den

30 juni 1942. Förordnande, som meddelats jämlikt denna lag, skall ej gälla

längre än lagen äger giltighet.

I 14 § meddelad föreskrift om tystnadsplikt och vad i lagen stadgas rörande

överträdelse av samma föreskrift ävensom vad där stadgas i fråga örn

annat brott, som begåtts under tiden för de i lagen meddelade bestämmelsernas

giltighet, skall äga tillämpning även efter det lagens bestämmelser i övrigt

upphört att gälla.

1 Jfr 1941:145.

2 Jfr 1941:146.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 217.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 18

april 1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter:

Med bifall till Kungl. Maj:ts proposition nr 108 har innevarande års riksdag

antagit tvenne lagförslag angående fortsatt giltighet dels av maximiprislagen

den 22 juni 1939 (nr 349), dels av lagen den 8 december 1939 (nr 838)

med vissa bestämmelser rörande reglering av den inhemska prisbildningen

(prisregleringslag). Genom lagar, som av Kungl. Maj:t utfärdats den 21 mars

1941 (nr 145 och 146), ha därefter maximipris- och prisregleringslagarna

förlänats förlängd giltighet från utgången av mars till och med den 30 juni

1941.

Vid anmälan av lagförslagen i statsrådet den 21 februari 1941 meddelade

jag, att statens priskontrollnämnd enligt inhämtade upplysningar skulle

komma att framlägga ett förslag till prisregleringslag, som i väsentliga hänseenden

skiljde sig från gällande lag i ämnet och samtidigt innefattade ett

inarbetande i prisregleringslagen av maximiprislagens bestämmelser. Då beredningen

av ärendet icke vore möjlig att slutföra så tidigt, att riksdagen

kunde hinna fatta ståndpunkt därtill före den 31 mars, förordade jag nyssberörda

tillfälliga förlängning av lagarnas giltighetstid.

Sedan priskontrollnämnden med en den 21 februari 1941 dagtecknad skrivelse

framlagt omförmälda förslag och ärendets beredning nu slutförts, får

jag ånyo anmäla frågan örn ny prisregleringslag.

över priskontrollnämndens framställning med förslag till ny prisregleringslag

ha utlåtanden avgivits av industri- och bränslekommissionerna, livsmedelskommissionen

(efter hörande av kristidsstyrelserna och Stockholms

stads kristidsnämnd), socialstyrelsen, lantbruksstyrelsen (efter hörande av

Sveriges lantbruksförbund) och kommerskollegium (efter hörande av handelskamrarna

i Stockholm, Göteborg och Malmö, Sveriges industriförbund,

Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund och kooperativa förbundet)

, fullmäktige i riksbanken, svenska arbetsgivareföreningen och landsorganisationen

i Sverige. Vidare har en skrivelse i ämnet inkommit från riksförbundet

landsbygdens folk.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 217.

9

I detta sammanhang får jag tillika anmäla att landsorganisationen i Sverige

i skrivelse den 28 januari 1941 hemställt, att Kungl. Majit snarast måtte vidtaga

lämpliga åtgärder för att bereda de priskontrollerande organen ökade

befogenheter och möjlighet till intensivare prisövervakning, över framställningen

lia infordrade utlåtanden avgivits av bränslekommissionen, livsmedelskommissionen,

industrikommissionen och priskontrollnämnden, varjämte

priskontrollnämndens råd inkommit med särskilt yttrande.

Vidare har Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund i en den 12 februari

1941 dagtecknad framställning hemställt om åtgärder i syfte att bringa

prisregleringar och prisöverenskommelser i ökad utsträckning till allmänhetens

kännedom. Utlåtanden över denna framställning ha avgivits av livsmedels-

och bränslekommissionerna samt priskontrollnämnden.

Statens priskontrollerande verksamhet har i nyssnämnda framställningar

och de däröver avgivna utlåtandena merendels upptagits till bedömande mot

bakgrunden av en diskussion om det aktuella ekonomiska läget och de penningpolitiska

risker, detta inrymmer. Jag upptar nu först till behandling de

synpunkter som därvid framkommit på priskontrollens ställning inom den

ekonomiska politiken i rådande läge och återkommer i en senare avdelning till

den föreslagna utvidgningen av priskontrollnämndens befogenheter. Då de

skilda framställningarna väsentligen avse samma problem och de däröver

avgivna utlåtandena i stor utsträckning utformats med hänsyn till detta

förhållande komma de i det följande att till sina allmänna delar behandlas

i ett sammanhang.

Penningpolitiken och priskontrollen.

Priskontrollnämnden framhåller i sin skrivelse den 21 februari 1941 de

växande svårigheter för den priskontrollerande verksamheten, som betingas

av vissa grundläggande faktorer i nuvarande ekonomiska läge.

Nämnden anför sammanfattningsvis följande.

Samtidigt med att det allmänna knapphetsläget på viktiga områden undergår

en successiv skärpning, så länge avspärrningen från handelsförbindelser

västerut består, tendera pris- och kostnadsförhållandena mot ökad

splittring. Sådana omständigheter som ojämna och i tiden varierande kostnader

vid import, variabla och i stor utsträckning även av företagen själva

okända kostnadsförhållanden vid substitution med inhemska ersättningsvaror

samt starkt olikartad kostnadsutveckling för olika företag även inom

samma bransch bidraga lill att öka svårigheterna såväl vid fixeringen av skäliga

pris som vid övervakningen av dessas tillämpning. Knappheten på

viktiga råvaror och förnödenheter likaväl som på ett flertal konsumtionsvaror

bestämmes icke endast av med avspärrningen och den dåliga skörden

sammanhängande förhållanden. Även på efterfrågesidan ha vissa faktorer

bidragit till alt skärpa tendensen till knapphetsprisstegring. Försvarsutgifterna

lia direkt och indirekt minskat tillförseln för civila ändamål av viktiga

förnödenheter. Som allmänt konstaterande må slutligen framhållas att

den nödvändiga underskottsbudgeteringen motverkar en anpassning av köpkraftsvolymen

efter den löpande varutillgången.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 217.

Riskerna för en fortsatt prisstegring, trots den stabilisering som uppnåtts

på betydande områden, betonas även av industrikommissionen i yttrande

över landsorganisationens framställning:

Bland de primära orsakerna till den starka stegringen av den svenska

prisnivån sedan krigets början intaga de höjda priserna på importerade varor

samt på jordbruksprodukter en framträdande plats. Av olika skäl finns

det emellertid anledning räkna med, att dessa prisstegrande faktorer icke

skola göra sig så starkt gällande under den närmaste framtiden. Genom

handelsavtal ha priserna på flera viktiga importvaror bundits för det närmaste

året. Priserna på jordbruksprodukter torde fram till nästa skörd ha

stabiliserats på en av det försämrade skördeutfallet betingad höjd nivå; därefter

bör man vid förbättrad skörd kunna räkna med en sänkning i förhållande

till den allmänna prisnivån.

Av olika skäl synes man likväl icke kunna bortse från riskerna för en

fortsatt stegring av ett flertal varupriser. Vid bestående avspärrning måste

man nämligen räkna med en skärpning av varuknappheten på olika områden.

Endast delvis kan importbortfallet motvägas genom ökad inhemsk

produktion. Den minskning av efterfrågan på varor, som uppnås genom

ransoneringar, kan ej heller få mer än en begränsad räckvidd. Risk föreligger

därför, att knappheten på varor kommer att taga sig uttryck i prisstegringar.

Få dessa knapphetsprisstegringar en mera betydande omfattning,

torde det bli oundvikligt, att de komma att verka höjande på övriga

delar av prissystemet. Dessa verkningar komma bl. a. att förmedlas av de

indexreglerade lönerna, även örn dessa, sådana de utformats i de senaste

indexavtalen, blott i begränsad utsträckning och med en viss eftersläpning

ge kompensation för levnadskostnadsökningar.

Den fortskridande prisstegringen har kommit farhågorna för en bestående

penningvärdesförsämring att bli allt mera framträdande. Skulle dessa

farhågor växa sig starkare, föreligger risk, att det uppstår en benägenhet

att utbyta penningtillgångar mot sakvärden, vilket skulle innebära en ökad

investering i såväl konsumtions- som produktionskapital. I den mån dessa

investeringar taga formen av underhåll av produktionsanläggningar och

rationaliseringar av produktionen, äro de inom vissa gränser ändamålsenliga.

Skulle en mera allmän flykt till sakvärden uppstå, föreligger emellertid

risk, att sparandet i alltför stor utsträckning undandrages sådana investeringar,

som i nuvarande läge äro mest påkallade, och staten skulle även

få ökade svårigheter att utan tvångsåtgärder täcka sina omfattande lånebehov.

En flykt till sakvärden av angivet slag skulle kunna komma att

utöva ett prisstegrande tryck särskilt på sådana varupriser, som av naturliga

skäl äro relativt svåra att reglera, och samtidigt skulle knapphetsläget

på varumarknaderna allmänt skärpas på grund av den inflationsartade

köpkraftsstegringen.

Även örn den här antydda utvecklingsmöjligheten för dagen endast föreligger

som en risk, synes den likväl motivera, att åtgärder vidtagas för att

kraftigare än hittills dämpa prisstegringen. Kommissionen utgår nämligen

som en självklar sak ifrån, att det ur allmänna synpunkter är angeläget att

hålla stegringen av den allmänna prisnivån tillbaka. För varje ekonomisk

grupp är det visserligen ett intresse under en tid av allmän prisstegring, att

de priser, som äro avgörande för gruppens ekonomiska ställning, komma

att ligga väl framme under prisstegringens förlopp. Man kan ej heller bortse

från, att för de ekonomiska enheter, som äro belastade med en tyngande

skuldbörda, intresset av en bestående försämring av penningvärdet kan dominera.

Dessa särintressen måste emellertid betraktas som underordnade i

förhållande till det allmänna intresset av att prisstegringen hålles tillbaka.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

11

Vid behandlingen av frågan örn priskontrollens ställning inom den ekonomiska

politiken lämnar priskontrollnämnden —• under betonande av det

ömsesidiga beroende som föreligger ■— följande översikt över de allmänna

ekonomiska förutsättningarna för en effektiv priskontroll

i nuvarande läge.

1) För att tillgodose ett primärt villkor för varje form av prispolitik bör

en begränsning av förefintlig köpkraft och av tillgång på likvida medel i anpassning

efter näringslivets reala produktions- och konsumtionsförutsättningar

eftersträvas. I främsta rummet bör man under rådande knapphetsläge

syfta till att förebygga en på kreditvägen framkallad ansvällning av den

nominella köpkraften, som kommer till uttryck i stigande efterfrågan på varor

och tjänster.

2) Härmed sammanhänger vikten av att kostnadsstegringar genom ökade

priser på jordbruksprodukter och höjda löner i möjlig mån undvikas. I konsekvens

med de principer vid prissättningen på jordbruksprodukter, som tilllämpats

vid minskat skördeutbyte och sjunkande produktion, bör enligt

nämndens uppfattning en eventuell ökning i årets skörd åtföljas av en motsvarande

prissänkning. Stabiliteten hos arbetslönerna och i viss mån även

hos priserna på jordbruksprodukter blir å andra sidan som bekant avhängig

av den allmänna prisutvecklingen och därmed beroende på den förda prispolitikens

effektivitet. I de avtalsmässigt överenskomna grunderna för lönesättningen

under 1941, som innebära en reduktion i den kompensationsgrad,

efter vilken dyrtidstilläggen utmätas, ligger också, såsom påpekas i den av

landsorganisationen till Kungl. Maj:t avlåtna skrivelsen, en väsentlig förutsättning

för en lugn prisutveckling.

3) Det primära målet för försörjningspolitiken måste givetvis vara att i

möjlig mån häva uppkommande knapphet genom positiva åtgärder, som

leda till ökad produktion och förbättring av varutillförseln. Den allmänna

spänningen mellan köpkraft och löpande tillgång på varor, varmed man under

rådande förhållanden måste räkna även örn under 1) angivna strävanden

krönas med framgång, kommer dock på olika områden av näringslivet

att framträda i en absolut brist på viktiga varor. På dessa punkter förutsätter

en effektiv priskontroll med nödvändighet att en planmässigt genomförd

reglering av handel och förbrukning snabbt kommer till stånd. Sedan

våren i940 har också området för beslag och ransonering utvidgats, varjämte

nya former av handelsreglering tillgripits. I samband med införandet

av en reglering av produktionen och kontroll över prissättningen har på

vissa områden även viss standardisering av tillverkningen genomförts. Enligt

nämndens uppfattning kommer en effektiv priskontroll att i fortsättningen

på ett flertal områden förutsätta en standardisering av tillverkningen

i väsentligt högre grad än hittills kommit till stånd.

Nämnden önskar i detta sammanhang framhäva vikten av att hyresutvecklingen

med hänsyn till den på ett stort antal orter redan nu framträdande

bristen på bostadslägenheter ställes under offentlig övervakning. I skrivelse

lill Kungl. Majit den 21 mars 1940 lia prissakkunniga framhållit nödvändigheten

av att en övervakning av hyresmarknaden eventuellt förenad med särskild

lagstiftning kommer till stånd. Nämnden anser, liksom prissakkunniga

på sin tid hävdade, alt hyresmarknadens problem äro av så speciell karaktär,

att dess övervakning icke lämpligen bör falla inom ramen för den av priskontrollnämnden

utövade verksamheten.

4) Prisutvecklingen på importvaror kan komma att begränsa priskontrollens

möjligheter att uppnå stabila prisförhållanden. Den fortgående stegring

i den allmänna prisnivån, som ägt rum sedan krigsutbrottet, har som bekant

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 217.

till väsentlig del bestämts av prishöjningen på importerade varor. Sedan avspärrningen

har prisbildningen på importvaror blivit i hög grad oenhetlig.

Spänningen mellan de högt uppdrivna priserna på vissa importvaror eller

enstaka partier av importvaror och prisläget inom landet utlöser prisstegringstendenser,

som kunna ställas under kontroll eller utjämnas endast med

hjälp av en med en mer eller mindre ingående reglering av importhandeln

förenad clearing av importkostnaderna. Enligt nämndens uppfattning kommer

en effektiv kontroll av de starkt variabla importkostnadernas verkningar

på prisbildningen inom landet att förutsätta, att prissättningen på importvaror

i ökad omfattning regleras genom införandet av clearinganordningar.

Ovan angivna allmänna förutsättningar för stabilitet i prisbildningen utgöra,

enligt nämndens mening, villkoren för genomförandet av en effektiv priskontroll.

Å andra sidan kunna förutsättningarna i fråga icke förverkligas

med mindre än att även prisutvecklingen på olika varor övervakas och

strängt begränsas. Ett ömsesidigt beroende mellan den priskontrollerande

verksamheten och den allmänna ekonomiska politiken föreligger sålunda. En

fast priskontroll måste därför enligt nämndens mening fortfarande framstå

som ett nödvändigt och självständigt led i den ekonomiska politiken.

Fullmäktige i riksbanken dela priskontrollnämndens uppfattning, att en

statlig prisreglering icke är tillräcklig för att hålla tillbaka en stegring av

den allmänna prisnivån. För att'' prispolitiken skall nå åsyftat resultat,

måste vissa grundläggande förutsättningar vara uppfyllda. I yttrande över

nämndens framställning anföra bankofullmäktige rörande dessa förutsättningar

följande:

En ökning av produktionskostnaderna måste i största möjliga utsträckning

undvikas. I detta avseende är det av särskild betydelse att lönestegringar

och prisstegringar för jordbruks- och industriprodukter begränsas. Försörjningspolitiken

måste vidare inriktas på att hålla varutillgången inom landet

på en så hög nivå som omständigheterna medgiva utan att kravet på penningvärdets

upprätthållande i högre grad eftersättes. Risken för att produktionen

vid skärpt priskontroll skulle minskas bör icke överdrivas. Standardisering

bör eftersträvas, då den leder till minskad förbrukning av råvaror

och håller priserna nere. Örn ytterligare ransoneringsåtgärder visa sig behövliga,

böra dessa vidtagas i god tid. Utvecklingen på hyresmarknaden bör

följas med uppmärksamhet och åtgärder för att hindra en hyresstegring tillgripas

om så skulle visa sig erforderligt. Inflationsförväntningar och tendenser

till flykt till sakvärden måste bekämpas, varvid på lämpligt sätt anordnad

upplysningsverksamhet torde vara ett viktigt hjälpmedel. Det är sålunda

av vikt, att allmänheten och näringslivet ej bibringas den föreställningen,

att penningvärdet är underkastat en bestående försämring. Slutligen måste

penningpolitiken inriktas på att i möjligaste mån hindra uppkomsten av eller

uppsuga redan befintlig, överflödig köpkraft, som kan hilda underlag fölen

prisuppdrivande efterfrågan på varor och tjänster.

I sistnämnda avseende vilja fullmäktige särskilt framhålla vikten av att

den av rådande förhållanden framtvingade .skillnaden mellan statens utgifter

och inkomster hålles inom så snäva gränser som möjligt. Vid strävandena

att nå en balansering av budgeten erfordras såväl en begränsning av statsutgifterna

som en ytterligare ökning av skatteinkomster och andra statsinkomster.

I syfte att bringa ned utgifterna böra beslut örn ännu ej igångsatta,

statliga företag omprövas mot bakgrunden av det nuvarande lägel.

Endast sådana beslutade arbeten böra komma till slånd, som dels bereda

sysselsättning för de arbetslösa och dessutom äro så litet kapitalkrävande

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

13

som möjligt, dels icke strida mot den nu nödvändiga hushållningen med vissa

knappa varuförråd, vilka ej till rimlig kostnad kunna utfyllas genom ny

inhemsk produktion. Den upplåning, som är nödvändig, bör planeras så att

den av budgetunderskottet framkallade köpkraftsökningen och stegringen

av efterfrågan såvitt möjligt neutraliseras. Härvid bör så stor del som möjligt

av det belopp, som erfordras, täckas genom långfristig upplåning.

Priskontrollnämnden anför i sin skrivelse, att en anpassning bör eftersträvas

av tillgången på köpkraft och på likvida medel efter de reala produktions-

och konsumtionsmöjligheter, som föreligga. I anslutning härtill

vilja fullmäktige framhålla, att en alltför restriktiv kreditmarknadspolitik

kan medföra starkt depressiva verkningar för landets näringsliv. Även örn

en dylik politik skulle vara väl motiverad av enbart prispolitiska skäl, kan

den därför ur allmänna synpunkter te sig mindre önskvärd. Örn penningpolitiska

åtgärder vidtagas i en utsträckning tillräcklig för att hejda prisstegringen,

kan detta i vissa situationer leda till att landets produktiva krafter

ej kunna utnyttjas så fullständigt och så ekonomiskt som eljest skulle

varit fallet. Under sådana förhållanden kan, örn så skulle visa sig vara erforderligt,

i stället för åtgärder syftande till en allmän åtstramning av kreditmarknaden

införandet av kvalificerade kreditrestriktioner eller kreditransonering

övervägas. I varje fall är det enligt fullmäktiges mening av vikt,

att möjligheter för en skärpt, direkt priskontroll förefinnas. Det kan nämligen

krävas, att prisutvecklingen behärskas och penningvärdets försämring

i största möjliga utsträckning begränsas genom prisreglerande åtgärder utan

att dessa kunna erhålla stöd av i utpräglad grad restriktiva, penningpolitiska

åtgärder av generell art.

En statlig prisreglering är sålunda enligt fullmäktiges mening i nuvarande

situation ett viktigt och nödvändigt led i en ekonomisk politik, vars strävan

är att bibehålla största möjliga stabilitet i penningvärdet.

Även priskontrollnämndens råd framhåller penningpolitikens betydelse

för övervakningen i yttrande över landsorganisationens framställning:

Priskontrollen blir till sin räckvidd och effektivitet beroende av hela det

läge, som framkallas genom statsmakternas ekonomiska politik.

I denna är för närvarande vården om penningvärdet i viss mån underordnad

de primära angelägenheterna att skapa och underhålla tillräcklig försvarsberedskap

och att upprätthålla produktionen av de förnödenheter, som

behövas för försvaret och folkförsörjningen. Till dessa uppgifter kommer

nu arbetsanskaffning i stor skala för att bereda sysselsättning såsom ersättning

för bortfallna arbetstillfällen och i större omfattning än som påkallas

genom försvarets anspråk på arbetskraften och genom produktionen av sådana

oumbärliga varor, som kunna framställas inom landet. Det är tydligt,

att denna arbetsanskaffning icke kan gå utöver ramen för materialtillgången.

När man sätter i gång arbetsföretag i större omfattning måste vidare en

avvägning ske med hänsyn till risken, att varutillgången utan att själv ökas

undan för undan motsvaras av ökade penningmängder, d. v. s. att man

framkallar den försämring av penningvärdet, som brukar kallas inflation.

De olika organ, som verkställa den ekonomiska politiken, ha ända från

krigets början vidtagit åtgärder för att inte en minskad varutillgång skulle

på delta sätt komma att motsvaras av växande penningtillgång. Man bär

sålunda genomfört en snabb och tilltagande skärpning av skatterna och man

har i anslutning till försvarslånen arbetat för afl minska köpkraften genom

ökad sparsamhet. För alt denna sparsamhetssträvan till skydd mot prisstegringen

även i fortsättningen skall krönas med framgång torde det emel
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

lertid vara behövligt att målsättningen för den ekonomiska politiken och

särskilt den plats, som härvid tillmätes vården om penningvärdet på ett

effektivt sätt klargöres för allmänheten. De tekniska förutsättningarna för

en penningpolitik, som verksamt motsvarar statsmakternas önskningar, torde

för närvarande vara gynnsammare än tidigare av den anledningen,

att riksbanken på grund av kriget fått ökat inflytande på kreditgivningens

omfattning. Ansträngningarna att hålla prisstegringen tillbaka med

penningpolitiska medel bliva för sin framgång beroende av i vad mån utvecklingen

medger en begränsning av investeringsverksamheten.

Delvis liknande synpunkter ha anförts av industrikommissionen, som

betraktar en fast pris- och penningpolitik med däremot svarande bestämda

penningpolitiska deklarationer som en viktig grundläggande förutsättning

för alla försök att genom skärpt priskontroll hålla prisstegringen tillbaka.

Medan lönesättningen i här återgivna uttalanden närmast bedömts såsom

en förutsättning för priskontrollen har landsorganisationen i sin framställning

särskilt tagit fasta på den betydelse priskontrollen omvänt äger för lönepolitiken.

Enligt landsorganisationens uppfattning har genom de på allmänna

arbetsmarknaden ingångna avtalen om reducerade dyrtidstillägg en

väsentlig förutsättning för en lugn prisutveckling skapats, som emellertid

i sin tur innefattar bestämda förpliktelser i fråga om priskontroll:

Försvarsberedskap och avspärrning vålla knapphet på många viktiga

varor. Minskad förbrukning och sänkt levnadsstandard blir den oundvikliga

följden. Ramavtalet om indexreglerade löner innebär ett medvetet erkännande

av detta faktum.

Hur stora de fortsatta uppoffringarna måste bli, bestämmes av faktorer

som till stor del ligga utanför den svenska statsmaktens kontroll. Under alla

förhållanden måste de bördor bårås, vilka äro nödvändiga för hävdande av

vårt lands frihet. Uppoffringar och pålagor böra dock fördelas så rättvist

som överhuvud taget är möjligt. Arbetarklassens del av bördorna får icke bli

större än som betingas av dess ställning som dominerande konsumentgrupp

vid sidan av bondeklassen. Sedan ramavtalet begränsat stegringen av penninglönerna,

har den fortsatta prisutvecklingen samt beskattningens avvägning

väsentlig betydelse för reallön och levnadsstandard. För säkerställande

av en rättvis avvägning mellan folkgrupperna kräves att alla möjligheter

till kontroll över priserna sorgfälligt tillvaratagas.

En stor del av prisstegringen har varit en ofrånkomlig följd av höjda importpriser

eller på annat sätt höjda produktionskostnader. Erfarenheten visar

emellertid, att den prisstegring, som är nödvändig och berättigad, även

tages till förevändning för ytterligare och oberättigade prishöjningar. Det är

ytterst angeläget, att varje sådan skärpning av prisstegringen motverkas

och slås ned. Försummas detta, kan enighet och sammanhållning inom vårt

folk allvarligt skadas.

Även socialstyrelsen har strukit under det ur löntagarnas synpunkt naturliga

kravet, att från statens sida göres allt för att hålla tillbaka en ohämmad,

av tvingande skäl icke betingad prisstegring.

Betydelsen för priskontrollen av upplysning rörande statsmakternas

inställning till den allmänna pris- och penningpolitiken

har framhållits från flera håll.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

15

Industrikommissionen har i yttrande över landsorganisationens framställning

särskilt betonat angelägenheten av att klargöra penningpolitikens innebörd

för allmänheten redan på ett tidigt stadium. Ett sådant klargörande

skulle enligt dess mening vara det bästa medlet att förebygga att inflationistiska

stämningar uppstå. Följande uttalande av kommissionen må här återgivas.

Kommissionen inser givetvis svårigheten att fastslå penning- och prispolitiska

riktlinjer på något längre sikt, som äga en högre grad av fasthet. Enligt

kommissionens mening bör dock från de ansvariga penningpolitiska myndigheterna

kunna hävdas en antiinflationistisk riktlinje. Det synes även angeläget

att denna riktlinje genom lämpligt utformad propaganda göres medveten

inom bredare skikt av näringslivet.

Den tidigare angivna penningpolitiska målsättningen — att förhindra en

höjning av priserna utöver vad som följde av den försämrade försörjningen

vid oförändrad köpkraft — synes som en konsekvens fordra, att staten icke

skall förhindra en anpassning av priserna nedåt vid förbättrad försörjning.

Prispolitiken under krigets början har ju även utformats med hänsyn tagen

till ett framtida prisfall. Företagen ha i enlighet med sunda affärsprinciper

beretts möjlighet att höja varupriserna i takt med återanskaffningskostnaderna

för att därigenom bevara sin ställning och kunna stå emot ett prisfall.

Åtminstone de större företagen med rationell bokföring torde också —

i motsats till vad fallet i stor utsträckning var under förra kriget —- ha med

stöd av denna prispolitik skrivit ned sina lagervärden, så att de utan större

farhågor kunna motse en framtida sänkning av varupriserna. Företag med

mindre väl organiserad bokföring — och dessa torde i allmänhet återfinnas

bland de smärre företagen — torde däremot ju längre prisstegringen varar,

bli allt mera benägna att betrakta varulagrens värdestegring som en vinst,

vilken kan tågås ut ur rörelsen. De komma i så fall att drabbas mycket hårt

av ett framtida prisfall. I den mån en inflationsstämning uppkommer inom

näringslivet, komma sålunda följderna av ett eventuellt framtida prisfall för

näringslivet att bliva alltmer allvarliga. I samma mån kommer också ett

konsekvent fullföljande av den nu deklarerade penningpolitiken att te sig

allt svårare.

Även priskontrollnämnden har i sin framställning varit inne på frågan

och framhållit den prispolitiska betydelsen av allmänhetens och i synnerhet

företagarvärldens inställning till framtidsutsikterna beträffande prisutvecklingen.

Även örn någon inflationsmentalitet för närvarande icke torde kunna

påstås råda i Sverige, anser nämnden önskvärt att, till förebyggande av att

en fortgående prisstegring uppfattas såsom även i fortsättningen oundviklig,

den konkreta innebörden och räckvidden av statsmakternas strävanden i

prispoliliskt hänseende på ett verksamt sätt klarläggas. Det bör enligt nämndens

mening understrykas, att alla ansträngningar skola göras att begränsa

prisstegringen till det ofrånkomliga och alt en förbättrad försörjning eller

sänkta kostnader skola komma till uttryck i sänkta priser.

Priskontroll nämndens råd har härom anfört:

önskvärt är alt statsmakterna ge förnyat uttryck åt den uppgift och räckvidd,

som de under nu rådande förhållanden tillmäta penningpolitiken. Härvid

borde bringas till uttryck att den nödvändiga underbalanseringen av

budgeten icke behöver framkalla en fortsatt prisstegring och att man är be
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

redd att med redan prövade eller nya hjälpmedel motarbeta de risker för en

sådan verkan, vilka kunna framträda. Stöd åt penningvärdet genom en dylik

förklaring skulle kunna underlätta priskontrollens andel av strävandena i

detta syfte.

Behovet att i det hotande knapphetsläget stödja priskontrollen genom

planmässigt genomförda regleringar av förbrukningen

har vid remissbehandlingen särskilt understrukits av flera näringsorganisationer.

Styrelsen för kooperativa förbundet har betonat vikten av att de allmänt

försörjningspolitiska förutsättningarna för priskontrollen ägnas oavlåtlig och

ökad uppmärksamhet:

Särskilt vill styrelsen betona, att det i en knapphetshushållning som den

nuvarande på alla de väsentliga områden, där knappheten icke kan mötas

genom stegrad produktion, framstår som oundgängligen nödvändigt att i god

tid företaga förbrukningsreglerande åtgärder genom kortransonering. Lämnas

dylika knapphetsområden utan förbrukningsreglerande ingripanden, torde

även en i olika avseenden skärpt priskontroll för sådana försörjningsområden

komma att bli i stor utsträckning verkningslös såsom medel att återhålla

tendenserna till prisstegring. Ur nu anförda synpunkter torde det vara

uppenbart, att frånvaron av förbrukningsregleringar på vissa betydelsefulla

försörjningsområden, kännetecknade av en redan aktuell och med tiden

växande knapphet, varit ägnad att minska den statliga priskontrollens effekt.

Sveriges industriförbund har anfört:

Förbundet vill understryka vikten av att, såsom nämnden i sin skrivelse

framhållit, priskontrollen i egentlig mening stödes genom kompletterande

och samverkande åtgärder inom angränsande områden av den ekonomiska

politiken. Förbundet finner det i synnerhet välbetänkt, att en standardisering

av viktiga konsumtionsartiklar, exempelvis inom textilbranschen, kommer

till stånd och anser vidare det ur prispolitisk synpunkt med hänsyn till nuvarande

inriktning av vår utrikeshandel nödvändigt, att en fastare organisation

och centralisering av importen genomföres. Förbundet ifrågasätter därjämte,

huruvida icke en utbyggnad av rådande kvantitativa regleringar inom

konsumtionsvaruskiktet vore ägnad att från efterfrågesidan verksamt stödja

statsmakternas och näringsorganisationernas prismodererande strävanden.

Svenska arbetsgivareföreningen har framhållit, att enbart en skärpning av

priskontrollen icke kan bemästra den situation, som inträder då knappheten

nått en viss intensitet:

Om priskontrollen i sådant läge kopplar ifrån den regulator, som prisstegringen

utgör, erfordras såsom komplettering en planmässigt genomförd

reglering av förbrukningen av berörda varor. Det är enligt föreningens mening

av vikt, att en i sådant syfte genomförd ransonering planlägges på längre

sikt och verkställes i god tid. Så har också redan skett inom vissa områden.

En fortsättning av krisen torde dock nödvändiggöra en ej oväsentlig utbredning

av förbrukningsregleringen till nya områden. I

I fråga örn de allmänna principerna för den löpande

priskontrollens utformning anför priskontrollnämnden i sin

skrivelse i första hand, att man i regel får anse en ökning av de rörliga kost
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij.ts proposition nr 217.

17

naderna utgöra skäligt motiv för en prishöjning, dock endast under förutsättning

att det prisläge, från vilket höjningen sker kan anses rimligt. Däremot

får ökad knapphet icke anses vara tillräcklig grund för prisstegring.

Ej heller anser nämnden den ökning i kostnaderna per enhet tillverkad vara,

som uppkommer, när de fasta kostnaderna slås ut på minskad produktionsvolym,

i allmänhet kunna accepteras som motiv för en prishöjning.

Den motsättning mellan de prispolitiska synpunkterna och de försörjningspolitiska,

som stundom kan komma till synes, särskilt vid bedömning av den

grad i vilken en prishöjning är att betrakta som stimulans för ökad eller ny

produktion, kan enligt priskontrollnämndens erfarenhet lätt överskattas. Intill

dess den produktionsstimulerande effekten av en prishöjning med stor

visshet kan förutses, bör enligt nämndens mening i regel andra metoder prövas

för att ernå avsedd produktionsökning.

Nämnden har vidare betonat den med all offentlig prisreglering förenade

risken, att prissystemet tenderar att låsas i alltför stela former och att konkurrensmomentet

sålunda hämmas. Innan en prisreglering kommer till stånd,

vare sig i form av överenskommelse eller normalpris, bör därför enligt nämndens

mening utrönas möjligheterna att i prisnedhållande syfte mobilisera den

fria konkurrensens krafter.

De av nämnden sålunda angivna principerna för prisövervakningen ha remissmyndigheterna

i flertalet fall anslutit sig till eller lämnat utan erinran.

Invändningar ha dock på några punkter kommit till synes. Å andra sidan ha

nämndens uttalanden i vissa yttranden skärpts eller ytterligare understrukits.

Principen att den ökning i kostnader per enhet tillverkad vara, som uppstår

vid de fasta kostnadernas fördelning å minskad omsättningsvolym, i

allmänhet icke skall accepteras som skäl för en prishöjning har sålunda varit

föremål för erinringar.

Lantbruksstyrelsen har ansett regeln böra tillämpas med en viss försiktighet.

Även om i allmänhet i varje fall full ersättning icke må beräknas för

sådan stegring i de fasta kostnaderna, kunde det å andra sidan i vissa fall

verka starkt produktionshämmande, om kompensation helt eller delvis icke

finge beräknas. Särskilt gällde detta inom sådana näringsgrenar som jordbruket,

där tillgången på rörelsemedel är knapp.

Kommerskollegium har i anslutning till kritik från handelns organisationer

uttalat vissa betänkligheter emot ifrågavarande princip med följande motivering:
De

allmänna omkostnaderna för organisation m. m. äro i lika hög grad

som de rörliga omkostnaderna nödvändiga för rörelsens upprätthållande, och

det lärer vara svårt att ur principiell synpunkt motivera, att endast den ena

gruppen kostnader men ej den andra skulle få ge anledning till omreglering

i priserna. Det lärer t. ex. icke kunna anses rimligt att, ifall visserligen de

rörliga kostnaderna för en viss produkt ökats men samtidigt till följd av

ökad produktion den andel av de allmänna omkostnaderna, som efter sedvanliga

beräkningsgrunder faller på produkten, minskats, dessa båda kostnadslaktorer

ej skulle gå i avräkning mot varandra och alltså en prisstegring

blott anses tillåtlig, örn den rörliga kostnadsökningen överstiger kost
Bihang

till riksdagens protokoll 19il. 1 sami. A r 217. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

nadsminskningen. Men skall sålunda nedgången i belastningen med allmänna

kostnader räknas i prissänkande syfte, kräver konsekvensen onekligen, att

en höjning av ifrågavarande kostnadsandel också får räknas till godo i prishöjande

riktning. Härvidlag måste dock givetvis en viss modifikation iakttagas,

då situationen kan vara sådan, att för en viss produkt icke full kompensation

för ökningen i de allmänna kostnaderna kan vinnas. Vidare ställer

sig sannolikt denna kostnadsandel ganska olika för olika företag, och normgivande

böra då givetvis vara de anläggningar, där kostnadsläget ställer sig

gynnsammast.

Stockholms handelskammare har, i likhet med handelskammaren i Göteborg

och Skånes handelskammare, uttalat gensagor mot tillämpningen av en

sådan princip på längre sikt och därvid anfört:

Om under en kortare period täckning icke erliålles för de fasta kostnaderna,

må detta visserligen i rådande läge kunna accepteras, men därest denna

avvikelse från vedertagna och ekonomiskt sunda principer tenderar att

bli mer än tillfällig, måste den medföra betänkliga konsekvenser. Handelskammaren

nödgas i detta sammanhang än en gång framhäva prisets betydelse

såsom stimulans för näringslivet. Självfallet är, att örn ett av myndigheterna

medgivet högsta pris icke täcker företagens kostnader — fasta och

rörliga — detta till slut måste äventyra verksamhetens upprätthållande. Det

är av vikt, att nämnden i sin vällovliga strävan att begränsa prisstegringarna

icke förbiser de risker, med vilka — i betraktande av ett sannolikt prisfall

vid en blivande fredskris — produktionens upprätthållande med så starkt

förhöjda råvarupriser som de nuvarande är förenad.

Sveriges köpmannaförbund har framhållit, att mellan industri och detaljhandel

förelåge en skillnad beträffande de fasta kostnadernas inverkan, vilken

borde beaktas vid bedömande av vad som kan anses utgöra skälig detaljhandelsmarginal.

De fasta kostnaderna hade nämligen samma betydelse för

detaljhandeln som de rörliga för produktionen.

Sveriges grossistförbund har däremot icke uttalat någon invändning mot

principen, och Sveriges industriförbund har för sin del i nämnda sammanhang

allenast ansett sig böra konstatera följande:

Ifrågavarande princip har till konsekvens, att priset icke kommer att

täcka de verkliga framställningskostnaderna jämte skälig vinst. Varorna ställas

sålunda till konsumenternas förfogande till underpris. En olägenhet ur

penningvårdande synpunkt synes så till vida vara förbunden med tillämpningen

av denna prissättningsprincip, som den köpande allmänheten därigenom

beredes möjlighet att använda en mot det uteblivna merpriset svarande del

av sina penninginkomster till att efterfråga andra, måhända knappa varor.

Å andra sidan begränsas företagens reinvesteringsmedel, vilka — åtminstone

inom industrien — i närvarande läge ofta torde fonderas och sålunda icke

omedelbart användas för efterfrågan av varor eller tjänster.

Statens industrikommission har å andra sidan hävdat den allmänna synpunkten,

att hänsynen till kostnadsstegringarna sedan krigsutbrottet i

själva verket kan leda till alltför höga priser. Kommissionen har ansett möjlighet

till prissänkningar böra föreligga på vissa områden och härom framhållit

i huvudsak följande:

Åtgärder till effektiv kontroll även på sådana områden, där näringslivets

organisation är svagt utvecklad, synas kommissionen vara av största

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 217.

19

vikt. Samtidigt får man emellertid ej förbise, att på de områden, där organisationerna

äro starka, det visserligen är lättare att övervaka priserna men

samtidigt måhända svårare att binda dessa priser på en skälig nivå. Enligt

kommissionens mening bör priskontrollnämnden erhålla möjlighet att på sådana

områden, såväl inom industri som jordbruk och övriga näringsgrenar,

hålla tillbaka tendenser till prisstegringar och, där så befinnes skäligt, genomföra

prissänkningar. Riskerna för att produktionen vid en sådan skärpt

prispolitik skulle komma att utvecklas mindre gynnsamt, synas kommissionen

icke böra överdrivas.

Kommissionen anser sig icke böra närmare ingå på principerna för prispolitiken.

Den har emellertid den uppfattningen, att inom flera branscher

så avsevärda förändringar i produktionens förutsättningar ägt rum, sedan

kriget började, att man numera till grund för prissättningen icke enbart

kan lägga kostnadsstegringama från förkrigsnivån. En allmän tillämpning

av den angivna regeln torde i själva verket ofta leda till alltför höga priser.

Så vitt kommissionen kan förstå, måste industrien själv ha ett så stort intresse

av att hålla den allmänna prisstegringen tillbaka, att den nu bör kunna

medgiva prissänkningar på flera viktiga varuomi-åden.

Vidare har landsorganisationen särskilt understrukit vikten av att den

hittills tillämpade principen, att kostnadsstegringar på grund av minskad

omsättning icke godtagas som skäl för prishöjningar, även i fortsättningen

strängt upprätthålles och att vinstmarginalen sålunda icke må inrymma

kompensation för konjunkturbetingad nedgång i produktion och omsättning.

Den av priskontrollnämnden framhållna principen att man i regel först

bör pröva andra metoder att ernå en avsedd produktionsökning, innan en

prishöjning i produktionsstimulerande syfte medgives, har understrukits från

flera håll.

Kooperativa förbundet har velat betona sin fulla anslutning till nämndens

uppfattning på denna punkt. Enligt dess mening framstode det som en

central förutsättning för en effektiviserad priskontroll att krav på prisstegringar

med försörjningspolitisk motivering på av nämnden angivet sätt

underkastas en sträng och i detalj gående granskning av de behöriga statsorganen.

Principen borde generellt betraktas som tillämplig på alla vik1

ägare försörjningsområden, vilket hittills knappast varit fallet. Den metod,

sorn hittills i viss utsträckning kunnat praktiseras för att utjämna motsatsen

mellan kraven på högre producentpriser och önskemålen att förhindra

alltför starka höjningar av konsumentprisen, torde nämligen enligt förbundets

uppfattning av statsfihansiella skäl knappast kunna tillämpas i utvidgad

omfattning.

Priskontroll nämndens råd har härom anfört:

Prisutvecklingen för väsentliga delar av produktionen har hittills bestämts

genom direkta beslut av regering och riksdag och så kan väntas bli fallet

även i fortsättningen. Där dessa priser redan lämna mer än tillräcklig ersättning

åt producenterna — att så kan bli fallet framgår av att ifrågavarande

produktionsområden i föreliggande förslag tänkas falla under krigskonjunkturskatt

— synes det vara berättigat att i nuvarande läge sörja

för tillförseln genom leveransplikt i stället för alt ytterligare höja priserna,

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

Departementschefen.

vilket ovillkorligen framkallar kompensationsanspråk från de övriga grupper

i samhället, som ha förmåga att göra dem gällande.

A andra sidan betonar bränslekommissionen vikten av de försörjningspolitiska

synpunkterna vid motsättningen med de prispolitiska på bränsleområdet:
Berörda

båda synpunkter torde framför allt kunna divergera när det

gäller att avgöra huruvida priset å en vara är ägnat att i erforderlig grad

stimulera produktionen av varan i fråga. Det sist anförda äger enligt bränslekommissionens

mening särskilt tillämpning i fråga om den produktion, för

vilken bränslekommissionen har att svara. Bränslekommissionen, som delar

priskontrollnämndens uppfattning att alla ansträngningar måste göras för

att hejda prisutvecklingen, måste å andra sidan betona värdet av att prisbestämningen

sker med beaktande av att produktionen kan fortgå i önskvärd

omfattning.

Liknande synpunkter på principen i allmänhet förekomma i handelskamrarnas

yttranden.

Den ekonomiska politiken har under kriget blivit ställd inför en tredubbel

uppgift. Den har måst syfta till att förhindra eller försvåra en prisstegring,

som innebär försämring av penningvärdet, men samtidigt att hålla uppe

sysselsättningen och att främja produktionen av ersättnings varor. Dessa

krav äro icke alltid lätta att sinsemellan förena, och åtgärderna ha icke kunnat

ensidigt inriktas på att tillgodose det ena eller det andra. I stället har

man fått eftersträva en inbördes avvägning mellan de olika önskemålen och

en successiv anpassning av politiken efter de krav, som vid olika tidpunkter

framstått såsom de viktigaste.

När under senare tid arbetslöshetsproblemet krävt ökad uppmärksamhet,

har detta icke medfört, att strävan att begränsa prisstegringen blivit mindre

angelägen, men det har såtillvida övat inflytande på denna strävan, att man

ansett sig tvungen att godtaga de svårigheter för penningpolitiken, som en

ökning av statsutgifterna för produktionsfrämjande åtgärder medföra.

Såsom priskontrollnämnden framhållit, är det från tvenne sidor som risker

för en ogynnsam prisutveckling i nuvarande läge synas hota. Den ena

är tendensen till en ökning av den köpkraft, som kan disponeras för efterfrågan

på varor. Den andra är möjligheten, att varor och tjänster stiga i pris

utan underlag i kostnadernas utveckling men med stöd i förväntningar örn

en fortgående allmän prisstegring under ökad spänning mellan varutillgång

och efterfrågan. Nämnden, vars kontrollverksamhet avser att förhindra sådana

prishöjningar, har såsom en förutsättning för en effektiv prisreglering

angivit, att uppkomsten av en ökad spänning mellan varutillgång och

efterfrågan genom tillskott till köpkraften såvitt möjligt förhindras. Den

har dock även framhållit, att denna förutsättning knappast kan förverkligas

utan stöd i en fortsatt prisreglering och förordar därför en utvidgning

av det rättsliga underlaget för den statliga priskontrollen. Innebörden av

denna utvidgning framgår av ett av nämnden utarbetat förslag till en ny

prisregleringslag.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

21

Innan jag går närmare in på nämndens förslag torde jag få i korthet beröra

den av nämnden angivna allmänna förutsättningen för strävan att hålla

en prisstegring tillbaka och det ömsesidiga beroende som föreligger mellan

denna allmänna förutsättning och den av nämnden företrädda priskontrollerande

verksamheten.

Till en början förtjänar erinras örn att vår allmänna penningpolitik och

prispolitik inte rimligen ansetts kunna inriktas på att förhindra varje ökad

spänning mellan tillgång och efterfrågan på varor. En sådan ökad spänning

blir resultatet inte bara av en ökning i köpkraften utan också av en

försämrad varuförsörjning. Men en anpassning av köpkraften efter minskad

varutillgång kan allmänt sett blott vinnas genom åtgärder som framkalla

driftnedläggelse och arbetslöshet. Redan vid krigets början tog man med

hänsyn härtill i princip avstånd från depressivt verkande åtgärder med syfte

att vinna en utjämning. I stället borde ansträngningarna inriktas på att

minska den omtalade spänningen genom ökad produktion. Att en nyproduktion,

som förutsätter omfattande investeringar med ringa omedelbart utbyte

och ovisst framtidsvärde, därvid icke kan motiveras ur allmän penningpolitisk

synpunkt, behöver knappast framhållas. Omständigheterna kunna

emellertid i de särskilda fallen vara sådana, att betänkligheter av denna

allmänna art icke kunna fälla utslaget. Bostadsbygge ger i förhållande till

kapitalutläggen endast en begränsad mängd nyttigheter, som kunna omedelbart

konsumeras, men läget på hyresmarknaden kan vara sådant, att detta

begränsade omedelbara tillskott förebygger en bostadsbrist med långt allvarligare

verkningar för den allmänna prisnivån än det genom kapitalinvesteringarna

skapade köpkraftstillskottet. En nyproduktion som uppenbarligen

bidrager till att minska spänningen är den som kommer till stånd med hjälp

av eljest outnyttjad kapacitet i fråga örn råvaror och maskiner. Att organisera

en sådan produktion hör till de väsentliga uppgifterna i nuvarande läge.

I den mån spänningen likväl måste väntas kvarstå, har man ansett sig

böra godtaga prisstegringen såsom ett direkt uttryck för den försämrade

varuförsörjningen. Som penningpolitikens mål uppställdes att förhindra en

försämring av penningvärdet genom ökning av den för efterfrågan disponerade

köpkraften.

Budgetens underbalansering tilldrar sig av naturliga skäl särskild uppmärksamhet,

då man överväger vilka köpkraftsökande faktorer man har att

räkna med. Att en sådan underbalansering tillsvidare är oundviklig torde

vara en allmän uppfattning, som här icke närmare behöver utläggas. Denna

köpkraftsökning kan neutraliseras på olika sätt. Det kan ske, och har skett,

genom en minskning i den enskilda investeringsverksamheten, främst bostadsbyggandet,

och genom nedgång i exporten. Såsom framgår av det i

särskild bilaga (bilaga C) framlagda statistiska materialet kan såväl penningmängdens

ökning som den inträdda prisstegringen förklaras av andra faktorer

än budgetunderskotten. Örn hänsyn tages jämväl till de uppgifter angående

den ekonomiska utvecklingen i vårt land, som i övrigt föreligga, synes

det sannolikt, att budgetunderskotten hittills icke spelat rollen av pris
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. ]\Iaj:ts proposition nr 2/7.

stegrande faktor på grund av den återhållande verkan som utövats av skattehöjningar,

upplåning och minskad enskild företagsamhet. Denna sista form

av neutralisering är uppenbarligen icke önskvärd, och uppgiften för den

ekonomiska politiken måste vara att i fortsättningen nå den nödvändiga

begränsningen av konsumtionen på övriga tillgängliga vägar.

Det finns inte anledning att i detta sammanhang närmare gå in på dessa

utvägar. Det får vara nog att erinra örn de gränser, som här synas uppdragna.

Det frivilliga sparandet är beroende av psykologiska förutsättningar

som man väl kan påverka men icke behärska. Beskattningens avvägning

betingas bland annat av att de enskilda medborgarnas utgifter i

stor utsträckning äro bundna och alltså icke kunna på kort sikt allmänt

begränsas i den utsträckning som skulle krävas för budgetbalans. Konsumtionsbegränsande

regleringar måste utformas från försörjningspolitiska synpunkter

och kunna icke erhålla den utsträckning som skulle te sig penningpolitiskt

önskvärd. Man kan sålunda icke räkna med att genom åtgärder

till främjande av det frivilliga sparandet, genom beskattning eller genom

olika regleringsåtgärder motväga ett budgetunderskott oberoende av dess

storlek. Hur en omfattande underbalansering kommer att påverka köpkraften

blir till slut beroende på omständigheter över vilka man blott ofullständigt

räder. En sådan utjämning på marknaden, som priskontrollnämnden

framhållit önskvärdheten av, kan med visshet påräknas, blott örn företagarnas

och konsumenternas uppfattning om framtidsutsikterna leder dem

lill en återhållsamhet i dispositionen över de ökade inkomsterna från staten,

som gör att dessa — i den mån de icke hilda sparkapital eller gå till skatter

— komma att medföra endast en tillsvidare ökad kassahållning. Tillskotten

till köpkraften på marknaden skapa visserligen utrymme för en

kraftigt ökad efterfrågan med åtföljande risker för prisstegring men de

leda icke med nödvändighet därhän. Den drivande kraften är icke köpkraftsökningen

i och för sig utan de enskilda medborgarnas vilja att fullt ut

göra bruk av de möjligheter denna öppnar.

När man på detta sätt hänvisas till att räkna med en neutralisering av

köpkraftstillskotten över budgeten genom återhållsamhet i medelsanvändningen

och ökad kassahållning hos företagen, kommer priskontrollens betydelse

såsom stöd för de penningpolitiska strävandena att klarast framträda.

Om — såsom sannolikt är — vi i vårt land hittills vunnit en utjämning av

spänningen mellan varutillgång och efterfrågan, har en verksamt bidragande

orsak därvidlag säkerligen varit prisövervakningen, som begränsat utsikterna

till krigsvinster och utgjort en motvikt mot farhågorna för en försämring avpenningvärdet.

Skulle förväntningar örn inflationsvinster och farhågor fölen

allvarlig penningvärdesförsämring tillåtas vinna spridning, har man anledning

att befara, att den köpkraft som över budgeten tillföres marknaden

skulle komma till uttryck i en kraftigt ökad varuefterfrågan. För att en köpkraftsökning

skall förhindras, måste man räkna med att genom prispolitiken

främja återhållsamhet i användningen av disponibla inkomster. Prisregleringen

blir på så sätt själv en förutsättning för framgång i förebyggandet

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 217. 23

av en inflationsartad utveckling till följd av en ansvällning av köpkraft och

efterfrågan.

Jag har här talat blott om de svårigheter som den av underbalanseringen

framkallade köpkraftsökningen ger upphov till. Det sagda äger dock tilllämpning

även på köpkraftstillskott av annat ursprung. I den mån sådana

tillskott tendera att uppkomma genom varuprisstegringar utan underlag i

kostnadsutvecklingen, blir tydligen priskontrollen ett omedelbart verksamt

medel att förhindra en ogynnsam köpkraftsutveckling. Den blir då ett sätt

att direkt förverkliga vad priskontrollnämnden framhållit vara prisregleringens

egen grundläggande förutsättning.

I sin skrivelse har priskontrollnämnden understrukit angelägenheten av att

den konkreta innebörden av statsmakternas strävanden i prispolitiskt hänseende

klarlägges. Härigenom skulle förebyggas att en fortgående prisstegring

så småningom komme att uppfattas såsom även i fortsättningen oundviklig

och därmed att leda till åtgärder från företagens och allmänhetens sida, som

ehuru icke av direkt spekulativ natur dock i hög grad bidraga till att försvåra

ernåendet av kontroll över prisutvecklingen. Räckvidden av de risker

nämnden sålunda framhållit har jag redan berört. Med hänsyn till den centrala

ställning som därvid visats tillkomma prisregleringen vid bekämpande

av riskerna, synes det naturligt, att den konkretisering av de prispolitiska

strävandenas innebörd, om vars angelägenhet jag är ense med nämnden, sker

genom att riktpunkterna för prisregleringsarbetet ånyo fastslås och preciseras.

Med avseende å principerna för prisbedömningen vid den av nämnden

utövade verksamheten kan jag helt ansluta mig till vad nämnden anfört. I likhet

med nämnden anser jag sålunda, att ökad knapphet på en viss vara icke

är en tillräcklig grund för en prishöjning. Ej heller kan den ökning av kostnaderna

per enhet tillverkad vara, som uppstår, när de fasta kostnaderna

slås ut på en minskad produktionsvolym, i allmänhet accepteras såsom motiv

för en prishöjning. I regel bör däremot en ökning av de rörliga kostnaderna

utgöra ett skäligt motiv för en prishöjning.

En tillämpning av nämnda grundregler för prissättningen medför en begränsning

av prisstegringarna till det minimum, som motiveras av försämringen

av försörjningsläget, sådan denna kommer till uttryck i kostnadsutvecklingen.

Såsom framhölls i prisregleringspropositionen till 1939 års urtima

riksdag utgör prisutvecklingens bindning vid de rörliga kostnaderna den

omedelbara praktiska konsekvensen av det uppställda programmet för penningpolitiken.

När detta program avser en anpassning av den allmänna prisnivån

efter förändringar i försörjningen med varor och tjänster, under förutsättning

att köpkraften icke ökas, följer därav såsom nämnden framhållit,

alt en förbättrad försörjning eller sänkta kostnader skola komma till uttryck i

sänkta priser. Den nuvarande höga prisnivån bör alltså icke antagas bestående

längre än hindren för den normala varuförsörjningen kvarstå. Och en

fortsatt prisstegring bör icke förutsättas annat än i händelse av en ytterligare

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

försämring av försörjningsläget. I den mån insikten örn denna bestämda och

hittills konsekvent fasthållna riktpunkt för statsmakternas prispolitik vinner

spridning, synes man vara berättigad att räkna med att genom förut angivna

köpkraftsreducerande åtgärder i förening med en fast priskontroll också

kunna förverkliga det uppställda programmet.

Priskontrollnämnden har i anslutning till behandlingen av riktpunkterna

för den statliga prisregleringen också berört möjligheten av konflikter mellan

de prispolitiska och de försörjningspolitiska önskemålen. Jag delar nämndens

därvid uttalade uppfattning, att värdet av en prishöjning såsom stimulans

till ökad eller ny produktion lätt överskattas. Såsom nämnden framhållit

böra andra metoder att nå en produktionsökning än en prishöjning i regel

prövas, intill dess den produktionsstimulerande effekten av en prishöjning

kan med stor visshet förutses.

Förslag till prisregleringslag.

Allmän motivering.

I sin skrivelse den 21 februari 1941 har priskontrollnämnden som motivering

till förslaget om utvidgade befogenheter för nämnden jämte de tidigare

berörda, allmänt ekonomiska skälen för en i nuvarande läge skärpt priskontroll

framhållit de växande svårigheterna att i hittillsvarande former upprätthålla

prisövervakningen. Nämnden har härom anfört:

Den prisövervakande och prisreglerande verksamhet, som alltsedan krigsutbrottet

utövats först av prissakkunniga och sedan den 23 april 1940 av priskontrollnämnden,

har nästan uteslutande byggt på frivilliga överenskommelser

örn prissättningen med såväl näringslivets sammanslutningar som enskilda

företag. Ett intimt samarbete har etablerats med industriens och handelns

egna organisationer, varvid de prisbyråer, som upprättats inom Sveriges industriförbund,

Sveriges grossistförbund och Sveriges köpmannaförbund, aktivt

medverkat såväl vid prisöverenskommelsernas träffande som vid övervakningen

av deras efterlevnad.

Systemet med frivilliga överenskommelsepris baserar sig icke på de särskilda

befogenheter, som givits Kungl. Majit genom maximipris- och prisregleringslagarna,

även örn det är givet, att dessa befogenheter indirekt kunna

lia varit av viss betydelse för möjligheten att på frivillig väg ernå överenskommelser

om skälig prissättning. Det har utan tvivel varit tillfredsställande,

att prisövervakningen i så betydande omfattning kunnat ske utan tvångsmedel.

Det enskilda näringslivet har under den gångna delen av krigsperioden

med få undantag visat stor förståelse för myndigheternas strävan att hålla

tillbaka prisstegringstendenserna och en lojal inställning vid tillämpningen av

ingångna prisöverenskommelser.

Förutsättningarna för denna form av priskontroll ha emellertid med tiden

undergått väsentliga förskjutningar. Redan det växande avståndet från förkrigstiden

har minskat möjligheten att finna en säker grundval för den vanligaste

typen av frivilliga prisöverenskommelser, som bygger på tillägg till förkrigspriset

av redovisade ökningar i rörliga produktionskostnader. De starka

förskjutningar i råvaruunderlaget och förändringar i produktionsförhållan
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

25

dena, som krishushållningen framtvingat, ha jämte omkastningar i prisrelationerna

medfört växande svårigheter att med utgångspunkt från prisläget

före kriget bedöma skäligheten i gällande prissättning. Priskontrollnämnden

har till följd härav i allt större utsträckning sett sig nödsakad att bygga prisöverenskommelserna

på en granskning av företagens totala kostnader under

nuvarande förhållanden, varvid i ett växande antal fall revision av räkenskaperna

måst verkställas. Nödvändigheten av en sådan mer noggrann kostnadsgranskning

behöver givetvis i och för sig icke medföra ett övergivande

av systemet med frivilliga prisöverenskommelser. Det är dock uppenbart, att

övergången till ett prisövervakningssystem, som i allt vidare utsträckning

bygger på ett revisionsförfarande, i många fall kommer att medföra ökade

svårigheter att finna en grund för frivillig prisöverenskommelse. Sådana svårigheter

ha örn än i begränsad omfattning redan visat sig.

Nämndens slutsats är, att de med försörjningslägets fortgående försämring

ökade kraven på den allmänna prisövervakningen och de ändrade förutsättningarna

för den hittills tillämpade kontrollen påkalla en utvidgning av de

maktmedel, som innefattas i gällande prisregleringslag, och i samband därmed

en ökning av de befogenheter, som tillkomma nämnden.

De nya eller utökade befogenheter nied a v seen de å

priskontrollen, som priskontrollnämnden funnit nödiga, framgå av

ett vid nämndens omförmälda skrivelse den 21 februari 1941 fogat utkast

till ny prisregleringslag, vilket torde som bilaga fogas till statsrådsprotokollet

i detta ärende (bil. B). Den föreslagna lagen avses skola ersätta de nu gällande

maximipris- och prisregleringslagarna.

De viktigaste föreslagna utvidgningarna av befogenheterna i fråga örn priskontrollen

äro följande.

Den som yrkesmässigt säljer viss förnödenhet skall enligt 2 § i utkastet

kunna åläggas anmälningsskyldighet rörande av honom för förnödenheten

tillämpade priser. Prismyndigheten må vidare föreskriva, att tillärnad prishöjning

icke må genomföras, förrän en vecka eller — då särskilda skäl till

sådan föreskrift föreligga — högst en månad förflutit från det anmälan om

prishöjningen inkommit.

Normalpris skall kunna föreskrivas att gälla vid frivillig försäljning eller

transport av viss förnödenhet. Normalprissättningen har enligt utkastets 3 §,

i olikhet med vad nu gäller, den innebörden att överskridande förutsätter särskilt

tillstånd. Annat överskridande skall vara straffbelagt. Befogenheten att

fastställa normalpris och att lämna medgivande till överskridande därav skall

av Kungl. Majit kunna delegeras och förutsättes i regel utövad av priskontrollnämnden.

Den Kungl. Majit enligt gällande prisregleringslag 2 § 1) tillkommande rätten

att meddela föreskrifter angående tvångskartellering och nyetableringsspärr

har i priskontrollnämndens utkast bibehållits men med det betydelsefulla

tillägget, att straffpåföljd föreslås ej blott — såsom nu är fallet -— folden

som koper eller säljer förnödenheten i fråga utan att vara därtill berättigad,

utan även för den som i sin verksamhet bryter mot de villkor, t. ex.

rörande prissättningen, som uppställts för rätten att bedriva verksamheten.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

Vidare har i utkastet införts bestämmelser örn allmänt förbud mot prisocker.

Enligt 6 § föreslås sålunda, att det vid överlåtelse av förnödenhet

skall vara förbjudet för överlåtaren att taga eller betinga sig vederlag, som

han insett eller bort kunna inse vara med hänsyn till föreliggande omständigheter

uppenbart oskäligt; ej heller må förnödenhet utbjudas till avyttring

mot sådant vederlag. Överträdelse av förbudet är enligt 13 § straffbelagt.

Straffpåföljd har i viss utsträckning föreslagits även för köparen vid överskridande

av fastställt pris. Det förutsättes dock enligt utkastet, att köparen

icke blott haft vetskap örn det fastställda priset utan även att han uppsåtligen

förlett säljaren till brottet eller handlat i syfte att återförsälja förnödenheten.

Vid remissbehandlingen ha samtliga hörda myndigheter vitsordat behovet

i nuvarande läge av en skärpt prisövervakning och av vidgade befogenheter

för priskontrollnämnden. Den hittills utövade priskontrollen har enligt

myndigheternas uppfattning i stort sett fungerat tillfredsställande. Jämväl

de näringsorganisationer, som yttrat sig över nämndens förslag ha merendels

givit uttryck åt samma uppfattning. I intet fall har förslaget om utvidgade

befogenheter för priskontrollnämnden avstyrkts. Ofta har önskemål

uttryckts att de nya befogenheterna skola tillämpas med stor försiktighet

och att nämnden i första hand liksom hittills skall söka komma

fram på de frivilliga överenskommelsernas väg och nå resultat

utan användande av de legala tvångsmedlen. Riksförbundet landsbygdens

folk säger sig vara fullt medvetet om att staten har ett visst behov av övervakning

av prisutvecklingen inom landet, men övervakningen måste ske under

sådana former, att det skapas respekt kring desamma och tilltro till deras

objektiva utförande. Vad som hänt under den hittillsvarande prisövervakningen

anser förbundet på vissa punkter lia rubbat denna respekt och

vill för den skull få fram mera preciserade riktlinjer för övervakningsarbetet

och bestämmelser så utformade, att lagstiftarens avsikt med deras

tillämpning klart framgår.

Frågan om det organisatoriska underlaget för priskontrollen

lii. m. har av priskontrollnämnden upptagits till behandling i en

den 16 april dagtecknad P. M. beträffande den lokala prisövervakningen.

I promemorian anföres i huvudsak följande.

Statens priskontrollnämnds övervakning av de inom landet tillämpade priserna

på för folkförsörjningen mera betydelsefulla varor och produkter sker

genom fortlöpande registrering och granskning av tillgängliga och införskaffade

prisuppgifter. I stort sett har detta prismaterial hittills varit tillfyllest

som kontroll och hjälp för nämndens prisreglerande verksamhet. Men i och

med att försörjningsläget försämras och påfrestningarna i prishänseende

därmed förstoras skärpas kraven på prisövervakningen och särskilt gäller

detta den lokala kontrollen.

Den lokala övervakningen av parti- och detaljhandelspriserna (minutpri
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

27

serna) har hittills baserats dels på de prisuppgifter, som olika institutioner,

näringsorganisationer och företag med regelbundna mellanrum insända till

nämnden, dels på de uppgifter, som priskontrollnämndens prisombud — sortera

formellt under statens livsmedelskommission via kristidsnämnderna —

inhämta och översända varje månad (den 15:e; för vissa varor var 14:e

dag). Prisombud finnas inom alla kristidsområden och utgöra ett antal av

c:a 1,700 st. F. n. anlitas emellertid icke mer än 380 st., då motsvarande antal

orter ansetts tillsvidare tillräckligt för att belysa prisläget i olika delar

av landet. Prisombuden äro icke utrustade med annan befogenhet än ren

rapportering och få sålunda icke självständigt vidtaga några åtgärder, även

örn de tillämpade priserna uppenbarligen skulle vara oskäligt höga. I praktiken

torde emellertid ett påpekande från prisombuden örn sådant förhållande

leda till rättelse utan direkt ingripande från nämnden.

Att nu gällande system för lokal prisövervakning icke blir tillfyllest i den

mån priskontrollnämndens befogenheter utvidgas efter de linjer, nämnden

föreslagit i sitt utkast till ny prisregleringslag, är självfallet. Så länge nämndens

prisreglerande verksamhet huvudsakligen varit inriktad på att genom

frivilliga överenskommelser hålla tillbaka prisstegringstendenserna på produktionsstadiet,

medan handeln i stort sett lämnats fri, har någon förstärkning

eller utbyggnad av övervakningen icke ansetts erforderlig. Den aktiva

prisövervakning, som blir nödvändig i samma stund som nämnden utfärdar

prisdirektiv även för övriga led i varornas gång från producent till konsument,

förutsätter tillskapandet av effektiva prisövervakningsorgan mellan den

centrala myndigheten och prisombuden, då det torde vara svårt att enbart

centralt tillfredsställande kontrollera prissättningen för olika delar av landet

med de berättigade krav på differentieringar av priserna, som kunna uppkomma.

Den lämpligaste formen för sådana prisövervakningsorgan torde väl

vara att hos kristidsstyrelserna inrätta särskilda priskontor under ledning av

genom priskontrollnämnden utsedda föreståndare, förslagsvis benämnda

länsprisombud. Till länsprisombud skulle utses väl kvalificerade personer

med god såväl teoretisk som praktisk utbildning.

Någon detaljerad utformning av de skyldigheter och rättigheter, som böra

tillkomma länsprisombuden, kan givetvis icke utarbetas annat än i anslutning

till den slutliga utformningen av den nya prisregleringslagen, men i stora

drag böra länsprisombudens uppgifter vara följande med utgångspunkt från

nämndens förslag till lag:

1. Att noggrant övervaka efterlevnaden inom länen av de direktiv, priskontrollnämnden

utfärdar,

2. att vid utfärdade prisstopp noga registrera de priser, som gälla den dag,

prisstoppförordningen träder i kraft,

3. att beträffande uppgivna prisstoppriser, av nämnden träffade överenskommelsepriser,

utfärdade normalpris eller priser, som fastställts i anslutning

till beslag, ransonering eller reglering av handel och produktion

(ivervaka alt priserna icke överskridas,

a) i fråga örn minutpriser via ortsprisombudens prisrapporter

1>) i fråga örn övriga priser genom införskaffande av prisuppgifter rörande

handelns inköpspriser

samt tillse, att priserna finnas anslagna i detaljhandeln, därest så föreskrivits,

4. att efter priskontrollnämndens direktiv fastställa parti- och detaljhandelspriser

på basis av från nämnden erhållna normalkalkyler beträffande

marginalerna. Denna befogenhet hör tillkomma länsprisombuden endast

i sådana fall, där de lokala förhållandena påfordra det,

s. 28 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

28 Kungl. Matts proposition nr 217.

5. att efter priskontrollnämndens direktiv avgöra skäliga avvikelser från

fastställda priser, vilka avvikelser dock i efterhand böra stadfästas av

nämnden,

6. att beträffande fria priser efter nämndens anvisningar om varor antingen

direkt eller genom prisombuden insamla prisuppgifter,

7. att göra utredningar om förefintliga prisdifferenser inom länen beträffande

en och samma vara,

8. att noga aktgiva på de konditionsförändringar, som vidtagas, liksom också

kvalitetsförändringar,

9. att till priskontrollnämnden anmäla överträdelser av prisföreskrifter. I

möjligaste mån böra dock ombuden på frivillig väg söka åstadkomma

rättelse,

10. att genom resor inspektera prisombudens arbete och samtidigt förskaffa

sig behövliga informationer,

11. att överhuvudtaget på alla sätt följa marknadsutvecklingen och uppspåra

pristendenser för varor, som icke tidigare blivit föremål för nämndens

granskning,

12. att vara nämnden behjälplig vid införskaffande av kalkyler och speciella

kostnadsuppgifter.

Någon förändring i de nuvarande ortsprisombudens åligganden behöver

med denna anordning icke vidtagas. Endast den skillnaden inträder, att länsprisombuden

övertaga nämndens dirigerande funktioner och direkta kontakt

med dessa prisombud.

Med den inställning till frågan om priskontrollens betydelse såsom stöd

för de penningpolitiska strävandena, åt vilken jag förut givit uttryck, finner

jag angeläget att de utvidgningar av gällande befogenheter med avseende å

priskontrollen nu vidtagas som de skärpta anspråken på denna påkalla. Jag

vill emellertid redan nu understryka att, oavsett vilka tvångsmöjligheter som

må tillskapas, priskontrollen alltjämt bör anlita de frivilliga överenskommelsernas

väg, så långt detta överhuvud är möjligt. De skärpta kontrollmöjligheterna

böra alltså, i enlighet med det system för prisövervakningen som

hittills praktiserats, utnyttjas endast i den mån man icke genom frivilliga

överenskommelser med respektive organisationer eller företag kan nå de

åsyftade resultaten. A andra sidan må icke förbises, att strängare kontrollmöjligheter

äro ägnade att öka utsikterna att få till stånd överenskommelser

och att sålunda helt slippa från tvångsåtgärder.

Beträffande frågan örn de olika former för prisövervakning, som böra upptagas

i en ny prisregleringslag, kan jag i allt väsentligt ansluta mig till vad

priskontrollnämnden föreslagit. Jag torde senare få återkomma till en närmare

redogörelse för nämndens förslag härutinnan.

Uppenbart är att en så väsentlig utvidgning av priskontrollen som den som

nu föreslås kräver en motsvarande utvidgning av den organisatoriska kontrollapparaten.

Detta utvidgningsbehov gör sig gällande såväl beträffande

det centrala prisövervakningsorganet, priskontrollnämnden, som beträffande

de lokala prismyndigheterna.

Vad först det centrala organet beträffar är det uppenbart att, i samma

mån som prisöverenskommelserna mer och mer måste bygga på en gransk
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 217.

29

ning av respektive företags totala kostnader under nuvarande förhållanden,

priskontrollnämndens behov av ekonomiskt sakkunnig personal ökas. Det

torde sålunda vara ofrånkomligt, att nämnden erhåller ej blott vidgad tillgång

till på området sakkunniga utan även kvalificerad personal för revisions-,

kalkylerings- och utredningsarbeten.

Beträffande den lokala organisationen för prisövervakningen må till en

början erinras, att denna för närvarande endast omfattar till kristidsnämnderna

såsom rapportörer knutna prisombud. En intensivare prisövervakning

aktualiserar kravet på särskilda länsmyndigheter för prisärenden. Dessa myndigheter

synas, såsom priskontrollnämnden föreslagit, lämpligen böra inordnas

i kristidsstyrelserna och där organiseras såsom särskilda priskontor med

av priskontrollnämnden tillsatta föreståndare såsom ledare av verksamheten.

Inom kristidsstyrelserna torde prisärendena lämpligen böra avgöras, icke av

vederbörande styrelse i dess helhet, utan av särskilda inom styrelserna tillsatta

delegationer för prisärenden. Vad priskontorens arbetsuppgifter angår,

kan jag i stort sett ansluta mig till vad priskontrollnämnden i sin förenämnda

promemoria anfört. Här berörda organisationsfråga torde efter ytterligare

överväganden få av chefen för folkhushållningsdepartementet anmälas för

Kungl. Majit som torde äga utfärda närmare bestämmelser i ämnet.

Kristidsnämnderna synas böra fungera såsom lokalrepresentanter för kristidsstyrelserna

i prisärenden. Några självständiga befogenheter torde emellertid

icke härvid böra tilläggas nämnderna. Deras arbete synes huvudsakligen

böra bestå i att insamla prisuppgifter, biträda kristidsstyrelserna vid verkställande

av utredningar samt övervaka efterlevnaden av meddelade prisbestämmelser

och inrapportera eventuella överträdelser. Det torde vara lämpligt

att kristidsnämnd utser viss ledamot att i första hand fullgöra på nämnden

sålunda ankommande uppgifter rörande priskontrollen.

Det finnes anledning att i detta sammanhang något beröra frågan örn förhållandet

mellan priskontrollnämnden, å ena, samt försörjningskommissionerna,

å andra sidan, i vad rör prissättningen å sådana varor, som ligga under

beslag eller som enligt av Kungl. Majit meddelade föreskrifter äro underkastade

handels- eller förbrukningsreglering. I såväl ena som andra fallet

kan det befinnas önskvärt, att av vederbörande försörjningskommission beviljade

försäljnings- eller användningstillstånd kombineras med prisföreskrifter

rörande varan eller av densamma framställda produkter. Det sagda

har givetvis särskild betydelse i fråga örn sådana varuregleringar, där prissättningen

ingår som ett viktigt led i själva regleringen. Beträffande vissa

redan genomförda beslag eller handelsregleringar lia prisföreskrifter redan

meddelats av respektive försörjningskommission. Det synes riktigt att, såvitt

angår under beslag liggande varor, erforderliga prisföreskrifter även framgent

— efter samråd med priskontrollnämnden — meddelas av den kommission,

som administrerar beslaget; föreskrifterna torde böra meddelas med

stöd av förfogandelagen och erhålla karaktären av villkor för tillstånd att

förfoga över den beslagtagna varan. Vad åter angår de fall, där varan under
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kanot. Maj.ts proposition nr 217.

kastats handelsreglering utan stöd av beslag, torde erforderliga prisföreskrifter

böra meddelas under åberopande av prisregleringslagen. Det torde därvid

få ankomma på Kungl. Majit att, i den mån prisföreskrifter icke meddelas

direkt av Kungl. Majit, från fall till fall avgöra örn priskontrollnämnden eller

vederbörande försörjningskommission skall i första band ansvara för prissättningen;

att i ena som i andra fallet samråd bör äga rum myndigheterna

emellan torde få anses givet. Skulle prissättningen icke kunna godtagas av

den myndighet, med vilken samråd sålunda skett — varvid i regel en konflikt

torde föreligga mellan de prispolitiska och försörjningspolitiska intressena •—

synes ärendet böra underställas Kungl. Majits prövning. Slutligen må tillläggas,

att det anförda givetvis icke avses skola äga tillämpning på sådana

områden, där speciella, av riksdagen godtagna prisföreskrifter gälla; icke

heller bar jag med det förut sagda avsett någon inskränkning i den befogenhet

att i samband med beviljandet av särskilda licenser eller tillstånd meddela

erforderliga prisföreskrifter, som får anses tillkomma försörjningskommissionerna.

Även ett annat spörsmål av mera allmän karaktär må här omnämnas,

nämligen frågan om de jämlikt prisregleringslagen fastställda prisernas betydelse

för den prissättning som sker med stöd av allmänna förfogandelagen.

Då förfoganden jämlikt nämnda lag ske ej blott -— såsom enligt övriga förfogandelagar

eller enligt rekvisitionslagstiftningen —- för tillgodoseende av speciella

krav utan för tryggande och tillgodoseende av hela befolkningens behov

av ifrågakommande förnödenheter, är det uppenbarligen av vikt att den

prissättning beträffande till kronan avstådda förnödenheter, som sker enligt

förfogandelagen, samordnas med den av allmänna prispolitiska synpunkter

betingade prissättning som genomföres med stöd av prisregleringslagen. Förslag

härom kommer att denna dag anmälas för Kungl. Majit av chefen för

folkhushållningsdepartementet i samband med att förslag avgives om förlängning

av giltighetstiden för allmänna förfogandelagen.

I Speciell motivering.

Det av priskontrollnämnden framlagda utkastet till prisregleringslag har

inom finansdepartementet blivit föremål för viss överarbetning. I det följande

lämnas paragrafvis en närmare redogörelse för det överarbetade förslaget

(bil. A1), därvid särskilt kommer att anmärkas i vad mån detsamma

i sak skiljer sig från nämndens utkast. I anslutning till denna redogörelse

kommer vidare att återgivas vissa detaljanmärkningar, för vilka det remitterade

utkastet blivit föremål, ävensom vissa uttalanden av de hörda myndigheterna

och organisationerna rörande förslagets särskilda bestämmelser.

1 §•

Paragrafen anger de allmänna förutsättningar, under vilka lagens materiella

bestämmelser må vinna tillämpning. Paragrafen är likalydande med

1 § i gällande maximipris- och prisregleringslagar.

1 Denna bilaga, som är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här

uteslutits.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

2 §•

Paragrafen upplager bestämmelser örn rätt för Kungl. Maj:t eller myndighet,

som Kungl. Majit bestämmer, att beträffande viss förnödenhet föreskriva

anmälningsplikt rörande priser eller temporärt förbud mot prishöjningar

utan särskilt tillstånd. Föreskriften, som må avse endast den som yrkesmässigt

säljer förnödenheten i fråga, innebär i sin minst ingripande form endast

en skyldighet för vederbörande säljare att till angiven myndighet anmäla det

pris, som av säljaren tillämpades för förnödenheten den dag föreskriften

meddelades. När omständigheterna därtill föranleda må emellertid skyldigheten

utvidgas till att avse en fortlöpande anmälningsplikt rörande eventuella

prishöjningar. Slutligen må åt föreskriften givas den innebörden, att säljaren

icke må, så länge föreskriften är gällande, höja förnödenhetens pris förrän

en vecka förflutit från det han till angiven myndighet inkommit med anmälan

om det tilltänkta högre priset. Vederbörande myndighet må, då anmälan

örn tillärnad prishöjning inkommit och under förutsättning att särskilda

skäl därtill äro, föreskriva örn utsträckning av det temporära prisstoppets

giltighetstid intill högst en månad från det anmälningen inkom.

Priskontrollncimnden har i denna del anfört i huvudsak följande:

En bestämmelse om anmälningsskyldighet rörande priser och planerade

prishöjningar utgör enligt nämndens uppfattning ett nödvändigt led i priskontrollen.

Genom det system av frivilliga prisöverenskommelser, som uppbyggts

sedan krigsutbrottet, lia företag och branschorganisationer förbundit

sig att i god tid på förhand anmäla en planerad prishöjning och samtidigt

inkomma nied uppgifter, som bestyrka prishöjningens skälighet. På det hela

taget har denna frivilligt påtagna anmälningsskyldighet fungerat tillfredsställande;

dock har i ett icke ringa antal fall anmälan kommit nämnden till

handa på ett alltför sent stadium, efter det marknaden genom offerter eller

förhandsnotiser redan fått kännedom örn den ifrågasatta prishöjningen. En

mer allvarlig brist i nuvarande system gäller emellertid i sådana fall, då en

vara. som icke tidigare varit under priskontroll, just med hänsyn till ett i

efterhand erhållet meddelande örn företagen prishöjning anses böra innefattas

i systemet med frivilliga prisöverenskommelser. Nämnden ställes härvid

inför fullbordat faktum, och det visar sig ofta omöjligt att i den mån

prishöjningen befunnits obefogad, genomdriva effekten av prisets återställande

— genom flera led av produktion och handel — till det gamla läget.

I den mån nämnden erhåller befogenhet att tillämpa bestämmelserna i 2 §

för vissa varor eller grupper av varor, ernås en fortlöpande kontroll över

planerade och företagna prishöjningar. Anmälningsskyldigheten kan enligt

utkastet utsträckas att avse temporärt prisstopp under en månad. Därigenom

ges nämnden tid, att, i den mån en planerad prishöjning icke utan vidare kan

godtagas, företaga utredningar och eventuellt träffa prisöverenskommelse

med företagen i fråga eller i sista hand att fastställa normalpris eller föreslå

maximipris.

Genom den i 2 § föreskrivna anmälningsskyldigheten kan en fortlöpande

kontroll över prisutvecklingen av ett av nämnden bestämt urval av produkter

Örnås. Denna kontroll avser, vid sidan av dess betydelse för den rent

statistiska informationen, att ge möjlighet att direkt ingripa i prisbildningen

till förekommande av att en obefogad prishöjning kommer till stånd, överträdelse

av bestämmelserna i 2 § är belagt med straff. Det är av särskild be
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

lydelse, att saluhållandet av förnödenheter till höjt pris i strid nied enligt

denna paragraf utfärdad bestämmelse är straffbart. Som i tidigare sammanhang

framhållits orsakar nämligen redan utsändandet av en offert på en

vara till förhöjt pris ofta en oro på marknaden och ett föregripande av prisstegringen,

som försvårar priskontrollen.

Tillämpandet av de befogenheter, som föreslås enligt denna paragraf, kan

givetvis differentieras allt efter behov. Föreskrift om anmälningsskyldighet

kan i ett fall få gälla endast producenterna av en vara, i ett annat fall grossisterna.

Skall anmälningsskyldighet för viss vara även gälla detaljhandeln, böra

anmälningar kunna ingivas till särskilda lokala myndigheter, som nämnden

i varje fall bestämmer (t. ex. kristidsstyrelserna). Det bör givetvis åligga

priskontrollnämnden att ge dessa myndigheter klara direktiv, t. ex. beträffande

de gränser, inom vilka tillstånd till prishöjningar må ges utan hörande

av den centrala myndigheten.

De föreslagna bestämmelserna angående anmälningsskyldighet liksom förslaget

örn rätt att föreskriva temporärt prisstopp ha i regel tillstyrkts vid

remissbehandlingen. Modifikationer ha dock i några fall förordats dels för

vissa varugrupper, särskilt jordbruksprodukter, dels ock i fråga om detaljhandeln

överhuvud.

Socialstyrelsen förmenar, att anordningen med prisstopp, rätt tillämpad,

kan bli av stor praktisk betydelse redan nu och måhända än mera i framtiden.

Sveriges industriförbund finner skälen för de föreslagna ändringarna klara

och övertygande. Förbundet ser i den obligatoriska anmälningsskyldigheten

ett instrument, ägnat att ytterligare stödja det system av frivilliga överenskommelser,

som hittills intagit en central ställning inom den svenska priskontrollen

och som nämnden avser att bygga vidare på även i fortsättningen.

Den föreslagna möjligheten till prisstopp för bestämda varuslag eller grupper

av varor anser förbundet vara att föredraga framför generellt förbud mot

prishöjningar, enär de sedan krigsutbrottet vidtagna prisändringarna fördela

sig mycket olika på skilda varukategorier och en rationell avstämning

mellan de olika varornas inbördes priser säkerligen ännu icke kommit till

stånd.

Handelskammaren i Skåne, som anser rätten att föreskriva anmälningsskyldighet

och prisstopp vara nödvändiga praktiska komplement till nuvarande

lagstiftning, vilka i och för sig icke böra föranleda erinran från den

lojala företagsamhetens sida, noterar dock att från handelns sida framhållits

risken av att varor, som belagts med prisstopp, bli föremål för starkt

stegrad efterfrågan med därav följande minskning av lagerbehållningen.

Livsmedelskommissionen anmärker att tillämpningsområdet för 2 § enligt

sakens natur måste vara begränsat:

I fråga om ett flertal områden — och särskilt gäller detta försäljningar direkt

från jordbrukare — låter det sig knappast göra att föreskriva skyldighet

att anmäla prishöjningar. Överhuvud taget torde gälla, att förevarande stadgande,

därest man eftersträvar en mera allmän efterföljd, bör tillämpas med

stor urskillning och företrädesvis beträffande sådana led i handeln, som med

lätthet kunna kontrolleras, respektive beträffande sådana varor, som äro enhetliga

till kvaliteten.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 217.

33

Lantbruksstyrelsen, som åberopar vad Sveriges lantbruksförbund anfört,

understryker svårigheterna att tillämpa anmälningsskyldigheten för vissa

jordbruksprodukter:

Lantbruksförbundet bar i sitt yttrande framhållit, att priserna för vissa

livsmedel såsom fisk, kött, ägg och trädgårdsprodukter icke så lätt kunna

fixeras för någon längre tid samt att den föreslagna anmälningsskyldigheten

skulle vara svår att tillämpa och prisstopp på intill en månad praktiskt taget

omöjligt, enär priserna för sagda varor normalt undergå snabba förändringar

på grund av förändringar i tillförseln samt till följd av kvalitetsskillnader

äro starkt varierande även vid ett och samma tillfälle. Lantbruksstyrelsen

vill understryka vad sålunda framhållits. Särskilt för fisk, ägg och trädgårdsprodukter

torde det stöta på betydande svårigheter att tillämpa anmälningsskyldighet

i fråga om prisförändringar samt prisstopp på intill en månad.

Det torde därför bliva nödvändigt, när det gäller ifrågavarande produkter,

att gå fram med stor försiktighet och i första hand pröva andra och

mera smidiga metoder, som kunna rymmas inom prisregleringslagens ram.

1 fråga om kött och fläsk torde däremot — i varje fall så länge vissa lager

av dessa varor kunna hållas — något större möjlighet föreligga att för någon

längre period hålla oförändrade priser.

För detaljhandelns del ha gjorts vissa invändningar mot prisstoppbestämmelsen,

i en del fall i form av förbehåll i fråga om tillämpningen.

Sveriges köpmannaförbund har icke kunnat underlåta att framföra principiella

betänkligheter mot prisstoppbestämmelsen. Blott i sällsynta fall bör

den i vart fall få tillämpas i detaljhandeln och anmälningsskyldigheten bör

enligt förbundets mening icke avse höjningar, som äro en följd av höjningar

vidtagna av leverantör. Förbundet anför i huvudsak härom:

Förbundet kan icke underlåta att framföra principiella betänkligheter mot

det förslag till prisstopp, som i denna paragraf framföres. Om förbud utlärdas

mot höjning av priset på viss vara under en vecka, torde följden bli

att denna vara ej alls eller i minsta möjliga omfattning försäljes under den

vecka förordning om prisstopp gäller. Produktionen av varan kan även väntas

avstanna. Än mer betänkliga bli verkningarna av ett prisstopp, som utsträckes

att vara under en tid av en månad.

Förbundet vill av priskontrollnämndens skrivelse utläsa att anmälningsskyldigheten

enligt nämndens uppfattning i regel bör gälla endast producenter

och grossister. Förbundet ansluter sig till denna mening. Även om

anmälningsskyldigheten inskränkes till att omfatta producenter och grossister

torde detaljhandelns pris kunna kontrolleras. Av praktiska skäl synes

det förbundet olämpligt att annat än i sällsynta fall och när detaljhandeln

självständigt företagit prishöjningar utsträcka anmälningsskyldigheten till att

jämväl omfatta detaljhandeln. Örn det i något fall skulle bii nödvändigt

utsträcka anmälningsskyldigheten till detaljhandeln, synes lämpligen anmälan

kunna ingivas genom resp. detaljhandelsorganisationer, branschorganisationer

och länsförbund anslutna till Sveriges Köpmannaförbund. Detaljhandlare,

som icke tillhör någon organisation, bör åläggas individuell anmälningsskyldighet

till vederbörande myndighet.

Beträffande skyldigheten för detaljhandlare att anmäla prishöjning anser

lörbundet, att sådan skyldighet icke bör föreligga då prishöjning endast företagits

såsom en följd av prishöjning vidtagen av leverantör. I sådant fall

bör anmälningsskyldighet endast åligga leverantör och icke detaljhandlare,

f anslutning härtill böra ansvarsbestämmelserna i 13 § 1 mom. ändras där
Tiihang

litt riksdagens protokoll Mil. 1 sami. Nr 217. ;!

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Majlis proposition nr 217.

llän att ansvar ej må åvila den detaljhandlare, som vidtar prishöjning, vilken

uteslutande föranletts av prishöjning vidtagen av leverantör.

Liknande synpunkter på prishöjningar i följd av medgivna höjningar på

tidigare omsättningsstadier lia anförts av Göteborgs kristidsstgrelse.

Även kommerskollegium har betonat nödvändigheten av att prisregleringsåtgärderna

konsekvent genomföras på olika stadier i omsättningsförloppet,

så att detaljhandlare icke drabbas av en prishejdande åtgärd, som ej gäller

t. ex. för fabrikant eller grosshandlare.

Styrelsen för kooperativa förbundet anför i nu förevarande delar i huvudsak

följande:

Styrelsen utgår vid sitt bedömande av paragrafen från att syftet med densamma

är tvåfaldigt, dels att möjliggöra en fortlöpande observation av prisutvecklingen

av för folkhushållet viktigare varor, dels att möjliggöra genomförandet

av ett temporärt prisstopp lokalt, regionalt eller över hela riket för

i huvudsak sådana varor, vilkas prisbildning icke vid tidpunkten i fråga

ännu gjorts till föremål för särskild reglering (genom fastställande av maximi-

resp. normalpris e. d.). Under förutsättning, att denna tolkning av

lagtexten är riktig, synes det styrelsen uppenbart att i fråga om de varor,

för vilka statligt fastställd prismaximering i ena eller andra formen gäller,

prishöjningar böra kunna genomföras upp till nämnda maximipris av sådana

företag, som hålla ett lägre pris ån det högsta tillåtna, utan att den

föreskrivna väntetiden av en vecka iakttages. I dylikt fall synes det styrelsen

fullt tillräckligt, att enbart anmälan sker om prisförhöjningen i fråga

i syfte att hålla det prisövervakande statsorganet underrättat om prisutvecklingen.

Styrelsen förutsätter sålunda, att det endast är i de fall, då statlig prismaximering

i en eller annan form icke företagits, som bestämmelserna örn

temporärt prisstopp äro avsedda att efter förordnande av vederbörliga statsorgan

bringas i tillämpning.

Med avseende på sådana fall, där statlig prismaximering icke genomförts,

framhåller styrelsen följande:

Genom fortlöpande prisstatistiska uppgifter, som insamlas från ett stort

antal av landets konsumtionsföreningar och vilka uppgifter regelbundet ställas

till det priskontrollerande statsorganets förfogande, kan det anses ådagalagt,

att konsumentkooperationen på ett stort antal orter och för ett betydande

antal varor, den kooperativa återbäringen oberäknad, tillämpar priser,

som i regel åtskilligt understiga de genomsnittliga detaljpriserna på jämförelseorterna.

I den mån ett företag eller en företagsform håller lägre avsalupriser

än konkurrerande företag på varor, för vilka prisanmälningsskyldighet

föreskrivits, kan det framstå som tveksamt, huruvida bestämmelsen

om att en vecka skall ha förflutit från tidpunkten för prishöjningens anmälan,

till dess att den tilltänkta prishöjningen får verkställas, skulle behöva

iakttagas av ett sådant företag. Av praktiska och kontrolltekniska skäl torde

emellertid särskild undantagsbestämmelse i nu förevarande hänseende icke

lämpligen kunna föreskrivas.

Styrelsen förutsätter emellertid med hänsyn härtill såsom alldeles självklart,

att bestämmelsen om en utsträckning av den tid, under vilken priset

icke må utan tillstånd höjas, till högst en månad, icke i något fall kan bli

tillämplig, då ett företag respektive en företagsform anmält önskemål örn

höjning av ett pris, som visats ligga lägre än de priser, som samtidigt tilllämpas

av konkurrerande företag respektive företagsformer.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 217.

35

Delvis liknande synpunkter lia framhållits av Göteborgs kristidsstgrelse.

Kommerskollegium har med instämmande i kooperativa förbundets synpunkter

hemställt, att ett godtagande av de föreslagna grundsatserna skall

komma till uttryck i motiven till lagförslaget.

De i förevarande paragraf angivna befogenheterna ha enligt priskontrollnämndens

utkast angivits skola tillkomma myndighet som Kungl. Majit bestämmer.

Jag har emellertid ansett lämpligare, att befogenheterna angivas

tillkomma Kungl. Majit eller myndighet som Kungl. Majit bestämmer.

I paragrafen upptagas de till sin innebörd lindrigaste av de former för prisreglering,

som förslaget inrymmer. De under 1) och 2) införda bestämmelserna

innebära endast, att rapportskyldighet kan föreskrivas, men medföra

icke i och för sig förbud mot prishöjningar. De nämnda bestämmelserna böra

emellertid läsas i samband med stadgandet i 11 § i departementsförslaget,

enligt vilket skyldighet kan åläggas detaljhandlarna, bland annat, att anslå

tillämpade priser i affärslokalerna. Genom att allmänheten själv på angivet

sätt erhåller möjlighet att följa och kontrollera olika affärers priser samtidigt

som anmälningsskyldighet föreskrives beträffande prishöjningar torde

i många fall obefogade och förhastade prishöjningar kunna förebyggas.

Stadgandet under 3) avses såsom ett medel att förhindra, att prismyndigheterna

ställas inför fullbordade fakta i fråga örn prishöjningar. Befogenheten

att föreskriva förlängt prisstopp intill en månad är avsedd att utnyttjas

i sådana fall, där vederbörande prismyndighet finner sig icke kunna godtaga

den planerade och anmälda prishöjningen samt myndigheten behöver

tid på sig för undersökningar och förhandlingar eller för förberedande av

beslut om annan åtgärd enligt prisregleringslagen. Ett förbud mot prishöjningar

avser givetvis även sådana andra förändringar i försäljningsvillkoren

genom vilka en höjning av de faktiskt uttagna priserna vinnes. — Enligt

departementsförslaget åligger det säljaren att, när anmälan inges om tillör - nad prishöjning, tillika anmäla skälen därtill. Detta stadgande innebär ett

tillägg i förhållande till priskontrollnämndens utkast. Stadgandet synes ändamålsenligt

med hänsyn till att uppgifterna i fråga regelmässigt lära vara

erforderliga för bedömandet av prishöjningens skälighet.

Det ligger i sakens natur, att bestämmelserna i förevarande paragraf -—

vilket för övrigt gäller hela prisregleringslagen — måste tillämpas med all

urskiljning och sålunda icke bringas i tillämpning beträffande andra varor

eller andra led av varuförmedlingen än dem, för vilka bestämmelserna anses

erforderliga oell kunna tillämpas. Principiellt omfattar förslaget emellertid

förnödenheter av alla slag — ehuru bestämmelserna i praktiken torde finna

användning huvudsakligen beträffande för befolkningen eller produktionen

viktigare varor — samt gäller alla led av den yrkesmässiga försäljningen.

Beträffande vad från vissa håll anförts därom att sådana prishöjningar,

sorn föranledas av prishöjning på tidigare stadium av omsättningen, omedelbart

borde få vidtagas, vill jag anmärka, att det torde få ankomma på den

tillämpande myndigheten att, i samband med godkännande av viss prishöjning,

träffa de dispositioner beträffande priserna i senare lod av omsätlning
-

Departements
ctiefen.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

en, som finnas erforderliga och lämpliga. Att en anmälan örn sådan planerad

prishöjning, som avser endast att bringa den av säljaren-anmälaren tillämpade

prisnivån upp i jämnhöjd med konkurrenternas på orten priser, i allmänhet

icke bör föranleda beslut örn förlängt prisstopp för säljaren i fråga,

torde ligga i sakens natur. Det må i detta sammanhang anmärkas att, där

föreskrift enligt 2 § 3) är gällande, en omedelbar prishöjning icke avses

skola få vidtagas ens i det fall, att höjningen avser att — efter det priset av

en eller annan anledning nedgått —- ånyo bringa upp det till den nivå som

förelåg den dag föreskriften meddelades.

De i ett av remissyttrandena uttalade farhågorna att det temporära prisstoppet

skulle medföra, att varan i fråga tillfälligt försvunne ur marknaden,

synas mig, åtminstone för flertalet fall, överdrivna.

Föreskrift enligt 2 § torde, där den ej meddelas av Kungl. Majit, regelmässigt

böra meddelas av priskontrollnämnden. Däremot lärer det vara

önskvärt, att möjlighet förefinnes att delegera rätten att bevilja tillstånd enligt

2 § 3) till lokal prismyndighet, detta med hänsyn dels till angelägenheten

att vinna ett snabbt avgörande, dels ock till att i vissa fall hänsyn till de

lokala förhållandena kunna vara av avgörande betydelse för ärendets behandling.

Det torde få ankomma på Kungl. Majit eller på priskontrollnämnden att

i samband med meddelande av föreskrift enligt 2 § 1) eller 2) beslämma, till

vilken myndighet anmälningarna skola ingivas. Något hinder synes mig icke

föreligga för att anmälningsskyldigheten fullgöres genom vederbörlig branschorganisation;

det torde emellertid få ankomma på Kungl. Majit att i samband

med utfärdande av tillämpningsföreskrifter till lagen meddela bestämmelser

härutinnan.

Såsom redan erinrats, upptagas i denna paragraf de lindrigaste formerna

för prisregleringen. I den mån normal- eller maximipris enligt 3 eller 5 §

fastställes å varan i fråga eller prisreglering av densamma sker med stöd

av bestämmelserna i 4 §, avses de med stöd av 2 § meddelade föreskrifterna

skola upphöra att gälla; det sagda äger dock givetvis tillämpning endast i

den mån de enligt 3, 4 eller 5 § meddelade bestämmelserna avse samma led

av handeln som de förut med stöd av 2 § meddelade föreskrifterna. Vid meddelande

av bestämmelser enligt någon av de ifrågavarande paragraferna får

tillses, att sådana enligt annan paragraf tidigare meddelade föreskrifter, som

genom de nya bestämmelserna bli otillämpliga, upphävas.

I formellt hänseende skiljer sig departementsförslagets 2 § från motsvarande

paragraf i priskontrollnämndens utkast därutinnan, att i första stycket

orden »I den mån så befinnes erforderligt för ernående av en fortlöpande

kontroll över den allmänna prisutvecklingen» icke medtagits. Samma erinran

gäller beträffande de närmast följande paragraferna. Någon ändring i

sak avses emellertid icke härmed. De citerade orden ha ansetts kunna utgå,

eftersom det i fullmaktslagstiftningens natur ligger, att lagen anger yttergränserna

för den befullmäktigades befogenheter och att dessa befogenheter

skola utnyttjas endast i den mån så erfordras för uppnående av det syftemål,

för vars förverkligande lagen tillkommit.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 217. 37

§ 3.

Paragrafen upptar bestämmelserna rörande normalprissättningen och dennas

innebörd.

Priskontrollnämnden motiverar införandet av det nya normalprisbegreppet

på följande sätt:

Kontrollen över prisbildningen på områden, där viss knapphet ger möjligheter

till från kostnadssynpunkt omotiverade prishöjningar, synes enligt

nämndens mening nödvändiggöra införandet av en befogenhet att legalt binda

en prisöverenskommelse. Fastställandet av normalpris enligt nu gällande bestämmelser

torde i nuvarande läge i vissa fall icke ge ett tillräckligt fast grepp

över prisbildningen. Detta normalpris, som får överskridas i den mån kostnadsläget

anses motivera detta, är till sin struktur närmast avpassat för vid

tiden före avspärrningen rådande förhållanden. Tillförseln av viktiga importförnödenheter

var riklig, och lagerställningen på flertalet områden mycket

god. Den närmaste orsaken till prisstegringen låg icke i knappheten utan

främst i en fortgående kostnadsstegring, som till väsentlig del härrörde från

de stigande importvaruprisen. Man tänkte sig, att prispoliliken under sådana

utvecklingstendenser i främsta rummet borde avse att hindra ett föregripande

av en förväntad prisstegring och hejda spekulativa prishöjningar utöver

det prisläge som motsvarade återanskaffningspris och kostnader. Fastställandet

av maximipris syntes utgöra ett alltför osmidigt ingrepp, när det

gällde att ernå kontinuerlig kontroll av prissättningen vid fortgående förändringar

i det faktiska kostnadsunderlaget. Fastställandet av normalpris

åter framstod som en ur många synpunkter lämplig metod att utan egentlig

risk för minskad produktion och tillförsel stabilisera men icke binda prissättningen

vid ett visst normalläge.

När vid den faktiska utformningen av prispolitiken befogenheten att fastställa

normalpris, så när som på ett undantag — nämligen i fråga örn ved —

icke utnyttjats, får detta förhållande ses mot bakgrunden av den vidsträckta

tillämpning överenskommelsepriset kunnat ges. Det syfte, statsmyndigheterna

avsågo alt ernå genom fastställande av normalpris, har kunnat tillgodoses

genom priskontrollnämndens prisöverenskommelser med enskilda företag och

organisationer inom näringslivet. Överenskommelscprisen ha i själva verket

tjänat som en typ av normalpris, och man har därvid haft fördelen av ett

enklare och smidigare tillämpningsförfarande. Det är nämndens avsikt, att

även i fortsättningen, så långt detta med hänsyn till omständigheterna anses

möjligt, tillämpa metoden med frivilliga överenskommelser örn prissättningen.

Nämnden anser dock av ovan anförda skäl, att denna metod vid prisövervakningen

— som visat tillfredsställande funktionsduglighet vid kontrollen

av inarbetandet av en fortlöpande kostnadsstegring i prissystemet —

icke ger ett tillräckligt fast grepp över prissättningen i nu rådande läge, som

främst utmärkes av på olika områden föreliggande tendens till knapphetsprisstegring.

De påfrestningar, sorn en prisöverenskommelse måste utsättas

tor under knapphetsförhållanden, kan enligt nämndens uppfattning mötas

endast genom en legal bindning av priserna vid ett fixerat läge.

Genom bestämmelserna i 3 § har därför begreppet normalpris givits en i

viss mån annan innebörd än i gällande prisregleringslag. Enligt utkastet får

normalpriset överskridas endast i den mån tillstånd härtill på förhand beviljats;

och i motsats till vad nu gäller skall enligt förslaget ett överskridande

av normalpriset utan tillstånd vara straffbelagt. De ekonomiska påföljder,

som enligt nu gällande bestämmelser äro förenade med ett överskridande av

normalpriset, synas icke kunna ge det fastställda priset tillräckligt bindande

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

kraft i ett läge, där på grund av knapphet eller andra omständigheter ett

överenskommelsepris av sedvanlig typ icke väntas hålla. Överskridandet av

normalpriset är ju icke förenat med egentlig risk, som graverar den vinstchans,

som ligger i att prishöjningen icke upptäckes eller icke beivras till

hela det belopp, som motsvarar extrainkomsten av försäljningen till pris överstigande

normalpriset. Vissa företeelser på vedmarknaden torde belysa normalprissättningens

bristande effektivitet under knapphetsförhållanden.

Den föreslagna nya formen av normalpris har vid remissbehandlingen i

allmänhet tillstyrkts såsom ändamålsenlig och i nuvarande läge av behovet

påkallad. Med hänsyn till den skärpning av sanktionerna för överskridande

utan tillstånd, som detta normalpris skulle innefatta, har från några håll

ifrågasatts, huruvida maximiprisformen samtidigt kunde vara behövlig i lagstiftningen.

Livsmedelskommissionen anför härom:

Mot det nya stadgandet örn normalpris har kommissionen i huvudsak intet

att erinra. Såvitt kommissionen kan finna, är sagda stadgande väl ägnat att

ersätta såväl den nuvarande prisregleringslagens föreskrifter örn normalpris

som maximiprislagens bestämmelser om maximipris. Någon anledning att,

såsom skett i utkastet, vid sidan av varandra upptaga dels normalpris och dels

maximipris synes emellertid icke föreligga. Ett system enligt vilket dessa

båda priser skulle tillämpas vid sidan av eller jämte varandra synes knappast

tänkbart i praktiken. Vid nu angivna förhållanden anser sig kommissionen

böra föreslå, att ifrågavarande prisföreskrifter sammanarbetas till ett gemensamt

stadgande.

Liknande synpunkter lia framförts av socialstyrelsen.

Beträffande användningen av normalpris bär Sveriges köpmannaförbund

i likhet med några andra näringsorganisationer uttryckt vissa allmänna önskemål:
Förbundet

vill som sin mening uttala, att normalpris endast bör fastställas

i sådant fall, då frivillig överenskommelse om prissättning icke kunnat träffas.

Denna förbundets uppfattning synes stå i god överensstämmelse med nämndens

egen mening. Förbundet vill vidare förorda, att då normalpris på viss

vara fastställts, normalpriset icke endast bestämmes för detaljhandeln. Normalpris

bör även bestämmas att gälla vid försäljning från producent eller

grossist till detaljhandeln. Om normalpris endast fastställes för detaljhandeln,

medan detaljhandelns inköpspris lämnas fritt, kan följden bli att detaljhandeln

icke får möjlighet anskaffa varor till sådana priser, att det fastställda

normalpriset kail följas vid försäljning i detalj. Förbundet vill även

framhålla, att en varas utförsäljningspris måste variera på olika platser i

landet med hänsyn till att transportkostnaderna äro olika stora. Vid fastställande

av normalpris måste hänsyn härtill tågås, och det torde i de flesta

fall icke vara möjligt att, med bortseende från de varierande fraktkostnaderna,

bestämma samma normalpris att gälla över hela landet.

Synpunkten att en prisreglering bör konsekvent genomföras på de olika

stadierna i ortisättningen har, som tidigare nämnts, understrukits av kommerskollegium.

Befogenheten att fastställa normalpris har priskontrollnämnden ansett i

regel böra delegeras till nämnden. Fastställandet av normalpris torde nämligen

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij:ts proposition nr 2/7.

39

sannolikt ofta komma att ske i direkt anslutning tili tidigare prisöverenskommelser,

varvid tillämpandet av normalprisbestämmelsen utgör ett fullföljande

av nämndens föregående prispolitik. Den lokala prisutvecklingen

anser nämnden däremot, såsom förut anförts, i fortsättningen icke med framgång

kunna övervakas centralt från Stockholm. Nämnden utgår sålunda från

att en förstärkning av den lokala prisövervakningen kommer till stånd särskilt

i fråga om detaljhandeln. I sammanhang härmed uttalar nämnden, att

även själva prissättningen i många fall icke med tillräcklig hänsyn till lokala

förhållanden kan avgöras och bedömas centralt.

Vad nämnden anfört rörande den eller de myndigheter, som böra handhava

normalprissättningen, har vid remissbehandlingen blivit föremål för invändningar

i olika avseenden. Från något håll har påyrkats, att normalprissättningen

generellt skall handhavas av Kungl. Majit. I ett flertal yttranden,

icke minst från kristidsstyrelserna själva, ha uttalats betänkligheter emot att

låta lokala organ handhava normalprissättningen. Vidare ha några myndigheter

i fråga örn särskilda varuslag förordat, att avgörandet skall tillkomma

Kungl. Majit, respektive annan myndighet än priskontrollnämnden.

Socialstyrelsen har härom framhållit följande:

Mot anordningen att åt priskontrollnämnden i regel delegera befogenheten

att fastställa normalpris synes i vissa hänseenden kunna riktas berättigade

invändningar. Styrelsen avser särskilt de fall, då normalpris skall åsättas sådana

för den allmänna försörjningen livsviktiga varor som bränsle eller vissa

livsmedel, exempelvis mjölk. I sådana fall lärer priskontrollnämndens lämplighet

som prissättande organ med fog kunna ifrågasättas. Det synes självklart,

att normalprisets fastställande för sådana varor bör ankomma på

Kungl. Majit.

Kristidsstyrelsen i Jönköpings län har föreslagit den ändringen i lagförslaget,

att allenast Kungl. Majit skall äga befogenhet fastställa normalpris. Även

Skånes handelskammare förordar samma ändring och framhåller i detta sammanhang,

att fastställandet av normalpris innefattar ett ingripande av så genomgripande

karaktär, att rätten därtill icke bör delegeras åt priskontrollnämnden

utan liksom i fråga örn .rätten att fastställa maximipris bör förbehållas

Kungl. Majit.

Lämpligheten av att delegera normalprissättningen i vissa fall åt lokala

organ har ifrågasatts av bl. a. fullmäktige i riksbanken, som ansett att inom

dessa organ ej alltid finnas representerade den sakkunskap och den erfarenhet

i hithörande frågor, som äro nödvändiga för att lidelsefritt kunna bedöma

alla de svåra, med prissättningen sammanhängande problemen. — Liknande

synpunkter lia anlagts av Stockholms handelskammare.

Kommerskollegium har med instämmande i de av Stockholms handelskammare

anförda betänkligheterna framhållit:

För vinnande av nödig enhetlighet och konsekvens i prispolitiken synes nödvändigt,

att denna del av verksamheten koncentreras lill centralorganet, priskontrollnämnden.

Däremot finner sig kollegium ej böra stödja Skånes handelskammares

yrkande, att fastställande av normalpris skulle behöva ligga

hos Kungl. Majit, utan finner denna befogenhet utan olägenhet kunna dele
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 217.

geras till nämnden, helst som nämndens beslut ju i vanlig ordning kan överklagas

hos Kungl. Maj:t.

Bränslekommissionen har med hänsyn till den avvägning mellan olika intressen,

framför allt de prispolitiska och de försörjningspolitiska, som måste

ske vid prisbestämningen å de inhemska bränsleprodukterna, ansett normalprisbestämningen

å dessa produkter böra förbehållas Kungl. Maj:!.

Beträffande tillämplighetsområdet för normalprissättningen har priskontrollnämnden

framhållit följande:

Fastställandet av normalpris bör i möjlig mån begränsas till områden, där

av olika skäl frivilliga överenskommelser örn prissättningen icke kunna träffas.

Redan förefintligheten av denna befogenhet bör i många fall underlätta

uppnåendet av ett frivilligt avtal. Å andra sidan kan det i vissa fall vara av

betydelse för de företag, som binda sig genom en prisöverenskommelse, att

överenskommelsepriset ges karaktären av normalpris, varigenom tillämpningsområdet

utsträckes att med bindande kraft gälla alla, som tillverka eller

handla med varan i fråga. Det bör enligt nämndens mening vara möjligt att

tillämpa normalprisbestämmelsen även i fall, där med hänsyn till en mycket

stark differentiering i sorter och kvaliteter en fixering i detalj av normalpris

icke är lämplig eller möjlig. I sådana fall bör prissättningen kunna bindas

genom fastställandet av en normalkalkyl, som t. ex. i form av ett fixerat tilllägg

till fabrikspriset binder försäljningspriset inom handeln, eller som alltefter

prisläget på råvaror och löner på ett noga angivet sätt fixerar prissättningen.

Enligt nämndens uppfattning bör den fortlöpande priskontrollen i första

rummet koncentreras till varor och förnödenheter, som äro av vikt för folkhushållet.

Prisbildningen på varor av sekundär betydelse bör i regel icke omfattas

av föreskriften om anmälningsplikt; ej heller bör normalpris åsättas

sådana varor. Gränsdragningen kan dock i många fall vara oviss. Ett fabrikat

kan uppvisa en i och för sig ringa produktions- och omsättningssiffra men

tillsammans med ett stort antal andra fabrikat ingå som delar i en tillverkning,

vars resultat måste ställas under priskontroll. Det är givet, att i så fall

även viss övervakning av prissättningen på fabrikationsdelarna bör införas.

Malmöhus läns norra kristidsstgrelse bär ansett den av priskontrollnämnden

angivna principiella varubegränsningen alltför stark:

Man förstår visserligen, att priskontrollnämnden hyst vissa betänkligheter

att inom kontrollen inrymma ett större antal varuslag än som kan anses vara

av särskild vikt för folkhushållet. Om prissättningen lämnas fri för vissa varuslag,

kommer delta emellertid att medföra missnöje och säkerligen få till följd

ett avtrubbande av respekten för de givna prisbestämmelserna. Det kan därför

ifrågasättas, huruvida det icke vore lämpligt att redan från tiden för lagens

ikraftträdande i vidaste utsträckning medtaga de varuslag, vilka böra vara

föremål för priskontroll.

Lantbruksstyrelsen har i likhet med Sveriges lantbruks förbund förutsatt, att

prissättningen för jordbrukets produkter åtminstone i princip skall komma

att behandlas i annat sammanhang.

I fråga om tvenne speciella prisområden har en allmän begränsning av priskontrollnämndens

verksamhet diskuterats, nämligen beträffande hyresmarknaden

och exporthandeln.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 217.

41

Vad angår hyresutvecklingen har priskontrollnämnden i sin skrivelse framhävt

vikten av en offentlig övervakning med hänsyn till den på ett stort antal

orter redan nu framträdande bristen på bostadslägenheter. Nämnden anser,

att hyresmarknadens problem äro av så speciell karaktär, att dess övervakning

icke lämpligen bör falla inom ramen för den av nämnden utövade

verksamheten.

Socialstyrelsen har understrukit nämndens uttalanden härom.

Beträffande exporthandeln har industrikommissionen framhållit:

Kommissionen utgår ifrån, att prisregleringslagen icke skall tillämpas på

exporthandeln. Återverkningar av stigande exportpriser på den inhemska

prisnivån synas nämligen bäst kunna förhindras genom andra åtgärder än

kontroll av exportvarornas priser. Kommissionen vill i anslutning härtill

ifrågasätta, huruvida icke i lagtexten bör angivas att lagens tillämpningsområde

är begränsat till prisbildningen på varor, som säljas på hemmamarknaden.

Beträffande den från vissa håll ifrågasatta sammansmältningen av normalpris

och maximipris till en gemensam prisregleringsform vill jag till en början

anmärka, att dessa prisformer kunna fylla i viss mån skilda uppgifter

och att anledning i vart fall saknas att frånhända sig de anpassningsmöjligheter

som ett bibehållande av båda prisformerna erbjuder.

De i förevarande paragraf upptagna bestämmelserna avvika från motsvarande

bestämmelser i 2 § 3) gällande prisregleringslag främst därutinnan, att

fastställt normalpris vid straffansvar icke får utan tillstånd överskridas. I

fråga om lämpligheten av att under nu rådande förhållanden övergå till ett

dylikt normalprisbegrepp kan jag —- liksom det övervägande flertalet av de

hörda myndigheterna — i allt väsentligt ansluta mig till vad priskontrollnämnden

anfört. Förslaget innefattar emellertid även andra olikheter i förhållande

till gällande lag. Vad beträffar de föreslagna bestämmelsernas tilllämpningsområde

må sålunda framhållas att, medan gällande lag får anses

begränsad till förnödenheter av avsevärd betydelse för prisutvecklingen, förslaget

principiellt omfattar vai\je slag av förnödenheter. Att på denna punkt

begränsa Kungl. Maj:ts befogenhet torde i nuvarande läge icke vara lämpligt,

detta även örn fullmakten helt naturligt kommer att utnyttjas huvudsakligen

eller kanske endast beträffande dylika viktigare förnödenheter. Ytterligare

må, i fråga örn de föreslagna bestämmelsernas omfattning, nämnas

att i departementsförslaget verkställandet av transporter uttryckligen jämställts

med försäljning av förnödenheter; enligt gällande lag liksom i priskontrollnämndens

utkast är däremot försäljningsnormalpriset det primära,

medan transportnormalpriset är av supplerande karaktär och främst avsett

att förhindra, alt elt pristillägg å varan uttages i form av ökad ersättning

för transport av densamma. Det vill emellertid synas lämpligt, att i lagtexten

otvetydigt angives, alt jämväl transportverksamheten såsom fristående

verksamhet omfattas av bestämmelserna. Försiktigheten torde härvidlag

bjuda att icke; begränsa kontrollmöjligheterna till allenast transport av förnödenheter.

Departements
chefen.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 217.

I anledning av vad industrikommissionen anfört angående exporthandeln

vill jag anmärka, att prisreglering enligt de i förslaget uppdragna riktlinjerna

självfallet avses skola vinna tillämpning endast beträffande den inhemska

marknaden; att angiva detta i lagtexten torde emellertid icke vara erforderligt.

I detta sammanhang vill jag vidare erinra, att bestämmelserna icke heller

kunna vinna tillämpning beträffande kontrollen över hyresmarknaden,

då förslaget gäller endast försäljning av förnödenheter och verkställande av

transporter.

Det må framhållas, att förslaget tager sikte ej blott på försäljning av förnödenheter

i handeln i egentlig mening, utan även på sådan försäljning som

sker exempelvis i form av tillhandahållande av mat å restauranger o. s. v.

I vad mån prisregleringen i det särskilda fallet omfattar även dylika försäljningar

blir givetvis beroende på avfattningen av den med stöd av lagen

meddelade föreskriften.

Medan fastställandet av normalpriser enligt gällande lag ankommer uteslutande

på Kungl. Maj:t, förutsättes i priskontrollnämndens utkast, att befogenheten

att fastställa normalpris skall kunna delegeras på viss myndighet.

Priskontrollnämnden har i sin motivering yttrat, bland annat, att befogenheten

i regel borde delegeras på nämnden, eftersom fastställandet av normalpris

ofta torde komma att ske i direkt anslutning till av nämnden med

vederbörande branschorganisation träffad prisöverenskommelse. I remissyttrandena

har från flera håll framförts erinringar mot en dylik anordning.

Även om förslaget väckt betänkligheter, torde man dock böra bibehålla delegationsmöjligheten.

Den bör givetvis utnyttjas endast i den mån så visar

sig påkallat av praktiska skäl och torde ej behöva användas i större omfattning.

Däremot synes det lämpligt att överlåta åt central kristidsmyndighet

eller, efter dess bemyndigande, lokal myndighet att göra av förhållandena

påkallade lokala eller temporära differentieringar av ett av Kungl.

Majit fastställt normalpris. — Tillstånd till överskridande av fastställt normalpris

torde böra lämnas av central kristidsmyndighet eller lokal myndighet.

Att uppdraga några allmänna regler för vilket eller vilka led i produktionen

och distributionen, som normalprissättningen bör avse, torde icke lämpligen

låta sig göra; avgörandet härutinnan torde få träffas från fall till fall

under beaktande av branschens beskaffenhet och de företeelser på marknaden,

med vilka man närmast vill komma till rätta.

I anledning av vad priskontrollnämnden anfört angående möjligheten att

reglera prissättningen genom att fastställa en normalkalkyl, vill jag endast

framhålla, att något direkt hinder mot en sådan prissättning icke synes mig

föreligga. Spörsmålet på vad sätt normalpriset skall angivas torde emellertid

få bli föremål för bedömande från fall till fall.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

43

4 §•

I denna paragraf upptagas bestämmelser, i huvudsak motsvarande de i

2 g under 1) i gällande prisregleringslag införda, om befogenhet för Kungl.

Maj:t att i priskontrollsyfte begränsa rätten att yrkesmässigt köpa eller sälja

viss förnödenhet.

I 12 § 3) och 4) har — i överensstämmelse med priskontrollnämndens förslag

— stadgats straff för den som bryter mot av Kungl. Majit jämlikt 4 §

utfärdad föreskrift angående rätten att köpa eller sälja viss förnödenhet

eller mot villkor, som i anledning av lagen uppställts för rätten att köpa eller

sälja förnödenheten.

Priskontrollnämnden har anfört följande beträffande ifrågavarande bestämmelser:
Nämnden

har ansett att Kungl. Maj :ts befogenhet att efter vissa linjer vidtaga

åtgärder för ett organiserande av marknaden bör i oförändrat skick

överföras från nu gällande prisregleringslag. I den mån möjlighet att föreskriva

normalpris utbygges på sätt, nämnden föreslagit, minskas visserligen

behovet att genom organisatoriska åtgärder skapa förenklade förhandlingsformer.

I den mån för en given marknad andra villkor än fixeringen av ett

utförsäljningspris behöva föreskrivas (t. ex. för träffandet av clearinganordning)

kan ifrågavarande befogenhet dock bli av betydelse. — Det straffansvar

som enligt gällande prisregleringslag åvilar den, som utan att vara

medlem i sammanslutning eller utan att lia avgivit vederbörlig förbindelse

yrkesmässigt köpt eller sålt avsedd förnödenhet, har i föreliggande utkast

till lag utsträckts att gälla även för den, som bryter emot de förpliktelser

som åvila honom i egenskap av medlem av sammanslutningen eller som innefattas

i en av honom avgiven förbindelse. Avsaknaden av en sådan straffföreskrift

i gällande prisregleringslag har — enligt vad erfarenheten visat vid

regleringen av vedhandeln — känts som en allvarlig brist.

Nämnden önskar i detta sammanhang framhålla vikten av marknadens

organiserande på ett särskilt område, nämligen i fråga örn importhandeln.

De för närvarande ytterst oenhetliga importkostnaderna och en i stötar

fortlöpande importprisstegring utgör enligt nämndens uppfattning ett allvarligt

hot för prisutvecklingens stabilitet. Såväl med hänsyn till behovet av

anordningar i större omfattning än för närvarande vidtagits för utjämning

av importkostnaderna olika importörer emellan som med beaktande av det

för vissa delar av importen framförda kravet på mer koncentrerad uppköpsverksamhet

i utlandet framstår en mer enhetlig organisation av importhandeln

som ett viktigt prispolitiskt önskemål. Från denna synpunkt föreligger

visserligen behov av viss utvidgning av den i 4 § angivna möjligheten att

i fråga örn viss förnödenhet binda handeln till särskild sammanslutning.

Då emellertid införandet av importförbud utgör en mer direkt och även

ur andra synpunkter lämpligare väg i förevarande hänseende anser nämnden

behov av nyssberörda utvidgning icke föreligga.

Ett pär kristidsstyrclser lia yppat oro för det hinder för företagens rörelsefrihet,

som de föreslagna befogenheterna kunde medföra, och i ett fall har

hemställts att bestämmelsen angående nyetableringsspärr måtte uteslutas, så

att man bibeliöllc möjligheten till handelns förnyelse.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Mcij.ts proposition nr 217.

Bränslekommissionen Ilai- i skrivelse till priskontrollnämnden den 5 februari

1941 riktat uppmärksamheten på de svårigheter, som förelegat att på

vedmarknadeh bemästra prisförhållandena med hjälp av befogenheterna i

nuvarande prisregleringslag och härom bl. a. anfört:

Med stöd av prisregleringslagen har Kungl. Majit utfärdat dels kungörelsen

den 31 maj 1940 (nr 420) med fastställande av normalpriser å vissa vedsortiment

dels ock kungörelsen den 2 juli 1940 (nr 712) med vissa bestämmelser

angående handeln med ved.

I förstnämnda kungörelse hava bestämmelser givits rörande de priser tillverkare

äger betinga sig för sådana vedsortiment, varom i kungörelsen är

fråga. Den senare kungörelsen fastslår, att rätten att idka handel med ved.

som avses i kungörelsen, skall tillkomma endast den, som är medlem av

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund eller som avgivit särskild förbindelse

att ställa sig till efterrättelse bestämmelserna i ett mellan statens

vednämnd och riksförbundet upprättat avtal; och gälla särskilda priser (återförsäljarpriser)

i fråga om dylik handel. Brott mot bestämmelserna i detta

avtal är förenat med vissa ekonomiska påföljder i form av vite och skadestånd.

Förutsättning för att den reglering av vedmarknaden, som sålunda skett,

skall hålla är naturligen, att gällande bestämmelser respekteras och att fastställda

priser icke överskridas. Enligt till bränslekommissionen i olika sammanhang

inkomna framställningar har det dock visat sig att så icke är fallet.

Från riksförbundet och till detta anslutna skogsägareföreningar har sålunda

gjorts gällande, att på grund av frånvaron av effektiv kontroll över efterlevnaden

av prisbestämmelserna normalpriserna i allt större utsträckning

bleve överskridna och att genom tillkomsten av nya enbart på grund av

kristidens vinstmöjligheter framvuxna företag å vedmarknaden ett omfattande

jobberi med ved skulle florera. Jämväl från kristidsstyrelsehåll har

gjorts gällande, att greppet örn prisbildningen på brännved gått mer eller

mindre förlorat inom stora delar av landet.

Vad angår frågan om skydd för de redan inom vedbranschen verksamma

och lojalt arbetande företagen mot tillkomsten av nya krisbetonade företag

torde bestämmelserna under 2 § 1) och 2) i prisregleringslagen i stort sett

vara tillfyllest även under förhållanden, som kräva mer ingripande åtgärder

än som i nuvarande läge befunnits påkallade.

I detta sammanhang bör emellertid framhållas, att den som utan att hava

avgivit vederbörlig vedhandelsförbir.delse driver handel med ved icke drabbas

av annan påföljd än straff — i normala fall dagsböter — även om han

samtidigt åsidosätter gällande prisbestämmelser. Med hänsyn till den skada

å vedmarknaden, som en dylik illojal affärsman kan förorsaka, ävensom

till den ekonomiska vinning personen i fråga genom uppskruvade priser

kan tillskansa sig, synes det kunna ifrågasättas huruvida icke jämväl någon

ekonomisk påföljd bör drabba honom. Det lär icke hava saknats fall där

försäljare, som uraktlåtit följa gällande vedpriser, underlåtit att avgiva vedhandelsförbindelse,

emedan han ansett eventuell straffpåföljd vara att föredraga

framför risken att nödgas betala vite och skadestånd enligt vedhandelsavtalet.

Livsmedelskommissionen har ifrågasatt, om icke möjlighet till en starkare

negränsning vore nödvändig för att stadgandet skall kunna effektivt utnyttjas.

Kommissionen åberopar vissa tidigare erfarenheter:

I samband med genomförandet av vissa regleringar har en tillämpning

av detta stadgande ifrågasatts inom livsmedelskommissionen. Av olika skäl

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majda proposition nr 217.

45

Ilar emellertid kommissionen icke funnit stadgandet praktiskt användbart

för de ändamål, för vilka det avsetts. Detta beror huvudsakligen på att

Kungl. Majit vid meddelande av förordnande örn förut nämnd begränsning

iir skyldig medgiva samma rätt åt var och en, som utan att vara medlem

av sammanslutningen ställer sig till efterrättelse de föreskrifter, som skola

gälla för sammanslutningen. Personer eller företag, som under rådande krisförhållanden

måste anses mindre lämpliga att bedriva sådan rörelse, som i

lagen avses, kunna alltså ej förvägras rätt därtill, utan att det ledes i bevis

att de brutit mot givna föreskrifter. En tillämpning av stadgandet förutsätter

på grund av det anförda ett effektivt kontrollsystem. I de fall, då

fråga inom kommissionen uppkommit om centralisering av handeln, har

anledningen härtill just varit svårigheten att utöva en dylik kontroll. Enligt

kommissionens erfarenhet borde därför stadgandet, därest det skall erhålla

någon större praktisk betydelse, omarbetas.

Sveriges lantbruks förbund har härom anfört:

De vägar, som beträffande sådana varor som kött och fläsk synes vara

mest framkomliga, äro dels att varorna, i den mån så kan ske, på visst stadium

av marknadsförandet ledas in över bestämda och relativt få organ,

då en så vitt möjligt fullständig priskontroll på detta stadium kan erhållas,

dels att allmänheten så att säga mobiliseras att själv kontrollera priserna i

detaljhandeln. I det första hänseendet erfordras sålunda ett sådant organiserande

av marknadsförandet på visst stadium, som avses i 4 paragrafen

av lagförslaget. Det förefaller emellertid ovisst huruvida bestämmelserna i

denna paragraf ge Kungl. Majit möjlighet att föreskriva, att inköp av viss

förnödenhet för återförsäljning ej får ske annat än i viss ordning. Därest

så icke är fallet, torde paragrafen böra kompletteras med en bestämmelse

av sådan innebörd.

Bestämmelserna i förevarande paragraf överensstämma i huvudsak med Departementsstadgandena

i 2 § 1) gällande prisregleringslag. Såsom förut nämnts inne- chefen.

fattar förslaget emellertid en betydelsefull komplettering i fråga örn straffpåföljderna,

i det att jämväl överträdelse av villkor, som uppställts för rätten

att köpa eller sälja förnödenheten i fråga, föreslås kriminaliserad (12 §

punkterna 3 och 4). Erfarenheten har nämligen visat, att avsaknaden av en

dylik straffbestämmelse inneburit en märkbar svaghet. — I detta sammanhang

må påpekas, att enligt 12 § sista stycket i förslaget den brottslige kan

drabbas jämväl av den påföljden, att taget eller betingat vederlag förklaras

skola tillfalla kronan.

Dcpartementsförslaget skiljer sig i så måtto från gällande lag och priskontrollnämndens

utkast, att enligt förslaget rätt att driva handel icke skall

under alla förhållanden tillkomma jämväl den som, utan att tillhöra vederbörande

sammanslutning, förhinder sig att ställa sig till efterrättelse av

Kungl. Majit för sammanslutningens medlemmar givna prisföreskrifter och

dylikt. Såsom livsmedelskommissionen framhållit synes det nämligen angeläget,

att möjlighet hålles öppen alt i visst fall kunna begränsa rätten att

idka handel lill endast medlemmarna av sammanslutningen. I anledning

härav har dcpartementsförslaget så utformats, att rätt att idka handel med

den ifrågakomna förnödenheten såsom regel skall tillkomma jämväl den.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

Departements
chefen.

sorn avgivit förbindelse varom nyss är sagt, men att Kungl. Maj:t, när särskilda

förhållanden därtill föranleda, skall äga begränsa rätten att idka handel

till allenast sammanslutningens medlemmar.

Lantbruksförbundet har ifrågasatt, om de föreslagna stadgandena gåve

Kungl. Majit möjlighet att föreskriva att inköp av viss förnödenhet för återförsäljning

ej finge ske annat än i viss ordning. I anledning härav må framhållas,

att stadgandena torde ge Kungl. Majit befogenhet att uppställa alla

de villkor för handelns bedrivande, som priskontrollens ändamålsenliga genomförande

må föranleda.

Vad importhandeln angår lärer prisregleringslagen knappast vara att anse

som ett tjänligt instrument för organiserandet av denna, i allt fall icke i den

mån man åsyftar att vinna en koncentration av uppköpsverksamheten i utlandet.

Föreskrifter örn högsta priser m. m. inom landet beröra ju i och

för sig icke importörernas rätt att i utlandet ingå köpeavtal. Såsom priskontrollnämnden

själv anfört, synas de direkta importregleringarna erbjuda

bättre möjligheter härvidlag.

5 §•

I paragrafen lia införts bestämmelser örn maximipris, i huvudsak motsvarande

stadgandena i 2 och 4 §§ gällande maximiprislag.

Bränslekommissionen har särskilt understrukit behovet av transportprisreglering

och härom anfört:

Kommissionen vill fästa uppmärksamheten på att konsumtionspriserna för

bränslena, framförallt för ved och bränntorv, ofta äro i hög grad beroende

av transportkostnaderna för bränslet. Möjligheterna att forsla ved från en

ort till en annan äro därför starkt begränsade. Vad järnvägarna angår har

genom den gällande fraktnedsättningen för ved skapats en ur bränsleförsörjningens

synpunkt tillfredsställande ordning. Kostnaderna för trafiken med

motorfordon äro emellertid helt oreglerade, och inga garantier kunna givas

för att dessa kostnader stå i skäligt förhållande till övriga kostnader för

veden. Med hänsyn till transportkostnadernas betydande inverkan på de priser,

som fastställas för veden i konsumtionsorterna, ifrågasätter kommissionen,

huruvida icke en statlig reglering av taxorna för motorfordonstrafiken bör

komma till stånd.

Förevarande paragraf har i departementsförslaget uppställts efter mönster

av 3 § i samma förslag. Ingressen till 2 § i maximiprislagen — i vilken angivas

maximiprislagstiftningens båda huvudsyften, det penningvårdande och

det socialpolitiska •—- har sålunda ansetts kunna uteslutas. Någon saklig ändring

har icke härmed avsetts.

Vidare hava, i likhet med vad som skett redan i priskontrollnämndens utkast,

uteslutits de i andra och tredje styckena av 2 § gällande maximiprislag

upptagna stadgandena, att maximipris må fastställas för riket eller visst

område av riket samt bestämmas olika för särskilda områden och för skilda

slag av handel, ävensom att Kungl. Majit må medgiva undantag från föreskrift

om maximipris. Anledningen till uteslutningen är densamma, som

vid tillkomsten av gällande prisregleringslag föranledde till att motsvarande

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 217.

47

bestämmelser då icke upptogos i sistnämnda lag, eller att en fullmaktslag

endast avser att ange yttergränserna för Kungl. Maj:ts befogenheter och att

sålunda av lagstiftningens egen natur följer, att inom den angivna ramen

de Kungl. Majit tillagda befogenheterna få utnyttjas i den omfattning och på

det sätt, som prövas erforderligt och lämpligt.

Det må vidare anmärkas, att den i 2 § maximiprislagen upptagna bestämmelsen,

att såsom maximipris skall föreskrivas pris »som av Konungen funnits

skäligt», icke medtagits i departementsförslaget. Detta har föranletts därav,

att en skälighetsbedömning i gängse mening torde sakna praktisk betydelse

på det användningsområde för maximipriset, som kvarstår efter införandet

av det nya normalprisbegreppet.

Enligt förslaget har maximiprisets tillämpning begränsats till förnödenheter,

som äro av vikt för befolkningen eller produktionen. Förslaget överensstämmer

i denna del med såväl maximiprislagen som priskontrollnämndens

utkast. I olikhet med maximiprislagen och nämnda utkast — men i

överensstämmelse med 3 § i departementsförslaget — har i nu förevarande

paragraf av departementsförslaget begreppet maximipris för transport sidoordnats

med begreppet maximipris för förnödenhet; någon begränsning av

tillämpningsområdet, motsvarande den som stadgats för maximipris å förnödenheter,

har ej ansetts påkallad med avseende på transporter, som i den

mån de överhuvud ifrågakomma för reglering alltid torde uppfylla de uppställda

kraven på betydelse för befolkningen eller produktionen. Vidare ha

de särskilda bestämmelserna om maximipris för kostnad för tillhandahållande

av förnödenhet ansetts kunna utgå; såsom under 3 § utvecklats avses

nämligen, att fastställda försäljningspriser skola, i den omfattning så vid

föreskriftens meddelande bestämmes, omfatta jämväl sådan försäljning som

sker exempelvis genom tillhandahållande av mat å restaurang. 6

6 §•

I 6 § har upptagits stadgande örn förbud mot prisocker. Straffbestämmelser

i anslutning till stadgandet återfinnas i 12 §. För åtal förutsättes

enligt 15 § angivelse av myndighet som Kungl. Majit bestämmer.

Departementsförslaget överensstämmer i denna del med motsvarande bestämmelser

i priskontrollnämndens utkast.

Priskontrollnämnden har motiverat stadgandet på följande sätt:

Produkter, som i och för sig äro av ringa betydelse, kunna under rådande

knapphetsförhållanden utsättas för stark spekulation med en oskälig uppskruvning

av priserna som följd. Någon väg till frivillig prisöverenskommelse

torde ofta icke finnas, varjämte varans ringa betydelse torde utesluta

tillämpandet av normal- eller maximiprisbestämmelserna. Å andra sidan

kunna oskäliga prishöjningar icke lämnas ulan varje avseende. Det dåliga

exemplet kan smitta och moralen på marknaden undergrävas, om den priskontrollerande

myndigheten saknar möjlighet att ingripa. Med avseende å

mera flagranta fall av denna typ hava i 6 § upptagits straffbestämmelser,

som nära överensstämma med de i Sverige åren 1917—1922 gällande prisockcrlagarna.

Avsikten med dessa bestämmelser är främst att redan förefinlligheten

av desamma skall väsentligt reducera antalet fall av uppenbarligen

oskälig prissättning.

s. 48 Kontrollera mot PDF

Departementschefen.

48 Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

Några remissmyndigheter ha uttalat betänkligheter emot prisockerbestämmelsen.

Hallands läns kristidsstgrelse har härom anfört:

Styrelsen ställer sig betänksam mot att en bestämmelse örn prisocker överhuvud

taget införes. En sådan bestämmelse synes knappast vara påkallad

med hänsyn till den ökade möjlighet till kontroll av prisutvecklingen som

genom den föreslagna lagen skapas. Erfarenheten från den under förra

världskriget och åren därefter gällande lagstiftningen om prisocker synes ge

vid handen att effektiviteten av en sådan kriminalisering under alla omständigheter

är ganska ringa. Med den allmänna avfattning bestämmelsen erhållit

synes möjligheten att ernå en fällande dom även i flagranta fall vara

ganska ringa. Att införa en kriminalisering huvudsakligen därför att den

kräves av en opinion som icke klart inser strafflagstiftningens begränsning

synes styrelsen icke tillrådligt. Styrelsen kan slutligen icke underlåta att

erinra därom att den föreslagna ockerlagstiftningen gäller alla varor och

alla avyttrare. Även om olägenheten härav undanröjes genom att prisocker

föreslås skola utgöra angivelsebrott, synes det dock oformligt att lagen omfattar

förfaranden som ligga alldeles utanför vad som med lagstiftningen

åsyftas.

Vad styrelsen sålunda anfört har synts livsmedelskommissionen värt allt

beaktande.

Även kristidsstyrelsen i Norrbottens län har ansett det föreslagna stadgandet

så obestämt, att tillämpningen därav måste erbjuda stora svårigheter

och lätt kunna leda till rättsosäkerhet.

Såsom priskontrollnämnden anfört, torde det i nuvarande läge vara önskvärt

med ett förbud mot prisocker, d. v. s. ett förbud mot att utnyttja det

knappa försörjningsläget för en oskälig prishöjning. Reglering av prisnivån

genom prisöverenskommelser eller genom normal- eller maximipris

måste enligt sakens natur i regel begränsas till betydelsefullare varuslag.

Vid angivna förhållande och för att icke priserna på vissa utanför prisregleringarna

liggande områden skola oskäligt gå i höjden och därvid draga

med sig jämväl priserna på andra varuslag, synes en allmän prisockerbestämmelse

vara av nöden. En sådan bestämmelse kan genom sin blotta tillvaro

förväntas komma att utöva en icke betydelselös prisåterliållande verkan.

Det synes även vara av värde, att näringsidkarna inom de prisreglerade

områdena kunna räkna med, att näringsidkarna inom de icke reglerade områdena

i allt fall icke tillåtas göra oskäliga vinster.

Emellertid erbjuda sig stora svårigheter ej blott vid utformningen av en

prisockerlagstiftning utan även -—• och framför allt —- vid tillämpningen av

densamma. Dessa svårigheter hänföra sig i främsta rummet till bestämmandet

av vad som skall anses vara oskäligt pris. Bestämmelsen i fråga

måste ges en ganska vag utformning, vilket givetvis är ägnat att medföra

osäkerhet i tillämpningen och, måhända, en viss ovillighet hos de dömande

organen att utmäta straff för åtalade förfaranden. Då jag trots detta ansett

mig böra föreslå en allmän prisockerbestämmelse, har den för mig avgörande

synpunkten varit omöjligheten att i annan form genomföra en ge
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 217.

49

nerell priskontroll. En direkt priskontroll och prisreglering i de i lagen i

övrigt reglerade formerna måste begränsas till sin omfattning och alltså

lämna utrymme för ett spekulativt utnyttjande av knapphetsläget, som det

är angeläget att förhindra. Erfarenheterna av 1917 och 1921 års prisockerlagar

ha i allt fall icke varit enbart negativa. Man torde även böra hålla i

minnet, att det här är fråga om en krislagstiftning, varför betänkligheterna

mot lagen icke få tillmätas samma vikt som om det gällt en för normala

tider avsedd lag. Det må i detta sammanhang också understrykas, att av

samtliga hörda myndigheter och organisationer endast kristidsstyrelserna

i Hallands och Norrbottens län — med visst instämmande av livsmedelskommissionen

— anfört betänkligheter mot förslaget.

Förevarande paragraf har utformats efter mönster av 1917 och 1921 års

prisockerlagar. Förslaget avviker från 1917 års lag men överensstämmer

med 1921 års lag därutinnan, att det avser förnödenheter av alla slag; 1917

års lag gällde endast vissa betydelsefullare varukategorier. Den vidare avfattningen

torde få anses ofrånkomlig, eftersom ett av syftemålen med förslaget

just är att förhindra oskäliga prisstegringar på mindre viktiga förnödenheter

men med allmänna återverkningar. För att i möjligaste mån

garantera en med förslagets anda överensstämmande tillämpning av prisockerbestämmelsen

föreslås — i motsats till vad som gällde enligt de äldre

lagarna — att allmän åklagare icke må väcka åtal för prisocker annat än

efter angivelse av myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer; såsom sådan

angivelsemyndighet torde priskontrollnämnden lämpligen böra fungera.

Genom en dylik bestämmelse vinnes, att frågan om prisocker föreligger i

första hand blir bedömd av den på området sakkunniga myndigheten.

Enligt förslaget kriminaliseras tagandet eller betingandet av vederlag, som

överlåtaren insett eller bort kunna inse vara med hänsyn till föreliggande

omständigheter uppenbart oskäligt. Beträffande tolkningen av nämnda stadgande,

som hämtats från förenämnda äldre lagar, torde jag här få citera följande

uttalande av vederbörande departementschef i propositionen till 1917

års prisockerlag:

Man bör vid avgörande av frågan, örn försäljningen är brottslig från nu

angivna synpunkt, taga hänsyn till alla de omständigheter, som böra beaktas

enligt gängse rättsuppfattning — därvid vederbörligt utrymme bör lämnas

även åt den uppfattning, som inom handelsståndet är den allmänna. Att

inskränka de omständigheter, som få inverka, till att avse endast den oskäliga

vinsten synes ej lämpligt. Är marknadspriset en normal produkt av

krigstidsförhållandena, kan det ej lämnas helt utom räkningen. Men ett

marknadspris, som uppkommit genom t. ex. illojala lagringsmanipulationer

eller jobbande mellanhänder, får ej beaktas. Att i lagstiftningen närmare

angiva alla de olika omständigheter, som böra spela in vid bildandet av ett

omdöme örn handlingens tillåtlighet från ovan angivna synpunkt, torde ej

vara möjligt, och att uppräkna en del exempel kan lätt medföra, att en

oproportionerlig vikt i det enskilda fallet lägges på förekomsten eller frånvaron

av en dylik särskilt nämnd omständighet. Begränsas lagstiftningen till

att avse de mera uppenbara fallen, torde ock praxis kunna övervinna svårigheterna

utan dylik ledning. — — -— Att man vid bedömande av oskä
Bihang

till riksdagens protokoll 19^1. 1 sami. Nr 217. 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

Departements
chefen.

ligheten skall taga hänsyn ej blott till individuella omständigheter såsom den

oskäliga vinsten — därvid t. ex. vid handel bör beaktas, utom inköpspris,

bland annat även ersättning för erforderligt arbete, riskpremie, ränta å kapital

och andel i allmänna omkostnader — utan även till marknadspriset,

i den mån detsamma kan tänkas uppkommet utan illojala åtgöranden, har

förut påpekats.

Det må framhållas, att såsom vederlag vid överlåtelse självfallet bör räknas

värdet av alla de förmögenhetsförmåner, överlåtaren betingat sig, även

om förmånerna till viss del fingeras utgöra vederlag för annan prestation.

7 §•

Gäller för förnödenhet visst pris, som enligt prisregleringslagen ej må

överskridas eller ej må överskridas utan tillstånd, eller har någon till myndighet

gjort särskild utfästelse angående högsta försäljningspris å förnödenheten,

må enligt denna paragraf såsom villkor för förnödenhetens försäljning

icke fordras, att jämväl annan förnödenhet inköpes. Undantag göres

för det fall, att förfarandet överensstämmer med myndighets anordning.

Liknande bestämmelse finnes upptagen i 5 § maximiprislagen.

Stadgandet i förevarande paragraf utgör i huvudsak en kompletterande

bestämmelse till de förut avhandlade prisbestämmelserna.

Departementsförslaget innebär i förhållande till priskontrollnämndens utkast

en utvidgning. Enligt utkastet skulle stadgandet nämligen — förutom

beträffande de fall där särskild prisutfästelse gjorts — vara tillämpligt endast

i fråga om normal- och maximipris; enligt departementsförslaget åter

är stadgandet, såsom redan nämnts, tillämpligt i alla de fall, där för förnödenhet

gäller visst pris, som enligt lagen ej må överskridas eller ej må

överskridas utan tillstånd. Tillräckliga skäl lia icke ansetts föreligga att här

göra åtskillnad mellan de fall, där normal- eller maximipris gäller, och de

fall där priset är i annan i lagen angiven ordning reglerat. 8

8 §■

I paragrafen regleras rätten att infordra de uppgifter, som kunna vara

erforderliga för prövning av tillämpad prissättnings skälighet, m. m. Motsvarande

bestämmelser återfinnas i gällande prisregleringslag i 2 § under 2)

samt i 3 §. Förslaget skiljer sig emellertid från gällande lag därutinnan, att

de ifrågavarande befogenheterna enligt lagen tillkomma Kungl. Majit men

enligt förslaget skola tillkomma myndighet som Kungl. Majit bestämmer.

Departementsförslaget skiljer sig vidare såväl från gällande lag som från

priskontrollnämndens utkast därutinnan, att enligt departementsförslaget

skyldighet att förete handelsböcker och affärshandlingar skall kunna åläggas

ej endast i syfte att kontrollera lämnade uppgifter utan jämväl för direkt

kontroll av tillämpade priser.

Motsvarande bestämmelser som de, vilka upptagits i 8 § andra stycket av

departementsförslaget, återfinnas i 10 § av priskontrollnämndens utkast.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

51

Priskontrollnämnden har ansett givet, att den föreslagna ökningen av

nämndens befogenheter att kontrollera och övervaka prissättningen bör

kompletteras med befogenhet att infordra för pris- och kostnadsbedömningen

erforderliga uppgifter.

Skånes handelskammare har ansett att bestämmanderätten i fråga om

skyldigheten för näringsidkare att underkasta sig revisionsförfarande borde

ligga hos Kungl. Maj:t.

Jag delar priskontrollnämndens uppfattning, att de i förevarande paragraf Departementsangivna

befogenheterna lämpligen böra få utövas av myndighet, som Komangen

bestämmer.

Den föreslagna möjligheten att föreskriva skyldighet att förete handelsböcker

och affärshandlingar även för kontroll av tillämpade priser torde

vara av betydelse för prisövervakningen.

Skyldigheten att förete handelsböcker och affärshandlingar omfattar givetvis

alla de handlingar som prövas vara av betydelse för kontrollen.

9 §•

Paragrafen upptager bestämmelser om skyldighet att till länsstyrelse, polismyndighet

eller annan av Kungl. Maj:t bestämd myndighet lämna uppgift

örn innehav av sådan förnödenhet, som nämnts i 5 §, ävensom angående

rätt att verkställa husundersökning i syfte att kontrollera sådant innehav.

Stadgandena motsvara bestämmelserna i 6 § maximiprislagen, dock att

enligt nämnda paragraf uppgiftsskyldighet föreligger allenast i förhållande

till länsstyrelse och polismyndighet.

Paragrafen överensstämmer med motsvarande paragraf i priskontroll- Deparienunt»- nämndens utkast. eheftn.

Enligt 10 § i nämnda utkast skulle länsstyrelse äga föreskriva vite för

den, som vägrade att lämna uppgift enligt nu förevarande paragraf. I departementsförslaget

har denna bestämmelse, som saknar motsvarighet i

maximiprislagen, icke upptagits, då rätten att företaga husundersökning synes

utgöra ett fullt tillräckligt tvångsmedel vid fall av tredska.

10 §.

Stadgandena i 10 §, som motsvara bestämmelserna i 3 § maximiprislagen

och 11 § i priskontrollnämndens utkast, stipulera rätt för länsstyrelse i vissa

fall att förordna örn tvångsförsäljning av maximiprissatt vara.

Föreskriften i 3 § sista stycket maximiprislagen, att länsstyrelses beslut

örn förnödenhets försäljning skall gå i verkställighet ändå att det överklagas,

återfinnes i 18 § av departementsförslaget.

11 §■

Paragrafen — som motsvarar 12 § i priskontrollnämndens utkast — stadgar

rätt för myndighet, som Konungen bestämmer, att beträffande detalj
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

handel med förnödenhet, som är av vikt för befolkningen eller produktionen,

föreskriva skyldighet att i eller vid försäljningslokalen ha anslag med

prisuppgifter samt att sälja viss förnödenhet efter vikt eller mått. Nämnda

myndighet medgives även rätt alt utfärda andra dylika bestämmelser som

må vara ägnade att motverka oskälig prisstegring eller ordna tillförsel, saluhållande

eller förbrukning av förnödenhet.

Liknande bestämmelser återfinnas i 7 § första stycket maximiprislagen,

dock att enligt nämnda lagrum de angivna befogenheterna tillkomma länsstyrelserna.

Bestämmelsen möjliggör sådant offentliggörande av priser, varom socialdemokratiska

kvinnoförbundet gjort framställning i sin förut omförmälda

skrivelse den 12 februari 1941; förbundet har i nämnda skrivelse anfört:

Vi anse, att större offentlighet skulle kunna ges åt de överenskommelser,

som träffas mellan statens priskontrollnämnd och olika företrädare för handel

och industri. Örn för de på olika sätt prisreglerade varorna prislistor

kunde komma att delges kristidsnämndernas prisombud, offentliggöras i

lokalpressen och anslås i butikerna, skulle ett sådant förfarande helt säkert

skapa större trygghet hos den köpande allmänheten. Den skulle få större

möjlighet än nu att understödja priskontrollen och de handlande, som lojalt

hålla priserna, skulle däri få en god hjälp.

Möjligheten att föreskriva prisanslag i butikerna har vid remissbehandlingen

varit föremål för allmänt gillande.

Lantbruksstyrelsen har förordat ett av lantbruksförbundet väckt förslag,

att de priskontrollerande myndigheterna skulle varje vecka publicera prislistor

för de vanligaste kvaliteterna av olika varor.

Såväl kooperativa förbundet som Sveriges köpmannaförbund har hemställt,

att förseelser mot sådana med stöd av förevarande paragraf meddelade bestämmelser,

som avse att motverka oskälig prisstegring eller att ordna tillförsel,

saluhållande eller förbrukning av förnödenhet — vilka förseelser enligt

förslaget ligga under allmänt åtal —- icke måtte få åtalas av allmän åklagare

annat än efter angivelse av myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer.

Kooperativa förbundet har anfört:

Det torde vara omöjligt att nu förutse innehållet i och omfattningen av de

bestämmelser i sagda hänseende, som komma att meddelas av den av Konungen

utsedda myndigheten. Sannolikt komma dessa bestämmelser att bliva

av synnerligen varierande innebörd. Vid bestämmelser för ordnandet av tillförseln

och saluhållandet av förnödenheter torde mången gång få fästas

villkor, som göra tillförseln eller saluhållandet av viss förnödenhet beroende

av möjligheten att anskaffa förnödenheten, att få fram förnödenheten till viss

ort etc. Här torde det alltså vanligtvis icke bliva tal om sådana strikta ordningsregler,

som att handlanden skall hava ett anslag uppsatt i butiken o. s. v.,

utan här torde komma att meddelas bestämmelser, vilkas uppfyllande blir

beroende av förhållanden, som mången gång säkerligen icke kunna förutses,

då bestämmelserna givas.

Under sådana omständigheter finner styrelsen, att det vore mindre välbetänkt,

om alla förseelser mot bestämmelser av sist angivna innebörd ovillkorligen

skulle falla under allmänt åtal. I så fall skulle nämligen allmän åklagare

bliva tvungen att beivra så gott som alla hithörande förseelser, alltså

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 217.

53

även de, som äro att anse såsom bagatellartade eller såsom tillkomna mer

eller mindre ofrivilligt. Styrelsen vill därför förorda, att frågan om åtal beträffande

ifrågavarande förseelser prövas av den myndighet, som Konungen

bestämmer.

Liknande synpunkter ha anförts av Göteborgs kristidsstgrelse.

De i förevarande paragraf upptagna bestämmelserna skilja sig från mot- Departementosvarande

stadganden i 7 § maximiprislagen därutinnan, att enligt nämnda eMenlagrum

de angivna befogenheterna utövas av länsstyrelserna och äro avsedda

att utnyttjas rent lokalt, medan enligt förslaget ordningsföreskrifter av ifrågavarande

slag avses skola meddelas mera generellt; som en följd härav har

befogenheten att meddela dylika föreskrifter föreslagits överflyttad från länsstyrelserna

till myndighet som Kungl. Majit bestämmer. Skola de enligt

paragrafen medgivna befogenheterna på ett effektivt sätt kunna utnyttjas

i priskontrollens tjänst, synes en dylik omläggning nödvändig.

Det torde ankomma på Kungl. Majit att, sedan priskontrollen trätt i funktion

enligt de nya riktlinjerna, fatta ståndpunkt till lantbruksstyrelsens och

lantbruksförbundets förslag om skyldighet för prismyndigheterna att veckovis

publicera prislistor för olika varor.

I vissa remissyttranden har man utgått från att de föreskrifter, som skulle

meddelas med stöd av sista ledet i paragrafen, skulle vara av annan karaktär

än de förut i paragrafen avhandlade föreskrifterna. I anslutning härtill har

ifrågasatts, att beträffande de förstnämnda föreskrifterna åtal för eventuella

överträdelser icke skulle få anhängiggöras annat än efter angivelse av myndighet

som Kungl. Majit bestämmer. I anledning härav vill jag understryka,

att de i sista ledet av paragrafen avsedda föreskrifterna uttryckligen angivas

såsom andra dylika bestämmelser; då föreskrifterna sålunda avses skola vara

av samma karaktär som de i paragrafen i övrigt angivna, lärer det icke böra

ifrågakomma att i åtalshänseende behandla dem olika.

Med hänsyn till att de föreskrifter, som komma att meddelas enligt förevarande

paragraf, åtminstone delvis kunna förväntas vara av generell natur

har den i 7 § andra stycket maximiprislagen upptagna bestämmelsen angående

föreskrifternas offentliggörande i länskungörelserna m. m. ansetts böra

uteslutas. Sättet för publicerandet torde få bliva beroende av föreskriftens

beskaffenhet och tillämpningsområde. Kungl. Majit torde i mån av behov

få meddela anvisningar därom.

12-14 §§.

Dessa paragrafer innehålla bestämmelser om påföljder för överträdelser

av lagen. Motsvarande bestämmelser innehållas i 13—15 §§ av priskontrollnämndens

utkast.

Priskontrollnämnden har anfört:

Beträffande i 13 § upptagna bestämmelser om straff för överträdelser av

utfärdade prisföreskrifter önskar nämnden endast framhäva betydelsen av

att även köparen i vissa fall kan ställas till ansvar. Vid betydande knapphet

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 217.

på en vara är det i många fall lika sannolikt att det är på köparens som att

det är på säljarens initiativ, som ett av myndigheterna fastställt pris överskrides.

Det är i sådant läge möjligt, att köparen tubbar säljaren att överlåta

varan till ett pris, som överstiger det enligt ifrågavarande bestämmelser fastställda

priset. I sådant fall liksom när brott mot prisbestämmelse sker vid

köp i återförsäljningssyfte, bör enligt nämndens mening även köparen straffas.

I föreslagna ansvarsbestämmelser begränsas köparens ansvar vid överträdelse

av prisbestämmelserna till dessa fall.

Stockholms stads kristidsnämnd har anfört betänkligheter mot köpareansvaret,

då syftet icke varit att återförsälja förnödenheterna. Bortsett från bevissvårigheterna,

då såväl köpare som säljare skola ställas till ansvar, befarar

nämnden att följden kunde bli, att en köpare bundes vid en och samma handlare

under hela den tid som regleringen fortsätter. Parterna kunde råka i ett

beroende av varandra, som lätt kunde missbrukas av den ena eller andra.

Sveriges köpmannaförbund har å andra sidan uttryckt tillfredsställelse med

köpareansvaret.

Vad straffbestämmelserna i allmänhet angår, har kristidsstgrelsen i Östergötlands

läns östra område ansett att förutsättningen »vetskap» för straffbarhet

förringade värdet av bestämmelserna. Styrelsen ifrågasätter, om icke

en av myndighet i vederbörlig ordning utfärdad föreskrift om viss prissättning

bör såtillvida jämställas med en vederbörligen utfärdad författning, att

en tilltalad icke till sitt fredande kan åberopa bristande kännedom örn densamma.

Livsmedelskommissionen har understrukit styrelsens anmärkning.

Departements- I stort sett överensstämma straffbestämmelserna med motsvarande bestämehefen.

inelser i gällande prisreglerings- och maximiprislagar.

Beträffande frågan om ansvar å köpare för delaktighet i av säljare begånget

brott mot prisföreskrift, som meddelats med stöd av lagen, må till en

början erinras att, med hänsyn till straffbestämmelsernas art, strafflagens

delaktighetsregler torde bliva att tillämpa i den mån annat icke stadgas. Då

köparen i allmänhet lärer vara att betrakta som delaktig i säljarens brott,

skulle detta medföra att straff regelmässigt ådömdes även köparen. En sådan

princip skulle emellertid föra alltför långt. Det allmänna rättsmedvetandet

torde näppeligen kräva straff exempelvis för en husmor, som — utan

att i någon mån hava provocerat säljaren — för hushållsförnödenheter betalar

ett av säljaren begärt pris, överstigande fastställt normalpris. I gällande

maximiprislag har även delaktighetsansvaret begränsats till att avse sådana

köpare, som i återförsäljningssyfte betalat eller förklarat sig villiga

att betala det otillåtna priset. En sådan begränsning synes emellertid väl

snäv. Tillräckliga skäl torde sålunda knappast föreligga att från ansvarighet

undantaga en sådan köpare, som uppsåtligen förlett säljaren till brottet, om

man än givetvis måste räkna med en viss ökning av bevissvårigheterna såsom

följd av den ökade ansvarigheten för köparna. I enlighet med vad jag

nyss anfört har i förslaget stadgats straff för köpare, som handlat i återförsäljningssyfte

eller som uppsåtligen förlett säljaren till brottet; i övrigt skall

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 217.

55

emellertid enligt uttryckligt stadgande i tredje stycket av 12 § delaktighetsansvar

icke ådömas köparen i fall som här avses.

Har köpare begått brott, som i 12 § under 3) avses eller har någon för

transport tagit för hög betalning, skall enligt förslaget säljaren respektive

den som betalat transportkostnaden straffas för delaktighet endast i den mån

han är att anse som anstiftare till brottet.

Till förhindrande av att meddelade prisbestämmelser kringgås på så sätt,

att vederlag uttages i annan fonn än penningar, har i 12 § andra stycket

upptagits en allmän bestämmelse därom, att lika med för hög betalning skall

anses i annat än penningar utgående vederlag som till värde uppenbarligen

överstiger det tillåtna priset. Motsvarighet till detta stadgande återfinnes i

8 § maximiprislagen.

I likhet med vad som gäller enligt maximiprislagen har i förslaget såsom

förutsättning för straffbarhet angivits vetskap om den prisföreskrift, mot

vilken brutits. Frågan örn sådan vetskap skall anses föreligga eller icke lärer

få bedömas efter vanliga regler.

I sista stycket av 12 § har, efter mönster av 10 § maximiprislagen, stadgats

att, då någon fälles till ansvar enligt 12 § 1)—8), domstolen må efter

ty skäligt finnes förplikta honom att utgiva värdet av taget eller betingat

vederlag eller värdet av förnödenhet, som undanhållits. Detta stadgande gäller

även vid överträdelse av fastställt normalpris, till vilken del stadgandet

sålunda avser att ersätta 7 § gällande prisregleringslag; påföljden enligt sistnämnda

lagrum är dock såtillvida lindrigare, att säljaren enligt detta icke

kan åläggas utgiva mera än det tagna överpriset. Såsom förut framhållits

består vidare den skillnaden, att enligt gällande lag överträdelse av normalpris

icke kan medföra annan påföljd än dylikt förverkande, medan enligt

förslaget förverkandepåföljden avses skola, efter ty skäligt finnes, ådömas

vid sidan av botes- eller fängelsestraffet.

Slutligen må anmärkas, att förverkandepåföljden enligt förslaget avser endast

taget eller betingat vederlag, varför påföljden sålunda icke må ådömas

om förnödenheten väl utbjudits till för högt pris men avtal om överlåtelse

icke kommit till stånd.

15 och 16 §§.

Paragraferna motsvaras av 16 och 17 §§ i priskontrollnämndens utkast.

I 15 § första stycket har, efter mönster av gällande prisregleringslag, stadgats

att allmän åklagare icke må väcka åtal för brott, som i 12 § avses, med

mindre brottet angivits till åtal av myndighet som Kungl. Majit bestämmer.

Detta stadgande gäller dock icke i fråga om överskridande av maximipris,

vilket brott ansetts — liksom hittills — böra lyda under allmänt åtal.

Åtal för brott, som i 12 § avses, föreslås enligt 16 § första stycket skola

väckas vid den rätt, där den tilltalade skall svara i tvistemål i allmänhet.

Jag vill erinra örn alt samma forumregel är stadgad i gällande prisregleringslag,

där den infördes på föranledande av lagrådet. De skäl som av lagrådet

då anfördes — att tvekan lätt kunde uppkomma om var försäljning

ägt rinn samt att en och samma person kunde hava företagit ett stort antal

försäljningar eller transporter på skilda orter, varför i enkelhetens intresse

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

Departements
chefen.

ett enhetligt forum borde bestämmas, lämpligen den tilltalades personliga

forum, ävensom att åtal för lämnande av oriktig uppgift icke borde behandlas

vid rätten i den ort, där vederbörande myndighet har sitt säte, utan vid

samma rätt som har att behandla talan i anledning av normalprisets överskridande

— torde i det väsentliga äga tillämpning beträffande hela det nu

förevarande brottsområdet.

18 §.

Denna paragraf motsvaras av 19 § i priskontrollnämndens utkast.

Sveriges köpmannaförbund har ansett, att den, som fört klagan över myndighets

beslut och vunnit bifall härtill, bör hållas skadeslös för liden förlust.

Enligt förbundets mening bör bestämmelse härom införas i denna paragraf.

Uppenbarligen är det angeläget att beslut, som myndighet meddelat med

stöd av den föreslagna lagen, omedelbart bringas i tillämpning. I förevarande

paragraf har därför upptagits ett stadgande av innehåll, att meddelat beslut

skall utan hinder av förd klagan lända till efterrättelse,. intill dess annorlunda

kan varda förordnat.

Har Kungl. Maj:t bemyndigat central kristidsmyndighet att fastställa normalpris,

torde Kungl. Majit böra äga att i samband med bemyndigandet och

då så finnes lämpligt föreskriva, att klagan mot myndighetens beslut i ärendet

ej må förås. Den angivna befogenheten, som icke upptagits i priskontrollnämndens

utkast, torde böra utnyttjas i sådana fall, där en ovisshet om

det av myndigheten fastställda prisets fortbestånd kan förväntas medföra störande

inflytelser på marknaden.

Skulle ett av myndighet meddelat beslut om fastställande av normalpris

överklagas och Kungl. Majit finna skäl att i anledning av besvären fastställa

ett högre pris, bör detta icke få föranleda ersättning av allmänna medel

till dem, som före prishöjningen sålt i enlighet med då gällande normalpris.

Ikraftträdandebestämmelserna.

Lagen torde lämpligen böra träda i kraft den 1 juni 1941 samt gälla under

viss angiven tid, förslagsvis till och med den 30 juni 1942.

Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över det överarbetade

förslaget, av den lydelse bilaga A1 till detta protokoll utvisar, måtte

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag

av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:

Birger Öhman.

1 Denna bilaga, som är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har bär

uteslutits.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

57

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 5 maj

1941.

Närvarande:

justitieråden Forssman,

Bellinder,

regeringsrådet Lundevall,

justitierådet Sterzel.

Enligt lagrådet den 3 maj 1941 tillhandakommet utdrag av protokoll över

finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 18 april

1941, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87

regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag till

prisregleringslag.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

byråchefen för lagärenden i folkhushållningsdepartementet hovrättsrådet R.

B. Dahlgren.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

G. Lindencrona.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj.ts proposition nr 217.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 9

maj 1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,

Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander,

Gjöres, Ewerlöf.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets den 5 maj 1941

avgivna utlåtande över det den 18 april samma år till lagrådet remitterade

förslaget till prisregleringslag och anför därvid följande.

Förslaget till prisregleringslag har av lagrådet lämnats utan erinran.

Enligt 1 § i nyssnämnda förslag äger Konungen under tid, då riksdagen

är samlad, endast med riksdagens samtycke meddela i paragrafen avsett förordnande.

Riksdagens samtycke till sådant förordnande torde böra inhämtas

samtidigt med att lagförslaget förelägges riksdagen.

Med åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

dels jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition till

antagande förelägga riksdagen nyssnämnda förslag till prisregleringslag,

dels ock föreslå riksdagen samtycka till att Konungen

efter utfärdande av lag i ämnet, meddelar sådant förordnande,

som i lagens 1 § avses, att gälla tills vidare.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

R. W(erneman.

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 217.

1

Bilaga B.

Utkast

till

Prisregleringslag.

Inledande bestämmelse.

1 §•

Vid krig eller kxågsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga,

av krig föranledda förhållanden äger Konungen, när riksdagen ej

är samlad, förordna, att vad i 2—12 §§ stadgas skall äga tillämpning; dock

må förordnande, som nu sagts, ej meddelas med mindre Konungen låtit riksdagskallelse

utgå eller riksdagen ändock skall sammanträda inom trettio

dagar. Varder ej meddelat förordnande av nästföljande riksdag inom trettio

dagar från riksdagens början gillat, skall detsamma efter utgången av nämnda

tid upphöra att lända till efterrättelse.

Prövas under tid, då riksdagen är samlad, förhållanden vara för handen,

som i första stycket sägs, äger Konungen med riksdagens samtycke meddela

förordnande, som där avses.

Örn prisreglering.

2 §•

I den mån så befinnes erforderligt för ernående av en fortlöpande kontroll

över den allmänna prisutvecklingen äger myndighet, som Konungen bestämmer,

föreskriva att den, som yrkesmässigt säljer viss förnödenhet,

1) skall vara skyldig att ofördröjligen anmäla det pris, som av honom tilllämpades

för förnödenheten den dag föreskrift örn sådan anmälningsskyldighet

meddelades;

2) skall vara skyldig att, varje gång höjning av priset å förnödenheten

vidtages, ofördröjligen anmäla prishöjningen;

3) icke må utan tillstånd höja förnödenhetens pris förrän en vecka förflutit

från det han inkommit med anmälan örn prishöjningen.

Har anmälan om tillärnad prishöjning inkommit i fall som under 3) avses,

må, då särskilda skäl därtill äro, den myndighet som meddelat föreskriften

utsträcka den tid, under vilken priset icke må utan tillstånd höjas, till högst

en månad från det anmälningen inkom.

Den myndighet, som meddelat föreskrift enligt första stycket, äger be
-

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 217.

stämma dels till vilken myndighet anmälningar enligt nämnda stycke skola

göras, dels ock på vilken myndighet det skall ankomma att bevilja tillstånd

varom under 3) förmäles.

3 §•

I den mån så befinnes erforderligt för ernående av en fortlöpande kontroll

över den allmänna prisutvecklingen äger Konungen eller den Konungen därtill

bemyndigat fastställa visst pris, som prövas skäligt, att gälla såsom normalpris

vid frivillig försäljning eller transport av viss förnödenhet.

Normalpriset må icke överskridas med mindre tillstånd därtill lämnats

av myndighet, som bestämmes av Konungen eller av den myndighet, som fastställt

normalpriset.

4 §•

I den mån så befinnes erforderligt för ernående av en fortlöpande kontroll

över den allmänna prisutvecklingen äger Konungen föreskriva, att rätt att

yrkesmässigt köpa eller sälja viss förnödenhet skall tillkomma endast den,

som är medlem av viss sammanslutning eller som förbinder sig att ställa sig

till efterrättelse de villkor som i anledning av denna lag uppställts för medlems

rätt att köpa eller sälja sådan förnödenhet, eller, då särskilda skäl därtill

äro, bestämma, att sådan rätt skall tillkomma endast den, som före viss dag

yrkesmässigt köpt eller sålt sådan förnödenhet.

5 §■

1 mom. Örn priset å förnödenhet, som är av vikt för befolkningen eller produktionen,

kan förväntas visa en stegring vilken, ensam eller i förening med

prisstegring å andra förnödenheter, kan medföra en fortgående försämring

av den svenska kronans inhemska köpkraft eller en avsevärd nedsättning

av befolkningens levnadsstandard, må Konungen, i den mån så prövas nödigt,

föreskriva, att vid frivillig försäljning av sådan förnödenhet visst pris

som av Konungen funnits skäligt (maximipris) ej må överskridas.

2 mom. Kan förväntas att kostnad för transport eller tillhandahållande

av i 1 mom. omförmäld förnödenhet ökas så, att priset på förnödenheten

stegrats på sätt i nämnda moment avses, äger Konungen, i den mån så prövas

nödigt, bestämma maximipris jämväl för kostnad som här avses. 6 7

6 §•

Ej må någon för överlåtelse av förnödenhet taga eller betinga sig vederlag,

som han insett eller bort kunna inse vara med hänsyn till föreliggande

omständigheter uppenbart oskäligt.

Ej heller må någon utbjuda förnödenhet till avyttring mot vederlag som i

första stycket sägs.

7 §•

Gäller för förnödenhet normalpris eller maximipris eller har någon till

offentlig myndighet gjort särskild utfästelse beträffande högsta pris, till vil
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 217.

3

ket förnödenhet må av honom försäljas, må ej, i vidare mån än som överensstämmer

med offentlig myndighets anordning, såsom villkor för förnödenhetens

försäljning fordras, att jämväl annan förnödenhet inköpes.

Om uppgiftsskyldighet.

8 §•

I den mån så befinnes erforderligt för ernående av en fortlöpande kontroll

över den allmänna prisutvecklingen äger myndighet, som Konungen bestämmer,

föreskriva att den, som yrkesmässigt köper eller säljer viss förnödenhet

eller driver transportrörelse, skall vara skyldig att, på anfordran av myndigheten,

dels lämna de uppgifter myndigheten begär för prövning av den

tillämpade prissättningens skälighet eller för bedömning av den allmänna

prisutvecklingen, dels ock för kontroll av lämnade uppgifter förete handelsböcker

och affärshandlingar för myndigheten.

9 §•

Det åligger envar att, vid förfrågan av länsstyrelse eller polismyndighet

eller annan myndighet, som Konungen bestämmer, lämna upplysning, huruvida

och i vilken myckenhet han innehar förnödenhet, varom i 5 § 1 mom.

förmäles.

Vägrar någon att lämna begärd upplysning eller finnes skälig anledning

misstänka, att han söker vilseleda myndighet i fråga om sitt innehav av

förnödenheten, må undersökning verkställas av kontor, lagerlokal eller annan

lägenhet, varöver han förfogar, så ock granskning ske av hans handelsböcker

och affärshandlingar. Ifråga örn befogenhet att besluta angående

undersökning eller granskning, som nu nämnts, samt beträffande tid, då

undersökning må äga rum, och förfarandet därvid skola bestämmelserna angående

husrannsakan äga tillämpning.

10 §.

Försummar någon efter anfordran, varom i 8 § förmäles, att fullgöra vad

honom i följd därav åligger, eller vägrar någon att vid förfrågan enligt 9 §

lämna upplysning, som i sistnämnda lagrum avses, äger länsstyrelsen förelägga

honom vite samt i förekommande fall förordna om vitets uttagande.

Särskilda bestämmelser.

11 §•

Vägrar den, som i avsevärd myckenhet äger eller innehar någon för honom

eller hans hushåll eller för annan av honom idkad näring än handel

uppenbarligen ej behövlig förnödenhet, för vilken maximipris gäller, att sälja

förnödenheten till sådant pris och finnes förnödenhetens försäljning vara er
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 217.

forderlig för tillgodoseende av behovet av dylik förnödenhet, äger länsstyrelse

låta i lämplig ordning för ägarens eller innehavarens räkning och på

hans bekostnad sälja förnödenheten till det fastställda priset eller, där länsstyrelsen

på grund av särskilda omständigheter så finner skäligt, till nämnda

pris minskat med högst 10 procent.

Vad sålunda är stadgat skall äga motsvarande tillämpning, där borgenär

såsom pant eller eljest under panträtt innehar förnödenhet, som i första

stycket avses, eller har rätt att kvarhålla sådan förnödenhet såsom säkerhet

för sin fordran; och njute borgenären rätt till betalning ur köpeskillingen.

12 §.

Myndighet som Konungen bestämmer äger, i den mån så finnes av behovet

påkallat, att beträffande detaljhandel med förnödenhet, varom i 5 §

1 mom. förmäles, meddela särskilda bestämmelser angående skyldighet för

handlande att i eller vid försäljningslokalen hava anslag med prisuppgifter

av viss beskaffenhet samt angående skyldighet att sälja visst slags förnödenhet

efter vikt eller efter mått, så ock annan dylik bestämmelse, som må

vara ägnad att motverka oskälig prisstegring eller att ordna tillförsel, saluhållande

eller förbrukning av förnödenhet.

Ansvarsbestämmelser m. m.

13 §.

Med dagsböter eller, där omständigheterna äro synnerligen försvårande,

med fängelse i högst ett år straffes

1) den som underlåtit att fullgöra anmälningsskyldighet, som föreskrivits

jämlikt 2 § 1) eller 2), eller som i anmälan enligt 2 § lämnat medvetet oriktig

uppgift eller som, med vetskap örn att beträffande förnödenhet meddelats

föreskrift enligt 2 § 3) eller beslut enligt 2 § andra stycket, i strid mot föreskriften

eller beslutet försålt eller saluhållit förnödenheten till förhöjt pris;

2) den som med vetskap därom att beträffande viss förnödenhet gäller

normalpris försålt eller saluhållit förnödenheten för högre pris eller för transport

av densamma gjort sig till godo högre belopp utan att tillstånd därtill

lämnats;

3) den som med vetskap örn föreskrift, som Konungen jämlikt 4 § meddelat

angående rätten att sälja viss förnödenhet, brutit mot föreskriften eller

som, med vetskap örn villkor som i anledning av denna lag uppställts för

rätten att sälja förnödenheten, brutit mot villkoret;

4) den som med vetskap om föreskrift, som Konungen jämlikt 4 § meddelat

angående rätten att köpa viss förnödenhet, brutit mot föreskriften eller

som, med vetskap om villkor som i anledning av denna lag uppställts för

rätten att köpa förnödenheten, brutit mot villkoret;

5) den som med vetskap därom att för förnödenhet gäller maximipris

försålt eller saluhållit förnödenheten för högre pris;

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

5

6) den som med vetskap om att maximipris är bestämt i fall som avses i

5 § 2 mom. för där avsedd kostnad gjort sig till godo högre belopp;

7) den som bryter mot bestämmelserna i 6 §;

8) den som handlat i strid mot sådan av honom avgiven utfästelse, som i

7 § avses, eller brutit mot det i samma paragraf stadgade förbudet;

9) den som vid lämnande av uppgift, som avses i 8 §, eller vid förfrågan

enligt 9 § eller i samband med undersökning eller granskning, som avses i

sistnämnda paragraf, sökt vilseleda myndighet.

Ej må, i fall som under 1), 2), 3), 5) eller 6) avses, den som förvärvat

eller förklarat sig villig att förvärva förnödenheten eller som betalat kostnad

för transport eller tillhandahållande av densamma, dömas för delaktighet i

brottet, där han ej, med sådan vetskap som i nyssnämnda lagrum sägs, uppsåtligen

förlett gärningsmannen till brottet eller handlat i syfte att återförsälja

förnödenheten. Ej heller må, där köpare begått brott som under 4)

avses, säljaren dömas för delaktighet i brottet, där han ej, med sådan vetskap

som i sistnämnda lagrum sägs, uppsåtligen förlett köparen till brottet.

Fälles någon till straff enligt första stycket, må domstolen, efter ty skäligt

finnes, förplikta honom att utgiva värdet av taget eller betingat vederlag

eller värdet av förnödenhet, som undanhållits.

14 §.

Åsidosätter någon bestämmelse, som meddelats jämlikt 12 §, straffes med

böter från och med två till och med trehundra kronor.

15 §.

Vad som med stöd av bestämmelserna i denna lag inhämtats genom anmälan

eller uppgift eller vid granskning av handelsböcker eller affärshandlingar

eller vid undersökning, som i 9 § sägs, må ej yppas i vidare mån än

som erfordras för vinnande av det med bestämmelserna avsedda ändamål.

Bryter någon häremot, straffes med dagsböter eller fängelse.

16 §.

Brott, varom i 13 § 1)—4) samt 7)—9) sägs, må av allmän åklagare åtalas

allenast efter angivelse av myndighet, som Konungen bestämmer.

Brott som i 15 § sägs, må av allmän åklagare åtalas allenast efter angivelse

av målsäganden.

17 §.

Åtal för brott, varom i 13 § sägs, väckes vid den rätt, där den tilltalade

skall svara i tvistemål i allmänhet.

Åtal för förseelse, som avses i 14 § anliängiggöres vid polisdomstol, där

sådan är inrättad, men eljest hos poliskammare eller, där sådan icke finnes,

vid allmän domstol.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 217.

18 §.

Böter och vitén, som ådömas enligt denna lag, ävensom vad någon förpliktats

utgiva enligt 13 § sista stycket, tillfalla kronan.

19 §.

Myndighets beslut jämlikt 2, 3, 8, 11 eller 12 § skall utan hinder av förd

klagan lända till efterrättelse, intill dess annorlunda kan varda förordnat.

20 §.

Konungen äger meddela de närmare bestämmelser, som erfordras för tilllämpning

av denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1941, från och med vilken dag maximiprislagen

den 22 juni 1939 (nr 349)1 och prisregleringslagen den 8 december

1939 (nr 838) upphöra att gälla, samt gäller till och med den 30 juni

1942. Förordnande, som meddelats jämlikt denna lag, skall ej gälla längre

än lagen äger giltighet.

I 15 § meddelad föreskrift örn tystnadsplikt och vad i lagen stadgas rörande

överträdelse av samma föreskrift ävensom vad där stadgas i fråga örn annat

brott, som begåtts under tiden för de i lagen meddelade bestämmelsernas giltighet,

skall äga tillämpning även efter det lagens bestämmelser i övrigt upphört

att gälla.

1 Jfr 1940:170.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 217.

7

Bilaga C.

P. M.

angående utvecklingen av statens utbetalningar och intäkter,

penningförsörjningen och partipriserna.

Såsom mål för penningpolitiken har uppställts, att förhindra en försämring

av penningvärdet genom en ökning av den för efterfrågan disponerade

köpkraften. Detta innebär icke, att en höjning av prisnivån skulle vara utesluten.

När försämringen i försörjningsläget medför kostnadsökningar och

varuknapphet, skulle en prisstabilisering kunna ske endast genom en minskning

av köpkraften vunnen genom depressivt verkande åtgärder och ett arbetslöshetsskapande

pristryck på vissa områden.

Med denna målsättning har penningpolitikens uppgift blivit att förhindra,

att minskat sparande eller vamspekulation tillför marknaden ny köpkraft,

och att tillse, att köpkraftstillskott till följd av de nöd tvungna budgetunderskotten

neutraliseras.

En mera omfattande ökning av köpkraften bör komma till utryck i ökad

penningmängd. Emellertid behöver en ökning av penningmängden icke betyda,

att köpkraften ökats, och omvänt är en oförändrad penningmängd intet

bevis för att också köpkraften är oförändrad; förändringar i kassahållningens

omfattning kunna nämligen medföra, att penningmängden och köpkraften

icke förskjutas parallellt.

Om penningmängden ökats och denna förändring visar sig betyda, att

köpkraften tillvuxit, är det icke därför sagt, att köpkraftsökningen är förklaringen

till den inträdda prisstegringen. Örn nämligen förändringar i försörjningsläget

driva fram kostnadsstegringar — exempelvis vid övergång

från en billigare importvara till en dyrare inhemsk ersättningsprodukt —

men varuomsättningen kan hållas uppe, leder en anpassning av efterfrågan

efter de inträdda förändringarna lill en helt sekundär ökning av köpkraften.

En sådan av kostnadsstegringen föranledd köpkraftsökning behöver icke

strida mot det penningpolitiska programmet.

Under kriget har prisnivån i Sverige visat en betydande stegring. Även

sedelmängden har ökats avsevärt. Samtidigt har budgeten visat ett stigande

överskott av utgifter över löpande verkliga inkomster.

I samband med att förslag framlägges om vidgad priskontroll, varvid de

allmänna ekonomiska förutsättningarna för denna kontroll måste upptagas

till övervägande, synes det motiverat att lämna en sammanställning av det

statistiska material, som bildar utgångspunkten för en bedömning ur här

angivna synpunkter av de sålunda inträdda förändringarna. I anledning

därav har inom finansdepartementet verkställts viss bearbetning av tillgängliga

statistiska uppgifter. Resultaten redovisas i de i det följande fram
Bihang

tilt riksdagens protokoll 194-1. 1 sami. Nr 217.

5

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 217.

lagda tabellerna och diagrammen. En redogörelse för beräkningsmeLoderna

lämnas i anslutning till tabellerna.

Då den framlagda statistiken endast avser att göra föreliggande data

rörande den penningpolitiska utvecklingen allmänt tillgängliga skall här

icke lämnas en närmare analys av materialet. I anslutning till en kort förklaring

av de sammanställningar som verkställts, må dock vissa karakteristiska

drag i utvecklingen framhållas.

Tabell 1 utvisar löpande överskott av utgifter över verkliga inkomster

inom statshushållningen. Såsom närmare utvecklas i den tekniska kommentaren

till tabellen ansluter sig beräkningen direkt till statsbokföringen vilket

— till följd av förekomsten av förskott och andra finanstransaktioner

vid sidan av budgeten — medför, att förändringarna delvis rätt starkt avvika

från förskjutningarna i förhållande mellan verkliga utbetalningar och inflytande

medel. I en sista kolumn ha införts uppgifter angående det samlade

utgiftsöverskottet från krigets början. Av nyss angivna skäl är totalsumman

ej oväsentligt för låg (jfr nedan sid. 17 ff.).

Tabell 2 visar utvecklingen av statens upplåning i marknaden, alltså av de

summor som staten indragit från bankerna och allmänheten för finansiering

av det i tabell 1 angivna överskottet av utgifter över verkliga inkomster.

Denna inlåning betyder visserligen en motsvarande omedelbar minskning

av allmänhetens för andra ändamål disponibla köpkraft, men den kan

ha motvägts av att allmänheten i samband med tecknandet av statslån tagit

i anspråk sparmedel eller disponerat ny kredit.

Tabell 3 belyser utvecklingen av saldot mellan statens utbetalningsöverskott

enligt tabell 1 och upplåningen i marknaden enligt tabell 2, eller med

andra ord omfattningen av de statsutgifter enligt bokföringen som varken

täckts av verkliga inkomster eller av lån i marknaden. Dessa utgifter, som

måste ha finansierats med statens egna kassatillgångar eller lån i riksbanken,

representera ett motsvarande nettotillskott av betalningsmedel och köpkraft

till marknaden. Att marknaden kan lia tillförts större belopp genom

statens finanstransaktioner än detta överskott ger vid handen, följer av vad

som anförts ovan angående tabell 2; det är ju ovisst, i vad mån statens upplåning

i marknaden resulterat i en motsvarande nettominskning av betalningsmedelsförsörjningen

och köpkraften.

Av de ovan i anslutning till tabell 1 angivna skälen ger det i tabell 3

redovisade sammanlagda utbetalningsöverskottet ett alltför lågt mått på

differensen mellan faktiska utbetalningar och inkomsterna av skatter och

lån. Detta belyses närmare i tabell 4, som ger siffrorna för den sammanlagda

förbrukningen av statens kassatillgångar och av medel inlånade via riksbanken.

Denna kassaförbrukning speglar, såsom framhållits vid kommentaren

till tabell 3, differensen mellan statsutbetalningarna och statens intäkter

bedömd från finansieringssidan. För en närmare förklaring till skillnaden

mellan det mått på denna differens, som kassautvecklingen ger, och det

mått, som erhålles med utgångspunkt från budgeten (jfr diagram 1) hänvisas

till det följande (se nedan sid. 19 ff.).

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 217.

Tabell 5 redovisar en andra statistiskt åtkomlig källa till en eventuell

köpkraftsökning, nämligen uttag av sparmedel från bankerna. Det bör observeras,

att dispositionen över sådana sparmedel är av sådan omfattning,

att om både denna och de statliga betalningsöverskotten direkt påverkat penningförsörjning

och köpkraft utan att kompenserande faktorer varit verksamma,

borde penningförsörjningen ha visat en ökning, som tidvis skulle

varit nästan dubbelt sa stor som det sammanlagda statliga betalningsöverskottet.

Av intresse är vidare, att de största nettouttagen skedde i september

och december 1939 samt i april 1940.

I tabell 6 redovisas förändringarna i tillgången på betalningsmedel. Av

tabellen framgår, att sedelmängden ökats kraftigt fram till och med april

1940 men därefter visat en vikande tendens. Ökningen skedde i tre steg,

nämligen i september och december 1939 samt i april 1940. Checkmedelslillgången

sjönk fram till sommaren 1940 och har därefter blott delvis återhämtats.

Den bristande överensstämmelsen i utvecklingen av sedeltillgång och av

checkmedelsförsörjning låter sig lättast förklara, om den faktor som utlöst

sedelökningen tämligen ensidigt berört konsumentskiktet, vilket gäller uttagen

från sparräkningarna men däremot icke de statliga utbetalningsöverskotten.

Den begränsade grad, i vilken sedelcirkulationen ökats, ger av under tabell

5 antydda skäl vid handen, att uttagen av sparmedel och de statliga

utbetalningsöverskotten icke bada kunna ha i full utsträckning påverkat

penningförsörjningen. Vid bedömningen av den relativa utsträckning i vilken

den ena eller den andra av de båda faktorerna får antagas ha blivit utan

inverkan på sedelmängden bör observeras, att utbetalningsöverskotten icke

till någon del behöva ha ökat sedelmängden, vilket däremot uttagen av sparmedel

måste ha gjort.

En jämförelse mellan sedelutvecklingen och utvecklingen av nämnda båda

köpkraftsökande faktorer, slutligen, visar en väsentligt bättre inbördes överensstämmelse

mellan sedelökning och sparmedelsdisposition än mellan sedelutveckling

och betalningsöverskott (jfr diagrammen 2 och 3).

Att under angivna förhållanden tillmäta statens finanstransaktioner en

mera väsentlig betydelse för uppkomsten av sedelökningen låter sig icke statistiskt

försvara.

Tidpunkterna för sedeltillskotten och de samtidiga större sparmedelsuttagen

tyda på, att förtroendereaktioner hos en större allmänhet inför de allvarliga

utrikespolitiska händelserna spelat en avgörande roll för uppkomsten

av sedelökningen. En omflyttning av sparmedel från bankräkningar till kontanta

kassor torde i stor utsträckning ha ansetts lämplig med hänsyn lill

risken tor likviditetssvårigheter vid en evakuering eller av fruktan för utbetalningsspärr

i bankerna. I den mån denna tolkning av sättet för sedelökningens

uppkomst är riktig, betyder den, att sedelökningen icke får uppfattas såsom

bevis för en ökning av köpkraften. Mot en sådan uppfattning av sedelökningen

talar också checkmedlens samtidiga nedgång.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

Här gjorda påpekanden resa frågan, hur de statliga utbetalningsöverskotten

kompenserats, om de i den omfattning som materialet gör sannolik lämnat

penningförsörjningen oberörd (sedelökningen väsentligen bestämd av sparmedelsuttag,

checkmedlen reducerade under den tid utbetalningsöverskotten

voro störst). Härtill må anmärkas, att bankernas likviditet under ifrågavarande

tid varit hårt ansträngd genom allmänhetens disposition över sparmedel

och än mera genom omfattande uttag från affärsmässiga räkningar

och ökade krediter. Till följd härav kunna de medel, statsfinansernas utveckling

tillfört marknaden, antagas lia blivit uppdämda i bankerna, i den mån

de nått dessa.

Tabell 7 belyser närmare senast berörda förhållanden. Tabellen utvisar

dels utvecklingen av de affärsmässiga bankräkningarna samt av vissa korta

krediter, dels omfattningen av valutaförsäljningarna.

Av tabellen framgår, att valutaförsäljningarna fram till våren 1940 nära

svara mot summan av uttagen å dessa räkningar och tillskotten till de korta

krediterna. Detta innebär i varje fall, att nedgången i behållningarna på ifrågavarande

räkningar lika litet som den ökade kreditgivningen behöva betyda,

att den inhemska marknaden tillförts medel. Den statistiska bilden ger en

naturlig förklaring till checkräkningarnas utveckling. De i tabellen redovisade

förändringarna utgöra bakgrunden till det likviditetsvakuum i vilket

utbetalningsöverskotten kunna ha försvunnit.

Under tiden efter aprilkrisen visa de affärsmässiga räkningarna och de

korta krediterna en återgång mot förkrigsnivån. Någon förskjutning till förmån

för checkräkningarna framträder därvid icke, vilket styrker antagandet,

att ett behov av ökad betalningsmedelsförsörjning för varuomsättningen icke

gjort sig gällande. Att återgången underlättats av de statliga utbetalningarna

är sannolikt. Den torde dock främst ha möjliggjorts genom en avveckling av

de importvarulager som byggts upp fram till aprilkrisen och i vilka de medel,

som utbetalats från bankerna genom i tabellen redovisade uttag och krediter,

i väsentlig mån torde ha bundits med valutaköpen såsom mellanled.

I tabellerna 8 och 9 har slutligen framlagts visst material till belysning av

bakgrunden till den registrerade partiprisstegringen. Sålunda har den indexmässiga

stegringen fördelats på olika varugrupper med hänsyn bland annat

till prisrörelsernas sannolika ursprung i importhandeln, i övergången till inhemska

ersättningsprodukter samt i statlig prisreglering. Till en särskild

grupp ha hänförts sådana varor som utan att vara underkastade direkt prispåverkan

av något av nu angivna slag varit föremål för statlig priskontroll.

Den verkställda uppdelningen visar, att den redovisade totala prisstegringen

i varje fall icke kan åberopas såsom bevis för att priserna måste lia

drivits upp genom en absolut sett ökad efterfrågan. Utrymme för en knapphetsprisstegring

finnes närmast bland »övriga varor» samt inom gruppen

priskontrollerade varor. Till sin huvudsakliga del måste dock prisstegringen

inom dessa grupper betraktas såsom en följd av importvaruprisernas uppgång,

prisförändringarna på ersättningsvaror och de statliga prisregleringarna;

i denna riktning pekar bland annat att prisutvecklingen för de pris
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

11

kontrollerade varorna nära överensstämmer med den allmänna prisnivåns

förändringar, »övriga varor» visa en prishöjning som understiger den genomsnittliga.

Den sammanlagda uppgång i prisnivån, som icke kan återföras

på importen eller den statliga prissättningen, kan under angivna förhållanden

icke gärna vara större än att den kan förklaras redan av den inträdda

försämringen i varuförsörjningen vid oförändrad efterfrågan.

Grafiska framställningar av prisrörelsens struktur lämnas i diagrammen

4 och 5.

Tab. 1. överskott utgifter & drift- och kapitalbudgeterna över löpande inkomster

Juli 1939—februari 1941.

(Miljoner kronor.)

Månad

Driftbudgeten

Utgifter å ka- pitalbudgeten

(exkl. avskriv- ningar och reg- lering av re- servförråds- nämndens

förskott)

Utgiftsöver- skott å drift- och kapital- budgeterna

(kol. 4 + 5)

Summa d:o

från slutet

av aug.

1939

Summa

inkomster

Summa

utgifter

Utgifts-

överskott

1

2

3

4

5

6

7

juli 1939 ...

84

220

137

1

138

aug.........

86

97

11

14

25

sept........

90

115

25

30

55

55

okt.........

lil

130

19

9

28

83

nov........

>275

143

- 132

29

- 103

- 20

dec.........

1115

156

41

19

60

40

jan. 1910 ...

131

229

98

35

133

173

fehr........

217

204

-13

23

10

183

mars.......

131

193

61

14

75

258

april.......

115

227

113

14

127

385

maj........

265

255

- 10

16

6

391

juni........

230

544

314

50

364

755

juli ........

89

332

244

18

262

1,017

aug.........

82

300

218

5

223

1,240

sept........

80

247

167

21 ■

188

1,428

okt.........

112

302

190

18

208

1,636

nov........

''324

275

-49

23

- 26

1,610

dec.........

''121

269

148

22

170

1,780

jan. 1941 ...

140

246

106

37

143

1,923

febr........

276

239

-37

20

-17

1,906

Tabell 1.

Tabellen anger de månatliga förändringarna från juli 1939 till februari

1941 i det belopp, varmed de löpande utgifterna överstigit de löpande verkliga

inkomsterna enligt redovisningen i anslutning till riksstaten, eller m. a. o.

vad som för helt budgetår kallas budgetunderskottet.1 2 Inkomster och utgifter

1 För november 1939 har siffran höjts och för december sänkts med 102 miljoner kronor,

som influtit i november men ej hunnit bokföras å inkomsttitel förrän i december. För november

och december 1940 har gjorts en motsvarande höjning och sänkning på 138 miljoner kronor,

som influtit i november men ej hunnit bokföras å inkomsttitel förrän i december.

2 Här bortses ifrån att budgetunderskottet kan avvika från skillnaden mellan löpande utgifter

och inkomster, i den mån behållningarna å reservationsanslagen undergått förskjutningar under

budgetåret.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

å driftbudgeten anges i kol. 2 och 3, balansen mellan dessa, vanligen utgiftsöverskott,

i kol. 4 samt utgifterna å kapitalbudgeten i kol. 5. Sistnämnda

utgifter anges i tabellen efter avdrag för vad som motsvarar avskrivning av

nya kapitalinvesteringar samt reglering av reservförrådsnämndens förskott

(jfr nedan; sådan reglering har förekommit i augusti 1939 och juli 1940 med

70 respektive 116 milj kronor). Kol. 6 utvisar det sammanlagda beloppet av

utgiftsöverskottet å driftbudgeten och nettoutgifterna å kapitalbudgeten för

envar av ifrågavarande månader. I kol. 7 har sammanräknats den totala

summan av ifrågavarande, av löpande inkomster icke täckta utgifter sedan

krigsutbrottet i slutet av augusti 1939.

Tabell 2.

I tabell 1 ha medräknats endast de belopp som tillförts statskassan i verkliga

inkomster. Framkommande saldo har till viss del täckts av upplåning

genom vilken medel indragits från bankerna och allmänheten till skillnad

från lån i riksbanken och därmed jämförbara transaktioner. Vissa svårigheter

föreligga att statistiskt bestämma, hur stor del av statsskuldens ökning

som skall betraktas såsom sådan »upplåning i marknaden».

Olika synpunkter kunna därvid i vissa avseenden göras gällande. Den uppdelning

av statsskulden, som i tabell 2 gjorts mellan å ena sidan lån i marknaden

och å andra sidan lån i riksbanken etc. framgår av kolumn 9 i tabellen.

Hela ökningen av den fonderade statsskulden har sålunda betraktats som

upplåning i marknaden. Av den ökning i den tillfälliga statsskulden, som utgöres

av skattkammarväxlar och »lån hos statsinstitutioner och fonder m. m.»,

har däremot större delen icke hänförts till upplåning i marknaden.

Bland skattkammarväxlarna ha fråndragits de belopp, som utgöra täckning

för från riksbanken mottagna valutor till likvidering av reservförrådsnämndens

inköp i utlandet, och de till riksbanken efter anbud försålda

skattkammarväxlarna. Den förra gruppen växlar har numera i syfte att förenkla

förfarandet med diskontering och omsättning m. m. enligt en i februari

1940 träffad överenskommelse ersatts av en i riksbanken upplagd särskild

kredit för riksgäldskontoret (växelkredit nr 1; se riksgäldskontorets

årsbok 1939/40, sid. 20), vilken bör behandlas på samma sätt som nämnda

växlar.

övriga skattkammarväxlar ha betraktats som lån i marknaden. De utgöras

av två skilda grupper, nämligen växlar försålda till affärsbanker efter

infordrade anbud samt växelkredit nr 2. Sistnämnda kredit, varom avtal

träffades mellan riksbanken och riksgäldskontoret samtidigt med avtalet

om växelkredit nr 1, svarar mot andra statliga likvider i utländska valutor

än sådana, som avse reservförrådsnämndens verksamhet. Växelkredit nr 2''

intar emellertid såtillvida en särställning att motsvarande utgifter på vanligt

sätt belastat budgeten och statsverkets checkräkning. Enär utbetalningen

av likviderna för valutorna skett till riksbanken och ur marknadens synpunkt

alltså varit neutral, har banken ansett sig oförhindrad att lämna riksgäldskontoret

motsvarande kredit. Ur här anlagda synpunkter kan ifrågavarande

kredit jämställas med upplåning i marknaden, eftersom motsvarande

utgifter icke eliminerats i tabell 1 och sålunda betraktats såsom utbetalningar

till marknaden.

Den återstående delen av den tillfälliga statsskulden utgöres av »lån hos

statsinstitutioner och fonder m. m.». Huvudparten härav, vilken i riksgäldskontorets

veckorapporter redovisas under rubriken »vissa statsinstitutioner

(genom Sveriges riksbank)», har icke betraktats såsom upplåning i mark
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

Tab. 2. Statens »upplåning 1 marknaden» lull 1939—februari 1941.

(Miljoner kronor.)

13

Vid slutet

av:

Den fonde- rade stats- skulden

Den tillfälliga statsskulden

Total

»upplå- ning i

mark- naden»

(kol. 2 +

4-5-6

+ 7 -8)

ökning

av »upp- låningen

i mark- naden»

från

slutet

av aug.

1939

Skattkammarväxlar

Lån hos statsinstitu- tioner och fonder

Summa

därav

för-

svars-

lånen

Summa

därav

Summa

till riksgälds- kontorets

förvaltning

överlämnade

statsmedel

innestående

i riksbanken

reserv- förråds- nämndens

(inkl.

växel- kredit 1)

köpta av

riks- banken

(exkl.

växel- kredit 2)

1

2

3

4

6

6

7

8

9

10

juni 1939

2,483

150

150

i

2,484

juli......

2,513

—

160

160

—

2

—

2,515

aug.....

2,515

—

175

175

—

11

—

2,526

sept.....

2,518

—

248

188

—

15

—

2,593

67

okt.....

2,519

—

261

201

—

16

—

2,595

69

nov.....

2,522

—

271

211

—

15

—

2,597

71

dec.....

2,390

—

261

216

15

13

—

2,433

-93

jan. 1940

2,437

—

321

226

35

66

55

2,508

-18

febr.....

2,549

—

341

246

35

78

64

2,623

97

mars____

2,583

—

296

246

20

84

62

2,635

109

april ....

2,607

—

306

256

—

340

323

2,674

148

maj ----

2,763

138

306

256

—

423

375

2,861

335

juni ....

2,906

264

306

256

—

413

358

3,011

485

juli......

3,032

371

306

256

—

426

350

3,158

632

aug.....

3,110

438

406

256

36

391

312

3,303

777

sept.....

3,216

539

581

256

36

433

353

3,585

1.059

okt. ....

3,389

701

677

256

36

421

315

3,880

1,354

nov.....

3,491

796

552

256

—

399

274

3,912

1,386

dec.....

3,499

799

602

256

—

417

274

3,988

1,462

jan. 1941

3,605

907

748

256

140

379

240

4,096

1,570

febr.....

3,712

1,006

698

256

120

380

245

4,169

1,643

naden. Dessa lån utgöras av i riksbankens huvudkontor för statliga institutioner

innestående tillgodohavanden, vilka enligt en i januari 1940 träffad

överenskommelse mellan riksgäldskontoret och riksbanken ställts till riksgäldskontorets

förfogande (se riksgäldskontorets årsbok 1939/40, sid. 21).

Anordningen, som kan sägas innebära en ökad centralisering av statens medelsförvaltning,

genomfördes så, att ifrågavarande medel överfördes till riksgäldskontorets

checkräkning i riksbanken, därvid banken samtidigt debiterade

riksgäldskontoret motsvarande belopp å ett särskilt konto. Insättningar

eller uttag, som därefter verkställts å berörda myndigheters räkningar, ha

åtföljts av dagliga omföringar till, respektive från riksgäldskontorets checkräkning

och nyssnämnda konto.

Vart återstoden av »lån hos statsinstitutioner och fonder m. m.», som tidvis

och särskilt mot periodens slut uppgått till betydande belopp, bör hänföras,

kan diskuteras. Möjligen vore en uppdelning av de olika lånen1 motiverad.

Här bar emellertid hela återstoden räknats såsom upplåning i marknaden.

1 De större posterna utgjordes exempelvis den 18 februari 1941 av lån från följande: Bofors

(21 milj. kr.), Grängesbergsbolaget (20 milj. kr.), svenska skiffcroljeaktiebolaget (7 milj. kr.),

svenska penninglotteriet (5 milj. kr.), postgirokontoret (65 milj. kr.) och postsparbanken (25

milj. kr.).

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 217.

Tab. 3. Överskott utgifter å dritt- och kapitalbudgeterna över löpande inkomster

och »upplåning i marknaden» juli 1939—januari 1941.

(Miljoner kronor.)

Månad

Utgifts-

överskott å drift- och kapital- budgetema

(kol. 6 å tab. 1)

Upplåning

i marknaden

(jfr kol. 9 å

tab. 2)

Överskott

utgifter över lö- pande inkomster

och lån i

marknaden

(kol. 2—3)

Summa d:o

från slutet av

augusti

1939

1

2

3

4

5

juli 1939..............

138

31

107

aug...................

25

9

16

sept.................

55

67

- 12

- 12

okt...................

28

2

26

14

- 103

2

- 105

- 91

dec...................

60

- 164

224

133

jan. 1940 ............

133

75

58

191

10

115

- 105

86

75

12

63

149

127

39

88

237

6

187

- 181

56

364

150

214

270

juli..................

262

147

115

385

223

145

78

463

188

282

- 94

369

208

295

- 87

282

nov...................

- 26

32

- 58

224

170

76

94

318

143

108

35

353

fehr...................

- 17

73

- 90

263

Tabell 3.

Den enligt förut angivna regler beräknade upplåningen i marknaden efter

krigsutbrottet (kol. 10 å tab. 2) har i tabell 3 avdragits från de tidigare berörda

utgiftsöverskotten å drift- och kapitalbudgetema (kol. 7 å tab. 1). Resultaten,

som framgå av kol. 5, ange utvecklingen av det överskott av statliga

utbetalningar till marknaden som icke täckts av en indragning av medel

från marknaden genom verkliga inkomster och lån, sådant detta överskott

kan beräknas med utgångspunkt från den till riksstaten anknutna inkomst-

och utgiftsredovisningen. Om denna redovisning vore uttömmande

skulle tydligen överskottet överensstämma med den samtidiga statliga kassamedelsförbrukningen

i vidsträckt mening (inkl. lån i riksbanken m. m.).

Tabell i.

Tabellen redovisar en direkt beräkning av den statliga kassamedelsförbrukningen

i vidsträckt mening.

Ett approximativt mått på försämringen i den egentliga kassaställningen

kan erhållas med ledning av förändringen i ställningen å statsverkets och riksgäldskontorets

checkräkningar (kol. 2 och 3). Till den på grundval av detta

material beräknade försämringen av kassaställningen har lagts den del av

den tillfälliga statsskulden, som är lån i riksbanken eller eljest bör hänföras

till kassamedelsförbrukning i vidsträckt mening (kol. 4); detta tillägg motsvarar

den ökning av statsskulden, som enligt kommentaren lill tab. 2 ej hänförts

till upplåning i marknaden, exklusive upplåningen för reservförråds
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 217.

15

Tab. 4. Statens förbrukning av kassamedel Juli 1939—februari 1941.

(Miljoner kronor.)

Vid slutet av:

Behållning

å statsverkets

checkräkning

Behållning

å riksgälds- kontorets

checkräkning

Till riksgäldskon- torets förvaltning

överlämnade stats- medel i riksbanken

plus skattkammar- växlar köpta av

riksbanken (exkl.

växelkredit 2)

(kol. 6 + 8- å tab. 2)

Kassa- ställning

minus lån

genom eller

i riks- banken

(kol. 2 + 3-4)

Kassamedels- förbrukning

från slutet

av aug.

1939

1

2

3

4

5

6

juni 1939......

106

323

429

juli............

46

254

—

300

aug...........

26

253

—

279

sept...........

79

191

—

270

9

okt...........

56

172

—

228

51

nov...........

302

150

—

>342

-63

dec...........

34

154

15

>152

127

jan. 1940 ......

63

66

90

39

240

fehr...........

93

163

99

157

122

mars..........

43

45

82

6

273

april..........

38

lil

323

- 174

453

maj ..........

39

286

375

>- 108

387

juni ..........

98

203

358

- 57

336

juli............

36

83

350

- 231

510

aug...........

-37

66

348

- 319

598

sept...........

27

lil

389

- 251

530

okt...........

48

114

351

- 189

468

nov...........

206

58

274

>- 120

399

dec...........

21

65

274

>-209

488

jan. 1941 ......

31

35

380

- 314

593

fehr...........

125

15

365

- 225

504

nämnden som i likhet med motsvarande utbetalningar helt eliminerats ur

dessa kalkyler. Summan av nämnda lån i riksbanken m. m. samt minskningarna

å statsverkets och riksgäldskontorets checkräkning utgör den sökta

kassamedelsförbrukningen och har för tiden efter augusti 1939 angivits i

kol. 6. * i

1 Det må anmärkas att en justering i tabellen liksom även å diagram 1 verkställts tor

att taga bort missvisande divergenser i samband med förfaranden vid uppbördsstämmorna

i november—december. Endast en mindre del av de i november influtna inkomst- och förmögenhetsskatterna

hinner nämligen tillföras vederbörande inkomsttitlar under månaden. Återstoden

kvarligger vid månadsskiftet såsom diverse medel för att under december tillgodoföras inkomsttitlarna.

I samband med kronouppbörden insättas vidare å checkräkningen landstingsskatt m. fl.

samtidigt uppburna kommunala medel. Till större delen kvarstå dessa såsom diverse medel över

månadsskiftet för att sedermera utbetalas till vederbörande kommuner. Kurvan över kassamedelsförbrukningen

visar genom det kommunala tillskottet en för stark återhämtning, medan

bokföringsunderskottet blir alltför stort genom att influtna kronoutskylder icke i sin helhet medräknas.

Storleksordningen av dessa transaktioner framgå av följande siffror. I november 1940

inflöto vid uppbörden tillhopa 360 milj. kronor, varav endast 112 tillfördes inkomsttitlar under

månaden. I december inflöto endast 21 milj. kronor, men under månaden omfördes 138 milj.

kronor till inkomsttitlar. Återstoden av de influtna medlen, 131 milj. kronor, omfördes till

diversemedelstitlar, därav 14 milj. kronor i november och 117 milj. kronor i december.

Kassaförbrukningskurvan har sålunda justerats så, att de influtna kommunala medlen icke

påverka utslaget (för november och december 1939 har kassabehållningen antagits vara 110 och

20 milj. kronor lägre än vad checkräkningarna utvisa, för maj, november och december 1940

respektive 58, 110 och 21 milj. kronor lägre), och kurvan över det bokfö ringsmässiga underskottet

har givits den sträckning den skulle haft, örn de statliga utskylderna omedelbart tillförts

vederbörande inkomsttitlar.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 217.

Diagram 1. Förbrukning av kassamedel, bokföringsmässigt underskott å driftoch

kapitalbudgeterna, som icke täckts av upplåning i marknaden, samt

ökning av utelöpande sedelmängd.

(Jfr tab. 3 och 4.)

Förbrukning a\/ kassa mede/

Ökning ar utelöpande

200

Bokföringsmässigt utbetalnings öt/ers kott

Slug. Sept Okt Ato*< Dac. dan. fehr? Mars flpr? Maj Jani Ju/i Äy. Sept Okt Sto*- Dec. Jan. Fehn

7939 1990 1991

En grafisk jämförelse mellan de i tab. 3 och 4 från skilda utgångspunkter

beräknade, av inkomster eller lån icke täckta statliga utbetalningarna till

marknaden har gjorts å diagram 1. Å samma diagram har även inlagts en

kurva å ökningen av den utelöpande sedelmängden exklusive affärsbankernas

sedelinnehav (jfr tab. 6 kol. 2).

Kurvan över de utgifter å drift- och kapitalbudgeterna, som icke täckts av

vare sig inkomster å driftbudgeten eller lån i marknaden, och kurvan över

kassamedelsförbrukningen ha till en början ett tämligen överensstämmande

förlopp.1 I mars 1940 börja kurvorna att avvika från varandra för att under

och efter aprilkrisen starkt divergera och sedan åter närma sig varandra vid

bokslutet i juni 1940. Därefter röra sig båda kurvorna tämligen parallellt

ehuru på olika plan och på ett efter hand något ökat avstånd från varandra.

Den bokföringsmässiga underskottskurvan visar liksom den kassamässiga,

vilken dock ständigt ligger högre, från krigsutbrottet i augusti 1939 fram till

kronouppbörden i november samma år full balans mellan in- och utbetalningar.

Under december och januari förloras balansen och ett utbetalningsöverskott

på 100 å 200 miljoner kronor uppkommer, vilket dock väsentligen

speglar en normal årsfluktuation i den statliga inkomst- och utgiftskurvan.

Genom värnskatteuppbörden i februari och inbetalningarna å det 4 J/2-procentiga

amorteringslånet och å 1940 års premieobligationslån i samma månad

erhålles en viss återhämtning, dock utan att augustinivån uppnås. I mars stiger

den bokföringsmässiga underskottskurvan relativt måttligt och når en topp

i april med ett utbetalningsöverskott på en kvarts miljard, vilket dock genom

kronouppbörden i maj reduceras så, att penningtillskottet sedan krigsutbrottet

då icke uppgår till fullt 60 miljoner kronor. Kurvan över kassamedelsförbrukningen

stiger under mars och april mycket starkare, främst beroende

på de stora militära förskottsutbetalningar under denna tid, som ej avfördes

å anslagen under månaderna, och når i april en topp på 450 milj. kronor, 1

1 Se not å föreg. sida.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

17

som åtföljes av en mindre sänkning under maj och juni. Sistnämnda månad,

då de militära förskotten i stor utsträckning redovisas mot anslagen, stiger

däremot den bokföringsmässiga underskottskurvan mycket starkt. Från budgetårsskiftet

till och med augusti stiga båda kurvorna rätt starkt i samband

med de högt uppskruvade beredskapsutgifterna och uppnå i augusti sitt maximum

för perioden, därvid den kassamässiga underskottskurvan utvisar ett

icke täckt penningtillskott sedan krigsutbrottet på omkring 600 milj. kronor,

medan den bokföringsmässiga kurvan stannar vid något över 450 milj. kronor.

Under september, oktober och november äger en betydande återhämtning av

den negativa balansen rum, betingad främst av försvarslåneintäkterna och

kronouppbörden sistnämnda månad. Därefter inträder en betydande, delvis

säsongbetonad stegring under december och januari med återhämtning i februari.

1 denna månad kvarstår dock ännu ett belopp statsutgifter, som icke

motsvarats av löpande intäkter eller lån i marknaden, på över 500 milj. kronor

enligt kurvan över kassamedelsförbrukningen och på närmare 300 milj.

kronor enligt den bokföringsmässiga underskottskurvan.

Den betydande avvikelse, som de här använda båda måtten på de statliga

utbetalningar som icke motsvarats av en indragning av medel från marknaden

inbördes visa under vissa tider, har ansetts påkalla en närmare analys av

sambandet mellan kurvorna. Analysen har begränsats till en undersökning

av den divergens, som uppkommit under innevarande budgetår.

Det gäller därvid att erhålla en överblick över totaliteten av de statliga

betalningstransaktioner, bland vilka de bokföringsmässiga utgifterna å budgeten

och upplåningen ingå såsom delar i helheten och för vilka en avstämning

är möjlig mot de statliga checkräkningarna i riksbanken.

En sådan total översikt över de statliga betalnings- och bokföringstransaktionerna

lämnas i följande, inom riksräkenskapsverket upprättade tablå (se

nästa sida).

Det skulle här föra för långt att i detalj kommentera innebörden av de

olika, i tablån redovisade transaktionerna. Det må räcka med några påpekanden.

Avdelningen »Inkomster och utgifter för statens kapitalfonder» är en utbrytning

ur de s. k. »diverse medlen» i riksbokföringen. I underavdelningen

»Riksgäldskontorets fonder» har å båda sidor frånräknats beloppet av förekommande

kapitalutgifter från årets anslag å budgeten.

Den mycket betydande utgiftsposten under »Statslån» beror främst på

omsättningen av skattkammarväxlar, vilka till betydande del icke stå längre

än 3 månader, samt på växlingar i lånen av vissa statsinstitutioners medel

(genom riksbanken).

Det fel, som synes uppkomma genom att anslagsbelastningen å drift- och

kapitalbudgeterna enligt tablån liiggas tillsammans och avskrivningarna av

nya kapitalinvesteringar sålunda räknas dubbelt, justeras genom att samma

avskrivningsbelopp jämväl ingår bland inkomsterna under »övriga inkomster

och utgifter för riksgäldsfonden».

Enligt tablån uppgå nettoutgifterna å drift- och kapitalbudgeterna till

(938 + 300=) 1,238 milj. kronor, vilket efter avdrag för nyssnämnda avskrivningar,

20 milj. kronor, ger en nettosumma av 1,218 milj. kronor. Då

statsskuldens ökning (statslån) samtidigt uppgår till 1,164 milj. kronor,

skulle man måhända vänta en minskning av behållningarna å statsverkets

och riksgäldskontorets checkräkningar på 54 milj. kronor. I verkligheten lia

dessa behållningar under perioden minskats med 188 milj. kronor och den

totala kassabehållningen med netto 179 milj. kronor. De transaktioner vid

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 217.

Sammandrag av statens inkomster, utgifter och kassaställning

Juli 1940—februari 1941.

(Miljoner kronor.)

In-

Ut-

Netto-

Netto-

Inkomster och utgifter.

komster

gifter

inkomst

utgift

Riksstaten.

Driftbudgetens inkomsttitlar..................

1,247

347

24

2,509

1,224

Driftbudgetens utgiftstitlar....................

2,162

Säger för driftbudgeten

1,695

2,533

—

938

Kapitalbudgeten..............................

7

308

300

övriga transaktioner.

In- och utbetalningar å vissa kapitalfonders

konton (diverse medel):

Riksgäldskontorets fonder ..................

18

71

43

3

9

9

Statskontorets fonder ......................

86

41

11

15

Egnahemsstyrelsens fonder..................

2

Statens allmänna fastighetsfond ............

8

Säger

136

147

—

12

Förskott:

Förlag för ammunitions- och verkstadsnämn-

238

318

_

80

derna ...................................

Övriga förskott ...........................

611

670

59

Säger

849

988

—

139

övriga diverse medel.........................

597

666

69

Avräkningskonton (likvider, levereringar, in-

komst- och utgiftsrester m. m.)..............

Statslån ....................................

406

2,737

406

1,573

0

1,164

—

Övriga inkomster och utgifter för riksgälds-

fonden ....................................

328

214

115

Summa

6,729

6,907

—

179

Behållning

den ''L

1940

Behållning

den a8/a

1941

Netto-

minskning

Netto-

ökning

Kassaställning.

Statsverkets checkräkning ....................

98

125

—

27

Riksgäldskontorets checkräkning..............

203

15

188

—

Övriga bankräkningar m. m...................

63

46

17

—

Summa

365

186

179

—

sidan av budgeten, som åstadkommit detta resultat, framgå av tablån, vilken

som synes jämväl mynnar i ett utgiftssaldo på 179 milj. kronor. De större

poster, som förklara denna divergens, skola angivas i det följande.

Bland driftbudgetens nettoutgifter å tablån ingår såsom negativ post ett

belopp av 48 milj. kronor, redovisat såsom inkomst å avsättningsanslaget till

automobilskattemedelsfonden. (Vid den tidigare beräkningen av det bokföringsmässiga

utbetalningsöverskottet har utgiften medräknats brutto.) Beloppet

utgör en omföring från automobilskattemedelsfonden till täckning av

den brist, som uppkommit genom att inkomsterna å specialbudgetstiteln icke

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

19

läckt till att bestrida de utgifter, som skolat avräknas mot automobilskattemedlen.

I tablån kommer ifrågavarande fondförbrukning tillsynes under rubriken

»Diverse medel» och utgör huvudparten av nettoutgifterna å 69 milj.

kronor.

En annan av de mera betydande utgiftsposter, som åstadkomma divergenser

mellan bokföringsmässig och kassamässig redovisning, äro kapitalinvesteringar

i fonden för förlag till statsverket till statlig upphandling i utlandet.

De däremot svarande utgifterna lia utan att återspeglas å budgeten tidigare

verkställts av statens reservförrådsnämnd. Medel till inköpen har nämnden i

förskott erhållit från riksgäldskontoret i form av skattkammarväxlar, mot

vilka i riksbanken erhållits de valutor, varmed utlandsinköpen likviderats.

Anslagen avse å kapitalbudgeten endast en reglering av riksgäldskontorets

förskott och föranleda inga utbetalningar. Under perioden ingår bland nettoutgifterna

å kapitalbudgeten en dylik reglering å 116 milj. kronor. Denna

utgifts speciella karaktär av en blott intern omföring kommer å tablån till

synes däri, att samma belopp även ingår såsom inkomst bland »övriga inkomster

och utgifter för riksgäldsfonden», vilket är den väsentliga förklaringen

till att denna post utmynnar i en nettoinkomst på 115 milj. kr. (Det

må erinras, att vid den tidigare beräkningen av det bokföringsmässiga, icke

täckta underskottet helt bortsetts från ifrågavarande utgiftspost.)

De relativt tyngst vägande posterna vid förklaringen av divergensen mellan

det bokföringsmässiga och kassamässiga resultatet enligt tablån äro förskotten,

som för ifrågavarande period enligt tablån tillhopa representera- en nettoutgift

på 139 milj. kronor. Skillnaden mellan ut- och inbetalningar å statens

kapitalfonder betyder, om man bortser från de å kapitalbudgeten redovisade

utgifterna, relativt litet under förevarande period, eller tillhopa 12 milj. kronor.

Med ledning av tablån kan man även finna förklaringen till den i slutet

av februari 1941 konstaterade differensen mellan kurvorna över den statliga

kassamedelsförbrukningen och det bokföringsmässiga utbetalningsöverskottet,

eller (504—-263=) 241 milj. kronor. Först bör fråndragas den skillnad på

66 milj. kronor, som förelåg redan vid budgetårets ingång. Det gäller sålunda

att förklara, varför det bokföringsmässiga utbetalningsöverskottet är 175 milj.

kronor lägre än den beräknade kassamedelsförbrukningen.

Det kan då konstateras att vid beräkningen av nyssnämnda bokförings
-

mässiga underskott hänsyn icke tagits till följande poster:

Nettoutgifter för statens kapitalfonder..................... 12 milj. kronor

» » förskott................................. 139 » »

» » diverse medel (efter avdrag för omföringen

av automobilskattemedel: 69 — 48 =).................... 21 » »

Nettoutgifter för riksgäldsfonden (efter avräkning från nettoinkomsten

dels för reservförrådsnämndens förskott, 116

milj. kronor, dels för avskrivningarna, 20 milj. kronor:

115 — 116—20=)..................................... 21 » »

Summa 193 milj. kronor.

Till det bokföringsmässiga betalningsunderskottet skall sålunda läggas 193

milj. kronor, eller 18 milj. kronor mera än den differens, som skulle förklaras.

Av tablån framgår emellertid att utöver den beräknade kassamedclsförbrukningen

— som fastställts med ledning av förändringarna å statsverkets

oell riksgäldskontorets checkräkningar — en nedgång föreligger å »övriga

bankräkningar m. m.» på 17 milj. kronor. Örn hänsyn tages jämväl till denna

kassamedelsförbrukning, är differensen uttömmande förklarad.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

Undersökningen ger sålunda vid handen att det med utgångspunkt från

anslagsbelastningen å budgeten beräknade utbetalningsöverskottet under

löpande budgetår lämnar ett tämligen bristfälligt mått på det verkliga utbetalningsöverskottet,

som däremot med relativ säkerhet anges av siffrorna

å den beräknade kassamedelsförbrukningen. Divergensen mellan de båda

måtten betingas främst av förskottsbetalningar.

Tab. 5. Förändringar i sparmedelsinsättningarna hos postsparbanken, sparbankerna

samt affärsbankerna Juli 1939—februari 1941.

(Miljoner kronor.)

Månad

Nettoinsättning ( + ), nettouttag (—)

Summa

nettoinsätt- ning (4)

resp. netto- uttag (—) för

månaden

Summa

uttagnings- överskott

från slutet

av aug. 1939

Post-

sparbanken

85 större

sparbanker

Samtliga

sparbanker

(kvartals-

uppgifter)

Affärs-

bankerna:

Sparkasse-

räkning

>

2

3

4

6

6

7

juli 1939____

+ 9

4 8

4 10

4 27

aug.........

+ 8

- 5

- 43

- 1

4 2

sept......*..

-20

-41

-24

- 85

85

okt.........

- 8

-19

-11

- 38

123

nov.........

- 6

-23

-110

-21

- 50

173

dec.........

-13

-49

-30

- 92

265

jan. 1940 ...

4 2

- 3

4 21

4 20

245

febr.........

4 2

- 8

- 12

—

- 6

251

mars.......

+ 5

- 3

4 3

4 5

246

april.......

-23

-55

-28

-106

352

maj........

- 3

-27

-120

- 5

- 35

387

juni........

+ 6

-16

—

- 10

397

juli.........

414

4 2

414

4 30

367

aug.........

412

—

- 10

4 13

4 25

342

sept.........

4 1

-10

4 1

- 8

350

okt.........

- 1

-19

4 2

- 18

368

nov.........

- 4

-14

— 56

-12

- 30

398

dec.........

- 4

-15

- 7

- 26

424

jan. 1941 ...

4 8

417

4 39

4 64

360

febr........

4 6

4 9

4 8

4 23

337

Tabell 5.

Tabellen anger de månatliga förändringarna av sparmedelsbehållningarna

hos postsparbanken (kol. 2), 85 större sparbanker (kol. 3) samt av behållningarna

å sparkasseräkning hos affärsbankerna (kol. 5). För att belysa

representativiteten av uppgifterna för de 85 sparbanker, för vilka månadssiffror

kunnat erhållas, har jämväl uppförts kvartalsuppgifter rörande samtliga

sparbanker (kol. 4). Uppgifterna örn sparbankerna och postsparbanken

ha erhållits från svenska sparbanksföreningen, respektive postsparbanken,

medan uppgifterna för affärsbankernas del hämtats ur bank- och fondinspektionens

månadsstatistiska »Uppgifter om bankerna». De sammanlagda

uttagningsöverskotten hos postsparbanken och de 85 större sparbankerna

samt å affärsbankernas sparkasseräkningar från slutet av augusti 1939 anges

i kol. 7.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

21

Tab. 6. Förändringar i tillgången på vissa betalningsmedel juli 1939—februari 1941.

(Miljoner kronor.)

Månad

Förändring

under måna- den av ute- löpande

sedelmängd

exkl. affärs- bankernas

sedelinnehav

Summa

förändring

(kol. 2) från

slutet av

aug. 1939

Förändring under månaden

Summa för- ändring (kol.

6) från slutet

av aug. 1939

Checkräk- ning

(å vista)

Icke utnytt- jade krediter

i räkning

Checkräk- ning och icke

utnyttjade

krediter i

räkning

(kol. 4 + 5)

1

2

3

4

5

6

7

juli 1939____

— 30

+ 18

0

+ 18

aug.........

+ 96

+ 79

+ 1

+ 80

sept.........

+ 144

+ 144

+ 78

- 3

+ 75

+ 75

okt.........

- 15

+ 129

- 21

- 3

- 24

+ 51

nov.........

- 17

+ 112

-108

- 4

-112

- 61

dec.........

+ 183

+ 295

- 25

- 2

- 27

- 88

jan. 1940...

- 61

+ 234

+ 14

-19

- 5

- 93

fehr........

- 2

+ 232

- 90

+ 1

- 89

-182

mars.......

- 10

+ 222

+ 38

- 4

+ 34

-148

april.......

+ 186

+ 408

- 32

+ 24

- 8

-156

maj........

- 59

+ 349

- 44

+ 13

- 31

-187

juni........

+ 2

+ 351

+ 1

- 9

— 8

-195

juli.........

- 48

+ 303

+ 30

+ 3

+ 33

-162

aug.........

+ 31

+ 334

+ 13

+ 2

+ 15

-147

sept........

+ 11

+ 345

+ 41

+ 12

+ 53

- 94

okt.........

- 39

+ 306

+ 21

+ 26

+ 47

- 47

nov.........

— 25

+ 281

- 78

- 2

- 80

-127

dec.........

+ 53

+ 334

+ 78

+ 2

+ 80

- 47

jan. 1941 ...

- 39

+ 295

- 19

- 9

- 28

- 75

febr.........

+ 8

+ 303

- 60

-18

- 78

-153

Tabell 6.

Tabellen upptar förändringarna i tillgången på vissa betalningsmedel. De

månatliga förskjutningarna i den utelöpande sedelmängden, exklusive affärsbankernas

sedelinnehav, anges i kol. 2 och ökningen från krigsutbrottet av

samma sedelmängd i kol. 3. Uppgifterna örn de månatliga förändringarna av

tillgodohavandena å checkräkning (å vista) och av de icke utnyttjade krediterna

i räkning, bådadera hos affärsbankerna, lämnas i kol. 4 och kol. 5.

Siffrorna ha beräknats på grundval av bank- och fondinspektionens »Uppgifter

örn bankerna». Icke utnyttjade krediter i räkning avser skillnaden

mellan »allmänheten beviljade krediter i räkning» och »utestående krediter

i räkning (checkräkning, rembours- samt rese- och byggnadskreditivräkning)».

Minskningen av tillgodohavandena å checkräkning och av de icke

utnyttjade krediterna i räkning sedan krigsutbrottet framgår av kol. 7. En

grafisk jämförelse mellan sedelmängdens ökning sedan krigsutbrottet (tab.

6 kol. 3) och de minskade insättarbehållningarna hos postsparbanken och

85 större sparbanker samt å sparkasseräkning hos affärsbankerna (tab. 5

kol. 7) har gjorts å diagram 2.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

Diagram 2. Ökning av utelöpande sedelmängd samt minskning av insättan

behållningen hos 85 större sparbanker, postsparbanken och å sparkasseräkning

hos affärsbankerna.

(Jfr tab. 5 och 6.)

Minskod insäftarbehållning hos

Sparbanker m. fl. —,

Ökning ar utelöpande sedelmängd

1939

Tabell 7.

I tabellen lämnas uppgifter, som erhållits från riksbanken, rörande de

månatliga nettoförsäljningar, respektive nettoinköp av guld och valutor, som

gjorts av riksbanken och affärsbankerna tillhopa (kol. 2). Den sammanlag
-

Tab. 7. Valutaförsäljningar och förändringar i vissa bankräkningar och bankkrediter

juli 1939—februari 1941.

(Miljoner kronor.)

Månad

Valuta-

försälj-

ning

(netto)

Summa

valuta- försälj- ning från

slutet av

aug.

1939

Netto- minskning

i tillgodoha- vanden å

check- och

uppsägnings- räkning

Netto- minskning

i tillgodoha- vanden å

depositions- och kapital- räkning

Netto- ökning i re- verslån och

lån mot

inrikes

växlar

Netto-

föränd-

ring

enligt

kol.

4, 5

och 6

Summa

nettoför- ändring

från slutet

av aug.

1939

1

2

3

4

5

6

7

8

juli 1939....

9

- 38

- 83

- 12

-133

aug.........

- 18

- 83

- 22

89

- 16

sept.........

104

104

-100

27

117

44

44

okt.........

126

230

38

34

54

126

170

nov.........

27

257

141

4

62

207

377

dec.........

155

412

31

55

/ 44

130

507

jan. 1940 ...

73

4*5

- 25

- 34

- 32

- 91

416

febr.........

66

551

106

1

55

162

578

mars.......

158

709

- 55

41

2

- 12

566

april.......

23

732

47

64

12

123

689

maj........

- 7

725

61

48

- 36

73

762

juni........

- 40

6*5

3

7

- 69

- 59

703

juli.........

- 39

646

- 43

- 76

- 72

-191

512

aug.........

- 26

620

- 35

- 13

- 72

-120

392

sept........

- 49

571

- 52

26

- 67

- 93

299

okt ........

21

592

- 13

- 6

- 42

- 61

238

nov.........

- 1

591

83

56

- 12

127

365

dec.........

19

610

- 79

- 31

11

- 99

266

jan. 1941 ...

10

620

25

- 81

- 43

- 99

167

febr........

- 4

616

58

0

24

82

249

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 217.

23

da nettoförsäljningen av guld och valutor sedan krigsutbrottet anges i kol. 3.

Vidare lämnas uppgifter, baserade på bank- och fondinspektionens nyssnämnda

månadsstatistik, rörande förändringar av behållningarna å checkräkning

(å vista) och uppsägningsräkning (kol. 4) och av behållningarna å

depositions- och kapitalräkning (kol. 5), ävensom uppgifter rörande förändringar

av utestående reverslån och lån mot inrikes växlar (kol. 6). Summan

av månatlig minskning å nyssnämnda bankräkningar samt ökning av

lånen har beräknats i kol. 7 och stegringen av ifrågavarande summa sedan

krigsutbrottet i kol. 8.

Utförsäljningen av guld och valutor sedan krigsutbrottet (tab. 7 kol. 3)

har å diagram 3 sammanställts med nedgången av behållningarna å check - m. fl. bankräkningar, till vilken lagts ökningen av reverslån samt lån mot

inrikes växlar (tab. 7 kol. 8).

Diagram 3. Minskning av riksbankens och affärsbankernas guld- och valutabehållning

samt minskad behållning å check- m. fl. bankräkningar Jämte

ökning av reverslån och lån mot inrikes växlar.

(Jfr tab. 7.)

l/a/uta försäljning —

600

Minskad behållning å checkm.

ft. bankräkning an samt •

ökning av vissa bankkrediter

Slug. Sept. Okh Matt. Dec. Jan• Fabr: Mors ti pr. Maj Juni Juli'' Roy- Sept" Okk tior. De c. Jan. Fehn

/939 /9b O 19b!

Tabell 8.

I tabellen anges den procentuella stegringen av kommerskollegii partiprisindex

(generalindex) sedan augusti 1939 (kol. 2).

För att erhålla en uppfattning om de faktorer, som åstadkommit denna

totala indexstegring, har beräknats den andel av stegringen, som faller på

olika kategorier av de i denna index ingående varorna. Dessa ha därvid fördelats

på följande grupper:

1) Importvaror, vartill hänförts samtliga de varor i partiprisindex, vilka

tillika ingå i kommerskollegii importprisindex. Varorna ha inräknats i gruppen

med den vikt de ha i partiprisindex, oavsett örn de till viss del produceras

inom landet.

2) Varor som till en övervägande del tjäna som ersättning för importerade

varor. Till denna grupp lia förts endast ved och motorsprit.

3) Autoritärt prissatta varor, varmed avses sådana varor, som varit före
Bihang

till riksdagens protokoll Idit. 1 sami. Nr 217. 6

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 217.

Tab. 8. Stegringen av partiprisindex sedan augusti 1939 och denna stegrings

fördelning å olika varugrupper.

(Partiprisindex i augusti 1939 = 100.)

Månad

Parti-

pris-

index’

stegring

Av den totala stegringen faller på:

import-

varor

ved och

motor- sprit

autoritärt

prissatta

varor

priskon-

trollerade

varor

export-

varor

övriga

varor

t

2

3

4

5

6

7

8

sept. 1939 ____

6.8

4.0

0.1

0.3

1.3

0.6

0.5

okt...........

12.2

6.9

0.1

0.6

2.3

1.6

0.9

nov...........

15.5

8.2

0.1

1.1

2.9

2.0

1.4

dec...........

18.4

10.1

0.1

1.2

3.2

1.9

2.3

jan. 1940 ....

22.5

11.6

0.2

1.4

4.3

2.0

3.1

febr...........

24.4

12.4

0.2

1.4

4.6

2.2

3.6

mars ........

26.8

14.0

0.2

1.4

4.9

2.4

3.9

april ........

27.4

13.7

0.2

1.6

5.2

2.7

3.9

maj..........

27.9

12.7

0.3

1.8

5.8

2.8

4.5

juni..........

28.9

12.9

0.3

2.3

6.0

2.7

4.8

juli ..........

31.5

14.7

0.3

2.8

6.1

2.9

4.7

aug...........

33.0

15.4

0.4

3.0

6.8

3.0

4.3

sept...........

33.9

15.6

0.4

3.4

7.2

3.4

4.0

okt...........

38.8

18.1

0.5

4.3

7.9

3.8

4.3

nov...........

42.1

19.0

0.6

5.5

8.3

3.7

4.9

dec...........

43.9

19.2

0.6

6.2

8.6

3.6

5.8

jan. 1941 ____

46.1

19.7

0.6

6.1

9.4

3.9

6.4

febr...........

48.3

21.1

0.6

6.1

9.7

4.0

6.8

mål för prissättning genom beslut av statsmakterna. Gruppen omfattar huvudsakligen

jordbruksprodukter och fodermedel samt vin-, sprit- och tobaksvaror.

4) Priskontrollerade varor, vartill hänförts sådana varuslag, som enligt

uppgift från priskontrollnämnden vid utgången av mars 1941 blivit föremål

för nämndens kontroll på något stadium av omsättningen.

5) Exportvaror, vartill förts de varuslag, som tillika ingå i kommerskollegii

exportprisindex.

6) övriga varor.

Fördelningen av den i kol. 2 angivna procentuella stegringen av partiprisindex

på de olika grupperna återges i kol. 3—8.1

1 Fördelningen av de i partiprisindex ingående varorna på specialindices framgår av

följande sammanställning.

Importvaror:

Fårkött, saltad sill, kött- och fiskkonserver, vete, risgryn, sojabönor, kokosolja, kaffe,

kakaobönor, mandel, vin, cognac, tobak, majs, vetekli, jordnötskakor, kokoskakor, sojamjöl,

linfrökakor, råfosfat, chilesalpeter, kalksalpeter, källsalt, gaskol, ångkol, koks, bensin,

motorbrännoljor, fotogen, smörjolja, tackjärn, koppar, bly, tenn, zink, aluminium, nickel,

järnbalkar, stångjärn, järnplåt, bleckplåt, elektriska ledningar, metallbearbetningsmaskiner,

symaskiner, traktorer, pumpar, elektriska motorer, automobiler, automobilunderreden, skrivmaskiner,

linfrö, anilinfärger, svavelkis, svavel, koksalt, natriumsulfat, kalcinerad soda, utländska

hudar, bottenläder, kautschuk, bildäck, ull, bomull, lin, hampa, jute, konstsilkefiber,

konstsilkegam, ullgarn, bomullsgarn, sytråd, linoleummattor, sidenvävnader, yllevävnader,

maskinfilt, bomullsvävnader, silkesarbeten, ylle- och bomullsarbeten.

Autoritårt prissatta varor:

Mjölk, grädde och smör, grynhavre, råg, korn, rågsikt, vetemjöl, vitbetor, potatismjöl,

socker, sirap, margarin, brännvin, tobaksvaror, hö, foderhavre, melass.

Priskontrollerade varor:

Ost, talg, härdat fett, havregryn, malt, käx, spisbröd, kakaopulver, torkad frukt, bananer,

aprikoser, russin, choklad och konfityrer, jäst, mineralvatten och öl, jordbrukskalk, k'' lk
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 217.

25

Åtskilliga av de i partiprisindex ingående varorna fylla samtidigt kriterierna

för tillhörighet till flera grupper, men de lia givetvis endast kunnat hänföras

till en av grupperna, då det gällt att fördela den totala indexstegringen.

I dylika fall har tillämpats den principen, att varje i den förut angivna

gruppindelningen tidigare nämnd grupp ansetts exklusiv i förhållande till

en senare nämnd. Om sålunda exempelvis en vara samtidigt varit priskontrollerad

och ingått bland varorna i importprisindex, har den hänförts till

gruppen importvaror. Detta har medfört, att de tidigare nämnda grupperna,

framför allt den första, kommit att omsluta en hel del varor, som kunna

sägas naturligt höra hemma i de senare grupperna. Detta förhållande har

betydelse särskilt i nuvarande läge, då ett flertal av de i importprisindex ingående

varuslagen till ingen del äro möjliga att importera och behovet av

vissa bland dessa varor i sin helhet tillgodoses genom inhemsk produktion.

Vanskligheterna i den tillämpade metoden framträda särskilt i förhållandet

mellan importvarugruppen och gruppen autoritärt prissatta varor. En supplementär

beräkning har därför gjorts beträffande den andel av stegringen,

som faller på de till importvarugruppen hänförda, autoritärt prissatta varorna.

De ifrågavarande, till båda grupperna hänförliga varorna äro av två huvudslag,

dels kol och koks, dels jordbruksprodukter och fodermedel m. m.

Det har ansetts vara av intresse att hålla isär de båda delgrupperna vid den

supplementära beräkningen. I följande tablå anges den andel av partiprisindex’

stegring som faller på dessa autoritärt prissatta, i tab. 8 till importvarugruppen

hänförda varor. Tillika lämnas i tablån uppgifter om den procentuella

prisstegringen för båda varugrupperna sedan krigsutbrottet.

Det kan anmärkas, att vid den här iakttagna gränsdragningen för grupperna

importvaror och exportvaror, vilken skett i anslutning till det av kommerskollegium

tidigare gjorda varuurvalet för importprisindex respektive

exportprisindex, icke gjorts någon justering i sådana fall, där en vara i dessa

specialindices representerat även andra varor. I den mån motsvarande representation

icke tillämpats vid konstruktionen av partiprisindex utan varuurvalet

varit mera detaljerat där, ha sålunda en del varor, som sakligt sett bort

hänföras till import- eller exportvarugruppen, kommit att hänföras till andra

grupper. Felet torde emellertid icke vara av större betydelse i jämförelse

med de vanskligheter för hela den nuvarande konstruktionen av partipris
-

kväve och superfosfat, ej smidbara rör, skrot, varmvalsade rör, byggnadsgjutgods, lantbruksredskap,

spik, kopparplåt, mässing^låt, koppartråd, kokkärl av aluminium, tröskverk

och harvar, velocipeder, murkalk och cement, chamottetegel, taktegel, fajans, fönsterglas,

buteljer, linolja, linoleumfernissa, tvättvål, såpa, tvättpulver, harts, tjära, stearinljus, skodon,

galoscher, bomullsavfall, jutegarn, lin- och hampgarn, linnevävnader, konfektion, skrivpapper,

boktryckspapper, papperssäckar.

Exportvaror:

Svinkött, ägg, sojaolja, kiseljärn, kromjärn, ämnen av göt, valstråd, filar och raspar, .sågblad,

knivar, bult, mutter, skruv och kullager, emaljerade kärl, lödlampor och glödlampor,

järnmalm, köttkvarnar, slåttcrmaskincr och mjölkskumningsmaskiner, kylskåp, dammsugare,

fartyg, räknemaskiner, kalciumkarbid, tändstickor, hudar, ovanläder, slipmassa, sulfitcellulosa,

sulfatcellulosa, asfallpapp, kartong, träfiberplattor, tidningspapper, omslagspapper,

ohyvlade och hyvlade bräder, plywood.

övriga varor:

Kor, ovar, kalvar, får och svin, nötkött, kalvkött, honung, charkuterivaror, mjukt bröd,

potatis, köksväxter, morötter, blomkål, vilkål, humle, grönsakskonscrver, maskingjutgods,

saxar, kokapparater, primuskök, primusspisar, kokkärl av koppar, krom- och wolframmalm,

ångturbiner, cementrör, murtegel, flyktiga oljor, konstsilkevävnader, jutevävnader,

bomullsband, elastiska band, säckar, tryckalster, sågtimmer, pappersved, bilade trävaror,

parkellstav, buteljkork, förtätade gaser, klorgas, natriumhydrat, dynamit, handskar, vadd.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Majlis proposition nr 217.

index, som betingas av förskjutningarna i varuförsörjningen under krigshushållningen

i allmänhet och efter avspärrningen i synnerhet.

Månad

Av stegringen för importvaror enl.

tab. 8, kol. 3 falla följande andelar

på autoritärt prissatta varor:

Procentuell prisstegring för nämnda

grupper

(augusti 1939 = 100)

Kol och

koks

Jordbruks- produkter

och foder- medel m. m.

Båda

grupperna

Kol och

koks

Jordbruks- produkter

och foder- medel m. m.

Båda

grupperna

sept. 1939...

1.7

0.2

1.9

64.5

6.3

35.9

okt.........

1.8

0.3

2.1

64.8

12.6

39.2

nov........

1.8

0.4

2.2

68.1

15.3

42.2

dec.........

2.7

0.4

3.1

98.1

16.5

58.0

jan. 1940 ...

3.1

0.5

3.5

113.0

18.2

66.4

fehr........

3.6

0.5

4.1

133.0

18.3

76.6

mars ......

4.6

0.5

5.1

170.8

19.5

96-5

april.......

3.4

0.6

4.0

125.8

23.9

75.7

maj .......

1.4

0.6

2.0

51.1

24.9

38.2

juni ........

1.3

0.7

2.0

49.0

26.0

37.7

juli ........

1.8

0.7

2.5

66.0

27.0

46.8

aug.........

2.1

0.8

2.9

76.9

32.2

55.0

sept........

2.1

0.9

3.0

76.9

34.7

56.2

okt.........

2.9

1.0

3.9

105.3

39.3

72.9

nov.........

2.8

1.1

3.9

105.3

41.2

73.8

dec.........

2.8

1.1

3.9

102.0

42.6

72.9

jan. 1941____

2.9

1.1

4.0

108.3

42.8

76.1

febr........

3.0

1.1

4.1

110.0

43.0

77.1

Diagram 4 belyser grafiskt, hur den totala partiprisstegringen fördelar sig

på de olika i kol. 3—8 av tab. 8 angivna varugrupperna.

Diagram 4. Olika varugruppers andel 1 stegringen av partiprisindex.

(Jfr tab. 8.)

övriga varor

Exportvaror

Priskontrollerade varor

Autoritärt prissatta varor

Ved och motorsprit

Importvaror

Aug. Sept. Okt. Nav. Dec. Jan. Fehr. Mars Apr. Maj Jun! Juli Aug. Sept. Okt. Nav. Dac. Jan. Febr.

1933 194-0 194-1

Stegring

«/! |

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 217.

27

Tab. 9. Den procentuella prisstegringen sedan augusti 1939 för olika varugrupper

ingående i partiprisindex.

(Indextalet tor varje grupp i augusti 1939 = 100.)

Månad

Parti-

pris-

index

Import-

varor

Ved och

motor- sprit

Autoritärt

prissatta

varor

Priskon-

trollerade

varor

Export-

varor

övriga

varor

1

2

3

4

5

6

7

8

sept. 1939 ....

6.8

13.3

11.1

1.5

6.5

4.6

2.8

okt...........

12.2

22.5

15.5

2.6

11.6

12.5

5.0

nov...........

15.5

26.9

15.5

6.2

15.0

14.9

7.4

dec...........

18.4

33.1

21.1

7.0

16.6

14.7

12.3

jan. 1940 ....

22.5

38.0

29.8

7.7

22.1

15.4

16.5

fehr.........

24.4

40.8

38.8

8.0

23.5

16.5

19.0

mars ........

26.8

46.0

43.7

8.1

25.0

18.5

20.6

april ........

27.4

45.0

43.7

9.2

26.9

20.4

21.1

maj..........

27.9

41.6

47.7

10.3

30.0

21.5

23.9

juni..........

28.9

42.4

47.7

13.1

30.6

20.7

25.3

juli ..........

31.5

48.1

54.6

16.1

31.5

22.2

24.8

aug...........

33.0

50.6

82.6

17.1

35.0

23.1

22.7

sept...........

33.9

51.0

82.6

19.1

36.9

25.9

21.1

okt...........

38.8

59.3

91.4

24.5

40.6

28.8

22.9

nov...........

42.1

62.4

114.2

31.4

42.9

28.2

26.1

dec...........

43.9

62.9

114.2

35.1

44.3

27.6

30.6

jan. 1941......

46.1

64.5

114.2

35.0

48.6

29.7

33.8

febr.........

48.3

69.3

114.2

35.0

50.0

30.4

35.9

Tabell 9.

Tabellen anger den procentuella prisstegringen, räknat från augusti 1939,

för envar av de tidigare angivna grupperna (kol. 3—8). Denna spridning av

de olika gruppernas stegring i förhållande till stegringen av partiprisindex

(generalindex) återges grafiskt å diagram 5.

Diagram 5. Procentuell prisstegring å olika, i partiprisindex Ingående

varugrupper.

(Jfr tab. 9.)

Au g. Sept. Okt. Nov. Dec. Jan. Febr. Mars Apr. Maj. Juni Juli Aug. Sept. Okt. Nov. Dac. Jan. Febr.

Ved o. motorsprit

Importvaror

Priskontrollerade varor

Partiprisindex

Övriga varor

Autoritärt prissatta varor

Exportvaror

1939

191,0

mt

Bihang till riksdagens protokoll 19il. 1 sami. nr 217.

7

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. 1LU 1941:42 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av allmänna förfogandelagen den 22 juni 1939 s. 3 i texten
  2. Rskr. 1941:290 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till prisregleringslag, m. m. a1 i texten
  3. 1LU 1941:39 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till prisregleringslag, m. m. dels ock en i ämnet väckt motion. s. 1 i texten