Sök i Ratio Lex

Angående anslag för viss hjälpverksamhet till förmån för de till militärtjänst inkallades familjer

1941-05-09 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1941:227, Angående anslag för viss hjälpverksamhet till förmån för de till militärtjänst inkallades familjer

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 227.

1

Nr 227.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag

för viss hjälpverksamhet till förmån för de till militärtjänst

inkallades familjer; given Stockholms slott

den 9 maj 1941.

-Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 9 maj 1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Brambtorp, Westman, Wigforss,

Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö,

Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Chefen för för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler, efter

gemensam beredning med cheferna för social- och finansdepartementen, fråga

örn viss hjälpverksamhet åt de till militärtjänst inkallades familjer och anför

därvid följande:

Enligt gällande krigsfamiljebidragsförordning den 17 april 1940 (nr 223)

och fredsfamiljebidragsförordning den 17 maj 1940 (nr 422) äro värnpliktiga

berättigade att i den utsträckning och i de former, som närmare föreskrivas

i förordningarna, åtnjuta familjebidrag. Ärenden angående bidrag enligt förstnämnda

förordning, som för närvarande huvudsakligen tillämpas, handläggas

för varje kommun av en familjebidragsnämnd. Tillsyn å verksamheten utBihang

till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 227.

1007 41

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Majus proposition nr 227.

övas av statens arbetsmarknadskommission. Ärenden enligt fredsfamiljebidragsförordningen,

under nuvarande omständigheter avseende allenast vissa

samvetsömma värnpliktiga, behandlas av länsstyrelserna. Genom proposition

(nr 137) till årets riksdag hava förslag framlagts dels om vissa ändringar

i förstnämnda förordning, i huvudsak syftande till en utvidgning av kretsen

av bidragsberättigade familjemedlemmar och införande av en ny form av

familjebidrag, begravningsbidrag, dels ock örn en provisorisk höjning av såväl

krigs- som fredsfamiljebidragen. I förstnämnda hänseende innefattar förslaget

bland annat föreskrift örn rätt för tillsynsmyndigheten att för visst

fall, när synnerligen ömmande omständigheter föreligga, på ansökan av

familjebidragsnämnd medgiva, att annan anhörig till den värnpliktige än som

normalt avses i krigsfamiljebidragsförordningen må likställas med vissa där

angivna familjemedlemmar.

I förevarande sammanhang må även erinras örn förordningen den 31

augusti 1940 om värnpliktslån (nr 824), enligt vilken de som inkallats till beredskapstjänstgöring

och till följd därav råkat i ekonomiska svårigheter

under vissa förutsättningar kunna för särskilt ändamål erhålla lån av statsmedel.

Vid sidan av nämnda författningsmässigt reglerade biståndsverksamhet

har även på frivillighetens grund, med anlitande huvudsakligen av insamlade

och annorledes sammanbragta medel, bedrivits hjälpverksamhet för att

under nu rådande förhållanden ekonomiskt bispringa till militärtjänst inkallades

familjer. Genom beslut av Kungl. Majit den 19 april 1940 utvidgades

den redan tidigare tillsatta s. k. rikskommitténs arbetsuppgifter till att

avse — förutom humanitär hjälp åt vissa flyktingar inom Sverige och åt

den hemlösa finska civilbefolkningen samt ekonomiskt och materiellt stöd

för Finlands och sedermera jämväl Norges återuppbyggande — även berörda

frivilliga hjälpverksamhet. Enligt den av chefen för socialdepartementet

efter Kungl. Majda bemyndigande utfärdade instruktionen för rikskommittén

skulle det åligga denna beträffande den ekonomiska hjälpen åt

till militärtjänst i Sverige inkallades familjer att så ordna denna hjälpverksamhet,

att de medel, som stöde till förfogande, i främsta rummet komme

sådana inkallades familjer till del, vilka utöver av staten lämnade bidrag befunnes

vara i trängande behov av ekonomiskt bistånd, samt att för sådant

ändamål samverka med vederbörande statliga eller kommunala myndigheter

och enskilda organisationer.

Några detaljerade föreskrifter för bedrivandet av arbetet medfördelningen

av ifrågavarande medel lia icke meddelats av rikskommittén. Denna har avsett,

att medlen skulle kunna fritt användas i fall, där verkligt behov av

snar hjälp förelåge. I de av rikskommittén utfärdade, allmänt hållna direktiven

för fördelningen har anförts bland annat följande:

Kikskommitténs bidrag böra icke användas för en mera allmän förstärkning

av familjebidragen utan skola reserveras för fall, där på grund av särskilda

omständigheter kvarstår ett trängande hjälpbehov även sedan högsta

möjliga familjebidrag utanordnats.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Majda proposition nr 227.

Detaljerade direktiv kunna ej givas utan prövningen måste ske från fall

till fall. Bland omständigheter, som kunna föranleda till sådana extra bidrag,

må exempelvis framhållas: omfattande underhållsskyldighet (t. ex. även

till syskon och andra släktingar för vilka bidrag ej erhålles), sjuklighet inom

familjen och dylikt. Som regel kan däremot hänsyn icke tagas till galdräntor,

som inkallad har att erlägga. Fordringsägares rätt kail göras gällande

först sedan familjen fått sin nödtorftiga försörjning och bör givetvis

ej säkerställas genom frivillig insamling. Undantagsfall kunna dock tankas,

såsom exempelvis när det gäller att hålla en försäkring vid makt eller att

inbetala en mindre återstod av köpeskillingen för något på avbetalning inköpt

föremål, som är för innehavaren av särskild betydelse och anstånd

icke kan erhållas enligt gällande lag.

Kikskommittén har utgått från att såsom en allmän regel vid direkta ens

tillämpande de inkallade genom de av kommittén till förfogande ställda

medlen alltid skulle erhålla hjälp i fall, där hjälpbehoven vöre av sådan art,

att fattigvården eljest finge ingripa.

Bidrag som nu avses lia utgått exempelvis i fall, då den värnpliktige

haft hjälpbehövande anhöriga, som författningsenligt icke kunnat erhålla

familjebidrag (syskon m. fl.), samt för hjälp till visst lantbruksarbete (vårbruk,

skördearbete m. m.), hemhjälp, inköp av utsäde, smågrisar m. m., betalning

av förfallna försäkringar, kostförbättring at sjuka anhöriga, sista inbetalningen

å betydelsefulla föremål (symaskiner, cyklar, lantbruksmaskiner),

reparation av bostäder, bidrag till utlösande av vissa föremål, som pantsatts

under militärtjänsttiden (cyklar, kostymer, vigselringar, ur lii. m.), betalning

av gas- och ljusräkningar, begravningshjälp, hjälp till uppehälle i

anledning av arbetslöshet efter värnpliktstjänstgöringens slut m. m. I de

större städerna, där behov av kläder samt av landsvistelse för sjuka eller

klena mödrar och barn ofta förekommer, har detta behov i viss utsträckning

kunnat avhjälpas med anlitande av ifrågavarande medel.

För sin verksamhet i dess helhet har kommittén disponerat de medel,

som genom den s. k. nationalinsamlingen ställts till dess förfogande, vissa

andra insamlade medel samt 300,000 kronor av lotterimedel.

För hjälp åt de inkallades familjer har rikskommittén anlitat landshövdingarnas

och överståthållarens medverkan. Dessa ha själva haft att organisera

verksamheten enligt riktlinjer, som uppdragits av kommittén. Enligt

dessa riktlinjer lia familjebidragsnämnderna delgivits kommitténs direktiv

med meddelande örn förutsättningarna för erhållande av extra bidrag. Nämnderna

lia uppmanats att i fall av behov av extra bidrag för någon inkallad

anmäla detta till vederbörande länsstyrelse (Överståthållarämbetet). I en del

län ha landshövdingarna för behandlingen av hithörande ärenden vid sin

sida tillsatt en mindre delegation. Så gott som regelmässigt förberedas

ärendena inom länsstyrelserna av tjänstemän, som i övrigt sysselsättas med

att handlägga frågor rörande familjebidrag och värnpliktslån, något som enligt

rikskommitténs mening visat sig vara till stor fördel för verksamheten.

Givetvis möter intet hinder för den värnpliktige eller hans anhöriga att

tillskriva vederbörande landshövding (överståthållaren) eller faniiljebidragsnämnden

i hemortskommunen med anhållan om bidrag. Genom cirkulär
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Majus proposition nr 227.

skrivelser har militärbefälet upplysts om denna tillfälliga hjälpform, och

ansökningar örn hjälp ha icke sällan tillställts landshövdingarna (överståthållaren)

genom regementsombuden.

I syfte att vinna enhetliga bedömningsgrunder lia landshövdingarna (överståthållaren)

anmodats att månadsvis till rikskommittén insända samtliga

handlingar i ärenden, som varit föremål för prövning, varigenom kommittén

ständigt hållits underrättad om den praxis, sam tillämpats i landets olika

delar. I fall av större avvikelser ha landshövdingarna omedelbart underrättats

härom i och för rättelses vidtagande.

hiågia administrationskostnader utöver skrivhjälp inom länsstyrelserna

och kontoutgifter för postgiroutbetalningar ha i regel icke förekommit.

I en den 4 april 1941 dagtecknad, till Kungl. Maj:t ställd skrivelse har

rikskommittén, med framhållande av att verksamheten nu bedrivits så länge,

att rikskommittén snart ej förfogade över medel att fortsätta densamma,

lämnat en redogörelse för den hittills lämnade hjälpen åt de inkallades

familjer samt anmält nödvändigheten av fortsatt hjälp åt dessa jämväl i de

ifiågavarande fria formerna. Rikskommittén har härom vidare anfört:

Skulle en hjälpverksamhet sådan som rikskommitténs upphöra, torde vara

uppenbart, att de inkallades familjer och anhöriga till de värnpliktiga i ett

flertal fall av familjebidragsnämnderna måste hänvisas till kommunernas offentliga

hjälporgan (fattigvården), då krigsfamiljebidragen av förklarliga skäl

mäste vara strängt formbundna. Sålunda kunna familjebidragsnämnderna

icke reglera och avhjälpa uppkommande klädesbekymmer hos de inkallades

familjer ett behov, som blir allt mer och mer trängande ju längre beredskapen

fortfar. Ej heller förmå nämnderna meddela extra bidrag vid behov

av särskilt närande föda på grund av sjukdom inom familjekretsen m. m.

Inom rikskommittén har man vid olika tillfällen övervägt frågan örn fortsatt

hjälp åt de inkallade och formerna för en sådan hjälp, sedan kommitténs

medel förbrukats. Genom en cirkulärskrivelse till landets samtliga länschefer

och överståthållaren i Stockholm har kommittén berett dessa ti 11-

fälle att yttra sig i frågan.---I samtliga inkomna uttalanden betonas

önskvärdheten och nödvändigheten av en fortsatt hjälp under de former

som bedrivits av kommittén.--—

Då rikskommittén bär tänkt sig att i allt väsentligt böra upphöra med

sm här ifrågavarande verksamhet omkring den 1 juli 1941, torde frågan örn

fortsättandet av den ifrågavarande hjälpverksamheten genom annat organ

böra övervägas.

Av en vid rikskommitténs skrivelse fogad tablå framgår, att under tiden

intill den 1 februari 1941, d. v. s. under cirka nio månader, hjälp i den

form, varom nu är fråga, lämnats till omkring 45,900 familjer med sammanlagt

något mera än 2,705,000 kronor. Genomsnittet per månad blir cirka

300,000 kronor. Medelbeloppet per bidragstagare har utgjort ungefär 58

kronor.

Över rikskommitténs skrivelse har, efter remiss, utlåtande avgivits av

statens arbetsmarknadskommission, som anfört i huvudsak följande:

I likhet med rikskommittén och de landshövdingar, som i yttrande till

rikskommittén uttalat sig rörande erfarenheterna av kommitténs ifrågava
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 227. 5

rande verksamhet, tinner arbetsmarknadskommissionen i hög grad erforderligt

att åtgärder vidtagas i syfte att rikskommitténs hjälpverksamhet till

förmån för de inkallades familjer kan fortsätta. Aven om krigsfamiljebidragsförordningen

ändras i enlighet med Kungl. Maj:ts för innevarande års riksdag

framlagda förslag, så kvarstår det dock alltjämt åtskilliga fall, då hjälp

är av behovet påkallad, men sådan icke kan lämnas enligt krigsfamiljebidrags

förordningens bestämmelser. Dessa hjälpbehov liro till väsentlig del av

sådan natur, att deras fyllande icke bör regleras av författningsbestämmelser

utan bör bliva föremål för fri prövning i varje särskilt fall.

Av rikskommitténs skrivelse framgår, att de medel, som hittills ställts

till förfogande åt landshövdingarna (överståthållaren), kunna beräknas räcka

till omkring den 1 juli innevarande år, d. v. s. till ingången av nästa budgetår.

Kommissionen har under hand inhämtat, att man icke kan räkna med,

att kommittén av återstående medelstillgångar, vilka äro avsedda jämväl förandra

ändamål än nu ifrågavarande verksamhet, skall ställa ytterligare belopp

till landshövdingarnas disposition för att användas till förmån för de

inkallade. Några inkomstkällor, som skulle öka medelstillgången, stå heller

icke till förfogande. På grund härav återstår ingen annan utväg för erhållande

av medel till fortsatt verksamhet än att ett särskilt statsanslag

anvisas för ändamålet. Kommissionen får på grund härav anhålla, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att anvisa medel för hjälpverksamhetens fortsättande

under budgetåret 1941/42.

Vad angår storleken av det belopp, som bör anvisas av riksdagen, saknas

hållpunkter för en säker beräkning av behovet. Anslagsbehovet blir beroende

såväl av inkallelsernas omfattning som av inkallelseperiodernas längd

m. m. Av den av rikskommittén till dess skrivelse fogade tablån framgår,

att för tiden intill den 1 februari 1941 förbrukats genomsnittligt 300,000

kronor för månad. Statens arbetsmarknadskommission finner dock icke nu

skäl vara för handen att beräkna behovet för månad till fullt så stort belopp.

Om hänsyn tages till beräknade ändringar i krigsfamiljebidragsförordningen,

till den militära beredskapens nuvarande omfattning och till tillkomsten av

värnpliktslån synes det kommissionen, att man för närvarande kan räkna

anslagsbehovet efter ett genomsnittligt behov för månad av 250,000 kronor.

Dör budgetåret 1941/42 skulle alltså anslagsbehovet böra beräknas till

3,000,000 kronor. Ifrågavarande belopp synes kommissionen böra äskas av

riksdagen såsom reservationsanslag. Givetvis förutsätter kommissionen, att

det belopp av rikskommitténs medel, som redan utlämnats och vid ingången

av budgetåret 1941/42 ännu icke tagits i anspråk av landshövdingarna (överståthållaren),

i första hand skall användas för den fortsatta hjälpverksamheten

efter den 1 juli 1941. Skulle rikskommittén eventuellt kunna ställa

ytterligare belopp till förfogande för samma ändamål av de av kommittén

disponerade medlen, bör jämväl detta belopp tagas i anspråk, innan statsanslaget

utnyttjas för ändamålet. Härav följer, att i mån som rikskommittémedel

stå till förfogande efter ingången av budgetåret 1941/42 motsvarande

besparing uppkommer å det riksstatsanslag, som kan komma att anvisas för

ändamålet.

I fråga örn centralorgan för hjälpverksamhetens handhavande får kommissionen

anföra följande.

Därest rikskommittén, såsom i den remitterade skrivelsen anmäles, avsmalt

upphöra med sin hjälpverksamhet till förmån för de inkallade omkring

den 1 juli 1941, måste iedningen av verksamheten uppdragas åt annat organ.

I sådant fall synes det arbetsmarknadskommissionen vara lämpligast, att

det uppdrages åt kommissionen att övertaga de uppgifter beträffande hjälpverksamhetens

bedrivande, söm hittills ålegat rikskommittén. Kommissionen

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj;ts proposition nr 227.

Departements
chefen.

har förut sig ålagt att vara tillsynsmyndighet i fråga örn krigsfamiljebidragsförordningens

tillämpning samt att handhava den centrala ledningen av

värnpliktslåneverksamheten. Inom kommissionen handläggas dessa ärenden

närmast av en enligt nådigt brev den 12 september 1940 inrättad särskild

delegation, som utgöres av arbetsmarknadskommissionens ordförande och

chef samt två av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter. Denna delegation, som

i sitt arbete biträdes av den inom kommissionen organiserade sektionen

för värnpliktshjälp, har förvärvat stor erfarenhet rörande sitt verksamhetsområde,

och skulle, därest det ålades kommissionen att fortsätta den av

rikskommittén bedrivna verksamheten, i första hand komma att handlägga

ärenden jämväl rörande hjälpverksamheten.

Skulle det befinnas mindre lämpligt att inordna verksamheten under statens

arbetsmarknadskommission, synes det kunna ifrågakomma, att förordna

den ovannämnda delegationens medlemmar och eventuellt ytterligare någon

eller några personer att utgöra en särskild kommitté, åt vilken uppdrages

att handhava verksamheten.

Av praktiska skäl finner statens arbetsmarknadskommission dock lämpligast,

att det uppdrages åt kommissionen att övertaga rikskommitténs

uppdrag.

Beträffande formerna för verksamhetens bedrivande får kommissionen uttala,

att kommissionen förutsätter, att densamma skall bedrivas enligt samma

grunder som hittills, d. v. s. i förhållandevis fria former samt genom överståthållaren

och landshövdingarna. Härav följer givetvis, att av överståthållaren

respektive av landshövding meddelat beslut i bidragsärende icke

bör kunna bliva föremål för prövning av arbetsmarknadskommissionen respektive

av den särskilda kommitté, som kan komma att tillsättas. Däremot

bör kommissionen kunna utfärda generella riktlinjer för verksamhetens bedrivande.

Därest verksamheten skall handhavas av kommissionen, torde det böra

ankomma på Kungl. Majit att meddela särskilda föreskrifter rörande sättet

för redovisningen av utanordnade medel och rörande revisionen av medelsredovisningarna.

Såsom av förestående redogörelse framgår har rikskommittén sedan ungefär

ett år tillbaka bedrivit en omfattande verksamhet för att utom de gränser,

som utstakats genom förordningarna örn familjebidrag och värnpliktslån,

bringa ekonomisk hjälp åt de till militärtjänst inkallades familjer. De medel,

som stått till förfogande för denna verksamhet, lia i huvudsak sammanbragts

på frivillighetens väg. Rikskommittén har dock även disponerat lotterimedel.

Av överståthållaren och rikets landshövdingar, vilka för rikskommitténs

räkning var inom sitt område omhänderhaft fördelningen av de tillgängliga

medlen, har den stora betydelsen av denna hjälpverksamhet samfällt

vitsordats. Önskvärdheten av att densamma även i fortsättningen kan

fullföljas efter nu tillämpade riktlinjer har från många håll understrukits.

Aven enligt min mening utgör en hjälpverksamhet i sådana fria former

ett värdefullt komplement till den genom nämnda förordningar reglerade

bidrags- och låneverksamheten. Det är här icke fråga örn en mera allmän

förstärkning av familjebidragen utan örn ingripanden i sådana särskilt behjärtansvärda

fall som icke lämpligen kunna regleras i en allmän författning.

De exempel, som i det föregående lämnats angående hjälpverksamheten,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 227. <

äro härutinnan belysande. Jag anser därför starka skäl tala för att denna

fria hjälpverksamhet även i fortsättningen uppehälles. Då efter utgången

av juni månad i år andra nämnvärda medel icke kunna beräknas härför

stå till förfogande, torde för ändamålet böra anvisas ett särskilt statsanslag

Beträffande storleken av det belopp, som bör anvisas, ansluter jag mig

till de av statens arbetsmarknadskommission gjorda beräkningarna. Jag

finner sålunda, att ett anslag av 3,000,000 kronor bör vara tillfyllest. Anslaget

torde böra få karaktären av reservationsanslag och upptagas å fjärde

huvudtiteln under avdelningen E. Diverse. Liksom kommissionen förutsätter

jag, att de belopp av rikskommitténs medel, som redan utlämnats

och vid ingången av nästkommande budgetår ännu icke tagits i anspråk av

landshövdingarna (överståthållaren), i första hand skola användas för den

fortsatta hjälpverksamheten. Detsamma bör gälla de ytterligare medel, som

eventuellt kunna komma att av rikskommittén ställas till förfogande för

ändamålet.

Rikskommittén, som ansett sig böra upphöra med ifrågavarande hjälpverksamhet

omkring den 1 juli 1941, har i sin skrivelse hemställt örn övervägande

av frågan örn fortsättande av verksamheten genom annat organ. I

detta läge synes det mig lämpligast att i enlighet med statens arbetsmarknadskommissions

förslag uppdraga åt kommissionen att övertaga rikskommitténs

hithörande verksamhet. Till kommissionen skulle på detta sätt — bortsett

från de under rådande förhållanden fåtaliga ärendena enligt fredsfamiljebidragsförordningen

— sammanföras den centrala ledningen av bidrags- och

låneverksamheten för tillgodoseende av de värnpliktigas och deras familjers

behov. Den fond av erfarenhet rörande värnpliktshjälp, som redan nu finnes

samlad inom kommissionen, skulle därmed i fortsättningen kunna utnyttjas

även för nu ifrågavarande hjälpverksamhet.

Den ifrågavarande hjälpverksamheten bör även enligt min mening bedrivas

enligt i huvudsak samma grunder som hittills. Fördelningen av bidragen

bör sålunda ske i förhållandevis fria former samt i regel genom

överståthållarens och landshövdingarnas försorg. Därav följer, att beslut i

bidragsärende som nu avses icke bör kunna dragas under vare sig arbetsmarknadskommissionens

eller annan myndighets prövning. Erforderlig kontroll

å verksamheten synes kunna vinnas genom föreskrivande av redovisningsskyldighet.

Huvuddelen av det anslag som sålunda må komma att anvisas bör i enlighet

med det anförda ställas till arbetsmarknadskommissionens förfogande.

Emellertid torde en mindre del därav böra kvarhållas till Kungl. Maj:ts

disposition för fortsättande av sådan av rikskommittén bedriven hjälpverksamhet

som ägt rum i andra former än som direkta bidrag at inkallade

eller deras familjer. Jag tänker därvid närmast på den verksamhet för hjälp

med beklädnad åt inkallades barn som med bidrag av bland annat rikskommitté-medel

bedrivits av föreningen Rädda Barnen. Bidrag för dylik verksamhet

synas böra få utgå av det ifrågasatta nya anslaget, men torde beslut

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Majus proposition nr 227.

därom böra fattas av Kungl. Majit. Den del av anslaget som för sådana

ändamål bör stå till Kungl. Majlis disposition torde kunna begränsas till

cirka 150,000 kronor.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen

att för Hjälpverksamhet till förmån för de till militärtjänstgöring

inkallades familjer för budgetåret 1941/42 anvisa ett

reservationsanslag av 3,000,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt

förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Vid protokollet:

Anders Broberg.

Stockholm 1941. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1941:338 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för viss hjälpverksamhet till förmån för de till militärtjänst inkallades famil a1 i texten
  2. SU 1941:152 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för viss hjälpverksamhet till förmån för de till militärtjänst inkallades familjer. s. 4 i texten