Sök i Ratio Lex

Angående anslag till tullverket för budgetåret 1941/42

1941-04-25 · 29 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 23 av 29 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1941:236, Angående anslag till tullverket för budgetåret 1941/42

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 236.

1

Nr 23B.

Kungl. Maj-.ts proposition till riksdagen angående anslag till tullverket

för budgetåret 1941/42; given Stockholms slott

den 25 april 194-1.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 25 april

1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Sköld, Eriksson, Bergquist,

Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför efter gemensam

beredning med cheferna för justitie- och försvarsdepartementen samt

t. f. chefen för socialdepartementet, statsrådet Bergquist:

Under rubriken Tullverket äro i riksstaten för innevarande budgetår uppförda

tre förslagsanslag, nämligen ett å 940,000 kronor till avlöningar till

befattningshavare hos generaltullstyrelsen, ett å 18,200,000 kronor till avlöningar

till befattningshavare å tullstaten samt ett å 2,138,000 kronor till omkostnader.

I skrivelse den 23 oktober 1940 gjorde generaltullstyrelsen framställning

angående medelsbehovet under förenämnda tre anslag för budgetåret

1941/42.

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 236.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

Styrelsens förslag innebar bland annat en nedskärning av utgifterna för

icke-ordinarie personal vid tullstaten. I årets statsverksproposition omnämndes,

att undersökningar påginge rörande möjligheterna till såväl ytterligare

besparingar som andra åtgärder för anpassning av tullverkets organisation

efter de av krisläget betingade förhållandena, bland annat genom tillfällig

överföring av viss arbetskraft till annan verksamhet. Då hithörande spörsmål

ansågos böra bli föremål för fortsatt utredning och det därjämte fanns

önskvärt att för bedömande av anslagsbehovet för nästa budgetår kunna

ännu någon tid följa utvecklingen inom verkets arbetsområde, upptogos anslagen

till tullverket i riksstatsförslaget med endast beräknade belopp. Generaltullstyrelsens

avlöningsanslag beräknades till 940,000 kronor, tullstatens

avlöningsanslag till 17,950,000 kronor och omkostnadsanslaget till 2,418,000

kronor.

Jag anhåller nu att få underställa Kungl. Majit förslag örn äskande av

ifrågavarande tre anslag för nästa budgetår. Därvid torde till en början få

upptagas vissa organisationsfrågor avseende tullverkets kustbevakning. Vidare

torde jag få anmäla fråga om indragning av den ersättning, som för

närvarande utgår till rådhusrätterna för handläggning av tullmål.

Vissa organisationsspörsmål rörande tullverkets kustbevakning.

I skrivelse den 12 november 1940 hemställde generaltullstyrelsen, att Kungl.

Majit måtte förordna örn verkställande av utredning rörande utvidgade arbetsuppgifter

för tullverkets kustbevakning vid krig eller krigsfara eller eljest

under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden. Till stöd för framställningen

anförde styrelsen bland annat, att till följd av nedgången i utrikes

fartygstrafiken och i den yrkesmässigt bedrivna smugglingen de arbetsuppgifter,

som enligt tullförfattningarna ålåge kustbevakningen, under

senare tiden väsentligt minskats i omfattning. Å andra sidan hade nya av

krissituationen föranledda arbetsuppgifter för kustbevakningen tillkommit.

De nya arbetsuppgifterna hade emellertid å större delen av kusten visat sig

icke tillräckliga för att jämte de uppgifter, som kustbevakningen hade att

fullgöra för tillsyn över tullförfattningarnas efterlevnad, bereda personalen

full sysselsättning. Styrelsen hade därför funnit det böra bliva föremål för

undersökning, huruvida icke kustbevakningspersonalen lämpligen skulle kunna

åläggas att biträda vid fullgörandet av vissa ytterligare uppgifter, som

ankomme på militära myndigheter eller på andra civila myndigheter än tullmyndigheterna.

I anledning av general tullstyrelsens framställning bemyndigade Kungl.

Majit den 22 november 1940 chefen för finansdepartementet att tillkalla

högst tre sakkunniga med uppdrag att inom departementet biträda med utredning

i berörda hänseende. Med stöd av detta bemyndigande tillkallades

samma dag byråchefen i generaltullstyrelsen P. H. Lindberg, landsfogden

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 236.

3

i Stockholms län K. G. Persson och kommendörkaptenen Stig H:son Ericson

såsom sakkunniga. Tillika uppdrogs åt Lindberg att i egenskap av ordförande

leda de sakkunnigas arbete.

De sakkunniga ha den 22 mars 1941 avgivit utredning i ämnet. Häröver

lia yttranden infordrats från åtskilliga myndigheter, däribland överbefälhavaren

över rikets försvarskrafter, marinförvaltningen, vissa länsstyrelser,

generaltullstyrelsen, statskontoret och riksräkenskapsverket ävensom allmänna

lönenämnden, som i ärendet samrått med försvarsväsendets lönenämnd.

Med hänsyn till ärendets beskaffenhet bör beträffande vissa delar av utredningen

någon närmare redogörelse icke intagas i statsrådsprotokollet,

utan torde i dessa delar få hänvisas till handlingarna, vilka komma att tillhandahållas

riksdagens vederbörande utskott.

Beträffande kustbevakningens uppgifter inom tullverket och krisförhållandenas

inverkan på dessa uppgifters omfattning framgår av sakkunnigutredningen

bland annat följande.

Kustbevakningens uppgift att söka förhindra och upptäcka olovlig införsel

av varor har under 1920- och 1930-talen främst varit inriktad på bekämpande

av den yrkesmässigt bedrivna spritsmugglingen. Denna har emellertid

under de sista åren varit stadd i avtagande och efter krigsutbrottet

praktiskt taget upphört. På grund härav kunde tullverkets utsjöbevakning

indragas under hösten 1939. Vidare har det övriga bevaknings- och spaningsarbete!

kunnat successivt minskas och patrulleringen med motordrivna

fortskaffningsmedel avsevärt inskränkas. Härigenom ha göromålen för den

del av kustbevakningen, vars huvudsakliga arbetsuppgift bestått i bekämpandet

av spritsmugglingen, undergått en betydande minskning.

Vad angår den kustbevakningen tillkommande uppgiften att inom tullområdet

utöva uppsikt över fartygstrafiken för tillsyn av att i tullhänseende

meddelade bestämmelser efterlevas, har även behovet av dylik uppsikt påverkats

av den i följd av krisläget inträdda nedgången i fartygstrafikens omfattning,

örn än denna nedgång i viss mån uppväges av att fartygen under

nuvarande förhållanden i större utsträckning än eljest framgå genom farleder

inomskärs. Framför allt har emellertid den knappa tillgången på flytande

bränsle medfört, att patrulleringar med motordrivna fortskaffningsmedel

måst begränsas till vad som varit oundgängligen nödvändigt. På grund

härav bär kustbevakningen i mindre utsträckning än tidigare tagits i anspråk

för ifrågavarande allmänna uppsikt.

Samtidigt har emellertid kustbevakningen till följd av krisläget fått vissa

nya arbetsuppgifter. Sålunda anlitas kustbevakningen bland annat för tillsyn

å efterlevnaden av de numera talrika exportförbuden, särskilt vid fartygs

lastning å ort utom tullplats, samt för kontroll med avseende å proviantering

av fiskefartyg.

De för kustbevakningen inom dess egentliga verksamhetsområde inträdda

förändringarna med avseende å arbetets omfattning ha gjort sig i olika grad

gällande inom skilda delar av kusten. Beträffande kustbevakningen i dess

helhet kan emellertid konstateras, att i fråga örn det egentliga kustbevakningsarbetet

krigsförhållandena medfört en så avsevärd nedgång i arbetsmängden,

att trots personalindragningar den kvarvarande personalen icke

har full sysselsättning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

Kustbevakningen bär med tillämpning av tidigare meddelade föreskrifter

anlitats jämväl för vissa marina uppgifter samt för en del civila övervakningsuppgifter,

som ej ingå i den egentliga tulltjänsten. De sakkunniga påvisa

emellertid, att detta med hänsyn till närmare angivna förhållanden kommit

att ske endast i begränsad utsträckning. Kustbevakningspersonalen har

dock, enligt vad de sakkunniga vidare framhålla, visat sig synnerligen lämplig

för dylika uppgifter, vilket mestadels även varit fallet beträffande båtmaterielen

vid kustbevakningen.

De sakkunniga framhålla, att vid krig eller krigsfara liksom under förhållanden

sådana som de nu rådande inom marinen föreligger ett framträdande

behov såväl av personal, lämplig för övervakningsverksamhet inom kusttrakterna,

som av fortskaffningsmateriel, ägnad för sådan verksamhet. Enligt

de sakkunnigas mening skulle kustbevakningen med fördel kunna användas

för tillgodoseende av detta behov i större utsträckning, än som hittills

varit fallet. Med hänsyn till beskaffenheten av den tjänstgöring, som

inom tullverket tillkommer kustbevakningen, anse de sakkunniga det vara

lämpligt, om kustbevakningens verksamhet inom marinen finge tyngdpunkten

förlagd till sådana uppgifter, som äro avsedda för den marina krigspolisen

(SFS 1940:958).

Kustbevakningens verksamhet under normala förhållanden karakteriseras

av de sakkunniga såsom ett slags sjöpolistjänstgöring, ehuru huvudsakligen

begränsad till övervakning av efterlevnaden av tullförfattningarna. Med hänsyn

till den svaga polisbevakningen i våra skärgårdsområden anses en utvidgning

av denna sjöpolistjänst till att omfatta även andra övervakningsuppgifter

inom kustbevakningens tjänstgöringsområde såsom en redan under

fredsförhållanden lämplig och ändamålsenlig åtgärd. Så mycket mer måste,

yttra de sakkunniga, en sådan utvidgning av kustbevakningens arbetsuppgifter

vid inträdande krigsförhållanden synas påkallad för att icke säga nödvändig.

Med hänsyn till erfarenheterna från den hittillsvarande användningen av

kustbevakningen för uppgifter av hithörande slag anse de sakkunniga, att en

anordning, enligt vilken marinen vid mobilisering eller förstärkt försvarsberedskap

kan förfoga över kustbevakningen i dess helhet, innefattar den

bästa lösningen av frågan örn kustbevakningens utnyttjande.

Från angivna utgångspunkter förorda de sakkunniga, dels att kustbevakningspersonalen

inordnas i marinens krigspolis, dels ock att dennas uppgifter

utvidgas att avse en allmän sjöpolistjänst. De sakkunniga tänka sig, att

kustbevakningspersonalens verksamhet såsom krigspolis skall kunna bedrivas

på sådant sätt, att kustbevakningens åligganden inom tullverket i allmänhet

bliva ombesörjda samtidigt med utövandet av krigspolistjönsten. I den

mån så ej kan ske, förutsättes det skola ankomma på vederbörande marina

organ att i samråd med kustbevakningschefen och kustdistriktcheferna ordna

tjänstgöringen inom krigspolisen så, att tullverkets intressen bliva vederbörligen

tillgodosedda.

Den tjänstgöringsskyldighet i marinen, som enligt förslaget skall åläggas

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

5

kustbevakningspersonalen, angives som nära jämförbar med den skyldighet

att under motsvarande förhållanden tjänstgöra vid marinen, som åligger lotsoch

fyrpersonalen. De i sistnämnda hänseende meddelade bestämmelserna

(SFS 1925: 502 och 503, 1939: 567) lia tjänat till ledning vid utformandet av

de sakkunnigas nu avgivna förslag.

Med avseende å spörsmålet, huruvida kustbevakningspersonalen är skyldig

att underkasta sig sådan utvidgning av tjänstgöringen, varom här är

fråga, framhålla de sakkunniga, såvitt den ordinarie personalen angår, att

tjänsteman, å vilken civila avlöningsreglementet är tillämpligt, jämlikt 3 §

1 mom. i reglementet är underkastad de tjänstgöringsföreskrifter, som meddelas

i instruktion, arbetsordning eller annan dylik författning. Då nämnda

reglemente är tillämpligt å samtliga ordinarie tjänstemän vid kustbevakningen

och då här enligt de sakkunnigas mening fråga är allenast om en utvidgning

av tjänsteåliggandena, anse de sakkunniga, även om tjänstemännen under

tjänstgöring vid marinen bliva underställda marina myndigheter, hinder

icke möta att ålägga dem dylik utsträckt tjänstgöringsskyldighet.

Enligt de sakkunnigas förslag skall kustbevakningschefen i generaltullstyrelsen

utöva chefskapet över kustbevakningen jämväl då denna tagits i

anspråk för tjänstgöring vid marinen. Han förutsättes därvid skola underställas

chefen för marinen för handläggning av ärenden, som röra marinens

krigspolis. Därmed är avsett att vinna en enhetlig prövning av sådana frågor,

som angå krigspolisen i dess helhet.

Inom varje område (marindistrikt o. s. v.) skall ledningen av marinpolisen

enligt förslaget utövas av en särskild marinpolischef, utsedd av vederbörande

militära chefsmyndighet med hänsyn därvid tagen till att han såvitt

möjligt bör vara förtrogen med de arbetsuppgifter av poliskaraktär, som

skola tillkomma krigspolisen.

Vad beträffar den kustbevakningschefen underställda tullpersonalen, skola

enligt förslaget jämväl byråingenjören och byråinspektören å kustbevakningschefens

expedition tjänstgöra vid marinen, varvid de skola biträda kustbevakningschefen.

Kustdistriktcheferna skola enligt förslaget vid tjänstgöringen

inom krigspolisorganisationen vara underställda dels kustbevakningschefen

och dels cheferna för vederbörande marindistrikt. De förutsättas skola

liksom i fredstid handlägga kustbevakningen berörande personal- och kameralärenden

och vidare skola i vanlig ordning fullgöra inspektion och andra

åligganden enligt för dem gällande instruktion.

Skyldigheten för kustbevakningspersonalen att vid mobilisering eller förstärkt

försvarsberedskap tjänstgöra vid marinen skall enligt de sakkunnigas

förslag inträda, då så påfordras. Därmed avses, att marinen skall äga bestämma,

när och i vilken omfattning marinen önskar taga kustbevakningen

i anspråk. De sakkunniga lia nämligen ansett det vara lämpligt, att marinen

finge möjlighet att anpassa kravet på biträde av kustbevakningen efter omständigheterna.

Krigspolisen skall fortfarande kunna, där så finnes lämpligt,

av vederbörande militäre chef ställas till civil polismyndighets förfogande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

Det har förutsatts, alt tulltjänsteman under tjänstgöring vid marinen fortfarande

skall äga de befogenheter, som tillkomma honom såsom tulltjänsteman,

och vara underkastad de skyldigheter, som åvila honom i sådan egenskap,

ävensom att han vid fullgörande av sådana åligganden skall vara underställd

vederbörande myndighet eller förman inom tullverket. För klarläggande

av befälsförhållandena har vidare föreslagits, att tulltjänsteman

vid tjänstgöringen i marinen skall, för så vitt han icke redan innehar viss

tjänsteställning inom marinen, hänföras till marinens reserv och tilldelas

viss grad inom denna.

I fråga om avlöningsförhållandena under tjänstgöringen vid marinen erinra

de sakkunniga, att enligt 3 § 1 mom. krigsavlöningsreglementet för civil

anställningshavare i statens tjänst, vilken vid mobiliserad del av försvarsväsendet

placeras i befattning med arbetsuppgifter motsvarande dem,

som åligga honom i fredstid, skola tillämpas i fred gällande avlöningsbestämmclser

jämte de ytterligare föreskrifter, som kunna varda meddelade.

De sakkunniga anföra vidare, att den tjänstgöring vid marinen, som skulle

ankomma på kustbevakningspersonalen vid mobilisering eller förstärkt försvarsberedskap,

visserligen medför, att nya uppgifter åläggas personalen och

att personalen blir hänförlig till krigsmän, men att fråga dock ej är örn

någon väsentlig förändring av tjänstgöringen. På grund därav anse de sakkunniga,

att personalen, i. enlighet med nämnda föreskrift i krigsavlöningsreglementet

bör, i likhet med vad som gäller i fråga örn lots- och fyrpersonal

under tjänstgöring vid marinen, äga åtnjuta avlöning och andra förmåner

enligt vederbörliga civila avlöningsreglementen och tilläggsbestämmelserna

därtill. Från den allmänna regeln, att tjänsteman skall under

tjänstgöring vid marinen äga behålla honom eljest tillkommande förmåner

och ersättningar, har emellertid förordats undantag i fråga örn rätten till

traktamentsersättning vid resor i tjänsten. Undantaget innebär i huvudsak,

att traktamentsersättning enligt det särskilda av Kungl. Majit fastställda

resereglementet för tullverket icke skall utgå till tjänstemän i 12 lönegraden

eller lägre lönegrad för patrulleringsfärder och andra i den vanliga tjänstgöringen

ingående resor, varemot dessa tjänstemän under tjänstgöringen i

marinen skola åtnjuta en särskild ersättning, benämnd dagavlöning och närmast

avsedd att innefatta gottgörelse för de med tjänstgöringen förenade utgifterna.

Dagavlöningen skall alltefter vederbörandes lönegrad och tjänstgöringens

art utgå med belopp växlande mellan 50 öre och 5 kronor örn

dagen. I förslaget förutsättes, att dagavlöningen skall få åtnjutas även örn

undantagsvis bespisning erhålles på kronans bekostnad.

Vad härefter angår kustbevakningens transportmateriel, innebär de sakkunnigas

förslag, att denna skall, då så påfordras, ställas till marinens förfogande.

Den skyldighet att hålla transportmedel mot lega, som är stadgad

för kustbevakningspersonal, föreslås skola åvila vederbörande även vid

tjänstgöring i marinen. För underhåll av tullverket tillhörig materiel anses

den inom tullverket för sådant ändamål uppbyggda organisationen fortfarande

böra anlitas, även örn underhållskostnaderna enligt vad i det följande

omförmäles skola gäldas av marinens medel.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 236.

7

Med avseende å bestridandet av kostnaderna för kustbevakningens användning

vid marinen framhålla de sakkunniga till en början, att kustbevakningen,

även om densamma helt ställts till marinens förfogande, fortfarande

har att vid sidan av eller samtidigt med den marina tjänsten fullgöra

vissa å tullverket ankommande uppgifter. De sakkunniga anse därför skäligt,

att ifrågavarande kostnader fördelas mellan marinen och tullverket.

Med tillämpning av den princip, som vid inkallelse av lots- och fyrpersonal

till tjänstgöring vid marinen gäller beträffande fördelning av kostnaderna

mellan lotsverket och marinen, ha de sakkunniga föreslagit, att förenämnda

dagavlöningar samt resekostnads- och traktamentsersättningarna för tullpersonal,

som tjänstgör vid marinen, ävensom kostnaderna för drift och underhåll

av materiel, som ställts till marinens förfogande, skola bestridas av

marinen. Till sådana kostnader hänföra de sakkunniga även kostnaderna

för särskilda anordningar, som äro påkallade av materielens användning

för marina ändamål.

Vad angår övriga kostnader för kustbevakningen, såsom lön, rörligt tilllägg,

kristillägg, flyttningsersättning, sjukvård, beklädnadsförmåner, legor,

telefonavgifter m. m., skola dessa enligt förslaget i vanlig ordning bestridas

av tullverket och i räkenskapen avföras såsom definitiva utgifter. Emellertid

anse de sakkunniga, att skäl kunna åberopas för att tullverket, såvitt

angår de mera betydande utgiftsposterna, erhåller ersättning av marinen fölen

del av dessa kostnader. En sådan gottgörelse anses enklast kunna ske

genom omföring vid räkenskapsårets slut. Till grund för beräkningen av

gottgörelsen skulle läggas en approximativ uppskattning, i vilken omfattning

kustbevakningen använts för tullverkets respektive marinens räkning. I vad

män nu avsedda kostnader skola ersättas tullverket av marinen skall enligt

förslaget bestämmas av Kungl. Majit på därom av generaltullstyrelsen efter

samråd med chefen för marinen gjord framställning.

De sakkunnigas förslag örn inordnande under vissa förutsättningar av kustbevakningen

i marinens krigspolis samt om utvidgning av krigspolisens uppgifter

har i stort sett biträtts av de i ärendet hörda myndigheterna. De meningsskiljaktigheter

som härutinnan yppats gälla närmast ombesörjandet av

vissa övervakningsuppgifter av civil natur samt grunderna för samverkan

mellan marinpolisen och civila polismyndigheter. Vissa civila myndigheter lia

framhållit behovet av att, örn marinpolisen förstärkes med kustbevakningen,

kunna anlita den utvidgade organisationen för biträde åt de civila polismyndigheterna,

under det att från militärt håll har hävdats, att marinens krigspolis

endast i den mån övriga tjänsteåligganden det medgiva bör tagas i anspråk

för nytillkommande, mera civila uppgifter, överbefälhavaren över

rikets försvarskrafter har i sådant sammanhang även framhållit såsom erforderligt

att med hänsyn till polisuppgifterna föranstalta örn särskild utbildning

av personalen, förslagsvis genom att länsstyrelserna ställa civil polispersonal

till förfogande såsom instruktörer. Även i de avseenden, som nu

berörts, lia emellertid förslagets principer övervägande tillstyrkts av myndigheterna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

Generaltullstyrelsen har föreslagit, att det, för vinnande av en fastare ordning

för kustbevakningens användning i marinens tjänst, skall förbehållas

Kungl. Majit att bestämma den tid, då kustbevakningen skall ställas till marinens

förfogande, och den omfattning, i vilken detta skall ske.

Frågan om skyldighet för kustbevakningspersonalen att underkasta sig den

föreslagna utvidgningen av tjänstgöringsskyldigheten har berörts av statskontoret

och allmänna lönenämnden, som förklarat sig i detta avseende icke

lia någon erinran att framställa mot sakkunnigförslaget. Lönenämnden har

därvid hänvisat till de extraordinära förhållanden, som förutsättas för inträdet

av den utvidgade tjänstgöringsskyldigheten, och till minskningen av kustbevakningens

normala arbetsuppgifter.

De föreslagna avlöningsgrunderna för kustbevakningspersonalen under

tjänstgöring vid marinen ha i yttrandena gjorts till föremål för vissa erinringar,

närmast vad angår dagavlöningens belopp, överbefälhavaren över

rikets försvarskrafter har ifrågasatt en minskning av ifrågavarande förmåner,

dock utan att förmånerna vid beredskaps- eller krigstjänstgöring vid marinen

borde bliva lägre än de i fred utgående. Marinförvaltningen har förordat

en minskning av vissa av de sakkunniga föreslagna dagavlöningsbelopp.

Statskontoret har uttalat sig för att kustbevakningspersonalen under

tjänstgöringen vid marinen i avlöningshänseende försättes i samma läge som

under tjänstgöringen inom tullverket. Allmänna lönenämnden åter anser

de föreslagna dagavlöningsbeloppen för de lägre lönegraderna vara väl låga.

Riksräkenskapsverket har förklarat sig icke finna anledning till erinran mot

de i sakkunnigförslaget upptagna förmånerna.

Marinförvaltningen har vidare föreslagit meddelande av en föreskrift, att

tullverkets personal må, då förhållandena det medgiva, under tjänstgöring

vid marinen kunna erhålla krigsportion eller del därav mot erläggande av

därför fastställd ersättning. Ett liknande förslag har framställts av överbefälhavaren.

Vad angår kostnadsfördelningen mellan marinen och tullverket, har riksräkenskapsverket

biträtt de sakkunnigas förslag, att uppkommande kostnadsökning

i form av dagavlöning, reseersättningar m. m. skall gäldas av

marinen. Den fasta lönen till tullpersonalen anser riksräkenskapsverket däremot

utan olägenhet kunna allt fortfarande belasta tullverkets anslag. Om

den emellertid skulle anses böra uppdelas mellan marinen och tullverket,

föreslår riksräkenskapsverket, att den från marinen utgående gottgörelsen

i tullverkets räkenskaper redovisas såsom uppbördsmedel under tullverkets

avlöningsanslag. Någon omräkning av nämnda anslag för budgetåret 1941/

42 anser riksräkenskapsverket däremot icke böra ske. Den personal, som

ifrågakommer till tjänstgöring vid marinen, skall nämligen, framhåller ämbetsverket,

bibehållas vid sin ställning som befattningshavare i tullverket,

varför medel för personalens avlöning böra vara beräknade i riksstaten under

tullverkets avlöningsanslag.

Överbefälhavaren över rikets försvarskrafter har beträffande kostnaderna

för vissa särskilda anordningar å kustbevakningens båtar framhållit, att des
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

9

sa kostnader icke borde, såsom de sakkunniga ifrågasatt, helt bestridas av

marinen utan borde såsom nyanskaffningskostnader fördelas mellan marinen

och tullverket enligt Kungl. Maj:ts bestämmande.

Av den föregående redogörelsen framgår, att kustbevakningens ordinarieDepartemtnU''

arbetsuppgifter genom krisförliållandena i avsevärd mån minskats men att chefen•

samtidigt ett behov av dess medverkan vid ombesörjande av åtskilliga uppgifter

inom marinen jämte polisuppgifter av mera civil natur gjort sig gällande.

Redan nu användes kustbevakningens personal för vissa dylika uppgifter

om ock endast i begränsad utsträckning. De sakkunnigas förslag, att

kustbevakningen vid mobilisering eller förstärkt försvarsberedskap skall kunna

tagas i anspråk inom marinen och där ingå i en förstärkt krigspolisorganisation

med utvidgade arbetsuppgifter, innebär således principiellt sett icke

någon nyhet. Såsom av betänkandet framgår och genom yttrandena närmare

belyses, äro med sakkunnigförslaget dock förbundna vissa spörsmål avseende

dels avvägningen inom den föreslagna organisationen mellan marina uppgifter

och polisuppgifter av mera civil karaktär och dels samarbetet mellan

den förstärkta marinpolisen och de civila polismyndigheterna inom gemensamma

verksamhetsområden. Det torde i väsentlig mån få överlämnas till

den praktiska tillämpningen att åstadkomma en tillfredsställande lösning av

dessa spörsmål. Härvid torde den av de sakkunniga föreslagna organisationen

i sina huvuddrag bilda ett lämpligt underlag. Jag anser därför, att de

sakkunnigas organisationsförslag bör i princip godtagas.

Härvid har jag i likhet med de sakkunniga samt statskontoret och allmänna

lönenämnden ansett mig kunna utgå ifrån att gällande anställningsvillkor

för kustbevakningspersonalen icke medföra hinder för den ifrågasatta

utvidgningen av personalens tjänstgöringsskyldighet.

Sedan riksdagen i samband med prövningen av föreliggande anslagsfrågor

fått tillfälle att taga ståndpunkt till förslagets huvudgrunder, torde den

närmare utformningen av organisationen få ankomma på Kungl. Maj:t. Därvid

torde generaltullstyrelsens ändringsförslag i fråga om ordningen för

meddelande av beslut i särskilt fall om kustbevakningens inordnande i marinen

böra övervägas. Beträffande den av överbefälhavaren berörda frågan

om marinpolispersonalens kompetens för vissa polisuppdrag förutsätter jag,

att denna fråga skall genom lämpligt samarbete med de civila polismyndigheterna

kunna lösas utan alt särskilda medel för anordnande av utbildning

i polistjänst behöva ställas till förfogande.

Vad angår avlöningen åt kustbevakningspersonalen vid tjänstgöring i marinen,

innebär de sakkunnigas förslag i huvudsak, att personalen skall äga

åtnjuta avlöning och andra förmåner enligt de civila avlöningsbestämmelserna,

dock med bland annat det undantag, att vissa i tullverkets resereglemente

fastställda traktamentsersättningar icke skola utgå till tjänstemän i 12

lönegraden eller lägre lönegrad, varemot dessa skola åtnjuta en särskild gottgörelse,

benämnd dagavlöning. I enlighet med eljest tillämpade grundsatser

torde det böra ankomma på Kungl. Maj:t att meddela erforderliga bestäm
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

melser i detta ämne. Förslag härom torde framdeles få underställas Kungl.

Maj:t, varvid jämväl de erinringar, som i vissa yttranden framställts beträffande

dagavlöningen, torde få upptagas till närmare övervägande.

I likhet med marinförvaltningen och överbefälhavaren anser jag, att fri

kost icke bör tillhandahållas tullpersonalen vid tjänstgöring i marinen. Skulle

det finnas erforderligt att meddela bestämmelser örn beredande av förplägnad

mot erläggande av ersättning, torde det böra ankomma på Kungl. Majit

att förordna i ämnet.

Beträffande den i ärendet omnämnda användningen av tjänstemän vid

lots- och fyrstaten inom marinen är i 57 § 2 mom. 3 punkten civila avlöningsreglementet

stadgat, att sådan tjänsteman för tid, varunder han fullgör

tjänstgöring vid marinen, äger åtnjuta oavkortad lön jämte i förekommande

fall enslighets- och kallortstillägg. Då det ligger i sakens natur, att

det motsvarande kommer att gälla, när kustbevakningspersonalen, med bibehållen

skyldighet att fullgöra till tulltjänsten hörande uppgifter, tjänstgör

inom marinen, synes det icke nödvändigt att nu införa en uttrycklig

bestämmelse därom i civila avlöningsreglementet. I enlighet med vad i det

föregående anförts anser jag det ej heller vara nödvändigt att i reglementet

införa en motsvarighet för tullpersonalens del lill de bestämmelser om erhållande

av kost mot ersättning, som beträffande vissa andra personalgrupper

äro meddelade i reglementet.

De sakkunnigas förslag i fråga om användning inom marinen av kustbevakningsmateriel,

legomateriel därunder inbegripen, föranleder ej erinran

från min sida.

I fråga om bestridandet av kostnaderna vid kustbevakningens användande

inom marinen ha de sakkunniga föreslagit, att förenämnda dagavlöningar

samt resekostnads- och traktamentsersättningarna till tullpersonal, som tjänstgör

vid marinen, ävensom kostnaderna för drift och underhåll av materiel,

som ställts till marinens förfogande, skola bestridas av marinen. Detta förslag

har ej mött principiell erinran i yttrandena utom vad angår vissa engångskostnader.

Beträffande löner och andra större utgiftsposter utöver de

nyss nämnda lia de sakkunniga förordat, att dessa budgetårsvis ersättas tullverket

av marinen till någon skälig del, som Kungl. Majit efter gjorda överslagsberäkningar

skulle fastställa. Riksräkenskapsverket har däremot beträffande

de fasta lönerna förordat, att dessa alltjämt i sin helhet få belasta tullverkets

anslag.

För egen del biträder jag de sakkunnigas förslag, att marinen skall helt

vidkännas dagavlöningarna samt vissa resekostnads- och traktamentsersättningar

ävensom drift- och underhållskostnaderna. Även de i ärendet berörda

engångskostnaderna för utrustning av materiel synas böra helt bestridas

av marinens medel, örn de kunna anses betingade enbart av användningen

inom marinen. Vad beträffar andra större utgiftsposter, i främsta rummet

lönerna, synes det rimligt, att dessa, på sätt de sakkunniga föreslagit, uppdelas

mellan marinen och tullverket i ungefärligt förhållande till den omfattning,

i vilken verksamheten kommit de olika tjänstegrenarna till godo.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

11

1 fråga om ordningen för gäldandet av de kostnader, som marinen sålunda

helt eller delvis skall vidkännas, vill jag med viss jämkning i de sakkunnigas

förslag förorda, att samtliga kostnaderna skola bestridas från tullverkets anslag

och att vad som av kostnaderna kommer att belöpa å marinen skall budgetårsvis

ersättas nämnda anslag av marinens medel. Någon ersättning från

marinen till sjunde huvudtitelns kristilläggsanslag synes ej behöva ifrågasättas.

Omförmälda ersättningar från marinen böra redovisas å en särskild uppbördspost

under vart och ett av tullverkets anslag.

Vid anslagsberäkningen torde man böra utgå ifrån att kustbevakningens

inordnande i marinen skall, i den mån så påfordras, kunna ske från början

av nästa budgetår. I vad mån belastningen å tullverkets utgiftsstater för

nästa budgetår kan påverkas av organisationsförslagets genomförande är

vanskligt att på förhand bedöma. Särskilt gäller detta uppbördsposterna för

ersättningen från marinen, vilka nu endast med stor osäkerhet kunna uppskattas.

Fråga om indragning av ersättningen till rådhusrätterna för

handläggning av tullmål.

Genom Kungl. Maj:ts brev den 15 februari 1841, den 6 april 1858 och den

27 november 1917 ha bestämmelser meddelats angående ersättning av tullmedlen

till rådhusrätterna för handläggning av tullmål. Ersättningen utgör

femton kronor för varje slutligt avgjort tullmål utöver ett antal av sex sådana

mål, som förutsättes årligen skola av varje rådhusrätt kostnadsfritt för tullverket

handläggas och avdömas.

Till kostnader för avdömande av tullmål är å tullverkets omkostnadsstat

under anslagsposten till övriga utgifter uppförd en särskild delpost. Utgifterna

under denna delpost lia de senaste budgetåren minskats på grund av

den efter krigsutbrottet inträdda nedgången i smugglingen. För budgetåret

1938/39 uppgingo utgifterna till omkring 29,300 kronor. Härav belöpte omkring

10,300 kronor på Stockholms rådhusrätt, 7,600 kronor på rådhusrätten

i Göteborg, 3,800 kronor på rådhusrätten i Malmö och återstående

7,600 kronor på ett tjugotal andra rådhusrätter. För budgetåret 1939/40 uppgick

utgiftssumman under delposten till omkring 19,100 kronor. I generaltullstyrelsens

statförslag för nästa budgetår har utgiftssumman beräknats till

endast 12,000 kronor, och enligt sedermera erhållna uppgifter beräknas sammanlagda

ersättningsbeloppet för de tullmål, som avdömts eller avdömas under

första halvåret 1941, ej komma att överstiga 4,000 kronor.

Sedan i samband nied besparingsarbetet inom statsförvaltningen fråga

väckts om indragning av ifrågavarande ersättning, har Kungl. Majit den 11

oktober 1940 uppdragit åt generaltullstyrelsen att verkställa utredning i ämnet.

Styrelsen har lämnat magistraterna i de städer, där antalet tullmål under

något av åren 1935—1939 överstigit sex, tillfälle att yttra sig i frågan. Flertalet

av dessa magistrater lia inkommit med yttrande, i tre fall nied över
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 236.

lämnande tillika av yttrande från vederbörande drätselkammare. Styrelsen

har jämväl införskaffat yttrande från bland andra Överståthållarämbetet.

Därefter har styrelsen den 30 november 1940 avgivit utlåtande med förslag

i ärendet. Häröver har svenska stadsförbundets styrelse avgivit yttrande.

Beträffande tillkomsten av tullmålsersällningen och tidigare förslag örn

dess borttagande ha redogörelser lämnats i 1917 års statsverksproposition,

sjunde huvudtiteln sid. 141, och i generaltullstyrelsens nu avgivna utlåtande.

I det förstnämnda hänseendet framgår av handlingarna bland annat följande.

Enligt 1734 års lag tillkom det icke rådhusrätt att taga befattning med tullmål,

utan dessas behandling tillhörde specialdomstolar, nämligen de så kallade

sjö- och gränsetullrätterna samt accisrätterna. Då genom landtullarnas

indragning accisrätterna skulle upphöra, förordnade Kungl. Majit genom

kungörelse den 14 februari 1811, att alla mål, som förut tillhört dessa rätter,

borde tills vidare upptagas, i stapelstäderna, där sjötullkamrar funnos, av

sjötullsrätt och i övriga städer av rådhusrätt.

Vad angår sjötullsrätterna, ingingo i dessa, utom tull- eller vissa andra

funktionärer, jämväl magistratsledamöter, vanligen två rådmän. 1 Stockholm

deltogo dock icke några medlemmar av magistraten i tullrätten, utan

denna bestod helt av tulltjänsteman, intill dess vid en år 1815 vidtagen omorganisation

två av stadens rådmän blevo ledamöter av rätten. Dessa erhöllo

år 1816 arvode av statsmedel. I Göteborg voro från sistnämnda år likaledes

två rådmän ledamöter av sjötullsrätt^!. Dessa beviljades år 1819 arvode avstatsmedel.

I övriga städer utgick ej någon ersättning till magistratsledamöterna

för tjänstgöring i tullrätterna. Städernas notarier hade i allmänhet att

utan särskild gottgörelse bestrida notariesysslan i dessa domstolar; det ankom

emellertid på tullverket att tillhandahålla nödiga skrivmaterialier.

Efter det rikets ständer år 1823 hos Kungl. Majit gjort framställning örn

indragning av tullrätterna samt särskilda kommitterade däröver avgivit

utlåtande, förordnade Kungl. Majit genom kungörelse den 7 maj 1831 (nr

20), att sjötullsrätterna skulle upphöra från och med år 1832 och att de

åligganden, som tillhört dessa domstolar, skulle överflyttas på rådhusrätterna.

Genom samma kungörelse föreskrev Kungl. Majit, att vid tullmålens

företagande och avgörande skulle iakttagas den skyndsamhet, som för brottmål

i allmänhet vore föreskriven. »Enär likväl», heter det i samma kungörelse,

»i anseende till den mängd av mål rörande överträdelser av tullförfattningarne,

som i Stockholm och Göteborg årligen förekomma, svårighet tilläventyrs

skall möta att med behörig skyndsamhet avgöra sådane mål, i händelse

de skulle komma att behandlas i förening med de, rådstuvurätterne därstädes

tillhörige, övrige mål och ärende!», fann Kungl. Majit gott förordna,

att vid rådstuvurätterna i Stockholm och Göteborg skulle inrättas särskilda

avdelningar för upptagande av de frågor, vilka förut tillhört sjötullsrätterna

därstädes. Genom brev till Svea hovrätt den 7 maj 1831 förordnade Kungl.

Majit vidare, att vid tullmålsavdelningarna i Slockholm och Göteborg årliga

arvoden för avdelningarnas ledamöter och notarier skulle utgå av tullmedlen.

Sedan sjötullsrätterna sålunda indragits, förklarade Kungl. Majit i brev till

generaltullstyrelsen den 14 april 1832, att rådhusrätternas notarier icke ägde

något lagligen grundat anspråk på skrivmaterialieersättning från tullverket.

Med anledning av vid 1834—1835 års riksdag väckt motion om arvoden

lill städernas rådhusrätter för deras befattning med tullmål yttrade statsutskottet

i utlåtande den 23 maj 1834 (nr 122), att utskottet i allmänhet icke

kunde godkänna den grundsats, att, om till följd av några förändringar i

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kanal. Maj:ts proposition nr 236.

13

administrativ väg göromålen för en och annan ämbetsmyndighet i någon

män tillökades, staten genast skulle vara pliktig därför vidkännas ökade avlöningsutgifter.

Utskottet ansåg sig så mycket mindre kunna tillstyrka något

särskilt avlönings- eller arvodesanslag lill följd av rådhusrätternas behandling

av tullmål som sådant då även borde ifrågakomma för rikets hovrätter,

särskilt Svea hovrätt, som genom tullmålen erhållit en icke obetydlig tillökning

i sina göromål. Vidare uttalade utskottet, att i övrigt tullmålen i de

flesta städer icke syntes förorsaka någon märkbar eller väsentlig ökning i

rådhusrätternas göromål samt att Kungl. Majit hade sig öppet lämnat att,

om ett motsatt förhållande ett och annat år någonstädes skulle inträffa, för

tillfället anvisa den ersättning, som kunde prövas skälig och varom vederbörande

icke torde underlåta alt göra underdånig framställning. I enlighet

med utskottets förslag avslogo ständerna motionen.

Enligt beslut den 3 mars 1837 fann Kungl. Majit, efter generaltullstyrelsens

hörande, icke skäl bifalla en av rådhusrätten i Malmö gjord ansökning örn

anslag till arvoden i och för tullmålens behandling genom en särskild avdelning

av rådhusrätten.

Sedan vid 1840—1841 års riksdag motion ånyo väckts örn arvoden för

rådhusrätterna i samtliga stapelstäder för behandlingen av tullmål, anförde

statsutskottet i ett den 14 maj 1840 avgivet utlåtande (nr 127), att billighet

och rättvisa påkallade, att de av rikets övriga städer, vid vilkas rådhusrätter

undersökningar rörande förbrytelser mot tullförfattningarna oftare förekomme,

komme i åtnjutande av samma förmån, som blivit Stockholm och

Göteborg beviljad medelst särskilda, rådhusrätterna av tullmedlen anslagna

arvoden. I enlighet med utskottets förslag gjorde rikets ständer den 1 juli

1840 underdånig framställning i berörda syfte.

I skrivelsen den 1 juli 1840 anhöllo ständerna, att Kungl. Majit efter generaltullstyrelsens

hörande och sedan utrett blivit, i vad mån rådhusrätterna i

andra städer än Stockholm och Göteborg kunde i följd av där handlagda

tullmåls antal och betydenhet anses böra därför tillgodonjuta en särskild

ersättning, måtte till dessa domstolars ledamöter och expeditionshavande av

tullmedlen anvisa arvoden till i förhållande därefter bestämda belopp.

Sedan utredning i ämnet verkställts, meddelade Kungl. Majit det förut

omförmälda beslutet den 15 februari 1841, varigenom ersättning enligt förut

angiven grund tillerkändes rådhusrätterna i andra städer än Stockholm och

Göteborg.

Med anledning av en av generaltullstyrelsen i skrivelse den 17 mars 1858

gjord framställning förordnade därefter Kungl. Majit genom brevet den 6

april 1858, att rådhusrätten i Göteborg skulle för handläggningen av tullmål

undfå gottgörelse i enlighet med de grunder, som den 15 februari 1841 blivit

bestämda för rådhusrätterna i rikets övriga städer utom Stockholm.

Fråga örn indragning av tullmålsersättningen behandlades sedermera i

statsverkspropositionerna till 1914 och 1917 års riksdagar. Vid förstnämnda

tillfälle gjordes den beroende på viss ytterligare utredning. Vid 1917 års riksdag

vidtogs endast den ändring, att för Stockholms rådhusrätt skulle gälla

samma bestämmelser som för övriga rådhusrätter. Beslut härom meddelades

genom förenämnda brev den 27 november 1917.

Vid Stockholms rådhusrätt tillfaller tullmålsersättningen ledamöterna å

den avdelning, dit lullmålen äro hänvisade. För dessa ledamöter angivas

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kunni. Maj:ts proposition nr 230.

tullmålen medföra en viss, icke oväsentlig arbetsbörda utöver den eljest med

tjänsten förenade. En del av ersättningen uppgives åtgå till avlönande av arbetsbiträden

och till expenser.

I sju städer, däribland Göteborg och Malmö, redovisas tullmålsersättningen

numera till stadskassan.

I övrigt tillfaller ersättningen, såvitt av utredningen framgår, befattningshavare

vid rådhusrätterna som en extra inkomst.

I sitt till generaltullstyrelsen avgivna yttrande har Överståthållarämbetet

anfört:

Även om anordningen med särskild ersättning till rådhusrätterna för deras

befattning med tullmål vunnit långvarig hävd, syntes enligt ämbetets förmenande

någon rättslig grund icke kunna åberopas för att en dylik ersättning

alltjämt skulle utgå. Icke heller syntes de befattningshavare vid Stockholms

rådhusrätt, som ägde att mellan sig fördela den till nämnda rådhusrätt utgående

ersättningen, kunna göra anspråk på att erhålla gottgörelse för den inkomstminskning,

som skulle uppkomma för dem, örn ersättningen indroges.

Rätten att uppbära dylik ersättning vore nämligen där icke knuten till några

vissa befattningar utan tillkomme de rådmän och övriga befattningshavare,

som efter verkställd indelning tjänstgjorde som ledamöter vid andra avdelningens

rotel för tullmål.

Beträffande innehållet i de övriga av generaltullstyrelsen införskaffade yttrandena

må följande nämnas.

Magistraterna i ett antal städer, där tullmålsersättningen uppgår till ringa

belopp, ha förklarat sig icke ha något att erinra mot indragning av ersättningen.

Ett flertal magistrater ha däremot uttalat sig emot indragningen; i

vissa yttranden har därvid anförts, att en eventuell indragning borde föranleda

skälig gottgörelse åt rådhusrätternas ledamöter eller åt städerna, där ersättningen

tillfölle dessa.

Stockholms rådhusrätts andra avdelning, till vilken tullmålen vid rådhusrätten

äro hänvisade, har i ett av stadens magistrat överlämnat yttrande

anfört bland annat: Det kunde med fog ifrågasättas, huruvida avdelningens

ledamöter vore skyldiga att utan ersättning tjänstgöra såsom hittills å flera

sessionsdagar än ledamöterna å rådhusrättens övriga avdelningar. Därest

ersättningen skulle bortfalla och i anledning därav förut omförmälda arbetsbiträden

icke vidare kunde anlitas, syntes i varje fall viss personalförstärkning

behöva vidtagas på bekostnad av antingen statsverket eller Stockholms

stad. Såvitt avdelningen kunde finna, bleve under sådana förhållanden besparingen

för det allmänna ingen eller så obetydlig, att den ej förtjänade

beaktande.

Stockholms magistrat har ifrågasatt uppskov med frågans avgörande i avvaktan

på den väntade processreformen.

Bland andra skäl mot indragningen har från städernas sida åberopats, att

rådhusrätterna hade att upptaga även tullmål, avseende förbrytelser som

begåtts utom vederbörande stads jurisdiktion. Vidare har framhållits, att

ersättning för avdömande av tullmål utgått av ålder och att den utgjorde

gottgörelse för de ökade besvär och kostnader, som förorsakats rådhusrätterna

genom att å dem överflyttats de förutvarande sjötullsrätternas göromål.

Såsom ytterligare motiv för ersättningens bibehållande har framhållits det

uttalande om tullmålens skyndsamma handläggning, som vid sjötullsrätternas

avskaffande gjorts i kungörelsen den 7 maj 1831 (nr 20). Det har även åbe
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 236.

15

ropats, att expeditionshavande, som det ålåge att expediera utslag och protokoll

i tullmål, finge en välbehövlig gottgörelse genom tullmålsersättningen;

enär expeditionstiden icke utgjorde mycket mer än en arbetsvecka, hade expedieringen

mången gång, då ett stort antal tullmai handlagts, måst ske

med åsidosättande av andra brådskande göromål. Tullmålens särskilda beskaffenhet

har av några myndigheter anförts såsom skäl mot indragning av

ersättningen; sålunda har uttalats, att lullmålen ofta varit mera betungande

än andra, särskilt då de gällt större smugglingsföretag, förverkande av fordon

och dylikt.

Vissa magistrater lia gjort gällande, att ersättningen utgjorde en avlöningsförmån,

som tillförsäkrats rådhusrätternas ledamöter och därför icke kunde

indragas utan fullt vederlag därför. Av ett flertal andra magistrater har

anförts, att ersättningen vore att hänföra till sportler och att vederlag borde

utgå, därest ersättningen indroges. En magistrat har anfört, att vid uppgörande

av lönestaten för vederbörande rådhusrätts befattningshavare hänsyn

tagits till ersättningen för tullmål samt att, om ersättningen bortfölle, dessa

befattningshavare syntes kunna framställa befogade anspråk på gottgörelse

av staden för förlorad inkomst till motsvarande belopp.

I fråga örn beredande av gottgörelse vid indragning av tullmålsersättningen

lia olika förslag framställts. En magistrat anser, att vederlag bör utgå i form

av expeditionslösen’för protokoll och utslag i tullmål. Från andra håll har

föreslagits, att gottgörelse för indragen ersättning utbetalas under en skälig

övergångstid. En magistrat har ifrågasatt, att befattningshavare, som tillträtt

sin tjänst före ikraftträdandet av beslut om indragningen, skulle bibehållas

vid ersättningen. Drätselkammaren i Malmö har anfört, att, enär ersättningen

för handläggning av tullmål vid rådhusrätten i Malmö under de senaste tio

åren utgjort i medeltal 3,834 kronor, motsvarande ett kapitaliserat belopp

av 109,542 kronor, sistnämnda belopp borde av staten utgivas till staden, örn

ersättningen indroges mot stadens bestridande.

Generaltullstyrelsen har i sitt utlåtande lämnat en redogörelse för reglerna

om laga domstol i tullmål och i anslutning därtill anmärkt, att antalet

tullmål, sorn av tullmålsdomstolarna avdömdes nied avvikelse från de eljest

om forum i brottmål meddelade föreskrifterna, syntes vara jämförelsevis

ringa. Styrelsen har vidare anfört:

Med avseende å frågan, huruvida de särskilda forumreglerna för tullmål

kunna anses utgöra skäl för bibehållande av ersättningen för handläggningen

vid rådhusrätt av dessa mål, anser styrelsen, att, enär ersättning utgår även

för mål, avseende brott, som begåtts inom vederbörande rådhusrätts domvärjo,

ersättningen icke betingats av forumreglerna. Den omständigheten att

endast rådhusrätt är behörig att handlägga vissa andra mål, såsom tryckfrihetsmål,

klander av dispasch samt i regel även övriga sjörättsmål, inberäknat

brottmål, som bedömas enligt sjölagen, har ej heller ansetts utgöra grund

för att staten skulle särskilt bidraga till kostnaderna för avdömande av dylika

mål. Enligt styrelsens mening utgöra därför de särskilda forumreglerna

för tullmål icke hinder för indragning av ersättningen.

Den omständigheten att i de flesta tullmål, för vilka ersättning utgår, åtal

utföres av tullverkets åklagare i stället för av allmän åklagare lärer icke heller

utgöra särskild grund för ersättningens bibehållande.

Grunden till att ersättningen tillerkänts rådhusrätterna torde enligt styrelsens

mening i stället vara den, att, sedan de på tullverkets bekostnad inrättade

sjöt ullsrätterna avskaffats men i sammanhang därmed anslag av tullmedlen

beviljats för handläggning av tullmål vid särskilda avdelningar av

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 236.

rådhusrätterna i Stockholm och Göteborg, billighet och rättvisa, såsom statsutskottet

vid 1840—1841 års riksdag yttrade, påkallade, att även rikets övriga

rådhusrätter, som avdömde tullmål, komme i åtnjutande av ersättning

därför. Med anledning av att vissa myndigheter utan att ingå på frågan örn

grunden till ersättningen åberopat, att ersättningen utgått av ålder, må framhållas,

dels att, sedan sjötullsrätterna avskaffades år 1831 och intill dess bestämmelser

om ersättning meddelades genom brevet den 15 februari 1841,

rådhusrätterna i andra städer än Stockholm och Göteborg hade att handlägga

tullmål utan särskild ersättning, dels ock alt rådhusrätterna äro skyldiga

att kostnadsfritt för tullverket avdöma sex tullmål örn året. De nu gällande

bestämmelserna örn ersättning för tullmål kunna därför icke anses utgöra ett

uttryck för den grundsatsen, att staten på grund av tullmålens särskilda beskaffenhet

bör bidraga till kostnaderna för deras avdömande. Enär numera

ersättning för tullmål utgår efter enhetliga grunder till alla rådhusrätter, som

äro tullmålsdomstolar, torde det ursprungliga skälet till beviljandet av ersättningen

hava förlorat i betydelse. Styrelsen anser därför, att frågan örn

ersättningen för handläggning av tullmål bör ses ur den synpunkten, huruvida

dessa mål äro så betungande för rådhusrätterna vid jämförelse med

motsvarande arbete för häradsrätterna, att det är skäligt, att staten bidrager

till kostnaderna för rådhusrätternas befattning med desamma.

Efter en redogörelse för tullmålens antal och beskaffenhet har generaltullstyrelsen

uttalat, att tullmålen enligt styrelsens uppfattning överhuvud taget

icke intoge någon särställning i förhållande till andra brottmål, som avdömdes

av rådhusrätterna, bland annat förbrytelser mot olika skattelagar samt

import- och exportförbud. Styrelsen har vidare yttrat bland annat:

Oavsett skälen till att särskild ersättning för handläggning av tullmål beviljats,

äro emellertid bestämmelserna härom så otidsenliga, att de enligt

styrelsens mening icke böra fortbestå. Frånsett penningvärdets fall sedan år

1841, kan, såsom styrelsen framhöll i sammanhang med bestämmelsernas

tillkomst, en ersättning med visst belopp för varje mål utan hänsyn till dess

beskaffenhet icke vara ägnad att åstadkomma likställighet i förevarande

hänseende mellan de olika rådhusrätterna. Under den tid, den yrkesmässiga

spritsmugglingen pågick i större omfattning, hade även vissa smärre rådhusrätter,

vilka eljest plägade handlägga endast ett fåtal tullmål om året, att

behandla sådana mål, vilka krävde ett tidsödande och maktpåliggande arbete,

under det att andra rådhusrätter visserligen också hade att handlägga

sådana vidlyftigare mål men jämväl ett stort antal enklare tullmål och därigenom

kommo i betydligt bättre ställning i ersättningshänseende än de övriga.

Frågan örn ersättningen har vidare numera kommit i ett annat läge,

sedan även alla häradsrätter blivit behöriga att handlägga vissa tullmål

samt två häradsrätter äro tullmålsdomstolar med enahanda behörighet som

rådhusrätterna. Under januari—september 1940 avdömde Torneå tingslags

häradsrätt 145 tullmål, under det alt av rådhusrätterna under samma tid

avdömdes 386 tullmål, varav i Stockholm 99, i Malmö 87 och i Göteborg 67.

Styrelsen kan icke finna det vara berättigat, att nämnda häradsrätt icke

äger uppbära särskild ersättning för tullmålen, under det att de rådhusrätter,

som under året avdömt mer än sex tullmål, erhålla särskild ersättning därför.

Enligt styrelsens mening är det icke förenligt med under senare tid tilllämpade

avlöningsprinciper, att den särskilda ersättningen för handläggning

av tullmål bibehålies, utan i stället bör, i den mån vissa domstolar

bliva oskäligt betungade till följd av tullmålen, förstärkning av arbetskrafterna

hos domstolarna äga ruin.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 236.

17

Vidkommande därefter frågan, huruvida de befattningshavare vid rådhusrätterna,

vilka tor närvarande äga uppbära ersättningen, kunna anses

berättigade att vid mistning av ersättningen komma i åtnjutande av vederlag,

hava några magistrater gjort gällande, att ersättningen inginge i de avlöningsförmåner,

som tillförsäkrats befattningshavarna genom deras fullmakter.

Med anledning härav vill styrelsen först framhålla, att ersättningen av

Kungl. Maj:t tilldelats rådhusrätterna och icke särskilda befattningshavare

vid desamma. Kungl. Majit har vidare genom brevet den 15 februari 1841

förbehållit sig att i förekommande fall bestämma fördelningen av ersättningen.

Där tullmål handlagts av rådhusrätt med tillförordnade ledamöter,

torde därför de ordinarie ledamöterna i rätten icke på grund av sina fullmakter

vara berättigade till ersättningen med uteslutande av de tillförordnade

ledamöter, som deltagit i målens handläggning. Vad särskilt angår de

större rådhusrätterna, som äro uppdelade på avdelningar, lära, såsom Överståthållarämbetet

framhållit, de befattningshavare, som placerats å tullmålsavdelningen,

icke hava något rättsligt anspråk på att bibehållas vid ersättningen

eller att framdeles under hela sina tjänstetid erhålla fullt vederlag

härför. Ersättningen torde icke heller, såsom vissa myndigheter hålla före,

kunna hänföras till sportler, jämförliga med till exempel expeditionslösen,

för vilka vederlag ansetts böra lämnas vid inkomstens upphörande, utan utgöra^

gottgörelse för ökat arbete. Härvid må framhållas, att ehuru sportler,

bestående i expeditionslösen, i samband med lönereglering indragits vid

Stockholms rådhusrätt, den särskilda ersättningen för handläggning av tullmål

tillkommer ledamöterna å den avdelning, där tullmålen handläggas.

Enligt generaltullstyrelsens mening hava därför de ordinarie befattningshavarna

vid rådhusrätterna, vilka för närvarande uppbära ersättningen, icke

något rättsanspråk mot staten på vederlag efter indragning av ersättningen.

Skulle emellertid ett rättsanspråk på grund av förlorad inkomst föreligga,

torde detta böra riktas mot vederbörande stad, som bär att bestrida befattningshavarens

avlöning.

Beträffande därefter frågan, huruvida efter ersättningens indragning vederbörande

städer kunna anses hava något rättsanspråk mot staten på den

grund, att ersättningen för närvarande redovisas till stadskassa^ eller på

den grund, att staden måst till följd av ersättningens indragning utbetala

ytterligare avlöning till befattningshavare vid stadens rådhusrätt eller förstärka

arbetskrafterna vid rätten, har styrelsen redan i det föregående uttalat

såsom sin uppfattning, att ett sådant anspråk icke kan grundas å de särskilda

forumreglerna för tullmål. Såsom ovan nämnts kan generaltullstyrelsen

icke finna, att den ifrågavarande ersättningen är att hänföra till sportler.

Därest emellertid ersättningen skulle anses utgöra sportelinkomst, må

framhållas, att i den av numera överståthållaren T. Nothin år 1921 till statsrådet

och chefen för finansdepartementet överlämnade utredningen om städernas

särskilda skyldigheter och rättigheter i förhållande lill slaten (sid.

211) frågan, huruvida städerna kunna mot kronan göra gällande någon juridisk

rätt i anledning av upphörande eller minskning av sportelinkomst för

deras magistratsledamöter, funnits böra besvaras nekande. Vidare har lagutskottet

vid 1918 års riksdag i eli jämväl i nyssnämnda utredning återgivet

utlåtande (nr 84) uttalat, att, där pä grund av ändrad lagstiftning sportelinkomst

upphör eller minskas för ledamot av eller tjänsteman vid rådhusrätt,

det syntes böra åligga vederbörande stad att genom jämkning i de från

staden utgående hilletörmånerna tillhandahålla vederbörande den lön, som

skäligen borde vara förenad med tjänsten i fråga. Såvitt styrelsen kunnat

linna, kan Iran stadernas sida icke mot staten resas något riillsligen grundat

anspråk, därest de genom Kungl. Majlis ovanberörda brev meddelade be
Hihang

lill riksdagens protokoll 1!H1. 1 sami. Nr 230. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

stämmelserna om ersättning för handläggning av tullmål skulle upphävas

eller ändras.

Vad slutligen angår frågan, huruvida billigheten kräver, att städerna erhålla

gottgörelse, därest ersättningen upphör att utgå, synes frågan härom

böra upptagas först efter av vederbörande stad gjord framställning och efter

utredning i varje särskilt fall.

På grund av det anförda har generaltullstyrelsen föreslagit upphävande

av de genom Kungl. Maj:ts brev åren 1841, 1858 och 1917 meddelade bestämmelserna

om ersättning till rådhusrätterna för avdömda tullmål.

Svenska stadsförbundets styrelse har i sitt yttrande hemställt, att generaltullstyrelsens

förslag för närvarande icke måtte föranleda åtgärd. Yttrandet

har i övrigt följande huvudsakliga innehåll:

Frågan om fortsatt ersättning till rådhusrätterna för tullmålens handläggning

vore icke någon fråga av större ekonomisk innebörd. Men självfallet

finge den finansiella sidan icke bedömas med alltför stor hänsyn tagen till

de senaste årens statistik över antalet tullmål. Det vore en naturlig sak, att

dessa mål minskade under den rubbning av handeln, det nu pågående kriget

fört med sig. Man syntes också kunna förbigå de olika motiveringarna för

statens åtagande i avseende å ersättningen. Faktum kvarstode, att statsmakterna

gjort ett åtagande, som de nu eventuellt skulle frångå. Härmed komme

man in på en fråga av den principiella betydelse, att beloppets litenhet icke

borde få hindra ett noggrant prövande av skäligheten i vad som nu föreslagits.

Frågan örn statens och städernas inbördes skyldigheter och rättigheter hade

på sin tid varit föremål för en ingående utredning. Avsikten hade då varit

att på en gång behandla detta komplex av med varandra samhörande frågor.

Gång efter annan hade emellertid statsmakterna synts benägna att, till

förfång för städerna, på olika punkter avlyfta kostnader från statsbudgeten

utan att hänsyn därvid toges till skälig kompensation på andra områden.

Mot denna bakgrund måste ett ytterligare steg mot nedskärning av städernas

inkomster ingiva betänkligheter. En särlösning till städernas nackdel av det

föreliggande ersättningsspörsmålet — beträffande vilket yttranden ej inhämtats

från städernas beslutande myndigheter, oaktat det förutsattes, att eventuella

krav från befattningshavarhåll på kompensation finge riktas mot städerna

— måste från städernas sida på det bestämdaste avvisas.

Ersättningsfrågan hade också ett intimt samband med processreformen,

som ju måste få organisatorisk inverkan på städernas domstolar. Något skäl

syntes svårligen kunna åberopas för att utan samband med processreformen

avgöra nu föreliggande detaljspörsmål, som självfallet icke heller för staten

hade någon ekonomiskt betydelsefull innebörd.

Av utredningen framgår, att i samband med 1831 års beslut örn tullmålens

överflyttning till rådhusrätterna gottgörelse beviljades av statsmedel för deras

handläggning endast såvitt angick rådhusrätterna i Stockholm och Göteborg,

där gottgörelsen till en början utgick i form av arvoden till ledamöter och

notarier vid de särskilda tullmålsavdelningar, som ansågos behövliga för en

skyndsam handläggning av tullmålen. Först några år därefter beviljades med

anledning av ett riksdagens beslut rådhusrätterna i övriga städer ersättning

för tullmålens handläggning, därvid ersättningen bestämdes efter det antal

mål, som av rätten under visst år avgjorts. Sedermera blevo bestämmelserna

härom gällande även för rådhusrätterna i Stockholm och Göteborg.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 236.

19

Av utredningen framgår vidare, att tullmålsersättningen i en del städer

ännu uppbäres av rådhusrätternas befattningshavare men i andra städer ingår

till stadskassan. Städerna synas även i förstnämnda fall vara ekonomiskt

intresserade av frågan örn tullmålsersättningens borttagande, i den mån borttagandet

kan antagas nödvändiggöra omreglering av befattningshavarnas avlöning

eller nyanställning av arbetskraft på städernas bekostnad.

För min del ansluter jag mig till generaltullstyreLsens uppfattning, att bestämmelserna

om tullmålsersättningen äro alltför otidsenliga för att böra

fortbestå. Såsom Överståthållarämbetet och generaltullstyrelsen anfört, lär

något rättsligen grundat anspråk på ersättningens bibehållande icke kunna

gentemot staten göras gällande av vare sig vederbörande befattningshavare

eller städerna. För att undvika en kostnadsöverflyttning från statsverket till

städerna kunde väl ifrågasättas att avlösa tullmålsersättningen med någon

lämpligare anordnad form av statsbidrag till kostnaderna för tullmålens

handläggning. Emellertid har frågan för de av densamma berörda städerna

icke större ekonomisk betydelse, än att tullmålsersättningen bör kunna avvecklas

utan vederlag till städerna. Detta gäller även om man utgår från att

antalet tullmål normalt är avsevärt större än på senaste tiden.

På grund av det anförda förordar jag, att förslag framlägges för riksdagen

om upphävande av tullmålsersättningen. Ändringen torde böra ske med

utgången av år 1941 sålunda att ersättning icke skall utgå för tullmål, som

av rådhusrätt slutligt avgöres efter nämnda tidpunkt.

Anslagsberäkningar m. m.

Anslaget till avlöningar till befattningshavare hos generaltullstyrelsen.

Den 12 maj 1939 har Kungl. Maj:t fastställt personalförteckning för generaltullstyrelsen

(statsliggaren sid. 344). Kungl. Majit har vidare den 24

maj 1940 fastställt följande avlöningsstat för generaltullstyrelsen, att tilllämpas

tills vidare från och med budgetåret 1940/41:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis .. kronor 683,300

2. Arvode, bestämt av Kungl. Majit .................... » 1,200

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a. Grundavlöningar m. m........... kronor 166,000

b. Avlöningsförhöjningar m. m., förslagsvis

........................ » 10,000 » 176,000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis .......................... » 79,500

Summa kronor 940,000.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 236.

Genom beslut den 20 september 1940 bär Kungl. Maj:t förordnat om införlivande

av kontrollstyrelsens laboratorium med tullverkets huvudlaboratorium.

Åtgärden har efter förslag av generaltullstyrelsen och kontrollstyrelsen

vidtagits i samband med kontrollstyrelsens flyttning till nya ämbetslokaler.

Genom Kungl. Maj:ts förenämnda beslut har föreskrivits, att den

tjänstgöringsskyldighet, som ålåge laboratoriebiträdet hos kontrollstyrelsen

(A 14), skulle tills vidare under innevarande budgetår fullgöras å tullverkets

huvudlaboratorium, varvid befattningshavaren i tjänsten skulle vara underställd

generaltullstyrelsen, dock utan att därigenom ändring skulle ske i fråga

om rätten till avlöning och andra förmåner i tjänsten eller bestridandet av

dessa förmåner.

I förenämnda skrivelse den 23 oktober 1940 angående medelsbehovet under

budgetåret 1941/42 har generaltullstyrelsen föreslagit, att ifrågavarande

laboratoriebiträdestjänst skulle uppföras på styrelsens personalförteckning.

Med hänsyn till de kompetenskrav, som gällt för befattningens innehavare,

och de vidgade arbetsuppgifter, som tillkomma det nuvarande laboratoriebiträdet

efter överflyttningen, anser generaltullstyrelsen skäl föreligga för befattningens

uppflyttning i högre lönegrad. Emellertid utgår styrelsen ifrån att

denna fråga bör upptagas först i samband med en mera allmän omprövning

av lönegradsplaceringarna för och benämningarna å de för tullverkets huvudlaboratorium

erforderliga ordinarie tjänsterna. Styrelsen anser, att innehavaren

av laboratoriebiträdestjänsten i avbidan härå bör från och med

nästa budgetår anställas såsom amanuens hos styrelsen i lönegraden Eo 16.

Styrelsen förutsätter, att vikarie å tjänsten därvid icke skall förordnas.

Den i generaltullstyrelsens skrivelse framlagda beräkningen av de olika anslagsposterna

har utförts i enlighet med de ändrade grunderna för uppställningen

av avlöningsstaterna för allmänna civilförvaltningens myndigheter.

Anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän har därvid av styrelsen

upptagits till 642,000 kronor, varvid styrelsen utgått ifrån att avlöningen

till laboratoriebiträdet skall bestridas av anslagsposten till avlöningar

till icke-ordinarie personal.

Anslagsposten till arvode, bestämt av Kungl. Majit, har av styrelsen uppförts

med oförändrat belopp av 1,200 kronor.

Å anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal avfördes

under budgetåret 1939/40 sammanlagt omkring 171,800 kronor, varav för

grundavlöningar omkring 161,400 kronor. Generaltullstyrelsen har beräknat

utgifterna under anslagsposten för nästa budgetår till 176,000 kronor. Därvid

har styrelsen räknat med att anslagsposten kommer att belastas med vikariatskostnader

till ett belopp av 15,000 kronor, vilka enligt hittillsvarande

regler skolat avföras å ordinarieposten. Av skäl, som förut nämnts, har styrelsen

i icke-ordinarieposten inberäknat avlöning till en amanuens i 16 lönegraden.

Däremot har styrelsen bortsett från de kostnadsökningar för avlöningar

åt icke-ordinarie personal, sammanlagt uppskattade till omkring

24,000 kronor, vilka beräknats uppkomma till följd av ökad arbetsbelastning

å styrelsens statistiska avdelning med anledning av att vissa omläggningar

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

21

och utvidgningar, i enlighet med beslut av Kungl. Majit, efter krigsutbrottet

vidtagits beträffande såväl utförsel- som införselstatistiken. I avseende härå

har styrelsen anfört, att endast de utgifter, som kunna anses nödvändiga under

normala förhållanden, böra medtagas vid anslagspostens beräkning.

Skulle anslagsposten på grund av kostnader, som sammanhänga med krisförhållandena,

visa sig otillräcklig, förutsätter styrelsen, att erforderlig förstärkning

kommer att lämnas.

Anslagsposten till rörligt tillägg har styrelsen beräknat till 120,800 kronor.

Anslagets slutsumma skulle alltså enligt generaltullstyrelsens förslag upptagas

till 940,000 kronor eller till samma belopp som anvisats för innevarande

budgetår.

Det laboratoriebiträde, som överflyttats från kontrollstyrelsen, torde med Departementsoförändrad

lönegradsplacering böra uppföras såsom tjänsteman å ordinarie chefen.

stat i personalförteckningen för generaltullstyrelsen. Därvid torde benämningen

å tjänsten böra ändras till assistent.

Med hänsyn till vad styrelsen anfört synes det skäligt, att ifrågavarande

tjänsteman beredes något förbättrad löneställning. I stället för den ifrågasatta

amanuensanställningen förordar jag emellertid, att en särskild ersättning

får utgå, vilken torde böra bestämmas av Kungl. Majit och ungefärligen

svara mot avlöningsökningen vid amanuensanställning i lönegraden

Eo 16.

Ordinarieposten i avlöningsstaten för styrelsen bör, med inberäknande av

lön vid nämnda ordinarie tjänst, upptagas till 648,000 kronor.

Arvodesposten bör i enlighet med styrelsens förslag upptagas till 1,200 kronor.

I icke-ordinarieposten torde böra ingå det belopp av 24,000 kronor, som

beräknats bliva erforderligt till följd av den genom krisförhållandena uppkomna

ökningen i arbetsbelastningen. Å andra sidan bör, med hänsyn till

vad nyss anförts beträffande den från kontrollstyrelsen överflyttade tjänstemannen,

frånräknas ett belopp av 6,000 kronor. Icke-ordinarieposten bör således

upptagas till 194,000 kronor.

Anslagsposten till rörligt tillägg torde böra upptagas till 123,800 kronor.

I enlighet med vad i det föregående anförts i fråga örn ersättning från

marinen för bland annat vissa avlöningskostnader vid användande av kustbevakningen

inom marinen bör i avlöningsstaten upptagas en för dylik ersättning

avsedd uppbördspost. Denna torde böra upptagas till 7,000 kronor.

Anslagets slutsumma skulle således utgöra (648,000 + 1,200 + 194,000 +

123,800 — 7,000=) 960,000 kronor.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

Anslaget till avlöningar till befattningshavare å tullstaten.

Kungl. Maj:t har den 12 maj 1939 fastställt personalförteckning för tullstaten

(statsliggaren sid. 345). Förteckningen upptager å ordinarie stat under

rubriken lokaltullförvaltningen 26 tulluppbördsman (A 15) samt å övergångsstat

9 tullkassörer (A 18). Enligt anmärkning till personalförteckningen

må 9 tulluppbördsmanstjänster å ordinarie stat tillsättas endast i den mån 9

tullkassörer å övergångsstat avgå från sina befattningar.

Kungl. Maj:t har den 24 maj 1940 fastställt följande avlöningsstat för tullstaten,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1940/41:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, förslags
vis

.......................................... kronor 13,500,000

2. Avlöningar till tjänstemän å övergångsstat, förslagsvis » 65,000

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj:t ................................ » 1,500

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a. Grundavlöningar m. m., förslagsvis

.................... kronor 3,000,000

b. Avlöningsförhöjningar m. m.,

förslagsvis.................. » 125,000 » 3,125,000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis ........................ » 1,538,500

Summa kronor 18,230,000.

I sin skrivelse den 23 oktober 1940 har generaltullstyrelsen framlagt förslag

rörande beräkningen av ifrågavarande anslag för nästa budgetår.

Därvid har styrelsen icke ifrågasatt annan ändring i personalförteckningen,

än att antalet å övergångsstat uppförda tullkassörer med hänsyn till avgång

nedsättes till 8, varav föranledes jämkning i anmärkningen till personalförteckningen.

Styrelsens anslagsberäkningar för nästa budgetår ha skett med iakttagande

av de ändrade grunderna för avlöningsstatemas uppställning.

Anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän har styrelsen med

ledning av förefintliga belastningsuppgifter beräknat till 13,400,000 kronor.

Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj:t, har styrelsen upptagit med oförändrat belopp, 1,500 kronor.

Beträffande anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal

framgår av styrelsens skrivelse, att samtliga extra tullvakter och extra

skrivbiträden samt kontorsvakter i början av innevarande budgetår till följd

av nedgång i trafiken permitterats. Å andra sidan har styrelsen räknat med

en obetydligt ökad belastning å anslagsposten till följd av att tre ordinarie

kustbevakningstjänstemän, vilka tidigare förordnats att bestrida på kustöveruppsyningsman

ankommande göromål, antagits till extra ordinarie kustöver
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

23

uppsyningsman och att en extra ordinarie gränsöveruppsyningsmanstjänst

nyinrättats i Haparanda gränsdistrikt för åstadkommande av en fastare organisation

av förmanskapet inom detta distrikt. Med utgångspunkt från det vid

statförslagets avgivande förefintliga personalbeståndet har styrelsen uppskattat

det belopp, som erfordras för avlöningar till icke-ordinarie personal under

nästa budgetår, till 2,150,000 kronor. Emellertid har styrelsen framhållit,

att, därest mera normala förhållanden åter skulle inträda med avseende å

utrikeshandeln, det icke torde bliva möjligt att utan åsidosättande av statsverkets

säkerhet och de trafikerandes berättigade krav begränsa utgifterna

till det beräknade beloppet utan att i sådant fall ett väsentligt överskridande

av nämnda belopp lär bli nödvändigt.

För rörligt tillägg har uppförts en anslagspost å 2,398,500 kronor.

Förutsättningarna för de nu anförda beräkningarna lia sedermera i vissa

avseenden ändrats. Sålunda ha, med tillämpning av kungörelsen den 3 januari

1941 (nr 5) ett antal ledigblivna ordinarie befattningar vid lokaltullförvaltningen

och kustbevakningen med hänsyn till de ändrade arbetsförhållandena

lämnats obesatta. I en inom generaltullstyrelsen upprättad promemoria

räknas med viss ytterligare vakanssättning. Vidare ha extra ordinarie befattningshavare

temporärt beretts anställning inom andra områden, främst krisförvaltningen,

varvid tjänstledighet beviljats vederbörande i tullverket med

avstående helt eller delvis av avlöningen från detta verk.

En omräkning av avlöningsanslaget har verkställts i nyssnämnda promemoria.

Därvid har ordinarieposten med hänsyn huvudsakligen till vidtagna

och beräknade vakanssättningar samt med ledning jämväl av numera tillgängliga

belastningssiffror nedräknats med 300,000 kronor till 13,100,000

kronor. Enligt promemorian skulle vakanssättningen av ordinarie tjänster

i och för sig föranleda en ökning i belastningen av icke-ordinarieposten med

något över 200,000 kronor. Emellertid har med hänsyn till senaste belastningssiffror

samt under förutsättning, att icke-ordinarie personal under nästa

budgetår i samma omfattning som nu kommer att vara tjänstledig eller

permitterad, någon höjning av icke-ordinarieposten utöver tidigare beräknade

2,150,000 kronor icke ifrågasatts. Anslagsposten till rörligt tillägg har i

promemorian nedsatts till 2,353,500 kronor.

I personalförteckningen för tullstaten ifrågasätter jag ej annan ändring än Departementsden

som föranledes av avgång från övergångsstaten. chefen.

Ordinarieposten i avlöningsstaten för tullstaten torde, även örn vakanthållandet

av tjänster vid kustbevakningen med hänsyn lill dennas användning

inom marinen skulle komma att upphöra, kunna upptagas till det inom styrelsen

senast beräknade beloppet.

Styrelsens beräkningar rörande de olika anslagsposterna i avlöningsstaten

föranleda ej heller i övrigt någon erinran från min sida.

För den i det föregående omnämnda ersättningen från marinen torde böra

beräknas en uppbördsposd av 300,000 kronor.

Anslaget bör således upptagas till (13,100,000 + 1,500 + 2,150,000 +

2,353,500 — 300,000 =) 17,305,000 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 236.

O mkostnadsanslage t.

Kungl. Maj:t har den 24 maj 1940 fastställt omkostnadsstat för tullverket,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1940/41 (statsliggaren sid.

347).

I sin förut omförmälda skrivelse den 23 oktober 1940 har generaltullstyrelsen

framlagt följande beräkning rörande medelsbehovet för budgetåret

1941/42. Till jämförelse meddelas uppgift beträffande dels medelsåtgången

under budgetåret 1939/40 i vad utgifterna belastat omkostnadsanslaget och

dels de belopp som för de särskilda ändamålen beräknats i omkostnadsstaten

för nu löpande budgetår.

Utgifter

under

1939/40

Anvisade

medel för

1940/41

Äskade

medel för

1941/42

1. Sjukvård m. m.........................

110,000

2. Reseersättningar...........................

3. Expenser:

479,526

450,000

400,000

a. Bränsle, lyse och vatten ..................

315,462

260,000

375,000

b. övriga expenser .....................

682,952

560,000

650,000

4. Publikationstryck.....................

25,714

30,000

30,000

5. Hemliga utgifter ........................

6. Övriga utgifter:

2,000

2,000

2,000

a. Kostnader för avdömande av tullmål........

19,110

27,000

12,000

b. Drift och underhåll av fortskaffningsmateriel

430,048

380,000

380,000

c. Legor för fortskaffningsmateriel ............

82,974

125,000

110,000

d. Utbildning i tulltjänsten ..................

78,815

24,000

3,700

e. Beklädnad och beväpning..................

75,053

80,000

150,000

f. Vissa bötesandelar m. m...................

78,514

105,000

45,000

g. Diverse utgifter....................

145,455

95,000

150,300

Summa

2,415,623

2,138,000

2,418,000

Beträffande den nytillkommande anslagsposten till sjukvård m. m. har generaltullstyrelsen

meddelat, att vissa utgifter för sjukvård visat tendens till

stegring. De sammanlagda utgifterna för sjukvård, vilka under budgetåret

1939/40 uppgingo till omkring 80,000 kronor, ha med hänsyn härtill för

nästa budgetår beräknats till 96,000 kronor. För begravningshjälp har

upptagits ett belopp av 14,000 kronor, vilket ungefär motsvarar kostnaden

under budgetåret 1939/40.

I fråga om anslagsposten till reseersättningar har generaltullstyrelsen räknat

med en nedgång i belastningen under nästa budgetår huvudsakligen till

följd av minskade utgifter för extra tullförrättningar, som utföras för trafikerandes

räkning och på dessas bekostnad.

Kostnaderna under innevarande budgetår för bränsle och skötsel av värmeledningar

har styrelsen uppskattat till 315,000 kronor. Med hänsyn till

ovissheten rörande prisutvecklingen i fråga om bränsle har styrelsen funnit

sig böra räkna kostnaderna under nästa budgetår till 325,000 kronor. Som

kostnaderna för lyse och vatten uppskattats till 50,000 kronor, har styrelsen

beräknat sammanlagda utgifterna under nästa budgetår för bränsle, lyse

och vatten till 375,000 kronor eller till 115,000 kronor högre belopp än för

innevarande budgetår.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

25

Vad angår övriga expenser har generaltullstyrelsen uppskattat städningskostnaden

till 250,000 kronor, vilket innebär en ökning med omkring 35,000

kronor i förhållande till de faktiska utgifterna under budgetåret 1939/40 och

med omkring 15,000 kronor i förhållande till de sannolika utgifterna för

innevarande budgetår. Kostnaderna för skrivmaterialier, papper, blanketttryck

och dylikt, vilka under budgetåret 1939/40 uppgingo till 151,600 kronor,

har styrelsen beräknat till 170,000 kronor. Därvid har styrelsen förutsatt

å ena sidan största möjliga begränsning i förbrukningen av här avsedda

materialier men å andra sidan betydande prisstegringar. Till bestridande av

kostnaderna för telegram, telefon och annonsering användes under budgetåret

1939/40 223,400 kronor, därav omkring 30,000 kronor för viss engångsutgift;

för nästa budgetår uppskattar styrelsen medelsbehovet till 170,000

kronor. För inköp och underhåll av möbler samt skriv- och räknemaskiner

har styrelsen beräknat ett belopp av 40,000 kronor, eller omkring 25,000

kronor mindre än vad som åtgick för ändamålet under budgetåret 1939/40.

Slutligen ha utgifterna för bokinköp och bindning av böcker uppskattats till

20.000 kronor eller omkring 8,000 kronor mindre än det verkliga utgiftsbeloppet

för 1939/40. Hela det för övriga expenser erforderliga beloppet

har sålunda av styrelsen beräknats till (250,000 + 170,000 + 170,000 +

40.000 + 20,000 —) 650,000 kronor. I enlighet med anförda beräkningar har

styrelsen upptagit expenspostens summa till (375,000 + 650,000 —) 1,025,000

kronor.

Beträffande anslagsposten till publikationstryck har styrelsen erinrat, att

för innevarande budgetår upptagits ett belopp av 4,000 kronor för utgivande

av ny matrikel över tullverkets personal. Ehuru denna kostnad ej återkommer

under nästa budgetår samt vissa åtgärder till begränsning av publikationstrycket

vidtagits, har styrelsen med hänsyn till prishöjningar uppskattat

medelsbehovet under anslagsposten till oförändrat belopp, 30,000

kronor, för nästa budgetår.

Även den under anslagsposten till övriga utgifter upptagna delposten till

drift och underhäll av fortskaffningsmateriel har av styrelsen beräknats

till samma belopp som för nu löpande budgetår. Därvid har styrelsen framhållit,

att en icke ringa del av tullverkets fortskaffningsmateriel måste utrustas

för gengasdrift och att kostnaderna härför beräknas delvis komma att

belasta nästa budgetår.

Kostnaderna för legor för fortskaffningsmateriel, vilka under budgetåret

1939/40 utgjorde omkring 83,000 kronor, har styrelsen uppskattat lill 110,000

kronor under nästa budgetår på grund av motsedd stegring av underhållskostnaderna.

Det för utbildning i tulltjänsten beräknade beloppet 3,700 kronor avses

för fortsatt anordnande av de sedan åtskilliga år pågående korrespondenskurserna.

I övrigt har styrelsen icke föreslagit anvisande av medel för anordnande

av utbildningskurser under budgetåret 1941/42. Styrelsen har

emellertid uttalat, att det med hänsyn till behovet av särskilt utbildad per
Bihang

till riksdagens protokoll 19il. 1 sami. Nr 236.

3

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 236.

Departementschefen.

sonal under mera normala förhållanden kan bliva nödvändigt att kursverksamheten

i viss omfattning återupptages redan under nästa budgetår.

Styrelsens uppräkning av delposten till beklädnad och beväpning har föranletts

av prisförhöjningar å beklädnadsartiklar.

Den av styrelsen föreslagna nedsätlningen i det till vissa bötesandelar

m. lii. beräknade beloppet sammanhänger med den under de senare åren

fortgående minskningen av antalet tullmål.

I fråga om delposten till diverse utgifter har styrelsen framhållit, att med

hänsyn till de allmänna prisstegringarna utgifterna från posten under budgetåret

1941/42, även nied iakttagande av all återhållsamhet, icke torde

kunna begränsas till lägre belopp än som motsvarar utgifterna under sistlidna

budgetår.

Anslagsposten till övriga utgifter skulle sålunda enligt styrelsens förslag

uppföras med 851,000 kronor och omkostnadsanslagets slutsumma med

2.418.000 kronor.

De i det föregående omförmälda dagavlöningar, som kunna komma att utgå

till kustbevakningspersonal vid tjänstgöring i marinen och vilka synas

närmast vara att jämställa med traktamentsersättningar, torde böra avföras

å anslagsposten till reseersättningar. Utgifterna under denna anslagspost och

under delposten till drift och underhåll av fortskaffningsmateriel torde komma

att ökas i den mån kustbevakningen tages i anspråk för marinen. Medelsbehovet

under de ifrågavarande posterna kan icke nu med säkerhet beräknas.

Jag förordar, att posterna upptagas i enlighet med generaltullstyrelsens

statförslag.

Belastningen å delposten till kostnader för avdömande av tullmål påverkas

icke för nästa budgetår av tullmålsersättningens bortfallande från och med

år 1942. Posten torde böra upptagas till 10,000 kronor eller 2,000 kronor

lägre än i styrelsens statförslag.

Delposten till beklädnad och beväpning synes kunna upptagas till 20,000

kronor lägre än styrelsen föreslagit eller således till 130,000 kronor.

Anslagsposten till övriga utgifter, av styrelsen beräknad till 851,000 kronor,

bör i enlighet med vad nu anförts upptagas till (851,000 — 2,000 —

20.000 =) 829,000 kronor.

I övrigt har jag icke något att erinra mot styrelsens beräkning av de olika

anslagsposterna.

Bruttoutgifterna under anslaget, av styrelsen beräknade till 2,418,000 kronor,

skulle följaktligen upptagas till 2,396,000 kronor.

I det föregående har jag förordat, att vissa kostnader för kustbevakningens

användning i marinen, nämligen reseersättningar — dagavlöningar därunder

inbegripna — samt kostnaderna för drift och underhåll av materiel,

skola vid budgetårets slut helt ersättas av marinens medel, under det att

andra kostnader för ändamålet, däribland sjukvårdskostnader, legor och beklädnadsutgifter,

skola delvis ersättas på samma sätt. För dylika ersättningar

bör upptagas en uppbördspost av 200,000 kronor.

Omkostnadsanslaget bör således upptagas till 2,196,000 kronor.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

27

Hemställan.

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att

Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

dels besluta, att den i Kungl. Majits brev den 15 februari

1841, den 6 april 1858 och den 27 november 1917 omförmälda

ersättningen för handläggning av tullmål icke skall utgå

för tullmål, som av rådhusrätt slutligt avgöres efter utgången

av år 1941;

dels besluta, att i personalförteckningen för generaltullstyrelsen

skall under rubriken Tjänstemän å ordinarie stat tillläggas

1 assistent i lönegraden A 14;

dels godkänna följande avlöningsstat för generaltullstyrelsen,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1941/42:

Avlöningsstat.

Utgifter:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för
slagsvis

.......................... kronor 648,000

2. Arvode, bestämt av Kungl. Majit ...... » 1,200

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie perso
nal

.............................. » 194,000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ............ » 123,800

Summa kronor 967,000

Särskilda uppbördsmedel:

Ersättning från marinen ................ kronor 7,000

Nettoutgift kronor 960,000;

dels till Tullverket: Avlöningar till befattningshavare hos

generaltullstyrelsen å driftbudgeten under sjunde huvudtiteln

för budgetåret 1941/42 anvisa ett förslagsanslag

av.......................... kronor 960,000;

dels besluta, att den i personalförteckningen för tullstaten

upptagna avdelningen Tjänstemän å övergångsstat samt anmärkningen

vid samma personalförteckning skola erhålla

följande ändrade lydelse:

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 236.

Befattning Lönegrad

Tjänstemän å övergångsstat:

8 tullkassörer .................................. A 18

Amri. 8 tulluppbördsmanstjänster å ordinarie stat må tillsättas endast

i den mån 8 tullkassörer å övergångsstat avgå från sina befattningar;

dels godkänna följande avlöningsstat för tullstaten, att

tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1941/42:

Avlöningsstat.

Utgifter:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis .................... kronor 13,100,000

2. Arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Maj:t » 1,500

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal, förslagsvis ............ » 2,150,000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis .......... » 2,353,500

Summa kronor 17,605,000

Särskilda uppbördsmedel:

Ersättning från marinen ............ kronor 300,000

Nettoutgift kronor 17,305,000;

dels till Tullverket: Avlöningar till befattningshavare å

tullstaten å driftbudgeten under sjunde huvudtiteln för budgetåret

1941/42 anvisa ett förslagsanslag

av.............................. kronor 17,305,000;

dels godkänna följande omkostnadsstat för tullverket, att

tillämpas tills vidare från och nied budgetåret 1941/42:

Omkostnadsstat.

Utgifter:

1. Sjukvård m. m., förslagsvis ........kronor 110,000

2. Reseersättningar, förslagsvis ........ » 400,000

3. Expenser, förslagsvis .............. » 1,025,000

4. Publikationstryck, förslagsvis ...... » 30,000

5. Hemliga utgifter .................. » 2,000

6. övriga utgifter, förslagsvis .......... » 829,000

Summa kronor 2,396,000

Särskilda uppbördsmedel:

Ersättning från marinen .............. kronor 200,000

Nettoutgift kronor 2,196,000;

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

29

dels ock till Tullverket: Omkostnader å driftbudgeten under

sjunde huvudtiteln för budgetåret 1941/42 anvisa ett

förslagsanslag av...................... kronor 2,196,000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

R. Borgström.

Bihang till riksdagens protokoll 19M. 1 sami. Nr 236.

4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. SU 1941:196 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag till kontrollstyrelsen m. m. s. 2 i texten
  2. Rskr. 1941:309 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till tullverket för budgetåret 19411*2. s. 1 i texten
  3. SU 1941:150 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag till tullverket för budgetåret 1941142. s. 1 i texten