Sök i Ratio Lex

Angående längtidstillägg för vissa värnpliktiga

1941-05-16 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1941:270, Angående längtidstillägg för vissa värnpliktiga

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 270.

1

Nr 270.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående längtidstillägg

för vissa värnpliktiga; given Stockholms

slott den 16 maj 1941.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 16 maj 1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorf, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Bergquist,

Bagge, Andersson, Domö, Hosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför

chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld:

Under nu anbefalld förstärkt försvarsberedskap och mobilisering utgår —

med undantag för vissa samvetsömma värnpliktiga, vilka åtnjuta avlöning enligt

fredsbestämmelserna —- de värnpliktigas avlöning enligt krigsavlöningsreglementet

med de modifikationer, som innefattas i kungörelsen den 19 januari

1940 (nr 51, jfr nr 985) med särskilda bestämmelser angående tillämpning av

nämnda reglemente. Vissa ändrade grunder för de värnpliktigas avlöning

hava vidare godkänts av innevarande års riksdag. Krigsavlöningsreglementet

skiljer på månadslön, som till värnpliktiga endast utgår till befattningshavare

av högre grad än vicekorprals, samt terminslön, vilken utbetalas för löneBihang

till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 270.

liss 4

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 270.

termin (V3 månad). Terminslönen, vilken för de värnpliktiga motsvarar det

under fredstid utgående penningbidraget, utgår efter två tariffer: en högre,

som gäller inom krigsskådeplats, fästning i belägringstillstånd och då Kungl.

Majit förordnar därom, samt en lägre, vilken tillämpas i övriga fall. De värnpliktigas

avlöning enligt krigsavlöningsreglementet efter senast beslutade

ändringar däri framgår av följande tabell:

Krigs-

löne-

klass

Oråd

Månadslön

(kronor

per månad)

T e r m i

n s 1 ö n

Högre

tariff

(kronor per

lönetermin)

Lägre

tariff

(kronor per

lönetermin)

1

Rekryt (under de första 100 dagarnas tjänstgöring)

_

10

10

2

Annan menig (efter 100 dagars tjänstgöring)......

—

15

10

3

Vicekorpral ......................................

—

18

n

4

Korpral..........................................

15

20

12

5

Furir ............................................

30

25

13

6

Flaggkorpral ....................................

35

28

14

7

Sergeant ........................................

45

30

15

8

Fänrik ..........................................

60

40

20

9

Löjtnant ........................................

75

50

25

10

Kapten ..........................................

90

60

30

11

Major............................................

105

70

35

Till de sålunda angivna terminslönebeloppen kommer sjötjänstbidrag i sådana

fall, då dylikt bidrag utgår enligt fredsbestämmelserna.

Vid krigsavlöningsreglementets tillämpning under nuvarande förhållanden

gäller — med vissa i det följande omnämnda undantag — att de värnpliktiga

efter 42 dagars beredskapstjänst bli berättigade till terminslön enligt den

högre tariffen. De värnpliktiga — och dessa utgöra flertalet — vilka fullgjort

rekrytutbildning och därför tillhöra 2:a krigslöneklassen, åtnjuta, örn de ej

inneha befälsgrad, under de första 42 dagarna 10 kronor per lönetermin och

därefter 15 kronor per lönetermin (här bortses tills vidare från sjötjänstbidrag)

.

För sådana samvetsömma, å vilka krigsavlöningsreglementet tillämpas,

gälla motsvarande bestämmelser, dock med den skillnaden, att den högre

tariffen över huvud icke blir tillämplig. De samvetsömma kunna således icke

erhålla högre terminslön än 10 kronor.

Värnpliktiga tillhörande årsklass 1939 eller yngre årsklass (årsgrupp 1940

eller yngre årsgrupp) erhålla icke avlöning enligt den högre tariffen förrän

de — utöver de 42 dagarna — fullgjort tjänstgöring under minst 180 dagar,

d. v. s. vad som genomsnittligt ansetts motsvara deras fredstjänstgöring.

Dessa värnpliktiga erhålla alltså till och med 222:a tjänstgöringsdagen (180 +

42 dagar) 10 kronor per lönetermin och under den återstående tjänstgöringstiden

— såvida de ej befordras — 15 kronor per lönetermin.

Vidare skall enligt förenämnda riksdagsbeslut menig värnpliktig tillhörande

årsklass 1938 eller äldre årsklass (årsgrupp 1939 eller äldre årsgrupp) under

tjänstgöring, vartill han inkallats jämlikt § 28 mom. 1 eller § 36 mom. 2 värnpliktslagen,

erhålla terminslön enligt 2 krigslöneklassen, oavsett vilken tjänst
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj-.ts proposition nr 270.

göring han tidigare fullgjort. Bestämmelsen, som syftar på äldre värnpliktiga,

vilka på grund av kategoriklyvning eller liknande orsak — dock ej vanligt

uppskov — icke fullgjort rekrytutbildning eller motsvarande tjänstgöring,

innebär att dessa med hänsyn till tjänstgöringens opåräknade natur redan

efter 42 dagars beredskapstjänstgöring erhålla en terminslön av 15 kronor.

I förevarande sammanhang må även erinras, att Kungl. Majit genom beslut

den 22 september 1939 förklarat, att flottan och kustartilleriet tillhörande

fast anställt manskap, vars anställningstid utgår under tid, då förstärkt försvarsberedskap

är anbefalld, må i omedelbar anslutning till avgången från

aktiv stat med en uppsägningstid av en månad antagas i fast anställning över

stat i den tjänstegrad vederbörande senast innehaft å aktiv stat, med åtnjutande

av de förmåner, som tillkomma motsvarande personal å aktiv stat.

Vidare har Kungl. Majit genom brev den 14 oktober 1939 (ändrat den (1

september 1940) föreskrivit, att vid sådan del av krigsmakten, som enligt

gällande bestämmelser vid förstärkt försvarsberedskap organiseras såsom

neutralitetsvakt, anställning över stat av värnpliktiga må äga rum i vissa

närmare angivna fall. Anställningen skall gälla tills vidare med en månads

ömsesidig uppsägningstid, dock att anställningen icke på grund av uppsägning

från den anställdes sida må upphöra förrän tre månader förflutit från

anställningstidens början. Den som anställts över stat skall åtnjuta samma

förmåner som skulle tillkommit honom, därest han i vanlig ordning erhållit

fast anställning, med undantag för ekiperingshjälp, årligt ekiperingsbidrag

och anställningspenningar. Under den tid anställning över stat varar utgå

icke de för värnpliktiga stadgade förmånerna, däri inbegripet familjebidrag.

Sedan 1940 års lagtima riksdag i anledning av Kungl. Majits proposition

nr 214 meddelat beslut angående långtjänstpremie åt vissa till beredskapstjänst

inkallade vid marinen (skr. nr 322), har Kungl. Majit den 7 juni 1940

förordnat, att en långtjänstpremie av 180 kronor skall tilldelas värnpliktig av

klass A vid marinen, vilken under budgetåret 1939/40, utan att hava innehaft

anställning över stat, såsom 2. klass sjöman eller 2. klass kustartillerist fullgjort

beredskapstjänstgöring vid flottan eller kustartilleriet under minst sex

månader i en följd, och i samband därmed uppdragit åt marinförvaltningen

att meddela erforderliga föreskrifter rörande denna premies utbetalande.

I skrivelse den 28 januari 1941 till chefen för försvarsdepartementet har

överbefälhavaren över rikets för sv ar skr af t er erinrat, att det vid intagandet

av förstärkt försvarsberedskap visat sig nödvändigt att vid marinen för bemanningen

av flottans fartyg och kustfästningarna taga i anspråk så gott som

samtliga tillgängliga värnpliktiga tillhörande dels klass A och dels vissa kategorier

av klass B. Av denna anledning hade sedermera avlösning ej kunnat

åstadkommas för dessa personalkategorier. Vid armén och flygvapnet hade

liknande förhållanden gjort sig gällande, ehuru i mindre utsträckning än vid

marinen. Det vore uppenbart, att en dylik långvarig bortovaro från ordinarie

förvärvsmöjligheter för'' flertalet värnpliktiga, särskilt familjeförsörjare, innebure

stora uppoffringar. Det vore även förståeligt, att ifrågavarande per
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 270.

sonal i jämförelse med andra värnpliktiga knappast ansåge sig rättvist behandlad.

På grund härav hade överbefälhavaren den 21 augusti 1940, d. v. s.

omkring ett år efter de första inkallelserna, anmodat försvarsgrenscheferna

att dels undersöka, huru stort antal värnpliktiga som vid utgången av september

1940 fullgjort 12 månaders beredskapstjänstgöring i en följd, varvid

hänsyn icke skulle tagas till tjänstledighet eller hempermittering av kortare

varaktighet än en månad, dels i samråd med respektive centrala förvaltningsmyndigheter

snarast upprätta förslag till lämplig ersättning för långtidstjänstgöring.

Försvarsgrenscheferna hade därefter till överbefälhavaren inkommit

med de begärda uppgifterna samt avgivit förslag till ersättning vid

längre tids militärtjänstgöring. Dessa förslag hade följande innebörd:

Chefen för armén förordade en successiv löneförbättring i förhållande till

tjänstgöringstidens längd. Bestämmelser i ämnet borde inarbetas i krigsavlöningsreglementet.

Chefen för marinen förordade införande av dels en långtidspremie å BOO

kronor efter 12 månaders beredskapstjänstgöring i en följd, varvid hänsyn ej

skulle tagas till tjänstledighet, permission, hempermittering, hemförlovning

eller oförvållad sjukdom under kortare tid än 60 dagar, dels ock ett lönetillägg

av 30 kronor för varje månads tjänstgöring utöver 12 månader, allt

för icke överstatanställd värnpliktig personal. För personal, som jämlikt

breven den 14 oktober 1939 respektive den 22 september 1939 anställts över

stat, förordades lägre belopp, nämligen för personal, som anställts enligt

förstnämnda brev, en långtidspremie å 180 kronor efter 12 månaders tjänstgöring

samt för all ifrågavarande personal ett lönetillägg av 15 kronor för

varje månads tjänstgöring utöver 12 månader. Såsom motivering för förslaget

i denna del anfördes, att dessa personalkategorier genom sin anställning förvärvat

i det närmaste samma avlöningsförmåner som stamanställt manskap

och således skulle, därest de erhölle löneförbättring i likhet med icke överstatanställda,

komma att uppbära högre avlöning än den fast anställda personalen.

Chefen för flygvapnet förordade införande av dels en långtidspremie å

270 kronor efter 9 månaders beredskapstjänstgöring, varvid hänsyn icke skulle

tagas till tjänstledighet, hempermittering o. s. v. under kortare tid än en

månad, dels ett månatligt lönetillägg av 30 kronor för varje månads tjänst

göring utöver 9 månader.

För egen del har överbefälhavaren i sin förenämnda skrivelse anfört

följande: Av de båda ifrågasatta systemen för åstadkommande av en löneförbättring

syntes det av chefen för armén föreslagna vara det principiellt riktiga,

enär krigsavlöningsreglementets bestämmelser borde vara så avpassade, att

personalen bereddes skälig ekonomisk gottgörelse. Det syntes emellertid

kräva lång tid att utarbeta och genomföra erforderliga ändringar i nämnda

reglemente. Gentemot chefens för marinen och chefens för flygvapnet förslag

kunde invändas, att den tilltänkta kompensationen för långtidstjänstgöring

förefölle väl hög. En olägenhet vore, att premier och månatliga lönetillägg

skulle utbetalas vid sidan av krigsavlöningsreglementet, vilket syntes

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Majus proposition nr 270.

vara ägnat att medföra rubbningar i avlöningssystemet. Den största fördelen

med ifrågavarande förslag vore, att de kunde genomföras utan större tidsutdräkt.

Detta hade synts överbefälhavaren vara av avgörande betydelse, enär

det vore angeläget, att förevarande fråga snabbt bringades till en lösning.

I anslutning till det anförda kunde såsom en provisorisk åtgärd ifrågasättas,

att de till beredskapstjänstgöring inkallade värnpliktigas avlöningsförmåner

ökades genom ett månatligt lönetillägg i enlighet med chefens för marinen

förslag, d. v. s. 30 kronor per månad efter 12 månaders tjänstgöring för ej

överstatanställda och 15 kronor per månad efter samma tjänstgöringstid för

översta.tanställda av båda kategorierna. Långtidspremie syntes däremot

för närvarande kunna uteslutas. Bestämmelserna örn utbetalande av månatligt

lönetillägg borde erhålla retroaktiv verkan. I motsatt fall skulle de tidigast

inkallade värnpliktiga uteslutas från ersättning för långtidstjänstgöring, vilket

skulle innebära en uppenbar orättvisa. — Jämsides med ifrågavarande provisorium

syntes mera permanenta bestämmelser böra utarbetas, lämpligen med

utgångspunkt från de av försvarsgrenscheferna ingivna förslagen.

Överbefälhavarens framställning har sedermera överlämnats till försvarsväsendels

lönenämnd för att tagas under övervägande vid det nämnden givna

uppdraget att vidtaga en översyn av gällande bestämmelser i krigsavlöningsreglementet.

Då det spörsmål, som innefattas i framställningen, synts lönenämnden

tarva en skyndsam lösning, har lönenämnden emellertid ansett sig

böra företaga detsamma till fristående behandling och fördenskull den 25

april 1941 avgivit särskilt utlåtande i ämnet. Lönenämnden har därvid anfört

bland annat följande:

I likhet med överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna finner lönenämnden

det vara skäligt, att de värnpliktiga, vilka nödgats att under en mera

avsevärd tidrymd fullgöra beredskapstjänstgöring, genom förbättrade ekonomiska

förmåner i någon form erhålla en viss kompensation för de olägenheter

och uppoffringar, som den långa tjänstgöringstiden för deras vidkommande

medför. Vissa åtgärder hava visserligen vidtagits i syfte att förbättra

de inkallades förmåner, såväl i fråga örn avlöning som med avseende å familjeunderstöd.

Dessa åtgärder hava emellertid mera syftat till att åstadkomma en

förbättring av do inkallades förmåner över huvud taget än till att speciellt

tillgodose den kategori beredskapstjänstgö] ando värnpliktiga, vars tjänstgöring

kommit att sträcka sig över hela eller större delen av den tid, varunder

förstärkt försvarsberedskap varit anbefalld. Till följd härav har denna kategori

värnpliktiga försatts i ett efter hand alltmera ogynnsamt läge.

Väl är lönenämnden ense med överbefälhavaren därom, att den av cheferna

för marinen och flygvapnet till införande ifrågasatta långtjänstpremien kan

och bör för närvarande uteslutas. Men vad angår det tilltänkta månatliga

lönetillägget kan lönenämnden till en början icke biträda förslaget, att —

förutom värnpliktiga i allmänhet — jämväl flen överstatanställda och den i

fast anställning över stat antagna personalen skulle göras delaktig av ifrågavarande

förmån, låt vara att tilläggen för denna personals vidkommande skulle

utgå allenast med hälften av de för övriga, värnpliktiga föreslagna beloppen.

Ifrågavarande personal skulle därigenom komma att intaga en förmånligare

ställning i lönehänseende än det fast anställda manskapet.

Mot den föreslagna avvägningen av lönetillägget är från lönonämndens

sida icke något att erinra. Med avseende å villkoren för tilläggets utgående

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majds proposition nr 270.

finner sig lönenämnden emellertid böra förorda vissa jämkningar i överbefälhavarens

förslag. Det synes lönenämnden såsom villkor för åtnjutande av

månatligt lönetillägg böra stipuleras, att den värnpliktige fullgjort sammanlagt

minst tolv månaders beredskapstjänstgöring utöver honom eljest i fredstid

åliggande värnpliktstjänstgöring, frånsett — i förekommande fall — landstormsrepetitionsövning

och landstormsbefälsövning. Såsom tjänstgöringstid

bör härvid givetvis allenast räknas tid, varunder vederbörande avlönats såsom

värnpliktig.

Beträffande en särskild kategori värnpliktiga torde ett något gynnsammare

beräkningssätt för erhållande av lönetillägg än det nyss angivna vara motiverat,

nämligen för dem, som på grund av kategoriklyvning eller liknande

orsak (t. ex. inställda eller reducerade övningar, däremot icke uppskov i

vanlig ordning med tjänstgöring) ej fullgjort någon tjänstgöring. Beträffande

ifrågavarande värnpliktiga bör rätten till månatligt lönetillägg inträda efter

fullgörande av tolv månaders beredskapstjänstgöring oberoende av, huruvida

någon fredstjänstgöring tidigare blivit fullgjord.

I fråga örn sättet för beräknande av den minimitid, som skulle utgöra

villkor för tillträde av månatligt lönetillägg, äro olika alternativ tänkbara.

Antingen bör för lönetilläggets åtnjutande krävas, att beredskapstjänstgöringen

omfattat en tidrymd av minst 12 månader i en följd, varvid någon

kortare tids uppehåll i tjänstgöringen till följd av sjukdom eller dylikt —

däremot icke till följd av hempermittering — skulle kunna anses ej medföra

avbrott i tjänstgöringen, eller ock kan kravet på tjänstgöring i en följd eftergivas,

i vilket fall allenast effektiva tjänstgöringsperioder komma i betraktande.

TTr tillämpningssynpunkt är sistnämnda alternativ avgjort att föredraga,

liksom det skulle medföra mindre ojämnheter olika grupper emellan. Med

hänsyn härtill anser sig lönenämnden närmast böra förorda det senare alternativet,

varvid dock lönenämnden förutsätter, att om uppehåll mellan olika

tjänstgöringsperioder överstiger ett år, lönetillägg ej må uppbäras förrän den

nya tjänstgöringen uppgått till 12 månader.

I detta sammanhang anser sig lönenämnden även böra beröra frågan örn

lönetillägg åt viss frivilligt tjänstgörande personal. Det synes lönenämnden

skäligt, att frågan örn månatligt lönetillägg åt sådan personal löses på det

sätt, att lönetillägg må bibehållas av den, som i egenskap av inkallad tillträtt

sådant lönetillägg och sedermera frivilligt kvarstannar i militärtjänstgöring.

Yad angår överbefälhavarens förslag örn en retroaktiv tillämpning av bestämmelserna

örn månatligt lönetillägg, finner lönenämnden det visserligen

vara ur löneteknisk synpunkt mindre tillfredsställande att genom en retroaktivt,

utgående förmån tillgodose de värnpliktiga, vilkas beredskapstjänstgöring

redan helt eller delvis fullgjorts. Med hänsyn till önskemålet att

samtliga de värnpliktiga, vilka nödgats under särskilt lång tid fullgöra beredskapstjänst,

i möjligaste mån hållas ekonomiskt skadeslösa, anser sig lönenämnden

likväl böra tillstyrka den av överbefälhavaren föreslagna anordningen.

Lönenämnden får i förevarande sammanhang framhålla, att nämnden vid

sitt ställningstagande till den nu föreliggande frågan utgått från förutsättningen,

att därest en lösning i anslutning till de av lönenämnden uppdragna

riktlinjerna kommer till stånd, detta sker fristående från spörsmålet örn den

inkallade personalens rätt till familjeunderstöd.

Lönenämnden finner sig slutligen böra uttala, att de nu förordade åtgärderna

torde få anses hava karaktären av ett provisorium och att med hänsyn

härtill den avsedda förbättringen av de värnpliktigas löneförmåner bör

komma till stånd utom ramen för de i krigsavlöningsreglementet meddelade

bestämmelserna.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Majus proposition nr 270.

Särskilda yttranden ha avgivits dels av nämndens ordförande, generaldirektören

E. Stridsberg, dels ock av ledamöterna kommendören M. E.

Giron och redaktören A. Törnkvist. Ordföranden har för sin del uttalat, att

han icke kunde biträda förslaget, att det tilltänkta lönetillägget skulle erhålla

retroaktiv verkan, dels av principiella skäl och dels med hänsyn till de kostnader

och det arbete, som skulle följa av en sådan anordning. Ledamöterna

Giron och Törnkvist ha ansett den förutsatta förbättringen i de ekonomiska

förmånerna böra begränsas till den kategori beredskapstjänstgörande värnpliktiga,

vars tjänstgöring kommit att sträcka sig över hela eller större delen

av den tid, varunder förstärkt försvarsberedskap varit anbefalld, och som

till följd härav försatts i ett efter hand alltmera ogynnsamt läge. I anslutning

härtill ha dessa ledamöter förordat, att det föreslagna månatliga lönetillägget

skulle utgå efter tolv månaders beredskapstjänstgöring i en följd,

varvid hänsyn icke foges till uppehåll eller avbrott örn högst sextio dagar.

Det har icke kunnat undvikas, att den av stormaktskriget framtvingade Departements

beredskapstjänstgöringen kommit att åvila vissa grupper av de värnpliktiga chefen.

med större tyngd än vad fallet varit med andra. Särskilt tydligt har detta

förhållande framträtt i fråga örn vissa av marinens värnpliktiga. Redan vid

intagandet av förstärkt försvarsberedskap visade det sig sålunda ofrånkomligt

att vid marinen taga i anspråk så gott som samtliga tillgängliga värnpliktiga

tillhörande klass A och vissa kategorier av klass B, varför avlösning

för dessa värnpliktiga sedermera icke kunnat ske. Även vid armén och flygvapnet

hava liknande svårigheter gjort sig gällande, ehuru i mindre utsträckning

än vid marinen.

Helt naturligt har utkrävandet av en så omfattande tjänstgöring med därav

följande bortovaro från de normala förvärvsmöjligheterna för flertalet nu avsedda

värnpliktiga inneburit betydande uppoffringar. Det framstår därför

såsom ett befogat önskemål, att de värnpliktiga, vilka nödgas fullgöra beredskapstjänstgöring

under mera avsevärd tid, genom förbättrade ekonomiska

förmåner i någon form erhålla en viss kompensation för de olägenheter och

uppoffringar, som den långa tjänstgöringstiden medför. Åtgärder i sådant

syfte hava icke tidigare varit främmande för statsmakterna. Sålunda har

Kungl. Majit föreskrivit, att förut fast anställda och andra värnpliktiga i

vissa fall vid förstärkt försvarsberedskap må anställas över stat med de större

ekonomiska förmåner detta medför. Vidare har Kungl. Majit med riksdagens

medgivande förordnat, att en långtjänstpremie, uppgående till ett engångsbelopp

av 180 kronor, finge tilldelas vissa värnpliktiga av klass A vid marinen,

vilka under budgetåret 1939/40 fullgjort beredskapstjänstgöring vid flottan

eller kustartilleriet under minst sex månader i en följd. De nu föreslagna

åtgärderna skulle utgöra ett ytterligare steg i samma riktning.

Beträffande sättet för beredande av nu ifrågasatt gottgörelse hava cheferna

för marinen och flygvapnet föreslagit, att ersättning skulle utgå dels i form

av en engångspremie, dels ock såsom ett månatligt lönetillägg. På sätt över

befälhavaren och lönenämnden anfört synes dock engångspremie icke böra

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majlis proposition nr 270.

ifrågakomma i detta sammanhang. Däremot anser jag mig kunna tillstyrka,

att de värnpliktiga, vilka tagits i anspråk för tjänstgöring under viss längre

tid, för därav följande olägenheter erhålla en gottgörelse i form av ett periodvis

upplöpande lönetillägg.

Såsom villkor för erhållande av dylikt lönetillägg bör enligt min mening i

anslutning till vad därutinnan föreslagits uppställas kravet på minst 360

dagars beredskapstjänstgöring. I fråga örn sättet för beräknande av denna

minimitid äro olika alternativ tänkbara. Antingen kan för lönetilläggets åtnjutande

fordras, att beredskapstjänstgöringen omfattat nämnda tidrymd i

en följd, varvid skulle kunna bortses från någon kortare tids uppehåll i tjänstgöringen,

eller ock kan kravet på tjänstgöring i en följd eftergivas, i vilket

fall allenast effektiva tjänstgöringsperioder skulle komma i betraktande. För

det förstnämnda alternativet hava två av lönenämndens ledamöter uttalat sig,

medan det sistnämnda förordats av lönenämndens majoritet. Såsom skäl försm

ståndpunkt har majoriteten anfört, att sistnämnda alternativ ur tillämpningssynpunkt

avgjort vore att föredraga samt att det skulle medföra mindre

ojämnheter olika grupper emellan. För min del finner jag dessa skäl bärande

och ansluter mig sålunda till den uppfattningen, att den effektiva tjänstgöringstiden

skall vara avgörande, oavsett örn den fullgjorts i en eller flera

omgångar. Däremot kan jag icke biträda den av iönenämnden hävdade me

ningen, att örn uppehåll mellan olika tjänstgöringsperioder överstiger ett år,

lönetillägg ej må uppbäras förrän den nya tjänstgöringen uppgått till tolv

månader. Uppställandet av en sådan förutsättning skulle uppenbarligen medföra

icke önskvärda gränsfall med ur rättvisesynpunkt otillfredsställande

konsekvenser.

Vid beräknandet av den tjänstgöringstid, vars fullgörande skall utgöra

villkor för inträde av rätt till lönetillägg, torde endast tjänstgöring, som av

vederbörande med åtnjutande av värnpliktigs avlöningsförmåner fullgjorts

enligt § 28 mom. 1 eller § 36 moni. 2 värnpliktslagen, böra komma i betrak

tande. Örn sålunda en värnpliktig beordras att fullgöra honom åliggande

krigs tjänstgöring vid någon statens anstalt eller vid industri eller annat företag,

som drives för statens räkning, samt beträffande honom tillkommande

förmåner skall tillämpas vad som gäller i fråga örn avlöning för den vid anstalten

eller företaget i övrigt anställda personalen i motsvarande befattning,

må dylik tjänstgöringstid icke i förevarande avseende tagas i beräkning.

Såsom av den förut lämnade redogörelsen framgår har Kungl. Majit föreskrivit,

att anställning över stat av tidigare fast anställda och andra värnpliktiga

x vissa fall må äga rum. Syftet härmed har varit att bereda dessa väi-npliktiga en

förmån. För att icke denna förmån skall mista sitt värde, bör — för det fall att

den värnpliktige tidigare varit anställd över stat — hänsyn få tagas även till

tjänstgöring, som han under sådan anställning fullgjort efter den 2 september

1939. Däremot synes icke, såsom överbefälhavaren samt cheferna för marinen och

flygvapnet föreslagit, personal, som alltjämt i en eller annan form har anställning

över stat, böra beredas ytterligare ekonomiska förmåner. Örn så skedde,

skulle denna personal komma att i lönehänseende intaga en förmånligare

ställning än det fast anställda manskapet.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 270.

9

Värnpliktiga tillhörande årsklass 1939 eller yngre årsklass (årsgrupp 1940

eller yngre årsgrupp) hava regelmässigt icke före den 2 september 1939 fullgjort

någon militärtjänstgöring. Det synes då ligga i sakens natur, att dessa värnpliktiga

icke böra få i det hänseende, varom nu är fråga, tillgodoräkna sig

tid motsvarande dem åliggande fredstjänstgöring. För årsklass 1939 (årsgrupp

1940) bör denna fredstjänstgöring anses utgöra 180 dagar och för

övriga — med hänsyn till den förlängning av utbildningstiden för värnpliktiga

av årsklass 1940 (årsgrupp 1941), som genomförts vid årets riksdag — 300

dagar. Beträffande sådana äldre värnpliktiga, som på grund av bestämmelserna

örn kategoriklyvning eller av liknande orsak, t. efc. inställda eller reducerade

övningar men däremot ej uppskov i vanlig ordning med tjänstgöring, icke

fullgjort någon eller endast en kortare tids fredstjänstgöring torde ett gynnsammare

beräkningssätt vara motiverat. Med hänsyn till tjänstgöringens

opåräknade natur böra dessa värnpliktiga skäligen komma i åtnjutande av

lönetillägg efter fullgörande av 360 dagars tjänstgöring oberoende av örn de

tidigare fullgjort någon fredstjänstgöring eller icke.

Värnpliktig, som blivit berättigad till lönetillägg synes, örn han därefter

vinner anställning såsom frivillig, böra bibehållas vid sin rätt till sådant

tillägg.

Vad angår det tilltänkta lönetilläggets storlek synes myndigheternas förslag

örn ett belopp av 30 kronor i månaden eller, då tjänstgöring omfattat del

av månad, en krona örn dagen väl avvägt. Kostnaderna för det ifrågavarande

tillägget låta sig icke med någon grad av sannolikhet beräkna; de bli givetvis

helt beroende av inkallelsernas omfattning. Till en början torde kostnaderna

bliva förhållandevis måttliga, men de komma att stiga allteftersom flera

värnpliktiga uppnå den stadgade kvalifikationstiden.

Då syftet med det lönetillägg, varom nu är fråga, är att utgöra en ekonomisk

hjälp i de svårigheter, en långvarig inkallelse medför, bör tillägget icke

utgå i form av förhöjd terminslön, vilket skulle innebära, att detsamma skulle

utbetalas tre gånger i månaden. Även örn tillägget skulle utbetalas såsom

månadslön, föreligger enligt min mening fara för att det icke skulle bliva till

avsedd nytta. Lönetillägget torde därför böra konstrueras såsom en särskild

förmån, förslagsvis benämnd långtidstillägg, vid sidan av terminslön och

månadslön samt utbetalas först vid hemförlovning eller då krigstjänstgöringen

eljest upphör ävensom vid hempermittering tills vidare. Det samlade beloppet

kan då bliva den värnpliktige till större gagn vid hans återinträde i det

civila livet. För den händelse den värnpliktige åtnjuter familjebidrag, synes

det emellertid vara av vikt för honom att kunna använda långtidstillägget såsom

ett tillskott till familjebidraget. För detta fall bör tillägget därför icke

mot den värnpliktiges önskan kunna innehållas för längre tid än en tjänstgöringsperiod

innefattande tre kalendermånader.

Överbefälhavaren har föreslagit, att bestämmelserna om månatligt lönetilllägg

skola erhålla retroaktiv verkan. En sådan anordning har tillstyrkts av

lönenämndens flertal. Nämndens ordförande har emellertid på denna punkt

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 270. liss o 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 270.

anmält avvikande mening. För egen del anser jag mig icke heller kunna

tillstyrka överbefälhavarens förslag i denna del. Långtidstillägg torde i

enlighet härmed icke böra börja löpa förrän tidigast från och med dagen för

bestämmelsernas ikraftträdande, oavsett vid vilken tidpunkt den stadgade

kvalifikationstiden uppnåtts. Som tidpunkt för ikraftträdandet synes lämpligen

böra sättas den 1 juli 1941.

Därest krig skulle utbryta, bör rätten till långtidstillägg upphöra från dag,

som Kungl. Maj :t bestämmer. I ett sådant läge — då den enskilde måste vara

beredd till vida större insatser än uppoffring av tid — synes nämligen grunden

för tillägget bliva undanryckt.

I enlighet med de nu angivna grunderna för åtnjutande av långtidstillägg

har inom försvarsdepartementet utarbetats ett förslag till kungörelse i ämnet

vilket torde få fogas vid detta protokoll (Bilaga). Därest riksdagen godkänner

dessa grunder, torde kungörelse i huvudsaklig överensstämmelse med berörda

förslag få utfärdas i administrativ ordning.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

att godkänna de grunder för långtidstillägg för vissa värnpliktiga,

vilka innefattas i förut omnämnda, härvid fogade kungörelseförslag.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter, hemställt

behagar Hans Maj:t Konungen bifalla samt förordnar, att

proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Lennart Österholm.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 270.

11

Bilaga.

Förslag
till
Kungörelse

om långtidstillägg för vissa värnpliktiga.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Värnpliktig, vilken uppbär avlöning enligt krigsavlöningsreglementet, äger

efter en tjänstgöringstid örn sammanlagt trehundrasextio dagar från och med

ingången av nästföljande kalendermånad utöver eljest medgivna förmåner

åtnjuta långtidstillägg med trettio kronor i månaden eller, då tjänstgöringen

omfattat del av månad, en krona örn dagen. Vid beräkning av nämnda

tjänstgöringstid må endast komma i betraktande den tid, varunder den värnpliktige

efter den 2 september 1939 med åtnjutande av värnpliktigs avlöningsförmåner

fullgjort tjänstgöring enligt § 28 mom. 1 eller § 36 mom. 2

värnpliktslagen. Har den värnpliktige tidigare innehaft anställning över stat,

skall hänsyn dock tagas även till tjänstgöring, som han under sådan anställning

fullgjort efter sagda dag.

Vad i första stycket sägs skall icke äga tillämpning å värnpliktig, som

fullgör tjänstgöring i den för värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter

mot värnpliktstjänstgöring, stadgade ordning. Ej heller skola bestämmelserna

i nämnda stycke tillämpas å värnpliktig tillhörande årsklass 1939 eller yngre

årsklass (årsgrupp 1940 eller yngre årsgrupp), med mindre han — utöver

ovan omförmälda krigs tjänstgöring örn trehundrasextio dagar — fullgjort

tjänstgöring, därest han tillhör årsklass 1939 (årsgrupp 1940), under minst

etthundraåttio dagar och eljest under minst trehundrasextio dagar. Vid beräknande

av sistnämnda tjänstgöringstider å etthundraåttio och trehundrasextio

dagar skall såväl freds- som krigstjänstgöring tagas i betraktande.

2§-

Har värnpliktig blivit berättigad till långtidstillägg och vinner han därefter

anställning såsom frivillig, skall han vara bibehållen vid sin rätt till

sådant tillägg.

3§-

Med avseende å långtidstillägg skola gälla krigsavlöningsreglementets bestämmelser

rörande månadslön, dock att utbetalning må ske först vid hemförlovning

eller då krigstjänstgöringen eljest upphör ävensom vid hempermittering

tills vidare. Utan hinder av vad nu sagts äger värnpliktig, som

åtnjuter familjebidrag, vid utgången av varje tjänstgöringsperiod om tre

kalendermånader utbekomma upplupet långtidstillägg.

4 §-

Utbryter krig, upphör rätten till långtidstillägg från dag, som Konungen

bestämmer.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majlis proposition nr 270.

5 §•

Närmare bestämmelser för tillämpning av denna kungörelse meddelas av

de centrala förvaltningsmyndigheterna, var för sitt verksamhetsområde, med

iakttagande därav, att erforderligt samråd skall äga rum myndigheterna

emellan för vinnande av enhetlig tillämpning.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1941, från och med vilken

dag långtidstillägg tidigast må börja löpa.

Stockholm 1941. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1941:366 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående långtidstillägg för vissa värnpliktiga. a1 i texten
  2. SU 1941:170 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående långtid stillägg för vissa värnpliktiga jämte en i ämnet väckt motion. s. 1 i texten