Sök i Ratio Lex

Angående anvisande av vissa anslag till det civila luftskyddet

1941-05-09 · 52 sidor, varav 51 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 51 av 52 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1941:272, Angående anvisande av vissa anslag till det civila luftskyddet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

1

Nr 272.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anvisande

av vissa anslag till det civila luftskyddet;

given Stockholms slott den 9 maj 1941.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 9 maj 1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,

Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö,

Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars-, finans- och ecklesiastikdepartementen

anmäler chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller,

frågan örn anvisande av vissa anslag till det civila luftskyddet och anför därvid

följande.

I. Inledning.

I skrivelse den 28 september 1940 har luftsky ddsmspektionen bland annat

räknat med behov av följande anslag för det civila luftskyddet för budgetåret

1941/42, nämligen 1) till luftskyddsinspektionen: avlöningar ett förslagsanslag

av 400,000 kronor, 2) till luftskyddsinspektionen: omkostnader ett

förslagsanslag av 190,000 kronor, 3) till civilt luftskydd: alarmeringsanord
Biliang

till riksdagens protokoll 1941. 1 sand. Nr 272.

79 41

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Majds proposition nr 272.

ningar ett reservationsanslag av 420,000 kronor, 4) till civilt luftskydd: gasskyddsutrustning

ett reservationsanslag av 2,300,000 kronor, 5) till civilt luftskydd:

anskaffande av viss gasskyddsmateriel för förbrukningsändamål m. m

ett förslagsanslag av 490,000 kronor, 6) till civilt luftskydd: luftskyddsövningar

ett förslagsanslag av 50,000 kronor, 7) till civilt luftskydd: försöksverksamhet

ett förslagsanslag av 65,000 kronor, 8) till civilt luftskydd: statens

luftskyddsskola ett förslagsanslag av 40,000 kronor och 9) till civilt

luftskydd: bidrag till enskilda sammanslutningar för utbildning av luftskyddspersonal

m. m. ett obetecknat anslag av 477,600 kronor. De under

5), 6) och 7) upptagna anslagen motsvara i stort sett tillsammans det för

närvarande under rubriken civilt luftskydd: anskaffande av viss gasskyddsmateriel

för förbrukningsändamål m. m. uppförda anslaget, vilket anslag av

vissa skäl ansetts böra uppdelas på tre olika anslag.

I sin skrivelse har luftskyddsinspektionen anfört, att inspektionens beräkning

av avlöningsanslaget allenast vore att betrakta såsom preliminär,

enär inom inspektionen påginge en utredning rörande revision av gällande

luftskyddslagstiftning och inspektionen hade för avsikt att, sedan

denna utredning avslutats, till förnyad behandling upptaga frågan om in

spektionens organisation och personalbehov. Av skrivelsen framgår vidare,

att den slutliga beräkningen av flera andra av ifrågavarande anslag kunde

tänkas bliva beroende av det resultat, vartill inspektionen kunde komma

vid berörda utredning.

Då omförmälda utredning vid tidpunkten för avlåtande av 1941 års statsverksproposition

ännu icke avslutats, kunde vid nämnda tidpunkt förslag i

hithörande frågor ej framläggas för riksdagen. Anslagen blevo därför i statsverkspropositionen

endast preliminärt beräknade, därvid desamma upptogos

på sätt framgår av följande sammanställning.

Ändamål. Belopp

kronor.

Luftskyddsinspektionen: Avlöningar, förslagsanslag ..................... 201,500

» Omkostnader, förslagsanslag .................. 58,000

Civilt luftskydd: Alarmeringsanordningar, reservationsanslag ...... 100,000

» » Gasskyddsutrustning, reservationsanslag ............ 525,000

» » Anskaffande av viss gasskyddsmateriel för förbrukningsändamål

m. m., förslagsanslag.................. 490,000

» » Luftskyddsövningar, förslagsanslag .................. 50,000

» » Försöksverksamhet, förslagsanslag..................... 65,000

» » Statens luftskyddsskola, förslagsanslag............... 40,000

» » Bidrag till enskilda sammanslutningar för utbildning

av luftskyddspersonal m. m...................... 477,600

Summa kronor 2,007,100

Vid uppskattningen i nämnda proposition hade hänsyn tagits till att 1940

års urtima riksdag å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1940/41 anvisat

dels till civilt luftskydd: alarmeringsanordningar ett reservationsanslag av

320,000 kronor, dels ock till civilt luftskydd: gasskyddsutrustning ett reservationsanslag

av 1,700,000 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

B

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Frågan om revision av nu gällande luftskyddslagstiftning har varit föremål

för utredning inom luftskyddsinspektionen och statens utrymningskommission.

Utredningsarbetet har därvid så uppdelats dem emellan, att inspektionen behandlat

samtliga problem inom luftskyddet med undantag för utrymningen, i

fråga om vilken utredningen verkställts av kommissionen. Som resultat av

nämnda utredning hava avlämnats, av inspektionen med skrivelse den 13

februari 1941 förslag till ny luftskyddslag och ny luftskyddskungörelse samt

av kommissionen med skrivelse den 14 februari 1941 förslag till utrymningslag,

lag örn vissa skyldigheter för kommun i avseende å omhändertagande av

flyktingar m. m. samt lag örn ändrad lydelse av lagen den 17 maj 1940 (nr 358)

med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m. m. Dessa förslag jämte tillhörande

motiveringar hava därefter varit föremål för remissbehandling. Förslagen

och remissyttrandena hava därpå granskats inom socialdepartementet.

Såvitt angår förslaget till ny luftskyddslag har jag på grundval av nämnda

granskning kommit till den uppfattningen, att vissa särskilda spörsmål böra

bliva föremål för ytterligare utredning. Jag har därför för avsikt att föreslå

Kungl. Majit bemyndiga mig att tillkalla vissa sakkunniga för att, i enlighet

med de direktiv, som kunna komma att föreskrivas, biträda med fortsatt utredning

av frågan örn revision av gällande luftskyddslagstiftning. Följaktligen

är jag icke nu beredd föreslå Kungl. Majit att för riksdagen framlägga

proposition i ämnet.

Vidare har luftskyddsinspektionen i skrivelse den 27 mars 1941 ingivit förnyad

framställning rörande anslagsbehovet för det civila luftskyddet för

budgetåret 1941/42, innefattande jämväl förslag till ändrad organisation för

inspektionen.

Jag anhåller nu att få till närmare prövning upptaga föreliggande frågor

örn anslag till det civila luftskyddet, därvid jag kommer att var för sig behandla

varje särskild anslagsfråga.

II. Luftskyddsinspektionen: Avlöningar.

För budgetåret 1940/41 har till luftskyddsinspektionen: avlöningar anvisats

ett förslagsanslag av 201,500 kronor. Den 31 maj 1940 har Kungl. Majit

fastställt följande av riksdagen godkända avlöningsstat för luftskyddsinspektionen

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1940/41:

Avlöningsstat.

1. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Majit, förslagsvis ......................................................... kronor 100,000

2. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a. Grundavlöningar m. m......................... kronor 90,000

b. Avlöningsförhöjningar m. m., förslagsvis » 3,000 » 93,000

3. Rörligt tillägg, förslagsvis ............................................. » 8,500

Summa förslagsanslag kronor 201,500

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majlis proposition nr 272.

I samband härmed har Kungl. Maj:t förklarat, att anslagsposten till arvoden

och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, skulle tills vidare

från och med budgetåret 1940/41 disponeras på följande sätt:

Årsarvode till luftskyddsinspektören ................................. kronor 15,000

» » inspektörsassistenten ................................. » 8,500

Årsarvoden till två luftskyddskonsulenter å 9,000 kronor, tillhopa

........................................................................ » 18,000

Årsarvode till en ingenjör för biträde vid planläggning av in
dustriluftskyddet

rn. m................................................. » 5,400

Årsarvode till en ingenjör för biträde vid slutligt ordnande

av sirenalarmeringen ................................................... » 5,000

Årsarvoden till tre fast anställda sakkunniga å 1,000 kronor,

tillhopa ..................................................................... » 3,000

Dagarvoden och ersättning för mistade avlöningsförmåner till

nyssnämnda sakkunniga, förslagsvis .............................. » 1,000

Arvoden till tillfälligt anlitade sakkunniga, förslagsvis ......... » 42,500

Vikariatsersättningar, förslagsvis ................................... »_1,600

Summa kronor 100,000

Samtidigt har Kungl. Majit meddelat närmare bestämmelser rörande dagarvoden

till de fast anställda sakkunniga ävensom föreskrivit, att Kungl. Majit

komme att i varje särskilt fall meddela beslut beträffande arvode till tillfälligt

anlitad sakkunnig.

Luftskyddsinspektionens organisationsförslag.

I skrivelse den 27 mars 1941 har luftskyddsinspektionen bland annat

anfört, att enligt 4 § instruktionen för luftskyddsinspektionen den 11 juni

1937 (nr 506) inspektionen normalt skall bestå av en luftskyddsinspektör,

en inspektörsassistent såsom biträde åt inspektören, luftskyddskonsulenter

i enlighet med vad därom särskilt bestämmes samt, i mån av behov och

tillgång på medel, annan personal. Därjämte stöde till luftskyddsinspektionens

förfogande fast anställda sakkunniga till det antal Kungl. Majit bestämde,

varjämte inspektionen ägde för särskilt uppdrag tillkalla annan sakkunnig

i den utsträckning medel därför funnes tillgängliga.

Inspektionen yttrar vidare bland annat:

Denna organisation visade sig emellertid ganska snart alltför otillräcklig

till att fullgöra de vid luftskyddslagstiftningens tillkomst förutsatta arbetsuppgifterna,

särskilt på grund av förändringarna i det utrikespolitiska läget.

De här berörda omständigheterna föranledde inspektionen att den 26 april

1939 till Kungl. Majit ingiva en promemoria angående nyorganisation av inspektionen,

omfattande förslag till dels fredsorganisation och dels krigsorganisation.

I organisationsförslaget föreslog inspektionen bland annat en fördelning

av de olika arbetsområdena å fem avdelningar. Uppdelningen av de

olika arbetsområdena eller detaljerna hade i görligaste mån verkställts med

hänsyn till dessas organisatoriska samband inbördes. I anledning av nämnda

framställning förordnade Kungl. Majit den 12 maj 1939 att inspektionens

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Majus proposition nr 272.

arbetsuppgifter och personalbehov skulle bliva föremål för skyndsam utredning,

vilket utredningsarbete emellertid enligt sedermera erhållna direktiv

i huvudsak vilat till dess det slutligen den 31 januari 1941 återkallats.

Den tid som förflutit sedan ovannämnda framställning gjordes har tillfullo

bekräftat de farhågor inspektionen däri uttalat beträffande det utrikespolitiska

läget och luftskyddsarbetet har ansetts böra i största möjliga utsträckning

forceras. Den härför erforderliga förstärkningen av inspektionens arbetskraft

har medgivits för tremånadersperioder och har huvudsakligen avsett anställande

av vissa tekniskt sakkunniga mot arvoden att utgå av den å avlöningsstaten

för inspektionen uppförda anslagsposten till arvoden och särskilda

ersättningar, bestämda av Kungl. Majit. Härjämte har enligt särskilda medgivanden

dels ytterligare en amanuens och dels viss kansli- och skrivbiträdespersonal

anställts mot ersättningar, vilka utgått från anslagsposten till avlöningar

till övrig icke-ordinarie personal, delposten grundavlöningar m. m.

När luftskyddsinspektionens personal under de utrikespolitiska händelsernas

tryck sålunda väsentligt utökades, visade det sig nödvändigt att i

avvaktan på fastställandet av en ny organisation av inspektionen företaga en

provisorisk fördelning av de olika arbetsområdena och tjänstemännen å fem

avdelningar eller »byråer» under ledning av s. k. byråföreståndare. Till utgångspunkt

vid denna fördelning har i stort sett tagits det tidigare omförmälda

förslaget till krigs- och fredsorganisation av inspektionen. I denna

provisoriska organisation äro föreståndarna för första och andra byråerna

luftskyddskonsulenter, för närvarande officerare av kaptens grad, vilka åtnjuta

tjänstledighet från sina officersbeställningar, föreståndaren för tredje

eller tekniska byrån civilingenjör med väg- och vattenbyggnadsutbildning och

brandteknisk erfarenhet samt föreståndaren för fjärde eller materielbyrån en

tjänsteman med merkantil erfarenhet. Femte byrån eller den administrativa

och kamerala byrån slutligen förestås för närvarande av en tingsmeriterad

jurist. Å de olika avdelningarna finnas vidare tekniskt, bokföringstekniskt

eller administrativt utbildade tjänstemän, varjämte sjukvårdstjänsten handhaves

av en officer på reservstat och en läkare. Denna provisoriska organisation

torde närmast motsvara en slags krigsorganisation av inspektionen. Med

tanke emellertid på de ständigt nya arbetsuppgifter, som ålagts inspektionen

och som uppkommit genom erfarenheterna från senaste månadernas krigshändelser,

samt önskvärdheten av att följa den ständiga utvecklingen på luftskyddets

olika områden, måste luftskyddsinspektionen allt framgent anses

vara behövlig.

Civila luftskyddsutredningen har i sitt förslag till inrättande av luftskyddsinspektionen

utgått från att en minskning av inspektionens arbetsbörda

skulle komma att inträda efter de första årens planläggande och förberedande

arbete. Så bör självfallet även bliva förhållandet. Att märka är emellertid att

en dylik nedgång i inspektionens arbete hittills icke kunnat skönjas utan att

snarare ramen för de förutsedda arbetsuppgifterna ökats, varjämte nya uppgifter

tillkommit. På grund av den stora mängden av löpande arbetsuppgifter

har den konsulterande och inspekterande verksamhet, som det ålegat inspektionen

att utöva, hittills icke kunnat fullgöras i avsedd omfattning.

Tidigare har understrukits nödvändigheten av att det jämväl under fred

finnes en central myndighet för ledningen av luftskyddet i riket. Det kan

måhända synas svårt att med ledning av erfarenheterna från inspektionens

hittillsvarande verksamhet med någorlunda säkerhet fastställa inspektionens

rent fredsmässiga arbetsuppgifter. Arbetet har ju hittills avsett uppbyggande

av en för landet helt ny organisation till befolkningens skydd samt till största

delen bedrivits under exceptionella förhållanden. Arbetet med luftskyddets

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majda proposition nr 272.

utbyggande och organiserande har emellertid numera fortskridit så långt, att

man kan fastslå vissa arbetsuppgifter, vilka under alla förhållanden komma

att förefinnas.

Inspektionen framhåller, att den hittillsvarande provisoriska organisations

formen med en fördelning av arbetsområdena och tjänstemännen å fem byråer

eller avdelningar med vissa ändringar visat sig vara den mest tillfredsställande

i vad avsåge jämväl rent fredsmässig verksamhet.

I anslutning härtill har inspektionen redogjort för de olika avdelningarnas

huvudsakliga arbetsområden och dessa områdens innebörd och omfattning

enligt inspektionens förslag. De fem avdelningarna och dessas arbetsområden

skulle i enlighet härmed bliva:

Organisationsavdelningen: luftskyddets ledning, sjukvårdstjänst, industri

luftskydd, hemskydd, sjöfartens och hamnarnas luftskydd, luftskyddsövningar,

utrymningsärenden och utspridning av egendom.

Utbildningsavdelningen: luftskyddets territoriella indelning, utbildningen

i luftskyddsskolan, utbildning i övrigt av luftskyddspersonal, alarmering, gasskyddstjänst

och uppskovsärenden.

Tekniska avdelningen:

byggnadstekniska sektionen: byggnadstekniskt luftskydd, ärenden rörande

statsbidrag till skyddsrum, stadsplanetekniskt luftskydd, röjnings- och räddningstjänst,

reparationstjänst och orienteringsförsvårande åtgärder,

brandtekniska sektionen: det allmänna luftskyddets brandtjänst, industriluftskyddets

brandtjänst, hemskyddets brandtjänst, skogsluftskyddets brandtjänst

samt ärenden rörande lagring och förvaring av eldfarliga oljor m. m.

Materiel- och kassaavdelningen: upphandling, bokföring, förvaring och

distribution av materiel, anskaffning och tillhandahållande av utbildnings- och

övningsmateriel, inspektion av materielförråden i riket, inspektionens kassa

och bokföring samt dess lokaler och inventarier.

Administrativa avdelningen: juridiska, administrativa och vissa kamerala

ärenden.

Yad angår de olika avdelningarnas arbetsuppgifter i framtiden har luftskyddsinspektionen

till en början framhållit, att utfärdande av anvisningar till

ledning för myndigheter, enskilda sammanslutningar och allmänheten bleve

av synnerligen stor betydelse. De beträffande flertalet av inspektionens

arbetsområden redan utfärdade anvisningarna krävde nämligen på grund av

ständigt vunna nya rön och erfarenheter på luftskyddets område en fort

löpande översyn och komplettering. Vidare erfordrades inom de flesta av de

olika avdelningarnas arbetsområden även viss forskningsverksamhet, så att

skyddsåtgärderna inom luftskyddet i görligaste mån kunde anpassas efter de

förändringar i angreppsmedel och -metoder, som kunde iakttagas.

Luftskyddsinspektionen har härefter lämnat en ingående redogörelse för

de olika arbetsuppgifter, som även under fredliga förhållanden bomme att

åvila de olika avdelningarna. Vilka dessa uppgifter avses komma att bliva

torde i huvudsak framgå av vad ovan sagts. Här må blott påpekas, att inspektionen

som grund för utrymningsärendenas upptagande bland inspektionens

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 272.

fredstidsuppgifter anfört, att, då utrymningskommissionen icke torde vara

avsedd såsom en permanent institution, det vore att förvänta, att inspektionen

komme att få övertaga kommissionens arbetsuppgifter i fredstid.

Yad därefter angår luftskyddsinspektionens personalbehov under fredstid

enligt den föreslagna organisationen har inspektionen till en början framhållit,

att, även om man med utgångspunkt från den av inspektionen lämnade

redogörelsen för arbetsområdena kunde bilda sig en viss uppfattning angående

omfattningen i fredstid av inspektionens arbetsuppgifter, tillräcklig erfarenhet

dock saknades för möjliggörande av ett noggrannare bedömande av personalbehovet.

Det enda., som med säkerhet kunde utsägas, vore att för inspektionen

under alla förhållanden komme att erfordras en chef, fem avdelningschefer

och ett antal assistenter. Inspektionen anför härutinnan dessutom i

huvudsak följande:

I spetsen för luftskyddsinspektionen bör finnas en av Kungl. Majit förordnad

chef, med titeln överdirektör. Därutöver böra finnas följande befattningshavare,

nämligen såsom avdelningschefer två luftskyddsinspektörer —

motsvarande nuvarande luftskyddskonsulenter — en överingenjör, en intendent

och en sekreterare samt såsom auktionsföreståndare å den tekniska avdelningen

två förste byråingenjörer. Därutöver erfordras såsom biträden å

de olika avdelningarna en byråinspektör, tre byråingenjörer, en notarie, en

kassör, en förrådsförman, ett kanslibiträde, fyra kontorsbiträden, fyra skrivbiträden

samt en exjjeditionsvakt. Härtill kommer slutligen en portvakt tilllika

eldare. Ifrågavarande befattningar torde — med hänsyn till vad ovan

anförts — med all sannolikhet vara erforderliga jämväl under fredstid och

böra därför inrättas mera stadigvarande.

Inspektionen har emellertid i allt fall, i avvaktan på ytterligare erfarenheter,

icke ansett sig böra för närvarande föreslå uppförande av mer än ett

fåtal, sammanlagt tio, av avsedda befattningar å ordinarie stat, medan de

återstående tänkts böra tills vidare givas extra ordinarie anställning. I den

mån ovannämnda personaluppsättning innan uppbyggnadsarbetet avslutats

kan behöva förstärkas, har inspektionen avsett detta skola ske genom anställande

av extra tjänstemän eller tillfälliga befattningshavare. Genom denna

organisationsplan skulle vinnas att. anställningsförhållandena för de befattningshavare,

varav ett varaktigt behov är för handen, bliva på ett tillfredsställande

sätt ordnade utan att härigenom möjligheten att, i den utsträckning,

framtida förhållanden kunna påkalla, reducera personalen uteslutes.

Tillsättandet av någon särskild befattningshavare som chefens närmaste

man och ställföreträdare har inspektionen ej ansett nödvändigt. Det syntes

inspektionen lämpligare att verkschefen erhölle bemyndigande att, såframt ej

Kungl. Majit på framställning av honom annorlunda bestämde, själv vid behov

förordna någon av de hemmavarande cheferna till ställföreträdare.

Vidkommande de olika befattningshavarnas arbetsuppgifter har luftskyddsinspektionen

anfört:

De två luftskyddsinspektörerna, överingenjören, intendenten och sekreteraren

avses skola bereda och föredraga de ärenden, som enligt ovanintagna

redogörelse tillhöra vederbörande avdelnings arbetsområde. Den å inspektionen

ankommande inspekterande och konsulterande verksamheten förutsattes

företrädesvis komma att ske genom luftskyddsinspektörerna ävensom

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:is proposition nr 272.

erforderligt samband och samråd med militära och civila myndigheter samt

frivilliga organisationer. Den av luftskyddsinspektörerna, vilken är chef för

utbildningsavdelningen, skall tillika vara föreståndare för statens luftskyddsskola.

De två förste byråingenjörerna skola i egenskap av sektionsföreståndare

å den tekniska avdelningen bereda och föredraga de på sektionen ankommande

ärendena samt biträda avdelningschefen vid desammas handläggning

och föredragning. Med hänsyn till de arbetsuppgifter som ansetts skola

åvila sektionsföreståndarna förutsattes, att en skall vara civilingenjör och en

äga brandteknisk erfarenhet. Yad angår inspektionens behov av jurister torde

med säkerhet för framtiden komma att erfordras två dylika. Sekreteraren och

notarien böra enligt inspektionens uppfattning, som jämväl bestyrktes av

erfarenheterna under den gångna tiden, äga fullständig tingsutbildning. Med

hänsyn till att förutom de ovannämnda arbetsuppgifterna den administrativa

avdelningen skall stå de andra avdelningarna till tjänst med juridisk-administ.

rativ sakkunskap och erforderligt juridiskt arbetsbiträde har inspektionen

ansett att även sekreterarens arbetsbiträde bör vara högt kvalificerat. Byråinspektören

är avsedd att biträda å organisationsavdelningen, en av byråingenjörerna

å utbildningsavdelningen och de två andra byråingenjörerna å

tekniska avdelningen. Sedan den föreslagna organisationen genomförts, vilket

har förutsatts komma att ske den 1 juli 1941, skall i samtliga befattningshavares

tjänsteåligganden ingå att i den utsträckning, inspektionen så finner

påkallat, utan särskild ersättning meddela undervisning vid statens luftskyddsskola.

Beträffande omförmälda befattningshavares löneställning framhåller luft

skyddsinspektionen, att inspektionen i sitt förslag givit dessa en löneställning,

som med något undantag anslöte sig till gällande ersättningar. I en

del fall förordades dock ändrad löneställning för vissa befattningshavare. Inspektionen

anför härutinnan i huvudsak följande:

Till chefen för inspektionen, luftskyddsinspektören, utgår för närvarande

årsarvode med 15,000 kronor. Med hänsyn till de särskilda fordringar som

måste ställas på chefen för inspektionen och det synnerligen betydande ansvar,

som är förenat med denna befattning, bör chefen för inspektionen uppföras

å ordinarie stat och tillsättas på förordnande för viss tid, förslagsvis

(i år. Han torde böra givas benämningen överdirektör. Inspektionen har icke

ansett sig böra föreslå högre lönegradsplacering än C 8 med hänsyn till dels

nuvarande löneförmåner och dels angelägenheten av att i möjligaste mån begränsa

inspektionens avlöningskostnader.

Yad beträffar tjänste- och löneställningen för de båda luftskyddsinspektörerna

— såsom ovan sagts enligt nuvarande organisation benämnda luftskyddskonsulenter

— synas dessa befattningar böra uppföras å ordinarie stat,

enär behov av dem — såsom tidigare framhållits — med säkerhet kommer att

förefinnas i framtiden. Med hänsyn till den stora vikten av de arbetsuppgifter,

som komma att bero på luftskyddsinspektörerna och det önskvärda i

att för ifrågavarande befattningar kunna förvärva personer med allsidig och

rik erfarenhet, böra befattningarna placeras i 28:e lönegraden. Omfattningen

och betydelsen av de arbetsuppgifter, som komma att åvila luftskyddsinspektörerna,

synes inspektionen motivera anställande å vardera avdelningen a.v en

mera stadigvarande assistent. Denne assistent skulle å organisationsavdel

ningen vara en byråinspektör och å utbildningsavdelningen en byråingenjör,

båda i 21 :a lönegraden.

Vad härefter angår befattningshavarna vid den tekniska avdelningen torde

på grund av de särskilt höga tekniska kvalifikationer, som måste ställas på

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Majds proposition nr 272.

chefen för avdelningen, vilken även har att tillhandagå övriga avdelningar nied

teknisk expertis, denne under benämningen överingenjör placeras i 30:e lönegraden.

Förevarande avdelnings arbete avses att bedrivas på en byggnadsteknisk

och en brandteknisk sektion. Med hänsyn till den ingående kännedom

om byggnadsverksamhetens respektive brandskyddets olika grenar, som

måste krävas av sektionsföreståndarna, anser inspektionen att de böra såsom

förste byråingenjörer placeras i 24:e lönegraden. Såsom närmaste arbetsbiträde

åt envar av sektionsföreståndarna bör beräknas en ingenjör i 21 :a lönegraden,

benämnd byråingenjör.

Chefen för materiel- och kassaavdelningen, intendenten, skall ha ansvaret

för bokföringen samt leda materielanskaffningen och de förrådsmässiga dispositionerna,

vartill hör den mycket betydelsefulla övervakningen av distribuerad

luftskyddsmateriel. Med hänsyn till de kvalifikationer, som måste ställas

på denne befattningshavare, bör denne lämpligen placeras i 26:e lönegraden.

Av biträdena å denna avdelning bör kassören placeras i 9:e och förrådsförmannen

i 7:e lönegraden, varvid kassören bör givas ordinarie anställning.

För övriga befattningar föreslås följande lönegradsplacering: För sekreteraren

26:e, för notarien 21 :a, för kanslibiträdet 7:e, för portvakten 5:e, för

expeditionsvakten 5:e, för kontorsbiträdena 4:e och för skrivbiträdena 2:a

lönegraden. Av dessa föreslås portvakten, expeditionsvakten, två kontorsbiträden

och två skrivbiträden böra givas ordinarie samt övriga befattningshavare

extra ordinarie anställning.

De ordinarie befattningar ävensom de extra ordinarie befattningar över

20:e lönegraden, som sålunda enligt inspektionens uppfattning äro för framtiden

behövliga, äro följande:

Ordinarie befattningar.

Befattning.

Lönegrad

Kronor.

1 Överdirektör och chef ......................................

. C 8

16,000

2 luftskyddsinspektörer ......................................

. A 28

22,020

1 kassör ...........................................................

. A 9

4,023

1 portvakt tillika eldare ......................................

. A 5

3,282

1 expeditionsvakt ...............................................

. A 5

3,282

2 kontorsbiträden ...............................................

. A 4

6,204

2 skrivbiträden ..................................................

. A 2

5,484

Summa kronor 60,295

Extra ordinarie befattningar.

1 överingenjör ...................................................

Eo 30

11,505

1 intendent ......................................................

Eo 26

9,525

1 sekreterare ......................................................

Eo 26

9,525

2 förste byråingenjörer .......................................

Eo 24

17,100

1 byråinspektör ................................................

Eo 21

7,242

3 byråingenjörer ................................................

Eo 21

21,726

1 notarie ............................................................

Eo 21

7,242

Summa kronor

83,865

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Till avlöningar till ordinarie tjänstemän skulle sålunda enligt

inspektionens förslag böra beräknas ett belopp av 60,295 kronor.

För nästkommande budgetår anser luftskyddsinspektionen att utöver ovannämnda

ordinarie och extraordinarie befattningshavare arbetskrafter erfordras

i sådan omfattning att de tillsammans med dessa befattningshavare i huvudsak

motsvara inspektionens nuvarande personalstyrka. Sålunda fordrades

fortsatt anställande av ett antal på olika områden sakkunniga befattningshavare

i stort sett motsvarande de nuvarande »tillfälliga sakkunniga». Dessa,

som hittills anställts för perioder örn tre månader anser inspektionen i fortsättningen

böra anställas för budgetår och avlönas medelst av Kungl. Maj:t

fastställda årsarvoden, varjämte särskilda bestämmelser borde meddelas

rörande deras rätt till semester, ersättning vid sjukdom m. m. Arvodena till

ifrågavarande befattningshavare beräknar inspektionen för nästa budgetår

till 146,000 kronor att utgå från anslagsposten arvoden och särskilda

ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t. Från nyssnämnda anslag

borde jämväl bestridas arvoden till inspektionens tre fast anställda sakkunniga.

Envar a,v dessa åtnjöte för närvarande årsarvode med 1,000 kronor samt

ägde därutöver uppbära arvode med 20 kronor för varje dag han deltoge i

inspektionens arbete. Inspektionen ifrågasätter, huruvida icke arvodet till

nämnda sakkunniga bör nedsättas till allenast ett fast arvode av 1,200 kronor

för år eller sålunda sammanlagt 3,600 kronor. Jämlikt Kungl. Majis särskilda

beslut hade inspektionen bemyndigats att anlita fem särskilda sakkunniga.

För framtiden torde, enligt inspektionens åsikt, behov av nämnda sakkunniga

ej förefinnas.

Anslagsposten arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maji föreslås i enlighet härmed böra uppföras med ett till 150,000 kronor

avrundat belopp.

Under anslagsposten avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,

som för innevarande budgetår är uppförd med 93,000 kronor, anser

inspektionen böra beräknas medel till dels i den av inspektionen föreslagna

personalförteckningen upptagna extra ordinarie personalen, dels ock erforderlig

biträdespersonal. Anslagsposten föreslås böra upptagas med 166,498

kronor.

Slutligen föreslås posten till rörligt tillägg böra höjas till 32,600 kronor

beräknat efter 15 procent å grundlönerna till ordinarie tjänstemän och övrig

icke-ordinarie personal.

Det totala medelsbehovet för nästa budgetår har inspektionen i enlighet

med ovan lämnade redogörelse uppskattat till (60,295 + 150,000 + 166,498 +

32,600) 409,393 kronor. Inspektionen meddelar till jämförelse härmed, att

avlöningskostnaderna till under sista kvartalet av innevarande budgetår anställd

personal för år beräknas uppgå till omkring 440,000 kronor.

Mot det inom inspektionen utarbetade organisationsförslagets utformning

reserverade sig tillfällige sakkunnigen hos inspektionen statskommissarien

Johnsson, vilken anförde följande:

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Majus proposition nr 272.

Med hänsyn till svårigheterna att för närvarande bedöma arten och omfattningen

av de arbetsuppgifter, vilka framdeles kunna komma att åvila luftskyddsinspektionen,

anser jag att i personalförteckningen under extra ordinarie

tjänstemän i högre lönegrad än den 20:e hade bort föreslås allenast en

intendent och en sekreterare medan överingenjören, de två förste byråingenjörerna,

byråinspektören och de tre byråingenjörerna bort upptagas bland

arvodisterna samt notarien ersättas med en förste amanuens i lönegraden

Eo 18. Framhållas må, att ovanberörda svårigheter synas särskilt framträdande

beträffande den tekniska avdelningen, där arbetsuppgifterna å den

byggnadstekniska sektionen nu till stor del äro att hänföra till ärenden

angående statsbidrag till allmänna skyddsrum och den brandtekniska sektionens

arbetsuppgifter i hög grad måste röna påverkan av de åtgärder rörande

brandväsendets organisation, som kunna bliva vidtagna i anledning av den

utredning på detta område, varom Kungl. Majit den 21 mars 1941 fattat beslut.

Yad angår de å ordinarie stat föreslagna tjänstemännen synes mig luftskyddsinspektörernas

lönegradsplacering vid jämförelse med den löneställning

som givits andra statliga befattningshavare hög. Enligt min mening

borde luftskyddsinspektörerna hava föreslagits placerade i lönegraden A 26.

Över luftskyddsinspektionens förslag till omorganisation av inspektionen

hava utlåtanden avgivits av statskontoret och allmänna lönenämnden.

Statskontoret har anfört bland annat följande:

Med hänsyn till att luftskyddsinspektionen börjat sin verksamhet redan

år 1937 torde det icke vara obefogat att antaga, att dess allmänt planläggande

och organisatoriska verksamhet — åtminstone i stort sett — nu bör vara avslutad

och att de arbetsuppgifter, som i fortsättningen komma att åvila inspektionen,

i huvudsak äro av inspicierande och kontrollerande natur. Det förefaller

därför statskontoret, som örn tidpunkten nu vore inne för ett allsidigt

övervägande, om och i vad män inspektionens organisation kan beskäras.

Detta bör enligt statskontorets mening ske i etapper för att så småningom

nå fram till den organisation, som under normala fredsförhållanden kan anses

behövlig och lämplig. Att nu fastställa en organisation av en sådan omfattning

och innebärande inrättandet av ett så avsevärt antal med pensionsrätt

förenade tjänster, som av inspektionen föreslagits, kan statskontoret alldeles

icke förorda. Det torde ligga i sakens natur, att den hittillsvarande, inspektionen

åliggande arbetsbördan icke rimligen kan få bliva avgörande för organisationen

under normala tider. Hållbara utgångspunkter för ett bedömande

av det ifrågavarande organets ram saknas följaktligen för närvarande.

Enligt ämbetsverkets mening bör det sorgfälligt undvikas, att inspektionen

efter mönstret av de reguljära civila ämbetsverken organiseras på särskilda

avdelningar eller byråer. Beslutanderätten i luftskyddsärenden bör liksom

hittills koncentreras i luftskyddsinspektörens hand, och till hans förfogande

böra i erforderligt antal ställas medhjälpare med olika för inspektionens verksamhet

erforderliga fackkunskaper. Hos inspektionen böra alltså anställas -

förutom en sekreterare jämte behövlig biträdespersonal ...... en konsulent för

vart och ett av verksamhetsområdena organisation (inklusive utbildning),

byggnadsteknik och brandskydd ävensom en förrådskontrollör.

Av det anförda följer, att statskontoret icke kan tillstyrka inrättande vid

inspektionen av ordinarie tjänster. I princip måste ämbetsverket även finna

det mindre lämpligt att nu uppföra några befattningar på extra ordinarie stat

med hänsyn till den med dylika tjänster förenade rätten till tjänste- och

familjepension. För den händelse det, emellertid skulle för förvärvande och

bibehållande vid inspektionen av befattningshavare med vissa kvalifikationer

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.-ts proposition nr 272.

visa sig nödvändigt att bereda dessa befattningshavare extra ordinarie anställning,

anser statskontoret, att detta dock endast bör ske i mycket begränsad

omfattning.

Statskontoret har i anslutning härtill ansett luftskyddsinspektören böra

bibehållas som arvodist. Någon höjning av det till honom nu utgående arvodet

kunde icke förordas. Yad anginge luftskyddsinspektörens medhjälpare, torde,

därest arvodesanställning av förut angivna skäl icke ansåges kunna ifrågakomma,

luftskyddskonsulenten för organisation, byggnadstekniker^ förrådskontrollören

och sekreteraren böra erhålla extra ordinarie befattningar, de

båda förstnämnda i lönegraden Eo 26 och de båda sistnämnda i lönegraden

Eo 24. Brandskyddsteknikern ansåge statskontoret i avvaktan på resultatet

av den brandskyddsutredning, varom Kungl. Majit den 21 mars 1941 fattat

beslut, endast böra anställas mot arvode, förslagsvis å 9,000 kronor. I fråga

örn luftskyddsinspektionens förslag att de för närvarande för tremånadersperioder

anställda tillfälliga sakkunniga — med undantag för en notarie i

lönegraden Ex 21 — skulle anställas mot årsarvoden framhåller statskontoret,

att det ville synas som om inspektionens arbetsuppgifter nu borde hava fortskridit

så långt, att en avveckling av tillfälligt anställd personal skulle kunna

påbörjas. Örn och i den mån det skulle befinnas nödvändigt att behålla vissa

tillfälliga befattningshavare jämväl efter den 1 juli 1941, borde enligt statskontorets

mening arvoden till dessa icke fastställas till högre belopp än som

utgått under första kvartalet av innevarande budgetår, med de höjningar, som

kunde befinnas påkallade nied hänsyn till levnadskostnadsstegringen.

Beträffande luftskyddsinspektionens personal i övrigt yttrar statskontoret:

Statskontoret anser sig till en början böra ifrågasätta, om icke inspektionens

behov av ritbiträden kan tillgodoses med en ritare i lönegraden Ex 11

och ett kvalificerat biträde i lönegraden Ex 7. Kassörstjänsten synes — med

den ståndpunkt statskontoret inledningsvis tagit'' till frågan örn inspektionens

organisation — böra, därest det befinnes nödvändigt, göras till extra ordinarie

befattning. Däremot torde, då registratorsgöromålen i en framtid icke lära

bliva av större omfattning, än att de kunna handhavas av kassören, registratorstjänsten

böra bibehållas såsom arvodestjänst. Vidkommande inspektionens

förslag örn inrättande av en förrådsförmanstjänst i lönegraden Eo 7

får statskontoret uttala, att ämbetsverket under förut angivna förutsättning

i fråga om extra ordinarie befattningar icke vill motsätta sig detta förslag.

Vad statskontoret ovan anfört angående mera kvalificerade tillfälliga befattningshavare

synes även kunna åberopas beträffande såväl biträdes- som

vaktmästarpersonal. Skulle någon eller några av de för närvarande med

arvoden avlönade biträdena befinnas erforderliga jämväl efter den 1 juli 1941,

torde de emellertid böra anställas såsom extra befattningshavare i lönegraden

Ex 4 eller Ex 2, alltefter de nuvarande arvodenas storlek. Av vaktmästarpersonalen

böra portvakten, tillika eldare, och en expeditionsvakt placeras

i lönegraden Eo 5 samt övriga anställas såsom extra befattningshavare.

Mot inspektionens förslag rörande de fast anställda sakkunniga finner

statskontoret icke anledning till erinran.

Allmänna lönenämnden framhåller inledningsvis, att lönenämnden icke

ansett sig kunna på grundval av det föreliggande materialet ingå på något

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 272. 13

närmare bedömande av det behövliga antalet befattningar inom luftskyddsinspektionen

samt yttrar därjämte:

Vad härefter angår frågan, huruvida för närvarande några befattningar vid

luftskyddsinspektionen böra uppföras å ordinarie stat, synes det allmänna

lönenämnden svårt att bedöma, vilka arbetsuppgifter, som vid en återgång till

mera normala förhållanden framdeles kunna komma att åvila inspektionen.

Enligt lönenämndens mening är det fördenskull angeläget, att organisationen

icke nu erhåller en sådan utformning, att en anpassning efter ändrade fram

tida förhållanden skulle kunna försvåras. Med hänsyn till det anförda anser

sig lönenämnden icke kunna tillstyrka, att några ordinarie befattningar för

närvarande inrättas vid inspektionen. Nämnden vill i stället förorda, att de

föreslagna ordinarie befattningarna utbytas mot extra ordinarie tjänster. För

befattningen såsom chef för luftskyddsinspektionen bör enligt lönenämndens

mening tills vidare avses ett arvode högst motsvarande avlöning till befatt

ningshavare i lönegraden C 8.

Vidkommande härefter löneställningen för de övriga befattningshavarna

hava de föreslagna lönegradsplaceringarna endast i ett pär fall givit löne

nämnden anledning till särskild erinran. Enligt förslaget skulle sålunda

finnas en befattning som kassör i 9:e lönegraden samt en tjänst såsom kansliskrivare

(registrator) i lönegraden Ex 11. Lönenämnden är för sin del tveksam,

huruvida två befattningar i dylik löneställning kunna vara erforderliga.

Såvitt nämnden kan finna, borde de för dessa tjänster avsedda göromålen lämpligen

kunna utföras av en kansliskrivare i lönegraden Eo 11 med tillhjälp av

ett biträde förslagsvis i lönegraden Eo 4. Nämnden har vidare fäst sig vid,

att bland personalen upptagits två vaktmästarbiträden i lönegraden Ex 2.

Därest dessa befattningar avses för yngre befattningshavare utan tidigare

praktik, synes ersättningen böra utgå med månadsarvode till lägre belopp, än

som tillkommer tjänsteman i sistnämnda lönegrad.

Departementschefen.

I proposition, nr 211, till 1937 års riksdag med förslag till luftskyddslag

uttalade jag rörande civila luftskyddsutredningens förslag örn tillskapandet

av en särskild myndighet, luftskyddsinspektionen, för handhavandet av ledningen

av det civila luftskyddet bland annat, att, även efter det luftskyddsorganisationens

uppbyggande slutförts, behov komme att föreligga av en

särskild myndighet för hanclhavande av den centrala ledningen av det civila

luftskyddet, i det en inspekterande verksamhet torde vara av behovet påkallad

örn organisationens effektivitet icke skulle äventyras. Jag framhöll vidare, att

ett organ krävdes för vidmakthållandet av den centrala planläggningen, för omhänderhavande

av anslag till luftskyddet, för materielens underhåll och förnyande,

för ledande av utbildningen och upplysningsverksamheten samt icke

minst för följande av utvecklingen på luftskyddets område, vilken dittills

försiggått i ett mycket snabbt tempo. Luftskyddssynpunkternas egenskap att

göra sig gällande inom de mest skilda områden av samhällslivet gjorde det

vidare erforderligt, att luftskyddets intressen auktoritativt företräddes vid

handläggningen av en mängd frågor, som rörde lagstiftning och administration.

För bibehållande av organisationens effektivitet fordras emellertid härutöver

att personalens anställningsförhållanden äro sådana, att täta ombyten ej

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majus proposition nr 272.

riskeras å betydelsefulla poster inom inspektionen. Ur sistnämnda synpunkt

ter sig inspektionens nuvarande organisation mindre tillfredsställande. Jag

erinrar sålunda örn att ingen av inspektionens befattningar är uppförd på

ordinarie stat. Samtliga anställda i ledande ställning uppbära avlöning i form

av arvode och endast ett fåtal av dessa arvoden äro årsarvoden. Årsarvoden

utgå till luftskyddsinspektören, inspektörsassistenten, de två luftskyddskonsulenterna

samt en ingenjör. Härjämte utgå årsarvoden till två av inspektionens

tillfälliga sakkunniga. Tidsförhållandena ha emellertid nödvändiggjort

ytterligare anställning av kvalificerad arbetskraft i stor utsträckning.

De flesta av nu ifrågavarande anställda ha betraktats såsom tillfälligt anlitade

sakkunniga och ha icke varit fast knutna till inspektionen. Deras anställ

ningsförhållanden ha reglerats för ett kvartal i sänder och arvodenas storlek

har likaledes fixerats för en tidsperiod av ett kvartal. Enligt Kungl. Maj:ts

beslut den 25 april 1941 äro för närvarande anställda i inspektionen 27 personer,

vilka innehava arvodestjänster av nu angivet slag. Vissa av dessa såsom

tillfälligt sakkunniga anställda personer fullgöra i hög grad betydelsefulla

uppgifter inom inspektionen.

De här antydda anställningsförhållandena sammanhänga givetvis med

svårigheten att för någon längre tid framåt överblicka såväl arten som omfattningen

av luftskyddsinspektionens arbetsuppgifter. Särskilt under de två

senaste åren ha arbetsuppgifternas relativa betydenhet ofta växlat. Vid en

tidpunkt har nödvändigheten att skaffa fullgod och tillräcklig gasskyddsut

rustning stått i förgrunden, vid en annan tidpunkt har skyddsruinsbyggandet

måst följas med särskild uppmärksamhet. Under en tredje period åter ha

frågor rörande brandskydd och anskaffande av brandskyddsmateriel tett sig

som den mest arbetskrävande uppgiften. På grund av dessa växlingar och

förskjutningar har inspektionens organisation mäst göras i hög grad elastisk,

så att den kunnat smidigt anpassa sig efter lägets krav. Fördelen härav får

emellertid vägas mot olägenheten av att anställningsförhållandena för ledande

tjänstemän inom inspektionen blivit ganska otrygga. Härigenom riskeras

täta ombyten, vilket kan medföra att kontinuiteten och fastheten i inspektionens

arbete blir lidande.

Ett övervägande av nu angivna synpunkter ger till resultat att ordinarie

tjänster inom luftskyddsinspektionen endast i undantagsfall böra inrättas

under nuvarande förhållanden. Allenast de befattningar, örn vilka man med

säkerhet kan säga, att de komma att visa sig nödvändiga även undernormala

tider, böra få en mera fast karaktär. Befattningar, örn vilka i detta

avseende någon tvekan kan råda, böra liksom nu vara arvodestjänster.

Det inom luftskyddsinspektionen utarbetade förslaget rörande inspektionens

personalorganisation avser, att den nuvarande provisoriska organisationen

(vilken torde vara att anse som en krigsorganisation), innebärande en

uppdelning av inspektionens arbetsuppgifter på fem avdelningar eller byråer,

skulle bliva bestående även i fredstid. Behov av ett antal fast anställda befattningshavare

vid inspektionen skulle till följd härav föreligga. Ett flertal

av de hos inspektionen anställda befattningshavarna föreslås därför böra

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. May.ts proposition nr 272

vinna ordinarie eller extra ordinarie anställning. Sålunda förordas inrättande

av följande ordinarie befattningar nämligen 1 överdirektör och chef (C 8),

2 luftskyddsinspektörer (A 28), 1 kassör (A 9), 1 portvakt tillika eldare (A 5),

1 expeditionsvakt (A 5), 2 kontorsbiträden (A 4) och 2 skrivbiträden (A 2)

samt följande extra ordinarie befattningshavare nämligen 1 överingenjör

(Eo 30), 1 intendent (Eo 26), 1 sekreterare (Eo 26), 2 förste byråingenjörer

(Eo24), 1 byråinspektör (Eo21), 3 byråingenjörer (Eo21), 1 notarie (Eo21),

1 kanslibiträde (Eo7), 1 förrådsförman (Eo7), 2 kontorsbiträden (Eo 4) och

2 skrivbiträden (Eo2).

Det följer av vad jag tidigare anfört, att jag betraktar det som uteslutet

att tillmötesgå inspektionens förslag örn inrättandet av ett så betydande antal

fasta tjänster inom inspektionen. Emellertid synes uppenbart, att — oberoende

av den organisation luftskyddsinspektionen i framtiden kan komma

att erhålla — behov kommer att förefinnas av vissa fast anställda befattningshavare.

En särskild chef för inspektionen torde sålunda städse bliva erforderlig.

Befattningen som sådan torde därför nu böra uppföras på ordinarie

stat. Denne bör förordnas av Kungl. Maj:t för en tid av sex år i sänder och

givas benämningen överdirektör. Med hänsyn till de särskilda kvalifikationer,

som måste ställas på denne befattningshavare, vill jag föreslå, att han i enlighet

med inspektionens förslag, erhåller placering i lönegraden C 8. Behov

torde även komma att förefinnas av de fem befattningar, vars innehavare

enligt inspektionens förslag avsågos bliva föreståndare för var sin byrå, nämligen

de två luftskyddsinspektörerna (nuvarande luftskyddskonsulenterna),

en överingenjör, en intendent och en sekreterare. Av nämnda befattningshavare

torde dock nu endast de båda luftskyddsinspektörerna böra erhålla

ordinarie anställning med placering i lönegraden A 26. De övriga torde böra

bliva extra ordinarie tjänstemän med placering, överingenjören i lönegraden

Eo 28 samt intendenten och sekreteraren i lönegraden Eo 26.

De befattningshavare, som, utöver nu nämnda, bliva erforderliga för nästa

budgetår, torde böra anställas efter i huvudsak samma grunder, som för närvarande

gälla för dem.

Innan jag ingår på en närmare anslagsberäkning vill jag framhålla, att, i

motsats till vad som förutsattes vid beräkningen av luftskyddsinsplektionens

avlöningsanslag för innevarande budgetår, inspektionens arbetsuppgifter hit

tills ökat i omfattning. På grund härav har inspektionens personal måst förstärkas,

varför de under grundavlöningsposten anvisade medlen visat sig

otillräckliga. Innevarande års riksdag har därför på av Kungl. Majit i proposition

den 3 januari 1941, nr 2, gjord framställning medgivit, att posten finge

under budgetåret 1940/41 överskridas med högst 24,000 kronor.

Tillkallandet av tillfälliga sakkunniga har måst ske i något större utsträckning

än närmast föregående budgetår. Genom beslut den 25 april 1941 har

Kungl. Majit bemyndigat luftskyddsinspektionen att för tiden den 1 april—30

juni 1941 anlita i följande förteckning angivna personer, därvid vederbörande

skulle, för månad räknat, äga uppbära högst de i förteckningen angivna

arvodena:

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majds proposition nr 272.

1 sakkunnig för frågor rörande luftskyddets sjukvårdstjänst

................................................

1 sakkunnig för industriluftskyddet ..................

1 sakkunnig för granskning och omprövning av indelningen

i luftskyddsorter m. m...................

1 sakkunnig för brandskyddstekniska frågor ......

4 sakkunniga för brandskyddstekniska frågor, envar

............................................................

1 sakkunnig för maskering av industrianläggningar

m. m.................................................

1 kontrollant för verkställande av viss efterprov
ning

av gasskyddsmateriel ...........................

1 journalist ...................................................

1 ingenjör ...................................................

2 ingenjörer, envar ..........................................

1 ingenjör ...................................................

1 ingenjör ...................................................

3 ingenjörer, envar..........................................

1 ingenjör ...................................................

1 ingenjör ...................................................

1 ritbiträde ...................................................

2 bokhållare, envar..........................................

1 bokhållare ................................................

1 bokhållare ................................................

1 bokhållare ................................................

arvode högst 1,000 kronor

» » 850 »

» >'' 500 »

» » 650 »

» » 500 »

» » 650 :>

» » 500 »

» » 500 »

» » 800 »

» » 700 »

» » 650 »

» » 600 »

» » 550 »

» » 450 »

» 400 »

» » 350 »

» » 500 »

» » 400 »

» » 375 »

® » .350 »

Vad härefter angår anslagsbehovet för budgetåret 1941/42 torde man böra

räkna med att luftskyddsinspektionens arbetsuppgifter jämväl för nästa

budgetår komma att bliva mycket omfattande, även örn man bör kunna utgå

från att en viss minskning kommer att inträda. Försiktigheten bjuder emellertid

att ej räkna med lägre anslagsbehov för nästa budgetår än för det innevarande.

Till de av mig föreslagna ordinarie befattningshavarna, överdirektören

och de två luftskyddsinspektörerna torde under en ny anslagspost avlöningar

till ordinarie tjänstemän böra upptagas ett anslag av 36,000

kronor.

Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Majit, är i gällande stat upptagen till 100,000 kronor. Från denna

anslagspost bestridas för närvarande arvoden åt, bland andra, luftskyddsinspektören,

inspektörsassistenten och de två luftskyddskonsulenterna, sammanlagt

uppgående till 41,500 kronor. För nästa budgetår kemmer i enlighet

med vad ovan sagts lön till dessa befattningshavare ej att utgå i form av

arvode och följaktligen ej att belasta ifrågavarande anslag. Emellertid anser

jag i trots härav, med hänsyn till den nuvarande belastningen å anslagsposten,

densamma böra beräknas till samma belopp, som det för innevarande

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

budgetår upptagna. Hänsyn har härvid även tagits till inspektionens förslag,

att årsarvodena till de tre fast anställda sakkunniga måtte bestämmas till ett

fixerat belopp av 1,200 kronor för år, vilket förslag jag förordar. Det torde

få ankomma på Kungl. Majit att meddela närmare bestämmelser rörande

arvodespostens användning.

Posten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal torde böra

upptagas med ett belopp av i runt tal 185,000 kronor, i vilket belopp även

inräknats avlöningarna till samtliga vid inspektionens förråd anställda förrådsarbetare,

vilka nu i viss utsträckning avlönats från anslaget till anskaffande

av viss gasskyddsmateriel för förbrukningsändamål m. m.

Slutligen torde posten till rörligt tillägg böra uppräknas till 10,000

kronor.

Enligt ovanstående beräkningar skulle alltså inspektionens avlöningsanslag

för nästa budgetår uppgå till sammanlagt (36,000 + 100,000 + 185,000 +

10,000) 331,000 kronor.

III. Luftskyddsinspektionen: Omkostnader.

Till ifrågavarande ändamål har för ett vart av budgetåren 1939/40 och

1940/41 anvisats ett anslag av 58,000 kronor. Den 31 maj 1940 har Kungl.

Majit fastställt följande omkostnadsstat för luftskyddsinspektionen, att tilllämpas

under budgetåret 1940/41:

Omkostnadsstat.

1. Reseersättningar, förslagsvis .......................................... kronor 20,000

2. Expenser, förslagsvis ................................................... » 23,000

3. Publikationstryck, förslagsvis .......................................... » 15,000

Summa kronor 58,000

I skrivelsen den 28 september 1940 och den 27 mars 1941 har luftskyddsinspektionen

gjort framställning örn anvisande av medel för ifrågavarande

ändamål under nästa budgetår.

Utgifterna för sjukvård m. m. har inspektionen uppskattat till ett belopp

av 1,000 kronor.

Till reseersättningar har inspektionen ansett ett belopp av 40,000

kronor erforderligt för möjliggörande för inspektionens tjänstemän att i

större utsträckning än som hittills varit möjligt på grund av omständigheter

sammanhängande med det skärpta utrikespolitiska läget företaga tjänsteresor

i den omfattning, som förutsatts i den för inspektionen gällande instruktionen.

Posten till expenser hade inspektionen i skrivelse den 28 september

1940 beräknat till 50,000 kronor. I skrivelsen den 27 mars 1941 har inspektionen

emellertid framhållit att detta belopp ej torde bliva tillräckligt. Särskilda

lokaler för inspektionen vore nämligen avsedda att tagas i bruk omkring

den 1 april 1941 i en av staten i Stockholm uppförd byggnad för luftförs

va rscentral m. m. På grund härav uppkomma under budgetåret 1941/42

vissa löpande utgifter för bland annat bränsle, ävensom ökade utgifter för

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 272. 1179 41 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Majus proposition nr 272.

lyse, städning m. m. Medelsbehovet å förevarande anslagspost uppskattas

därför av inspektionen till 74,000 kronor.

För publikationst ryck anser inspektionen ett belopp av 80,000 kronor

bliva erforderligt för budgetåret 1941/42 för bland annat utgivande av omarbetade

upplagor av de av inspektionen tidigare utfärdade anvisningarna.

Departementschefen.

Luftskyddsinspektionens anslagsäskanden innebära en betydande ökning

jämfört med för innevarande budgetår anvisat belopp. Inspektionens utgifter

lia dock avsevärt överstigit de beräknade. För budgetåret 1939/40 utgjorde

nettoutgifterna å ifrågavarande anslag 211,347 kronor. Kungl. Majit har bemyndigat

inspektionen att för innevarande budgetår överskrida anslagsposten

reseersättningar med högst 10,000 kronor och anslagsposten expenser med

sammanlagt högst 76,000 kronor. Även för nästa budgetår torde inspektionens

omkostnader bliva betydande. Jag anser mig dock böra räkna med att

utgifterna å vissa anslagsposter kunna beskäras något.

Posten till expenser synes mig icke böra uppskattas till högre belopp

än 70,000 kronor, därav 12,000 kronor till bränsle och lyse samt 58,000 kronor

till övriga utgifter. Till publikationstryck anser jag 50,000 kronor vara

tillräckliga.

I övrigt har jag ej något att erinra mot luftskyddsinspektionens beräkningar.

Omkostnaderna torde i anslutning härtill kunna beräknas till (1,000 +

40,000 + 70,000 + 50,000) 161,000 kronor.

IY. Civilt luftskydd: Alarmeringsanordnmgar.

I berörda skrivelse den 28 september 1940 har luftskyddsinspelctionen under

rubriken civilt luftskydd: alarmeringsanordningar anfört i huvudsak följande.

För alarmeringens ordnande hade i riksstaten för budgetåren 1937/38,

1938/39 och 1939/40 anvisats reservationsanslag å respektive 450,000, 300,000

och 450,000 kronor alltså till ett sammanlagt belopp av ... kronor 1,200,000

därav 1,000,000 kronor avsetts för anskaffande av sirene!’

och 200,000 kronor för anskaffande av alarmeringscentraler.

Vidare har å tilläggsstat I för budgetåret 1939/40 anvis
sats

ett reservationsanslag av ..................................... » 777,000

samt å tilläggsstat II för samma budgetår ytterligare ett

reservationsanslag av ................................................... » 1,350,000

Summa kronor 3,327,000

För budgetåret 1941/42 beräknade inspektionen anslagsbehovet under förevarande

rubrik till i runt tal 420,000 kronor. Av ifrågavarande belopp anvisade

1940 års urtima riksdag å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret

1940/41 320,000 kronor, varvid medel ej beräknades för kostnader för större

reparationer och utbyte av skadade aggregat med 15,000 kronor samt för driftkostnader

för alarmeringsanläggningarna. Av de sålunda anvisade medlen avsågs

ett belopp av 115,000 kronor för anskaffning av 50 stycken larmaggregat.

Ifråga örn driftkostnaderna för alarmeringsanläggningarna

anförde inspektionen i skrivelsen den 28 september 1940 bland annat följande.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Majus proposition nr 272.

Beträffande driftkostnaderna för anläggningarna, vilka utgöras av kostnader

för elektrisk kraft, laddning och utbyte av tryckluftbehållare inklusive

transportkostnader och årliga abonnemangsavgifter till telegrafverket för

manöverledningar samt i vissa fall avgifter för batterier till manövercentraler

respektive manöverapparater och alarmeringscentraler, ville inspektionen

ifrågasätta, huruvida icke dessa jämte underhållskostnaderna såsom målning

och mindre reparationer av aggregaten, i likhet med vad stadgats i fråga örn

förvaring och vård av gasskyddsmateriel, rätteligen borde bestridas av kommunerna.

Alarmeringsanordningarna borde dock alltjämt vara statens egendom,

varför inspektionen även i fortsättningen syntes böra kontrollera, att

anläggningarna underhölles och handhades på ett tillfredsställande sätt.

Frågan örn och i vad mån kommun skulle stå för vissa av nu nämnda kostnader

vore under övervägande inom den kommitté, som inom inspektionen

vore sysselsatt med utredning rörande revision av gällande luftskyddslagstiftning.

I avvaktan på resultatet av kommitténs arbete ansåge inspektionen, att

ifrågavarande kostnader borde bestridas av statsmedel, varför för budgetåret

1941/42 borde beräknas följande belopp:

Drift- och underhållskostnader, kostnader för laddning av

tryckluftbehållare samt transport av desamma .................. kronor 16,000

Avgifter för manöverledningar .......................................... » 68,000

Avgifter för batterier ......................................................... » 2,000

Summa kronor 86,000

I sin skrivelse den 27 mars 1941 anför inspektionen:

På grund av ytterligare inträffade prisstegringar samt då bland annat

alarmeringsanläggningen i Stockholm utbyggts i något större utsträckning

än vad tidigare ansetts nödvändigt, har erforderligt antal larmaggregat för

avsedd komplettering av alarmeringsanläggningar icke kunnat reserveras i

önskvärt antal. För att dessutom icke vara strandsatta på aggregat i händelse

redan installerade aggregat av någon anledning skulle bliva skadade så att

de måste ersättas med nya och för att förse eventuellt nytillkomna luftskyddsorter

med alarmeringsanläggningar synes ytterligare ett antal larmaggregat

böra anskaffas, varav en del såsom reserv. Inspektionen har med ledning av

nu gällande priser beräknat kostnaderna härför till omkring 35,000 kronor.

I skrivelse den 5 mars 1941 har luftskyddsinspektionen vidare gjort framställning

örn anvisande av medel för anordnande vid vissa telefonstationer av

telefonalarmering till allmänheten samt därvid anfört i huvudsak följande.

Sådan alarmering hade hittills anordnats vid vissa automatiska stationer

nämligen inom Stockholm med förorter (15 stycken), Göteborg (4 stycken)

samt Malmö med Limhamn, för vilket ändamål från det å tilläggsstat I till

riksstaten för budgetåret 1940/41 under rubriken civilt luftskydd: alarmeringsanordningar

anvisade reservationsanslaget anslagits 200,000 kronor. In

spektionen hade — med hänsyn till de goda resultat, som uppnåtts vid företagna

prov — ansett en ytterligare utbyggnad av systemet, där så läte sig

göra, ändamålsenlig.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Majus proposition nr 272.

På därom av inspektionen framställd förfrågan, inom vilka ytterligare orter

telefonalarmering skulle kunna anordnas, hade telegrafstyrelsen meddelat, att

en tillbyggnad planerades vid en del av de stationer, från vilka telefonalarmering

vore ordnad, och att dessutom en ombyggnad planerades inom Stockholm

med förorter samt Göteborg av ett antal manuella stationer till automatiska.

Dessa stationers förseende med utrustning för alarmering, vilket

beiäknades kunna ske samtidigt med örn- eller tillbyggnaden och genomföras

under år 1942 eller tidigare, skulle draga en kostnad av sammanlagt 32,600

kronor, under förutsättning dock att för telefonalarmeringen behövlig utrustning

anskaffades och uppsattes i samband med utförandet av telefonanläggningama.

Kunde detta ej ske, bleve kostnaderna större. Telegrafstyrelsen

hade vidare meddelat, att telefonalarmering enligt nämnda system skulle

kunna anordnas i följande orter, nämligen: Boden, Borås, Hälsingborg, Karlskoga,

Karlstad, Kristinehamn, Luleå, Norrköping, Sundsvall, Södertälje,

Västerås och Örebro. Kostnaderna härför beräknades belöpa sig till sammanlagt

106,900 kronor, dock under förut angiven förutsättning att utrustningen

anskaffades och uppsattes i samband med telefonanläggningarna. Sammanlagt

skulle anordnandet av de föreslagna telefonalarmeringsanläggningarna

belöpa sig till i runt tal 140,000 kronor.

Departementschefen.

Vad angår drift- och underhållskostnaderna för alarmeringsanläggningar

ha dessa hittills helt bestritts av medel, som anvisats under rubriken civilt

luftskydd: alarmeringsanordningar. I det inom luftskyddsinspektionen utarbetade

förslaget till ny luftskyddslag har föreslagits, att kommunerna själva

skulle bestrida nämnda kostnader. I avvaktan på framläggandet av förslag

till ny luftskyddslag anser jag, att staten liksom hittills bör svara för ifrågavarande

kostnader. Emot inspektionens kostnadsberäkningar har jag intet

att erinra. 86,000 kronor torde därför böra anvisas för ändamålet. Likaså

anser jag mig böra förorda inspektionens förslag rörande anskaffande av

ytterligare ett antal larmaggregat till en kostnad av 35,000 kronor. Det av

inspektionen föreslagna fortsatta utbyggandet av telefonalarmeringsanläggningar,

anser jag bör komma till stånd och föreslår att 140,000 kronor äskas

för ändamålet.

Under anslaget till civilt luftskydd: alarmeringsanordningar skulle sålunda

för budgetåret 1941/42 erfordras (86,000 + 35,000 + 140,000) 261,000 kronor.

Civilt luftskydd: Gasskyddsutrustning.

Luftskyddsinspektionen har i sin skrivelse den 28 september 1940 hemställt,

att för ifrågavarande ändamål måtte för budgetåret 1941/42 anvisas ett

till 2,300,000 kronor avrundat belopp. I anledning av framställning från inspektionen

hemställde Kungl. Maj:t i propositionen nr 67 till 1940 års urtima

riksdag, att riksdagen å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret

1940/41 måtte anvisa till Civilt luftskydd: Gasskyddsutrustning ett reserva
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 272. 21

tionsanslag av 1,700,000 kronor. Denna Kungl. Maj:ts framställning bifölls

av riksdagen.

I fråga om de till förevarande ändamål tidigare anvisade medlen, dessa

medels användning ävensom luftskyddsinspektionens beräkningar får jag

hänvisa till den redogörelse härför, som lämnats i nyssnämnda proposition,

och däri jag förklarat mig i allt väsentligt kunna biträda luftskyddsinspektionens

beräkningar.

I skrivelsen den 27 mars 1941 har inspektionen bland annat anfört följande:

I underdånig framställning den 20 mars 1941 har inspektionen anmält,

att, sedan inspektionen våren 1940 träffat avtal med bland andra Aktiebolaget

- Åsbrink & Co, Malmö, örn tillverkning och försäljning av 1,500 luftreningsaggrepab

inspektionen förbundit sig att under vissa förutsättningar erlägga

betalning till bolaget för de aggregat, som inom viss i avtalet stipulerad tid

bolaget icke vunnit avsättning för i handeln. Det antal aggregat, som skola

inlösas av inspektionen, uppgå till 424 stycken av en mindre typ samt 55

stycken av en större typ och kostnaderna för desamma uppgå, inberäknat

emballagekostnader, till 288,155 kronor. I sistnämnda framställning har

inspektionen hemställt om bemyndigande att för bestridande av sagda kostnader,

288,155 kronor jämte 6 procent ränta därå från den 13 mars 1941 tills

betalning skei-, anlita reservationsanslaget till gasskyddsutrustning.

Då inspektionen, som beräknar att under nästa budgetår kunna finna avsättning

för berörda aggregat, förutsätter, att härigenom inflytande försäljningsmedel

få tillföras detta anslag, torde anledning icke föreligga att

å anslaget beräkna medel för kostnaderna för aggregatens förvärvande.

Av inspektionen begärt bemyndigande lämnades den 28 mars 1941.

Till gasskyddsutrustning skulle enligt inspektionen för budgetåret 1941/42

behöva anvisas återstoden av det i skrivelsen den 28 september 1940 äskade

beloppet eller i runt tal 525,000 kronor.

Departementschefen.

Luftskyddsinspektionen beräknade i skrivelsen den 28 september 1940 anslagsbehovet

för anskaffande av gasskyddsutrustning under budgetåret 1941/42

till 2,300,000 kronor. I proposition nr 67 till 1940 års urtima riksdag föreslogs,

att 1,700,000 kronor måtte anvisas redan under budgetåret 1940/41, vilket förslag

bifölls av riksdagen. I propositionen förklarades vidare, att anskaffande

av viss materiel till en kostnad av 525,000 kronor kunde tills vidare anstå. Jag

anser mig nu böra tillstyrka, att medel anvisas under budgetåret 1941/42 för

ifrågavarande materiels anskaffande.

I proposition nr 2 till 1940 års lagtima riksdag anmäldes under rubriken

civilt luftskydd: gasskyddsutrustning uppkommen fråga rörande beställandet

av vissa luftreningsaggregat för skyddsaggregat. Enligt propositionen borde

luftskyddsinspektionen bemyndigas beställa 6,000 aggregat, vilka skulle försäljas

till kommuner och enskilda. Beställningen motiverades av nödvändigheten

av att få till stånd en serietillverkning av aggregat, varigenom behovet

skulle säkerställas. Någon risk för att beställningen skulle medföra utgifter

för staten ansågs icke föreligga, men skulle någon kostnad uppstå borde denna

bestridas från nu ifrågavarande anslag. Häremot framställdes från riksdagens

sida ingen erinran.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Efter erhållet bemyndigande beställde luftskyddsinspektionen 1,500 aggregat

vid vardera av fyra svenska verkstäder. Leveranserna från två av dessa

lia fullgjorts och aggregaten försålts utan kostnad för staten. Även vid de två

återstående har huvudparten av aggregaten placerats utan svårigheter. De

aggregat som inspektionen enligt bemyndigande den 28 mars 1941 nödgats

inlösa torde likaledes efter hand kunna avyttras utan kostnader för statsverket.

YI. Civilt luftskydd: Anskaffande av viss gasskyddsmateriel

för förhrukningsändainål lii. m.

Till förevarande ändamål har anvisats för budgetåret 1939/40 150,000

kronor och för budgetåret 1940/41 500,000 kronor.

Anslaget, som till och med budgetåret 1939/40 betecknats Civilt luftskydd:

Underhåll och kontroll av gasskyddsmateriel, har avsetts att användas för

anskaffande av viss förbrukningsmateriel ävensom av materiel för undervisningen

vid statens luftskyddsskola samt för transport av luftskyddsmateriel.

Från anslaget har vidare utgått medel för luftskyddsövningar och försöksverksamhet.

Medel för sistnämnda tvenne ändamål ha av vissa skäl från och

med nästa budgetår ansetts böra upptagas under särskilda anslag.

I sin skrivelse den 28 september 1940 har luftskyddsinspektionen i huvudsak

anfört följande:

Den övnings- och utbildningsverksamhet, som hittills bedrivits, har gjort

det möjligt att bibringa luftskyddspersonalen en nödtorftig första utbildning.

Det är angeläget, att de färdigheter och kunskaper, som sålunda inhämtats

i fortsättningen befästas. Det är sålunda nödvändigt att verksamheten vid

statens luftskyddsskola fullföljes i oförmiskad omfattning, varjämte övningsmateriel

liksom hittills genom inspektionens försorg bör ställas till förfogande

för utbildning och övningar i de olika luftskyddsorterna. Sammanlagt beräknas

för anskaffande av övningsmateriel för ovannämnda ändamål ett

medelsbehov av högst 450,000 kronor.

Den materiel, som erfordras under budgetåret 1941/42 för undervisningen

vid statens luftskyddsskola, beräknar inspektionen skola liksom tidigare draga

en kostnad av 15,000 kronor. För transport av luftskyddsmateriel beräknas

ett belopp av 25,000 kronor. I sistnämnda belopp hava även inberäknats kostnaderna

för tillfälligt anställande av timavlönad förrådspersonal.

Luftskyddsinspektionen har i anslutning härtill beräknat anslagsbehovet

för anskaffande av viss gasskyddsmateriel för förbrukningsändamål m. m. till

(450,000 + 15,000 + 25,000) 490,000 kronor.

I sin skrivelse den 27 mars 1941 har inspektionen anfört, att alla vid

inspektionens förråd anställda förrådsarbetare, således även sådana, som

innehade en mera stadigvarande anställning, från och med nästa budgetår

borde avlönas från förevarande anslag. Sistnämnda anställda hade nämligen

hittills avlönats från anslagsposten grundavlöningar. Kostnaderna härför beräknade

inspektionen för innevarande budgetår uppgå till 34,465 kronor. För

nästa budgetår syntes ungefärligen samma belopp eller i runt tal 35,000 kronor

böra beräknas för ändamålet.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Majus proposition nr 272.

I nyssnämnda skrivelse har inspektionen vidare anfört bland annat följande.

I brev den 19 april 1940 bemyndigade Kungl. Majit luftskyddsinspektionen

att av reservationsanslaget till civilt luftskydd: gasskyddsutrustning använda

ett belopp av högst 15,000 kronor för anskaffande av erforderlig materiel åt

de gasskyddslaboratorier, vilka inspektionen ansåge böra inrättas och vilka

efter förhandlingar mellan inspektionen och vederbörande länsstyrelser kunde

utan ytterligare kostnad för statsverket komma till stånd. Inspektionen har

i samråd med försvarsväsendets kemiska anstalt och vederbörande länsstyrelse

förberett laboratoriernas anordnande. För att förbereda laboratoriernas gasskyddstekniska

användning erfordras att föreståndarna beredas tillfälle utföra

vissa försök tillsammans med erforderligt antal medhjälpare, detta så mycket

mer som föreståndarna redan i fredstid böra utöva en konsulterande verksamhet

inom respektive och angränsande län. Det synes skäligt, att laboratorieföreståndarna

vid nämnda försök säkerställas mot förluster, som kunna uppkomma

genom att viss materiel förstöres. Härför torde för varje laboratorium

ett belopp av 150 kronor för år böra beräknas. Vidare synes det önskvärt,

att envar av laboratorieföreståndarna såsom ersättning för dels ansvaret folden

laboratoriet av staten tillhandahållna materielen, dels ock det extra arbete,

som är förenat med genomförandet av försöksutbildningen, tillerkännes ett

årligt arvode av 200 kronor. För möjliggörande av förevarande utbildning

och övning vid samtliga 15 gasskyddslaboratorier med undantag av två erfordras

sålunda för budgetåret 1941/42 ett belopp av högst 5,000 kronor.

I enlighet med ovanstående beräknar inspektionen medelsbehovet under

förevarande anslagspost till (490,000 + 35,000 + 5,000) 530,000 kronor.

Departementschefen.

Emot luftskyddsinspektionens beräkningar angående medel för anskaffande

av viss förbrukningsmateriel, för undervisningen vid statens luftskyddskola

och för transport av luftskyddsmateriel har jag intet att erinra. Även inspektionens

förslag i övrigt anser jag mig böra godtaga.

VII. Civilt luftskydd: Luftskyddsövningar.

Till ifrågavarande ändamål är för innevarande budgetår under anslagsposten

Civilt luftskydd: Anskaffande av viss gasskyddsmateriel för förbrukningsändamål

m. m. beräknat ett belopp av förslagsvis 30,000 kronor. Som

tidigare framhållits har medel för förevarande ändamål från och med nästa

budgetår ansetts böra beräknas under särskilt anslag.

Luftskyddsinspektionen har i sin skrivelse den 28 september 1940 framhållit,

att de övningar, som här avsåges, vore sådana, som anordnades på

inspektionens initiativ i avsikt att dels pröva luftskyddstjänstens organisation,

dels ock utröna luftskyddets funktionsduglighet inom olika delar av landet.

Däremot vore anslaget ej avsett att användas för sådana luftskyddsövningar,

som närmast vore att hänföra till mera avancerade moment i luftskyddsutbildningen.

För nästa budgetår beräknar inspektionen det erforderliga beloppet

till 50,000 kronor, varav ungefär hälften borde fördelas på länsstyrelserna

för sådana övningar, som dessa anordnade på anmodan av inspektionen.

Departementschefen.

Då fortsatta övningar med civila luftskyddets personal torde vara av behovet

påkallade liven under nästa budgetår, tillstyrker jag, att det av luft
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

skyddsinspektionen för ifrågavarande ändamål äskade beloppet 50,000 kronor,

anvisas för budgetåret 1941/42.

Till. Civilt luftskydd: Försöksverksamhet.

Till ifrågavarande ändamål är för innevarande budgetår under anslagsposten

Civilt luftskydd: Anskaffande av viss gasskyddsmateriel för förbrukningsändamål

m. m. beräknat ett belopp av 30,000 kronor. Som tidigare framhållits

har medel för förevarande ändamål från och med nästa budgetår ansetts böra

beräknas under särskilt anslag.

Luftskyddsinspektionen har i sin skrivelse den 28 september 1940 anfört

bland annat följande:

Försöksverksamheten överhuvud avser att åstadkomma förenkling ock

effektivisering av olika luftskyddsåtgärder ävensom att utröna vilken materiel

som är att förorda ur lämplighets- och kostnadssynpunkt. För nästkommande

budgetår synes ett belopp av 40,000 kronor böra beräknas för inspektionens

egen försöksverksamhet. Härav beräknas ett belopp av 30,000

kronor erforderligt för ett fortsättande av sprängningsförsök och provning

av brandsläckningsmateriel m. m. För maskeringsförsök m. m. torde erfordras

omkring 10,000 kronor, vari även inbegripas kostnaderna för anskaffande av

materiel och instrument för modellmaskeringar och därmed sammanhängande

undersökningar.

Å reservationsanslaget civilt luftskydd: gasskyddsutrustning anvisades å

tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1939/40 9,320,000 kronor, av vilket

belopp 25,000 kronor voro avsedda som bidrag till täckande av kostnader folden

försöksverksamhet, som av försvarsväsendets kemiska anstalt utföres för

luftskyddsinspektionens räkning. Inspektionen anser det lämpligt, att ett

årligt belopp av högst 25,000 kronor ställes till inspektionens förfogande för

detta ändamål, inspektionen dock obetaget att närmare bestämma bidragsbeloppets

storlek. På denna grund synes ett belopp av 25,000 kronor böra

beräknas för nyssnämnda ändamål jämväl för budgetåret 1941/42. Beloppet

synes i fortsättningen böra anvisas på förevarande anslag i likhet med övriga

medel till försöksverksamhet.

För försöksverksamhet skulle alltså erfordras sammanlagt (40,000 + 25,000)

65,000 kronor.

Departementschefen.

Mot luftskyddsinspektionens beräkningar har jag intet att erinra.

I detta sammanhang får jag anmäla en skrivelse från luftskyddsinspektionen

av den 13 mars 1941, däri inspektionen hemställt, att, då något bidragtill

täckande av kostnaderna för den försöksverksamhet, som av försvarsväsendets

kemiska anstalt utfördes för inspektionens räkning, ej anvisats för

budgetåret 1940/41, Kungl. Maj:t måtte bemyndiga inspektionen att av den

besparing, som enligt inspektionens förmenande för sagda budgetår konime

att uppstå å reservationsanslaget till civilt luftskydd: gasskyddsutrustning,

till försvarsväsendets kemiska anstalt utbetala högst 25,000 kronor som bidragtill

ifrågavarande försöksverksamhet. Därest riksdagen ej har något att erinra

däremot, har jag för avsikt föreslå Kungl. Maj:t att bifalla inspektionens framställning.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 272.

25

IX. Civilt luftskydd: Statens luftskyddsskola.

Luftskyddsinspektionen har i sin skrivelse den 28 september 1940 anfört

bland annat:

För budgetåret 1939/40 hade Kungl. Majit anvisat ett anslag på 45,500

kronor till civilt luftskydd: statens luftskyddsskola. Ursprungligen hade ett

belopp av 10,000 kronor avsetts för av länsstyrelserna anordnade kurser.

Sagda belopp hade emellertid icke helt tagits i anspråk beroende på det

spända utrikespolitiska läget under våren 1940, vilket försvårat anordnandet

av dylika decentraliserade kurser inom länen. Under innevarande budgetår

kommer utbildningsverksamheten i Stockholm att bedrivas i huvudsaklig

överensstämmelse med den plan, som angivits i inspektionens skrivelse den

2 mars 1940 angående anslagsberäkningar för innevarande budgetår.

Som redan tidigare i olika framställningar till Kungl. Majit anförts torde

behovet av statens luftskyddsskola bliva konstant dels på grund av nödvändigheten

av att ersätta av olika orsaker avgången, redan utbildad luftskyddspersonal,

dels emedan det måste anses erforderligt att genom anordnande av

repetitionskurser i luftskydd vidmakthålla de utbildningsresultat, som uppnåtts,

ävensom meddela efterhand vunna erfarenheter och rön. I betraktande

av den forcerade utbildningsverksamhet, som bedrivits under de sistförflutna

åren, torde man kunna utgå ifrån, att sagda verksamhet i fortsättningen

kommer att något minskas. För den centralt bedrivna utbildningsverksamheten

under budgetåret 1941/42 torde därför ett belopp av 25,000 kronor vara

tillfyllest. Sagda belopp har inspektionen för avsikt att disponera på följande

sätt:

Kronor

2 repetitionskurser för luftskyddschefer i A- och B örter örn 4 dagar

vardera (för lärararvoden) å 500 ................................................ 1,000

2 kurser för luftskyddschefer i A- och B örter om 11 dagar vardera

(för lärararvoden) å 1,500 ......................................................... 3,000

4 kurser för luftskyddschefer i C- och D-orter om 6 dagar vardera (för

lärararvoden) å 800 .................................................................. 3,200

4 kurser för luftskyddsledare vid industrier och dylikt örn 6 dagar

vardera (för lärararvoden) å 800 ................................................ 3,200

2 kurser för luftskyddsledare vid järnvägar och hamnar örn 6 dagar

vardera (för lärararvoden) å 800 ................................................ 1,600

1 kurs för gasskyddsinstruktörer om 6 dagar (för lärararvoden) ......... 800

1 kurs för föreståndare (assistenter) vid gasskyddslaboratorium om 6

dagar (för lärararvoden) ............................................................ 800

2 kurser i hanterande och vård av luftskyddsmaterielen örn 4 dagar

vardera (för lärararvoden) å 500 ................................................ 1,000

2 kurser i orienteringsförsvårande åtgärder örn 3 dagar vardera (för

lärararvoden) å 500 .................................................................. 1,000

1 kurs för polisskolan om 10 dagar (för lärararvoden) ..................... 1,400

Expenser m. m............................................................................ 2,500

Materiel .................................................................................... 1,000

Handräckning vid övningar ......................................................... 1,500

Oförutsedda utgifter, vari inräknas eventuellt ökade kostnader för

transporter samt för kurser, vilka kunna komma att bliva av behovet

påkallade .............................................................................. 3,000

Summa kronor 25,000

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Majds proposition nr 272.

För den utbildningsverksamhet, som av länsstyrelserna bedrives med bidrag

från förevarande anslag, ansåge inspektionen ett belopp av 15,000 kronor

erforderligt, varför till statens luftskyddsskola för budgetåret 1941/42 syntes

böra beräknas (25,000 + 15,000) 40,000 kronor.

Departementschefen.

Emot luftskyddsinspektionens förslag rörande omfattningen av utbildning

av luftskyddspersonal för nästa budgetår har jag intet att erinra. Till statens

luftskyddsskola torde alltså böra upptagas ett anslag av 40,000 kronor.

X. Civilt luftskydd: Bidrag till enskilda sammanslutningar för

utbildning av luftskyddspersonal m. m.

För ifrågavarande ändamål har å riksstaten för budgetåret 1939/40 anvisats

ett anslag av 120,000 kronor. Därav har avsetts ett belopp av 100,000

kronor för bidrag till riksluftskyddsförbundet och ett belopp av 20,000 kronor

för bidrag till föreningen svenska röda korset.

Å tilläggsstat I till riksstaten för nämnda budgetår har vidare för samma

ändamål anvisats ett anslag av 125,000 kronor. Av beloppet avsågos 100,000

kronor för möjliggörande av en forcering av den av riksluftskyddsförbundet

bedrivna utbildningen av hemskyddspersonal och 25,000 kronor för understödjande

av genom enskild sammanslutning anordnad korrespondensundervisning.

Å riksstaten för innevarande budgetår har uppförts ett anslag av 240,000

kronor, därav 200,000 kronor beräknats för riksluftskyddsförbundets och

40,000 kronor för röda korsets verksamhet.

Slutligen har 1940 års urtima riksdag å tilläggsstat I till riksstaten för

budgetåret 1940/41 anvisat ett anslag av 25,000 kronor, vilket anslag avsetts

att tilldelas röda korset.

Riksluftskyddsförbundet har i skrivelse den 9 juli 1940 hemställt örn anvisande

av medel för förbundets verksamhet och därvid anfört bland annat

följande:

Verksamheten under budgetåret 1941/42 är planerad att äga rum i stort

sett efter samma linjer som tidigare år. Verksamheten har redan utsträckts

även till icke luftskyddsorter. Landsbygdens behov av luftskydd gör att

verksamheten än mer måste utvidgas.

Den sammanlagda kostnaden för den frivilliga luftskyddsverksamheten för

ett år kan, enligt tidigare angivna siffror, beräknas uppgå till omkring 2,900,000

kronor.

Lokalföreningar äro anmodade att själva söka ordna finansieringen av sin

verksamhet. Svårigheter hava emellertid förefunnits härför och hösten 1939

under då rådande allvarsläge har till lokalföreningarna utdelats bidrag av

sammanlagt 135,700 kronor.

Länsförbunden hava hittills till stor del lyckats själva anskaffa huvuddelen

av behövliga inkomster. Från länsförbunden göres emellertid framställning

om bidrag för att täcka kostnader för anställande av chefinstruktör och för

organisationskostnader. Det har visat sig att det blir allt svårare att erhålla

frivilliga bidrag.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

För riksförbundets centrala organisation hava statsmakterna tidigare beviljat

statsanslag. Skall den frivilliga luftskyddsverksamheten kunna fortsätta

i angiven omfattning är absolut erforderligt med statligt stöd. För att kunna

vidmakthålla och driva fram verksamheten bör därför anställas en biträdande

sekreterare, heltidstjänstgörande. Lönen till en dylik kan icke sättas lägre än

8,000 kronor vilken lön torde vara erforderlig, därest en för uppgiften kapabel

person skall erhållas.

Kiksluftskyddsförbundet eftersträvar att söka fullgöra verksamheten till

huvudsaklig del på frivillighetens väg. Svårigheterna att erhålla frivilliga

bidrag hava emellertid ökats. Sålunda hava svenska bankföreningen och

svenska försäkringsbolagens riksförbund meddelat, att dessa sammanslutningar

icke längre anse sig kunna lämna bidrag, utan hava de uttalat sig för att det

måste bliva en statens sak att stödja rörelsen. Den donation av 50,000 kronor

(Langenskiölds), vilken utgått med 10,000 kronor per år under 5 år är slutbetald

år 1941.

Trots detta hoppas emellertid riksluftskyddsförbundet på frivilliga bidrag,

i första hand till de lokala föreningarna.

Den centrala organisationen och länsförbunden hava emellertid allt svårare

att erhålla frivilliga bidrag. Avgifter från underorganisationerna till de högre

organisationerna hava icke visat sig möjligt att erhålla.

Med stöd av vad riksluftskyddsförbundet sålunda anfört anhåller förbundet

örn statsbidrag för budgetåret 1941/42 med 427,600 kronor att användas på

sätt närmare framgår av nedanstående sammanställning:

A. Till förbundets centrala verksamhet:

Kronor Kronor

För organisationskostnader (sekretariat och arbetsutskott) ... 49,000

» utbildningsverksamheten............................................. 35,000

» upplysning och propaganda, luftskyddsfilmer och utställning

........................................................................ 14,000

» korrespondenskurs ................................................... 7,000

» bildarkivet ............................................................... 1,600

» propagandatryck ...................................................... 10,000

» resor och föredragshållning ....................................... 5,000

» kurs för sekreterare och chef instruktörer ..................... 6,000 127,600

B. Till länsförbunden.

För organisationskostnader och anställande av chefinstruktörer ...... 300,000

Summa kronor 427,600

Luftskyddsinspektionen har i sin skrivelse den 28 september 1940 över riksluftskyddsförbundets

framställning bland annat utlåtit sig sålunda:

Luftskyddsinspektionen äger för närvarande utöva en omfattande kontroll

av riksluftskyddsförbundets disposition av anvisade medel. Även om inspektionen

för närvarande icke äger möjlighet att i detalj pröva behovet av de

statsbidrag, som av förbundet äskats för nästkommande budgetår — särskilt

i vad avser bidragen till länsförbunden — vill inspektionen tillstyrka, att det

i förbundets framställning föreslagna beloppet, 427,600 kronor, beräknas såsom

bidrag till riksluftskyddsförbundets verksamhet under nästkommande budget
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Majda proposition nr 272.

år, under förutsättning dock att inspektionen beredes möjlighet att vid beloppets

utanordnande ånyo pröva bidragsbehovet med hänsyn till då rådande

förhållanden. Nödvändigheten av en dylik kontroll framstår nämligen allt

tydligare ju större statsbidrag som anvisas. Inspektionen vill slutligen i detta

sammanhang erinra därom, att vid den inom inspektionen pågående utredningen

rörande översyn av gällande luftskyddslagstiftning frågan angående

omorganisation av luftskyddsutbildningen kommer att upptagas till behandling,

varför de resultat, som därvid kunna uppnås, måhända komma att medföra

nya synpunkter på behovet av bidrag till riksluftskyddsförbundet för

utbildningsändamål.

överstyrelsen för svenska röda korset har i en av luftskyddsinspektionen

med skrivelsen den 28 september 1940 överlämnad framställning hemställt örn

anvisande för nästa budgetår av ett anslag å 50,000 kronor för utbildning av

luftskyddssamariter samt därvid anfört, att sådana samariter under tiden till

och med budgetåret 1939/40 blivit utbildade å samtliga luftskyddsorter av

klasserna A—C. Under innevarande budgetår beräknades sådana samariter

bliva utbildade å D-orterna. Under budgetåret 1941/42 ansåge överstyrelsen

erforderligt med dels nyutbildning av luftskyddssamariter dels ock repetitionskurser

för tidigare utbildade sådana samariter, vilket beräknades draga

en kostnad av 60,000 kronor, varav överstyrelsen av egna medel ansåge sig

kunna bidraga med högst 10,000 kronor.

Luftskyddsinspektionen har tillstyrkt bifall till föreningens framställning.

Till bidrag till enskilda sammanslutningar för utbildning av luftskyddspersonal

m. m. skulle alltså för budgetåret 1941/42 erfordras (427,600 + 50,000)

477,600 kronor.

Departementschefen.

Det av riksluftskyddsförbundet äskade anslaget innebär en betydande

ökning jämfört med det för förbundets verksamhet för innevarande budgetår

beräknade beloppet. Huvudparten av ökningen faller på det bidrag, som

avsetts för länsförbundens verksamhet och synes vara föranledd av att frivilliga

bidragsbelopp i fortsättningen icke kunna påräknas. Nämnda bidrag

till länsförbunden föreslås nämligen höjt från 100,000 till 300,000 kronor.

Den utbildningsverksamhet, som bedrives av förbundet och dess underorganisationer,

länsförbunden och lokalföreningarna, är mycket omfattande.

De sammanlagda kostnaderna för den frivilliga luftskyddsverksamheten uppskattas

av förbundet till omkring 2,900,000 kronor. Då fortsatt upplysning

och propaganda inom det civila luftskyddets område samt ytterligare utbildning

av hemskyddspersonal torde vara behövligt, anser jag mig böra tillstyrka

bifall till riksluftskyddsförbundets framställning. Även röda korsets

verksamhet för utbildning av luftskyddssamariter torde allt fortfarande vara

förtjänt av statsmakternas stöd, varför även denna framställning tillstyrkes.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 272.

29

XI. Civilt luftskydd: Bidrag till kommuner för anordnande av vissa

skyddsrum.

För ifrågavarande ändamål hava av 1937, 1938, 1939 och 1940 års riksdagar

anvisats sammanlagt 11,800,000 kronor. Härjämte har innevarande års riksdag

å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1940/41 anvisat ytterligare

2,000,000 kronor. För sistnämnda budgetår ha anvisats sammanlagt 3,000,000

kronor.

Bidrag kan utgå för tillgodoseende av behovet av ledningscentraler, av

skyddsrum för aktiv personal och hjälpplatser samt av offentliga skyddsrum.

Av de anvisade medlen har ett sammanlagt belopp av 1,500,000 kronor

avsetts för bidrag till skyddsrum vid hamnarna.

Statsbidrag utgår som regel med två tredjedelar av de verkliga kostnaderna.

Skattetyngd kommun, vars invånare med hänsyn till kommunens utsatta

läge eller andra omständigheter äro i särskilt behov av skyddsrum, kan dock

erhålla högre bidrag. Bidrag får emellertid aldrig överstiga nio tiondelar av

den verkliga kostnaden.

Statsbidrag till skyddsrum i undervisningsanstalter.

Lagen den 1 mars 1940 (nr 119) örn skyldighet för ägare av anläggningar

och byggnader att anordna skyddsrum m. m. föreskriver bland annat, att

anläggning, som inrymmer undervisningsanstalt och är avsedd att hysa minst

25 personer, skall förses med skyddsrum (2 §). Skyddsrum skall såvitt

möjligt kunna hysa så många människor, som i allmänhet kunna antagas

samtidigt besöka eller vara sysselsatta eller bosatta eller eljest vistas inom

anläggningen eller den del därav, för vilken skyddsrummet anordnas (3 §).

Enligt 14 § samma lag äger länsstyrelsen helt eller delvis medgiva befrielse

från inrättande av skyddsrum i nu nämnd anläggning, örn inrättandet prövas

medföra oskälig kostnad eller ock sådan befrielse kan medgivas utan eftergivande

av skäliga anspråk på luftskydd. Skyldigheten att anordna skyddsrum

åligger undervisningsanstaltens ägare (11 §). I regel torde det sålunda

bliva kommunerna, som få bära kostnaderna härför. Skyldighet att anordna

skyddsrum gäller, enligt 1 § kungörelsen den 1 mars 1940 (nr 120) angående

inrättande av skyddsrum för anläggningar och byggnader m. m., endast inom

luftskyddsorter.

Enligt vad jag erfarit har till länsstyrelserna inkommit ett stort antal ansökningar

om dispens från anordnande av skyddsrum i undervisningsanstalter.

I en del fall torde sådan dispens ha medgivits. Tveksamhet har emellertid i

många fall uppstått beträffande spörsmålet, i vilken utsträckning dispens

borde meddelas.

I skrivelse den 9 maj 1940 har luftskyddsinspektionen härutinnan anfört

i huvudsak följande:

Frågan om inrättande av skyddsrum för skolorna vore ett omfattande och

svårbedömligt spörsmål, vilket sammanhängde med i vilken utsträckning skolundervisningen

vore avsedd att under krig och luftskyddstillstånd upprätt
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

hållas å orten. Icke minst erfarenheterna från kriget i Finland utvisade, att

man måste inrikta sig på att hålla skolbarnen borta från de för luftanfall utsatta

orterna så länge ett krig varade. Inspektionen erinrade örn att beträffande

ett stort antal viktigare luftskyddsorter obligatorisk bortflyttning av skolbarn

under 15 år avsetts äga rum. Skolbarn över 15 år torde komma att i stor

utsträckning tagas i anspråk för samhällsarbete av olika slag. I åtskilliga fall

komme skolorna att i händelse av krig eller krigsfara tagas i anspråk för

särskilda ändamål av civil eller militär myndighet. Örn skolundervisningen

å en luftskyddsort vore avsedd att nedläggas under luftskyddstillstånd, vore

det enligt inspektionens mening orimligt att ålägga ägare av skola å orten

att anordna skyddsrum i densamma. Av ovan angivna orsaker hade hos de

myndigheter, vilka handhade planläggningen av luftskyddet å luftskyddsorterna,

uppstått stor tveksamhet rörande behovet av skyddsrum för skolorna.

Det syntes inspektionen därför nödvändigt, att särskilda anvisningar i ämnet

utfärdades. För detta ändamål erfordrades emellertid kännedom örn den omfattning,

i vilken skolundervisningen vore avsedd att i händelse av krig och

luftskyddstillstånd upprätthållas å luftskyddsorterna. I kungörelse den 3

november 1939 (nr 802) med särskilda bestämmelser angående verksamheten

vid vissa undervisningsanstalter vid krig eller krigsfara stadgades, att vid

krig eller krigsfara skall, där ej annorlunda förordnas, verksamheten vid de

under skolöverstyrelsens inseende stående läroanstalterna i största möjliga

utsträckning uppehållas. Under de överläggningar, inspektionen haft med

skolöverstyrelsen och utrymningskommissionen, hade enighet nåtts örn den

uppfattningen, att den slutna skolundervisningen icke lämpligen kunde uppehållas

å luftskyddsorterna vid krigsfall. Därest denna uppfattning kunde

anses riktig, skulle anledning icke förefinnas att för elevernas räkning förse

skolbyggnaderna med skyddsrum, vilka för övrigt skulle draga mycket avsevärda

kostnader. En följd härav skulle sålunda bliva, att länsstyrelserna såsom

regel skulle bevilja dispens från skyldigheten att förse undervisningsanstalter

med skyddsrum.

Inspektionen hemställde i anslutning härtill, att Kungl. Maji ville antingen

förordna, att inom luftskyddsorter skolundervisningen vid de under skolöverstyrelsens

inseende stående läroanstalterna vid krig omedelbart skulle inställas,

eller ock, därest Kungl. Majit icke skulle dela den av myndigheterna

ovan uttalade uppfattningen, meddela sådana direktiv rörande den omfattning,

i vilken undervisningen vid berörda anstalter vid krig skulle uppehållas,

att länsstyrelserna erhölle erforderlig grund för bedömande av, i vilken utsträckning

kravet på skyddsrum inom skolbyggnader skulle upprätthållas.

I utlåtande över luftskyddsinspektionens skrivelse har skolöverstyrelsen

anfört i huvudsak följande:

Örn ett kommande krig åtföljes av luftangrepp, riktade mot civilbefolkningen

utan all hänsyn till huruvida en direkt militär motivering förefinnes

eller icke, måste man säkerligen förutsätta ett fullständigt eller i det närmaste

fullständigt nedläggande av skolundervisningen på samtliga luftskyddsorter,

och för detta fall vore luftskyddsinspektionens första alternativ det naturliga.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Riktas däremot luftangreppen endast eller huvudsakligen mot militära mål,

blir läget möjligen ett annat. Å de luftskyddsorter, som ligga i frontens omedelbara

närhet eller vid uppmarschlinjer till densamma eller i närheten av

vissa viktiga anläggningar i andra delar av landet, bör undervisningen jämväl

under dessa förhållanden nedläggas. Ville man söka åstadkomma direktiv

för undervisningens uppehållande i krig, komme dessa att innebära en serie

av åtgärder, som skulle successivt tillgripas vid stigande farograder. Dessa

åtgärder, som antydas i luftskyddsinspektionens skrivelse, gå i stort sett ut

på en alltefter stigande risker ökad decentralisering av skolundervisningen

och utlöpa i dess slutliga nedläggande i samband med evakuering. En plan

kunde givetvis uppgöras för sådana åtgärder, men därigenom vore den nu

förevarande frågan på intet sätt löst. Planens tillämpning måste nödvändigtvis

förutsätta kännedom örn angreppsriskerna, men dessa bero åter av krigshändelsernas

gång och krigsfallets beskaffenhet och torde icke kunna med

någon säkerhet förutsägas.

överstyrelsen anser alltså för sin del, att luftskyddsinspektionens senare

alternativ knappast angiver någon i praktiken framkomlig väg. Icke heller

det första alternativet torde innebära någon fullt tillfredsställande lösning.

I vissa fall t. ex. i fråga örn verkstadsskolor med deras ofta värdefulla utbildning

för i krigstid viktiga produktiva ändamål, torde under vissa förutsättningar

hellre en utvidgning än en inskränkning av verksamheten tagas

under övervägande.

Frågan örn skyddsrum vid skolorna torde för närvarande kunna bedömas

på följande sätt. På de luftskyddsorter, som äro särskilt utsatta, äro skyddsrummen

i regel icke behövliga för lärjungarnas behov, enär lärjungarna

evakueras eller tagas i tjänst för andra ändamål eller i varje fall icke samlas

i skolbyggnaden. På andra orter, luftskyddsorter eller icke, kunna de visserligen

komma till nytta, men inga normer torde kunna angivas för skyddsrumsanläggningens

storlek; denna bör därför hellre planeras med hänsyn till

övriga sannolika behov, särskilt behovet av offentliga reservskyddsrum. Vid

vissa skoltyper, där undervisningen bör fortgå i det längsta, böra dock skyddsrum

för full lärjungenumerär inrättas.

I många fall torde man sålunda hellre bliva nödsakad att rätta undervisningens

anordning efter tillgången på skyddsrum än tvärtom.

Skolöverstyrelsen preciserar sin inställning till förevarande spörsmål

sålunda:

Inrättandet av skyddsrum vid undervisningsanstalter bör göras obligatoriskt

endast i de fall, där undervisningen icke anses kunna nedläggas trots

inträdande risker för flygangrepp. Skyldigheten att anordna skyddsrum

komme under sådana förhållanden huvudsakligen att gälla i fråga örn verkstadsskolor

och liknande skolformer.

Anläggning av skyddsrum i skolbyggnader bör genom tjänliga åtgärder

uppmuntras. Antalet och storleken av skyddsrummen torde därvid böra avpassas

efter de behov av offentlig art, som byggnaden vid krig kan tänkas

tjäna.

Frågan örn undervisningens inställande i händelse av krig bör av vederbörande

skolmyndigheter prövas alltefter omständigheterna vid krigsutbrottet.

Luftskyddsinspektionen, som i anledning av vad skolöverstyrelsen anfört

ånyo yttrat sig i ärendet, hemställde i skrivelse den 4 juli 1940, att Kungl.

Majit måtte i cirkulärskrivelse till samtliga länsstyrelser meddela direktiv

rörande i vilken utsträckning dispens finge meddelas från skyldigheten för

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

ägare av anläggning, som inrymmer undervisningsanstalt och är avsedd att

hysa minst 25 personer, att anordna skyddsrum. Nämnda direktiv föreslog

inspektionen avfattade i enlighet med följande punkter:

1. att örn för anläggningen ifråga obligatorisk bortflyttning av samtliga

elever är planerad, skyldighet för anläggningens ägare att anordna skyddsrum

icke föreligger,

2. att örn för anläggningen ifråga obligatorisk bortflyttning icke är planerad,

skyddsrum skall anordnas för hälften av antalet kvarvarande elever

och befattningshavare vid anläggningen, varvid erforderligt utrymme beräknas

enligt normer angivna i luftskyddsinspektionens anvisningar nr 3/1940,

3. att örn anläggningen är avsedd att ingå i planerna för ordnande av beredskapssj

ukhusen i riket, skyldighet för anläggningens ägare att anordna

skyddsrum icke föreligger,

4. att om anläggningen är avsedd att tagas i anspråk för militära ändamål

och det kan förväntas att ianspråktagandet blir stadigvarande, skyldighet för

anläggningens ägare att anordna skyddsrum icke föreligger,

5. att örn anläggningen är avsedd att tagas i anspråk för militära ändamål

och det kan förväntas att ianspråktagandet avser endast en kortare tid, skyddsrum

skall anordnas i den utsträckning, som angives i punkterna 1 och 2 härovan.

6. att i syfte att bereda skydd för oväntade luftangrepp för den händelse

enligt vad ovan i punkterna 1 och 4 sagts skyldighet att anordna skyddsrum

icke skulle föreligga, vederbörande ägare i varje fall skall vidtaga vissa provisoriska

åtgärder för skydd av de i anläggningen vistande personerna, varvid

avsteg från de i luftskyddsinspektionens anvisningar nr 3/1940 angivna

minimikraven på utrymme må medgivas i så måtto, att erforderlig golvyta

minskas till 0.3 kvadratmeter per person under förutsättning att skyddsrummet

icke anordnas gastätt,

7. att i syfte att närmare fixera vad som beträffande här ifrågavarande

anläggningar bör anses såsom skälig kostnad för anordnande av skyddsrum

ett belopp ej understigande 60 kronor angives, vederbörande länsstyrelse dock

obetaget att nied hänsyn till olika på frågan inverkande omständigheter något

avvika från nämnda belopp,

8. att för den händelse anordnande av skyddsrum för anläggning av här

omförmält slag skulle kunna anses medföra oskäliga kostnader, vederbörande

länsstyrelse skall anmoda anläggningens ägare att vidtaga de åtgärder, som

med hänsyn till omständigheterna ur luftskyddssynpunkt och kravet på undervisningens

upprätthållande kan anses lämpliga, t. ex. förläggande av undervisningen

till andra lämpliga lokaler, undervisningens upprätthållande endast

i så stor utsträckning, som tillgången på skyddsrum medgiver, eller undervisningens

inställande.

I det inom luftskyddsinspektionen utarbetade förslaget till ny luftskyddslag

har emellertid i det mot 2 § i nuvarande skyddsrumslagen svarande stadgandet

(9 §) undervisningsanstalterna undantagits från de anläggningar, som skola

vara försedda med skyddsrum. I motiveringen härför anföres, att frågan örn

ägare till undervisningsanstalt skulle kunna åläggas skyldighet förse anstalten

med skyddsrum vore helt avhängig av den omständigheten, huruvida undervisningen

vore avsedd att under krig och luftskyddsberedskap pågå vid anstalten.

Erfarenheterna från den senaste tidens krigshändelser ansåges

emellertid utvisa, att man under ett krig måste inrikta sig på att hålla skoleleverna

borta från de för luftanfall utsatta orterna så länge kriget varade.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Majus proposition nr 272.

Då skyddsrum alltså icke erfordrades för lärare och elever, hade undervisningsanstalter

undantagits från den i 9 § angivna skyldigheten. Detta innebure,

att anordnande av skyddsrum i undervisningsanstalter kunde anses

obehövligt ur undervisningssynpunkt. Det förutsattes emellertid, att andra

skäl kunde jråkalla anordnande av dylika skyddsrum. Härom anföres i utredningen:
I

åtskilliga fall komma undervisningsanstalterna att i händelse av krig

eller krigsfara tagas i anspråk för särskilda ändamål av civil eller militär

myndighet. Beroende på krigsfallet och andra omständigheter kan detta ianspråktagande

bliva av längre eller kortare varaktighet, varjämte det militära

ianspråktagandet kan komma att hänföra sig till allenast vissa delar av

landet. I den mån ifrågavarande myndigheter avse att utnyttja undervisningsanstalterna,

torde de själva hava att förse dem med erforderliga skyddsutrymmen.

För omhändertagande av personer, vilka blivit hemlösa till följd av att

deras bostäder mer eller mindre förstörts vid luftanfall, torde behov av

reservlokaler med tillgång till skyddsrum uppkomma. Dessa reservlokaler

skulle nämligen tjäna såsom upptagningsplatser, till vilka ifrågavarande

hemlösa kunde söka sig, och där de fingo kvarstanna till dess andra bostäder

kunnat anvisas. För det nu angivna ändamålet torde undervisningsanstalterna

i regel vara lämpliga. De skyddsrum, som äro avsedda för ovannämnda

»utbombade» personer, torde böra hänföras till kategorien offentliga skyddsrum

och anordnandet av desannna alltså åligga vederbörande kommun. På

grund av att det i viss utsträckning även måste anses vara ett statligt intresse

att skyddsrum anordnas för ifrågavarande hemlösa personer förutsättes, att

kommunerna vid anordnandet av skyddsrummen erhålla statsbidrag enligt

enahanda grunder, som gälla vid anordnande av offentliga skyddsrum i övrigt.

Utredningen förutsätter vidare, att genom vederbörande myndighets försorg

i varje fall en prövning sker rörande det föreliggande behovet inom orten

av reservlokaler med skyddsrum. Vid sagda behovsprövning bör undersökas

bland annat möjligheten att för ändamålet utnyttja utrymmen i redan befintliga

offentliga skyddsrum samt hotell, pensionat och privatbostäder, vilka

kunna komma att utrymmas. Här omförmäld prövning torde lämpligen handhavas

av luftskyddsinspektionen. Utredningen får slutligen framhålla att det

jämväl för annat än här omförmält ändamål kan vara värdefullt att äga tillgång

till reservlokaler med skyddsrum, t. ex. för omhändertagande av flyktingar.

I av luftskyddsinspektionen angivna riktlinjer för planläggningen av

reservutrymmen för hemlösa personer har angivits, att ifrågavarande planläggning

borde ske inom samtliga luftskyddsorter samt tills vidare omfatta

ungefär 1—5 procent av ortens fredstidsbefolkning, därvid 1 procent skulle

gälla för de större orterna och 5 procent för de minsta orterna. Efter en

medelprocent av 2.5 procent skall planläggningen sålunda för samtliga luftskyddsorter

ske för sammanlagt omkring 90,000 personer. Efter en beräknad

skyddsrumskostnad av 60 kronor per person uppgå sammanlagda kostnaderna

för anordnande av skyddsutrymme för hemlösa personer till omkring 5.4

miljoner kronor, varvid staten såsom ovan nämnts synes böra bidraga med

omkring 3.c miljoner kronor. Anordnande av dylika skyddsutrymmen kan

utgöra ett lämpligt medel att motverka eller minska förekomsten av arbetslöshet.

Örn det däremot skulle anses, att undervisningsanstalterna böra förses

med skyddsrum för undervisningsändamål, utvisar en inom luftskyddsinspek
Bihang

till riksdagens protokoll 1941. 1 .sami. Kr 272. 117941 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

tionen verkställd utredning — till grund för vilken har legat elevantalet vid

de under skolöverstyrelsens överinseende stående läroanstalterna inom luftskyddsorterna

■— att det antal skyddsrumsplatser, som kan anses vara erforderligt

för lärare och elever, uppgår till omkring 200,000. Efter en beräknad

genomsnittskostnad per skyddad person av 60 kronor uppgå kostnaderna sålunda

till i runt tal 12 miljoner kronor. Med tillämpning av de i ovannämnda

skrivelse angivna beräkningsgrunderna kunna kostnaderna avsevärt reduceras

och synes ett belopp av högst omkring 6 miljoner kronor kunna ifrågakomma.

I anslutning härtill har i 26 § lagförslaget skyldigheten för kommun att

inrätta allmänna skyddsrum utvidgats att avse jämväl skyddsrum, i vilka vid

luftanfall skydd kan beredas åt personer, som blivit husvilla till följd av att

deras bostäder skadats vid luftanfall.

I yttrande över lagförslaget har skolöverstyrelsen uttalat som sin mening

att skyldigheten att inrätta skyddsrum vid undervisningsanstalter borde vara

obligatorisk endast i de fall, där undervisningen icke kunde nedläggas trots

inträdande risker för flygangrepp, alltså i främsta rummet vid verkstadsskolor

och liknande skolformer. Anläggning av skyddsrum i skolbyggnader borde

dock genom tjänliga åtgärder uppmuntras. Antalet och storleken av skyddsrummen

torde därvid mindre böra planeras efter undervisningens ytterst svårbedömliga

behov än efter de övriga behov anläggningen kunde komma att

tjäna, särskilt behovet av offentliga reservskyddsrum. En ändring av 9 §

syntes böra vidtagas, så att vissa grupper av läroanstalter (skolor, som meddela

praktisk yrkesutbildning, tekniska läroverk och skolor, textilinstituten,

bergsskolan, högskolorna) efter Kungl. Maj:ts beprövande skulle kunna

åläggas inreda erforderliga skyddsrum.

Departementschefen.

Enligt lagen den 1 mars 1940 (nr 119) örn skyldighet för ägare av anläggningar

och byggnader att anordna skyddsrum m. m. skall skyddsrum anordnas

i anläggning, som inrymmer undervisningsanstalt och är avsedd att hysa

minst 25 personer. Länsstyrelse äger emellertid helt eller delvis medgiva

befrielse härifrån, örn inrättandet av skyddsrum prövas medföra oskälig

kostnad eller ock sådan befrielse kan medgivas utan eftergivande av skäliga

anspråk på luftskydd. Under den tid av något mer än ett år, varunder lagen

varit i kraft, ha till länsstyrelserna inkommit ett stort antal d)dika dispensansökningar.

Till stöd för dessa ansökningar har anförts -— förutom att anordnandet

av skyddsrum skulle medföra oskäliga kostnader — att i händelse

av krig bortflyttning av skolbarn från orten vore planlagd, att anstalten

komme att tagas i anspråk som militär förläggning, beredska.pssjukhus eller

dylikt samt att undervisningen sålunda på grund härav ej kunde fortsätta.

Hos länsstyrelserna har tvekan uppstått, örn och i vad mån sådana skäl kunde

godtagas för medgivande av befrielse från anordnande av skyddsrum. Till

följd härav har luftskyddsinspektionen i skrivelse till Kungl. Majit hemställt,

att Kungl. Majit måtte antingen förordna att inom luftskyddsorter skolundervisningen

vid de under skolöverstyrelsens inseende stående läroanstalterna

vid krig skulle omedelbart inställas eller ock meddela direktiv rörande i vilken

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

utsträckning undervisningen vid nämnda läroanstalter skulle uppehållas.

I det förslag till ny luftskyddslag, som utarbetats inom luftskyddsinspektionen,

har undervisningsanstalter ej medtagits bland de anläggningar,

i vilka skyldighet att anordna skyddsrum skulle föreligga. Enligt samma förslag

skulle emellertid kommun åläggas ombesörja, att inom kommunen funnes

reservlokaler med tillgång till skyddsrum, i vilka vid luftanfall skydd kunde

beredas personer, som blivit husvilla till följd av att deras bostäder skadats

vid bombanfall. Som sådana reservlokaler Ira undervisningsanstalter ansetts

som regel vara lämpliga. Endast de av nämnda anstalter, som avsåges som

reservlokaler, skulle sålunda enligt förslaget förses med skyddsrum. Därvid

förutsattes, att statsbidrag till kommunerna för anordnandet av skyddsrummen

skulle utgå enligt enahanda grunder, som gälla för anordnande av offentliga

skyddsrum i övrigt.

Då förslaget till lag örn skyldighet för ägare av anläggningar och byggnader

att anordna skyddsrum m. m. behandlades av 1940 års riksdag, uttalade

riksdagen, under hänvisning till första lagutskottets utlåtande i ämnet, att det

med hänsyn till tidsläget måste anses ofrånkomligt att föreslagna åtgärder

till skydd mot luftanfall i erforderlig omfattning vidtoges snarast möjligt.

Härvid åsyftades även åtgärder för undervisningsanstalters förseende med

skyddsrum. Sedan nämnda uttalande gjordes, anser jag intet hava inträffat,

som skulle kunna föranleda en lindring av bestämmelsen att undervisningsanstalter

skola förses med skyddsrum. Snarare torde — av senare inträffade

händelser att döma — motsatsen vara fallet. Då ett fientligt överfall, inlett

av ett bombangrepp mot städer och andra viktigare orter, kan komma så gott

som utan föregående varsel och utan att luftskyddsmyndigheterna å respektive

luftskyddsorter hinna underrättas, förefinnes stor risk för att ett sådant

angrepp kan komma att insättas under pågående undervisning. Möjlighet för

lärare och elever att söka skydd i ett i undervisningsanstalten eller dess

omedelbara närhet beläget skyddsrum måste för sådant fall förefinnas. Någon

anledning att beträffande undervisningsanstalter dispensera från lagens bestämmelser

i större utsträckning än i fråga om andra anläggningar anser jag

ej föreligga, utan det framstår tvärtom som angeläget att skyddsrum i dylika

anstalter i så stor utsträckning som möjligt och med det snaraste komma till

utförande. Med sitt ofta friliggande läge torde just skolbyggnader bliva

särskilt utsatta för bombanfall.

För omhändertagande av personer, vars bostäder blivit obeboeliga genom

luftanfall, torde undervisningsanstalterna, sedan dessa försetts med skyddsrum,

i regel lämpa sig mycket väl. Därigenom att så gott som samtliga undervisningsanstalter

å luftskyddsorter förses med skyddsrum, tillgodoses behovet

av reservlokaler. Skyddsrummen i undervisningsanstalterna komma sålunda att

tjäna det dubbla syftet att bereda skydd för lärare och elever så länge undervisning

pågår och därefter bereda skydd för i anstalten inkvarterade, vare sig dessa

äro hemlösa personer, militär eller andra. På grund av att det i viss utsträckning

måste anses vara ett statligt intresse att skyddsrum anordnas i undervisningsanstalter,

förordar jag, att kommunerna för anordnande av dylika skydds
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Majus proposition nr 272.

rum må komma i åtnjutande av statsbidrag enligt enahanda grunder, som

gälla vid anordnande av skyddsrum för gatutrafikanter, för vilka grunder

redogjorts i propositionen nr 165 till 1940 års lagtima riksdag. Statsbidrag

bör alltså som regel utgå med två tredjedelar av kostnaden men torde under

vissa, i sagda proposition närmare angivna omständigheter, kunna utgå med

högre belopp, dock högst nio tiondelar av den verkliga kostnaden. I fråga örn

statsbidrag till skyddsrum i undervisningsanstalter, vilka äro avsedda att

tagas i anspråk som beredskapssjukhus eller annexlokaler till sådana sjukhus,

torde böra gälla vad därom finnes särskilt stadgat. De skyddsrum, som anordnats

eller äro avsedda att anordnas för undervisningsanstalt i dess egenskap

av beredskapssjukhus, torde nämligen som regel vara tillräckliga även

för att skydda lärarpersonal och elever under den tid undervisningen pågår.

I fråga örn statsbidrag till kostnader för anskaffande av inventarier till

skyddsrum i undervisningsanstalter ävensom rätten att besluta rörande statsbidrag

till sådana skyddsrum torde böra gälla enahanda bestämmelser som

de, vilka gälla beträffande skyddsrum för gatutrafikanter.

I fråga om sådana undervisningsanstalter, vid vilka det ur försvarets eller

folkförsörjningens intresse är angeläget, att undervisningen under krig fortgår

eller rentav utvidgas trots inträdande risker för flygangrepp, såsom verkstadsskolor,

tekniska läroverk och skolor, textilinstituten, m. fl. anser jag

kostnaderna för anordnande av skyddsrum helt böra bekostas av statsmedel.

De här förordade grunderna för statsbidrag till skyddsrum i undervisningsanstalter

böra träda i tillämpning snarast möjligt, varjämte Kungl. Majit bör

äga befogenhet att i överensstämmelse med dessa grunder bevilja statsbidrag

för redan anordnat eller påbörjat dylikt skyddsrum.

Statens kostnader för anordnande av skyddsrum i undervisningsanstalter

å luftskyddsorter har av luftskyddsinspektionen uppskattats till i runt tal

6,000,000 kronor. Det ställer sig givetvis ganska svårt att närmare fixera

denna kostnad. Emellertid anser jag ett belopp av 4,000,000 kronor för ändamålet

bliva erforderligt under nästa budgetår. Kostnaderna torde böra utgå

från reservationsanslaget till bidrag till kommuner för anordnande av vissa

skyddsrum, varför sagda belopp bör tillföras nämnda anslag.

XII. Civilt luftskydd: Arvoden till vissa luftskyddschefer.

Enligt 5 § första stycket luftskyddslagen den 11 juni 1937 (nr 504) utövas

den omedelbara ledningen av luftskyddet inom luftskyddsområde av en luftskyddschef.

Luftskyddschef är för luftskyddsområde, som utgöres av stad

eller landsfiskalsdistrikt, vederbörande polischef. Länsstyrelsen äger dock för

särskilt fall till luftskyddschef utse annan person. För annat luftskyddsområde

än nu nämnts utser länsstyrelsen luftskyddschef.

Länsstyrelsen äger vidare för luftskyddsområde eller del därav utse ställföreträdare

för luftskyddschefen samt uppdraga åt honom att i de hänseenden

länsstyrelsen bestämmer fullgöra luftskvddschefs åligganden och utöva

dennes befogenheter (5 § andra stycket).

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Majus proposition nr 272.

Befattningshavare vid polisväsendet är skyldig mottaga uppdrag att vara

lnftskyddschef eller ställföreträdare för luftskyddschef (5 § tredje stycket).

Innehar befattningshavare vid polisväsendet uppdrag att vara luftskyddsc-hef

eller ställföreträdande luftskyddschef, är uppdraget icke att betrakta såsom

något personligt åliggande vid sidan örn den egentliga tjänsten utan uppdraget

åvilar honom i hans egenskap av polisman. En följd härav är, att

något särskilt arvode icke utgår för uppdraget.

Arvode utgår ej heller, om person utanför polisen tjänstgör såsom luftskyddschef

eller ställföreträdande luftskyddschef. I samband med tillkomsten

av luftskyddslagen yppades från ett par länsstyrelser farhågor för att svårigheter

stundom skulle kunna uppstå att utanför polisen finna lämplig person,

som vore villig att utan ersättning ställa sig till förfogande såsom luftskyddschef.

Vid anmälan av frågan örn luftskyddslagstiftning anförde jag i anledning

härav till statsrådsprotokollet (prop. nr 211 till 1937 års riksdag sid. 30)

att intresset för luftskyddet syntes vara så stort, att lämpliga luftskyddschefer

i regel kunde antagas komma att stå till buds, även örn dessa befattningar

finge karaktären av medborgerliga förtroendeuppdrag. Med hänsyn därtill

syntes det icke böra ifrågakomma, åtminstone för det dåvarande, att införa

arvode för dessa uppdrag.

Genom en den 5 april 1940 dagtecknad proposition (nr 207) framlades för

1940 års lagtima riksdag förslag till förordning örn grunderna för avlöning

av viss personal tillhörande det allmänna luftskyddet. Enligt förordningen

skall länsstyrelsen efter hörande av vederbörande luftskyddschefer i överensstämmelse

med vad i förordningen stadgas fastställa avlöningsreglemente för

annan personal vid det allmänna luftskyddet än sådan, som enligt 9 § lagen

örn förfoganderätt för luftskyddets behov ställes till förfogande av kommun.

Med luftskyddstjänstgöring avses i förordningen såväl luftskyddstjänst, varom

förmäles i 10 § luftskyddsförfogandelagen, som arbete för luftskyddet, varom

stadgas i 11 § samma lag. Avlöningen utgår vid tjänstgöring under minst tre

dagar i följd såsom daglön och eljest såsom timlön. Daglönen utgår med

högst fyra kronor i ortsgrupp I, fem kronor i ortsgrupp II och sex kronor i

ortsgrupp III med tillägg av en krona 25 öre för familjemedlem, som fyllt

1(3 år, och 80 öre för annan familjemedlem. I fråga örn kommunernas hänförande

till ortsgrupp skall tillämpas den enligt lagen örn folkpensionering

verkställda indelningen. Daglönen må för person, som innehar befälsställning

eller särskild kompetens för viss luftskj^ddstjänst, höjas med högst

40 procent. Enligt förordningen kan därjämte utgå bostadsbidrag samt, inom

viss maximigräns, ersättning för den av tjänstgöringen föranledda inkomstminskningen.

Sedan riksdagen antagit det framlagda förslaget till förordning, utfärdades

förordningen den 31 maj 1940 (nr 432). Förordningen förklarades skola äga

tillämpning från och med den 10 april 1940.

I enlighet med stadgande i förordningen utfärdade luftskyddsinspektionen

i juni 1940 särskilda anvisningar till förordningen (nr 6/1940). I dessa anvis
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

ningar angives, bland annat, att förordningen icke är avsedd att tillämpas på

luftskyddschefer och ställföreträdande luftskyddschefer.

Genom kungörelse den 9 april 1940, nr 192, förordnade Kungl. Majit, att

från och med den 10 april 1940 klockan tolv middagen luftskyddstillstånd så

till vida skulle råda att upprättade planer för luftskyddet skulle verkställas,

i vad de avsåge organiserande av luftskyddstjänst, omfattande luftskyddets

ledning, ordnings-, brand-, röjnings-, räddnings-, reparations-, gasskydds- och

sjukvårdstjänst samt observations- och rapporttjänst, därvid utbildning och

övning av luftskyddspersonalen ofördröjligen skulle påbörjas. Det genom

denna kungörelse påbjudna luftskyddstillståndet består alltjämt. Med stöd

av kungörelsen har sålunda uttagning skett av personal, och denna personal

har, i den mån den varit hänförbar under förordningen den 31 maj 1940,

nr 432, uppburit avlöning i enlighet med bestämmelserna i förordningen.

Genom cirkulär den 28 juni 1940, nr 672, har Kungl. Majit föreskrivit, att

sedan förordnande om luftskyddstillstånd meddelats, luftskyddet skall kunna

intaga tre olika beredskapsgrader, III, II och I. Förordnande rörande intagande

av viss beredskapsgrad meddelas av Kungl. Majit. Beredskapsgrad III

innebär, att luftskyddstjönsten senast tolv timmar efter given order skall

kunna utnyttjas till omkring en tredjedel av sin förmåga, samt att senast 36

timmar efter given order full beredskap skall kunna intagas. Beredskapsgrad

II innebär, att luftskyddstjänsten omedelbart skall kunna utnyttjas till omkring

en tredjedel av sin fulla förmåga samt full beredskap senast sex timmar

efter given order. Beredskapsgrad I innebär full beredskap för hela luftskyddstjänsten.

I skrivelse den 15 juni 1940 hemställde luftsky ddsinspektionen, att Kungl.

Majit måtte dels meddela erforderliga föreskrifter för avlönande under rådande

luftskyddstillstånd med tillämpning från och med den 10 april 1940 av sådana

luftskyddschefer och ställföreträdande luftskyddschefer, vilka icke vore polischefer,

dels ock taga frågan örn luftskyddschefernas ställning och löneförhållanden

över huvud under omprövning. Inspektionen framhöll i skrivelsen,

att frågan örn ersättning åt luftskyddscheferna aktualiserats genom utfärdandet

av förordningen örn grunderna för avlöning av viss personal tillhörande

det allmänna luftskyddet. Enligt inspektionens uppfattning vore

nämnda förordning icke avsedd att tillämpas å dylika befattningshavare.

Genom brev den 5 juli 1940 uppdrog Kungl. Majit åt luftskyddsinspektionen

att avgiva förslag till bestämmelser örn arvoden åt sådana luftskyddschefer,

vilka ej vore befattningshavare vid polisväsendet.

Med skrivelse den 12 augusti 1940 inkom luftskyddsinspektionen med

dylikt förslag. Inspektionen omnämnde därvid till en början, att inspektionen

anmodat samtliga länsstyrelser i länen att meddela inspektionen sina

synpunkter på frågan örn luftskyddschefernas avlöning. Av länsstyrelsernas

yttranden i anledning därav, vilka yttranden bifogades inspektionens skrivelse,

framgår följande.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 272.

39

Sju länsstyrelser intogo för egen del icke någon ståndpunkt i frågan. Samtliga

övriga 17 länsstyrelser tillstyrkte ersättning till luftskyddschef, som ej

är befattningshavare vid polisväsendet. Av en del av dessa yttranden framgår,

att tillstyrkande av ersättning gällde jämväl ställföreträdare, medan i

andra yttranden icke något utsädes härom. Såsom motivering anföres av

länsstyrelsen i Kalmar län:

Det är icke alltid som det framstår som lämpligast, att polischefen tillika

är luftskyddschef. Visserligen äger länsstyrelsen befogenhet att utse annan

person till luftskyddschef, men länsstyrelsens förmåga att utnyttja denna

möjlighet är mycket begränsad, så länge medel icke finnas till förfogande till

avlöning åt sådan särskilt utsedd luftskyddschef. Arbetet som luftskyddschef

har visat sig vara mycket krävande och tidsödande. Det kan därför icke rimligen

begäras, att någon skall åtaga sig ett dylikt uppdrag utan att få skälig

ersättning för sitt arbete. Denna ersättning bör utgå i form av månatligt

arvode samt bestridas av statsmedel. Lämpligt kan vara, att en viss förhöjning

av arvodet inträder vid luftskyddstillstånd. Vidare synes det länsstyrelsen,

med hänsyn till att det civila luftskyddet ännu till en viss grad

måste anses befinna sig i uppbyggnadsstadiet, att de arvoden, som nu kunna

komma att fastställas, blott bestämmas för en ej alltför lång tidsperiod samt

att frågan örn arvodenas storlek därefter upptages till förnyad prövning.

I samtliga yttranden, i vilka förslaget örn ersättning tillstyrkes, torde förutsättas,

att ersättningen skall bestridas av statsmedel. Skiljaktiga ståndpunkter

framkomma däremot beträffande frågan, efter vilka grunder ersättningen bör

beräknas. Tre länsstyrelser anse, att en individuell prövning från fall till fall

bör äga rum. Tre andra länsstyrelser föreslå, att förordningen örn grunderna

för avlöning av viss personal tillhörande det allmänna luftskyddet lägges till

grund för beräknandet av avlöning jämväl till luftskyddscheferna. En länsstyrelse

förordar, att antalet inom luftskyddsområdet organiserade hemskydd

lägges till grund för beräkningen av arvodets storlek. Fyra länsstyrelser —■

nämligen länsstyrelserna i Kopparbergs, Gävleborgs, Västerbottens och Norrbottens

län —- föreslå, att beloppet av arvodena graderas med hänsyn till den

klass vederbörande luftskyddsort tillhör. Sålunda föreslår länsstyrelsen i

Västerbottens län följande årsavlöning till luftskyddschefer, vilka ej äro befattningshavare

vid polisväsendet, att utgå från och med den 10 april 1940,

nämligen till luftskyddschef i A-ort 1,400 kronor, till luftskyddschef i B ort

1,200 kronor, till luftskyddschef i C ort- 900 kronor och till luftskyddschef i

D ort likaledes 900 kronor.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län anför:

Med de krävande och ansvarsfulla uppgifter, som åligga luftskyddscheferna,

finner länsstyrelsen det skäligt att dessa tillerkännas ett arvode, som till

fullo motsvarar det arbete och den tid, som luftskyddscheferna i samhällets

intresse måste offra för fullgörandet av sina åligganden. Erinras må att

luftskyddschefen närmast under länsstyrelsen har att icke blott övervaka att

skyddsrum inredas och brand-, röjnings-, sanerings- samt annan materiel anskaffas

utan även organisera och uttaga den aktiva luftskyddspersonalen samt

genom övningar och eljest ansvara för att denna personal är fullt funktionsduglig.

Luftskyddschefernas arbetsbörda växlar givetvis med hänsyn till

bland annat betydelsen ur luftskyddssynpunkt av de orter, där de äro verk
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

samma. Gradering av arvodenas belopp bör sålunda bland annat ske elter

A-, B-, C- och D-orter. Vidare torde luftskyddscheferna, i likhet med vad

som gäller för personalen vid det allmänna luftskyddet, böra tillerkännas ersättning

för av tjänstgöringen föranledd inkomstminskning.

Länsstyrelsen vill slutligen framhålla lämpligheten av att ersättning tillerkännes

jämväl ställföreträdare för luftskyddschef. Dennes arvode torde

kunna angivas till viss procent av luftskyddschefens arvode.

Länsstyrelsen i Norrbottens län yttrar:

Med hänsyn till den allt tyngre arbetsbörda, vilken kommit att åvila luftskyddscheferna

såväl under normala förhållanden som i all synnerhet under

luftskyddstillstånd, samt det betydande ansvar, som vilar på dessa befattningshavare,

böra de enligt länsstyrelsens mening tillerkännas skäligt vederlag.

Att med en allmän formel angiva, huru stort vederlag, som skall utgå

i det särskilda fallet, låter sig säkerligen icke göra. För vinnande av enhetlighet

inom hela landet vore det enligt länsstyrelsens mening lämpligast att

arvode åt nu ifrågavarande luftskyddschefer, vilka — såvitt länsstyrelsen har

sig bekant — äro tämligen få, bestämdes av Kungl. Majit efter förslag av

luftskyddsinspektionen och vederbörande länsstyrelse. För luftskyddschef,

inom vars luftskyddsområde finnes en C- eller D ort, synes arvodet icke i

något fall böra sättas lägre än 300 kronor för år och för luftskyddschef, som

har ansvaret för en A- eller B ort, icke lägre än 600 kronor för år. Skulle

luftskyddsområde omfatta mer än en luftskyddsort, finge denna omständighet

självfallet beaktas vid arvodesbestämningen. För det tänkbara fall att luftskyddsområde

med särskilt förordnad luftskyddschef icke omfattade någon

luftskyddsort, synes arvodesminimum kunna bestämmas till 180 kronor för

år. Under luftskyddstillstånd böra enligt länsstyrelsens uppfattning de på

angivet sätt bestämda arvodena automatiskt fördubblas.

Därutöver synes emellertid luftskyddschef, som under luftskyddstillstånd

fullgör vakttjänst i luftskyddscentralen, böra äga rätt till ersättning efter

samma grunder som övrig luftskyddspersonal, vilken fullgör dylik tjänst.

För egen del förordar luftskyddsinspektionen, att avlöning till luftskyddschef

och ställföreträdande luftskyddschef bestämmes i huvudsaklig överensstämmelse

med förordningen om grunderna för avlöning av viss personal tillhörande

det allmänna luftskyddet. Därvid syntes enligt inspektionen en höjning

av daglönen böra ske utöver de 40 procent, som voro angivna i nämnda

förordning. En dylik förhöjning av lönen för luftskyddschef syntes i allmänhet

böra ligga inom skalan 50—100 procent beroende på ortsklassen och övriga

omständigheter. I undantagsfall syntes förhöjningen böra kunna bestämmas

till högst 150 procent. Inspektionen föreslår, att bestämmelser örn avlöning i

enlighet härmed måtte utfärdas att gälla från och med den 10 april 1940 tills

vidare under rådande luftskyddstillstånd, samt att inspektionen till erkännas

befogenhet att på förslag av vederbörande länsstyrelse i varje särskilt fall

fastställa det procenttal, varmed daglönen skall höjas.

Över luftskyddsinspektionens förslag har yttrande infordrats från statskontoret,

som i sitt yttrande till en början redogör för den ståndpunkt statsmakterna

i samband med luftskyddslagens tillkomst intogo till förevarande

spörsmål. Beträffande frågan av vilka medel ersättningar av ifrågavarande

slag böra utgå anför statskontoret att i den mån blivande bestämmelser i

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Majus proposition nr 2/2.

ämnet förlänades retroaktiv giltighet från och med inträdandet av nuvarande

luftskyddstillstånd, kostnaden därför torde få gäldas av statsmedel. Såvitt

avser framtida ersättningar finner statskontoret rimligt, att i de kommuner,

där polischefen är kommunalt avlönad, jämväl luftskyddschefen avlönas av

kommunala medel. Statskontoret kan därför icke tillstyrka att i de — såvitt

statskontoret föreställde sig — relativt få fall, då i sådan kommun uppdraget

att vara luftskyddschef anförtroddes åt annan person än polischefen, avlöning

till denne utginge av statsmedel utan anser i stället, att det borde åligga

vederbörande kommun att svara för denna avlöningskostnad. Däremot motsätter

sig icke statskontoret att i annan kommun än nu sagts ersättning av

statsmedel jämlikt grunderna i förordningen den 31 maj 1940, nr 432, bereddes

luftskyddschef, då denne icke vore befattningshavare vid polisväsendet. För

den händelse en förhöjning av avlöningen utöver den i förordningen bestämda

maximigränsen av 40 procent skulle anses av förhållandena påkallad, borde

dock enligt statskontorets mening frågan härom underställas Kungl. Maj:ts

prövning i varje särskilt fall. Statskontoret förutsätter, att eventuella bestämmelser

i ämnet givas allenast provisorisk karaktär under rådande luftskyddstillstånd.

För bedömande av frågan örn behövligheten eller lämpligheten

av att bibehålla dessa bestämmelser jämväl efter det mera normala förhållanden

inträtt syntes ytterligare utredning vara erforderlig.

Frågan örn arvode till luftskyddschef och ställföreträdande luftskyddschef

har behandlats i samband med den utredning om revision av luftskyddslagstiftningen,

som luftskyddsinspektionen — i samråd med tillkallade sakkunniga

— framlagt med skrivelse den 13 februari 1941. Utredningens förslag

i ämnet är avsett att utgöra en reglering av frågan för framtiden och under

antagande att arbetet med utbyggandet av luftskyddet slutförts. Utredningen

betonar därför särskilt, att dess förslag icke innefattar något avståndstagande

från luftskyddsinspektionens förut omförmälda skrivelse den 15 juni 1940.

Ehuru utredningens förslag sålunda icke är av direkt betydelse för det spörsmål

det nu är fråga örn, nämligen provisoriska bestämmelser för nuvarande

läge, vilket karakteriseras dels av att luftskyddstillstånd råder, dels av att

luftskyddet ännu befinner sig i en uppbyggnadsperiod, vill jag dock lämna

en redogörelse för utredningens förslag i ämnet.

Enligt utredningens förslag till luftskyddslag utser länsstyrelsen, efter

hörande av samtliga kommuner inom luftskyddsområdet, till luftskyddschef

härför lämplig person, företrädesvis bland befattningshavare vid polis- eller

brandväsendet inom området. I vissa angivna fall skall länsstyrelsen jämväl

utse ställföreträdande luftskyddschef. Befattningshavare vid polis- och brandväsendet

äro skyldiga mottaga uppdrag att vara luftskyddschef eller ställföreträdande

luftskyddschef.

Beträffande arvodesfrågan behandlar utredningen för sig förhållandena då

luftskyddsberedskap (motsvarande luftskyddstillstånd enligt nu gällande luftskyddslag)

icke gäller och då luftskyddsberedskap gäller. Utredningen anför

härom:

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Majlis proposition nr 272.

1. Då luftskyddsberedskap icke gäller. Yad först angår befattningshavare

viel polis- och brandväsendet är uppdraget att vara luftskyddschef eller ställföreträdande

luftskyddschef att anse såsom ett tjänsteåliggande för dem.

Med hänsyn till att dessa befattningshavares ordinarie verksamhetsområden

samtidigt utgöra viktiga tjänstegrenar inom luftskyddet har nu ifrågavarande

skyldighet ansetts skäligen kunna åläggas dem, även örn de, såsom undantagslöst

är fallet i fråga örn befattningshavare vid brandväsendet, äro kommunalanställda.

Skulle uppdraget såsom luftskyddschef föranleda, att befattningshavare

vid polis- eller brandväsendet åsamkas direkta kostnader eller går miste örn

inkomst, bör ersättning härför utgå.

Om därjämte arvode bestämdes att utgå i nu ifrågavarande fall, torde —

nied hänsyn till konsekvenserna av ett sådant beslut, såvitt det berörde statliga

tjänstemän — alldeles särskilda omständigheter böra åberopas. Enligt

utredningens mening kunna dylika omständigheter icke anses föreligga under

den tid luftskyddsberedskap icke gäller. Vid sitt bedömande av denna fråga

har utredningen icke kunnat undgå att taga hänsyn till att de statliga befattningshavare,

för vilka denna fråga har den största praktiska betydelsen, nämligen

landsfiskalerna, fingo sin löneställning i princip bestämd vid 1940 års

lagtima riksdag eller alltså vid en tidpunkt då åläggandet för dem att vara

luftskyddschefer gällt sedan flera år. —- Att i nu ifrågavarande avseende ställa

samma fordringar på de kommunala som på de statliga befattningshavarna

synes icke vara obilligt.

Utses till luftskyddschef annan än befattningshavare vid polis- eller brandväsendet

bör även i sådant fall ersättning för direkta kostnader och för mistad

inkomst utgå. Med hänsyn till kostnaderna för det allmänna synes emellertid

en maximering av ersättningen för mistad inkomst böra ske. Utredningen

föreslår härvidlag en bestämmelse av innehåll, att nämnda ersättning icke må

överstiga polischefens i polisdistriktet avlöning, med inberäknande av rörligt

tillägg eller däremot svarande förmån.

Sedan arbetet med utbyggandet av luftskyddet slutförts, torde luftskyddschefens

huvudsakliga arbetsbörda komma att inskränka sig till dels att verkställa

av ändrade förhållanden påkallade revideringar och kompletteringar av

uppgjorda luftskyddsplaner och dels att övervaka att kommuner och enskilda

fullgöra dc skyldigheter, som åligga dem i fråga örn luftskyddet. Med hänsyn

till omfattningen av de redan vidtagna åtgärderna inom luftskyddet kan därför

beräknas, att luftskyddscliefernas arbetsbörda redan inom kort kommer

att successivt nedgå. Utredningen finner därför icke tillräckliga skäl föreligga

att föreslå särskilt arvode till nu ifrågavarande luftskyddschefer.

Vad i det föregående sagts rörande ersättning för direkta kostnader, mistad

inkomst samt arvode åt luftskyddschef finner utredningen vara tillämpligt

jämväl å ställföreträdande luftskyddschef.

2. Då luftskyddsberedskap gäller. Beträffande förhållandena under beredskapsgraderna

lil och II synas samma synpunkter på arvodes- och ersättningsfrågorna

böra anläggas, som ovan framförts för tid då luftskyddsberedskap

icke gäller.

Vad därefter angår förhållandena under högsta grad av luftskyddsberedskap

(beredskapsgrad I) utgår utredningen från den förutsättningen, att

nämnda beredskapsgrad påbjudes omedelbart före eller samtidigt med ett

krigsfall. Skulle de här ovan under 1. angivna riktlinjerna följas, anser utredningen

det vara angeläget, att statsmakterna i samband därmed utfästa sig

att för krigsförhållanden tillämpa andra grunder än under fredsförhållanden.

Detta gäller uppenbarligen icke ersättningen för direkta kostnader och mistad

inkomst. Vad arvodesfrågan angår synes på dess bedömande främst inverka,

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

att både kvalitativt och kvantitativt mycket större fordringar komma att

ställas på luftskyddschefen under krig än under fred. Möjligheterna att förmå

lämpliga personer att under fredstid utan arvode åtaga sig uppdrag såsom

luftskyddschef torde därjämte underlättas, örn arvode kommer att utgå under

krigstid. Utredningen föreslår därför att samtliga luftskyddschefer — såväl

de vilka äro befattningshavare vid polis- och brandväsendet som de övriga

— under den tid högsta grad av luftskyddsberedskap gäller tillerkännas

arvode. Arvodets storlek bör graderas med hänsyn till arten och mängden av

luftskyddschefens göromål, förslagsvis inom skalan 1—5 kronor för dag.

Yad i det föregående sagts örn luftskyddschef bör ock gälla ställföreträdande

luftskyddschef dock med den modifikationen, att dennes arvode

bestämmes till lägre belopp än luftskyddschefens.

I den mån enligt angivna riktlinjer arvode eller annan ersättning utginge

till luftskyddschef eller ställföreträdande luftskyddschef, som ej vore befattningshavare

vid polis- eller brandväsendet, borde enligt utredningens mening

staten svara för kostnaderna. Detsamma borde gälla i fråga örn innehavare

av sådana befattningar vid polisväsendet, vilka avlönades av statsmedel. Däremot

syntes vederbörande kommun vara närmast till att svara för kostnaderna

i sådana fall, då kommunalt avlönad befattningshavare vid polisväsendet eller

befattningshavare vid brandväsendet utsåges till luftskyddschef eller ställföreträdande

luftskyddschef. Frågor örn arvode eller annan ersättning till

luftskyddschef och ställföreträdande luftskyddschef borde prövas av veder,

börande länsstyrelse vare sig staten eller kommun svarade för kostnaderna.

Det skulle föra för långt att i detta sammanhang gå in på de synpunkter på

arvodesfrågan, som framkommit i remissyttrandena över den av luftskyddsinspektionen

verkställda utredningen. Jag vill därför inskränka mig till att

omnämna, att ett avsevärt antal remissmyndigheter framfört mot utredningens

förslag bestämt avvikande uppfattningar. Detta gäller ej blott frågan, i vilka

fall arvode bör utgå, och arvodesbeloppen utan även spörsmålet, i vilken utsträckning

kommunerna böra svara för arvodeskostnaderna. Genomgående

hävdas härvidlag ur skilda synpunkter, att luftskyddschefernas anspråk på

ersättning borde tillgodoses bättre än vad enligt förslaget skett, samt att skäl

icke förefunnes att i den utsträckning som förslaget förutsätter låta veder

börande kommun svara för arvodeskostnaden.

Departementschefen.

Såsom förut nämnts förutsattes vid luftskyddslagens tillkomst, att, i den

mån luftskyddschefsbefattningarna innehades av personer utanför polisen,

befattningarna skulle äga karaktären av medborgerliga förtroendeuppdrag.

Under den tid som förflutit sedan luftskyddstillstånd i april 1940 påbjöds

hava förhållandena emellertid obestridligen tett sig väsentligt olika mot vad

vid luftskyddslagens tillkomst kunde beräknas. De till följd av tidsutvecklingen

stegrade anspråken på luftskyddsorganisationens effektivitet hava

medfört, att det visat sig taga längre tid än beräknat att få de nödvändiga

luftskyddsåtgärderna genomförda i den utsträckning att man kan anse sig

hava själva uppbyggnadsperioden inom luftskyddet bakom sig. Det kail enligt

min mening utan tvekan fastslås, att juftskyddet under våren 1940 befann sig

i en utvecklingsperiod, som ställde betydande krav på luftskyddschefernas

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

arbetsförmåga och initiativ. I detta läge påbjöds luftskyddstillstånd, varav

följde såväl en ytterligare ökning av arbetsuppgifternas omfattning som en

stegring av det ansvar som kom att åvila luftskyddscheferna. En betydande

ökning av arbetsbördan i fråga örn ett oavlönat förtroendeuppdrag medför

emellertid svårigheter att kunna för sysslan välja den lämpligaste och synes

mig därför böra föranleda övervägande, huruvida förutsättningarna för att

uppdraget skall vara oavlönat fortfarande äro för handen.

Om länsstyrelsen finner sig böra för luftskyddschefsbefattningen förvärva

en utanför polisen stående person, är det givetvis av största intresse att

kunna förvärva den för uppdraget lämpligaste. En omständighet, som kan

antagas hava ökat svårigheterna härvidlag är, att innehavare av åtskilliga av

krisförhållandena föranledda allmänna uppdrag tillerkänts ersättning, oaktat

uppdragen måhända få anses mindre betungande än uppdraget att vara luftskyddschef.

Slutligen kan man icke underlåta att taga viss hänsyn till att den luftskyddschefen

underordnade personalen uppbär ersättning under luftskyddstillstånd.

Nu angivna omständigheter hava lett mig till den uppfattningen att de

förhållanden, som under senaste året rått och alltjämt råda inom luftskyddet,

motivera, att arvode tillerkännes de luftskyddschefer, som ej äro befattningshavare

vid polisväsendet.

I sitt i ärendet avgivna förslag har luftskyddsinspektionen med luftskyddscheferna

jämställt de ställföreträdande luftskyddscheferna. Enligt den i 4 §

luftskyddskungörelsen använda terminologien finnas ställföreträdande luftskyddschefer

av olika slag och med varierande arbetsuppgifter. Anledning

förefinnes icke att i detta sammanhang taga hänsyn till andra än vice luftskyddschefer.

Dessas uppgift inskränker sig visserligen enligt luftskyddskungörelsen

till att inträda i luftskyddschefens ställe, då denne är hindrad att

utöva befattningen. I praktiken har emellertid i många fall en arbetsuppdelning

skett mellan luftskyddschefen och vice luftskyddschefen. I luftskvddsområde

med mera än en luftskyddsort har sådan arbetsuppdelning i allmänhet

brukat ske på det sätt att luftskyddschefen handhaft den omedelbara ledningen

allenast å en av luftskyddsorterna, medan å den eller de övriga den

omedelbara ledningen — under luftskyddschefens inseende — handhafts av

en ställföreträdande luftskyddschef. Jag finner mig dock icke kunna i sådana

fall såsom allmän regel medgiva rätt för ställföreträdande luftskyddscheferna

att åtnjuta arvode. För att emellertid kunna åvägabringa en rättvis ordning

i sådana undantagsfall då ställföreträdande luftskyddschefen uppenbarligen

har med luftskyddschef kvalitativt och kvantitativt likvärdiga arbetsuppgifter

bör möjlighet finnas för Kungl. Maj:t att efter prövning i varje särskilt fall

tillerkänna ställföreträdande (vice) luftskyddschef arvode.

Det torde av sammanhanget framgå, att då i det föregående talats örn

luftskyddschefer och ställföreträdande luftskyddschefer endast åsyftats de

fall, där dessa uppdrag innehavas av personer, som ej äro befattningshavare

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 272.

45

vid polisväsendet. \id skilda tillfällen kava emellertid framförts krav på att

även befattningshavare vid jjolisväsendet borde tillerkännas arvode för sitt

sysslande med luftskyddet. Jag är väl medveten örn att det under det senaste

året inneburit viss påfrestning för polischefer att jämsides med polisuppgifterna

handhava luftskyddschefskapet inom distriktet. Till vilka åtgärder

de hittills gjorda erfarenheterna härutinnan böra för framtiden

leda, torde böra övervägas vid det fortsatta utredningsarbetet i fråga örn luftskvddslagstiftningen.

I detta sammanhang måste emellertid såsom utgångspunkt

tagas den nu gällande lagstiftningen, enligt vilken befattningen med

luftskyddet såsom regel ingår i polischefens arbetsuppgifter. Det synes under

sådana förhållanden vanskligt att tillerkänna polischefer eller andra befattningshavare

vid polisväsendet ett tillskott i lönen för arbete, som alltjämt

anses regelmässigt ingå i polisuppgifterna. Jag anser mig därför icke kunna

framlägga något förslag i denna riktning.

Det förslag om arvode till luftskyddschefer och ställföreträdande luftskyddschefer,

som jag ämnar framlägga, är, såsom nämnts, betingat närmast av de

speciella förhållanden, som varit rådande under senaste året, och därför att

betrakta som ett provisorium utan bindande verkningar för framtiden. Ställning

måste emellertid tagas till frågan, för vilken tid dessa provisoriska bestämmelser

böra gälla.

Det gäller då först frågan, huruvida arvodet bör bestämmas att utgå

retroaktivt. Att en sådan retroaktivitet är med hänsyn till de faktiskt

föreliggande omständigheterna berättigad, torde framgå av vad i det

föregående anförts. Ur andra synpunkter kunna väl skäl anföras i motsatt

riktning. Anledningen till att spörsmålet icke tidigare upptagits till

slutlig behandling är emellertid huvudsakligen den, att det ansetts önskvärt

att samtidigt komma fram till en slutgiltig framtida lösning av spörsmålet.

Tillfälle härtill beräknades yppa sig vid den revision av luftskyddslagstiftningen,

som var avsedd att föreläggas den nu samlade riksdagen. Då det

icke synes med rättvisa överensstämmande att låta denna yttre omständighet

inverka på ersättningsrätten för de luftskyddschefer och ställföreträdande

luftskyddschefer, som tjänstgjort under den tid luftskyddstillstånd hittills

rått, förordar jag, att de arvodesbestämmelser jag i det följande vill föreslå

förklaras skola äga tillämpning från och med den 1 juli 1940.

Det föreligger anledning antaga, att det nuvarande luftskyddstillståndet

kommer att fortbestå tills vidare. Man måste också räkna med risken

av en skärpning av det utrikespolitiska läget med därav följande återverkningar

för luftskyddet. Oberoende härav torde direktiv om en intensifiering

av övningsverksamheten inom luftskyddet vara att förutse. Både på

grund härav och med hänsyn till utvecklingen i övrigt inom luftskyddet torde

under förutsättning att luftskyddstillstånd fortfarande råder någon nämnvärd

nedgång i luftskyddschefens arbetsbörda icke vara att räkna med under nästkommande

budgetår. Under nyssnämnda förutsättning synes arvode därför

böra utgå under hela nästa budgetår, eventuellt dock endast till den tidpunkt

dessförinnan då ny luftskyddslag träder i kraft.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Enär enligt nu gällande lagstiftning någon skyldighet icke föreligger för

kommun att bestrida arvode till luftskyddschef, som ej är befattningshavare

vid polisväsendet, kunna för det provisoriska bestämmande av arvode, varom

här är fråga, allenast statsmedel ifrågakomma. En följd härav är, att kommuner,

som själva bekosta sitt polisväsen, kunna äga intresse av att få luftskyddsehefsuppdraget

överflyttat på person utom polisen. Jag utgår emellertid från

att länsstyrelserna komma att handlägga dylika frågor utan hänsynstagande

till deras ekonomiska återverkningar för respektive kommuner.

Det återstår nu att taga ställning till frågan örn grunderna för arvodenas

beräknande.

En utväg vore att låta arvodet inom vissa gränser bestämmas av länsstyrelsen

för varje särskilt fall. För en sådan anordning talar den omständigheten

att det knappast är möjligt att i en enhetlig regel inpassa alla de

faktorer, vilka rätteligen böra inverka på arvodenas storlek. Å andra sidan

vunnes genom en uppställd regel större enhetlighet de olika länen emellan.

Det synes därför vara att förorda, att arvodet utgår efter vissa på förhand

fastställda grunder.

Luftskyddsinspektionen har föreslagit, att arvodet skall utgå i enlighet

med förordningen den 81 maj 1940 (nr 432) örn grunderna för avlöning av

viss personal tillhörande det allmänna luftskyddet dock med den ändringen

att förhöjningen av daglönen finge bestämmas inom skalan 50—150 procent.

Bestämmelserna i förordningen 432/1940 ägna sig dock föga såsom arvodesgrunder

för luftskyddschefer. Då avlöningen enligt förordningen räknas för

dag, förutsättes, att det är fråga örn ett regelbundet dagligt arbete, vilken förutsättning

icke behöver vara för handen i fråga örn luftskyddschef. Vidare

synes det föga påkallat att giva arvodet den karaktär av familjelön, som utmärker

de enligt förordningen 432/1940 utgående avlöningarna. Det synes slutligen

vara av föga praktiskt värde att anknyta reglerna till nämnda förordning,

då samtidigt en individuell prövning efter en skala, maximalt utgörande

150 procent av normallönerna, förutsättes skola äga rum.

Vill man i stället söka utforma särskilda normer för bestämmandet av dessa

arvoden, bör genom dessa normer anpassning kunna vinnas efter vissa mera allmänt

förekommande typfall. Främst måste hänsyn tagas till beskaffenheten av

de luftskyddsorter, som finnas inom området. Skulle icke någon luftskyddsort

finnas1 inom området utah exempelvis endast en s.k. luftskyddsplats, synes något

arvode icke böra utgå till luftskyddschefen. Vidare bör arvodet till luftskyddschef,

som vid sin sida har ställföreträdande (vice) luftskyddschef, vilken också

är berättigad till arvode, uppbära lägre arvode än den luftskyddschef inom

likvärdigt område, som ej till sitt förfogande har sådan ställföreträdare.

Förutom arvode bör luftskyddschef, som på grund av uppdraget att vara luftskyddschef

gått miste om kontanta avlöningsförmåner av tjänst eller annan

arbetsanställning äga uppbära ersättning för de förmåner av dylikt slag han

gått förlustig på grund av sitt uppdrag. Vad slutligen angår bestämmandet

av arvodenas belopp bör man därvid hålla sig betydligt under det belopp, som

närmast kan anses innefatta full ekonomisk kompensation för arbetet.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj-.ts proposition nr 273.

Från dessa utgångspunkter föreslås, att följande principer läggas till grund

för bestämmandet av arvodena:

1. Till luftskyddschef, som ej är befattningshavare vid polisväsendet, utgår

månadsarvode med följande belopp:

i luftskyddsområde, som innehåller luftskyddsort av A-klass med mera än

30,000 invånare 160 kronor,

i luftskyddsområde, som innehåller luftskyddsort av A-klass med mindre

än 30,000 invånare, 120 kronor.

i luftskyddsområde, som innehåller luftskyddsort av B-klass, 80 kronor,

i luftskyddsområde, som innehåller luftskyddsort av C- eller D-klass, 40

kronor.

Finnas inom luftskyddsområdet flera luftskyddsorter, anses två D-orter

eller en C- och en D ort lika med en B ort, två C-orter eller en B- och en

C-ort lika med en A-ort med mindre än 30,000 invånare samt två B örter lika

med en A-ort med mera än 30,000 invånare.

2. Har ställföreträdande (vice) luftskyddschef, som ej är befattningshavare

vid polisväsendet, arbetsuppgifter, vilka uppenbarligen äro i allo likvärdiga

med de arbetsuppgifter, vilka åvila arvodesberättigad luftskyddschef, må

Kungl. Maj:t på särskild framställning förordna, att till ställföreträdande

luftskyddschefen skall utgå högst 40 procent av det arvode, som enligt 1 punkten

tillkommer luftskyddschefen i området eller som skulle hava tillkommit

den sistnämnde, därest han icke varit befattningshavare vid polisväsendet.

Utgår i sådant fall arvode jämlikt 1 punkten jämväl till luftskyddschefen,

skall detta arvode minskas med det belopp, som uppbäres av ställföreträdande

luftskyddschefen.

3. Har sådan luftskyddschef, som ej är befattningshavare vid polisväsendet,

på grund av sitt arbete inom luftskyddet gått miste om kontanta avlöningsförmåner

av tjänst eller annan arbetsanställning, äger länsstyrelsen —

under förutsättning att länsstyrelsen finner det icke skäligen hava kunnat

påfordras, att arbetet inom luftskyddet fullgjorts vid sidan av det ordinarie

förvärvsarbetet — tillerkänna luftskyddschefen ersättning för de förmåner av

dylikt slag, vilka han styrker sig hava gått förlustig under ledighet för luftskyddsarbetets

fullgörande.

4. Bestämmelserna gälla från och med den 1 juli 1940 till och med den

30 juni 1942 eller den tidigare tidpunkt då ny lagstiftning om luftskyddet

träder i kraft, dock allenast under förutsättning att luftsky ddstillstånd råder

under sagda tid.

Det är icke avsett att arvode skall uppbäras annat än under tid då luftskyddschef

faktiskt tjänstgör. Något rätt till semester med bibehållet arvode

bör sålunda icke ifrågakomma. Däremot bör länsstyrelsen givetvis ej lägga

hinder i vägen för luftskyddschef eller ställföreträdande luftskyddschef att

erhålla tjänstledighet från respektive uppdrag under den tid han må åtnjuta

semester från sin huvudsakliga sysselsättning. Under sådan tid bör arvode

alltså utgå till den, som faktiskt utövar luftskyddschefskapet (vice luftskyddschefskapet).

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Majus proposition nr 272.

Enligt vissa från länsstyrelserna under sistlidne januari infordrade uppgifter

utgjorde antalet luftskyddschefer, som ej voro befattningshavare vid

polisväsendet, 37. Motsvarande antal vice luftskyddschefer kan — dels på

grund av den inom olika län växlande terminologien, dels ock på grund av

ofullständighet i uppgiftsmaterialet — icke exakt angivas men torde belöpa

sig till 275—300. I vilken utsträckning ställföreträdande luftskyddschef kan

komma att av Kungl. Majit tillerkännas arvode kan icke på förhand beräknas.

Jag håller emellertid för troligt, att kostnaderna för arvoden och ersättningar

för mistad inkomst komma att för tiden den 1 juli 1940—den 30 juni 1942

uppgå till omkring 100,000 kronor.

Jag får därför hemställa, att ett förslagsanslag av 100,000 kronor anvisas

å riksstaten för budgetåret 1941/42 under rubriken civilt luftskydd: arvoden

till vissa luftskyddschefer m. m.

XIII. Avlöning till blockledare.

Det civila luftskyddet indelas i allmänt luftskydd, industriluftskvdd

och enskilt luftskydd. För det enskilda luftskyddet användes i stor utsträckning

jämväl benämningen hemskydd. Envar av dessa grenar av luftskyddet

har sin särskilda, med stöd av luftskyddsförfogandelagen uttagna

personalorganisation.

Den till det allmänna luftskyddet hörande personalen åtnjuter under tjänstgöringen

ersättning. Denna utgår i enlighet med förordningen den 31 maj

1940 (nr 432) örn grunderna för avlöning av viss personal tillhörande det

allmänna luftskyddet; de på grund av 9 § luftskyddsförfogandelagen uttagna

kommunala kårerna avlönas dock jämväl under sin tjänstgöring inom luftskyddet

av vederbörande kommun.

I fråga om grunderna för bestämmandet av arvode till den, som tjänstgör

under minst tre dagar i följd, får jag hänvisa till den i det föregående under

rubriken Arvoden till vissa luftskyddschefer m. m. lämnade redogörelsen.

Vid tjänstgöring under kortare tid i följd än tre dagar utgår — med vissa

undantag — timlön med en tiondel av daglönen för icke familjeförsörjare,

dock högst för en tjänstgöringstid av tolv timmar under samma dygn.

I det kommittébetänkande, som låg till grund för utarbetandet av omförmälda

förordning (statens off. utredn. 1939: 45) berördes jämväl spörsmålet

om ersättning åt personal inom det enskilda luft-skyddet (hemskyddet). Frågan

om sådan ersättning syntes enligt betänkandet rimligen endast kunna uppkomma

för det teoretiskt tänkbara fall, att med uttagningen till tjänstgöring

förenades sådana villkor i fråga om uppehåll inom fastigheten, att vederbörande

bleve oförmögen att fullgöra sitt förvärvsarbete. En sådan situation

vore emellertid främmande för luftskyddets organisation. Uttagningen till

luftskyddstjänst måste av naturliga skäl begränsa sig till dem, som vid uttagningstillfället

av andra skäl uppehölle sig inom det område, där tjänstgöringen

skulle fullgöras, sålunda till dem, som där hade sin dagliga verksamhet eller

sin bostad. En skyldighet för en person att fullgöra luftskyddstjänst på långt

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

49

avstånd från sin arbetsplats eller bostad hade tydligen intet praktiskt värde.

Såvitt bekant torde, framhålles det slutligen i betänkandet, icke från något

håll hava ifrågasatts, att staten skulle hava skyldighet att avlöna det enskilda

luftskyddets personal.

Hemskyddet inom de olika fastigheterna äro organisatoriskt sammanförda

i kvarter eller block, vilka stå under ledning av en blockledare, som har det

närmaste ansvaret för effektiviteten av hemskydden inom blocket. I särskilda

anvisningar rörande hemskyddet, vilka utfärdats av luftskyddsinspektionen

den 31 augusti 1940, anföres rörande organisationen av dessa block följande:

Inom blocket bör, där personaltillgången så medgiver, organiseras en

central hemskyddsformation, blockgrupp, lydande direkt under blockledaren

och utrustad bland annat med sjuktransportmateriel och relativt god eldsläckningsmateriel

(motor- eller handkraftspruta, brandslang till brandpost eller

tappkran, redskap, verktyg). Normalslang oell motorspruta böra genom kommunens

försorg i första hand tilldelas sådana block som äro av större betydelse

eller ur brandsynpunkt särskilt utsatta. Övrig brandutrustning erhålles

genom att vid blockstation placera en del av den materiel, som prövas erforderlig

för de enskilda fastigheternas behov. (Jfr luftskyddslagen 11 § 4 mom.)

Blockgruppen samlas vid flyglarm till en blockstation, som inrymmes i det

ur utrymmes- och utryckningssynpunkter lämpligaste skyddsrummet i blocket.

Där blockledaren samtidigt är befälhavare å rapportsamlingsställe, bör blockstationen

förläggas i samma fastighet som rapportsamlingsstället eller i dess

omedelbara närhet.

Vid personalbrist kan genom inrättandet av dylika blockgrupper personantalet

inom varje hemskydd minskas. Det är därvid i vissa fall lämpligare

att organisera ett flertal egna hemskydd med mindre bemanning än ett färre

antal gemensamma med full bemanning (hemskyddsledare jämte ställföreträdare,

en eller flera husbrandvakter, vardera örn minst 3 å 4 personer, en

eller flera hemskyddssamariter, en eller flera ordonnanser samt en ordningsman).

Huvudvikten bör läggas vid, att åtminstone någon personal finnes

tillgänglig inom varje fastighet för att omedelbart angripa de brandhärdar,

som kunna uppstå. En sådan minskning av hemskyddens styrka kan anses

motiverad, där en blockledare finnes tillsatt, som vid behov snabbt kan insätta

förstärkning genom att inom blocket dirigera personal ur övriga hemskydd

eller ur blockgruppen.

Hemskyddspersonal bör principiellt tagas i anspråk endast för luftskydd

inom eget block. I händelse katastrof skulle hota samhället, bör emellertid

ett ingripande även inom andra områden kunna påfordras.

I en den 4 september 1940 dagtecknad framställning har luftskyddsinspektionen

hemställt, att blockledare under vissa omständigheter måtte komma

i åtnjutande av ersättning enligt förordningen den 31 maj 1940. Inspektionen

redogör till en början för organisationen av blocken enligt anvisningarna den

31 augusti 1940 samt framhåller, att de uppgifter, som blockledarna genom

dessa anvisningar ålagts, komme att bliva av betydligt större omfattning än

tidigare varit fallet. Inspektionen anser därför, att blockledarna på grund av

sin uppgift att organisatoriskt sammanknyta det allmänna och det enskilda

luftskyddet, borde tillhöra jämväl det allmänna luftskyddet bland annat i avlöningshänseende.

Den erforderliga kontrollen i fråga örn tjänstgöringstider

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sand. Nr 272. ilva 4i 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Majrts proposition nr 272.

m. m. torde enligt inspektionen i viss utsträckning kunna utövas av tjänstegrenschef

eller distriktsledare för hemskyddet. Därjämte torde blockledarnas

rätt att tillgodoräkna sig avlöning kunna begränsas till vissa tider, då deras

arbetskraft särskilt toges i anspråk. Inspektionen fortsätter härefter:

Jämlikt Kungl Maj:ts cirkulär den 28 juni 1940 till luftskyddsinspektionen

m. fl. myndigheter angående beredskapsgrader inom civila luftskyddet under

luftskyddstillstånd skall hemskyddspersonal intaga full beredskap endast då

beredskapsgrad I anbefallts. Med hänsyn till sagda föreskrift vill inspektionen

föreslå att blockledarnas rätt att uppbära avlöning begränsas till de tider

de fullgöra luftskyddstjänstgöring vid beredskapsgrad I. I övrigt synes stadgandena

i ovanberörda förordning ävensom inspektionens anvisningar i anledning

av förordningen i tillämpliga delar böra gälla för blockledarnas rätt

till avlöning m. m. I inspektionens nämnda anvisningar förordas vissa förhöjningar

av avlöningen för personal tillhörande olika befälskategorier. Det

synes inspektionen skäligt att blockledarna i sistnämnda avseende åtnjuta förhöjning

med 10 procent motsvarande den förhöjning, som enligt anvisningarna

bör tillämpas beträffande gruppchefer eller personal i motsvarande befälsställning.

Departementschefen.

Vid den gängse uppdelningen av luftskyddet i allmänt luftskydd, industriluftskydd

och enskilt luftskydd (hemskydd) äro blockledarna otvivelaktigt att

hänföra till hemskyddet.

Två olika skäl synas hava legat till grund för ståndpunkten att ersättning

av statsmedel icke bör utgå till den inom hemskyddet tjänstgörande

personalen. Det ena skälet torde vara det, att tjänstgöringen i hemskyddet

väsentligen avser att skydda den tjänstgörandes egen egendom eller

hans familjemedlemmars liv, och att envar tjänstgörande har ett direkt intresse

av att eventuellt inträffande skador begränsas. En för ersättningsfrågan

avgörande faktor är vidare, huruvida tjänstgöringen kan antagas hindra

personalen från att utföra sitt vanliga förvärvs- eller försörjningsarbete. Då

det ansetts, att tjänstgöring inom hemskyddet icke borde påkallas, i den mån

tjänstgöringen utgjorde hinder för förvärvsarbete, har det tett sig naturligt

att ei-sättning ej heller utgått för tjänstgöringen.

Den första av dessa båda synpunkter — att tjänstgöringen avser att skydda

den tjänstgörandes egen egendom eller honom närståendes liv — gäller visserligen

även vid tjänstgöring inom ett block. Ju större område en viss enhet

inom hemskyddet har sig tilldelad, dess mindre framträdande blir emellertid

synpunkten ifråga. En blockgrupp får sålunda till uppgift att inskrida vid

skadefall å fastigheter, som måhända varken blockledaren eller någon medlem

av gruppen har anknytning till.

Yad beträffar förhållandet mellan hemskyddstjunst och förvärvsarbete skall

enligt de förut omnämnda anvisningarna den 31 augusti 1940 vid uppgörande

av plan för uttagning av personalen inom hemskyddet iakttagas, att liemskyddstjänsten

icke får hindra personalen från att utföra sitt vanliga förvärvs-

eller försörjningsarbete. Under hand har emellertid från luftskyddsinspektionens

sida meddelats, att på grund av den senaste tidens erfarenheter

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

denna princip för uttagningen måste revideras i varje fall såvitt avser blockledarna.

Man måste nämligen enligt inspektionens mening inrikta sig på att

så bygga ut hemskyddsorganisationen, att inom varje block finnas flera såsom

blockledare kompetenta personer, vilka skiftesvis dygnet runt äro redo till

omedelbart ingripande. Under sådana förhållanden måste man också räkna

med att hemskyddstjänsten vid högsta beredskap inom luftskyddet i viss utsträckning

får företräde framför förvärvsarbetet.

Nu nämnda omständigheter synas mig försvaga de skäl, vilka tidigare

kunnat åberopas mot att över huvud medgiva ersättning för tjänstgöring inom

hemskyddet. Ett medgivande av sådan ersättning — även örn det endast är

fråga om en begränsad grupp av hemskyddspersonalen — kan dock beräknas

medföra avsevärda kostnader. Ersättning åt hemskyddspersonal är också

förenad med den påtagbara olägenheten, att tjänstgöringstiden i viss mån

undandrager sig kontroll.

Det synes mig icke lämpligt att nu taga definitiv ställning till frågan, i

vilken utsträckning ersättning bör i händelse av högsta beredskap inom luftskyddet

utgå till hemskyddspersonal. Denna fråga bör nämligen närmare

övervägas i samband med den kommande revisionen av luftskyddslagstiftningen.

För den händelse beredskapsgrad I inom luftskyddet skulle bliva

påbjuden innan frågan om ny luftskyddslagstiftning blivit slutligt avgjord,

har jag emellertid för avsikt att — därest riksdagen ej framställer erinran

däremot — genom särskilt beslut tillförsäkra blockledare samma ersättning

under nämnda beredskapsgrad som för närvarande tillkommer personalen vid

det allmänna luftskyddet.

XIV. Hemställan.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

I) godkänna

dels av mig här förordade grunder för bidrag av statsmedel

till anordnande av skyddsrum i undervisningsanstalter;

dels följande personalförteckning för luftskyddsinspektionen.

Personalförteckning.

Befattning Lönegrad

Tjänstemän å ordinarie stat.

1 överdirektör ......................................................... C 8

2 luftskyddsinspektörer .......................................... A 26

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än den 20:e.

1 överingenjör ...................................................... Eo 28

1 intendent ............................................................ Eo 26

1 sekreterare ......................................................... Eo 26;

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Majlis proposition nr 272.

dels ock följande avlöningsstat för luftskyddsinspektionen att

tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1941/42:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis

................................................... kronor 36,000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Majit, förslagsvis ..................... » 100,000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal » 185,000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ........................ » 10,000

Summa förslagsanslag kronor 331,000;

II) å riksstaten för budgetåret 1941/42 anvisa

dels till Luftskyddsinspektionen: Avlöninqar ett förslaqsanslaq

av ............................................................... kronor 296,000;

dels till Luftskyddsinspektionen: Omkostnader ett förslagsanslag

av .............................................. kronor 161,000;

dels till Civilt luftskydd: Alarmeringsanordningar ett reservationsanslag

av ............................................. kronor 261,000;

dels till Civilt luftskydd: Gasskyddsutrustning ett reservationsanslag

av ............................................. kronor 525,000;

dels till Civilt luftskydd: Anskaffande av viss gasskyddsmateriel

för förbrukningsändamål m. m., ett förslagsanslag

av ......................................................... kronor 495,000;

dels till Civilt luftskydd: Luftskyddsövningar ett förslagsanslag

av ...................................................... kronor 50,000;

dels till Civilt luftskydd: Försöksverksamhet ett förslagsanslag

av ...................................................... kronor 65,000;

dels till Civilt luftskydd: Statens luftskyddsskola ett förslagsanslag

av ...................................................... kronor 40,000;

dels till Civilt luftskydd: Bidrag till enskilda sammanslutningar

för utbildning av luftskyddspersonal m. m. ett anslag

av ............................................................... kronor 477,600;

dels till Civilt luftskydd: Bidrag till kommuner för anordnande

av vissa skyddsrum, ett reservationsanslag

av ................................................... kronor 4,000,000;

dels ock till Civilt luftskydd: Arvoden till vissa luftskyddschefer

m. m. ett förslagsanslag av .................. kronor 100,000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt förordnar,

att proposition av den lydelse bilaga vid detta

protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Bertha Klemedtson.

Stockholm 1041. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1941:460 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anvisande av vissa anslag till det civila lujtskyddet jämte i ämnet väckta motioner. s. 7 i texten
  2. SU 1941:217 Memorial i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut beträffande anslag till luftskyddsinspektionen: avlöningar. s. 1 i texten
  3. SU 1941:203 Utlåtande i anledning av Kungl. Majlis proposition angående anvisande av vissa anslag till det civila luftskyddet jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten