Angående anvisande av vissa anslag till det civila luftskyddet
1941-05-09 · 52 sidor, varav 51 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 51 av 52 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1941:272, Angående anvisande av vissa anslag till det civila luftskyddet
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 272.
1
Nr 272.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anvisande
av vissa anslag till det civila luftskyddet;
given Stockholms slott den 9 maj 1941.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Gustav Möller.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 9 maj 1941.
Närvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,
Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö,
Rosander, Gjöres, Ewerlöf.
Efter gemensam beredning med cheferna för försvars-, finans- och ecklesiastikdepartementen
anmäler chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller,
frågan örn anvisande av vissa anslag till det civila luftskyddet och anför därvid
följande.
I. Inledning.
I skrivelse den 28 september 1940 har luftsky ddsmspektionen bland annat
räknat med behov av följande anslag för det civila luftskyddet för budgetåret
1941/42, nämligen 1) till luftskyddsinspektionen: avlöningar ett förslagsanslag
av 400,000 kronor, 2) till luftskyddsinspektionen: omkostnader ett
förslagsanslag av 190,000 kronor, 3) till civilt luftskydd: alarmeringsanord
Biliang
till riksdagens protokoll 1941. 1 sand. Nr 272.
79 41
2 Kungl. Majds proposition nr 272.
ningar ett reservationsanslag av 420,000 kronor, 4) till civilt luftskydd: gasskyddsutrustning
ett reservationsanslag av 2,300,000 kronor, 5) till civilt luftskydd:
anskaffande av viss gasskyddsmateriel för förbrukningsändamål m. m
ett förslagsanslag av 490,000 kronor, 6) till civilt luftskydd: luftskyddsövningar
ett förslagsanslag av 50,000 kronor, 7) till civilt luftskydd: försöksverksamhet
ett förslagsanslag av 65,000 kronor, 8) till civilt luftskydd: statens
luftskyddsskola ett förslagsanslag av 40,000 kronor och 9) till civilt
luftskydd: bidrag till enskilda sammanslutningar för utbildning av luftskyddspersonal
m. m. ett obetecknat anslag av 477,600 kronor. De under
5), 6) och 7) upptagna anslagen motsvara i stort sett tillsammans det för
närvarande under rubriken civilt luftskydd: anskaffande av viss gasskyddsmateriel
för förbrukningsändamål m. m. uppförda anslaget, vilket anslag av
vissa skäl ansetts böra uppdelas på tre olika anslag.
I sin skrivelse har luftskyddsinspektionen anfört, att inspektionens beräkning
av avlöningsanslaget allenast vore att betrakta såsom preliminär,
enär inom inspektionen påginge en utredning rörande revision av gällande
luftskyddslagstiftning och inspektionen hade för avsikt att, sedan
denna utredning avslutats, till förnyad behandling upptaga frågan om in
spektionens organisation och personalbehov. Av skrivelsen framgår vidare,
att den slutliga beräkningen av flera andra av ifrågavarande anslag kunde
tänkas bliva beroende av det resultat, vartill inspektionen kunde komma
vid berörda utredning.
Då omförmälda utredning vid tidpunkten för avlåtande av 1941 års statsverksproposition
ännu icke avslutats, kunde vid nämnda tidpunkt förslag i
hithörande frågor ej framläggas för riksdagen. Anslagen blevo därför i statsverkspropositionen
endast preliminärt beräknade, därvid desamma upptogos
på sätt framgår av följande sammanställning.
Ändamål. Belopp
kronor.
Luftskyddsinspektionen: Avlöningar, förslagsanslag ..................... 201,500
» Omkostnader, förslagsanslag .................. 58,000
Civilt luftskydd: Alarmeringsanordningar, reservationsanslag ...... 100,000
» » Gasskyddsutrustning, reservationsanslag ............ 525,000
» » Anskaffande av viss gasskyddsmateriel för förbrukningsändamål
m. m., förslagsanslag.................. 490,000
» » Luftskyddsövningar, förslagsanslag .................. 50,000
» » Försöksverksamhet, förslagsanslag..................... 65,000
» » Statens luftskyddsskola, förslagsanslag............... 40,000
» » Bidrag till enskilda sammanslutningar för utbildning
av luftskyddspersonal m. m...................... 477,600
Summa kronor 2,007,100
Vid uppskattningen i nämnda proposition hade hänsyn tagits till att 1940
års urtima riksdag å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1940/41 anvisat
dels till civilt luftskydd: alarmeringsanordningar ett reservationsanslag av
320,000 kronor, dels ock till civilt luftskydd: gasskyddsutrustning ett reservationsanslag
av 1,700,000 kronor.
opaginerad Kontrollera mot PDF
B
Kungl. Maj:ts proposition nr 272.
Frågan om revision av nu gällande luftskyddslagstiftning har varit föremål
för utredning inom luftskyddsinspektionen och statens utrymningskommission.
Utredningsarbetet har därvid så uppdelats dem emellan, att inspektionen behandlat
samtliga problem inom luftskyddet med undantag för utrymningen, i
fråga om vilken utredningen verkställts av kommissionen. Som resultat av
nämnda utredning hava avlämnats, av inspektionen med skrivelse den 13
februari 1941 förslag till ny luftskyddslag och ny luftskyddskungörelse samt
av kommissionen med skrivelse den 14 februari 1941 förslag till utrymningslag,
lag örn vissa skyldigheter för kommun i avseende å omhändertagande av
flyktingar m. m. samt lag örn ändrad lydelse av lagen den 17 maj 1940 (nr 358)
med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m. m. Dessa förslag jämte tillhörande
motiveringar hava därefter varit föremål för remissbehandling. Förslagen
och remissyttrandena hava därpå granskats inom socialdepartementet.
Såvitt angår förslaget till ny luftskyddslag har jag på grundval av nämnda
granskning kommit till den uppfattningen, att vissa särskilda spörsmål böra
bliva föremål för ytterligare utredning. Jag har därför för avsikt att föreslå
Kungl. Majit bemyndiga mig att tillkalla vissa sakkunniga för att, i enlighet
med de direktiv, som kunna komma att föreskrivas, biträda med fortsatt utredning
av frågan örn revision av gällande luftskyddslagstiftning. Följaktligen
är jag icke nu beredd föreslå Kungl. Majit att för riksdagen framlägga
proposition i ämnet.
Vidare har luftskyddsinspektionen i skrivelse den 27 mars 1941 ingivit förnyad
framställning rörande anslagsbehovet för det civila luftskyddet för
budgetåret 1941/42, innefattande jämväl förslag till ändrad organisation för
inspektionen.
Jag anhåller nu att få till närmare prövning upptaga föreliggande frågor
örn anslag till det civila luftskyddet, därvid jag kommer att var för sig behandla
varje särskild anslagsfråga.
II. Luftskyddsinspektionen: Avlöningar.
För budgetåret 1940/41 har till luftskyddsinspektionen: avlöningar anvisats
ett förslagsanslag av 201,500 kronor. Den 31 maj 1940 har Kungl. Majit
fastställt följande av riksdagen godkända avlöningsstat för luftskyddsinspektionen
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1940/41:
Avlöningsstat.
1. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Majit, förslagsvis ......................................................... kronor 100,000
2. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:
a. Grundavlöningar m. m......................... kronor 90,000
b. Avlöningsförhöjningar m. m., förslagsvis » 3,000 » 93,000
3. Rörligt tillägg, förslagsvis ............................................. » 8,500
Summa förslagsanslag kronor 201,500
4
Kungl. Majlis proposition nr 272.
I samband härmed har Kungl. Maj:t förklarat, att anslagsposten till arvoden
och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, skulle tills vidare
från och med budgetåret 1940/41 disponeras på följande sätt:
Årsarvode till luftskyddsinspektören ................................. kronor 15,000
» » inspektörsassistenten ................................. » 8,500
Årsarvoden till två luftskyddskonsulenter å 9,000 kronor, tillhopa
........................................................................ » 18,000
Årsarvode till en ingenjör för biträde vid planläggning av in
dustriluftskyddet
rn. m................................................. » 5,400
Årsarvode till en ingenjör för biträde vid slutligt ordnande
av sirenalarmeringen ................................................... » 5,000
Årsarvoden till tre fast anställda sakkunniga å 1,000 kronor,
tillhopa ..................................................................... » 3,000
Dagarvoden och ersättning för mistade avlöningsförmåner till
nyssnämnda sakkunniga, förslagsvis .............................. » 1,000
Arvoden till tillfälligt anlitade sakkunniga, förslagsvis ......... » 42,500
Vikariatsersättningar, förslagsvis ................................... »_1,600
Summa kronor 100,000
Samtidigt har Kungl. Majit meddelat närmare bestämmelser rörande dagarvoden
till de fast anställda sakkunniga ävensom föreskrivit, att Kungl. Majit
komme att i varje särskilt fall meddela beslut beträffande arvode till tillfälligt
anlitad sakkunnig.
Luftskyddsinspektionens organisationsförslag.
I skrivelse den 27 mars 1941 har luftskyddsinspektionen bland annat
anfört, att enligt 4 § instruktionen för luftskyddsinspektionen den 11 juni
1937 (nr 506) inspektionen normalt skall bestå av en luftskyddsinspektör,
en inspektörsassistent såsom biträde åt inspektören, luftskyddskonsulenter
i enlighet med vad därom särskilt bestämmes samt, i mån av behov och
tillgång på medel, annan personal. Därjämte stöde till luftskyddsinspektionens
förfogande fast anställda sakkunniga till det antal Kungl. Majit bestämde,
varjämte inspektionen ägde för särskilt uppdrag tillkalla annan sakkunnig
i den utsträckning medel därför funnes tillgängliga.
Inspektionen yttrar vidare bland annat:
Denna organisation visade sig emellertid ganska snart alltför otillräcklig
till att fullgöra de vid luftskyddslagstiftningens tillkomst förutsatta arbetsuppgifterna,
särskilt på grund av förändringarna i det utrikespolitiska läget.
De här berörda omständigheterna föranledde inspektionen att den 26 april
1939 till Kungl. Majit ingiva en promemoria angående nyorganisation av inspektionen,
omfattande förslag till dels fredsorganisation och dels krigsorganisation.
I organisationsförslaget föreslog inspektionen bland annat en fördelning
av de olika arbetsområdena å fem avdelningar. Uppdelningen av de
olika arbetsområdena eller detaljerna hade i görligaste mån verkställts med
hänsyn till dessas organisatoriska samband inbördes. I anledning av nämnda
framställning förordnade Kungl. Majit den 12 maj 1939 att inspektionens
5
Kungl. Majus proposition nr 272.
arbetsuppgifter och personalbehov skulle bliva föremål för skyndsam utredning,
vilket utredningsarbete emellertid enligt sedermera erhållna direktiv
i huvudsak vilat till dess det slutligen den 31 januari 1941 återkallats.
Den tid som förflutit sedan ovannämnda framställning gjordes har tillfullo
bekräftat de farhågor inspektionen däri uttalat beträffande det utrikespolitiska
läget och luftskyddsarbetet har ansetts böra i största möjliga utsträckning
forceras. Den härför erforderliga förstärkningen av inspektionens arbetskraft
har medgivits för tremånadersperioder och har huvudsakligen avsett anställande
av vissa tekniskt sakkunniga mot arvoden att utgå av den å avlöningsstaten
för inspektionen uppförda anslagsposten till arvoden och särskilda
ersättningar, bestämda av Kungl. Majit. Härjämte har enligt särskilda medgivanden
dels ytterligare en amanuens och dels viss kansli- och skrivbiträdespersonal
anställts mot ersättningar, vilka utgått från anslagsposten till avlöningar
till övrig icke-ordinarie personal, delposten grundavlöningar m. m.
När luftskyddsinspektionens personal under de utrikespolitiska händelsernas
tryck sålunda väsentligt utökades, visade det sig nödvändigt att i
avvaktan på fastställandet av en ny organisation av inspektionen företaga en
provisorisk fördelning av de olika arbetsområdena och tjänstemännen å fem
avdelningar eller »byråer» under ledning av s. k. byråföreståndare. Till utgångspunkt
vid denna fördelning har i stort sett tagits det tidigare omförmälda
förslaget till krigs- och fredsorganisation av inspektionen. I denna
provisoriska organisation äro föreståndarna för första och andra byråerna
luftskyddskonsulenter, för närvarande officerare av kaptens grad, vilka åtnjuta
tjänstledighet från sina officersbeställningar, föreståndaren för tredje
eller tekniska byrån civilingenjör med väg- och vattenbyggnadsutbildning och
brandteknisk erfarenhet samt föreståndaren för fjärde eller materielbyrån en
tjänsteman med merkantil erfarenhet. Femte byrån eller den administrativa
och kamerala byrån slutligen förestås för närvarande av en tingsmeriterad
jurist. Å de olika avdelningarna finnas vidare tekniskt, bokföringstekniskt
eller administrativt utbildade tjänstemän, varjämte sjukvårdstjänsten handhaves
av en officer på reservstat och en läkare. Denna provisoriska organisation
torde närmast motsvara en slags krigsorganisation av inspektionen. Med
tanke emellertid på de ständigt nya arbetsuppgifter, som ålagts inspektionen
och som uppkommit genom erfarenheterna från senaste månadernas krigshändelser,
samt önskvärdheten av att följa den ständiga utvecklingen på luftskyddets
olika områden, måste luftskyddsinspektionen allt framgent anses
vara behövlig.
Civila luftskyddsutredningen har i sitt förslag till inrättande av luftskyddsinspektionen
utgått från att en minskning av inspektionens arbetsbörda
skulle komma att inträda efter de första årens planläggande och förberedande
arbete. Så bör självfallet även bliva förhållandet. Att märka är emellertid att
en dylik nedgång i inspektionens arbete hittills icke kunnat skönjas utan att
snarare ramen för de förutsedda arbetsuppgifterna ökats, varjämte nya uppgifter
tillkommit. På grund av den stora mängden av löpande arbetsuppgifter
har den konsulterande och inspekterande verksamhet, som det ålegat inspektionen
att utöva, hittills icke kunnat fullgöras i avsedd omfattning.
Tidigare har understrukits nödvändigheten av att det jämväl under fred
finnes en central myndighet för ledningen av luftskyddet i riket. Det kan
måhända synas svårt att med ledning av erfarenheterna från inspektionens
hittillsvarande verksamhet med någorlunda säkerhet fastställa inspektionens
rent fredsmässiga arbetsuppgifter. Arbetet har ju hittills avsett uppbyggande
av en för landet helt ny organisation till befolkningens skydd samt till största
delen bedrivits under exceptionella förhållanden. Arbetet med luftskyddets
6
Kungl. Majda proposition nr 272.
utbyggande och organiserande har emellertid numera fortskridit så långt, att
man kan fastslå vissa arbetsuppgifter, vilka under alla förhållanden komma
att förefinnas.
Inspektionen framhåller, att den hittillsvarande provisoriska organisations
formen med en fördelning av arbetsområdena och tjänstemännen å fem byråer
eller avdelningar med vissa ändringar visat sig vara den mest tillfredsställande
i vad avsåge jämväl rent fredsmässig verksamhet.
I anslutning härtill har inspektionen redogjort för de olika avdelningarnas
huvudsakliga arbetsområden och dessa områdens innebörd och omfattning
enligt inspektionens förslag. De fem avdelningarna och dessas arbetsområden
skulle i enlighet härmed bliva:
Organisationsavdelningen: luftskyddets ledning, sjukvårdstjänst, industri
luftskydd, hemskydd, sjöfartens och hamnarnas luftskydd, luftskyddsövningar,
utrymningsärenden och utspridning av egendom.
Utbildningsavdelningen: luftskyddets territoriella indelning, utbildningen
i luftskyddsskolan, utbildning i övrigt av luftskyddspersonal, alarmering, gasskyddstjänst
och uppskovsärenden.
Tekniska avdelningen:
byggnadstekniska sektionen: byggnadstekniskt luftskydd, ärenden rörande
statsbidrag till skyddsrum, stadsplanetekniskt luftskydd, röjnings- och räddningstjänst,
reparationstjänst och orienteringsförsvårande åtgärder,
brandtekniska sektionen: det allmänna luftskyddets brandtjänst, industriluftskyddets
brandtjänst, hemskyddets brandtjänst, skogsluftskyddets brandtjänst
samt ärenden rörande lagring och förvaring av eldfarliga oljor m. m.
Materiel- och kassaavdelningen: upphandling, bokföring, förvaring och
distribution av materiel, anskaffning och tillhandahållande av utbildnings- och
övningsmateriel, inspektion av materielförråden i riket, inspektionens kassa
och bokföring samt dess lokaler och inventarier.
Administrativa avdelningen: juridiska, administrativa och vissa kamerala
ärenden.
Yad angår de olika avdelningarnas arbetsuppgifter i framtiden har luftskyddsinspektionen
till en början framhållit, att utfärdande av anvisningar till
ledning för myndigheter, enskilda sammanslutningar och allmänheten bleve
av synnerligen stor betydelse. De beträffande flertalet av inspektionens
arbetsområden redan utfärdade anvisningarna krävde nämligen på grund av
ständigt vunna nya rön och erfarenheter på luftskyddets område en fort
löpande översyn och komplettering. Vidare erfordrades inom de flesta av de
olika avdelningarnas arbetsområden även viss forskningsverksamhet, så att
skyddsåtgärderna inom luftskyddet i görligaste mån kunde anpassas efter de
förändringar i angreppsmedel och -metoder, som kunde iakttagas.
Luftskyddsinspektionen har härefter lämnat en ingående redogörelse för
de olika arbetsuppgifter, som även under fredliga förhållanden bomme att
åvila de olika avdelningarna. Vilka dessa uppgifter avses komma att bliva
torde i huvudsak framgå av vad ovan sagts. Här må blott påpekas, att inspektionen
som grund för utrymningsärendenas upptagande bland inspektionens
7
Kungl. Maj.ts proposition nr 272.
fredstidsuppgifter anfört, att, då utrymningskommissionen icke torde vara
avsedd såsom en permanent institution, det vore att förvänta, att inspektionen
komme att få övertaga kommissionens arbetsuppgifter i fredstid.
Yad därefter angår luftskyddsinspektionens personalbehov under fredstid
enligt den föreslagna organisationen har inspektionen till en början framhållit,
att, även om man med utgångspunkt från den av inspektionen lämnade
redogörelsen för arbetsområdena kunde bilda sig en viss uppfattning angående
omfattningen i fredstid av inspektionens arbetsuppgifter, tillräcklig erfarenhet
dock saknades för möjliggörande av ett noggrannare bedömande av personalbehovet.
Det enda., som med säkerhet kunde utsägas, vore att för inspektionen
under alla förhållanden komme att erfordras en chef, fem avdelningschefer
och ett antal assistenter. Inspektionen anför härutinnan dessutom i
huvudsak följande:
I spetsen för luftskyddsinspektionen bör finnas en av Kungl. Majit förordnad
chef, med titeln överdirektör. Därutöver böra finnas följande befattningshavare,
nämligen såsom avdelningschefer två luftskyddsinspektörer —
motsvarande nuvarande luftskyddskonsulenter — en överingenjör, en intendent
och en sekreterare samt såsom auktionsföreståndare å den tekniska avdelningen
två förste byråingenjörer. Därutöver erfordras såsom biträden å
de olika avdelningarna en byråinspektör, tre byråingenjörer, en notarie, en
kassör, en förrådsförman, ett kanslibiträde, fyra kontorsbiträden, fyra skrivbiträden
samt en exjjeditionsvakt. Härtill kommer slutligen en portvakt tilllika
eldare. Ifrågavarande befattningar torde — med hänsyn till vad ovan
anförts — med all sannolikhet vara erforderliga jämväl under fredstid och
böra därför inrättas mera stadigvarande.
Inspektionen har emellertid i allt fall, i avvaktan på ytterligare erfarenheter,
icke ansett sig böra för närvarande föreslå uppförande av mer än ett
fåtal, sammanlagt tio, av avsedda befattningar å ordinarie stat, medan de
återstående tänkts böra tills vidare givas extra ordinarie anställning. I den
mån ovannämnda personaluppsättning innan uppbyggnadsarbetet avslutats
kan behöva förstärkas, har inspektionen avsett detta skola ske genom anställande
av extra tjänstemän eller tillfälliga befattningshavare. Genom denna
organisationsplan skulle vinnas att. anställningsförhållandena för de befattningshavare,
varav ett varaktigt behov är för handen, bliva på ett tillfredsställande
sätt ordnade utan att härigenom möjligheten att, i den utsträckning,
framtida förhållanden kunna påkalla, reducera personalen uteslutes.
Tillsättandet av någon särskild befattningshavare som chefens närmaste
man och ställföreträdare har inspektionen ej ansett nödvändigt. Det syntes
inspektionen lämpligare att verkschefen erhölle bemyndigande att, såframt ej
Kungl. Majit på framställning av honom annorlunda bestämde, själv vid behov
förordna någon av de hemmavarande cheferna till ställföreträdare.
Vidkommande de olika befattningshavarnas arbetsuppgifter har luftskyddsinspektionen
anfört:
De två luftskyddsinspektörerna, överingenjören, intendenten och sekreteraren
avses skola bereda och föredraga de ärenden, som enligt ovanintagna
redogörelse tillhöra vederbörande avdelnings arbetsområde. Den å inspektionen
ankommande inspekterande och konsulterande verksamheten förutsattes
företrädesvis komma att ske genom luftskyddsinspektörerna ävensom
8
Kungl. Maj:is proposition nr 272.
erforderligt samband och samråd med militära och civila myndigheter samt
frivilliga organisationer. Den av luftskyddsinspektörerna, vilken är chef för
utbildningsavdelningen, skall tillika vara föreståndare för statens luftskyddsskola.
De två förste byråingenjörerna skola i egenskap av sektionsföreståndare
å den tekniska avdelningen bereda och föredraga de på sektionen ankommande
ärendena samt biträda avdelningschefen vid desammas handläggning
och föredragning. Med hänsyn till de arbetsuppgifter som ansetts skola
åvila sektionsföreståndarna förutsattes, att en skall vara civilingenjör och en
äga brandteknisk erfarenhet. Yad angår inspektionens behov av jurister torde
med säkerhet för framtiden komma att erfordras två dylika. Sekreteraren och
notarien böra enligt inspektionens uppfattning, som jämväl bestyrktes av
erfarenheterna under den gångna tiden, äga fullständig tingsutbildning. Med
hänsyn till att förutom de ovannämnda arbetsuppgifterna den administrativa
avdelningen skall stå de andra avdelningarna till tjänst med juridisk-administ.
rativ sakkunskap och erforderligt juridiskt arbetsbiträde har inspektionen
ansett att även sekreterarens arbetsbiträde bör vara högt kvalificerat. Byråinspektören
är avsedd att biträda å organisationsavdelningen, en av byråingenjörerna
å utbildningsavdelningen och de två andra byråingenjörerna å
tekniska avdelningen. Sedan den föreslagna organisationen genomförts, vilket
har förutsatts komma att ske den 1 juli 1941, skall i samtliga befattningshavares
tjänsteåligganden ingå att i den utsträckning, inspektionen så finner
påkallat, utan särskild ersättning meddela undervisning vid statens luftskyddsskola.
Beträffande omförmälda befattningshavares löneställning framhåller luft
skyddsinspektionen, att inspektionen i sitt förslag givit dessa en löneställning,
som med något undantag anslöte sig till gällande ersättningar. I en
del fall förordades dock ändrad löneställning för vissa befattningshavare. Inspektionen
anför härutinnan i huvudsak följande:
Till chefen för inspektionen, luftskyddsinspektören, utgår för närvarande
årsarvode med 15,000 kronor. Med hänsyn till de särskilda fordringar som
måste ställas på chefen för inspektionen och det synnerligen betydande ansvar,
som är förenat med denna befattning, bör chefen för inspektionen uppföras
å ordinarie stat och tillsättas på förordnande för viss tid, förslagsvis
(i år. Han torde böra givas benämningen överdirektör. Inspektionen har icke
ansett sig böra föreslå högre lönegradsplacering än C 8 med hänsyn till dels
nuvarande löneförmåner och dels angelägenheten av att i möjligaste mån begränsa
inspektionens avlöningskostnader.
Yad beträffar tjänste- och löneställningen för de båda luftskyddsinspektörerna
— såsom ovan sagts enligt nuvarande organisation benämnda luftskyddskonsulenter
— synas dessa befattningar böra uppföras å ordinarie stat,
enär behov av dem — såsom tidigare framhållits — med säkerhet kommer att
förefinnas i framtiden. Med hänsyn till den stora vikten av de arbetsuppgifter,
som komma att bero på luftskyddsinspektörerna och det önskvärda i
att för ifrågavarande befattningar kunna förvärva personer med allsidig och
rik erfarenhet, böra befattningarna placeras i 28:e lönegraden. Omfattningen
och betydelsen av de arbetsuppgifter, som komma att åvila luftskyddsinspektörerna,
synes inspektionen motivera anställande å vardera avdelningen a.v en
mera stadigvarande assistent. Denne assistent skulle å organisationsavdel
ningen vara en byråinspektör och å utbildningsavdelningen en byråingenjör,
båda i 21 :a lönegraden.
Vad härefter angår befattningshavarna vid den tekniska avdelningen torde
på grund av de särskilt höga tekniska kvalifikationer, som måste ställas på
9
Kungl. Majds proposition nr 272.
chefen för avdelningen, vilken även har att tillhandagå övriga avdelningar nied
teknisk expertis, denne under benämningen överingenjör placeras i 30:e lönegraden.
Förevarande avdelnings arbete avses att bedrivas på en byggnadsteknisk
och en brandteknisk sektion. Med hänsyn till den ingående kännedom
om byggnadsverksamhetens respektive brandskyddets olika grenar, som
måste krävas av sektionsföreståndarna, anser inspektionen att de böra såsom
förste byråingenjörer placeras i 24:e lönegraden. Såsom närmaste arbetsbiträde
åt envar av sektionsföreståndarna bör beräknas en ingenjör i 21 :a lönegraden,
benämnd byråingenjör.
Chefen för materiel- och kassaavdelningen, intendenten, skall ha ansvaret
för bokföringen samt leda materielanskaffningen och de förrådsmässiga dispositionerna,
vartill hör den mycket betydelsefulla övervakningen av distribuerad
luftskyddsmateriel. Med hänsyn till de kvalifikationer, som måste ställas
på denne befattningshavare, bör denne lämpligen placeras i 26:e lönegraden.
Av biträdena å denna avdelning bör kassören placeras i 9:e och förrådsförmannen
i 7:e lönegraden, varvid kassören bör givas ordinarie anställning.
För övriga befattningar föreslås följande lönegradsplacering: För sekreteraren
26:e, för notarien 21 :a, för kanslibiträdet 7:e, för portvakten 5:e, för
expeditionsvakten 5:e, för kontorsbiträdena 4:e och för skrivbiträdena 2:a
lönegraden. Av dessa föreslås portvakten, expeditionsvakten, två kontorsbiträden
och två skrivbiträden böra givas ordinarie samt övriga befattningshavare
extra ordinarie anställning.
De ordinarie befattningar ävensom de extra ordinarie befattningar över
20:e lönegraden, som sålunda enligt inspektionens uppfattning äro för framtiden
behövliga, äro följande:
Ordinarie befattningar.
Befattning.
Lönegrad
Kronor.
1 Överdirektör och chef ......................................
. C 8
16,000
2 luftskyddsinspektörer ......................................
. A 28
22,020
1 kassör ...........................................................
. A 9
4,023
1 portvakt tillika eldare ......................................
. A 5
3,282
1 expeditionsvakt ...............................................
. A 5
3,282
2 kontorsbiträden ...............................................
. A 4
6,204
2 skrivbiträden ..................................................
. A 2
5,484
Summa kronor 60,295
Extra ordinarie befattningar.
1 överingenjör ...................................................
Eo 30
11,505
1 intendent ......................................................
Eo 26
9,525
1 sekreterare ......................................................
Eo 26
9,525
2 förste byråingenjörer .......................................
Eo 24
17,100
1 byråinspektör ................................................
Eo 21
7,242
3 byråingenjörer ................................................
Eo 21
21,726
1 notarie ............................................................
Eo 21
7,242
Summa kronor
83,865
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 272.
Till avlöningar till ordinarie tjänstemän skulle sålunda enligt
inspektionens förslag böra beräknas ett belopp av 60,295 kronor.
För nästkommande budgetår anser luftskyddsinspektionen att utöver ovannämnda
ordinarie och extraordinarie befattningshavare arbetskrafter erfordras
i sådan omfattning att de tillsammans med dessa befattningshavare i huvudsak
motsvara inspektionens nuvarande personalstyrka. Sålunda fordrades
fortsatt anställande av ett antal på olika områden sakkunniga befattningshavare
i stort sett motsvarande de nuvarande »tillfälliga sakkunniga». Dessa,
som hittills anställts för perioder örn tre månader anser inspektionen i fortsättningen
böra anställas för budgetår och avlönas medelst av Kungl. Maj:t
fastställda årsarvoden, varjämte särskilda bestämmelser borde meddelas
rörande deras rätt till semester, ersättning vid sjukdom m. m. Arvodena till
ifrågavarande befattningshavare beräknar inspektionen för nästa budgetår
till 146,000 kronor att utgå från anslagsposten arvoden och särskilda
ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t. Från nyssnämnda anslag
borde jämväl bestridas arvoden till inspektionens tre fast anställda sakkunniga.
Envar a,v dessa åtnjöte för närvarande årsarvode med 1,000 kronor samt
ägde därutöver uppbära arvode med 20 kronor för varje dag han deltoge i
inspektionens arbete. Inspektionen ifrågasätter, huruvida icke arvodet till
nämnda sakkunniga bör nedsättas till allenast ett fast arvode av 1,200 kronor
för år eller sålunda sammanlagt 3,600 kronor. Jämlikt Kungl. Majis särskilda
beslut hade inspektionen bemyndigats att anlita fem särskilda sakkunniga.
För framtiden torde, enligt inspektionens åsikt, behov av nämnda sakkunniga
ej förefinnas.
Anslagsposten arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Maji föreslås i enlighet härmed böra uppföras med ett till 150,000 kronor
avrundat belopp.
Under anslagsposten avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,
som för innevarande budgetår är uppförd med 93,000 kronor, anser
inspektionen böra beräknas medel till dels i den av inspektionen föreslagna
personalförteckningen upptagna extra ordinarie personalen, dels ock erforderlig
biträdespersonal. Anslagsposten föreslås böra upptagas med 166,498
kronor.
Slutligen föreslås posten till rörligt tillägg böra höjas till 32,600 kronor
beräknat efter 15 procent å grundlönerna till ordinarie tjänstemän och övrig
icke-ordinarie personal.
Det totala medelsbehovet för nästa budgetår har inspektionen i enlighet
med ovan lämnade redogörelse uppskattat till (60,295 + 150,000 + 166,498 +
32,600) 409,393 kronor. Inspektionen meddelar till jämförelse härmed, att
avlöningskostnaderna till under sista kvartalet av innevarande budgetår anställd
personal för år beräknas uppgå till omkring 440,000 kronor.
Mot det inom inspektionen utarbetade organisationsförslagets utformning
reserverade sig tillfällige sakkunnigen hos inspektionen statskommissarien
Johnsson, vilken anförde följande:
11
Kungl. Majus proposition nr 272.
Med hänsyn till svårigheterna att för närvarande bedöma arten och omfattningen
av de arbetsuppgifter, vilka framdeles kunna komma att åvila luftskyddsinspektionen,
anser jag att i personalförteckningen under extra ordinarie
tjänstemän i högre lönegrad än den 20:e hade bort föreslås allenast en
intendent och en sekreterare medan överingenjören, de två förste byråingenjörerna,
byråinspektören och de tre byråingenjörerna bort upptagas bland
arvodisterna samt notarien ersättas med en förste amanuens i lönegraden
Eo 18. Framhållas må, att ovanberörda svårigheter synas särskilt framträdande
beträffande den tekniska avdelningen, där arbetsuppgifterna å den
byggnadstekniska sektionen nu till stor del äro att hänföra till ärenden
angående statsbidrag till allmänna skyddsrum och den brandtekniska sektionens
arbetsuppgifter i hög grad måste röna påverkan av de åtgärder rörande
brandväsendets organisation, som kunna bliva vidtagna i anledning av den
utredning på detta område, varom Kungl. Majit den 21 mars 1941 fattat beslut.
Yad angår de å ordinarie stat föreslagna tjänstemännen synes mig luftskyddsinspektörernas
lönegradsplacering vid jämförelse med den löneställning
som givits andra statliga befattningshavare hög. Enligt min mening
borde luftskyddsinspektörerna hava föreslagits placerade i lönegraden A 26.
Över luftskyddsinspektionens förslag till omorganisation av inspektionen
hava utlåtanden avgivits av statskontoret och allmänna lönenämnden.
Statskontoret har anfört bland annat följande:
Med hänsyn till att luftskyddsinspektionen börjat sin verksamhet redan
år 1937 torde det icke vara obefogat att antaga, att dess allmänt planläggande
och organisatoriska verksamhet — åtminstone i stort sett — nu bör vara avslutad
och att de arbetsuppgifter, som i fortsättningen komma att åvila inspektionen,
i huvudsak äro av inspicierande och kontrollerande natur. Det förefaller
därför statskontoret, som örn tidpunkten nu vore inne för ett allsidigt
övervägande, om och i vad män inspektionens organisation kan beskäras.
Detta bör enligt statskontorets mening ske i etapper för att så småningom
nå fram till den organisation, som under normala fredsförhållanden kan anses
behövlig och lämplig. Att nu fastställa en organisation av en sådan omfattning
och innebärande inrättandet av ett så avsevärt antal med pensionsrätt
förenade tjänster, som av inspektionen föreslagits, kan statskontoret alldeles
icke förorda. Det torde ligga i sakens natur, att den hittillsvarande, inspektionen
åliggande arbetsbördan icke rimligen kan få bliva avgörande för organisationen
under normala tider. Hållbara utgångspunkter för ett bedömande
av det ifrågavarande organets ram saknas följaktligen för närvarande.
Enligt ämbetsverkets mening bör det sorgfälligt undvikas, att inspektionen
efter mönstret av de reguljära civila ämbetsverken organiseras på särskilda
avdelningar eller byråer. Beslutanderätten i luftskyddsärenden bör liksom
hittills koncentreras i luftskyddsinspektörens hand, och till hans förfogande
böra i erforderligt antal ställas medhjälpare med olika för inspektionens verksamhet
erforderliga fackkunskaper. Hos inspektionen böra alltså anställas -
förutom en sekreterare jämte behövlig biträdespersonal ...... en konsulent för
vart och ett av verksamhetsområdena organisation (inklusive utbildning),
byggnadsteknik och brandskydd ävensom en förrådskontrollör.
Av det anförda följer, att statskontoret icke kan tillstyrka inrättande vid
inspektionen av ordinarie tjänster. I princip måste ämbetsverket även finna
det mindre lämpligt att nu uppföra några befattningar på extra ordinarie stat
med hänsyn till den med dylika tjänster förenade rätten till tjänste- och
familjepension. För den händelse det, emellertid skulle för förvärvande och
bibehållande vid inspektionen av befattningshavare med vissa kvalifikationer
12
Kungl. Maj.-ts proposition nr 272.
visa sig nödvändigt att bereda dessa befattningshavare extra ordinarie anställning,
anser statskontoret, att detta dock endast bör ske i mycket begränsad
omfattning.
Statskontoret har i anslutning härtill ansett luftskyddsinspektören böra
bibehållas som arvodist. Någon höjning av det till honom nu utgående arvodet
kunde icke förordas. Yad anginge luftskyddsinspektörens medhjälpare, torde,
därest arvodesanställning av förut angivna skäl icke ansåges kunna ifrågakomma,
luftskyddskonsulenten för organisation, byggnadstekniker^ förrådskontrollören
och sekreteraren böra erhålla extra ordinarie befattningar, de
båda förstnämnda i lönegraden Eo 26 och de båda sistnämnda i lönegraden
Eo 24. Brandskyddsteknikern ansåge statskontoret i avvaktan på resultatet
av den brandskyddsutredning, varom Kungl. Majit den 21 mars 1941 fattat
beslut, endast böra anställas mot arvode, förslagsvis å 9,000 kronor. I fråga
örn luftskyddsinspektionens förslag att de för närvarande för tremånadersperioder
anställda tillfälliga sakkunniga — med undantag för en notarie i
lönegraden Ex 21 — skulle anställas mot årsarvoden framhåller statskontoret,
att det ville synas som om inspektionens arbetsuppgifter nu borde hava fortskridit
så långt, att en avveckling av tillfälligt anställd personal skulle kunna
påbörjas. Örn och i den mån det skulle befinnas nödvändigt att behålla vissa
tillfälliga befattningshavare jämväl efter den 1 juli 1941, borde enligt statskontorets
mening arvoden till dessa icke fastställas till högre belopp än som
utgått under första kvartalet av innevarande budgetår, med de höjningar, som
kunde befinnas påkallade nied hänsyn till levnadskostnadsstegringen.
Beträffande luftskyddsinspektionens personal i övrigt yttrar statskontoret:
Statskontoret anser sig till en början böra ifrågasätta, om icke inspektionens
behov av ritbiträden kan tillgodoses med en ritare i lönegraden Ex 11
och ett kvalificerat biträde i lönegraden Ex 7. Kassörstjänsten synes — med
den ståndpunkt statskontoret inledningsvis tagit'' till frågan örn inspektionens
organisation — böra, därest det befinnes nödvändigt, göras till extra ordinarie
befattning. Däremot torde, då registratorsgöromålen i en framtid icke lära
bliva av större omfattning, än att de kunna handhavas av kassören, registratorstjänsten
böra bibehållas såsom arvodestjänst. Vidkommande inspektionens
förslag örn inrättande av en förrådsförmanstjänst i lönegraden Eo 7
får statskontoret uttala, att ämbetsverket under förut angivna förutsättning
i fråga om extra ordinarie befattningar icke vill motsätta sig detta förslag.
Vad statskontoret ovan anfört angående mera kvalificerade tillfälliga befattningshavare
synes även kunna åberopas beträffande såväl biträdes- som
vaktmästarpersonal. Skulle någon eller några av de för närvarande med
arvoden avlönade biträdena befinnas erforderliga jämväl efter den 1 juli 1941,
torde de emellertid böra anställas såsom extra befattningshavare i lönegraden
Ex 4 eller Ex 2, alltefter de nuvarande arvodenas storlek. Av vaktmästarpersonalen
böra portvakten, tillika eldare, och en expeditionsvakt placeras
i lönegraden Eo 5 samt övriga anställas såsom extra befattningshavare.
Mot inspektionens förslag rörande de fast anställda sakkunniga finner
statskontoret icke anledning till erinran.
Allmänna lönenämnden framhåller inledningsvis, att lönenämnden icke
ansett sig kunna på grundval av det föreliggande materialet ingå på något
Kungl. Maj:ts proposition nr 272. 13
närmare bedömande av det behövliga antalet befattningar inom luftskyddsinspektionen
samt yttrar därjämte:
Vad härefter angår frågan, huruvida för närvarande några befattningar vid
luftskyddsinspektionen böra uppföras å ordinarie stat, synes det allmänna
lönenämnden svårt att bedöma, vilka arbetsuppgifter, som vid en återgång till
mera normala förhållanden framdeles kunna komma att åvila inspektionen.
Enligt lönenämndens mening är det fördenskull angeläget, att organisationen
icke nu erhåller en sådan utformning, att en anpassning efter ändrade fram
tida förhållanden skulle kunna försvåras. Med hänsyn till det anförda anser
sig lönenämnden icke kunna tillstyrka, att några ordinarie befattningar för
närvarande inrättas vid inspektionen. Nämnden vill i stället förorda, att de
föreslagna ordinarie befattningarna utbytas mot extra ordinarie tjänster. För
befattningen såsom chef för luftskyddsinspektionen bör enligt lönenämndens
mening tills vidare avses ett arvode högst motsvarande avlöning till befatt
ningshavare i lönegraden C 8.
Vidkommande härefter löneställningen för de övriga befattningshavarna
hava de föreslagna lönegradsplaceringarna endast i ett pär fall givit löne
nämnden anledning till särskild erinran. Enligt förslaget skulle sålunda
finnas en befattning som kassör i 9:e lönegraden samt en tjänst såsom kansliskrivare
(registrator) i lönegraden Ex 11. Lönenämnden är för sin del tveksam,
huruvida två befattningar i dylik löneställning kunna vara erforderliga.
Såvitt nämnden kan finna, borde de för dessa tjänster avsedda göromålen lämpligen
kunna utföras av en kansliskrivare i lönegraden Eo 11 med tillhjälp av
ett biträde förslagsvis i lönegraden Eo 4. Nämnden har vidare fäst sig vid,
att bland personalen upptagits två vaktmästarbiträden i lönegraden Ex 2.
Därest dessa befattningar avses för yngre befattningshavare utan tidigare
praktik, synes ersättningen böra utgå med månadsarvode till lägre belopp, än
som tillkommer tjänsteman i sistnämnda lönegrad.
Departementschefen.
I proposition, nr 211, till 1937 års riksdag med förslag till luftskyddslag
uttalade jag rörande civila luftskyddsutredningens förslag örn tillskapandet
av en särskild myndighet, luftskyddsinspektionen, för handhavandet av ledningen
av det civila luftskyddet bland annat, att, även efter det luftskyddsorganisationens
uppbyggande slutförts, behov komme att föreligga av en
särskild myndighet för hanclhavande av den centrala ledningen av det civila
luftskyddet, i det en inspekterande verksamhet torde vara av behovet påkallad
örn organisationens effektivitet icke skulle äventyras. Jag framhöll vidare, att
ett organ krävdes för vidmakthållandet av den centrala planläggningen, för omhänderhavande
av anslag till luftskyddet, för materielens underhåll och förnyande,
för ledande av utbildningen och upplysningsverksamheten samt icke
minst för följande av utvecklingen på luftskyddets område, vilken dittills
försiggått i ett mycket snabbt tempo. Luftskyddssynpunkternas egenskap att
göra sig gällande inom de mest skilda områden av samhällslivet gjorde det
vidare erforderligt, att luftskyddets intressen auktoritativt företräddes vid
handläggningen av en mängd frågor, som rörde lagstiftning och administration.
För bibehållande av organisationens effektivitet fordras emellertid härutöver
att personalens anställningsförhållanden äro sådana, att täta ombyten ej
14
Kungl. Majus proposition nr 272.
riskeras å betydelsefulla poster inom inspektionen. Ur sistnämnda synpunkt
ter sig inspektionens nuvarande organisation mindre tillfredsställande. Jag
erinrar sålunda örn att ingen av inspektionens befattningar är uppförd på
ordinarie stat. Samtliga anställda i ledande ställning uppbära avlöning i form
av arvode och endast ett fåtal av dessa arvoden äro årsarvoden. Årsarvoden
utgå till luftskyddsinspektören, inspektörsassistenten, de två luftskyddskonsulenterna
samt en ingenjör. Härjämte utgå årsarvoden till två av inspektionens
tillfälliga sakkunniga. Tidsförhållandena ha emellertid nödvändiggjort
ytterligare anställning av kvalificerad arbetskraft i stor utsträckning.
De flesta av nu ifrågavarande anställda ha betraktats såsom tillfälligt anlitade
sakkunniga och ha icke varit fast knutna till inspektionen. Deras anställ
ningsförhållanden ha reglerats för ett kvartal i sänder och arvodenas storlek
har likaledes fixerats för en tidsperiod av ett kvartal. Enligt Kungl. Maj:ts
beslut den 25 april 1941 äro för närvarande anställda i inspektionen 27 personer,
vilka innehava arvodestjänster av nu angivet slag. Vissa av dessa såsom
tillfälligt sakkunniga anställda personer fullgöra i hög grad betydelsefulla
uppgifter inom inspektionen.
De här antydda anställningsförhållandena sammanhänga givetvis med
svårigheten att för någon längre tid framåt överblicka såväl arten som omfattningen
av luftskyddsinspektionens arbetsuppgifter. Särskilt under de två
senaste åren ha arbetsuppgifternas relativa betydenhet ofta växlat. Vid en
tidpunkt har nödvändigheten att skaffa fullgod och tillräcklig gasskyddsut
rustning stått i förgrunden, vid en annan tidpunkt har skyddsruinsbyggandet
måst följas med särskild uppmärksamhet. Under en tredje period åter ha
frågor rörande brandskydd och anskaffande av brandskyddsmateriel tett sig
som den mest arbetskrävande uppgiften. På grund av dessa växlingar och
förskjutningar har inspektionens organisation mäst göras i hög grad elastisk,
så att den kunnat smidigt anpassa sig efter lägets krav. Fördelen härav får
emellertid vägas mot olägenheten av att anställningsförhållandena för ledande
tjänstemän inom inspektionen blivit ganska otrygga. Härigenom riskeras
täta ombyten, vilket kan medföra att kontinuiteten och fastheten i inspektionens
arbete blir lidande.
Ett övervägande av nu angivna synpunkter ger till resultat att ordinarie
tjänster inom luftskyddsinspektionen endast i undantagsfall böra inrättas
under nuvarande förhållanden. Allenast de befattningar, örn vilka man med
säkerhet kan säga, att de komma att visa sig nödvändiga även undernormala
tider, böra få en mera fast karaktär. Befattningar, örn vilka i detta
avseende någon tvekan kan råda, böra liksom nu vara arvodestjänster.
Det inom luftskyddsinspektionen utarbetade förslaget rörande inspektionens
personalorganisation avser, att den nuvarande provisoriska organisationen
(vilken torde vara att anse som en krigsorganisation), innebärande en
uppdelning av inspektionens arbetsuppgifter på fem avdelningar eller byråer,
skulle bliva bestående även i fredstid. Behov av ett antal fast anställda befattningshavare
vid inspektionen skulle till följd härav föreligga. Ett flertal
av de hos inspektionen anställda befattningshavarna föreslås därför böra
15
Kungl. May.ts proposition nr 272
vinna ordinarie eller extra ordinarie anställning. Sålunda förordas inrättande
av följande ordinarie befattningar nämligen 1 överdirektör och chef (C 8),
2 luftskyddsinspektörer (A 28), 1 kassör (A 9), 1 portvakt tillika eldare (A 5),
1 expeditionsvakt (A 5), 2 kontorsbiträden (A 4) och 2 skrivbiträden (A 2)
samt följande extra ordinarie befattningshavare nämligen 1 överingenjör
(Eo 30), 1 intendent (Eo 26), 1 sekreterare (Eo 26), 2 förste byråingenjörer
(Eo24), 1 byråinspektör (Eo21), 3 byråingenjörer (Eo21), 1 notarie (Eo21),
1 kanslibiträde (Eo7), 1 förrådsförman (Eo7), 2 kontorsbiträden (Eo 4) och
2 skrivbiträden (Eo2).
Det följer av vad jag tidigare anfört, att jag betraktar det som uteslutet
att tillmötesgå inspektionens förslag örn inrättandet av ett så betydande antal
fasta tjänster inom inspektionen. Emellertid synes uppenbart, att — oberoende
av den organisation luftskyddsinspektionen i framtiden kan komma
att erhålla — behov kommer att förefinnas av vissa fast anställda befattningshavare.
En särskild chef för inspektionen torde sålunda städse bliva erforderlig.
Befattningen som sådan torde därför nu böra uppföras på ordinarie
stat. Denne bör förordnas av Kungl. Maj:t för en tid av sex år i sänder och
givas benämningen överdirektör. Med hänsyn till de särskilda kvalifikationer,
som måste ställas på denne befattningshavare, vill jag föreslå, att han i enlighet
med inspektionens förslag, erhåller placering i lönegraden C 8. Behov
torde även komma att förefinnas av de fem befattningar, vars innehavare
enligt inspektionens förslag avsågos bliva föreståndare för var sin byrå, nämligen
de två luftskyddsinspektörerna (nuvarande luftskyddskonsulenterna),
en överingenjör, en intendent och en sekreterare. Av nämnda befattningshavare
torde dock nu endast de båda luftskyddsinspektörerna böra erhålla
ordinarie anställning med placering i lönegraden A 26. De övriga torde böra
bliva extra ordinarie tjänstemän med placering, överingenjören i lönegraden
Eo 28 samt intendenten och sekreteraren i lönegraden Eo 26.
De befattningshavare, som, utöver nu nämnda, bliva erforderliga för nästa
budgetår, torde böra anställas efter i huvudsak samma grunder, som för närvarande
gälla för dem.
Innan jag ingår på en närmare anslagsberäkning vill jag framhålla, att, i
motsats till vad som förutsattes vid beräkningen av luftskyddsinsplektionens
avlöningsanslag för innevarande budgetår, inspektionens arbetsuppgifter hit
tills ökat i omfattning. På grund härav har inspektionens personal måst förstärkas,
varför de under grundavlöningsposten anvisade medlen visat sig
otillräckliga. Innevarande års riksdag har därför på av Kungl. Majit i proposition
den 3 januari 1941, nr 2, gjord framställning medgivit, att posten finge
under budgetåret 1940/41 överskridas med högst 24,000 kronor.
Tillkallandet av tillfälliga sakkunniga har måst ske i något större utsträckning
än närmast föregående budgetår. Genom beslut den 25 april 1941 har
Kungl. Majit bemyndigat luftskyddsinspektionen att för tiden den 1 april—30
juni 1941 anlita i följande förteckning angivna personer, därvid vederbörande
skulle, för månad räknat, äga uppbära högst de i förteckningen angivna
arvodena:
16
Kungl. Majds proposition nr 272.
1 sakkunnig för frågor rörande luftskyddets sjukvårdstjänst
................................................
1 sakkunnig för industriluftskyddet ..................
1 sakkunnig för granskning och omprövning av indelningen
i luftskyddsorter m. m...................
1 sakkunnig för brandskyddstekniska frågor ......
4 sakkunniga för brandskyddstekniska frågor, envar
............................................................
1 sakkunnig för maskering av industrianläggningar
m. m.................................................
1 kontrollant för verkställande av viss efterprov
ning
av gasskyddsmateriel ...........................
1 journalist ...................................................
1 ingenjör ...................................................
2 ingenjörer, envar ..........................................
1 ingenjör ...................................................
1 ingenjör ...................................................
3 ingenjörer, envar..........................................
1 ingenjör ...................................................
1 ingenjör ...................................................
1 ritbiträde ...................................................
2 bokhållare, envar..........................................
1 bokhållare ................................................
1 bokhållare ................................................
1 bokhållare ................................................
arvode högst 1,000 kronor
» » 850 »
» >'' 500 »
» » 650 »
» » 500 »
» » 650 :>
» » 500 »
» » 500 »
» » 800 »
» » 700 »
» » 650 »
» » 600 »
» » 550 »
» » 450 »
» 400 »
» » 350 »
» » 500 »
» » 400 »
» » 375 »
® » .350 »
Vad härefter angår anslagsbehovet för budgetåret 1941/42 torde man böra
räkna med att luftskyddsinspektionens arbetsuppgifter jämväl för nästa
budgetår komma att bliva mycket omfattande, även örn man bör kunna utgå
från att en viss minskning kommer att inträda. Försiktigheten bjuder emellertid
att ej räkna med lägre anslagsbehov för nästa budgetår än för det innevarande.
Till de av mig föreslagna ordinarie befattningshavarna, överdirektören
och de två luftskyddsinspektörerna torde under en ny anslagspost avlöningar
till ordinarie tjänstemän böra upptagas ett anslag av 36,000
kronor.
Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Majit, är i gällande stat upptagen till 100,000 kronor. Från denna
anslagspost bestridas för närvarande arvoden åt, bland andra, luftskyddsinspektören,
inspektörsassistenten och de två luftskyddskonsulenterna, sammanlagt
uppgående till 41,500 kronor. För nästa budgetår kemmer i enlighet
med vad ovan sagts lön till dessa befattningshavare ej att utgå i form av
arvode och följaktligen ej att belasta ifrågavarande anslag. Emellertid anser
jag i trots härav, med hänsyn till den nuvarande belastningen å anslagsposten,
densamma böra beräknas till samma belopp, som det för innevarande
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 272.
budgetår upptagna. Hänsyn har härvid även tagits till inspektionens förslag,
att årsarvodena till de tre fast anställda sakkunniga måtte bestämmas till ett
fixerat belopp av 1,200 kronor för år, vilket förslag jag förordar. Det torde
få ankomma på Kungl. Majit att meddela närmare bestämmelser rörande
arvodespostens användning.
Posten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal torde böra
upptagas med ett belopp av i runt tal 185,000 kronor, i vilket belopp även
inräknats avlöningarna till samtliga vid inspektionens förråd anställda förrådsarbetare,
vilka nu i viss utsträckning avlönats från anslaget till anskaffande
av viss gasskyddsmateriel för förbrukningsändamål m. m.
Slutligen torde posten till rörligt tillägg böra uppräknas till 10,000
kronor.
Enligt ovanstående beräkningar skulle alltså inspektionens avlöningsanslag
för nästa budgetår uppgå till sammanlagt (36,000 + 100,000 + 185,000 +
10,000) 331,000 kronor.
III. Luftskyddsinspektionen: Omkostnader.
Till ifrågavarande ändamål har för ett vart av budgetåren 1939/40 och
1940/41 anvisats ett anslag av 58,000 kronor. Den 31 maj 1940 har Kungl.
Majit fastställt följande omkostnadsstat för luftskyddsinspektionen, att tilllämpas
under budgetåret 1940/41:
Omkostnadsstat.
1. Reseersättningar, förslagsvis .......................................... kronor 20,000
2. Expenser, förslagsvis ................................................... » 23,000
3. Publikationstryck, förslagsvis .......................................... » 15,000
Summa kronor 58,000
I skrivelsen den 28 september 1940 och den 27 mars 1941 har luftskyddsinspektionen
gjort framställning örn anvisande av medel för ifrågavarande
ändamål under nästa budgetår.
Utgifterna för sjukvård m. m. har inspektionen uppskattat till ett belopp
av 1,000 kronor.
Till reseersättningar har inspektionen ansett ett belopp av 40,000
kronor erforderligt för möjliggörande för inspektionens tjänstemän att i
större utsträckning än som hittills varit möjligt på grund av omständigheter
sammanhängande med det skärpta utrikespolitiska läget företaga tjänsteresor
i den omfattning, som förutsatts i den för inspektionen gällande instruktionen.
Posten till expenser hade inspektionen i skrivelse den 28 september
1940 beräknat till 50,000 kronor. I skrivelsen den 27 mars 1941 har inspektionen
emellertid framhållit att detta belopp ej torde bliva tillräckligt. Särskilda
lokaler för inspektionen vore nämligen avsedda att tagas i bruk omkring
den 1 april 1941 i en av staten i Stockholm uppförd byggnad för luftförs
va rscentral m. m. På grund härav uppkomma under budgetåret 1941/42
vissa löpande utgifter för bland annat bränsle, ävensom ökade utgifter för
Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 272. 1179 41 2
18
Kungl. Majus proposition nr 272.
lyse, städning m. m. Medelsbehovet å förevarande anslagspost uppskattas
därför av inspektionen till 74,000 kronor.
För publikationst ryck anser inspektionen ett belopp av 80,000 kronor
bliva erforderligt för budgetåret 1941/42 för bland annat utgivande av omarbetade
upplagor av de av inspektionen tidigare utfärdade anvisningarna.
Departementschefen.
Luftskyddsinspektionens anslagsäskanden innebära en betydande ökning
jämfört med för innevarande budgetår anvisat belopp. Inspektionens utgifter
lia dock avsevärt överstigit de beräknade. För budgetåret 1939/40 utgjorde
nettoutgifterna å ifrågavarande anslag 211,347 kronor. Kungl. Majit har bemyndigat
inspektionen att för innevarande budgetår överskrida anslagsposten
reseersättningar med högst 10,000 kronor och anslagsposten expenser med
sammanlagt högst 76,000 kronor. Även för nästa budgetår torde inspektionens
omkostnader bliva betydande. Jag anser mig dock böra räkna med att
utgifterna å vissa anslagsposter kunna beskäras något.
Posten till expenser synes mig icke böra uppskattas till högre belopp
än 70,000 kronor, därav 12,000 kronor till bränsle och lyse samt 58,000 kronor
till övriga utgifter. Till publikationstryck anser jag 50,000 kronor vara
tillräckliga.
I övrigt har jag ej något att erinra mot luftskyddsinspektionens beräkningar.
Omkostnaderna torde i anslutning härtill kunna beräknas till (1,000 +
40,000 + 70,000 + 50,000) 161,000 kronor.
IY. Civilt luftskydd: Alarmeringsanordnmgar.
I berörda skrivelse den 28 september 1940 har luftskyddsinspelctionen under
rubriken civilt luftskydd: alarmeringsanordningar anfört i huvudsak följande.
För alarmeringens ordnande hade i riksstaten för budgetåren 1937/38,
1938/39 och 1939/40 anvisats reservationsanslag å respektive 450,000, 300,000
och 450,000 kronor alltså till ett sammanlagt belopp av ... kronor 1,200,000
därav 1,000,000 kronor avsetts för anskaffande av sirene!’
och 200,000 kronor för anskaffande av alarmeringscentraler.
Vidare har å tilläggsstat I för budgetåret 1939/40 anvis
sats
ett reservationsanslag av ..................................... » 777,000
samt å tilläggsstat II för samma budgetår ytterligare ett
reservationsanslag av ................................................... » 1,350,000
Summa kronor 3,327,000
För budgetåret 1941/42 beräknade inspektionen anslagsbehovet under förevarande
rubrik till i runt tal 420,000 kronor. Av ifrågavarande belopp anvisade
1940 års urtima riksdag å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1940/41 320,000 kronor, varvid medel ej beräknades för kostnader för större
reparationer och utbyte av skadade aggregat med 15,000 kronor samt för driftkostnader
för alarmeringsanläggningarna. Av de sålunda anvisade medlen avsågs
ett belopp av 115,000 kronor för anskaffning av 50 stycken larmaggregat.
Ifråga örn driftkostnaderna för alarmeringsanläggningarna
anförde inspektionen i skrivelsen den 28 september 1940 bland annat följande.
19
Kungl. Majus proposition nr 272.
Beträffande driftkostnaderna för anläggningarna, vilka utgöras av kostnader
för elektrisk kraft, laddning och utbyte av tryckluftbehållare inklusive
transportkostnader och årliga abonnemangsavgifter till telegrafverket för
manöverledningar samt i vissa fall avgifter för batterier till manövercentraler
respektive manöverapparater och alarmeringscentraler, ville inspektionen
ifrågasätta, huruvida icke dessa jämte underhållskostnaderna såsom målning
och mindre reparationer av aggregaten, i likhet med vad stadgats i fråga örn
förvaring och vård av gasskyddsmateriel, rätteligen borde bestridas av kommunerna.
Alarmeringsanordningarna borde dock alltjämt vara statens egendom,
varför inspektionen även i fortsättningen syntes böra kontrollera, att
anläggningarna underhölles och handhades på ett tillfredsställande sätt.
Frågan örn och i vad mån kommun skulle stå för vissa av nu nämnda kostnader
vore under övervägande inom den kommitté, som inom inspektionen
vore sysselsatt med utredning rörande revision av gällande luftskyddslagstiftning.
I avvaktan på resultatet av kommitténs arbete ansåge inspektionen, att
ifrågavarande kostnader borde bestridas av statsmedel, varför för budgetåret
1941/42 borde beräknas följande belopp:
Drift- och underhållskostnader, kostnader för laddning av
tryckluftbehållare samt transport av desamma .................. kronor 16,000
Avgifter för manöverledningar .......................................... » 68,000
Avgifter för batterier ......................................................... » 2,000
Summa kronor 86,000
I sin skrivelse den 27 mars 1941 anför inspektionen:
På grund av ytterligare inträffade prisstegringar samt då bland annat
alarmeringsanläggningen i Stockholm utbyggts i något större utsträckning
än vad tidigare ansetts nödvändigt, har erforderligt antal larmaggregat för
avsedd komplettering av alarmeringsanläggningar icke kunnat reserveras i
önskvärt antal. För att dessutom icke vara strandsatta på aggregat i händelse
redan installerade aggregat av någon anledning skulle bliva skadade så att
de måste ersättas med nya och för att förse eventuellt nytillkomna luftskyddsorter
med alarmeringsanläggningar synes ytterligare ett antal larmaggregat
böra anskaffas, varav en del såsom reserv. Inspektionen har med ledning av
nu gällande priser beräknat kostnaderna härför till omkring 35,000 kronor.
I skrivelse den 5 mars 1941 har luftskyddsinspektionen vidare gjort framställning
örn anvisande av medel för anordnande vid vissa telefonstationer av
telefonalarmering till allmänheten samt därvid anfört i huvudsak följande.
Sådan alarmering hade hittills anordnats vid vissa automatiska stationer
nämligen inom Stockholm med förorter (15 stycken), Göteborg (4 stycken)
samt Malmö med Limhamn, för vilket ändamål från det å tilläggsstat I till
riksstaten för budgetåret 1940/41 under rubriken civilt luftskydd: alarmeringsanordningar
anvisade reservationsanslaget anslagits 200,000 kronor. In
spektionen hade — med hänsyn till de goda resultat, som uppnåtts vid företagna
prov — ansett en ytterligare utbyggnad av systemet, där så läte sig
göra, ändamålsenlig.
20
Kungl. Majus proposition nr 272.
På därom av inspektionen framställd förfrågan, inom vilka ytterligare orter
telefonalarmering skulle kunna anordnas, hade telegrafstyrelsen meddelat, att
en tillbyggnad planerades vid en del av de stationer, från vilka telefonalarmering
vore ordnad, och att dessutom en ombyggnad planerades inom Stockholm
med förorter samt Göteborg av ett antal manuella stationer till automatiska.
Dessa stationers förseende med utrustning för alarmering, vilket
beiäknades kunna ske samtidigt med örn- eller tillbyggnaden och genomföras
under år 1942 eller tidigare, skulle draga en kostnad av sammanlagt 32,600
kronor, under förutsättning dock att för telefonalarmeringen behövlig utrustning
anskaffades och uppsattes i samband med utförandet av telefonanläggningama.
Kunde detta ej ske, bleve kostnaderna större. Telegrafstyrelsen
hade vidare meddelat, att telefonalarmering enligt nämnda system skulle
kunna anordnas i följande orter, nämligen: Boden, Borås, Hälsingborg, Karlskoga,
Karlstad, Kristinehamn, Luleå, Norrköping, Sundsvall, Södertälje,
Västerås och Örebro. Kostnaderna härför beräknades belöpa sig till sammanlagt
106,900 kronor, dock under förut angiven förutsättning att utrustningen
anskaffades och uppsattes i samband med telefonanläggningarna. Sammanlagt
skulle anordnandet av de föreslagna telefonalarmeringsanläggningarna
belöpa sig till i runt tal 140,000 kronor.
Departementschefen.
Vad angår drift- och underhållskostnaderna för alarmeringsanläggningar
ha dessa hittills helt bestritts av medel, som anvisats under rubriken civilt
luftskydd: alarmeringsanordningar. I det inom luftskyddsinspektionen utarbetade
förslaget till ny luftskyddslag har föreslagits, att kommunerna själva
skulle bestrida nämnda kostnader. I avvaktan på framläggandet av förslag
till ny luftskyddslag anser jag, att staten liksom hittills bör svara för ifrågavarande
kostnader. Emot inspektionens kostnadsberäkningar har jag intet
att erinra. 86,000 kronor torde därför böra anvisas för ändamålet. Likaså
anser jag mig böra förorda inspektionens förslag rörande anskaffande av
ytterligare ett antal larmaggregat till en kostnad av 35,000 kronor. Det av
inspektionen föreslagna fortsatta utbyggandet av telefonalarmeringsanläggningar,
anser jag bör komma till stånd och föreslår att 140,000 kronor äskas
för ändamålet.
Under anslaget till civilt luftskydd: alarmeringsanordningar skulle sålunda
för budgetåret 1941/42 erfordras (86,000 + 35,000 + 140,000) 261,000 kronor.
Civilt luftskydd: Gasskyddsutrustning.
Luftskyddsinspektionen har i sin skrivelse den 28 september 1940 hemställt,
att för ifrågavarande ändamål måtte för budgetåret 1941/42 anvisas ett
till 2,300,000 kronor avrundat belopp. I anledning av framställning från inspektionen
hemställde Kungl. Maj:t i propositionen nr 67 till 1940 års urtima
riksdag, att riksdagen å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1940/41 måtte anvisa till Civilt luftskydd: Gasskyddsutrustning ett reserva
-
Kungl. Majus proposition nr 272. 21
tionsanslag av 1,700,000 kronor. Denna Kungl. Maj:ts framställning bifölls
av riksdagen.
I fråga om de till förevarande ändamål tidigare anvisade medlen, dessa
medels användning ävensom luftskyddsinspektionens beräkningar får jag
hänvisa till den redogörelse härför, som lämnats i nyssnämnda proposition,
och däri jag förklarat mig i allt väsentligt kunna biträda luftskyddsinspektionens
beräkningar.
I skrivelsen den 27 mars 1941 har inspektionen bland annat anfört följande:
I underdånig framställning den 20 mars 1941 har inspektionen anmält,
att, sedan inspektionen våren 1940 träffat avtal med bland andra Aktiebolaget
- Åsbrink & Co, Malmö, örn tillverkning och försäljning av 1,500 luftreningsaggrepab
inspektionen förbundit sig att under vissa förutsättningar erlägga
betalning till bolaget för de aggregat, som inom viss i avtalet stipulerad tid
bolaget icke vunnit avsättning för i handeln. Det antal aggregat, som skola
inlösas av inspektionen, uppgå till 424 stycken av en mindre typ samt 55
stycken av en större typ och kostnaderna för desamma uppgå, inberäknat
emballagekostnader, till 288,155 kronor. I sistnämnda framställning har
inspektionen hemställt om bemyndigande att för bestridande av sagda kostnader,
288,155 kronor jämte 6 procent ränta därå från den 13 mars 1941 tills
betalning skei-, anlita reservationsanslaget till gasskyddsutrustning.
Då inspektionen, som beräknar att under nästa budgetår kunna finna avsättning
för berörda aggregat, förutsätter, att härigenom inflytande försäljningsmedel
få tillföras detta anslag, torde anledning icke föreligga att
å anslaget beräkna medel för kostnaderna för aggregatens förvärvande.
Av inspektionen begärt bemyndigande lämnades den 28 mars 1941.
Till gasskyddsutrustning skulle enligt inspektionen för budgetåret 1941/42
behöva anvisas återstoden av det i skrivelsen den 28 september 1940 äskade
beloppet eller i runt tal 525,000 kronor.
Departementschefen.
Luftskyddsinspektionen beräknade i skrivelsen den 28 september 1940 anslagsbehovet
för anskaffande av gasskyddsutrustning under budgetåret 1941/42
till 2,300,000 kronor. I proposition nr 67 till 1940 års urtima riksdag föreslogs,
att 1,700,000 kronor måtte anvisas redan under budgetåret 1940/41, vilket förslag
bifölls av riksdagen. I propositionen förklarades vidare, att anskaffande
av viss materiel till en kostnad av 525,000 kronor kunde tills vidare anstå. Jag
anser mig nu böra tillstyrka, att medel anvisas under budgetåret 1941/42 för
ifrågavarande materiels anskaffande.
I proposition nr 2 till 1940 års lagtima riksdag anmäldes under rubriken
civilt luftskydd: gasskyddsutrustning uppkommen fråga rörande beställandet
av vissa luftreningsaggregat för skyddsaggregat. Enligt propositionen borde
luftskyddsinspektionen bemyndigas beställa 6,000 aggregat, vilka skulle försäljas
till kommuner och enskilda. Beställningen motiverades av nödvändigheten
av att få till stånd en serietillverkning av aggregat, varigenom behovet
skulle säkerställas. Någon risk för att beställningen skulle medföra utgifter
för staten ansågs icke föreligga, men skulle någon kostnad uppstå borde denna
bestridas från nu ifrågavarande anslag. Häremot framställdes från riksdagens
sida ingen erinran.
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 272.
Efter erhållet bemyndigande beställde luftskyddsinspektionen 1,500 aggregat
vid vardera av fyra svenska verkstäder. Leveranserna från två av dessa
lia fullgjorts och aggregaten försålts utan kostnad för staten. Även vid de två
återstående har huvudparten av aggregaten placerats utan svårigheter. De
aggregat som inspektionen enligt bemyndigande den 28 mars 1941 nödgats
inlösa torde likaledes efter hand kunna avyttras utan kostnader för statsverket.
YI. Civilt luftskydd: Anskaffande av viss gasskyddsmateriel
för förhrukningsändainål lii. m.
Till förevarande ändamål har anvisats för budgetåret 1939/40 150,000
kronor och för budgetåret 1940/41 500,000 kronor.
Anslaget, som till och med budgetåret 1939/40 betecknats Civilt luftskydd:
Underhåll och kontroll av gasskyddsmateriel, har avsetts att användas för
anskaffande av viss förbrukningsmateriel ävensom av materiel för undervisningen
vid statens luftskyddsskola samt för transport av luftskyddsmateriel.
Från anslaget har vidare utgått medel för luftskyddsövningar och försöksverksamhet.
Medel för sistnämnda tvenne ändamål ha av vissa skäl från och
med nästa budgetår ansetts böra upptagas under särskilda anslag.
I sin skrivelse den 28 september 1940 har luftskyddsinspektionen i huvudsak
anfört följande:
Den övnings- och utbildningsverksamhet, som hittills bedrivits, har gjort
det möjligt att bibringa luftskyddspersonalen en nödtorftig första utbildning.
Det är angeläget, att de färdigheter och kunskaper, som sålunda inhämtats
i fortsättningen befästas. Det är sålunda nödvändigt att verksamheten vid
statens luftskyddsskola fullföljes i oförmiskad omfattning, varjämte övningsmateriel
liksom hittills genom inspektionens försorg bör ställas till förfogande
för utbildning och övningar i de olika luftskyddsorterna. Sammanlagt beräknas
för anskaffande av övningsmateriel för ovannämnda ändamål ett
medelsbehov av högst 450,000 kronor.
Den materiel, som erfordras under budgetåret 1941/42 för undervisningen
vid statens luftskyddsskola, beräknar inspektionen skola liksom tidigare draga
en kostnad av 15,000 kronor. För transport av luftskyddsmateriel beräknas
ett belopp av 25,000 kronor. I sistnämnda belopp hava även inberäknats kostnaderna
för tillfälligt anställande av timavlönad förrådspersonal.
Luftskyddsinspektionen har i anslutning härtill beräknat anslagsbehovet
för anskaffande av viss gasskyddsmateriel för förbrukningsändamål m. m. till
(450,000 + 15,000 + 25,000) 490,000 kronor.
I sin skrivelse den 27 mars 1941 har inspektionen anfört, att alla vid
inspektionens förråd anställda förrådsarbetare, således även sådana, som
innehade en mera stadigvarande anställning, från och med nästa budgetår
borde avlönas från förevarande anslag. Sistnämnda anställda hade nämligen
hittills avlönats från anslagsposten grundavlöningar. Kostnaderna härför beräknade
inspektionen för innevarande budgetår uppgå till 34,465 kronor. För
nästa budgetår syntes ungefärligen samma belopp eller i runt tal 35,000 kronor
böra beräknas för ändamålet.
23
Kungl. Majus proposition nr 272.
I nyssnämnda skrivelse har inspektionen vidare anfört bland annat följande.
I brev den 19 april 1940 bemyndigade Kungl. Majit luftskyddsinspektionen
att av reservationsanslaget till civilt luftskydd: gasskyddsutrustning använda
ett belopp av högst 15,000 kronor för anskaffande av erforderlig materiel åt
de gasskyddslaboratorier, vilka inspektionen ansåge böra inrättas och vilka
efter förhandlingar mellan inspektionen och vederbörande länsstyrelser kunde
utan ytterligare kostnad för statsverket komma till stånd. Inspektionen har
i samråd med försvarsväsendets kemiska anstalt och vederbörande länsstyrelse
förberett laboratoriernas anordnande. För att förbereda laboratoriernas gasskyddstekniska
användning erfordras att föreståndarna beredas tillfälle utföra
vissa försök tillsammans med erforderligt antal medhjälpare, detta så mycket
mer som föreståndarna redan i fredstid böra utöva en konsulterande verksamhet
inom respektive och angränsande län. Det synes skäligt, att laboratorieföreståndarna
vid nämnda försök säkerställas mot förluster, som kunna uppkomma
genom att viss materiel förstöres. Härför torde för varje laboratorium
ett belopp av 150 kronor för år böra beräknas. Vidare synes det önskvärt,
att envar av laboratorieföreståndarna såsom ersättning för dels ansvaret folden
laboratoriet av staten tillhandahållna materielen, dels ock det extra arbete,
som är förenat med genomförandet av försöksutbildningen, tillerkännes ett
årligt arvode av 200 kronor. För möjliggörande av förevarande utbildning
och övning vid samtliga 15 gasskyddslaboratorier med undantag av två erfordras
sålunda för budgetåret 1941/42 ett belopp av högst 5,000 kronor.
I enlighet med ovanstående beräknar inspektionen medelsbehovet under
förevarande anslagspost till (490,000 + 35,000 + 5,000) 530,000 kronor.
Departementschefen.
Emot luftskyddsinspektionens beräkningar angående medel för anskaffande
av viss förbrukningsmateriel, för undervisningen vid statens luftskyddskola
och för transport av luftskyddsmateriel har jag intet att erinra. Även inspektionens
förslag i övrigt anser jag mig böra godtaga.
VII. Civilt luftskydd: Luftskyddsövningar.
Till ifrågavarande ändamål är för innevarande budgetår under anslagsposten
Civilt luftskydd: Anskaffande av viss gasskyddsmateriel för förbrukningsändamål
m. m. beräknat ett belopp av förslagsvis 30,000 kronor. Som
tidigare framhållits har medel för förevarande ändamål från och med nästa
budgetår ansetts böra beräknas under särskilt anslag.
Luftskyddsinspektionen har i sin skrivelse den 28 september 1940 framhållit,
att de övningar, som här avsåges, vore sådana, som anordnades på
inspektionens initiativ i avsikt att dels pröva luftskyddstjänstens organisation,
dels ock utröna luftskyddets funktionsduglighet inom olika delar av landet.
Däremot vore anslaget ej avsett att användas för sådana luftskyddsövningar,
som närmast vore att hänföra till mera avancerade moment i luftskyddsutbildningen.
För nästa budgetår beräknar inspektionen det erforderliga beloppet
till 50,000 kronor, varav ungefär hälften borde fördelas på länsstyrelserna
för sådana övningar, som dessa anordnade på anmodan av inspektionen.
Departementschefen.
Då fortsatta övningar med civila luftskyddets personal torde vara av behovet
påkallade liven under nästa budgetår, tillstyrker jag, att det av luft
-
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 272.
skyddsinspektionen för ifrågavarande ändamål äskade beloppet 50,000 kronor,
anvisas för budgetåret 1941/42.
Till. Civilt luftskydd: Försöksverksamhet.
Till ifrågavarande ändamål är för innevarande budgetår under anslagsposten
Civilt luftskydd: Anskaffande av viss gasskyddsmateriel för förbrukningsändamål
m. m. beräknat ett belopp av 30,000 kronor. Som tidigare framhållits
har medel för förevarande ändamål från och med nästa budgetår ansetts böra
beräknas under särskilt anslag.
Luftskyddsinspektionen har i sin skrivelse den 28 september 1940 anfört
bland annat följande:
Försöksverksamheten överhuvud avser att åstadkomma förenkling ock
effektivisering av olika luftskyddsåtgärder ävensom att utröna vilken materiel
som är att förorda ur lämplighets- och kostnadssynpunkt. För nästkommande
budgetår synes ett belopp av 40,000 kronor böra beräknas för inspektionens
egen försöksverksamhet. Härav beräknas ett belopp av 30,000
kronor erforderligt för ett fortsättande av sprängningsförsök och provning
av brandsläckningsmateriel m. m. För maskeringsförsök m. m. torde erfordras
omkring 10,000 kronor, vari även inbegripas kostnaderna för anskaffande av
materiel och instrument för modellmaskeringar och därmed sammanhängande
undersökningar.
Å reservationsanslaget civilt luftskydd: gasskyddsutrustning anvisades å
tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1939/40 9,320,000 kronor, av vilket
belopp 25,000 kronor voro avsedda som bidrag till täckande av kostnader folden
försöksverksamhet, som av försvarsväsendets kemiska anstalt utföres för
luftskyddsinspektionens räkning. Inspektionen anser det lämpligt, att ett
årligt belopp av högst 25,000 kronor ställes till inspektionens förfogande för
detta ändamål, inspektionen dock obetaget att närmare bestämma bidragsbeloppets
storlek. På denna grund synes ett belopp av 25,000 kronor böra
beräknas för nyssnämnda ändamål jämväl för budgetåret 1941/42. Beloppet
synes i fortsättningen böra anvisas på förevarande anslag i likhet med övriga
medel till försöksverksamhet.
För försöksverksamhet skulle alltså erfordras sammanlagt (40,000 + 25,000)
65,000 kronor.
Departementschefen.
Mot luftskyddsinspektionens beräkningar har jag intet att erinra.
I detta sammanhang får jag anmäla en skrivelse från luftskyddsinspektionen
av den 13 mars 1941, däri inspektionen hemställt, att, då något bidragtill
täckande av kostnaderna för den försöksverksamhet, som av försvarsväsendets
kemiska anstalt utfördes för inspektionens räkning, ej anvisats för
budgetåret 1940/41, Kungl. Maj:t måtte bemyndiga inspektionen att av den
besparing, som enligt inspektionens förmenande för sagda budgetår konime
att uppstå å reservationsanslaget till civilt luftskydd: gasskyddsutrustning,
till försvarsväsendets kemiska anstalt utbetala högst 25,000 kronor som bidragtill
ifrågavarande försöksverksamhet. Därest riksdagen ej har något att erinra
däremot, har jag för avsikt föreslå Kungl. Maj:t att bifalla inspektionens framställning.
Kungl. Majus proposition nr 272.
25
IX. Civilt luftskydd: Statens luftskyddsskola.
Luftskyddsinspektionen har i sin skrivelse den 28 september 1940 anfört
bland annat:
För budgetåret 1939/40 hade Kungl. Majit anvisat ett anslag på 45,500
kronor till civilt luftskydd: statens luftskyddsskola. Ursprungligen hade ett
belopp av 10,000 kronor avsetts för av länsstyrelserna anordnade kurser.
Sagda belopp hade emellertid icke helt tagits i anspråk beroende på det
spända utrikespolitiska läget under våren 1940, vilket försvårat anordnandet
av dylika decentraliserade kurser inom länen. Under innevarande budgetår
kommer utbildningsverksamheten i Stockholm att bedrivas i huvudsaklig
överensstämmelse med den plan, som angivits i inspektionens skrivelse den
2 mars 1940 angående anslagsberäkningar för innevarande budgetår.
Som redan tidigare i olika framställningar till Kungl. Majit anförts torde
behovet av statens luftskyddsskola bliva konstant dels på grund av nödvändigheten
av att ersätta av olika orsaker avgången, redan utbildad luftskyddspersonal,
dels emedan det måste anses erforderligt att genom anordnande av
repetitionskurser i luftskydd vidmakthålla de utbildningsresultat, som uppnåtts,
ävensom meddela efterhand vunna erfarenheter och rön. I betraktande
av den forcerade utbildningsverksamhet, som bedrivits under de sistförflutna
åren, torde man kunna utgå ifrån, att sagda verksamhet i fortsättningen
kommer att något minskas. För den centralt bedrivna utbildningsverksamheten
under budgetåret 1941/42 torde därför ett belopp av 25,000 kronor vara
tillfyllest. Sagda belopp har inspektionen för avsikt att disponera på följande
sätt:
Kronor
2 repetitionskurser för luftskyddschefer i A- och B örter örn 4 dagar
vardera (för lärararvoden) å 500 ................................................ 1,000
2 kurser för luftskyddschefer i A- och B örter om 11 dagar vardera
(för lärararvoden) å 1,500 ......................................................... 3,000
4 kurser för luftskyddschefer i C- och D-orter om 6 dagar vardera (för
lärararvoden) å 800 .................................................................. 3,200
4 kurser för luftskyddsledare vid industrier och dylikt örn 6 dagar
vardera (för lärararvoden) å 800 ................................................ 3,200
2 kurser för luftskyddsledare vid järnvägar och hamnar örn 6 dagar
vardera (för lärararvoden) å 800 ................................................ 1,600
1 kurs för gasskyddsinstruktörer om 6 dagar (för lärararvoden) ......... 800
1 kurs för föreståndare (assistenter) vid gasskyddslaboratorium om 6
dagar (för lärararvoden) ............................................................ 800
2 kurser i hanterande och vård av luftskyddsmaterielen örn 4 dagar
vardera (för lärararvoden) å 500 ................................................ 1,000
2 kurser i orienteringsförsvårande åtgärder örn 3 dagar vardera (för
lärararvoden) å 500 .................................................................. 1,000
1 kurs för polisskolan om 10 dagar (för lärararvoden) ..................... 1,400
Expenser m. m............................................................................ 2,500
Materiel .................................................................................... 1,000
Handräckning vid övningar ......................................................... 1,500
Oförutsedda utgifter, vari inräknas eventuellt ökade kostnader för
transporter samt för kurser, vilka kunna komma att bliva av behovet
påkallade .............................................................................. 3,000
Summa kronor 25,000
26
Kungl. Majds proposition nr 272.
För den utbildningsverksamhet, som av länsstyrelserna bedrives med bidrag
från förevarande anslag, ansåge inspektionen ett belopp av 15,000 kronor
erforderligt, varför till statens luftskyddsskola för budgetåret 1941/42 syntes
böra beräknas (25,000 + 15,000) 40,000 kronor.
Departementschefen.
Emot luftskyddsinspektionens förslag rörande omfattningen av utbildning
av luftskyddspersonal för nästa budgetår har jag intet att erinra. Till statens
luftskyddsskola torde alltså böra upptagas ett anslag av 40,000 kronor.
X. Civilt luftskydd: Bidrag till enskilda sammanslutningar för
utbildning av luftskyddspersonal m. m.
För ifrågavarande ändamål har å riksstaten för budgetåret 1939/40 anvisats
ett anslag av 120,000 kronor. Därav har avsetts ett belopp av 100,000
kronor för bidrag till riksluftskyddsförbundet och ett belopp av 20,000 kronor
för bidrag till föreningen svenska röda korset.
Å tilläggsstat I till riksstaten för nämnda budgetår har vidare för samma
ändamål anvisats ett anslag av 125,000 kronor. Av beloppet avsågos 100,000
kronor för möjliggörande av en forcering av den av riksluftskyddsförbundet
bedrivna utbildningen av hemskyddspersonal och 25,000 kronor för understödjande
av genom enskild sammanslutning anordnad korrespondensundervisning.
Å riksstaten för innevarande budgetår har uppförts ett anslag av 240,000
kronor, därav 200,000 kronor beräknats för riksluftskyddsförbundets och
40,000 kronor för röda korsets verksamhet.
Slutligen har 1940 års urtima riksdag å tilläggsstat I till riksstaten för
budgetåret 1940/41 anvisat ett anslag av 25,000 kronor, vilket anslag avsetts
att tilldelas röda korset.
Riksluftskyddsförbundet har i skrivelse den 9 juli 1940 hemställt örn anvisande
av medel för förbundets verksamhet och därvid anfört bland annat
följande:
Verksamheten under budgetåret 1941/42 är planerad att äga rum i stort
sett efter samma linjer som tidigare år. Verksamheten har redan utsträckts
även till icke luftskyddsorter. Landsbygdens behov av luftskydd gör att
verksamheten än mer måste utvidgas.
Den sammanlagda kostnaden för den frivilliga luftskyddsverksamheten för
ett år kan, enligt tidigare angivna siffror, beräknas uppgå till omkring 2,900,000
kronor.
Lokalföreningar äro anmodade att själva söka ordna finansieringen av sin
verksamhet. Svårigheter hava emellertid förefunnits härför och hösten 1939
under då rådande allvarsläge har till lokalföreningarna utdelats bidrag av
sammanlagt 135,700 kronor.
Länsförbunden hava hittills till stor del lyckats själva anskaffa huvuddelen
av behövliga inkomster. Från länsförbunden göres emellertid framställning
om bidrag för att täcka kostnader för anställande av chefinstruktör och för
organisationskostnader. Det har visat sig att det blir allt svårare att erhålla
frivilliga bidrag.
27
Kungl. Maj:ts proposition nr 272.
För riksförbundets centrala organisation hava statsmakterna tidigare beviljat
statsanslag. Skall den frivilliga luftskyddsverksamheten kunna fortsätta
i angiven omfattning är absolut erforderligt med statligt stöd. För att kunna
vidmakthålla och driva fram verksamheten bör därför anställas en biträdande
sekreterare, heltidstjänstgörande. Lönen till en dylik kan icke sättas lägre än
8,000 kronor vilken lön torde vara erforderlig, därest en för uppgiften kapabel
person skall erhållas.
Kiksluftskyddsförbundet eftersträvar att söka fullgöra verksamheten till
huvudsaklig del på frivillighetens väg. Svårigheterna att erhålla frivilliga
bidrag hava emellertid ökats. Sålunda hava svenska bankföreningen och
svenska försäkringsbolagens riksförbund meddelat, att dessa sammanslutningar
icke längre anse sig kunna lämna bidrag, utan hava de uttalat sig för att det
måste bliva en statens sak att stödja rörelsen. Den donation av 50,000 kronor
(Langenskiölds), vilken utgått med 10,000 kronor per år under 5 år är slutbetald
år 1941.
Trots detta hoppas emellertid riksluftskyddsförbundet på frivilliga bidrag,
i första hand till de lokala föreningarna.
Den centrala organisationen och länsförbunden hava emellertid allt svårare
att erhålla frivilliga bidrag. Avgifter från underorganisationerna till de högre
organisationerna hava icke visat sig möjligt att erhålla.
Med stöd av vad riksluftskyddsförbundet sålunda anfört anhåller förbundet
örn statsbidrag för budgetåret 1941/42 med 427,600 kronor att användas på
sätt närmare framgår av nedanstående sammanställning:
A. Till förbundets centrala verksamhet:
Kronor Kronor
För organisationskostnader (sekretariat och arbetsutskott) ... 49,000
» utbildningsverksamheten............................................. 35,000
» upplysning och propaganda, luftskyddsfilmer och utställning
........................................................................ 14,000
» korrespondenskurs ................................................... 7,000
» bildarkivet ............................................................... 1,600
» propagandatryck ...................................................... 10,000
» resor och föredragshållning ....................................... 5,000
» kurs för sekreterare och chef instruktörer ..................... 6,000 127,600
B. Till länsförbunden.
För organisationskostnader och anställande av chefinstruktörer ...... 300,000
Summa kronor 427,600
Luftskyddsinspektionen har i sin skrivelse den 28 september 1940 över riksluftskyddsförbundets
framställning bland annat utlåtit sig sålunda:
Luftskyddsinspektionen äger för närvarande utöva en omfattande kontroll
av riksluftskyddsförbundets disposition av anvisade medel. Även om inspektionen
för närvarande icke äger möjlighet att i detalj pröva behovet av de
statsbidrag, som av förbundet äskats för nästkommande budgetår — särskilt
i vad avser bidragen till länsförbunden — vill inspektionen tillstyrka, att det
i förbundets framställning föreslagna beloppet, 427,600 kronor, beräknas såsom
bidrag till riksluftskyddsförbundets verksamhet under nästkommande budget
-
28
Kungl. Majda proposition nr 272.
år, under förutsättning dock att inspektionen beredes möjlighet att vid beloppets
utanordnande ånyo pröva bidragsbehovet med hänsyn till då rådande
förhållanden. Nödvändigheten av en dylik kontroll framstår nämligen allt
tydligare ju större statsbidrag som anvisas. Inspektionen vill slutligen i detta
sammanhang erinra därom, att vid den inom inspektionen pågående utredningen
rörande översyn av gällande luftskyddslagstiftning frågan angående
omorganisation av luftskyddsutbildningen kommer att upptagas till behandling,
varför de resultat, som därvid kunna uppnås, måhända komma att medföra
nya synpunkter på behovet av bidrag till riksluftskyddsförbundet för
utbildningsändamål.
överstyrelsen för svenska röda korset har i en av luftskyddsinspektionen
med skrivelsen den 28 september 1940 överlämnad framställning hemställt örn
anvisande för nästa budgetår av ett anslag å 50,000 kronor för utbildning av
luftskyddssamariter samt därvid anfört, att sådana samariter under tiden till
och med budgetåret 1939/40 blivit utbildade å samtliga luftskyddsorter av
klasserna A—C. Under innevarande budgetår beräknades sådana samariter
bliva utbildade å D-orterna. Under budgetåret 1941/42 ansåge överstyrelsen
erforderligt med dels nyutbildning av luftskyddssamariter dels ock repetitionskurser
för tidigare utbildade sådana samariter, vilket beräknades draga
en kostnad av 60,000 kronor, varav överstyrelsen av egna medel ansåge sig
kunna bidraga med högst 10,000 kronor.
Luftskyddsinspektionen har tillstyrkt bifall till föreningens framställning.
Till bidrag till enskilda sammanslutningar för utbildning av luftskyddspersonal
m. m. skulle alltså för budgetåret 1941/42 erfordras (427,600 + 50,000)
477,600 kronor.
Departementschefen.
Det av riksluftskyddsförbundet äskade anslaget innebär en betydande
ökning jämfört med det för förbundets verksamhet för innevarande budgetår
beräknade beloppet. Huvudparten av ökningen faller på det bidrag, som
avsetts för länsförbundens verksamhet och synes vara föranledd av att frivilliga
bidragsbelopp i fortsättningen icke kunna påräknas. Nämnda bidrag
till länsförbunden föreslås nämligen höjt från 100,000 till 300,000 kronor.
Den utbildningsverksamhet, som bedrives av förbundet och dess underorganisationer,
länsförbunden och lokalföreningarna, är mycket omfattande.
De sammanlagda kostnaderna för den frivilliga luftskyddsverksamheten uppskattas
av förbundet till omkring 2,900,000 kronor. Då fortsatt upplysning
och propaganda inom det civila luftskyddets område samt ytterligare utbildning
av hemskyddspersonal torde vara behövligt, anser jag mig böra tillstyrka
bifall till riksluftskyddsförbundets framställning. Även röda korsets
verksamhet för utbildning av luftskyddssamariter torde allt fortfarande vara
förtjänt av statsmakternas stöd, varför även denna framställning tillstyrkes.
Kungl. Majus proposition nr 272.
29
XI. Civilt luftskydd: Bidrag till kommuner för anordnande av vissa
skyddsrum.
För ifrågavarande ändamål hava av 1937, 1938, 1939 och 1940 års riksdagar
anvisats sammanlagt 11,800,000 kronor. Härjämte har innevarande års riksdag
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1940/41 anvisat ytterligare
2,000,000 kronor. För sistnämnda budgetår ha anvisats sammanlagt 3,000,000
kronor.
Bidrag kan utgå för tillgodoseende av behovet av ledningscentraler, av
skyddsrum för aktiv personal och hjälpplatser samt av offentliga skyddsrum.
Av de anvisade medlen har ett sammanlagt belopp av 1,500,000 kronor
avsetts för bidrag till skyddsrum vid hamnarna.
Statsbidrag utgår som regel med två tredjedelar av de verkliga kostnaderna.
Skattetyngd kommun, vars invånare med hänsyn till kommunens utsatta
läge eller andra omständigheter äro i särskilt behov av skyddsrum, kan dock
erhålla högre bidrag. Bidrag får emellertid aldrig överstiga nio tiondelar av
den verkliga kostnaden.
Statsbidrag till skyddsrum i undervisningsanstalter.
Lagen den 1 mars 1940 (nr 119) örn skyldighet för ägare av anläggningar
och byggnader att anordna skyddsrum m. m. föreskriver bland annat, att
anläggning, som inrymmer undervisningsanstalt och är avsedd att hysa minst
25 personer, skall förses med skyddsrum (2 §). Skyddsrum skall såvitt
möjligt kunna hysa så många människor, som i allmänhet kunna antagas
samtidigt besöka eller vara sysselsatta eller bosatta eller eljest vistas inom
anläggningen eller den del därav, för vilken skyddsrummet anordnas (3 §).
Enligt 14 § samma lag äger länsstyrelsen helt eller delvis medgiva befrielse
från inrättande av skyddsrum i nu nämnd anläggning, örn inrättandet prövas
medföra oskälig kostnad eller ock sådan befrielse kan medgivas utan eftergivande
av skäliga anspråk på luftskydd. Skyldigheten att anordna skyddsrum
åligger undervisningsanstaltens ägare (11 §). I regel torde det sålunda
bliva kommunerna, som få bära kostnaderna härför. Skyldighet att anordna
skyddsrum gäller, enligt 1 § kungörelsen den 1 mars 1940 (nr 120) angående
inrättande av skyddsrum för anläggningar och byggnader m. m., endast inom
luftskyddsorter.
Enligt vad jag erfarit har till länsstyrelserna inkommit ett stort antal ansökningar
om dispens från anordnande av skyddsrum i undervisningsanstalter.
I en del fall torde sådan dispens ha medgivits. Tveksamhet har emellertid i
många fall uppstått beträffande spörsmålet, i vilken utsträckning dispens
borde meddelas.
I skrivelse den 9 maj 1940 har luftskyddsinspektionen härutinnan anfört
i huvudsak följande:
Frågan om inrättande av skyddsrum för skolorna vore ett omfattande och
svårbedömligt spörsmål, vilket sammanhängde med i vilken utsträckning skolundervisningen
vore avsedd att under krig och luftskyddstillstånd upprätt
-
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 272.
hållas å orten. Icke minst erfarenheterna från kriget i Finland utvisade, att
man måste inrikta sig på att hålla skolbarnen borta från de för luftanfall utsatta
orterna så länge ett krig varade. Inspektionen erinrade örn att beträffande
ett stort antal viktigare luftskyddsorter obligatorisk bortflyttning av skolbarn
under 15 år avsetts äga rum. Skolbarn över 15 år torde komma att i stor
utsträckning tagas i anspråk för samhällsarbete av olika slag. I åtskilliga fall
komme skolorna att i händelse av krig eller krigsfara tagas i anspråk för
särskilda ändamål av civil eller militär myndighet. Örn skolundervisningen
å en luftskyddsort vore avsedd att nedläggas under luftskyddstillstånd, vore
det enligt inspektionens mening orimligt att ålägga ägare av skola å orten
att anordna skyddsrum i densamma. Av ovan angivna orsaker hade hos de
myndigheter, vilka handhade planläggningen av luftskyddet å luftskyddsorterna,
uppstått stor tveksamhet rörande behovet av skyddsrum för skolorna.
Det syntes inspektionen därför nödvändigt, att särskilda anvisningar i ämnet
utfärdades. För detta ändamål erfordrades emellertid kännedom örn den omfattning,
i vilken skolundervisningen vore avsedd att i händelse av krig och
luftskyddstillstånd upprätthållas å luftskyddsorterna. I kungörelse den 3
november 1939 (nr 802) med särskilda bestämmelser angående verksamheten
vid vissa undervisningsanstalter vid krig eller krigsfara stadgades, att vid
krig eller krigsfara skall, där ej annorlunda förordnas, verksamheten vid de
under skolöverstyrelsens inseende stående läroanstalterna i största möjliga
utsträckning uppehållas. Under de överläggningar, inspektionen haft med
skolöverstyrelsen och utrymningskommissionen, hade enighet nåtts örn den
uppfattningen, att den slutna skolundervisningen icke lämpligen kunde uppehållas
å luftskyddsorterna vid krigsfall. Därest denna uppfattning kunde
anses riktig, skulle anledning icke förefinnas att för elevernas räkning förse
skolbyggnaderna med skyddsrum, vilka för övrigt skulle draga mycket avsevärda
kostnader. En följd härav skulle sålunda bliva, att länsstyrelserna såsom
regel skulle bevilja dispens från skyldigheten att förse undervisningsanstalter
med skyddsrum.
Inspektionen hemställde i anslutning härtill, att Kungl. Maji ville antingen
förordna, att inom luftskyddsorter skolundervisningen vid de under skolöverstyrelsens
inseende stående läroanstalterna vid krig omedelbart skulle inställas,
eller ock, därest Kungl. Majit icke skulle dela den av myndigheterna
ovan uttalade uppfattningen, meddela sådana direktiv rörande den omfattning,
i vilken undervisningen vid berörda anstalter vid krig skulle uppehållas,
att länsstyrelserna erhölle erforderlig grund för bedömande av, i vilken utsträckning
kravet på skyddsrum inom skolbyggnader skulle upprätthållas.
I utlåtande över luftskyddsinspektionens skrivelse har skolöverstyrelsen
anfört i huvudsak följande:
Örn ett kommande krig åtföljes av luftangrepp, riktade mot civilbefolkningen
utan all hänsyn till huruvida en direkt militär motivering förefinnes
eller icke, måste man säkerligen förutsätta ett fullständigt eller i det närmaste
fullständigt nedläggande av skolundervisningen på samtliga luftskyddsorter,
och för detta fall vore luftskyddsinspektionens första alternativ det naturliga.
31
Kungl. Maj:ts proposition nr 272.
Riktas däremot luftangreppen endast eller huvudsakligen mot militära mål,
blir läget möjligen ett annat. Å de luftskyddsorter, som ligga i frontens omedelbara
närhet eller vid uppmarschlinjer till densamma eller i närheten av
vissa viktiga anläggningar i andra delar av landet, bör undervisningen jämväl
under dessa förhållanden nedläggas. Ville man söka åstadkomma direktiv
för undervisningens uppehållande i krig, komme dessa att innebära en serie
av åtgärder, som skulle successivt tillgripas vid stigande farograder. Dessa
åtgärder, som antydas i luftskyddsinspektionens skrivelse, gå i stort sett ut
på en alltefter stigande risker ökad decentralisering av skolundervisningen
och utlöpa i dess slutliga nedläggande i samband med evakuering. En plan
kunde givetvis uppgöras för sådana åtgärder, men därigenom vore den nu
förevarande frågan på intet sätt löst. Planens tillämpning måste nödvändigtvis
förutsätta kännedom örn angreppsriskerna, men dessa bero åter av krigshändelsernas
gång och krigsfallets beskaffenhet och torde icke kunna med
någon säkerhet förutsägas.
överstyrelsen anser alltså för sin del, att luftskyddsinspektionens senare
alternativ knappast angiver någon i praktiken framkomlig väg. Icke heller
det första alternativet torde innebära någon fullt tillfredsställande lösning.
I vissa fall t. ex. i fråga örn verkstadsskolor med deras ofta värdefulla utbildning
för i krigstid viktiga produktiva ändamål, torde under vissa förutsättningar
hellre en utvidgning än en inskränkning av verksamheten tagas
under övervägande.
Frågan örn skyddsrum vid skolorna torde för närvarande kunna bedömas
på följande sätt. På de luftskyddsorter, som äro särskilt utsatta, äro skyddsrummen
i regel icke behövliga för lärjungarnas behov, enär lärjungarna
evakueras eller tagas i tjänst för andra ändamål eller i varje fall icke samlas
i skolbyggnaden. På andra orter, luftskyddsorter eller icke, kunna de visserligen
komma till nytta, men inga normer torde kunna angivas för skyddsrumsanläggningens
storlek; denna bör därför hellre planeras med hänsyn till
övriga sannolika behov, särskilt behovet av offentliga reservskyddsrum. Vid
vissa skoltyper, där undervisningen bör fortgå i det längsta, böra dock skyddsrum
för full lärjungenumerär inrättas.
I många fall torde man sålunda hellre bliva nödsakad att rätta undervisningens
anordning efter tillgången på skyddsrum än tvärtom.
Skolöverstyrelsen preciserar sin inställning till förevarande spörsmål
sålunda:
Inrättandet av skyddsrum vid undervisningsanstalter bör göras obligatoriskt
endast i de fall, där undervisningen icke anses kunna nedläggas trots
inträdande risker för flygangrepp. Skyldigheten att anordna skyddsrum
komme under sådana förhållanden huvudsakligen att gälla i fråga örn verkstadsskolor
och liknande skolformer.
Anläggning av skyddsrum i skolbyggnader bör genom tjänliga åtgärder
uppmuntras. Antalet och storleken av skyddsrummen torde därvid böra avpassas
efter de behov av offentlig art, som byggnaden vid krig kan tänkas
tjäna.
Frågan örn undervisningens inställande i händelse av krig bör av vederbörande
skolmyndigheter prövas alltefter omständigheterna vid krigsutbrottet.
Luftskyddsinspektionen, som i anledning av vad skolöverstyrelsen anfört
ånyo yttrat sig i ärendet, hemställde i skrivelse den 4 juli 1940, att Kungl.
Majit måtte i cirkulärskrivelse till samtliga länsstyrelser meddela direktiv
rörande i vilken utsträckning dispens finge meddelas från skyldigheten för
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 272.
ägare av anläggning, som inrymmer undervisningsanstalt och är avsedd att
hysa minst 25 personer, att anordna skyddsrum. Nämnda direktiv föreslog
inspektionen avfattade i enlighet med följande punkter:
1. att örn för anläggningen ifråga obligatorisk bortflyttning av samtliga
elever är planerad, skyldighet för anläggningens ägare att anordna skyddsrum
icke föreligger,
2. att örn för anläggningen ifråga obligatorisk bortflyttning icke är planerad,
skyddsrum skall anordnas för hälften av antalet kvarvarande elever
och befattningshavare vid anläggningen, varvid erforderligt utrymme beräknas
enligt normer angivna i luftskyddsinspektionens anvisningar nr 3/1940,
3. att örn anläggningen är avsedd att ingå i planerna för ordnande av beredskapssj
ukhusen i riket, skyldighet för anläggningens ägare att anordna
skyddsrum icke föreligger,
4. att om anläggningen är avsedd att tagas i anspråk för militära ändamål
och det kan förväntas att ianspråktagandet blir stadigvarande, skyldighet för
anläggningens ägare att anordna skyddsrum icke föreligger,
5. att örn anläggningen är avsedd att tagas i anspråk för militära ändamål
och det kan förväntas att ianspråktagandet avser endast en kortare tid, skyddsrum
skall anordnas i den utsträckning, som angives i punkterna 1 och 2 härovan.
6. att i syfte att bereda skydd för oväntade luftangrepp för den händelse
enligt vad ovan i punkterna 1 och 4 sagts skyldighet att anordna skyddsrum
icke skulle föreligga, vederbörande ägare i varje fall skall vidtaga vissa provisoriska
åtgärder för skydd av de i anläggningen vistande personerna, varvid
avsteg från de i luftskyddsinspektionens anvisningar nr 3/1940 angivna
minimikraven på utrymme må medgivas i så måtto, att erforderlig golvyta
minskas till 0.3 kvadratmeter per person under förutsättning att skyddsrummet
icke anordnas gastätt,
7. att i syfte att närmare fixera vad som beträffande här ifrågavarande
anläggningar bör anses såsom skälig kostnad för anordnande av skyddsrum
ett belopp ej understigande 60 kronor angives, vederbörande länsstyrelse dock
obetaget att nied hänsyn till olika på frågan inverkande omständigheter något
avvika från nämnda belopp,
8. att för den händelse anordnande av skyddsrum för anläggning av här
omförmält slag skulle kunna anses medföra oskäliga kostnader, vederbörande
länsstyrelse skall anmoda anläggningens ägare att vidtaga de åtgärder, som
med hänsyn till omständigheterna ur luftskyddssynpunkt och kravet på undervisningens
upprätthållande kan anses lämpliga, t. ex. förläggande av undervisningen
till andra lämpliga lokaler, undervisningens upprätthållande endast
i så stor utsträckning, som tillgången på skyddsrum medgiver, eller undervisningens
inställande.
I det inom luftskyddsinspektionen utarbetade förslaget till ny luftskyddslag
har emellertid i det mot 2 § i nuvarande skyddsrumslagen svarande stadgandet
(9 §) undervisningsanstalterna undantagits från de anläggningar, som skola
vara försedda med skyddsrum. I motiveringen härför anföres, att frågan örn
ägare till undervisningsanstalt skulle kunna åläggas skyldighet förse anstalten
med skyddsrum vore helt avhängig av den omständigheten, huruvida undervisningen
vore avsedd att under krig och luftskyddsberedskap pågå vid anstalten.
Erfarenheterna från den senaste tidens krigshändelser ansåges
emellertid utvisa, att man under ett krig måste inrikta sig på att hålla skoleleverna
borta från de för luftanfall utsatta orterna så länge kriget varade.
33
Kungl. Majus proposition nr 272.
Då skyddsrum alltså icke erfordrades för lärare och elever, hade undervisningsanstalter
undantagits från den i 9 § angivna skyldigheten. Detta innebure,
att anordnande av skyddsrum i undervisningsanstalter kunde anses
obehövligt ur undervisningssynpunkt. Det förutsattes emellertid, att andra
skäl kunde jråkalla anordnande av dylika skyddsrum. Härom anföres i utredningen:
I
åtskilliga fall komma undervisningsanstalterna att i händelse av krig
eller krigsfara tagas i anspråk för särskilda ändamål av civil eller militär
myndighet. Beroende på krigsfallet och andra omständigheter kan detta ianspråktagande
bliva av längre eller kortare varaktighet, varjämte det militära
ianspråktagandet kan komma att hänföra sig till allenast vissa delar av
landet. I den mån ifrågavarande myndigheter avse att utnyttja undervisningsanstalterna,
torde de själva hava att förse dem med erforderliga skyddsutrymmen.
För omhändertagande av personer, vilka blivit hemlösa till följd av att
deras bostäder mer eller mindre förstörts vid luftanfall, torde behov av
reservlokaler med tillgång till skyddsrum uppkomma. Dessa reservlokaler
skulle nämligen tjäna såsom upptagningsplatser, till vilka ifrågavarande
hemlösa kunde söka sig, och där de fingo kvarstanna till dess andra bostäder
kunnat anvisas. För det nu angivna ändamålet torde undervisningsanstalterna
i regel vara lämpliga. De skyddsrum, som äro avsedda för ovannämnda
»utbombade» personer, torde böra hänföras till kategorien offentliga skyddsrum
och anordnandet av desannna alltså åligga vederbörande kommun. På
grund av att det i viss utsträckning även måste anses vara ett statligt intresse
att skyddsrum anordnas för ifrågavarande hemlösa personer förutsättes, att
kommunerna vid anordnandet av skyddsrummen erhålla statsbidrag enligt
enahanda grunder, som gälla vid anordnande av offentliga skyddsrum i övrigt.
Utredningen förutsätter vidare, att genom vederbörande myndighets försorg
i varje fall en prövning sker rörande det föreliggande behovet inom orten
av reservlokaler med skyddsrum. Vid sagda behovsprövning bör undersökas
bland annat möjligheten att för ändamålet utnyttja utrymmen i redan befintliga
offentliga skyddsrum samt hotell, pensionat och privatbostäder, vilka
kunna komma att utrymmas. Här omförmäld prövning torde lämpligen handhavas
av luftskyddsinspektionen. Utredningen får slutligen framhålla att det
jämväl för annat än här omförmält ändamål kan vara värdefullt att äga tillgång
till reservlokaler med skyddsrum, t. ex. för omhändertagande av flyktingar.
I av luftskyddsinspektionen angivna riktlinjer för planläggningen av
reservutrymmen för hemlösa personer har angivits, att ifrågavarande planläggning
borde ske inom samtliga luftskyddsorter samt tills vidare omfatta
ungefär 1—5 procent av ortens fredstidsbefolkning, därvid 1 procent skulle
gälla för de större orterna och 5 procent för de minsta orterna. Efter en
medelprocent av 2.5 procent skall planläggningen sålunda för samtliga luftskyddsorter
ske för sammanlagt omkring 90,000 personer. Efter en beräknad
skyddsrumskostnad av 60 kronor per person uppgå sammanlagda kostnaderna
för anordnande av skyddsutrymme för hemlösa personer till omkring 5.4
miljoner kronor, varvid staten såsom ovan nämnts synes böra bidraga med
omkring 3.c miljoner kronor. Anordnande av dylika skyddsutrymmen kan
utgöra ett lämpligt medel att motverka eller minska förekomsten av arbetslöshet.
Örn det däremot skulle anses, att undervisningsanstalterna böra förses
med skyddsrum för undervisningsändamål, utvisar en inom luftskyddsinspek
Bihang
till riksdagens protokoll 1941. 1 .sami. Kr 272. 117941 3
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 272.
tionen verkställd utredning — till grund för vilken har legat elevantalet vid
de under skolöverstyrelsens överinseende stående läroanstalterna inom luftskyddsorterna
■— att det antal skyddsrumsplatser, som kan anses vara erforderligt
för lärare och elever, uppgår till omkring 200,000. Efter en beräknad
genomsnittskostnad per skyddad person av 60 kronor uppgå kostnaderna sålunda
till i runt tal 12 miljoner kronor. Med tillämpning av de i ovannämnda
skrivelse angivna beräkningsgrunderna kunna kostnaderna avsevärt reduceras
och synes ett belopp av högst omkring 6 miljoner kronor kunna ifrågakomma.
I anslutning härtill har i 26 § lagförslaget skyldigheten för kommun att
inrätta allmänna skyddsrum utvidgats att avse jämväl skyddsrum, i vilka vid
luftanfall skydd kan beredas åt personer, som blivit husvilla till följd av att
deras bostäder skadats vid luftanfall.
I yttrande över lagförslaget har skolöverstyrelsen uttalat som sin mening
att skyldigheten att inrätta skyddsrum vid undervisningsanstalter borde vara
obligatorisk endast i de fall, där undervisningen icke kunde nedläggas trots
inträdande risker för flygangrepp, alltså i främsta rummet vid verkstadsskolor
och liknande skolformer. Anläggning av skyddsrum i skolbyggnader borde
dock genom tjänliga åtgärder uppmuntras. Antalet och storleken av skyddsrummen
torde därvid mindre böra planeras efter undervisningens ytterst svårbedömliga
behov än efter de övriga behov anläggningen kunde komma att
tjäna, särskilt behovet av offentliga reservskyddsrum. En ändring av 9 §
syntes böra vidtagas, så att vissa grupper av läroanstalter (skolor, som meddela
praktisk yrkesutbildning, tekniska läroverk och skolor, textilinstituten,
bergsskolan, högskolorna) efter Kungl. Maj:ts beprövande skulle kunna
åläggas inreda erforderliga skyddsrum.
Departementschefen.
Enligt lagen den 1 mars 1940 (nr 119) örn skyldighet för ägare av anläggningar
och byggnader att anordna skyddsrum m. m. skall skyddsrum anordnas
i anläggning, som inrymmer undervisningsanstalt och är avsedd att hysa
minst 25 personer. Länsstyrelse äger emellertid helt eller delvis medgiva
befrielse härifrån, örn inrättandet av skyddsrum prövas medföra oskälig
kostnad eller ock sådan befrielse kan medgivas utan eftergivande av skäliga
anspråk på luftskydd. Under den tid av något mer än ett år, varunder lagen
varit i kraft, ha till länsstyrelserna inkommit ett stort antal d)dika dispensansökningar.
Till stöd för dessa ansökningar har anförts -— förutom att anordnandet
av skyddsrum skulle medföra oskäliga kostnader — att i händelse
av krig bortflyttning av skolbarn från orten vore planlagd, att anstalten
komme att tagas i anspråk som militär förläggning, beredska.pssjukhus eller
dylikt samt att undervisningen sålunda på grund härav ej kunde fortsätta.
Hos länsstyrelserna har tvekan uppstått, örn och i vad mån sådana skäl kunde
godtagas för medgivande av befrielse från anordnande av skyddsrum. Till
följd härav har luftskyddsinspektionen i skrivelse till Kungl. Majit hemställt,
att Kungl. Majit måtte antingen förordna att inom luftskyddsorter skolundervisningen
vid de under skolöverstyrelsens inseende stående läroanstalterna
vid krig skulle omedelbart inställas eller ock meddela direktiv rörande i vilken
35
Kungl. Maj:ts proposition nr 272.
utsträckning undervisningen vid nämnda läroanstalter skulle uppehållas.
I det förslag till ny luftskyddslag, som utarbetats inom luftskyddsinspektionen,
har undervisningsanstalter ej medtagits bland de anläggningar,
i vilka skyldighet att anordna skyddsrum skulle föreligga. Enligt samma förslag
skulle emellertid kommun åläggas ombesörja, att inom kommunen funnes
reservlokaler med tillgång till skyddsrum, i vilka vid luftanfall skydd kunde
beredas personer, som blivit husvilla till följd av att deras bostäder skadats
vid bombanfall. Som sådana reservlokaler Ira undervisningsanstalter ansetts
som regel vara lämpliga. Endast de av nämnda anstalter, som avsåges som
reservlokaler, skulle sålunda enligt förslaget förses med skyddsrum. Därvid
förutsattes, att statsbidrag till kommunerna för anordnandet av skyddsrummen
skulle utgå enligt enahanda grunder, som gälla för anordnande av offentliga
skyddsrum i övrigt.
Då förslaget till lag örn skyldighet för ägare av anläggningar och byggnader
att anordna skyddsrum m. m. behandlades av 1940 års riksdag, uttalade
riksdagen, under hänvisning till första lagutskottets utlåtande i ämnet, att det
med hänsyn till tidsläget måste anses ofrånkomligt att föreslagna åtgärder
till skydd mot luftanfall i erforderlig omfattning vidtoges snarast möjligt.
Härvid åsyftades även åtgärder för undervisningsanstalters förseende med
skyddsrum. Sedan nämnda uttalande gjordes, anser jag intet hava inträffat,
som skulle kunna föranleda en lindring av bestämmelsen att undervisningsanstalter
skola förses med skyddsrum. Snarare torde — av senare inträffade
händelser att döma — motsatsen vara fallet. Då ett fientligt överfall, inlett
av ett bombangrepp mot städer och andra viktigare orter, kan komma så gott
som utan föregående varsel och utan att luftskyddsmyndigheterna å respektive
luftskyddsorter hinna underrättas, förefinnes stor risk för att ett sådant
angrepp kan komma att insättas under pågående undervisning. Möjlighet för
lärare och elever att söka skydd i ett i undervisningsanstalten eller dess
omedelbara närhet beläget skyddsrum måste för sådant fall förefinnas. Någon
anledning att beträffande undervisningsanstalter dispensera från lagens bestämmelser
i större utsträckning än i fråga om andra anläggningar anser jag
ej föreligga, utan det framstår tvärtom som angeläget att skyddsrum i dylika
anstalter i så stor utsträckning som möjligt och med det snaraste komma till
utförande. Med sitt ofta friliggande läge torde just skolbyggnader bliva
särskilt utsatta för bombanfall.
För omhändertagande av personer, vars bostäder blivit obeboeliga genom
luftanfall, torde undervisningsanstalterna, sedan dessa försetts med skyddsrum,
i regel lämpa sig mycket väl. Därigenom att så gott som samtliga undervisningsanstalter
å luftskyddsorter förses med skyddsrum, tillgodoses behovet
av reservlokaler. Skyddsrummen i undervisningsanstalterna komma sålunda att
tjäna det dubbla syftet att bereda skydd för lärare och elever så länge undervisning
pågår och därefter bereda skydd för i anstalten inkvarterade, vare sig dessa
äro hemlösa personer, militär eller andra. På grund av att det i viss utsträckning
måste anses vara ett statligt intresse att skyddsrum anordnas i undervisningsanstalter,
förordar jag, att kommunerna för anordnande av dylika skydds
-
36
Kungl. Majus proposition nr 272.
rum må komma i åtnjutande av statsbidrag enligt enahanda grunder, som
gälla vid anordnande av skyddsrum för gatutrafikanter, för vilka grunder
redogjorts i propositionen nr 165 till 1940 års lagtima riksdag. Statsbidrag
bör alltså som regel utgå med två tredjedelar av kostnaden men torde under
vissa, i sagda proposition närmare angivna omständigheter, kunna utgå med
högre belopp, dock högst nio tiondelar av den verkliga kostnaden. I fråga örn
statsbidrag till skyddsrum i undervisningsanstalter, vilka äro avsedda att
tagas i anspråk som beredskapssjukhus eller annexlokaler till sådana sjukhus,
torde böra gälla vad därom finnes särskilt stadgat. De skyddsrum, som anordnats
eller äro avsedda att anordnas för undervisningsanstalt i dess egenskap
av beredskapssjukhus, torde nämligen som regel vara tillräckliga även
för att skydda lärarpersonal och elever under den tid undervisningen pågår.
I fråga örn statsbidrag till kostnader för anskaffande av inventarier till
skyddsrum i undervisningsanstalter ävensom rätten att besluta rörande statsbidrag
till sådana skyddsrum torde böra gälla enahanda bestämmelser som
de, vilka gälla beträffande skyddsrum för gatutrafikanter.
I fråga om sådana undervisningsanstalter, vid vilka det ur försvarets eller
folkförsörjningens intresse är angeläget, att undervisningen under krig fortgår
eller rentav utvidgas trots inträdande risker för flygangrepp, såsom verkstadsskolor,
tekniska läroverk och skolor, textilinstituten, m. fl. anser jag
kostnaderna för anordnande av skyddsrum helt böra bekostas av statsmedel.
De här förordade grunderna för statsbidrag till skyddsrum i undervisningsanstalter
böra träda i tillämpning snarast möjligt, varjämte Kungl. Majit bör
äga befogenhet att i överensstämmelse med dessa grunder bevilja statsbidrag
för redan anordnat eller påbörjat dylikt skyddsrum.
Statens kostnader för anordnande av skyddsrum i undervisningsanstalter
å luftskyddsorter har av luftskyddsinspektionen uppskattats till i runt tal
6,000,000 kronor. Det ställer sig givetvis ganska svårt att närmare fixera
denna kostnad. Emellertid anser jag ett belopp av 4,000,000 kronor för ändamålet
bliva erforderligt under nästa budgetår. Kostnaderna torde böra utgå
från reservationsanslaget till bidrag till kommuner för anordnande av vissa
skyddsrum, varför sagda belopp bör tillföras nämnda anslag.
XII. Civilt luftskydd: Arvoden till vissa luftskyddschefer.
Enligt 5 § första stycket luftskyddslagen den 11 juni 1937 (nr 504) utövas
den omedelbara ledningen av luftskyddet inom luftskyddsområde av en luftskyddschef.
Luftskyddschef är för luftskyddsområde, som utgöres av stad
eller landsfiskalsdistrikt, vederbörande polischef. Länsstyrelsen äger dock för
särskilt fall till luftskyddschef utse annan person. För annat luftskyddsområde
än nu nämnts utser länsstyrelsen luftskyddschef.
Länsstyrelsen äger vidare för luftskyddsområde eller del därav utse ställföreträdare
för luftskyddschefen samt uppdraga åt honom att i de hänseenden
länsstyrelsen bestämmer fullgöra luftskvddschefs åligganden och utöva
dennes befogenheter (5 § andra stycket).
37
Kungl. Majus proposition nr 272.
Befattningshavare vid polisväsendet är skyldig mottaga uppdrag att vara
lnftskyddschef eller ställföreträdare för luftskyddschef (5 § tredje stycket).
Innehar befattningshavare vid polisväsendet uppdrag att vara luftskyddsc-hef
eller ställföreträdande luftskyddschef, är uppdraget icke att betrakta såsom
något personligt åliggande vid sidan örn den egentliga tjänsten utan uppdraget
åvilar honom i hans egenskap av polisman. En följd härav är, att
något särskilt arvode icke utgår för uppdraget.
Arvode utgår ej heller, om person utanför polisen tjänstgör såsom luftskyddschef
eller ställföreträdande luftskyddschef. I samband med tillkomsten
av luftskyddslagen yppades från ett par länsstyrelser farhågor för att svårigheter
stundom skulle kunna uppstå att utanför polisen finna lämplig person,
som vore villig att utan ersättning ställa sig till förfogande såsom luftskyddschef.
Vid anmälan av frågan örn luftskyddslagstiftning anförde jag i anledning
härav till statsrådsprotokollet (prop. nr 211 till 1937 års riksdag sid. 30)
att intresset för luftskyddet syntes vara så stort, att lämpliga luftskyddschefer
i regel kunde antagas komma att stå till buds, även örn dessa befattningar
finge karaktären av medborgerliga förtroendeuppdrag. Med hänsyn därtill
syntes det icke böra ifrågakomma, åtminstone för det dåvarande, att införa
arvode för dessa uppdrag.
Genom en den 5 april 1940 dagtecknad proposition (nr 207) framlades för
1940 års lagtima riksdag förslag till förordning örn grunderna för avlöning
av viss personal tillhörande det allmänna luftskyddet. Enligt förordningen
skall länsstyrelsen efter hörande av vederbörande luftskyddschefer i överensstämmelse
med vad i förordningen stadgas fastställa avlöningsreglemente för
annan personal vid det allmänna luftskyddet än sådan, som enligt 9 § lagen
örn förfoganderätt för luftskyddets behov ställes till förfogande av kommun.
Med luftskyddstjänstgöring avses i förordningen såväl luftskyddstjänst, varom
förmäles i 10 § luftskyddsförfogandelagen, som arbete för luftskyddet, varom
stadgas i 11 § samma lag. Avlöningen utgår vid tjänstgöring under minst tre
dagar i följd såsom daglön och eljest såsom timlön. Daglönen utgår med
högst fyra kronor i ortsgrupp I, fem kronor i ortsgrupp II och sex kronor i
ortsgrupp III med tillägg av en krona 25 öre för familjemedlem, som fyllt
1(3 år, och 80 öre för annan familjemedlem. I fråga örn kommunernas hänförande
till ortsgrupp skall tillämpas den enligt lagen örn folkpensionering
verkställda indelningen. Daglönen må för person, som innehar befälsställning
eller särskild kompetens för viss luftskj^ddstjänst, höjas med högst
40 procent. Enligt förordningen kan därjämte utgå bostadsbidrag samt, inom
viss maximigräns, ersättning för den av tjänstgöringen föranledda inkomstminskningen.
Sedan riksdagen antagit det framlagda förslaget till förordning, utfärdades
förordningen den 31 maj 1940 (nr 432). Förordningen förklarades skola äga
tillämpning från och med den 10 april 1940.
I enlighet med stadgande i förordningen utfärdade luftskyddsinspektionen
i juni 1940 särskilda anvisningar till förordningen (nr 6/1940). I dessa anvis
-
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 272.
ningar angives, bland annat, att förordningen icke är avsedd att tillämpas på
luftskyddschefer och ställföreträdande luftskyddschefer.
Genom kungörelse den 9 april 1940, nr 192, förordnade Kungl. Majit, att
från och med den 10 april 1940 klockan tolv middagen luftskyddstillstånd så
till vida skulle råda att upprättade planer för luftskyddet skulle verkställas,
i vad de avsåge organiserande av luftskyddstjänst, omfattande luftskyddets
ledning, ordnings-, brand-, röjnings-, räddnings-, reparations-, gasskydds- och
sjukvårdstjänst samt observations- och rapporttjänst, därvid utbildning och
övning av luftskyddspersonalen ofördröjligen skulle påbörjas. Det genom
denna kungörelse påbjudna luftskyddstillståndet består alltjämt. Med stöd
av kungörelsen har sålunda uttagning skett av personal, och denna personal
har, i den mån den varit hänförbar under förordningen den 31 maj 1940,
nr 432, uppburit avlöning i enlighet med bestämmelserna i förordningen.
Genom cirkulär den 28 juni 1940, nr 672, har Kungl. Majit föreskrivit, att
sedan förordnande om luftskyddstillstånd meddelats, luftskyddet skall kunna
intaga tre olika beredskapsgrader, III, II och I. Förordnande rörande intagande
av viss beredskapsgrad meddelas av Kungl. Majit. Beredskapsgrad III
innebär, att luftskyddstjönsten senast tolv timmar efter given order skall
kunna utnyttjas till omkring en tredjedel av sin förmåga, samt att senast 36
timmar efter given order full beredskap skall kunna intagas. Beredskapsgrad
II innebär, att luftskyddstjänsten omedelbart skall kunna utnyttjas till omkring
en tredjedel av sin fulla förmåga samt full beredskap senast sex timmar
efter given order. Beredskapsgrad I innebär full beredskap för hela luftskyddstjänsten.
I skrivelse den 15 juni 1940 hemställde luftsky ddsinspektionen, att Kungl.
Majit måtte dels meddela erforderliga föreskrifter för avlönande under rådande
luftskyddstillstånd med tillämpning från och med den 10 april 1940 av sådana
luftskyddschefer och ställföreträdande luftskyddschefer, vilka icke vore polischefer,
dels ock taga frågan örn luftskyddschefernas ställning och löneförhållanden
över huvud under omprövning. Inspektionen framhöll i skrivelsen,
att frågan örn ersättning åt luftskyddscheferna aktualiserats genom utfärdandet
av förordningen örn grunderna för avlöning av viss personal tillhörande
det allmänna luftskyddet. Enligt inspektionens uppfattning vore
nämnda förordning icke avsedd att tillämpas å dylika befattningshavare.
Genom brev den 5 juli 1940 uppdrog Kungl. Majit åt luftskyddsinspektionen
att avgiva förslag till bestämmelser örn arvoden åt sådana luftskyddschefer,
vilka ej vore befattningshavare vid polisväsendet.
Med skrivelse den 12 augusti 1940 inkom luftskyddsinspektionen med
dylikt förslag. Inspektionen omnämnde därvid till en början, att inspektionen
anmodat samtliga länsstyrelser i länen att meddela inspektionen sina
synpunkter på frågan örn luftskyddschefernas avlöning. Av länsstyrelsernas
yttranden i anledning därav, vilka yttranden bifogades inspektionens skrivelse,
framgår följande.
Kungl. Maj.ts proposition nr 272.
39
Sju länsstyrelser intogo för egen del icke någon ståndpunkt i frågan. Samtliga
övriga 17 länsstyrelser tillstyrkte ersättning till luftskyddschef, som ej
är befattningshavare vid polisväsendet. Av en del av dessa yttranden framgår,
att tillstyrkande av ersättning gällde jämväl ställföreträdare, medan i
andra yttranden icke något utsädes härom. Såsom motivering anföres av
länsstyrelsen i Kalmar län:
Det är icke alltid som det framstår som lämpligast, att polischefen tillika
är luftskyddschef. Visserligen äger länsstyrelsen befogenhet att utse annan
person till luftskyddschef, men länsstyrelsens förmåga att utnyttja denna
möjlighet är mycket begränsad, så länge medel icke finnas till förfogande till
avlöning åt sådan särskilt utsedd luftskyddschef. Arbetet som luftskyddschef
har visat sig vara mycket krävande och tidsödande. Det kan därför icke rimligen
begäras, att någon skall åtaga sig ett dylikt uppdrag utan att få skälig
ersättning för sitt arbete. Denna ersättning bör utgå i form av månatligt
arvode samt bestridas av statsmedel. Lämpligt kan vara, att en viss förhöjning
av arvodet inträder vid luftskyddstillstånd. Vidare synes det länsstyrelsen,
med hänsyn till att det civila luftskyddet ännu till en viss grad
måste anses befinna sig i uppbyggnadsstadiet, att de arvoden, som nu kunna
komma att fastställas, blott bestämmas för en ej alltför lång tidsperiod samt
att frågan örn arvodenas storlek därefter upptages till förnyad prövning.
I samtliga yttranden, i vilka förslaget örn ersättning tillstyrkes, torde förutsättas,
att ersättningen skall bestridas av statsmedel. Skiljaktiga ståndpunkter
framkomma däremot beträffande frågan, efter vilka grunder ersättningen bör
beräknas. Tre länsstyrelser anse, att en individuell prövning från fall till fall
bör äga rum. Tre andra länsstyrelser föreslå, att förordningen örn grunderna
för avlöning av viss personal tillhörande det allmänna luftskyddet lägges till
grund för beräknandet av avlöning jämväl till luftskyddscheferna. En länsstyrelse
förordar, att antalet inom luftskyddsområdet organiserade hemskydd
lägges till grund för beräkningen av arvodets storlek. Fyra länsstyrelser —■
nämligen länsstyrelserna i Kopparbergs, Gävleborgs, Västerbottens och Norrbottens
län —- föreslå, att beloppet av arvodena graderas med hänsyn till den
klass vederbörande luftskyddsort tillhör. Sålunda föreslår länsstyrelsen i
Västerbottens län följande årsavlöning till luftskyddschefer, vilka ej äro befattningshavare
vid polisväsendet, att utgå från och med den 10 april 1940,
nämligen till luftskyddschef i A-ort 1,400 kronor, till luftskyddschef i B ort
1,200 kronor, till luftskyddschef i C ort- 900 kronor och till luftskyddschef i
D ort likaledes 900 kronor.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län anför:
Med de krävande och ansvarsfulla uppgifter, som åligga luftskyddscheferna,
finner länsstyrelsen det skäligt att dessa tillerkännas ett arvode, som till
fullo motsvarar det arbete och den tid, som luftskyddscheferna i samhällets
intresse måste offra för fullgörandet av sina åligganden. Erinras må att
luftskyddschefen närmast under länsstyrelsen har att icke blott övervaka att
skyddsrum inredas och brand-, röjnings-, sanerings- samt annan materiel anskaffas
utan även organisera och uttaga den aktiva luftskyddspersonalen samt
genom övningar och eljest ansvara för att denna personal är fullt funktionsduglig.
Luftskyddschefernas arbetsbörda växlar givetvis med hänsyn till
bland annat betydelsen ur luftskyddssynpunkt av de orter, där de äro verk
-
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 272.
samma. Gradering av arvodenas belopp bör sålunda bland annat ske elter
A-, B-, C- och D-orter. Vidare torde luftskyddscheferna, i likhet med vad
som gäller för personalen vid det allmänna luftskyddet, böra tillerkännas ersättning
för av tjänstgöringen föranledd inkomstminskning.
Länsstyrelsen vill slutligen framhålla lämpligheten av att ersättning tillerkännes
jämväl ställföreträdare för luftskyddschef. Dennes arvode torde
kunna angivas till viss procent av luftskyddschefens arvode.
Länsstyrelsen i Norrbottens län yttrar:
Med hänsyn till den allt tyngre arbetsbörda, vilken kommit att åvila luftskyddscheferna
såväl under normala förhållanden som i all synnerhet under
luftskyddstillstånd, samt det betydande ansvar, som vilar på dessa befattningshavare,
böra de enligt länsstyrelsens mening tillerkännas skäligt vederlag.
Att med en allmän formel angiva, huru stort vederlag, som skall utgå
i det särskilda fallet, låter sig säkerligen icke göra. För vinnande av enhetlighet
inom hela landet vore det enligt länsstyrelsens mening lämpligast att
arvode åt nu ifrågavarande luftskyddschefer, vilka — såvitt länsstyrelsen har
sig bekant — äro tämligen få, bestämdes av Kungl. Majit efter förslag av
luftskyddsinspektionen och vederbörande länsstyrelse. För luftskyddschef,
inom vars luftskyddsområde finnes en C- eller D ort, synes arvodet icke i
något fall böra sättas lägre än 300 kronor för år och för luftskyddschef, som
har ansvaret för en A- eller B ort, icke lägre än 600 kronor för år. Skulle
luftskyddsområde omfatta mer än en luftskyddsort, finge denna omständighet
självfallet beaktas vid arvodesbestämningen. För det tänkbara fall att luftskyddsområde
med särskilt förordnad luftskyddschef icke omfattade någon
luftskyddsort, synes arvodesminimum kunna bestämmas till 180 kronor för
år. Under luftskyddstillstånd böra enligt länsstyrelsens uppfattning de på
angivet sätt bestämda arvodena automatiskt fördubblas.
Därutöver synes emellertid luftskyddschef, som under luftskyddstillstånd
fullgör vakttjänst i luftskyddscentralen, böra äga rätt till ersättning efter
samma grunder som övrig luftskyddspersonal, vilken fullgör dylik tjänst.
För egen del förordar luftskyddsinspektionen, att avlöning till luftskyddschef
och ställföreträdande luftskyddschef bestämmes i huvudsaklig överensstämmelse
med förordningen om grunderna för avlöning av viss personal tillhörande
det allmänna luftskyddet. Därvid syntes enligt inspektionen en höjning
av daglönen böra ske utöver de 40 procent, som voro angivna i nämnda
förordning. En dylik förhöjning av lönen för luftskyddschef syntes i allmänhet
böra ligga inom skalan 50—100 procent beroende på ortsklassen och övriga
omständigheter. I undantagsfall syntes förhöjningen böra kunna bestämmas
till högst 150 procent. Inspektionen föreslår, att bestämmelser örn avlöning i
enlighet härmed måtte utfärdas att gälla från och med den 10 april 1940 tills
vidare under rådande luftskyddstillstånd, samt att inspektionen till erkännas
befogenhet att på förslag av vederbörande länsstyrelse i varje särskilt fall
fastställa det procenttal, varmed daglönen skall höjas.
Över luftskyddsinspektionens förslag har yttrande infordrats från statskontoret,
som i sitt yttrande till en början redogör för den ståndpunkt statsmakterna
i samband med luftskyddslagens tillkomst intogo till förevarande
spörsmål. Beträffande frågan av vilka medel ersättningar av ifrågavarande
slag böra utgå anför statskontoret att i den mån blivande bestämmelser i
41
Kungl. Majus proposition nr 2/2.
ämnet förlänades retroaktiv giltighet från och med inträdandet av nuvarande
luftskyddstillstånd, kostnaden därför torde få gäldas av statsmedel. Såvitt
avser framtida ersättningar finner statskontoret rimligt, att i de kommuner,
där polischefen är kommunalt avlönad, jämväl luftskyddschefen avlönas av
kommunala medel. Statskontoret kan därför icke tillstyrka att i de — såvitt
statskontoret föreställde sig — relativt få fall, då i sådan kommun uppdraget
att vara luftskyddschef anförtroddes åt annan person än polischefen, avlöning
till denne utginge av statsmedel utan anser i stället, att det borde åligga
vederbörande kommun att svara för denna avlöningskostnad. Däremot motsätter
sig icke statskontoret att i annan kommun än nu sagts ersättning av
statsmedel jämlikt grunderna i förordningen den 31 maj 1940, nr 432, bereddes
luftskyddschef, då denne icke vore befattningshavare vid polisväsendet. För
den händelse en förhöjning av avlöningen utöver den i förordningen bestämda
maximigränsen av 40 procent skulle anses av förhållandena påkallad, borde
dock enligt statskontorets mening frågan härom underställas Kungl. Maj:ts
prövning i varje särskilt fall. Statskontoret förutsätter, att eventuella bestämmelser
i ämnet givas allenast provisorisk karaktär under rådande luftskyddstillstånd.
För bedömande av frågan örn behövligheten eller lämpligheten
av att bibehålla dessa bestämmelser jämväl efter det mera normala förhållanden
inträtt syntes ytterligare utredning vara erforderlig.
Frågan örn arvode till luftskyddschef och ställföreträdande luftskyddschef
har behandlats i samband med den utredning om revision av luftskyddslagstiftningen,
som luftskyddsinspektionen — i samråd med tillkallade sakkunniga
— framlagt med skrivelse den 13 februari 1941. Utredningens förslag
i ämnet är avsett att utgöra en reglering av frågan för framtiden och under
antagande att arbetet med utbyggandet av luftskyddet slutförts. Utredningen
betonar därför särskilt, att dess förslag icke innefattar något avståndstagande
från luftskyddsinspektionens förut omförmälda skrivelse den 15 juni 1940.
Ehuru utredningens förslag sålunda icke är av direkt betydelse för det spörsmål
det nu är fråga örn, nämligen provisoriska bestämmelser för nuvarande
läge, vilket karakteriseras dels av att luftskyddstillstånd råder, dels av att
luftskyddet ännu befinner sig i en uppbyggnadsperiod, vill jag dock lämna
en redogörelse för utredningens förslag i ämnet.
Enligt utredningens förslag till luftskyddslag utser länsstyrelsen, efter
hörande av samtliga kommuner inom luftskyddsområdet, till luftskyddschef
härför lämplig person, företrädesvis bland befattningshavare vid polis- eller
brandväsendet inom området. I vissa angivna fall skall länsstyrelsen jämväl
utse ställföreträdande luftskyddschef. Befattningshavare vid polis- och brandväsendet
äro skyldiga mottaga uppdrag att vara luftskyddschef eller ställföreträdande
luftskyddschef.
Beträffande arvodesfrågan behandlar utredningen för sig förhållandena då
luftskyddsberedskap (motsvarande luftskyddstillstånd enligt nu gällande luftskyddslag)
icke gäller och då luftskyddsberedskap gäller. Utredningen anför
härom:
42
Kungl. Majlis proposition nr 272.
1. Då luftskyddsberedskap icke gäller. Yad först angår befattningshavare
viel polis- och brandväsendet är uppdraget att vara luftskyddschef eller ställföreträdande
luftskyddschef att anse såsom ett tjänsteåliggande för dem.
Med hänsyn till att dessa befattningshavares ordinarie verksamhetsområden
samtidigt utgöra viktiga tjänstegrenar inom luftskyddet har nu ifrågavarande
skyldighet ansetts skäligen kunna åläggas dem, även örn de, såsom undantagslöst
är fallet i fråga örn befattningshavare vid brandväsendet, äro kommunalanställda.
Skulle uppdraget såsom luftskyddschef föranleda, att befattningshavare
vid polis- eller brandväsendet åsamkas direkta kostnader eller går miste örn
inkomst, bör ersättning härför utgå.
Om därjämte arvode bestämdes att utgå i nu ifrågavarande fall, torde —
nied hänsyn till konsekvenserna av ett sådant beslut, såvitt det berörde statliga
tjänstemän — alldeles särskilda omständigheter böra åberopas. Enligt
utredningens mening kunna dylika omständigheter icke anses föreligga under
den tid luftskyddsberedskap icke gäller. Vid sitt bedömande av denna fråga
har utredningen icke kunnat undgå att taga hänsyn till att de statliga befattningshavare,
för vilka denna fråga har den största praktiska betydelsen, nämligen
landsfiskalerna, fingo sin löneställning i princip bestämd vid 1940 års
lagtima riksdag eller alltså vid en tidpunkt då åläggandet för dem att vara
luftskyddschefer gällt sedan flera år. —- Att i nu ifrågavarande avseende ställa
samma fordringar på de kommunala som på de statliga befattningshavarna
synes icke vara obilligt.
Utses till luftskyddschef annan än befattningshavare vid polis- eller brandväsendet
bör även i sådant fall ersättning för direkta kostnader och för mistad
inkomst utgå. Med hänsyn till kostnaderna för det allmänna synes emellertid
en maximering av ersättningen för mistad inkomst böra ske. Utredningen
föreslår härvidlag en bestämmelse av innehåll, att nämnda ersättning icke må
överstiga polischefens i polisdistriktet avlöning, med inberäknande av rörligt
tillägg eller däremot svarande förmån.
Sedan arbetet med utbyggandet av luftskyddet slutförts, torde luftskyddschefens
huvudsakliga arbetsbörda komma att inskränka sig till dels att verkställa
av ändrade förhållanden påkallade revideringar och kompletteringar av
uppgjorda luftskyddsplaner och dels att övervaka att kommuner och enskilda
fullgöra dc skyldigheter, som åligga dem i fråga örn luftskyddet. Med hänsyn
till omfattningen av de redan vidtagna åtgärderna inom luftskyddet kan därför
beräknas, att luftskyddscliefernas arbetsbörda redan inom kort kommer
att successivt nedgå. Utredningen finner därför icke tillräckliga skäl föreligga
att föreslå särskilt arvode till nu ifrågavarande luftskyddschefer.
Vad i det föregående sagts rörande ersättning för direkta kostnader, mistad
inkomst samt arvode åt luftskyddschef finner utredningen vara tillämpligt
jämväl å ställföreträdande luftskyddschef.
2. Då luftskyddsberedskap gäller. Beträffande förhållandena under beredskapsgraderna
lil och II synas samma synpunkter på arvodes- och ersättningsfrågorna
böra anläggas, som ovan framförts för tid då luftskyddsberedskap
icke gäller.
Vad därefter angår förhållandena under högsta grad av luftskyddsberedskap
(beredskapsgrad I) utgår utredningen från den förutsättningen, att
nämnda beredskapsgrad påbjudes omedelbart före eller samtidigt med ett
krigsfall. Skulle de här ovan under 1. angivna riktlinjerna följas, anser utredningen
det vara angeläget, att statsmakterna i samband därmed utfästa sig
att för krigsförhållanden tillämpa andra grunder än under fredsförhållanden.
Detta gäller uppenbarligen icke ersättningen för direkta kostnader och mistad
inkomst. Vad arvodesfrågan angår synes på dess bedömande främst inverka,
43
Kungl. Maj:ts proposition nr 272.
att både kvalitativt och kvantitativt mycket större fordringar komma att
ställas på luftskyddschefen under krig än under fred. Möjligheterna att förmå
lämpliga personer att under fredstid utan arvode åtaga sig uppdrag såsom
luftskyddschef torde därjämte underlättas, örn arvode kommer att utgå under
krigstid. Utredningen föreslår därför att samtliga luftskyddschefer — såväl
de vilka äro befattningshavare vid polis- och brandväsendet som de övriga
— under den tid högsta grad av luftskyddsberedskap gäller tillerkännas
arvode. Arvodets storlek bör graderas med hänsyn till arten och mängden av
luftskyddschefens göromål, förslagsvis inom skalan 1—5 kronor för dag.
Yad i det föregående sagts örn luftskyddschef bör ock gälla ställföreträdande
luftskyddschef dock med den modifikationen, att dennes arvode
bestämmes till lägre belopp än luftskyddschefens.
I den mån enligt angivna riktlinjer arvode eller annan ersättning utginge
till luftskyddschef eller ställföreträdande luftskyddschef, som ej vore befattningshavare
vid polis- eller brandväsendet, borde enligt utredningens mening
staten svara för kostnaderna. Detsamma borde gälla i fråga örn innehavare
av sådana befattningar vid polisväsendet, vilka avlönades av statsmedel. Däremot
syntes vederbörande kommun vara närmast till att svara för kostnaderna
i sådana fall, då kommunalt avlönad befattningshavare vid polisväsendet eller
befattningshavare vid brandväsendet utsåges till luftskyddschef eller ställföreträdande
luftskyddschef. Frågor örn arvode eller annan ersättning till
luftskyddschef och ställföreträdande luftskyddschef borde prövas av veder,
börande länsstyrelse vare sig staten eller kommun svarade för kostnaderna.
Det skulle föra för långt att i detta sammanhang gå in på de synpunkter på
arvodesfrågan, som framkommit i remissyttrandena över den av luftskyddsinspektionen
verkställda utredningen. Jag vill därför inskränka mig till att
omnämna, att ett avsevärt antal remissmyndigheter framfört mot utredningens
förslag bestämt avvikande uppfattningar. Detta gäller ej blott frågan, i vilka
fall arvode bör utgå, och arvodesbeloppen utan även spörsmålet, i vilken utsträckning
kommunerna böra svara för arvodeskostnaderna. Genomgående
hävdas härvidlag ur skilda synpunkter, att luftskyddschefernas anspråk på
ersättning borde tillgodoses bättre än vad enligt förslaget skett, samt att skäl
icke förefunnes att i den utsträckning som förslaget förutsätter låta veder
börande kommun svara för arvodeskostnaden.
Departementschefen.
Såsom förut nämnts förutsattes vid luftskyddslagens tillkomst, att, i den
mån luftskyddschefsbefattningarna innehades av personer utanför polisen,
befattningarna skulle äga karaktären av medborgerliga förtroendeuppdrag.
Under den tid som förflutit sedan luftskyddstillstånd i april 1940 påbjöds
hava förhållandena emellertid obestridligen tett sig väsentligt olika mot vad
vid luftskyddslagens tillkomst kunde beräknas. De till följd av tidsutvecklingen
stegrade anspråken på luftskyddsorganisationens effektivitet hava
medfört, att det visat sig taga längre tid än beräknat att få de nödvändiga
luftskyddsåtgärderna genomförda i den utsträckning att man kan anse sig
hava själva uppbyggnadsperioden inom luftskyddet bakom sig. Det kail enligt
min mening utan tvekan fastslås, att juftskyddet under våren 1940 befann sig
i en utvecklingsperiod, som ställde betydande krav på luftskyddschefernas
44
Kungl. Maj:ts proposition nr 272.
arbetsförmåga och initiativ. I detta läge påbjöds luftskyddstillstånd, varav
följde såväl en ytterligare ökning av arbetsuppgifternas omfattning som en
stegring av det ansvar som kom att åvila luftskyddscheferna. En betydande
ökning av arbetsbördan i fråga örn ett oavlönat förtroendeuppdrag medför
emellertid svårigheter att kunna för sysslan välja den lämpligaste och synes
mig därför böra föranleda övervägande, huruvida förutsättningarna för att
uppdraget skall vara oavlönat fortfarande äro för handen.
Om länsstyrelsen finner sig böra för luftskyddschefsbefattningen förvärva
en utanför polisen stående person, är det givetvis av största intresse att
kunna förvärva den för uppdraget lämpligaste. En omständighet, som kan
antagas hava ökat svårigheterna härvidlag är, att innehavare av åtskilliga av
krisförhållandena föranledda allmänna uppdrag tillerkänts ersättning, oaktat
uppdragen måhända få anses mindre betungande än uppdraget att vara luftskyddschef.
Slutligen kan man icke underlåta att taga viss hänsyn till att den luftskyddschefen
underordnade personalen uppbär ersättning under luftskyddstillstånd.
Nu angivna omständigheter hava lett mig till den uppfattningen att de
förhållanden, som under senaste året rått och alltjämt råda inom luftskyddet,
motivera, att arvode tillerkännes de luftskyddschefer, som ej äro befattningshavare
vid polisväsendet.
I sitt i ärendet avgivna förslag har luftskyddsinspektionen med luftskyddscheferna
jämställt de ställföreträdande luftskyddscheferna. Enligt den i 4 §
luftskyddskungörelsen använda terminologien finnas ställföreträdande luftskyddschefer
av olika slag och med varierande arbetsuppgifter. Anledning
förefinnes icke att i detta sammanhang taga hänsyn till andra än vice luftskyddschefer.
Dessas uppgift inskränker sig visserligen enligt luftskyddskungörelsen
till att inträda i luftskyddschefens ställe, då denne är hindrad att
utöva befattningen. I praktiken har emellertid i många fall en arbetsuppdelning
skett mellan luftskyddschefen och vice luftskyddschefen. I luftskvddsområde
med mera än en luftskyddsort har sådan arbetsuppdelning i allmänhet
brukat ske på det sätt att luftskyddschefen handhaft den omedelbara ledningen
allenast å en av luftskyddsorterna, medan å den eller de övriga den
omedelbara ledningen — under luftskyddschefens inseende — handhafts av
en ställföreträdande luftskyddschef. Jag finner mig dock icke kunna i sådana
fall såsom allmän regel medgiva rätt för ställföreträdande luftskyddscheferna
att åtnjuta arvode. För att emellertid kunna åvägabringa en rättvis ordning
i sådana undantagsfall då ställföreträdande luftskyddschefen uppenbarligen
har med luftskyddschef kvalitativt och kvantitativt likvärdiga arbetsuppgifter
bör möjlighet finnas för Kungl. Maj:t att efter prövning i varje särskilt fall
tillerkänna ställföreträdande (vice) luftskyddschef arvode.
Det torde av sammanhanget framgå, att då i det föregående talats örn
luftskyddschefer och ställföreträdande luftskyddschefer endast åsyftats de
fall, där dessa uppdrag innehavas av personer, som ej äro befattningshavare
Kungl. Majlis proposition nr 272.
45
vid polisväsendet. \id skilda tillfällen kava emellertid framförts krav på att
även befattningshavare vid jjolisväsendet borde tillerkännas arvode för sitt
sysslande med luftskyddet. Jag är väl medveten örn att det under det senaste
året inneburit viss påfrestning för polischefer att jämsides med polisuppgifterna
handhava luftskyddschefskapet inom distriktet. Till vilka åtgärder
de hittills gjorda erfarenheterna härutinnan böra för framtiden
leda, torde böra övervägas vid det fortsatta utredningsarbetet i fråga örn luftskvddslagstiftningen.
I detta sammanhang måste emellertid såsom utgångspunkt
tagas den nu gällande lagstiftningen, enligt vilken befattningen med
luftskyddet såsom regel ingår i polischefens arbetsuppgifter. Det synes under
sådana förhållanden vanskligt att tillerkänna polischefer eller andra befattningshavare
vid polisväsendet ett tillskott i lönen för arbete, som alltjämt
anses regelmässigt ingå i polisuppgifterna. Jag anser mig därför icke kunna
framlägga något förslag i denna riktning.
Det förslag om arvode till luftskyddschefer och ställföreträdande luftskyddschefer,
som jag ämnar framlägga, är, såsom nämnts, betingat närmast av de
speciella förhållanden, som varit rådande under senaste året, och därför att
betrakta som ett provisorium utan bindande verkningar för framtiden. Ställning
måste emellertid tagas till frågan, för vilken tid dessa provisoriska bestämmelser
böra gälla.
Det gäller då först frågan, huruvida arvodet bör bestämmas att utgå
retroaktivt. Att en sådan retroaktivitet är med hänsyn till de faktiskt
föreliggande omständigheterna berättigad, torde framgå av vad i det
föregående anförts. Ur andra synpunkter kunna väl skäl anföras i motsatt
riktning. Anledningen till att spörsmålet icke tidigare upptagits till
slutlig behandling är emellertid huvudsakligen den, att det ansetts önskvärt
att samtidigt komma fram till en slutgiltig framtida lösning av spörsmålet.
Tillfälle härtill beräknades yppa sig vid den revision av luftskyddslagstiftningen,
som var avsedd att föreläggas den nu samlade riksdagen. Då det
icke synes med rättvisa överensstämmande att låta denna yttre omständighet
inverka på ersättningsrätten för de luftskyddschefer och ställföreträdande
luftskyddschefer, som tjänstgjort under den tid luftskyddstillstånd hittills
rått, förordar jag, att de arvodesbestämmelser jag i det följande vill föreslå
förklaras skola äga tillämpning från och med den 1 juli 1940.
Det föreligger anledning antaga, att det nuvarande luftskyddstillståndet
kommer att fortbestå tills vidare. Man måste också räkna med risken
av en skärpning av det utrikespolitiska läget med därav följande återverkningar
för luftskyddet. Oberoende härav torde direktiv om en intensifiering
av övningsverksamheten inom luftskyddet vara att förutse. Både på
grund härav och med hänsyn till utvecklingen i övrigt inom luftskyddet torde
under förutsättning att luftskyddstillstånd fortfarande råder någon nämnvärd
nedgång i luftskyddschefens arbetsbörda icke vara att räkna med under nästkommande
budgetår. Under nyssnämnda förutsättning synes arvode därför
böra utgå under hela nästa budgetår, eventuellt dock endast till den tidpunkt
dessförinnan då ny luftskyddslag träder i kraft.
46
Kungl. Maj:ts proposition nr 272.
Enär enligt nu gällande lagstiftning någon skyldighet icke föreligger för
kommun att bestrida arvode till luftskyddschef, som ej är befattningshavare
vid polisväsendet, kunna för det provisoriska bestämmande av arvode, varom
här är fråga, allenast statsmedel ifrågakomma. En följd härav är, att kommuner,
som själva bekosta sitt polisväsen, kunna äga intresse av att få luftskyddsehefsuppdraget
överflyttat på person utom polisen. Jag utgår emellertid från
att länsstyrelserna komma att handlägga dylika frågor utan hänsynstagande
till deras ekonomiska återverkningar för respektive kommuner.
Det återstår nu att taga ställning till frågan örn grunderna för arvodenas
beräknande.
En utväg vore att låta arvodet inom vissa gränser bestämmas av länsstyrelsen
för varje särskilt fall. För en sådan anordning talar den omständigheten
att det knappast är möjligt att i en enhetlig regel inpassa alla de
faktorer, vilka rätteligen böra inverka på arvodenas storlek. Å andra sidan
vunnes genom en uppställd regel större enhetlighet de olika länen emellan.
Det synes därför vara att förorda, att arvodet utgår efter vissa på förhand
fastställda grunder.
Luftskyddsinspektionen har föreslagit, att arvodet skall utgå i enlighet
med förordningen den 81 maj 1940 (nr 432) örn grunderna för avlöning av
viss personal tillhörande det allmänna luftskyddet dock med den ändringen
att förhöjningen av daglönen finge bestämmas inom skalan 50—150 procent.
Bestämmelserna i förordningen 432/1940 ägna sig dock föga såsom arvodesgrunder
för luftskyddschefer. Då avlöningen enligt förordningen räknas för
dag, förutsättes, att det är fråga örn ett regelbundet dagligt arbete, vilken förutsättning
icke behöver vara för handen i fråga örn luftskyddschef. Vidare
synes det föga påkallat att giva arvodet den karaktär av familjelön, som utmärker
de enligt förordningen 432/1940 utgående avlöningarna. Det synes slutligen
vara av föga praktiskt värde att anknyta reglerna till nämnda förordning,
då samtidigt en individuell prövning efter en skala, maximalt utgörande
150 procent av normallönerna, förutsättes skola äga rum.
Vill man i stället söka utforma särskilda normer för bestämmandet av dessa
arvoden, bör genom dessa normer anpassning kunna vinnas efter vissa mera allmänt
förekommande typfall. Främst måste hänsyn tagas till beskaffenheten av
de luftskyddsorter, som finnas inom området. Skulle icke någon luftskyddsort
finnas1 inom området utah exempelvis endast en s.k. luftskyddsplats, synes något
arvode icke böra utgå till luftskyddschefen. Vidare bör arvodet till luftskyddschef,
som vid sin sida har ställföreträdande (vice) luftskyddschef, vilken också
är berättigad till arvode, uppbära lägre arvode än den luftskyddschef inom
likvärdigt område, som ej till sitt förfogande har sådan ställföreträdare.
Förutom arvode bör luftskyddschef, som på grund av uppdraget att vara luftskyddschef
gått miste om kontanta avlöningsförmåner av tjänst eller annan
arbetsanställning äga uppbära ersättning för de förmåner av dylikt slag han
gått förlustig på grund av sitt uppdrag. Vad slutligen angår bestämmandet
av arvodenas belopp bör man därvid hålla sig betydligt under det belopp, som
närmast kan anses innefatta full ekonomisk kompensation för arbetet.
47
Kungl. Maj-.ts proposition nr 273.
Från dessa utgångspunkter föreslås, att följande principer läggas till grund
för bestämmandet av arvodena:
1. Till luftskyddschef, som ej är befattningshavare vid polisväsendet, utgår
månadsarvode med följande belopp:
i luftskyddsområde, som innehåller luftskyddsort av A-klass med mera än
30,000 invånare 160 kronor,
i luftskyddsområde, som innehåller luftskyddsort av A-klass med mindre
än 30,000 invånare, 120 kronor.
i luftskyddsområde, som innehåller luftskyddsort av B-klass, 80 kronor,
i luftskyddsområde, som innehåller luftskyddsort av C- eller D-klass, 40
kronor.
Finnas inom luftskyddsområdet flera luftskyddsorter, anses två D-orter
eller en C- och en D ort lika med en B ort, två C-orter eller en B- och en
C-ort lika med en A-ort med mindre än 30,000 invånare samt två B örter lika
med en A-ort med mera än 30,000 invånare.
2. Har ställföreträdande (vice) luftskyddschef, som ej är befattningshavare
vid polisväsendet, arbetsuppgifter, vilka uppenbarligen äro i allo likvärdiga
med de arbetsuppgifter, vilka åvila arvodesberättigad luftskyddschef, må
Kungl. Maj:t på särskild framställning förordna, att till ställföreträdande
luftskyddschefen skall utgå högst 40 procent av det arvode, som enligt 1 punkten
tillkommer luftskyddschefen i området eller som skulle hava tillkommit
den sistnämnde, därest han icke varit befattningshavare vid polisväsendet.
Utgår i sådant fall arvode jämlikt 1 punkten jämväl till luftskyddschefen,
skall detta arvode minskas med det belopp, som uppbäres av ställföreträdande
luftskyddschefen.
3. Har sådan luftskyddschef, som ej är befattningshavare vid polisväsendet,
på grund av sitt arbete inom luftskyddet gått miste om kontanta avlöningsförmåner
av tjänst eller annan arbetsanställning, äger länsstyrelsen —
under förutsättning att länsstyrelsen finner det icke skäligen hava kunnat
påfordras, att arbetet inom luftskyddet fullgjorts vid sidan av det ordinarie
förvärvsarbetet — tillerkänna luftskyddschefen ersättning för de förmåner av
dylikt slag, vilka han styrker sig hava gått förlustig under ledighet för luftskyddsarbetets
fullgörande.
4. Bestämmelserna gälla från och med den 1 juli 1940 till och med den
30 juni 1942 eller den tidigare tidpunkt då ny lagstiftning om luftskyddet
träder i kraft, dock allenast under förutsättning att luftsky ddstillstånd råder
under sagda tid.
Det är icke avsett att arvode skall uppbäras annat än under tid då luftskyddschef
faktiskt tjänstgör. Något rätt till semester med bibehållet arvode
bör sålunda icke ifrågakomma. Däremot bör länsstyrelsen givetvis ej lägga
hinder i vägen för luftskyddschef eller ställföreträdande luftskyddschef att
erhålla tjänstledighet från respektive uppdrag under den tid han må åtnjuta
semester från sin huvudsakliga sysselsättning. Under sådan tid bör arvode
alltså utgå till den, som faktiskt utövar luftskyddschefskapet (vice luftskyddschefskapet).
48
Kungl. Majus proposition nr 272.
Enligt vissa från länsstyrelserna under sistlidne januari infordrade uppgifter
utgjorde antalet luftskyddschefer, som ej voro befattningshavare vid
polisväsendet, 37. Motsvarande antal vice luftskyddschefer kan — dels på
grund av den inom olika län växlande terminologien, dels ock på grund av
ofullständighet i uppgiftsmaterialet — icke exakt angivas men torde belöpa
sig till 275—300. I vilken utsträckning ställföreträdande luftskyddschef kan
komma att av Kungl. Majit tillerkännas arvode kan icke på förhand beräknas.
Jag håller emellertid för troligt, att kostnaderna för arvoden och ersättningar
för mistad inkomst komma att för tiden den 1 juli 1940—den 30 juni 1942
uppgå till omkring 100,000 kronor.
Jag får därför hemställa, att ett förslagsanslag av 100,000 kronor anvisas
å riksstaten för budgetåret 1941/42 under rubriken civilt luftskydd: arvoden
till vissa luftskyddschefer m. m.
XIII. Avlöning till blockledare.
Det civila luftskyddet indelas i allmänt luftskydd, industriluftskvdd
och enskilt luftskydd. För det enskilda luftskyddet användes i stor utsträckning
jämväl benämningen hemskydd. Envar av dessa grenar av luftskyddet
har sin särskilda, med stöd av luftskyddsförfogandelagen uttagna
personalorganisation.
Den till det allmänna luftskyddet hörande personalen åtnjuter under tjänstgöringen
ersättning. Denna utgår i enlighet med förordningen den 31 maj
1940 (nr 432) örn grunderna för avlöning av viss personal tillhörande det
allmänna luftskyddet; de på grund av 9 § luftskyddsförfogandelagen uttagna
kommunala kårerna avlönas dock jämväl under sin tjänstgöring inom luftskyddet
av vederbörande kommun.
I fråga om grunderna för bestämmandet av arvode till den, som tjänstgör
under minst tre dagar i följd, får jag hänvisa till den i det föregående under
rubriken Arvoden till vissa luftskyddschefer m. m. lämnade redogörelsen.
Vid tjänstgöring under kortare tid i följd än tre dagar utgår — med vissa
undantag — timlön med en tiondel av daglönen för icke familjeförsörjare,
dock högst för en tjänstgöringstid av tolv timmar under samma dygn.
I det kommittébetänkande, som låg till grund för utarbetandet av omförmälda
förordning (statens off. utredn. 1939: 45) berördes jämväl spörsmålet
om ersättning åt personal inom det enskilda luft-skyddet (hemskyddet). Frågan
om sådan ersättning syntes enligt betänkandet rimligen endast kunna uppkomma
för det teoretiskt tänkbara fall, att med uttagningen till tjänstgöring
förenades sådana villkor i fråga om uppehåll inom fastigheten, att vederbörande
bleve oförmögen att fullgöra sitt förvärvsarbete. En sådan situation
vore emellertid främmande för luftskyddets organisation. Uttagningen till
luftskyddstjänst måste av naturliga skäl begränsa sig till dem, som vid uttagningstillfället
av andra skäl uppehölle sig inom det område, där tjänstgöringen
skulle fullgöras, sålunda till dem, som där hade sin dagliga verksamhet eller
sin bostad. En skyldighet för en person att fullgöra luftskyddstjänst på långt
Kungl. Maj:ts proposition nr 272.
49
avstånd från sin arbetsplats eller bostad hade tydligen intet praktiskt värde.
Såvitt bekant torde, framhålles det slutligen i betänkandet, icke från något
håll hava ifrågasatts, att staten skulle hava skyldighet att avlöna det enskilda
luftskyddets personal.
Hemskyddet inom de olika fastigheterna äro organisatoriskt sammanförda
i kvarter eller block, vilka stå under ledning av en blockledare, som har det
närmaste ansvaret för effektiviteten av hemskydden inom blocket. I särskilda
anvisningar rörande hemskyddet, vilka utfärdats av luftskyddsinspektionen
den 31 augusti 1940, anföres rörande organisationen av dessa block följande:
Inom blocket bör, där personaltillgången så medgiver, organiseras en
central hemskyddsformation, blockgrupp, lydande direkt under blockledaren
och utrustad bland annat med sjuktransportmateriel och relativt god eldsläckningsmateriel
(motor- eller handkraftspruta, brandslang till brandpost eller
tappkran, redskap, verktyg). Normalslang oell motorspruta böra genom kommunens
försorg i första hand tilldelas sådana block som äro av större betydelse
eller ur brandsynpunkt särskilt utsatta. Övrig brandutrustning erhålles
genom att vid blockstation placera en del av den materiel, som prövas erforderlig
för de enskilda fastigheternas behov. (Jfr luftskyddslagen 11 § 4 mom.)
Blockgruppen samlas vid flyglarm till en blockstation, som inrymmes i det
ur utrymmes- och utryckningssynpunkter lämpligaste skyddsrummet i blocket.
Där blockledaren samtidigt är befälhavare å rapportsamlingsställe, bör blockstationen
förläggas i samma fastighet som rapportsamlingsstället eller i dess
omedelbara närhet.
Vid personalbrist kan genom inrättandet av dylika blockgrupper personantalet
inom varje hemskydd minskas. Det är därvid i vissa fall lämpligare
att organisera ett flertal egna hemskydd med mindre bemanning än ett färre
antal gemensamma med full bemanning (hemskyddsledare jämte ställföreträdare,
en eller flera husbrandvakter, vardera örn minst 3 å 4 personer, en
eller flera hemskyddssamariter, en eller flera ordonnanser samt en ordningsman).
Huvudvikten bör läggas vid, att åtminstone någon personal finnes
tillgänglig inom varje fastighet för att omedelbart angripa de brandhärdar,
som kunna uppstå. En sådan minskning av hemskyddens styrka kan anses
motiverad, där en blockledare finnes tillsatt, som vid behov snabbt kan insätta
förstärkning genom att inom blocket dirigera personal ur övriga hemskydd
eller ur blockgruppen.
Hemskyddspersonal bör principiellt tagas i anspråk endast för luftskydd
inom eget block. I händelse katastrof skulle hota samhället, bör emellertid
ett ingripande även inom andra områden kunna påfordras.
I en den 4 september 1940 dagtecknad framställning har luftskyddsinspektionen
hemställt, att blockledare under vissa omständigheter måtte komma
i åtnjutande av ersättning enligt förordningen den 31 maj 1940. Inspektionen
redogör till en början för organisationen av blocken enligt anvisningarna den
31 augusti 1940 samt framhåller, att de uppgifter, som blockledarna genom
dessa anvisningar ålagts, komme att bliva av betydligt större omfattning än
tidigare varit fallet. Inspektionen anser därför, att blockledarna på grund av
sin uppgift att organisatoriskt sammanknyta det allmänna och det enskilda
luftskyddet, borde tillhöra jämväl det allmänna luftskyddet bland annat i avlöningshänseende.
Den erforderliga kontrollen i fråga örn tjänstgöringstider
Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sand. Nr 272. ilva 4i 4
50
Kungl. Majrts proposition nr 272.
m. m. torde enligt inspektionen i viss utsträckning kunna utövas av tjänstegrenschef
eller distriktsledare för hemskyddet. Därjämte torde blockledarnas
rätt att tillgodoräkna sig avlöning kunna begränsas till vissa tider, då deras
arbetskraft särskilt toges i anspråk. Inspektionen fortsätter härefter:
Jämlikt Kungl Maj:ts cirkulär den 28 juni 1940 till luftskyddsinspektionen
m. fl. myndigheter angående beredskapsgrader inom civila luftskyddet under
luftskyddstillstånd skall hemskyddspersonal intaga full beredskap endast då
beredskapsgrad I anbefallts. Med hänsyn till sagda föreskrift vill inspektionen
föreslå att blockledarnas rätt att uppbära avlöning begränsas till de tider
de fullgöra luftskyddstjänstgöring vid beredskapsgrad I. I övrigt synes stadgandena
i ovanberörda förordning ävensom inspektionens anvisningar i anledning
av förordningen i tillämpliga delar böra gälla för blockledarnas rätt
till avlöning m. m. I inspektionens nämnda anvisningar förordas vissa förhöjningar
av avlöningen för personal tillhörande olika befälskategorier. Det
synes inspektionen skäligt att blockledarna i sistnämnda avseende åtnjuta förhöjning
med 10 procent motsvarande den förhöjning, som enligt anvisningarna
bör tillämpas beträffande gruppchefer eller personal i motsvarande befälsställning.
Departementschefen.
Vid den gängse uppdelningen av luftskyddet i allmänt luftskydd, industriluftskydd
och enskilt luftskydd (hemskydd) äro blockledarna otvivelaktigt att
hänföra till hemskyddet.
Två olika skäl synas hava legat till grund för ståndpunkten att ersättning
av statsmedel icke bör utgå till den inom hemskyddet tjänstgörande
personalen. Det ena skälet torde vara det, att tjänstgöringen i hemskyddet
väsentligen avser att skydda den tjänstgörandes egen egendom eller
hans familjemedlemmars liv, och att envar tjänstgörande har ett direkt intresse
av att eventuellt inträffande skador begränsas. En för ersättningsfrågan
avgörande faktor är vidare, huruvida tjänstgöringen kan antagas hindra
personalen från att utföra sitt vanliga förvärvs- eller försörjningsarbete. Då
det ansetts, att tjänstgöring inom hemskyddet icke borde påkallas, i den mån
tjänstgöringen utgjorde hinder för förvärvsarbete, har det tett sig naturligt
att ei-sättning ej heller utgått för tjänstgöringen.
Den första av dessa båda synpunkter — att tjänstgöringen avser att skydda
den tjänstgörandes egen egendom eller honom närståendes liv — gäller visserligen
även vid tjänstgöring inom ett block. Ju större område en viss enhet
inom hemskyddet har sig tilldelad, dess mindre framträdande blir emellertid
synpunkten ifråga. En blockgrupp får sålunda till uppgift att inskrida vid
skadefall å fastigheter, som måhända varken blockledaren eller någon medlem
av gruppen har anknytning till.
Yad beträffar förhållandet mellan hemskyddstjunst och förvärvsarbete skall
enligt de förut omnämnda anvisningarna den 31 augusti 1940 vid uppgörande
av plan för uttagning av personalen inom hemskyddet iakttagas, att liemskyddstjänsten
icke får hindra personalen från att utföra sitt vanliga förvärvs-
eller försörjningsarbete. Under hand har emellertid från luftskyddsinspektionens
sida meddelats, att på grund av den senaste tidens erfarenheter
51
Kungl. Maj:ts proposition nr 272.
denna princip för uttagningen måste revideras i varje fall såvitt avser blockledarna.
Man måste nämligen enligt inspektionens mening inrikta sig på att
så bygga ut hemskyddsorganisationen, att inom varje block finnas flera såsom
blockledare kompetenta personer, vilka skiftesvis dygnet runt äro redo till
omedelbart ingripande. Under sådana förhållanden måste man också räkna
med att hemskyddstjänsten vid högsta beredskap inom luftskyddet i viss utsträckning
får företräde framför förvärvsarbetet.
Nu nämnda omständigheter synas mig försvaga de skäl, vilka tidigare
kunnat åberopas mot att över huvud medgiva ersättning för tjänstgöring inom
hemskyddet. Ett medgivande av sådan ersättning — även örn det endast är
fråga om en begränsad grupp av hemskyddspersonalen — kan dock beräknas
medföra avsevärda kostnader. Ersättning åt hemskyddspersonal är också
förenad med den påtagbara olägenheten, att tjänstgöringstiden i viss mån
undandrager sig kontroll.
Det synes mig icke lämpligt att nu taga definitiv ställning till frågan, i
vilken utsträckning ersättning bör i händelse av högsta beredskap inom luftskyddet
utgå till hemskyddspersonal. Denna fråga bör nämligen närmare
övervägas i samband med den kommande revisionen av luftskyddslagstiftningen.
För den händelse beredskapsgrad I inom luftskyddet skulle bliva
påbjuden innan frågan om ny luftskyddslagstiftning blivit slutligt avgjord,
har jag emellertid för avsikt att — därest riksdagen ej framställer erinran
däremot — genom särskilt beslut tillförsäkra blockledare samma ersättning
under nämnda beredskapsgrad som för närvarande tillkommer personalen vid
det allmänna luftskyddet.
XIV. Hemställan.
Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
I) godkänna
dels av mig här förordade grunder för bidrag av statsmedel
till anordnande av skyddsrum i undervisningsanstalter;
dels följande personalförteckning för luftskyddsinspektionen.
Personalförteckning.
Befattning Lönegrad
Tjänstemän å ordinarie stat.
1 överdirektör ......................................................... C 8
2 luftskyddsinspektörer .......................................... A 26
Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än den 20:e.
1 överingenjör ...................................................... Eo 28
1 intendent ............................................................ Eo 26
1 sekreterare ......................................................... Eo 26;
52
Kungl. Majlis proposition nr 272.
dels ock följande avlöningsstat för luftskyddsinspektionen att
tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1941/42:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
................................................... kronor 36,000
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Majit, förslagsvis ..................... » 100,000
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal » 185,000
4. Rörligt tillägg, förslagsvis ........................ » 10,000
Summa förslagsanslag kronor 331,000;
II) å riksstaten för budgetåret 1941/42 anvisa
dels till Luftskyddsinspektionen: Avlöninqar ett förslaqsanslaq
av ............................................................... kronor 296,000;
dels till Luftskyddsinspektionen: Omkostnader ett förslagsanslag
av .............................................. kronor 161,000;
dels till Civilt luftskydd: Alarmeringsanordningar ett reservationsanslag
av ............................................. kronor 261,000;
dels till Civilt luftskydd: Gasskyddsutrustning ett reservationsanslag
av ............................................. kronor 525,000;
dels till Civilt luftskydd: Anskaffande av viss gasskyddsmateriel
för förbrukningsändamål m. m., ett förslagsanslag
av ......................................................... kronor 495,000;
dels till Civilt luftskydd: Luftskyddsövningar ett förslagsanslag
av ...................................................... kronor 50,000;
dels till Civilt luftskydd: Försöksverksamhet ett förslagsanslag
av ...................................................... kronor 65,000;
dels till Civilt luftskydd: Statens luftskyddsskola ett förslagsanslag
av ...................................................... kronor 40,000;
dels till Civilt luftskydd: Bidrag till enskilda sammanslutningar
för utbildning av luftskyddspersonal m. m. ett anslag
av ............................................................... kronor 477,600;
dels till Civilt luftskydd: Bidrag till kommuner för anordnande
av vissa skyddsrum, ett reservationsanslag
av ................................................... kronor 4,000,000;
dels ock till Civilt luftskydd: Arvoden till vissa luftskyddschefer
m. m. ett förslagsanslag av .................. kronor 100,000.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt förordnar,
att proposition av den lydelse bilaga vid detta
protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Bertha Klemedtson.
Stockholm 1041. K. L. Beckmans Boktryckeri.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (3)
3 kopplingar.
- Rskr. 1941:460 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anvisande av vissa anslag till det civila lujtskyddet jämte i ämnet väckta motioner. s. 7 i texten
- SU 1941:217 Memorial i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut beträffande anslag till luftskyddsinspektionen: avlöningar. s. 1 i texten
- SU 1941:203 Utlåtande i anledning av Kungl. Majlis proposition angående anvisande av vissa anslag till det civila luftskyddet jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten