Sök i Ratio Lex

Med förslag till utrymning slag, m. m

1941-06-04 · 100 sidor, varav 100 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 100 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1941:273, Med förslag till utrymning slag, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

1

Nr 273.

Kungl. Maj:ts ''proposition till riksdagen med förslag till

utrymning slag, m. m.; given Stockholms slott den 4

juni 1941.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till

1) utrymningslag;

2) lag örn ändrad lydelse av 18 § luftskyddslagen den 11 juni 1937 (nr

504);

3) lag angående ändring i vissa delar av lagen den 31 mars 1938 (nr 90)

örn förfoganderätt för luftskyddets behov;

4) förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 13 april

1940 (nr 215) örn utrymningshjälp;

5) förordning örn grunderna för avlöning av personal, som fullgör utrymningstjänst;

samt

6) lag med vissa bestämmelser angående omhändertagande av flyktingar

m. m.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 273.

1125 41

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Förslag

till

Utrymningslag:.

Härigenom förordnas som följer:

Rätten att ålägga eller uppmana till utrymning.

1 §•

Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, äger Konungen eller den

myndighet Konungen därtill bemyndigar, i syfte att bereda ökat skydd mot

verkningarna av anfall från luften, ålägga eller uppmana samtliga invånare

eller särskild befolkningsgrupp inom visst område att lämna sin bostad och

taga uppehåll utom angivet område under den tid, för vilken åläggandet eller

uppmaningen gäller (luftskyddsutrymning).

2§-

Prövas under tid, då riket befinner sig i krig eller krigsfara, av hänsyn till

rikets försvar eller för skyddande av befolkningens liv oundgängligen erfor

derligt, att utrymning sker från område, inom vilket militära åtgärder av synnerlig

betydelse vidtagas eller kunna förväntas, äger Konungen utfärda åläggande

eller uppmaning av innehåll som i 1 § sägs (militärutrymning). För

sådant säkerhetsområde, som avses i 3 § lagen den 17 maj 1940 med vissa bestämmelser

till skydd för försvaret m. m., eller för viss del av sådant område

äger Konungen bemyndiga vederbörande militära befälhavare att besluta örn

militärutrymning.

3 §•

Utrymning, som sker till ort inom annat luftskyddsområde, benämnes

bortflyttning. Tages vid utrymning uppehåll inom det luftskyddsområde, där

den utrymda bostaden är belägen, benämnes utrymningen omflyttning.

4 §•

Har för visst område, inom vilket vederbörande militära befälhavare äger

besluta örn militärutrymning, civil myndighet erhållit bemyndigande att besluta

örn luftskyddsutrymning, må detta bemyndigande icke begagnas utan

medgivande av den militära befälhavaren.

5 §•

Konungen eller den myndighet Konungen därtill bemyndigar äger, i den

mån det prövas nödvändigt för vinnande av det med viss utrymning avsedda

syftet, meddela föreskrifter rörande uppehållsplatsen för dem, vilka på grund

av beslutet örn utrymning lämna sin bostad.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj-.ts proposition nr 273.

Utrymningens organisation.

6§.

Den centrala ledningen och övervakningen av åtgärderna för förberedande

och verkställande av utrymning utövas av den myndighet Konungen därtill

utser (centrala utrymningsmyndigheten).

7 §•

Planläggning för utrymning må ske allenast inom kommun, beträffande

vilken centrala utrymningsmyndigheten därom meddelat förordnande. Sådan

kommun benämnes i denna lag utrymningskommun.

8 §■

Inom utrymningskommun utövar luftskyddschef, med biträde av en utav

länsstyrelsen utsedd utrymningschcf, i enlighet med de anvisningar och föreskrifter

centrala utrymningsmyndigheten meddelar den omedelbara ledningen

av utrymning och planläggning därför.

Är inom utrymningskommun luftskyddsnämnd tillsatt, skall nämnden taga

samma befattning med utrymningens planläggning som med luftskyddets.

9 §-

Kommun är skyldig att, i enlighet med de anvisningar och föreskrifter

centrala utrymningsmyndigheten meddelar, genom kommunal inkvarteringsnämnd

fullgöra de arbetsuppgifter, vilka vid utrymning eller planläggning

därför erfordras för att ordna inkvartering, handhava frågor örn utrymningshjälp

samt i övrigt bistå dem, vilka i anledning av utrymning lämnat sin

bostad och tagit uppehåll inom kommunen eller tillfälligt befinna sig därstädes

under resa från eller till utrymningskommunen. Kommun, som ombesörjer

uppgifter av nu nämnt slag, kallas i denna lag inkvarteringskommun.

Utan hinder av vad i första stycket sägs äger centrala utrymningsmyndigheten

förordna, att där omförmälda uppgifter skola inom kommun, varest

enligt förefintliga planer för omflyttning inkvartering är avsedd att äga rum,

handhavas i den ordning som enligt 8 § gäller för ledningen av utrymning.

Har sådant förordnande meddelats, skola de befogenheter, som enligt denna

lag tillkomma, inkvarteringschef, varom i 10 § förmäles, i stället utövas av

luftskyddschefen med biträde av utrymningschefen.

10 §.

Kommun, i fråga örn vilken förordnande enligt 9 § andra stycket icke

meddelats, skall antingen tillsätta särskild inkvarteringsnämnd eller uppdraga

åt annan kommunal myndighet än fattigvårdsstyrelse att vara inkvarteringsnämnd.

Särskild inkvarteringsnämnd skall tillsättas allenast i fall, där

centrala iitrymningsmyndigheten förklarat sådan nämnd erforderlig med

hänsyn till att ett större antal personer avses skola inkvarteras i kommunen.

Centrala utrymningsmyndigheten skall i samråd med länsstyrelsen utse

inkvarteringschef med uppgift att inom visst verksamhetsområde (inkvar
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Majda proposition nr 273.

teringsområde) utöva den närmare tillsynen över inkvarteringsnämndernas

verksamhet.

Konungen meddelar närmare bestämmelser örn inkvarteringsnämnd och

inkvarteringschef.

H §•

Samtliga utrymningsmyndigheter skola samråda med länsstyrelsen i ärende

av sådan vikt, att länsstyrelsen på grund av sin allmänna ämbetsbefattning

bör vara förtrogen med ärendet. Under utrymning skall vad nu sagts dock

ej gälla, där synnerlig olägenhet kan uppkomma av det dröjsmål med ärendets

behandling, som sådant samråd skulle medföra.

Befinner sig riket i krig och kan på grund av krigsförhållandena beslut av

centrala utrymningsmyndigheten i visst fall icke avvaktas utan att det med

utrymning avsedda syftet allvarligt äventyras, äger länsstyrelse, på framställning

av luftskyddschef eller inkvarteringschef, utöva befogenhet som tillkommer

centrala utrymningsmyndigheten. Dock må åläggande eller uppmaning

enligt 1 § icke med stöd härav meddelas utan bemyndigande av

Konungen.

U try innings tj änsteplikt.

12 §.

Person, som under kalenderåret fyller lägst sexton och högst sjuttio år,

må, under nedan i denna paragraf angivna förutsättningar, åläggas att under

utrymning utföra sådant arbete, som är för genomförandet av utrymningen

och för ordnandet av inkvarteringen oundgängligen erforderligt. Skyldighet,

som härigenom ålägges, benämnes tdrymningstjänsteplikt.

Uttagning till utrymningstjänsteplikt verkställes, i utrymningskommun av

luftskyddschefen samt eljest av inkvarteringschefen.

Av luftskyddschef verkställd uttagning må omfatta dem, vilka hava sitt

hemvist i luftskyddsområdet, och skall avse tjänstgöring för verkställande av

utrymning, som berör nämnda område, eller tjänstgöring vid förläggning, i

vilken personer från området skola inkvarteras. Uttagning till tjänstgöring av

sistnämnda slag må dock icke ske efter det de, vilka utrymningsmyndigheterna

bistått med anordnande av reselägenhet, lämnat utrymningskommunen.

Uttagning, som inkvarteringschef verkställer, skall avse tjänstgöring inom

det inkvarteringsområde, i vilket den tjänstepliktige har sitt hemvist eller i

anledning av utrymningen tagit uppehåll. Ej må på grund av sådan uttagning

någon åläggas fullgöra tjänsteplikt under mera än en vecka av utrymningstiden.

13 §.

Myndighet, som äger verkställa uttagning till utrymningst jäns teplikt, äger

ålägga envar, som kan komma att bliva tjänstepliktig, att före uttagningen

inställa sig inför myndigheten för att lämna upplysning om förhållanden av

betydelse för uttagningen.

Den som uttagits är skyldig att vid tjänstepliktens fullgörande ställa sig

till efterrättelse de föreskrifter, som meddelas av den, som verkställt uttagningen

eller förordnats att hava tillsyn över arbetet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 273.

14 §.

Den som utan anmält laga förfall utebliver eller avviker från arbete, vartill

han uttagits, eller icke fullgör inställelseskyldigbet, som föreskrivits med stöd

av 13 §, må på framställning av den, som äger verkställa uttagningen, genom

polismyndighetens försorg hämtas.

15 §.

Örn ersättning till tjänstepliktig personal gäller vad särskilt stadgas.

Förfogande i anledning av utrymning.

16 §.

Då det prövas nödvändigt för genomförande av utrymning eller för ordnande

i samband därmed av inkvartering, äger i utrymningskommun luftskyddschefen

och i inkvarteringskommun inkvarteringschefen taga i anspråk

markområden, byggnader, transportmedel, livsmedel och annan egendom, som

tillhör eller innehaves av kommuner eller enskilda.

Markområden, byggnader och transportmedel tagas i anspråk med nyttjanderätt.

Egendom, som kan antagas bliva förbrukad eller förstörd eller komma

att väsentligt minska i värde, tages i anspråk med äganderätt. Annan egendom

tages i anspråk med nyttjanderätt, såvida icke luftskyddschefen eller inkvarteringschefen

finner lämpligt eller ägaren påfordrar, att egendomen övertages

med äganderätt.

Har ägare eller innehavare av byggnad, som tages i anspråk för inkvarteringsändamål,

stadigvarande bostad i byggnaden eller tillhör han eller

medlem av hans familj befolkningsgrupp, som ålagts eller uppmanats till utrymning,

skall nödigt bostadsutrymme i byggnaden anvisas ägaren eller innehavaren

och hans familj. Person, som ej har stadigvarande bostad i byggnaden,

må dock anvisas bostadsutrymme allenast i den mån han tillhör befolkningsgrupp

som nyss nämnts.

Har den, vilken själv tillhör befolkningsgrupp, som ålagts eller uppmanats

till utrymning, eller i vars familj finnes person, som tillhör sådan grupp, med

ägare eller innehavare av byggnad träffat avtal örn upplåtande av nyttjanderätt

till byggnaden eller del därav, och har ägaren eller innehavaren sist en

månad före åläggandet eller uppmaningen fullgjort den skyldighet att anmäla

upplåtelsen, som må vara föreskriven, skall nyttjanderättshavaren och hans

familj, i den mån vederbörande tillhör nyssnämnda befolkningsgrupp, anvisas

nödigt bostadsutrymme i byggnaden eller, därest därigenom allvarligt hinder

skulle uppkomma för användande enligt förefintlig plan av byggnaden till

internatförläggning, i annan byggnad inom samma kommun.

17 §.

Tages byggnad i anspråk för att bereda bostad åt den, som vid utrymning

ålagts eller uppmanats taga uppehåll utom sin bostad, är ägare eller innehavare

av byggnaden pliktig att tåla de åtgärder med avseende å byggnaden

ävensom dess inredning och utrustning, som av inkvarteringschef prövas

erforderliga för ändamålet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Där det finnes erforderligt, att åtgärd för att tillgodose behov, som avses

i första stycket, vidtages redan innan byggnaden tages i anspråk, är ägaren

eller innehavaren, i den mån Konungen det föreskriver, pliktig att tåla åtgärden.

Sådan föreskrift må meddelas allenast då riket befinner sig i krig

eller krigsfara.

18 §.

För åtgärd, som avses i 16 eller 17 §, är ägare eller innehavare av egendom,

som beröres av åtgärden, berättigad till ersättning av statsverket enligt nedan

angivna grunder.

För egendom, som övertages med äganderätt, lämnas ersättning med belopp,

som prövas skäligt med hänsyn till nödvändiga kostnader vid produktion

eller återförsäljning, normal handelsvinst eller andra på prissättningen normalt

inverkande förhållanden.

Då egendom tages i anspråk med nyttjanderätt, lämnas ersättning efter

enahanda grund för den för ägaren eller innehavaren förlorade avkastning

eller nytta. Har egendomen till följd av begagnandet lidit skada eller avsevärd

försämring, lämnas skälig ersättning därför.

Har åtgärd varom i 17 § sägs vidtagits, må, efter vad skäligt finnes, ersättning

lämnas för den kostnad ägaren eller innehavaren till följd därav fått

vidkännas samt för skada eller avsevärd försämring, som egendomen kan

hava lidit.

19 §.

Anspråk på ersättning för åtgärd, som avses i 16 eller 17 §, skall prövas i

den ordning, som är stadgad beträffande rekvisition för krigsmaktens behov.

Ändå att egendom, som tages i anspråk, är avsedd att tillhandahållas endast

vid särskilda tillfällen, må ersättningen bestämmas en gång för alla, dock att

inskränkning därigenom icke sker i rätten till ersättning för skada, som ej

förutsetts. Angående sätt och tid för ersättningens erläggande skall gälla vad

i rekvisitionslagen stadgas om likvid för fullgjord rekvisition.

20 §.

Har någon till säkerhet för fordran panträtt i egendom, som med äganderätt

tagits i anspråk, äger han, ändå att fordringen ej är till betalning förfallen,

framför ägaren rätt att ur ersättningsbeloppet utfå sin fordran. Samma

skall ock gälla i fråga örn den, som har rätt att kvarhålla egendomen till säkerhet

för förfallen fordran.

Ersättningsbelopp för egendom, som är utmätt, skall, örn borgenären det

yrkar, utgivas till utmätningsmannen. Avser ersättningsbeloppet egendom, som

satts i kvarstad eller under skingringsförbud, skall beloppet, där part det

äskar, utgivas till överexekutor; och har denne att nied beloppet förfara på

sätt i 186 § utsökningslagen är för där avsett fall stadgat.

21 §.

Envar som äger eller innehar markområde eller byggnad vare pliktig tåla,

att området eller byggnaden besiktigas av inkvarteringschef eller inkvarteringsnämnd

för utrönande av förutsättningarna för inkvartering därstädes.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

7

22 §.

Luftskyddschef och inkvarteringschef äga ålägga envar att lämna upplysning,

huruvida och i vilken myckenhet han innehar viss egendom, som kan

behöva tagas i anspråk jämlikt denna lag.

Åsidosätter någon skyldighet att lämna upplysning, som i första stycket

avses, eller finnes skälig anledning misstänka, att han söker vilseleda i fråga

om sitt innehav av egendom, som där sägs, må undersökning verkställas av

kontor, lagerlokal eller annan lägenhet, varöver han förfogar, så ock granskning

ske av hans liandelsböcker och affärshandlingar. I fråga om befogenhet

att besluta angående undersökning eller granskning, som nu nämnts, samt

beträffande tid, då undersökning må äga rum, och förfarandet därvid skola

bestämmelserna angående husrannsakan äga tillämpning.

Innehållet av upplysning, som lämnats enligt första stycket, samt vad som

inhämtats vid undersökning eller granskning, som avses i andra stycket, må

ej yppas i vidare mån än som erfordras för vinnande av det med upplysningens

avfordrande eller med undersökningen eller granskningen avsedda

ändamålet.

Kostnaderna för planläggning oell verkställande av utrymning.

23 §.

Betungas utrymningschef i och för planläggningen av luftskyddsutrymning

från viss kommun med arbete av sådan omfattning, att det icke skäligen kan

fordras, att arbetet utföres utan ersättning, åligger det kommunen att bestämma

skäligt arvode till honom för tiden innan beslut om luftskyddsutrymning

meddelas.

Har utrymningschef till uppgift att planlägga luftskyddsutrymning från

mera än en kommun, skall vid bestämmandet huruvida uppdraget bör vara

förenat med arvode hänsyn tagas till den sammanlagda arbetsbördan, därvid

varje särskild kommun har att bestrida arvode i förhållande till omfattningen

av planläggningsarbetet i fråga örn samma kommun.

Finner centrala utrymningsmyndigheten att i fall som i första eller andra

stycket avses högre arvode bör utgå än kommunen bestämt eller att arvode

bör utgå i fall då kommunen avslagit framställning härom, skall anmälan

göras till länsstyrelsen, som äger besluta, med vilket belopp arvode skall utgå.

24 §.

Det åligger kommun, inom vilken planläggning av luftskyddsutrymning

äger rum, att för tiden innan beslut om luftskyddsutrymning meddelats i

erforderlig omfattning dels tillhandahålla luftskyddschefen och utrymningschefen

biträdespersonal och lokaler, dels ock bestrida övriga i utrymningskommunen

uppkommande planläggningskostnader.

Avser planläggningsarbetet två eller flera kommuner och kan överenskommelse

icke träffas, i vad mån envar av dem skall bidraga till fullgörandet

av åliggandena enligt första stycket, ankommer tvistens avgörande på centrala

utrymningsmyndigheten.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

25 §.

De förpliktelser med avseende å personal och lokaler, som må hava åvilat

kommun jämlikt 23 eller 24 §, skola av kommunen i oförändrad omfattning

fullgöras jämväl under den tid, för vilken beslut örn luftskyddsutrymning

från kommunen gäller.

övriga kostnader, som uppkomma i utrymningskommun under den i första

stycket angivna tid, skola bestridas av statsverket.

26 §.

Samtliga kostnader, vilka uppkomma i utrymningskommun vid planläggning

eller verkställande av militärutrymning, skola bestridas av statsverket.

27 §.

Planlägges i en kommun såväl luftskyddsutrymning som militärutrymning,

skall centrala utrymningsmyndigheten, med hänsyn till omfattningen av de

båda planläggningarna, för varje månad bestämma, att planläggningskostnaderna

skola bestridas antingen i den ordning, som är stadgad i fråga örn luftskyddsutrymning,

eller enligt de för militärutrymning meddelade bestämmelserna.

28 §.

Den som driver barnhem, sjukhus, ålderdomshem eller annan vårdanstalt

är vid utrymning skyldig att utan ersättning ställa sådan utrustning, som

under utrymningen icke är behövlig för någon av anstalten i utrymningskommunen

utövad verksamhet, till förfogande för förläggning, i vilken personer

från anstalten skola inkvarteras.

29 §.

Vid internatförläggning anställd personal med arbetsuppgifter, för vilkas

fullgörande särskild personal var anställd i utrymningskommunen redan före

utrymningen, skall avlönas av den, som före utrymningen svarade för avlöningen

till sådan personal.

30 §.

I den mån ledamot i inkvarteringsnämnd åtnjuter arvode för deltagande i

nämndens sammanträden, skall kostnaden härför bestridas av inkvarteringskommunen.

31 §.

Sådana kostnader för planläggning och verkställande av utrymning, vilka

uppkomma i inkvarteringskommunen och icke avses i 28, 29 och 30 §§, skola

bestridas av statsverket.

32 §.

Kommun, inom vilken inkvarteringsnämnd är verksam, är berättigad att av

statsverket erhålla förskott å de utgifter, för vilka kommunen ej själv skall

svara. Förslår ej erhållet förskott för verksamhetens uppehållande, åligger

det kommunen att, i avvaktan på vederbörlig utanordning, förskottsvis ställa

egna medel till förfogande för gäldande av de erforderliga kostnaderna.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj-.ts proposition nr 273.

Utrymningshjälp.

33 §. ■

I fråga om utrymningshjälp gäller vad särskilt är stadgat.

Förbud mot bortflyttning.

34 §.

Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, äger Konungen eller den

myndighet Konungen därtill bemyndigar meddela förbud att lämna visst

område. Beträffande säkerhetsområde, som i 2 § omförmäles, eller viss del

av sådant område må dylikt bemyndigande givas endast vederbörande militära

befälhavare.

Har beslut meddelats örn luftskyddsutrymning eller militärutrymning, äger

den myndighet, som meddelat beslutet, jämväl utan särskilt bemyndigande

meddela dem, vilka icke omfattas av utrymningen, förbud att lämna den ort,

som skall utrymmas. För sådant område, inom vilket militär befälhavare äger

besluta örn militärutrymning, må dock civil myndighet icke utan befälhavarens

samtycke utfärda förbud mot bortflyttning.

35 §.

Förbud, som avses i 34 §, må meddelas allenast:

a) då det kan befaras, att militära åtgärder av synnerlig betydelse, vilka

vidtagas eller kunna förväntas inom området, eljest bliva väsentligt försvårade;

b) då tillgängliga transportmedel icke förslå för transport av andra än

dem, vilka må hava ålagts eller uppmanats bortflytta;

c) då bortflyttning är förenad med uppenbar livsfara;

d) då behovet på orten av luftskyddspersonal eljest icke skulle bliva tillgodosett;

eller

e) i ändamål att förhindra bortflyttning av näringsföretag, vars kvarblivande

i orten är av synnerlig vikt för befolkningens försörjning med förnödenheter

eller eljest för det ekonomiska livet därstädes.

Övriga bestämmelser.

36 §.

Luftskyddschef må i den utsträckning, som finnes lämplig, å utrymningschef

överlåta de befogenheter, som enligt 9 § andra stycket samt 12, 13, 16 och

22 §§ tillkomma luftskyddschefen.

37 §.

Har någon åsidosatt föreskrift eller föreläggande, som meddelats med

stöd av denna lag eller enligt 41 § meddelade bestämmelser, straffes med

dagsböter eller fängelse; äro omständigheterna synnerligen försvårande och

sker brottet under tid, för vilken beslut om utrymning gäller, må dömas till

straffarbete i högst två år. Lag samma vare, där någon i fall, som i 22 § första

stycket avses, mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift om förhållande, som

i sistnämnda lagrum avses.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majda proposition nr 273.

Fälles någon till straff enligt första stycket, må domstolen, efter ty skäligt

finnes, förklara egendom som undanhållits förverkad eller, om den ej kan

tillrättaskaffas, förplikta honom att utgiva ersättning för egendomens värde.

38 §.

Bryter någon mot vad i 22 § tredje stycket stadgas, straffes med dagsböter

eller fängelse.

39 §.

Brott, som i 38 § sägs, må av allmän åklagare åtalas allenast efter angivelse

av målsäganden.

Böter, som ådömas enligt denna lag, ävensom förverkad egendom och utdömd

ersättning, varom i 37 § andra stycket förmäles, tillfalla kronan.

40 §.

över luftskyddschefs, utrymningschefs, inkvarteringsnämnds och inkvarteringschefs

beslut i ärende, som avses i denna lag, må besvär anföras hos centrala

utrymningsmyndigheten inom tjugu dagar från det klaganden erhållit

del av beslutet.

Beslut, som enligt denna lag meddelats av länsstyrelse eller centrala utrymningsmyndigheten,

må överklagas hos Konungen inom tid, som i allmänhet

är bestämd för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks

beslut.

Talan må icke föras mot beslut, som meddelats enligt 1, 2, 5 eller 34 §.

Myndighets beslut i fall, som avses i 12—14 samt 16 och 17 §§, skall lända

till efterrättelse utan hinder av förd klagan.

41 §.

Konungen meddelar de närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpningen

av denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1941.

Genom denna lag upphäves lagen den 13 april 1940 (nr 216) örn vissa

skyldigheter för kommun i avseende å utrymning m. m.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 273.

11

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 18 § luftskyddslagen den 11 juni 1937

(nr 504).

Härigenom förordnas, att 18 § luftskyddslagen den 11 juni 19S71 skall

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

18 §.

Om utrymning gäller vad i särskild lag stadgas.

I fråga örn åtgärder, som föranledas av undanförande för luftskyddsändamål,

äger Konungen, utan hinder av vad ovan i denna lag är stadgat, meddela

särskilda föreskrifter angående luftskyddets organisation och förberedande.

Konungen äger---eller krigsskådeplats.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1941.

Förslag

till

Lag

angående ändring i vissa delar av lagen den 31 mars 1938 (nr 90)

örn förfoganderätt för luftskyddets behov.

Härigenom förordnas, dels att 2 § samt 3 § 3 och 4 mom. lagen den 31

mars 1938 örn förfoganderätt för luftskyddets behov skola upphöra att gälla,

dels att 1 §, 5 § 1 morn., 6 och 14 §§ samt 15 § 1 mom. samma lag2 skola

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att i lagen skall införas

en ny paragraf, betecknad såsom 21 §, av den lydelse nedan sägs:

1 §•

Bestämmelserna i 3—15 §§ skola äga tillämpning allenast då luftskyddstillstånd,

varom förmäles i 13 § luftskyddslagen, är rådande.

5 §•

1 mom. För åtgärd, som avses i 3 § 1 mom. eller 4 § 1 morn., är med nedan

i 2 och 3 mom. angivna undantag ägare eller innehavare av egendom, som

beröres av åtgärden, berättigad till ersättning av kronan.

1 Senaste lydelse se S. F. S. 1Ö40: 217.

2 Senaste lydelse se S. F. S. 1940: 219.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

För egendom---inverkande förhållanden.

Då egendom — — — ersättning därför.

Har åtgärd varom i 4 § 1 mom. sägs vidtagits, må, efter vad skäligt finnes,

ersättning lämnas för den kostnad ägaren eller innehavaren i följd därav fått

vidkännas samt för skada eller avsevärd försämring, som egendomen kan

hava lidit.

6 §•

Anspråk på ersättning för åtgärd, som avses i 3 § 1 mom. eller 4 § 1 mom.

skall, där ej 4 § 2 mom. är tillämpligt, prövas i den ordning, som är stadgad

beträffande rekvisition för krigsmaktens behov. Ändå att egendom, som tages

i anspråk, är avsedd att tillhandahållas endast vid särskilda tillfällen, må

ersättningen bestämmas en gång för alla, dock att inskränkning därigenom

icke sker i rätten till ersättning för skada, som ej förutsetts. Angående sätt

och tid för ersättningens erläggande skall gälla vad i rekvisitionslagen stadgas

örn likvid för fullgjord rekvisition.

14 §.

Länsstyrelsen må i den utsträckning, som finnes lämplig, uppdraga åt

luftskyddschef att inom luftskyddsområde utöva de befogenheter, som enligt

3 och 4 §§, 8 § första stycket samt 9—13 §§ tillkomma länsstyrelsen.

15 §.

1 mom. Över luftskyddschefs beslut i ärende, som avses i denna lag, må

besvär anföras hos länsstyrelsen inom tjugu dagar från det klaganden erhållit

del av beslutet.

Beslut, som enligt denna lag meddelats av länsstyrelse, må överklagas hos

Konungen inom tid, som i allmänhet är bestämd för överklagande av förvaltande

myndigheters och ämbetsverks beslut.

21 §.

Örn utrymning gäller vad i särskild lag stadgas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1941.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 273.

13

Förslag

till

Förordning

angående ändring i vissa delar av förordningen den 13 april lilio

(nr 215) örn utrymningshjälp.

Härigenom förordnas, att 3, 13, 36 och 40 §§ förordningen den 13 april

1940 örn utrymningshjälp skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

3 §•

Utrymningshjälp må utgå till den, vilken tillhör befolkningsgrupp, som

blivit i vederbörlig ordning ålagd eller uppmanad till utrymning.

13 §.

Den centrala----därtill utser.

De lokala åtgärderna med avseende å utrymningshjälpens förberedande

och handhavande ombesörjas i utrymningskommun av luftskyddschefen med

biträde av utrymningschefen och i inkvarteringskommun av inkvarteringsnämnden,

som därvid står under närmare tillsyn av inkvarteringschefen. Har

i fråga örn viss kommun förordnande enligt 9 § andra stycket utrymningslagen

meddelats, skola inom sådan kommun jämväl de åtgärder, som enligt

denna förordning ankomma å inkvarteringsnämnd, handhavas av luftskyddschefen

med biträde av utrymningschefen.

Luftskvddschef må i den utsträckning, som finnes lämplig, å utrymningschef

överlåta de befogenheter, som enligt andra stycket tillkomma luftskyddschefen.

36 §.

Är någon missnöjd med beslut, som enligt denna förordning meddelats

av luftskvddschef eller inkvarteringsnämnd, må klagan däröver föras hos den

i ]3 § första stycket avsedda myndigheten.

Besvär enligt---till besvärsmyndigheten.

över beslut av länsstyrelse enligt 30 § må klagan icke föras.

För medlemmar — — — förestår hushållet.

40 §.

Konungen äger---är sagt.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1941.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majus proposition nr 273.

Förslag

till

Förordning:

om grunderna för avlöning av personal, som fullgör utrymningstjänst.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Centrala utrymningsmyndiglieten skall, i överensstämmelse med vad i

denna förordning stadgas, fastställa reglemente för avlöning av statsmedel

åt personal, som under tid då beslut örn utrymning gäller fullgör utrymningstjänst

på grund av uttagning enligt 12 § utrymningslagen eller i enlighet med

frivillig överenskommelse.

Bestämmelserna i denna förordning äga ej tillämpning å sådan personal,

som avses i 30 § utrymningslagen eller som för sin tjänstgöring äger i annan

ordning uppbära avlöning till högre belopp än vad enligt denna förordning

utgår.

2 §•

För personal, som under en tid av minst tre dagar i följd fullgör utrymningstjänst,

omfattande i genomsnitt minst åtta timmar varje söckendag,

må, där ej nedan annorlunda stadgas, lönen för dag (daglön) högst bestämmas

i ortsgrupp I till fyra kronor, i ortsgrupp II till fem kronor och i

ortsgrupp III till sex kronor med tillägg av en krona 25 öre för familjemedlem,

som fyllt sexton år, och 80 öre för annan familjemedlem. För tjänstgöring,

som är förlagd mera än tio kilometer från hemvistet, utgår daglön,

även örn det genomsnittliga antalet arbetstimmar för dag ej uppgår

till åtta. I fråga örn kommunernas hänförande till ortsgrupp skall tillämpas

den enligt lagen örn folkpensionering verkställda indelningen. Är den kommun,

inom vilken tjänstgöringen sker, hänförd till annan ortsgrupp än den kommun,

där den tjänstgörande har sitt hemvist, skall den högre av dessa ortsgrupper

tillämpas.

Hen enligt första stycket bestämda daglönen må för person, som innehar

befälsställning eller särskild kompetens för viss utrymningstjänst, höjas med

högst fyrtio procent.

Såsom familjemedlemmar i förhållande till den, som fullgör utrymningstjänst,

räknas:

a) make, barn, adoptivbarn samt frånskild make, envar under förutsättning

att den tjänstgörande är underhållsskyldig gentemot vederbörande och vid

tjänstgöringens början i väsentlig mån bidrog till dennes underhåll;

b) föräldrar, adoptant, makes barn och makes adoptivbarn, envar under

de förutsättningar, som angivas under a), och under förutsättning tillika, att

den tjänstgörande vid tjänstgöringens början sammanbodde med vederbörande;

samt

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

c) husföreståndarinna under förutsättning att den tjänstgörande sammanbor

med egna eller hustrus barn eller adoptivbarn under sexton år samt,

därest han sammanbor jämväl med hustru, att hustrun är oförmögen till

arbete.

3 §•

Har person till följd av utrymningstjänstgöring gått miste örn inkomst

till belopp, som överstiger den honom jämlikt 2 § tillkommande lönen, utgår

under två månader från tjänstgöringens början ersättning för den av tjänstgöringen

föranledda inkomstminskningen med det belopp, vartill luftskyddschef

eller inkvarteringschef finner minskningen hava uppgått, dock med högst

hälften av den enligt 2 § utgående lönen. Konungen äger förordna, att sådan

ersättning må utgå under längre tid än två månader.

4 §•

Lider den, som tagits i anspråk för utrymningstjänstgöring, på grund härav

sådan minskning i sina inkomster, att han icke förmår bestrida utgifterna försm

bostad, må centrala utrymningsmyndigheten på därom gjord ansökan tillerkänna

honom skäligt bostadsbidrag. Bidraget må icke överstiga hyresvärdet

för den bostad, som den tjänstgörande innehade vid tjänstgöringens början,

däri inbegripet kostnad för bostadens förseende med värme.

5 §■

Bör dagavlönad person, som in natura erhåller erforderlig förplägnad,

minskas daglönen med två kronor.

6 §•

Vid tjänstgöring, som omfattar kortare tid än tre dagar i följd eller eljest

icke är att hänföra under 2 §, utgår med nedan stadgade undantag timlön med

en tiondel av daglönen i motsvarande befattning för icke familjeförsörjare,

dock högst för en tjänstgöringstid av tolv timmar under samma dygn.

Timlön utgår endast för tjänstgöring, som omfattat minst två timmar av

ett dygn.

7 §•

För person under aderton år äger luftskyddschef eller inkvarteringschef

bestämma lägre lönebelopp än de i 2 och 6 §§ angivna samt lägre avdrag än

i 5 § stadgas för förplägnad in natura.

8 §■

Vid tjänstgöring enligt 2 § uppbäres full daglön för begynnelse- och slutdagarna,

därest tjänstgöringen å dessa dagar uppgått till minst hälften av

den eljest brukliga tjänstgöringstiden för dag, och eljest halv daglön.

Vid tjänstgöring, för vilken timlön utgår, räknas dygnet från klockan sex.

I tjänstgöringstiden inräknas den tid, som skäligen åtgår för färd till eller

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majus proposition nr 273.

från tjänstgöringsplatsen. Vid brutet timantal räknas allenast tid, som omfattat

minst halv timme. Sistnämnda tid räknas såsom hel timme.

9 §•

Lön, ersättning för mistad inkomst och bostadsbidrag utbetalas i efterskott.

10 §.

Den som i inkvarteringsort fullgör utrymningstjänst, för vilken daglön

åtnjutes, äger vid tjänstledighet av anledning, som i 14 § civila avlöningsreglementet

sägs, under en tid av två månader åtnjuta full lön ävensom i förekommande

fall ersättning för mistad inkomst och bostadsbidrag. Under tjänstledighet

för annan sjukdom än sådan, som i nämnda paragraf avses, må under

samma tid utgå belopp, motsvarande tre fjärdedelar av nyssnämnda förmåner.

11 §•

Över luftskyddschefs eller inkvarteringschefs beslut i ärende, som avses

i denna förordning, må besvär anföras hos centrala utrymningsmyndigheten

inom tjugu dagar från det klaganden erhållit del av beslutet.

Den som är missnöjd med centrala utrymningsmyndighetens beslut enligt

denna förordning må däröver anföra besvär, därest beslutet meddelats med

stöd av 1 §, hos Konungen inom tid, som i allmänhet är bestämd för överklagande

av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut, samt eljest

hos kammarrätten sist före klockan tolv å trettionde dagen från det klaganden

erhöll del av beslutet.

Över kammarrättens beslut må klagan icke föras.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1941.

Förslag

till

Lag

med vissa bestämmelser angående omhändertagande av flyktingar m. m.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Konungen äger föreskriva, att den skyldighet att fullgöra vissa arbetsuppgifter,

som stadgas i 9 § utrymningslagen, skall beträffande viss eller

vissa kommuner avse jämväl omhändertagande av utländska flyktingar, som

inkommit till riket från krigförande land, eller av svenska medborgare, som

av annan anledning än utrymning i större antal taga tillfälligt uppehåll inom

kommunen.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Majus proposition nr 273.

2 §■

Handhavandet av de uppgifter, som jämlikt denna lag åläggas kommun,

skall ankomma å kommunens inkvarteringsnämnd, som därvid skall stå

under tillsyn av den jämlikt 10 § andra stycket utrymningslagen förordnade

inkvarteringschefen.

Konungen eller den myndighet Konungen därtill bemyndigar äger föreskriva,

att kommun, vilken beröres av föreskrift, som meddelats enligt 1 §,

skall tillsätta särskild inkvarteringsnämnd.

3 §•

Är det för verkställighet av föreskrift, som meddelats enligt 1 §, nödvändigt

att taga i anspråk eller eljest förfoga över markområden, byggnader,

transportmedel, livsmedel och annan egendom, äger inkvarteringschef samma

rätt härtill, som enligt 16 och 17 §§ utrymningslagen tillkommer honom för

där avsedda fall. Beträffande sådant förfogande skola bestämmelserna i

nämnda lag jämväl i övrigt äga motsvarande tillämpning.

4 §•

Bestämmelserna i 30—32 §§ utrymningslagen skola äga motsvarande tilllämpning

i fråga örn de kostnader, som uppkomma vid fullgörandet av

inkvarteringsnämnds åligganden enligt denna lag.

Benna lag träder i kraft den 1 juli 1941.

Bihang till riksdagens protokoll 1941

1 sami. Nr 273.

imil 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Majus proposition nr 273.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 23 maj 1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och försvarsdepartementen

anmäler chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, fråga

rörande särskild lagstiftning om utrymning samt anför:

Frågan örn revision av nu gällande luftskyddslagstiftning har varit föremål

för utredning inom luftskyddsinspektionen och statens utrymningskommission.

Utredningsarbetet har därvid så uppdelats dem emellan, att inspektionen

behandlat samtliga problem inom luftskyddet med undantag av utrymningen;

i fråga om denna, har utredning däremot verkställts av kommissionen.

Såsom resultat av nämnda utredningar hava avlämnats, av inspektionen

med skrivelse den 13 februari 1941 förslag till ny luftskyddslag och ny luftskyddskungörelse

samt av kommissionen med skrivelse den 14 februari 1941

förslag till utrymningslag, lag om vissa skyldigheter för kommun i avseende

å omhändertagande av flyktingar m. m. samt lag örn ändrad lydelse av lagen

den 17 maj 1940 (nr 358) med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m. m.

De sålunda utarbetade författningsförslagen jämte tillhörande motiveringar

hava därefter varit föremål för remissbehandling. Förslagen och

remissyttrandena hava därpå granskats inom socialdepartementet. Såvitt

angår förslaget till ny luftskyddslag har jag på grundval av nämnda granskning

kommit till den uppfattningen, att vissa särskilda spörsmål böra bliva

föremål för ytterligare utredning. Jag har därför för avsikt att föreslå Kungl.

Maj:t att bemyndiga mig att tillkalla vissa sakkunniga för att, i enlighet med

de direktiv, som kunna komma att föreskrivas, biträda med fortsatt utredning

av frågan örn revision av gällande luftskyddslagstiftning.

De flesta av de problem, som kunna antagas komma att dryftas vid den

kommande överarbetningen av luftskyddsinspektionens förslag beröra icke de

frågor, som behandlas i förslaget till utrymningslag. Förslaget till utrymningslag

är dock icke helt oberoende av luftskyddslagens gestaltning, då det i

fråga örn vissa punkter framstår såsom ett önskemål, att rättsreglerna i luftskydds-

och utrymningslagarna överensstämma.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Med hänsyn till det anförda tala onekligen vissa skäl för ett uppskov med

slutligt ståndpunkttagande jämväl till förslaget till utrymningslag. Då jag det

oaktat förordar det motsatta tillvägagångssättet, beror detta därpå, att vissa

i förslaget behandlade frågor — exempelvis om s. k. militärutrymning, örn

förbud mot utrymning samt om utrymningstjänsteplikt — för närvarande

äro helt oreglerade i lag eller föremål för allenast mycket knapphändig sådan

reglering. Nämnda omständighet utgör i nuvarande läge en brist, som det synes

mig vara av intresse att snarast möjligt få avhjälpt. I en sådan situation få

de i och för sig beaktansvärda skälen för uppskov vika.

Innan jag närmare ingår på behandlingen av förevarande lagstiftningsfråga,

vill jag i korthet redogöra för de nu gällande bestämmelserna på området.

Gällande lagstiftning.

Enligt 2 § lagen den 31 mars 1938 (nr 90) örn förfoganderätt för luftskyddets

behov äger Konungen eller, efter Konungens förordnande, länsstyrelse

eller annan myndighet föreskriva, att invånare å ort, som hotas av

anfall från luften, skola taga uppehåll utom sin bostad eller bostadsort, ävensom,

i den mån det prövas nödvändigt, bestämma, varest uppehåll skall tagas,

överträdelse av sådan föreskrift är straffbelagd; enligt 16 § luftskyddsförfogandelagen

i dess lydelse enligt lagen den 22 juni 1939 (nr 294) straffas

nämligen den, som åsidosätter föreskrift, som meddelats med stöd av lagen

eller dess tillämpningsbestämmelser, med dagsböter eller fängelse eller, vid

synnerligen försvårande omständigheter, med straffarbete i högst två år.

Luftskyddsförfogandelagens 2 § äger emellertid liksom flertalet av lagens

övriga huvudbestämmelser tillämpning allenast då luftskyddstillstånd är

lådande (1 §).

Den utrymning, varom här är fråga, förutsättes skola verkställas såsom

en luftskyddsåtgärd. Härav följer, att de bestämmelser, som i 3 och följande

paragrafer i luftskyddsförfogandelagen finnas rörande förfogande över egendom

för luftskyddsändamål, kunna vid behov utnyttjas för att bringa en ur

luftskyddssynpunkt anbefalld eller såsom önskvärd ansedd utrymning i verkställighet.

I fråga örn förfogande för utrymningsändamål hava för övrigt, i

och med de ändringar i luftskyddsförfogandelagen, som vidtogos genom lagen

den 13 april 1940, nr 219, meddelats vissa särbestämmelser. I 3 § 3 mom.

stadgas sålunda, att om byggnad tages i anspråk för att bereda bostad åt den,

som vid utrymning för luftskyddsändamål jämlikt 2 § fått sig ålagt eller i

vederbörlig ordning blivit av myndighet uppmanad att taga uppehåll utom

sin bostad eller bostadsort, ägare eller innehavare av byggnaden är pliktig

att tåla de åtgärder med avseende å byggnaden ävensom dess inredning och

utrustning, som av länsstyrelsen inövas erforderliga för ändamålet. Och i

3 § 4 mom. stadgas, att där det finnes erforderligt, att åtgärd för att tillgodose

behov, som avses i 3 morn., vidtages redan innan byggnaden tages i anspråk

ägaren eller innehavaren är, i den män Konungen det föreskriver, pliktig att

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Majus proposition nr 273.

tåla åtgärden; sådan föreskrift må, om riket befinner sig i krig eller krigsfara,

meddelas även om luftskyddstillstånd då ej råder.

Då utrymningen betraktas såsom en åtgärd inom luftskyddets ram, följer

därav, att utrymningsåtgärderna skola handhavas av de ordinarie luftskyddsorganen.

I verkligheten gäller emellertid härutinnan en delvis avvikande ordning,

vilken hämtar sitt stöd av 18 § luftskyddslagen den 11 juni 1937 (nr 504)

i dess lydelse enligt lagen den 13 april 1940, nr 217. Enligt nämnda lagrum

äger nämligen Konungen i fråga örn åtgärder, som föranledas av utrymning,

utan hinder av vad i lagen är stadgat, meddela särskilda föreskrifter angående

luftskyddets organisation och förberedande. Sedan något över ett år tillbaka

är organisationen av utrymningsangelägenheterna ordnad på följande sätt.

Såsom centralt organ för utrymningen fungerar statens utrymningskommission.

Enligt 14 § luftskyddskungörelsen den 13 april 1940 (nr 239) skall

kommissionen sålunda handhava den centrala ledningen och övervakningen

av de åtgärder, som föranledas av utrymning, samt för ändamålet meddela

erforderliga föreskrifter rörande bedrivandet av planläggningsarbetet för utrymning.

Luftskyddsinspektionens befattning med utrymningsärenden är

enligt 13 och 14 §§ samma kungörelse begränsad till att omfatta allenast meddelande

av anvisning, i vilken utsträckning planläggning för utrymning skall

ske inom olika luftskyddsorter eller andra områden samt avgivande av utlåtande

till kommissionen rörande vilka områden i riket, som vid bortflyttning

i anledning av utrymning kunna anses lämpade för inkvartering.

Yad därefter angår de lokala utrymningsmyndigheterna äro dessa organiserade

på skilda sätt i utrymningskommunerna och i inkvarteringskommunerna.

I utrymningskommunerna handhava de ordinarie luftskyddsorganen (länsstyrelser

och luftskyddschefer) jämväl utrymningsangelägenheterna.

I inkvarteringskommunerna däremot handhaves verksamheten av kommunala

inkvarteringsnämnder. Dessa utgöras antingen av särskilda inkvarteringsnämnder

eller av ett bestående kommunalt organ (dock ej fattigvårdsstyrelse),

som fungerar såsom inkvarteringsnämnd. Särskild inkvarteringsnämnd

tillsättes, efter förordnande av Konungen eller statens utrymningskommission,

inom kommun, till vilken jämlikt förefintliga planer för utrymning

ett större antal personer skall bortflytta [3 § första stycket lagen den 13

april 1940 (nr 216) örn vissa skyldigheter för kommun i avseende å utrymning

m. m.]. Den särskilda inkvarteringsnämndens verksamhet står under

närmare tillsyn av en av kommissionen förordnad inkvarteringschef (16 §

luftskyddskungörelsen). Inkvarteringsnämnds och inkvarteringschefs närmare

åligganden regleras i kungörelsen den 13 april 1940 (nr 220) om inkvarteringsnämnder.

Såväl utrymningskommissionen som, efter delegation från kommissionen,

inkvarteringscheferna lia tillagts den länsstyrelserna eljest tillkommande befogenheten

att medelst förfogande taga egendom i anspråk för utrymningsändamål

(14 § luftskyddsförfogandelagen i dess lydelse enligt lagen den 13

april 1940, nr 219).

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Majus proposition nr 273.

Det har här varit tal om utrymning från en kommun till en annan, s. k.

bortflyttning. Utrymningen kan emellertid avse allenast omflyttning inom

viss kommun och handlägges då lokalt av luftskyddsmyndigheten även såvitt

avser inkvartering.

Inkvarteringsnämnderna äro kommunala organ. Inkvarteringskommunernas

skyldighet att handhava de vid utrymning i inkvarteringskommunerna

uppkommande angelägenheterna grundas på den nyss omnämnda lagen örn

vissa skyldigheter för kommun i avseende å utrymning m. m. Denna skyldighet

är ej begränsad till att omfatta utrymning ur luftskyddssynpunkt utan gäller

i fråga örn ali utrymning i anledning av krig eller krigsfara (1 § första stycket).

Efter särskilt förordnande av Konungen kan skyldigheten komma att avse

jämväl det fall, att ett större antal personer av annan anledning än utrymning

tillfälligt tager uppehåll inom kommunen (1 § andra stycket); i detta hänseende

kan såsom exempel nämnas det fall att en större flyktingström från

annat land inkommit till riket. Även i sådana fall kan på grund härav organisationen

med inkvarteringsnämnder och inkvarteringschefer få träda i verksamhet.

Nyss har antytts, att en utrymning kan komma till stånd även av annan

anledning än på grund av faran för anfall från luften. En sådan utrymning

kan bliva nödvändig i fråga örn befolkning, som är bosatt å ort eller inom

område, där militära operationer äga rum eller förväntas komma att äga rum

inom en nära framtid, ävensom inom områden, där militära anstalter eljest

vidtagas i sådan omfattning, att befolkningen icke lämpligen bör kvarstanna.

Den av rent militära skäl betingade utrymningen omnämnes i mom. 1525

fältregemente! för armén (1940 års upplaga), varest stadgas, att, därest icke

särskilda föreskrifter utgivits för civilbefolkningens undanförande från hotad

gräns eller kusttrakt eller kårområde, armékårchef enligt bestämmelse av

överbefälhavaren och i samarbete med vederbörlig länsstyrelse skall vidtaga

erforderliga åtgärder härför. I detta sammanhang må ock nämnas, att uttryck

givits åt den uppfattningen, att örn krigsoperationerna så fordra ett område

kan utrymmas med stöd av vad i lagen den 17 maj 1940 (nr 358) med vissa

bestämmelser till skydd för försvaret m. m. stadgas örn rätt att meddela förbud

för obehöriga att beträda visst område.1)

Vid en utrymning kan behov av understöd och hjälp från samhällets sida

beräknas i stor utsträckning uppkomma bland dem som bortflyttat. För att

tillgodose detta behov har tillskapats en särskild hjälpform, kallad utrymningshjälp.

Bestämmelser härom återfinnas i förordningen den 13 april 1940

(nr 215) om utrymningshjälp. Utrymningshjälpen utgår in natura (naturahjälp)

eller kontant (kontanthjälp). Naturahjälpen meddelas genom att hjälptagaren

kostnadsfritt eller till nedsatt kostnad erhåller resa till eller från inkvarteringskommunen

eller i nämnda kommun förplägnad, inkvartering eller

sjukvård (5 §). Kontanthjälpen utgöres av resebidrag, underhållsbidrag,

1 Statens off. utreda. 1940:8, sid. 124; justitiedepartementets promemoria 1940:2,

sid. 13.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Majus proposition nr 278.

hyresbidrag och sjukbidrag (7 §). Såväl de centrala som de lokala åtgärderna

med avseende å utrymningshjälpens förberedande och handhavande ombesörjas

av samma organ som taga befattning med övriga utrymningsangelägenheter

(13 § utrymningshjälpsförordningen och kungörelsen den 13 april 1940,

nr 238).

Omfattningen av planläggningen för utrymning.

Tillstånd till planläggning för utrymning av luftskyddshänsyn har hittills

givits för 76 luftskyddsorter. Planläggningen å dessa orter avser bortflyttning

från orten av vissa befolkningsgrupper, nämligen

1) barn, huvudsakligen under 15 år, jämte vårdare;

2) blivande mödrar; samt

3) åldringar och andra arbetsoförmögna personer.

Nämnda befolkningsgrupper skola vid utrymning antingen bortflytta till

bostäder, som vederbörande själva anskaffat på landsbygden (självordnad inkvartering),

eller också beredas bostad genom myndigheternas försorg.

I senare fallet anvisas de bortflyttade bostäder hos personer, som äro

bosatta i inkvarteringsorten, eller i smärre för bostadsändamål lämpade men

outnyttjade byggnader eller lägenheter därstädes (enskild inkvartering).

För skolbarn ävensom för vissa arbetsoförmögna personer planeras i betydande

utsträckning även inkvartering å internatförläggningar. Å sådan förläggning

skall som regel finnas anställd särskild vårdpersonal ävensom hushållspersonal.

Inkvarteringsnämnden i den kommun, där internatförläggningen

är belägen, skall handhava de ekonomiska angelägenheterna för internatet

samt jämväl i övrigt ansvara för detsammas drift. Förläggning å internat

avses principiellt att komma till användning endast i den mån självordnad

eller enskild inkvartering icke kan ordnas eller icke lämpligen bör komma

ifråga.

Förutom planläggning av bortflyttning har det i vissa fall visat sig erforderligt,

att beträffande personer, som äro bosatta i omedelbar närhet av mera

sannolika bombmål, upprätta planer för deras omflyttning inom samma

kommun till andra, mera skyddade platser. För närvarande pågår över hela

landet utredning angående den utsträckning, i vilken omflyttning bör planeras

i fråga om befolkning, vars bostäder kunna anses hava ett särskilt utsatt läge.

översikt av statens utrymningskommissions

författningsförslag.

I kommissionens förslag till utrymningslag skiljes på två former av utrymning,

benämnda respektive luftskyddsutrymning och militärutrymning.

Luftskyddsutrymningen motsvarar då den utrymning, som för närvarande är

reglerad i 2 § luftskyddsförfogandelagen, medan den utrymning, som betingas

av rent militära skäl, benämnes militärutrymning. Dessa båda slag

av utrymning behandlas i 1—3 §§ lagförslaget. I 4 § fastslås, att den centrala

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 278.

ledningen och övervakningen av de åtgärder, som erfordras för förberedande

och verkställande av utrymning, skall utövas av den myndighet Konungen därtill

utser. I 5—9 §§ behandlas organisationen i utrymnings- och inkvarteringskommunerna.

Vidare lämnas i lagförslaget befogenhet åt utrymningsmyndigheterna

att uttaga lämpade personer att utföra vid utrymningen erforderligt

arbete, utrymningstjänsteplikt (10—12 §§). Under rubriken Förfogande i

anledning av utrymning behandlas i 13—20 §§ rätten att för utrymningsändamål

förfoga över byggnader, transportmedel m. m., reglerna örn ersättning

vid förfogande m. m. Kostnaderna för planläggning och verkställande

av utrymning behandlas i 21—30 §§. I 31 § hänvisas i fråga örn utrymningshjälpen

till den särskilda förordningen därom. Enligt 32 § äger Konungen

eller, enligt Konungens bemyndigande, annan myndighet meddela förbud mot

bortflyttning. Förbudet får dock endast meddelas under vissa i samma paragraf

angivna förutsättningar. Dessutom stadgas i 33 §, att förbudet ej må

göras mera omfattande än förhållandena oundgängligen kräva samt att det

särskilt skall tillses, att förbudet, såvitt möjligt, icke lägger hinder i vägen

för bedrivande av yrke eller näring. Förslaget till utrymningslag innehåller

slutligen i 34—38 §§ vissa bestämmelser örn straff, besvärsrätt m. m.

I ett särskilt förslag till lag örn vissa skyldigheter för kommun i avseende

å omhändertagande av flyktingar m. m. hava de förut omnämnda bestämmelserna

i 1 § andra stycket lagen om vissa skyldigheter för kommun i avseende

å utrymning m. m. upptagits.

Kommissionen har slutligen föreslagit, att i en särskild paragraf i lagen

med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m. m. hänvisning skulle ske

till vad om utrymning är stadgat i utrymningslagen.

Beträffande det närmare innehållet av de inom kommissionen utarbetade

lagförslagen med tillhörande motivering får jag hänvisa till den av kommissionen

överlämnade utredningen, vilken torde få såsom bilaga (Bilaga B)

fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende.

I kommissionens utredning omnämnes, att de i förslaget till utrymningslag

intagna bestämmelserna vore avsedda att fullständigas med vissa tillämpningsföreskrifter,

vilka lämpligen syntes böra utfärdas i form av en särskild

utrymningskungörelse.

Yttranden över kommissionens förslag.

över utrymningskommissionens förslag till utrymningslag hava efter remiss

yttranden avgivits av Överståthållarämbetet, länsstyrelserna i länen, överbefälhavaren

över rikets försvarskrafter, armé-, marin- och flygförvaltningarna,

riksvärderingsnämnden, medicinalstyrelsen, statens arbetsmarknadskommission,

luftskyddsinspektionen, järnvägsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

vattenfallsstyrelsen, statskontoret, skolöverstyrelsen, domänstyrelsen,

statens industrikommission, statens livsmedelskommission, svenska stadsförbundet,

svenska landskommunernas förbund, Sveriges industriförbund,

Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges skogsägareförbund, Sveriges skogs
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

24 Kungl. Maj.-ts proposition nr 273.

ägareföreningars riksförbund, riksluftskyddsförbundet, kvinnoföreningarnas

beredskapsorganisation, föreningen Sveriges stadsfiskal^-, svenska polisförbundet

samt överstyrelsen för svenska röda korset. Jämlikt föreskrift i

remissen har Överståthållarämbetet infordrat yttrande från Stockholms stad

och luftskyddschefen i Stockholm samt länsstyrelserna från de städer och luftskyddschefer,

vilkas hörande vederbörande funnit vara av särskilt intresse.

Såsom ett allmänt omdöme om remissinstansernas ståndpunkt till kommissionens

förslag kan framhållas, att förslaget i princip tillstyrkts eller lämnats

utan erinran.

Departementsförslaget.

På grundval av de av utrymningskommissionen avgivna lagförslagen

och däröver avgivna remissutlåtanden hava inom socialdepartementet utarbetats

förslag till utrymningslag, lag örn ändrad lydelse av 18 § luftskyddslagen

den 11 juni 1937 (ur 504), lag angående ändring i vissa delar av lagen

den 31 mars 1938 (nr 90) örn förfoganderätt för luftskyddets behov, förordning

angående ändring i vissa delar av förordningen den 13 april 1940 (nr 215)

örn utrymningshjälp, förordning orri grunderna för avlöning av personal,

som fullgör utrymningstjänst, samt lag med vissa bestämmelser angående omhändertagande

av flyktingar m. lii. Jag kommer nu att redogöra för dessa

författningsförslag, i samband varmed det väsentliga innehållet av remissyttrandena

jämväl kommer att återgivas.

FÖRSLAGET TILL UTRYMNINGSLAG.

Rätten att ålägga eller uppmana till Grymning.

1-5 §§.

Kommissionens förslag.

Kommissionsförslagets tre första paragrafer innehålla under rubriken

Förordnande om utrymning samt uppmaning till utrymning bestämm elser

om luftskyddsutrymning och milit är utrymning samt örn meddelande i samband

med utrymning av föreskrift om den nya uppehållsplatsen. Rörande det

närmare innehållet av nämnda paragrafer får jag hänvisa till Bilaga B sid.

29. I den motivering, som åtföljer lagförslaget, är ifrågavarande del av

förslaget behandlad å sid. 6—9 i samma bilaga.

Yttrandena.

överbefälhavaren över rikets försvarskrafter finner ur militär synpunkt

nödvändigt, att sådan utrymning varom stadgas i 2 § andra stycket lagförslaget

ej skall, därest den anbefalles av annan än Kungl. Majit, kunna komma till

utförande utan medgivande av militär myndighet.

Ett av skälen till att ifrågavarande lagförslag nu framlägges är, såsom

förut omnämnts, behovet att få till stånd en reglering av de rättsverkningar,

som böra åtfölja en av militära skäl påbjuden utrymning. Lagförslaget bör

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 273.

25

sålunda omfatta dels den nu i luftskyddsf bifogande lagen behandlade utrymningen,

dels ock utrymning av militära skäl. De med nämnda båda slag av

utrymning sammanhängande rättsliga spörsmålen äro i det väsentliga likartade,

och det faller sig därför naturligt att behandla dem gemensamt. Det är icke

möjligt att undvika den därmed följande olägenheten att samtidigt vissa

ändringar — vilka sannolikt komma att gälla allenast för en kortare övergångstid

— måste vidtagas i luftskyddsförfattningarna.

Departementsförslaget behandlar liksom kommissionens förslag utrymning

på grund av fara för anfall från luften, luftskyddsutrymning, i 1 § samt utrymning

på grund av militära skäl, militärutrymning, i 2 §. Gemensamt för

båda slagen av utrymning är, att den kan vara antingen obligatorisk eller

frivillig, vilket i förslaget är på det sätt uttryckt, att utrymningen grundar

sig antingen på ett åläggande eller på en uppmaning. Med hänsyn till ovissheten

rörande de omständigheter, under vilka frågan örn en utrymning kan

bliva aktuell, synes det lämpligt att hålla båda nu nämnda möjligheter

öppna.

Vad angår luftskyddsutrymningen kan enligt departementsförslaget beslut

därom meddelas av Konungen eller den myndighet Konungen därtill bemyndigar.

Att ett i den enskildes liv så djupt ingripande beslut som ett

förordnande örn utrymning såvitt möjligt bör meddelas av Kungl. Majit ligger

i sakens natur. Behov torde dock finnas att äga möjlighet att till viss myndighet

lämna bemyndigande att besluta härom. Ett dylikt bemyndigande lärer

väl i allmänhet komma att lämnas den centrala utrymningsmyndighet, vilken,

enligt vad av det följande framgår, skall utöva den centrala ledningen och

övervakningen av utrymningsåtgärderna. Att i lagtexten ett mera allmänt

uttryckssätt valts har sin grund däri, att inträffade rubbningar i förbindelserna

kunna nödvändiggöra, att beslutanderätten överlåtes åt ett lokalt organ.

Såsom utmärkande för luftskyddsutrymningen angives i lagförslaget vidare,

dels att syftemålet med densamma skall vara att bereda ökat skydd mot verkningarna

av anfall från luften, dels att den icke skall rikta sig till individuellt

bestämda personer utan antingen till samtliga invånare inom visst område,

eller ock till viss befolkningsgrupp inom området, exempelvis samtliga

skolbarn i vissa angivna klasser, dels ock att den skall innehålla föreskrift

eller uppmaning till vederbörande att lämna bostaden och taga uppehåll

utom angivet område under den tid föreskriften eller uppmaningen gäller.

Sistnämnda område behöver icke vara identiskt med det område, från vilket

utrymning skall ske; det kan sålunda befinnas ändamålsenligt att utrymma

de centrala partierna av en stad och samtidigt föreskriva, att den nya uppehållsplatsen

icke får vara belägen inom ett område med större utsträckning

än själva det utrymda området.

Militärutrymning kan enligt kommissionsförslaget ifrågakomma antingen

för sådant säkerhetsområde, som avses i 3 § lagen den 17 maj 1940 (nr 358)

med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m. m., eller för annat område,

där utrymningen finnes av hänsyn till rikets försvar eller för skyddande av

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

befolkningens liv oundgängligen påkallad. Anknytningen till säkerhetsområde

synes naturlig med hänsyn till att förekomsten av sådant område utgör ett

yttre tecken pa att man kan räkna nied möjligheten av nära förestående militäia

operationer inom området av sådan omfattning, att militärmyndigheterna

måste kunna utöva kontroll över civilbefolkningen. Ehuru det synes svårt att

föreställa sig, att ett förordnande örn militärutrymning kan vara oundgängligen

påkallat utan att det samtidigt är ett önskemål att giva militärmyndigheterna

de befogenheter, som avses i nyss åberopade lagrum, vill jag icke

motsätta mig kommissionens förslag, att militärutrymning må ske även inom

annat område än säkerhetsområde. För att emellertid skapa garanti för att

utrymning med stöd av ett måhända i annat läge givet generellt bemyndigande

— icke sker i oträngt mål, föreslår jag, att inom säkerhetsområde vederbörande

militära befälhavare må, enligt Konungens bemyndigande, besluta

örn utrymning men att utom sådant område utrymningsbeslutet må meddelas

allenast av Konungen. Den av överbefälhavaren över rikets försvarskrafter

framställda anmärkningen förfaller härmed.

Frågan örn gränsdragningen mellan bortflyttning och omflyttning (3 §)

behandlas i samband med redogörelsen för 9 § departeinentsförslaget.

Yad därefter angår 4 §, vilken saknar motsvarighet i kommissionens förslag,

reglerar denna det fall, att befogenhet att förordna örn utrymning tillkommer

såväl civil som militär myndighet. Det kan exempelvis inträffa, att

Kungl. Majit lämnat statens utrymningskommission ett bemyndigande att

för viss ort föranstalta om luftskyddsutrymning, och att samma ort ingår i ett

säkerhetsområde, i fråga om vilket vederbörande militära befälhavare bemyndigats

att förordna om militärutrymning. För sådant fall får enligt 4 §

bemyndigandet i fråga örn luftskyddsutrymning icke begagnas utan medgivande

av den militära befälhavaren. Med hänsyn till det bemyndigande

som lämnats den sistnämnde kunna nämligen de militära förhållandena tänkas

vara sådana, att en luftskyddsutrymning med därav följande disposition över

trafikmedel kan så ogynnsamt påverka det militära läget, att en sådan utrymning

trots den därmed följande större tryggheten för civilbefolkningen icke

är tillrådlig.

I luftskyddsförfogandelagen förutsättes, att i samband med beslut örn utrymning

föreskrift rörande den nya uppehållsplatsen meddelas »i den mån

det prövas nödvändigt». Denna förutsättning för att myndigheten skall äga

anvisa ny uppehållsplats är bibehållen såväl i kommissionens förslag som i

departementsförslaget, där den återfinnes i 5 §. Den kan sägas praktiskt innebära,

att den enskilde i första hand själv äger ordna bostad åt sig under utrymningstiden

och att myndigheterna ingripa endast i den mån den enskilde

antingen ej träffat någon anordning härför eller ock avser att taga uppehåll

i ort, som i utrymningshänseende är likställd med avflyttningsorten. Beslutet

om utrymning och beslutet om den nya uppehållsorten behöva ej meddelas

av samma myndigheter. Sålunda kan det förra beslutet meddelas av militär

befälhavare och det senare av civil utrymningsmyndighet. Därest Kungl.

Majit icke själv förbehåller sig beslutanderätten i dessa frågor, blir det be
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 273. 27

roende på innehållet i det av Kungl. Majit lämnade bemyndigandet, huruvida

och i vilken ordning beslut enligt denna paragraf skola meddelas.

Utrymningens organisation.

6—11 §§■

Kommissionens förslag.

Kommissionens förslag upptager i 4 § under rubriken Central utrymningsmyndighet

stadgande, enligt vilket myndighet, som Konungen därtill utser

(deri centrala utrymningsmyndigheten), utövar den centrala ledningen och

övervakningen av de åtgärder, som erfordras för förberedande och verkställande

av utrymning. I 5—9 §§ kommissionens förslag behandlas frågan

örn organisationen i utrymnings- och inkvarteringskommunerna (Bilaga B

sid. 29—30).

I fråga örn kommissionens uttalanden rörande de i 4—9 §§ föreslagna bestämmelserna

hänvisas till Bilaga B sid. 9—12.

Yttrandena.

Länsstyrelsen i Blekinge län anser, att centraliseringen av hithörande

frågor redan i fredstid drivits alltför långt. Under krig torde det vara fullständigt

otänkbart, att en central myndighet vid alla tillfällen på ens ett något

så när nöjaktigt sätt skulle i vad på densamma ankomme kunna utöva ledningen

av utiymningen inom rikets alla delar. Länsstyrelsen finner anställande

av flera inkvarteringschefer inom varje län kunna möjliggöra någon

decentralisation. Vidare borde vid krig länsstyrelsen, efter förordnande av

Kungl. Maj:t, äga att, i den mån inkvarteringschefen icke erhållit erforderligt

bemyndigande, i samråd med inkvarteringschefen utöva den centrala utrymningsmyndighetens

befogenheter i olika avseenden i alla de fall då utrymning

icke nöjaktigt kunde verkställas enligt vederbörligen fastställda planer samt

tiden icke medgåve inhämtande av nämnda myndighets beslut i uppkomna

frågor.

Länsstyrelsen i Västmanlands län ifrågasätter, örn ens under nuvarande

förhållanden det kan vara vare sig nödigt eller lämpligt, att utrymningsangelägenheterna

handhavas av särskild central myndighet. Det förefölle länsstyrelsen

som örn åtskilligt i fråga om både kostnader och smidighet i samarbete

och planläggning skulle vara att vinna, örn dessa angelägenheter förlädes

till särskild avdelning av luftskyddsorganisationen.

I fråga om länsstyrelsernas befattning med utrymning anmärker

länsstyrelsen i Malmöhus län att deras ansvar för planläggningen och

genomförandet av luftskyddsutrymning vore synnerligen oklar. Bortsett från

några detaljföreskrifter funnes nämligen rörande deras medverkan endast

bestämmelsen i 5 § första stycket i förslaget, att planläggning av luftskyddsutrymning

skulle under länsstyrelsens överinseende handhavas av luftskyddschefen

i enlighet med de föreskrifter, som meddelades av den centrala utrymningsmyndigheten.

Denna bestämmelse syntes böra förtydligas så, att därav

klart framginge, huruvida länsstyrelsen hade annat ansvar för planläggningen

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Majus proposition nr 273.

än att i förekommande fall tillse, att luftskyddschefen fullgjorde sina skyldigheter

i enlighet med de av utrymningskommissionen meddelade föreskrifterna.

Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller i denna fråga, att länsstyrelserna

enligt förslagets 5 § vore skyldiga att övervaka planläggningen för och

verkställandet av luftskyddsutrymning. Det förefölle dock som örn denna

bestämmelse i hög grad förlorade i värde, därest ej samtidigt den centrala

utrymningsmyndigheten i lagen eller tillämpningsförfattningen till densamma

ålades hålla länsstyrelserna underrättade om sina förberedelser, planer,

direktiv m. m.

Stockholms stadsfullmäktige anse, att länsstyrelserna ej kunna undvaras

i fråga örn den länslokala ledningen och övervakningen av de åtgärder, som

erfordras för förberedande och verkställande av utrymning. Den centrala

myndigheten kunde lika litet i fråga örn utrymning som i fråga örn luftskydd

förutsättas äga den överblick av situationen och de lokala förhållandena, som

vederbörande länsstyrelse hade. Bereddes länsstyrelsen samma ställning beträffande

utrymning som föreslagits i fråga örn luftskydd, undvekes också

den dualism, som i flera avseenden skulle bliva följden av bestämmelserna i

förslaget.

Örn länsstyrelses rätt enligt förslaget att förordna utrymningschef

gör länsstyrelsen i Kristianstads län det uttalandet, att bestämmelsen

kunde medföra, att länsstyrelserna förfore på olika sätt vid ordnandet av

denna angelägenhet. Då det emellertid syntes nödigt, att enhetlighet därutinnan

rådde, ifrågasätter länsstyrelsen, örn det icke borde åligga länsstyrelse

att förordna utrymningschef i varje ort, från vilken enligt gällande föreskrifter

utrymning skall äga rum.

Drätselkammaren i Jönköping ifrågasätter, örn det är lämpligt att luftskyddscheferna

skola betungas med uppgörandet av utrymningsplaner och

handhavande av övriga till utrymningsproblemet hörande arbetsuppgifter.

I varje fall borde inom större samhällen tillsättas särskilda utrymningschef er,

vilka dock givetvis skulle samråda med vederbörande luftskyddschef, exempelvis

vid fastställandet av vilka stadsdelar eller enskilda byggnader, som borde

utrymmas.

Mot förslaget örn luftskyddsnämnds befattning med utrymning

hav i flera yttranden riktats kritik, vilken i huvudsak går ut på att bestämmelsen

härom kunde komma att äventyra luftskyddschefens självständighet.

Kommissionens förslag att 1 uftskyddsmyndigheterna skola vid

utrymning, som består av omflyttning inom viss kommun, handhava

jämväl inkvarteringsangelägenheterna har berörts i några

remissyttranden.

Länsstyrelsen i Kronobergs län finner naturligt, att dylik omflyttning handhaves

av vederbörande inkvarteringsnämnd. Denna syntes nämligen bättre

skickad än vederbörande luftskyddschef att utföra de uppgifter, som kunde

komma ifråga vid omflyttning.

I anledning av utrymningskommissionens uttalande, att vid utrymning från

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Majus proposition nr 273.

en kommun till annan kommun inom samma luftskyddsområde vissa praktiska

olägenheter uppstå genom att inkvarteringsangelägenheterna i sistnämnda

kommun skola handhavas av inkvarteringsnämnden och icke av luftskyddschefen,

men att dessa olägenheter kunna avlägsnas därigenom att luftskyddschefen

förordnas till inkvarteringschef inom luftskyddsområdet framhålla

stadsfullmäktige i Södertälje och utrymningscliefen i Uppsala såsom mindre

troligt, att luftskyddschefen skulle kunna medhinna därmed förenade arbetsuppgifter.

Vid omflyttning liksom vid bortfly täning uppkomme en mångfald

problem av personlig och ekonomisk art, som komme att taga mycken tid i

anspråk. Då inkvarteringsnämnder redan funnes i utrymningsområdenas landskommuner,

syntes dessa nämnder böra handlägga hithörande frågor. Enhetlighet

i ärendenas behandling finge här, liksom i övriga fall, vinnas genom vederbörande

inkvarteringschef. Yad beträffade omflyttningen inom viss kommun

vore det klart, att luftskyddschefen icke kunde medhinna detta arbete.

Länsstyrelsen i Uppsala län framhåller, att, därest flyttning från en kommun

till annan inom samma luftskjMdsområde skulle visa sig lämplig, det

praktiska planläggandet borde genomföras av inkvarteringschefen, vilken

borde vara gemensam för hela området. Däremot vore det icke sannolikt, att

luftskyddschefen kunde medhinna denna uppgift.

I fråga örn den utsträckning, vari inkvarteringsnämnder böra

utses, anför länsstyrelsen i Kristianstads län, att de uppgjorda inkvarteringsplanerna

kunna komma att rubbas, och att sålunda order kunna komma att

utfärdas, att utrymning skall äga rum även till platser, för vilka någon inkvarteringsplan

icke är anbefalld. Länsstyrelsen föreslår därför, att särskild

inkvarteringsnämnd skall tillsättas inom varje kommun.

I anledning av förslaget att vissa kommuner genom förordnande av Kungl.

Majit eller av kommissionen skulle kunna helt befrias från att tillsätta inkvarteringsnämnd

ifrågasätter länsstyrelsen i Stockholms län, huruvida det

icke snarare vore välbetänkt att låta varje kommun, inom vilken särskild

inkvarteringsnämnd icke skall tillsättas, uppdraga åt annan kommunal myndighet

än fattigvårdsstyrelse att vara inkvarteringsnämnd. En dylik skyldighet

behövde icke vara liktydig med förpliktelse att vidtaga några planläggningsåtgärder,

men den skulle medföra den obestridliga fördelen, att det i varje

kommun funnes ett organ för inkvarteringsarbetet, därest det till följd av en

plötslig omsvängning av det militärpolitiska läget helt oförmodat visade sig

nödvändigt att taga kommunen i anspråk för inkvartei ingsuppgift-er.

Departementsförslagets 6 § motsvarar 4 § i kommissionens förslag och är Departementsav

samma sakliga innebörd som sistnämnda paragraf. Med anledning av vad klejen

länsstyrelsen i Västmanlands län i detta sammanhang yttrat må framhållas,

att avfattningen av paragrafen gör det möjligt att, om så skulle befinnas hamp

ligt, återföra den centrala handläggningen av utrymningsärendena till luft

skyddsinspektionen.

Enligt 13 § i nu gällande luftskyddskungörelse meddelar lnftskyddsinspektionen,

efter samråd med chefen för försvarsstaben (överbefälhavaren över

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Majus proposition nr 273.

rikets försvarskrafter, då sådan förordnats) och statens utrymningskommission,

anvisning, i vilken utsträckning planläggning för utrymning skall ske

inom olika luftskyddsorter eller andra områden. I enlighet härmed har, såsom

förut framhållits, tillstånd till planläggning för luftskyddsutrymning hittills

givits för 76 luftskyddsorter. Grunden till att luftskyddsinspektionen bibehållits

vid denna befattning med utrymning är den, att tillgången på skyddsrum eller

andra skyddsanordningar för civilbefolkningen å en ort ansetts av utslagsgivande

betydelse för frågan, i vilken omfattning planläggning och genomförande av

utrymning borde ske. Detta motiv har emellertid numera på grund av utvecklingen

inom luftskyddet till stor del mist sin betydelse. Anledning torde

därför saknas att i fortsättningen undanhålla den centrala utrymningsmyndigheten

beslutanderätten i dessa frågor. Med hänsyn till den betydelse dylika

beslut hava för de därav berörda kommunerna synes frågan örn nämnda

beslutanderätt böra regleras i lagen. Vid meddelande av beslut örn planläggning

för militärutrymning spela strategiska synpunkter uppenbarligen större

roll än då beslutet örn planläggning gäller luftskyddsutrymning. Den myndighet,

som meddelar beslut om planläggning av militärutrymning, måste dock

äga inblick i inkvarteringsmöjligheterna, och därför torde även i detta fall

den centrala utrymningsmyndigheten böra besluta i saken. I fråga örn såväl

luftskyddsutrymning som militärutrymning bör samråd givetvis äga rum med

den militära ledningen; föreskrift härom torde böra meddelas i utrymningskungörelsen.

Bestämmelse om den centrala utrymningsmyndighetens befogenhet

i nu nämnda avseende har upptagits i 7 § i lagförslaget.

I 8 § behandlas den lokala organisationen i utrymningskommunerna. Enligt

15 § första stycket och 21 § gällande luftskyddskungörelse skall i utrymningskommun

arbetet med utrymning handhavas av dem, som utöva ledningen av

lnftskyddet i övrigt inom kommunen. Detta innebär, att länsstyrelsen inom

varje län handhar ledningen samt att den omedelbara ledningen utövas av

luftskyddschefen. I verkligheten har emellertid en förskjutning härutinnan

inträtt i så måtto, att utrymningskommissionen såsom regel trätt i direkt

kontakt med luftskyddscheferna utan att använda länsstyrelsen såsom mellanled.

Länsstyrelsen har emellertid hållits underrättad örn de föreskrifter, som

kommissionen utfärdat, och de åtgärder den vidtagit.

Det torde vara kommissionens avsikt att den praxis, som sålunda utbildats,

skall fortfara. Detta torde också vara påkallat med hänsyn till angelägenheten

av att icke alltför mycket tynga organisationen. Då det emellertid knappast

kan fordras, att länsstyrelserna under sådana förhållanden skola kunna utöva

något verkligt överinseende över det lokala handhavandet, av utrymningsangelägenheterna,

synes avfattningen av 5 § första stycket i kommissionsförslaget

icke giva en fullt riktig bild av de verkliga förhållandena och dessutom

å länsstyrelserna lägga förpliktelser, som dessa få svårt att fullgöra

utan att närmare följa arbetet på detta område. Jag har därför låtit bestämmelsen

örn att utrymningen skall planläggas under länsstyrelsens överinseende

utgå. Länsstyrelserna böra liksom hittills såsom regel varit fallet hållas underkunniga

örn de viktigare dispositioner, som vidtagas av utrymningsmyndig
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 273. 31

heterna. I vissa speciella avseenden anser jag dessutom länsstyrelsen böra

fortfarande anlitas. Jag återkommer härtill i det följande.

Enligt utrymningskommissionens förslag skall ledningen av luftskyddsutrymning

samt planläggning för sådan utrymning inom utrymningskommun

handhavas av luftskyddschefen. Till biträde åt denne må länsstyrelsen förordna

en utrymningschef.

Såsom utrymningskommissionen framhåller fordrar den särskilt å de större

utrymningsorterna mycket omfattande utrymningsplanläggningen, att utrymningschefen

i huvudsak utövar den direkta ledningen av planläggningsarbetet.

Med rätta framhålles också av kommissionen, att mycket betydande krav

måste ställas på utrymningschefens personliga kvalifikationer. Med hänsyn

till omfattningen av de arbetsuppgifter, som i övrigt åvila luftskyddschefen,

framstår det nämligen som ett önskemål, att ansvaret för det löpande planläggningsarbetet

för utrymningen kan läggas på utrymningschefen och att luft

skyddschefens befattning med utrymningsärendena i stort sett kan inskränkas

till tillsyn och rådgivning. På grund härav förutsattes i departementsförslaget,

att utrymningschef skall förordnas för varje luftskyddsområde, i vilket någon

utrymningskommun ingår. Även om utrymningschefen förutsättes skola hava

det närmaste ansvaret för utrymningen och dess planläggning, torde kommissionsförslagets

terminologi, enligt vilken luftskyddschefen handhar utrym

ningsfrågorna och utrymningschefen är hans biträde, böra bibehållas. Befogenheterna

att uttaga personal och att taga egendom i anspråk torde nämligen

i första hand böra läggas å luftskyddschefen och å utrymningschefen endast

i den mån luftskyddschefen till denne delegerar sin rätt.

Yad nu sagts har närmast haft avseende å luftskyddsutrymning. I fråga

örn militärutrymning innehåller kommissionens förslag icke något annat stadgande

örn den lokala organisationen i utrymningskommunerna än en hänvisning

till bestämmelser, som av Konungen skola meddelas härom. Såsom anledning

härtill angives, att i de kommuner, där endast planläggning för mili

tärutryroning verkställes, en annan organisationsform än den för luftskyddsutrymning

avsedda i åtskilliga fall måste tillämpas, särskilt då fråga vore örn

landskommuner. I vissa landskommuner hade sålunda tillsatts särskilda

organ, för vilken organisation kostnaderna bestredes av statsmedel.

I vad män kostnaderna för militärutrymning böra bestridas på annat sätt

än kostnaderna för luftskyddsutrymning skall längre fram närmare beröras.

Bortses emellertid från kostnadsfrågan synas möjligheterna att i fråga örn

organisationen av militärutrymningen tillgodose praktiska hänsyn icke behöva,

bliva beskurna genom att en av länsstyrelsen förordnad utrymningschef får

under luftskyddschefens inseende handhava ledningen av utrymningen. Det

må påpekas, att utrymningschefens verksamhetsområde utgöres av luft

skyddsområdet. 1 den mån utrymningens omfattning det kräver, bör

naturligtvis erforderligt arbetsbiträde ställas till utrymningschefens förfogande.

Kunna i enlighet med det anförda gemensamma regler fastställas

för den lokala organisationen av luftskydds- och militärutrymning,

undviker man den enligt min mening med kommissionens förslag förenade

nackdelen, att vittgående befogenheter i lagen tilläggas ett organ, örn vars till
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Majit» proposition nr 273.

sättande eller närmare karaktär varken lagen eller den därtill hörande utrymningskungörelsen

skulle giva någon upplysning.

I enlighet med nu angivna riktlinjer har 8 § första stycket departementsförslaget

givits den avfattningen, att luftskyddschefen skall med biträde av

on utav länsstyrelsen utsedd utrymningschef i enlighet med de anvisningar

och föreskrifter den centrala utrymningsmyndigheten meddelar utöva den

omedelbara ledningen av utrymningen och dess planläggning inom de utrymningskommuner,

som ingå i luftskyddsområdet. Enligt 8 § andra stycket skall

inom utrymningskommun tillsatt luftskyddsnämnd taga samma befattning med

utrymningens planläggning som med luftskyddets.

9 § första stycket i departementsförslaget (7 § i kommissionens förslag)

innehåller i huvudsak det stadgande, som nu är upptaget i 1 § första stycket

lagen den 13 april 1940 (nr 216) örn vissa skyldigheter för kommun i avseende

å utrymning m. m. I överensstämmelse med ett av utrymningskommissionen

uttalat önskemål hava dock kommunens sk}''ldigheter utvidgats att omfatta —

förutom dem som taga uppehåll inom kommunen — jämväl dem, vilka passera

kommunen under resa från utrymningskommun eller tillbaka till denna.

Innan jag ingår på 9 § andra stycket departementsförslaget, vill jag beröra

frågan örn gränsdragningen mellan bortflyttning och omflyttning.

Vid framläggande för 1940 års lagtima riksdag av förslaget till förordning

om utrymningshjälp anförde jag till statsrådsprotokollet, att frågan huruvida

bortflyttning eller omflyttning förelåge enligt förslaget vore beroende på

huruvida flyttningen skedde från en kommun till annan eller endast till annan

del av samma kommun. Med hänsyn till att omflyttningen icke sträckte sig

utöver kommungränsen och då de sociala vårduppgifterna icke bleve lika starkt

framträdande vid omflyttning som vid bortflyttning, fann jag det te sig som

en onödig överorganisation att hava särskild mottagningsmyndighet för de

omflyttade motsvarande inkvarteringsnämnderna. De ordinarie luftskyddsorganen

borde därför handhava jämväl de uppgifter, som vid bortflyttning

ankomme på inkvarteringsnämnd. I enlighet härmed stadgas i 40 § förordningen

örn utrymningshjälp, att vid omflyttning inom viss kommun jämväl de

åtgärder, som enligt förordningen ankomma å inkvarteringsnämnd, skola

handhavas av dem, som utöva ledningen av luftskyddet inom kommunen.

Samma arbetsfördelning finnes fastslagen i 16 § luftskyddskungörelsen.

Tveksamhet kan råda örn huruvida man bör såsom bortflyttning eller omflyttning

betrakta det fall, att flyttningen sker till annan kommun inom samma

luftskyddsområde. Såsom av det föregående torde framgå anses för närvarande

i sådant fall bortflyttning föreligga.

Utrymningskommissionen omnämner, att i nu nämnda fall vissa olägenheter

uppkomma genom att inkvarteringsfrågorna skola handhavas av inkvarteringsnämnden

och icke av luftskyddschefen. Kommissionen anser emellertid,

att olägenheterna kunna avlägsnas därigenom att luftskyddschefen förordnas

till inkvarteringschef inom luftskyddsområdet. En utsträckning av de för

närvarande gällande bestämmelserna örn omflyttning att avse jämväl hithörande

fall skulle nämligen erfordra en relativt omfattande reglering av frågorna

rörande utrymningskostnader, tjänsteplikt, förfogande m. m.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Majus proposition nr 273.

Omflyttning torde mestadels komma att tillgripas beträffande begränsade

områden, vilka äro belägna i omedelbar närhet av anläggning, mot vilken luftanfall

kunna antagas komma att särskilt riktas eller som, i händelse den träffas

av bomber, kan genom eld- eller sprängverkan utgöra en fara för omgivningen;

såsom exempel på det senare fallet må nämnas en gasklocka, Yar den nya

uppehållsplatsen blir belägen beror i första hand på tillgången och belägenheten

av lämpliga inkvarteringsfastigheter. Av praktiska skäl kan inkvarteringen

komma att ordnas så, att en del av befolkningen inom det utrymda

området placeras på annat håll inom kommunen, under det att andra anvisas

bostad inom grannkommunen. Tillhör grannkommunen annat luftskyddsområde

måste särskilda mottagningsorgan, d. v. s inkvarteringschef och inkvarteringsnämnd,

taga hand om vederbörande. Är grannkommunen däremot belägen

inom samma luftskyddsområde, torde det i allmänhet vara mest praktiskt, att

luftskydds- och utrymningscheferna ordna inkvarteringsangelägenheterna jämväl

för de i annan kommun placerade personerna. Såvitt jag kan finna äro inga

egentliga komplikationer att befara örn detta önskemål tillgodoses på det sätt,

att frågan huruvida bortflyttning eller omflyttning föreligger bedömes med

hänsyn till luftskyddsområdet såsom en enhet, oberoende av kommungränserna.

Bestämmelse härom har upptagits i 3 § departementsförslaget.

Det synes mig emellertid för vissa fall mindre ändamålsenligt att bibehålla

den nuvarande ordningen att inkvarteringsangelägenheterna beträffande samtliga

omflyttade handhavas av luftskyddschefen men i fråga örn alla bortflyttade

av inkvarteringsnämnd. Jag åsyftar härvid närmast sådana fall, då

det inom en kommun finnes såväl omflyttade som bortflyttade. Den dualism,

som enligt nu gällande ordning härvid uppstår, synes mig böra undanröjas

genom att det lägges i centrala utrymningsmyndighetens hand att bestämma,

huruvida inkvarteringsangelägenheterna i kommun, där inkvartering sker av

omflyttade personer, skola handhavas av luftskyddschef eller inkvarteringschef.

Yad för viss kommun härom bestämmes blir gällande för såväl de omflyttade

som de bortflyttade. 9 § andra stycket departementsförslaget innehåller

stadgande av nämnda innebörd.

10 § departementsförslaget motsvarar 9 § kommissionens förslag. I olikhet

mot kommissionens förslag men i likhet med nuvarande lag skall dock enligt

departementsförslaget inkvarteringsnämnd finnas inom varje kommun; detta

stadgande synes nödvändigt — förutom av de skäl, som länsstyrelsen i Stockholms

län, enligt vad i det föregående angivits, framfört — av den anledningen

att inom varje kommun måste finnas organ, som har befogenhet att bevilja

utrymningshjälp åt person, som vid utrymningen måhända av rent personliga

skäl tager uppehåll inom kommunen. Dock skall givetvis inkvarteringsnämnd

icke finnas i kommun, i fråga om vilken förordnande enligt 9 § andra stycket

meddelats.

I 11 § första stycket hava samtliga utrymningsmyndigheter ålagts att samråda

med länsstyrelsen i ärende av sådan vikt, att länsstyrelsen på grund av

sin allmänna ämbetsbefattning bör vara förtrogen med ärendet. Enär länsstyrelsen

har sig ålagt att giva akt på länets tillstånd och behov, böra beslut

i utrymningsärenden, vilka kunna bliva av mera ingripande betydelse, icke

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 273.

112541 a

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

meddelas utan att länsstyrelsen fått göra sin mening gällande. Undantag

härifrån har gjorts för brådskande fall vid genomförande av utrymning.

Vid remissbehandlingen har farhåga yppats, att den rådande centraliseringen

av utrymningsärendena under krigstid kunde verka hindrande på

genomförandet av utrymningsåtgärderna. Yäl kan mot denna synpunkt, vilken

torde hava övervägts redan i samband med tillkomsten av den nuvarande utrymningsorganisationen,

invändas, att det å andra sidan utgör en fördel, att

planläggningsarbetet bedrives centralt med därav följande ökade möjligheter

att samordna utrymningen och hopjämka kolliderande anspråk och intressen.

Men även örn man kan förvänta, att utrymningen kan med stöd av planläggningsarbetet

genomföras utan att den centrala myndigheten behöver ingripa

i de särskilda detaljerna, måste man taga med i beräkningen att de lokala

myndigheterna på grund av krigsförhållandena kunna komma att vara i avsaknad

av erforderliga direktiv från den centrala myndigheten. Det synes

önskvärt, att vederbörande lokala myndigheter på förhand äro underkunniga

örn huru de i så fall skola förfara. Ehuru möjlighet finnes att i trängande

fall förfara i enlighet med 11 § lagen den 1 november 1940 (nr 923) med särskilda

bestämmelser angående stats- och kommunalmyndigheterna och deras

verksamhet vid krig eller krigsfara m. m., torde det dock vara att föredraga,

att självständig bestämmelse i ämnet införes i utrymningslagen. Så har skett

i 11 § andra stycket departementsförslaget. Där stadgas att örn riket befinner

sig i krig och på grund av krigsförhållandena beslut av den centrala utrymningsmyndigheten

i visst fall icke kan avvaktas utan att det med utrymning

avsedda syftet allvarligt äventyras, länsstyrelse äger, på framställning av

luftskyddschef eller inkvarteringschef, utöva befogenhet som tillkommer

centrala utrymningsmyndigheten. Den begränsningen föreskrives emellertid

härvidlag, att föreskrift eller uppmaning enligt 1 § icke må med stöd härav

meddelas utan bemyndigande av Konungen.

Utrymningstjäiisteplikt.

12—15 §§.

Kommissionens förslag.

I 10—12 §§ kommissionsförslaget meddelas bestämmelser örn utrymningstjänsteplikt

(Bilaga B sid. 30—31).

Beträffande utrymningskommissionens motivering till nu omförmälda

stadganden hänvisas till Bilaga B sid. 12^—16.

Yttrandena.

Statens arbetsmarknadskommission erinrar i sitt remissyttrande, vilket

utgör gemensamt remissvar å förslaget till luftskyddslag och förslaget till

utrymningslag, till en början örn att Kungl. Maj:t den 21 februari 1941 bemyndigat

kommissionen att i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer,

som av kommissionen uppdragits i en promemoria den 16 januari 1941,

verkställa inventering och registrering av personal, som tagits i anspråk för

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Majus proposition nr 273.

vissa beredskapsåtgärder. Rörande orsaken till att sådan inventering och

registrering påbjudits anför arbetsmarknadskommissionen:

Under krigsförhållanden komma från olika håll att ställas mycket stora

anspråk på icke krigstjänstgörande personers arbetskraft. Framför allt måste

man räkna med omfattande skyddsåtgärder av olika slag, såsom luftskydd

samt upprättande av hemvärn och reserver av reparations- och annat hjälpmanskap

och dylikt, samtidigt som produktionen på många områden ävensom

transportväsendet ställas inför problemet att prestera betydligt mera än vanligt,

ehuru personaltillgången minskats genom militärinkallelser. Det står

därför utom allt tvivel, att en kännbar knapphet på arbetskraft kommer att

inträda, och det blir ett problem av första ordningen att ändamålsenligt avgöra

de konkurrensfrågor, som i detta hänseende uppkomma. Självfallet kan

problemet icke alltid lösas så, att de olika anspråken tillgodoses successivt i

en viss inbördes ordning; vissa av dem måste ovillkorligen tillgodoses samtidigt,

och härvid måste stundom inträffa, att tilldelningen av arbetskraft till

ett visst ändamål blir mindre än vad företrädarna för detta anspråk anse

erforderligt. Även en sådan lösning av konkurrensfrågan måste emellertid i

längden anses bäst tillgodose vart och ett av dessa ändamål, även örn de ses

vart för sig; sålunda kan exempelvis icke luftskyddsorganisationen vara betjänt

med en på papperet befintlig rätt att uttaga personal, örn det vid ett

kritiskt tillfälle befinnes, att denna personal faktiskt är sysselsatt med andra

viktiga uppgifter i sådan utsträckning, att luftskyddets måhända långt förut

uPPgj?rda planer spolieras. Snarare bör det vara ett intresse för en specialorganisation

sådan som luftskyddet, att dess rörelsefrihet i fråga örn uttagning

av personal kvantitativt begränsas, om organisationen i gengäld får

vissa garantier för att den för organisationen avsedda personalen verkligen

vid behov står till dess förfogande.

Det har icke ansetts möjligt att på förhand avgöra, huru dessa konkurrensspörsmål

böra lösas, utan som en inledande åtgärd härför har påbörjats en

registrering genom arbetsmarknadskommissionens försorg av personaluttagning

för olika här avsedda ändamål. Avsikten är att, sedan man därigenom

vunnit en överblick av läget, kommissionen skall till Kungl. Majit inkomma

med de förslag, vartill registreringen och dess resultat kunna giva anledning.

Arbetsmarknadskommissionen säger sig icke vara beredd att, innan förenämnda

inventering slutförts, framlägga något utformat förslag i frågan, huru

konkurrens i fråga örn arbetskraften bör lösas. Kommissionen säger sig dock

vilja beröra problemets konturer och yttrar därvid:

De överväganden, som gjorts i fråga örn plan för ett samordnande av

beredskapsåtgärder torde i allmänhet ha utgått ifrån den situationen, att de

ifrågavarande personalkadrerna skola rekryteras, organiseras och ledas var

för sig — även örn naturligtvis ett visst samarbete mellan dem stundom

etableras. En utanför eller över de olika organisationerna stående myndighet

skulle tillmäta emar av dem dess utrymme i fråga örn pcrsonaltillgång. Då

nu en av de viktigaste och mest personalkrävande av dessa organisationer,

luftskyddet, eventuellt blir föremål för omorganisation, kan det emellertid

vara påkallat att gå något längre och upptaga frågan om en samordning av

mera genomgripande innebörd och i sådant hänseende kunde exempelvis

övervägas att ställa två eller flera dylika organisationer under gemensam ledning.

Därigenom skulle vinnas icke blott — såsom man avser att vinna redan

genom den förut antydda samordningen — att rekryteringen för varje sådant

ändamål får sin beskärda del och icke går i vägen för de övriga, utan även att,

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

där det påkallas, den i organisationen enrollerade personalen kan utnyttjas

för alla slags förekommande skyddsuppgifter, icke endast sådana, för vilka

organisationen egentligen tillkommit, exempelvis att hemvärnet användes för

släckning av skogseld, luftskyddspersonal för bevakning mot sabotage o. s. v.

Såsom antytts kan givetvis redan nu samarbete mellan de olika organisationerna

äga rum, men det är uppenbart, att deras ställande under gemensamt

befäl skulle giva bättre möjligheter till ett sådant utnyttjande. Här skall icke

i detalj upptagas till diskussion frågan, i vilken utsträckning ett sådant utnyttjande

av personalen växelvis för olika uppgifter är möjligt och lämpligt

av tekniska skäl; i vissa fall blir det uppenbarligen svårt eller omöjligt. Kommissionen

utgår emellertid ifrån, att personaltillgången under kritisk tid blir

utomordentligt knapp och att ett sådant utbyte som här antytts i viss icke

obetydlig utsträckning blir helt enkelt nödvändigt.

Då här talas örn organisationernas ställande under gemensamt befäl, bör

framhållas, att därmed icke avses en sammanslagning av organisationerna i

deras helhet. Icke heller torde kunna komma i fråga annat än att man i

ledningen för de smärre, operativa och tekniska enheterna (luftskyddsområden,

hemvärnsområden o. s. v.) bibehåller det på ifrågavarande uppgifter

specialiserade befälet. Lika litet kan det undvaras, att man för riket i dess

helhet har särskilda myndigheter för de olika skyddsuppgifterna med expertis

på de olika områdena, i varje fall i form av »inspektörer» (luftskyddsinspektör,

hemvärnsinspektör o. s. v.). Yad som här avses är emellertid, att de

olika organisationerna icke skulle, då de träda i funktion, vara organisatoriskt

skilda från ovan till nedan, alltså ända till de minsta verksamma enheterna,

utan att man på någon punkt i organisationsbyggnaden skulle så att säga göra

ett horisontellt snitt tvärs igenom dem alla och sammanföra de enheter, som

falla därunder, under ett gemensamt befäl. Därvid skulle alltså enheternas

nuvarande befäl bibehållas såsom »tjänstegrenschefer» och alltjämt ansvara

för det tekniskt riktiga bedrivandet av verksamheten inom respektive »tjänstegrenar»

men i vad det gäller personalens användning i stort inom distriktet

underställas den gemensamme befälhavaren. En förutsättning för en dylik

omorganisation är tydligen, att den territoriella indelning, vartill de olika

organisationerna nu ansluta sig, göres kongruent. — De myndigheter, som

nu handhava den centrala ledningen av de olika organisationerna, skulle därefter

få en ställning i förhållande till de lokala, gemensamma befälhavarna,

som erinrade i den civila förvaltningen örn vissa centrala verk gentemot länsstyrelserna

och i den militära förvaltningen om truppslagsinspektörerna gentemot

arnlöf ördelningscheferna.

Frågan örn på vilken punkt i organisationsbyggnaden denna samordning

tvärs över hela fältet skulle sättas in, är beroende av de särskilda organisationernas

uppbyggnad i detalj och tekniska indelning och skall icke närmare

diskuteras här. Det förefaller emellertid ofrånkomligt, att de geografiska

områden, till vilka indelningen skall hänföra sig, som regel bli mindre än ett

län av sedvanlig storlek. Då indelningen ej bör skära länsgränserna, bör man

alltså räkna med delar av län (eller helt län beträffande de allra minsta). Det

är tänkbart, att man i flertalet län skulle kunna utnyttja den för utrymningsändamål

befintliga indelningen i inkvarteringsområden, enligt vilken länen i

regel uppdelats på 2 å 3 områden.

Det förefaller, som örn man på denna väg skulle kunna komma fram till en

anordning, som efterhand kunde utvecklas till att utgöra en enhetlig ledning

och disponering för varje distrikt av därvarande civilbefolknings totala arbetsinsats.

Yärdet av en sådan anordning ligger i öppen dag. Att frågan härom

icke låter lösa sig annat än genom nyorganisation är beklagligt men sammanhänger

med att vår lokalförvaltning på det hela taget icke är så utbyggd, att

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 273. 37

den utan vidare kan påläggas mera betydande arbetsuppgifter, sammanhängande

med extraordinära förhållanden.

Även frågan örn omfattningen i detalj av denne »hemortsbefälhavares»

verksamhet kan här endast antydas i huvuddrag. I stort sett komme det att

röra sig örn dels vissa bevaknings- och skyddsuppgifter (hemvärn, extra polis,

luftskydd, brandskydd, skogsbrandskydd m. m.) och dels arbetskraftförsörjning

till transportväsen och produktion, i den mån sådan verksamhet av härför

ansvariga myndigheter föreskrives skola upprätthållas inom distriktet.

Ett sådant enhetsorgan, som här antytts, skulle möjliggöra icke endast ett

samordnande av rekryteringen för olika här avsedda ändamål utan även, att

eventuell tvångsuttagning härför (d. v. s. olika nu förekommande former av

av tjänsteplikt) kunde sammanföras såväl lagtekniskt som organisatoriskt.

Att detta skulle innebära en fördel är uppenbart.

Det förutsättes här att ifrågavarande befattningshavare underställas civil

administrativ myndighet.

Kommissionen avstyrker, under åberopande av nu återgivna avsnitt av

dess yttrande, de föreslagna formerna för tjänsteplikt för luftskyddet och utrymningsväsendet.

Utrymningsväsendets personalbehov kunde enligt kommissionen

tillgodoses inom ramen av gällande tjänstepliktslag, i den mån lagen

örn. förfoganderätt för luftskyddets behov ej vore tillämplig. Nu ifrågavarande

spörsmål borde därför ytterligare övervägas. Skulle kommissionens förslag

härom icke biträdas, hemställer kommissionen, att vid den slutliga utformningen

måtte beaktas följande av kommissionen framförda synpunkter:

Befogenheten att uttaga personal till luftskyddstjänst och utrymningstjänst

bör generellt uppdragas åt en och samma myndighet. Gives uppdraget

åt annan än länsstyrelse, skall vid uttagning samråd med länsstyrelsen äga

rum. Örn uppdraget ej gives åt den myndighet, som handhar tillämpningen

av lagen örn tjänsteplikt, böra de för uttagningen normerande föreskrifterna

avfattas så, att personaluttagning för sagda ändamål verkställes under intim

samverkan med riksarbetsstyrelsen och dess lokala organ.

Utrymningskommissionen har anfört, att det icke är möjligt att uppskjuta

personalanskaffningen till utrymningstillfället utan att personalen måste uttagas

på förhand, vilket i och för sig får anses självklart. Härutöver har

emellertid utrymningskommissionen anfört, att det vanliga tjänstepliktsinstitutet

icke erbjuder möjlighet till en så snabb personaluttagning, som måste

äga rum vid utrymning. Detta uttalande är icke på något sätt motiverat

Att tjänstepliktsinstitutet skulle komma att fungera långsammare än något

annat institut för personaluttagning är icke att befara. Tvärtom synes det

sannolikt, att en institution med personal, speciellt inriktad på uttagning av

arbetskraft, kommer att fungera snabbare än den, som endast mer eller mindre

tillfälligt sysslar med dylika angelägenheter, vilket senare måste bli fallet med

det centrala utrymningsorganet och dess lokalorgan.

Utrymningskommissionen anför, att den, som ingår i hemvärnet eller annan

frivillig försvarsorganisation, ej bör kunna, uttagas till utrymningstjänsteplikt.

Däremot synes det vara avsikten att denna tjänsteplikt skall förhindra

att person, som uttagits till tjänstgöring vid utrymning, uttages till arbete

enligt tjänstepliktslagen under den tid utrymningstjänsten varar. Utrymningskommissionen

föreslår, att i 18 § andra stycket tjänstepliktslagen tillägg härom

göres. Denna utrymningskommissionens uppfattning kan arbetsmarknadskommissionen

icke biträda. Det är riktigt, att utrynmingstjänst i vissa fall

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

får anses vara av den betydelse, att den bör äga företräde framför andra samhälliga

arbetsuppgifter, men att därifrån sluta till att utrymningstjänsten

under alla förhållanden skall äga företräde till arbetskraft framför varje annan

civil arbetsuppgift med undantag av hemvärnstjänst eller ledamotskap av

frivillig försvarsorganisation är att gå för långt. Arbetsuppgiftens betydelse

ur samhällets synpunkt bör i fråga om utrymnings t jänsten avgöras från fall

till fall, och arbetsmarknadskommissionen måste därför bestämt avstyrka, att

utrymningst jäns ten generellt gives företräde framför annan tjänst.

Personaluttagningen skulle enligt förslaget tillkomma i utrymningskommun

länsstyrelsen och i inkvarteringskommun den centrala utrymningsmyndigheten.

Under hänvisning till att kommissionen avstyrker inrättandet av särskild utrymningst

jänsteplikt hemställer kommissionen att bestämmelserna örn skyldigheten

att utföra utry innings t jänst utformas så, att uttagningen av personal

skall verkställas å utrymningsort i den ordning, som är eller kan bliva fastställd

för uttagning av personal för luftskydds tjänst, och å inkvarteringsort

med stöd av lagen om tjänsteplikt.

I anslutning till vad ovan anförts bör 34 § omformuleras med hänsyn till

att den centrala utrymningsmyndigheten ej skall äga befogenhet uttaga

personal.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län framhåller, att, då luftskyddschef inom

inkvarteringskommun icke tillerkänts någon befogenhet med avseende å utrymningsfrågor,

man måste befara, att en viss dualism inom dessa kommuner

komme att råda mellan utrymnings t jänsten och luftskyddstjänsten, särskilt

i vad avsåge uttagning av personal. En samordning av de olika intressena

borde ske i författningsväg. Enligt föreliggande förslag vore det formellt

icke uteslutet, att en person ut.toges till såväl luftskyddstjänsteplikt som

utrymningstjänsteplikt. Sådana föreskrifter måste meddelas, att antingen den

som tagits i anspråk för viss tjänsteplikt vore undantagen från annan tjänsteplikt

eller ock att åt en myndighet överlämnades att träffa avgörande om uttagning

till tjänsteplikt, varom här vore fråga. Lämpligast syntes vara, att

en myndighet erhölle rätt att vid konkurrens avgöra företrädesrätten.

Länsstyrelsen i Uppsala län framhåller såsom uppenbart, att ehuru själva

utrymningstjänsteplikten skall inträda först sedan förordnande örn eller uppmaning

till utrymning givits, personalens uttagning och fördelning måste

planläggas i god tid dessförinnan. Likartade synpunkter framföras av länsstyrelsen

i Stockholms län. Andra remissmyndigheter åter framhålla, att enligt

förslaget uttagning ej syntes kunna ske redan under fredstid; detta vore

emellertid oundgängligen nödvändigt, därest en organisation för handhavande

av utrymning skulle kunna åstadkommas redan i fredstid och sålunda en utrymning

genomföras snabbt och friktionsfritt. I några remissyttranden ifrågasättes,

huruvida icke skyldighet borde införas för person, som funnes upptagen

i utrymningsplan såsom avsedd att fullgöra utrymningst jänst, att på

anmodan av luftskyddschef undergå erforderlig utbildning och övning.

Länsstyrelsen i Blekinge län anser det böra uttryckligen angivas, att utrymningstjänsteplikten

innebär skyldighet för person inom utrymningskommun

att tjänstgöra även inom inkvarteringskommun, samt att det åligger utlymningskommun

att på begäran av inkvarteringsnämnd tillhandahålla er
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 273. 39

forderlig expeditionspersonal åt nämnden ävensom annan personal, som behöves

för inkvarteringens ombesörjande.

Medicinalstyrelsen föreslår, att bestämmelserna om utrymningstjänsteplikt

kompletteras med dels föreskrift att länsstyrelsen, respektive den centrala

utrymningsmyndigheten må, örn synnerliga skäl därtill föreligga, medgiva

befrielse från utrymningstjänsteplikt, dels ock föreskrift att medicinalpersonal

och annan sjukhuspersonal, den senare örn den fullgör eller är avsedd att

fullgöra tjänst vid sjukhus, som avses i lagen om sjukhusvård vid krig eller

krigsfara, må uttagas för fullgörande av utrymningstjänsteplikt endast efter

medgivande av medicinalstyrelsen.

Länsstyrelsen i Kronobergs län framhåller, att stadgandet i 12 § kommissionens

förslag om befogenhet för länsstyrelse att förordna om hämtning

genom polismyndighetens försorg för att ej bliva illusoriskt på grund av det

dröjsmål, som måste uppkomma innan länsstyrelsen hunne meddela förordnande,

borde anförtros polismyndigheten även i annat fall än det i 34 § kommissionens

förslag angivna.

Det är enligt min mening en fördel örn man så långt det är möjligt på frivillighetens

väg anskaffar den arbetskraft, som erfordras för genomförandet

av en utrymning. Man kan dock icke räkna med att man på denna väg skall

kunna i alla situationer erhålla tillräcklig arbetskraft. Det är därför nödvändigt

att äga tillgång till tvångsåtgärder.

De möjligheter, som för närvarande stå till buds för uttagning medelst

luftskyddsförfogandelagens tjänstepliktbestämmelser av personal för biträde

åt utrymningsmyndiglieterna, äro icke tillfyllest. Jag hänvisar i detta hänseende

till den av utrymningskommissionen härför lämnade redogörelsen

(Bilaga B sid. 12—13). Kommissionen har därför föreslagit, att vid sidan

om luftskyddstjänsteplikten — vilken efter den genom utrymningslagen företagna

boskillnaden mellan luftskydd och utrymning icke kommer att omfatta

tjänsteplikt för utrymningsändamål — till utrymningsmyndigheternas förfogande

skulle ställas ett särskilt institut, benämnt utrymningstjänsteplikt,

med stöd av vilket arbetskraft skulle kunna tvångsvis anskaffas till samtliga

arbetsuppgifter å såväl utrymningsorten som inkvarteringsorten.

Vid ståndpunkttagandet till detta förslag böra först två särskilda härmed

sammanhörande problem uppmärksammas.

Det första av dessa är huruvida särskild utrymningstjänsteplikt vid sidan

av den allmänna tjänsteplikten är erforderlig. Utrymningskommissionen har

gjort gällande, att det vanliga tjänstepliktsinstitutet icke erbjöde möjlighet

till en så snabb personaluttagning som måste äga rum vid utrymning. Arbetsmarknadskommissionen

däremot har ansett utrymningskommissionens

betänkligheter mot att lita enbart till den allmänna tjänsteplikten ogrundade.

De båda kommissionernas uppfattningar i denna sak synas mig icke så

oförenliga som vid första påseendet kan synas vara fallet. De arbetsuppgifter

Departements
chefen.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

det här är fråga om äro nämligen sinsemellan av olika karaktär och skilda

synpunkter måste därför läggas å desamma.

Den personal, som erfordras å utrymningsorten, har huvudsakligen till

arbetsuppgift att tjänstgöra å utrymningsbyrån och dess eventuella lokala

förgreningar eller å inkvarteringsbyråer, biljettbyråer och andra likartade

institutioner å utrymningsorten eller att biträda vid själva transporterna

inom utrymningsorten eller från denna till inkvarteringsorten. Såsom utrymningskommissionen

framhåller behöver denna personal tagas i anspråk

endast under en begränsad tid. För att det ytterst känsliga organisationsproblem

det här är fråga örn skall gå väl i lås är vidare nödvändigt, att

utrymningsmyndigheterna utarbetat en detaljerad plan, innefattande noggranna

undersökningar örn lämpligaste personalrekryteringen. Det synes

mig utgöra en given fördel, örn jämväl den formella befogenheten att verkställa

personaluttagning lägges hos samma myndighet, som har planläggningen

i övrigt örn hand. Med hänsyn till den begränsade tid uttagningen gäller och

det relativa fåtal det är fråga örn, synes mig tillskapandet av en utrymningstjänsteplikt

för denna personal icke behöva vålla några komplikationer för

de myndigheter, som handhava den allmänna tjänsteplikten.

Då utrymningstransporterna ankomma till inkvarteringsorten, uppstår

därstädes ett ansenligt arbetskraftsbehov av tillfällig art. Jag åsyftar i första

hand behovet av personer, som kunna biträda vid landsvägstransporterna från

den järnvägsstation, där tågresan avslutas, till respektive förläggningar. Vidare

torde åtskilliga inrednings- och utrustningsarbeten å förläggningarna återstå

att utföra, då utrymning påbjudes. Det är i båda dessa fall fråga örn arbeten,

vilka ej tåla uppskov men samtidigt äro på ganska kort tid slutförda. Jag

föreställer mig att det skall vara möjligt att delvis få dessa arbetsuppgifter

utförda genom frivilligt åtagande. Men i den mån tvångsuttagning blir nödvändig,

synes mig det smidigaste och med minsta omgång förenade tillvägagångssättet

vara att inkvarteringsorganen själva få ordna personaluttagningen.

Den personal, som erfordras för driften av internatförläggningar, får däremot

arbetsuppgifter av mera stadigvarande natur. Denna personal består

dels av personer, vilka äro hemmahörande i utrymningskommunen och medföljt

därifrån, och dels av personer, vilka icke äga någon anknytning till

utrymningskommunen.

Vad den förra gruppen beträffar torde denna personals tjänstgöring vid

internatförläggningen i allmänhet vara betingad antingen av att den äger

någon direkt anknytning till de i förläggningen inkvarterade (moder till barn,

som inkvarterats i förläggningen, person, som förut haft tjänsteanställning

hos förläggningens ledare eller annan funktionär därstädes o. s. v.) eller att

den äger för arbetet avpassad utbildning. I fråga örn många av de vid förläggningarna

tjänstgörande torde dessa båda synpunkter komma att sammanfalla.

Uttagningen av denna personalgrupp kommer att ske i utrymningskommunen.

Huruvida uttagningen bör ske av luftskyddschefen med stöd av utrymnings

tjänsteplikten eller av vederbörande länsarbetsstyrelse med anlitande

av den allmänna tjänsteplikten kan vara tveksamt. Till förmån för det

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj-.ts proposition nr 273.

förra alternativet synes mig tala, att det här i stor utsträckning är fråga om

personer med tidigare personlig kontakt med de inkvarterade och att utrymningsmyndigheterna

synas på grund av sina under planläggningsarbetet förvärvade

erfarenheter äga särskilda förutsättningar att ordna de speciella

rekryteringsproblem, som i detta fall uppställa sig. Tidsfaktorn är även här

av betydelse så till vida, att den uttagne för att kunna komma till inkvarteringsorten

i allmänhet måste vara beredd att medfölja själva utrymningstransporten.

Jag har därför stannat för att även i nu nämnda fall anlita utrymningstjänsteplikten

och giva vederbörande luftskyddschef befogenhet att verkställa

personaluttagningen, dock endast beträffande dem, som uttagas omedelbart

vid utrymningen. Senare eventuella kompletteringar tvångsvis av

personalen få sålunda, även örn personalen tages från utrymningskommunen,

ske med tillhjälp av de organ, som handhava den allmänna tjänsteplikten.

Beträffande slutligen den återstående gruppen eller den personal, som

erfordras vid förläggningarna utöver dem, vilka medföljt vid utrymningen,

synes för dennas vidkommande anledning icke föreligga att frångå de allmänna

reglerna för anskaffning tvångsvis av arbetskraft. Vederbörande inkvarteringsorgan

får sålunda för detta ändamål vända sig till länsarbetsstyrelsen.

Det andra av de båda problem, vilka, enligt vad jag förut anfört, borde

uppmärksammas i detta sammanhang, rör frågan örn den ställning utrymningstjänsteplikten

bör intaga i förhållande till de andra beredskapsuppgifter, vilka

konkurrera med densamma i fråga örn personalrekryteringen. I utrymningskommissionens

utredning hava vissa riktlinjer angivits för vad enligt kommissionens

mening härutinnan bör gälla. Arbetsmarknadskommissionen har

också i sitt remissyttrande ingående sysselsatt sig med spörsmålet.

Spörsmålet bör emellertid icke betraktas isolerat utan i sammanhang med

den mera omfattande och ytterst betydelsefulla frågan örn en avvägning av

de krav på icke krigstjänstgörande personers arbetskraft, som framställas

från olika beredskapsorganisationers sida. Det gäller härvidlag icke blott att

tillse att en person icke engagerar sig för flera olika beredskapsuppgifter och

att, örn oförenlig konkurrens örn hans arbetskraft uppstår, kompetent myndighet

finnes att lösa intressekollisionen under hänsynstagande i främsta rummet

till den omtvistade personens större eller mindre förutsättningar för den ena

eller andra uppgiften. Till följd av den allmänna knapphet på arbetskraft,

som kan beräknas uppkomma i en krigssituation, är det även av vikt, att en

beredskapsuppgift icke suger till sig så mycken arbetskraft att på ett annat

område den förelagda uppgiften icke kan fyllas på grund av omöjligheten att

erhålla lämplig personal. Man måste med andra ord vid behov föreskriva

en maximalgräns för don personalstyrka, som viss beredskapsorganisation,

vare sig den grundar sin personalrekrytering på frivillighetens väg eller med

stöd av legala tvångsmedel, äger taga i sin tjänst.

En sådan samordning av de olika intressena har ännu icke kommit till

stånd. Förberedande åtgärder härför hava emellertid vidtagits. Genom brev

den 28 juni 1940 uppdrog Kungl. Majit åt statens arbetsmarknadskommission

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj-.ts proposition nr 273.

att utreda förevarande spörsmål samt inkomma nied det förslag, vartill utredningen

kunde föranleda. I anledning härav upprättades inom arbetsmarknadskommissionen

en den 16 januari 1941 dagtecknad promemoria angående

samordning av beredskapsåtgärder. På grundval av förslag därom i promemorian

bemyndigade Kungl. Majit därefter genom brev den 21 februari 1941

arbetsmarknadskommissionen att med biträde av länsarbetsnämnderna och i

samråd med berörda myndigheter och sammanslutningar verkställa inventering

och registrering av den personal, som tagits i anspråk för vissa i brevet angivna

beredskapsåtgärder eller, efter kommissionens bestämmande, för annan beredskapsåtgärd

av likartad beskaffenhet. Den personal, som inventeringen och

registreringen enligt brevet närmast skall omfatta, utgöres av a) personal, som

tagits i anspråk för det allmänna luftskyddet, ävensom i viss utsträckning

för industriluftskyddet och hemskyddet; b) brandfogde, vice brandfogde och

medlem av beredskapskårerna för skogsbrandskyddet; c) inkvarteringschef,

inkvarteringsledare, ledamot av inkvarteringsnämnd eller person, som uttagits

för annan uppgift inom utrymningsorganisationen av mera stadigvarande

natur; d) personal, som, utan att vara stadigvarande anställd i järnvägarnas

tjänst, tagits i anspråk för beredskapsåtgärder inom järnvägarnas

verksamhetsområde; e) icke uppskovsberättigad personal för beredskapsuppgifter

inom statens vattenfallsverks eller icke statliga kraftföretags verksamhetsområde;

f) personal tillhörande de av väg- och vattenbyggnadsstj^relsen

organiserade vägarbets-, broreparations- och hamnreparationsavdelningama;

g) personal tillhörande de inom länen organiserade vägunderhålls- och vägreparationsavdelningarna;

h) personal tillhörande de av flygförvaltningen

upprättade flygfältsreparationsavdelningarna; i) hemvärnsmän och reservhemvärnsmän;

k) personal, som genom förmedling av lottakår ställt sig till

förfogande för försvarsmakten; 1) personal, som ingår i svenska röda stjärnans

beredskapskår; m) personal, som enligt av överstyrelsen för svenska röda

korset eller underlydande organ fört register åtagit sig beredskapsuppgift,

dock icke sjukvårdstjänst vid allmänna luftskyddet eller industriluftskyddet;

n) icke värnpliktiga personer, som ställt sig till krigsmaktens förfogande i

egenskap av medlemmar i frivilliga automobilkåren, frivilliga motorcykelkåren

eller Sveriges frivilliga motorbåtskår, såsom krigsfrivilliga eller eljest

på grund av åtagande att fullgöra beredskapsuppgift inom krigsmaktens verksamhetsområde.

Sedan denna inventering och registrering slutförts och man därigenom

erhållit en allmän översikt av personalrekryteringsproblemet, är avsikten att

i enlighet med vissa uppdragna riktlinjer vidtaga sådana reglerande åtgärder,

att en samordning av den innebörd jag förut angivit därigenom kan komma

till stånd. I vilken utsträckning de av arbetsmarknadskommissionen skisserade

synpunkterna böra läggas till grund för samordningen, är jag nu icke beredd

att göra något uttalande om. Med hänsyn till det läge, vari detta spörsmål

för närvarande befinner sig, synes det mig icke lämpligt att nu i utrymningslagen

intaga några bestämmelser rörande utrymningstjänstepliktens förhållande

till andra beredskapsuppgifter. Av samma skäl kan jag icke förorda

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Majus proposition nr 273.

det av utrymningskommissionen föreslagna tillägget till 18 § andra stycket

tjänstepliktslagen. Principiellt synes mig, med den begränsning utrymningstjänsteplikten

givits i lagförslaget, denna böra äga företräde framför den allmänna

tjänsteplikten. Även denna fråga bör emellertid, ehuru den ej gäller

samordning mellan olika beredskapsåtgärder, övervägas i nyss omnämnda

sammanhang. Skulle det under övergångstiden visa sig, att avsaknaden av

en laglig reglering av frågan medför olämpliga konsekvenser, får man genom

provisoriska tillämpningsåtgärder söka avhjälpa desamma. — En begränsning

i befogenheten att utnyttja utrymningstjänsteplikten, motsvarande den för

luftskyddets del i 32 § gällande luftskyddskungörelse upptagna, bör övervägas

i samband med utformningen av utrymningskungörelsen.

Departementsförslagets huvudbestämmelser örn utrymningstjänsteplikten

återfinnas i 12 §. I första stycket utsäges, att med utrymningstjänsteplikt förstås

skyldighet att under utrymning utföra sådant arbete, som är för genomförandet

av utrymningen och för ordnandet av inkvarteringen oundgängligen

erforderligt. Skulle beslut örn verkställighet av utrymning meddelas

etappvis, bör skyldighet att fullgöra tjänsteplikt anses föreligga redan i

och med första verkställighetsbeslutet. Vidare angives, att tjänsteplikten omfattar

åldersgrupperna 16—70 år. Att vid uttagning till tjänsteplikt hänsyn

skall tagas till vederbörandes personliga förutsättningar att utföra det arbete,

varom fråga är, ligger i sakens natur. Såsom berättigade att verkställa uttagning

till utrymningstjänsteplikt angivas i andra stycket i utrymningsorten luftskyddschefen

samt eljest inkvarteringschefen. Detta stadgande innebär en

förändring i förhållande till vad nu gäller i fråga örn luftskyddstjänsteplikten,

nämligen att befogenheten tillkommer länsstyrelsen med rätt för denna att

överlåta befogenheten å luftskyddschef. Då det av praktiska skäl icke torde

vara möjligt att vid en utrymning med erforderlig snabbhet ordna personalrekryteringen,

därest nämnda överlåtelserätt icke anlitas, synes det naturligast

att lägga befogenheten direkt hos luftskyddscliefen i utrymningskommunen

samt eljest hos inkvarteringschefen. Med hänsyn till den centrala utrymningsmyndighetens

rätt att meddela direktiv kan den uppenbarligen utöva inflytande

på grunderna för personaluttagningen. — Enligt 36 § förutsättes luftskyddschefen

kunna överlåta sin befogenhet å utrymningschefen.

Ramen för luft sky dds elie fens befogenhet att uttaga personal behandlas i

12 § tredje stycket. Befogenheten är för det första begränsad så till vida, att

han icke äger taga i anspråk andra än dem, vilka hava sitt hemvist inom luftskyddsområdet.

En tillfällig vistelse å en ort synes nämligen icke böra leda

till att vederbörande tvångsvis tages i anspråk för utrymningstjänst. Såsom jag

förut angivit anser jag luftskyddschefen böra äga rätt att verkställa uttagning

för tjänstgöring antingen för verkställande av utrymning, som berör utrymningsorten,

eller vid förläggning, där personer från utrymningsorten inkvarterats.

Begreppet utrymningsort bör dock i detta sammanhang av praktiska

skäl icke begränsas till själva utrymningskommunen utan omfatta hela det

luftskyddsområde, vari utrymningskommun ingår. Enär det behov av arbetskraft,

som gör sig gällande först under inkvarteringstiden, bör, såsom jag

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Majus proposition nr 273.

förut anfört, tillgodoses med anlitande av den allmänna tjänsteplikten, föreskrives

slutligen, att luftskyddschefens rätt att verkställa uttagning till tjänstgöring

vid förläggning upphör efter det de, vilka utrymningsmyndighetema

bistått med anordnande av reselägenhet, lämnat utrymningskommunen.

I 12 § fjärde stycket fastslås gränserna för inkvartering schef ens befogenheter.

Uttagningen skall avse tjänstgöring inom det inkvarteringsområde, i

vilket den tjänstepliktige har sitt hemvist eller i anledning av utrymningen

tagit uppehåll. Såsom förut framhållits, bör den uttagning, som inkvarteringschefen

äger verkställa, endast avse att tillgodose det tillfälliga arbetskraftsbehov,

som, måhända utan längre varsel, gör sig gällande omedelbart efter

det utrymningen påbjudits, exempelvis för transporter, upprustning av internatförläggningar

m. m. För den under utrymningstiden kontinuerligt erforderliga

arbetskraften bör i stället — i den mån behovet av arbetskraft ej

tillgodoses genom personer från utrymningsorten, vilka medfölja vid utrymningen

— det allmänna tjänstepliktsinstitutet anlitas. På grund härav har i

departementsförslaget stadgats, att på grund av uttagning av inkvarteringschef

icke någon må åläggas fullgöra tjänsteplikt under mera än en vecka av

utrymningstiden. Däremot föreligger ej hinder för inkvarteringschefen att

för sistnämnda tidsperiod, i avvaktan på att länsarbetsstyrelsen anvisar arbetskraft,

uttaga personer jämväl till arbetsuppgifter av kontinuerlig art.

I samband med utfärdande av utrymningskungörelse torde få övervägas,

huruvida särskild bestämmelse är erforderlig för att trygga uppehållandet av

nödig kontakt mellan å ena sidan dem, som handhava utrymningstjänsteplikten,

och å andra sidan organen för den allmänna tjänsteplikten.

Det är, såsom förut framhållits, givet, att handhavandet av tjänsteplikten

förutsätter, att en plan för personalrekryteringen uppgjorts redan under fredstid.

I lagen angives endast, att själva arbetsprestationen icke får tagas i

anspråk förrän utrymning påbjudits.

I fråga örn en del av utrymningspersonalen (exempelvis de å utrymningsbyråer

och biljettbyråer tjänstgörande) vore det önskvärt, att de redan i fredstid

instruerades örn sina kommande göromål. Då dylik instruktionskurs

bör kunna ordnas utan att deltagarna vållas annat än relativt ringa omak,

förutsätter jag, att önskemålet kan realiseras på frivillighetens väg.

Departementsförslagets 13 och 14 §§ (11 och 12 §§ i kommissionens förslag)

innehålla bestämmelser dels örn inställelseskyldighet inför uttagningsmyndigheten,

dels om lydnadsplikt i förhållande till överordnad personal,

dels ock om rätt att genom polismyndighetens försorg hämta den, som utebliver

eller avviker från arbete. Vissa modifikationer hava företagits i förhållande

till kommissionsförslaget. Någon närmare motivering för dessa torde

dock ej behöva lämnas.

Slutligen har i 15 § lämnats en hänvisning till särskilt meddelade bestämmelser

örn ersättning till den tjänstepliktiga personalen. Till frågan örn

denna ersättning återkommer jag i det följande.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

45

Förfogande i anledning av utrymning.

16—22 §§.

Kommissionens förslag.

Kommissionens förslag innehåller i 13—20 §§ bestämmelser örn förfogande

i anledning av utrymning. Rörande innehållet av dessa bestämmelser

hänvisas till Bilaga B sid. 31—34. Den av kommissionen lämnade motiveringen

till desamma återfinnes i Bilaga B sid. 16—18.

Yttrandena.

Statens livsmedelskommission anmärker, att evakuering kan komma till

stånd även utan att förordnande örn utrymning skett eller uppmaning därtill

utfärdats. En dylik frivillig utrymning kunde i vissa fall tänkas få en panikartad

karaktär. Det torde enligt kommissionen vara nödvändigt, därest väsentliga

delar av befolkningen inom ett samhälle på ett mera panikartat sätt utrymde

hemorten, att en sådan flyktingström omhändertoges och hjälptes i

samma utsträckning som vid en ordnad utrymning. Särskilt viktigt torde vara,

att livsmedel tillfördes densamma, och för anskaffning av sålunda erforderliga

varupartier kunde understundom ett ianspråktagande tvångsvis av tillgängliga

födoämnesförråd bliva nödvändigt. Erforderlig hjälpverksamhet

torde också med största sannolikhet komma till stånd, i den mån organisationer

därför funnes eller i det aktuella läget kunde skapas. En dylik hjälpverksamhet

syntes bliva underlättad, därest bestämmelser rörande eventuella

förfoganden i anledning av sådan icke anbefalld utrymning samt ersättning

vid sådant förfogande funnes angivna i en utrymningslag. Kommissionen

föreslår därför en utvidgning av förfogandebestämmelserna i nämnda riktning.

I fråga örn 13 § i kommissionens förslag hava ändringsförslag framställts

av medicinalstyrelsen och länsstyrelsen i Kopparbergs län.

Medicinalstyrelsen föreslår, att förfogande enligt 13 § första stycket skall

i fråga örn sådana anstalter, som avses i lagen örn sjukhusvård vid krig eller

krigsfara, få verkställas endast efter medgivande av medicinalstyrelsen.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län anmärker — i anledning av stadgandet

i 13 § tredje stycket — att förordnande örn eller uppmaning till utrymning

lärer kunna ske vid olika tidpunkter för de särskilda luftskyddsorterna.

Rättigheten att erhålla bostadsutrymme i byggnad, som icke stadigvarande

är bebodd av ägaren, lärer för ägare, som bor i luftskyddsort, vilken senare

än annan blir föremål för utrymning, kunna bliva illusorisk, om byggnaden

tagits i anspråk vid utrymning av annan luftskyddsort. Jämväl i detta fall

borde skapas garanti för att ägaren kunde erhålla bostadsutrymme för sig

och sin familj.

Beträffande stadgandet i 15 § 1 mom. andra stycket andra punkten framhåller

riksvärderingsnämnden — efter att hava ingått på ett bedömande i sak

av stadgandet — att det vore angeläget, att största möjliga likformighet rådde

mellan ersättningsbestämmelserna i de olika författningarna, varför eventuella

ändringar borde vidtagas samtidigt i alla författningarna. En utredning an
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

46 Kungl. Majus proposition nr 273

gående rekvisitionslagstiftningen bedreves för närvarande av utredningsmän,

tillkallade av chefen för försvarsdepartementet enligt bemyndigande den 31

januari 1941. Då det syntes kunna antagas, att dessa komme att ägna uppmärksamhet

åt spörsmålet, efter vilka grunder ersättning skulle utgå vid

rekvisition, torde slutlig ståndpunkt i ämnet icke böra tagas innan utredningsarbetet

slutförts.

Departementsförslagets bestämmelser örn förfogande i anledning av utrymning

överensstämma sakligt sett praktiskt taget helt med motsvarande bestämmelser

i luftskyddsförfogandelagen. Då det delvis är samma myndigheter

som skola tillämpa luftskyddsförfogandelagens och utrymningslagens förfogandebestämmelser,

är det givetvis i och för sig ett praktiskt önskemål att

inga väsentliga skiljaktigheter råda lagarna emellan. I den mån den förra

lagen blir föremål för omarbetning, som medför sakliga ändringar, få motsvarande

jämkningar göras i utrymningslagen. Detsamma gäller för den händelse

den nu pågående utredningen rörande rekvisitionslagstiftningen medför

sådana ändringar i nämnda lag, som inverka på ersättningsreglerna i andra

förfogandelagar.

Departementsförslagets förfogandebestämmelser — vilka återfinnas i 16—

32 §§ — innefatta givetvis i så måtto en nyhet, att genom desamma möjlighet

beretts att taga egendom i anspråk jämväl i anledning av mil i tärn t,rymning

Däremot har jag icke funnit det möjligt tillmötesgå livsmedelskommissionens

yrkande, att förfoganderätt skulle medgivas jämväl vid en utan initiativ från

myndighet företagen mer eller mindre planlös utrymning. Det är uppenbarligen

av yttersta vikt, att en utrymning av åsyftad art icke kommer till stånd.

För detta ändamål innehåller, såsom längre fram skall omnämnas, departementsförslaget

bestämmelser örn förbud mot bortflyttning. Det synes mig

då ur psykologisk synpunkt mindre lämpligt att på förhand tillskapa särskilda

bestämmelser, som göra dem, vilka bryta mot förbudet, jämställda med

de personer, som genom att lämna sin hemort efterkomma ett statligt påbud

Ett ytterligare skäl häremot föreligger i svårigheten att angiva de förutsättningar,

under vilka förfoganderätten skulle få tagas i anspråk.

Yad angår medicinalstyrelsens förslag örn sådan begränsning av förfoganderätten,

att anstalter, som avses i lagen örn sjukhusvård vid krig eller krigsfara,

kunde tagas i anspråk endast efter styrelsens medgivande utgår jag

från att eventuella intressekollisioner i detta avseende skola kunna lösas utan

särskild lagbestämmelse.

Bestämmelserna i 16 § tredje och fjärde styckena innebära begränsningar

i förfoganderätten, vilka för närvarande icke finnas föreskrivna. De överensstämma

i sak med 13 § tredje och fjärde styckena kommissionsförslaget. Dock

har den kompletteringen gjorts, att i fråga örn beredande av bostadsutrymme

hänsyn skall tagas jämväl till vederbörandes familjemedlemmar. I anledning

av länsstyrelsens i Kopparbergs län anmärkning rörande ägares rätt att i

visst av länsstyrelsen angivet fall erhålla nödigt bostadsutrymme vill jag

tillägga, att 16 § tredje och fjärde styckena synas böra så tolkas, att om i det

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Majda proposition nr 273.

angivna fallet hela byggnaden tagits i anspråk vid den tidigare utrymningen,

nämnda förfogande bör vid den senare utrymningen så begränsas, att ägare

eller nyttjanderättshavare erhåller nödigt bostadsutrymme i byggnaden.

Kostnaderna för planläggning och verkställande av utrymning.

23-32 §§.

Kommissionens förslag.

I 21—30 §§ kommissionsförslaget behandlas frågan örn kostnaderna för

planläggning och verkställande av utrymning. Jag hänvisar till Bilaga B

sid. 34—35 samt beträffande kommissionens motivering för bestämmelserna,

till samma bilaga sid. 18—25.

Yttrandena.

I fråga örn stadgandet i 21 § kommissionsförslaget örn skyldighet

för utrymningskommun att bestrida kostnaden för arvode

åt utrymningschef framhålla stadsfullmäktige i Kalmar, Uddevalla och

Boden samt drätselkamrarna i Karlstad och Kristinehamn såsom sin mening,

att nämnda arvode bör utgå av statsmedel. Statskontoret anser uppdraget

böra — i likhet med uppdraget att vara luftskyddschef — betraktas såsom

ett medborgerligt förtroendeuppdrag, för vilket särskilt arvode icke borde

utgå. 21 § borde därför ändras till att avse ersättning för mistad inkomst.

Jämväl en del andra remissmyndigheter anställa jämförelse med luftskyddscheferna

och anse samma grundprinciper böra gälla i båda fallen.

Stadsfullmäktige i Gävle anmärka, att i förslaget icke utsagts vem som

skall fastställa arvodets belopp. Även örn man kunde utgå från att arvodet

fastställdes av den myndighet, som ägde förordna utrymningschef en, d. v. s.

länsstyrelsen, syntes en bestämmelse därom vara behövlig till undvikande

av missförstånd. En dylik bestämmelse torde emellertid kunna inflyta i

blivande utrymningskungörelse.

I anslutning till 21 och 22 §§ i kommissionsförslaget anmärka

stadsfullmäktige i Boden, att man genom överflyttande av samtliga avlöningskostnader

å statsverket vunne möjlighet till likformighet mellan avlöningarna

till hela den under ett utrymningstillstånd erforderliga personalen. Enligt

de föreslagna bestämmelserna skulle ali den personal, som vid ett utrymningstillstånd

erfordrades utöver den, som erfordrades vid planläggningen,

avlönas av statsverket. Vid ett utrymningstillstånd kunde därför inträffa, att

personal, anställd på samma ställe och med samma arbetsuppgifter, uppbure

högst olika ersättningar.

Ett mera allmänt uttalande örn förhållandet mellan statens

och kommunernas skyldighet att svara för kostnaderna förekommer

i kommunalfullmäktiges i Valbo kommun yttrande. Det göres däri

gällande, att de kostnader, som kunde bliva en följd av lagens tillämpning,

bomme att på ett synnerligen ojämnt och därför även orättvist sätt drabba

olika kommuner. I ekonomiskt hänseende svaga kommuner kunde bliva

mycket hårt belastade med utgifter, medan ekonomiskt bärkraftiga kommuner

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

kunde slippa lindrigt undan, måhända helt undslippa dylika kostnader. Enligt

fullmäktiges mening borde statsverket svara för alla kostnader, som uppkomme

vid genomförandet av utrymning, respektive inkvartering. Att kommunerna,

såsom föreslagits i 24 §, skulle svara för kostnaderna för planering

av såväl luftskydds- som militärutrymning, där sådan ägde rum samtidigt,

måste anses mindre välbetänkt. Det kunde tänkas, att en landskommun med

svag ekonomi men med betydande förläggning av militär, kunde få rätt så

betydande utgifter därför.

Förslaget att vid planläggning av såväl luftskyddsutrymning

som militärutrymning planläggningskostnaderna skola fördelas

mellan stat och kommun på samma sätt som då planläggningen

avser endast luftsky ddsutrymning beröres även av länsstyrelserna

i Göteborgs och Bohus samt Norrbottens län ävensom av stadsfullmäktige

i Göteborg och Boden. Samtliga dessa fyra remissmyndigheter

föreslå, att ett särskiljande sker av de kostnader, som uppkomma för planläggning

av å ena sidan luftskyddsutrymning och å andra sidan militärutrymning.

En sådan kostnadsfördelning vore, enligt vad som anföres, icke omöjlig

att verkställa. Länsstyrelsen i Norrbottens län tillägger, att länsstyrelsen icke

funne det rimligt, att en kommun av den anledningen att luftskyddsutrymning,

omfattande några hundratal personer, planlades för en inom kommunen

belägen luftskyddsort skulle nödgas vidkännas kostnader för planläggning av

militärutrymning avseende hela kommunen, medan motsvarande kostnader i

en grannkommun, för vilken luftskyddsutrymning icke ifrågakomme, helt

gäldades av statsverket.

Beträffande 26 § kommissionsförslaget anmärker länsstyrelsen i

Blekinge län, att vederbörande anstalt även torde böra åläggas att ställa

erforderlig personal till förfogande. Länsstyrelsen i Norrbottens län påpekar

att 26 § gällde även andra än kommuner, bland annat enskilda sammanslutningar,

vilka icke syntes böra åläggas att utan ersättning tillhandahålla ifråga

varande utrustningspersedlar. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län

åberopar ett av sjukhusdirektionen i Göteborg avgivet yttrande, vari anföres:

26 § i förslaget föreskriver att »den som driver barnhem, sjukhus, ålderdomshem

eller annan vårdanstalt, är vid utrymning skyldig att utan ersättning

ställa befintlig och för ändamålet lämplig utrustning, som är avsedd för

anstalten, till förfogande för förläggning, å vilken från anstalten bortflyttade

personer omhändertagas». I förslagets speciella motivering har visserligen

framhållits, att transporter av utrustning från utrymningskommunerna till förläggningen

böra äga rum endast örn utrustningen icke i utrymningskommunen

erfordras för t. ex. ett sjukhus eller någon annan därmed jämförlig inrättning,

men tillägg av motsvarande innebörd s}rnes jämväl böra göras till paragrafen

ifråga. Paragrafen torde även böra innehålla bestämmelse örn å vilken

myndighet det skall ankomma att avgöra, i vilken utsträckning utrymningskommunen,

med hänsyn bland annat till ett eventuellt alltjämt förefintligt

behov av utrustning för exempelvis beredskapssjukhus inom kommunen, skall

vara skyldig ställa utrustning till förfogande för förläggning å inkvarteringsort.

För sjukhusdirektionens vidkommande nödvändiggöra de uppgjorda

planerna nyanskaffning av utrustning i betydande omfattning vid dylik utrymning,

enär större delen av den utrustning, varöver de under direktionen

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 273. 49

sorterande sjukhusen förfoga, även efter utrymningens genomförande kommer

att bliva erforderlig för sjukhusen.

I fråga om 28 § kommissionsförslaget åberopar länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län följande yttrande av sjukhusdirektionen i Göteborg:

I lagförslagets 28 § säges, att »vid internatförläggning anställd personal

med arbetsuppgifter, för vilkas fullgörande särskild personal var anställd i

utrymningskommunen redan före utrymningen, skall avlönas av den, som före

utrymningen svarade för avlöningen till sådan personal». Vid förflyttning av

Eatienter från Göteborgs stads sjukhus till förläggningar å inkvarteringsort

ommer givetvis viss del av den vid sjukhusen anställda personalen att medfölja

till de olika förläggningarna. Det torde bliva nödvändigt att i rätt stor

utsträckning utnyttja den mera kvalificerade och erfarna personalen vid

ifrågavarande förläggningar. Då den sjukvårdande verksamheten vid stadens

sjukhus även efter genomförandet av en utrymning torde komma att bedrivas

i betydande omfattning, har man att räkna med att den vid sjukhusen sålunda

väsentligt minskade personalen måste kompletteras medelst nyanställningar.

Då nu staden enligt 28 § skulle vara skyldig att bestrida avlöningskostnaderna

för personalen vid de olika tillfälliga förläggningarna, synes det icke rimligt,

att staden jämväl skall svara för den merkostnad, som kan uppstå därigenom,

att vid sjukhusen till följd av den genomförda utrymningen måste anställas

ytterligare personal. Det torde vara en rimlig begäran, att dylik merkostnad

bestrides av statsmedel.

Huvudregeln enligt kommissionsförslaget i fråga örn bestridandet av de

kostnader för utrymning, som uppkomma i utrymningskommunen, kan sägas

vara den, att kommunen bestrider planläggningskostnaderna för luftskyddsutrymning,

att vid verkställande av luftskyddsutrymning vissa angivna kostnader,

vilka utgöra huvudparten av totalkostnaderna, bestridas av statsverket,

medan kommunen bestrider de kostnader, vilka icke sålunda angivits skola

erläggas av statsverket, samt att vid militärutrymning statsverket helt bestrider

såväl planläggnings- som verkställighetskostnaderna.

Enligt departementsförslaget skola vid luftskyddsutrymning samtliga plan

läggningskostnader d. v. s. kostnader, uppkomna innan utrymning påbjudits

..... betalas av utrymningskommunen. Då utrymning beslutas över
tager

statsverket ansvaret för samtliga kostnader med undantag av de personal-

och lokalkostnader, vilka redan förut åvilade kommunen och vilka

kommunen fortfarande skall svara för. Såväl planläggning som verkställighet

av militärutrymning bekostas av statsverket.

Vid tillämpning av dessa regler såvitt avser luftskyddsutrymning möter

först spörsmålet örn arvode åt utrymningschefen. Klart är att eventuellt

arvode till utrymningschefen ingår bland de personalkostnader, för vilka utrymningskommun

enligt departementsförslagets principer skall svara. Det

kan emellertid ifrågasättas, huruvida icke uppdraget såsom utrymningschef

bör anses som ett oavlönat förtroendeuppdrag. Innan frågan besvaras vill

jag meddela några uppgifter, som röra de nuvarande utrymningscheferna.

Såsom förut omnämnts har tillstånd till planläggning för luftskyddsutrymning

hittills meddelats för 76 luftskyddsorter. I 5 av dessa orter är utrymningschef

ej förordnad. I fråga örn 4 av de återstående orterna saknas

uppgifter örn arvodesförhållandena.

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 saini. Nr 273.

Departements
chefen.

113* r> 4i 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Av de 67 återstående utrymningscheferna äro 39 helt i avsaknad av arvode.

Jämväl till ytterligare 8 utrymningschefer utgår för närvarande ej arvode;

dessa omnämnas emellertid här särskilt antingen därför att de äro anställda

i kommunens tjänst och uppbära oavkortad avlöning, oaktat i varje fall tidvis

ledighet åtnjutits från denna tjänst, eller av den anledningen att framställning

örn arvode gjorts och att denna fråga för närvarande ligger under kommunens

prövning. Det är sålunda 20 utrymningschefer, vilka för närvarande

uppbära arvode av kommunala medel. Arvodets storlek växlar mellan 50 och

750 kronor i månaden.

Såsom förut angivits är utrymningschefen avsedd att intaga en relativt

självständig ställning i förhållande till luftskyddschefen. Å de större orterna

kan han därför under en forcerad planläggningstid komma att få arbetsuppgifter

av sådan omfattning, att det icke skäligen kan fordras av honom att

han fullgör desamma utan ersättning. Å andra sidan torde förhållandena i

flertalet fall vara sådana, att arvode icke bör utgå och att utrymningschefen

ej heller påfordrar något arvode. Med hänsyn härtill ligger det nära till

hands att helt överlåta åt kommunen att besluta i arvodesfrågan. Den synnerliga

vikt det ur beredskapssynpunkt utgör, att planläggningsarbetet för utrymningen

blir tillfredsställande utfört, medför emellertid, att man icke synes

böra riskera, att en kommun av missriktad sparsamhet vägrar att anslå medel

till arvode åt utrymningschef, oaktat till följd härav kompetent person icke

står att erhålla. Med hänsyn härtill föreslås i 23 § departementsförslaget dels

åläggande för kommun att bestämma arvode till utrymningschef, vilken betungas

med planläggningsarbete av sådan omfattning att det icke skäligen kan

fordras, att arbetet utföres utan ersättning, dels bestämmelse örn fördelning

mellan olika kommuner av skyldigheten att gälda arvode i det fall att flera

utrymningskommuner ingå i samma luftskyddsområde, dels ock rätt för länsstyrelsen

att, på framställning av centrala utrymningsmyndigheten, bestämma

med vilket belopp arvode skall utgå i de fall då högre arvode än det av kommunen

bestämda bör utgå eller arvode bör utgå men kommunen avslagit framställning

härom.

I 24 § första stycket departementsförslaget fastslås utrymningskommunens

skyldighet att gälda planläggningskostnaderna för luftskyddsutrymning. Till

undvikande av tvekan huruvida viss kostnad är att hänföra till planläggning

eller verkställighet, intager departementsförslaget den ståndpunkten, att

staten från och med det beslut om luftskyddsutrymning meddelats bestrider

samtliga kostnader med undantag av de personal- och lokalkostnader, för

vilka kommunen redan förut svarade.

Utrymningskommissionen har anfört, att det synes uppenbart, att bestämmelsen

örn skyldighet för utrymningskommunen att bestrida planläggningskostnaderna

icke skulle hindra centrala utrymningsmyndigheten att på

samma sätt som nu sker, i den utsträckning som finnes lämplig, tillhandahålla

anvisningar ävensom blanketter och dylikt som erfordras för planläggningen.

Att bestämmelsen icke lägger hinder i vägen härför är tydligt.

Den lokala organisation, som upprättas för planläggningsarbetet i fråga

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Majlis proposition nr 273.

om utrymning, kan vara gemensam för två eller flera kommuner. För den

händelse dessa icke kunna komma överens om storleken av den andel, med

vilken envar av dem bör bidraga till planläggningskostnaderna, har i 24 §

andra stycket departementsförslaget anvisats en utväg att slita tvisten mellan

kommunerna. Då den mest ingående kännedomen rörande planläggningsarbetet

bör vara till finnandes hos centrala utrymningsmyndigheten, har

denna tillagts bestämmanderätt härutinnan.

Jag har redan förut angivit min ståndpunkt till frågan örn ansvaret för

kostnaderna i utrymningskommunen under den tid luftskyddsutrymningen

gäller. Stadgande härom har upptagits i 25 § departementsförslaget. Till

undvikande av eventuell tvekan om bestämmelsens innebörd vill jag betona,

att, i den mån på grund av ökade arbetsuppgifter ny personal måste anställas

eller nya lokaler anskaffas under utrymningstiden, denna kostnad kommer

att åvila statsverket.

I 26 § departementsförslaget regleras frågan örn statens ansvar för kostnaderna

i fråga om militärutrymning.

Planläggningsarbete för luftskyddsutrymning och för militär utrymning

kan pågå samtidigt inom en och samma kommun. Kommissionsförslaget innehåller

en bestämmelse av innebörd att kommunen i så fall skall gälda samtliga

planläggningskostnader, alltså jämväl i den män dessa avse militärutrymningen.

Häri har i departementsförslaget (27 §) vidtagits den ändringen, att

örn planläggningsarbetet för luftskyddsutrymningen är mera omfattande än

planläggningsarbetet för militärutrymning samtliga kostnader skola gäldas

enligt reglerna för luftskyddsutrymning, men att i motsatt fall samtliga kostnader

skola gäldas enligt bestämmelserna för militärutrymning. Å centrala

utrymningsmyndigheten har lagts uppgiften att, varje gång för en tid av

en månad, träffa avgörande härom.

Departementsförslagets 28 § motsvarar 26 § i kommissionens förslag. Den

av sjukhusdirektionen i Göteborg gjorda erinringen har iakttagits vid paragrafens

avfattning. I olikhet mot länsstyrelsen i Norrbottens län anser jag

paragrafen böra, såsom dess ordalydelse giver vid handen, omfatta jämväl

icke kommunala anstalter.

29—32 §§ departementsförslaget (27—30 §§ kommissionsförslaget) motsvara

sakligt sett helt 4 § lagen örn vissa skyldigheter för kommun i avseende

å utrymning m. m. I anledning av vad sjukhusdirektionen i Göteborg i detta

sammanhang anmärkt vill jag erinra om att frågan örn utrymningskostnaderna

i inkvarteringskommun ingående övervägdes i samband med tillkomsten av

nyssnämnda lag. Den då fastställda regeln leder enligt min mening i de allra

flesta fallen till ett rättvist resultat. Att man icke genom en dylik generell

regel kan få garanti för att icke i något fall anstaltens huvudman kan få

anledning känna sig missgynnad, ligger i sakens natur. De av sjukhusdirektionen

i Göteborg framhållna omständigheterna synas mig emellertid

icke böra föranleda ett frångående av nu förevarande regel.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Utrymningshjälp.

33 §.

Paragrafen motsvarar 31 § kommissionsförslaget.

Förbud mot bortflyttning.

34 och 35 §§.

Kommissionens förslag.

Kommissionsförslagets 32 och 33 §§ innehålla bestämmelser om förbud

mot bortflyttning (Bilaga B sid. 35—36). Kommissionens motivering till

dessa bestämmelser återfinnes i Bilaga B sid. 25—27.

Yttrandena.

Statens livsmedelskommission påpekar, att behovet av luftskyddspersonal

på orten i kommissionsförslaget angives bland de omständigheter, vilka

kunna föranleda meddelande av förbud mot bortflyttning. Då bland luftskyddspersonalen

knappast kunde inräknas personer, vilka avses för omhändertagande

av förråd, som innefattas under reglerna för bortförande eller

utspridande, föreslår kommissionen en komplettering av lagförslaget härutinnan.

Statens arbetsmarknadskommission yttrar:

I lagförslagets 32 § ha meddelats föreskrifter rörande förbud mot bortflyttning.

I paragrafens tredje stycke d) stadgas, att förbud, som avses i

första eller andra stycket, må meddelas, då förbudet är avsett att tillgodose

behovet av luftskyddspersonal å orten. Anledning torde å ena sidan icke

föreligga att begränsa ett dylikt förbud enbart till luftskyddspersonal, utan

torde detsamma böra utsträckas till att gälla behovet av arbetskraft över

huvud. Ordet »luftskyddspersonal» bör därför utbytas mot »arbetskraft för

ändamål av betydelse för folkförsörjning eller försvar». Å andra sidan böra

garantier skapas för att en person, som endast tillfälligt vistas å en ort men

anses kunna bli erforderlig för viss tjänst, icke skall kunna mot sin vilja

kvarhållas å orten enbart av denna anledning. Tillämpningen av 32 §, tredje

stycket d) bör därför ske i samråd med vederbörande länsarbetsstyrelse.

Departements- Vid anmälan i statsrådet av luftskyddsförfogandelagen framhöll förechefen.

dragande departementschefen, att en utomordentligt viktig uppgift för luftskyddet

— örn icke den viktigaste — utan tvivel vore att förebygga panik,

samt att detta syfte i särskilt hög grad främjades genom att från de mest

hotade orterna undanfördes personer, vilkas närvaro där vore obehövlig, framför

allt barn och åldringar.

Sitt syfte att förebygga panik tjänar utrymningen dock endast örn den

sker ordnat och planmässigt. Exempel från utlandet visa, att en oordnad

massflykt icke blott kan vålla ett ödesdigert avbräck i det egna landets militära

dispositioner utan även åstadkomma desorganisation av samhällslivet

med försvagande av landets motståndskraft till följd. Såsom komplement till

den obligatoriska eller frivilliga utrymningen bör därför under krig eller överhängande

krigsfara möjlighet finnas att förbjuda bortflyttning.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

I händelse det rådande läget skulle aktualisera denna fråga kan det antagas,

att ett förbud mot bortflyttning i allmänhet skulle bliva kombinerat med ett

förordnande om bortflyttning. Vissa befolkningsgrupper inom en ort skulle

alltså åläggas — eventuellt endast uppmanas —• bortflytta, medan andra

grupper eller ock hela den återstående befolkningen skulle förbjudas lämna

orten. 34 § första stycket departementsförslaget utgår härifrån. Enligt detta

följer med rätt att ålägga eller uppmana till utrymning automatiskt jämväl

rätt att, om omständigheterna äro sådana, att bortflyttning bör förbjudas,

meddela sådant förbud. Däremot synes det mig icke behövligt att, såsom

skett i kommissionsförslaget, räkna med den möjligheten, att förbudet mot

bortflyttning meddelas av annan myndighet än den, som ålagt eller uppmanat

till bortflyttning. Förbudet mot bortflyttning kan förekomma i kombination

såväl med luftskyddsutrymning som med militärutrymning.

Förutom den nu nämnda ordningen för meddelande av förbud mot bortflyttning

kan enligt 32 § andra stycket kommissionens förslag Konungen

eller, enligt Konungens bemyndigande, annan myndighet under krig eller

krigsfara meddela förbud mot bortflyttning. Någon närmare motivering till

detta stadgande lämnas ej. Behov av ett sådant självständigt förbud torde

emellertid uppkomma exempelvis i händelse av ett sådant läge att beslut

örn utrymning icke hunnit meddelas och en utrymning med hänsyn till visst

krigsläge icke längre är möjlig eller önskvärd. Behovet torde knappast göra

sig gällande annat än inom område, som enligt lagen med vissa bestämmelser

till skydd för försvaret m. m. är säkerhetsområde. Inom sådant område kan

enligt departementsförslaget (34 § andra stycket) förbudet meddelas av

Konungen eller, enligt Konungens bemyndigande, av vederbörande militära

befälhavare. Skulle det emellertid finnas påkallat meddela förbud jämväl

inom område, som ej utgör säkerhetsområde, lämnar departementsförslaget

möjlighet även härtill. Sådant förbud meddelas av Konungen eller den myndighet

Konungen därtill bemyndigar.

I likhet med utrymningskommissionen anser jag, att i lagen bör angivas,

för vilka ändamål förbud mot bortflyttning må meddelas. De fyra fall, i

vilka enligt kommissionsförslaget förbud må meddelas, äro, med vissa justeringar

av delvis saklig art, bibehållna i departementsförslaget (35 §).

Såsom ytterligare grund för meddelande av förbud har i departementsförslaget

upptagits, att förbudet har till ändamål att förhindra bortflyttning av

näringsföretag, vars kvarblivande i orten är av synnerlig vikt för befolkningens

försörjning med förnödenheter eller eljest för det ekonomiska livet

därstädes; även för detta fall gäller vad under 12 § anförts beträffande frågan

om nödig kontakt med organen för den allmänna tjänsteplikten. Däremot

synes frågan örn tillgodoseende av arbetskraftsbehovet för ett sådant speciellt

ändamål som undanförande av egendom bäst tillgodoses genom anlitande alden

allmänna tjänsteplikten.

T eu särskild paragraf i kommissionsförslaget (33 §) föreskrives, att förbud

mot bortflyttning ej får göras mera omfattande än förhållandena oundgängligen

kräva, och att särskilt skall tillses, att förbudet, såvitt möjligt, icke

s. 54 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

54 Kungl. Majus proposition nr 273.

lägger hinder i vägen för bedrivande av yrke eller näring. Dessa synpunkter

böra naturligtvis noga beaktas ej blott vid meddelande av förbud mot bortflyttning

utan även vid förordnande om obligatorisk utrymning. Över huvud

böra de befogenheter lagen lägger i myndigheternas hand utnyttjas under

så stort hänsynstagande till enskilda intressen som omständigheterna medgiva.

Jag finner dock icke nödigt att i förevarande fall genom en särskild

bestämmelse påpeka detta förhållande för myndigheterna.

Övriga bestämmelser.

36-41 §§.

Kommissionsförslaget.

De fem sista paragraferna i kommissionens förslag (34—38 §§) hava sammanförts

under rubriken Övriga bestämmelser. De innehålla föreskrifter örn

viss delegationsrätt för myndigheter, som i lagen tillagts olika befogenheter,

ansvars- och besvärsbestämmelser samt slutligen stadgande örn rätt för

Konungen att meddela tillämpningsbestämmelser till lagen. Jag hänvisar

beträffande bestämmelsernas närmare innehåll till Bilaga B sid. 36—37.

Med hänsyn till den tämligen självständiga ställning, som utrymningscheferna

avses skola intaga, synes luftskyddschefen böra äga å utrymningschefen

delegera sina befogenheter enligt lagen beträffande uttagning till

tjänsteplikt, ianspråktagande av egendom m. m. Stadgande härom har upptagits

i 36 § departementsförslaget.

37—39 §§ departementsförslaget innehålla straff- och åtalsföreskrifter.

I 40 § departementsförslaget behandlas besvärsrätten. Paragrafen innefattar

en nyhet så till vida att besvär över luftskyddschefs (eller utrymningschefs)

beslut enligt utrymningslagen skall anföras hos centrala utrymningsmyndigheten,

alltså ej hos länsstyrelsen. Stadgandet är en konsekvens av att

luftskyddschefen, såsom förut nämnts, i lagen direkt underordnats centrala

utrymningsmyndigheten. — Det synes mig av praktiska skäl icke lämpligt att

medgiva rätt att anföra besvär mot beslut, varigenom annan än Kungl. Majit

förordnat örn utrymning eller förbjudit bortflyttning. Stadgande örn förbud

mot att i sådant fall föra talan har därför upptagits i förevarande paragraf. —

När det gäller frågor örn tjänsteplikt och förfogande, torde man på grund av

förhållandenas natur icke kunna för verkställigheten avvakta, att meddelade

beslut vinna laga kraft. Det synes därför vara opraktiskt att, såsom kommissionsförslaget

förutsätter, vederbörande myndighet för varje särskild gång

skall lämna föreskrift örn att beslutet skall vinna laga kraft. I stället har — i

likhet med motsvarande bestämmelse i luftskyddsförfogandelagen — valts

den utvägen, att dylika beslut automatiskt lända till efterrättelse utan hinder

av förd klagan.

I 41 § fastslås slutligen rätten för Konungen att meddela de närmare föreskrifter,

som erfordras för lagens tillämpning.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Den föreslagna utrymningslagen torde böra träda i kraft den 1 juli 1941.

I samband därmed bör lagen den 13 april 1940 om vissa skyldigheter för kommun

i avseende å utrymning m. m. upphävas.

Utrymningskommissionen har föreslagit, att i lagen med vissa bestämmelser

till skydd för försvaret m. m. skulle införas en bestämmelse, som hänvisade

till att i fråga örn utrymning av område, som avsåges i 2 eller 3 § nämnda lag

gällde vad därom funnes särskilt stadgat. Med hänsyn till avfattningen av

lagen med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m. m. synes mig emellertid

även utan sådan hänvisning tydligt, att i och med utrymningslagens tillkomst

bestämmelser örn utrymning äro att söka enbart i denna lag. Jag föreslår

därför icke nu någon ändring i förutnämnda lag.

FÖRSLAGET TILL LAG OM ÄNDRAD LYDELSE AV 18 § LUFTSKYDDSLAGEN

DEN 11 JUNI 1937 (NR 504).

Såsom tidigare omnämnts föreskrives i 18 § nu gällande luftskyddslag, Departementsbland

annat, att Konungen äger i fråga örn åtgärder, som föranledas av ut- chefen.

rymning, utan hinder av vad i lagen är stadgat, meddela särskilda föreskrifter

angående luftskyddets organisation och förberedande.

Enligt den definition av luftskydd, som gives i 1 § luftskyddslagen, ingår

luftskyddsutrymning under begreppet luftskydd. Lagen måste därför innehålla

en särskild föreskrift örn att dess bestämmelser icke gälla i fråga örn

utrymning. Då stadgandena örn utrymning komma att behandlas i särskild

lag, bör den nuvarande hänvisningen i 18 § luftskyddslagen till av Konungen

utfärdade särskilda bestämmelser örn utrymning ersättas med ett stadgande

av innehåll att örn utrymning gäller vad i särskild lag stadgas. De ändringar,

som nämnda paragraf i anledning härav bör underkastas, hava upptagits i

förslag till lag om ändrad lydelse av 18 § luftskyddslagen den 11 juni 1937

(nr 504).

FÖRSLAGET TILL LAG ANGÅENDE ÄNDRING I VISSA DELAR AV

LAGEN DEN 31 MARS 1938 (NR 90) OM FÖRFOGANDERÄTT

FÖR LUFTSKYDDETS BEHOV.

Vad nyss sagts om den nya utrymningslagens inverkan på luftskyddslagen Departementsäger

sin motsvarighet i fråga örn luftskyddsförfogandelagen. Sålunda bör i chefen.

sistnämnda lag intagas ett stadgande, enligt vilket om utrymning gäller vad

i särskild lag stadgas. Detta föreslås skola ske genom att till lagen, som nu

innehåller 20 paragrafer, fogas en ny paragraf av nämnda innehåll och med

paragrafnummer 21.

Vidare böra 2 § samt 3 § 3 och 4 mom. luftskyddsförfogandelagen, vilka

innehålla bestämmelser som äro tillämpliga enbart i fråga örn utrymning, upphävas.

På grund av att 2 § samt 3 § 3 och 4 mom. luftskyddsförfogandelagen upphöra

att gälla måste vissa andra paragrafer i lagen ändras. Detta gäller 1 §,

s. 56 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

56 Kungl. Majus proposition nr 273.

5 § 1 mom. och 6 §. Bestämmelserna i 14 § örn rätt att utöva de länsstyrelsen

i allmänhet enligt lagen tillkommande befogenheterna och i 15 § örn besvärsrätten

reglera i nämnda hänseenden icke blott länsstyrelses och luftskyddschefs

utan även den centrala utrymningsmyndighetens och inkvarteringschefs

ställning och måste därför också underkastas ändring. Resultatet av sistnämnda

ändringar blir, att ifrågavarande paragrafer i huvudsak återgivas den

avfattning de ägde före den ändring luftskyddsförfogandelagen i samband

med tillkomsten av de särskilda utrymningsmyndigheterna underkastades

genom lagen den 13 april 1940, nr 219.

I enlighet med det nu anförda har upprättats förslag till lag angående

ändring i vissa delar av lagen den 31 mars 1938 (nr 90) örn förfoganderätt för

luftskyddets behov.

FÖRSLAGET TILL FÖRORDNING ANGÅENDE ÄNDRING I VISSA

DELAR AV FÖRORDNINGEN DEN 13 APRIL 1940

(NR 215) OM UTRYMNINGSHJÄLP.

Förslaget till utrymningslag föranleder jämväl vissa ändringar i förordningen

örn utrymningshjälp.

Såsom förut angivits innebär utrymningslagen en förändring i förhållande

till vad nu gäller beträffande ledningen av utrymningen inom utrymningskommunen.

Denna ledning skulle sålunda hädanefter utövas av luftskyddschefen

med biträde av utrymningschefen. Överensstämmelse bör emellertid

råda mellan bestämmelserna härom i utrymningslagen och vad utrymningshjälpsförordningen

föreskriver rörande vilken myndighet, som i utrymningskommunen

skall ombesörja de lokala åtgärderna med avseende å utrymningshjälpens

förberedande och handhavande. I anledning härav bör 13 § andra

stycket förordningen ändras så, att nämnda åtgärder komma att ombesörjas

av luftskyddschefen med biträde av utrymningschefen. Luftskyddschefen har

därvid givits samma delegationsrätt till utrymningschefen som tillkommer

honom enligt utrymningslagen. I 13 § har därjämte tillagts ett stadgande,

genom vilket överensstämmelse erhålles mellan bestämmelserna i nämnda

paragraf och i 9 § utrymningslagen.

Då luftskyddschefen hädanefter blir direkt underställd centralmyndigheten,

böra besvär över beslut av luftskyddschefen anföras, icke såsom hittills hos

länsstyrelsen utan hos centralmyndigheten. Härav föranledas vissa ändringar

i 36 § förordningen.

Slutligen har 3 § givits sådan avfattning, att den kommer att omfatta även

omflyttade personer. I anledning härav kan 40 § första stycket utgå.

Inom departementet har i enlighet med det anförda upprättats förslag till

förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 13 april 1940

(nr 215) om utrymningshjälp.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 273.

57

FÖRSLAGET TILL FÖRORDNING OM GRUNDERNA FÖR AVLÖNING

AV PERSONAL, SOM FULLGÖR UTRYMNINGSTJÄNST.

Till annan personal vid det allmänna lultskyddet än sådan, som enligt 9 § Departementsluftskyddsförfogandelagen

ställes till förfogande av kommun, utgår avlöning chefen

enligt förordningen den 31 maj 1940 (nr 432) örn grunderna för avlöning av

viss personal tillhörande det allmänna luftskyddet.

De enligt nämnda förordning gällande grunderna hava följts jämväl vid

utarbetandet av den särskilda avlöningsförordning, som befunnits nödvändig

i anledning av bestämmelserna i utrymningslagen om utrymningstjänsteplikt.

Vissa skiljaktigheter förefinnas dock. Den viktigaste av dessa torde vara, att

den för luftskyddets personal gällande bestämmelsen, enligt vilken daglönen

skall utgå med allenast halva beloppet, därest tjänstgöringen viss kalendermånad

varit förlagd å sådan tid och varit av den beskaffenhet, att den tjänstgörande

under minst halva antalet tjänstgöringsdagar skäligen bör hava kunnat

fullgöra sitt ordinarie arbete, icke upptagits i förevarande förslag. De för

luftskyddet speciella tjänstgöringsförhållanden, som givit anledning till

nämnda bestämmelse, äga nämligen ej sin motsvarighet i fråga om utrymningstjänsten.

Med hänsyn till att den tjänstepliktige vid utrymning ofta nödgas tjänstgöra

långt från sin hemort synes det nödvändigt föreskriva, huruvida daglönen

bör utgå efter hemortens eller efter tjänstgöringsortens ortsgrupp.

Regelmässigt torde det förhålla sig så, att tjänstgöringsorten tillhör lägre

ortsgrupp än hemorten. Den tjänstepliktige torde dock i allmänhet hava att

även under utrymningstiden bestrida vissa fasta kostnader i hemorten, vilkas

storlek är i viss mån beroende på hemortens placering i ortsgrupp. Det synes

därför skäligt, att man i dylika fall städse beräknar daglönen efter den högre

av de båda ortsgrupperna.

Jag har utgått från såsom självfallet, att den tjänstepliktige erhåller fri

resa till och från tjänstgöringsplatsen, därest denna icke är belägen i

omedelbar närhet av hemvistet. Eventuellt erforderliga bestämmelser härom

torde centrala utrymningsmyndigheten kunna utan stöd av särskild bestämmelse

utfärda.

I förordningen örn avlöning till luftskyddspersonal är icke något direkt utsagt,

huru avlöningen bör beräknas vid avkortad tjänstgöring. Vid tillämpning

av förordningen har emellertid förfarits så, att daglön åtnjutits allenast vid

heltidstjänstgöring, omfattande i genomsnitt 8 timmar per dygn, ävensom

vid tjänstgöring med kortare arbetstid, där tjänstgöringen varit av synnerligen

krävande art. I övriga fall har timlön utgått. I förevarande förordning föreslås,

att däri skola intagas dels nyssnämnda huvudregel, vilken så uttryckts,

att för tillämpning av bestämmelserna örn daglön erfordras, att tjänstgöringen

omfattat i genomsnitt minst åtta timmar för varje söckendag, dels ock del

undantaget från huvudregeln, att, även örn det genomsnittliga antalet arbets

s. 58 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

58 Kungl. Majus proposition nr 273.

timmar för dag ej uppgår till åtta, daglön utgår för tjänstgöring, som varit

förlagd mera än tio kilometer från hemvistet.

Förevarande förslag innehåller, jämfört med den för luftskyddets personal

gällande avlöningsförordningen, ett pär andra, i förtydligande syfte tillkomna

skiljaktigheter. Vidare har med hänsyn till att centrala utrymningsmyndigheten

fastställer avlöningsreglemente, gällande för hela riket, i följd varav

några särskilda tillämpningsföreskrifter icke behöva utfärdas, någon motsvarighet

till 12 § avlöningsförordningen för luftskyddets personal icke upptagits

i förslaget.

Luftskyddschef och inkvarteringschef skola enligt förordningen lokalt handhava

lönefrågorna. Överordnad myndighet skall vara centrala utrymningsmyndigheten.

Besvär över centrala utrymningsmyndighetens beslut synas lämpligen

böra anföras hos kammarrätten. Dock böra eventuella besvär över fastställande

enligt 1 § av avlöningsreglemente anföras hos Kungl. Maj:t. Över

kammarrättens beslut bör klagan icke få föras.

Ku omförmälda synpunkter hava legat till grund vid utarbetandet av förslag

till förordning om grunderna för avlöning av personal, som fullgör utrymma

gs t j dust.

FÖRSLAGET TILL LAG MED VISSA BESTÄMMELSER ANGÅENDE OMHÄNDERTAGANDE

AV FLYKTINGAR M. M.

Såsom jag tidigare omnämnt äro de förpliktelser, som för närvarande kunna

åläggas kommunerna med stöd av lagen den 13 april 1940 (nr 216) örn vissa

skyldigheter för kommun i avseende å utrymning m. m., icke begränsade till

ordnande av inkvartering m. m. vid utrymning i anledning av krig eller krigsfara.

Enligt 1 § andi*a stycket nämnda lag kan nämligen skyldigheten för

kommun att handhava arbetsuppgifter av dylik art efter särskilt förordnande

av Konungen komma att avse jämväl det fall, att ett större antal personer av

annan anledning än utrymning tillfälligt tager uppehåll inom kommunen. Såsom

utrymningskommissionen anmärker är nämnda bestämmelse avsedd att

användas framför allt örn kommunernas medverkan erfordras för omhänder

tagande av flyktingar, som i större antal inkomma i riket. Något förordnande

örn lagens tillämpning för detta ändamål har hittills icke givits. Däremot har

stadgandet kommit till användning vid ett annat tillfälle. Genom kungörelse

den 7 juni 1940, nr 439, föreskrev nämligen Kungl. Majit, att de kommuner,

inom vilka under sommaren 1940 inkvartering anordnades för skolbarn, som

genom statens utrymningskommissions försorg från städer och andra tättbebyggda

samhällen utflyttade på landet, skulle i den ordning som stadgades i

lagen fullgöra i anledning av inkvarteringen uppkommande arbetsuppgifter.

Utrymningskommissionen föreslår nu, att vad i 1 § andra stycket i nämnda

lag stadgas införes i en särskild lag, benämnd lag örn vissa skyldigheter för

kommun i avseende å omhändertagande av flyktingar m. m. Rörande innehållet

i nämnda lag hänvisas till Bilaga B sid. 38. Kommissionens förslag härutinnan

har icke mött annan gensaga i remissyttrandena än att luftskyddsnämn
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Majus proposition nr 273.

den i Umeå erinrat, att kommunernas skyldighet att omhändertaga flyktingar

horde avse allenast till riket inkommande krigsflyktingar och ej politiska flyktingar.

I anledning av kommissionens förslag har inom departementet upprättats

ett förslag till lag med vissa bestämmelser angående omhändertagande av

flyktingar m. m. Enligt 1 § nämnda förslag (motsvarande 1 § kommissionsförslaget)

äger Konungen föreskriva, att den skyldighet att fullgöra vissa arbetsuppgifter,

som stadgas i 9 § utrymningslagen, skall beträffande viss eller

vissa kommuner avse jämväl omhändertagande av utländska flyktingar, som

inkommit till riket från krigförande land, eller av svenska medborgare, som av

annan anledning än utrymning i större antal taga tillfälligt uppehåll inom

kommunen. 2 och 4 §§ departementsförslaget innehålla, sakligt sett, samma

bestämmelser som 2 respektive 3 § kommissionsförslaget. I 2 § har dock tilllagts,

att inkvarteringsnämnden skall stå under tillsyn av den jämlikt 10 §

andra stycket utrymningslagen förordnade inkvarteringschefen.

Den möjlighet, som genom nu omnämnda bestämmelser gives att lita till

kommunernas medverkan för lösande av de organisationsproblem, som uppstå

i händelse vårt land skulle få mottaga en större flyktingström, får ej

det avsedda praktiska värdet, därest icke vederbörande organ äger förfoganderätt,

i första hand till byggnader för flyktingarnas inkvartering. Yäl

kan mot tillskapandet av en sådan förfoganderätt invändas, att de förutsättningar,

som kunna på förhand angivas för förfoganderättens utnyttjande, äro

alltför obestämda. Förfoganderätten skulle dock icke komma till användning

förrän efter det Kungl. Majit meddelat föreskrift enligt lagens 1 §. Jag utgår

från att dylik föreskrift icke kommer att meddelas annat än i sådana extraordinära

situationer, som icke kunna tillfredsställande bemästras utan att den

för utrymningsändamål tillkomna organisationen anlitas. Med hänsyn härtill

och då förfoganderätten torde böra vara reglerad på likartat sätt som då fråga

är örn förfogande i anledning av utrymning, föreslår jag, att i 3 § departementsförslaget

införes ett stadgande av innehåll att örn det för verkställighet

av föreskrift, som meddelats enligt 1 §, är nödvändigt att taga i anspråk

eller eljest förfoga över markområden, byggnader, transportmedel, livsmedel

och annan egendom, inkvarteringschef äger samma rätt härtill, som enligt 16

och 17 §§ utrymningslagen tillkommer honom för där avsedda fall, samt att

beträffande sådant förfogande bestämmelserna i nämnda lag jämväl i övrigt

skola äga motsvarande tillämpning.

I likhet med utrymningslagen och dess följ dförfattningar bör den nu föreslagna

lagen träda i kraft den 1 juli 1941.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Departementschefens hemställan.

Såsom av vad i det föregående anförts hava inom socialdepartementet upprättats

förslag till

1) utrymning sia g;

2) lag om ändrad lydelse av 18 § luft skyddslag en den 11 juni 1937 (nr 504);

3) lag angående ändring i vissa delar av lagen den 31 mars 1938 (nr 90) örn

förfoganderätt för luftskyddets behov;

4) förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 13 april

1940 (nr 215) örn utrymningshjälp;

5) förordning om grunderna för avlöning av personal, som fullgör utrymningstjänst;

samt

6) lag med vissa bestämmelser angående omhändertagande av flyktingar

m. m.

Av dessa förslag, vilka äro av den lydelse bilaga (Bilaga A1) till detta protokoll

utvisar, torde de under 1), 2), 3) och 6) angivna vara av natur att böra

underställas lagrådets granskning.

Departementschefen hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över förslagen

till utrymningslag, lag örn ändrad lydelse av 18 § luftskyddslagen den

11 juni 1937 (nr 504), lag angående ändring i vissa delar av lagen den 31 mars

1938 (nr 90) örn förfoganderätt för luftskyddets behov samt lag med vissa bestämmelser

angående omhändertagande av flyktingar m. m. måtte för det i

§ 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:

Anders Lundstedt.

*) Denna bilaga har här uteslutits. Den är lika lydande med de vid propositionen

fogade förslagen med undantag av att

dels 29 och 30 §§ förslaget till utrymningslag förekomma i annan ordningsföljd,

dels 34 § samma förslag har följande lydelse:

»Har beslut meddelats om luftskyddsutrymning eller militärutrymning, äger Konungen

eller den myndighet, som meddelat beslutet, tillika meddela dem, vilka icke omfattas av

utrymningen, förbud att lämna den ort, som skall utrymmas.

Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, äger Konungen eller den myndighet

Konungen därtill bemyndigar meddela förbud att lämna visst område, ändock att beslut

örn utrymning icke meddelats. Beträffande säkerhetsområde, som i 2 § omförmäles, eller

viss del av sådant område må dylikt bemyndigande endast lämnas vederbörande militära

befälhavare.»

dels ock 4 § förslaget till lag med vissa bestämmelser angående omhändertagande av

flyktingar m. m. har följande lydelse:

»Bestämmelserna i 29, 31 och 32 §§ utrymningslagen skola äga motsvarande tillämpning

i fråga om de kostnader, som uppkomma vid fullgörandet av inkvarteringsnämnds

åligganden enligt denna lag.»

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 273.

61

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd, den

3 juni 1941.

Närvarande:

justitieråden Forssman,

Bellinder,

regeringsrådet Lundevall,

justitierådet Sterzel.

Enligt lagrådet den 29 maj 1941 tillkandakommet utdrag av protokoll över

socialärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet den 23 maj

1941, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i

§ 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättade förslag

till utrymningslag, lag om ändrad lydelse av 18 § luftskyddslagen den 11

juni 1937 (nr 5Oå), lag angående ändring i vissa delar av lagen den 31 mars

1938 (nr 90) om förfoganderätt för luftskyddets behov samt lag med tåssa bestämmelser

angående omhändertagande av flyktingar m. m.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av hovrättsassessorn J. M. Wahlbäck.

Förslagen föranledde allenast följande yttrande av lagrådet:

Enligt grunderna för 4 § förslaget till utrymningslag bör för sådant område,

inom vilket militär befälhavare må besluta om militärutrymning, civil myndighet

icke utan befälhavarens samtycke äga meddela förbud mot bortflyttning.

Uttrycklig föreskrift härom synes böra meddelas till fullständigande

av den i 34 § första stycket upptagna bestämmelsen.

Stadgandet i andra stycket av sistnämnda paragraf, som är av mera allmän

syftning, synes lämpligen, med någon jämkning i avfattningen, böra erhålla

sin plats i början av paragrafen. Därigenom klarlägges även att civil myndighets

beslut örn luftskyddsutrymning icke utesluter befogenhet för militär

befälhavare att meddela ett fristående förbud mot bortflyttning.

I samma lagförslag torde 29 och 30 §§ böra byta plats. lakttages detta

erfordras viss jämkning av 4 § förslaget till lag med vissa bestämmelser angående

omhändertagande av flyktingar m. m.

Ur protokollet:

G. Lindencrona.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 278.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 4 juni 1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,

Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Rosander,

Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och försvarsdepartementen

anmäler chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, lagrådets

den 3 juni 1941 avgivna utlåtande över de den 23 maj 1941 till lagrådet

remitterade förslagen till

utrymningslag;

lag om ändrad lydelse av 18 § luftskyddslagen den 11 juni 1937 (nr 504);

lag angående ändring i vissa delar av lagen den 31 mars 1938 (nr 90) om

förfoganderätt för luftskyddets behov; samt

lag med vissa bestämmelser angående omhändertagande av flyktingar m. m.

Efter redogörelse för utlåtandet anför föredraganden:

Yad lagrådet föreslagit synes mig böra iakttagas. Erforderliga jämkningar

hava vidtagits i förslagen till utrymningslag och lag med vissa bestämmelser

angående omhändertagande av flyktingar m. m.

Föredraganden hemställer, att de till lagrådet remitterade lagförslagen

med däri, enligt vad nyss anförts, vidtagna jämkningar måtte, jämlikt § 87

regeringsformen, genom proposition föreläggas riksdagen till antagande samt

att förslagen till förordning angående ändring i vissa delar av förordningen

den 13 april 1940 (nr 215) om utrymningshjälp och förordning örn

grunderna för avlöning av personal, som fullgör utrymningstjänst, i samband

därmed måtte föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Erik Montell.

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 273 (Bilaga B).

1

Bilaga B

Utredning rörande revision av gällande utrymnings
lagstiftning.

Efterföljande utredning har på uppdrag av statsrådet och chefen för socialdepartementet

verkställts av statens utrymningskommission.

Allmän motivering.

Den utrymningsplanläggning, som under de senaste åren verkställts i riket,

har huvudsakligen avsett utrymning på grund av fara för anfall från luften.

Sådan utrymning benämnes i det följande luftskyddsutrymning. De grundläggande

bestämmelserna angående luftskyddsutrymning finnas i luftskyddslagen

den 11 juni 1937 (nr 504) med ändringar den 22 juni 1939 (nr 298), den

23 februari 1940 (nr 81) och den 13 april 1940 (nr 217), lagen den 31 mars

1938 (nr 90) örn förfoganderätt för luftskyddets behov med ändringar den 22

juni 1939 (nr 294) och den 13 april 1940 (nr 219) samt luftskyddskungörelsen

den 13 april 1940 (nr 239).

Planläggningen för luftskyddsutrymning ingår för närvarande som ett led

i det civila luftskyddet. Allteftersom det civila luftskyddet fullständigats har

emellertid en förskjutning i viss mån inträtt i fråga örn de syftemål, som man

vill uppnå genom utrymningens verkställande. Då planläggningen för luftskyddsutrymning

under år 1939 i större omfattning igångsattes inom vårt land,

hade skyddsrum för civilbefolkningens behov inom de flesta luftskyddsorter

ännu icke inrättats i erforderlig omfattning. Med hänsyn härtill framstod det

som i hög grad angeläget, att en så stor del som möjligt av befolkningen i de

mest utsatta orterna vid behov bereddes tillfälle att snabbt kunna lämna dessa

orter och taga uppehåll inom andra, mera skyddade delar av riket.

Sedan skyddsrum numera blivit anordnade i större omfattning gör sig

denna synpunkt icke längre gällande med fullt samma skärpa som tidigare.

Det är emellertid uppenbart, att det huvudsakliga syftemålet med en utrymning

allt fortfarande är att bereda de bortflyttande befolkningsgrupperna

större trygghet till liv och hälsa än vad som skulle vara fallet örn de kvarstannade

å utrymningsorterna. Vid sidan härav göra sig emellertid även

andra synpunkter gällande vid bedömande av spörsmålet, huruvida bortflyttning

bör komma till stånd eller icke. Det produktiva livet i de större orterna

måste sålunda kunna uppehållas i full utsträckning jämväl under tid, då faxa

för anfall från luften föreligger. Till följd härav måste det framstå som önskvärt,

att en luftskyddsutrymning icke kommer att omfatta personer, vilka, örn

de kvarstannade å orten, skulle kunna stå till förfogande för utförande av

arbete. Å andra sidan måste det framstå som angeläget, att sådana befolkningsgrupper,

som icke erfordras för produktionslivets uppehållande och som hava

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 273 (Bilaga B).

särskilt svårt att uthärda de påfrestningar, vilka kunna förväntas bliva förenade

med en fortsatt vistelse å orten, verkligen komma att lämna orten vid ett

krigsutbrott. Därigenom underlättas i hög grad de civila luftskyddsorganens

arbete, varjämte möjligheterna att i svårare lägen försörja den kvarvarande

befolkningen underlättas. Genom att vissa befolkningsgrupper bortflytta, beredas

därjämte större utrymmen i skyddsrummen för dem som kvarstanna.

Detta synes vara av betydelse för den händelse att skyddsrummen i större

omfattning skulle få tagas i anspråk för anordnande av sovplatser. Slutligen

bör även framhållas, att en bortflyttning av vissa befolkningsgrupper underlättar

anskaffningen av nya bostäder åt dem, som hava sina hem i sådan närhet

av farliga anläggningar, att de icke lämpligen böra kvarstanna därstädes,

ävensom åt dem som till följd av bombanfall fått sina hem spolierade.

Planläggningsarbetet för utrymning omhänderhades från början väsentligen

av de myndigheter, som hade luftskyddet i övrigt örn hand. Sedermera ha

utrymningsangelägenheterna steg för steg skilts från övriga luftskyddsären

den, i det att särskilda organ skapats för att handhava utrymningen. Den celi

träla ledningen av utrymningsplanläggningen ålåg sålunda luftskyddsinspek

tionen, intill dess att statens utrymningskommission tillsattes i januari 1940,

varvid ledningen av planläggningen överflyttades från inspektionen till kommissionen.

Planläggningsarbetet i utrymningsorterna har från början omhänderhafts

av luftskyddscheferna under länsstyrelsens överinseende. Luftskyddschefen

har emellertid i allt flera fall såsom biträde vid planläggningen erhållit en av

länsstyrelsen förordnad utrymningschef. I inkvarteringsorterna omhänderhade

länsstyrelserna till en början planläggningsarbetet med biträde av polischefer

och särskilda i landskommunerna tillsatta ombud. I samband med utfärdandet

av Kungl, förordningen den 13 april 1940 (nr 215) örn utrymnings

hjälp upprättades emellertid genom lagen samma dag (nr 216) om vissa

skyldigheter för kommun i avseende å utrymning m. m. samt Kungl, kungörelsen

samma dag (nr 220) örn inkvarteringsnämnder en särskild organisation

för inkvarteringsärendenas handhavande. Jämlikt 1 § nämnda lag äro sålunda

kommunerna i riket skyldiga att i den omfattning Konungen bestämmer

fullgöra arbetsuppgifter, vilka vid utrymning i anledning av krig eller krigsfara

av luftskyddsort eller annat område eller vid planläggning för sådan ut

rymning uppkomma i avseende å ordnande av inkvartering, handhavande av

utrymningshjälp samt ombesörjande av erforderligt bistånd i övrigt åt dem,

vilka flyttat från sin bostad eller bostadsort och tagit uppehåll inom kommunen.

Enligt 2 § i lagen skall handhavandet av de uppgifter, som jämlikt lagen

åläggas kommunerna, ankomma å kommunala inkvarteringsnämnder. Ett särskilt

kommunalt organ, särskild inkvarteringsnämnd, skall enligt 3 § i lagen efter

förordnande av Konungen eller den myndighet, som handhar den centrala ledningen

av utrymningsangelägenheterna, tillsättas i kommun, till vilken jämlikt

förefintliga planer för utrymning ett större antal personer skall bortflytta. I

övriga kommuner, där inkvartering planlägges, skall kommunen uppdraga åt

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 273 (Bilaga B).

annat kommunalt organ än fattigvårdsstyrelse att vara inkvarteringsnämnd.

Närmare bestämmelser angående inkvarteringsnämnderna finnas i förenämnda

kungörelse den 13 april 1940. Där angives också, att särskild inkvarteringsnämnd

skall stå under tillsyn av en utav statens utrymningskommission efter

samråd med länsstyrelsen förordnad inkvarteringschef.

Enligt föreskrifterna i 13 § gällande luftskyddskungörelse meddelar luftskyddsinspektionen

efter samråd med chefen för försvarsstaben (överbefälhavaren

över rikets försvarskrafter, då sådan förordnats) och statens utrymningskommission

anvisning, i vilken utsträckning planläggning för utrymning

skall ske inom olika luftskyddsorter eller andra områden. Tillstånd till planläggning

för luftskyddsutrymning har hittills givits för 74 luftskyddsorter.

Planläggningen å dessa orter avser bortflyttning från orten av vissa befolkningsgrupper,

nämligen

1) barn, huvudsakligen under 15 år, jämte vårdare;

2) blivande mödrar, samt

3) åldringar och andra arbetsoförmögna personer.

Nämnda befolkningsgrupper skola vid utrymning antingen bortflytta till

bostäder, som vederbörande själva anskaffat på landsbygden (självordnad

inkvartering), eller också kunna de erhålla bostad genom myndigheternas

försorg. I senare fallet anvisas de bortflyttande bostäder hos personer, som

äro bosatta i inkvarteringsorten, eller i smärre för bostadsändamål lämpade

men outnyttjade byggnader eller lägenheter därstädes (enskild inkvartering)

För skolbarn ävensom för vissa arbetsoförmögna personer planeras i betydande

utsträckning även inkvartering å internatförläggningar. Å sådan förläggning

skall som regel finnas anställd särskild vårdpersonal ävensom hushållspersonal.

Inkvarteringsnämnden i den kommun, där internatförläggningen

är belägen, skall handhava de ekonomiska angelägenheterna för internatet

samt jämväl i övrigt ansvara för detsammas drift. Förläggning å internat

avses principiellt att komma till användning endast i den mån självordnad

eller enskild inkvartering icke kan ordnas eller icke lämpligen bör komma

ifråga.

Den form av luftskyddsutrymning, för vilken nu redogjorts, har avsett

bortflyttning av vissa befolkningsgrupper från en kommun till en annan.

Under det hittills bedrivna planläggningsarbetet har det emellertid i vissa

fall visat sig erforderligt, att beträffande personer, som äro bosatta i omedelbar

närhet av mera sannolika bombmål, upprätta planer för deras omflyttning

inom samma kommun till andra, mera skyddade platser. Sådan omflyttning

är uppenbarligen att betrakta som en form av luftskyddsutrymning.

Planläggning för sådan omflyttning kan givetvis äga rum samtidigt med att

planer upprättas för bortflyttning till annan kommun av de befolkningsgrupper,

som omfattas av den vanliga luftskyddsutrymningen. För närvarande

pågår över hela landet utredning angående den utsträckning, i vilken omflyttning

bör planeras i fråga örn befolkning, vars bostäder, på sätt ovan anförts,

kunna anses hava ett särskilt utsatt läge.

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 273.

1125 41 5

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 278 (Bilaga B).

Utrymning kan vid krig eller krigsfara bliva erforderlig jämväl av andra

skäl än luftskyddsskäl. Så är förhållandet ifråga örn befolkning, som är bosatt,

å ort eller inom område, där militära operationer äga rum eller förväntas

komma att äga rum inom en nära framtid, ävensom inom områden, där militära

anstalter eljest vidtagas i sådan omfattning, att befolkningen icke lämpligen

bör tvärstanna. Denna befolkning bör givetvis, i den mån så är möjligt och

ur samhällets synpunkt lämpligt, beredas tillfälle att bortflytta till andra

mera skyddade delar av riket. Även en omflyttning av befolkningen inom

en och samma kommun kan understundom ur dessa synpunkter tänkas bliva

erforderlig. Den utrymning, varom i detta sammanhang är fråga, betingas

sålunda av rent militära skäl och benämnes i det följande militärutrymning.

Å en och samma ort kan givetvis planläggning samtidigt verkställas både

för luftskyddsutrymning och militärutrymning.

Utrymningskommissionen verkställer i viss omfattning planläggning även

för militärutrymning. Härvid har det emellertid framstått som en betydande

brist, att denna utrymning endast i ringa utsträckning är författningsmässigt

reglerad. Särskilda bestämmelser angående militärutrymning ha tidigare

funnits endast i fältreglementet för armén. Genom tillkomsten av lagen den

17 maj 1940 (nr 358) med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m. m.

har emellertid viss reglering skett jämväl av den av militära skäl betingade

utrymningen. Vissa av de på senare tid utfärdade utrymningsförfattningarna

äro heller icke bundna vid luftskyddsutrymningen utan avse all utrymning

och sålunda även mili tär utrymningen. Detta är fallet med lagen den 13 april

1940 örn vissa skyldigheter för kommun i avseende å utrymning m. m. samt

förordningen samma dag örn utrymningshjälp.

Däremot gälla icke de i luftskyddslagen, luftskyddsförfogandelagen och

luftskyddskungörelsen givna bestämmelserna i fråga örn militärutrymningen.

Några regler angående vilka myndigheter, som skola handhava organisationen

i utrymningsorten eller örn ansvarigheten för de kostnader, som uppkomma

därstädes, m. fl. andra spörsmål finnas sålunda icke. Detta är emellertid icke

av större betydelse, då de förhållanden, under vilka planläggningen för militärutrymning

äger rum, äro så skiftande, att några närmare regler angående t. ex.

organisationen icke torde kunna givas i lag. Det torde vidare vara oundvikligt,

att kostnaderna för planläggande och verkställande militärutrymning

komma att åvila statsverket i avsevärt större utsträckning än vad fallet är

i fråga örn luftskyddsutrymning. En betydande brist är emellertid, att de i

luftskyddsförfogandelagen intagna bestämmelserna angående förfoganderätt

med avseende å byggnader och andra förläggningsutrymmen icke gälla militärutrymning.

Det synes kommissionen angeläget att denna brist snarast möjligt

avhjälpes.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen äro de för utrymning

gällande bestämmelserna uppdelade på ett flertal olika författningar. Frågan

örn en sammanfattning av dessa bestämmelser har tidigare varit föremål för

övervägande men fick då anstå. I Kungl. Maj:ts proposition nr 148 till 1940

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj-.ts proposition nr 273 (Bilaga B).

års lagtima riksdag med förslag till förordning örn utrymningshjälp, m. m.

anförde föredragande departementschefen i detta hänsende följande (sid. 46):

»Innan jag övergår till att uppehålla mig vid det departementsförslag, som

framkommit såsom resultatet av överarbetningen av sociala försvarsberedskapskommitténs

förslag till förordning örn utrymningshjälp och till lag örn

skyldighet att utgiva ersättning för utrymningshjälp, vill jag beröra en synpunkt,

som framkommit i flera yttranden, nämligen att en sammanfattning

av de olika bestämmelserna rörande luftskyddet borde åvägabringas.

Jag underskattar för egen del icke nackdelen av en splittring av gällande

bestämmelser rörande luftskyddet. En kodifiering av gällande luftskyddsbestämmelser

bör emellertid åtminstone i viss utsträckning förbindas med

överväganden i sak. Nya erfarenheter beträffande ändamålsenligheten av

olika luftskyddsåtgärder göras för närvarande ständigt, varför inom en nära

framtid dessa erfarenheter torde bättre än nu kunna nyttiggöras vid överväganden

av nyss nämnd art. På grund härav torde med nu berörda fråga

böra någon tid anstå.»

Inom luftskyddsinspektionen har numera utarbetats förslag till ny luftskyddslagstiftning,

i vilken bestämmelser örn utrymning icke hava upptagits.

Med hänsyn härtill synes det vara lämpligt, att nu ånyo till övervägande upptaga

frågan om sammanförande av de gällande utrymningsbestämmelserna

ävensom örn dessa bestämmelsers fullständigande. Under den gångna tiden

torde även sådana erfarenheter ha vunnits, att ändamålsenligheten av gällande

lagstiftning kan bedömas och erforderliga ändringar vidtagas.

Med hänsyn härtill har utrymningskommissionen utarbetat här nedan intagna

förslag till utrymningslag, förslag till lag om vissa skyldigheter för

kommun i avseende å omhändertagande av flyktingar m. m. samt förslag till

lag örn ändrad lydelse av lagen den 17 maj 1940 (nr 358) med vissa bestämmelser

till skydd för försvaret m. m.

Det föreliggande förslaget till utrymningslag är avsett att ersätta utrymningsbestämmelserna

i luftskyddslagen, luftskyddsförfogandelagen samt lagen

örn vissa skyldigheter för kommun i avseende å utrymning m. m. De i

förslaget till utrymningslag intagna bestämmelserna äro avsedda att fullständigas

med vissa tillämpningsföreskrifter, vilka lämpligen synas böra utfärdas

i form av en särskild utrymningskungörelse. Sedan en kungörelse av sådant

innehåll utfärdats komma sålunda de huvudsakliga utrymningsbestämmelserna

att finnas upptagna i utrymningslagen, utrymningskungörelsen och förordningen

örn utrymningshjälp.

Utrymningskommissionen har vid utarbetandet av förslaget till utrymningslag

haft tillgång till förenämnda inom luftskyddsinspektionen upprättade

förslag till ny luftskyddslag. Utrymningskommissionen har vid sitt arbete

eftersträvat största möjliga överensstämmelse mellan de nya luftskydds- och

utrymningslagarna, varför förslaget till luftskyddslag, i den mån detta varit

möjligt, lagts till grund vid utarbetandet av det nu föreliggande förslaget

till utrymningslag. De i detta lagförslag förekommande hänvisningarna till

luftskyddslagen avse det upprättade förslaget till ny luftskyddslag.

De i förslaget till utrymningslag intagna bestämmelserna avse att reglera

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 273 (Bilaga B).

planläggningen och verkställandet av såväl luftskyddsutrymning som militärutrymning.

Vid utarbetande av förslaget till utrymningslag har kommissionen

utgått från den uppfattningen, att spörsmålet huruvida utrymningen skall

vara obligatorisk eller frivillig icke kan slutligt regleras redan i samband med

planläggningen utan att avgörande i detta hänseende bör träffas först i samband

med beslutet örn utrymningens verkställande. Med hänsyn härtill har

kommissionen ansett det erforderligt, att den beslutande myndigheten såväl

beträffande luftskyddsutrymning som militärutrymning erhåller möjlighet

att antingen meddela förordnande örn utrymning eller ock utfärda uppmaning

därtill. De närmare bestämmelserna i detta hänseende finnas intagna i 1—3 §§

i lagförslaget. I dessa paragrafer regleras även vilka myndigheter, som skola

äga besluta örn utrymnings verkställande, ävensom förutsättningarna för att

sådant beslut skall kunna meddelas.

I förslaget hava vidare i 4—9 §§ intagits vissa grundläggande föreskrifter

angående den centrala myndighet, som skall handhava ledningen av utrymningsarbetet,

ävensom angående den lokala organisationen i utrymnings- och

inkvarteringskommunerna. I förslaget föreslås även införande av en särskild

tjänsteplikt, benämnd utrymningstjänsteplikt, varigenom möjlighet kommer

att beredas myndigheterna att uttaga därtill lämpade personer att utföra vid

utrymningens verkställande erforderligt arbete. Bestämmelserna härom, som

återfinnas i 10—12 §§, överensstämma i tillämpliga delar med de föreskrifter

örn luftskyddstjänsteplikt, som finnas intagna i det ovan omförmälda förslaget

till ny luftskyddslag. I förslaget till utrymningslag hava i 13—20 §§ intagits

bestämmelser, vilka reglera rätten att vid utrymning och i viss mån även vid

densammas förberedande (se 14 § andra stycket) tillgripa förfogande för att

erhålla tillgång till erforderlig egendom. Dessa bestämmelser ansluta sig

med vissa ändringar till de föreskrifter i ämnet, som redan nu äro gällande

Den i 15 § 2 mom. föreslagna regleringen av kostnadsfördelningen mellan

staten och kommunerna torde innebära den viktigaste skillnaden i förhållande

till nu gällande bestämmelser. Föreskrifter angående fördelningen av ersättningsskyldigheten

för andra kostnader, som uppkomma vid planläggning och

verkställande av utrymning, hava intagits i 21—30 §§ i förslaget.

I förslaget hava vidare i 32 och 33 §§ lämnats vissa föreskrifter, som avse

att bereda möjlighet för myndigheterna att i fall av behov utfärda förbud

mot bortflyttning från viss ort eller visst område. Angående de överväganden,

som föranlett att i förslaget intagits bestämmelser av detta innehåll,

får kommissionen hänvisa till den efterföljande speciella motiveringen.

Speciell motivering.

Förordnande om saint uppmaning till utrymning.

1-3 §§•

Bestämmelse angående behörighet att besluta örn luftskyddsutrymning

finnes för närvarande i 2 § luftskyddsförfogandelagen, i vilket lagrum stadgas,

att Konungen eller, efter Konungens förordnande, länsstyrelse eller annan

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Majds proposition nr 273 (Bilaga B).

myndighet äger föreskriva, att invånare å ort, som hotas av anfall från luften,

skola taga uppehåll utom sin bostad eller bostadsort, ävensom i den mån det

prövas nödvändigt bestämma varest uppehåll skall tagas. Någon motsvarande

bestämmelse finnes icke ifråga om militärutrymning. Bestämmelsen i 2 §

luftskyddsförfogandelagen avser endast obligatorisk utrymning, d. v. s. det

fall att vissa befolkningsgrupper åläggas att lämna sin bostad eller bostadsort.

Utrymning kan emellertid också vara frivillig. I detta fall utfärdas av

vederbörande myndighet endast uppmaning till de befolkningsgrupper, vilkas

bortflyttning är önskvärd, att lämna sin bostad eller bostadsort. I nu gällande

utrymningslagstiftning meddelas bestämmelser örn sådan uppmaning till utrymning

endast i 3 § 3 mom. luftskyddsförfogandelagen i lagrummets lydelse

enligt lagen den 13 april 1940 (nr 219). I nämnda moment stadgas, att örn

byggnad tages i anspråk för att bereda bostad åt den som vid utrymning för

luftskyddsändamål fått sig ålagt eller i vederbörlig ordning blivit av myndighet

uppmanad att taga uppehåll utom sin bostad eller bostadsort, ägare eller

innehavare av byggnaden är pliktig att tåla de åtgärder med avseende å byggnaden

ävensom dess inredning och utrustning, som av länsstyrelsen prövas

erforderliga för ändamålet. Några bestämmelser finnas dock icke angående

vilken myndighet, som skall meddela uppmaning av ifrågavarande slag, eller

de förutsättningar, som i övrigt erfordras för en sådan åtgärd.

Utrymningskommissionen räknar i sitt planläggningsarbete med att utrymning

kan bliva antingen obligatorisk eller frivillig. Det synes därför

kommissionen vara lämpligt, att regler nu givas även angående uppmaning

till utrymning. Vid övervägande av det innehåll, som bör givas åt dessa

regler, har kommissionen kommit till den uppfattningen, att samma bestämmelser

böra gälla ifråga örn befogenheten att besluta örn obligatorisk och örn

frivillig utrymning. Uppmaning till utrymning bör därför i allo jämställas

med förordnande om utrymning. Den frivilliga utrymningen synes kommissionen

vara ett smidigt medel att i ett kritiskt läge förbereda ett senare förordnande

örn obligatorisk utrymning. En förutsättning för att uppmaning till

utrymning skall medföra önskat resultat är emellertid att till uppmaningen

knytas samma rättsverkningar med avseende å möjligheten att erhålla utrymningshjälp

o. s. v. som till förordnande om utrymning.

I 1 § i förslaget ha intagits bestämmelser angående befogenheten att besluta

örn luftskyddsutrymning. Denna befogenhet skall enligt förslaget förefinnas,

då riket befinner sig i krig eller krigsfara, samt tillkomma Konungen

eller, efter Konungens bemyndigande, annan myndighet. Det synes kommissionen

vara tänkbart, att vid ett krigsutbrott eller vid en tillspetsning av det

politiska läget före ett krigsutbrott, Konungen bemyndigar utrymningskommissionen

att ifråga om vissa angivna utrymningsorter besluta örn utrymning,

i den mån detta visar sig erforderligt.

Ifråga örn befogenhet att föranstalta om militärutrymning har tidigare

endast funnits en bestämmelse i fältreglementet för armén. I detta reglemente

(1940 års upplaga) säges sålunda i mom. 1525, att därest icke särskilda

föreskrifter utgivits för civilbefolkningens undanförande från hotad gräns
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 273 (Bilaga B).

eller kusttrakt eller kårområde, armékårchef enligt bestämmelse av överbefälhavaren

och i samarbete med vederbörlig länsstyrelse skall vidtaga erforderliga

åtgärder härför.

Genom lagen den 17 maj 1940 (nr 358) med vissa bestämmelser till skydd

för försvaret m. m. har även viss reglering ernåtts av militärutrymningen. I

nämnda lag föreskrives i 1 § bland annat, att Konungen eller, enligt Konungens

bemyndigande, vederbörande militära befälhavare må utfärda förbud för obehöriga

att beträda anläggning, inrättning, fartyg, luftfartyg eller område, som

tillhör försvarsväsendet eller nyttjas av detsamma eller för dess räkning.

I 2 § i lagen stadgas i första stycket, att Konungen eller, enligt Konungens

bemyndigande, vederbörande länsstyrelse må utfärda förbud, som i 1 § avses,

ifråga örn anläggning, inrättning, fartyg, luftfartyg eller område, som eljest

är av betydelse för försvarsväsendet. Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner

sig, eller eljest under utomordentliga av krig föranledda förhållanden

må förbud enligt andra stycket i 2 § utfärdas jämväl ifråga örn anläggning,

inrättning, fartyg, luftfartyg eller område, som är av betydelse för folkförsörjningen.

I 3 § föreskrives slutligen, att Konungen under förhållanden,

varom i 2 § andra stycket sägs, må avdela särskilda säkerhetsområden, i fråga

örn vilka förbud, som i 2 § avses, enligt Konungens bemyndigande må i

stället för av länsstyrelse utfärdas av vederbörande militära befälhavare.

Såsom säkerhetsområde skall jämväl anses krigsskådeplats.

Nämnda lag kan enligt uppgift i en inom justitiedepartementet upprättad

promemoria (1940: 2 sid. 13) rörande lagstiftningen örn förräderi-, sabotageoch

spioneribrott m. m. givas den tolkningen, att med stöd av densamma ett

område kan utrymmas, om krigsoperationerna så fordra det.

Bestämmelserna örn militärutrymning i 2^ i förslaget till utrymningslag

ha anknutits till vad i 3 § förenämnda lag stadgas angående krigsskådeplats

och säkerhetsområde. I första stycket i förslagets 2 § föreskrives sålunda, att

örn Konungen avdelat krigsskådeplats eller säkerhetsområde, varom förmäles

i nyssnämnda lag, Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, vederbörande

militära befälhavare äger meddela förordnande örn militärutrymning

eller utfärda uppmaning till sådan utrymning. Med hänsyn till den tolkning,

som enligt vad ovan nämnts kan tillämpas i fråga örn lagen med vissa bestämmelser

till skydd för försvaret m. m., synes detta vara i överensstämmelse

med nu gällande regler. Även sådana områden, som avses i 2 § nämnda

lag, synas vara av den beskaffenhet, att de kunna bliva föremål för utrymning.

Däremot torde så icke vara förhållandet i fråga örn i 1 och 2 §§ avsedda anläggningar,

inrättningar, fartyg och luftfartyg, liksom ej heller beträffande

sådana områden, varom talas i 1 §. Kommissionen föreslår med anledning av

vad sålunda anförts, att i lagen med vissa bestämmelser till skydd för försvaret

m. m. före 7 § införes en ny paragraf av innehåll, att ifråga örn utrymning

av område, som avses i 2 eller 3 § i lagen, skall gälla vad därom finnes

särskilt stadgat.

I 2 § andra stycket i föreliggande utkast till utrymningslag har införts en

bestämmelse av innehåll, att därest riket befinner sig i krig eller krigsfara,

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Majlis proposition nr 273 (Bilaga B).

Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, annan myndighet, ändock

att krigsskådeplats eller säkerhetsområde icke avdelats, äger besluta örn

militärutrymning beträffande område, där sådan utrymning av hänsyn till

rikets försvar finnes oundgängligen påkallad. Det har nämligen synts kommissionen

riktigt, att befogenheten att förordna örn militärutrymning icke

uteslutande göres beroende av att krigsskådeplats eller säkerhetsområde avdelats.

Bestämmelsen i 2 § andra stycket ger möjlighet att besluta örn militärutrymning,

ehuru sådant avdelande av någon anledning icke kommit till

stånd. Enligt bestämmelsen finnes också möjlighet för Konungen att uppdraga

åt civil myndighet att i sådant fall besluta örn militärutrymning.

I 3 § i förslaget föreskrives, att Konungen eller, efter Konungens bemyndigande,

annan myndighet, därest beslut fattas örn utrymning, tillika äger bestämma

varest de, som i anledning av förordnandet örn eller uppmaningen till

utrymning lämnat sin bostad eller bostadsort, skola taga uppehåll. Bestämmelsen

innebär, att befogenhet att bestämma, var de bortflyttande skola taga

uppehåll, av Konungen kan lämnas antingen åt samma myndighet, som erhåller

rätt att besluta om utrymning, eller också anförtros åt annan myndighet. Sistnämnda

förfarande torde särskilt komma till användning i vad gäller militärutrymning.

I begreppet utrymning, sådant detta användes i förslaget, ingår

emellertid även frågor, som beröra inkvartering av bortflyttade personer.

I den proposition (nr 4) till 1938 års riksdag, varigenom förslag till luftskvddsförfogandelag

framlades, anförde föredragande departementschefen i

motiveringen till 2 §, att stadgandet företrädesvis avsåge den mera permanenta

utrymning, som bestode, så länge fara för luftanfall förelåge. Påbud örn

tillfällig utrymning i samband med omedelbart hotande anfall vore en åtgärd

för upprätthållande av allmän ordning och säkerhet, som folie under länsstyrelsens

allmänna kompetens och varom särskilt stadgande icke erfordrades.

Kommissionen är av den uppfattningen att samma betraktelsesätt fortfarande

bör anläggas på den tillfälliga utrymningen, vilken sålunda faller utanför tilllämpningsområdet

för bestämmelserna i den föreslagna utrymningslagen.

Central utrymningsmyndighet.

4 §•

Så länge planläggning för utrymning på grund av tidsläget måste upprätthållas,

torde också erfordras, att en central myndighet utövar ledningen av

planläggningsarbetet. För närvarande handhaves denna uppgift av statens

utrymningskommission. Vid inträdande fredligare förhållanden synes det

emellertid sannolikt, att organisationen kan inskränkas såtillvida att utrymningskommissionens

uppgifter övertagas av ett annat organ. Med hänsyn härtill

har i utkastet införts termen central utrymningsmyndighet för myndighet,

som utövar ledningen ifråga örn planläggning och verkställande av utrymning.

Organisationen i utrymnings- och inkvarteringskoninninerna.

&-9 §§•

Tfråga örn organisationen å utrymningsorterna gäller för närvarande, såsom

ovan nämnts, enligt 15 § första stycket och 21 § luftskyddskungörelsen, att luft
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. May.ts proposition nr 273 (Bilaga B).

skyddschefen under länsstyrelsens överinseende omhänderhar ledningen av

luftskyddsutrymning ävensom planläggning för sådan utrymning. I denna del

synes anledning icke finnas att vidtaga någon ändring. I 5 § första stycket

av förslaget har intagits en bestämmelse av detta innehåll.

För närvarande finnes å de allra flesta utrymningsorter, där luftskyddsutrymning

planlägges, vid luftskyddschefens sida en tjänstegrenschef för utrymningsärenden,

benämnd utrymningschef. Angående tjänstegrenschef er finnas

nu bestämmelser i 4 § gällande luftskyddskungörelse. Enligt vad kommissionen

inhämtat, komma sådana regler också att finnas i det förslag till ny

luftskyddskungörelse, som utarbetats inom luftskyddsinspektionen. Tjänstegrenschefema

komma emellertid enligt dessa bestämmelser icke att räknas till

den lokala luftskyddsledningen. De skola, enligt vad luftskyddsinspektionen

avser, inträda i tjänst först då luftskyddsberedskap anbefalles, och de skola

erhålla ersättning enligt bestämmelserna i Kungl, förordningen den 31 maj

1940 (nr 432) örn grunderna för avlöning av viss personal tillhörande det allmänna

luftskyddet. Det synes kommissionen ofrånkomligt, att åt utrymningschefen

beredes en fastare ställning än den, som sålunda skall tillkomma

tjänstegrenscheferna. Den särskilt å de större utrymningsorterna mycket omfattande

utrymningsplanläggningen fordrar, att utrymningschefen redan under

fredstid i huvudsak utövar den direkta ledningen av planläggningsarbetet.

Mycket betydande krav måste också ställas på utrymningschefens personliga

kvalifikationer. Med hänsyn härtill har kommissionen i 5 § andra stycket i

förslaget intagit en bestämmelse av innehåll, att länsstyrelsen må förordna

utrymningschef att biträda luftskyddschefen med ledningen av luftskyddsutrymning

och planläggning för sådan utrymning. Utrymningschefen bör

enligt kommissionens uppfattning avlönas av utrymningskommunen. Kommissionen

återkommer senare till detta spörsmål.

Det synes lämpligt, att luftskyddsnämnd erhåller samma befogenhet ifråga

örn planläggning för luftskyddsutrymning, som nämnden enligt det upprättade

förslaget till luftskyddslag skall äga såvitt angår luftskyddet. En föreskrift

av detta innehåll har införts i 5 § tredje stycket i förslaget.

Med hänsyn till de skiftande förhållanden, under vilka militärutrymning

kan behöva företagas, torde det icke vara lämpligt att i utrymningslagen giva

närmare föreskrifter angående organisationen i utrymningskommunerna vid

sådan utlämning eller planläggning därför. I de kommuner, där planläggning

verkställes för både luftskyddsutrymning och militärutrymning, handhaves

planläggningsarbetet för närvarande i sin helhet av luftskyddsledningen i

kommunen. Med hänsyn till att de olika momenten i arbetet icke låta sig särskiljas,

synes någon annan anordning icke heller vara tänkbar ifråga örn dessa

kommuner. I de kommuner, där endast planläggning för militärutrymning

verkställes, måste däremot i åtskilliga fall, särskilt då fråga är örn landskommuner,

en annan organisationsform tillämpas. I vissa landskommuner ha sålunda

tillsatts särskilda organ, för vilken organisation kostnaderna bestridas

av statsmedel. Med hänsyn till vad sålunda anförts synes det lämpligast, att

Konungen i varje särskilt fall utfärdar erforderliga bestämmelser angående

organisationen i denna del. Bestämmelse härom har införts i 6 § i förslaget.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 273 (Bilaga B).

I fråga om organisationen i inkvarteringsorterna finnas, såsom ovan nämnts,

de nu gällande bestämmelserna införda i lagen den 13 april 1940 om vissa

skyldigheter för kommun i avseende å utrymning m. m. Bestämmelserna i 1 §

innebära, att kommun är skyldig att i den omfattning Konungen bestämmer

fullgöra arbetsuppgifter, vilka vid utrymning eller vid planläggning för utrymning

uppkomma i avseende å ordnande av inkvartering, handhavande av

utrymningshjälp samt ombesörjande av erforderligt bistånd i övrigt åt dem,

vilka flyttat från sin bostad eller bostadsort och tagit uppehåll inom kommunen.

Denna bestämmelse har med viss förändring överförts till 7 § i förslaget.

Ändringen har föranletts därav, att kommunerna i riket böra vara skyldiga

att fullgöra ifrågavarande arbetsuppgifter icke blott i det fall att de bortflyttande

tagit uppehåll inom kommunen, d .v. s. bosatt sig där för längre eller

kortare tid, utan jämväl i det fall att de bortflyttande eljest behöva omhändertagas,

till exempel under transporten från utrymningskommunen till inkvarteringskommunen.

Dessa transporter synas nämligen under vissa förutsättningar

kunna taga relativt lång tid i anspråk, och krav uppställer sig då på att de

bortflyttande beredas möjlighet att erhålla utspisning under färden, eventuellt

även tillgång till nattläger. Det synes naturligt, att även sådant omhändertagande

skall ankomma på de kommunala inkvarteringsnämnderna.

Även i 8 § första stycket, som motsvarar 2 § lagen örn vissa skyldigheter

för kommun i avseende å utrymning m. m. har vidtagits motsvarande ändring.

Utrymning kan i vissa fall hava karaktären av omflyttning, i det att utrymning

icke innebär en bortflyttning av utrymningsklientelet från utrymningskommunen

utan endast att de utrymmande flyttas från en del av kommunen

till en annan. I fråga om organisationen vid sådan omflyttning finnes

en bestämmelse i 16 § sista stycket gällande luftskyddskungörelse, vilken

bestämmelse innebär att under angivna omständigheter planläggningsarbete

för inkvartering av samt ombesörjande av erforderligt bistånd i övrigt åt de

utrymmande skall handhavas i den ordning, som är stadgad för planläggningsarbetet

i utrymningskommun. Motsvarande bestämmelse har införts i

8 § andra stycket i förslaget. Bestämmelsen innebär sålunda, att luftskyddschefen

vid omflyttning skall omhänderhava även frågor rörande inkvartering,

handhavande av utrymningshjälp m. m.

T det fall att i samma luftskyddsområde ingå flera kommuner och utrymning

skall äga rum från en kommun till annan kommun inom luftskyddsområdet,

uppkomma vissa olägenheter genom att inkvarteringsfrågor i sistnämnda

kommun skola handhavas av inkvarteringsnämnden och icke av luftskyddschefen.

Det kan därför ifrågasättas, örn icke bestämmelserna örn omflyttning

borde utsträckas att gälla även vid sådan bortflyttning. Kommissionen

har emellertid vid övervägande av denna fråga funnit sig icke böra

föreslå någon sådan utvidgning med hänsyn till att härför skulle erfordras

en relativt omfattande reglering av frågorna rörande utrymningskostnader,

tjänsteplikt, förfogande m. m. Kommissionen anser, att de praktiska olägenheterna

av att luftskyddschefen icke äger ombesörja inkvarteringsfrågorna

vid bortflyttning av ifrågavarande slag kunna avlägsnas därigenom, att luft
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majlis ''proposition nr 273 (Bilaga B).

skyddschefen i dylika fall därest så skulle anses erforderligt förordnas till

inkvarteringschef inom luftskyddsområdet. Ett sådant förordnande synes

kunna äga rum utan att särskilda bestämmelser härför behöva givas.

I 9 § i förslaget ha intagits bestämmelser angående inkvarteringsnämnder

och inkvarteringschefer. Bestämmelserna motsvara, i vad de beröra inkvarteringsnämnderna,

3 § i lagen örn vissa skyldigheter för kommun i avseende å utrymning

m. m. I första stycket av sistnämnda paragraf stadgas, att särskilda inkvarteringsnämnd

skall tillsättas inom kummun, till vilken jämlikt förefintliga

planer för utrymning ett större antal personer skall bortflytta. T 9 § första

stycket i förslaget föreslås den ändringen, att vad sålunda sagts skall gälla

kommun, till vilken ett större antal personer jämlikt upprättade planer kan

komma att bortflytta. Utrymningsplanerna måste nämligen göras så omfattande,

att de innefatta betydande reservområden för inkvartering. Beträffande

dessa områden kan man icke säga, att bortflyttning till densamma

skall äga rum. Områdena anvisas nämligen icke åt någon viss utrymningsort

utan hållas i reserv för det fall att utrymning måste vidtagas av krigsskådeplats

eller eljest av militära skäl, liksom för det fall att omläggningar av

transporthänsyn eller andra skäl måste ske i fråga örn de upprättade planerna

och inkvarteringen dirigeras till andra områden än som från början avsetts.

Andra stycket i 9 § motsvarar 3 § tredje stycket i lagen örn vissa skyldigheter

för kommun i avseende å utrymning m. m. I bestämmelsen har vidtagits

den ändringen, att Konungen eller den centrala utrymningsmyndigheten

kan bestämma, att inom viss kommun inkvarteringsnämnd över huvud

taget icke skall tillsättas. En sådan möjlighet har visat sig önskvärd ifråga

örn vissa kommuner, där inkvartering icke är tänkbar.

Med hänsyn till att i utkastet upptagits vissa bestämmelser örn rättighet

för inkvarteringschefer att utöva på den centrala utrymningsmyndigheten

ankommande befogenheter ifråga örn utrymningstjänsteplikt och förfogande,

har i 9 § tredje stycket införts en erinran örn inkvarteringschef einas ställning.

Utrymningstjänsteplikt.

10-12 §§.

Enligt 10 § luftskyddsförfogandelagen äger länsstyrelse uttaga erforderlig

personal för att fullgöra luftskyddstjänst. Begreppet luftskyddstjänst definieras

i 2§ luftskyddskungörelsen under 7), där luftskyddstjänst angives omfatta

luftskyddets ledning, ordnings-, brand-, röjnings-, räddnings-, reparations-,

gasskydds-, sjukvårds-, observations- och rapporttjänst. Utrymning av

vissa områden eller byggnader upptages däremot under 8) i samma paragraf.

Härav synes framgå, att enligt nämnda lag personal tvångsvis kan uttagas för

den centrala ledningen av utrymningen i utrymningskommun, d. v. s. för den

personal å vederbörande luftskyddsbyrå, som handhar utrymningsärenden,

samt för de utrymningsbyråer eller utrymningscentraler, som på vissa håll

upprättats såsom särskilda avdelningar av luftskyddsbyråema. Det synes

däremot vara tvivel underkastat örn tvångsuttagning kan ske av personal för

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 273 (Bilaga B).

de inkvarteringsbyråer, biljettbyråer och vårdbyråer, som vid utrymning skola

upprättas i utrymningskommunerna för att lämna anvisning å inkvartering,

utlämna biljetter o. s. v. I varje fall torde det vara klart, att den ekonomipersonal,

som erfordras för driften av vid utrymning upprättade internat, icke

kan uttagas med anlitande av luftskyddsförfogandelagen i dess nuvarande

lydelse.

Den personal, som erfordras för inkvarterings- m. fl. byråer, uppgår icke

till något större antal. För att utrymningsorganisationen skall besitta nödig

beredskap fordras emellertid, att personalen är uttagen i förväg och har

erhållit nödiga instruktioner angående sina åligganden. Med hänsyn härtill

och till den konkurrens örn arbetskraft, som råder mellan luftskyddet, olika

beredskapsorganisationer m. fl., synes det ofrånkomligt, att möjlighet beredes

till tvångsuttagning av ifrågavarande personal. Då denna endast erfordras

under en begränsad tid vid utrymningens genomförande, torde sådan tvångsuttagning

icke heller kunna medföra större olägenheter för andra personalbehövande

organisationer.

Den ekonomipersonal, som erfordras för driften av upprättade internatförläggningar,

uppgår till ett betydligt större antal. Utrymningsplanläggningen

omfattar för närvarande bland annat närmare 200,000 skolbarn. Då behovet av

ekonomipersonal för skolbarnsinternat uppgår till en person på 10—15 barn,

kommer personalbehovet, även örn icke alla barnen vid utrymning komma att

medfölja till skolbarnsinternat, att bliva avsevärt. Härtill kommer, att internat

i viss utsträckning måste upprättas även för barn under skolåldern samt

för arbetsoförmögna personer. Enligt vad erfarenheten ger vid handen torde

lämplig ekonomipersonal endast i mycket begränsad omfattning kunna anskaffas

i inkvarteringskommunerna. Den ojämförligt största delen av sådan

personal måste medfölja från utrymningsorten. Utrymningsplanerna upprättas

också i enlighet härmed. För ändamålet torde i viss utsträckning kunna

påräknas medverkan av mödrar till barn, som bortflytta vid utrymningen,

varjämte även i viss omfattning andra personer, t. ex. restaurangpersonal,

vid utrymning kan erhållas genom frivillig överenskommelse. Det är emellertid

av beredskapsskäl icke möjligt att uppskjuta personalanskaffningen till

utrymningstillfället utan personalen måste uttagas på förhand. Detta synes

i sin tur icke kunna ske utan att befogenhet till tvångsuttagning finnes.

Det vanliga tjänstepliktsinstitutet erbjuder enligt kommissionens uppfattning

icke möjlighet till en så snabb personaluttagning, som måste äga rum

vid utrymning. Med hänsyn härtill har kommissionen i förslaget upptagit

bestämmelser örn införande av en tjänsteplikt vid utrymning, i det väsentliga

likartad med den i förslaget till luftskyddslag upptagna luftskyddstjänsteplikten.

I analogi med denna har institutet benämnts utrymningstjänsteplikt.

Befogenheten att uttaga personal skall enligt 10 § i förslaget tillkomma

länsstyrelsen i vad avser uttagning i utrymningskommun samt den centrala

utrymningsmyndigheten i vad avser uttagning i inkvarteringskommun. I

kommun där omflyttning planlägges tillkommer befogenheten enligt B § i

förslaget länsstyrelsen. I 34 § har intagits en bestämmelse, som medger läns
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 273 (Bilaga B).

styrelsen att delegera uttagningsrätten till luftskyddsclief eller, i kommun

där enbart militärutrymning planlägges, den som eljest utövar ledningen av

utrymningsplanläggningen inom kommunen. Vidare föreslås i samma paragraf,

att den centrala utrymningsmyndigheten skall kunna delegera uttagningsrätten

till inkvarteringscheferna.

Bestämmelsen att länsstyrelsen och, efter delegation, luftskyddschefen är

uttagningsmyndighet för utrymningskommunerna överensstämmer med nu

gällande bestämmelser angående uttagning till luftskyddstjänst och med

den i förslaget till luftskyddslag föreslagna ordningen för uttagning till

luftskyddstjänsteplikt. Ordningen för uttagning inom inkvarteringskommunerna

överensstämmer med vad som nu stadgas i 14 § luftskyddsförfogandelagen

angående förfoganderätt till byggnader m. m., som erfordras

vid utrymning. Då länsstyrelserna genom upprättande av den nuvarande

inkvarteringsorganisationen (utrymningskommissionen, inkvarteringschefer

och inkvarteringsnämnder) i stor utsträckning avkopplats från ärenden angående

inkvartering, har kommissionen ansett angivna ordning böra gälla

även ifråga örn personaluttagningen. Inkvarteringscheferna ha härvid icke

ansetts ha så fast ställning, att uttagningen lämpligen kan anförtros direkt

åt dem. Med hänsyn till att i inkvarteringskommunerna endast kan väntas

föreligga möjlighet till komplettering i mindre utsträckning av internatpersonalen,

har kommissionen ansett de föreslagna bestämmelserna vara tillfyllest.

Befogenheten att uttaga personal har i lagförslaget av praktiska skäl

knutits till utrymnings- respektive inkvarteringskommunen. I de fall då flera

kommuner ingå i luftskyddsområde, som skall utrymmas, bör givetvis icke på

grund härav hinder föreligga att uttaga personal från en av dessa kommuner

för tjänstgöring vid internat för t. ex. barn från en annan i luftskyddsområdet

ingående kommun.

Utrymningstjänsteplikten skall enligt det upprättade förslaget avse ej

blott dem, som äga hemvist inom utrymnings- eller inkvarteringskommun,

utan även dem, som eljest uppehålla sig inom sådan kommun. Härmed avses

att skapa möjlighet till uttagning framför allt av lämpliga personer, vilka

vid utrymning bortflyttat från sin hemort och uppehålla sig inom vederbörande

inkvarteringskommun.

Med stadigvarande arbete under utrymning avses huvudsakligen tjänstgöring

å internatförläggning. För sådan tjänstgöring böra givetvis endast

personer i arbetsför ålder ifrågakomma. För att ernå överensstämmelse med

den föreslagna luftskyddstjänsteplikten har i förslaget insatts åldersgränserna

16 och 70 år. Möjlighet bör emellertid finnas att för kortvariga uppdrag uttaga

även ungdomar under 16 år. Dessa kunna erfordras såsom ordonnanser

å urlastningsstationerna o. s. v.

I lagförslaget ha icke intagits några bestämmelser angående företrädesrätt

i förhållandet mellan utrymningstjänsteplikt, luftskyddstjänsteplikt, allmän

tjänsteplikt o. s. v. Kommissionen finner att i nämnda hänseende

följande bör gälla. Den som ingår i hemvärnet eller annan frivillig försvars
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 273 (Bilag-a B).

organisation bör ej kunna uttagas med utrymningstjänsteplikt. Däremot

synes det vara ofrånkomligt, att denna tjänsteplikt erhåller försteg framför

den allmänna tjänsteplikten så att personer, som uttagits till tjänstgöring vid

utrymning, icke uttagas till arbete enligt tjänstepliktslagen under den tid

deras utrymningstjänst varar. I 18 § andra stycket tjänstepliktslagen bör tillägg

härom göras. Med hänsyn till att ändring i nämnda lagrum synes bliva

erforderlig även i anledning av de i förslaget till luftskyddslag intagna bestämmelserna

örn luftskyddstjänsteplikt, har kommissionen emellertid icke

ansett sig böra framlägga förslag till sådan ändring. Då det här rör sig örn

en personalkategori (huvudsakligen kokerskor och köksbiträden), som icke i

första hand torde behöva tagas i anspråk av andra myndigheter, synes den

föreslagna ordningen icke medföra några olägenheter.

Yad åter beträffar luftskyddet synas visserligen intressekollisioner kunna

uppstå, men då personaluttagningen i utrymningskommunerna, där den

huvudsakliga uttagningen sannolikt kommer att äga rum, både ifråga örn

luftskyddstjänsteplikt och utrymningstjänsteplikt regelmässigt skall handhavas

av länsstyrelsen eller, enligt länsstyrelsens bemyndigande, av luftskyddschefen,

torde erforderlig samordning av intressena kunna erhållas

utan lagbestämmelser. I inkvarteringskommunerna kommer däremot en viss

dualism att råda i det att uttagningen till utrymningstjänst enligt lagförslaget

skall handhavas av den centrala utrymningsmyndigheten. Särskilda

bestämmelser härom synas emellertid icke behöva intagas i utrymningslagen

utan kunna, örn de över huvud taget anses erforderliga, inflyta i utrymningskungörelsen.

Slutligen kan givetvis även i övrigt konkurrens uppstå mellan

utrymningstjänsten och andra beredskapsorganisationer. Det synes dock icke

vara lämpligt att i utrymningsförfattningarna giva bestämmelser i dessa

delar. En samordning av stridiga intressen synes i stället böra ske i sådan

form att omständigheterna i det särskilda fallet kunna tilläggas avgörande

betydelse vid fördelningen av den tillgängliga personalen.

En oavvislig förutsättning för att en utrymning enligt de uppgjorda

planerna skall kunna ske är, att lärare, som ej äro krigstjänstskyldiga, ävensom

lärarinnor ej tagas i anspråk för annan beredskapstjänstgöring. De måste

vid utrymningen stå till förfogande praktiskt taget endast med de undantag

som betingas av hälsoskäl.

11 §. Paragrafen motsvarar 12 § första stycket luftskyddsförfogandelagen

samt 23 § i förslaget till luftskyddslag. Den i andra stycket intagna bestämmelsen

örn lydnadsplikt avser i fråga örn organisationen i utrymningskommunerna

luftskyddschef, utrymningschef m. fl. särskilt utsedda ledare. I inkvarteringskommunerna

avses inkvarteringschefer och inkvarteringsnämnder,

internatföreståndare m. fl. ävensom personer, som av centralmyndigheten erhålla

uppdrag att såsom t. ex. reseinspektörer giva föreskrifter angående sjukvård,

mathållning och dylikt.

Ersättning till personal, som uttagits med utrymningstjänsteplikt, synes

kunna utgå i huvudsak enligt de regler, som finnas i Kungl, förordningen den

31 maj 1940 (nr 432) örn grunderna för avlöning av viss personal tillhörande

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 273 (Bilaga B).

det allmänna luftskyddet. I förordningen synes för ändamålet böra införas

ett tillägg, angivande dess utsträckta tillämpning, varjämte bör angivas, att

den som för fullgörande av utrymningstjänsteplikt förflyttas från sin hemort

skall erhålla avlöning enligt reglerna för den ortsgrupp vederbörandes hemort

tillhör, örn denna ortsgrupp är högre än den grupp som inkvarteringskommunen

tillhör. Tillhör hemortskommunen lägre ortsgrupp bör däremot avlöning

utgå enligt för inkvarteringskommunen gällande tariff. I 23 § 2 mom. i

förslaget har införts ett stadgande av innehåll, att Konungen meddelar närmare

bestämmelser angående avlöning till personal, som tjänstgör under utrymning.

I 12 § stadgas slutligen, att därest någon utan anmält laga förfall utebliver

eller avviker från tjänstgöring eller arbete, som ålagts honom såsom utrymningstjänsteplikt,

eller från förrättning, vid vilken han jämlikt 11 § första

stycket ålagts inställa sig, länsstyrelsen äger förordna, att han omedelbart

skall genom polismyndighetens försorg hämtas. Bestämmelsen överensstämmer

med 13 § luftskyddsförfogandelagen samt 42 § i förslaget till luftskyddslag.

Förfogande i anledning av utrymning.

13 §.

Förfogandebestämmelser finnas för närvarande endast ifråga örn luftskyddsutrymning.

Dessa bestämmelser återfinnas i luftskyddsförfogandelagen.

Kommissionen föreslår, att bestämmelserna ifråga med ändringar på vissa

punkter bliva överflyttade till utrymningslagen ävensom att bestämmelsernas

giltighet utsträckes till att avse även militärutrymning.

Enligt 13 § första stycket i förslaget, vilket stycke motsvarar 3 § 1 mom.

första punkten luftskyddsförfogandelagen, skola sålunda markområden, byggnader,

utrymmen, transportmedel, utrustningspersedlar, materialier och annan

egendom, som tillhör eller innehaves av kommuner eller enskilda, kunna tagas

i anspråk, sedan förordnande om eller uppmaning till utrymning givits. Förfoganderätten

utövas i utrymningskommun, såsom nu gäller, av länsstyrelsen.

Denna skall emellertid enligt 34 § i förslaget äga möjlighet att delegera sin

befogenhet i detta hänseende till vederbörande luftskyddschef eller den som

eljest inom utrymningskommunen utövar ledningen av utrymningen. I inkvarteringskommun

skall förfoganderätten däremot utövas av den centrala

utrymningsmyndigheten, vilken kan delegera befogenheten till inkvarteringschefema.

Detta är i överensstämmelse med nu rådande förhållanden. Bestämmelser

i sistnämnda hänseende finnas för närvarande i 14 § luftskyddsförfogandelagen

.

I 13 § andra stycket ha intagits de nu i 3 § 2 mom. luftskyddslagen förefintliga

bestämmelserna angående i vilka fall förfogandeåtgärderna skola avse

äganderätt eller nyttjanderätt till den ianspråktagna egendomen. Bestämmelsen

innebär i sak ingen ändring i vad nu gäller.

I 13 § tredje stycket har kommissionen föreslagit bestämmelser angående

ägares och innehavares rätt att vid utrymning disponera byggnader, som

vederbörande själv äger eller nyttjar. Huvudprinciperna i de föreslagna bestämmelserna

äro följande.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Majlis proposition nr 273 (Bilaga B).

Den som äger eller innehar byggnad samt stadigvarande bebor byggnaden

skall alltid vara berättigad att för sig och sin familj erhålla nödigt bostadsutrymme

inom byggnaden. Ägare till byggnad, vilken icke stadigvarande bebor

byggnaden (denna är t. ex. en sommarvilla), skall hava rätt att i byggnaden

erhålla nödigt bostadsutrymme för de familjemedlemmar, som tillhöra utrymningsklientelet,

d. v. s. som omfattas av förordnande örn eller uppmaning till

utrymning. Rättigheten att erhålla bostadsutrymme kommer sålunda endast

att avse dem som äro bosatta i utrymningskommun. Givetvis är det i vissa

fall icke blott lämpligt utan i hög grad önskvärt, att även personer, som äro

bosatta å luftskyddsorter, vilka icke bliva föremål för utrymning, flytta ut till

sommarvillor eller andra av dem disponerade byggnader på landet. Å andra

sidan kan det emellertid vara nödvändigt att för inkvartering av bortflyttande

kunna använda byggnader, vilka tillhöra personer å orter, som icke utrymmas.

Det synes därför lämpligast, att icke i utrymningslagen inskriva någon rätt

för ägare av byggnad, varom nu är fråga, att disponera byggnaden i det fall

att ägarens hemort icke utrymmes. Det bör i stället lämnas åt vederbörande

myndigheter att med hänsynstagande till omständigheterna avgöra, huru i

olika delar av riket skall förfaras i förevarande hänseende. Då den omständigheten

att utrymning icke sker av en ort ger vid handen, att orten bedömts

såsom erbjudande mindre risker än de orter, som utrymmas, torde det föreslagna

förfarandet icke kunna anses innebära någon obillighet mot invånarna

å förstnämnda ort.

I 13 § fjärde stycket ha införts regler örn s. k. evakueringsbostäder. Det

har visat sig, att i ett kritiskt läge avtal i mycket stor utsträckning träffas örn

upplåtande av bostäder på landsbygden, vilka skola användas därest landet

indrages i krig. Särskilt i närheten av större orter kunna dessa upplåtelser

taga en sådan omfattning, att praktiskt taget alla inkvarteringsmöjligheter härigenom

utnyttjas. Det är uppenbart, att upplåtelserna ifråga icke kunna respekteras,

örn de skett till personer, vilka icke komma att tillåtas lämna sin hemort

under krig, och örn genom upplåtelserna utrymmen tagas i anspråk, vilka erfordras

för inkvartering av vid utrymning bortflyttade personer. Däremot är

det endast till fördel, örn personer, som omfattas av utrymningsbeslut, kunna

begiva sig till bostäder på landsbygden, som de själva förhyrt eller på annat

sätt anskaffat. Sådana upplåtelser böra därför såvitt möjligt respekteras. Det

är dock nödvändigt, att upplåtelserna anmälas till vederbörande inkvarteringsnämnd

viss tid i förväg, enär desamma kunna nödvändiggöra ändringar i planerna

för inkvartering inom kommunen. Örn upplåtelsen skulle medföra allvarligare

olägenheter för planerad internatförläggning, synes vederbörande inkvarteringsnämnd

böra erhålla rätt att anvisa annan lämplig bostad inom

kommunen.

Föreskrifter angående sättet för sådan anmälan, varom nu är fråga, äro

givna i 9 § Kungl, kungörelsen den 26 maj 1939 (nr 414) med vissa bestämmelser

om företrädesrätt med avseende å planläggning av rekvisition och förfogande

m. m. i paragrafens lydelse enligt Kungl, kungörelsen den 22 november

1940 (nr 931) samt 3 § Kungl, kungörelsen den 13 april 1940 (nr 220) örn

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 273 (Bilaga B).

inkvarteringsnämnder i paragrafens lydelse enligt Kungl, kungörelsen den 22

november 1940 (nr 932).

14 §.

Paragrafen överensstämmer med 3 § 3 och 4 mom. luftskyddsförfogandelagen.

15-17 §§.

I dessa paragrafer givas bestämmelser angående ersättning i de fall, då

egendom tages i anspråk med anlitande av ovannämnda förfogandebestämmelser.

Regler härom hava i den hittills gällande lagstiftningen givits i 5—7 §§

luftskyddsförfogandelagen.

Huvudbestämmelserna hava införts i förslagets 15 §, vilken motsvarar 5 §

luftskyddsförfogandelagen. De i sistnämnda paragraf givna föreskrifterna angående

ersättningens beräknande ha överförts till utrymningslagen utan annan

förändring än att i 15 § 1 mom. andra stycket i överensstämmelse med vad

som skett i förslaget till luftskyddslag (33 § 1 mom. andra stycket) insatts

en punkt av innehåll, att vid bestämmande av ersättning för övertagande med

äganderätt av egendom, som tidigare övertagits med nyttjanderätt, hänsyn

skall tagas till den ersättning, som utgått för egendomens nyttjande.

Beträffande spörsmålet örn vem som skall gälda ersättning, varom nu är

fråga, ha däremot betydande ändringar vidtagits. I 5 § luftskyddsförfogandelagen

stadgas sålunda, att ägare eller innehavare av egendom, som tages i

anspråk medelst förfogande, är berättigad till ersättning av kronan med vissa

undantag, som dock icke röra förfogande vid utrymning. Kommissionen har

emellertid kommit till den uppfattningen, att denna regel icke bör gälla i vissa

fall, då egendom i utrymningskommun tages i anspråk vid verkställande av

luftskyddsutrymning. Vid behandlingen härnedan av frågan örn fördelningen

i allmänhet av de kostnader, som uppkomma vid planläggning eller verkställande

av utrymning, lämnas en närmare redogörelse för kommissionens uppfattning

i denna del.

18 §.

Paragrafen motsvarar 38 § i förslaget till luftskyddslag.

19-20 §§.

Paragraferna överensstämma i sak med 8 och 17 §§ luftskyddsförfogandelagen

ävensom med 39 och 40 §§ i förslaget örn luftskyddslag.

Kostnaderna för planläggning oell verkställande av utrymning.

21-30 §§.

Frågan örn fördelningen av de kostnader, som uppkomma vid utrymning

och planläggning för utrymning, har i vissa delar varit föremål för ett ingående

övervägande under förarbetena till förordningen den 13 april 1940 örn

utrymningshjälp jämte i samband därmed stående författningar (Kungl, propositionen

nr 148 till lagtima riksdagen 1940, sid. 38 ff.). Härvid drogs ifråga

örn de kostnader, som uppkomma i inkvarteringskommun, i vad avser ersätt
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj-.ts proposition nr 273 (Bilaga B).

ningsskyldighetens fördelning mellan staten oell kommunen en skarp gräns

i 4 § lagen örn vissa skyldigheter för kommun i avseende å utrymning m. m.

Nämnda bestämmelser föreslås bli överflyttade till utrymningslagen. De lia,

väsentligen oförändrade, införts i 27—30 §§ i förslaget. Kommissionen återkommer

här nedan till dessa bestämmelser.

Beträffande övriga utrymningskostnader gäller, att kostnaderna för resor

bestridas av staten i det att envar, som omfattas av förordnande örn eller uppmaning

till utrymning, enligt förordningen om utrymningshjälp är berättigad

att efter anmälan erhålla fri resa.

Ifråga örn kostnaderna i utrymningskommunen har däremot i den nu gällande

lagstiftningen något generellt stadgande angående ansvarigheten icke

lämnats. I 10 § 1 mom. luftskyddslagen i dess lydelse enligt lagen den 22

juni 1939 (nr 298) stadgas, att det med avseende å planläggningen av luftskyddet

åligger kommunen att ställa erforderlig personal till luftskyddschefens

förfogande, att tillhandahålla lokal, som erfordras för planläggningsarbetet,

att i övrigt lämna luftskyddschefen erforderligt biträde, samt att

tillhandahålla luftskyddschefen medel för nödvändiga expenser''. I förslaget

till ny luftskyddslag finnes en motsvarande bestämmelse i 25 §. Enligt

denna bestämmelse åligger det kommun att tillhandahålla den biträdespersonal

och de lokaler, som erfordras för den lokala luftskyddsledningen, samt

att bestrida de kostnader som, utöver kostnader för personal och lokaler, äro

förenade med den lokala luftskyddsledningens administration. Kommun har

jämväl att i den mån luftskyddschefen det påkallar, vid planläggningen av

luftskyddet inom kommunen och den fortlöpande översynen av uppgjorda

luftskyddsplaner genom sina egna organ lämna biträde i sådana frågor, som

äga omedelbart samband med deras verksamhetsområde.

Utöver 10 § 1 mom. gällande luftskyddslag finnas för närvarande inga bestämmelser,

som ålägga utrymningskommunen ansvar för inom kommunen

uppkomna utrymningskostnader. Däremot finnas vissa bestämmelser angående

sådana kostnader, som skola bestridas av statsmedel. Sålunda stadgas,

såsom ovan nämnts, i 5 § luftskyddsförfogandelagen, att ersättning för åtgärd,

som vidtages med stöd av lagen, skall utgivas av kronan. I det fall att omflyttning

äger rum inom en kommun, uppkomma inom kommunen även vissa

kostnader för utrymningshjälp. Sådana kostnader skola enligt de i förordningen

örn utrymningshjälp givna bestämmelserna bestridas av statsmedel.

I den departementspromemoria, som omförmäles i förenämnda proposition

nr 148, anföres i vad angår kostnaderna vid planläggning för luftskyddsutrymning

följande (sid. 38 i propositionen):

»Redan förberedelserna för utrymningen kosta stora summor. I den mån

förberedelserna bestå i planläggning på utrymningsorten genom dess luftskyddsmyndighet

bekostas de av utrymningskommunen. Likaledes bekostar

utrymningskommunen den komplettering av skolbarnens utrustning, som är

nödvändig. Ifrågasättas kan om icke utrymningskommunens ansvar för erforderlig

personlig utrustning bör utsträckas att gälla alla de personer som tilllåtas

bortflytta och som själva sakna medel. Självklart är att utrymningskommunen

i detta avseende svarar för åtminstone de personer, som redan åtnjuta

samhällshjälp.»

Bihang till riksdagens protokoll 1911. 1 sami. Nr 273.

1125 41 6

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 273 (Bilaga B).

Mot den uppfattning, som kommit till uttryck i promemorian, anförde ställföreträdande

luftskyddschefen i Stockholm i avgivet yttrande över promemorian

följande (sid. 39):

»I promemorian behandlas åtskilliga spörsmål rörande utrymningens kostnader.

Härvid konstateras till en början, att i den mån förberedelserna bestå

i planläggning på utrymningsorten genom dess luftskyddsmyndighet desamma

bekostas av utrymningskommunen. Detta är riktigt men kan icke gälla andra

kostnader än de som äro uppräknade i luftskyddslagens 10 § enligt senaste

lydelsen (Sv. förf.-sami. 1939:298). Det kategoriska uttalandet i promemorian,

att utrymningskommun bekostar erforderlig komplettering av skolbarnens

utrustning synes sakna grund i gällande lagstiftning. Man måste för

övrigt fråga sig, varför en sådan skyldighet skulle åvila utrymningskommun

just gentemot skolbarnen.»

I anledning av vad som sålunda anförts angående de bortflyttandes personliga

utrustning yttrade föredragande departementschefen i sin tur följande

(sid. 43 i propositionen):

»I departementspromemorian har till att börja med berörts frågan örn de

bortflyttandes personliga utrustning. Den utrymningshjälp, som de bortflyttande

erhålla på inkvarteringsorten, torde endast i ringa mån förslå till nyanskaffning

eller renovering av vederbörandes personliga utrustning. Mycket

kommer därför an på hur pass välförsedda vederbörande äro vid ankomsten till

inkvarteringsorten. Som regel bör utrustningen anskaffas av de bortflyttade

själva. Emellertid bör utrymningskommunen äga möjlighet och samtidigt

känna som sin plikt både att utöva en viss tillsyn och att själv bispringa. Bäst

kunna dessa uppgifter fullgöras i fråga örn skolbarn och anstaltsklientel. I

fråga örn övriga bortflyttande hunna de vid utrymningen rådande omständigheterna

göra det omöjligt att fullgöra dylika uppgifter, vilka därför få anstå

till framkomsten. Anstalter böra emellertid av utrymningskommunen vidtagas

för att, i den mån det medhinnes, tillse, att de med utrymningstransport

medföljande äro så utrustade, att de motstå resans eventuella klimatiska

besvärligheter och att de icke omedelbart efter framkomsten nödgas anlita

inkvarteringsmyndigheternas hjälp till sin utrustning.

Med hänsyn till svårigheterna att på förhand kunna fixera utrymningskommunens

skyldigheter i detta avseende och då det av praktiska skäl torde vara

olämpligt att ålägga utrymningskommunen något kostnadsansvar för den utrustning,

som lämnas å inkvarteringsorten, torde något åliggande för utrymningskommunen

i nu ifrågavarande avseende icke böra författningsvis fastställas.

»

Departementschefen har emellertid i samma proposition även anfört följande

(sid. 80):

»Något särskilt utrustningsbidrag såsom i yttranden föreslagits anser jag

mig icke kunna förorda. Det kan emellertid inträffa fall, då understöd för

utrustningen ter sig nära nog som en nödvändighet. Så kan vara fallet, när

utrymning skett från en fattig och hårt skattetyngd kommun, som icke haft

möjlighet att medverka till de bortflyttandes personliga utrustning. Omständigheterna

vid utrymningen kunna vidare Ira varit sådana, att kommunen

icke medhunnit anskaffandet av nödvändig utrustning. Den nyanskaffning,

som vid längre utrymning måste ske, torde ävenledes i ömmande fall kräva

bistånd från statens sida. Av anförda skäl synes mig utrymningskommissionen

böra äga möjligheter att vid sidan av utrymningshjälpsförordningen meddela

understöd.»

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 273 (Bilaga B).

I propositionen nr 22 till 1941 års riksdag nied förslag till lag angående

ändrad lydelse av 12 § lagen den 18 juni 1937 (nr 382) om barnbidrag, m. m.

Ilar föredragande departementschefen gjort ännu ett uttalande angående

frågan huruvida personlig utrustning till bortflyttade skall kunna bestridas

av statsmedel samt därvid anfört följande:

»Mot en •—• — indragning av barnbidrag hava i remissyttrandena riktats

ett par anmärkningar.

Den ena anmärkningen gäller det förhållandet, att i den in natura lämnade

utrymningshjälpen icke ingår klädutrustning. Den in natura lämnade ut

rymningshjälpen vore på grund därav icke likvärdig med det kontanta barnbidraget,

vilket avsåge att tillgodose behovet jämväl av kläder och dylikt.

Den framställda anmärkningen är i och för sig riktig. Vid framläggandet

för 1940 års lagtima riksdag av förslag till förordning örn utrymningshjälp

uttalade chefen för socialdepartementet emellertid till det vid propositionen

fogade statsrådsprotokollet, att han visserligen icke ansåge sig kunna förorda

särskilt utrustningsbidrag, men att fall kunde inträffa, då understöd för utrustningen

tedde sig nära nog som en nödvändighet, och att utrymningskommissionen

därför syntes böra äga möjligheter att vid sidan av utrymningshjälpsförordningen

meddela understöd.

önskvärdheten av särskilda understöd till utrustning åt dem, vilka vid

utrymning åtnjuta utrymningshjälp, synes mig särskilt framträdande, då utrymningshjälpen

utgår in natura och vederbörande icke förfogar över egna

ekonomiska tillgångar för ändamålet. Nämnda förutsättningar kunna beräknas

ofta vara för handen i fråga örn barn å skolbarnsinternat, till vilka barnbidrag

utgå. I sådana fall bör därför enligt min mening utrymningskommissionen

till sitt förfogande få medel att användas för meddelande av understöd

till klädutrustning. Man torde under dylika förhållanden icke i detta

sammanhang behöva taga hänsyn till att utrymningshjälpsförordningen icke

bland formerna för utrymningshjälp in natura upptager hjälp till komplettering

av vederbörandes utrustning».

Ifråga örn kostnaderna för planläggningen av luftslcyddsutrymning å

utrymningsorterna har numera utbildats en relativt fast praxis. Sålunda bestrider

utrymningskommun, där luftskyddsutrymning planlägges, samtliga

kostnader för planläggningen med undantag av dels vissa anvisningar, som

utfärdas av utrymningskommissionen, t. ex. utrustningslistor för skolbarnsutrymning,

dels ock vissa kostnader som sammanhänga med planläggningen

av utrymningstransporterna. I sistnämnda hänseende tillhandahåller staten

biljetter, transportregister ävensom adresskort för skolbarnsutrymningen. Det

har ansetts, att nämnda handlingar så nära höra samman med transporterna,

föi vilka staten såsom ovan sagts bestrider kostnaderna, att deras anskaffning

icke lämpligen bort överlämnas till utrymningskommunerna.

De i förslaget intagna bestämmelserna anknyta i fråga örn planläggningen

till vad som får anses gälla enligt praxis. Enligt 21 § i förslaget skall utrymningskommun

sålunda alltid bestrida kostnaden för arvode till utrymningschef,

därest sådan finnes förordnad inom kommunen. Utrymningschcf kan

enligt 5 § i förslaget förordnas endast i kommun, där planläggning verkställes

för luftskyddsutrymning. Kommissionen vill hänvisa till vad ovan i anslutning

till 5 § i förslaget sagts angående utrymningschefens ställning. Kom
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 273 (Bilaga B).

missionen vill tillägga, att det åtskiljande av luftskyddsärenden och utrymningsärenden,

som måste bliva följden örn en särskild utrymningslag utfärdas,

är en anledning att stärka utrymningschefens ställning. Utrymningschefen

synes i framtiden inom luftskyddsorganisationen närmast vara att

jämföra med luftskyddschefens ställföreträdare i vad angår ntrymningsärenden.

Då utrymningskommunerna numera allmänt torde bestrida de kostnader, som

uppkomma för utrymningschefen, synes någon faktisk ändring i nu rådande

förhållanden icke bliva följden av bestämmelsen.

I 22 § i förslaget har införts en bestämmelse örn att kommun är skyldig att

tillhandahålla luftskyddschefen eller utrymningschefen den biträdespersonal

och de lokaler, som erfordras för planläggningsarbetet, varjämte i paragrafen

föreskrives, att kommunen skall bestrida de ytterligare kostnader, som under

planläggningsarbetet uppkomma i kommunen. Det synes uppenbart, att bestämmelsen

i 22 § icke skall hindra den centrala utrymningsmyndigheten

att på samma sätt som nu sker, i den utsträckning som finnes lämplig, tillhandahålla

anvisningar ävensom blanketter och dylikt som erfordras för

planläggningen.

Yad härefter angår de kostnader, som i utrymningskommun uppkomma vid

verkställande av luftskyddsutrymning finnas såsom ovan nämnts författningsbestämmelser

endast i 5 § luftskyddsförfogandelagen samt förordningen örn

utrymningshjälp. Då mycken tveksamhet yppat sig angående kostnadsfördelningen

vid utrymnings verkställande, synes det kommissionen vara angeläget,

att uttömmande regler i detta hänseende nu givas. Vid övervägande

av förevarande fråga har kommissionen kommit till den uppfattningen, att

utrymningskommun rimligtvis bör bestrida även viss del av kostnaderna för

verkställande av luftskyddsutrymning. En fördelning av kostnaderna mellan

stat och kommun bör sålunda ske. Med hänsyn till att vissa av de kostnader,

som kunna förväntas uppstå, till sitt belopp lära bliva relativt obetydliga,

svnes huvudregeln böra vara, att kommunerna bestrida sådana kostnader,

som icke enligt särskild bestämmelse åvila statsverket.

Bland de kostnader som synas böra åvila statsverket äro sådana, som avse

personal, vilken vid utrymning erfordras utöver den under planläggningen

verksamma personalen. Sistnämnda personal utgöres av utrymningschefen

ävensom den biträdespersonal, som kommunen enligt 22 § i förslaget skall

vara skyldig att tillhandahålla för planläggningsarbetet. Övrig personal skall

sålunda avlönas av statsverket, oavsett örn personalen i fråga uttagits medelst

tjänsteplikt eller anställts efter frivillig överenskommelse. Ersättning till

personalen bör dock även i sistnämnda fall utgå enligt av Konungen fastställda

bestämmelser. Kungörelsen angående avlöning av personal tillhörande

det allmänna luftskyddet bör avfattas med hänsynstagande härtill. Den

personal, som sålunda skulle avlönas av statsmedel, är huvudsakligen den,

som erfordras för de biljett-, inkvarterings- och vårdbyråer, vilka enligt utrymningsplanerna

skola upprättas vid utrymning, ävensom den personal, som

erfordras för att inom utrymningskommunen verkställa transporter av t. ex

äldre personer till järnvägsstation eller annan plats, varifrån färden från

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 273 (Bilaga B).

utrymningsorten skall anträdas. Såsom skäl för att dessa kostnader skola åvila

statsverket kan åberopas, att motsvarande personal i det allmänna luftskyddet,

vilken kan sägas intaga en likartad ställning, helt avlönas av statsmedel.

Vidare synas alla kostnader för de lokaler, som erfordras för förenämnda

byråer, ävensom för de ytterligare lokaler, som kunna bliva erforderliga vid

utrymningen, bestridas av statsverket. Detta innebär ingen ändring i nu

rådande regler såvitt angår lokaler, som tagas i anspråk medelst förfogande.

Det synes riktigt, att samma regler gälla, oavsett örn förfogande kommit till

användning eller örn viss lokal upplåtits frivilligt. De lokaler, som använts

redan under planläggningsarbetet, skola däremot även vid utrymningens verkställande

betalas av kommunen.

Slutligen bör statsverket bestrida kostnaderna för anskaffande av sådan

egendom, som är avsedd för användning inom inkvarteringskommunen eller

för resa till sådan kommun. I förstnämnda fall avses då egendom, exempelvis

köksutrustning, som enligt anvisning av utrymningskom missionen genom

myndigheterna i utrymningskommunen inköpes eller tages i anspråk medelst

förfogande. Det är naturligt, att kostnaderna för sådan anskaffning skall bestridas

av statsverket, då motsvarande kostnader åvila statsverket örn anskaffningen

sker i inkvarteringskommunen. Undantag synes dock böra göras för

de bortflyttandes personliga utrustning. Visserligen har frånvaron av skyldighet

för utrymningskommunen att anskaffa sådan utrustning medfört mycken

osäkerhet i utrymningskommunerna samt försvårat anskaffning i tillräckliga

mängder av dylik utrustning. Med hänsyn till de omständigheter, som angivits

av departementschefen i ovan återgivna yttrande angående utrymningskommuns

moraliska skyldighet att förse de bortflyttande med erforderlig

personlig utrustning, har kommissionen emellertid icke ansett sig böra påyrka

någon ändring i denna del. Kommissionen har icke heller ansett, att annat

bör föranledas av departementschefens härovan återgivna uttalanden angående

nödvändigheten av att vissa utrustningsbidrag lämnas de bortflyttade av

statsmedel. Kommissionen har härvid utgått ifrån att nämnda uttalanden

huvudsakligen avse ersättning av förslitna persedlar, men däremot som regel

icke utrustning, som av de bortflyttande bör medföras vid avresan från utrymningsorten.

Även transportmedel, som anskaffas i utrymningskommunen, t. ex. bilar,

böra betalas av statsverket, om de användas för färd till inkvarteringskommun.

Detta synes följa av det stadgande i förordningen örn utrymningshjälp,

som ålägger statsverket skyldighet att bestrida kostnaderna för de fria

resor, vilka enligt förordningen skola tillhandahållas de bortflyttande.

De kostnader för verkställande av luftskyddsutrymning, som med den nu

föreslagna gränsdragningen komma att åvila utrymningskommunerna, äro

huvudsakligen smärre kostnader. De synas framför allt komma att avse

transporter inom utrymningskommunen.

Lagtexten i förslaget har avfattats enligt de principer, som sålunda angivits.

I fråga om kostnaderna för förfogandeåtgärder givas sålunda bestämmelser

i förslagets 15 § 2 mom. Övriga bestämmelser finnas i 23 §.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 273 (Bilaga B).

Vad ovan sagts gäller kostnaderna för luftskyddsutrymning. I det fall, att

i en utrymningskommun planläggning samtidigt verkställes för såväl luftskyddsutrymning

som militärutrymning kunna, såsom förut angivits, de olika

momenten i planläggningen icke särskiljas på sådant sätt, att en uppdelning

av kostnaderna kan äga rum. Kommissionen föreslår därför i 24 § första

stycket en bestämmelse, innebärande, att i sådant fall även kostnaderna för

planläggning av militärutrymning skola i samma utsträckning som ifråga om

luftskyddsutrymning bestridas av utrymningskommunen. Detta är i överensstämmelse

med nu i £>raxis rådande förhållanden. Däremot synes det rimligt,

att kostnaderna för verkställande av militärutrymning i sin helhet bestridas

av statsverket. Härför talar den omständigheten, att militärutrymningen icke

på samma sätt som luftskyddsutrymningen avser skydd för den bortflyttande

befolkningen utan tvärtom kan innebära, att denna befolkning får underkasta

sig större uppoffringar än som skulle varit fallet om befolkningen kvarbott

i utrymningskommunen. Det synes icke heller vara möjligt att fixera någon

betalningsskyldighet för utrymningskommun i det fall att endast militärutrymning

planlägges eller verkställes inom kommunen. Det rör sig här vanligen

örn rena landskommuner, där ledningen av utrymningen icke med fördel

kan anförtros åt något existerande kommunalt eller statligt organ. Bestämmelser

i ämnet ha intagits i 24 § andra och tredje styckena.

I åtskilliga fall verkställes planläggning för utrymning av luftskyddsområde,

i vilket flera kommuner ingå. I förslaget till luftskyddslag har för

sådant fall ifråga örn luftskyddet införts bestämmelser i 30 §, vilka reglera

ordningen för kostnadsfördelningen mellan kommunerna. I 25 § förslaget

till utrymningslag har införts en föreskrift, att nämnda bestämmelse i luftskyddslagen

skall äga motsvarande tillämpning i fråga örn utrymningskostnaderna.

I 26 § har införts en ny bestämmelse, innebärande skyldighet för kommun

eller annan, som driver barnhem, sjukhus, ålderdomshem eller annan vårdanstalt,

att vid utrymning ställa till förfogande för anstalten anskaffad utrustning.

Visserligen har departementschefen i förenämnda proposition angående

utrymningshjälp uttalat (sid. 43 f.), att alla vid utrymning erforderliga utrustnings-

och inredningskostnader på inkvarteringsorten skola gäldas av statsmedel.

Det synes dock vara lämpligt, att utrymningskommunerna åläggas att

utan ersättning ställa till förfogande utrustning, som finnes å vårdanstalt i

kommunen och lämpligen kan komma till användning å förläggning, som anordnas

för vårdtagare från anstalten. Utrustning för t. ex. ett ålderdomshem

(sängkläder, köksinventarier m. m.) bör sålunda användas vid förläggningar,

som vid utrymning anordnas för anstaltens vårdtagare. Givetvis böra transporter

av utrustning från utrymningskommunen till förläggningen äga rum

endast örn utrustningen icke i utrymningskommunen erfordras för t. ex. ett

sjukhus eller någon annan därmed jämförlig inrättning. Det har emellertid

åtminstone i ett fall förekommit, att en utrymningskommun förbehållit sig

ersättning för nyttjande vid utrymning av inventarier, som från ålderdoms
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Majda proposition nr 273 (Bilaga B).

hein m. fl. inrättningar skulle medföras till förläggningarna för dessa anstalters

vårdtagare. För att förhindra dylika anspråk har kommissionen ansett sig

böra föreslå det i paragrafen innefattade tillägget till nuvarande bestämmelser.

Yad slutligen angår de kostnader, som uppkomma i inkvarteringskommun,

givas, såsom nämnts, bestämmelser härom i 27—30 §§ i förslaget. Bestämmelserna

innebära i stort sett ingen ändring i sak av vad som nu gäller enligt

4 § lagen om vissa skyldigheter för kommun i avseende å utrymning m. m.

Inkvarteringskommunen skall sålunda enligt nämnda lag endast bestrida

kostnader för arvode åt ledamöter i särskild inkvarteringsnämnd för deltagande

i nämndens sammanträden. I 27 § i förslaget har denna inkvarteringskommunens

skyldighet utsträckts att gälla även annat kommunalt organ, som

tjänstgör såsom inkvarteringsnämnd. Någon anledning att göra skillnad

mellan de olika slagen av inkvarteringsnämnder synes icke kommissionen

föreligga i detta fall.

Enligt 28 § skall den som redan före utrymning svarat för avlöning till

personal, vilken vid internatförläggning fullgör samma arbetsuppgifter som

före utrymningen, även efter utrymningens genomförande bestrida kostnaderna

ifråga. Bestämmelsen har med endast en oväsentlig redaktionell ändring

överflyttats från lagen örn vissa skyldigheter för kommun i avseende å

utrymning m. m. Innebörden av ifrågavarande bestämmelse har klarlagts

genom departementschefens uttalande i propositionen med förslag till förordning

örn utrymningshjälp m. m. (sid. 44 f). Kommissionen tillåter sig att

i detta stycke hänvisa till vad i nämnda proposition anföres.

Övriga kostnader, som uppkomma i inkvarteringskommun, skola i överensstämmelse

med vad nu gäller bestridas av statsverket. Bestämmelse härom

finnes i 29 §.

U try n lii ii i "sli j alp.

31 §.

Den föreslagna utrymningslagens innehåll ger icke anledning till ändring

i gällande bestämmelser örn utrymningshjälp. I förslaget till utrymningslag

har allenast i 31 § införts en hänvisning till nämnda bestämmelser.

Förbud mot bortflyttning.

32 och 33 §§.

Planläggningen för luftskyddsutrymning avser att bereda möjlighet att

vid krig eller krigsfara från de för luftanfall mest utsatta orterna undanföra

vissa befolkningsgrupper, vilkas närvaro å orten icke är nödvändig för näringslivets

fortgång och som måste anses hava särskilt svårt att uthärda de påfrestningar,

vilka kunna väntas bliva förenade med en fortsatt vistelse å

orten. Såsom framgår av vad som anförts i den allmänna motiveringen avses

enligt nu gällande planläggning att vid luftskyddsutrymning bortflytta barn,

huvudsakligen i åldern upp till 15 år, ävensom blivande mödrar samt åldringar

och andra arbetsoförmögna personer.

Därest förordnande eller uppmaning skulle givas örn bortflyttning från

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Majus proposition nr 273 (Bilaga B).

viss ort av ovan angivna befolkningsgrupper, måste det i många fall anses

vara ett samhällsintresse av vikt att tillse, att icke jämväl andra befolkningsgrupper,

som ej avses med förordnandet eller uppmaningen, lämna orten

utan giltigt skäl. Tillgången på transportmedel kan sålunda förutses vid utrymningens

verkställande i vissa fall komma att bliva så begränsad, att de

tillgängliga transportmedlen helt måste reserveras för de befolkningsgrupper,

som omfattas av utrymningsplanerna. Därest en bortflyttning av andra befolkningsgrupper

i ett sådant läge icke skulle kunna av myndigheterna förhindras,

skulle bortflyttningen i viss omfattning lätt kunna erhålla karaktären

av en av myndigheterna okontrollerad landsvägsmarsch. Att därigenom en

desorganisering av samhällslivet lätt skulle kunna framkallas, synes vara

uppenbart. Stora krav skulle även i ett sådant läge komma att ställas på

myndigheterna, såvitt angår inkvartering och förplägnad av dessa befolkningsgrupper.

Med hänsyn till de avsevärda olägenheter, som sålunda i olika hänseenden

skulle vara förenade med en bortflyttning av personer, som icke omfattas

av de uppgjorda planerna för luftskyddsutrymning, har i 32 § intagits

en bestämmelse av innehåll, att sådana personer skola kunna förbjudas lämna

den ort eller det område, från vilken luftskyddsutrymning äger rum.

De synpunkter, som ovan anförts, komma säkerligen i många fall att göra

sig gällande med än större skärpa i de fall, då militärutrymning påbjudes.

Läget kan då förväntas ofta vara sådant, att militära operationer antingen

redan pågå eller ock befaras inom en nära framtid komma att äga rum å den

ort eller inom det område, varifrån utrymning skall verkställas. Med anledning

härav måste förutses, att en av militära skäl företagen utrymning i de flesta

fall kommer att avse en avsevärt större del av befolkningen inom orten eller

området än som skulle hava varit fallet om utrymningen haft karaktären av

luftskyddsutrymning. Den bortflyttande befolkningen kommer vidare i det

skärpta läge, som säkerligen kommer att vara rådande vid en tidpunkt, då

militärutrymning måste tillgripas, lätt att utsättas för avsevärda risker till liv

och hälsa vid bortflyttningens företagande. Dessa risker kunna under vissa

omständigheter till och med vara så betydande, att befolkningen med hänsyn

till sitt eget bästa icke bör tillåtas lämna sina bostadsorter, där t. ex. skydd

kan erhållas i skyddsrum eller andra därmed jämförliga lokaler. För att undvika

överbelastning av transportmedel eller landsvägsförbindelser kan det vid

militärutrymning vidare vara erforderligt att utfärda temporära förbud mot

bortflyttning för vissa befolkningsgrupper under den tid, som åtgår för bortflyttning

av andra befolkningsgrupper. Med hänsyn härtill har stadgandet i

32 § första stycket givits sådan avfattning, att detsamma äger tillämpning jämväl

med avseende å militärutrymning. Kommissionen förutsätter därvid, att

såvitt angår krigsskådeplats Konungens bemyndigande att meddela sådant förbud,

som i paragrafen avses, som regel kommer att lämnas vederbörande militära

befälhavare.

Det är enligt kommissionens mening uppenbart, att en åtgärd, vilken så

djupt ingriper i de enskilda individernas rörelsefrihet som vad fallet är med

ett förbud mot bortflyttning från vissa orter eller områden, icke bör kunna

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Majlis proposition nr 273 (Bilaga B).

meddelats utan att alldeles särskilt vägande skäl kunna anföras till stöd för

åtgärdens företagande. Med hänsyn härtill har i 32 § i förslaget uttryckligen

angivits de omständigheter som skola föreligga för att förbud mot utrymning

skall kunna meddelas. I 33 § har därjämte intagits en allmän föreskrift av

innehåll, att förbudet icke må göras mera omfattande än förhållandena oundgängligen

kräva samt att därvid särskilt skall tillses, att förbudet, såvitt möjligt,

icke lägger hinder i vägen för bedrivande av yrke eller näring.

Övriga bestämmelser.

34 §.

Paragrafen motsvarar 14 § luftskyddsförfogandelagen samt 50 § i förslaget

till luftskyddslag.

35 §.

Paragrafen motsvarar 16 och 17 §§ luftskyddsförfogandelagen samt 43 §

i förslaget till luftskyddslag.

36 §.

Paragrafen motsvarar 18 § luftskyddsförfogandelagen samt 45 § i förslaget

till luftskyddslag.

37 §.

Paragrafen motsvarar 15 § luftskyddsförfogandelagen samt 51 § i förslaget

till luftskyddslag.

38 §.

Paragrafen motsvarar 19 § gällande luftskyddslag, 20 § luftskyddsförfogandelagen

samt 53 § i förslaget till luftskyddslag.

Förslag

till

Lag om vissa skyldigheter för kommun i avseende å omhändertagande

av flyktingar m. m.

I förslaget till utrymningslag ha intagits de delar av lagen den 13 april 1940

(nr 216) om vissa skyldigheter för kommun i avseende å utrymning m. m.,

vilka beröra utrymning. Lagen måste med hänsyn härtill upphävas.

Emellertid innehåller nämnda lag även vissa bestämmelser, som icke röra

utrymning. I 1 § andra stycket stadgas sålunda, att kommunerna i riket i den

mån Konungen så föreskriver äro skyldiga att fullgöra arbetsuppgifter av den

art, som i första stycket av lagen avses, jämväl i det fall att ett större antal

personer av annan anledning av utrymning tillfälligt tager uppehåll inom

kommunen. I 3 § andra stycket föreskrives härjämte, att särskild inkvarteringsnämnd

skall tillsättas i kommun, beträffande vilken förordnande av

angivet slag meddelats.

Nämnda bestämmelser äro avsedda att användas framför allt örn kom
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Majus proposition nr 273 (Bilaga B).

munernas medverkan fordras för omhändertagande av flyktingar, som i större

antal inkomma i riket. De kunna också komma till användning i andra fall.

I Kungl, kungörelsen den 7 juni 1940 (nr 439) föreskrevs sålunda, att vad i

lagen örn vissa skyldigheter för kommun i avseende å utrymning m. m. stadgas,

skulle äga tillämpning ifråga örn kommuner, där förläggningar upprättades

för skolbarn, som genom utrymningskommissionens försorg frän städer och

andra tättbebyggda samhällen utflyttat på landet.

Kommissionen föreslår, att nu ifrågavarande bestämmelser i lagen införas

i en särskild lag, benämnd lag örn vissa skyldigheter för kommun i avseende

å omhändertagande av flyktingar m. m., vartill ett förslag upprättats inom

kommissionen. I sak åsyftas genom de föreslagna bestämmelserna ingen

ändring i nu gällande bestämmelser.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 273 (Bilaga 11).

29

Förslag
till
Utrymningslag.

Härigenom förordnas som följer:

Förordnande om utrymning samt uppmaning till utlämning.

1 §•

Befinner sig riket i krig eller krigsfara äger Konungen eller, efter Konungens

bemyndigande, annan myndighet förordna, att invånare å ort, som hotas av

anfall från luften, skola taga uppehåll utom sin bostad eller bostadsort, eller

ock utfärda uppmaning av innehåll, som nu sagts (luftskyddsutrymning).

2 §•

Har Konungen avdelat krigsskådeplats eller säkerhetsområde, varom förmärs

i lagen den 17 maj 1940 med vissa bestämmelser till skydd för försvaret

m. m., äger Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, vederbörande

militära befälhavare meddela förordnande eller utfärda uppmaning, som i 1 §

sägs, beträffande dem, som uppehålla sig inom krigsskådeplatsen eller säkerhetsområdet

eller del därav (militärutrymning).

Befinner sig riket i krig eller krigsfara äger, ändock att krigsskådeplats

eller säkerhetsområde icke avdelats, Konungen eller, enligt Konungens bemyndigande,

annan myndighet förordna örn eller uppmana till utrymning, som

i första stycket avses, beträffande område, där sådan utrymning av hänsyn

till rikets försvar finnes oundgängligen påkallad.

3 §•

Meddelas förordnande eller utfärdas uppmaning, som i 1 eller 2 § avses,

äger, i den mån det prövas nödvändigt, Konungen eller, efter Konungens bemyndigande,

annan myndighet tillika föreskriva, varest de, som i anledning

av förordnandet eller uppmaningen lämnat sin bostad eller bostadsort, skola

taga uppehåll.

Central utrymningsmyndighet.

4§-

Myndighet, som Konungen därtill utser (den centrala utrymningsmyndiglieten),

utövar den centrala ledningen och övervakningen av de åtgärder, som

erfordras för förberedande och verkställande av utrymning.

Organisationen i utrymnings- oell inkvarteringskornmunerna.

5§-

Ledningen av luftskyddsutrymning samt planläggning för sådan utrymning

skall i kommun, varest utrymning skall äga rum (utrymningskommun), under

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 273 (Bilaga B).

länsstyrelsens överinseende handhavas av luftskyddschefen i enlighet med

de föreskrifter, som meddelas av den centrala utrymningsmyndigheten.

Länsstyrelsen må förordna en utrymningschef att biträda luftskyddschefen

med ledningen av i första stycket avsedda uppgifter.

Angående luftskyddsnämnds befattning med planläggning för luftskyddsutrymning

skola bestämmelserna i 6 § luftskyddslagen äga motsvarande tilllämpning.

6§-

Konungen meddelar bestämmelser angående ledningen inom utrymningskommun

av militärutrymning och planläggning för sådan utrymning.

7 §■

Kommun är skyldig att i den omfattning Konungen bestämmer fullgöra

arbetsuppgifter, vilka vid utrymning eller planläggning för utrymning

uppkomma i avseende å ordnande av inkvartering, handhavande av

utrymningshjälp samt ombesörjande av erforderligt bistånd i övrigt åt

dem, vilka flyttat från sin bostad eller bostadsort.

8 §•

Handhavande av de uppgifter, som omförmälas i 7 §, skall i kommun,

där från annan kommun bortflyttade personer skola omhändertagas (inkvarteringskommun),

ankomma på kommunal inkvarteringsnämnd, vilken därvid

skall efterkomma de föreskrifter, som meddelas av den centrala utrymningsmyndigheten.

Består utrymning allenast av omflyttning av befolkningen inom viss kommun,

skola i denna paragraf avsedda uppgifter handhavas i den ordning, som

i 5 och 6 §§ stadgas.

9§-

Särskild inkvarteringsnämnd skall, efter förordnande av Konungen eller

den centrala utrymningsmyndigheten, tillsättas inom kommun, till vilken

jämlikt förefintliga planer för utrymning ett större antal personer kan komma

att bortflytta.

Är ej särskild inkvarteringsnämnd tillsatt, skall kommun, därest icke

Konungen eller den centrala utrymningsmyndigheten förordnar, att inkvarteringsnämnd

icke skall tillsättas inom kommunen, uppdraga åt annan kommunal

myndighet än fattigvårdsstyrelse att vara inkvarteringsnämnd.

Den närmare tillsynen över inkvarteringsnämnds verksamhet utövas, i den

utsträckning Konungen bestämmer, av en av den centrala utrymningsmyndigheten

i samråd med länsstyrelsen förordnad inkvarteringschef.

U t rymningstj änsteplikt.

10 §.

Sedan förordnande örn eller uppmaning till utrymning givits, äger i utrymningskommun

länsstyrelsen och i inkvarteringskommun den centrala

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Majus proposition nr 273 (Bilaga B).

utrymningsmyndigheten uttaga envar därtill lämpad person, som har sitt

hemvist inom kommunen eller eljest uppehåller sig därstädes, att utföra vid

utrymningen erforderligt arbete (utrymningstjänsteplikt). Till utförande av

stadigvarande arbete under utrymning må dock icke utan frivilligt åtagande

uttagas annan än den, som under kalenderåret fyller lägst sexton och högst

sjuttio år.

11 §•

Myndighet, som enligt 10 § äger uttaga personal till fullgörande av utrymningstjänsteplikt,

äger jämväl ålägga envar att för sådan uttagning inställa

sig inför myndigheten eller den, som av myndigheten förordnats att biträda

med uttagningen.

Den som uttagi t s är skyldig att vid fullgörande av tjänsteplikten ställa sig

till efterrättelse de föreskrifter, som meddelas av i första stycket omförmälda

myndigheter ävensom av myndigheter och personer, som eljest förordnats att

utöva ledning under utrymning.

12 §.

Därest någon utebliver utan anmält laga förfall eller avviker från tjänstgöring

eller arbete, som ålagts honom såsom utrymningst jänsteplikt, eller från

förrättning, vid vilken han jämlikt 11 § första stycket ålagts inställa sig, äger

länsstyrelsen förordna, att han omedelbart skall genom polismyndighetens

försorg hämtas.

Förfogande i anledning av utrymning.

13 §.

Då det prövas nödvändigt i anledning av förordnande örn eller uppmaning

till utrymning äger i utrymningskommun länsstyrelsen och i inkvarteringskommun

den centrala utrymningsmyndigheten taga i anspråk markområden,

byggnader, utrymmen, transportmedel, utrustningspersedlar, materialier och

annan egendom, som tillhör eller innehaves av kommuner eller enskilda.

Markområden, byggnader, utrymmen och transportmedel tagas i anspråk

med nyttjanderätt. Egendom, som kan antagas bliva förbrukad eller förstörd

eller komma att väsentligt minska i värde, tages i anspråk med äganderätt.

Annan egendom tages i anspråk med nyttjanderätt, såvida icke länsstyrelsen

eller den centrala utrymningsmyndigheten finner lämpligt eller ägaren påfordrar,

att egendomen övertages med äganderätt.

Ägare eller innehavare av byggnad, som tages i anspråk enligt första

stycket, är berättigad att, därest han är stadigvarande bosatt i byggnaden, därstädes

få sig anvisat nödigt bostadsutrymme. Samma rätt tillkommer ägare

till byggnad, som nu sagts, därest han icke är stadigvarande bosatt i byggnaden

men tillhör befolkningsgrupp, som ålagts eller uppmanats bortflytta från

sin bostadsort.

Har ägare eller innehavare av byggnad åt annan, som ej har eller avser att

taga stadigvarande hemvist i orten, upplåtit byggnad eller del därav, och har

ägaren eller innehavaren minst en månad innan förordnande om eller upp
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj-.ts proposition nr 273 (Bilaga B).

maning till utrymning gives därom gjort anmälan på sätt Konungen särskilt

stadgar, skall jämväl den, till vilken upplåtelse skett, beredas nödigt

bostadsutrymme, därest han tillhör befolkningsgrupp, som ålagts eller uppmanats

bortflytta från sin bostadsort. Kan icke nödigt bostadsutrymme beredas

utan att avsevärt men uppkommer för anordnande av internatförläggning,

må dock annan bostad anvisas inom kommunen.

14 §.

Tages byggnad i anspråk för att bereda inkvartering åt den, som vid utrymning

flyttat från sin bostad eller bostadsort, är ägare eller innehavare av byggnaden

pliktig att tåla de åtgärder med avseende å byggnaden ävensom dess

inredning och utrustning, som av länsstyrelsen eller den centrala utrymningsmyndigheten

prövas erforderliga för ändamålet.

Där det finnes erforderligt, att åtgärd för att tillgodose behov, som avses i

första stycket, vidtages redan innan byggnaden tages i anspråk, är ägaren eller

innehavaren, i den mån Konungen det föreskriver, pliktig att tåla åtgärden.

Sådan föreskrift må meddelas allenast då riket befinner sig i krig eller krigsfara.

15 §.

1 mom. För åtgärd, som avses i 13 § första stycket eller 14 §, är ägare

eller innehavare av egendom, som beröres av åtgärden, berättigad till ersättning.

För egendom, som övertages med äganderätt, lämnas ersättning med belopp,

som prövas skäligt med hänsyn till nödvändiga kostnader vid produktion eller

återförsäljning, normal handelsvinst eller andra på prissättningen regelmässigt

inverkande förhållanden. Övertages med äganderätt egendom, som på grund

av tidigare ianspråktagande innehaves med nyttjanderätt, skall vid ersättningens

bestämmande skälig hänsyn tagas till den ersättning, som utgått för

egendomens nyttjande.

Då egendom tages i anspråk med nyttjanderätt, lämnas för den för ägaren

eller innehavaren förlorade avkastning eller nytta ersättning efter enahanda

grund som vid övertagande med äganderätt. Har egendomen i följd av dess

begagnande i anledning av utrymning lidit skada eller avsevärd försämring,

lämnas skälig ersättning därför.

Har i 14 § omförmäld åtgärd vidtagits, må, efter vad skäligt finnes, ersättning

lämnas för den kostnad ägaren eller innehavaren i följd därav fått vidkännas

samt för skada eller avsevärd försämring, som egendomen kan hava

lidit.

2 mom. Ersättning för i 1 mom. omförmäld åtgärd, som i utrymningskommun

vidtages för verkställande av luftskyddsutrymning, skall gäldas av statsverket,

örn åtgärden avser

a) markområden, byggnader eller utrymmen;

b) annan egendom som, enligt föreskrift av den centrala utrymningsmyndigheten,

erfordras i inkvarteringskommun för inkvarteringens ordnande och

som icke är att anse såsom personlig utrustning; eller

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 273 (Bilaga B).

c) transportmedel, vilka tagas i anspråk för utförande av transporter mellan

utrymningskommun och inkvarteringskommun av bortflyttande oell deras utrustning

eller annan för inkvarteringens ordnande erforderlig egendom. Avser

åtgärden annan egendom än nu sagts, bestrides ersättningen av utrymningskommunen.

Statsverket bestrider ersättning för i 1 mom. omförmäld åtgärd, som i utrymningsko

mmun vidtages för verkställande av militärutrymning, ävensom

för sådan åtgärd, som vidtages i inkvarteringskommun.

16 §.

Anspråk på ersättning för åtgärd, som avses i 15 §, skall prövas i den ordning,

som är stadgad beträffande rekvisition för krigsmaktens behov. Ändå

att egendom, som tages i anspråk, är avsedd att tillhandahållas endast vid

särskilda tillfällen, må ersättningen bestämmas en gång för alla, dock att inskränkning

därigenom icke sker i rätten till ersättning för skada, som ej förutsetts.

Angående sätt och tid för ersättningens erläggande skall gälla vad i

rekvisitionslagen stadgas örn likvid för fullgjord rekvisition.

17 §.

Har någon till säkerhet för fordran panträtt i egendom, som med äganderätt

tagits i anspråk, äger han, ändå att fordringen ej är till betalning förfallen,

framför ägaren rätt att ur ersättningsbeloppet utfå sin fordran. Samma skall

ock gälla i fråga örn den, som har rätt att kvarhålla egendomen till säkerhet

för förfallen fordran.

Ersättningsbelopp för egendom, som är utmätt, skall, örn borgenären det

yrkar, utgivas till utmätningsmannen. Avser ersättningsbeloppet egendom, som

satts i kvarstad eller under skingringsförbud, skall beloppet, där part det

äskar, utgivas till överexekutor; och har denne att med beloppet förfara på

sätt i 186 § utsökningslagen är för där avsett fall stadgat.

18 §.

Envar som äger eller innehar markområde, byggnad eller utrymme vare

pliktig tåla, att området, byggnaden eller utrymmet av utrymningsmyndighet

besiktigas för utrönande av huruvida inkvartering därstädes kan äga rum.

19 §.

Länsstyrelsen eller den centrala utrymningsmyndigheten äger ålägga envar

att lämna upplysning huruvida och i vilken myckenhet han innehar viss egendom,

som kan behöva tagas i anspråk under utrymning.

Åsidosätter någon skyldighet att lämna upplysning, som i första stycket

avses, eller finnes skälig anledning misstänka, att han söker vilseleda i fråga

örn sitt innehav av egendom, som där sägs, må undersökning verkställas av

kontor, lagerlokal eller annan lägenhet, varöver han förfogar, så ock granskning

ske av hans handelsböcker och affärshandlingar. I fråga örn befogenhet

att besluta angående undersökning eller granskning, som nu nämnts, samt

beträffande tid, då undersökning må äga rum, och förfarandet därvid skola

bestämmelserna angående husrannsakan äga tillämpning.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 273 (Bilaga B).

2° §•

Innehållet av upplysning, som lämnats enligt 19 §, samt vad som inhämtats

vid undersökning eller granskning, som avses i samma paragraf, må ej yppas

i vidare mån än som erfordras för vinnande av det med upplysningens avfordrande

eller med undersökningen eller granskningen avsedda ändamålet.

Kostnaderna för planläggning oell verkställande av utrymning.

21 §•

Utrymningskommun skall bestrida kostnaden för arvode åt utrymningschef,

därest sådan finnes förordnad inom kommunen.

22 §.

Det åligger utrymningskommun, i vilken planläggning för luftsky ddsutrymning

äger rum, att tillhandahålla luftskyddschefen eller utrymningschefen den

biträdespersonal och de lokaler, som erfordras för planläggningsarbetet, ävensom

att bestrida de ytterligare kostnader, som under planläggningsarbetet

uppkomma i kommunen.

23 §•

1 mom. Av de kostnader, som vid verkställande av luftskyddsutrymning

uppkomma i utrymningskommun, bestrider statsverket, utöver vad som följer

av stadgandet i 15 § 2 morn., dels avlöning till personal, som ej tjänstgjort

under planläggningsarbetet, dels ock kostnaden för övertagande annorledes än

genom förfogande av äganderätt eller nyttjanderätt till egendom, som avses

i 15 § 2 mom. a)—c).

Övriga kostnader, som vid verkställande av luftskyddsutrymning uppkomma

i utrymningskommun, bestridas av kommunen.

2 mom. Konungen meddelar närmare bestämmelser angående avlöning till

personal, som avses i 1 mom. första stycket.

24 §.

Planlägges i en kommun såväl luftskyddsutrymning som militärutrymning,

skall vad i 22 och 23 §§ sägs gälla jämväl i fråga örn kostnaderna för planläggningen

av militärutrymning.

I andra fall än i första stycket avses skola kostnader, som uppkomma i utrymningskommun

vid planläggning för militärutrymning, bestridas av statsverket.

Kostnader, som i utrymningskommun uppkomma vid verkställande av

militärutrymning, skola bestridas av statsverket i enlighet med av Konungen

meddelade föreskrifter.

25 §.

Planlägges eller verkställes utrymning av två eller flera kommuner, vilka

ingå i samma luftskyddsområde, skall vad i 30 § luftskyddslagen stadgas äga

motsvarande tillämpning.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Majus proposition nr 273 (Bilaga B).

26 §.

Den som driver barnhem, sjukhus, ålderdomshem eller annan vårdanstalt

är vid utrymning skyldig att utan ersättning ställa befintlig och för ändamålet

lämplig utrustning, som är avsedd för anstalten, till förfogande för förläggning,

å vilken från anstalten bortflyttade personer omhändertagas.

27 §.

Kommun, inom vilken inkvarteringsnämnd är verksam, skall bestrida kostnaderna

för arvoden åt ledamöterna i nämnden för deltagande i dess sammanträden.

28 §.

Vid internatförläggning anställd personal med arbetsuppgifter, för vilkas

fullgörande särskild personal var anställd i utrymningskommunen redan före

utrymningen, skall avlönas av den, som före utrymningen svarade för avlöningen

till sådan personal.

29 §.

Kostnader, som uppkomma vid fullgörande av inkvarteringsnämnds åligganden,

och vilka icke avses i 27 och 28 §§, skola bestridas av statsverket.

30 §.

Kommun, inom vilken inkvarteringsnämnd är verksam, är berättigad att av

statsverket erhålla förskott å de utgifter, för vilka kommunen ej själv svarar.

Förslår ej erhållet förskott för verksamhetens uppehållande, åligger det kommunen

att, i avvaktan på vederbörlig utanordning, förskottsvis ställa egna

medel till förfogande för gäldande av de erforderliga kostnaderna.

Utrymningshjälp.

31 §.

Angående utrymningshjälp gäller vad därom är särskilt stadgat.

Förbud mot bortflyttning.

32 §.

Har beträffande viss ort eller visst område meddelats förordnande eller utfärdats

uppmaning, som i 1 eller 2 § avses, äger Konungen eller den myndighet,

som meddelat förordnandet eller utfärdat uppmaningen, eller, efter

Konungens bemyndigande, annan myndighet utfärda förbud för dem, vilka

uppehålla sig å orten eller inom området och icke omfattas av förordnandet

eller uppmaningen, att lämna orten eller området.

Befinner sig riket i krig eller krigsfara äger, ändock att förordnande örn

eller uppmaning till utrymning icke givits, Konungen eller, enligt Konungens

bemyndigande, annan myndighet meddela förbud, som i första stycket sägs,

beträffande dem, som uppehålla sig å viss ort eller inom visst område.

Förhud, som avses i första eller andra stycket, må meddelas allenast:

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 273.

1125 11 7

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 273 (Bilaga B).

a) då, eljest fara föreligger, att bedrivandet av krigsoperationer eller vidtagandet

av förberedelser härför kan väsentligt försvåras;

b) då erforderliga transportmedel icke finnas tillgängliga;

c) då omständigheterna äro sådana, att de bortflyttande skulle utsättas för

uppenbar fara till liv eller hälsa; eller

d) då förbudet är avsett att tillgodose behovet av luftskyddspersonal å

orten.

33 §.

Förbud, som i 32 § sägs, må ej göras mera omfattande än förhållandena

oundgängligen kräva. Särskilt skall tillses, att förbudet, såvitt möjligt, icke

lägger hinder i vägen för bedrivande av yrke eller näring.

Övriga bestämmelser.

34 §.

Länsstyrelsen må i den utsträckning, som finnes lämplig, å luftskyddschef

eller den som eljest inom utrymningskommun utövar ledningen av utrymning

överlåta de befogenheter, som enligt 10—14 §§ och 19 § första stycket tillkomma

länsstyrelsen.

Finnes inkvarteringschef förordnad må den centrala utrymningsmyndigheten

i den utsträckning, som befinnes lämplig, uppdraga åt denne att utöva de

befogenheter, som tillkomma myndigheten jämlikt 10, 11, 13 och 14 §§ samt

19 § första stycket.

35 §.

Har någon åsidosatt föreskrift eller föreläggande, som meddelats med stöd

av denna lag eller enligt 38 § meddelade bestämmelser, straffes med dagsböter

eller fängelse; äro omständigheterna synnerligen försvårande och sker

brottet sedan förordnande örn eller uppmaning till utrymning givits, må

dömas till straffarbete i högst två år. Lag samma vare, där någon i fall,

som i 19 § första stycket sägs, mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift

örn förhållande, som i sistnämnda lagrum avses.

Bryter någon mot vad i 20 § stadgas, straffes med dagsböter eller fängelse.

Fälles någon till straff enligt första stycket må domstolen, efter ty skäligt

finnes, förklara egendom som undanhållits förverkad eller, örn den ej kan

tillrättaskaffas, förplikta honom att utgiva ersättning för egendomens värde.

36 §.

Brott, som i 35 § andra stycket sägs, må av allmän åklagare åtalas allenast

efter angivelse av målsäganden.

Böter, som ådömas enligt denna lag, ävensom förverkad egendom och

utdömd ersättning, varom i 35 § tredje stycket förmäles, tillfalla kronan.

37 §.

1 mom. Är någon missnöjd med beslut, som enligt denna lag meddelats

av luftskyddschef, må klagan däröver föras hos länsstyrelsen. Besvär över

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Majus proposition nr 273 (Bilaga B).

inkvarteringschefs eller inkvarteringsnämnds beslut enligt denna lag må anföras

hos den centrala utrymningsmyndigheten. Besvär skola hava inkommit

inom tjugu dagar från det klaganden erhöll del av beslutet.

2 mom. Beslut, som enligt denna lag meddelats av länsstyrelse eller den

centrala utrymningsmyndigheten, må överklagas hos Konungen inom tid,

som i allmänhet är bestämd för överklagande av förvaltande myndigheters

och ämbetsverks beslut.

Rätt att föra talan över beslut av länsstyrelse tillkommer jämväl den

centrala utrymningsmyndigheten.

3 mom. Myndighet, som efter det förordnande örn eller uppmaning till

utrymning givits, meddelat beslut i ärende, som avses i denna lag, äger

förordna, att beslutet omedelbart skall lända till efterrättelse.

38 §.

Konungen äger meddela närmare bestämmelser angående tillämpningen av

denna lag.

Denna lag träder i kraft ...............

Genom denna lag upphäves lagen den 13 april 1940 (nr 216) örn vissa

skyldigheter för kommun i avseende å utrymning m. m.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Majlis proposition nr 273 (Bilaga B).

Förslag

till

Lag om vissa skyldigheter för kommun i avseende å omhändertagande

av flyktingar m. m.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Konungen äger föreskriva, att den skyldighet att fullgöra vissa arbetsuppgifter,

som stadgas i 7 § utrymningslagen, skall beträffande viss eller vissa

kommuner avse jämväl omhändertagande av flyktingar, som från annat

land inkommit till riket, eller personer, som eljest av annan anledning än

utrymning i större antal tillfälligt taga uppehåll inom kommunen.

2 §•

Handhavande av de uppgifter, som jämlikt denna lag åläggas kommunerna,

skall ankomma å inkvarteringsnämnderna i de berörda kommunerna.

Konungen eller, enligt Konungens bemyndigande, annan myndighet äger

föreskriva, att kommun, som beröres av förordnande enligt denna lag, skall

utse särskild inkvarteringsnämnd.

3 §•

I fråga örn de kostnader, som uppkomma vid fullgörandet av inkvarteringsnämnds

åligganden enligt denna lag, skola bestämmelserna i 27—30 §§ utrymningslagen

äga motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft

Förslag

till

Lag om ändrad lydelse av lagen den 17 maj 1940 (nr 358) med vissa

bestämmelser till skydd för försvaret m. m.

Härigenom förordnas, att 7 § lagen den 17 maj 1940 med vissa bestämmelser

till skydd för försvaret m. m. skall erhålla beteckningen 8 § ävensom

att i lagen skall införas en ny paragraf, benämnd 7 §, av följande lydelse:

7 §•

Angående utrymning av område som avses i 2 eller 3 §, gäller vad därom

finnes särskilt stadgat.

Denna lag träder i kraft.................................

Stockholm 1941. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1941:446 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till utrymning slag, m. m. a1 i texten
  2. 2LU 1941:34 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till utrymningslag, m. m. s. 1 i texten