Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändring i gissa delar av lagen den 11 juni 193 7 (nr 348) om krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer

1941-05-30 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1941:275, Med förslag till lag angående ändring i gissa delar av lagen den 11 juni 193 7 (nr 348) om krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 275.

1

Nr 275.

Kungl. Maj.ts. proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändring i gissa delar av lagen den 11 juni 193 7

(nr 348) om krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande

personer; given Stockholms slott den 30 maj

1941.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll vill

Kungl. Majit härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogat förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen

den 11 juni 1937 (nr 348) om krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande

personer.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Bihang till riksdagen! protokoll 19il. 1 tami. Nr 27S.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 275.

Förslag

till

Lag

angående ändring i vissa delar av lagen den 11 juni 1937 (nr 348) om

krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer.

Härigenom förordnas, dels att 1 och 6 §§ lagen den 11 juni 1937 om krigsförsäkring

för ombord å fartyg tjänstgörande personer1 skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives, dels ock att 7 § samma lag skall upphöra att

gälla:

1 §•

Där inom område och under tid, som Konungen äger bestämma, ombord

å svenskt fartyg tjänstgörande person, som är försäkrad jämlikt lagen om

försäkring för olycksfall i arbete, till följd av krigsåtgärd drabbas av olycksfall

i eller utom arbetet, skola — under tillämpning i övrigt av stadgandena

i nämnda lag med undantag av 27 § första stycket, andra punkten, samt

andra stycket — i fråga om sådant olycksfall nedan angivna särskilda bestämmelser

gälla.

Vad i första stycket sägs örn person, som tjänstgör ombord å svenskt fartyg,

skall äga motsvarande tillämpning å statlig befattningshavare, som under

utövande av sin befattning tjänstgör ombord å utländskt fartyg.

6 §•

Arbetsgivare är---denna lag.

Ä tillägg till försäkringsavgift, varom i första stycket sägs, skall tilläggsavgift

eller bidrag enligt 16 § lagen örn försäkring för olycksfall i arbete

icke erläggas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1941.

1 Beträffande 1 § jmf. prop. 111/1941.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 275.

3

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i stcdsrådet å Stockholms slott den 23 maj

1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Domö, Hosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning nied cheferna för justitie-, finans- och handelsdepartementen

anmäler chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller,

fråga om vissa ändringar i lagen örn krigsförsäkring för ombord å fartyg

tjänstgörande personer samt anför:

I framställningar den 7 mars 1941 av Sveriges redareförening och de ombordanställdas

organisationer samt den 7 april 1941 av redareföreningen har

hemställts om författningsändringar, vilka äga samband med nyssnämnda

krigsförsäkringslag. Jag upptar nu de båda framställningarna till behandling

var för sig.

Fråga om försäkring av sjömän för olycksfall ntoin arbetsplatsen

samt å fritid.

Gällande bestämmelser.

. • .1 . .. '' ,. .

Enligt 1 § lagen den 11 juni 1937 (nr 348, ändrad genom lag den 15 december

1939, nr 854) örn krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande

personer skola, där ombord å svenskt fartyg tjänstgörande person, som är

försäkrad jämlikt lagen den 17 juni 1916 örn försäkring för olycksfall i

arbete, drabbas av olycksfall i arbetet till följd av krigsåtgärd, i fråga om

sådant olycksfall — med tillämpning i övrigt av vad i 1916 års lag stadgas

— gälla vissa särskilda bestämmelser, upptagna i 2—8 §§ i lagen. I 1 § stadgas

tillika, att Konungen äger föreskriva, inom vilka områden och under vilkén''tid

dessa särskilda bestämmelser skola gälla. I 2—5 §§ givas regler för

de i olika avseenden ökade förmåner, som skola utgå enligt krigsförsäkringslagen.

Enligt 7 § må försäkring enligt lagen meddelas jämväl för olycksfall

utom arbete, därvid föreskrifterna i 35 § i 1916 års lag skola äga tillämpning.

Att märka är slutligen, att bestämmelserna i krigsförsäkringslagen ej

avse personer, som tjänstgöra ombord å krigsfartyg, samt ej äga tillämpning i

fråga örn skada, som kan uppkomma därav, att Sverige råkat i krig (8 §).

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 275.

— Det må omnämnas, att viss ändring av 1 § föreslagits i propositionen nr

lil till innevarande års riksdag. Propositionen har ännu icke behandlats av

riksdagen.

Bestämmelser rörande områden och tid för krigsförsäkringslagens tilllämplighet

finnas givna i två kungörelser. I kungörelsen den 26 augusti 1939

(nr 572) föreskrives, att lagen vid utbrottet av krig mellan europeiska stormakter,

i vilket England, Frankrike eller Tyska riket deltager, omedelbart

skall träda i tillämpning med giltighet lills vidare beträffande samtliga farvatten;

bestämmelserna skola dock icke gälla ifråga örn olycksfall till följd av

militära åtgärder i annat krig än nyss sagts. Vidare stadgas i kungörelsen

den 15 december 1939 (nr 855), att lagen skall äga tillämpning dels i Östersjön,

Bottniska viken med Ålandshav samt Ålands och Åbo skärgårdar,

Finska viken ävensom Rigaviken, dels ock inom vissa farvatten utanför

Kina.

Redareföreningens lii. fl. framställning den 7 mars 1941.

I skrivelse den 7 mars 1941 har Sveriges redareförening, Sveriges fartygsbefälsförening,

svenska maskinbefälsförbundet, svenska sjöfolksförbundet,

svenska stewartsföreningen och Sveriges radiotelegrafistförening hemställt

örn åtgärder, så att 1937 års krigsförsäkringslag kunde bliva tillämplig även

för ombord å fartyg anställd sjöman, som lill följd av krigsåtgärd drabbades

av olycksfall i utländsk hamn utom arbetsplatsen samt å fritid.

Till stöd för framställningen har anförts följande:

Under nu pågående krig hava fall inträffat, då ombord å fartyg anställd

sjöman under besök i land drabbats av olycksfall till följd av krigsåtgärd.

Sådana besök äro ofta nödvändiga för att i fartygets angelägenheter söka rederiets

ombud i vederbörande hamn eller eljest för att förrätta nödiga inköp

för fartygets eller egen räkning. Vid bombanfall under flygraider händer

det icke sällan, att besättningen nödgas söka skyddsrum i land. Det kan

icke anses tillfredsställande, att olycksfallsersättning icke därvid utgår, om

olycksfall skulle inträffa. Vi förstå, att man härutinnan tillämpar samma

regler som vid civilolycksfall, men detta synes under rådande krigsförhållanden

icke vara riktigt. De risker besättningsmännen å fartyg i vissa utländska

hamnar för närvarande äro utsätta för vid dylika tillfälliga besök i land

torde motivera ett tillämpande av krigsolycksfallsförsäkringslagen jämväl i

sådana fall.

Yttranden.

över framställningen hava efter remiss yttranden avgivits av f orsak ringsrådet,

riksförsäkringsanstalten, kommerskollegium och de ömsesidiga socialförsäkringsbolagens

förening.

Försök rings rådet erinrar inledningsvis därom» att krigsförsäkringslageas

tillämpningsområde i de förn! omförmälda kungörelserna bestämts till farvatten

eller sjöområden. Såsom farvatten torde även förstås själva vattenbassängen

i en hamn. Däremot torde icke kajerna i hamnen eller därinnanför

belägna områden av hamnen kunna hänföras till begreppet farvatten. Med

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 275.

5

en sträng tolkning skulle således ersättning enligt krigsförsäkringslagen icke

kunna utgå i det fall, att en bomb sloge ned på ett fartyg, sorn läge vid kaj i

hamn, och en på kajen invid fartyget arbetande besättningsman träffades av

bombsplitter. Icke heller skulle ersättning utgå, örn bomben sloge ned på kajen.

Däremot skulle ersättning utgå vare sig bomben slagit ned å fartyget

eller å kajen, örn besättningsmannen, då han befunne sig ombord å fartyget,

träffats av splittret.

Försäkringsrådet anför härefter beträffande spörsmålet om inbegripande

under krigsförsäkringslagen av krigsolycksfall i arbete i utländsk hamn:

Kungörelsernas avfattning synes knappast tillåta ett inordnande under lagen

av de nyss omförmälda gränsfallen. Då ett sådant resultat uppenbarligen

icke kan godtagas, skulle man för att i de påtalade gränsfallen kunna utgiva

ersättning enligt krigsförsäkringslagen nödgas gå emot ordalydelsen i l §

krigsförsäkringslagen och nyssnämnda kungörelser. Försäkringsrådet finner

därför lämpligt, att dessa kungörelser — i den utsträckning förhållandena

kunna anses kräva — kompletteras med bestämmelser, att lagen är tilllämplig

jämväl då å fartyg tjänstgörande person i arbetet drabbas av krigsolycksfall

inom landområde. Landområdena synas i varje fall böra omfatta

kajer och själva hamnområdena men starka skäl tala för, att ersättning

enligt krigsförsäkringslagen även bör utgå för olycksfall till följd

av krigsåtgärd, som drabbar sjöman då denne i tjänsteärende exempelvis för

besök å konsulat nödgas uppehålla sig å område utanför själva arbetsplatsen

d. v. s. hamnen. Vid gillande av denna uppfattning synes i kungörelserna

området för krigsförsäkringslagens tillämpning å sjöman vid krigsolycksfall

till lands lämpligen kunna angivas som den ort, där fartyget befinner sig. En

närmare bestämning torde vara svår att finna.

Ett bifall till framställningen i nu ifrågavarande del skulle således icke

kräva någon ändring i krigsförsäkringslagen.

I fråga örn krigsolycksfall utom arbetet erinrar försäkringsrådet örn att

den utvägen redan står öppen för redarna att teckna frivillig försäkring.

Härom anföres vidare:

Systemet med frivillig försäkring för krigsolycksfall utom arbete kan

emellertid hava vissa brister. Även om den nu remitterade framställningen

kan anses utgöra uttryck för enighet mellan arbetsgivare- och arbetarparter

i frågan, att försäkring för krigsolycksfall utom arbete bör föreligga, kan det

dock tänkas förekomma exempelvis, att arbetsgivare underlåter teckna sådan

försäkring eller att sådan försäkring icke kommer att föreligga på grund

av att fartyg överlåtes från en redare till en annan. För att förebygga dylika

fall, synes det erforderligt vidtaga sådan ändring av krigsförsäkringslagen,

att försäkring för krigsolycksfall utom arbete göres obligatorisk liksom

försäkring för olycksfall i arbete, d. v. s. att i krigsförsäkringslagen olycksfall

utom arbete likställes med olycksfall i arbete. Detta skulle innebära,

dels att 1 § krigsförsäkringslagen finge omarbetas att avse olycksfall och

icke endast olycksfall i arbete, dels ock alt nuvarande bestämmelsen i 7 §

slopades.

En ledamot av rådet förklarar sig anse, att försäkringen enligt gällande

bestämmelser omfattar jämväl olycksfall i land, därest den av olycksfallet

träffade varit stadd i tjänsteärende eller, örn frivillig försäkring tecknats för

olycksfall utom arbete, uppehållit sig t. ex. å en nöjeslokal. Med hänsyn till

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majda proposition nr 275.

den tolkning försäkringsrådets majoritet gåve åt gällande bestämmelser syntes

dock ändring av kungörelserna erforderlig.

Fyra ledamöter anföra:

Av framställningen framgår ej, huruvida organisationerna beaktat den

möjlighet till frivillig försäkring för krigsolycksfall utom arbete, som 7 §

krigsförsäkringslagen lämnar. Då organisationerna synas vara eniga örn,

att försäkring bör finnas även för sådant olycksfall, torde vederbörande böra

begagna sig av nämnda försäkringsform.

Riksförsäkringsanstalten anser gällande lag böra givas den tolkningen,

att varje av krigsåtgärd förorsakat olycksfall i arbete, som drabbat å fartyg

tjänstgörande person, medan fartyget befinner sig i angivet farvatten — även

vissa olycksfall i arbete, som inträffat under vistelse i land — skall anses

som krigsolycksfall, därest förutsättningarna för lagens tillämplighet i övrigt

föreligga. Efter att i anslutning härtill hava givit exempel å olycksfall av

skilda slag. som enligt anstaltens mening folie under lagens bestämmelser,

framhåller anstalten att, med hänsyn till tillämpningsbestämmelsernas ordalydelse,

ett förtydligande av desamma möjligen kunde anses vara motiverat.

Riksförsäkringsanstalten anför vidare, att det måste anses skäligt,'' att ersättning

såsom för krigsolycksfall utginge även för sådant olycksfall, som

drabbat å fartyg tjänstgörande person under landpermission i privat ärende,

t. ex. för verkställande av inköp för egen räkning eller för besök å nöjeslokal

el. dyl. Beträffande åtgärder härför yttrar anstalten:

Försäkringsskyddet kan enklast uppnås genom utnyttjande av den i 7 §

krigsförsäkringslagen stadgade rätten för arbetsgivaren att teckna frivillig

försäkring enligt lagen för olycksfall utom arbetet. I sådant fall förutsättes

för vinnande av säkerhet, att sådan försäkring tages, avtal härom mellan vederbörande

arbetsgivare- och personalsammanslutningar.

Därest det emellertid skulle anses lämpligare att införa berörda olycksfall,

vilka nu ej omfattas av den obligatoriska försäkringen, under denna, erfordras

en ändring av 1 § krigsförsäkringslagen av innebörd, att ersättning enligt

lagen skall utgå även för olycksfall utom arbetet. Som följd härav torde

7 § i lagen böra utgå. Anstalten får emellertid framhålla, att anstalten hyser

principiella betänkligheter mot att utsträcka den obligatoriska försäkringen

till att gälla även olycksfall utom arbetet. Erinringar kunna också

framställas mot att bryta den överensstämmelse mellan krigsförsäkringslagen

och olycksfallsförsäkringslagen, som nu förefinnes beträffande de olycksfall,

som obligatoriskt omfattas av de båda lagarna.

En ledamot av anstalten anför, att den enda form, varigenom frågan örn

försäkring för krigsolycksfall utom arbetet kunde lösas på ett tillfredsställande

sätt, vore den obligatoriska försäkringsformen. Denne ledamot hyste

för sin del icke några prinicipiella betänkligheter mot att under nu rådande

utomordentliga förhållanden utsträcka den obligatoriska försäkringen till

olycksfall utom arbete.

Kommerskollegium tillstyrker omedelbara åtgärder för uppnående av det

med redareföreningens m. fl. framställning avsedda syftet.

De ömsesidiga socialförsäkringsbolagens förening framhåller, att olycksfall,

som drabbar sjöman under den tid denne i fartygets angelägenheter gör

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 275.

7

besök i land, av försäkringsinrättningarna redan nu betraktades såsom olycksfall

i arbete. Skulle formuleringen i gällande kungörelser anses otydlig därutinnan,

borde ändring vidtagas.

Utvidgning av lagen att omfatta även olycksfall, som drabbade sjöman,

då denne under sin fritid i egna angelägenheter begåve sig i land, funne föreningen

icke vara av behovet påkallad, då vederbörande arbetsgivare genom

7 § erhållit möjlighet att frivilligt försäkra sina arbetare jämväl för olycksfall

utom arbete.

Svenska olycksfalls försäkringsbolagens pool för krigsolycksfallsförsäkring,

som avgivit yttrande till föreningen, framhåller, att ändring av gällande bestämmelser

på sätt föreliggande framställning avsåge, givetvis komme att föranleda

premieförhöjning å de router, som berörde utländska hamnar.

I den av Sveriges redareförening och de ombordanställdas organisationer"

gjorda framställningen är fråga om två olika spörsmål rörande tillämpligheten

av 1937 års krigsförsäkringslag. Framställningen avser nämligen dels

det fall, när krigsolycka drabbar den ombordanställde, då han å utländsk ort

visserligen är i arbete men icke befinner sig ombord å sitt fartyg eller eljest

inom de sjöområden, där lagen enligt utfärdade kungörelser äger tillämpning,

och dels det fall, då den ombordanställde drabbas av krigsolycka, under det

att han å utländsk ort icke är i arbete i lagens mening, t. ex. då han under

fritid besöker ett konsulat eller en nöjeslokal.

I det första fallet synes mig uppenbart, att krigsförsäkringslagen bör vara

tillämplig. Huruvida gällande bestämmelser kunna tolkas så, att ifrågavarande

fall går in under lagen, är föremål för olika meningar i remissyttrandena.

För att undanröja varje tveksamhet härutinnan har jag för avsikt

föreslå förtydligande av ordalydelsen i gällande kungörelser. Ändring i

krigsförsäkringslagen synes däremot icke erforderlig.

Vad därefter beträffar frågan örn försäkring för krigsolycka under tid, då

den ombordanställde å utländsk ort icke är i arbete, må erinras därom, att

arbetsgivaren enligt krigsförsäkringslagens 7 § äger rätt att teckna frivillig

försäkring för olycksfall utom arbetet till följd av krigsåtgärd. Någon säkerhet

för att försäkring vid inträffat olycksfall föreligger finnes emellertid

icke, därest ej obligatorisk försäkring genomföres även för sådana

fall. Det synes mig rimligt, att de ombordanställda under nu rådande

utomordentliga förhållanden äro försäkrade för de risker, varom sålunda

är fråga. Mot en sådan inställning i sak har invändning icke heller gjorts

i yttrandena. De rent principiella betänkligheter, som kunna anföras

mot att krigsförsäkringslagen gives en sådan omfattning, synas mig icke få

tillmätas avgörande betydelse. Jag vill därför, i överensstämmelse med vad

försäkringsrådet framhållit, föreslå, dels att 1 § krigsförsäkringslagen omarbetas

så, att den — inom de områden Konungen bestämmer — kommer att

gälla vid krigsolycksfall över huvud och icke blott krigsolycksfall i arbete

och dels att 7 § samma lag upphäves. Vid omarbetningen av 1 § torde böra

iakttagas de jämkningar av paragrafens lydelse, som föreslagits i det genom

Departe
ments
chefen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 275.

propositionen nr lil till innevarande års riksdag framlagda förslaget till lag

angående ändrad lydelse av 1 § krigsförsäkringslagen. Jämväl försäkringen

lör olycksfall utom arbetet synes böra gälla allenast om olycksfallet inträffat

å utrikes ort. Bestämmelse härom torde böra införas i kungörelserna. Av

upphävandet av 7 § följer då, att arbetsgivaren ej kan taga frivillig försäkring

för krigsolycksfall utom arbetet i svensk hamn. Detta resultat lärer dock

icke strida mot grunderna för krigsförsäkringslagen.

De föreslagna lagändringarna torde böra träda i kraft den 1 juli 1941.

1 § blir i sin nya lydelse tillämplig å krigsolycksfall, som därefter inträffa.

Fråga örn ändrade grunder för beräkning av tilläggsavgifter och bidrag

för bestridande av omkostnaderna för försäkringsrådets och riksförsäkringsanstaltens

verksamhet.

Gällande bestämmelser.

Enligt 16 § lagen om försäkring för olycksfall i arbete skall såsom bidrag

till bestridande av omkostnaderna för försäkringsrådets och riksförsäkringsanstaltens

verksamhet för varje försäkring i anstalten till statsverket erläggas

tilläggsavgift med belopp, motsvarande fem procent av försäkringsavgiften,

beräknad utan hänsyn till avdrag, som omförmäles i 11 § i lagen.

Försäkringsbolag, som avses i 4 § i lagen (ömsesidigt socialförsäkringsbolag),

är också skyldigt att till statsverket erlägga bidrag till bestridande av

nämnda omkostnader. Bidraget erlägges för varje räkenskapsår med belopp,

motsvarande tre procent av summan av försäkringsavgifterna — utan hänsyn

till nyssnämnda avdrag — för de i bolaget under räkenskapsåret tagna

försäkringar.

Bestämmelserna i 16 § av 1916 års lag äro på grund av stadgandena i

1 § i 1937 års krigsförsäkringslag tillämpliga med avseende å försäkringar

enligt sistnämnda lag. Vidare må nämnas, att arbetsgivare jämlikt 6 § krigsförsäkringslagen

är pliktig att till den försäkringsinrättning, i vilken hos

honom anställda äro försäkrade jämlikt lagen om försäkring för olycksfall

i arbete, erlägga det tillägg till tidigare bestämd försäkringsavgift, som må

föranledas av tillämpningen av krigsförsäkringslagen.

Framställning av redareföreningen.

I skrivelse den 7 april 1941 har redareföreningen hemställt om sådan lagändring,

att tilläggsavgifter och bidrag för bestridande av omkostnaderna för

försäkringsrådets och riksförsäkringsanstaltens verksamhet måtte reduceras

till belopp, som må anses skäliga.

Inledningsvis har redareföreningen omnämnt, att, sedan svenska olycksfallsförsäkringsbolagens

pool för krigsolyckfallsförsäkring övertagit de ömsesidiga

bolagens olycksfallsförsäkringar, jämlikt mellan poolen och bolagen

träffad överenskommelse en tilläggsavgift å försäkringarna av fem pro
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 275.

9

cent utginge, varav tre procent inlevererades till staten. Såsom motiv för sin

hemställan Ilar redareföreningen därefter anfört:

Vid fastställandet av tilläggsavgifter och bidrag hava de försäkringsavgifter,

som utgå under normala tider och som undergå endast relativt små förändringar,

lagts till grund. De premier, som erläggas för försäkring enligt

krigsolycksfallsförsäkringslagen, ligga på ett väsentligt mycket högre plan

än de, som utgå jämlikt den civila olycksfallsförsäkringslagen. Sålunda debiteras

för de fartyg, som sysselsättas i icke fri trade väster örn Skageracksspärren,

för närvarande ej mindre än 500 kronor per man och månad. Enligt

av föi''eningen inhämtade uppgifter har, sedan krigsolycksfallsförsäkringslagen

började tillämpas och lill den 1 april detta år, totalbeloppet av

premierna uppgått till för riksförsäkringsanstalten cirka 4,100,000 kronor

samt för poolen cirka 9,600,000 kronor, eller totalt sett cirka 13,700,000

kronor.

Visserligen har försäkringsgivarnas arbete i icke ringa grad ökats tillfölje

krigsolycksfallsförsäkringarna, vilka understundom kunna förorsaka dem

tämligen omfattande utredningar. Uppenbart är likväl, att denna ökning av

verksamheten på intet sätt står i förhållande till de mycket stora bidrag därtill,

som nu utgå. Med hänsyn härtill måste en väsentlig nedsättning vara

berättigad och med det snaraste komma till stånd.

Yttranden.

Över redareföreningens framställning hava efter remiss yttranden avgivits

av försäkringsrådet, riksförsäkringsanstalten, statskontoret och de ömsesidiga

socialförsäkringsbolagens förening.

Riksförsäkringsanstalten omnämner, att tilläggsavgifter och bidrag enligt

16 § olycksfallsförsäkringslagen under budgetåret 1938/39 — närmast före

krigsutbrottet — utgjort sammanlagt 1,559,363 kronor 91 öre eller något

mer än hälften av omkostnaderna för försäkringsrådels och riksförsäkringsanstaltens

verksamhet under samma tid. Under tiden september 1939—mars

1941 hade krigstilläggspremierna uppgått till 13,750.000 kronor. Motsvarande

tilläggsavgifter och bidrag, vilka vore inräknade i nyssnämnda belopp,

uppginge till i runt tal 509,000 kronor eller i genomsnitt omkring 27,000

kronor för månad. Denna ökning i förvaltningstilläggen motsvarade en femtedel

av samtliga tilläggsavgifter och bidrag under budgetåret närmast före

krigsutbrottet. Anstalten anför härefter:

Även om krigsförsäkringen föranlett åtminstone riksförsäkringsanstalten

vissa ökade förvaltningskostnader, så uppgå dessa likväl icke tillnärmelsevis

till de belopp, varmed förvaltningstilläggen ökat. Visserligen föranleder regleringen

av krigsskadorna ett i förhållande till olycksfallens antal mycket omfattande

arbete, särskilt för utredning av efterlevandes rätt till ersättning,

men det är likväl enligt anstaltens mening uppenbart, alt förvaltningstillägggen

i fråga om krigsförsäkringen äro avsevärt högre än som betingas av

ökningen i förvaltningskostnaderna. Härtill kommer, att de på sisla tiden alltmer

intensifierade krigsåtgärderna mot handelssjöfarten nödvändiggjort en

betydande ökning av krigstilläggspremierna på vissa trader, vilket, örn grunderna

för förvaltningstilläggens beräknande bibehållas, kommer att ytterligare

öka deras belopp. Riksförsäkringsanstalten finner därför goda skäl föreligga

för elt tillmötesgående av redareföreningens framställning.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 275.

Beträffande spörsmålet i vad mån förvaltningstilläggen kunna minskas anför

riksförsäkringsanstalten:

För bedömande av den reduktion av förvaltningstilläggen, som kan anses

skälig, har anstalten verkställt en summarisk uppskattning av den ökning

i anstaltens förvaltningskostnader — för såväl premiedebitering som skadereglering

— som föranletts av krigsförsäkringen. Anstalten har därvid kommit

till den uppfattningen, att en tilläggsavgift av två procent av krigstillläggspremien

skulle, vid försäkring i riksförsäkringsanstalten, kunna inrymma

hela den ökning i förvaltningskostnader, som krigsförsäkringen föranleder

för anstalten, och därutöver lämna skälig plats för den ökning av

försäkringsrådets arbete, som kan ifrågakomma på grund av samma försäkring.

I fråga örn försäkring i ömsesidigt arbetsgivarbolag skulle bidraget.

da någon rubbning av den nuvarande proportionen mellan tilläggsavgifter

och bidrag icke i detta sammanhang synes böra ifrågakomma, böra bestämmas

till tre femtedelar av tilläggsavgiften eller 1.2 procent av summan av

krigstilläggspremierna för redare med försäkring i bolaget. Med utgångspunkt

från att tilläggspremierna fortfarande avses skola utgå med samma

belopp, vare sig krigsförsäkringen gäller i riksförsäkringsanstalten eller i

poolen, kommer skillnaden mellan tilläggsavgiftens och bidragets belopp liksom

hittills att stå till det ömsesidiga arbetsgivarebolagets förfogande. Skillnadsbeloppet

— i det nu avsedda fallet 0.8 procent av tilläggspremierna —

är större än vad riksförsäkringsanstalten vid nyssnämnda uppskattning funnit

erforderligt för skaderegleringsarbete, motsvarande det, som i fråga om

krigsförsäkringen åvilar bolaget.

För de erforderliga författningsändringarna kunna två alternativ komma

i fråga. Enligt det ena skulle i 16 § olycksfallsförsäkringslagen införas ett

undantag från stadgandena örn tilläggsavgiftens och bidragets storlek. Med

hänsyn till möjligheten av framdeles påkallad ytterligare justering av förvaltningstilläggets

storlek i fråga örn krigsförsäkringen synes detta undantagsstadgande

böra givas den innebörd, att beträffande tilläggsavgift och

bidrag för sådant tillägg till försäkringsavgift, som föranledes av krigsåtgärd

under krig, vari Sverige ej är indraget, skall gälla vad Konungen därom

förordnar. På grund av bestämmelse i 1 g lagen örn krigsförsäkring för

ombord å fartyg tjänstgörande personer skulle ett sådant stadgande idan ändring

i sistnämnda lag bliva tillämpligt även i fråga om de i 6 § av densamma

omnämnda tilläggen till försäkringsavgift. — Det skulle därefter ankomma

på Kungl. Maj:t att bestämma, med vilka belopp tilläggsavgifter och bidrag

i fråga om krigsförsäkringen skulle vid varje tid utgå, därvid förordnandet

skulle avse icke blott sådant tillägg till försäkringsavgift, som omförmäles i

6 § lagen örn krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer, utan

även sådant tillägg till försäkringsavgift enligt olycksfallsförsäkringslagen,

som föranledes av krigsförhållanden, under vilka krigsförsäkringslagen är tilllämplig.

Det kan emellertid synas mindre lämpligt att i olycksfallsförsäkringslagen

införa ett sådant undantagsstadgande, då övriga med krigsförsäkringen sammanhörande

förhållanden reglerats i särskild lag. Anstalten har därför undersökt

möjligheterna för att åstadkomma ett förslag till en tillfredsställande lösning

av det föreliggande spörsmålet utan ändring i olycksfallsförsäkringslagen.

I detta avseende har anstalten tänkt sig, att i lagen om krigsförsäkring

för ombord å fartyg tjänstgörande personer skulle — förslagsvis genom

ett tillägg till 6 § — bestämmas, att tilläggsavgift och bidrag enligt 16 § olycksfallsförsäkringslagen

icke skall beräknas å sådant tillägg till försäkringsavgift,

som föranledes av tillämpningen av krigsförsäkringslagen. Däremot skulle

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 275.

11

någon ändring av olycksfallsförsäkringslagens 16 § icke ifrågakomma. Tillläggsavgifter

och bidrag skulle således fortfarande utgå med de i 16 § bestämda

beloppen på den del av krigstilläggspremien, som motsvarar ersättningar

enligt olycksfallsförsäkringslagen, varemot den del av tilläggspremien,

som motsvarar krigsförsäkringslagens ersättningar, skulle undantagas vid förvaltningstilläggets

beräkning. Detta förfarande förutsätter, att en motsvarande

uppdelning av de påförda krigstilläggspremierna kan göras. En sådan

uppdelning erbjuder ingen större svårighet. Anstalten har med ledning av de

krigsolycksfall, som inträffat under ett års tid från och med den 17 december

1939 (då viss ändring av krigsförsäkringslagen trädde i kraft) och som slutreglerats

av anstalten, verkställt en preliminär uppskattning av huru stor del

av krigstilläggspremierna, som kan anses belöpa på ersättningar enligt olycksfallsförsäkringslagen.

Enligt denna uppskattning motsvara ersättningarna

enligt olycksfallsförsäkringslagen i runt tal fyra tiondelar av de sammanlagda

ersättningarna enligt båda lagarna. Enligt detta alternativ skulle alltså

tilläggsavgift utgå med 0.05 ■ 0.4 eller 2 procent av krigstilläggspremierna och

bidrag med 0.03- 0.4 eller 1.2 procent av krigstilläggspremierna, d. v. s. praktiskt

taget samma belopp som enligt det första alternativet. De båda alternativen

äro således ur ekonomisk synpunkt likvärdiga.

Anstalten förordar för sin del det senare alternativet.

Försäkringsrådet omnämner, att rådet (10/ö 1941) haft att tillämpa krigsförsäkringslagen

endast i ett tjugutal mål, av vilka dock flertalet varit av

svårare beskaffenhet. Man syntes framdeles hava att räkna med en viss ökning

av antalet dylika mål. Ifrågavarande ökning av rådets arbetsbörda torde

dock, såvitt nu kunde bedömas, icke nämnvärt inverka på kostnaderna

för rådets verksamhet.

Reglerna i 16 § olycksfallsförsäkringslagen örn arbetsgivarnas bidrag till

statsverket till bestridande av omkostnaderna för försäkringsrådets och riksförsäkringsanstaltens

verksamhet syntes beträffande försäkringen enligt 1937

års krigsförsäkringslag leda till för redarna obilliga resultat. Försäkringsrådet

ansåge sig därför böra tillstyrka, att bidraget i detta hänseende reducerades

till ett mera skäligt belopp. I vilken grad en dylik sänkning borde ske,

kunde försäkringsrådet i saknad av härför erforderligt primärmaterial icke

bedöma.

Den för detta ändamål erforderliga bestämmelsen syntes lämpligen böra

införas under 6 § i krigsförsäkringslagen.

Statskontoret tillstyrker, att föreliggande spörsmål löses enligt det av riksförsäkringsanstalten

förordade alternativet.

Dc ömsesidiga socialförsäkringsbolagens förening framhåller, alt liksom

statsverket tillkommande andel — tre procent — av försäkringsavgifterna för

i bolagen tagna försäkringar genom krigstilläggspremierna ökat med belopp,

som betydligt överstigit den av krigsförsäkringarna förorsakade höjningen

av omkostnaderna, så hade de två procent, som försäkringsbolagen kunnat

tillgodogöra sig, jämväl överstigit bolagens extra förvaltningskostnader för

krigsförsäkringen. Föreningen anser därför, att en sänkning av tilläggsavgiftens

och bidragets storlek vöre skiilig och lämplig samt tillstyrker riksförsäkringsanstaltens

förslag att tilläggsavgift i fråga örn krigstilläggspremierna

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kuno!. Maj:ts proposition nr 275.

Departe
ments
chefen.

skulle sänkas till två procent och att det bidrag, som bolagen bade alt gälda

till statsverket, skulle bestämmas till 1.2 procent av krigstilläggspremierna.

Det av anstalten föreslagna senare alternativet för genomförande av de erforderliga

författningsändringarna syntes kunna godtagas, oaktat uppskattningen

av huru stor del av krigstilläggspremierna, som kunde anses belöpa

på ersättningar enligt olycksfallsersättningslagen, måste anses i viss mån

schablonmässig. Några mera avsevärda felkällor torde emellertid en sådan

beräkning knappast medföra.

Såsom bidrag till bestridande av omkostnaderna för riksförsäkringsanstaltens

och försäkringsrådets verksamhet betalas —- under benämning tilläggsavgift

respektive bidrag — till statsverket viss procent å försäkringsavgifterna

enligt olycksfallsförsäkrings- och krigsförsäkringslagarna, nämligen

fem procent å försäkringar i riksförsäkringsanstalten och tre procent å försäkringar

i de ömsesidiga bolagen. Procentsatserna hava fastställts nied hänsyn

till normala förhållanden. På grund av de särskilda risker, som förorsakas

av kriget, utgå för krigsförsäkring höga premier. Dessa innefatta dels

viss, förhöjd premie för ersättningar enligt olycksfallsförsäkringslagen och

dels premie för de särskilda ersättningarna enligt krigsförsäkringslagen. På

grund av de höga premierna för krigsförsäkringarna inflyta tilläggsavgifter

och bidrag för dessa med avsevärda belopp. Enligt vad i yttrandena vitsordats

överstiga dessa belopp väsentligt de av krigsförsäkringarna förorsakade

ökade förvaltningskostnaderna. I samtliga yttranden tillstyrkes därför nedsättning

av tilläggsavgifter och bidrag.

Riksförsäkringsanstalten bar framlagt olika alternativ för lagstiftning i

iimnet samt, i syfte att då det gäller en krisfråga undvika ändring av olycksfallsförsäkringslagen,

föreslagit ett tillägg till 6 § krigsförsäkringslagen av

innebörd, att tilläggsavgift och bidrag enligt 16 § olycksfallsförsäkringslagen

icke skall beräknas å sådant tillägg till försäkringsavgift, som föranledes

av tillämpningen av krigsförsäkringslagen, men väl å den del av krigstilläggspremien,

som avser ersättningar enligt olycksfallsförsäkringslagen. Motsvarande

uppdelning av de påförda krigstilläggspremierna erbjöde enligt

riksförsäkringsanstaltens mening icke större svårigheter. Enligt av anstalten

verkställd preliminär uppskattning motsvarade ersättningarna enligt

olycksfallsförsäkringslagen i runt tal fyra tiondelar av sammanlagda ersättningarna

enligt nämnda lag och krigsförsäkringslagen. Tilläggsavgift komrne

härigenom att utgå med fyra tiondelar av fem procent eller två procent av

krigstilläggspremiernas sammanlagda belopp och bidrag från bolagen med

fyra tiondelar av tre procent eller 1.2 procent av samma belopp, ett resultat

som anstalten även på annan väg kommit fram till såsom skäligt.

Riksförsäkringsanstaltens förslag, vilket tillstyrkts av såväl statskontoret

som de ömsesidiga socialförsäkringsbolagens förening, synes mig tillfredsställande

och jag föreslår därför ändring av 6 § krigsförsäkringslagen i enlighet

därmed.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majda proposition nr 275.

13

Denna ändring synes liksom förut ifrågasatta ändringar i krigsförsäkringslagen

böra träda i kraft den 1 juli 1941.

I överensstämmelse med vad i det föregående anförts har inom socialdepartementet

upprättats förslag till lag angående ändring i vissa delar av

lagen den 11 juni 1937 (nr 348) om krigsförsäkring för ombord å fartyg

tjänstgörande personer.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att lagrådets utlåtande

över nämnda förslag, av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar,

måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom

utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:

Anders Lundstedt.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Ma]:ts proposition nr 275.

Förslag

till

Lag

angående ändring i vissa delar av lagen den 11 juni 1937 (nr 348) om

krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer.

Härigenom förordnas, dels att 1 och 6 §§ lagen den 11 juni 1937 om krigsförsäkring

för ombord å fartyg tjänstgörande personer1 skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives, dels ock att 7 § samma lag skall upphöra att

gälla:

1 §•

Där inom område och under tid, som Konungen äger bestämma, ombord

å svenskt fartyg tjänstgörande person, som är försäkrad jämlikt lagen om

försäkring för olycksfall i arbete, till följd av krigsåtgärd drabbas av olycksfall,

skola — under tillämpning i övrigt av stadgandena i nämnda lag med

undantag av 27 § första stycket, andra punkten, samt andra stycket — i fråga

om sådant olycksfall nedan angivna särskilda bestämmelser gälla.

Vad i första stycket sägs örn person, som tjänstgör ombord å svenskt fartyg,

skall äga motsvarande tillämpning å statlig befattningshavare, som under

utövande av sin befattning tjänstgör ombord å utländskt fartyg.

6 §•

Arbetsgivare är---denna lag.

Å tillägg till försäkringsavgift, varom i första stycket sägs, skall tilläggavgift

eller bidrag enligt 16 § lagen örn försäkring för olycksfall i arbete

icke erläggas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1941.

1 Beträffande 1 § jmf. prop. 111/1941.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 275.

15

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 28 maj

1951.

Närvarande:

justitieråden Forssman,

Bellinder,

regeringsrådet Lundevall,

justitierådet Sterzel.

Enligt lagrådet den 27 maj 1941 lillhandakommet utdrag av protokoll

över socialärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet den 23

maj 1941, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för

det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat

förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 11 juni 1937 (nr

358) om krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

chefen för rättsavdelningen i socialdepartementet hovrättsrådet Sven Björkholm.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

, Ur protokollet:

. "i i'', t •’ v i ■ A ■'' • •'' ‘‘i ■ H > i >

G. Lindencrona.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 275.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 30 maj

1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Andersson, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, finans- och handelsdepartementen

anmäler chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, lagrådets

den 28 maj 1941 avgivna utlåtande över det den 23 i samma månad

till lagrådet remitterade förslaget till lag angående ändring i vissa delar av

lagen den 11 juni 1937 (nr 348) om krigsförsäkring för ombord å fartyg

tjänstgörande personer samt hemställer, under förmälan att i lagförslaget,

som av lagrådet lämnats utan erinran, vidtagits en jämkning av redaktionell

natur, att förslaget måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Bertha Klemedtson.

Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

41/002

Stockholm 1941.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1941:458 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag om anslag å tilläggsstat 11 till riksstaten för budgetåret 1940/51 till avskrivning av oreglerade k s. 12 i texten
  2. 2LU 1941:32 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 11 juni 1937 s. 3 i texten