Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 21 § lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete

1941-05-30 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1941:276, Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 21 § lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

1

Nr 276.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändrad lydelse av 21 § lagen den 17 juni 1916

(nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete; given

Stockholms slott den 30 maj 1941.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll

vill Kungl. Majit härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogat förslag till lag angående ändrad lydelse av 21 § lagen

den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete.

GUSTAR

Gustav Möller.

Bihang till riksdagens protokoll 19il. 1 sami. Nr 270.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 21 § lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om

försäkring för olycksfall i arbete.

Härigenom förordnas, att 21 § lagen den 17 juni 1916 om försäkring för

olycksfall i arbete skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

21 §.

Där olycksfallet medfört eller skäligen kan antagas medföra påföljd, som

föranleder ersättning enligt 6 § 1) b) eller 2) eller 7 §, åligger det arbetsgivaren

eller arbetsföreståndaren att, sedan han från den skadade eller eljest

erhållit underrättelse örn olycksfallet, ofördröjligen därom hos den försäkringsinrättning,

i vilken den skadade enligt denna lag är försäkrad, göra

skriftlig anmälan enligt formulär, som av riksförsäkringsanstalten fastställes.

Har olycksfallet medfört eller kan det skäligen antagas medföra påföljd,

som föranleder ersättning allenast enligt 6 § 1) a), skall skriftlig anmälan av

arbetsgivaren eller arbetsföreståndaren göras hos försäkringsinrättningen i

den ordning Konungen bestämmer.

Då anmälan---i häradsnämnden.

Polismyndigheten i--— sådan nödig.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1941.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts preposition nr 276.

3

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans

Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

23 maj 19U1.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, fråga om viss ändring av

nuvarande anmälningsförfarande i fråga örn olycksfall i arbete samt anför:

Gällande bestämmelser.

Jämlikt lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i

arbete med däri sedermera vidtagna ändringar skall på grund av försäkring

till skadad arbetare i ersättning utgivas, bland annat, om olycksfallet medfört

sjukdom, som förorsakat förlust eller nedsättning av arbetsförmågan,

dels erforderlig läkarvård jämte läkemedel och andra till arbetsförmågans

höjande eller eljest till lindrande av menliga följder av olycksfallet nödiga

särskilda hjälpmedel, såsom kryckor, enklare konstgjorda lemmar, glasögon

och dylikt [6 § 1) a)], dels ock viss sjukpenning [6 § 1) b)]. Förutsättning

för att sjukpenning skall utgå är emellertid, att ådragen sjukdom varat

mer än tre dagar efter dagen för olycksfallet och att arbetsförmågan nedsatts

med minst en fjärdedel. Har olycksfallet medfört arbetarens död, utgår

enligt 7 § begravningshjälp och livräntor till efterlevande.

Där olycksfall medfört eller skäligen kan antagas medföra påföljd, som

enligt 6 eller 7 § föranleder ersättning, åligger det arbetsgivaren eller arbetsföreståndaren

att, sedan han från den skadade eller eljest erhållit underrättelse

örn olycksfallet, ofördröjligen göra skriftlig anmälan därom, enligt av

riksförsäkringsanstalten fastställt formulär, hos den försäkringsinrättning, i

vilken den skadade är försäkrad enligt olycksfallsförsäkringslagen (21 §).

Då anmälan göres, skall samtidigt eller, där så ej kan ske, så snart som

möjligt därefter till försäkringsinrättningen insändas genom arbetsgivarens

försorg, men på försäkringsinrättningens bekostnad, anskaffat läkarbetyg,

enligt av medicinalstyrelsen fastställt formulär, angående skadans beskaffenhet

och den skadades tillstånd. Underlåtenhet att fullgöra föreskrifterna i

21 § medför bötesstraff (34 §).

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts preposition nr 276.

I kungörelsen den 9 november 1928 (nr 429; ändrad genom kungörelser

den 24 november 1932, nr 514, och den 23 december 1937, nr 1025) angående

anmälan örn olycksfall i arbete m. m. givas utförligare bestämmelser

rörande anmälningsförfarandet. Skriftlig anmälan om olycksfallet skall alltid

göras till riksförsäkringsanstalten samt därjämte, om den skadade är försäkrad

i ömsesidigt olycksfallsförsäkringsbolag, till nämnda bolag. Anmälan

skall ytterligare göras till polismyndigheten i orten, som vidarebefordrar

densamma till vederbörande yrkesinspektör eller bergmästare. Slutligen skall

ett ytterligare exemplar av anmälan tillställas arbetarombud, varom förmäles

i 31 § lagen om arbetarskydd, därest sådant ombud finnes utsett å

arbetsstället. Anmälan skall avfattas enligt formulär, som fastställes av riksförsäkringsanstalten.

Rörande innehållet av sådan anmälan stadgas närmare

i kungörelsens 2 §.

Framställning från riksförsäkringsanstalten

om ändring av 21 § olycksfallsförsäkringslagen.

I skrivelse den 4 april 1941 har riksförsäkringsanstalten förklarat sig vilja

underställa Kungl. Maj:ts prövning frågan örn ändring av olycksfallsförsäkringslagen

beträffande det nuvarande anmälningsförfarandet såvitt angår

sådana olycksfall i arbete, vilka medföra så lindrig skada, att ej sjukpenning

utan i regel endast ersättning för läkarvård och läkemedel skall utgivas

i anledning av olycksfallet.

Riksförsäkringsanstalten har inledningsvis erinrat därom, att anstalten den

11 juni 1937 erhållit Kungl. Maj:ts uppdrag att verkställa en allsidig utredning

rörande en förbättrad lagstiftning om försäkring för olycksfall i arbete

— vilken utredning påbörjats men med hänsyn till flera under de senare

åren inträffade omständigheter, särskilt den rådande kristiden, icke ansetts

böra slutföras — ävensom att anstalten i samråd med den inom finansdepartementet

tillsatta besparingsberedningen till undersökning upptagit vissa

frågor i syfte att vinna ett förenklat och förbilligat förfarande vid handläggningen

av ärenden enligt olycksfallsförsäkringslagen. Anstalten hade

emellertid ansett nu ifrågavarande framställning böra göras utan avvaktan

av resultatet av nyssnämnda utredningar.

Riksförsäkringsanstalten har omnämnt, att antalet olycksfall i arbete, som

för den skadade icke medfört nedsättning av arbetsförmågan eller som medfört

sådan nedsättning i mindre grad eller under kortare tid än som enligt

6 § 1) b) olycksfallsförsäkringslagen fordrades för att sjukpenning skulle

utgå, beträffande större arbetsgivare (exklusive staten) varit följande:

År Antal olycksfall År Antal olycksfall

1933 ............................... 9,800 1936 19,400

1934 ............................... 13,200 1937 23,200

1935 ............................... 16,400

År 1937 fördelade sig antalet med omkring 12,000 på riksförsäkringsanstalten

och omkring 11,200 på de ömsesidiga bolagen. Härtill komme

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

5

motsvarande olycksfall bland de mindre arbetsgivarnas arbetare, omkring

2,100 för riksförsäkringsanstalten och omkring 400 för bolagen. Enligt en

för år 1940 verkställd preliminär uppskattning utgjorde antalet olycksfall

av ifrågavarande slag beträffande i riksförsäkringsanstalten försäkrade arbetare

omkring 18,700, vilket innebure en stegring från år 1937 med omkring

4,600.

Riksförsäkringsanstalten bar förklarat sig anse en förenkling av det nuvarande

anmälningsförfarandet beträffande ifrågavarande lindriga olycksfall

önskvärd. Därigenom syntes en förenkling även av anstaltens arbete

för reglering av dylika skadefall möjlig. Efter att hava omnämnt, att medicinalstyrelsen

på framställning av riksförsäkringsanstalten för de lindriga

olycksfallen fastställt ett enklare läkarintygsformulär (som ersattes med två

kronor) än det vanliga formuläret (för vilket ersättning utginge med fyra

kronor), har anstalten anfört följande:

I fråga om olycksfall i allmänhet, d. v. s. olycksfall, som — där det ej

medför den skadades död — medför nedsättning av arbetsförmågan med

minst 1/i under mer än tre dagar efter olycksfallsdagen, bär avsikten uppenbarligen

varit, att den skadade skall på grund av den till försäkringsinrättningen

inkomna anmälningshandlingen och läkarintyget snarast kunna tillerkännas

den sjukpenning, varav han antages i regel utan dröjsmål vara i behov.

I de fall av lindrigare skada, där sjukpenning ej behöver utgå, utan där

fråga endast blir om ersättande av läkarvård, läkemedel och läkarintyg —

undantagsvis även om resa till eller från läkare och möjligen även av läkare

ordinerad massage- eller fysikalisk behandling — uppstår emellertid för försäkringsinrättningen

i regel fråga om utgivande av ersättning härför, först

när behandlingen meddelats, och, om den meddelats mer än en gång, först

när den avslutats och räkning utställts av läkaren. I enlighet härmed har

det synts anstalten tillfyllest, om i dylika fall anmälan om olycksfallet göres,

först när den för behandlingen ersättningsberättigade framställt anspråk på

ersättning för behandlingen, d. v. s. i regel först när behandlingen avslutats.

I vissa fall när fråga är örn arbetsgivare med ett stort antal arbetare, och

arbetsgivaren antingen enligt försäkringsvillkoren står självrisk för läkarvård

och läkemedel eller ock förskotterar ersättning därför, är det tillräckligt,

att anmälan örn olycksfall, varom här är fråga (med bifogande av läkarintyg

och eventuellt även läkarvårdsräkning) göres till försäkringsinrättningen

i ett sammanhang för flera under viss tid inträffade dylika olycksfall

t. ex. efter utgången av varje månad eller varje kvartal allteftersom försäkringsinrättningen

i samråd med arbetsgivaren bestämmer.

Vid anmälan om olycksfall, som bär avses, bör vidare komma till användning

ett vida enklare anmälningsformulär än det mer utförliga formulär,

om vars innehåll stadgas i 2 § av berörda 1928 års kungörelse angående anmälan

örn olycksfall i arbete m. m. och vilket sistnämnda formulär ej är

erforderligt i fråga örn här avsedda olycksfall.

Slutligen bör det vara tillräckligt, örn anmälan om olycksfall, som här avses,

göres endast till den försäkringsinrättning, där den skadade är försäkrad.

När t. ex. för närvarande eli exemplar av den vanliga anmälningshandlingen

ingår lill yrkesinspektör eller bergmästare, kan i bär avsedda fall sådant

särskilt exemplar ersättas med att försäkringsinrättningen underrättar

vederbörande yrkesinspektör eller bergmästare örn vissa slags här avsedda

olycksfall, som under viss tidsperiod inträffat vid visst företag eller hos viss

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

arbetsgivare. Likaledes bör det exemplar av den vanliga anmälningshandlingen,

som även i här förekommande fall nu tillställes arbetarombud, kunna

utan olägenhet ersättas med underrättelse på annat sätt i enklare form

till sådana ombud.

Vid tillämpning i fråga om här avsedda olycksfall i arbete av ett på det

sätt förenklat anmälningsförfarande, som nu angivits, bör det bliva möjligt

att sammanföra anmälningshandlingen med läkarintyget och läkarvårdsräkningen

till en handling, varigenom för riksförsäkringsanstalten och för

de ömsesidiga bolagen en ej obetydlig förenkling skulle kunna vinnas vid

handläggningen av dessa olycksfall.

I anslutning till det anförda har riksförsäkringsanstalten avgivit förslag till

erforderliga ändringar av oiycksfallsförsäkringslagen och 1928 års kungörelse.

Yttranden över riksförsäkringsanstaltcns framställning.

över riksförsäkringsanstaltens framställning hava yttranden avgivits av

försäkringsrådet, de ömsesidiga socialförsäkringsbolagens förening, svenska

arbetsgivareföreningen och landsorganisationen i Sverige.

Riksförsäkringsanstaltens förslag tillstyrkes i princip i samtliga yttranden.

Försäkringsrådet förklarar, att förslaget syntes ägnat att leda till åsyftat

resultat, nämligen att vinna ett förenklat och förbilligat förfarande vid handläggning

av ärenden enligt olycksfallsförsäkringslagen. Försäkringsrådet tilllägger

emellertid följande:

Det föreliggande förslaget innebär i sina konsekvenser, bland annat, att försäkringsinrättningen

såsom regel icke kommer att pröva frågan om rätten

till ersättning förrän skadefallet är avlupet, och beträffande vissa stora arbetsgivare

först sedan kanske ytterligare tid förflutit. Nämnda förhållande

medför, att försäkringsinrättningen undandrages möjligheten att på ett tidigt

stadium av behandlingstiden avgöra, exempelvis huruvida föreslagen eller

påbörjad behandling kan anses erforderlig eller icke. Detta torde såsom

regel medföra, att ersättning för av leg. läkare ordinerad behandling kommer

att utgå. Vidare följer av det föreslagna anmälningsförfarandet, att den

skadade icke förrän längre tid förflutit efter olycksfallet erhåller kännedom

örn, huruvida kostnaderna överhuvud taget i anledning av det uppgivna

olycksfallet komma att ersättas eller, såvitt angår den föreslagna bestämmelsen

angående vissa stora arbetsgivare, huruvida av arbetsgivaren gjorda utlägg

i anledning av olycksfallet komma att återkrävas av den skadade. Det

torde kunna förekomma fall, då angivna förhållanden kunna skapa svårigheter.

Emellertid synas sådana fall vara att hänföra till undantagen och böra

därför icke utgöra hinder för att genomföra ett förslag, som i det allt övervägande

antalet skadefall detsamma avser skulle medföra förenkling i förfarandet.

Försäkringsrådet framställer härjämte vissa förslag rörande utformningen

av ändrade bestämmelser i 1928 års kungörelse.

Svenska arbetsgivareföreningen betonar, att genom de föreslagna förenklingarna

i anmälningsförfarandet icke blott riksförsäkringsanstaltens, yrkesinspektörernas

och polismyndigheternas utan jämväl uppgiftslämnarnas arbete

inskränktes. Härigenom torde en besparing kunna ske, som eventuellt

kunde medföra minskning i de direkta försäkringskostnaderna.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition nr 276.

7

Landsorganisationen framhåller, att för sådana fall, då sjukdom icke varat

mer än tre dagar efter dagen för olycksfallet, intet funnes att erinra mot en

förenkling av förfarandet i enlighet med anstaltens förslag. Mera tveksamt

ställde det sig, när fråga vore om längre sjukdom men sjukpenning likväl

icke skulle utgå på den grund att arbetsförmågan icke ansågas nedsatt med

minst en fjärdedel. Landsorganisationen förutsatte emellertid, att det, därest

den skadade gjorde gällande att arbetsförmågan vore i högre grad nedsatt,

skulle åligga arbetsgivaren att omedelbart göra anmälan till försäkringsinrättningen.

Under denna förutsättning hade landsorganisationen intet att erinra

mot den föreslagna lagändringen.

Av den förut lämnade redogörelsen för gällande bestämmelser framgår, att

arbetsgivare för närvarande städse har att fullgöra en omständlig anmälningsskyldighet

rörande olycksfall i arbete, som drabbat hos honom anställd

arbetstagare. Riksförsäkringsanstalten har nu föreslagit, att i de fall, då så

lindrig skada åsamkats, att enligt olycksfallsförsäkringslagens bestämmelser

icke sjukpenning utan i regel endast ersättning för läkarvård och läkemedel

skall utgivas i anledning av olycksfallet, ett enklare anmälningsförfarande

än det nuvarande borde tillämpas. Närmare bestämmelser rörande

sistnämnda förfarande skulle utfärdas av Konungen. Dessa bestämmelser

skulle i huvudsak innehålla, att anmälan om olycksfallet skulle göras

först när den ersättningsberättigade framställt anspråk på ersättning. I fråga

örn större arbetsgivare, som antingen stöde självrisk för läkarvård och läkemedel

eller förskotterade ersättning därför, skulle anmälan kunna göras i ett

sammanhang för flera under viss tid inträffade olycksfall, exempelvis efter

utgången av varje månad'' eller kvartal allteftersom försäkringsinrättningen

efter samråd med arbetsgivaren bestämde.

Riksförsäkringsanstaltens förslag, vilket tillstyrkts i remissvaren, finner jag

lämpligt. Såsom försäkringsrådet framhållit torde avseende icke behöva fästas

vid att svårigheter i vissa undantagsfall kunna föranledas av de ifrågasatta

bestämmelserna. Förslag till lag innefattande erforderlig ändrad lydelse av

21 § olycksfallsförsäkringslagen bär upprättats inom socialdepartementet. I

anledning av vad landsorganisationen anfört må framhållas, att, om skälig

anledning föreligger till antagande, att sjukdomen kommer att vara mer än

tre dagar efter dagen för olycksfallet och att den skadades arbetsförmåga

kommer att nedsättas med minst en fjärdedel, det i lagen för närvarande

föreskrivna anmälningsförfarandet skall iakttagas.

I förevarande sammanhang torde den jämkningen av lagtexten böra vidtagas,

att sista stycket i paragrafen, vilket innehåller bestämmelser örn vad

som i lagen avses med polismyndighet, uteslutes, enär i nämnda stycke meddelade

föreskrifter synas hava sin plats i tillämpningsförfattningen.

Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över det upprättade

förslaget till lag angående ändrad lydelse av 21 § lagen den 17 juni

Departe
ments
chefen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj-.ts proposition nr 276.

1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete, av den lydelse bilaga1 till

detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet

inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:

Anders Lundstedt.

1 Denna bilaga, vilken är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har

här uteslutits.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 276.

9

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 28 maj

1941.

Närvarande:

justitieråden Forssman,

Bellinder,

regeringsrådet Lundevall,

justitierådet Sterzel.

Enligt lagrådet den 27 maj 1941 lillhandakommet utdrag av protokoll

över socialärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet den 23

maj 1941, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för

det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat

förslag till lag angående ändrad lydelse av 21 § lagen den 17 juni 1916 (nr

235) om försäkring för olycksfall i arbete.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

chefen för rättsavdelningen i socialdepartementet hovrättsrådet Sven Björkholm.

lif! ii’»'' i >;■: r;\ ■ i*'' • • • , . -ii •. • '' ..''pihl?;!''-:

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

G. Lindencrona.

Bihang till riksdagens protokoll loit. 1 sami. Nr 276.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 30 maj

1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Andersson, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, lagrådets den 28 maj 1941

avgivna utlåtande över det den 23 i samma månad till lagrådet remitterade

förslaget till lag angående ändrad lydelse av 21 § lagen den 17 juni 1916 (nr

235) örn försäkring för olycksfall i arbete samt hemställer, att förslaget, som

av lagrådet lämnats utan erinran, måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom

proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Bertha Klemedtson.

Stockholm 1941. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

man

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. 2LU 1941:30 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 21 § lagen den 17 juni 1916 s. 1 i texten