Sök i Ratio Lex

Angående anslag till uppförande av en hovrättsbyggnad i Göteborg

1941-05-13 · 19 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 16 av 19 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1941:284, Angående anslag till uppförande av en hovrättsbyggnad i Göteborg

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

1

Nr 284.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till uppförande

av en hovrättsbyggnad i Göteborg; given

Stockholms slott den 16 maj 1941.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över justitiedepartementsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

K. G. Westman.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 16 maj 1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Bergquist,

Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med cheferna för kommunikations- och finansdepartementen

anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman,

fråga örn anslag till uppförande av en hovrättsbyggnad i Göteborg.

Föredraganden anför:

Enligt lagen den 3 september 1939 (nr 618) om ändrad lydelse av 8 kap.

3 § rättegångsbalken, vilken lag träder i kraft den 1 oktober 1941 eller den

senare dag Konungen bestämmer, skall jämte de nuvarande hovrätterna

finnas en hovrätt för Västra Sverige med ett domsområde omfattande HalBihang

till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 284

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

lands, Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län. Hovrätten skall förläggas

till Göteborg.

I samband med framläggandet för 1939 års lagtima riksdag av förslag till

nyssnämnda lag anhöll Kungl. Majit på min hemställan genom särskild proposition

(nr 168) örn riksdagens medgivande att vidtaga erforderliga förberedande

åtgärder för den nya hovrättens inrättande under budgetåret 1941/42.

I det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet framhöll jag, att någon

redan befintlig byggnad i Göteborg, lämpad att inrymma ämbetslokaler för

den nya hovrätten, icke stöde till förfogande. En särskild byggnad måste

därför uppföras för hovrättens räkning. Jag erinrade i detta sammanhang

om att stadsfullmäktige i Göteborg den 23 februari 1939 beslutat, under

förutsättning att statsmakterna beslöte om inrättande av en hovrätt i Göteborg

samt förflyttning dit av Västerbygdens vattendomstol, förklara Göteborgs

stad villig att dels för uppförande av en byggnad för nämnda domstolar

till Kungl. Majit och kronan med äganderätt överlåta erforderligt område

av 8 kvarteret Öresten i stadsdelen Lorensberg, dels ock till gäldande av

kostnaderna för ifrågavarande byggnad lämna ett bidrag av 225,000 kronor.

Genom byggnadsstyrelsens utredningsbyrå hade inhämtats, att den erbjudna

tomten lämpade sig för angivna ändamål. Kostnaderna för en byggnad,

inrymmande lokaler för en hovrätt av den storlek varom vöre fråga,

kunde enligt från byggnadsstyrelsen införskaffade upplysningar beräknas

till omkring 600,000 kronor. Härtill komme vissa andra engångskostnader

för möbler och annan inredning m. m. å sammanlagt 115,000 kronor. Kostnadsberäkningarna

angåvos vara preliminära.

I anslutning härtill uttalade jag, att det av Göteborgs stad gjorda erbjudandet

syntes böra antagas samt att Västerbygdens vattendomstol borde

förflyttas från Vänersborg till Göteborg samt inrymmas i samma byggnad

som hovrätten för Västra Sverige.

Riksdagen anmälde därefter i skrivelse den 9 juni 1939 (nr 372), att riksdagen

medgivit Kungl. Majit att vidtaga erforderliga förberedande åtgärder

för den nya hovrättens inrättande. Riksdagen förklarade sig lia intet att

erinra mot en lösning av hovrättens lokalfråga i huvudsaklig överensstämmelse

med det av departementschefen förordade förslaget men framhöll i

anslutning härtill, att den utginge från att tillbörlig hänsyn komme att tagas

till den omständigheten, att slutlig ställning icke tagits till den nya hovrättens

domsområde, utan att framdeles en eventuell utvidgning av detta kunde

komma i fråga. Riksdagen anslöt sig emellertid till den i vissa motioner hävdade

uppfattningen, att Västerbygdens vattendomstols kansli borde bibehållas

vid sin förläggning till Vänersborg.

Sedan med hänsyn till riksdagens ställningstagande planen att inrymma

vattendomstolens kansli i den nya hovrättsbyggnaden i Göteborg förfallit

samt stadsfullmäktige i Göteborg erhållit underrättelse härom, ha stadsfullmäktige

enligt beslut den 24 augusti 1939 vidhållit erbjudandet att utan ersättning

överlåta erforderligt område av 8 kvarteret Öresten. Stadsfullmäktige

ha vidare förklarat staden vara villig att lämna ett bidrag av 200,000 kro
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 284.

nor till gäldandet av kostnaderna för hovrättsbyggnaden. Beslutet har i viss

del överklagats men fastställts av regeringsrätten genom utslag den 16 maj

1940.

Kungl. Majit beslöt därefter den 13 september 1940 antaga de av Göteborgs

stad sålunda gjorda erbjudandena samt uppdrog at byggnadsstyrelsen

att med stadens vederbörande myndigheter föra de förhandlingar, som erfordrades

för överlåtelse å Kungl. Majit och kronan av lämpligt markområde

av kvarteret Öresten, samt att därefter till Kungl. Majit inkomma med utlåtande

och förslag i ämnet. Byggnadsstyrelsen anbefalldes tillika att i samråd

med de personer, som chefen för justitiedepartementet därtill förordnade,

verkställa utredning rörande uppförande av en hovrättsbyggnad å ifrågavarande

område. Slutligen bemyndigade Kungl. Maj :t styrelsen att för

fullgörandet av nyssnämnda uppdrag av reservationsanslaget till utredningar

rörande tillämnade byggnadsföretag m. m. taga i anspråk ett belopp av

högst 3,000 kronor med skyldighet för styrelsen att, därest framdeles anslag

för uppförande av ifrågavarande hovrättsbyggnad komme att ställas till

styrelsens förfogande, från sådant anslag tillgodoföra berörda reservationsanslag

vad därav i anledning av det styrelsen lämnade uppdraget utgivits.

Den 2 oktober 1940 förordnade jag därefter presidenten Gunnar Bendz

och expeditionschefen Carl Romberg att deltaga i utredningen rörande ifrågavarande

byggnadsföretag.

I skrivelse den 4 december 1940 till chefen för justitiedepartementet har

Göteborgs stadskollegium under hänvisning bland annat till den stora arbetslöshet,

som vore rådande i staden, framhållit önskvärdheten av att arbetena

med uppförande av hovrättsbyggnaden snarast möjligt igångsättas.

Byggnadsstyrelsen har i skrivelse till Kungl. Majit den 26 mars 1941 framlagt

resultaten av den hittills verkställda utredningen. Vid skrivelsen ha fogats

dels ett av länsarkitekten i Göteborg E. Friberger upprättat skissförslag

till ifrågavarande byggnad, dels ock en av presidenten Bendz avfattad

promemoria med vissa synpunkter beträffande byggnadens planering m. m.

Byggnadsstyrelsen anför i sin skrivelse bland annat följande:

Förhandlingarna rörande markförvärvet hava icke kunnat slutföras, då

omfattningen av det för ändamålet erforderliga området givetvis icke kan

närmare fixeras förrän avgörande träffats rörande hovrättsbyggnadens storlek

och planutformning. Byggnadsstyrelsen får emellertid framhålla, att enligt

det föreliggande skissförslaget skulle för ändamålet tagas i anspråk den

del av kvarteret Öresten, som enligt gällande stadsplan är avsedd för bebyggelse,

och har ordföranden i Göteborgs drätselkammares andra avdelning

i skrivelse den 12 mars 1941 meddelat, att det sålunda avsedda området vore

att anse såsom sådant erforderligt område av nämnda kvarter, som stadsfullmäktige

vid ovannämnda sammanträde den 24 augusti 1939 beslutat

förklara staden villig att med äganderätt utan ersättning överlåta till Kungl.

Majit och kronan. , , ., „ ,

Till grund för det upprättade skissförslagct till nybyggnaden ifraga bär

lagts ett i samråd med ovannämnda två sakkunniga utarbetat program. Enligt

detta har man utgått från alt rättegångsförfarandet i hovrätt kommer

att förändras i överensstämmelse med processlagberedningens förslag, vdket

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 284.

innebär att muntlig förhandling skall komma till användning i större utsträckning

än för närvarande. Full klarhet har icke ansetts föreligga, huruvida

hovrätten skall komma att organiseras på två eller tre divisioner. Då

man emellertid enligt de tillkallade sakkunnigas mening torde kunna förvänta

att redan snart efter hovrättens inrättande behov kommer att föreligga

av tre divisioner har i programmet, för undvikande av omedelbar och

dyr tillbyggnad, räknats med detta antal divisioner. Därvid har dock förutsatts,

att hovrättens plenisal jämväl skulle kunna utnyttjas såsom sessionssal

för en division, varför endast två sessionssalar skulle bliva erforderliga.

Däremot har föreslagits tre divisionsordföranderum, förlagda intill plenisalen

respektive sessionssalarna. Vidare har räknats med ett behov av 12 arbetsrum

för ledamöter å de olika divisionerna. I detta avseende får styrelsen

framhålla, att ovannämnda sakkunniga bestämt framhållit, att såsom

förhållandena numera gestalta sig, man måste räkna med att hovrättens ledamöter

skola utföra sitt huvudsakliga arbete inom hovrättsbyggnaden och

därför måste beredas tillgång till särskilda arbetsrum inom densamma. Ledamotsrummen

hava emellertid ansetts kunna givas en länga storlek, 12 å 9

kvadratmeter, under det att divisionsordförandenas rum, vilka tillika äro

avsedda att användas såsom överläggningsrum för respektive divisioner, givits

en golvyta av omkring 18 kvadratmeter. Slutligen får byggnadsstyrelsen

framhålla att man i programmet utgått ifrån alt även med iakttagande

av nödig sparsamhet vissa krav måste ställas på en byggnad av denna art

ifråga örn monumentalitet och värdig utformning.

Det av länsarkitekten Friberger på grundval av ovannämnda program

upprättade skissförslaget åskådliggöres å åtta den 5 mars 1941 dagtecknade

ritningar jämte en situationsplan. Såsom av situationsplanen framgår skulle

byggnaden enligt förslaget förläggas till den norra delen av den för bebyggelse

avsedda kvartersmarken, och skulle byggnaden bestå av en kvadratisk

huvuddel med en mot söder utmed östra tomtgränsen framspringande

lägre flygelbyggnad. Huvudentrén är förlagd till byggnadens norra fasad.

I bottenvåningen skola inrymmas de lokaler, lill vilka allmänheten i första

harid är hänvisad, nämligen hovrättens expedition samt rum för åklagare och

advokater. Till denna våning är jämväl förlagd bostad för hovrättens vaktmästare,

lunchrum för personalen, kapprum och toaletter m. m. Då på

grund av terrängens lutningsförhållanden de i denna vånings södra del belägna

utrymmena i huvudsak ligga under marknivån, hava dessa utrymmen

utnyttjats till skyddsrum, arkiv, värmeledningsutrymmen m. m. Våningen 1

trappa upp, som ligger i nivå med den söder örn byggnaden belägna gårdsplanen,

utgör huvudvåningen, till vilken pleni- och sessionssalarna äro förlagda.

Såsom förmak till samtliga dessa salar är anordnad en rymlig hall,

som delvis går genom två våningar och från vilken genom ett stort glasparti

erhålles utblick mot söder över gården och den bortom denna ytterligare

stigande terrängen. I denna våning äro vidare presidentens rum samt rum

för sekreteraren och kanslibiträden förlagda. Våningen 2 trappor upp upptager

tjänsterum för hovrättens ledamöter och övriga tjänstemän samt biblioteksutrymmen.

På grund av den förhållandevis korta tid, som efter programmets upprättande

stått länsarkitekten Friberger till bilds för uppgörande av förslaget,

har detta icke kunnat i alla avseenden slutgiltigt utformas. Ehuru sålunda

det torde kunna förutsättas att vissa modifikationer i förslaget kunna bliva

påkallade, torde detsamma dock i huvudsak kunna läggas till grund för

byggnadsföretaget. Presidenten Bendz har i sin P. M. bland annat framställt

vissa erinringar beträffande förslaget. Han har sålunda framhållit

önskvärdheten av att de befattningshavare, som ständigt vistas i tjänste
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

5

rummen, få dessa förlagda åt solsidan. Detta krav, som avser expeditionslokalerna

i bottenvåningen samt rummen för notarier, fiskaler, aspiranter

och kanslipersonal i våningen 2 trappor upp, torde utan svårighet kunna

genom viss omdisposition av lokalerna tillgodoses. Vidare har presidenten

Bendz framställt önskemål att vissa utrymmen, nämligen sessionssalarna

samt rummen för aktuarien-arkivarien och hans biträden skulle göras

något större. Detta önskemål torde höra tillgodoses i den mån detta kan ske,

utan att byggnadens volym härigenom väsentligt ökas. Vad slutligen beträffar

de av presidenten Bendz uttalade önskemål örn ett mera monumentalt

utförande av byggnaden, får byggnadsstyrelsen framhålla, att detta torde

kunna få anses vara i och för sig berättigat, men att ett tillgodoseende av

detta önskemål givetvis kommer att medföra ökade kostnader.

Kostnaderna för uppförandet av en hovrättsbyggnad i enlighet med det

föreliggande skissförslaget beräknades av byggnadsstyrelsen till 600,000 kronor.

Skulle byggnaden givas en med hänsyn till sitt ändamål och förutsebara

långa livslängd bättre inredning och utsmyckning, borde kostnaderna

beräknas till 650,000 kronor. Byggnadsstyrelsen ville för sin del föreslå, att

sistnämnda belopp anvisades till byggnadens uppförande. Då Göteborgs stad

förklarat sig villig att till byggnadsföretaget lämna ett bidrag av 200,000

kronor, skulle sålunda av statsmedel för ändamålet erfordras ett belopp av

450,000 kronor.

Efter remiss har därefter 1940 års civila byggnadsutredning den 7 maj 1941

avgivit utlåtande i ärendet. Utredningen har därvid anfört bland annat, att

en granskning av byggnadsstyrelsens kostnadsberäkningar ådagalagt, att

kostnaderna i vissa delar angivits i överkant. Genom en av tidsförhållandena

betingad förenkling av material och utförande kunde byggnadskostnaderna

enligt utredningens mening begränsas till 535,000 kronor. Byggnadsutredningen

hade emellertid utarbetat ett nytt förslag till ifrågavarande byggnad,

innefattande bland annat en betydande minskning av åtskilliga lokalutrymmen.

Kostnaderna för detta förslag, vilket av utredningen förordades, uppskattades

till 410,000 kronor.

En av byggnadsutredningens ledamöter, byggnadsrådet Sven Markelius,

har avgivit särskilt yttrande och däri uttalat bland annat, att det krav på en

mot byggnadens ändamål svarande värdig och representativ utformning, som

med skärpa framhållits av de av chefen för justitiedepartementet förordnade

sakkunniga, icke torde kunna tillgodoses inom ramen av det reducerade belopp

som angivits i byggnadsutredningens skrivelse.

Byggnadsutredningens och byggnadsrådet Markelius’ yttranden torde såsom

bilagor (Bilaga A och B) få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende.

I anledning härav har förnyat utlåtande infordrats från byggnadsstyrelsen.

Styrelsen har med skrivelse den 13 maj 1941 överlämnat en av presidenten

Bendz och expeditionschefen Bomberg upprättad promemoria i anledning av

byggnadsutredningens förslag. Dessa sakkunniga lia efter en närmare

granskning av förslaget uttalat, att örn byggnaden uppfördes i enlighet med

vad byggnadsutredn ingen förordat, byggnaden icke skulle — åtminstone

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

Departe
ments
chefen.

vad anginge lokalerna för offentlig rättsförhandling — på ett fullt tillfredsställande

sätt kunna fylla sin uppgift. Det förefölle de sakkunniga naturligt,

att när det gällde uppförande av byggnad för en nyinrättad överdomstol —

vilken byggnad givetvis borde beräknas bestå för århundraden — byggnaden

finge en med hänsyn till dess ändamål värdig utformning och i fråga örn lokalutrymmet

bleve fullt ändamålsenlig. Därtill funnes så mycket större anledning,

som Göteborgs stad lämnade ett mycket stort bidrag till byggnadskostnaderna.

De sakkunniga ha slutligen framhållit, att om det med hänsyn

till det statsfinansiella läget skulle befinnas nödvändigt att reducera byggnadsprogrammet

för den planerade hovrätten så väsentligt som byggnadsutredningen

föreslagit, det enligt deras bestämda uppfattning vore bättre att låta

med byggnadsfrågan anstå till dess förhållandena så ändrats, att en fullt

ändamålsenlig och värdig byggnad kunde beredas den nya hovrätten.

Byggnadsstyrelsen har för egen del förklarat, att styrelsen funne det uppenbart,

att en hovrättsbyggnad borde till form och utförande i övrigt planeras

med hänsyn till att en av rikets överrätter där skulle ha sitt säte och

att det i övrigt gällde en byggnad, som kunde förutses äga bestånd länge och

som dagligen skulle mottaga en rättssökande allmänhet. Byggnaden borde

därför givas en värdig, mot sitt ändamål svarande utformning, och material

och konstruktioner borde väljas med tanke på undvikande av kostsamt underhåll.

Dessa synpunkter hade uppenbarligen också varit bestämmande för

Göteborgs stad vid avvägandet av dess bidrag till byggnadens uppförande,

vilket bidrag, om värdet av den erbjudna, centralt och vackert belägna

tomten uppskattades till 100,000 kronor, utgjorde 300,000 kronor. Att tillgodose

dessa enligt byggnadsstyrelsens mening ofrånkomliga krav inom den

av civila byggnadsutredningen angivna kostnadsramen av 410,000 kronor

läte sig icke göra. Byggnadsstyrelsens förslag innebure en betydande nedprutning

ifråga om ursprungligen framförda anspråk på utrymmen och utförande.

Däremot hade styrelsen ansett det föga förenligt med ekonomisk

förtänksamhet att planera en från början för knappt tilltagen byggnad eller

att till den använda material, som icke erbjöde betryggande motståndskraft

mot förslitning. Byggnadsstyrelsen, som hade för avsikt att vid ett vidare

utarbetande av det av styrelsen framlagda skissförslaget noga tillse, att alla

möjligheter till besparingar iakttoges, kunde icke finna att vad civila byggnadsutredningen

anfört motiverade ett frångående av den plan för byggnadsföretaget,

som detta förslag innebure. Med hänsyn såväl till behovet av

ifrågavarande nybyggnad som till arbetslöshetsläget i Göteborg funne styrelsen,

att ett fullföljande av företaget enligt av styrelsen uppgjort program

skulle bäst stå i överensstämmelse med det allmännas intresse.

De sakkunnigas promemoria ävensom byggnadsstyrelsens utlåtande den

13 maj 1941 torde såsom bilagor (Bilaga C och D) få fogas till statsrådsprotokollet.

Då år 1939 beslut fattades om inrättande av en hovrätt för Västra Sverige,

var avsikten att den nya hovrätten skulle träda i verksamhet under bud
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

7

Kungl Maj:ts proposition nr 284.

getåret 1941/42. Härför förutsattes att en hovrättsbyggnad bleve uppförd i

Göteborg. Vissa förberedande åtgärder för byggnadsfrågans lösande ha såsom

framgår av det föregående vidtagits. Sålunda har Kungl. Majit beslutat

antaga Göteborgs stads erbjudande att utan ersättning upplåta erforderligt

markområde för ifrågavarande byggnad samt bidraga till kostnaderna med

ett belopp av 200,000 kronor. Byggnadsstyrelsen har sedermera efter uppdrag

låtit utarbeta ett preliminärt förslag till en hovrättsbyggnad.

Det torde av olika skäl icke vara möjligt att fullfölja den ursprungliga

planen att låta den nya hovrätten träda i verksamhet under nästa budgetår.

Ur rättsskipningens synpunkt är det emellertid angeläget att uppskovet icke

blir längre än som är oundgängligen nödvändigt. Från stadens sida har

framhållits, att byggnadsföretagets snara igångsättande synes önskvärt jämväl

med hänsyn till i Göteborg rådande arbetslöshet. Enligt vad jag inhämtat

anser även arbetsmarknadskommissionen det vara angeläget att byggnadsföretaget

kommer till stånd under den närmaste framtiden. Såsom byggnadsstyrelsen

anfört är byggnadsföretaget av betydelse även för att bereda

en i hög grad önskvärd arbetstillgång för stenindustrien. På grund härav

får jag tillstyrka att medel nu ställas till förfogande för hovrättsbyggnadens

uppförande.

Byggnaden bör vara av en sådan storlek, att den kan inrymma tre hovrättsdivisioner.

Såsom jag anfört i det förslag till rättegångsbalk, som av

Kungl. Majit den 14 februari 1941 godkänts såsom grundval för processlagberedningens

fortsatta verksamhet, torde man nämligen preliminärt böra

räkna med tre avdelningar i hovrätten för Västra Sverige. Riksdagen har

också, såsom framgår av det föregående, uttalat att vid lösningen av den

nya hovrättens lokalfråga borde beaktas, att slutlig ställning icke tagits till

hovrättens domsområde och att framdeles en utvidgning av detta kunde ifrågakomma.

Vad angår byggnadens utformning är uppenbart, att denna framför allt

måste bliva beroende av att byggnaden skall innehålla lokaler för offentlig

rättsförhandling av tillräcklig storlek för detta ändamål. Enligt byggnadsstyrelsens

förslag skulle i den större sessionssalen kunna beredas plats för

fyrtio åhörare och i var och en av de bada mindre för sexton. Någon minskning

av dessa lokaler torde svårligen kunna ske utan att deras användbarhet

äventyras och grundsatsen örn offentlighet vid rättsförhandlingar åsidosättes.

Beträffande övriga lokaler torde samma normer böra följas som i

motsvarande fall för närvarande tillämpas vid statliga byggnadsföretag.

Vissa krav i fråga om en värdig utformning av byggnaden böra även upprätthållas

såväl beträffande byggnadens yttre som beträffande de lokaler

som skola tagas i anspråk för rättsförhandlingar. Göteborgs stad torde ock

vid sitt erbjudande av en värdefull tomt och ett betydande kostnadsbidrag

ha förutsatt, att hovrättsbyggnaden skulle erhålla ett utseende och en utformning

i övrigt, som motsvarar dess ändamål och dess läge i närheten av

flera av stadens främsta monumentalbyggnader.

Vid byggnadsföretagets utförande böra alla de besparingsåtgärder vidtagas,

som ur teknisk synpunkt äro möjliga och ändamalscnliga. Härvid böra

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Ma]:ts proposition nr 284.

givetvis beaktas de anvisningar om besparingar, vilka lämnats av civila

byggnadsutredningen och äro förenliga med de i det föregående angivna

kraven på byggnaden. Med hänsyn till vad härom anförts torde byggnadskostnadema

icke böra beräknas till högre belopp än 500,000 kronor, varav

300,000 kronor skola bestridas av statsmedel.

Anslag till byggnadens uppförande torde böra äskas å kapitalbudgeten för

nästa budgetår. Med frågan örn medelsanvisning till inköp av inventarier

och annan utrustning kan tills vidare anstå. Sedan anslag beviljats och

Kungl. Majit tagit slutlig ställning till frågan om byggnadens utformning,

böra förhandlingarna med Göteborgs stad rörande markförvärvet slutföras.

På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen

att till Uppförande av byggnad för hovrätten för Västra

Sverige för budgetåret 1941/42 å kapitalbudgeten under rubrik

Statens allmänna fastighetsfond anvisa ett reservationsanslag

av ''................................. kronor 300,000.

Med bifall till vad föredragande departementschefen

sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter,

hemställt, förordnar Hans Majit Konungen att

proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

9

Bilaga A.

1940 års civila byggnadsutrednings utlåtande.

Till Konungen.

Med återställande av bilagda remiss får 1940 års civila byggnadsutredning

i underdånighet anföra följande.

Vid granskning av den för hovrättsbyggnaden i Göteborg uppgjorda planen

har utredningen ansett sig kunna konstatera, att densamma ter sig mycket

kostnadskrävande genom förhandenvaron av obehövliga hallutrymmen,

stor våningshöjd, i nuvarande ekonomiska läge alltför rikligt utmätta lokaler

samt ett relativt dyrbart utförande.

Ur principiell synpunkt har utredningen ansett sig böra inledningvis rikta

uppmärksamheten därå, att programmet upptager särskilda arbetsrum för

hovrättens samtliga ledamöter, ett krav som icke tidigare vunnit beaktande

vid tillhandahållande av lokaler för hovrätterna och som alltså, därest det

tillmötesgås, lärer kunna förutsättas få konsekvenser jämväl för övriga hovrätter.

Då utredningen icke funnit sig berättigad att i berörda avseende

vidtaga en principiell ändring i ett program, som framgått efter sakkunnigövervägande

inom justitiedepartementet, har utredningen vid granskningen

utgått ifrån att kravet ifråga beträffande nu förevarande byggnadsföretag

skall tillgodoses. Däremot har utredningen sett sig oförhindrad att vid det

detaljerade bedömandet av lokalbehoven tillämpa enahanda normer, som av

utredningen tidigare för ämbetsbyggnader föreslagits och jämväl av Kungl.

Majit godtagits. Ett motsatt förfarande skulle enligt utredningens bestämda

uppfattning vara ägnat att med hänsyn till konsekvenserna ingiva de allvarligaste

betänkligheter.

I senast berörda avseende vill utredningen framhålla, att presidentens

ämbetsrum bör givas en golvyta av 24 kvm och rum för sekreteraren, vilken

kan förutsättas mottaga besök av allmänheten, bör beräknas till 12 kvm. För

ledamöter av domstolen, vilka icke avses mottaga besökande, torde ett golvutrymme

av 9 kvm vara tillfyllest. Däremot bör för ordförande å division

med tanke på rättens enskilda överläggningar beräknas ett golvutrymme av

18 kvm. För den kvinnliga biträdespersonalen böra anordnas gemensamma

lokaler, i den mån densamma icke disponeras för expeditionsgöromål.

Vad beträffar det för byggnadens storlek betydelsefulla spörsmålet örn de

egentliga domstolslokalernas omfattning, vill utredningen erinra, att, därest

sessionernas antal begränsas till 4 för vecka, uppenbarligen allenast två

större salar bliva erforderliga. Vid större antal sessioner erfordras däremot,

på sätt förslaget utvisar, tre sådana rum, av vilka två omkring 60 kvm och

ett 90 kvm. Enligt utredningens mening har utrymmet i vart och ett av dessa

tilltagits alltför spatiöst. Då hovrätten skulle bestå av en president och

högst fjorton ledamöter, behöver plenisalen uppenbarligen icke givas större

mått än 9 meter i längd och 5 meter i bredd. Emellertid avses sagda sal jämväl

disponeras leir den ena divisionens arbete, och med hänsyn lill allmänhetens

övervarande av förhandlingarna lär utrymmet böra tilltagas något

större. Med bibehållande av förslagets principer synes lämpligen en av salarna

böra göras något rymligare än de övriga. Utredningen vill för sin del

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

ifrågasätta, att den större salen erhåller en golvyta av 60 kvm, de båda övriga

vardera 54 kvm. Beträffande rummen för vittnen, åklagare och advokater

har utredningen bibehållit det i förslaget upptagna antalet med något reducerade

utrymmen.

Rumshöjden i tjänsterummen synas i likhet med vad fallet varit beträffande

övriga av utredningen granskade ämbetslokaler böra fastställas till 2.8

meter, i plenisalarna med tillhörande tjänsterum till 3.3 meter.

I fråga om material och utförande har utredningen icke funnit skäl påkalla

någon väsentlig ändring av byggnadens yttre utformning, utan räknar med

fot och yttertrappa av granit samt fasader av fogstruket tegel. Vidkommande

material och utförande i övrigt lärer ädelträ såsom väggbeklädnadsmaterial

och annat dyrbarare material böra slopas och byggnaden givas enahanda

förenklade standard, som enligt utredningens tidigare avgivna förslag skulle

tillämpas i fråga om andra motsvarande byggnader.

Till närmare belysning av kostnadsfrågan har byggnadsstyrelsen ställt till

utredningens förfogande en detaljerad beräkning, slutande å 600,000 kronor,

däri dock ingår ett belopp av 20,000 kronor för konstnärlig utsmyckning, vilket

icke lär i detta sammanhang böra tagas i beräkning. En granskning av

beräkningen har ådagalagt, att kostnaderna i vissa delar angivits i överkant.

Genom av tidsförhållandena betingad förenkling av material och utförande

kunna byggnadskostnaderna enligt utredningens mening begränsas till

535,000 kronor. De reduktioner och förenklingar, som framgå av utredningens

bifogade förslag,1 vilket förslag utredningen för sin del förordar, möjliggöra

ytterligare avsevärda besparingar. Med tillämpning av ett något högre

kubikmeterpris, än som enligt utredningens mening bör läggas till grund för

beräkningen av det ursprungliga förslagets kostnader, kan det av utredningen

förordade förslaget uppskattas draga en kostnad av 410,000 kronor.

I detta ärendes handläggning hava utredningens samtliga ledamöter deltagit.

Särskilt yttrande av herr Markelius bilägges.

Stockholm den 7 maj 1941.

För 1940 års civila byggnadsutredning.

Underdånigst

WILHELM BJÖRCK.

/Sten Lindegren.

1 Här uteslutet.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

11

Bilaga B.

Särskilt yttrande av byggnadsrådet S. Markelius

att biläggas 1940 års civila byggnadsutrednings underdåniga skrivelse den 7

maj 1941 angående nybyggnad för hovrätt i Göteborg.

Utredningen föreslår i första hand en reduktion av kostnaden för ifrågavarande

byggnadsföretag från av byggnadsstyrelsen beräknad kostnad, 580,000

kronor (byggnadskostnaden utan konstnärlig utsmyckning) till 535,000 kronor.

Denna reduktion har ansetts kunna genomföras delvis på grund av att

byggnadsstyrelsens kostnader vore angivna i överkant och delvis genom att

förenklingar i fråga örn material och utförande kunde företagas. Genom att

reducera kostnaderna för yttre arbeten och genom minskning av vissa planutrymmen

och rumshöjder avses en ytterligare besparing på 125,000 kronor

kunna åstadkommas.

Mot de ifrågasatta åtgärderna torde ur rent teknisk synpunkt intet vara att

erinra. Den föreslagna begränsningen av byggnadskuben kan emellertid förordas

endast därest de förminskade lokalerna, i första hand sessionssalarna,

kunna anses fylla de utrymmesbehov, som uppkomma i samband med övergången

till muntligt rättegångsförfarande. Enligt vad som framförts av de av

statsrådet och chefen för justitiedepartementet särskilt förordnade sakkunniga,

vilka medverkat vid upprättandet av det genom byggnadsstyrelsen framlagda

förslaget, skulle detta icke vara fallet.

Den förordade sänkningen av byggnadens tekniska standard, vilken kan

väntas medföra viss ökning i underhållskostnaderna, torde liksom även föreslagna

reduktioner av olika utrymmen, särskilt sessionssalarna, icke kunna

genomföras utan att byggnaden får en relativt oansenlig prägel. Det krav pa

en mot byggnadens ändamål svarande värdig och representativ utformning,

som med skärpa framhållits av ovannämnda sakkunniga, torde icke kunna

tillgodoses inom ramen av det reducerade belopp, som angivits i utredningens

underdåniga skrivelse.

Stockholm den 7 maj 1941.

SVEN MARKELIUS.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

Bilaga C.

P. M. av presidenten G. Bendz och expeditionschefen C.

Romberg: med anledning av 1940 års civila byggnadsutrednings

yttrande ang. hovrättsbyggnaden i Göteborg.

Innan vi ingå på bvggnadsutredningens uttalanden, vilja vi något beröra den

nya hovrättens storlek och organisation — en fråga som givetvis i första hand

är avgörande för planeringen av hovrättsbyggnaden. Utöver vad i detta hänseende^

anförts i den av undertecknad Bendz avgivna promemorian vilja vi

framhålla, att enligt uttalande av statsrådet och chefen för justitiedepartementet

i det förslag till rättegångsbalk, som Kungl. Majit den 14 februari 1941

godkänt såsom grundval för processlagberedningens fortsatta verksamhet, den

nya hovrätten preliminärt beräknas komma att bestå av tre avdelningar med

fem ledamöter å varje. Att hovrättsbyggnaden skall beräknas för tre divisioner

är således ställt utom tvivel.

Ovannämnda uttalande av departementschefen bygger på att den nya hovrättens

domsområde blir sådant detta bestämdes vid 1939 års lagtima riksdag,

d. v. s. omfattande Hallands, Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län.

Emellertid innebar riksdagens beslut härutinnan ej ett definitivt avgörande

av frågan om hovrättens domsområde. Första lagutskottet uttalade i sitt av

riksdagen godkända utlåtande (nr 29), att skilda meningar yppats, huruvida

Skaraborgs län eller delar därav samt Värmlands län borde hänföras till hovrätten

i Göteborg, att utskottet funne det förenat med vissa svårigheter att, då

sådan utredning icke förelåge, att frågan om den slutliga indelningen i hovrättskretsar

av Svea och Göta hovrätters områden kunde överblickas, fatta

ståndpunkt i berörda spörsmål, samt att, även om utskottet funne övervägande

skäl tala för att den nya hovrätten erhölle det minimiområde, om vilket

alla syntes vara ense, utskottet med anledning av vissa i ärendet väckta motioner

— i vilka yrkats att Värmlands län samt Åse, Viste, Barne och Laske

domsaga i Skaraborgs län matte hänföras till den nya hovrättens domsområde

— ville understryka, att därmed slutlig ställning icke tagits till frågan

om en eventuell utvidgning av Göteborgshovrättens domsområde i samband

med landets slutliga indelning i hovrättsområden.

I en till detta utlåtande fogad reservation yrkade sex av utskottets ledamöter,

att den nya hovrättens domsområde även måtte omfatta Värmlands

län.

I anslutning till första lagutskottets ovan återgivna utlåtande yttrade statsutskottet

vid 1939 års lagtima riksdag i utlåtande nr 228, i anledning av kungl,

proposition om anslag till förberedande åtgärder för hovrättens upprättande,

att utskottet utginge från att vid lösning av den nya hovrättens lokalfråga

tillbörlig hänsyn toges till den omständigheten att slutlig ställning icke

tagits till hovrättens domsområde, utan att framdeles en eventuell utvidgning

av detta kunde komma i fråga. Detta statsutskottets utlåtande blev av riksdagen

godkänt (skrivelse nr 372).

=Vi hava velat fästa uppmärksamhet på vad sålunda förekommit och framhålla,

att om vid den slutliga indelning i hovrättsområden, som förutsättes

skola komma till stånd, domsområdet för Göteborgshovrätten skulle bliva vä
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

13

sentligt utvidgat, det kan bliva erforderligt att organisera denna hovrätt på

fyra divisioner. Detta gäller närmast, om såväl Värmlands som Skaraborgs län

skulle föras till Göteborgshovrättens domsområde. En organisation på fyra divisioner

skulle nödvändiggöra ytterligare ett sessionsrum samt även föranleda

ökat behov av vissa andra lokaler.

Med hänsyn till byggnadsfrågans samband med frågan om den nya hovrättens

domsområde vore det givetvis i och för sig önskvärt, att sistnämnda

fråga bleve definitivt avgjord före beslutet i byggnadsfrågan. Då emellertid

detta icke kan förväntas bliva fallet, hava vi utgått från att någon annan

utvidgning av domsrådet icke ifrågakommer, än att Värmlands län i överensstämmelse

med processlagberedningens förslag och ovan återgivna reservation

i första lagutskottet kan komma att tilläggas det för närvarande bestämda

domsområdet. En sådan utvidgning av detta skulle, såvitt nu kan

bedömas, icke kräva, att hovrätten organiseras på fyra divisioner. Vi hava

därför ansett oss kunna såsom utgångspunkt för bestämmandet av hovrättsbyggnadens

storlek taga en på tre divisioner organiserad hovrätt.

Vi övergå därefter till de erinringar mot byggnadsprogrammet, som framställts

av civila byggnadsutredningen.

Byggnadsutredningen har framhållit, att den ansett sig oförhindrad att

vid bedömandet av lokalbehoven tillämpa enahanda normer, som av utredningen

tidigare för ämbetsbyggnader föreslagits och jämväl av Kungl.

Maj:t godkänts. I fråga om material m. m. har byggnadsutredningen vidare

uttalat, att hovrättsbyggnaden borde erhålla enahanda förenklade standard,

som enligt utredningens tidigare förslag skulle tillämpas i fråga örn

andra motsvarande byggnader. Med anledning av dessa uttalanden vilja vi

framhålla, att det här icke gäller en vanlig ämbetsbyggnad utan en för offentlig

rättsförhandling avsedd domstolsbyggnad. Såvitt det är oss bekant,

har civila byggnadsutredningen icke haft att behandla någon fråga angående

sådan byggnad.

Svenska staten är i fråga örn domstolsbyggnader i det lyckliga läget, att

den i mycket ringa utsträckning har att bekosta dessa. Underdomstolarnas

byggnader uppföras och bekostas ju helt av tingslagen resp. städerna, och

vad överdomstolarna beträffar, är det ytterligt sällan som fråga förekommer

örn uppförande av byggnad för en sådan domstol. De under detta århundrade

förekommande fallen hava gällt hovrätten över Skåne och Blekinge

samt hovrätten för övre Norrland. När den förstnämnda hovrätten fick

sin nuvarande domstolsbyggnad, bekostades densamma belt av Malmö stad,

som även kostnadsfritt tillhandahöll tomt. För hovrätten för Övre Norrland

användes en förut staten tillhörig byggnad, vilken är uppförd på en

av staden Umeå skänkt tomt och som helt på denna stads bekostnad omändrades

till lokaler för hovrätten. Det förefaller oss därför naturligt, att

när det nu gäller uppförande av byggnad för en nyinrättad överdomstol

— vilken byggnad givetvis bör beräknas bestå för århundraden — byggnaden

får en med hänsyn lill dess höga ändamål värdig utformning och i

fråga om lokalutrymmet m. m. blir fullt ändamålsenlig. Härtill finnes så

mycket slörre anledning, som ju Göteborgs stad lämnar ett mycket stort

bidrag till byggnadkostnaderna.

Det viktigaste skälet mot de av byggnadsutredningen föreslagna inskränkningarna

är emellertid, att örn byggnaden uppfördes i enlighet med byggnadsutredningens

förslag, densamma icke skulle — åtminstone vad angår

lokalerna för offentlig rättsförhandling — på fullt tillfredsställande sätt

fylla sin uppgift. En inskränkning av de för offentlig rättsförhandling avsedda

rättssalarna i enlighet med bygggnadsutredningens förslag skulle sätta

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 284.

den nya hovrättens rättssalar i särklass. Vi vilja erinra om att de för muntliga

förhör avsedda salarna i de nuvarande hovrättsbyggnaderna hava föl
-

jande dimensioner:

Svea hovrätt...................................... 95 kvm

Göta » ...................................... 71.5 »

Hovrätten över Skåne och Blekinge................. 82 >

» för övre Norrland........................ 79 »

I Göteborgs rådhus finnes icke någon sessionssal med mindre golvyta än

78.5 kvm.

I samtliga dessa sessionssalar är takhöjden c:a 4 m eller däröver.

Vi hava icke ansett erforderligt att införskaffa uppgift å rättssalarnas

storlek i nyuppförda tingshus; det torde vara allmänt bekant, att dessa

salar hava större dimensioner än flertalet av de anförda. Särskilt är takhöjden

i allmänhet betydligt större.

Enligt vår bestämda uppfattning skulle offentliga rättegångssalar av de

dimensioner, som byggnadsutredningen föreslagit, -—• 54 resp. 60 kvm golvyta

och 3.S0 m takhöjd —- icke vara tillräckligt rymliga. Under rättsförhandlingarna

skola ju i en sal vistas rättens ledamöter och tjänstemän —

i allmänhet minst 7 personer — åklagare, advokater, parter och vittnen —

ofta ett flertal —, varjämte man i många fall måste räkna med ett ofta

stort antal tidningsmän och andra åhörare. Alla dessa kunna icke få plats

på ändamålsenligt sätt eller erhålla erforderlig luftkub i en sal av den utsträckning

och höjd, som byggnadsutredningen föreslår.

Byggnadsutredningen yttrar på tal örn sessionssalarna, att om sessionernas

antal begränsas till 4 för vecka, det uppenbarligen endast erfordras två

större sessionssalar. Byggnadsutredningen torde därvid ha menat, att de 12

sessionsdagar per vecka, som med nämnda utgångspunkt skulle erfordras

för en på 3 divisioner organiserad hovrätt, skulle kunna erhållas, örn de

två sessionsrummen, vilka ju representera 12 sessionsdagar per vecka, användas

varje dag. Detta kan synas oemotsägligt. Av praktiska skäl är det emellertid

icke möjligt att genomföra en sådan anordning som den antydda. Redan

med nuvarande arbetssätt i hovrätterna är det svårt och i vissa fall ej

möjligt att på förhand bestämma sessionsdagarna. Detta sammanhänger med

bl. a. målens olikartade natur: en del äro mycket brådskande och böra

företagas så snart de blivit färdigberedda, och tidpunkten härför kan ej

alltid på förhand fixeras. I andra fall kan behandlingen av ett mål taga

längre tid i anspråk än som från början beräknats. Örn en anordning sådan

som den byggnadsutredningen antyder redan med nuvarande rättegångssätt

i hovrätt skulle vara svår att genomföra, så torde det icke vara

möjligt att tillämpa densamma med det förändrade rättegångssätt, som skall

införas i samband med rättegångsreformen. Vid utsättande av tid för den

muntliga förhandlingen måste nämligen hänsyn tagas till ett flertal omständigheter,

varför vederbörande division bör var obunden i valet av dag

oell tid för förhandlingen. Det må även erinras örn att man på förhand ej

kan veta, om målet tager mera än den från början utsatta dagen i anspråk.

Med hänsyn till det anförda bör varje hovrättsdivision helst fritt disponera

sitt sessionsrum.

Såsom bilokaler till rättssalarna hava i byggnadsstyrelsens förslag upptagits

sex vittnesrum. Byggnadsutredningen säger sig icke vilja föreslå någon

ändring härutinnan, ehuru den bifogade ritningen i detta avseende giver anledning

till att så skulle vara fallet. Att antalet rum av detta slag är tillräckligt

stort är mycket betydelsefullt. Vi vilja framhålla, att det icke blott är

vittnen utan även åtalade som under domstolshandläggningen böra isoleras.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 284.

15

Detta kan vara särskilt viktigt i mål, där ett flertal åtalade avgivit divergerande

berättelser. Det bär icke ansetts erforderligt att upptaga celler för häktade.

I de fall då mål angående häktad handlägges inför hovrätten, torde vederbörande

under bevakning kunna förvaras i vittnesrum.

Byggnadsutredningen har uttalat, att det av byggnadsstyrelsen framlagda

förslaget skulle vara särskilt kostnadskrävande på grund av bland annat

»obehövliga hallutrymmen». Med anledning härav vilja vi endast framhålla,

att den stora hallen å mellanvåningen, som delvis även går genom den översta

våningen, fyller den viktiga uppgiften att vara förrum till rättegångssalarna.

I denna hall få således parter, vittnen och allmänhet uppehålla sig i avvaktan

på företräde.

Beträffande rumsprogrammet i övrigt föranleder byggnadsutredningens

yttrande följande erinringar.

Bottenvåningen.

De för aktuarien-arkivarien avsedda expeditionslokalerna böra erhålla något

större dimensioner än som angivits å såväl byggnadsstyrelsens som byggnadsutredningens

planskisser. Möjligheten härav har antytts redan i styrelsens

skrivelse. En dylik utvidgning torde ock lätt kunna åstadkommas efter

den ökning av byggnadskroppen i dess helhet, som skulle bliva en följd av

vad vi ovan framhållit.

Flygelbyggnaden.

För det såsom rum för sekreteraren betecknade rummet har utredningen

beräknat en golvyta av allenast 12 kvm, innebärande en reducering med en

tredjedel i jämförelse med byggnadsstyrelsens förslag. Att beakta är emellertid,

att sekreteraren, vilken tillika skall fullgöra de på advokatfiskalen

ankommande göromålen, bör kunna i sitt tjänsterum mottaga samt anordna

överläggningar med såväl befattningshavare i hovrätten som ock besökande

från underrätterna och andra. I sitt arbete behöver han vidare äga ständig

tillgång lill diarier, rollar, registratur och akter, för vilkas förvaring hyllor

och skåp måste uppställas i rummet. I betraktande härav nödgas vi bestämt

beteckna det av byggnadsutredningen angivna utrymmet som otillräckligt.

Bedan de mått, som byggnadsstyrelsen föreslagit, torde i själva verket få

anses tilltagna i underkant och utgöra ett minimum för vad som kan anses

oundgängligen erforderligt.

Huruvida de i anslutning till sekreteraren-advokatfiskalens arbetsrum förlagda

utrymmena till kanslibiträden skola anordnas som ett eller tva rum

är måhända av mindre betydelse, örn blott de äro tillräckligt stora. Med den

av byggnadsutredningen föreslagna reduceringen — från två rum om sammanlagt

24 kvm till ett rum om, av skissen att döma, 18 kvm — kan detta

krav ej anses fyllt. Då arkivlokalerna ej befinna sig inom ett för arbetets

behöriga gång bekvämt räckhåll, måsle i biträdenas rum förvaras en ansenlig

mängd handlingar, av vilka särskilt renovationerna av underrätternas

protokoll laga stor plats i anspråk. Mest ändamålsenligt synes vara att, på

sätt byggnadsstyrelsen föreslagit, två rum örn vartdera 12 kvm anordnas, det

ena avselt för sekreterare- och det andra för advokatfiskalsgöromål.

Byggnadsutredningens förslag upplager icke något väntrum tor besökande

till presidenten. Det må erinras, att presidenten ej blott är eliel för hovrätten

utan liven framträder som representant för denna i förhållande till underdomstolarna

inom hovrättens jurisdiktionsområde. Han mottager talrika besök

av häradshövdingar och stadsdomare, deputationer o. s. v. Att dessa personer,

medan de avvakta företräde, skulle vara hänvisade till den trånga och

säkerligen ganska livligt trafikerade korridoren utanför presidentens ämbetsrum,

synes icke tillfredsställande, litt väntrum bör därför anordnas.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 284-

I enlighet med byggnadsstyrelsens förslag bör vid presidentens ämbetsrum

finnas ett toalettrum.

Rumshöjden i flygelbyggnaden bör något ökas för att ej alltför mycket

sticka av mot höjden i de i samma våning befintliga egentliga domstolslokalerna.

Den nu förordade ökningen av utrymmena i flygelns övre våning skulle

medföra en redan i och för sig synnerligen behövlig utvidgning av arkivet i

bottenvåningen. Med den av byggnadsutredningen föreslagna reduceringen

av arkivets golvyta — från drygt 100 kvm till omkring 70^ kvm — kan det

befaras, att arkivet inom en ej alltför avlägsen framtid skall visa sig för litet.

Våningen 2 trappor upp.

De tre rummen för fiskaler hava av byggnadsutredningen reducerats från

18 kvm till 12 kvm för varje. Då i vart och ett av dessa bör beredas arbetsplats

åt tre personer jämte utrymme för dokumentskåp, är sistnämnda mått

otillräckligt. Framhållas må, att redan enligt det ursprungliga förslaget de

nu ifrågavarande tjänstemännens behov av arbetslokaler torde vara avsevärt

sämre tillgodosett än vad fallet i allmänhet är beträffande befattningshavare

i motsvarande tjänsteställning vid andra ämbetsverk.

För notarie eller motsvarande tjänsteman (expeditionshavande) upptager

byggnadsutredningens förslag icke något särskilt arbetsrum. Ett dylikt

är emellertid erforderligt såväl under nuvarande förhållanden som efter

processreformens genomförande. För närvarande har expeditionshavanden

bl. a. att sätta upp protokoll över divisionernas sessioner, ett arbete, som särskilt

då det gäller de muntliga förhören kräver omtanke och noggrannhet.

Enligt den föreslagna nya processordningen skola vittnesutsagor och partsutsagor,

som avgivas under sanningsförsäkran, omedelbart protokollföras och

utskrivas för att verifieras av vederbörande före förhandlingarnas slut. Att

den tjänsteman, som har att fullgöra denna utomordentligt viktiga och säkerligen

ofta svåra uppgift, behöver en ostörd arbetslokal ligger i öppen dag.

I rummet bör plats kunna beredas för två personer samtidigt.

Att sammanföra den med maskinskrivning sysselsatta personalen i ett rum

synes olämpligt såväl ur effektivitetssynpunkt som med hänsyn till svårigheten

att skriva efter diktamen, då flera maskiner äro i gång. Det för ändamålet

disponerade utrymmet bör därför uppdelas på minst två rum.

Hovrättens bibliotek har av byggnadsutredningen reducerats från föreslagna

32 kvm till allenast 24 kvm. Då flera personer böra kunna samtidigt bedriva

studier i biblioteket samt möjlighet också bör finnas att där bereda

stadigvarande plats åt ett biträde, som omhänderhar bokutlåningen, är redan

förstnämnda mått ej fullt tillräckligt.

I översta våningen böra toaletter och kapprum anordnas för hovrättens

befattningshavare. Det synes icke vara mer än rimligt, att dessa ej skola

vara hänvisade till de för parter och allmänhet avsedda bekvämlighetsinrättningarna

i bottenvåningen.

Vi vilja slutligen framhålla, att örn det med hänsyn till det statsfinansiella

läget skulle befinnas nödvändigt att reducera byggnadsprogrammet för den

planerade hovrätten så väsentligt som byggnadsutredningen föreslagit, det

enligt vår bestämda uppfattning vore bättre att låta med byggnadsfrågan ansta

till dess förhallandena sa ändrats, att en fullt ändamålsenlig och värdig

byggnad kan beredas den nya hovrätten.

Stockholm den 13 maj 1941.

GUNNAR BENDZ.

CARL ROMBERG.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 284.

17

Bilaga D.

Byggnadsstyrelsens utlåtande.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 10 innevarande maj har byggnadsstyrelsen anbefallts

att skyndsamt avgiva utlåtande över vad 1940 års civila byggnadsutredning

anfört rörande ett av byggnadsstyrelsen i samråd med av statsrådet

och chefen för justitiedepartementet utsedda sakkunnige utarbetat, med underdånig

skrivelse den 26 mars 1941 framlagt skissförslag till ny hovrättsbyggnad

i Göteborg, och får byggnadsstyrelsen med anledning härav i underdånighet

anföra följande.

Den civila byggnadsutredningen förordar i sin skrivelse reduceringar av

vissa föreslagna utrymmen, minskad rumshöjd i en del lokaler samt förenklingar

beträffande byggnadens utförande. Med hänsyn till att vad utredningen

sålunda föreslagit även berör den planerade byggnadens användbarhet,

har byggnadsstyrelsen funnit sig böra införskaffa yttrande från ovannämnda

sakkunnige, presidenten i Göta Hovrätt G. Bendz och expeditionschefen

i justitiedepartementet C. Romberg, vilka i anledning härav avgivit blägda,

den 13 maj 1941 dagtecknade promemoria. De sakkunnige framhålla

häri att antalet sessionssalar icke kan minskas från det av styrelsen föreslagna,

nämligen tre stycken, och att offentliga rättegångssalar av de dimensioner,

som byggnadsutredningen föreslagit — 54 respektive 60 kvadratmeter

golvyta och 3.30 meters takhöjd — enligt deras bestämda uppfattning icke

skulle vara tillräckligt rymliga. Vidare ingå de sakkunnige på ett bemötande

i ett flertal punkter av byggnadsutredningens erinringar och förslag

samt förklara sig sammanfattningsvis anse att, därest det nuvarande statsfinansiella

läget skulle nödvändiggöra en sådan reducering av byggnadsprogrammet,

som byggnadsutredningen föreslagit, det vore bättre att låta med

bvggnadsfrågan anstå till dess att förhållandena medgiva uppförandet av en

fullt ändamålsenlig och värdig byggnad för den nya hovrätten.

För egen del får byggnadsstyrelsen anföra följande.

De storlekar å sessionssalarna, som byggnadsstyrelsen föreslagit och som

redan innebär en minskning i förhållande till vad de sakkunnige ansett

erforderligt, kunna enligt styrelsens bestämda mening icke ytterligare minskas

utan att salarnas användbarhet äventyras. Styrelsen får i detta avseende

framhålla, att de mindre sessionssalarnas storlek understiger det minimum,

som av presidenten Bendz angivits i dennes till byggnadsstyrelsen ovannämnda

underdåniga skrivelse den 26 mars 1941 fogade promemoria.

Anledningen till att en sessionssal, avsedd jämväl att tjäna såsom hovrättens

plenisal, gjorts större än de övriga är att hovrätten har behov av att

vid mål av stort allmänt intresse disponera en lokal, som rymmer ett större

antal åhörare. Givetvis hade helst varje division bort förfoga över ett dylikt

utrymme, men det har ansetts möjligt att förutsätta utbyte divisionerna emellan

av sessionssalar i mån av behov. Såsom av här bilagda planritningar''

framgår, kan i de mindre sessionssalarna beredas plats för högst 16 och i

1 Här uteslutna.

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sand. Nr 284. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 284.

flen större för högst 40 åhörare. Någon minskning i detta avseende lärer

icke kunna ifrågakomma utan att syftet med offentlig rättegång blir delvis

förfelat.

Byggnadsstyrelsen vill vidare framhålla, att några obehövliga hallutrymmen

icke förekomma. Den i mellanvåningen avsedda stora hallen skall för

parter, vittnen och allmänhet tjäna såsom väntrum och förrum till samtliga

sessionssalar och upptager dessutom i sig det utrymme, som under alla förhållanden

kräves för trappa och vaktmästare.

Den av byggnadsutredningen föreslagna minskningen av våningshöjden i

sessionssalarna med tillhörande tjänsterum från 4 till 3.3 meter finner styrelsen

icke rimligen böra ifrågakomma. Den besparing, som kan vinnas genom

en sådan minskning, är dessutom förhållandevis ringa och kan ej uppskattas

till mer än omkring 7,000 kronor, en besparing som icke synes motsvara

de påtagliga praktiska och hygieniska olägenheter, som åtgärden skulle

medföra. För övriga lokaler har byggnadsstyrelsen föreslagit lägre rumshöjd,

än vad byggnadsutredningen förordat.

Beträffande storleken av de för hovrättens ledamöter avsedda arbetsrummen

får byggnadsstyrelsen framhålla, alt styrelsen icke har något att erinra

mot alt samtliga de tjänsterum, som äro avsedda för ledamöter, vilka icke

äro divisionsordförande, givas en storlek av allenast 9 kvadratmeter. Det utrymme,

som därigenom skulle inbesparas, tillhopa 18 kvadratmeter, bör

emellertid enligt styrelsens mening utnyttjas för att tillgodose det berättigade

önskemålet örn toaletter i tjänsterumsvåningen samt för utökande av det

knappt dimensionerade biblioteket.

Beträffande civila byggnadsutredningens yrkanden i övrigt får byggnadsstyrelsen

i huvudsak instämma i vad de sakkunnige anfört. Byggnadsstyrelsen

finner det sålunda uppenbart att en hovrättsbyggnad bör till form och

utförande i övrigt planeras med hänsyn till att en av rikets överrätter där

skall hava sitt säte och att -det i övrigt gäller en byggnad, som kan förutses

komma att länge äga bestånd och som dagligen skall mottaga en rättssökande

allmänhet. Byggnaden bör således givas en värdig, mot sitt ändamål svarande

utformning, och material och konstruktioner böra väljas med tanke

på undvikande av kostsamt underhåll. Dessa synpunkter hava uppenbarligen

också varit bestämmande för Göteborgs stad vid avvägandet av dess bidrag

till byggnadens uppförande, vilket bidrag, om värdet av den erbjudna,

centralt och vackert belägna tomten uppskattas till omkring 100,000 kronor,

utgör 300,000 kronor.

Att tillgodose nu anförda, enligt byggnadsstyrelsens mening ofrånkomliga

krav inom den av civila byggnadsutredningen angivna kostnadsramen av

410,000 kronor låter sig icke göra. Byggnadsstyrelsens förslag innebär en

betydande nedprutning i fråga örn ursprungligen framförda anspråk på utrymmen

och utförande. Däremot bär styrelsen ansett det föga förenligt med

ekonomisk förtänksamhet att planera en från början uppenbart för knappt

tilltagen byggnad eller att till den använda material, som icke erbjuda betryggande

motståndskraft mot förslitning. Utredningen har i sin skrivelse

icke närmare angivit i vilka särskilda delar den anser materialbesparingar

kunna ske. Emellertid torde den åsyfta utbyte av beständigare material, natursten

etc., mot annat och billigare. Vad som i detta avseende kan vinnas

i form av lägre engångskostnad torde dock lill stor del få erläggas i form

av högre underhålls- och reparationskostnader.

I frågg om fasaderna har byggnadsstyrelsen föreslagit, att dessa i viss

utsträckning skulle beklädas med natursten. Detta har skett dels för att få

ett mot det frätande västkustklimatet hållbart material, dels därför att det

här förelåge ett synnerligen lämpligt tillfälle att bereda den hårt betryckta

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

19

stenindustrien arbetstillfällen. Skulle emellertid Eders Kungl. Majit anse

att dessa synpunkter icke kunna beaktas, har byggnadsstyrelsen för sin del

intet att erinra mot att fasaderna i sin helhet utföras i tegelmurning, varigenom

anläggningskostnaderna kunna nedbringas lill 580,000 kronor.

Byggnadsstyrelsen, som givetvis har för avsikt att vid ett vidare utarbetande

av det av styrelsen framlagda skissförslaget noga tillse att alla möjligheter

till besparingar iakttagas, kan icke finna att vad civila byggnadsutredningen

anfört motiverar ett frångående av den plan för byggnadsföretaget,

som detta förslag innebär. Med hänsyn såväl till behovet av ifrågavarande

nybyggnad som till arbetslöshetsläget i Göteborg finner styrelsen att ett fullföljande

av företaget enligt av styrelsen uppgjort program skulle bäst stå i

överensstämmelse med det allmännas intresse, men styrelsen delar den i de

sakkunnigas promemoria uttalade meningen, att om de nuvarande statsfinansiella

förhållandena icke medgiva uppförandet av en hovrättsbyggnad

efter det lokalprogram, som ligger till grund för ovannämnda skissförslag,

samt med ett ur underhållssynpunkt fullt tillfredsställande utförande, det är

att föredraga att låta med byggnadsföretaget anstå till dess förhållandena

medgiva uppförandet av en för ändamålet fullt lämplig byggnad.

Remisshandlingarna återgå.

Stockholm den 13 maj 1941.

Underdånigst:

Åke Tengelin.

HENNING LEO.

Sten Zethelius.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1941:429 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till uppförande av en hovrätts. byggnad i Göteborg. a1 i texten
  2. SU 1941:195 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till uppförande av en hovråttsbyggnad i Göteborg. s. 1 i texten