Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående klassificering av kött

1941-05-30 · 17 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 15 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1941:299, Med förslag till förordning angående klassificering av kött

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 299

1

Nr 299.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

angående klassificering av kött; given Stockholms slott

den 30 maj 1941.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över folkhushållningsärenden för denna dag, inhämta riksdagens

yttrande över härvid fogade förslag till förordning angående klassificering

av kött.

GUSTAF.

Axel Gjöres.

Bihang lill riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 299

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Mnj.ts proposition nr 2.90.

Förslag

till

förordning angående klassificering av kött.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Kött av nötkreatur, häst, får eller svin, som godkänts vid besiktning

enligt lagen angående köttbesiktning och slakthus eller vid sådan besiktning,

varom i 9 § första stycket nämnda lag förmäles, skall genom försorg

av vederbörande offentliga slakthus, köttbesiktningsbyrå eller kontrollslakteri

före utlämnandet underkastas särskild bedömning för avgörande

av köttets kvalitet (klassificering) ävensom förses med stämplar, angivande

den kvalitetsklass till vilken köttet hänförts vid klassificeringen; dock att i

fråga örn kött, som godkänts vid besiktning å köttbesiktningsbyrå, vad sålunda

är stadgat skall gälla endast därest sådan klassificerare, varom nedan

förmäles, finnes anställd vid byrån.

Det åligger offentligt slakthus eller sådan köttbesiktningsbyrå, vid vilken

klassificerare finnes anställd, att på begäran ombesörja klassificering och

stämpling av kött, som godkänts vid besiktning å köttbesiktningsbyrå där

klassificerare icke finnes anställd. Jämväl kontrollslakteri äger ombesörja

klassificering och stämpling av kött, varom nyss är sagt.

Klassificering skall verkställas av person, som av lantbruksstyrelsen godkänts

för ändamålet (klassificerare). Sådant godkännande må återkallas,

då skäl därtill äro.

2 §■

Klassificerat kött må ej underkastas ny klassificering i annat fall eller i

annan ordning än Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, lantbruksstyrelsen

bestämmer.

3 §•

Klassificerat kött skall stämplas av klassificeraren eller i närvaro och

under kontroll av denne.

4 §•

På lantbruksstyrelsen ankommer att meddela erforderliga föreskrifter

angående antalet kvalitetsklasser, benämningarna å dessa och grunderna

för klassificeringen ävensom angående stämplarnas utseende och sättet för

stämplingen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 299.

5 §•

Kött av nötkreatur, häst, får eller svin, som ej är klassificerat, må ej

försäljas eller saluhållas under benämning, som överensstämmer med av

lantbruksstyrelsen jämlikt 4 § å viss kvalitetsklass fastställd benämning

eller är av beskaffenhet att lätt kunna förväxlas med sådan benämning

eller, utan att vara av beskaffenhet som nyss är sagt, innehåller ordet

»Klass» eller förkortning av detta ord eller ordsammanställning, vari

nämnda ord ingår. Hinder skall dock ej föreligga för användande av benämningarna

»Prima» och »Sekunda».

Ej må någon i slutsedel, leveranskontrakt, räkning, följesedel, fraktsedel,

konossement eller annan sådan skriftlig handling, som upprättats i samband

nied försäljning av ej klassificerat kött, använda sådan benämning å köttet,

som enligt första stycket ej må nyttjas vid försäljning eller saluhållande

av varan.

6 §■

Kött av nötkreatur, häst, får eller svin, som ej är klassificerat, må ej

förses med stämpel eller märke av sådant utseende att förväxling lätt

kan äga rum med stämpel, som enligt av lantbruksstyrelsen med stöd

av 4 § meddelade föreskrifter utmärker klassificerat kött, eller som, utan

att hava sådant utseende som nyss nämnts, innehåller ordet »Klass» eller

förkortning av detta ord eller ordsammanställning, vari nämnda ord ingår.

7 §■

För ombesörjande av klassificering och stämpling äger vederbörande

samhälle eller kommun eller innehavare av kontrollslakteri uppbära avgift

enligt taxa, som lantbruksstyrelsen fastställer. Förslag till dylik taxa avgives

för köttbesiktningsbyrå av hälsovårdsnämnden eller särskild myndighet,

under vars inseende köttbesiktningen är ställd, för offentligt slakthus av

slakthusets styrelse och för kontrollslakteri av slakteriets innehavare. Avgiften

må ej sättas högre än som kan anses erforderligt till täckande av

kostnaderna för klassificeringen och stämplingen.

8 §•

Utlämnar någon kött ulan iakttagande av föreskrifterna i 1 § eller bryter

någon mot i 5 eller 6 § meddelat förbud, straffes med dagsböter eller

fängelse i högst sex månader, där ej gärningen enligt allmän lag är med

straff belagd.

Gör klassificerare med uppsåt orätt vid klassificering eller stämpling,

eller åsidosätter klassificerare föreskriften i 2 § eller klassificerar och

stämplar han kött, som icke blivit godkänt vid besiktning varom i 1 §

förmäles,

eller åsidosätter klassificerare honom jämlikt 3 § åliggande skyldighet att,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 299.

därest han ej själv stämplar av honom klassificerat kött, närvara vid och

kontrollera stämplingen av sådant kött,

straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

Gör klassificerare ouppsåtligen men av grov vårdslöshet orätt vid klassificering

eller stämpling, straffes med dagsböter.

9 §•

Husbonde ansvarar för förseelse, varom i 8 § första stycket förmäles,

som begås av hans husfolk eller i hans tjänst antagen person, liksom vört

förseelsen begången av honom själv, saframt ej omständigheterna göta

sannolikt, att förseelsen skett utan hans vetskap och vilja.

10 §.

Böter, som ådömas enligt denna förordning, tillfalla kronan.

11 §•

Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, lantbruksstyrelsen äger

meddela de ytterligare föreskrifter, som må erfordras för tillämpning av

denna förordning, så ock meddela undantag från de i 1, 3, 5 och 6 §§ givna

bestämmelserna.

Denna förordning träder i kraft den dag Konungen bestämmer.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 299.

5

Utdrag av protokollet över folkhushållning särenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 30 maj 1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld,

Eriksson, Bergquist, Andersson, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet anför

chefen för folkhushållningsdepartementet, statsrådet Gjöres:

Statens livsmedelskommission har med skrivelse den 23 maj 1941 ingivit

utkast till förordning angående klassificering av kött. Vid skrivelsen vörö

fogade av livsmedelskommissionen under hand inhämtade yttranden i ärendet

från statsinspektören över köttkontrollen Hj. Hansson, kooperativa

förbundet, förening u. p. a., Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund

och Sveriges slakteriförbund, förening u. p. a. ävensom från direktören

vid Stockholms stads slakthus- och saluhallsstyrelse I. Kårlöf samt

sekreteraren i föreningen svenska städers offentliga slakthus, veterinärdirektören

vid Malmö stads offentliga slakthus E. Osberg. Livsmedelskommissionen

har vidare den 29 maj 1941 inkommit med underhandsy Grande i

ärendet från lantbruksstyrelsen.

I förenämnda skrivelse har livsmedelskommissionen till en början erinrat

om den reglering av förbrukningen av köttvaror, som i anledning av rådande

utomordentliga förhållanden genomförts från och med den 1 april

1941. Kommissionen har härom anfört:

Enligt 2 § första stycket kungörelsen den 28 mars 1941 (nr 173) angående

reglering av förbrukningen av köttvaror må ej någon nedslakta eller låta

nedslakta nötkreatur, häst, får, get, ren eller svin, som tillhör honom, med

mindre tillstånd till slakt av djur av det slag, varom fråga är (slakteritillstånd)

eller särskilt medgivande till nedslaktningen (slaktlicens) lämnats

honom av livsmedelskommissionen. Slakteritillstånd har av kommissionen

lämnats till sådana personer och företag, som yrkesmässigt köpa djur för

slakt i syfte att: avyttra det uppslaktade köttet eller använda detsamma

för yrkesmässig tillverkning eller beredning av varor till avsalu.

I 2 § andra stycket nyssnämnda kungörelse stadgas vidare bl. a., att vid

beviljande av slakteritillstånd föreskrifter ina meddelas angående de villkor,

under vilka tillståndet må tillgodonjutas.

Med stöd av nyssnämnda bemyndigande har livsmedelskomissionen, i

syfte att förhindra en av den rådande knappheten på kött och fläsk föranledd

oskälig prisstegring å dessa varor, genom ett den 29 april 1941 utfärdat

cirkulär (nr 302) fastställt del villkoret för lillgodonjutande av slak
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 299.

teritillstånd, att vid försäljning från innehavare av sådant tillstånd av hela,

halva eller fjärdedels kroppar av storboskap och svin från och med den

5 maj 1941 och tills vidare må tillämpas högst vissa av livsmedelskommissionen

fastställda priser. Vid bestämmandet av priserna å kroppar av storboskap

har kommissionen, med hänsyn till den stora kvalitetsskillnad, som

ofta föreligger mellan olika slag av nötkött, ansett nödvändigt att i princip

gradera priserna å köttet efter deltas kvalitet. Beträffande uppdelningen

i kvalitetsklasser har kommissionen följt den uppdelning, som tillämpats av

Sveriges slakteriförbund och till detta förbund anslutna slakteriföreningar.

Klassificeringen av köttet har överlåtits å säljaren. Kommissionen utövar

dock genom utsedda ombud viss kontroll över att klassificering ej sker på

sådant sätt, att livsmedelskommissionens prisbestämmelser därigenom

kringgås. För att förhindra ett kringgående av prisbestämmelserna har

kommissionen vidare föreskrivit, att klassificerat kött skall förses med

stämplar, angivande den kvalitetsklass, till vilken köttet hänförts vid klassificeringen.

Bestämmelserna om klassificering ha betydelse endast för

sådant kött, som blivit godkänt vid besiktning enligt lagen angående köttbesiktning

och slakthus eller enligt kungörelsen den 30 november 1934

(nr 559) angående kontrollslakterier. För annat kött får nämligen, oavsett

huruvida klassificering skett eller ej, icke tillämpas högre pris än det,

som gäller för en bestämd, förhållandevis låg kvalitetsklass.

Livsmedelskommissionen har vidare i skrivelsen anfört följande angående

de brister, som äro förenade med det nu tillämpade systemet för klassificering

av kött:

Livsmedelskommissionen har vid utfärdandet av bestämmelserna om klassificering

av kött till fullo insett och även uttryckligen angivit, att desamma

endast kunna betraktas såsom ett provisorium och att det, därest prisregleringen

beträffande kött skall äga bestånd någon längre tid, blir nödvändigt

att skapa fastare former för klassificeringen. Det nu tillämpade systemet är

nämligen behäftat med åtskilliga brister. Först och främst måste det rent

principiellt anses mindre lämpligt, att säljaren själv skall få verkställa klassificeringen.

Även om säljaren ej alls har någon avsikt att verkställa en medvetet

oriktig klassificering, ligger det nära till hands att han i tveksamma

fall hänför köttet till den högre av de kvalitetsklasser, som kunna ifrågakomma.

Vidare ligger det i sakens natur, att en någorlunda enhetlig till

lämpning av de av livsmedelskommissionen meddelade klassificeringsreglerna

är mycket svår att få till stånd då, såsom för närvarande är fallet,

klassificering får verkställas av envar av landets innehavare av slakteritillstånd.

Även kontrollen över prisbestämmelsernas efterlevnad försvåras i viss mån

genom att klassificeringen verkställes av slakteritillståndsinnehavarna själva.

I ett läge av knapp tillgång på kött, då köparna för att överhuvud få kött

kunna tänkas vara villiga att. betala högre priser än de av livsmedelskommissionen

fastställda, kan sålunda en säljare, för att dölja att prisbestämmelserna

överträdas, klassificera köttet för högt. Därest detta sker i samförstånd

med köparen och denne utan dröjsmål efter mottagandet av köttet

styckar och försäljer köttet, är det med de kontrollmöjligheter, som

stå livsmedelskommissionen till buds, nästan omöjligt att upptäcka och beivra

den begångna överträdelsen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 299.

t

En svaghet, som med nödvändighet vidlåder de nuvarande klassificeringsbestämmelserna,

är dessutom, att desamma endast binda innehavare av slakteritillstånd

och att något skydd icke finnes för de av livsmedelskommissionen

fastställda kvalitetsbenämningarna och stämplarna. Något hinder

förefinnes sålunda i regel icke för en handlande, som ej innehar slakteritillstånd,

att exempelvis åsätta av honom inköpt icke klassificerat kött

stämplar, angivande att köttet hör till en viss kvalitetsklass, och att sälja

köttet under åberopande av att köttet tillhör sagda kvalitetsklass. Ett dylikt

tillvägagångssätt kan för närvarande beivras endast då sådana omständigheter

föreligga, att säljaren genom sitt förfarande gjort sig förfallen till

ansvar enligt allmänna strafflagen.

De av livsmedelskommissionen i det ingivna författningsutkastet upptagna

bestämmelserna angående klassificering av kött avse att avhjälpa de brister,

som enligt vad förut angivits äro förenade med det nu tillämpade systemet.

Då en under statlig kontroll tillkommen klassificering enligt livsmedelskommissionens

mening vöre av värde ej blott såsom underlag för den statliga

prissättningen å kött av storboskap och svin utan även för prisövervakningen

å annat kött, hava klassificeringsbestämmelserna av kommissionen föreslagits

i princip tillämpliga å kött av nötkreatur, häst, får och svin; möjlighet

att från tillämpningen undantaga vissa slag av kött skall dock enligt

förslaget finnas.

Beträffande huvudpunkterna i livsmedelskommissionens

förslag anföres i skrivelsen följande:

Förslaget bygger på den tanken, att allt kött av nötkreatur, häst, får och

svin, som blivit godkänt vid besiktning enligt lagen angående köttbesiktning

och slakthus eller enligt kungörelsen den 30 november 1934, före utlämnandet

från den inrättning (offentligt slakthus, köttbesiktningsbyrå eller kontrollslakteri),

där besiktningen ägt rum, skall genom inrättningens försorg

klassificeras ävensom förses med stämplar, angivande den kvalitetsklass, till

vilken köttet hänförts vid klassificeringen. Klassificeringen bör enligt förslaget

verkställas av person, som av lantbruksstyrelsen godkänts för sagda

ändamål (klassificerare). Sådan klassificera^ skall finnas på varje offentligt

slakthus och kontrollslakteri. Beträffande köttbesiktningsbyråer skall det

åter ankomma på förvaltningen för byrån att avgöra, huruvida klassificerare

skall anställas eller ej. Finnes ej klassificerare anställd vid byrå, skall

vad ovan sagts om skyldighet för byrån att ombesörja klassificering av

besiktigat kött icke gälla.

Anledningen till att beträffande kött, som besiktigas å köttbesiktningsbyrå,

frågan huruvida klassificering skall ske gjorts beroende av huruvida klassificerare

finnes anställd å byrån är följande. Köttbesiktningsbyråernas verk

samhet är av mycket skiftande omfattning. Såsom av förslaget framgår, förutsattes,

att köttbesiktningsbyrå genom att uppbära avgifter för klassificering

och stämpling skall kanna erhålla gottgörelse för sina utgifter för klassificeraren

m. m. För en byrå med ringa verksamhet komma emellertid dessa utgifter

att proportionsvis uppgå till eli mycket högre belopp per klassificerad kropp

än vid byråer med mera omfattande verksamhet. Örn klassificering göres

obligatorisk, skalle detta medföra, afl byrån antingen bleve tvungen att själv

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kung!. Majlis proposition nr ''299.

hära en del av sagda utgifter eller ock av djurägarna upptaga avgifter av

sådan storlek, att de av djurägarna kunde uppfattas såsom otillbörligt höga.

Under sådana omständigheter har det synts lämpligast att låta varje köttbesiktningsbyrå

själv med hänsyn till verksamhetens omfattning och övriga

omständigheter avgöra, huruvida klassificerare skall anställas vid byrån

eller ej. I betraktande av de fördelar, bl. a. ur prissynpunkt, som för byråns

kunder äro förenade med att få köttet klassificerat, torde man kunna räkna

med att i varje fall de största köttbesiktningsbyråerna komma att anställa

klassificerare.

Den, som fått kött besiktigat på köttbesiktningsbyrå, kan, därest köttet

till följd av att klassificerare ej finnes anställd å byrån ej blivit klassificerat

i samband med besiktningen, senare få köttet klassificerat å annan köttbesiktningsbyrå

eller å offentligt slakthus eller kontrollslakteri. Däremot kan

enligt förslaget klassificering under inga omständigheter komma i fråga

för kött, som icke undergått besiktning enligt lagen angående köttbesiktning

och slakthus eller enligt ovannämnda kungörelse den 30 november

1934. Då den omständigheten, att kött blivit klassificerat, för allmänheten

måste antagas komma att framstå såsom en i viss mån offentlig garanti

för köttets kvalitet, skulle det nämligen enlig livsmedelskommissionens uppfattning

vara olämpligt, om klassificering finge ske av kött, som ej blivit

besiktigat och som således överhuvud ej får försäljas inom område, där

köttbesiktningstvång råder.

Såsom nyss nämnts skall enligt förslaget klassificering principiellt ske

av allt kött av nötkreatur, häst, får och svin, som blivit godkänt vid besiklning

enligt lagen angående köttbesiktning och slakthus eller enligt ovannämnda

kungörelse den 30 november 1934. Det förutsättes likväl, att undantag

skola kunna meddelas från denna bestämmelse. Sålunda synes exempelvis,

så länge den nuvarande regleringen av köttförbrukningen äger bestånd,

undantag kunna göras för kött av djur, som enligt beviljad slaktlicens

nedslaktats för tillgodoseende av enskilt hushålls behov. Det kan vidare

möjligen befinnas lämpligt, att undantag tills vidare göres för kalvkött, fårkött

och hästkött, därest särskilda prisbestämmelser ej av livsmedelskommissionen

meddelas beträffande dylikt kött.

Meddelandet av undantag från bestämmelserna örn skyldighet att klassificera

kött, av föreskrifter angående antalet kvalitetsklasser, benämningarna

å dessa och grunderna för klassificeringen ävensom angående utseende! av

ovannämnda stämplar och sättet för stämplingen skall enligt förslaget ankomma

på lantbruksstyrelsen.

Kött, som en gång blivit klassificerat, bör i regel ej få bli föremål för ny

klassificering. En djurägare bör dock ha möjligheter att, örn han är missnöjd

med verkställd klassificering, i särskild ordning få frågan om klassificeringens

riktighet prövad. Något särskilt besvärsförfarande synes dock

icke böra anordnas. Saken torde i stället kunna ordnas på så sätt, att lantbruksstyrelsen

utser ett antal för ändamålet särskilt lämpade personer med

uppgift att i fall av tvist verkställa omklassificering av kött. Behov av dylika

omklassificerare torde främst komma att göra sig märkbart i de större städerna,

varför antalet omklassificerare ej behöver bli alltför stort.

Även rörande nu omförmälda omklassificering torde närmare bestämmelser

böra utfärdas av lantbruksstyrelsen.

Ovan har framhållits, att verkställd klassificering av kött kommer att för

allmänheten framstå såsom en i viss mån offentlig garanti för köttets kvali
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 299.

9

tet. Det synes med anledning härav nödvändigt förhindra, att vid försäljning

av ej klassificerat kött så förfares, att köparen kan bibringas den uppfattningen,

att köttet verkligen blivit klassificerat. Föreskrifter i sådant syfte

finnas intagna i förslaget.

I fråga om de med klassificeringen förenade kostnaderna

m. m. anför livsmedelskommissionen:

Skyldigheten för offentliga slakthus, köttbesiktningsbyråer och kontrollslakterier

att ombesörja klassificering och stämpling kommer att medföra

vissa kostnader för inrättningarna. Till täckande av dessa kostnader torde

inrättningarna böra berättigas att enligt särskild taxa upptaga avgifter för

verkställd klassificering och stämpling. Kostnaderna för omklassificering

torde enligt av lantbruksstyrelsen fastställda grunder böra gäldas av den.

som påkallat omklassificeringen.

I detta sammanhang vill kommissionen framhålla, att någon svårighet

att anskaffa erforderligt antal klassificerare icke torde komma att föreligga.

Vid samtliga till Sveriges slakteriförbund anslutna slakterier sker sedan

flera år tillbaka klassificering av allt uppslaktat nöt- och hästkött samt fläsk,

och de vid dessa slakterier nu arbetande klassificerarna torde samtliga kunna

godkännas såsom klassificerare. Även det behov av klassificerare, som kan

uppkomma vid köttbesiktningsbyråer, torde kunna täckas. I de fall, då slakteri

finnes i samma ort som köttbesiktningsbyrå, kan det troligen ofta befinnas

lämpligt, att den vid slakteriet anställde klassificeraren även anställes

vid köttbesiktningsbyrån för att klassificera där besiktigat kött. I detta sammanhang

må anmärkas, att hinder icke bör möta för att anställning som

klassificerare förenas med annan befattning vid köttbesiktningsbyrå. I många

fall torde besiktningsveterinären vid en köttbesiktningsbyrå även kunna

åtaga sig uppdrag att vara klassificerare vid byrån.

För att man skall ha säkerhet för att de personer, som godkännas såsom

klassificerare, äro fullt lämpade för detta uppdrag, liksom för att man skall

ernå största möjliga likformighet vid klassificeringen kan det bli erforderligt,

att särskilda instruktionskurser anordnas för sådana personer, som

ifrågasättas erhålla godkännande såsom klassificerare. För bestridande av

de med anordnandet av kurserna förenade kostnaderna kunna särskilda

medel behöva ställas till lantbruksstyrelsen förfogande. Denna fråga torde

komma att upptagas till övervägande av lantbruksstyrelsen, sedan större

erfarenhet vunnits beträffande den provisoriska klassificering, som varit i

tillämpning sedan början av maj.

I de av livsmedelskommissionen inhämtade yttrandena över förslaget har

detsamma i princip tillstyrkts eller i allt fall lämnats utan erinran. Vissa

synpunkter hava emellertid därvid framhållits angående den omfattning, i

vilken den föreslagna klassificeringen borde ifrågakomma. Ur yttrandena

må föl jande härom återgivas.

Kooperation förbandet har anfört:

Vi äro något tveksamma örn bestämmelserna örn förbud lör användning

av lantbruksstyrelsen föreskrifter för sådant kött, som ej klassificerats av

offentliga klassificerare.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 299.

Det kan medföra vissa olägenheter, att man i handeln skall ha dels sådant

kött, som klassificerats av offentliga klassificerare och som stämplas

på ett sätt, dels ock sådant kött, som klassificerats av köpare och säljare,

som skall stämplas på annat sätt.

En annan konsekvens kan vara, om t. ex. slakteriförbundet eller annan

part, som har intresse av att så mycket kött som möjligt blir klassificerat,

komme att driva propaganda för av offentliga myndigheter klassificerat

kött, vilket kan medföra onödiga kostnader i form av transporter för att

få varan klassificerad av offentlig myndighet.

Orsaken till att klassificerare icke kunna finnas på varje plats är ju framförallt

de stora avstånden inom vissa områden av landet, där tillförseln av

kött även är relativt begränsad, men det är egentligen oriktigt, att de på

grund av vissa omständigheter icke få tillfälle att sälja sina varor under

samma märken som de säljare, som bo inom större produktionsområden.

Kan man icke tänka sig den ordningen, att namnet »Klass» får användas

av vem som helst, men att det av stämpeln ändå skall framgå, att klassificering

icke skett av offentlig klassificerare. Det bör i varje fall övervägas en

sådan åtgärd, då skälet till att klassificering icke kan ske inom alla delar av

landet icke är ovilja eller oförmåga, utan är beroende på helt andra förhållanden,

t. ex. de geografiska.

Sveriges köpmannaförbund har yttrat:

Enligt förslaget skulle klassificering verkställas av person, som av lantbruksstyrelsen

godkänts för ändamålet. Det torde emellertid icke vara möjligt

att på alla platser uppbringa lämplig klassificerare som av de enskilda

slakteriidkarna kan erkännas såsom fullt opartisk och obunden. Det vore

därför lämpligt om, liksom nu, klassificering kunde få verkställas av slakteriidkare,

vilka på större platser kunna förena sig om en klassificerare och

avlöna honom. På mindre platser kunde slakteriidkarna själva få rätt

klassificera. Genom den efterföljande kontrollen skulle eventuell oriktig

klassificering upptäckas och beivras.

Sveriges slakteri förbund har gjort följande uttalande:

I förslaget har man utgått ifrån, att klassificering skall vara obligatorisk

för såväl kontrollslaktade varor som för hemslaktade varor, örn de äro

besiktigade. För vår del anse vi alt klassificering endast bör vara tillåten

och obligatorisk för kontrollslakterier och offentliga slakthus och att de

fastställda maximipriserna således endast få uttagas för kontrollslaktade

eller s. k. blåstämplade varor. Varor besiktigade på byråer, s. k. rödstämplade,

samt obesiktigade varor böra däremot ej få säljas till samma maximipris

utan till ett lägre maximipris. Därigenom anknyter man till det prisförhållande,

som tidigare rått, och vi skulle tro att man kommer förhållandena

i landet rätt nära, örn man söker komma fram till ett pris av 5 öre

lägre för rödstämplade eller obesiktigade varor under vintertid och 10 öre

lägre under sommartid än vad som samtidigt gäller som maximum för kontrollslaktade

blåstämplade varor. Detta gäller såväl kött som fläsk. Som

ett alternativ till nuvarande bestämmelse att för nötkött högst 10 öre under

klass II får tillämpas för oklassificerad vara, skulle vi kunna tänka oss

att man skiljer mellan butikskött, som kunde anknytas till klass I, och

fabrikskött, som kanske utan avdrag kunde anknytas till priset för klass III.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 299.

1 I

I flera av yttrandena hava förekommit uttalanden angående klassilicerarnäs

ställning samt örn vikten av att besvärsmöjlig

heter bereddes den som icke ville åtnöjas med vederbörande klassificerares

beslut.

Statsinspektören över köttkontrollen har sålunda anfört:

Vid ordnandet av spörsmålet örn klassificering av kött synes det ofrån

komligt att bestämmelse införes dels därom att till klassificerare utses fullkomligt

opartisk (icke bos konkurrentfirma anställd) kompetent person och

dels därom att besvärsmöjlighet beredes för den köttägare, som icke åtnöjes

med klassificerarens beslut. I sådant fall bör ny klassificering äga rum av

t. ex. en jury på tre personer, av vilka en utsetts av köttägaren, en av klassificeraren

samt den tredje av köttägaren och klassificeraren gemensamt.

Skulle dessa icke kunna enas om val av tredje ledamot i juryn, utses denne

av den till tjänsteställningen främste besiktningsveterinären vid offentliga

slakthuset respektive köttbesiktningsbyrån eller kontrollslakteriet.

Sveriges grossistförbund har i denna del gjort följande uttalande:

Svårigheterna att engagera fullt kvalificerade klassificerare måste understrykas.

Det torde vara nödvändigt, att någon slags prövning för klassificerare

anordnas, så att verkligt sakkunniga personer bliva anlitade Icke minst med

hänsyn till jordbrukets intressen är detta nödvändigt. Men även på grund

av att klassificerarnas utlåtanden kunna komma att ligga till grund för

straffutmätning, som kan innesluta också fängelsestraff, är det viktigt, att

verklig sakkunskap blir anlitad vid klassificering.

Erfarenheterna ha redan nu visat, att omklassificering av kött kan bliva

nödvändig och att bestämmelser därom böra fastställas.

I samband med klassificering måste man räkna med att olika bedömanden

kunna komma att ske. Det bör därför finnas möjlighet att få såväl den

första klassificeringen som en eventuell omklassificering prövad genom ett

skiljemannaförfarande. En sådan omklassificering i samband med en överbesiktning

bör kunna ske även på köttägarens begäran. Den nämnd, som

bör finnas för överbesiktning, torde böra bestå av tre personer, därav en

representant för ägaren. Där offentliga slakthus finnas, bör överveterinär

eller person i liknande ställning anlitas för skiljenämnden.

Direktören vid Stockholms stads slakthus- och saluhallsstyrelse bar yttrat:

Det är givetvis av största betydelse, att klassificeraren får en så opartisk

ställning som möjligt och helst alldeles oberoende av köttägaren. Vid de

offentliga slakthusen går detta lätt att ordna. Med hänsyn till den ansvars

stiillning, klassificeraren genom de föreslagna straffbestämmelserna får.

synes denna fråga böra ägnas stor uppmärksamhet.

Klassificeringen skall verkställas av person, som lantbruksstyrelsen godkänner.

Omfattningen av klassificeringsarbetet torde vid flertalet slakthus

bliva så pass begränsad, alt en klassificerare knappast kan tänkas få full

daglig sysselsättning. Det torde därför få förutsättas, att någon vid slakt

huset anställd person vid sidan av annan tjänstgöring därstädes skall kunna

fullgöra funktionen som klassificerare. Härigenom kunna kostnaderna hållas

vid rimlig höjd. Detta kan emellertid endast möjliggöras, örn särskilda ut

bildningskurser anordnas flir dylik personal.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kung!. Maj:ts proposition nr 299.

Då i många fall olika uppfattningar komma alt göra sig gällande om

köttets kvalitet från klassificerarens och köttägarens sida, böra möjligheter

finnas för köttägaren att vid missnöje med en klassificering få denna prövad

genom en särskild prövoinstans, bestående av tre ojäviga sakkunniga personer.

Sekreteraren i föreningen svenska städers offentliga slakthus har anfört:

Som en angelägenhet av allra största betydelse måste framhållas vikten

av att till klassificerare icke utses och godkännas andra personer än sådana

som kunna betraktas såsom fullt ojäviga, både ur den synpunkten,

att de ej få lia tjänsteanställning hos eller på annat sätt vara beroende av

dem, vilkas varor de skola klassificera, eller hos deras konkurrenter, som

också ur den synpunkten, att de ej själva få driva handel med kött. Härpå

torde nämligen i mycket hög grad komma att bero, örn det för kötthandeln

djupt ingripande tvång, som bestämmelserna komma att medföra, skall

kunna ske utan allt för ödesdigra följder.

Från flera håll har framhållits angelägenheten av att a n t a 1 e I k v a I itetsklasser

icke bestämdes för högt.

Sveriges grossistförbund har härom anfört:

Beträffande de blivande föreskrifterna angående antalet kvalitetsklasser

etc. önska köttgrossisterna redan nu framhålla nödvändigheten av att antalet

klasser reduceras. Av praktiska skäl kunde det vara mest önskvärt med en

enda klass. Särskilt måste framhållas, att, när klassificeringsreglernas upprätthållande

skall garanteras med ganska stränga straffbestämmelser, det

är nödvändigt, att klassificeringsreglerna utformas så att det blir möjligt

för företagarna inom branschen att följa desamma. Ju mer komplicerade

reglerna bliva och ju flera klasserna, desto större bliva naturligtvis svårigheterna

att följa reglerna.

Direktören vid Stockholms stads slakthus- och saluhallsstgrelse har i denna

del yttrat:

Enligt förslaget ankommer det på lantbruksstyrelsen att meddela erforderliga

föreskrifter angående grunderna för klassificeringen. Verkan av

klassificeringsförordningen blir givetvis helt beroende av innehållet i dessa

föreskrifter, som enligt min mening böra göras så enkla och överskådliga,

att en såvitt möjligt objektiv bedömning av köttkvaliteterna kan ske. Här

igenom skapas också garantier för att förordningens tillämpning i fortsättningen

blir smidig.

Sekreteraren i föreningen svenska städers offentliga slakthus har anfört:

Såsom framgår bl. a. av Sveriges slakteriförbunds regler för klassificering

av nötkött (Statens Livsmedelskommissions cirkulär nr 302, bil. 2)

kräves vid klassificering av kött, att hänsyn tages ej blott till sådana bestämda

faktorer som ålder och kön, utan också till alla de skiftande nyanser

som förekomma i fråga örn sådana egenskaper som allmänt utseende, köttighet,

fettansättning m. m. En i möjligaste mån objektiv kvalitébedömning

förutsätter därför en synnerligen omsorgsfull, på poängberäkning grundad

prövning och sammanställning av dessa olika faktorer. Ett så omständligt

förfarande blir emellertid alltför tidskrävande för att utan svåra olägen
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 299.

13

heter kunna inpassas i den arbetsordning som tillämpas vid de offentliga

slakthusen. Det är därför i hög grad önskvärt och viktigt, att de föreskrifter

som omnämnas i utkastet göras väsentligt enklare — framförallt beträffande

antalet klasser — än de regler som förekomma i förutnämnda cirkulär,

vilka för nötkött omfatta ej mindre än elva (11) olika klasser. Genom

minskning av klassernas antal — exempelvis till de fem som i cirkuläret

betecknas såsom huvudklasser — skulle klassificeringen visserligen i

ökad mån bli en omdömesfråga, örn vilken olika meningar kunna göra

sig gällande, men den skulle samtidigt medföra en tidsvinst som i hög grad

vore ägnad att minska de olägenheter för arbetsordningen som klassificeringen

otvivelaktigt kommer att medföra.

Sveriges köpmannaförbund har för sin del hemställt, att antalet kvalitetsklasser

måtte bestämmas till högst tre.

I anslutning till förslagets bestämmelser angående kostnaderna för

klassificeringen har direktören vid Stockholms stads slakthus- och

saluhallsstyrelse anfört:

Av föreskrifterna i förslaget synes framgå, att man avser, att olika taxesättning

skall kunna tillämpas för olika slakterier. Detta synes vara befogat

med hänsyn till de olika förhållanden, under vilka slakterierna arbeta. Kostnaderna

för klassificeringen sammanhänga givetvis med slaktfrekvensen,

och taxan bör därför vara föränderlig med viss giltighetstid, förslagsvis ett

kalenderår i sänder. Mot förslaget att taxan skall fastställas av lantbruksstyrelsen

synes intet vara att erinra.

Sveriges grossistförbund har framhållit, att den föreslagna klassificeringen

och stämplingen komme att åsamka varuägarna ytterligare kostnader,

till vilka hänsyn borde tagas vid bestämmande av deras handelsmarginaler.

Det rådande knapphetsläget i fråga örn kött och fläsk har medfört vissa Departement

tendenser till oskälig prisstegring å dylika varor. I syfte att bryta dessa cheien

tendenser har livsmedelskommissionen, med stöd av bestämmelserna i

kungörelsen den 28 mars 1941 (nr 173) angående reglering av förbrukningen

av köttvaror, såsom villkor för tillgodonjutande av slakteritillstånd

enligt nämnda kungörelse föreskrivit, att innehavare av sådant tillstånd

vid försäljning av hela, halva eller fjärdedels kroppar av storboskap eller

svin icke må överskrida vissa av kommissionen fastställda priser. Med

hänsyn till den kvalitetsskillnad, som föreligger mellan nötkött av olika

slag, hava priserna å kött av storboskap graderats efter köttets kvalitet,

därvid kommissionen i fråga om kvalitetsklasserna följt den uppdelning,

som tillämpas av Sveriges slakteriförbund och de till detta förbund anslutna

slakteriföreningarna. De av kommissionen lastställda priserna gälla

endast för sådant kött, som godkänts vid besiktning enligt lagen angående

köttbesiktning och slakthus eller enligt kungörelsen angående kontrollslakterier.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 299.

Såsom kommissionen själv framhållit är det sålunda genomförda klassificeringssystemet

behäftat med åtskilliga brister. Bestämmelserna gälla

sålunda endast för innehavare av slakteritillstånd och något skydd finnes

icke för de av kommissionen för klassificerat kött fastställda kvalitetsbenämningarna;

ej heller åtnjutes särskilt skydd för de stämplar, med vilka

klassificerat kött enligt kommissionens föreskrifter skall märkas. Klassificeringen

är vidare otillfredsställande bl. a. därutinnan, att densamma får

verkställas av säljaren själv, vilket givetvis är ägnat att minska såväl tillförlitligheten

av klassificeringen som kontrollmöjligheterna. Det torde därför

få anses givet att, om klassificering av kött även fortsättningsvis skall

förekomma, det tillämpade systemet snarast bör utbytas mot ett mera

effektivt och tillförlitligt sådant.

Frågan om behövligheten av anordningar för klassificering av kött sammanhänger

nära med prisövervakningsfrågan, i det alt en tillfredsställande

prisövervakning, som tager skälig hänsyn till kvalitetsskillnaden mellan

kött av olika slag, näppeligen kan genomföras utan stöd av en under betryggande

kontroll genomförd klassificering av köttet. Då under rådande

knapphetsläge en genomförd prisövervakning å kött och fläsk enligt min

mening är ofrånkomlig, följer därav att jag i princip är beredd att förorda

sådana åtgärder, som kunna finnas behövliga för åstadkommande av en

godtagbar klassificering av köttet. .Tåg vill i detta sammanhang framhålla

att, även om det sålunda är prisövervakningssynpunkter som närmast

motivera ett omedelbart genomförande av köttklassificeringen, denna klassificering

även i övrigt kan förväntas medföra gynnsamma verkningar för

slaktdjursmarknaden. Huruvida köttklassificeringen av sådana skäl bör

bibehållas jämväl efter det nu rådande krisförhållanden upphört, torde

emellertid få bliva beroende av framtida överväganden under beaktande av

dåmera vunna erfarenheter av systemets verkningar.

Vad angår utformningen av klassificeringssystemet kan jag i allt väsentligt

ansluta mig till livsmedelskommissionens förslag. Klassificeringen torde

.sålunda principiellt böra avse kött av nötkreatur, häst, får och svin — därvid

under begreppen nötkreatur respektive får givetvis inräknas även kalvar

respektive lamm — samt gälla beträffande allt kött av angivet slag, som

godkänts vid besiktning enligt lagen angående köttbesiktning och slakthus

eller enligt kungörelsen angående kontrollslakterier. Klassificeringstvånget

bör hava den innebörden, att besiktigat och godkänt kött av angivet slag

icke må utlämnas från vederbörande offentliga slakthus, köttbesiktningsbyrå

eller kontrollslakteri med mindre köttet blivit klassificerat av särskild

klassificerare och stämplat. Emellertid kan det, såsom livsmedelskommissionen

framhållit, befinnas lämpligt att undantag från klassificeringstvånget

lills vidare göres med avseende å kött av kalv, får och häst, vilka köttslag

för närvarande icke äro föremål för prisbestämmelser av förut angiven art.

Vidare torde undantag tills vidare böra medgivas beträffande kött av djur,

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 299.

15

som enligt slaktlicens nedslaktats för tillgodoseende av enskilt hushålls

behov. Då man av ekonomiska skäl icke lärer kunna ålägga envar köttbesiktningsbyrå

— utan hänsyn till omfattningen av den vid byrån bedrivna

verksamheten — att anställa klassificera^, torde vidare den väsentliga inskränkningen

i klassificeringstvånget böra gälla, att beträffande vid köttbesiktningsbyrå

besiktigat kött sådant tvång skall föreligga endast därest

klassificerare är anställd vid byrån. Man torde emellertid kunna utgå från

att de byråer, vid vilka verksamheten är av sådan omfattning att den kan

bära kostnaderna för klassificeringen, komma att anställa klassificerare,

eftersom det för byråns kunder givetvis är av intresse att få köttet klassificerat

vid byrån. Kött, som besiktigats vid byrå där klassificerare icke finnes,

torde där vederbörande ägare så önskar få klassificeras och stämplas vid

annan byrå eller vid offentligt slakthus eller kontrollslakteri; skyldighet

torde emellertid icke böra föreskrivas för kontrollslakteri att för klassificering

mottaga kött av sådana djur, som icke slaktats vid slakteriet.

Kött, som icke klassificerats i angiven ordning, bör ej få förses med stämpel

av sådan beskaffenhet att förväxling lätt kan uppstå med stämpel, som

utmärker klassificerat kött; ej heller bör kött, som icke klassificerats, få

åsättas stämpel innehållande ordet »klass» eller förkortning därav. Vidare

torde böra förbjudas att sälja eller saluhålla icke klassificerat kött under

benämning, som lätt kan förväxlas med sådan benämning, som fastställts

för klassificerat kött av viss kvalitetsklass, eller som innehåller ordet »klass»

eller förkortning därav. Benämningarna »prima» respektive »sekunda»

torde dock alltjämt böra få användas för icke klassificerat kött.

Såsom av det ovan anförda framgår föreslås klassificeringstvånget skola

principiellt gälla i fråga om allt besiktigat kött. Den av Sveriges slakteriförbund

uttalade meningen att klassificeringen borde avse endast kött av

djur, som slaktats vid offentligt slakthus eller kontrollslakteri, har jag sålunda

icke ansett mig böra biträda. Ur prisövervakningssynpunkt synes det

nämligen angeläget, att besiktigat kött blir föremål för klassificering i så

vid omfattning som förhållandena medgiva. 1 anledning av vad kooperativa

förbundet och Sveriges köpmannaförbund anfört torde vidare i detta

sammanhang få understrykas vikten av att en klar åtskillnad göres mellan,

å ena sidan, den officiella klassificeringen och dess stämplar samt, å andra

sidan, av säljare verkställd privat klassificering och därvid nyttjade stämplar

eller märken.

Uppenbarligen böra de hithörande bestämmelserna så utformas, att största

möjliga garanti beredes de enskilda köttägarna för en opartisk och sakkunnig

bedömning av köttet. Av avgörande betydelse härvidlag äro de regler,

som skola gälla med avseende å kompetensfordringarna för och sättet för

utseende av klassificerarna. Livsmedelskommissionen har föreslagit, att

det skall ankomma på lantbruksstyrelsen såväl alt godkänna klassificerare

som att meddela erforderliga föreskrifter angående grunderna för klassine
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 299.

16

ringen m. m. Det kan synas tveksamt om dessa uppgifter böra anförtros

åt lantbruksstyrelsen eller åt livsmedelskommissionen. Med hänsyn bl. a.

lill den förut antydda möjligheten att klassificeringsverksamheten kommer

att fortsättas jämväl efter det normala förhållanden åter inträtt, har jag

emellertid ansett mig böra stanna vid den av kommissionen föreslagna lösningen.

Såsom kommissionen anfört synas de personer, som för närvarande

arbeta som klassificerare vid de till slakteriförbundet anslutna slakterierna,

i allmänhet kunna godtagas som officiella klassificerare. Hinder torde icke

böra föreligga för att samme person tjänstgör som klassificerare både vid

slakteri och vid köttbesiktningsbyrå i orten. Ej heller torde hinder få anses

möta att anställning som klassificerare förenas med annan befattning, exempelvis

såsom besiktningsveterinär, vid byrån. Såsom allmän förutsättning

för godkännande som klassificerare bör gälla, att vederbörande icke är ekonomiskt

beroende av någon av slaktinrättningens trafikanter eller av konkurrent

till sådan person. Det må i detta .sammanhang nämnas att, såsom

kommissionen anfört, särskilda instruktionskurser för klassificerare måhända

kunna befinnas erforderliga i syfte att vinna en såvitt möjligt likformig

tillämpning av klassificeringsreglerna. Det torde emellertid få ankomma

på lantbruksstyrelsen att, därest det ifrågasatta klassificeringssystemet genomföres,

framdeles upptaga denna fråga till närmare övervägande.

Livsmedelskommissionen har framhållit, att en djurägare bör hava möjlighet

att, om lian är missnöjd med verkställd klassificering, få frågan om

klassificeringen omprövad. Kommissionen har föreslagit, att åt lantbruksstyrelsen

skulle uppdragas dels att utse ett antal personer med uppgift att

i fall av tvist verkställa omklassificering, dels ock att utfärda närmare bestämmelser

rörande sådan omklassificering. I flera av yttrandena har understrukits

betydelsen av att möjlighet till omklassificering förefinnes; enligt

dessa yttranden borde omklassificeringen lämpligen verkställas av en jury

eller nämnd, bestående av tre personer däribland en representant för köttägaren.

Även jag är av den uppfattningen, att möjlighet bör förefinnas

att vinna omprövning av verkställd klassificering. Emellertid vill jag framhålla,

att detta spörsmål nära sammanhänger med frågan om de ordinarie

klassificerarnas kompetens och de speciella instruktionskurser, som må bliva

anordnade för dem. Är klassificerarnas kompetens hög och tillämpningen

av klassificeringsbestämmelserna likformig, är behovet av särskilda omklassificeringsregler

uppenbarligen icke lika trängande. Vid sådant förhållande

synes det lämpligt, att besvärsförfarandet icke nu bindes i vissa former

utan torde det få ankomma på Konungen eller, efter Konungens bemyndigande,

på lantbruksstyrelsen att senare — och under hänsynstagande

till de faktiska förhållanden, som må komma att föreligga — utfärda föreskrifter

angående omklassificering av kött samt angående grunderna för

gäldande av ersättning för sådan omklassificering.

I flera av yttrandena har uttalats önskvärdheten av att kvalitetsklasserna

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 299.

17

måtte fastställas till ett lägre antal än som upptagits i slakteriförbundets

klassificeringsregler. Utan att taga ställning till denna fråga vill jag anmärka,

att det torde få ankomma på lantbruksstyrelsen att, efter hörande

av vederbörande organisationer, träffa avgörande härutinnan.

För täckande av de med klassificeringen och stämplingen förenade kostnaderna

torde slakthusen, köttbesiktningsbyråerna och kontrollslakterierna

få upptaga särskild avgift av köttägarna. Avgiften bör icke vara högre än

som erfordras för täckande av kostnaderna för klassificeringen och stämplingen.

Det torde böra ankomma på lantbruksstyrelsen att — efter förslag

av vederbörande slakthusstyrelse eller slakteriinnehavare eller hälsovårdsnämnd

eller annan myndighet, under vars inseende köttbesiktningen är

ställd — fastställa taxa å sådana avgifter. Taxan bör fastställas att gälla

för viss tid eller tills vidare.

De föreslagna bestämmelserna örn klassificering av kött böra självfallet

icke sättas i tillämpning förrän lantbruksstyrelsen, efter hörande av vederbörande

organisationer, utarbetat erforderliga tillämpningsföreskrifter. Med

hänsyn härtill torde författningsbestämmelserna böra träda i kraft den dag

Konungen bestämmer.

Det av livsmedelskommissionen uppgjorda författningsutkastet har inom

folkhushållningsdepartementet blivit föremål för överarbetning. Det sålunda

överarbetade förslaget till förordning angående klassificering av kött torde

böra underställas riksdagen för yttrande.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

genom proposition till riksdagen inhämta riksdagens yttrande över nämnda

författningsförslag.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit

Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Curt Nordwall.

Bihang lill riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 299.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1941:413 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående klassificering av kött. a1 i texten
  2. JoU 1941:76 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående klassificering av kött. s. 1 i texten