Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om förhöjt dyrtidstillägg å folkpensioner, invalidunderstöd och barnbidrag, m. m

1941-09-26 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1941:304, Med förslag till lag om förhöjt dyrtidstillägg å folkpensioner, invalidunderstöd och barnbidrag, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 304.

1

Nr 304.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

förhöjt dyrtidstillägg å folkpensioner, invalidunderstöd

och barnbidrag, m. m.; given Stockholms slott

den 26 september 1941.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till

1. lag om förhöjt dyrtidstillägg å folkpensioner, invalidunderstöd och barnbidrag

samt

2. förordning om förhöjt dyrtidstillägg å blindhetsersättning,

dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 304.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 304.

Förslag

till

Lag

om förhöjt dyrtidstillägg å folkpensioner, invalidunderstöd och

barnbidrag.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Den som är berättigad till dyrtidstillägg enligt lagen den 7 februari 1941

(nr 57) om dyrtidstillägg å folkpensioner, invalidunderstöd och barnbidrag

skall, där tilläggspension, invalidunderstöd eller barnbidrag utgår för december

1941, under sistnämnda månad erhålla ytterligare dyrtidstillägg, avseende

andra halvåret 1941 och motsvarande en sjättedel av pensionens, understödets

eller bidragets belopp för halvåret.

2 §•

Till kostnaderna för i denna lag avsett dyrtidstillägg bidraga kommuner

och landsting med belopp, motsvarande en tolftedel av deras andelar i kostnaderna

för under år 1941 utanordnade tilläggspensioner, invalidunderstöd

och barnbidrag.

Återstående kostnad bestrides av staten.

3 §•

Bestämmelserna i lagarna örn folkpensionering och om barnbidrag skola,

där ej annat följer av 1 och 2 §§, i tillämpliga delar äga motsvarande giltighet

beträffande dyrtidstillägg som i denna lag avses; dock äger Konungen uppdraga

åt pensionsstyrelsen eller med avseende å fall, som beröra även postverket,

åt pensionsstyrelsen och generalpoststyrelsen gemensamt att meddela

de närmare föreskrifter, som, utöver vad denna lag innehåller, finnas erforderliga

för lagens tillämpning.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Ma]:ts proposition nr 304.

3

Förslag

till

Förordning

om förhöjt dyrtidstillägg å blindhetsersättning.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Den som är berättigad till dyrtidstillägg enligt förordningen den 7 mars

1941 (nr 104) örn dyrtidstillägg å blindhetsersättning skall, där sådan ersättning

utgår för december 1941, under sistnämnda månad av statsmedel erhålla

ytterligare dyrtidstillägg, avseende andra halvåret 1941 och motsvarande en

sjättedel av blindhetsersättningens belopp för halvåret.

2 §•

Bestämmelserna i förordningen om blindhetsersättning skola, där ej annat

följer av 1 §, i tillämpliga delar äga motsvarande giltighet beträffande dyrtidstillägg

som i denna förordning avses; dock äger Konungen uppdraga åt

pensionsstyrelsen att meddela de närmare föreskrifter, som, utöver vad denna

förordning innehåller, finnas erforderliga för förordningens tillämpning.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majlis proposition nr 304.

Utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 26 september 1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge,

Andersson, Domö, Rosander.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för socialdepartementet, statsrådet Möller, fråga om ytterligare dyrtidstillägg

för år 1941 å folkpensioner, invalidunderstöd, barnbidrag och blindhetsersättningar

samt anför:

Gällande bestämmelser.

Enligt lagen den 7 februari 1941 (nr öl) örn dyrtidstillägg å folkpensioner,

invalidunderstöd och barnbidrag skall den som åtnjuter folkpension, vari ingår

tilläggspension, eller invalidunderstöd eller barnbidrag under år 1941

erhålla dyrtidstillägg därå med belopp, motsvarande en sjättedel av folkpensionens,

invalidunderstödets eller barnbidragets belopp för året. Dyrtidstillägg

utgår dock icke å pension, understöd eller bidrag, som icke uppgår till 12

kronor om året (1 § första stycket). Dyrtidstillägg utbetalas halvårsvis å den

tid och i den ordning Konungen bestämmer. Tillägg, som förfaller till betalning

tidigare än under kalenderhalvårets sista månad, utgår med oförändrat

belopp, även örn tilläggspensionen, invalidunderstödet eller barnbidraget

minskas eller upphör att utgå efter den månad, under vilken förfallotiden

infaller. Dyrtidstillägg utgår icke, där tilläggspension, invalidunderstöd eller

barnbidrag upphört att utgå, när dyrtidstillägg eljest skulle hava förfallit

till betalning (1 § andra stycket). Till kostnaderna för dyrtidstillägg bidraga

kommuner och landsting med belopp, motsvarande en sjättedel av deras andelar

i kostnaderna för under år 1941 utanordnade tilläggspensioner, invalidunderstöd

och barnbidrag. Återstående kostnad för dyrtidstillägg bestrides

av staten (2 §). I lagens 3 § lämnas därefter föreskrifter angående giltighet

i tillämpliga delar av bestämmelserna i lagarna om folkpensionering

och örn barnbidrag samt angående rätt för Konungen att uppdraga åt pensionsstyrelsen

och generalpoststyrelsen att meddela de närmare föreskrifter

för lagens tillämpning, vilka finnas erforderliga.

Särskilda bestämmelser angående tillämpningen av lagen hava utfärdats

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 304.

5

genom kungörelse den 7 februari 19A1 (nr 58). Enligt kungörelsen utbetalas

dyrtidstillägg av myndighet, som utbetalar den förmån, å vilken dyrtidstillägg

beräknas (1 §). På grund härav utbetalas dyrtidstillägg å folkpensioner och

invalidunderstöd av postverket och dyrtidstillägg å barnbidrag av pensionsstyrelsen.

Jämlikt kungörelsen har dyrtidstillägg för första halvåret 1941 utbetalats

i februari eller, i vissa fall, i maj. Dyrtidstillägg för andra halvåret

1941 skall utbetalas i november månad (2 §). Kungörelsen innehåller härutöver

vissa bestämmelser angående förskottering av dyrtidstillägg (3 §), angående

fattigvårdssamhälles och kommunalt organs rätt till dyrtidstillägg

(4 §) samt om rätt för pensionsstyrelsen och generalpoststyrelsen att meddela

kompletterande föreskrifter (5 §).

Enligt de nyss omnämnda bestämmelserna omfattar varje utbetalning av

det för år 1941 bestämda dyrtidstillägget en tolftedel av folkpensionens, invalidunderstödets

eller barnbidragets årsbelopp. För de förmånstagare, vilkas

pension, understöd eller barnbidrag utbetalas månadsvis, innebär detta,

att de erhålla dubbelt månadsbelopp av ifrågavarande förmån de månader,

under vilka dyrtidstillägg utbetalas. Detta förhållande möjliggör vad beträffar

det övervägande antalet innehavare av folkpension och invalidunderstöd,

nämligen för praktiskt taget alla dem som uppbära pensionen eller understödet

månadsvis, den väsentliga lättnaden i utbetalningsförfarandet, att

särskilda kvittenshäften för utbetalning av dyrtidstillägg icke erfordras. Vederbörande

posttjänsteman förser medelst en stämpel den kupong i det ordinarie

kvittenshäftet för folkpensionen eller invalidunderstödet, som förfaller

till betalning den månad, då dyrtidstillägget skall utgivas, med en extra kvittomening

för dyrtidstillägget, innehållande ett formulär till erkännande att

pensions- eller understödstagaren såsom dyrtidstillägg mottagit det å kupongen

tryckta ordinarie månadsbeloppet. För utbekommande av dubbelt månadsbelopp

erfordras således två namnunderskrifter av pensions- eller understödstagaren,

nämligen en under den vanliga på kupongen tryckta kvittomeningen

och en under den påstämplade, dyrtidstillägget avseende kvittomeningen.

Med hänsyn till att folkpensionen ofta lyftes av representant för den

som undertecknat kvittot bör påstämplingen ske senast vid den ordinarie

månadsutbetalning, som äger rum närmast före utbetalningen av dyrtidstilllägget.

Även för utbetalning av dyrtidstillägg å barnbidrag innebär det vissa

fördelar att varje utbetalning omfattar ett månadsbelopp av barnbidraget.

Enligt förordningen den 7 mars 1941 (nr 104) om dyrtidstillägg ä blindhetsersättning

skall den, som åtnjuter blindhetsersättning, under år 1941

av statsmedel erhålla dyrtidstillägg därå med belopp, motsvarande en sjättedel

av blindhetsersättningens belopp för året (1 § första stycket). Dyrtidstilllägg

utbetalas halvårsvis å den tid och i den ordning Konungen bestämmer.

Tillägg, som förfaller till betalning tidigare än under kalenderhalvårets sista

månad, utgår med oförändrat belopp, även örn blindhetsersättningen upphör

atl utgå efter den månad, under vilken förfallotiden infaller. Dyrtidstillägg

utgår icke, där blindhetsersätlningen upphört all utgå, när dyrtidstillägg el
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 304.

jest skulle hava förfallit till betalning (1 § andra stycket). I övrigt lämnas

i förordningen föreskrifter angående giltighet i tillämpliga delar av bestämmelserna

i förordningen om blindhetsersättning samt angående rätt för Konungen

att uppdraga åt pensionsstyrelsen att meddela de närmare föreskrifter,

som finnas erforderliga (2 §).

Vissa tillämpningsföreskrifter hava meddelats av Kungl. Majit genom kungörelse

den 7 mars 1941 (nr 105) med särskilda bestämmelser angående tilllämpningen

av förordningen örn dgrtidstillägg å blindhctsersåttning. Enligt

kungörelsen utbetalas dvrtidstillägg a blindhetsersättning av pensionsstyrelsen

för första halvåret 1941 i mars månad och för andra halvåret 1941 i november

månad (1 §). Vidare bemyndigas i kungörelsen pensionsstyrelsen

att meddela kompletterande föreskrifter (2 §).

Utredningar av pensionsstyrelsen.

Till grund för lagen den 7 februari 1941 och förordningen den 7 mars

1941 låg en av pensionsstyrelsen verkställd, med skrivelse den 28 november

1940 till Kungl. Majit överlämnad utredning. Lagen förelädes riksdagen genom

proposition nr 20 och förordningen genom proposition nr 41.

Beträffande storleken av dyrtidstillägg å folkpensioner,

invalidunderstöd och barnbidrag anförde pensionsstyrelsen

i utredningen den 28 november 1940, att det av Kungl. Majit kvartalsvis

på grundval av socialstyrelsens indexberäkningar fastställda levnadskostnadstalet

-— ett procenttal som angiver levnadskostnadernas förhållande till

1935 års genomsnittliga levnadskostnadsnivå — stigit från 108 den 1 juli

1939 till 126 den 1 oktober 1940 eller alltså under denna tid med 162/s procent.

Att märka vore emellertid att levnadskostnadstalet fastställes med hänsyn

till en hushallsbudget för familj örn man, hustru och två barn, åtnjutan

de en viss realinkomst, som beräknas med utgångspunkt från en årsinkomst

av omkring 3,500 kronor ar 1935. Lades i stället en understödstagares normalbudget

till grund för indexberäkningen, syntes enligt vissa av styrelsen

inhämtade upplysningar levnadskostnadsstegringen under nyss angivna tid

hava varit något större. Med hänsyn till levnadskostnadsstegringen syntes en

lämplig förhöjning kunna vinnas genom två extra månadsutbetalningar årligen.

Med skrivelse den 30 augusti 1941 har pensionsstyrelsen framlagt resultatet

av verkställd utredning, huruvida en höjning av det för år 1941 bestämda

dyrtidstillägget å vissa folkpensioner, invalidunderstöd och barnbidrag —

ävensom å blindhetsersättningar — kunde anses befogad med hänsyn till den

stegring av levnadskostnaderna, som dittills ägt rum.

Styrelsen framhåller, att, sedan styrelsen slutfört sin utredning av den 28

november 1940, levnadskostnadstalet undergått ytterligare höjning. Den 1 januari

1941 fastställdes sålunda nämnda tal till 130 och den 1 april samma år

till 140. Den 1 juli 1941 förblev levnadskostnadstalet oförändrat och utgjorde

alltså för närvarande 140. Stegringen från 108 till 140 innebure, att levnads
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 304.

7

kostnaderna under tiden från den 1 juli 1939 till den 1 april och den 1 juli

1941 stigit med 29.6 procent för en familj med den sammansättning och i det

inkomstläge, som avsåges i socialstyrelsens indexberäkningar. För att erhålla

en åtminstone ungefärlig föreställning om hur levnadskostnadsstegringen för

speciellt det klientel, varom nu vora fråga, förhölle sig lill den stegring, som

kunde utläsas ur socialstyrelsens indexberäkningar, hade pensionsstyrelsen

verkställt utredning. Därav framginge, att levnadskostnadernas ökning för

understödstagare under tiden den 1 juli 1939 till den 1 juli 1941 kunde beräknas

utgöra 29.9 procent, d. v. s. ungefär samma procenttal, varmed -—- såsom

nyss nämnts •— det allmänna levnadskostnadstalet stigit under samma tid.

De av pensionsstyrelsen utförda beräkningarna kunde givetvis, i avsaknad

av en grundläggande budgetundersökning, icke hava något värde såsom exakt

bestämning av levnadskostnadernas ökning för tilläggspensionärer samt innehavare

av invalidunderstöd och barnbidrag men torde dock giva vid handen,

att socialstyrelsens indexberäkningar kunde anses i stort sett angiva den ungefärliga

levnadskostnadsstegringen även för personer med mycket låga inkomster.

En mera exakt mätare av levnadskostnadsstegringen syntes —• med

hänsyn till dyrtidstilläggets hittillsvarande konstruktion — icke erforderlig.

Pensionsstyrelsen har härefter, såvitt angår dyrtidstillägg å folkpensioner,

invalidunderstöd och barnbidrag, anfört:

Då den höjning av levnadskostnaderna, som ägt rum sedan tiden före den

under hösten 1939 inträdande krisen, utgör inemot 30 procent, synes ingen

tvekan kunna råda örn att skälig kompensation härför icke uppnås med nuvarande

två månadstillägg, innebärande 162/3 procents förhöjning å ifrågavarande

förmåner. Det torde också vara klart, att en kompensation med 50

procent av levnadskostnadernas stegring, som beträffande vissa löntagare tilllämpas

för tiden från och med den 1 januari 1941, icke kan anses utgöra en

skälig beräkningsgrund beträffande de folkgrupper, varom nu är fråga. På

grund av vad sålunda anförts torde — därest andra åtgärder icke vidtagas

för beredande av särskild ekonomisk hjälp åt därtill behövande innehavare

av tilläggspension, invalidunderstöd och barnbidrag — förut beslutat dyrtidstillägg

för år 1941 å vissa folkpensioner, invalidunderstöd och barnbidrag böra

höjas med ytterligare ett månadsbelopp av förmånen ifråga eller alltså till en

fjärdedel av pensionens, understödets eller bidragets årliga belopp. Utbetalningen

av det extra månadsbeloppet torde böra verkställas i december, ehuru

enligt vad pensionsstyrelsen inhämtat från generalpoststyrelsen en utbetalning

av dyrtidstillägg å folkpensioner och invalidunderstöd under denna

månad är förenad med synnerligen stora svårigheter.

Pensionsstyrelsen har i förevarande sammanhang berört vissa av dyrtidstilläggets

konstruktion föranledda olägenheter,

vilka visserligen för närvarande icke vore särskilt framträdande men som erhölle

ökad betydelse i den mån dyrtidskompensationen skedde genom ytterligare

utbetalning av månadstillägg. Härutinnan har styrelsen anfört:

Beträffande såväl tilläggspension och invalidunderstöd som barnbidrag

gäller, att förmånens storlek i viss utsträckning bestämmes av vederbörandes

egen inkomst. Från förmånens maximibelopp avdrages nämligen 70 procent

av vederbörandes årsinkomst, i den mån denna överstiger visst belopp (den

»fria» inkomsten). På grund av denna avdragsregel sjunker förmånens belopp

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 304.

med stigande inkomst till dess vid en viss inkomstgräns förmånen alldeles

upphör. Då nuvarande dyrtidstillägg höjer ifrågavarande förmåner med 162/3

procent, innebär detta för förmånstagare med egen inkomst att förmånens

med samma procent förhöjda maximibelopp minskas nied 812/3 procent av

årsinkomsten, i den mån denna överstiger det »fria» beloppet. Ett dyrtidstillägg

motsvarande 25 procent av förmånen i fråga skulle höja avdragsprocenten

till 87.5. Antydda olägenheter skulle — utan mera vittgående ändringar

i folkpensioneringslagen — kunna mildras genom att, i stället för ett ytterligare

månadsbelopp, ett fixt tillägg lika för alla infördes. Med hänsyn bland

annat till att ett procentuellt tillägg i regel torde bringa störst hjälp åt de

pensionstagare, som lia det sämst, har pensionsstyrelsen i sakens nuvarande

läge ansett, att ett ytterligare månadsbelopp vore att föredraga framför ett

fixt tillägg, desto mera som vissa omständigheter motverka de ofördelaktiga

verkningarna av ett procentuellt tillägg. Sålunda må framhållas, att av Kungl.

Majit genom beslut den 30 juni 1937 fastställda värden å naturaförmåner ligga

betydligt under de nu gällande. Vidare torde som allmän regel kunna sägas

att pensionsmyndigheterna uppskatta arbetsinkomst och därmed jämförliga

inkomster i underkant, i varje fall till lägre belopp än de som utgå under

nu rådande exceptionella förhållanden. Annorlunda torde emellertid förhållandet

ligga till med penninginkomster (pensioner, livräntor o. d.) som utgå med

bestämda belopp. Även i dylika fall har styrelsen i sin verksamhet som beslutande

myndighet tillämpat vissa bedömningsregler, som äro ägnade att

mildra ovan antydda olägenheter. Sålunda har styrelsen icke funnit skäl att

vid inkomstuppskattning enligt 7 § lagen örn folkpensionering räkna det

allenast för år 1941 bestämda dyrtidstillägget å blindhetsersättning såsom

inkomst för blinda pensionssökande. Ej heller har styrelsen vidtagit åtgärder

för minskning av blindas tilläggspensioner, invalidunderstöd eller barnbidrag

av den anledningen att blindhetsersättningen för år 1941 höjts med dyrlidstiiläggets

belopp. En annan bedömningsgrund skulle i själva verket beträffande

vissa blinda lia i väsentlig mån förminskat betydelsen av det ekonomiska

stöd statsmakterna avsett att lämna de blinda genom dyrtidstillägg å

blindhetsersättning.

Samma ståndpunkt som i fråga om dyrtidstillägg å blindhetsersättning har

pensionsstyrelsen intagit beträffande rent tillfälliga gratifikationer, som av

arbetsgivare lämnats förutvarande anställda såsom tillskott till från arbetsgivaren

utgående pensioner.

Då pensionsstyrelsen hittills icke såsom inkomst medtagit för år 1941 beslutat

dyrtidstillägg å blindhetsersättning och andra mera tillfälliga inkomsttillägg,

torde detta få anses stå i överensstämmelse med 7 § lagen om folkpensionering

eller i varje fall med grunderna för detta lagrum. 1 den mån dyrtiden

fortsätter och ifrågavarande tillägg tendera att bli bestående, får pensionsstyrelsen

svårare att underlåta medräknande av dessa tillägg såsom inkomst

enligt folkpensioneringslagen. Om emellertid dylika inkomstförbättringar,

vilka kunna väntas bli beständiga endast av den orsaken att något slut

på den ekonomiska krisen ej kan skönjas, kunde förväntas för dessa inkomsttagare

medföra försämrad folkpension, skulle detta otvivelaktigt medföra

högst otillfredsställande resultat ej blott i förhållande till dem som åtnjuta

naturaförmåner eller eljest erhålla automatisk kompensation för dyrtiden utan

även med hänsyn till arbetsgivares benägenhet att lämna förutvarande arbetare

pensionstillägg. Dessutom må framhållas, att en dylik anordning knappast

skulle kunna bli rättvis, enär det alltför ofta torde bli beroende på en slump,

örn pensionsstyrelsen får reda på alt tillägg utgår eller att utgående tillägg

förhöjts. Det synes därför under nuvarande förhållanden angeläget, att dylika

tillägg icke tillåtas inverka på storleken av folkpension r, invalidunderstöd

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 304.

9

och barnbidrag. Detsamma torde gälla även andra i anledning av nuvarande

exceptionella förhållanden utgående tillägg, vilka redan från början framstått

som mera varaktiga, såsom det sedan januari 1941 utgående kristillägget å

statliga pensioner samt av kommuner och enskilda särskilt beslutade eller

enligt tidigare bestämmelser på grund av den skärpta krisen utanordnade

pensionstillägg. För pensionsstyrelsen vore det därför synnerligen önskvärt

att från statsmakternas sida erhålla ett uttalande — författnings form torde

måhända kunna undvaras — att kristillägg å statliga pensioner samt med sådana

tillägg jämförliga inkomsttillskott tillsvidare icke böra anses såsom inkomst

enligt 7 § lagen om folkpensionering, vilket lagrum är tillämpligt även

vid beräkning av inkomst enligt förordningen örn invalidunderstöd och lagen

om barnbidrag.

I fråga om ytterligare dyrtidstillägg å blindhetsersättning

har pensionsstyrelsen i sin skrivelse den 30 augusti 1941 erinrat därom,

att rätten till blindhetsersättning icke vore förenad med behovsprövning

i egentlig mening. Sålunda vore ersättningen icke såsom tilläggspension, invalidunderstöd

och barnbidrag graderad efter vederbörandes inkomst utan

utginge till envar, som förklarats berättigad till ersättningen ifråga, med ett

fixt belopp av 500 kronor om året. Utesluten från rätt till blindhetsersättning

vöre, vad anginge ekonomiska förhållanden, endast den, vars egen eller vars

försörjningspliktiga anhörigas ekonomiska ställning vore sådan, att blindhetsersättning

rimligen icke borde utgå till honom. Dessa bestämmelser medförde,

att blindhetsersällning utginge även till blinda, vilka icke vöre i behov av

ersättningens fulla belopp för täckandet av sina nödvändiga levnadskostnader.

Huruvida de blindas levnadskostnader, i den del de icke utgjorde kostnad

för det egentliga livsuppehället utan speciellt orsakats av blindheten, vore av

sådan natur, att de genom krisen undergått någon i jämförelse med övriga

kostnader avsevärd stegring, undandroge sig pensionsstyrelsens bedömande.

I delta sammanhang har styrelsen vidare framhållit, att dyrtidstillägget å

blindhetsersättning under innevarande år redan med nuvarande bestämmelser

utginge med 83 kronor 34 öre, vilket ungefär motsvarade den kompensation

för dyrtiden, som folkpensionärer med högsta tilläggspension i billigaste

ortsgrupp komme att erhålla, örn dyrtidstillägget å folkpensioner bestämdes

till tre extra månadsutbetalningar av pensionen. På grund av vad sålunda

anförts syntes det styrelsen kunna ifrågasättas, huruvida tillräckliga skäl

lörelåge att i anledning av dyrtiden höja blindhetsersättningen efter samma

grunder som lolkpensioner, invalidunderstöd och barnbidrag. Å andra sidan

torde man kunna utgå ifrån att huvuddelen av de blinda befunne sig i ett

sadant ekonomiskt läge, att utbetalning av ett ytterligare månadstillägg för

år 1941 iramstode som önskvärt. För sin del ansåge styrelsen ock, att övervägande

skäl talade för alt sa skedde. Vid sådant förhållande skulle det sammanlagda

dyrtidstillägget till envar blind, som åtnjöte blindhetsersättning, för

år 1941 uppgå till 125 kronor.

Beträffande kostnaderna för ytterligare dyrtidstillägg

har pensionsstyrelsen anfort, alt kostnaderna för en extra månadsutbetalning

under december månad med stöd av uppgifter rörande kostnaderna för dyr
Bilumq

till riksdagens protokoll t9il. 1 sami. Nr 304. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 304.

tidstillägg under första halvåret 1941 kunde antagas uppgå beträffande folkpensioner

och invalidunderstöd till omkring 12.5 miljoner kronor, varav på

staten omkring 10 miljoner kronor, samt beträffande barnbidrag (barntillägg)

till omkring 1 miljon kronor, varav på staten omkring 850,000 kronor. Kostnaden

för varje extra månadsutbetalning av blindhetsersättning kunde uppskattas

till 135,000 kronor, vilken kostnad helt komme att belasta statsverket.

Härtill komme ersättning åt postverket för utbetalning av dyrtidstillägg å

folkpensioner och invalidunderstöd, vilken kostnad torde böra beräknas till

64,500 kronor.

Yttranden över pensionsstyrelsens skrivelse den 30 augusti 1941.

över pensionsstyrelsens skrivelse den 30 augusti 1941 hava, efter remiss,

yttranden avgivits av socialstyrelsen, statskontoret, generalpoststyrelsen, socialvårdskommittén,

svenska stadsförbundet och svenska landstingsförbundet.

Svenska landskommunernas förbund, som jämväl erhållit tillfälle att yttra

sig i ärendet, har icke begagnat sig därav.

Folkpensioner, invalidunderstöd

och barnbidrag.

Beträffande pensionsstyrelsens uträkningar rörande levnadskos tnadsstegringen

för pensionärer och med dem jämställd

a har socialstyrelsen framhållit, att verkställda beräkningar syntes giva vid

handen, att nämnda stegring under tiden den 1 juli 1939 till den 1 juli 1941

uppgått till 25 å 30 procent. Socialstyrelsen hade därför icke anledning att

göra invändning mot det resultat, vartill pensionsstyrelsen därutinnan kommit.

Socialstyrelsen bär vidare anfört:

Det är visserligen sant, att levnadskostnaderna icke stegrats i samma utsträckning

för samtliga folkpensionärer. För pensionärer med inkomst i form

av naturaförmåner har inkomsten fastställts på grundval av de tidigare gällande

lägre priserna å de åtnjutna förmånerna. Det kunde då tänkas vara

lämpligt att för dessa pensionärer fastställa ett lägre dyrtidstillägg än för

övriga. Av olika skäl är det emellertid omöjligt att nu verkställa en teknisk

omräkning av pensionsbeloppen för ifrågavarande folkpensionärer eller att

fastställa nytt pensionsbelopp, grundat på ny ansökan. Lika litet som man

alltså nu, då det gäller att bedöma frågan om ett ytterligare dyrtidstillägg till

folkpensionärerna under innevarande år, kan taga hänsyn till att vissa pensionärer

fått en fördelaktigare ställning genom att de uppbära vissa naturaförmåner,

kan man göra någon åtskillnad av den anledningen, att vissa pensionärer

under nuvarande konjunkturer på arbetsmarknaden tillföras icke oväsentligt

större inkomster av arbete än vad som antogs vid fastställandet av

deras pensionsbelopp. Hänsyn till dessa olika omständigheter får i stället tagas

viel avgörandet i en framtid av frågan, örn en ändring av nuvarande bestämmelser

angående inkomstberäkningen skall genomföras enbart medelst

en teknisk omräkning av inkomstbeloppet eller genom ett helt nytt ansökningsförfarande.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 304.

11

Även socialvårdskommittén har funnit de av pensionsstyrelsen verkställda

summariska beräkningarna rörande understödstagarnas levnadskostnader icke

föranleda någon erinran. Efter att hava erinrat om den rabattering på

mjölk och smör, som för närvarande lämnades, har kommittén förklarat sig

hålla för troligt, att de nuvarande faktiska levnadskostnaderna för pensionärerna

icke komme att ytterligare minskas genom rabatteringsåtgärder så länge

nuvarande krisläge bestode, i varje fall icke i mera betydande grad. Man borde

därför nu utgå från den levnadskostnadsnivå, som det av pensionsstyrelsen

framlagda siffermaterialet utvisade.

Pensionsstyrelsens förslag att ytterligare dyrtidskompensation

skall beviljas har godtagits i samtliga yttranden, ehuru dock

i några yttranden betonats, att vissa olägenheter äro förenade med en anordning,

som innebär procentuella tillägg å utgående förmåner.

I fråga om storleken av skälig kompensation för dyrtiden

har erinran mot pensionsstyrelsens förslag om en ytterligare månadsutbetalning

icke framställts i yttrandena. Socialstyrelsen har påpekat att,

då levnadskostnadsstegringen läge mellan 25 och 30 procent, kompensation

med ett ytterligare månadsbelopp kunde anses skälig. Därigenom komme

nämligen dyrtidstillägg till pensionstagarna under innevarande år att utgå

med tillhopa 25 procent, vilket ju ungefär motsvarade den för dem inträdda

prisstegringen, så långt denna på det nu föreliggande materialet kunde bedömas.

Pensionsstyrelsens förslag rörande tidpunkten för utbetalning

av ytterligare dyrtidstillägg — under december månad — har

tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Generalpoststyrelsen, som visserligen

icke motsätter sig förslaget, har dock anfört vissa betänkligheter. Härom har

styrelsen yttrat:

December månad är för postanstalternas vidkommande den mest arbetstyngda

under hela året. Förutom den trafikökning, som förorsakas av julen

och årsskiftet, är antalet folkpensionsutbetalningar under denna månad avsevärt

större än under årets övriga månader, enär pensionskvitton då inlösas

för samtliga betalningsterminer (månad, kvartal, halvår och år). Sålunda inlöstes

i december 1940 582,000 pensionskvitton mot cirka 395,000 per månad

under de två första kvartalsmånaderna. Arbetet med folkpensionsgöromålen

vid postanstalterna blir under utbetalningsperioden i december månad innevarande

år särskilt krävande, enär då, samtidigt med utbetalningen av pensioner,

cirka 430,000 nya kvittenshäften för femårsperioden 1942—1946 skola

utlämnas. En utbetalning av dyrtidstillägg å folkpensioner och invalidunderstöd

under sagda månad skulle därför föranleda synnerligen stora svårigheter.

Förslaget örn ytterligare dyrtidstillägg jämväl å blindhetsersättningar

har avstyrkts av statskontoret men tillstyrkts eller

lämnats utan erinran i övriga yttranden. Statskontoret har erinrat, att redan

enligt gällande bestämmelser dyrtidstillägg å blindhetsersättning utginge med

ett belopp, vilket i runi tal motsvarade den kompensation för dyrtiden, som

folkpensionär med högsta tilläggspension i billigaste ortsgrupp komme att

erhålla, örn dyrtidstillägget å folkpension bestämdes till tre extra månads
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Departe
ments
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 304.

utbetalningar av pensionen. Tillräckliga skäl syntes därför icke föreligga för

en ytterligare förhöjning under innevarande år av blindhetsersättningen. Socialstyrelsen

har däremot framhållit, att anledning saknades att göra åtskillnad

mellan blindhetsersättningen, å ena, samt övriga förmåner, å andra sidan.

Socialvårclskommittén har givit uttryck åt samma uppfattning.

Beträffande kostnadsfrågan har svenska landstingsförbundet framhållit,

att i stället för att, såsom avsikten tidigare varit, landstingens utgifter

för hithörande ändamål år från år skulle minskas, en icke oväsentlig höjning

av desamma i stället komme att inträda. Detta måste bliva synnerligen kännbart

i nuvarande situation, då landstingens övriga utgifter vore stadda i stark

stegring.

Generalpoststyrelsen har vitsordat, att ersättning till postverket för dess bestyr

för utbetalning av ett extra dyrtidstillägg borde beräknas till 64,500

kronor.

Då beslut i början av innevarande år fattades örn dyrtidstillägg å folkpensioner,

invalidunderstöd, barnbidrag och blindhetsersättningar, bestämdes

storleken av dyrtidstilläggen med hänsyn till det förhållandet, att socialstyrelsens

levnadskostnadsindex från den 1 juli 1939 till den 1 oktober 1940

höjts från 108 till 126, d. v. s. med 162/3 procent. Dyrtidstillägget fastställdes

därvid till två manadsutbetalningar av de olika förmånernas årsbelopp, vilket

motsvarade just 162/3 procent av nämnda belopp.

Levnadskostnadsindex har sedermera stigit ytterligare, så alt detsamma den

1 juli 1941 uppgick till 140. Levnadskostnaderna hava sålunda sedan tiden

närmast före krigsutbrottet blivit höjda med 29.6 procent. Nämnda procenttal

avser visserligen, liksom socialstyrelsens levnadskostnadsindex överhuvud,

levnadskostnaderna för en familj med en årsinkomst av omkring 3,500

kronor; med hänsyn till vad pensionsstyrelsen, socialstyrelsen och socialvårdskommittén

i ärendet anfört förefaller det emellertid, som örn den levnadskostnadsökning,

vilken inträtt för pensionstagare och därmed jämställda

understödstagare, varit av ungefär samma storleksordning.

Pensionsstyrelsen har nu föreslagit, att ytterligare dyrtidstillägg under innevarande

år skall beviljas. Då de förmånstagare, om vilka nu är fråga, i allmänhet

hava en mycket lag inkomst, finner jag, i likhet med pensionsstyrelsen,

det icke rimligt, att de skola behöva nöja sig med en dyrtidskompensation,

som icke nämnvärt överstiger 50 procent av levnadskostnadernas stegring.

Ytterligare kompensation, utöver nu utgående 162/3 procent av förmånernas

årsbelopp, har också tillstyrkts i de i ärendet avgivna yttrandena —

såvitt angår de understödstagare, som åtnjuta folkpension, invalidunderstöd

eller barnbidrag, utan meningsskiljaktighet. Beträffande de blinda har statskontoret

däremot anmält avvikande mening samt ansett ytterligare dyrtidstillägg

icke böra utgå. Oaktat blindhetsersättningen utgår utan behovsprövning

i egentlig mening, torde huvuddelen av de blinda emellertid vara i det

läge, att de äro i stort behov av ytterligare dyrtidstillägg. Jag finner mig där
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 304.

13

för böra föreslå, att de blinda nu skola tillgodoses med dyrtidstillägg i samma

utsträckning som folkpensionärema.

Ehuru vissa olägenheter, såsom pensionsstyrelsen påvisat, äro förenade med

beviljandet av procentuella dyrtidstillägg å utgående förmåner av ifrågavarande

slag, synas tillräckliga skäl för att söka någon annan lösning för närvarande

icke föreligga.

Viss tvekan synes mig kunna råda beträffande storleken av den ytterligare

dyrtidsersättningen. De inkomster, örn vilka här är fråga, hålla sig på den

lägsta för livsuppehälle nödvändiga nivån och någon nämnvärd förmåga att

bära en stegring av levnadskostnaderna kan för dessa grupper av inkomsttagare

icke anses föreligga. De skäl, som i fråga om andra grupper tala för en

begränsning av kompensationen för stigande levnadskostnader, kunna sålunda

i detta fall icke anföras. Då levnadskostnadsökningen, enligt vad förut anförts,

uppgår till i det närmaste 30 procent samt tillräcklig kompensation för

dyrtiden icke i annan ordning torde lämnas, är å ena sidan ett extra månadsbelopp

av förmånerna, varigenom sammanlagt 25 procents tillägg skulle beviljas,

i underkant, men två månadsbelopp, varigenom tillhopa 331/,, procents

tillägg skulle utgå, för mycket. Jag skulle gärna hava sett, att det varit

möjligt att gå en medelväg. Med hänsyn, såvitt angår folkpensioner och invalidunderstöd,

till att utbetalningarna därav skola verkställas genom postverkets

försorg samt att utbetalning av annat än helt månadsbelopp stöter på

stora administrativt-tekniska svårigheter, har jag funnit mig böra stanna vid

alt föreslå, att ytterligare dyrtidstillägg, avseende senare hälften av innevarande

år, beviljas med belopp, som motsvarar en månadsutbetalning av den

förmån, varom fråga är. Utbetalningen symes böra äga rum i december månad.

Beträffande nu ifrågavarande dyrtidstillägg torde i tillämpliga delar böra

gälla samma regler som föreskrivits för redan bestämda dyrtidstillägg. Föreskrifter

i ämnet hava upptagits i en lag örn förhöjt dyrtidstillägg å folkpensioner,

invalidunderstöd och barnbidrag samt i en förordning om förhöjt

dyrtidstillägg å blindhetsersättning. Närmare redogörelse för innehållet i författningarna,

vilka anslutits till gällande bestämmelser, synes icke erforderlig.

Kostnaderna för de föreslagna dyrtidstilläggen torde böra bäras i samma

ordning som kostnaderna för förut beslutade tillägg, d. v. s. såvitt angår tilllägg

å blindhetsersättning helt av staten samt i övrigt av staten med bidrag,

såvitt angår barnbidrag, av kommunerna samt i fråga örn folkpensioner och

invalidunderstöd av kommuner och landsting.

Statsverkets kostnader synas, i enlighet med pensionsstyrelsens beräkningar,

kunna uppskattas till 10 miljoner kronor beträffande folkpensioner och

invalidunderstöd, 850,000 kronor i fråga om barnbidrag samt 135,000 kronor

såvitt angår blindhetsersättningar. Härtill kommer 64,500 kronor såsom

ersättning åt postverket för utbetalning av dyrtidstillägg å folkpensioner och

invalidunderstöd. Nu omförmälda belopp torde böra bestridas från de för

budgetåret 1941/1942 beviljade förslagsanslagen för ifrågavarande ändamål.

I anslutning till vad pensionsstyrelsen i förevarande sammanhang anfört

niliang lill riksdagens protokoll lilli. 1 sond. Nr 301.

3

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts preposition nr 304.

rörande vissa av dyrtidstilläggens konstruktion föranledda olägenheter vill

jag uttala, att kristillägg å statliga pensioner samt med sådana tillägg jämförliga

inkomsttillskott tills vidare vid tillämpning av 7 § lagen örn folkpensionering

icke böra anses utgöra inkomst.

Under åberopande av vad i det föregående anförts får jag hemställa, att

Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

dels antaga förenämnda förslag till

1) lag om förhöjt dyrtidstillägg å folkpensioner, invalidunderstöd

och barnbidrag samt

2) förordning om förhöjt dyrtidstillägg å blindhetsersättning,

dels medgiva, att de för budgetåret 1941/42 anvisade förslagsanslagen

till Bidrag till folkpensioner och invalidunderstöd

m. m., Barnbidrag och Ersättning åt blinda m. m. må

få tagas i anspråk för bestridande av kostnaderna för utbetalning

av de i det föregående omförmälda ytterligare dyrtidstilläggen

å respektive folkpensioner och invalidunderstöd,

barnbidrag samt blindhetsersättningar,

dels ock medgiva, att det för budgetåret 1941/42 anvisade

förslagsanslaget till Ersättning till postverket för pensionsutbetalningar

må få tagas i anspråk för bestridande av kostnaderna

för postverkets bestyr med utbetalning av de i det

föregående omförmälda ytterligare dyrtidstilläggen å folkpensioner

och invalidunderstöd.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt

förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet!

Sten-Erik Heinrici.

Stockholm 1941. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

413609

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1941:471 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om förhöjt dyrtidstillägg å folkpensioner, invalidunderstöd och barnb s. 5 i texten
  2. S2LU 1941:5 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om förhöjt dyrtidstillägg å folkpensioner, invalidunderstöd och barnbidrag, m. m., s. 1 i texten