Sök i Ratio Lex

Angående anvisande av medel till byggande av skogsvägar m. m

1941-10-17 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1941:312, Angående anvisande av medel till byggande av skogsvägar m. m

Dokumentets text

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 312.

21

Nr 312.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anvisande av

medel till byggande av skogsvägar m. m.; given Stockholms

slott den 17 oktober 1941.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 17

oktober 1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och folkhushållningsdepartementen

anför chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet PehrssonBramstorp

:

1933 års riksdag anvisade för budgetåret 1933/34 under utgifter för kapitalökning,

fonden för förlag till statsverket, ett reservationsanslag av 500,000

kronor att utgå såsom statsbidrag till vissa väg- och flotlledsbyggnader å

skogar i enskild ägo. Sedermera har för ändamålet anvisats för budgetåret

1934/35 500,000 kronor, för budgetåret 1938/39 350,000 kronor -— därav

300,000 kronor å tilläggsstat till riksstaten för nämnda budgetår —, för budgetåret

1939/40 100,000 kronor samt å tilläggsstat lill riksstaten för budgetåret

1940/41 1,000,000 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

22

Kungi. Maj.ts proposition nr 312

Genom beslut av årets riksdag (prop. nr 186; r. skr. nr 268) anvisades å

kapitalbudgeten till skogsväglånefonden ett reservationsanslag av 900,000

kronor.

Bestämmelserna rörande statsbidragets disposition finnas upptagna dels i

kungörelsen den 16 september 1933 (nr 549) angående statsbidrag till vissa

väg- och flottledsbyggnader å skogar i enskild ägo, med däri genom kungörelse!

na 349/1938, 187/1941 och 493/1941 gjorda ändringar, och dels i cirkulär

den 16 september 1933 (nr 550) med däri genom cirkulär 188/1941 vidtagen

ändring. Enligt dessa bestämmelser må från anslaget anvisas dels statsbidrag

för utförande av väg- och flottledsbyggnad, dels statsbidrag för uppförande

av skogshärbärge eller annan liknande förläggning, dels ock särskilt

forvaltningsbidrag. Statsbidrag kan beviljas till 25 procent av den godkanda

kostnaden för företaget, dock att Kungl. Majit kan, då särskilda skäl

däi till äro, medgiva statsbidrag till högst 50 procent av nyssnämnda kostnad.

Bestämmelserna angående lan fran skogsväglånefonden äro upptagna i

kungörelsen den 6 juni 1941 (nr 492).

I skrivelse den 12 juli 1941 har 1936 års skogsutredning gjort framställning

örn anvisande av ytterligare 2,800,000 kronor till bidrag till väg- och

fiotdedsbyggnader å skogar i enskild ägo samt 300,000 kronor såsom kapitalt

orstarkning av skogsväglånefonden. Tillika har utredningen hemställt

dels att skogsvägföretag, som skogsvårdsstyrelsen styrkt vara av betydelse för

bränsleförsörjningen och som komme till utförande under nuvarande kris,

skulle bliva berättigade till statsbidrag med 50 procent av anläggningskostnaderna,

dels att skogsvårdsstyrelserna måtte tillerkännas ersättning för sina

kostnader under innevarande budgetår för planläggning av skogsvägsföretag,

som på grund av krisen ej kunnat utföras, dels ock att åt skogsvårdsstyrelserna

måtte uppdragas att snarast vidtaga erforderliga åtgärder för genomförande

av ett i skrivelsen skisserat program för skogsvägbyggandet.

Skogsutredningen har såsom allmän motivering till sina förslag anfört i

huvudsak följande.

.. Skogstillgångarna i vårt land äro stora och synas tillräckliga att möta en

aven långvarig bränslekris. Vedskogsförrådens belägenhet i förhållande till

konsumtionsorterna är emellertid i stort sett ogynnsam, vilket medför långa

oc i arbetskrävande transporter. Denna olägenhet skärpes med nuvarande

stora veduttag i mycket snabb takt och innebär en fara för överavverkning

eller i varje lall ett tillgripande av gagnvirkesduglig skog inom sådana ur

transportsynpunkt atkomliga områden, där veduttaget hittills skett i mellersta

och sodra Sverige. Denna nödtvungna övergång till utnyttjande av liögvärdiga

sortiment till bränsleändamål i de mer lättillgängliga skogsbygderna

mäste automatiskt^ medföra en höjning av vedpriserna. Emellertid är en sådan

prisstegring på bränslesortimenten ur många synpunkter föga önskvärd,

bor övre^ Norrland skulle en prisstegring medföra utökning av vedproduktionsomradena

men även ökade transportproblem rent lokalt sett. Då därjämte

långtransportvägarnas kapacitet beräknas vara tillfullo utnyttjad redan

med nuvarande transportkvantiteter, synes det icke vara möjligt att i avsevärt

mycket större omfattning än hittills nyttiggöra de norrländska vedreserverna

i södra Sverige. Särskilt i landets mellersta och södra delar skulle

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 312.

23

prisstegringen helt visst medföra, att gagnvirke i betydligt större omfattning

än hittills bleve upparbetat till vedsortiment, enär någon motsvarande stegring

i priset på timmer och massaved knappast kan förväntas. I fall av en

långvarig kris skulle en sådan företeelse menligt inverka på industriens råvaruanskaffning

i framtiden. Även örn det torde vara omöjligt att belt undvika

dessa olägenheter, är det uppenbart att allt bör göras för att mildra

verkningarna därav. Den mest angelägna åtgärden, som också ligger närmast

till hands, blir då att i mellersta och södra Sverige söka fördela veduttaget

över all tillgänglig areal.

Avverkningen av gagnvirke för industriellt ändamål är under nuvarande

kris i viss mån inskränkt. De flesta industrier, som taga sin råvara från skogen,

söka emellertid av olika anledningar uppehålla driften om ock mångenstädes

i mindre skala än normalt. Detta jämte önskvärdheten av att visst

råvarulager alltid må finnas tillgängligt för framtida behov nödvändiggör

sannolikt industriavverkningar av tillsvidare omkring 70 å 80 procent av normal

omfattning. Det totala uttag från skogarna, som därvid uppstår, innebär

i förhållande till tillväxten en högst betydande överavverkning, vilken

icke kan uttagas under en längre följd av år utan allvarligt men för skogsproduktionen

och skogsnäringen.

Genom förfrågan hos ett antal skogsvårdsstyrelser har klarlagts, att även

i södra Sverige betydande arealer finnas, varifrån avverkning av bränslesortiment

ej kan äga rum av brist på lämpliga transportvägar. För Södermanlands,

Jönköpings, Kalmar, Värmlands och Örebro län utgör summan

av skogsmarksarealen 1,990,500 hektar, medan motsvarande arealen skogsmark,

som är tillgänglig för vedavverkning, är 1,680,500 hektar, d. v. s. cirka

84 procent av den förra. En överavverkning måste drabba de lättillgängligaste

områdena särskilt hårt, vilket är så mycket sannolikare, som stora delar

av dessa områden även före krisen deltagit i vedproduktionen och sålunda

redan tidigare skattats på för vedsortiment tjänlig skog i med hänsyn

till skogsvården lämplig omfattning. Det är i detta läge av synnerlig vikt, att

de för vedavverkning nu icke tillgängliga områdena i landets mellersta och

södra delar genom anordnande av vägförbindelser bringas inom vedproduktionsrayonen.

Byggandet av skogsbilvägar har länge varit föremål för statsmakternas intresse,

i det att sedan år 1933 vid upprepade tillfällen medel anslagits för

statsbidrag till vissa väg- och flottledsbyggnader å skogar i enskild ägo. I

och med motorismens utveckling och den alltfort skeende rationaliseringen

inom skogsbruket har bilen fått ökad användning som transportmedel för

skogsprodukter. I samma mån har kravet på ett ändamålsenligt ordnande

av skogsbrukets egna transportvägar vuxit i styrka. Under nu rådande kris,

då avverkningen av bränslesortiment för avsalu ungefär femdubblats, framstår

vikten av ett välordnat transportväsende med än större skärpa. Bränsleförsörjningsfrågan

är med andra ord i hög grad ett transportproblem. Särskilt

ur denna synpunkt utgör ett effektivt skogsvägnät en faktor av största

betydelse för ekonomisk beredskap. Ej nog därmed; även för skogsvårdens

rätta bedrivande, varvid mera svårtillgängliga områden icke få lämnas åsido,

medan andra alltför hårt belastas, äro vid planlagda skogstransportvägar av

grundläggande betydelse.

Efter att lia lämnat en redogörelse för vad vid årets riksdag förekommit

i fråga örn medelsanvisning för nu ifrågavarande ändamål, har utredningen

till belysande av behovet av skogsvägar och kostnaden därför i följande två

tabeller lämnat en sammanställning över vissa från skogsvårdsstyrelserna inkomna

svar angående byggandet av skogsvägar.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 312.

re Tabell 1.

Län

(landstingsområde)

Areal prod.

skogsmark

ha

Ur bränsle- avverknings- synpunkt

icke tillgäng- lig areal

ha

Beräknad årlig avverk- ning av bränslesorti- ment å i kol. 3 redo- visad areal

lin3

1

Behov av skogsbilvägar

för i kol. 3 redovisad

areal

totalt

pr ha

längd km | kostnad kr. i

1

2

3

4

5

6

7

Uppsala ........

233,900

10,000

35,000

3.5

36

200,000

Södermanlands ..

281,700

60,000

60,000

1.0

100

500,000 !

Östergötlands____

468,300

1 40,000

1 80,000

2.0

200

800,000

Jönköpings ......

550,800

100,000

500,000

5.0

2,500

5,000,000

Kronobergs......

481,500

6,000

18,000

3.0

50

150,000

Kalmar 1. norra..

321,500

30,000

100.000

3.3

300

1,200,000

> > södra..

265,300

120,000

50,000

2.5

55

200,000

Skaraborgs ......

255,100

18,000

20,000

1.1

100

300,000

Värmlands ......

2 400,000

70,000

500,000

7.1

342

1,661,000

Örebro..........

436,500

50,000

150,000

3.0

40

200,000

Västmanlands....

327,800

120,000

1 40,000

2.0

50

268,000

Kopparbergs ....

1,473,400

400,000

1,000,000

2.5

1,400

5,600,000

Gävleborgs ......

1,236,700

250,000

1,000,000

4.0

2,220

12,500,000

Västernorrlands ..

1,666,600

735,000

2,000,000

2.7

3,500

17,500,000

Jämtlands ......

3 1,200,000

278,000

1,390,000

5.0

1,660

4,260,000 j

Summa

9,599,100

2,087,000

6,943,000

3.3

12,553

50,339,000 I

1 Siffran erhållen med ledning av avgivna svar. — 2 Endast */s av länet. — 3 Den del av

länet som kan komma ifråga i detta sammanhang.

Tabell 2.

Län

(landstingsområde)

Till hösten 1942

kunna färdig- ställas skogsbil- vägar i nedan- stående omfatt- ning

Vedfångst

säsongen

1942—43

å områden

som berö- ras av

vägar i

kol. 2, lm3

Anslagsbehov 1

Bidrag j Lån

1

)4i/42 för

S:a 5+6

70 % av

kol. 3

vägar i

För-

valt-

nings-

bidrag

kol. 2

Total- summa

Kol. 7 + 8

km

kronor

k

rönö

r

1

2

3

4

6

6

7

8

»

Uppsala ........

25

150,000

27,000

75,000

30,000

105,000

21,000

126,000

Södermanlands ..

100

500,000

60,000

250,000

100,000

350,000

70,000

420,000

Östergötlands ....

100

440,000

■100,000

220,000

88,000

308,000

61,600

369,600

Jönköpings ......

100

200,000

100.000

100,000

40,000

140,000

28,000

168,000

Kronobergs......

25

75,000

12,000

37,500

15,000

52,500

10,500

63,000

Kalmar 1. norra..

120

480,000

100,000

240,000

96,000

336,000

67,200

403,200

> > södra..

55

200,000

50,000

100,000

40,000

140,000

28,000

168,000

Skaraborgs ......

25

75,000

20,000

37,500

15,000

52,500

10,500

63,000

Värmlands ......

34

170,000

50,000

85,000

34,000

119,000

23,800

142,800

Örebro..........

15

75.000

150,000

37,500

15,000

52,500

10,500

63,000

Västmanlands____

40

230,000

■200,000

115,000

46,000

161,000

32,200

193,200

Kopparbergs ....

150

600,000

150,000

300,000

120,000

420,000

84,000

504,000

Gävleborgs......

250

1,250,000

300,000

625,000

250,000

875,000

175,000

1,050,000

Västernorrlands ..

76

270,000

150,000

135,000

54,000

189,000

37,800

226,800

Jämtlands ......

150

385,000

250,000

192,500

77,000

269,500

53,900

323,400

Summa

1,205; 5,100,000 1,719,000 | 2,550,000 1,020,000 3,570,000; 714,000 4,284,000

1 Siffran erhållen med ledning av avgivet svar.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 312-

25

I anslutning till tabellerna har utredningen anfört bland annat:

Siffrorna i tabellerna lia tillkommit genom överslagskalkyler, byggda på

den kännedom, skogsvårdsstyrelsepersonalen äger beträffande sina tjänstgöringsområden.

Uppskattningen av den s. k. icke tillgängliga arealen (tali.

1, kol. 3) torde därför få tillmätas viss grad av säkerhet. Denna areal utgör

inom det undersökta området 2,087,000 hektar eller cirka 23 procent av

skogsmarkens areal. Örn materialet uppdelas i två grupper, den ena omfattande

Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands och Jämtlands lån, den

andra övriga län, erhålles för norra gruppen en icke tillgänglig areal av

cirka 30 procent av skogsmarksarealen, medan motsvarande siffra för södra

gruppen är 10.5 procent.

Inom denna för bränsleavverkning nu oåtkomliga areal beräknas årligen

under minst tre år kunna utvinnas drygt 6.9 miljoner kubikmeter löst mått

bränsleprodukter. Denna kvantitet fördelar sig på norra gruppen med 5.4

och på södra gruppen med 1.5 miljoner kubikmeter löst mått. Här är uppskattningen

väsentligt svårare. Per hektar sett växlar det uppskattade uttaget

mellan lägst 1.0 kubikmeter löst mått och högst 7.1 kubikmeter löst mått,

medan medeltalet uppgår till 3.3 kubikmeter löst mått. I betraktande av den

upplagring av för bränslesortiment lämplig skog, som skett inom dylika områden,

är kvantiteten sannolikt mycket lågt beräknad.

För att nyttiggöra hela den icke tillgängliga arealen skulle erfordras sammanlagt

12,553 kilometer skogsbilvägar, som i anläggning beräknas kosta 50.3

miljoner kronor. Skogsvårdsstyrelsernas uppfattning om erforderlig väglängd

per ytenhet är starkt varierande. Skogsvårdsstyrelsen i Jönköpings län intar

i detta hänseende en särställning med 25 meter per hektar eller ett teoretiskt

inbördes vägavstånd av blott 400 meter, vilket förefaller innebära en

överskattning. Å andra sidan torde behovet i flera fall vara underskattat.

Den totala längden (tab. 1, kol. 6), 12,553 kilometer, innebär ett teoretiskt

inbördes avstånd mellan vägarna av cirka 1,700 meter. För norra gruppen

är motsvarande värde 1,900 meter och för södra gruppen 1,100 meter. Det

verkliga inbördes vägavståndet är givetvis beroende av impedimentarealens

storlek och blir sålunda väsentligt större särskilt i de norra länen. Sannolikt

innebära de redovisade våglängderna ett största hästkörningsavstånd inom

motsvarande områden av för norra gruppen 2—2.5 kilometer och för södra

gruppen 1—1.5 kilometer. En god jämförelse erbjuder en statistik i fråga

örn skogsvägbyggnad å enskilda skogar, som upprättats av skogsvårdsstyrelsernas

förbunds centralråd och sorn hämtats ur fastställda vägplaner, i

vilka båtnadsarealen av skogsmark finnes angiven. Genomsnittligt för alla

vägföretag ger denna statistik ett teoretiskt inbördes vägavstånd av 1,666 meter.

Det får sålunda anses berättigat draga den slutsatsen, att det i tab. 1,

kol. 6 redovisade sammanlagda vägbehovet är normalt i förhållande till den

redovisade arealen. Kostnaderna lia beräknats till cirka 4 kronor per längdmeter,

vilket innebär en stegring jämfört med tidigare medeltal.

I tab. 2 besvaras dels frågan huru stor del av de erforderliga vägarna, som

— förutsa It anslag — kunna tänkas färdigställda till hösten 1942, och dels

frågan örn storleken av den vedkvantitet, som kunde beräknas bliva utfraktad

utefter de nya vägarna under säsongen 1942/43. I övrigt innehåller tabellen

av utredningen verkställda beräkningar av anslagsbehoven. De uppgifter,

som återfinnas i tab. 2, angående väglängd och vedfånget lia av skogsvårdsstyrelserna

uppenbarligen beräknats med stor försiktighet. Man kail

sålunda anse, att såväl våglängderna som den beräknade vedfångsten icke

stå i rätt relation till uppgifterna i tab. 1, kol. 6 respektive 4. Vad beträffar

vägbyggnad upptages i tab. 2 cirka Vin av totala behovet eller 1,265,000 längd
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 312.

meter, medan första säsongens vedfångst uppskattats till 1,719,000 kubikme1,

“ löst mått. För byggande av dessa vägar åtgå grovt räknat omkring

600,000 dagsverken. Det itab. 2 beräknade anslagsbehovet förutsätter bien

ag med 50 procent exell lån med 20 procent av beräknad kostnad. Härtill

nar lagts förvaltningsbidrag med 20 procent av summa bidrag och lån. Beräknas

förvaltningsbidraget på endast det förra beloppet, uppstår en sänkning

av cirka 200,000 kronor.

Skogsutredningen har upplyst, att samtliga hörda skogsvårdsstyrelser med

undantag av en ha tillstyrkt, att åtgärder vidtagas för att få till stånd en

utökning av skogsvägbyggandet.

Rörande behovet av arbetskraft för genomförande av det ifrågasatta vägbyggandet

har skogsutredningen anfört att arbetskraftåtgången för vägbyggnaderna

överslagsvis beräknats till cirka 600,000 dagsverken. Detta innebure

en erforderlig arbetsstyrka örn exempelvis 4,000 man under sex månader

eller 8,000 man under tre månader. Tänktes arbetet fördelat på fjorton

län, bleve den genomsnittliga arbetsstyrkan per län ej så stor, att svårigheterna

för densammas anskaffande ansåges oöverkomliga.

Vad beträffar storleken av det statsbidrag utan återbetalningsskyldighet,

som bör utgå till här avsedda vägar, har skogsutredningen ansett, att de

vägföretag, som skogsvårdsstyrelsen funnit vara till gagn ej blott för skogsvården

i allmänhet utan jämväl för bränsleförsörjningen och som komme

till utförande under nuvarande kris, borde vara berättigade till bidrag med

50 procent av den beräknade kostnaden och att sålunda den senare omständigheten

borde anses såsom ett sådant särskilt skäl, varom talades i förutnämnda

kungörelse i ämnet.

I fråga om medelsbehovet har utredningen yttrat:

utPräglad brist på arbetskraft icke uppstår och om ovannämnda förslag

angående statsbidragens storlek kan förverkligas, torde skogsvägbyggandet

komma till stånd i större omfattning, än skogsvårdsstyrelserna vågat

förutsätta. Utredningen anser därför att omkring 5 miljoner kronor nu böra

hallas disponibla för detta ändamål. Med hänsyn till redan anvisade medel

skulle ett tillskott av 3.1 miljoner kronor erfordras, varav 2.8 miljoner för

täckande av bidrag till vägföretagen och skogsvårdsstyrelsernas förvaltningskostnader

samt 0.3 miljoner för utökning av skogsväglånefonden.

Ett ökat skogsvägbyggande förutsätter en omfattande propaganda och

planläggningsverksamhet från skogsvårdsstyrelsernas sida. Med anledning

därav ha dessa nu tillfrågats, huruvida särskilda förvaltningsmedel vore erforderliga

för denna verksamhets bedrivande innevarande år. Vissa styrelse1"

ha framhållit att så vöre fallet. Skogsutredningen anser därför att skogsvardsstyrelserna

böra beredas möjlighet att vid behov erhålla förskott å förvaltningsbidrag

för planläggning av skogsbilvägar.

Med hänsyn till nu rådamie kris, under vilken det framtida läget ej för

längre tid kan förutsägas, får det även anses rimligt, att skogsvårdsstyrelserna

garanteras ersättning för havda planläggningskostnader beträffande

sådana företag, som av i huvudsak krisbetonade anledningar ej komma till

utförande.

Över skogsutredningens förslag lia efter remiss yttranden avgivits av statskontoret,

skogsstyrelsen, statens arbetsmarknadskommission, statens bröns
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 312.

27

lekommission, Sveriges skogsägareförbund och Sveriges skogsägareföreningars

riksförbund. I samtliga yttranden har skogsutredningens förslag i huvudsak

tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Statens bränslekommission har anfört i huvudsak följande.

Det torde vara uppenbart, att det i nuvarande bränsleförsörjningsläge

skulle vara synnerligen önskvärt ait genom utbyggandet av ett nät av skogsvägar

öppna nya områden för vedfångst. Genom lägre transportkostnader

skulle härigenom skapas en möjlighet att motverka prisstegringar på veden.

Genom att vedavverkningarna kunde förläggas till nya områden med god

tillgång på vedskog skulle avverkningarna i bättre belägna skogar, där de

senaste årens stora vedhuggningar i många fall redan nödvändiggjort upphuggning

till ved av gagnvirkesträd, i motsvarande grad kunna minskas.

Det synes å andra sidan böra beaktas, att värdet av dessa fördelar avsevärt

förringades, därest omfattande vägbyggen skulle draga arbetskraft från vedhuggningarna.

Kommissionen förutsätter emellertid, att — med hänsyn till

den arbetslöshet som för närvarande råder och som i händelse av krisens

fortsättning väl kan förväntas ytterligare förvärras — sådan arbetskraft som

icke lämpligen kan utföra skogsarbete skall kunna sysselsättas vid här ifrågasatta

vägarbeten. Med hänsyn till att avverkningsprogrammets genomförande

är i väsentlig mån en fråga om arbetskraft anser kommissionen det

däremot ej lyckligt, därest igångsättandet av omfattande vägarbeten skulle

komma att medföra allvarlig konkurrens om skogsbrukets arbetskraft.

Med hänsyn till vad nu anförts och under förut angivna förutsättningar

tillstyrker kommissionen ifrågavarande framställning.

Sveriges skogsägareförbund har yttrat i huvudsak följande.

Förbundet får för sin del bestyrka riktigheten av skogsutredningens uttalande,

att fara föreligger att de stora bränsleavverkningarna i vissa landsdelar

icke låta sig inordnas inom en god skogsvårds ram samt att de kunna

föranleda, att högvärdiga sortiment upparbetas till ved. De påtagliga svårigheter,

med vilka bränsle- och trafikkommissionerna haft att kämpa, när det

gällt att överföra vedöverskottet i mellersta och övre Norrland till konsumtionsområdena

i södra Sverige, ha tydligt visat, att de stora tillgångarna av

vedskog i Norrland icke kunna i utsträckt omfattning påräknas för täckande

av de ständigt ökade behoven i industriområdena och tätorterna i landet

söder om Dalälven. Det kan därför knappast undvikas, att de stora vedkvantiteter,

som i nuvarande läge nödvändigtvis måste anskaffas för de sydsvenska

konsumtionsområdena, även få till betydande del framskaffas ur

skogarna i dessa landsdelar. Detta stöter emellertid redan nu på svårigheter

ur skogsvårdssynpunkt samt med hänsyn till ett tekniskt rätt utnyttjande

av det vid avverkningarna utfallande virket. Inom stora delar av de sydorf!

mellansvenska skogsområdena bär god avsättning för vedsortimenten,

särsk i 11 av lövskog, funnits redan under normala förhållanden. Några större

reserver av outnyttjad vedskog finnas icke inom sådana områden. Vidare är

att märka, att en ej ringa del av syd- och mellansveriges skogar varit underkastade

en relativt god skogsvård med tidiga gallringar och andra beståndsvårdande

huggningar, varvid bränslesortimenten successivt uttagits. I Bergslagens

kolningstrakter lia de sedan länge hell utnyttjats.

I detta läge har det ej kunnat undvikas, att många skogsägare måst tillgripa

gagnvirkesduglig skog för all fullgöra sina vedproduktionsåligganden.

I än större omfattning lärer della bliva fallet, örn krisen fortsätter. Det torde

väl knappast behöva framhållas, att ett sådant utnyttjande av våra skogstillgångar

vore olyckligt med hänsyn lill träindustriernas framtida råvaruförsörjning.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 312.

Förbundet delar skogsutredningens mening, att det under dessa förutsättningar

är synnerligen angeläget, att de reserver av vedskog, som ännu finnas

i vissa delar av de lättillgängligare syd- och mellansvenska skogsområdena,

snabbast möjligt mobiliseras. Dessa reserver lia samlats i skogsområden,

där vägförbindelserna varit så dåliga, att de relativt lågvärdiga vedsortimenten

ej kunnat bära kostnaden för sin uttransport. Den rätta åtgärden

är då, såsom utredningen ock föreslagit, att genom byggande av skogsbilvägar

skapa förutsättningar för bränslesortimentens uttransport. Förbundet

får alltså tillstyrka vad skogsutredningen härom föreslagit. Givetvis böra

dessa vägbyggnader från början anordnas så, att de i framtiden kunna betjäna

skogsbruket i dess helhet inom respektive områden.

Rörande behovet av sådana vägbyggnader har utredningen framlagt viss,

från skogsvårdsstyrelserna införskaffad statistik. Förbundet kan icke jäva

riktigheten av denna. Förbundets erfarenhet går dock närmast i den riktningen,

att behovet av skogsbilvägar är större än vad den framlagda statistiken

visar. Måhända torde skogsvårdsstyrelserna av försiktighetsskäl ha räknat

i underkant.

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund har uttalat bland annat följande.

Riksförbundet vill framhålla önskvärdheten av att, därest bidragsmedel till

skogsvägbyggen även i fortsättningen bliva tillgängliga, bidragens storlek om

möjligt avvägas med hänsyn till de i olika delar av landet mycket varierande

premisserna för skogsvägbygge. Sålunda torde amortering av ett vägbyggnadsföretag

i landets södra delar — där våglängderna bliva kortare, räknat

per hektar produktiv skogsmark — kunna ske betydligt fortare än norrut

på grund av de avsevärda skillnaderna i markernas produktionsförmåga.

Även till andra förhållanden, såsom bland annat speciellt svårartad terräng,

eller förlängd sträckning av vägen på grund av förekomst av mossar och impediment

och för att finna anslutning till redan befintlig väg, synes enligt

förbundets mening rätteligen hänsyn böra tagas vid avvägningen av bidragets

storlek.

Man torde få räkna med att, även med stora statliga bidrag, för många

och då speciellt mindre skogsägare svårigheter uppstå att med kontanta medel

och även med arbete in natura finansiera sina andelar i vägbyggnadsföretag.

För att underlätta och ytterligare stödja en önskvärd snabb utveckling

av skogsvägbyggandet har statsmakterna anvisat medel till skogsväglånefonden.

I Kungl. Maj:ts kungörelse angående denna fond föreskrives att

lån jämte bidrag icke böra överskrida 70 procent av företagets beräknade

kostnad. Då efter vad i föregående sagts, förutsättningarna för vägbyggenas

genomförande kunna vara ytterst varierande, skulle det enligt förbundets

uppfattning vara välbetänkt om skogsstyrelsen kunde givas bemyndigande

att efter särskild prövning bevilja lån till högre belopp om så skulle visa sig

erforderligt.

Vid planläggningen av nu ifrågavarande skogsvägar bör det givetvis ankomma

på skogsvårdsstyrelserna att nogsamt beakta, att sträckningen av

vägarna kommer att ske med aktgivande på alt de kunna inrangeras i ett

så småningom utbyggt rationellt vägsystem över skogarna.

Då skogsutredningens hemställan, som nu i första hand avser att genom

ett forcerat vägbyggnadsarbete underlätta vedanskaffningen inom vissa aktuella

områden, är att anse icke blott som en tillfällig åtgärd för lösande av

ett trängande krisproblem utan även avser ett bevarande av nu välbelägna

skogstillgångar på längre sikt och för högvärdigare ändamål än brännved

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl Maj:ts proposition nr 312.

och därjämte har betydelse för en framtida ytterligare intensifiering av

skogsbruket inom berörda områden vill riksförbundet på det livligaste tillstyrka

denna skogsutredningens hemställan.

Statskontoret har anfört följande.

I framställningen har föreslagits, att för skogsvägföretag, som vederbörande

skogsvårdsstyrelse funne vara av betydelse för bränsleförsörjningen och som

bomme till utförande under nuvarande kris, skulle kunna erhållas statsbidrag

med 50 procent av anläggningskostnaden. Statskontoret vill erinra, att,

jämlikt av riksdagen godkända grunder för ifrågavarande understödsverksamhet,

bidrag och lån sammanlagt icke må överstiga 70 procent av nämnda

kostnad. Förslaget innebär alltså, att av det totala statsunderstödet h skulle

kunna utgöra bidrag och 2/t lån. Enligt statskontorets mening är denna proportion

mellan bidrag och lån icke tilllredsställande. Ämbetsverket anser det

i varje fall i allmänhet icke böra ifrågakomma, att bidrag beviljas till en så

betydande andel av anläggningskostnaden som 50 procent.

Vidare vill statskontoret bringa i erinran, att i motionen I: 62 vid årets

riksdag föreslagits, att riksdagen vid tillstyrkande av det av Kungl. Majit

äskade anslaget till statsbidrag till väg- och flottledsbyggnader å skogar i enskild

ägo skulle bos Kungl. Maj :t hemställa, att bidrag till byggande av enkla

skogsvägar som regel skulle utgå med 50 procent av den beraknade kostnaden,

samt att jordbruksutskottet i av riksdagen godkänt utlåtande i ämnet

(nr 2) i anledning av motionen uttalat, att det icke syntes vara lämpligt att

på förhand angiva, vilket bidrag i regel borde utgå. Statskontoret, som delar

den av jordbruksutskottet hävdade uppfattningen, vill därjämte framhålla,

att det måste anses vara stridande mot vedertagna principer för beviljande

av statsbidrag, att bidragssökande förklaras äga rätt till understöd. Vid nu

angivna förhållanden och då Kungl. Majit redan enligt gällande författning

rörande bidrag till byggande av skogsvägar och flottleder äger möjlighet att,

om särskilda skäl därtill äro, medgiva bidrag intill 50 procent av den av

skogsvårdsstyrelsen godkända kostnaden för företaget, anser statskontoret,

att _ även om det procenttal, efter vilket bidrag till ifrågavarande ändamål

för närvarande normalt utgår, eller 25 procent tinnes böra höjas ändring

likväl icke bör vidtagas i författningsföreskrifterna.

Med avseende å förslaget, att skogsvårdsstyrelserna skulle erhålla ersättning

av statsmedel för vissa planläggningskostnader, vill statskontoret uttala,

att ämbetsverket förutsätter, att gottgörelse må lämnas endast för sådana

verkliga merutgifter för skogsvårdsstyrelses verksamhet, som styrelsen visar

vara föranledda av skogsvägplanläggning.

Statens arbetsmarknadskommission har framhållit att det - för att där

så vore möjligt kunna anordna gemensamma arbetsplatser för till arbetena

hänvisade arbetslösa — syntes kommissionen ur arbetsmarknadssynpunkt angeläget,

att planerna för anläggande av skogsvägar och cykelstigar samt vägförbindelser

i övrigt i möjligaste mån samordnades.

Under innevarande års riksdag lia avsevärda belopp anvisats för understödjandet

av vägbyggnader å landets skogar. Sålunda lia dels eli belopp av

1,000,000 kronor anvisats att användas såsom statsbidrag tor byggande av

skogsvägar och dels ett belopp av 900,000 kronor ställts lill förfogande för

att utlämnas såsom lån för samma ändamål. Av utredningen framgår emel
-

Departements
chefen.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 312.

lertid att dessa medel icke torde vara tillräckliga för att få till stånd vägbyggnader

i den omfattning som i nuvarande läge anses erforderligt. Vad som

for närvarande i så hög grad aktualiserar frågan örn skogsvägbyggandet, är

framfor allt problemet örn landets försörjning med vedbränsle. De under krisen

med varje år stegrade uttagen av vedbränsle ur landets skogar synas för

skogsbruket i mellersta och södra Sverige medföra risk för en icke obetydlig

överavverkning i de med hänsyn till transportförhållandena bättre belägna

skogarna. En viss fara föreligger även för att inom de mera välbelägna

skogsområdena ett misshushållande sker med värdefull skog för utvinnande

av bränsleprodukter. Uppenbarligen kan det befaras, att dessa missförhållanden

snabbt ökas vid en förlängning av krisen. Enligt vad utredningen ger

vid handen torde emellertid i södra Norrland samt mellersta och södra delarna

av landet ännu finnas betydande skogsområden, som skulle kunna

exploateras för vedavverkning ävensom annan avverkning, därest tillgång på

vagar funnes för vedens och virkets uttransporterande. Ett snabbt utbyggande

av skogsvägarna är med hänsyn härtill behövligt. Såsom utredningen framhållit

underlättas härigenom icke blott vedförsörjningen utan även skogsskötseln

och virkesproduktionen i allmänhet. För framtiden kommer nämligen

ett väl utbyggt vägnät på landets skogar att öka skogsbrukets bärkraft.

I anslutning till skogsutredningens förslag tillstyrker jag därför, att ytterligare

medel för ifrågavarande ändamål nu ställas till förfogande. Beträffande

medelsbehovet har utredningen ansett, att ett belopp av 2,800,000 kronor

borde anvisas till statsbidrag och ett belopp av 300,000 kronor borde

tillföras skogsväglånefonden. Mot storleken av anslagsäskandena är från min

sida intet att erinra.

Skogsutredningen har i sin skrivelse även hemställt, att skogsvårdsstyrelserna

skulle tillerkännas ersättning för kostnader, som styrelserna haft under

innevarande budgetår för planläggning av skogsvägföretag, vilka på

grund av krisläget icke kunnat komma till utförande. Skäl synas tala för att

så i viss utsträckning kan ske. Frågan härom bör emellertid prövas från fal]

till fall. Beträffande den procentsats, med vilken statsbidrag bör utgå till

vägföretag, som är av betydelse för vedförsörjningen, torde denna fråga få

avgöras av Kungl. Majit vid prövning av ansökningar örn bidrag enligt gällande

grunder.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen

att å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1941/42 anvisa
dels

å driftbudgeten under nionde huvudtiteln till Skogsvård

m. m.: Väg- och flottledsbgggnader å skogar i enskild

ägo ett reservationsanslag av .......... kronor 2,800,000;

dels ock å kapitalbudgeten under statens utlåningsfonder

till Skogsväglånefonden ett reservationsanslag

av ................................. kronor 300,000.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 312.

31

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen att

proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Richard Jobson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1941:474 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående ytterligare bidrag till uppförande av brandtorn m. m. s. 7 i texten
  2. JoU 1941:82 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående anvisande av medel till byggande av skogsvägar m. m. jämte i ämnet väckt motion. s. 8 i texten