Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om uppskov med allmän fastighetstaxering m. m

1941-11-07 · 18 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 18 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1941:334, Med förslag till förordning om uppskov med allmän fastighetstaxering m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

1

Nr 334.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om uppskov med allmän fastighetstaxering m. m.;

given Stockholms slott den 7 november 1941.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till förordning om uppskov med allmän fastighetstaxering

m. m.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang lill riksdagens protokoll 19M. I sami. Nr 334.

I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

Förslag

till

förordning om uppskov med allmän fastighetstaxering m. m.

Härigenom förordnas,

dels att den allmänna fastighetstaxering, som jämlikt bestämmelserna i

2 § 1 mom. taxeringsförordningen och 12 § 1 mom. kommunalskattelagen

skall verkställas år 1943, i stället skall äga rum år 1944,

dels ock att vad i 12 § 2 moni. kommunalskattelagen stadgas därom, att

nya taxeringsvärden skola åsättas därest under löpande taxeringsperiod fastighets

värde genom någon i lagrummet angiven omständighet så minskats

eller förhöjts att därav föranledes en minskning eller ökning av taxeringsvärdet

med minst en femtedel, skall såvitt angår särskild fastighetstaxering

år 1943 äga tillämpning där av dylik omständighet föranledes en minskning

eller ökning av taxeringsvärdet med minst en tiondel.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7 november

1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför:

Sedan fråga uppkommit om eventuellt uppskov med den allmänna fastighetstaxering

som enligt gällande skattelagstiftning skall äga rum år 1943,

upprättades inom finansdepartementet en promemoria rörande frågan, dagtecknad

den 22 september 1941.

Promemorian var av följande lydelse:

»Enligt 12 § kommunalskattelagen och 2 § 1 mom. taxeringsförordningen

skall allmän fastighetstaxering äga rum år 1943. Såsom framgår av skilda

stadganden i taxeringsförordningen, särskilt 59 § 1 morn., skall arbetet med

denna taxering påbörjas under hösten år 1942. Taxeringens genomförande i

enlighet med dessa bestämmelser skulle bl. a. förutsätta antagande av vissa

föreskrifter, särskilt rörande skogstaxeringen, vid 1942 års riksdag.

Emellertid har fråga uppkommit, huruvida i nuvarande läge förutsättningar

för en allmän fastighetstaxering år 1943 kunna sägas vara för handen.

Till grund för taxeringen skola läggas värdena vid taxeringsårets ingång. I

verkligheten utövar dock prissättningen under en avsevärd period före taxeringsårets

ingång inverkan på taxeringen. Det torde med hänsyn härtill redan

nu kunna fastslås, att allvarliga svårigheter att genomföra en allmän fastighetstaxering

år 1943 på ett tillfredsställande sätt bomme att vara för handen.

Fastighetsmarknaden röner för närvarande stark inverkan av rikets avspärrning

från ekonomiska förbindelser med utlandet.

Mest påfallande äro måhända förhållandena beträffande skogsfastigheter.

I den mån försäljningar av sådana äga rum, påverkas priserna i högsta grad

av å ena sidan möjligheterna till tillfälliga förtjänster på ved, å andra sidan

svårigheter att finna tillfredsställande avsättning för virke av grövre dimensioner.

En avsevärd förskjutning mellan priserna å skogsfastigheter av olika

typer är sålunda att räkna med.

Beträffande jordbruksfastighet i allmänhet synes tillgången å salubjudna

egendomar lia minskats i förhållande till efterfrågan. Prissättningen å jordbruksegendomar

synes för övrigt lia påverkats genom efterfrågan från personer

utanför den egentliga jordbruksklassen. Enligt uppgift har prisutvecklingen

beträffande jordbruksfastigheter i allmänhet varit mycket ojämn.

I fråga örn industrifastigheter är det uppenbart att värdena för dagen —

vilka knappast återspeglas å den allmänna fastighetsmarknaden — måste

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 334.

i''öna stark påverkan av de olika industriernas framtidsutsikter. För närvarande

arbeta vissa industrier under tryckta förhållanden, medan andra förete

en stark expansion. Om det framtida värdet å nu gjorda nyanläggningar

särskilt för tillverkningar av mera krisbetonade produkter är det i många

fall omöjligt att nu döma. Därom vittna bl. a. de många avskrivningsproblem

vid beskattningen som för närvarande framträda.

Beträffande bostadsfastigheter torde i regel icke någon starkare värdeförskjutning

lia ägt rum trots höjda byggnadskostnader. I detta avseende är

dock att märka, att å vissa orter de extraordinära förhållandena skapat en

särskilt stark efterfrågan å bostäder, vilken ej uppvägts av motsvarande

nybyggnadsverksamhet, ett förhållande som givetvis varit ägnat att påverka

fastighetsvärdena.

Det torde kunna antagas att, därest en allmän fastighetstaxering skulle

ske med utgångspunkt från nu rådande förhållanden i fråga om fastighetsvärdena,

denna skulle genomföras med synnerlig försiktighet och i stort sett

innefatta endast mindre jämkningar, eftersom det är omöjligt att förutse

förhållandena efter krigets slut. Sådana smärre jämkningar skulle måhända,

örn det anses behövligt, kunna ske vid s. k. särskild fastighetstaxering, för

vilket ändamål en viss tillfällig uppmjukning av villkoren för omtaxering

enligt 12 § 2 mom. kommunalskattelagen skulle kunna ifrågasättas. Därest

allmän fastighetstaxering med endast sådana smärre jämkningar skulle företagas,

är det sannolikt att en omtaxering inom kort tid efter krigets slut

bleve av behovet påkallad.

En allmän fastighetstaxering drager ju stora kostnader och skulle ytterligare

belasta taxeringsmyndigheterna under en tid då dessa kunna antagas

bliva starkt betungade av andra uppgifter. Örn de fördelar som äro att vinna

med en allmän fastighetstaxering år 1943 stå i rimligt förhållande till kostnaden

för en sådan, torde kunna ifrågasättas.

För taxeringens verkställande i lagstadgad ordning talar givetvis önskvärdheten

att ej utan mycket starka skäl frångå en princip som visat sig vara

värdefull. Det må emellertid påpekas att tidigare förskjutningar i de allmänna

fastighetstaxeringsperioderna förekommit. Sådana taxeringar ha sålunda

hållits, bl. a., åren 1918, 1922 och 1928, en förkortning alltså av den

förra perioden med ett år till följd av de efter världskriget ändrade förhållandena,

och en förlängning av den senare perioden med ett år i avvaktan på

antagande av ändrade grunder rörande den kommunala beskattningen. Att

frågan örn en kommunalskattereform även nu är aktuell, må i detta sammanhang

omnämnas.

Över promemorian ha efter remiss yttranden avgivits av Överståthållarämbetet

och samtliga länsstyrelser, kammarrätten, statskontoret, riksräkenskapsverket,

statistiska centralbyrån, domänstyrelsen, kommunalskatteberedningen,

sakkunniga för värdesteg ring sskatt, svenska stadsförbundet,

svenska landskommunernas förbund, svenska landstingsförbundet, svenska

bankföreningen och svenska sparbanksföreningen.

Förslaget örn uppskov med nästa allmänna fastighetstaxering har tillstyrkts

eller i huvudsak lämnats utan erinran av samtliga hörda myndigheter och

korporationer utom länsstyrelserna i Södermanlands och Blekinge län samt

statistiska centralbyrån. I några av yttrandena har viss tvekan uttalats, medan

i andra yttranden göres gällande att ett uppskov vore ofrånkomligt. Inom

styrelsen för svenska landstingsförbundet lia två ledamöter anmält avvikande

mening och ansett att tillräckligt bärande skäl för uppskov icke förelåge.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

5

Beträffande den i promemorian berörda frågan örn en viss tillfällig uppmjukning

av villkoren för omtaxering under löpande taxeringsperiod enligt

12 § 2 mom. kommunalskattelagen ha uttalanden gjorts i åtskilliga yttranden.

Sju länsstyrelser och statistiska centralbyrån ha sålunda ansett dylika

åtgärder mindre lämpliga, i huvudsak på den grund att ojämnhet skulle

kunna befaras bliva en följd därav. Fem länsstyrelser samt kammarrätten

och riksräkenskapsverket så ock svenska stadsförbundet samt svenska sparbanksföreningen

lia jämväl särskilt uttalat sig i frågan och givit sin anslutning

till tanken på åtgärder av ifrågasatt slag.

Ur yttrandena må återgivas följande.

Länsstyrelsen i Östergötlands län yttrar:

Beträffande jordbruksfastigheter utan skog eller med ringa skogstillgång

torde inom länet prisrörelserna under de senaste åren lia varit jämförelsevis

obetydliga och icke sådana att någon avgjord tendens kan fastslås. 1 fråga

om skogsfastigheter äro av kända skäl fluktuationerna större och värdena för

närvarande allt annat än stabila.

Vidkommande annan fastighet synas värdena å den sista tiden nybebyggda

fastigheter uppåtgående. 1 övrigt kunna prisrörelserna betecknas som

måttliga och oenhetliga.

Som förhållandena för närvarande gestalta sig, är det endast med hänsyn

till skogsfastigheterna som länsstyrelsen hyser någon tvekan om lämpligheten

av att låta nu gällande taxeringsvärden äga bestånd utöver löpande period.

Då det emellertid ej synes osannolikt att vid en allmän omtaxering år 1942—

1943 skulle framkomma värden, som redan ett år senare komme att erfordra

ny justering, synas betänkligheterna mot ett uppskov böra få vika, helst örn

genom en tillfällig uppmjukning av villkoren för omtaxering enligt 12 § 2

mom. kommunalskattelagen möjlighet kunde skapas att vid särskild fastighetstaxering

taga hänsyn till fall, där starka skäl för ändring förelåge.

Länsstyrelsen i Kronobergs län uttalar följande:

Såväl i fråga örn jordbruksfastigheter — ej minst skogbärande sådana — som

ock i fråga örn olika fastigheter av annan fastighets natur skulle en taxering

1942/1943 nied hänsyn till värdena den 1 januari 1943 säkerligen komma att

erbjuda stora vanskligheter och giva ett mindre gott resultat. De rådande tidsförhållanden,

varom i promemorian erinras, skapa ingalunda gynnsamma

förutsättningar för en allmän fastighetstaxering 1942/1943, varigenom skulle

fastställas taxeringsvärdena för tiden till och med år 1947.

I promemorian erinras även örn alt en allmän fastighetstaxering skulle under

en tid, då taxeringsmyndigheterna kunna antagas bliva starkt betungade

av andra uppgifter, ytterligare belasta dessa myndigheter. Detta förhållande

vill länsstyrelsen framhålla såsom mycket beaktansvärt, helsi med hänsyn

till de förut berörda särskilda svårigheter, som i nuvarande läge skulle vara

att övervinna.

I detta sammanhang förtjänar ali nämnas ett förhållande i vad särskilt

angår Kronobergs län.

För detta län — måhända även för flera — saknas nämligen för fastighetstaxeringen

användbar karta. Denna brist skulle, enligt vad som tidigare

ställts i utsikt örn tiden för upprättande av ekonomisk karta för länet, kunna

hinna avhjälpas, därest 1943 års allmänna fastighetstaxering uppskjutes, till

stort gagn för taxeringens utförande och säkra resultat.

Länsstyrelsen tvekar sålunda icke att förorda ett uppskov med den allmänna

fastighetstaxeringen, och det synes knappast härför behövligt att, så
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

som i promemorian ifrågasatts, uppmjuka villkoren enligt 12 § 2 mom. kommunalskattelagen

för omtaxering.

Länsstyrelsen i Gotlands län har som skäl för sin tillstyrkan av förslaget

bl. a. framhållit följande:

Med hänsyn till den inträdda prisstegringen å snart sagt alla jordbruksprodukter

och skog torde man kunna taga för givet, att en allmän fastighetstaxering

år 1943 kommer att medföra en avsevärd förhöjning ifråga om fastighetstaxerings

värdena. Ehuruväl en dylik höjning kan ur taxeringssynpunkt

anses önskvärd, kan den ur allmän ekonomisk synpunkt befaras få betänkliga

följder genom att bidraga till ökad inflation och direkt motverka ansträngningarna

till motande av denna fara.

Länsstyrelsen i Blekinge län yttrar:

Genom föreslagna jämkningar av taxeringsvärdena vid s. k. särskild fastighetstaxering

skulle visserligen olägenheterna av ifrågasatt uppskov med fastighetstaxeringen

kunna avhjälpas i de fall, där värdena på grund av någon angiven

särskild omständighet förändrats, men i övriga fall torde vissa olägenheter

alltjämt komma att kvarstå för många fastighetsägare. En jämkning

av taxeringsvärdena med anledning av i sistnämnda hänseenden inträffade

förändringar av fastigheternas allmänna saluvärden bör i varje fall ej ifrågakomma,

då en sådan omtaxering i särskilda fall icke kan ske utan äventyrande

av en likformig taxering. Beträffande den nyare bebyggelsen under

taxeringsperioden framträda vissa olägenheter med hänsyn till fastighetskrediten

särskilt å moderna hyresfastigheter, enär de nuvarande byggnadsvärdena

och saluvärdena i regel kunna anses överstiga de värden, vartill

fastigheter av närmast jämförlig beskaffenhet taxerades år 1938.

En generell höjning av de vid 1938 års allmänna fastighetstaxering åsätta

värdena kan i vissa fall enligt länsstyrelsens uppfattning ifrågasättas. Länsstyrelsen

har därvid icke förbisett, att de under senaste åren inträffade förändringarna

på fastighetsmarknaden i detta län varit av allenast ringa omfattning,

eller att de förändringar i det tidigare väl stabiliserade ränteläget,

som inträffat under nästföregående och innevarande år, i och för sig skulle

leda till motsatt resultat. Med hänsyn härtill samt ovissheten örn den närmaste

prisutvecklingen synes dock i stort sett endast smärre förändringar i

värdena kunna ifrågakomma.

Med stöd av vad ovan anförts och då några särskilda omständigheter, som

böra föranleda uppskov med den allmänna fastighetstaxeringen här i länet,

under det nu pågående stormaktskriget icke förekommit, anser länsstyrelsen

för sin del tillräckliga skäl icke föreligga för beslut örn uppskov med taxeringens

genomförande.

Av länsstyrelsen i Kristianstads län har åberopats, bland annat, ett yttrande

från förvaltningsutskottet i länets hushållningssällskap, däri anföres följande:

Läget på fastighetsmarknaden är synnerligen osäkert för närvarande. Spekulationsköp

gör sig mera gällande nu och åstadkommer en konstlad värdestegring.

Den därigenom uppkommande situationen kan begagnas till sådana

höjningar av taxeringsvärdena, som ej komma att stå sig längre fram.

En ökning av taxeringsvärdena medför i många fall motsvarande högre

belåning av jordbruksfastigheterna åtminstone i de fall där man behöver begagna

sig av högsta möjliga lånerätt. Örn taxeringsvärdet sättes så högt på

grund av konjunkturerna att det måste åter sänkas vid lågkonjunktur, kan

en uppsägning av lån på grund av minskad lånerätt förorsaka svåra ekono
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

miska bekymmer för låntagaren. Ur denna synpunkt är ett uppskov med

fastighetstaxeringen välbetänkt. Dylik taxering bör endast ske under lugna

förhållanden. . ..

Statsmakternas allmänna, strävan att bibehålla kontrollen över prisstegringen

och upprätthålla den svenska kronans värde och köpkraft utgör ytterligare

ett skäl för att ej nu från statens sida vidtaga åtgärder, som kunna leda

till värdestegringar å fastigheter. .

Av anförda skäl vill utskottet därför tillstyrka uppskov med fastighetstaxeringen,

tills mera lugna förhållanden inträtt.

Länsstyrelsen i Malmöhus län yttrar följande:

Då fastighetstaxeringen utgör grund för utskyldernas fördelning mellan

olika skattedragare, bör enligt länsstyrelsens förmenande endast synnerligen

tvingande skäl föranleda ett förlängande av den fastställda tidsintervallen mellan

taxeringarna. Det råder inget tvivel om, att för detta läns vidkommande

en nu företagen fastighetstaxering skulle vad landsbygden beträffar medföra

en ganska omfattande förskjutning av skattebördan. Priserna å jordbruksfastigheter

hava nämligen på grund av det för denna näring förbättrade konjunkturläget

stegrats rätt avsevärt och kommer säkerligen, under förutsättning

av normala skördeuttall, att inom den närmaste tiden ytterligaie stegras.

Det är knappast antagligt att spekulanter utanför den egentliga jordbrukareklassen

i någon nämnvärd mån bidragit härtill. Ävenledes torde skogsegendomar,

vilka dock endast i begränsad omfattning förekomma inom länet,

hava undergått en icke oväsentlig prisförhöjning. Värdet av annan fastighet

torde däremot hava undergått allenast obetydlig förändring, trots att byggnadsverksamheten

i avseende å bostadshus i stort sett stagnerat. Ehuru det

är här ovidkommande vill länsstyrelsen dock hava framhållit att denna stagnation

till icke oväsentlig del har sin grund däri, att tillfredsställande belåning

svårligen går att ordna med taxeringsvärden baserade på 1938 års prisläge.

Då det är omöjligt att överblicka den framtida utvecklingen och stöd

knappast finnes för det antagande att priskurvan inom kortare tid skulle

stabilisera sig, finnes enligt länsstyrelsens förmenande icke tillräckligt skäl

för ett uppskjutande av fastighetstaxeringen.

Då länsstyrelsen ändock vill ifrågasätta ett uppskov med vidtagande av

åtgärder i angivet syfte är det under åberopande av ett skål, som långt ifrån

kan anses bärande, men som dock måste tillmätas viss betydelse, nämligen

svårigheten att med nuvarande anhopning av arbete å landskontoren kunna

på ett nöjaktigt sätt genomföra uppgiften. Sett ur nu angiven synpunkt anser

sig länsstyrelsen, ehuru icke utan stor tvekan, böra tillstyrka ett kortare uppskov

med närmast förestående allmänna fastighetstaxering.

Däremot vill länsstyrelsen på det bestämdaste avråda från någon provisorisk

så kallad särskild fastighetstaxering, vilken med sannolikhet allenast

skulle leda till en svårreparerbar villervalla i värdesättningarna.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län uttalar bl. a. följande:

Vad bostadsfastigheter angår föranleda leir närvarande de efter krigsutbrottet

stegrade byggnadskostnaderna — ökningen lärer överstiga 20 procent

— visserligen till svårigheter för vederbörande när fråga gäller att placera inteckningslån

inom den marginal av taxeringsvärdet, som hittills brukat anses

belåningsbar vid olika kreditinstitut. Men önskemålet örn större bclaningsmöjligheter

kan icke med säkerhet påräknas bliva tillgodosett genom en allmän

fastighetstaxering 1942—43. Promemorians uttalanden örn att en sådan

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

taxering kail antagas komma att »genomföras med synnerlig försiktighet och

i stort sett innefatta endast mindre jämkningar, eftersom det är omöjligt att

förutse föl-hållandena efter krigets slut» synes riktigt angiva den begränsade

betydelse, som en dylik allmän omtaxering nu kail väntas få. Örn den enskilde

fastighetsägarens intresse att kunna öka belåningsmarginalen skall

kunna tillgodoses, torde detta nog förutsätta andra åtgärder än en nv allmän

fastighetstaxering.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län yttrar:

I promemorian hava vidrörts vissa nied det nu rådande allmänna läget

sammanhängande förhållanden på fastighetsmarknaden, vilka starkt tala för

uppskov med den allmänna fastighetstaxering, som författningsenligt skall

pabörjas under hösten år 1942. Vad i sådant avseende anföres beträffande

saväl jordbruks- och skogsfastigheter som industri- och bostadsfastigheter

synes länsstyrelsen riktigt och Ilar även vid samtal nied flera taxeringsmän

i länet vunnit deras instämmande. En icke minst på jordbruks- och skogstaxeringens

område synnerligen kunnig och erfaren taxeringsnämndsordförande

samt mangaiig ledamot av länets prövningsnämnd har på länsstyrelsens begäran

avgivit yttrande i ärendet i form av bilagda promemoria.1 Vad i denna

promemoria anföres kan länsstyrelsen helt biträda.

I nämnda yttrande har även vidrörts taxeringsnämndernas och landskontorens

nuvarande arbetsbelastning. Länsstyrelsen vill därutöver framhålla, att

svårigheterna att med kvalificerade krafter rekrytera kåren av taxeringsnämndsordf

Öran de i länet betydligt ökats under de senaste åren, varjämte

formärkts tendenser även hos yngre taxeringsnämndsordförande att vilja lämna

sina uppdrag, detta såsom följd av de allt mera ökade och krävande taxeringsgöromålen,

till vilka nu kommit ytterligare uppgifter i samband med

kngskonjunktur- och omsättningsbeskattningarna. Bristen på kvalificerade

krafter bär också medfört, att samma personer, som handhava de årliga taxeringarna,

jämväl i stort sett mäste anlitats för de allmänna fastighetstaxeringarna.

Skulle nu en sådan fastighetstaxering anordnas innan de tillfälliga

kristidsskatterna avvecklats eller åtminstone innan omfattningen av och kraven

pa taxei ingsnämndsordfbrändenäs medverkan vid kristidsbeskattningen

kunna överblickas, är fara värt, att svårigheter uppstå att vinna ett erforderligt

antal tillräckligt kvalificerade taxeringsmän för medverkan vid en allmän

fastighetstaxering så tidigt som 1942. För länsstyrelsens eget vidkommande

kräver en allmän fastighetstaxering åtskilliga förberedande åtgärder, såsom

undersökningar av köpeskillingarnas förhållande till taxeringsvärdena under

senast förflutna taxeringsperiod, beräkningar för fastställande av s. k. enhetsvärden

å mark av olika beskaffenhet samt diverse utredningar i och för taxering

av skogsmark och växande skog. Dessa förarbeten måste huvudsakligen

anförtros åt landskontorens mera kvalificerade befattningshavare samt vid

en tidpunkt, då dessa äro strängt upptagna icke endast med förberedelser folden

ordinarie prövningsnämnden utan även med förarbeten till krigskonjunktuibeskattningen,

vilken i sin nuvarande form ställer ojämförligt mycket

större krav på den förberedande utredningen än motsvarande beskattning

under förra världskriget. En allmän fastighetstaxering under sådana förhållanden

skulle otvivelaktigt medföra en splittring av arbetet å landskontoren

till men för taxeringsresultatet i dess helhet.

På grund av vad sålunda anförts får länsstyrelsen bestämt förorda eif uppskov

nied den allmänna fastighetstaxering, som enligt nu gällande bestämmelser

skall påbörjas hösten 1942.

1 Ej intagen i denna proposition.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 334.

9

Länsstyrelsen i Västmanlands länn har uttalat sig på följande sätt:

Ehuru, dess bättre, någon direkt jämförelse icke kan eller bör göras mellan

förhållandena å fastighetsmarknaden nu och vid tiden för 1918 års allmänna

fastighetstaxering, skulle det dock även nu gälla att under en tid, då alla värden

äro så labila, som de väl måste bliva under en världskris, verkställa en

omprövning, gällande åtskilliga år framåt, av värdena å all landets fasta

egendom.

Att särdeles starka för att icke säga tvingande skäl måste föreligga för

igångsättande under rådande förhållanden av en allmän fastighetstaxering,

därom synes ej böra råda mer än en mening, särskilt bland dem, som hara

i minnet de vanskligheter av skilda slag, med vilka man hade att kämpa under

1918 års motsvarande förrättningar.

Och länsstyrelsen tvekar icke att såsom sin mening uttala, att sådana

tvingande omständigheter nu icke synas förefinnas, i allt fall icke vad detta

län beträffar.

Såvitt länsstyrelsen kunnat utröna hava icke priserna på fastighetsmarknaden,

om man bortser från enstaka fall av icke-normal typ, stegrats i sådan

grad, att de, vare sig ur allmän eller enskild synpunkt sett, få anses betinga

allmän omvärdering av fastighet, detta så mycket mindre, som antalet

köpfall hållit sig inom relativt snäva gränser, vartill väl, såsom även i

promemorian framhålles, bidragit det förhållande, att utbuden icke motsvarat

efterfrågan.

Det i promemorian uttalade tvivelsmålet örn, huruvida de fördelar, som

kunde vara att vinna med en allmän fastighetstaxering år 1943, skulle stå i

rimlig proportion till kostnaden för en sådan taxering, vill länsstyrelsen alltså

understryka liksom länsstyrelsen med styrka vill uttala, att den antydda

vådan av att inom ramen av nu gällande taxeringsorganisation under för

denna nu rådande förhållanden ytterligare betunga taxeringsmyndigheterna

är blott alltför påtaglig.

Liksom länsstyrelsen alltså förordar uppskov med den allmänna fastighetstaxering,

som enligt gällande grunder skulle äga rum år 1943, vill länsstyrelsen

även förklara, att länsstyrelsen icke kan giva sin anslutning till den

i promemorian framkastade tanken att smärre jämkningar av värden, som

kunde anses behövliga, möjligen skulle kunna genomföras vid s. k. särskild

fastighetstaxering.

Det måste nämligen befaras, att, med huru lätt hand än omredigering av

villkoren för omtaxering enligt 12 § 2 mom. kommunalskattelagen verkställdes,

antalet fall, då vederbörande konnne att påyrka jämkningar, bleve av

den storleksordning, att den ordinarie taxeringsapparaten, som ju här bomme

ifråga, icke skulle mäkta att bemästra dem.

Länsstyrelsen i Västerbottens län uttalar följande:

För att få frågan närmare belyst har länsstyrelsen hänvänt sig till ett antal

personer inom länet, som kunna antagas ilga erfarenhet på de områden,

som här beröras, med begäran örn ett uttalande rörande det ifrågasatta uppskovet.

I så gott som samtliga svar har framhållits lämpligheten av att uppskjuta

taxeringen.

Beträffande skogsfastigheter har bland annat anförts, alt vissa industrier,

som hämtade sin råvara ur skogen — såväl sågverksindustrien som sulfatoch

slipmassaindustrien, vilka tillhöra huvudindustrierna i länet — nu arbetade

under ytterst ogynnsamma förhållanden, medan vedproduktionen blomstrade

som aldrig förr, oell att ett sådant affärsläge ofrånkomligt måste förrycka

prissättningen av skogens avkastning. En förskjutning i prisutveck
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 334.

lingen till förmån för fastigheter med säljbar vedskog hade sannolikt ägt

rum. Men fråga vöre hilm varaktigt detta nya förhållande kunde länkas bli.

Skulle ett jämförelsevis snabbt slut på kriget medföra omedelbar tillgång

på billigt fossilt bränsle, komme givetvis vedskogsfastigheternas värde att

hastigt åter sjunka. Om däremot på grund av valutasvårigheter eller dylikt

importen av bränsle icke så snart komme i gång, kunde möjligen det nya

värdeförhållandet bliva beståndande under ganska lång tid och syntes då

böra komma till uttryck i form av ändrade taxeringsvärden.

1 fråga örn jordbruksfastigheter i allmänhet har uttalats, att tillgången å

salubjudna egendomar minskats i förhållande till efterfrågan och att viss ökning

av jordbruksfastigheternas värde till följd därav kunde antagas hava

ägt runi. Vid fortsatt handelsavspärrning under ett eller annat år torde fastigheternas

värde stiga än mera. Om däremot handelsvägarna skulle öppnas,

bortfölle anledningarna till nu rådande benägenhet att lita till jordbruket som

arbets- och försörjningstillgång, och lönsamheten av jordbruksdriften bleve

i huvudsak avgörande för fastighetsvärdena. Dessa värden torde då åter

sjunka något och stabiliseras på en nivå, som bleve betingad av det prisregleringsstöd

som i fortsättningen komme att givas jordbruket.

För ovan berörda industrier vore framtidsutsikterna mörka. Ett antal dylika

industrier hade redan måst nedlägga sin rörelse eller lägga om densamma,

och förlusten av de utländska marknaderna komme med säkerhet att

tvinga till ytterligare nedläggelse av fabriker, verk och inrättningar.

Beträffande bostadsfastigheter i städerna synas några extra-ordinära förhållanden

icke hava framträtt, som i högre grad påverkat fastighetsvärdena.

På länets landsbygd däremot torde en starkare värdeförskjutning hava ägt

rum, dels på grund av höjda byggnadskostnader och dels genom den förbättring

av gamla fastigheter, som tack vare statens bostadsförbättringsbidrag

kunnat ske i betydande omfattning.

Sistnämnda förhållande har även anförts som skäl mot ett uppskov med

den allmänna fastighetstaxeringen. Därvid har framhållits, bland annat, att

de värdeförändringar, som skett å bostadsfastigheterna, vore så betydande,

att de senast åsätta taxeringsvärdena i många fall vöre otillfredsställande.

För egen del anser länsstyrelsen, att övervägande skäl tala för uppskov

med taxeringen. Svårigheterna att bedöma såväl nuvärdet som i ännu högre

grad framtidsvärdet å fastigheter av .skilda slag äro så stora, att taxeringsmyndigheterna

tvingas till den största försiktighet vid ändring av de gällande

taxeringsvärdena. Blir fastighetstaxeringen endast ett institut för smärre jämkningar,

måste arbetet och kostnaderna för denna åtgärd anses alltför stora

i förhållande till den nytta, som följer av arbetet.

Såsom i departementspromemorian framhållits skulle också den allmänna

fastighetstaxeringen år 1943 med början redan under hösten 1942 komma

att ytterligare belasta taxeringsmyndigheterna under en tid, då dessa kunna

antagas bliva starkt betungade av andra uppgifter. Ett uppskjutande av

denna taxering anser länsstyrelsen därför ändamålsenligt. Länsstyrelsen ansluter

sig också till den i promemorian framförda tanken på en tillfällig

uppmjukning av villkoren för omtaxering enligt 12 § 2 mom. kommunalskattelagen

så att behövliga smärre jämkningar i taxeringsvärdena eller

justeringar av uppenbart oriktiga värden kunna vidtagas.

Kammarrätten yttrar:

Riktigheten av den i promemorian uttalade uppfattningen, att det under

nuvarande, av kriget påverkade förhållanden .skulle bliva mycket vanskligt

att på ett tillfredsställande sätt fastställa taxeringsvärden med giltighet för

en period av fem år framåt, lärer knappast kunna jävas. Den tillförlitlighet,

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 334.

sorn dylika för en så avsevärd tidrymd bestämda taxeringsvärden böra äga,

betingar, att de åsättas under ett läge av i ekonomiskt hänseende mera stabil

natur än det som nu råder. Berörda omständighet betraktad icke minst ur

synpunkten av de med en allmän fastighetstaxering förenade kostnaderna utgör

uppenbarligen ett starkt skäl för det ifrågasatta uppskovet. I samma riktning

pekar det i promemorian jämväl antydda förhållandet, att de tjänstemän

och andra personer, vilka vanligen pläga få sig anförtrott arbetet med

taxering, under den tid, den allmänna fastighetstaxeringen skulle pågå, kunna

väntas bliva i så hög grad betungade med andra taxeringsåligganden, att det

med fog kan ifrågasättas, örn de överhuvud kunna anses i stånd att ägna fastighetstaxeringsarbetet

nödig omsorg. o

Å andra sidan är det tydligt att ett sådant uppskov som det här ifrågasätta

skulle vara förenat med ganska avsevärda olägenheter.

Frånsett den omständigheten att såväl enskilda skattskyldiga^ som kommuner

i allmänhet måste sägas hava ett berättigat intresse att få taxeringsvärdena

omprövade efter de i kommunalskattelagen förutsatta fem åren kan

under nuvarande situation en utsträckning av giltighetstiden för taxeringsvärdena

antagas i många fall — såsom exempelvis i fråga örn sådana industrifastigheter,

vilkas taxeringsvärden på grund av företagens genom kriget

hämmade eller omintetgjorda drift för närvarande sakna reellt underlag

— komma att te sig som en särskilt obillig åtgärd. Vidare skulle ett uppskov

med den allmänna fastighetstaxeringen tänkas kunna bidraga till ett

hindrande av bostadsproduktionen därigenom att en taxering av nyuppförda

hus år 1943 skulle komma att ske efter en lägre värdenorm än som blivit

fallet, därest en allmän fastighetstaxering ägt rum under sagda år.

Då i promemorian framhålles, att svårigheterna för alt på ett tillfredsställande

sätt genomföra en allmän fastighetstaxering år 1943 äro mest påfallande

beträffande skogsfastigheter, må det tillåtas kammarrätten att härtill

göra följande erinringar.

På grund av olikheten i metoderna för värderingen av skogsfastigheter och

andra fastigheter är det blott förstnämnda slag av fastigheter, vilkas taxeringsvärden

äro ofrånkomligt beroende av prisbildningen under flera föregående

år (för innevarande fastighetstaxeringsperiod är medeltalet av rotvärdena

åren 1932—1930 av utslagsgivande betydelse). Beträffande sådana

fastigheter inträffar alltså det fallet, att vid den nytaxering, som efter något

ars uppskov kan komma att fastställas, den tidrymd, som blir normgivande

för värderingen, kommer att, därest bestämmelser om rotvärden motsvarande

de för innevarande taxeringsperiod gällande meddelas, omfatta ytterligare

ar med onormala värdeförhållanden, lin nytaxering 1944 skulle alltså under

angiven förutsättning komma att bygga på rot värdena under perioden 1938 —

1942. Det vore ju raka motsatsen mot vad man med ett uppskov med fastighetstaxeringen

vill vinna. A andra sidan kan sägas, att ett uppskov med fastighetstaxeringen

bereder möjlighet till övervägande av åtgärder, varigenom

olägenheterna av att bygga taxeringen a rotvärden under lör densamma

mindre lämpliga år elimineras.

I detta sammanhang bör kanske dessutom erinras örn att det föreligger

ett förslag örn instruktion för värdering av skogsmark och växande skog vid

allmän fastighetstaxering efter grunder, som väsentligt avvika från de nu

gällande, och all detta förslag för yttrande jämväl överlämnats till kammarrätten.

Utan att i detta sammanhang laga .ställning till berörda förslag anser

sig kammarrätten böra framhålla, att ett uppskov med fastighetstaxeringen

skulle lämna möjlighet öppen, att örn så befunnes nödigt eller lämpligt verkställa

en provtaxering av begränsad omfattning för utprövande av de nya

metoderna.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 334.

På grund av den särskilt nu utpräglade ovissheten om den ekonomiska

utvecklingen torde det vara synnerligen svårt att intaga en deciderad ställning

till den väckta frågan, men synas dock förhållandena vara sådana, att kammarrätten

icke anser sig böra avstyrka ett eventuellt förslag om uppskov, därvid

kammarrätten förutsätter, att det icke för närvarande ifrågasättes att uppskjuta

den allmänna fastighetstaxeringen på längre tid än ett år.

I promemorian har antytts, att det för avhjälpande i någon mån av de

med ett uppskov förenade nackdelarna skulle befinnas ändamålsenligt att något

uppmjuka villkoren för omtaxering enligt 12 § 2 mom. kommunalskatteiagen.

Dylika åtgärder i samband med ett uppskov synas hava fog för sig.

Närmast får det antagas kunna bliva fråga örn att minska den för omtaxering

i vissa fall förutsatta förändringen i en fastighets värde från en femtedel

till exempelvis en tiondedel av taxeringsvärdet. En annan åtgärd i berörda

syfte vöre ju att jämka på själva värderingsgrunderna vid taxeringen.

Detta torde kanske dock vara ett förfarande med alltför vittgående och svårbestämbara

följder. Huruvida så emellertid skulle kunna ske beträffande förutnämnda

nyuppförda bostadsfastigheter, vore kanske en sak värd att tagas i

övervägande, liksom även frågan örn omtaxering av vissa industrifastigheter.

Statistiska centralbyrån uttalar:

1 promemorian erinras örn gällande bestämmelser, enligt vilka allmän

ta„st!.gl?etstaxering sk^dl äga rum ar 1943 samt arbetet med denna taxering

påbörjas under hösten 1942. Det ifrågasatta uppskovets långvarighet har icke

direkt angivits, men det framgår av promemorian, att man tänkt sig, att

förutsättningar för nästa allmänna fastighetstaxering på det hela taget skulle

kunna föreligga, först när den pågående krisen övervunnits och normala förhållanden

åter inträtt på fastighetsmarknaden. Man har, synes det, räknat

med, att sådana förhållanden vore att emotse, sedan någon tid förflutit efter

krigets slut.

Beträffande det i promemorian anförda huvudmotivet till en eventuell förlängning

av löpande fastighetstaxeringsperiod, nämligen rådande osäkerhet

på fastighet smarknaden, får statistiska centralbyrån till en början åberopa

en av ämbetsverket den 4 oktober 1941 till Konungen överlämnad statistisk

utredning rörande förhållandet mellan saluvärden och taxeringsvärden för

jordbruksfastigheter inom riket.

I den remitterade promemorian har omnämnts en uppgift, enligt vilken

prisutvecklingen beträffande jordbruksfastigheter i allmänhet varit mycket

ojämn. Vidare syntes enligt promemorian tillgången å salubjudna dylika

fastigheter lia minskats i förhållande till efterfrågan, och prissättningen syntes

ha påverkats genom efterfrågan från personer utanför den egentliga jordbrukarklassen.

Omfattningen av det till grund för centralbyråns nyssnämnda utredning

liggande primärmaterialet häntyder, såsom i utredningen närmare angivits,

på en viss minskning i omsättningen på salumarknaden för jordbruksfastigheter

under perioden 1938—3% 1941 i jämförelse med perioden 1934—rt0/„

1937. En sådan minskning kan tänkas vara en följd av nedgång i antalel

salubjudna egendomar. Huruvida och i vad mån å andra sidan efterfrågan

ökats därigenom att andra än jordbrukare i större utsträckning än vanligt

åstundat att köpa jordbruksegendomar samt i vad mån prissättningen må

ha rönt inflytande av nu berörda faktorer, har centralbyrån icke möjlighet

att bedöma.

Uppgiften att prisutvecklingen varit ojämn kan icke sägas vara vederlagd

genom resultaten av utredningen örn saluvärdenas förhållande till taxeringsvärdena,

men dessa resultat ge dock vid handen, att ojämnheten på det hela

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 334.

13

laget icke varit större under tiden 1938—30/c 1941 än under tiden 1934—3%

1937, om man ser på utvecklingen från delperiod till delperiod, samt att olikheten

länen emellan varit mindre under tiden 1938—30/G 1941 än under tiden

1934—30/6 1937.

Mest påfallande vöre enligt promemorian kristidsförhållandena beträffande

skogsfastigheter. I den mån försäljningen av sådana ägde rum, påverkades

priserna i högsta grad av möjligheterna till tillfälliga förtjänster på ved, å

ena sidan, samt svårigheter att finna tillfredsställande avsättning för virke

av grövre dimensioner, å andra sidan. En avsevärd förskjutning mellan priserna

å skogsfastigheter av olika typer vore sålunda att räkna med.

Det statistiska primärmaterial, varöver statistiska centralbyrån förfogar,

innehåller intet, som kan tjäna till ledning för bedömande av, huruvida en

sådan förskjutning, varom nyss nämnts, redan ägt rum eller är att emotse.

Däremot visar den särskilda utredningen angående jordbruksfastigheters saluvärden

och taxeringsvärden oförtydbart, att överpriset i förhållande till taxeringsvärden

är större för skogsfastigheter i allmänhet än för andra fastigheter.

Detta är emellertid icke speciellt utmärkande för den senaste tiden;

förhållandena voro härutinnan likartade under tiden 1934—“°/G 1937.

I fråga örn industrifastigheter yttras i promemorian, att det vore uppenbart,

att värdena för dagen — vilka knappast återspeglades å den allmänna fastighetsmarknaden

— måste röna stark påverkan av de olika industriernas framtidsutsikter.

Att dessa med hänsyn till rådande förhållanden i många fall te

sig ovissa, finner centralbyrån sannolikt.

Någon starkare förskjutning i bostadsfastigheternas värden skulle trots

höjda bvggnadskostnader i regel icke lia ägt runi.

Av vad liärlörut anförts torde framgå, att osäkerheten på fastighetsmarknaden

åtminstone vad angår jordbruksfastigheter hittills under krisen icke

varit särskilt stor. Att härav draga slutsatser beträffande framtiden är emellertid

ytterst vanskligt för att icke säga omöjligt. Centralbyrån finner för sin

del icke tillräcklig grund för annat uttalande än att förhållandena på fastighetsmarknaden

under tiden 1938—30/c 1941 i och för sig icke utgöra skäl för

uppskov nied genomförande av allmän fastighetstaxering.

Såsom en anledning att år 1943 verkställa allmän fastighetstaxering kan

anföras det förhållandet att saluvärdet i förhållande till taxeringsvärdet beträffande

jordbruksfastigheter, enligt centralbyråns förenämnda utredning,

stegrats kraftigt från år 1938, då senaste allmänna fastighetstaxering företogs.

Enligt centralbyråns förenämnda utredning var sålunda överprisprocenten

för fastigheter, försålda åren 1938 och 1939, första och andra halvåren 1940.

samt första halvåret 1941 respektive 14.4, 21.S, 29.0, 24.4 och 32.5 %. Denna

stegring motsvaras av en höjning av prisnivån i och för sig; priserna lia sedan

senaste allmänna fastighetstaxering stigit med omkring 16 %, d. v. s.

lika mycket som under tiden från år 1934 till och med första halvåret 1937.

För skogsfastigheter, d. v. s. fastigheter vilkas taxeringsvärde till mer än 25 °/o

utgjorts av skogsmark- och skogsvärde, var prisstegringen i förhållande till

1938 års salupris 13.1 % (för Norrland, Kopparbergs och Värmlands län,

tagna över ett, 15.8 % och för övriga delar av riket 13.1 %>); för övriga fastigheter

äro motsvarande tal 17.4, 11.7 och 17.7 °/o. — lin riktig taxering av

fastigheterna har måhända sin största betydelse för det kommunala skatteväsendet,

enär repartitionen av de kommunala skatterna i stor utsträckning

torde påverkas av fastigheternas taxeringsvärden. Del torde vidare vara av

vikt, att det allmänna sättes i tillfälle utnyttja den ökning i skattekraften, som

en höjning av fastigheternas saluvärden innebär. Härvid bör ock märkas, alt

ökningen i saluvärdena under perioden 1938—1941, såsom framgår av en

jämförelse med motsvarande ökning under perioden 1934—3,,/.i 1937, dock

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 334.

icke varit så stor, att en därefter lämpad måttlig höjning av taxeringsvärdena

finge anses motverka strävandena att förhindra eller åtminstone begränsa en

försämring av penningvärdet. — Det synes centralbyrån ur ovan angivna

synpunkter vara förenat med olägenhet, att medelst uppskov med nästa allmänna

fastighetstaxering fördröja den anpassning av taxeringsvärdena efter

saluvärdena som enligt vad här anförts torde få anses påkallad.

Att låta av förändringar i taxeringsgrunderna påkallade jämkningar i taxeringsvärdena

ske vid de s. k. särskilda fastighetstaxeringarna, skulle kunna

medföra den olägenheten, att arbetet med dessa taxeringar komme att få

alltför stor omfattning och draga opåräknat stora kostnader. Anordningen

kunde ock, vill det synas, medföra en ur rättvisans synpunkt icke önskvärd

försämring i avseende på enhetligheten vid taxeringen. Nämnas må tillika,

att en sådan försämring skulle menligt inverka på möjligheten att beräkna

fluktuationerna i fastighetspriserna under en viss tid, enär grunden för dessa

beräkningar skulle om icke helt undanryckas så dock väsentligt försvagas.

Till följd av sammanhanget mellan de regelmässigt vart femte år återkommande

allmänna jordbruksräkningarna samt de allmänna fastighetstaxeringarna,

torde ett uppskov med nästa allmänna fastighetstaxering böra medföra

ett motsvarande uppskov med nästa allmänna jordbruksräkning. Hänsynen

till behovet av regelbundna jordbruksräkningar kan visserligen icke betraktas

som en avgörande faktor vid bestämmandet av den lämpliga tidpunkten för

nästa allmänna fastighetstaxering, men centralbyrån anser sig dock böra

framhålla, att ett uppskov på obestämd tid med denna taxering skulle innebära

en olägenhet i betraktande av den betydelse de allmänna jordbruksräkningarna,

icke minst i nuvarande krisläge, ha såsom bidrag till kännedomen

om landets försörjningsförhållanden.

Kommunal skattebo redningen yttrar:

Med hänsyn till de förslag, beredningen har under övervägande, finner beredningen

icke något att erinra mot ett uppskov med fastighetstaxeringen, på

sätt uti promemorian ifrågasatts, varjämte beredningen finner de i promemorian

anförda skälen väl motivera ett sådant uppskov.

Sakkunniga för värdestegringsskatt ha gjort följande uttalande:

I det förslag till förordning örn värdestegringsskatt å fastigheter, som de

sakkunniga till fullgörande av sitt uppdrag ha under utarbetande, förutsättes

taxering till fastighetsskatt enligt kommunalskattelagen bliva grundläggande

för värdestegringsskatten. Principiellt framstår det som en grundförutsättning

för den planerade värdestegringsskatten, alt de allmänna fastighetstaxeringarna,

såsom i kommunalskattelagen stadgas, återkomma med jämna

mellanrum. En förskjutning på ett år av en allmän fastighetstaxering skulle

visserligen kunna försena tidpunkten för skattens införande — de sakkunniga

lia planerat att kunna framlägga sitt förslag innevarande år — men torde

måhända ej i och för sig behöva inverka menligt på ifrågavarande beskattning.

Ett uppskov på längre tid än ett år skulle däremot utan tvivel förrycka

det planerade värdestegringsskattesystemet.

Enär värdestegringsskatteförslaget, såsom ovan framhållits, är grundat på

de regelbundet återkommande fastighetstaxeringarna, måste omtaxering enligt

12 § 2 mom. kommunalskattelagen jämlikt de i promemorian ifrågasatta

uppmjukade reglerna antagas komma att rubba grunderna för de sakkunnigas

förslag.

Svenska stadsförbundet yttrar:

De i promemorian framlagda skälen för uppskov med den fastighetstaxering,

som skulle verkställas år 1943, finner styrelsen övertygande. Det torde

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

för alla parter vara förmånligast, att icke mer eller mindre tilllälliga konjunkturändringar

få påverka fastigheternas taxeringsvärden. Såsom i promemorian

framhålles torde den på många håll i städerna redan nu radande

bostadsbristen icke kunna undgå att påverka fastighetsvärdena.

Ehuru styrelsen ansluter sig till förslaget örn uppskov, vill styrelsen emellertid

framhålla en olägenhet med uppskovet, som synes förtjäna särskild

uppmärksamhet. Där enligt 12 § 2 mom. i kommunalskattelagen taxering

skall ske t. ex. på grund av nybyggnad, skall sådan taxering verkställas med

hänsyn tagen till det allmänna prisläget och de uppskattningsgrunder i övrigt,

som tillämpats vid den närmast föregående fastighetstaxeringen. Med den

starka stegring i byggnadskostnaderna, som redan inträtt, komma med denna

uppskattningsgrund taxeringsvärdena och de verkliga kostnaderna att starkt

skilja sig från varandra. Detta måste vålla svårigheter hl. a. för belåningen.

Örn de verkliga byggnadskostnaderna komma att med kanske 40 å 50 w/o överstiga

taxeringsvärdena, måste stora svårigheter uppstå för belåning och finansiering

av nybyggda fastigheter, då belåningsmöjligheterna bestämmas av

taxeringsvärdet. Härigenom skulle resas ett nytt hinder för den redan starkt

försvårade byggnadsverksamheten. En uppmjukning av här berörda bestämmelser

synes således i hög grad önskvärd.

Svenska landstingsförbundet gör följande uttalande:

Det rådande labila ekonomiska läget synes enligt styrelsens mening icke

utgöra lämplig utgångspunkt för en fastighetstaxering, vars värden äro avsedda

att gälla fem år framåt. Beträffande skogsfästigheter skulle sålunda,

såsom i promemorian framhålles, taxeringen säkerligen komma att uppvisa

stora ojämnheter. Dylik ojämnhet kommer även att vidlåda taxeringarna av

jordbruks- och industrifastigheter. Därtill komma svårigheter att uppbringa

lämplig personal för denna taxering. De kommunala förtroendemännen äro

nämligen hårt belastade med vissa av kristiden förorsakade uppgifter, och

skogsvårdsstyrelsernas tjänstemän, som eljest pläga biträda vid skogstaxeringen,

äro upptagna med utstämpling av skog lör vedavverkning m. m.

De nämnda förhållandena gör, att en allmän fastighetstaxering år 1943

skulle bliva förbunden med avsevärda svårigheter och kail förväntas komma

att lämna ett ojämnt och i vissa avseenden orättvist resultat, varför styrelsen,

trots principiella betänkligheter, anser sig böra förorda uppskov med taxeringen

tills vidare under ett år i sänder.

Svenska sparbanksföreningen yttrar:

Prisutvecklingen å fastighetsmarknaden måste såsom i promemorian framhålles

under rådande förhållanden röna stark inverkan av vårt lands avspärrning

från ekonomiska förbindelser med utlandet. Uppenbart är att

särskilt i fråga om jordbruksfastigheter och industrifastigheter värdeförskjutningar

uppstått av direkt krisbetonad natur samt under en nu oöverskådlig

tid framåt komma att uppstå till följd av krisläget. Även örn med vederbörligt

beaktande därav en taxering nied utgångspunkt från nu rådande förhållanden

nied iakttagande av vederbörlig försiktighet skulle låta sig genomlöras, synes

det styrelsen dock icke lämpligt atl för en ny taxeringsperiod om feni år

bygga värderingen på den nuvarande fastighetsmarknaden nied dess ojämna

prissättning. Det är i förevarande läge ej möjligt alt förutse vare sig hur länge

det europeiska kriget kommer att fortgå eller hur lörhallandena komma att

gestalta sig efter krigets slut.

Med hänsyn därtill synes det styrelsen önskligl att nied 1943 års fastighetstaxering

finge tills vidare anstå och lar styrelsen därför nied instämmande

i de skäl, som i promemorian anförts lill stöd lör ett anstånd, tor sill del

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

tillstyrka det ifrågasätta uppskovet. Samtidigt vill emellertid styrelsen ur synpunkten

av de intressen styrelsen har att företräda framhålla vikten av att,

därest etl uppskov kommer till stånd, genom ändring av 12 i; 2 morn. kommunalskattelagen

möjlighet beredes i större utsträckning än för närvarande

till omtaxering av fastigheter som efter normala grunder undergått värdeförändring.

Departements- Såvitt av de inkomna remissvaren framgår råder hos de myndigheter som

c Ven'' ha att handlägga frågor om fastighetstaxering en nästan enhällig mening att

ett uppskov med nästa allmänna fastighetstaxering är av tidsförhållandena

påkallat. I vissa av dessa yttranden har mycket bestämt uttalats, att det särskilt

beträffande priserna å skogsprodukter råder så från det normala avvikande

förhållanden att dessa priser icke lämpligen böra läggas till grund

för en fastighetstaxering vilken är avsedd att bliva bestående under en femårsperiod.

Även kommunernas sammanslutningar lia biträtt förslaget örn

uppskov.

För egen del har jag funnit övervägande skäl tala för ett uppskov, och

jag kan såsom motiv för denna ståndpunkt väsentligen åberopa vad härutinnan

anförts i departementspromemorian. Resultatet av den av statistiska

centralbyrån verkställda utredningen rörande de värden, som tillämpats vid

försäljningar av jordbruksfastigheter under tiden 1938—30/e 1941, har visserligen

av centralbyrån ansetts i och för sig icke utgöra skäl för uppskov med

genomförande av allmän fastighetstaxering. Det är emellertid att märka att

beträffande skogsbruk och växande skog ej de tillämpade priserna å försålda

fastigheter utan virkespriserna under viss period skola läggas till grund för

taxeringen. Så är förhållandet även enligt det förslag till grunder för taxering

av skogsmark och växande skog, som utarbetats av domänstyrelsen och som

nu är under remissbehandling. Såsom i flera yltranden kraftigt understrukits

ha i avseende å virkespriserna sådana förskjutningar ägt runi att dessa priser

icke lämpligen böra läggas till grand för en allmän fastighetstaxering. Centralbyråns

utredning avser icke industri- och bostadsfastigheter. Riktigheten

av de i promemorian gjorda uttalandena rörande dessas värden har icke

bestritts i några yttranden.

I vissa remissyttranden har framhållits att vid belåning av nybyggda

fastigheter de taxeringsvärden, som åsättas enligt 1938 års prisnivå och vid

vilkas bestämmande följaktligen hänsyn icke tages till de stegrade byggnadskostnadema,

medföra en alltför låg belåningsgräns. Härutinnan vill jag

framhålla, att de kreditinstitutioner, vilkas utlåningsrätt är bunden vid viss

del av taxeringsvärdet, äro avsedda för långfristiga, mer eller mindre bundna

fastighetskrediler, vilka med hänsyn lill nuvarande höga byggnadskostnader

lämpligen böra beviljas med särskild försiktighet då fråga är om nybyggda

fastigheter. För tillgodoseende av de kreditbehov som kunna yppas i fråga om

önskvärda nybyggnader torde för övrigt, såsom i ett yttrande framhållits, en

allmän höjning av taxeringsvärdena icke vara det rätta medlet. Särskilt beaktande

måste uppenbarligen i detta sammanhang tillerkännas det förhållandet

att svenska bankföreningen och svenska sparbanksföreningen biträtt

förslaget örn uppskov.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

17

Till stöd för ett fullföljande av den allmänna fastighetstaxeringen i stadgad

ordning kan anföras, att ett uppskov icke kan räcka hur länge som helst

och att taxeringens företagande ett följande år måhända kan befaras bli än

svårare än år 1943. Härvid synes emellertid böra beaktas, att det genom ett

uppskov öppnas vidgade möjligheter att anordna taxeringen på lämpligt sätt.

Skulle allmän fastighetstaxering företagas 1943, borde särskilda normer för

denna, avseende jämväl skogstaxeringen, föreläggas 1942 års riksdag. Oavsett

örn sistnämnda taxering skall företagas efter nuvarande eller ny metod,

lärer med hänsyn till det rådande läget svårligen kunna undvikas att särskilda

regler innebärande avvikelser från hittills tillämpade schabloner finge

utformas. Arbetet härmed, vilket säkerligen komme att taga avsevärd tid

i anspråk, är ännu icke påbörjat. Vidare torde det höra göras till föremål för

omsorgsfullt övervägande, i vad mån speciella bestämmelser böra meddelas

avseende taxering även av annan fastighet än skogsfastighet under sådana

förhållanden som föranledas av en avspärrning från utlandet. Uppskjutes

fastighetstaxeringen ett år, finnes rådrum att ägna dessa spörsmål den noggranna

prövning som de förtjäna. Slutligen må framhållas, att taxeringsorganisationen

för varje år som går kommer att mer och mer växa sig in i

de för närvarande synnerligen påfrestande uppgifter som kristiden medfört,

särskilt dem som sammanhänga med krigskonjunkturskatten och omsättningsskatten,

och i mån som ökad erfarenhet kan förväntas bereda lättnad i

detta arbete bör större möjlighet föreligga att också handha en sådan uppgift

som den allmänna fastighetstaxeringen.

Ett bestämt ståndpunktstagande rörande frågan, när ny allmän fastighetstaxering

skall företagas, må tillsvidare uppskjutas. Emellertid anser jag författningen

rörande uppskov böra så avfattas att, därest ej framdeles särskilt

beslut örn ytterligare uppskov fattas, taxeringen i fråga kommer att företagas

år 1944. Den därpå följande allmänna fastighetstaxeringen kommer

enligt bestämmelsen i 2 § 1 moni. taxeringsförordningen att äga rum år

1948, därest ej beslut örn ändring härutinnan fattas. Det torde vara lämpligast

att tills vidare avstå från att söka bedöma, huru länge de vid nästa

allmänna fastighetstaxering åsätta värdena skola förbli gällande.

Beträffande frågan örn eventuell uppmjukning av reglerna i 12 § 2 mom.

kommunalskattelagen för den särskilda fastighetstaxering sorn, örn den allmänna

omtaxeringen uteblir, enligt taxeringsförordningens bestämmelser

automatiskt kommer att företagas år 1943, lia olika åsikter yppats. De myndigheter,

som motsatt sig sådana bestämmelser, synas grunda denna sin ståndpunkt

närmast på farhågan för uppkommande ojämnhet i värdesättningen.

Följes kammarrättens förslag att det i nämnda lagrum för vissa fall stadgade

villkoret, enligt vilket för omtaxering erfordras en minskning eller ökning

av värdet med minst en femtedel av taxeringsvärdet, ändras därhän att en

minskning eller ökning med minst en tiondel av taxeringsvärdet blir tillfyllest

för örn taxering år 1943, torde emellertid anledning lill sådan farhåga

icke föreligga. En sådan ändring kommer i stället att bidraga till en större

jämnhet i värdena, en rättelse i större utsträckning än gällande lagstiftning

Bihang till riksdagens protokoll 19hl. I sami. Nr 334. ^

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 334.

medger av sådana avvikelser från en riktig värdesättning som man ansett

nödigt att av praktiska skäl tillåta. Där omtaxering under den nu löpande

taxeringsperioden ifrågakommer skall, såsom av det förut anförda framgår,

denna ske efter det allmänna prisläge och de uppskattningsgrunder i övrigt

som tillämpats vid den närmast föregående allmänna fastighetstaxeringen,

d. v. s. efter prisläget vid 1938 års ingång, varför den därefter inträdda ökningen

av byggnadskostnadema icke kommer till uttryck i de nya taxeringsvärdena.

Att en sådan ändring av reglerna som jag sålunda förordar skulle

vålla taxeringsmyndigheterna särskilda svårigheter är icke att antaga.

Föredraganden hemställer att ett inom finansdepartementet utarbetat förslag

till förordning om uppskov med allmän fastighetstaxering m. m. måtte

genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

William Dickson.

4187X4. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1941.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1941:502 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om uppskov med allmän fastighetstaxering m. m. a1 i texten
  2. BevU 1941:43 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om uppskov med allmän fastighetstaxering m. m. s. 1 i texten