Med förslag till förordning om uppskov med allmän fastighetstaxering m. m
1941-11-07 · 18 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 18 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1941:334, Med förslag till förordning om uppskov med allmän fastighetstaxering m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 334.
1
Nr 334.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om uppskov med allmän fastighetstaxering m. m.;
given Stockholms slott den 7 november 1941.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till förordning om uppskov med allmän fastighetstaxering
m. m.
GUSTAF.
Ernst Wigforss.
Bihang lill riksdagens protokoll 19M. I sami. Nr 334.
I
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 334.
Förslag
till
förordning om uppskov med allmän fastighetstaxering m. m.
Härigenom förordnas,
dels att den allmänna fastighetstaxering, som jämlikt bestämmelserna i
2 § 1 mom. taxeringsförordningen och 12 § 1 mom. kommunalskattelagen
skall verkställas år 1943, i stället skall äga rum år 1944,
dels ock att vad i 12 § 2 moni. kommunalskattelagen stadgas därom, att
nya taxeringsvärden skola åsättas därest under löpande taxeringsperiod fastighets
värde genom någon i lagrummet angiven omständighet så minskats
eller förhöjts att därav föranledes en minskning eller ökning av taxeringsvärdet
med minst en femtedel, skall såvitt angår särskild fastighetstaxering
år 1943 äga tillämpning där av dylik omständighet föranledes en minskning
eller ökning av taxeringsvärdet med minst en tiondel.
Kungl. Maj:ts proposition nr 334.
3
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7 november
1941.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,
Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför:
Sedan fråga uppkommit om eventuellt uppskov med den allmänna fastighetstaxering
som enligt gällande skattelagstiftning skall äga rum år 1943,
upprättades inom finansdepartementet en promemoria rörande frågan, dagtecknad
den 22 september 1941.
Promemorian var av följande lydelse:
»Enligt 12 § kommunalskattelagen och 2 § 1 mom. taxeringsförordningen
skall allmän fastighetstaxering äga rum år 1943. Såsom framgår av skilda
stadganden i taxeringsförordningen, särskilt 59 § 1 morn., skall arbetet med
denna taxering påbörjas under hösten år 1942. Taxeringens genomförande i
enlighet med dessa bestämmelser skulle bl. a. förutsätta antagande av vissa
föreskrifter, särskilt rörande skogstaxeringen, vid 1942 års riksdag.
Emellertid har fråga uppkommit, huruvida i nuvarande läge förutsättningar
för en allmän fastighetstaxering år 1943 kunna sägas vara för handen.
Till grund för taxeringen skola läggas värdena vid taxeringsårets ingång. I
verkligheten utövar dock prissättningen under en avsevärd period före taxeringsårets
ingång inverkan på taxeringen. Det torde med hänsyn härtill redan
nu kunna fastslås, att allvarliga svårigheter att genomföra en allmän fastighetstaxering
år 1943 på ett tillfredsställande sätt bomme att vara för handen.
Fastighetsmarknaden röner för närvarande stark inverkan av rikets avspärrning
från ekonomiska förbindelser med utlandet.
Mest påfallande äro måhända förhållandena beträffande skogsfastigheter.
I den mån försäljningar av sådana äga rum, påverkas priserna i högsta grad
av å ena sidan möjligheterna till tillfälliga förtjänster på ved, å andra sidan
svårigheter att finna tillfredsställande avsättning för virke av grövre dimensioner.
En avsevärd förskjutning mellan priserna å skogsfastigheter av olika
typer är sålunda att räkna med.
Beträffande jordbruksfastighet i allmänhet synes tillgången å salubjudna
egendomar lia minskats i förhållande till efterfrågan. Prissättningen å jordbruksegendomar
synes för övrigt lia påverkats genom efterfrågan från personer
utanför den egentliga jordbruksklassen. Enligt uppgift har prisutvecklingen
beträffande jordbruksfastigheter i allmänhet varit mycket ojämn.
I fråga örn industrifastigheter är det uppenbart att värdena för dagen —
vilka knappast återspeglas å den allmänna fastighetsmarknaden — måste
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 334.
i''öna stark påverkan av de olika industriernas framtidsutsikter. För närvarande
arbeta vissa industrier under tryckta förhållanden, medan andra förete
en stark expansion. Om det framtida värdet å nu gjorda nyanläggningar
särskilt för tillverkningar av mera krisbetonade produkter är det i många
fall omöjligt att nu döma. Därom vittna bl. a. de många avskrivningsproblem
vid beskattningen som för närvarande framträda.
Beträffande bostadsfastigheter torde i regel icke någon starkare värdeförskjutning
lia ägt rum trots höjda byggnadskostnader. I detta avseende är
dock att märka, att å vissa orter de extraordinära förhållandena skapat en
särskilt stark efterfrågan å bostäder, vilken ej uppvägts av motsvarande
nybyggnadsverksamhet, ett förhållande som givetvis varit ägnat att påverka
fastighetsvärdena.
Det torde kunna antagas att, därest en allmän fastighetstaxering skulle
ske med utgångspunkt från nu rådande förhållanden i fråga om fastighetsvärdena,
denna skulle genomföras med synnerlig försiktighet och i stort sett
innefatta endast mindre jämkningar, eftersom det är omöjligt att förutse
förhållandena efter krigets slut. Sådana smärre jämkningar skulle måhända,
örn det anses behövligt, kunna ske vid s. k. särskild fastighetstaxering, för
vilket ändamål en viss tillfällig uppmjukning av villkoren för omtaxering
enligt 12 § 2 mom. kommunalskattelagen skulle kunna ifrågasättas. Därest
allmän fastighetstaxering med endast sådana smärre jämkningar skulle företagas,
är det sannolikt att en omtaxering inom kort tid efter krigets slut
bleve av behovet påkallad.
En allmän fastighetstaxering drager ju stora kostnader och skulle ytterligare
belasta taxeringsmyndigheterna under en tid då dessa kunna antagas
bliva starkt betungade av andra uppgifter. Örn de fördelar som äro att vinna
med en allmän fastighetstaxering år 1943 stå i rimligt förhållande till kostnaden
för en sådan, torde kunna ifrågasättas.
För taxeringens verkställande i lagstadgad ordning talar givetvis önskvärdheten
att ej utan mycket starka skäl frångå en princip som visat sig vara
värdefull. Det må emellertid påpekas att tidigare förskjutningar i de allmänna
fastighetstaxeringsperioderna förekommit. Sådana taxeringar ha sålunda
hållits, bl. a., åren 1918, 1922 och 1928, en förkortning alltså av den
förra perioden med ett år till följd av de efter världskriget ändrade förhållandena,
och en förlängning av den senare perioden med ett år i avvaktan på
antagande av ändrade grunder rörande den kommunala beskattningen. Att
frågan örn en kommunalskattereform även nu är aktuell, må i detta sammanhang
omnämnas.
Över promemorian ha efter remiss yttranden avgivits av Överståthållarämbetet
och samtliga länsstyrelser, kammarrätten, statskontoret, riksräkenskapsverket,
statistiska centralbyrån, domänstyrelsen, kommunalskatteberedningen,
sakkunniga för värdesteg ring sskatt, svenska stadsförbundet,
svenska landskommunernas förbund, svenska landstingsförbundet, svenska
bankföreningen och svenska sparbanksföreningen.
Förslaget örn uppskov med nästa allmänna fastighetstaxering har tillstyrkts
eller i huvudsak lämnats utan erinran av samtliga hörda myndigheter och
korporationer utom länsstyrelserna i Södermanlands och Blekinge län samt
statistiska centralbyrån. I några av yttrandena har viss tvekan uttalats, medan
i andra yttranden göres gällande att ett uppskov vore ofrånkomligt. Inom
styrelsen för svenska landstingsförbundet lia två ledamöter anmält avvikande
mening och ansett att tillräckligt bärande skäl för uppskov icke förelåge.
Kungl. Maj:ts proposition nr 334.
5
Beträffande den i promemorian berörda frågan örn en viss tillfällig uppmjukning
av villkoren för omtaxering under löpande taxeringsperiod enligt
12 § 2 mom. kommunalskattelagen ha uttalanden gjorts i åtskilliga yttranden.
Sju länsstyrelser och statistiska centralbyrån ha sålunda ansett dylika
åtgärder mindre lämpliga, i huvudsak på den grund att ojämnhet skulle
kunna befaras bliva en följd därav. Fem länsstyrelser samt kammarrätten
och riksräkenskapsverket så ock svenska stadsförbundet samt svenska sparbanksföreningen
lia jämväl särskilt uttalat sig i frågan och givit sin anslutning
till tanken på åtgärder av ifrågasatt slag.
Ur yttrandena må återgivas följande.
Länsstyrelsen i Östergötlands län yttrar:
Beträffande jordbruksfastigheter utan skog eller med ringa skogstillgång
torde inom länet prisrörelserna under de senaste åren lia varit jämförelsevis
obetydliga och icke sådana att någon avgjord tendens kan fastslås. 1 fråga
om skogsfastigheter äro av kända skäl fluktuationerna större och värdena för
närvarande allt annat än stabila.
Vidkommande annan fastighet synas värdena å den sista tiden nybebyggda
fastigheter uppåtgående. 1 övrigt kunna prisrörelserna betecknas som
måttliga och oenhetliga.
Som förhållandena för närvarande gestalta sig, är det endast med hänsyn
till skogsfastigheterna som länsstyrelsen hyser någon tvekan om lämpligheten
av att låta nu gällande taxeringsvärden äga bestånd utöver löpande period.
Då det emellertid ej synes osannolikt att vid en allmän omtaxering år 1942—
1943 skulle framkomma värden, som redan ett år senare komme att erfordra
ny justering, synas betänkligheterna mot ett uppskov böra få vika, helst örn
genom en tillfällig uppmjukning av villkoren för omtaxering enligt 12 § 2
mom. kommunalskattelagen möjlighet kunde skapas att vid särskild fastighetstaxering
taga hänsyn till fall, där starka skäl för ändring förelåge.
Länsstyrelsen i Kronobergs län uttalar följande:
Såväl i fråga örn jordbruksfastigheter — ej minst skogbärande sådana — som
ock i fråga örn olika fastigheter av annan fastighets natur skulle en taxering
1942/1943 nied hänsyn till värdena den 1 januari 1943 säkerligen komma att
erbjuda stora vanskligheter och giva ett mindre gott resultat. De rådande tidsförhållanden,
varom i promemorian erinras, skapa ingalunda gynnsamma
förutsättningar för en allmän fastighetstaxering 1942/1943, varigenom skulle
fastställas taxeringsvärdena för tiden till och med år 1947.
I promemorian erinras även örn alt en allmän fastighetstaxering skulle under
en tid, då taxeringsmyndigheterna kunna antagas bliva starkt betungade
av andra uppgifter, ytterligare belasta dessa myndigheter. Detta förhållande
vill länsstyrelsen framhålla såsom mycket beaktansvärt, helsi med hänsyn
till de förut berörda särskilda svårigheter, som i nuvarande läge skulle vara
att övervinna.
I detta sammanhang förtjänar ali nämnas ett förhållande i vad särskilt
angår Kronobergs län.
För detta län — måhända även för flera — saknas nämligen för fastighetstaxeringen
användbar karta. Denna brist skulle, enligt vad som tidigare
ställts i utsikt örn tiden för upprättande av ekonomisk karta för länet, kunna
hinna avhjälpas, därest 1943 års allmänna fastighetstaxering uppskjutes, till
stort gagn för taxeringens utförande och säkra resultat.
Länsstyrelsen tvekar sålunda icke att förorda ett uppskov med den allmänna
fastighetstaxeringen, och det synes knappast härför behövligt att, så
-
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 334.
som i promemorian ifrågasatts, uppmjuka villkoren enligt 12 § 2 mom. kommunalskattelagen
för omtaxering.
Länsstyrelsen i Gotlands län har som skäl för sin tillstyrkan av förslaget
bl. a. framhållit följande:
Med hänsyn till den inträdda prisstegringen å snart sagt alla jordbruksprodukter
och skog torde man kunna taga för givet, att en allmän fastighetstaxering
år 1943 kommer att medföra en avsevärd förhöjning ifråga om fastighetstaxerings
värdena. Ehuruväl en dylik höjning kan ur taxeringssynpunkt
anses önskvärd, kan den ur allmän ekonomisk synpunkt befaras få betänkliga
följder genom att bidraga till ökad inflation och direkt motverka ansträngningarna
till motande av denna fara.
Länsstyrelsen i Blekinge län yttrar:
Genom föreslagna jämkningar av taxeringsvärdena vid s. k. särskild fastighetstaxering
skulle visserligen olägenheterna av ifrågasatt uppskov med fastighetstaxeringen
kunna avhjälpas i de fall, där värdena på grund av någon angiven
särskild omständighet förändrats, men i övriga fall torde vissa olägenheter
alltjämt komma att kvarstå för många fastighetsägare. En jämkning
av taxeringsvärdena med anledning av i sistnämnda hänseenden inträffade
förändringar av fastigheternas allmänna saluvärden bör i varje fall ej ifrågakomma,
då en sådan omtaxering i särskilda fall icke kan ske utan äventyrande
av en likformig taxering. Beträffande den nyare bebyggelsen under
taxeringsperioden framträda vissa olägenheter med hänsyn till fastighetskrediten
särskilt å moderna hyresfastigheter, enär de nuvarande byggnadsvärdena
och saluvärdena i regel kunna anses överstiga de värden, vartill
fastigheter av närmast jämförlig beskaffenhet taxerades år 1938.
En generell höjning av de vid 1938 års allmänna fastighetstaxering åsätta
värdena kan i vissa fall enligt länsstyrelsens uppfattning ifrågasättas. Länsstyrelsen
har därvid icke förbisett, att de under senaste åren inträffade förändringarna
på fastighetsmarknaden i detta län varit av allenast ringa omfattning,
eller att de förändringar i det tidigare väl stabiliserade ränteläget,
som inträffat under nästföregående och innevarande år, i och för sig skulle
leda till motsatt resultat. Med hänsyn härtill samt ovissheten örn den närmaste
prisutvecklingen synes dock i stort sett endast smärre förändringar i
värdena kunna ifrågakomma.
Med stöd av vad ovan anförts och då några särskilda omständigheter, som
böra föranleda uppskov med den allmänna fastighetstaxeringen här i länet,
under det nu pågående stormaktskriget icke förekommit, anser länsstyrelsen
för sin del tillräckliga skäl icke föreligga för beslut örn uppskov med taxeringens
genomförande.
Av länsstyrelsen i Kristianstads län har åberopats, bland annat, ett yttrande
från förvaltningsutskottet i länets hushållningssällskap, däri anföres följande:
Läget på fastighetsmarknaden är synnerligen osäkert för närvarande. Spekulationsköp
gör sig mera gällande nu och åstadkommer en konstlad värdestegring.
Den därigenom uppkommande situationen kan begagnas till sådana
höjningar av taxeringsvärdena, som ej komma att stå sig längre fram.
En ökning av taxeringsvärdena medför i många fall motsvarande högre
belåning av jordbruksfastigheterna åtminstone i de fall där man behöver begagna
sig av högsta möjliga lånerätt. Örn taxeringsvärdet sättes så högt på
grund av konjunkturerna att det måste åter sänkas vid lågkonjunktur, kan
en uppsägning av lån på grund av minskad lånerätt förorsaka svåra ekono
-
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 334.
miska bekymmer för låntagaren. Ur denna synpunkt är ett uppskov med
fastighetstaxeringen välbetänkt. Dylik taxering bör endast ske under lugna
förhållanden. . ..
Statsmakternas allmänna, strävan att bibehålla kontrollen över prisstegringen
och upprätthålla den svenska kronans värde och köpkraft utgör ytterligare
ett skäl för att ej nu från statens sida vidtaga åtgärder, som kunna leda
till värdestegringar å fastigheter. .
Av anförda skäl vill utskottet därför tillstyrka uppskov med fastighetstaxeringen,
tills mera lugna förhållanden inträtt.
Länsstyrelsen i Malmöhus län yttrar följande:
Då fastighetstaxeringen utgör grund för utskyldernas fördelning mellan
olika skattedragare, bör enligt länsstyrelsens förmenande endast synnerligen
tvingande skäl föranleda ett förlängande av den fastställda tidsintervallen mellan
taxeringarna. Det råder inget tvivel om, att för detta läns vidkommande
en nu företagen fastighetstaxering skulle vad landsbygden beträffar medföra
en ganska omfattande förskjutning av skattebördan. Priserna å jordbruksfastigheter
hava nämligen på grund av det för denna näring förbättrade konjunkturläget
stegrats rätt avsevärt och kommer säkerligen, under förutsättning
av normala skördeuttall, att inom den närmaste tiden ytterligaie stegras.
Det är knappast antagligt att spekulanter utanför den egentliga jordbrukareklassen
i någon nämnvärd mån bidragit härtill. Ävenledes torde skogsegendomar,
vilka dock endast i begränsad omfattning förekomma inom länet,
hava undergått en icke oväsentlig prisförhöjning. Värdet av annan fastighet
torde däremot hava undergått allenast obetydlig förändring, trots att byggnadsverksamheten
i avseende å bostadshus i stort sett stagnerat. Ehuru det
är här ovidkommande vill länsstyrelsen dock hava framhållit att denna stagnation
till icke oväsentlig del har sin grund däri, att tillfredsställande belåning
svårligen går att ordna med taxeringsvärden baserade på 1938 års prisläge.
Då det är omöjligt att överblicka den framtida utvecklingen och stöd
knappast finnes för det antagande att priskurvan inom kortare tid skulle
stabilisera sig, finnes enligt länsstyrelsens förmenande icke tillräckligt skäl
för ett uppskjutande av fastighetstaxeringen.
Då länsstyrelsen ändock vill ifrågasätta ett uppskov med vidtagande av
åtgärder i angivet syfte är det under åberopande av ett skål, som långt ifrån
kan anses bärande, men som dock måste tillmätas viss betydelse, nämligen
svårigheten att med nuvarande anhopning av arbete å landskontoren kunna
på ett nöjaktigt sätt genomföra uppgiften. Sett ur nu angiven synpunkt anser
sig länsstyrelsen, ehuru icke utan stor tvekan, böra tillstyrka ett kortare uppskov
med närmast förestående allmänna fastighetstaxering.
Däremot vill länsstyrelsen på det bestämdaste avråda från någon provisorisk
så kallad särskild fastighetstaxering, vilken med sannolikhet allenast
skulle leda till en svårreparerbar villervalla i värdesättningarna.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län uttalar bl. a. följande:
Vad bostadsfastigheter angår föranleda leir närvarande de efter krigsutbrottet
stegrade byggnadskostnaderna — ökningen lärer överstiga 20 procent
— visserligen till svårigheter för vederbörande när fråga gäller att placera inteckningslån
inom den marginal av taxeringsvärdet, som hittills brukat anses
belåningsbar vid olika kreditinstitut. Men önskemålet örn större bclaningsmöjligheter
kan icke med säkerhet påräknas bliva tillgodosett genom en allmän
fastighetstaxering 1942—43. Promemorians uttalanden örn att en sådan
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 334.
taxering kail antagas komma att »genomföras med synnerlig försiktighet och
i stort sett innefatta endast mindre jämkningar, eftersom det är omöjligt att
förutse föl-hållandena efter krigets slut» synes riktigt angiva den begränsade
betydelse, som en dylik allmän omtaxering nu kail väntas få. Örn den enskilde
fastighetsägarens intresse att kunna öka belåningsmarginalen skall
kunna tillgodoses, torde detta nog förutsätta andra åtgärder än en nv allmän
fastighetstaxering.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län yttrar:
I promemorian hava vidrörts vissa nied det nu rådande allmänna läget
sammanhängande förhållanden på fastighetsmarknaden, vilka starkt tala för
uppskov med den allmänna fastighetstaxering, som författningsenligt skall
pabörjas under hösten år 1942. Vad i sådant avseende anföres beträffande
saväl jordbruks- och skogsfastigheter som industri- och bostadsfastigheter
synes länsstyrelsen riktigt och Ilar även vid samtal nied flera taxeringsmän
i länet vunnit deras instämmande. En icke minst på jordbruks- och skogstaxeringens
område synnerligen kunnig och erfaren taxeringsnämndsordförande
samt mangaiig ledamot av länets prövningsnämnd har på länsstyrelsens begäran
avgivit yttrande i ärendet i form av bilagda promemoria.1 Vad i denna
promemoria anföres kan länsstyrelsen helt biträda.
I nämnda yttrande har även vidrörts taxeringsnämndernas och landskontorens
nuvarande arbetsbelastning. Länsstyrelsen vill därutöver framhålla, att
svårigheterna att med kvalificerade krafter rekrytera kåren av taxeringsnämndsordf
Öran de i länet betydligt ökats under de senaste åren, varjämte
formärkts tendenser även hos yngre taxeringsnämndsordförande att vilja lämna
sina uppdrag, detta såsom följd av de allt mera ökade och krävande taxeringsgöromålen,
till vilka nu kommit ytterligare uppgifter i samband med
kngskonjunktur- och omsättningsbeskattningarna. Bristen på kvalificerade
krafter bär också medfört, att samma personer, som handhava de årliga taxeringarna,
jämväl i stort sett mäste anlitats för de allmänna fastighetstaxeringarna.
Skulle nu en sådan fastighetstaxering anordnas innan de tillfälliga
kristidsskatterna avvecklats eller åtminstone innan omfattningen av och kraven
pa taxei ingsnämndsordfbrändenäs medverkan vid kristidsbeskattningen
kunna överblickas, är fara värt, att svårigheter uppstå att vinna ett erforderligt
antal tillräckligt kvalificerade taxeringsmän för medverkan vid en allmän
fastighetstaxering så tidigt som 1942. För länsstyrelsens eget vidkommande
kräver en allmän fastighetstaxering åtskilliga förberedande åtgärder, såsom
undersökningar av köpeskillingarnas förhållande till taxeringsvärdena under
senast förflutna taxeringsperiod, beräkningar för fastställande av s. k. enhetsvärden
å mark av olika beskaffenhet samt diverse utredningar i och för taxering
av skogsmark och växande skog. Dessa förarbeten måste huvudsakligen
anförtros åt landskontorens mera kvalificerade befattningshavare samt vid
en tidpunkt, då dessa äro strängt upptagna icke endast med förberedelser folden
ordinarie prövningsnämnden utan även med förarbeten till krigskonjunktuibeskattningen,
vilken i sin nuvarande form ställer ojämförligt mycket
större krav på den förberedande utredningen än motsvarande beskattning
under förra världskriget. En allmän fastighetstaxering under sådana förhållanden
skulle otvivelaktigt medföra en splittring av arbetet å landskontoren
till men för taxeringsresultatet i dess helhet.
På grund av vad sålunda anförts får länsstyrelsen bestämt förorda eif uppskov
nied den allmänna fastighetstaxering, som enligt nu gällande bestämmelser
skall påbörjas hösten 1942.
1 Ej intagen i denna proposition.
Kungl. Maj.ts proposition nr 334.
9
Länsstyrelsen i Västmanlands länn har uttalat sig på följande sätt:
Ehuru, dess bättre, någon direkt jämförelse icke kan eller bör göras mellan
förhållandena å fastighetsmarknaden nu och vid tiden för 1918 års allmänna
fastighetstaxering, skulle det dock även nu gälla att under en tid, då alla värden
äro så labila, som de väl måste bliva under en världskris, verkställa en
omprövning, gällande åtskilliga år framåt, av värdena å all landets fasta
egendom.
Att särdeles starka för att icke säga tvingande skäl måste föreligga för
igångsättande under rådande förhållanden av en allmän fastighetstaxering,
därom synes ej böra råda mer än en mening, särskilt bland dem, som hara
i minnet de vanskligheter av skilda slag, med vilka man hade att kämpa under
1918 års motsvarande förrättningar.
Och länsstyrelsen tvekar icke att såsom sin mening uttala, att sådana
tvingande omständigheter nu icke synas förefinnas, i allt fall icke vad detta
län beträffar.
Såvitt länsstyrelsen kunnat utröna hava icke priserna på fastighetsmarknaden,
om man bortser från enstaka fall av icke-normal typ, stegrats i sådan
grad, att de, vare sig ur allmän eller enskild synpunkt sett, få anses betinga
allmän omvärdering av fastighet, detta så mycket mindre, som antalet
köpfall hållit sig inom relativt snäva gränser, vartill väl, såsom även i
promemorian framhålles, bidragit det förhållande, att utbuden icke motsvarat
efterfrågan.
Det i promemorian uttalade tvivelsmålet örn, huruvida de fördelar, som
kunde vara att vinna med en allmän fastighetstaxering år 1943, skulle stå i
rimlig proportion till kostnaden för en sådan taxering, vill länsstyrelsen alltså
understryka liksom länsstyrelsen med styrka vill uttala, att den antydda
vådan av att inom ramen av nu gällande taxeringsorganisation under för
denna nu rådande förhållanden ytterligare betunga taxeringsmyndigheterna
är blott alltför påtaglig.
Liksom länsstyrelsen alltså förordar uppskov med den allmänna fastighetstaxering,
som enligt gällande grunder skulle äga rum år 1943, vill länsstyrelsen
även förklara, att länsstyrelsen icke kan giva sin anslutning till den
i promemorian framkastade tanken att smärre jämkningar av värden, som
kunde anses behövliga, möjligen skulle kunna genomföras vid s. k. särskild
fastighetstaxering.
Det måste nämligen befaras, att, med huru lätt hand än omredigering av
villkoren för omtaxering enligt 12 § 2 mom. kommunalskattelagen verkställdes,
antalet fall, då vederbörande konnne att påyrka jämkningar, bleve av
den storleksordning, att den ordinarie taxeringsapparaten, som ju här bomme
ifråga, icke skulle mäkta att bemästra dem.
Länsstyrelsen i Västerbottens län uttalar följande:
För att få frågan närmare belyst har länsstyrelsen hänvänt sig till ett antal
personer inom länet, som kunna antagas ilga erfarenhet på de områden,
som här beröras, med begäran örn ett uttalande rörande det ifrågasatta uppskovet.
I så gott som samtliga svar har framhållits lämpligheten av att uppskjuta
taxeringen.
Beträffande skogsfastigheter har bland annat anförts, alt vissa industrier,
som hämtade sin råvara ur skogen — såväl sågverksindustrien som sulfatoch
slipmassaindustrien, vilka tillhöra huvudindustrierna i länet — nu arbetade
under ytterst ogynnsamma förhållanden, medan vedproduktionen blomstrade
som aldrig förr, oell att ett sådant affärsläge ofrånkomligt måste förrycka
prissättningen av skogens avkastning. En förskjutning i prisutveck
-
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 334.
lingen till förmån för fastigheter med säljbar vedskog hade sannolikt ägt
rum. Men fråga vöre hilm varaktigt detta nya förhållande kunde länkas bli.
Skulle ett jämförelsevis snabbt slut på kriget medföra omedelbar tillgång
på billigt fossilt bränsle, komme givetvis vedskogsfastigheternas värde att
hastigt åter sjunka. Om däremot på grund av valutasvårigheter eller dylikt
importen av bränsle icke så snart komme i gång, kunde möjligen det nya
värdeförhållandet bliva beståndande under ganska lång tid och syntes då
böra komma till uttryck i form av ändrade taxeringsvärden.
1 fråga örn jordbruksfastigheter i allmänhet har uttalats, att tillgången å
salubjudna egendomar minskats i förhållande till efterfrågan och att viss ökning
av jordbruksfastigheternas värde till följd därav kunde antagas hava
ägt runi. Vid fortsatt handelsavspärrning under ett eller annat år torde fastigheternas
värde stiga än mera. Om däremot handelsvägarna skulle öppnas,
bortfölle anledningarna till nu rådande benägenhet att lita till jordbruket som
arbets- och försörjningstillgång, och lönsamheten av jordbruksdriften bleve
i huvudsak avgörande för fastighetsvärdena. Dessa värden torde då åter
sjunka något och stabiliseras på en nivå, som bleve betingad av det prisregleringsstöd
som i fortsättningen komme att givas jordbruket.
För ovan berörda industrier vore framtidsutsikterna mörka. Ett antal dylika
industrier hade redan måst nedlägga sin rörelse eller lägga om densamma,
och förlusten av de utländska marknaderna komme med säkerhet att
tvinga till ytterligare nedläggelse av fabriker, verk och inrättningar.
Beträffande bostadsfastigheter i städerna synas några extra-ordinära förhållanden
icke hava framträtt, som i högre grad påverkat fastighetsvärdena.
På länets landsbygd däremot torde en starkare värdeförskjutning hava ägt
rum, dels på grund av höjda byggnadskostnader och dels genom den förbättring
av gamla fastigheter, som tack vare statens bostadsförbättringsbidrag
kunnat ske i betydande omfattning.
Sistnämnda förhållande har även anförts som skäl mot ett uppskov med
den allmänna fastighetstaxeringen. Därvid har framhållits, bland annat, att
de värdeförändringar, som skett å bostadsfastigheterna, vore så betydande,
att de senast åsätta taxeringsvärdena i många fall vöre otillfredsställande.
För egen del anser länsstyrelsen, att övervägande skäl tala för uppskov
med taxeringen. Svårigheterna att bedöma såväl nuvärdet som i ännu högre
grad framtidsvärdet å fastigheter av .skilda slag äro så stora, att taxeringsmyndigheterna
tvingas till den största försiktighet vid ändring av de gällande
taxeringsvärdena. Blir fastighetstaxeringen endast ett institut för smärre jämkningar,
måste arbetet och kostnaderna för denna åtgärd anses alltför stora
i förhållande till den nytta, som följer av arbetet.
Såsom i departementspromemorian framhållits skulle också den allmänna
fastighetstaxeringen år 1943 med början redan under hösten 1942 komma
att ytterligare belasta taxeringsmyndigheterna under en tid, då dessa kunna
antagas bliva starkt betungade av andra uppgifter. Ett uppskjutande av
denna taxering anser länsstyrelsen därför ändamålsenligt. Länsstyrelsen ansluter
sig också till den i promemorian framförda tanken på en tillfällig
uppmjukning av villkoren för omtaxering enligt 12 § 2 mom. kommunalskattelagen
så att behövliga smärre jämkningar i taxeringsvärdena eller
justeringar av uppenbart oriktiga värden kunna vidtagas.
Kammarrätten yttrar:
Riktigheten av den i promemorian uttalade uppfattningen, att det under
nuvarande, av kriget påverkade förhållanden .skulle bliva mycket vanskligt
att på ett tillfredsställande sätt fastställa taxeringsvärden med giltighet för
en period av fem år framåt, lärer knappast kunna jävas. Den tillförlitlighet,
11
Kungl. Maj.ts proposition nr 334.
sorn dylika för en så avsevärd tidrymd bestämda taxeringsvärden böra äga,
betingar, att de åsättas under ett läge av i ekonomiskt hänseende mera stabil
natur än det som nu råder. Berörda omständighet betraktad icke minst ur
synpunkten av de med en allmän fastighetstaxering förenade kostnaderna utgör
uppenbarligen ett starkt skäl för det ifrågasatta uppskovet. I samma riktning
pekar det i promemorian jämväl antydda förhållandet, att de tjänstemän
och andra personer, vilka vanligen pläga få sig anförtrott arbetet med
taxering, under den tid, den allmänna fastighetstaxeringen skulle pågå, kunna
väntas bliva i så hög grad betungade med andra taxeringsåligganden, att det
med fog kan ifrågasättas, örn de överhuvud kunna anses i stånd att ägna fastighetstaxeringsarbetet
nödig omsorg. o
Å andra sidan är det tydligt att ett sådant uppskov som det här ifrågasätta
skulle vara förenat med ganska avsevärda olägenheter.
Frånsett den omständigheten att såväl enskilda skattskyldiga^ som kommuner
i allmänhet måste sägas hava ett berättigat intresse att få taxeringsvärdena
omprövade efter de i kommunalskattelagen förutsatta fem åren kan
under nuvarande situation en utsträckning av giltighetstiden för taxeringsvärdena
antagas i många fall — såsom exempelvis i fråga örn sådana industrifastigheter,
vilkas taxeringsvärden på grund av företagens genom kriget
hämmade eller omintetgjorda drift för närvarande sakna reellt underlag
— komma att te sig som en särskilt obillig åtgärd. Vidare skulle ett uppskov
med den allmänna fastighetstaxeringen tänkas kunna bidraga till ett
hindrande av bostadsproduktionen därigenom att en taxering av nyuppförda
hus år 1943 skulle komma att ske efter en lägre värdenorm än som blivit
fallet, därest en allmän fastighetstaxering ägt rum under sagda år.
Då i promemorian framhålles, att svårigheterna för alt på ett tillfredsställande
sätt genomföra en allmän fastighetstaxering år 1943 äro mest påfallande
beträffande skogsfastigheter, må det tillåtas kammarrätten att härtill
göra följande erinringar.
På grund av olikheten i metoderna för värderingen av skogsfastigheter och
andra fastigheter är det blott förstnämnda slag av fastigheter, vilkas taxeringsvärden
äro ofrånkomligt beroende av prisbildningen under flera föregående
år (för innevarande fastighetstaxeringsperiod är medeltalet av rotvärdena
åren 1932—1930 av utslagsgivande betydelse). Beträffande sådana
fastigheter inträffar alltså det fallet, att vid den nytaxering, som efter något
ars uppskov kan komma att fastställas, den tidrymd, som blir normgivande
för värderingen, kommer att, därest bestämmelser om rotvärden motsvarande
de för innevarande taxeringsperiod gällande meddelas, omfatta ytterligare
ar med onormala värdeförhållanden, lin nytaxering 1944 skulle alltså under
angiven förutsättning komma att bygga på rot värdena under perioden 1938 —
1942. Det vore ju raka motsatsen mot vad man med ett uppskov med fastighetstaxeringen
vill vinna. A andra sidan kan sägas, att ett uppskov med fastighetstaxeringen
bereder möjlighet till övervägande av åtgärder, varigenom
olägenheterna av att bygga taxeringen a rotvärden under lör densamma
mindre lämpliga år elimineras.
I detta sammanhang bör kanske dessutom erinras örn att det föreligger
ett förslag örn instruktion för värdering av skogsmark och växande skog vid
allmän fastighetstaxering efter grunder, som väsentligt avvika från de nu
gällande, och all detta förslag för yttrande jämväl överlämnats till kammarrätten.
Utan att i detta sammanhang laga .ställning till berörda förslag anser
sig kammarrätten böra framhålla, att ett uppskov med fastighetstaxeringen
skulle lämna möjlighet öppen, att örn så befunnes nödigt eller lämpligt verkställa
en provtaxering av begränsad omfattning för utprövande av de nya
metoderna.
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 334.
På grund av den särskilt nu utpräglade ovissheten om den ekonomiska
utvecklingen torde det vara synnerligen svårt att intaga en deciderad ställning
till den väckta frågan, men synas dock förhållandena vara sådana, att kammarrätten
icke anser sig böra avstyrka ett eventuellt förslag om uppskov, därvid
kammarrätten förutsätter, att det icke för närvarande ifrågasättes att uppskjuta
den allmänna fastighetstaxeringen på längre tid än ett år.
I promemorian har antytts, att det för avhjälpande i någon mån av de
med ett uppskov förenade nackdelarna skulle befinnas ändamålsenligt att något
uppmjuka villkoren för omtaxering enligt 12 § 2 mom. kommunalskatteiagen.
Dylika åtgärder i samband med ett uppskov synas hava fog för sig.
Närmast får det antagas kunna bliva fråga örn att minska den för omtaxering
i vissa fall förutsatta förändringen i en fastighets värde från en femtedel
till exempelvis en tiondedel av taxeringsvärdet. En annan åtgärd i berörda
syfte vöre ju att jämka på själva värderingsgrunderna vid taxeringen.
Detta torde kanske dock vara ett förfarande med alltför vittgående och svårbestämbara
följder. Huruvida så emellertid skulle kunna ske beträffande förutnämnda
nyuppförda bostadsfastigheter, vore kanske en sak värd att tagas i
övervägande, liksom även frågan örn omtaxering av vissa industrifastigheter.
Statistiska centralbyrån uttalar:
1 promemorian erinras örn gällande bestämmelser, enligt vilka allmän
ta„st!.gl?etstaxering sk^dl äga rum ar 1943 samt arbetet med denna taxering
påbörjas under hösten 1942. Det ifrågasatta uppskovets långvarighet har icke
direkt angivits, men det framgår av promemorian, att man tänkt sig, att
förutsättningar för nästa allmänna fastighetstaxering på det hela taget skulle
kunna föreligga, först när den pågående krisen övervunnits och normala förhållanden
åter inträtt på fastighetsmarknaden. Man har, synes det, räknat
med, att sådana förhållanden vore att emotse, sedan någon tid förflutit efter
krigets slut.
Beträffande det i promemorian anförda huvudmotivet till en eventuell förlängning
av löpande fastighetstaxeringsperiod, nämligen rådande osäkerhet
på fastighet smarknaden, får statistiska centralbyrån till en början åberopa
en av ämbetsverket den 4 oktober 1941 till Konungen överlämnad statistisk
utredning rörande förhållandet mellan saluvärden och taxeringsvärden för
jordbruksfastigheter inom riket.
I den remitterade promemorian har omnämnts en uppgift, enligt vilken
prisutvecklingen beträffande jordbruksfastigheter i allmänhet varit mycket
ojämn. Vidare syntes enligt promemorian tillgången å salubjudna dylika
fastigheter lia minskats i förhållande till efterfrågan, och prissättningen syntes
ha påverkats genom efterfrågan från personer utanför den egentliga jordbrukarklassen.
Omfattningen av det till grund för centralbyråns nyssnämnda utredning
liggande primärmaterialet häntyder, såsom i utredningen närmare angivits,
på en viss minskning i omsättningen på salumarknaden för jordbruksfastigheter
under perioden 1938—3% 1941 i jämförelse med perioden 1934—rt0/„
1937. En sådan minskning kan tänkas vara en följd av nedgång i antalel
salubjudna egendomar. Huruvida och i vad mån å andra sidan efterfrågan
ökats därigenom att andra än jordbrukare i större utsträckning än vanligt
åstundat att köpa jordbruksegendomar samt i vad mån prissättningen må
ha rönt inflytande av nu berörda faktorer, har centralbyrån icke möjlighet
att bedöma.
Uppgiften att prisutvecklingen varit ojämn kan icke sägas vara vederlagd
genom resultaten av utredningen örn saluvärdenas förhållande till taxeringsvärdena,
men dessa resultat ge dock vid handen, att ojämnheten på det hela
Kungl. Maj.ts proposition nr 334.
13
laget icke varit större under tiden 1938—30/c 1941 än under tiden 1934—3%
1937, om man ser på utvecklingen från delperiod till delperiod, samt att olikheten
länen emellan varit mindre under tiden 1938—30/G 1941 än under tiden
1934—30/6 1937.
Mest påfallande vöre enligt promemorian kristidsförhållandena beträffande
skogsfastigheter. I den mån försäljningen av sådana ägde rum, påverkades
priserna i högsta grad av möjligheterna till tillfälliga förtjänster på ved, å
ena sidan, samt svårigheter att finna tillfredsställande avsättning för virke
av grövre dimensioner, å andra sidan. En avsevärd förskjutning mellan priserna
å skogsfastigheter av olika typer vore sålunda att räkna med.
Det statistiska primärmaterial, varöver statistiska centralbyrån förfogar,
innehåller intet, som kan tjäna till ledning för bedömande av, huruvida en
sådan förskjutning, varom nyss nämnts, redan ägt rum eller är att emotse.
Däremot visar den särskilda utredningen angående jordbruksfastigheters saluvärden
och taxeringsvärden oförtydbart, att överpriset i förhållande till taxeringsvärden
är större för skogsfastigheter i allmänhet än för andra fastigheter.
Detta är emellertid icke speciellt utmärkande för den senaste tiden;
förhållandena voro härutinnan likartade under tiden 1934—“°/G 1937.
I fråga örn industrifastigheter yttras i promemorian, att det vore uppenbart,
att värdena för dagen — vilka knappast återspeglades å den allmänna fastighetsmarknaden
— måste röna stark påverkan av de olika industriernas framtidsutsikter.
Att dessa med hänsyn till rådande förhållanden i många fall te
sig ovissa, finner centralbyrån sannolikt.
Någon starkare förskjutning i bostadsfastigheternas värden skulle trots
höjda bvggnadskostnader i regel icke lia ägt runi.
Av vad liärlörut anförts torde framgå, att osäkerheten på fastighetsmarknaden
åtminstone vad angår jordbruksfastigheter hittills under krisen icke
varit särskilt stor. Att härav draga slutsatser beträffande framtiden är emellertid
ytterst vanskligt för att icke säga omöjligt. Centralbyrån finner för sin
del icke tillräcklig grund för annat uttalande än att förhållandena på fastighetsmarknaden
under tiden 1938—30/c 1941 i och för sig icke utgöra skäl för
uppskov nied genomförande av allmän fastighetstaxering.
Såsom en anledning att år 1943 verkställa allmän fastighetstaxering kan
anföras det förhållandet att saluvärdet i förhållande till taxeringsvärdet beträffande
jordbruksfastigheter, enligt centralbyråns förenämnda utredning,
stegrats kraftigt från år 1938, då senaste allmänna fastighetstaxering företogs.
Enligt centralbyråns förenämnda utredning var sålunda överprisprocenten
för fastigheter, försålda åren 1938 och 1939, första och andra halvåren 1940.
samt första halvåret 1941 respektive 14.4, 21.S, 29.0, 24.4 och 32.5 %. Denna
stegring motsvaras av en höjning av prisnivån i och för sig; priserna lia sedan
senaste allmänna fastighetstaxering stigit med omkring 16 %, d. v. s.
lika mycket som under tiden från år 1934 till och med första halvåret 1937.
För skogsfastigheter, d. v. s. fastigheter vilkas taxeringsvärde till mer än 25 °/o
utgjorts av skogsmark- och skogsvärde, var prisstegringen i förhållande till
1938 års salupris 13.1 % (för Norrland, Kopparbergs och Värmlands län,
tagna över ett, 15.8 % och för övriga delar av riket 13.1 %>); för övriga fastigheter
äro motsvarande tal 17.4, 11.7 och 17.7 °/o. — lin riktig taxering av
fastigheterna har måhända sin största betydelse för det kommunala skatteväsendet,
enär repartitionen av de kommunala skatterna i stor utsträckning
torde påverkas av fastigheternas taxeringsvärden. Del torde vidare vara av
vikt, att det allmänna sättes i tillfälle utnyttja den ökning i skattekraften, som
en höjning av fastigheternas saluvärden innebär. Härvid bör ock märkas, alt
ökningen i saluvärdena under perioden 1938—1941, såsom framgår av en
jämförelse med motsvarande ökning under perioden 1934—3,,/.i 1937, dock
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 334.
icke varit så stor, att en därefter lämpad måttlig höjning av taxeringsvärdena
finge anses motverka strävandena att förhindra eller åtminstone begränsa en
försämring av penningvärdet. — Det synes centralbyrån ur ovan angivna
synpunkter vara förenat med olägenhet, att medelst uppskov med nästa allmänna
fastighetstaxering fördröja den anpassning av taxeringsvärdena efter
saluvärdena som enligt vad här anförts torde få anses påkallad.
Att låta av förändringar i taxeringsgrunderna påkallade jämkningar i taxeringsvärdena
ske vid de s. k. särskilda fastighetstaxeringarna, skulle kunna
medföra den olägenheten, att arbetet med dessa taxeringar komme att få
alltför stor omfattning och draga opåräknat stora kostnader. Anordningen
kunde ock, vill det synas, medföra en ur rättvisans synpunkt icke önskvärd
försämring i avseende på enhetligheten vid taxeringen. Nämnas må tillika,
att en sådan försämring skulle menligt inverka på möjligheten att beräkna
fluktuationerna i fastighetspriserna under en viss tid, enär grunden för dessa
beräkningar skulle om icke helt undanryckas så dock väsentligt försvagas.
Till följd av sammanhanget mellan de regelmässigt vart femte år återkommande
allmänna jordbruksräkningarna samt de allmänna fastighetstaxeringarna,
torde ett uppskov med nästa allmänna fastighetstaxering böra medföra
ett motsvarande uppskov med nästa allmänna jordbruksräkning. Hänsynen
till behovet av regelbundna jordbruksräkningar kan visserligen icke betraktas
som en avgörande faktor vid bestämmandet av den lämpliga tidpunkten för
nästa allmänna fastighetstaxering, men centralbyrån anser sig dock böra
framhålla, att ett uppskov på obestämd tid med denna taxering skulle innebära
en olägenhet i betraktande av den betydelse de allmänna jordbruksräkningarna,
icke minst i nuvarande krisläge, ha såsom bidrag till kännedomen
om landets försörjningsförhållanden.
Kommunal skattebo redningen yttrar:
Med hänsyn till de förslag, beredningen har under övervägande, finner beredningen
icke något att erinra mot ett uppskov med fastighetstaxeringen, på
sätt uti promemorian ifrågasatts, varjämte beredningen finner de i promemorian
anförda skälen väl motivera ett sådant uppskov.
Sakkunniga för värdestegringsskatt ha gjort följande uttalande:
I det förslag till förordning örn värdestegringsskatt å fastigheter, som de
sakkunniga till fullgörande av sitt uppdrag ha under utarbetande, förutsättes
taxering till fastighetsskatt enligt kommunalskattelagen bliva grundläggande
för värdestegringsskatten. Principiellt framstår det som en grundförutsättning
för den planerade värdestegringsskatten, alt de allmänna fastighetstaxeringarna,
såsom i kommunalskattelagen stadgas, återkomma med jämna
mellanrum. En förskjutning på ett år av en allmän fastighetstaxering skulle
visserligen kunna försena tidpunkten för skattens införande — de sakkunniga
lia planerat att kunna framlägga sitt förslag innevarande år — men torde
måhända ej i och för sig behöva inverka menligt på ifrågavarande beskattning.
Ett uppskov på längre tid än ett år skulle däremot utan tvivel förrycka
det planerade värdestegringsskattesystemet.
Enär värdestegringsskatteförslaget, såsom ovan framhållits, är grundat på
de regelbundet återkommande fastighetstaxeringarna, måste omtaxering enligt
12 § 2 mom. kommunalskattelagen jämlikt de i promemorian ifrågasatta
uppmjukade reglerna antagas komma att rubba grunderna för de sakkunnigas
förslag.
Svenska stadsförbundet yttrar:
De i promemorian framlagda skälen för uppskov med den fastighetstaxering,
som skulle verkställas år 1943, finner styrelsen övertygande. Det torde
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 334.
för alla parter vara förmånligast, att icke mer eller mindre tilllälliga konjunkturändringar
få påverka fastigheternas taxeringsvärden. Såsom i promemorian
framhålles torde den på många håll i städerna redan nu radande
bostadsbristen icke kunna undgå att påverka fastighetsvärdena.
Ehuru styrelsen ansluter sig till förslaget örn uppskov, vill styrelsen emellertid
framhålla en olägenhet med uppskovet, som synes förtjäna särskild
uppmärksamhet. Där enligt 12 § 2 mom. i kommunalskattelagen taxering
skall ske t. ex. på grund av nybyggnad, skall sådan taxering verkställas med
hänsyn tagen till det allmänna prisläget och de uppskattningsgrunder i övrigt,
som tillämpats vid den närmast föregående fastighetstaxeringen. Med den
starka stegring i byggnadskostnaderna, som redan inträtt, komma med denna
uppskattningsgrund taxeringsvärdena och de verkliga kostnaderna att starkt
skilja sig från varandra. Detta måste vålla svårigheter hl. a. för belåningen.
Örn de verkliga byggnadskostnaderna komma att med kanske 40 å 50 w/o överstiga
taxeringsvärdena, måste stora svårigheter uppstå för belåning och finansiering
av nybyggda fastigheter, då belåningsmöjligheterna bestämmas av
taxeringsvärdet. Härigenom skulle resas ett nytt hinder för den redan starkt
försvårade byggnadsverksamheten. En uppmjukning av här berörda bestämmelser
synes således i hög grad önskvärd.
Svenska landstingsförbundet gör följande uttalande:
Det rådande labila ekonomiska läget synes enligt styrelsens mening icke
utgöra lämplig utgångspunkt för en fastighetstaxering, vars värden äro avsedda
att gälla fem år framåt. Beträffande skogsfästigheter skulle sålunda,
såsom i promemorian framhålles, taxeringen säkerligen komma att uppvisa
stora ojämnheter. Dylik ojämnhet kommer även att vidlåda taxeringarna av
jordbruks- och industrifastigheter. Därtill komma svårigheter att uppbringa
lämplig personal för denna taxering. De kommunala förtroendemännen äro
nämligen hårt belastade med vissa av kristiden förorsakade uppgifter, och
skogsvårdsstyrelsernas tjänstemän, som eljest pläga biträda vid skogstaxeringen,
äro upptagna med utstämpling av skog lör vedavverkning m. m.
De nämnda förhållandena gör, att en allmän fastighetstaxering år 1943
skulle bliva förbunden med avsevärda svårigheter och kail förväntas komma
att lämna ett ojämnt och i vissa avseenden orättvist resultat, varför styrelsen,
trots principiella betänkligheter, anser sig böra förorda uppskov med taxeringen
tills vidare under ett år i sänder.
Svenska sparbanksföreningen yttrar:
Prisutvecklingen å fastighetsmarknaden måste såsom i promemorian framhålles
under rådande förhållanden röna stark inverkan av vårt lands avspärrning
från ekonomiska förbindelser med utlandet. Uppenbart är att
särskilt i fråga om jordbruksfastigheter och industrifastigheter värdeförskjutningar
uppstått av direkt krisbetonad natur samt under en nu oöverskådlig
tid framåt komma att uppstå till följd av krisläget. Även örn med vederbörligt
beaktande därav en taxering nied utgångspunkt från nu rådande förhållanden
nied iakttagande av vederbörlig försiktighet skulle låta sig genomlöras, synes
det styrelsen dock icke lämpligt atl för en ny taxeringsperiod om feni år
bygga värderingen på den nuvarande fastighetsmarknaden nied dess ojämna
prissättning. Det är i förevarande läge ej möjligt alt förutse vare sig hur länge
det europeiska kriget kommer att fortgå eller hur lörhallandena komma att
gestalta sig efter krigets slut.
Med hänsyn därtill synes det styrelsen önskligl att nied 1943 års fastighetstaxering
finge tills vidare anstå och lar styrelsen därför nied instämmande
i de skäl, som i promemorian anförts lill stöd lör ett anstånd, tor sill del
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 334.
tillstyrka det ifrågasätta uppskovet. Samtidigt vill emellertid styrelsen ur synpunkten
av de intressen styrelsen har att företräda framhålla vikten av att,
därest etl uppskov kommer till stånd, genom ändring av 12 i; 2 morn. kommunalskattelagen
möjlighet beredes i större utsträckning än för närvarande
till omtaxering av fastigheter som efter normala grunder undergått värdeförändring.
Departements- Såvitt av de inkomna remissvaren framgår råder hos de myndigheter som
c Ven'' ha att handlägga frågor om fastighetstaxering en nästan enhällig mening att
ett uppskov med nästa allmänna fastighetstaxering är av tidsförhållandena
påkallat. I vissa av dessa yttranden har mycket bestämt uttalats, att det särskilt
beträffande priserna å skogsprodukter råder så från det normala avvikande
förhållanden att dessa priser icke lämpligen böra läggas till grund
för en fastighetstaxering vilken är avsedd att bliva bestående under en femårsperiod.
Även kommunernas sammanslutningar lia biträtt förslaget örn
uppskov.
För egen del har jag funnit övervägande skäl tala för ett uppskov, och
jag kan såsom motiv för denna ståndpunkt väsentligen åberopa vad härutinnan
anförts i departementspromemorian. Resultatet av den av statistiska
centralbyrån verkställda utredningen rörande de värden, som tillämpats vid
försäljningar av jordbruksfastigheter under tiden 1938—30/e 1941, har visserligen
av centralbyrån ansetts i och för sig icke utgöra skäl för uppskov med
genomförande av allmän fastighetstaxering. Det är emellertid att märka att
beträffande skogsbruk och växande skog ej de tillämpade priserna å försålda
fastigheter utan virkespriserna under viss period skola läggas till grund för
taxeringen. Så är förhållandet även enligt det förslag till grunder för taxering
av skogsmark och växande skog, som utarbetats av domänstyrelsen och som
nu är under remissbehandling. Såsom i flera yltranden kraftigt understrukits
ha i avseende å virkespriserna sådana förskjutningar ägt runi att dessa priser
icke lämpligen böra läggas till grand för en allmän fastighetstaxering. Centralbyråns
utredning avser icke industri- och bostadsfastigheter. Riktigheten
av de i promemorian gjorda uttalandena rörande dessas värden har icke
bestritts i några yttranden.
I vissa remissyttranden har framhållits att vid belåning av nybyggda
fastigheter de taxeringsvärden, som åsättas enligt 1938 års prisnivå och vid
vilkas bestämmande följaktligen hänsyn icke tages till de stegrade byggnadskostnadema,
medföra en alltför låg belåningsgräns. Härutinnan vill jag
framhålla, att de kreditinstitutioner, vilkas utlåningsrätt är bunden vid viss
del av taxeringsvärdet, äro avsedda för långfristiga, mer eller mindre bundna
fastighetskrediler, vilka med hänsyn lill nuvarande höga byggnadskostnader
lämpligen böra beviljas med särskild försiktighet då fråga är om nybyggda
fastigheter. För tillgodoseende av de kreditbehov som kunna yppas i fråga om
önskvärda nybyggnader torde för övrigt, såsom i ett yttrande framhållits, en
allmän höjning av taxeringsvärdena icke vara det rätta medlet. Särskilt beaktande
måste uppenbarligen i detta sammanhang tillerkännas det förhållandet
att svenska bankföreningen och svenska sparbanksföreningen biträtt
förslaget örn uppskov.
Kungl. Maj:ts proposition nr 334.
17
Till stöd för ett fullföljande av den allmänna fastighetstaxeringen i stadgad
ordning kan anföras, att ett uppskov icke kan räcka hur länge som helst
och att taxeringens företagande ett följande år måhända kan befaras bli än
svårare än år 1943. Härvid synes emellertid böra beaktas, att det genom ett
uppskov öppnas vidgade möjligheter att anordna taxeringen på lämpligt sätt.
Skulle allmän fastighetstaxering företagas 1943, borde särskilda normer för
denna, avseende jämväl skogstaxeringen, föreläggas 1942 års riksdag. Oavsett
örn sistnämnda taxering skall företagas efter nuvarande eller ny metod,
lärer med hänsyn till det rådande läget svårligen kunna undvikas att särskilda
regler innebärande avvikelser från hittills tillämpade schabloner finge
utformas. Arbetet härmed, vilket säkerligen komme att taga avsevärd tid
i anspråk, är ännu icke påbörjat. Vidare torde det höra göras till föremål för
omsorgsfullt övervägande, i vad mån speciella bestämmelser böra meddelas
avseende taxering även av annan fastighet än skogsfastighet under sådana
förhållanden som föranledas av en avspärrning från utlandet. Uppskjutes
fastighetstaxeringen ett år, finnes rådrum att ägna dessa spörsmål den noggranna
prövning som de förtjäna. Slutligen må framhållas, att taxeringsorganisationen
för varje år som går kommer att mer och mer växa sig in i
de för närvarande synnerligen påfrestande uppgifter som kristiden medfört,
särskilt dem som sammanhänga med krigskonjunkturskatten och omsättningsskatten,
och i mån som ökad erfarenhet kan förväntas bereda lättnad i
detta arbete bör större möjlighet föreligga att också handha en sådan uppgift
som den allmänna fastighetstaxeringen.
Ett bestämt ståndpunktstagande rörande frågan, när ny allmän fastighetstaxering
skall företagas, må tillsvidare uppskjutas. Emellertid anser jag författningen
rörande uppskov böra så avfattas att, därest ej framdeles särskilt
beslut örn ytterligare uppskov fattas, taxeringen i fråga kommer att företagas
år 1944. Den därpå följande allmänna fastighetstaxeringen kommer
enligt bestämmelsen i 2 § 1 moni. taxeringsförordningen att äga rum år
1948, därest ej beslut örn ändring härutinnan fattas. Det torde vara lämpligast
att tills vidare avstå från att söka bedöma, huru länge de vid nästa
allmänna fastighetstaxering åsätta värdena skola förbli gällande.
Beträffande frågan örn eventuell uppmjukning av reglerna i 12 § 2 mom.
kommunalskattelagen för den särskilda fastighetstaxering sorn, örn den allmänna
omtaxeringen uteblir, enligt taxeringsförordningens bestämmelser
automatiskt kommer att företagas år 1943, lia olika åsikter yppats. De myndigheter,
som motsatt sig sådana bestämmelser, synas grunda denna sin ståndpunkt
närmast på farhågan för uppkommande ojämnhet i värdesättningen.
Följes kammarrättens förslag att det i nämnda lagrum för vissa fall stadgade
villkoret, enligt vilket för omtaxering erfordras en minskning eller ökning
av värdet med minst en femtedel av taxeringsvärdet, ändras därhän att en
minskning eller ökning med minst en tiondel av taxeringsvärdet blir tillfyllest
för örn taxering år 1943, torde emellertid anledning lill sådan farhåga
icke föreligga. En sådan ändring kommer i stället att bidraga till en större
jämnhet i värdena, en rättelse i större utsträckning än gällande lagstiftning
Bihang till riksdagens protokoll 19hl. I sami. Nr 334. ^
18
Kungl. Maj.ts proposition nr 334.
medger av sådana avvikelser från en riktig värdesättning som man ansett
nödigt att av praktiska skäl tillåta. Där omtaxering under den nu löpande
taxeringsperioden ifrågakommer skall, såsom av det förut anförda framgår,
denna ske efter det allmänna prisläge och de uppskattningsgrunder i övrigt
som tillämpats vid den närmast föregående allmänna fastighetstaxeringen,
d. v. s. efter prisläget vid 1938 års ingång, varför den därefter inträdda ökningen
av byggnadskostnadema icke kommer till uttryck i de nya taxeringsvärdena.
Att en sådan ändring av reglerna som jag sålunda förordar skulle
vålla taxeringsmyndigheterna särskilda svårigheter är icke att antaga.
Föredraganden hemställer att ett inom finansdepartementet utarbetat förslag
till förordning om uppskov med allmän fastighetstaxering m. m. måtte
genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
William Dickson.
4187X4. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1941.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1941:502 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om uppskov med allmän fastighetstaxering m. m. a1 i texten
- BevU 1941:43 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om uppskov med allmän fastighetstaxering m. m. s. 1 i texten