Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning med särskilda bestämmelser rörande taxeringsförfarandet år 1942

1941-11-28 · 26 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 26 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1941:350, Med förslag till förordning med särskilda bestämmelser rörande taxeringsförfarandet år 1942

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 350

1

Jir 350.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

med särskilda bestämmelser rörande taxeringsförfarandet

år 1942; given Stockholms slott den 28

november 1941.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till förordning med särskilda bestämmelser rörande

taxeringsförfarandet år 1942.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 350.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 350.

Förslag

till

förordning med särskilda bestämmelser rörande taxerings
förfarandet

år 1942.

Härigenom förordnas, att vid 1942 års taxering — utöver vad i laxeringsförordningen

och eljest tillämpliga författningar rörande taxeringen finnes

stadgat samt utan hinder av vad i desamma finnes stridande mot vad nedan

sägs — följande bestämmelser skola lända till efterrättelse:

1 §•

Beskattningsnämnder äro i första instans, jämte de i 3 § 2 mom. taxeringsförordningen

omförmälda taxeringsnämnderna, särskilda taxeringsnämnder,

en eller flera inom varje län.

Den eller de särskilda taxeringsnämnderna inom ett län skola handhava

taxeringen till kommunal inkomstskatt, statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

särskild skatt å förmögenhet, skatt vid utskiftning av aktiebolags och

solidariska bankbolags tillgångar samt allmän omsättningsskatt av samtliga

de skattskyldiga inom länet, vilka skola upptagas i avdelningarna B och

C av inkomstlängden, nämligen skattskyldiga som icke äro fysiska personer,

oskifta dödsbon eller familjestiftelser.

Det ankommer å länsstyrelsen att bestämma antalet särskilda taxeringsnämnder

inom länet samt att, därest flera än en sådan nämnd tillsättas, fördela

arbetsuppgifterna dem emellan. För stad, som ej deltager i landsting,

skall dock alltid utses en eller flera särskilda taxeringsnämnder för taxering

av sådana nu omförmälda skattskyldiga, för vilka staden är beskattningsort.

2 §.

Vad i taxeringsförordningen och eljest tillämpliga författningar rörande

taxeringen är stadgat örn taxeringsnämnd skall äga motsvarände tillämpning

å särskild taxeringsnämnd, där icke avvikande bestämmelser meddelas i denna

förordning.

3 §.

1 mom. De särskilda taxeringsnämnderna skola utses före utgången av

januari månad 1942.

2 mom. Särskild taxeringsnämnd består av ordförande och ledamöter.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 350.

3

3 mom. Länsstyrelsen förordnar dels ordförande i särskild taxeringsnämnd

och dels en person att i egenskap av kronoombud vara ledamot i nämnden.

5 mom. Därjämte skola ledamöter i särskild taxeringsnämnd ävensom

suppleanter, en för varje ledamot, väljas, i stad som ej deltager i landsting

eller som enligt av länsstyrelsen fastställd arbetsfördelning ensam skall utgöra

verksamhetsområde för nämnden, av stadsfullmäktige, samt eljest av

vederbörande landstings förvaltningsutskott. Antalet här avsedda ledamöter

i särskild taxeringsnämnd skall utgöra minst feni, högst åtta, därest desamma

utses av landstings förvaltningsutskott, men eljest minst tre, högst åtta. I

Kalmar län, där jämnt antal ledamöter skola utses, skall vartdera landstingets

förvaltningsutskott välja halva antalet ledamöter och suppleanter.

5 mom. Till ledamöter och suppleanter i särskild taxeringsnämnd skola

utses personer, som kunna antagas besitta särskild insikt och erfarenhet i de

taxeringsfrågor, som ankomma å dylik nämnds handläggning, varjämte såvitt

möjligt bör tillses, att kännedom örn landstingsområdets olika delar kommer

att förefinnas inom nämnd, till vilken ledamöter utses av landstings

förvaltningsutskott. Av utskottet må till ledamot eller suppleant utses allenast

den, som är mantalsskriven i kommun inom nämndens verksamhetsområde.

Bestämmelserna i 12 § 1 mom. första och andra styckena taxeringsförordningen

skola i övrigt äga motsvarande tillämpning.

4 §.

Såvitt ej annat föranledes av vad i lil § 1 mom. taxeringsförordningen

stadgas, må beslut icke fattas av särskild taxeringsnämnd, därest icke närvarande

äro ordföranden och kronoombudet samt minst tre eller, där fråga

är örn nämnd, till vilken ledamöter utsetts av stadsfullmäktige, minst två av

de valda ledamöterna.

5 §•

/ mom. Deklarationsskyldig, som taxeras av särskild taxeringsnämnd, skall

avgiva allmän självdeklaration inom det län, där han är skattskyldig till

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller särskild skatt å förmögenhet.

Sådan deklarationsskyldig skall därjämte avgiva särskild självdeklaration i

varje annat län, inom vilket han är skattskyldig till kommunal inkomstskatt,

men är däremot icke pliktig alt avgiva särskild självdeklaration inom kommun,

där han är skattskyldig till kommunal inkomstskatt. Deklarationsskyldig,

sorn icke är skattskyldig till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller

särskild skatt å förmögenhet, skall avgiva särskild självdeklaration i varje

län, inom vilket han är skattskyldig tili kommunal inkomstskatt.

Särskild självdeklaration skall dock i fall av behov efter anmaning av ordförande

i .särskild taxeringsnämnd avgivas jämväl inom det län, där allmän

självdeklaration avgives, ävensom i flera exemplar.

2 mom. Självdeklaration, som det åligger bostadsförening eller bostadsaktiebolag

att avgiva, skall avlämnas i två exemplar, av vilka det ena är

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 350.

avsett för den särskilda taxeringsnämnd, som har att taxera föreningen eller

bolaget, och det andra för vederbörande taxeringsnämnd i den kommun, som

är beskattningsort för föreningen eller bolaget.

6 §.

Den, som är skattskyldig till kommunal inkomstskatt i flera inom ett och

samma län belägna kommuner eller andra administrativa områden, inom vilka

menighet äger utöva beskattningsrätt, skall i den självdeklaration, som

han jämlikt 5 § 1 mom. har att avgiva inom länet, upptaga de uppgifter,

som erfordras för taxeringen inom varje kommun eller område.

7 §.

Av särskild taxeringsnämnd beslutade taxeringar skola införas i vederbörlig

längd, som upprättas för varje fögderi samt för stad, där magistrat finnes.

8 §.

Utan hinder av vad i 88 § taxeringsförordningen föreskrivits må länsstyrelsen

på framställning av ordföranden i särskild taxeringsnämnd medgiva

utsträckning av den tid, inom vilken nämndens arbete skall vara avslutat,

(lock ej till senare tidpunkt än den 31 maj.

Har sådant medgivande lämnats, må länsstyrelsen jämväl förordna örn

utsträckning av den i 91 § 1 mom. taxeringsförordningen stadgade tiden för

insändande till länsstyrelsen av de i samma moment angivna handlingarna,

dock längst till den 15 juni.

9 §.

Av stadsfullmäktige valda ledamöter i särskild taxeringsnämnd äga, därest

sådant beslutas av vederbörande stad, åtnjuta ersättning enligt i 146 § 1 mom.

taxeringsförordningen angivna grunder.

Av landstings förvaltningsutskott valda ledamöter i särskild taxeringsnämnd

äga att av landstingets medel för deltagande i nämndens sammanträden åtnjuta

dels resekostnadsersättning enligt reseklass II i allmänna resereglementet,

dels ock arvode med belopp, som för dygn, varunder sammanträde ägt

rum, utgör tolv kronor, örn de äro bosatta å sammanträdesorten, och sexton

kronor, örn de ej äro bosatta å sammanträdesorten, samt för dygn, varunder

sammanträde ej ägt rum, motsvarar traktamentsersättning enligt traktamentsklass

D i allmänna resereglementet.

Denna förordning träder omedelbart i kraft.

Har vid denna förordnings ikraftträdande inom kommun redan utsetts

nämnd för taxering av allenast en eller flera grupper skattskyldiga, som skola

upptagas i avdelningarna B och C av inkomstlängden, vare länsstyrelsen icke

.skyldig att pa grund av vad ovan stadgats föranstalta om annan ordning för

taxeringen av sagda skattskyldiga.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 350.

5

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28 november

19 M.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför efter gemensam

beredning med chefen för socialdepartementet:

I en tidigare i dag beslutad proposition till riksdagen ha vissa spörsmål rörande

förstärkning av taxeringsorganisationen m. m. upptagits till behandling.

Vid underställande av frågan om berörda proposition anmälde jag en

från beskattningsorganisationssakkunniga inkommen, den 11 november 1941

dagtecknad skrivelse, i vilken de sakkunniga hemställt, att vissa provisoriska

åtgärder måtte vidtagas i syfte att stärka det för den årliga taxeringen grundläggande

arbete, som utfördes inom taxeringsnämnderna. Beträffande denna

framställning må erinras örn följande.

De sakkunniga, som tillkallats jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 19 september

1941 och under den hittills förflutna tiden varit sysselsatta med förberedande

undersökningar av olika slag samt med att planlägga och uppdraga

riktlinjer för arbetet, ha i framställningen anfört bl. a.:

Under sitt arbete hava de sakkunniga icke kunnat undgå att konstatera,

hurusom taxeringsorganisationen för närvarande arbetar under synnerligen

stark påfrestning. Redan före utbrottet av nu pågående krig rådde en

ganska allmän uppfattning om att taxeringsorganisationen icke på fullt tillfredsställande

sätt kunde fullgöra densamma då åvilande uppgifter. Under

de gångna krigsåren har såväl beskattningsnämndernas som landskontorens

arbetsbörda ökat i högst avsevärd grad, och en ytterligare ökning därav inträder

under år 1942, då taxering till omsättningsskatt skall äga runi. Någon

motsvarande förstärkning av de med taxeringen sysselsatta organen har där

emot icke ägt rum.

Enligt de sakkunnigas mening måste den nu inträdda situationen vara

ägnad att framkalla allvarliga farhågor. Det synes således vara anledning

befara, att åtminstone på sina håll beskattningsnämnderna icke skola mäkta

fullgöra dessa så väsentligt ökade arbetsuppgifter. Landskontoren återigen

sakna tillräcklig personal för att kunna på ett mera effektivt sätt å ena

sidan genom råd och anvisningar biträda beskattningsnämnderna och därmed

underlätta dessas arbete samt å andra sidan utöva effektiv kontroll över

och påskynda arbetet. Sagda förhållanden måste befaras medföra, att taxeringen

inom landet blir bristfällig samt att statens och kommunernas skatteintäkter

komma att understiga de belopp, vartill de borde uppgå.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kunni. Maj.ts proposition nr 350.

Beskattningsorganisationssakkunniga hava för sin del ansett den föreliggande

situationen vara av den allvarliga beskaffenhet, att redan nu vissa

provisoriska åtgärder böra vidtagas i syfte att stärka det för den årliga taxeringen

grundläggande arbete, som utföres inom taxeringsnämnderna.

De åtgärder, som de sakkunniga i nyss angivna syfte här nedan föreslå

och som samtliga falla inom ramen för de längre gående åtgärder i samma

riktning, vilka de sakkunniga planera, hava ett dubbelt ändamål, nämligen

dels att genom en förbättrad organisation av taxeringsnämndernas arbete

så att säga bereda marken bättre än under nuvarande förhållanden är möjligt

tor den djupplöjning, som prövningsnämndernas arbete är avsett att innebära,

dels ock att såväl härigenom som genom en effektivisering av den övervakning

och kontroll, som författningsenligt åvilar landskamreraren, åstadkomma

så effektiv samt likformig och rättvis taxering som möjligt.

De sakkunniga lia från dessa utgångspunkter bland annat dels förordat

vissa åtgärder för åvägabringande under år 1942 av personal förstärkning vid

landskontoren, dels ock framlagt förslag till förordning med särskilda bestämmelser

rörande taxeringsförfarandet år 1942.

Över de sakkunnigas förslag lia yttranden inhämtats från Överståthållarämbetet

och länsstyrelserna i samtliga län, statskontoret, kammarrätten,

.svenska stadsförbundet, svenska landstingsförbundet, svenska landskommunernas

förbund och taxeringsnämndsordförandenas riksförbund.

Frågan örn personalförstärkning vid landskontoren har behandlats i förenämnda

proposition angående förstärkning av taxeringsorganisationen m. m.

Jag torde nu få upptaga till behandling nyssnämnda författningsförslag,

vilket avser inrättande av särskilda taxeringsnämnder för vissa grupper av

skattskyldiga. Förslaget torde få såsom bihang fogas till protokollet i detta

ärende.

Förslagets huvudgrunder.

Beskattningsnämnder vid årlig taxering äro enligt 3 § 2 moni. taxeringsförordningen

i första instans taxeringsnämnder, var och en inom sitt taxeringsdistrikt.

En taxeringsnämnd i Stockholm förordnas årligen av Överståthållarämbetet

att, utöver nämnden eljest tillkommande göromål, såsom

en för riket gemensam taxeringsnämnd (den gemensamma taxeringsnämnden)

handlägga ärenden, som avses i 77 § 2 morn. samma förordning. I 4 §

taxeringsförordningen föreskrives att indelning i taxeringsdistrikt för årlig

taxering skall verkställas av länsstyrelsen senast den 30 november året näst

före taxeringsåret. Distrikten skola erhålla den omfattning, som betingas av

vederbörande nämnds arbetsuppgifter och anses lämplig för arbetets behöriga

slutförande inom därtill anslagen tid (vilken vad angår taxering för inkomst

eller förmögenhet är senast den 15 maj i länen och senast den 15 juni i

•Stockholm, se 88 §). Länsstyrelsen äger uppdela kommun i två eller flera

distrikt eller förena två eller flera kommuner å landet till ett distrikt. I särskilda

fall må länsstyrelsen vid uppdelning av kommun i flera taxeringsdistrikt

förordna, alt vid taxering för inkomst eller förmögenhet beträffande

viss grupp eller vissa grupper skattskyldiga annan indelning skall tillämpas

än som föreskrives för taxeringen i övrigt.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 350.

7

i)e sakkunniga, som ansett behov föreligga av vissa provisoriska åtgärder

beträffande taxeringen av aktiebolag och övriga juridiska personer med undanlag

för oskifta dödsbon, ha härom anfört följande:

Kör närvarande är denna taxering anförtrodd lokala taxeringsnämnder.

Dessa lära emellertid i allmänhet icke vara så sammansatta, att de äga erforderlig

sakkunskap och rutin för nu berörda, i regel besvärliga taxeringsfall.

Ej sällan lärer förhålla sig så, att deklarationerna ifråga icke bliva föremål

för någon mera ingående behandling i taxeringsnämnderna, utan först

vid prövningsnämndsarbetet bliva, i den mån tiden tillåter, erforderliga utredningar

verkställda, varefter en på mera ingående behandling grundad

taxering åsättes. Nu angivna förhållande är så mycket mera ägnat att påkalla

särskild uppmärksamhet, som ungefär 1/s av de debiterade statliga skattebeloppen

just påföras svenska aktiebolag och övriga juridiska personer med

undantag av oskifta dödsbon.

En förbättrad taxering av nu berörda skattskyldiga synes de sakkunniga av

omständigheterna påkallad. En sådan lärer emellertid icke för närvarande

kunna åstadkommas på annat sätt än genom att samtliga dessa skattskyldiga

inom varje län hänföras till en eller flera, av den lokala indelningen i taxeringsdistrikt

obundna, särskilda nämnder. Så synes utan större olägenhet

kunna ske beträffande nu berörda skattskyldiga, enär den personliga lokalkännedomen

inom nämnden icke beträffande dessas taxering har samma betydelse

som eljest. Givetvis skulle ordförande och kronoombud samt övriga

ledamöter i dessa särskilda nämnder utses med hänsyn tagen till deras speciella

arbetsuppgifter.

De sakkunniga lia vidare anfört, alt ett införande av dylika nämnder, i förslaget

benämnda särskilda taxeringsnämnder, syntes genomförbart, oaktat så

icke nu kunde ske förrän efter det de vanliga taxeringsnämnderna utsetts.

Härom yttra de sakkunniga följande:

Någon ändring behöver nämligen icke ske i den redan gjorda indelningen

i taxeringsdistrikt. Åtgärden innebär allenast att från de vanliga taxeringsnämndernas

arbetsområde avlägsnas taxeringen av juridiska personer och

iiverföres till särskild taxeringsnämnd. Den minskning av de vanliga nämndernas

arbetsbörda, som härigenom på sina håll kan inträda, är säkerligen

icke så stor, att någon ändring av distriktsindelningen därav påkallas.

Hörande avgränsningen av de grupper skattskyldiga, vilkas taxering skall

handhavas av särskild taxeringsnämnd, anföra de sakkunniga:

Det är tydligtvis nödvändigt att klart avgränsa de grupper skattskyldiga,

vilkas taxering skall handhavas av särskild taxeringsnämnd. De sakkunniga

hava härvidlag anknutit till bestämmelserna örn längdföringen i 20 § kungörelsen

med vissa föreskrifter rörande taxeringsförfarandet, vilka bestämmelser

i sin tur anknyta till uppdelningen i 18 § 2 mom. förordningen örn

.statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. Sålunda föreslås, att i särskild nämnd

skola taxeras samtliga skattskyldiga inom ett län, vilka skola upptagas i avdelningarna

B och C av inkomstlängden, d. v. s. skattskyldiga, som icke äro

fysiska personer, oskifta dödsbon eller familjestiftelser. De ifrågakommande

skattskyldiga bliva således svenska aktiebolag, svenska ekonomiska föreningar,

svenska försäkringsanstalter, som icke äro aktiebolag, sparbanker och sådana

utländska juridiska personer, som icke äro oskifta dödsbon eller familjestiftelser,

ävensom övriga skattskyldiga, som icke äro fysiska personer,

oskifta dödsbon eller familjestiftelser.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 350.

Det remitterade förslaget har i sina huvuddrag tillstyrkts eller lämnats

utan erinran i samtliga yttranden. Några myndigheter uttala dock en från

förslaget avvikande mening beträffande frågan örn vilka grupper av skattskyldiga

som böra taxeras av de särskilda taxeringsnämnderna.

Länsstyrelsen i Kalmar län yttrar:

Även örn vissa olägenheter kunna vara förbundna med en centralisering

till en eller ett mindre antal nämnder av juridiska personers taxering, så torde

dock dessa olägenheter kunna undanröjas genom den vidgade räkenskapsgranskning

genom sakkunniga, som i annat sammanhang föreslagits. Då

dessa nämnders ledning och ledamöter böra utväljas med särskild tanke på de

speciella arbetsuppgifter, som komma att åvila nämnderna, torde det kunna

förväntas, att här ifrågavarande skattskyldigas taxering blir föremål för ett

sakkunnigare och enhetligare bedömande än vad för närvarande i allmänhet

är fallet, varför anordningen synes innebära sådana fördelar, att den bör genomföras.

Den lättnad, som därigenom vinnes för de mera lokalt verksamma

taxeringsnämnderna, får dock icke överskattas, varför ytterligare åtgärder i

samma syfte torde böra övervägas.

Länsstyrelsen i Uppsala län delar de sakkunnigas åsikt alt de lokala taxeringsnämnderna

i allmänhet icke äro skickade att verkställa den ofta komplicerade

taxeringen av juridiska personer samt meddelar att länsstyrelsen

Ilar för avsikt att för åstadkommande av en likformig taxering av rörelseidkare

och s. k. fria yrkesutövare från och med år 1942 tillsätta ett särskilt

taxeringsdistrikt i Uppsala stad för taxering av nämnda skattskyldiga.

Länsstyrelsen i Malmöhus län upplyser, att särskilda taxeringsnämnder

inom länet redan finnas i Malmö och Hälsingborgs städer men icke inom

ramen av gällande bestämmelser kunnat inrättas inom länet i övrigt, även örn

man haft fullt klart för sig önskvärdheten därav.

länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför, att i Göteborg sedan länge

funnits inrättade tre särskilda taxeringsnämnder för aktiebolag och två sådana

nämnder för övriga juridiska personer utom oskifta dödsbon. Förslagel

skulle innebära, att för länets övriga städer och landsbygd behövde skapas en

taxeringsnämnd för dylika skattskyldiga.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län upplyser, att samtliga aktiebolag, ekonomiska

föreningar och sparbanker i Borås stad hänförts till en gemensam taxeringsnämnd

utan andra ärenden, samt att inom var och en av städerna Alingsås,

i iricehamn och Trollhättan samtliga aktiebolag, ekonomiska föreningar och

sparbanker hänförts till en och samma taxeringsnämnd.

Länsstyrelsen i Södermanlands län yttrar, att för envar av städerna Eskilstuna

och Katrineholm under en följd av år samtliga aktiebolag taxerats inom

ett och samma taxeringsdistrikt.

Länsstyrelsen i Jönköpings län ifrågasätter, huruvida icke de särskilda

taxeringsnämndernas verksamhetsområde hör begränsas till att avse sådana

skattskyldiga, som skola upptagas i B-längden, oell anför härom följande:

Enligt förslaget avses att jämväl skattskyldiga, som upptagas i C-längden:

skola taxeras av de särskilda taxeringsnämnderna. Då det är av synnerlig

vikt, att dessa nämnders arbetsmaterial begränsas så att mesta möjliga tid

står dem till buds för handläggning av de större taxering,särendena, kan ifrå
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 350.

9

gasättas, huruvida icke taxeringen av nyssnämnda skattskyldiga liksom hittills

lämpligen borde åvila de lokala taxeringsnämnderna. Dessa nämnder hava

därjämte bättre möjligheter alt öva kontroll över att alla olika skattskyldiga

av ifrågavarande slag, såsom idrottsföreningar, fackföreningar och dylika,

bliva föremål för beskattning. Därtill kommer att det beträffande dessa

skattskyldiga i regel är fråga örn endast obetydliga belopp.

Länsstyrelsen i Stockholms län, som uttalar någon tveksamhet angående

förslaget, yttrar:

I fråga om större företag med verksamhetsområde inom liera kommuner

har förekommit att genom den lokala taxeringsnämnden synpunkter framförts,

som varit av värde då det gällt att taga ståndpunkt till fördelningen enligt

kommunalskattelagen av den beskattningsbara inkomsten mellan de olika

kommunerna. Länsstyrelsen vill emellertid icke bestrida, att en särskild

nämnd kan givas sådan sammansättning, att densamma har större förutsättningar

för att -— eventuellt med ledning av verkställd bokföringsgranskning

— taxera ifrågavarande skattskyldiga till riktigt belopp än en vanlig lokal

nämnd, varför länsstyrelsen icke vill motsätta sig förslaget i denna del.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser däremot, att de särskilda taxeringsnämndernas

verksamhetsområde borde utsträckas till att avse även

vissa rörelseidkare, som ej äro juridiska personer, och anför härom följande:

På skäl, som de sakkunniga anfört, synes det länsstyrelsen synnerligen

lämpligt, att de grupper av skattskyldiga, vilkas deklarationer regelmässigt

äro av mera invecklad art och för vilkas granskning därför kräves särskild

sakkunskap och rutin, hänföras till särskild taxeringsnämnd. Länsstyrelsen

ifrågasätter emellertid om man icke i detta avseende borde kunna ga längre

än de sakkunniga föreslagit. Flera skäl tala nämligen för, att rörelseidkare

med rörelse av viss storleksordning sammanföras fögderivis till särskild taxeringsnämnd.

Jämväl kammarrätten har i sitt yttrande ingått på frågan om omfattningen

av de särskilda taxeringsnämndernas verksamhetsområde. Kammarrätten

yttrar därvid följande:

Förslaget örn inrättande av särskilda taxeringsnämnder tinner kammarrätten

innebära ett steg i riktning mot en förbättrad taxeringsorganisation.

Ifrågasättas kan emellertid, örn icke den föreslagna anordningen bort genomföras

enligt andra riktlinjer och måhända även i större utsträckning än som

skett. Enligt förslaget skola de lokala taxeringsnämnderna alltjämt verkställa

taxeringen av sådana fysiska personer, som bedriva rörelse, även om verksamheten

med hänsyn till sin art och storleksordning är fullt jämförbar med

många aktiebolags. En fördelning av arbetsuppgifterna mellan de olika

nämnderna med nu antydd följd strider uppenbart mot de motiv, de sakkunniga

anfört till stöd för den föreslagna reformen. Även i andra hänseenden

kunna vissa erinringar göras mot förslaget. De särskilda nämnderna

skola sålunda handhava taxeringen av sådana juridiska personer, som driva

rörelse i flera kommuner inom olika län, medan åter de lokala nämnderna

fortfarande skola handlägga ärenden rörande fysiska personers taxering i

liknande fall. Med denna anordning kan befaras, alt taxeringen i de olika

nämnderna icke blir likformig samt alt mellankommunala prövningsnämndcn,

vilken det åligger alt i andra instans ompröva dessa ärenden, nödgas

verkställa mera ingående granskning av ärendena än som skulle blivil lör
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 350.

hollandet, därest exempelvis i stället taxeringen av samtliga de skattskyldiga

som nyss nämnts anförtrotts allenast en eller ett fåtal särskilda taxeringsnämnder.

Den risk för bristande likformighet i taxeringen, som ovan

antytts, föreligger jämväl, då flera särskilda nämnder inom olika län enligt

törslaget skola taxera aktiebolag, som bedriva rörelse i ett antal kommuner

inom skilda län. De sakkunnigas förslag leder även till den konsekvensen,

alt dylika bolag i regel endast behöva avgiva en särskild självdeklaration i

varje län, medan åter en fysisk person, som bedriver rörelse på enahanda

sätt, måste liksom nu är fallet avlämna en särskild självdeklaration i varje

kommun eller taxeringsdistrikt, där taxering till kommunal inkomstskatt

skall äga rum. Ej heller denna anordning kan anses lämplig. Förslaget i denna

del torde dessutom kunna förväntas leda till misstag från de skattskyldigas

sida i fråga om deklarationsskyldighetens fullgörande.

Ehuru alltså kammarrätten finner de sakkunnigas förslag i vissa avseenden

icke innefatta en fullt tillfredsställande lösning av frågan, anser ämbetsverket

förslaget dock innefatta så väsentliga förbättringar i förhållande till

nuvarande ordning, att detsamma torde böra genomföras på prov vid 1942

års taxering. Värdetulla erfarenheter kunna sålunda vinnas av och bliva till

gagn vid ett slutligt ståndpunkttagande till frågan om taxeringsväsendets

framtida organisation i nu berörda hänseende.

V id anmälan tidigare i dag av frågan örn proposition angående förstärkning

av taxeringsorganisationen m. m. har jag uttalat mig för införande av

den föreslagna anordningen med särskilda taxeringsnämnder. Det kan emellertid

naturligen vara föremål för tvekan hur avgränsningen av de grupper

skattskyldiga, vilkas taxeringar skola behandlas av de särskilda nämnderna,

lämpligen bör ske. De sakkunniga lia för sin del ansett de särskilda nämndernas

verksamhetsområde böra bestämmas på så sätt, att taxeringen av sådana

skattskyldiga, vilka skola uppföras i B- och C-längderna, hänskjutes

till dessa nämnder. Även beträffande vissa fysiska personer — framför allt

större rörelseidkare — kunna givetvis skäl tala för att dessas inkomsttaxeringar

bliva behandlade av mera kvalificerade taxeringsnämnder. Emellertid

torde böra beaktas, att behovet av lokalkännedom hos taxeringsnämnderna

i allmänhet är mera framträdande vid taxering av fysiska personer än som

kan anses vara fallet vid taxering av juridiska personer. Det torde även — såsom

jämväl framhållits av de sakkunniga — vara nödvändigt att klart avgränsa

de grupper skattskyldiga, vilkas taxering skall handhavas av särskild

taxeringsnämnd. Någon annan gränsdragning än den av de sakkunniga föreslagna

synes för närvarande icke möjlig.

Ender erinran örn att den föreslagna anordningen med särskilda taxeringsnämnder

allenast utgör ett första steg i riktning mot en förbättrad taxeringsorganisation

samt att det, sedan erfarenhet vunnits om verkningarna

av reformen, torde bliva anledning att taga frågan under förnyat övervägande

ansluter jag mig till vad de sakkunniga härutinnan föreslagit.

Med ledning av de avgivna yttrandena har de sakkunnigas författningsförslag

undergått viss överarbetning inom finansdepartementet. Jag övergår

nu till en granskning av detaljerna i förslaget samt en redogörelse för vad

därom anförts av de sakkunniga och i yttrandena.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 350.

11

Detaljmotivering.

1 §•

De sakkunniga yttra såsom motivering till denna paragraf bl. a. följande:

För vinnande av klarare terminologi samt för ernående av tydligare anslutning

till taxeringsförordningens bestämmelser har i denna paragraf intagits

en bestämmelse rörande olika nämnder för taxeringen i första instans.

De särskilda nämnderna böra tydligtvis icke handhava fastighetstaxering

eller virkestaxering, vilka taxeringar förutsätta särskild kännedom om förhållandena

å vederbörande ort. Till utmärkande härav har särskilt angivits

att dessa nämnder skola handhava, förutom den statliga taxeringen, allenast

taxering till kommunal inkomstskatt enligt kommunalskattelagen. Nämnderna

i fråga torde som regel ej heller hava att verkställa taxering till särskild

skatt å förmögenhet, enär ifrågavarande skattskyldiga ej äro skyldiga

utgiva sådan skatt. Undantagsvis torde dock detta kunna förekomma beträffande

utländsk juridisk person, vadan i författningstexten hänvisning skett

även till förordningen örn särskild skatt å förmögenhet. Taxering till utskiftningsskatt

och omsättningsskatt förutsättes ankomma å de särskilda taxeringsnämnderna.

I vissa län är antalet ifrågakommande skattskyldiga så stort, att flera

särskilda taxeringsnämnder tydligtvis måste utses. I dylika fall bör ankomma

å länsstyrelsen att bestämma antalet särskilda taxeringsnämnder samt

att fördela arbetsuppgifterna dem emellan. En dylik fördelning kan naturligen

ske efter olika grunder. Närmast tillhands torde ligga att verkställa

fördelningen antingen med hänsyn till lokala förhållanden (de skattskyldiga

i en del av länet hänföras till en särskild nämnd, de skattskyldiga i återstoden

av länet till en annan) eller efter de skattskyldigas art (alla aktiebolag

taxeras exempelvis i en nämnd, alla ekonomiska föreningar i en annan och

övriga ifrågakommande skattskyldiga i en tredje). I Stockholms stad har

kommit tili användning sistberörda system, enligt vilket fördelningen skett

efter de skattskyldigas art, och erfarenheterna härav hava varit synnerligen

goda.

Bortsett härifrån synes erforderligt att som allmän regel stadga att för

stad, som ej deltager i landsting, skall utses en eller flera särskilda nämnder

för taxering av sådana ifrågavarande skattskyldiga, för vilka staden är beskattningsort.

Landsting eller dess förvaltningsutskott, som i 3 § föreslås till

valkorporation, bör ju icke äga utse ledamöter av taxeringsnämnd för dylik

stad.

Kammarrätten har framställt erinringar mot formuleringen av 1 § andra

stycket beträffande de grupper skattskyldiga, vilkas taxering skall handhavas

av .särskild taxeringsnämnd, och därvid anfört följande:

I 1 § andra stycket angivas de grupper skattskyldiga, vilkas taxering skall

handhavas av särskild taxeringsnämnd. De sakkunniga hava därvid anknutit

till bestämmelserna örn längdföringen i 20 § kungörelsen med vissa föreskrifter

rörande taxeringsförfarandet. Ur principiell synpunkt torde vara riktigare

att följa bestämmelserna örn skattskyldighet i ska t teförfattningarna.

Då emellertid den särskilda nämnden skall handhava taxeringen enligt ett

flertal författningar samt terminologin i dessa icke är enhetlig, finner kam
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 350.

Departements
chefen.

marrätten det vara mest ändamålsenligt att i stadgandet införa den uppräkning

av de skattskyldiga, som angives i de sakkunnigas särskilda motivering1

till stadgandet. Bestämmelsen skulle härigenom vinna i tydlighet vid jämförelse

med den nuvarande avfattningen, som synes kunna vålla de skattskyldiga

tveksamhet vid tillämpningen.

Kammarrätten har vidare under hänvisning till stadgandet i 77 § 2 mom.

taxeringsförordningen förklarat sig utgå ifrån att föreskrifterna i 1 § icke

innebure en överflyttning av taxeringsärenden från den gemensamma taxeringsnämnden

till de särskilda taxeringsnämnderna samt uttalat önskemål

örn ett förtydligande härutinnan.

Den av kammarrätten framställda invändningen mot att på sätt som skett

i det remitterade förslaget de skattskyldiga, vilkas taxeringar skola behandlas

av särskild taxeringsnämnd, angivas genom hänvisning till B- och Clängderna

torde äga ett visst berättigande. Det kan sålunda synas mindre

lämpligt att i en författning av förevarande art använda begreppsbestämningar,

som finnas intagna allenast i en administrativ författning. Att jag det

oaktat ansett mig kunna biträda den av de sakkunniga i detta hänseende

föreslagna formuleringen har sin grund däri, att avfattningen av ifrågavarande

stadgande härigenom blir avsevärt enklare än vad eljest skulle bliva

fallet. Genom den i författningstexten lämnade förklaringen, att här avses

skattskyldiga, som icke äro fysiska personer, oskifta dödsbon eller familjestiftelser,

torde bestämmelsen kunna anses avfattad med tillräcklig tydlighet.

I anledning av vad kammarrätten i övrigt anfört vill jag framhålla, att

någon överflyttning av taxeringsärenden från den gemensamma taxeringsnämnden

till de nu föreslagna särskilda taxeringsnämnderna givetvis icke

är åsyftad. Enligt vad jag inhämtat torde för närvarande utländska juridiska

personer i regel taxeras av den gemensamma taxeringsnämnden. Undantagsvis

lärer dock förekomma, att sådana juridiska personer bliva taxerade av

de lokala taxeringsnämnderna, sannolikt på grund av stadgandet i 66 § femte

stycket kommunalskattelagen. I den mån dylika taxeringar äga rum, böra

desamma behandlas av särskild taxeringsnämnd. Med hänsyn härtill har jag.

i likhet med de sakkunniga, ansett taxering till särskild skatt å förmögenhet

böra nämnas i den i 1 § andra stycket gjorda uppräkningen av de taxeringar,

som skola handhavas av särskild taxeringsnämnd.

Därest eftertaxering till värnskatt äger rum för skattskyldig, vilkens taxering

till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt handhaves av särskild taxeringsnämnd,

bör givetvis även eftertaxeringen behandlas av den särskilda

nämnden. Något uttryckligt uttalande härom i författningstexten har dock ej

ansetts erforderligt.

I formellt hänseende lia i författningstexten några smärre jämkningar ägt

rum.

1 Se sid. 7 nederst.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 350. 13

3 §.

1 morn.

Såsom motivering till detta stadgande lia de sakkunniga anfört, att de särskilda

taxeringsnämnderna böra vara utsedda innan tiden för avgivandet av

deklarationer gått till ända, detta oaktat att flertalet av här ifrågavarande

deklaranter enligt 36 § 1 mom. taxeringsförordningen åtnjöte anstånd med

deklarations avgivande till den 31 mars.

2 och 3 mom.

Dessa bestämmelser motsvara 8 § 1 och 2 mom. taxeringsförordningen.

De sakkunniga anföra följande:

På sedvanligt sätt har länsstyrelsen att förordna ordförande och kronoombud

även i särskild taxeringsnämnd. Synnerlig uppmärksamhet måste

lydligen ägnas åt att här finna de för uppgifterna bäst lämpade personerna.

Till kronoombud kan, enligt de sakkunnigas mening, lämpligen utses en med

hithörande frågor väl förfaren tjänsteman å landskontoret. Både kronoombudet

och ordföranden böra granska samtliga deklarationer.

i och 5 mom.

Dessa bestämmelser motsvara 8 § 3 mom. och 12 § 1 mom. taxeringsförordningen.

De sakkunniga anföra:

Ledamöterna i särskild taxeringsnämnd kunna tydligtvis i regel icke, såsom

beträffande övriga taxeringsnämnder är fallet, utses av primärkommunernas

representationer. Lämpligen torde desamma i stället böra utses av

vederbörande landstings förvaltningsutskott. För Kalmar län, där två landsting

finnas, bar en särbestämmelse meddelats. Ifråga örn stad, som ej deltager

i landsting och för vilken enligt 1 § skall utses särskild taxeringsnämnd,

föreslås dock att ledamöterna i denna i enlighet med den eljest gällande regeln

i 8 § 3 mom. taxeringsförordningen skola utses av stadsfullmäktige.

Antalet valda ledamöter i särskild taxeringsnämnd, som utses av landstings

förvaltningsutskott, har föreslagits skola utgöra åtta, vilket för närvarande

är det högsta antal ledamöter, som i normalfallen förekommer. Antalet

har ansetts icke kunna sättas lägre, då inom nämnden såvitt möjligt

bör förefinnas kunskap om förhållandena inom olika delar av landstingsområdet.

Beträffande särskild taxeringsnämnd för stad, som ej deltager i landsting,

föreslås i enlighet med huvudregeln i 8 § 3 mom. taxeringsförordningen, att

antalet valda ledamöter skall vara minst tre, högst åtta.

Frågan örn hur ledamöter och suppleanter i de särskilda taxeringsnämnderna

skola utses har berörts i ett flertal yttranden.

Länsstyrelsen i Uppsala län bar förklarat sig icke vara övertygad om att

de sakkunnigas förslag i fråga örn sättet för utseende av ledamöter i de särskilda

taxeringsnämnderna vore lämpligt. De särskilda kvalifikationer, som

ledamöterna måste besitta, torde bäst kunna bedömas av länsstyrelsen. Med

hänsyn därtill borde ledamöterna i de särskilda taxeringsnämnderna utses

av länsstyrelsen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 350.

Länsstyrelsen i Värmlands lån har ifrågasatt huruvida icke ledamöterna

i de särskilda taxeringsnämnderna — utom vad anginge stad som ej deltager

i landsting — borde utses av länsstyrelsen efter därom av landstingets förvaltningsutskott

avgivet förslag å visst antal härtill lämpliga personer.

Liknande synpunkter ha framhållits jämväl av länsstyrelsen i Älvsborgs

län, som i detta hänseende anfört följande:

För att med säkerhet garantera förefintligheten i nämnden av de särskilda

krav på insikt och erfarenhet i taxeringsfrågor, som enligt författningen

skola ställas på dess ledamöter, vore det synnerligen önskvärt, att

länsstyrelsen finge befogenhet att utom ordförande och kronoombud utse åtminstone

en, helst två av nämndens övriga ledamöter. Man kan också (i

analogi med det tidigare utseendet av prövningsnämndens ledamöter) tänka

sig, att landstingets förvaltningsutskott avgiver förslag å ett visst (större)

antal ledamöter, bland vilka länsstyrelsen utser ett av densamma bestämt

antal.

Länsstyrelsen i Jönköpings län har ansett, att en eller två ledamöter av de

särskilda nämnderna lämpligen borde utses av den handelskammäre, till

vars distrikt nämndens verksamhetsområde hörde, eller eventuellt inom ett

av handelskammaren upprättat förslag.

I några yttranden har framhållits, att det även beträffande vissa städer,

sorn deltaga i landsting, kunde vara lämpligt att anförtro valet av ledamöter

i de särskilda nämnderna åt stadsfullmäktige. Sålunda yttrar länsstyrelsen

i Östergötlands län:

Även vissa städer, som deltaga i landsting, äro dock av sådan storleksordning

att en särskild taxeringsnämnd lämpligen bör inrättas uteslutande för

respektive stad, om så ej redan skett. Valet av kommunala ledamöter i sådan

nämnd bör hellre anförtros stadsfullmäktige i staden än landstingets förvaltningsutskott.

Gränsdragningen synes kunna ske sålunda, att i 3 § 4 mom.

efter ordet landsting inskjutes orden ävensom annan stad med mera än

30,000 invånax-e, för vilken länsstyrelsen finner skäl anordna särskild taxeringsnämnd.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län och taxeringsnämndsordfbrändenäs riksförbund

anse likaledes ändamålsenligt, att stad, som deltager i landsting men

ensam utgör särskilt distrikt, själv bör få utse ledamöter i nämnden.

Beträffande antalet ledanxöter, som skola utses av landstings förvaltningsutskott,

lia flera länsstyrelser ansett, att ett så högt antal som 8, vilket av

de sakkunniga föreslagits, icke vore erforderligt.

Sålunda framhåller länsstyrelsen i Jönköpings län — som utgår från att

i detta län skulle behöva anordnas minst 4 särskilda taxeringsnämnder, mellan

vilka aibetet finge fördelas huvudsakligen efter territoriella grunder —

att niel'' än 5 valda ledamöter i i''cgel icke torde erfordras. Länsstyrelsen påpekar

vidare att, därest landstingsområde delades mellan flera nämnder

efter territoriella grunder, behovet av lokalkännedom inom de särskilda

nämndernas verksamhetsområden kunde bliva bättre tillgodosett.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kunni. Maj:ts proposition nr 350.

15

Länsstyrelsen i Kronobergs län anser antalet ledamöter böra bestämmas

till minst 3, högst 8, i likhet med vad som skulle gälla för stad, som ej deltager

i landsting, och vad som redan gäller för de allmänna taxeringsnämnderna.

Länsstyrelsen framhåller, att med ett mindre antal ledamöter ökad

möjlighet vinnes att erhålla för sådant uppdrag väl kvalificerade personer.

Det skulle ankomma på länsstyrelsen att inom angivna gränser fastställa

antalet ledamöter för varje nämnd.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län yttrar angående antalet ledamöter följande:

Detta antal har föreslagits så högt som 8 för att garantera kännedom örn

landstingsområdets olika delar inom nämnden. Ur andra synpunkter är givetvis

en liten men insiktsfull och erfaren nämnd att föredraga. Nu är förhållandet,

att antalet skattskyldiga, som falla under särskild taxeringsnämnd, är

ungefär lika stort i staden Borås med angränsande bygder som inom hela

övriga delen av länet. Länsstyrelsen tänker sig därför en nämnd för Borås

stad samt möjligen ett eller två angränsande härader, med Borås till sammanträdesort,

samt en nämnd för övriga delen av länet, med Vänersborg till

sammanträdesort. Inom sistberörda nämnd kan möjligen 7 å 8 ledamöter

rara erforderliga, varemot antalet ledamöter i Boråsnämnden bör kunna

.stanna vid 5. Länsstyrelsen föreslår därför, att antalet ledamöter i den avförvaltningsutskottet

utsedda särskilda taxeringsnämnden skall utgöra minst

5, högst 8, alltefter länsstyrelsens bestämmande varje år.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser en reducering av antalet

ledamöter till högst 5 erforderlig och framhåller därvid följande:

Beträffande utseendet av ledamöter och suppleanter i särskild taxeringsnämnd

måste anföras att 8 ledamöter är för stort antal. En reducering till

högst 5 är nödvändig för alt nämnden skall bliva arbetsduglig. Med för stort

antal ledamöter riskerar man, att nämnden kommer att i praktiken få uppgifter

mera på papperet än sakligt. Ett mindre antal ledamöter, som utan

för långa resor och svårigheter med tid för sammanträde lättare kunna sammankomma,

få större möjligheter att verkligen deltaga i något taxeringsarbete

med ordföranden och lcronoombudet. Kunskap örn förhållandena

inom olika delar av landstingsområdet har icke den betydelse i verkligheten

för nu förevarande slag av skattskyldiga, som de sakkunniga synas hava

tänkt sig. I Göteborg har antalet ledamöter i sådan nämnd hittills utgjort 3.

Vidare föreslås av länsstyrelsen i Malmöhus län, att antalet ledamöter bestämmes

till allenast 5, av länsstyrelsen i Kristianstads län, att antalet fastställes

till högst 5 å 6 och av länsstyrelsen i Jämtlands län, att antalet begränsas

till 6.

Vad angår frågan om sättet för utseende av de valda ledamöterna i de Depariementssärskilda

taxeringsnämnderna har jag ansett den jämkningen böra vidtagas chefeni

de sakkunnigas förslag, att i stad, som deltager i landsting men ensam utgör

särskilt taxeringsdistrikt, ledamöterna skola utses av stadsfullmäktige i

stället för av landstingets förvaltningsutskott.

Beträffande antalet av de ledamöter, som skola utses av landstings förvaltningsutskott,

har jag funnit övervägande skäl tala för att detsamma

sättes till minst fem, högst åtta.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 350.

Departementschef

en .

I 5 mom. har i syfte att åstadkomma större tydlighet intagits dels en bestämmelse

om, alt landstings förvaltningsutskott må till ledamot eller suppleant

utse allenast den, som är mantalsskriven i kommun inom vederbörande

nämnds verksamhetsområde, dels ock ett uttalande om att bestämmelserna

i 12 § 1 mom. taxeringsförordningen skola äga motsvarande tillämpning

vid utseende av medlemmar och suppleanter i särskild taxeringsnämnd.

I det remitterade förslaget har i övrigt vidtagits några formella jämkningar.

4 §.

De sakkunniga yttra såsom motivering till detta stadgande följande:

Särskild föreskrift erfordras angående beslutförheten vid sammanträde

med särskild taxeringsnämnd. Därvid synes böra krävas att, förutom ordföranden

och kronoombudet, minst halva antalet av de övriga medlemmarna

i nämnden är tillstädes, dock att, där fråga är örn dylik nämnd för stad,

som ej deltager i landsting, för beslutförhet bör vara tillräckligt att minst

två av de valda ledamöterna äro närvarande; detta överensstämmer med

huvudregeln i 87 § taxeringsförordningen. Någon särbestämmelse beträffande

Kalmar län har här icke ansetts erforderlig.

Kammarrätten anser, att för beslutförhet vid sammanträde med särskild

taxeringsnämnd bör även vad angår stad, som ej deltager i landsting, krävas

närvaro av minst halva antalet valda ledamöter, och yttrar härom följande:
Enligt

förslaget i 4 § förutsättes för att särskild taxeringsnämnd för stad,

som ej deltager i landsting, skall vara beslutför, att förutom ordförande och

kronoombud minst två av de valda ledamöterna skola vara närvarande vid

nämndens sammanträde. Detta stadgande överensstämmer med bestämmelsen

i 87 § taxeringsförordningen. Då den särskilda nämnden skall handlägga

ärenden av mera komplicerad natur, torde det kunna förutsättas, att till

ledamöter i sådan nämnd komma att utses personer med större erfarenhet

om taxeringsfrågor än ledamöter i taxeringsnämnd i allmänhet besitta. Det

kan sålunda vara av värde för taxeringen, att i den särskilda nämndens beslut

deltaga så många valda ledamöter som möjligt. Kammarrätten får därför

förorda, att såsom villkor för beslutförhet för särskild taxeringsnämnd

i stad, varom nu är fråga, stadgas, att minst halva antalet av de valda ledamöterna

skola vara närvarande.

Beträffande det för beslutförhet erforderliga antalet valda ledamöter i särskild

taxeringsnämnd i stad, vilken ej deltager i landsting, finner jag tillräcklig

anledning icke föreligga att avvika från den i 87 § taxeringsförordningen

givna huvudregeln. Jag biträder sålunda de sakkunnigas förslag i detta

hänseende.

5 och 6 §§.

Såsom motivering till dessa bestämmelser yttra de sakkunniga följande:

Nu gällande bestämmelser angående avgivandet av särskild självdeklaration

medföra, att vissa större företagare måste avgiva ett betydande antal

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 350.

17

sådana. Ett större bankföretag lärer således få avgiva över 300 särskilda

självdeklarationer årligen, vilka sedan samlas i den mellankommunala prövningsnämnden.

Dessa särskilda självdeklarationer torde i allmänhet icke

bliva och icke kunna bliva föremål för någon mera ingående behandling.

Endast taxeringsnämnden i hemortskommunen torde äga möjlighet härtill.

Då nu taxeringarna av förut angivna skattskyldiga inom varje län sammanföras

till en särskild taxeringsnämnd (eller ett par sådana), synes anledning

icke förefinnas att kräva, att vederbörande skattskyldiga annat än i

undantagsfall skola inom samma län avgiva mera än en deklaration. Föreskrift

härom föreslås skola inflyta i 5 §. Efter anmaning av ordförande i

särskild taxeringsnämnd bör emellertid den skattskyldige vara pliktig avgiva

särskild självdeklaration jämväl inom det län, där allmän självdeklaration

avgives, ävensom i flera exemplar. Behov härav kan inträda därest undantagsvis

olika särskilda taxeringsnämnder inom ett och samma län skola taxera

inkomst för en och samme skattskyldige, vilken bedriver verksamhet inom

flera kommuner.

En följd av nu föreslagna bestämmelse skulle emellertid bliva, att deklarationerna

från bostadsaktiebolag och bostadsföreningar behandlades centralt

av särskild taxeringsnämnd, medan delägarnas deklarationer behandlades

av lokal nämnd. Emellertid tjäna de uppgifter, som enligt 40 a § taxeringsförordningen

skola innehållas i dylikt bolags eller dylik förenings deklaration,

även till kontroll å delägarnas deklarationer. För att icke denna

kontroll skall omöjliggöras eller i vart fall försvåras, föreslås att bostadsaktiebolag

och bostadsförening skola avgiva deklaration i två exemplar, varav

det ena är avsett för vederbörande lokala taxeringsnämnd i den kommun,

där bolaget eller föreningen taxeras till kommunal inkomstskatt.

Kammarrätten yttrar angående lydelsen av 5 § 1 mom. i det remitterade

förslaget följande:

Ifrågasättas kan, om icke 5 § 1 mom. bör — i likhet med 28 § andra

stycket taxeringsförordningen — förses med ett tillägg angående åliggande

för deklarationsskyldig, som icke är skattskyldig till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

— t. ex. en kommun eller ett hushållningssällskap — att avgiva

särskild självdeklaration, i fall skattskyldighet föreligger till kommunal

inkomstskatt.

Med hänsyn till den stora vikten av att klara och lättlästa bestämmelser

givas angående plats för avlämnande av deklarationer, särskilt med hänsyn

till risken för förlust av talerätt vid fel härutinnan, bör måhända 5 § kompletteras

med bestämmelser i denna del.

Länsstyrelsen i Malmöhus län ställer sig betänksam till förslaget örn avskaffande

av särskilda självdeklarationer och anför i detta hänseende följande:
Vidkommande

deklarationsskyldigheten enligt 5 § kan länsstyrelsen möjligen

förbise någon detalj, men förefaller det, såvitt fråga är örn inkomst

av rörelse, ganska oförståeligt, vilken uppgift en särskild självdeklaration i

varje annat län än det, där hemortskommunen är belägen, har att fylla, därest

enligt bestämmelserna i (i § allmänna självdeklarationen skall innehålla de

uppgifter, sorn äro erforderliga för taxeringen inom varje kommun eller

distrikt. Det motiv, som av de sakkunniga angivits för slopandet av särskilda

självdeklarationer inom hemortskommunslänet, synes med samma befogenhet

kunna åberopas, då det gäller särskild självdeklaration inom annat län.

Bihang till riksdagens protokoll VJM. 1 sand. Nr 350. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 350.

Man kan för övrigt fråga sig vilken särskilda taxeringsnämnd, därest inom

länet finnas flera sådana och rörelsen bedrivits inom flera kommuner, skulle

handlägga ett dylikt beskattningsärende. Örn man går in för att slopa de

särskilda självdeklarationerna inom hemortskommunslänet, vilket länsstyrelsen

dock icke är beredd att oförbehållsamt tillstyrka, synes man böra taga

steget fullt ut och beträffande nu ifrågavarande skattskyldiga helt avskaffa

begreppet särskild självdeklaration. Allt dock endast för det fall att det rör

sig örn förvärvskällan inkomst av rörelse.

Enligt 6 § har för den, som är skattskyldig till kommunal inkomstskatt i

flera kommuner eller administrativa distrikt, stadgats åläggande att i den allmänna

självdeklarationen upptaga de uppgifter som erfordras för taxeringen

inom varje kommun eller distrikt. Dylika uppgifter skulle, enligt vad

länsstyrelsen kan förstå, komma att innehålla ungefär detsamma som nu

angives i den särskilda självdeklarationen. Behållningen av det föreslagna

avskaffandet av den särskilda självdeklarationen bleve under sådana förhållanden

i stort sett endast den, att den skattskyldige besparades mödan med

utskrifter i flera exemplar.

Sakkunnigas antagande, att de särskilda självdeklarationerna i allmänhet

icke bliva och icke kunna bliva föremål för någon mera ingående behandling,

torde allenast delvis hålla streck. Länsstyrelsen har nämligen varit i

tillfälle konstatera, att i åtskilliga fall taxeringsnämnden i det distrikt, där

särskild självdeklaration avlämnats, haft en ganska bestämd uppfattning örn

den inom dess verksamhetsområde fallande skattepliktiga inkomsten. Av alldeles

särskild betydelse torde härvid vara fördelningen av inkomsten kommunerna

emellan. Det kan, för den händelse de särskilda självdeklarationerna

avskaffas, mycket väl tänkas, att vissa icke helt riktiga förskjutningar

kunna äga rum i den interkommunala beskattningen. Följande exempel

kan andragas: Ett bolag, vars styrelse har sitt säte i Malmö och vars deklaration

följaktligen enligt förslaget skall behandlas i någondera av de två i Malmö

stad befintliga aktiebolagsdistrikten, driver rörelse jämväl i annan kommun.

Det är under sådana förhållanden ganska förklarligt att taxeringsnämnden

i Malmö i första hand tillgodoser denna stads intressen och därför kan

vara benägen godtaga en av bolaget föreslagen grund för inkomstens fördelning,

även örn jämväl annan grund skulle kunna tänkas, vilken gåve andra

kommunen större tilldelning.

Länsstyrelsen ställer sig därför ganska betänksam inför förslaget örn avskaffandet

av särskilda självdeklarationer och lutar mest åt den uppfattningen

att desamma böra bibehållas. Detta bör emellertid icke hindra att taxeringen

verkställes inom den särskilda taxeringsnämnden, men bör den lokala

taxeringsnämnden medgivas rätt att inkomma med de erinringar, den kan

finna påkallade.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län yttrar:

Aven örn person- och lokalkännedom i mindre grad erfordras för taxering

av juridiska personer än för taxering av enskilda personer, anser länsstyrelsen

dock att de lokala taxeringsnämnderna böra under någon form behålla

kontakten med taxeringen av ortens juridiska personer. I sådant syfte

bör skattskyldig juridisk person förpliktas alt avgiva särskild självdeklaration

med räkenskapsutdrag, styrelse- och revisionsberättelse inom kommun,

där skattskyldighet till kommunal inkomstskatt föreligger; över deklarationshandlingarna

skulle sedan den lokala taxeringsnämnden vara berättigad att

avge yttrande till den särskilda taxeringsnämnden. Även annat förfaringssätt

kan användas för att vinna samma syfte.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 350.

19

Länsstyrelsen i Jönköpings län anför följande:

Den i förslagets 5 § upptagna inskränkningen i deklarationsskyldigheten

synes innebära en i princip riktig anordning. Dock vill länsstyrelsen nied

tanke på en territoriell arbetsfördelning mellan nämnderna i länet förorda,

att vad som i förslaget föreslås för län i stället skall gälla för särskild taxeringsnämnds

verksamhetsområde.

I 5 § 1 mom. har vidtagits en komplettering av det remitterade förslaget Departementssåtillvida

att där föreskrivits, att deklarationsskyldig, som icke är skattskyldig chefentill

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller särskild skatt å förmögenhet,

skall avgiva särskild självdeklaration i varje län, inom vilket han är skattskyldig

till kommunal inkomstskatt. Smärre jämkningar av formell natur

lia vidare ägt rum i detta mom. i överensstämmelse med uttryckssättet i 28 §

taxeringsförordningen.

Vad beträffar den av kammarrätten berörda frågan angående plats för

avlämnande av deklaration torde vara uppenbart, att den nu ifrågasatta förordningen

icke föranleder ändring av den ort, där taxeringen skall anses

äga rum, och att alltså bestämmelserna i 37 § 1 mom. första stycket taxeringsförordningen

fortfarande komma att bibehålla sin fulla giltighet. Att

i den ifrågasatta förordningen meddela bestämmelser i berörda hänseende

finner jag vid sådant förhållande överflödigt.

De av länsstyrelsen i Malmöhus län framförda erinringarna har jag icke

funnit vara av beskaffenhet att böra föranleda ändringar i 5 § i sakkunnigförslaget.

De bestämmelser, enligt vilka den som drivit rörelse inom flera

län har att avlämna självdeklaration i vart och ett av länen, äro föranledda

därav att enligt förslaget i vart och ett av dessa taxering av den där bedrivna

rörelsen skall äga rum. Därest inom ett av länen finnas flera särskilda taxeringsnämnder

och rörelsen bedrivits inom flera kommuner, kan detta föranleda

en fördelning av taxeringen nämnderna emellan. Rörelseidkaren anmanas

väl då jämlikt 5 § 1 mom. andra stycket att avgiva särskild självdeklaration

i erforderligt antal exemplar. — Givetvis får, då vederbörande är

skattskyldig i flera kommuner, varje kommuns intresse ifråga örn skattskyldighetens

fördelning kommunerna emellan icke enligt förslaget tillfälle att

göra sig gällande i samma utsträckning som hittills. Olägenheterna härav

böra dock icke överskattas.

Att på sätt länsstyrelserna i Malmöhus och Skaraborgs län förordat låta

de vanliga taxeringsnämnderna medverka vid den nu ifrågavarande taxeringen

finner jag uteslutet. En av det ökade taxeringsarbetet föranledd åtgärd,

som skulle innebära ett visst dubbelarbete, bör icke ifrågakomma.

Vad länsstyrelsen i Jönköpings län anfört föranleder mig allenast alt hänvisa

till bestämmelsen i 5 § 1 mom. andra stycket och de sakkunnigas motivering

till detsamma.

6 § i sakkunnigförslaget synes icke lia erhållit en fullt tydlig avfaltning.

Detta har beaktats vid den inom finansdepartementet vidtagna överarbetningen.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 350■

Departements
chefen.

7 §•

De sakkunniga yttra i anslutning till detta stadgande följande:

Den föreslagna bestämmelsen synes erforderlig för att icke den särskilda

taxeringsnämnden skall bliva bunden av de i 86 § taxeringsförordningen

rörande längdföringen givna specialbestämmelser; närmare bestämmelser rörande

längdföringen vid särskild nämnd förutsättas skola meddelas av Kungl.

Majit med stöd av det i nyssnämnda författningsrum meddelade bemyndigande.

Länsstyrelsen i Kalmar lån anför:

I 7 § av det framlagda förslaget till förordning i bär ifrågavarande ämne

stadgas, att av särskild taxeringsnämnd beslutade taxeringar skola införas i

vederbörlig längd, som upprättas särskilt för varje fögderi och särskilt för

stad, där magistrat finnes. Då avskrifter av längderna skola tillställas kommunerna,

synes det lämpligt, att föreskrift lämnas, att de skattskyldiga, som

upptagas i taxeringslängderna för fögderierna, skola sammanföras kommunvis,

och att summering av varje sådant avsnitt av längden skall ske.

Såsom framhållits av länsstyrelsen i Kalmar län torde de särskilda taxeringsnämndernas

taxeringslängder böra upprättas i särskilda avdelningar

för varje kommun. I fögderi skall häradsskrivaren tillställa å landet ordföranden

i kommunalstämman eller i kommunalfullmäktige och i stad kommunalborgmästaren

avskrift av taxeringslängderna, i vad kommunen angår.

Föreskrifter i nu berörda hänseenden böra emellertid ej intagas i nu ifrågavarande

författning utan torde komma att utfärdas av Kungl. Majit.

8 §■

Enligt 88 § taxeringsförordningen skola taxeringsnämnderna i länen hava

avslutat sina arbeten vid den årliga taxeringen senast den 15 maj och beträffande

virkestaxeringen senast den 31 maj. För Stockholms stad gäller

däremot, att taxeringsnämndernas arbeten skola vara avslutade senast den

15 juni.

I flera yttranden har ifrågasatts en framflyttning av den sålunda för taxeringsarbetets

avslutande föreskrivna tiden.

Kammarrättm yttrar:

De sakkunniga synas förutsätta, att de särskilda taxeringsnämnderna i

länen skola hava avslutat sina arbeten inom samma tid som nu stadgas för

taxeringsnämnderna därstädes. Flertalet av de skattskyldiga, vilkas taxeringar

skola handhavas av de särskilda nämnderna, torde i regel äga rätt till

och jämväl begagna sig av sadant anstånd med självdeklarations avgivande,

varom stadgas i 36 § 1 mom. taxeringsförordningen, det vill säga till den 31

mars och under vissa särskilda förutsättningar efter medgivande av landskamreraren

i länet till en senare dag. Det torde sålunda kunna antagas, att

de särskilda nämnderna, därest arbetet skall vara avslutat redan den 15 maj,

icke få till sitt förfogande för arbetets utförande längre tid än högst sex

veckor. Då här i regel blir fråga om mera besvärliga taxeringsfall, synes denna

tid knappast vara tillräcklig, om arbetet skall kunna fullgöras på det

sätt, som avses enligt det föreliggande förslaget. Visserligen låter det sig

göra att inrätta ett flertal särskilda nämnder inom varje län samt att be
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 350-

gränsa varje nämnds arbetsuppgifter. Emellertid torde det vara önskvärt,

att nämnderna få tillfälle att överblicka ett sa stort antal likartade taxerings - fall som möjligt. Ur denna synpunkt torde det dock icke vara lämpligt, att

nämndernas uppgifter bliva alltför begränsade.

Det nu anförda finner kammarrätten tala för, att de särskilda nämnderna

böra erhålla längre tid för sitt arbete än de lokala taxeringsnämnderna i länen:

Då det emellertid är nödvändigt, att en sådan anordning icke för mycket

inkräktar på debiteringsförrättarnas arbete, får kammarrätten föreslå, att

i författningsförslaget införes en bestämmelse, att de särskilda nämnderna

skola hava avslutat sitt arbete senast den 31 maj. En föreskrift härom erfordrar

jämväl en särskild bestämmelse om ändrad tid i fråga om ordförandens

skyldighet att efter taxeringsarbetets avslutande översända de i 91 § taxeringsförordningen

omförmälda handlingar till vederbörande myndighet. Däremot

synes det kammarrätten icke vara erforderligt, att i följd av ovannämnda

förslag ändring vidtages i fråga om tiden för besvärs anförande över särskild

taxeringsnämnds beslut.

Länsstyrelsen i Kalmar län ifrågasätter en framflyttning av tiden för taxeringsarbetets

avslutande till den 1 juni för de särskilda taxeringsnämnderna.

Länsstyrelserna i Kristianstads och Västernorrlands län föreslå en utsträckning

av denna tid till den 15 juni.

Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund ifrågasätter om icke arbetet

i de särskilda nämnderna borde kunna fortgå till den 15 juni eller åtminstone

till den 31 maj.

Såsom i de nyss återgivna yttrandena framhållits torde det kunna befaras, Depart^mnt

att _ särskilt på grund av rätten till anstånd med avlämnande av själv- c fen‘

deklaration — den tid för granskning, som står de särskilda taxeringsnämnderna

till buds, kommer att bliva alltför kort. Enligt min mening torde fördenskull

vara önskvärt, att åtgärder vidtagas för att i möjligaste mån söka

avhjälpa detta. Emellertid måste här beaktas, att en framflyttning av tiden

för taxeringsarbetets avslutande kan få menlig inverkan pa debiteringsarbetets

fortgång. Med hänsyn härtill är jag för närvarande icke beredd att

förorda någon generell framflyttning av tiden för taxeringsarbetets avslutande

beträffande de särskilda nämnderna. En framkomlig väg synes däremot

vara att giva ett bemyndigande för länsstyrelsen att, utan hinder av

vad i 88 § taxeringsförordningen föreskrivits, i särskilda fall medgiva utsträckning

av den tid, inom vilken taxeringsnämndens arbete skall vara avslutat,

dock ej till senare tidpunkt än den 31 maj. Ett stadgande av sådant

innehåll har fördenskull intagits i förslaget såsom 8 §, vilket medför, att 8 §

i det remitterade förslaget motsvaras av 9 § i det nu framlagda förslaget.

I 8 § sistnämnda förslag har jämväl, i anslutning till vad kammarrätten

därutinnan framhållit, införts en bestämmelse örn viss utsträckning av den

i 91 § 1 mom. taxeringsförordningen stadgade tiden för insändande av de

i samma moment angivna handlingarna.

9 g
Såsom

nyss nämnts motsvaras denna paragraf av 8 § i det remitterade

förslaget.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 350.

Departements,

chefen.

Beträffande sistnämnda paragraf anföra de sakkunniga:

Särskilda bestämmelser erfordras tydligen rörande ersättning för resekostnad

m. m. beträffande ledamöterna i särskild taxeringsnämnd. De föreslagna

bestämmelserna anknyta till stadgandena i 146 § 1 mom. och 145 §

8 moni. taxeringsförordningen.

Statskontoret ifrågasätter, om icke föreskrifterna i 8 § andra stycket i det

remitterade förslaget borde utformas i närmare anslutning till stadgandet i

146 § 1 mom. andra stycket taxeringsförordningen ävensom huruvida av

nämnda förslag tillräckligt tydligt framginge, att bestämmelserna i 145 §

taxeringsförordningen skulle vara tillämpliga beträffande de särskilda taxeringsnämndernas

ordförande och ledamöter.

Kammarrätten yttrar:

I 145 g 8 mom. taxeringsförordningen stadgas, att för däri omförmälda

fall vederbörande äger uppbära i arvode 12 kronor för dag, örn personen är

bosatt å sammanträdesorten, och 16 kronor för dag, om han ej är bosatt

å nämnda ort. De sakkunniga föreslå i 8 § andra stycket, att av landstings

förvaltningsutskott vald ledamot i särskild taxeringsnämnd skall äga åtnjuta

i arvode 10 respektive 15 kronor för dag. Med hänsyn till angelägenheten

av, att till ledamöter i sådan nämnd erhållas personer, som äro väl

skickade för uppdraget, och då det ej får anses uteslutet, att deras nödvändiga

kostnader för fullgörande av uppdraget kunna bliva vida större än den

föreslagna dagsersättningen, ifrågasätter kammarrätten, huruvida icke nämnda

ersättning i förevarande fall bör bestämmas till högre belopp än enligt

förslaget. I varje fall synes rimligt, att arvodet icke fastställes till lägre belopp

än som stadgas i förenämnda 145 § 8 moni.

Länsstyrelsen i Skarabargs län anför:

Den föreslagna ersättningen till ledamöterna i särskild taxeringsnämnd

synes vara för låg. Rese- och traktamentsersättning bör utgå enligt rese- och

traktainentsklass II C i allmänna resereglementet, varjämte särskilt arvode

bör utgå för sammanträden under dygn, då resa ej ägt rum, med 12 kronor

till ledamot, bosatt i sammanträdesorten, samt med 20 kronor till ledamot,

som ej är bosatt å sammanträdesorten. Visserligen bör ersättningen icke skäligen

bestämmas högre än motsvarande ersättningar för länsprövningsnämndens

ledamöter, men en förhöjning av nuvarande ersättningar till länsprövningsnämndens

ledamöter bör också vidtagas med hänsyn lill uppdragens betydelse

och de stegrade levnadskostnaderna.

Även länsstyrelsen i Värmlands län finner den i det remitterade förslaget

angivna ersättningen till den särskilda taxeringsnämndens ledamöter för låg.

Ledamöterna borde åtminstone få uppbära samma belopp, som upptagas i

145 § taxeringsförordningen. Alt begära ekonomiska uppoffringar av ledamöterna

vore icke välbetänkt.

De i yttrandena framställda erinringarna mot de i det remitterade förslaget

angivna ersättningarna till de av landstings förvaltningsutskott valda

ledamöterna i särskild taxeringsnämnd synas vara befogade. Enligt min

mening bör arvodet till sådana ledamöter för dygn, varunder sammanträde

ägt rum, bestämmas till samma belopp, som skola utgå enligt 145 § 8 mom.

taxeringsförordningen. Jag har fördenskull vidtagit den ändringen i det re
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 350.

23

mitterade förslaget, att arvodet för dygn, varunder sammanträde ägt rum,

satts till 12 kronor för ledamot, som är bosatt å sammanträdesorten, och till

16 kronor för annan ledamot.

I första stycket i förevarande paragraf har det i sakkunnigförslaget på

två ställen förekommande ordet »kommun» utbytts mot »stadsfullmäktige»,

respektive »stad». Att ordet »kommun» använts i sakkunnigförslaget torde

ha berott på den däri intagna övergångsbestämmelsen. Eli sådan nämnd,

som avses i övergångsbestämmelsen, lärer emellertid icke kunna betraktas

såsom särskild taxeringsnämnd enligt den nu föreslagna förordningen.

Övergångsbestämmelse m. m.

De sakkunniga anföra i sin motivering beträffande övergångsbestämmelsen

följande:

Därest vid förordningens ikraftträdande nämnder för taxering av ifrågavarande

skattskyldiga redan finnas utsedda inom viss kommun, bör länsstyrelsen

icke vara skyldig att föranstalta om ändring härav. En förutsättning för

detta medgivande bör dock vara, att dylik nämnd utsetts allenast för taxering

av en eller flera grupper av ifrågavarande skattskyldiga.

De sakkunniga lia vidare erinrat om att i anledning av den föreslagna förordningen

bleve erforderligt att utfärda vissa föreskrifter i administrativ väg

och därutinnan framhållit följande:

Åtskilliga föreskrifter utöver de ovan föreslagna erfordras givetvis, bl. a.,

såsom nyss erinrats, rörande längdföringen inom särskild taxeringsnämnd.

I överensstämmelse med vad hittills tillämpats torde dessa föreskrifter böra

utfärdas av Kungl. Maj:t. Särskild bestämmelse rörande Kungl. Maj:ts befogenhet

i sådant hänseende har icke ansetts erforderlig, enär taxeringsförordningen

i särskilda paragrafer innehåller föreskrifter härom. Jämlikt ingressen

till den föreslagna förordningen bliva taxeringsförordningens föreskrifter

i berörda hänseende tillämpliga även i nu förevarande fall.

Vad de sakkunniga sålunda

sida.

anfört föranleder icke någon erinran från min Departementschefen

.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att det i enlighet

med vad sålunda anförts inom finansdepartementet överarbetade förslaget

till förordning med särskilda bestämmelser rörande taxeringsförfarandet år

1942 måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att proposition

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Lennart Hammarskiöld.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 350-

Bihang.

Förslag

till

förordning med särskilda bestämmelser rörande taxerings
förfarandet

år 1942.

Kungl. Majit---förordna, att vid 1942 års taxering — utöver vad

i taxeringsförordningen och eljest tillämpliga författningar rörande taxexingen

finnes stadgat saint utan hinder av vad i desamma finnes stridande

mot vad nedan sägs — följande bestämmelser skola lända till efterrättelse:

1 §•

Beskattningsnämnder vid 1942 års taxering äro i första instans, jämte de

i 3 § 2 mom. taxeringsförordningen omförmälda taxeringsnämnderna, särskilda

taxeringsnämnder, en eller flera inom varje län.

Särskild taxeringsnämnd skall handhava taxeringen till kommunal inkomstskatt

enligt kommunalskattelagen samt till beskattning enligt förordningarna

örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, om särskild skatt å

förmögenhet, om skatt vid utskiftning av aktiebolags och solidariska bankbolags

tillgångar och örn allmän omsättningsskatt av samtliga skattskyldiga

inom länet, vilka skola upptagas i avdelningarna B och C av inkomstlängden,

nämligen skattskyldiga, som icke äro fysiska personer, oskifta dödsbon eller

familjestiftelser.

Det ankommer å länsstyrelsen att bestämma antalet särskilda taxeringsnämnder

inom länet samt att, därest mer än en sådan nämnd tillsättes, fördela

arbetsuppgifterna dem emellan. För stad, som ej deltager i landsting,

skall dock alltid utses en eller flera särskilda taxeringsnämnder för taxering

av sådana nu omförmälda skattskyldiga, för vilka staden är beskattningsort.

2 §■

Vad i taxeringsförordningen och eljest tillämpliga författningar rörande

taxeringen är stadgat om taxeringsnämnd skall äga motsvarande tillämpning

å särskild taxeringsnämnd, där icke avvikande bestämmelser meddelas i denna

förordning.

3 §•

1 mom. De särskilda taxeringsnämnderna skola utses före utgången av

januari månad år 1942.

2 mom. Särskild taxeringsnämnd består av ordförande och ledamöter.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 350.

25

3 mom. Länsstyrelsen förordnar dels ordförande i särskild taxeringsnämnd

och dels en person att i egenskap av kronoombud vara ledamot i

nämnden.

4 mom. Därjämte skola ledamöter i särskild taxeringsnämnd ävensom

suppleanter, en för varje ledamot, väljas, i stad, som ej deltager i landsting,

av stadsfullmäktige, samt eljest av vederbörande landstings förvaltningsutskott,

dock att i Kalmar län vartdera landstingets förvaltningsutskott väljer

halva antalet ledamöter och suppleanter. Antalet här avsedda ledamöter i särskild

taxeringsnämnd skall utgöra åtta, därest desamma utses av landstings

förvaltningsutskott, men eljest minst tre, högst åtta.

5 moni. Till medlemmar och suppleanter i särskild taxeringsnämnd skola

utses personer, som kunna antagas besitta särskild insikt och erfarenhet

i de taxeringsfrågor, som ankomma å dylik nämnds handläggning, varjämte,

såvitt möjligt, bör tillses att kännedom om landstingsområdets olika delar

kommer att förefinnas inom nämnd, till vilken ledamöter utses av landstings

förvaltningsutskott.

4 §•

Såvitt ej annat föranledes av vad i lil § 1 mom. taxeringsförordningen

stadgas, må beslut icke fattas av särskild taxeringsnämnd, därest icke närvarande

äro ordföranden, kronoombudet och minst fyra av de valda ledamöterna,

eller, där fråga är om dylik nämnd för stad, som ej deltager i landsting,

minst två av de valda ledamöterna.

5 §.

1 mom. Skattskyldig, som taxeras i särskild taxeringsnämnd, skall avgiva

allmän självdeklaration inom det län, där han är skattskyldig till statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt eller särskild skatt å förmögenhet. Sådan

skattskyldig skall därjämte avgiva särskild självdeklaration i varje annat län,

inom vilket han är skattskyldig till kommunal inkomstskatt, men är däremot

icke pliktig att avgiva särskild självdeklaration inom kommun, där han är

skattskyldig till kommunal inkomstskatt.

Särskild självdeklaration skall dock i fall av behov efter anmaning av

ordförande i särskild taxeringsnämnd avgivas jämväl inom det län, där allmän

självdeklaration avgives, ävensom i flera exemplar.

2 morn. Självdeklaration, som det åligger bostadsförening eller bostadsaktiebolag

att avgiva, skall avlämnas i två exemplar, av vilka det ena är avsett

för den särskilda taxeringsnämnd, som har att taxera föreningen eller

bolaget, och det andra för vederbörande taxeringsnämnd i den kommun, som

är beskattningsort för föreningen eller bolaget.

6 §.

Den, som är skattskyldig till kommunal inkomstskatt i flera kommuner

eller administrativa distrikt, skall i den allmänna självdeklarationen liksom,

Bihang lill riksdagens protokoll loit. 1 sami. Nr 350. a

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 360.

i förekommande fall, i den särskilda självdeklarationen upptaga de uppgifter,

som erfordras för taxeringen inom varje kommun eller distrikt.

7 §•

Av särskild taxeringsnämnd beslutade taxeringar skola införas i veder*;

botlig lärigd, som uppTättas för varje fögderi samt för stad, där magistrat

finnes.

8 §••

Av kommun valda ledamöter i särskild taxeringsnämnd äga, därest sådant:

besluta av vederbörande kommun, åtnjuta ersättning enligt i 146 § 1 morn.

taxeTingsförordningen angivna grunder.

AV landstings förvaltningsutskott valda ledamöter i särskild taxeringsnämnd

äga att av landstingets medel för deltagande i nämndens sammanträde

åtnjuta'' dels resekostnadsetsättning enligt reseklass II i allmänna resereglementet,

dels arvode med belopp, som för dygn, varunder sammanträde ägt.

rum, utgör tio kronor, om de äro bosatta å sammanträdesorten, och femton

kronor, om de ej äro bosatta å sammanträdesorten, samt för dygn, varunder

sammanträde ej ägt rum, motsvarar traktamentsersättning enligt traktamfentskläss

D i allmänna resereglemente!.

Övergångsbestämmelse.

Denna förordning träder omedelbart i kraft.

Har inom kommun vid denna förordnings ikraftträdande redan utsetts

nämnd för taxering av allenast en eller flera grupper skattskyldiga, som skola

upptagas i avdelningarna B och G av inkomstlängden, vare länsstyrelsen

icke skyldig att på grund av vad ovan stadgats föranstalta om annan ordning

för taxeringen av sagda skattskyldiga.

Stockholm, Isaac Vårdas Boktryckeri-Aktiebolag,

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1941:524 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majds proposition med förslag till förordning angående ändring i vissa delar av förordningen dem, 13 december 1940 s. 1 i texten
  2. BevU 1941:45 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning med särskilda bestämmelser rörande taxeringsförfarandet år 1942. s. 1 i texten