Kungl. Maj.ts proposition nr 351-
1941-11-28 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1941:351, Kungl. Maj.ts proposition nr 351-
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 351-
1
Nr 351.
Kungl. Maj.ts proposition lill riksdagen angående förstärkning av
taxeringsorganisationen m. m.; given Stockholms slott
den 28 november 1941.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Ernst Wigforss.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28 november
1941.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,
Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför efter gemensam
beredning med chefen för socialdepartementet:
De senaste årens utveckling på skatteväsendets område har medfört skärpta
krav på beskattningsmyndighetema. Tillkomsten av nya skatter har lett
till en väsentlig ökning av arbetsbördan. I samma riktning ha vissa ändringar
i skattebestämmelserna verkat. Samtidigt har med stegringen av skattetrycket
följt, att ett behov av skärpt övervakning av deklarationspliktens riktiga
fullgörande blivit alltmer framträdande.
Även oavsett krisförhållandena föreligga omfattande spörsmål rörande beskattningsmyndigheternas
organisation, vilka kräva en lösning. En utredning
i syfte alt på området nå fram till förbättrade förhållanden har jämlikt
Kungl. Maj:ts bemyndigande den 19 september 1941 uppdragits åt särBihang
till riksdagens protokoll 19il. 1 sami. Nr 351.
1
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 351.
skilda sakkunniga (beskattningsorganisationssakkunniga). Som förhållandena
utvecklat sig har det emellertid blivit nödvändigt att taga under övervägande
provisoriska åtgärder i syfte att för den närmaste framtiden fylla vissa
omedelbara behov av organisationsförbättring. De åtgärder, som härutinnan
satts i fråga, avse i huvudsak dels en ändring i organisationen av taxeringsnämndernas
arbete jämte en effektivisering av landskontorens övervakning
av taxeringsarbetet i allmänhet, dels ock en skärpning i vissa särskilda hänseenden
av kontrollen å avgivna deklarationer.
Förslag till särskilda organisationsåtgärder avseende 1942 års taxering har
framlagts av beskattningsorganisationssakkunniga i en den 11 november 1941
dagtecknad skrivelse. Häröver lia yttranden införskaffats från Överståthållarämbetet
och länsstyrelserna i samtliga län, statskontoret, kammarrätten,
svenska stadsförbundet, svenska landstingsförbundet, svenska landskommunernas
förbund och taxeringsnämndsordförandenas riksförbund.
Vidare har förslag rörande provisoriska åtgärder till förstärkande av deklarationskontrollen
framlagts i en på mitt uppdrag av t. f. underståthållaren
K. G. A. Sandström utarbetad promemoria. Från landskamrerama i samtliga
län ha infordrats yttranden med de synpunkter och förslag i fråga örn åtgärder
för skattekontrollens effektivisering, som kunde föranledas av promemorians
innehåll.
Särskilda organisationsåtgärder avseende 1942 års taxering.
I sin förenämnda skrivelse ha beskattningsorganisationssakkunniga till
en början anfört, att de sakkunniga under det förberedande utredningsarbetet
icke kunnat undgå att konstatera, hurusom taxeringsorganisationen för närvarande
arbetar under synnerligen stark påfrestning. De sakkunniga ha vidare
yttrat:
Redan före utbrottet av nu pågående krig rådde en ganska allmän uppfattning
om att taxeringsorganisationen icke på fullt tillfredsställande sätt
kunde fullgöra densamma då åvilande uppgifter. Under de gångna krigsåren
har såväl beskattningsnämndernas som landskontorens arbetsbörda^ ökat i
högst avsevärd grad, och en ytterligare ökning därav inträder under år 1942,
då taxering till omsättningsskatt skall äga rum. Någon motsvarande förstärkning
av de med taxeringen sysselsatta organen har däremot icke ägt ram.
Enligt de sakkunnigas mening måste den nu inträdda situationen vara
ägnad att framkalla allvarliga farhågor. Det synes således vara anledning
befara, att åtminstone på sina håll beskattningsnämnderna icke skola mäkta
fullgöra dessa så väsentligt ökade arbetsuppgifter. Landskontoren återigen
sakna tillräcklig personal för att kunna på ett mera effektivt sätt å ena sidan
genom råd och anvisningar biträda beskattningsnämnderna och därmed
underlätta dessas arbete samt å andra sidan utöva effektiv kontroll över och
påskynda arbetet. Sagda förhållanden måste befaras medföra, att taxeringen
inom landet blir bristfällig samt att statens och kommunernas skatteintäkter
komma att understiga de belopp, vartill de borde uppgå.
Kungl. Maj.ts proposition nr 351.
3
De sakkunniga förklara sig anse den föreliggande situationen vara av den
allvarliga beskaffenhet, att redan nu vissa provisoriska åtgärder böra vidtagas
i syfte att stärka det för den årliga taxeringen grundläggande arbete, som
utföres inom taxeringsnämnderna. De åtgärder, som de sakkunniga i detta
syfte föreslå, falla enligt skrivelsen samtliga inom ramen för de längre gående
åtgärder i samma riktning, vilka de sakkunniga planera. Åtgärderna angivas
ha ett dubbelt ändamål, nämligen dels att genom en förbättrad organisation
av taxeringsnämndernas arbete så att säga bereda marken bättre än
under nuvarande förhållanden är möjligt för den djupplöjning, som prövningsnännidernas
arbete är avsett att innebära, dels ock att såväl härigenom
som genom en effektivisering av den övervakning och kontroll, som författningsenligt
åvilar landskamreraren, åstadkomma så effektiv samt likformig
och rättvis taxering som möjligt.
De sakkunniga framlägga till en början förslag örn provisorisk förstärkning
under år 1942 av landskontorens arbetskrafter. Enligt förslaget skulle
inom varje landskontor åtminstone en befattningshavare — länsassessor eller
länsbokhållare — frigöras från övriga arbetsbestyr och erhålla till uppgift
att uteslutande ägna sig åt taxeringsarbetet, varjämte motsvarande antal
extra länsbokhållare skulle nyanställas. Förslagets närmare innebörd
framgår av följande av de sakkunniga gjorda uttalande:
Så länge nuvarande taxeringsorganisation varit gällande — och detta kan
i stort sett sägas hava varit händelsen i snart åttio år — hava landskontorens
viktiga uppgifter med avseende å taxeringen närmast fått fullgöras såsom
ett säsongbetonat övertidsarbete. Det har huvudsakligen varit under några
korta sommarmånader, som landskamreraren och vissa hans biträden fått
ägna sig åt den viktiga översynen av taxeringsnämndernas arbete. Den mera
fortlöpande kontrollen under själva taxeringsperioden, vilken förutsättes i
gällande taxeringsförordning, har däremot icke kunnat komma till stånd.
Under nu rådande förhållanden Ilar därjämte även granskningsarbetet för
prövningsnämnden måst eftersättas.
Vad sålunda anförts synes de sakkunniga utgöra bärande skäl för en förstärkning
av landskontorens arbetskrafter. De sakkunniga äro givetvis icke
beredda att för närvarande framlägga något slutligt förslag härom. Emellertid
synes nödvändigt att, i avbidan på dylikt förslags framläggande och
statsmakternas ståndpunktstagande därtill, vidtaga en provisorisk åtgärd
under år 1942 i angivet syfte.
Det har med avseende härå synts de sakkunniga som om man i nuvarande
läge borde vidtaga sådan åtgärd, att under år 1942 inom varje landskontor
åtminstone en befattningshavare frigjordes från övriga arbetsbestyr
och erhölle till uppgift att uteslutande ägna sig åt taxeringsarbetet. Under
den egentliga taxeringsperioden skulle denne befattningshavare under landskamrerarens
överinseende oell efter hans direktiv lämna taxeringsnämnderna
erforderliga råd och upplysningar, åt taxeringsnämnderna verkställa utredningar
i tidskrävande och mera svårbedömliga taxeringsfall, ävensom biträda
vid övervakning av taxeringsnämndernas arbete och vid förfall för landskamreraren
närvara vid taxeringsnämndernas sammanträden. Därjämte
skulle lian under denna tid, d. v. s. i stort sett liden intill den 1 juli, i den
män hans övriga arbetsuppgifter det medgiva, biträda landskamreraren vid
avgivande av yttranden i besvärsmål till kammarrätten; enligt en nyligen
utfärdad författning skola ju numera besvär över ett års taxering av läns
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 351.
styrelserna överlämnas till kammarrätten före den 1 juli påföljande år. Det
må här erinras örn, att bevillningsutskottet vid framläggande av förslag till
dylik bestämmelse uttryckligen uttalade, att utskottet förutsatte, att länsstyrelserna
skulle erhålla den förstärkning av arbetskrafterna, som härav
föranleddes.
Under det senare halvåret skulle den ifrågasatta befattningshavaren helt
ägna sig åt arbetet med prövningsnämnden, vilket arbete ju även under
nästa år får antagas pågå in i december månad.
Därest en dylik anordning träffas för år 1942 lära särskilda bestämmelser
böra meddelas angående denne befattningshavares ställning. Därvid bör å
ena sidan tillses, att befattningshavaren verkligen erhåller sådan ställning,
att han är lagligen befogad att i mån av behov fullgöra de arbetsuppgifter,
som åt honom uppdragas, men å andra sidan beaktas, att landskamrerarens
ledning av taxeringsarbetet därigenom icke åsidosättes.
Vid övervägande av på vad sätt en dylik förstärkning av landskontorens
arbetskrafter skulle kunna äga rum, lärer vara tydligt att möjlighet icke finnes
att tillföra ''landskontoren en helt ny arbetskraft, mäktig att fullgöra nu
angivna uppgifter. Härtill måste i stället tydligtvis utses någon av de nuvarande
befattningshavarna vid landskontoren, vilken därjämte bör besitta
ingående erfarenhet i hithörande frågor. Med hänsyn till den ifrågavarande
befattningens synnerligen krävande natur, borde till densamma närmast
ifrågakomma tjänsteman i länsassessors grad. Då emellertid svårigheter kunna
möta att under ett ifrågasatt provisorium lösgöra en länsassessor från
övriga honom åvilande arbetsuppgifter, lärer alternativt kunna ifrågasättas
att uppgiften ifråga anförtros en länsbokhållare; vid länsstyrelsen i Gotlands
län måste för övrigt en länsbokhållare tagas i anspråk. Vare sig uppgiften
tilldelas en länsassessor eller en länsbokhållare, måste därav följa att de
arbetsuppgifter, som enligt av länsstyrelsen fastställd arbetsordning nu åvila
denne befattningshavare, bliva överflyttade å annan tjänsteman å landskontoret
samt att härav föranledd ändring i arbetsordningen ifråga om övriga
tjänstemäns arbete vidtages. Å landskontoret skulle därjämte nyanställas
en extra länsbokhållare. En dylik nyrekrytering borde enligt de sakkunnigas
uppfattning icke vålla större svårigheter.
Kostnaden för den föreslagna förstärkningen ha de sakkunniga beräknat
till belopp motsvarande lönerna jämte rörligt tillägg och kristillägg till de
extra länsbokhållare, som skulle nyanställas. Beloppet har av de sakkunniga
uppskattats till 150,000 kronor för år, varvid förutsatts, att inom några av de
större länen två befattningshavare skulle behöva tagas i anspråk för taxeringsarbetet
och samma antal extra länsbokhållare nyanställas.
De sakkunniga föreslå vidare, att taxeringen av aktiebolag och övriga juridiska
personer med undantag för oskifta dödsbon under år 1942 anförtros
särskilda taxeringsnämnder, tillsatta oberoende av den lokala indelningen
i taxeringsdistrikt. I fråga örn förslagets huvudgrunder anföra de
sakkunniga:
I ett hänseende synes behov föreligga av vissa ytterligare provisoriska åtgärder,
nämligen beträffande taxeringen av aktiebolag och övriga juridiska
personer med undantag för oskifta dödsbon. För närvarande är denna taxering
anförtrodd lokala taxeringsnämnder. Dessa lära emellertid i allmänhet
icke vara så sammansatta, att de äga erforderlig sakkunskap och rutin för nu
berörda, i regel besvärliga taxeringsfall. Ej sällan lärer förhålla sig så, att
Kungl. Maj.ts proposition nr 351.
5
deklarationerna ifråga icke bliva föremål för någon mera ingående behandling
i taxeringsnämnderna, utan först vid prövningsnämndsarbetet bliva, i
den mån tiden tillåter, erforderliga utredningar verkställda, varefter en på
mera ingående behandling grundad taxering åsättes. Nu angivna förhållande
är så mycket mera ägnat att påkalla särskild uppmärksamhet, som ungefär
J/3 av de debiterade statliga skattebeloppen just påföras svenska aktiebolag
och övriga juridiska personer med undantag av oskifta dödsbon.
En förbättrad taxering av nu berörda skattskyldiga synes de sakkunniga
av omständigheterna påkallad. En sådan lärer emellertid icke för närvarande
kunna åstadkommas på annat sätt, än genom att samtliga dessa skattskyldiga
inom varje län hänföras till en eller flera, av den lokala indelningen i
taxeringsdistrikt obundna, särskilda nämnder. Så synes utan större olägenhet
kunna ske beträffande nu berörda skattskyldiga, enär den personliga
lokalkännedomen inom nämnden icke beträffande dessas taxering har samma
betydelse som eljest. Givetvis skulle ordförande och kronoombud samt
övriga ledamöter i dessa särskilda nämnder utses med hänsyn tagen till deras
speciella arbetsuppgifter.
Vid de sakkunnigas skrivelse är fogat ett från angivna utgångspunkt utarbetat
förslag till förordning med särskilda bestämmelser rörande taxeringsförfarandet
år 1942. Förslaget åtföljes av särskild motivering.
De sakkunniga ha därjämte avgivit förslag till förordning angående ändrad
tid för avgivande under år 1942 av vissa uppgifter till ledning för annans
taxering. Förslaget innebär, att ifrågavarande uppgifter, som enligt gällande
bestämmelser skola avlämnas senast den 15 februari, under år 1942 skola
avlämnas senast den 31 januari.
I de yttranden, som avgivits över de sakkunnigas framställning, har vidtagande
av åtgärder i det med framställningen avsedda syftet allmänt tillstyrkts.
I flera yttranden understrykes det trängande behovet av dylika åtgärder.
Sålunda anför exempelvis länsstyrelsen i Kalmar län:
Länsstyrelsen delar till fullo de sakkunnigas uppfattning att taxeringsarbetet
numera även under normala förhållanden för landskontoren medför en
arbetsbelastning, som den nuvarande organisationen icke förmår tillfredsställande
bära. Visserligen har organisationen presterat det arbetskvantum,
som taxeringen innefattar, men arbetet har mestadels måst bedrivas i det
forcerade tempo, att arbetets kvalitet i många fall lämnat åtskilligt övrigt att
önska. Taxeringsorganisationen i dess nuvarande utformning ställes därför
genom de nya arbetsuppgifter, varom de sakkunniga erinrat, inför sådana
svårigheter, som den enligt länsstyrelsens bestämda uppfattning omöjligt kan
på ett tillfredsställande sätt bemästra. Såsom en följd härav måste befaras,
att de skattskyldigas skattepliktiga verkliga inkomster icke komma fram i det
fastställda skatteunderlaget, varjämte skattefalsarierna kunna befaras öka
med svårigheterna för beskattningsmyndighetema att effektivt kontrollera
avgivna uppgifter. Varje medel, som syftar till lättande av de stora svårigheter,
under vilka det grundläggande taxeringsarbelet nu måste bedrivas,
hälsas därför med synnerlig tillfredsställelse.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län yttrar:
Beskattningsförfarandets olika moment — folkbokföring, taxeringsförfarande,
uppbördsförfarande och indrivningsväsende — liro behäftade med
allvarliga, sedan lång tid av beskattningsmyndighetema påtalade brister.
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 351.
Det är endast naturligt att bristerna träda skarpare i dagen under de påfrestningar
å organisationen, som vållas av nuvarande krisförhållanden. Med
hänsyn till angelägenheten av att, på grund av de rådande tiderna, snabba
åtgärder vidtagas för att råda bot å överhängande svårigheter biträder länsstyrelsen
det föreliggande förslaget om provisoriska åtgärder, då tid nu saknas
för mera genomarbetade reformer.
I fråga örn sättet för personalförstärkning å landskontoren har de sakkunnigas
förslag i huvudsak tillstyrkts i yttrandena. En del av myndigheterna
betona dock förstärkningens provisoriska karaktär, och några myndigheter
uttala sig för längre gående åtgärder. Sålunda anmärker länsstyrelsen
i Örebro län, att det varit naturligt att redan nu inrätta nya länsassessorstjänster
för taxeringsgöromålen. Länsstyrelsen i Älvsborgs län framhåller angelägenheten
med hänsyn till beskattningsärendena av det snara inrättandet av
en extra ordinarie länsassessorstjänst i länet. Länsstyrelsen i Gävleborgs
län förordar inrättande för taxeringsgöromålen av nya tjänster i lönegraden
Eo 26.
Beträffande det föreslagna avdelandet av tjänstemän för taxeringsgöromålen
ifrågasätta vissa länsstyrelser jämkningar i olika riktningar. Länsstyrelsen
1 Blekinge län anser, att det särskilt i de smärre länen kan vara lämpligare att
avdela en landskontorist än en länsassessor eller länsbokhållare. Länsstyrelsen
i Hallands län anser, att det icke bör undantagslöst förutsättas, att den avdelade
tjänstemannen skall ägna sig uteslutande åt taxeringsgöromålen. Länsstyrelsen
i Kopparbergs län framhåller såsom lämpligt, att det överlämnas åt
länsstyrelsen att fördela taxeringsarbetet mellan landskamreraren och länsassessorn
eller länsbokhållare.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län förutsätter, att biträdande landskamrerare
även efter förstärkningens genomförande skall få förordnas på sätt i 16 §
2 mom. taxeringsförordningen avses.
Länsstyrelsen i Örebro län erinrar, att vid de sakkunnigas kostnadsberäkningar
hänsyn icke tagits till den ersättning, vilken såsom vikariatsersättning
eller i annan form borde tillerkännas den tjänsteman, som förordnas till
uppdraget i fråga, ej heller till ersättningar för de fall, då icke-ordinarie
tjänsteman måste förordnas att fullgöra tjänst i högre befattning. Länsstyrelsen
i Stockholms län anser, att vikarier borde få förordnas å den befattning,
vilkens innehavare avdelas för taxeringsarbete, ävensom å befattning i eventuell
succession. Länsstyrelserna i Gävleborgs och Jämtlands län uttala sig i
samma riktning beträffande ersättare för avdelad tjänsteman. Däremot anser
länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län det böra uttryckligen bestämmas, att,
örn länsassessor avdelas för taxeringsgöromål, arbetsordningens föreskrift om
föredragningsskyldighetens fördelning på sådan tjänsteman och länsbokhållare
i enlighet därmed skall ändras och som följd därav förordnande med vikariatsersättning
på länsassessorstjänsten icke kunna komma i fråga. Enligt
vad länsstyrelsen vidare uttalar kan emellertid den åsyftade verksamheten för
taxeringen i stället mera regelmässigt läggas på länsbokhållare, ordinarie eller
extra, i vilket fall arbetsordningens föreskrift örn föredragning icke skulle behöva
påverkas av anordningen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 351.
7
Statskontoret har förordat, att utgifterna för personalförstärkningen å
landskontoren bestridas från den i avlöningsstaten för länsstyrelserna upptagna
anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal och att
riksdagens medgivande att för ändamålet under det innevarande budgetåret
överskrida denna anslagspost med högst 75,000 kronor inhämtas.
Jämväl de sakkunnigas förslag örn särskilda nämnder för taxeringen under
år 1942 av aktiebolag m. fl. juridiska personer har i princip genomgående tillstyrkts.
Förslaget om ändrad tid för avgivande under samma år av vissa
uppgifter har tillstyrkts i de flesta yttrandena.
Provisoriska åtgärder till förstärkande av deklarationskontrollen.
Enligt 14 § 2 mom. taxeringsförordningen må, där Kungl. Maj:t det medgiver,
i bokföring sakkunnig person anställas vid länsstyrelse med uteslutande
uppgift att under landskamrerarens ledning året örn verkställa utredningsarbete
för taxeringarna. Villkoren för anställningen bestämmas enligt författningsrummet
för varje fall av Kungl. Maj :t. Beslut örn anställning vid länsstyrelserna
av dylika sakkunniga, vanligen benämnda taxeringsrevisorer, pläga
meddelas för budgetår eller kortare tid. I allmänhet finnes numera en sakkunnig
för varje län. Inom en del län finnes även biträdande sakkunnig anställd,
och dessutom lia i viss utsträckning medel anvisats till skrivhjälp och
annat arbetsbiträde åt de sakkunniga. Taxeringsrevisorerna fungera mestadels
jämväl såsom konsulenter enligt bestämmelserna om krigskonjunkturskatt.
Kostnaderna för ifrågavarande ändamål bestridas från det under sjunde huvudtiteln
anvisade förslagsanslaget till kostnader för årlig taxering.
Önskemål om åvägabringande av en fastare organisation av den ifrågavarande
verksamheten lia i olika sammanhang framförts. Styrelsen för föreningen
Sveriges landskamrerare har i skrivelse den 17 november 1941 gjort
framställning i detta ämne, innefattande bl. a. förslag om lönereglering för
taxeringsrevisorerna.
I den av t. f. underståthållaren Sandström avgivna promemorian har föreslagits
en tillfällig personalförstärkning — utöver för närvarande anställda
taxeringsrevisorer — för möjliggörande av en intensifierad kontroll av rörelseidkares
räkenskaper och av de anteckningar, som föras av utövare av s. k.
fria yrken. Vidare har föreslagits en viss utvidgning av kontrollen över jordbrukares
deklarationer. I promemorian anföres inledningsvis:
Det torde vara obestridligt, att även under normala tider en stark benägenhet
förefinnes hos åtskilliga skattskyldiga att i större eller mindre utsträckning
söka undandraga sig beskattningen. I den mån skattesatserna
stiga, blir naturligt nog denna tendens än mera markerad. För närvarande
kan säkerligen konstateras, att försöken att genom oriktiga deklarationer undandraga
sig beskattning framträda starkare än tillförne.
8
Kungl. Majlis proposition nr 351.
Samtidigt härmed hava beskattningsmyndigheternas möjligheter att övervaka
deklarationspliktens riktiga fullgörande i väsentlig grad minskats. De
ur denna synpunkt så viktiga eftergranskningarna till prövningsnämnden torde
inom hela riket numera eftersättas, därför att erforderlig arbetskraft saknas.
Så gott som all tillgänglig sådan tages i anspråk för andra nu tillkomna
uppgifter, såsom skatteavdragen och semesterersättningarna på grund av
militärtjänstgöring, krigskonjunkturskatten samt, vad nästa år beträffar, det
säkerligen ytterst krävande arbetet med omsättningsskatten.
Jag tvekar icke att beteckna det nu rådande läget såsom till ytterlighet
allvarligt och därtill av beskaffenhet att kunna medföra för framtiden bestående
betydande olägenheter. I den mån nämligen, som de skattskyldiga
märka att oriktiga deklarationer godtagas, stärkes givetvis benägenheten för
dylikt förfarande, och denna benägenhet sprider sig med stor snabbhet även
till deni, som under normala förhållanden aldrig ägnat en tanke däråt.
Fragar man på vad sätt bot skall rådas för nu berörda missförhållanden,
bör till en början omedelbart utsägas, att föga eller intet vinnes genom partiella
åtgärder av mindre omfattning, varigenom man visserligen på en eller
annan punkt kan vinna en förbättring, men varigenom man ändock lämnar
andra allvarliga brister ohulpna.
Skall överhuvud^ taget ett ingripande här äga runi, måste detta enligt mitt
förmenande ske på ett så genomgripande sätt, som omständigheterna medgiva,
lat vara att detta för tillfället medför ej obetydliga kostnader och därjämte
mahanda nödvändiggör åtgärder, som under normala förhållanden
icke skulle hava tillgripits.
I första hand erfordras härvidlag en intensifierad kontroll av rörelseidkales
lakenskaper och av de anteckningar, som föras av de fria yrkenas utövare,
men därjämte till synes även en utökad kontroll av jordbrukarnas deklarationer.
En skölpning av deklarationskontrollen kan enligt vad i promemorian anföres
praktiskt taget äga mm endast på ett sätt, nämligen genom en i möjligaste
grad fullständig och detaljerad granskning av rörelseidkarnas räken
-
skaper och av de anteckningar, som utövarna av de fria yrkena föra. Att
göra en sådan kontroll permanent har med hänsyn till kostnaderna icke
ifrågasatts i promemorian. Däremot har framhållits möjligheten av att med
vissa tidsmellanrum föranstalta därom, och det angives i varje fall vara i
hög grad påkallat att nu vidtaga en dylik åtgärd.
I promemorian förordas, att under åren 1942 och 1943 utföres en mera
fullständig bokföringsgranskning avseende rörelseidkare och utövare av fria
yrken. För ändamålet skulle personal särskilt anställas. I promemorian har
beräknats, att i Stockholm skulle, utöver den nuvarande personalen å veder
-
börande bokgranskningsavdelning, för ändamålet erfordras 6 personer, anställda
under nämnda två år. För länen har räknats med anställning för samma
tid av närmare 50 personer utöver redan anställda taxeringsrevisorer. An
-
talet fördelar sig i de företedda beräkningarna med 1—5 på vart och ett av
länen. I promemorian anmärkes emellertid, att för riket i dess helhet måhända
den största effekten av taxeringsrevisorernas arbete skulle vinnas, örn
revisorerna icke erhölle fast anknytning till visst län utan kunde placeras, där
de största svårigheterna yppas.
Kostnaderna för den nytillkommande personalen skulle enligt promemo
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 351.
9
rian, med hänsyn till att fråga vore om ett från början tidsbegränsat uppdrag,
beräknas till 10,000 kronor örn året för varje särskild granskare. För
vartdera av åren 1942 och 1943 har i promemorian beräknats ett kostnadsbelopp
av minst 550,000 kronor.
Emellertid anmärkes i promemorian, att vissa svårigheter torde möta för
anskaffande av den erforderliga personalen. Såsom en möjlighet ifrågasättes
att anlita auktoriserade revisorer, närmast de yngre biträdena å revisionskontoren.
Om denna utväg väljes, bör enligt promemorian en kortare instruktionskurs
anordnas för de utsedda granskarna.
Med avseende å kostnaderna anföres i promemorian, att det kan tagas för
visst, att den ifrågasatta åtgärden korner att medföra en — säkerligen under
åtskillig tid bestående — ökning av skatteintäkterna med vida högre belopp.
I 35 § 2 mom. taxeringsförordningen stadgas bland annat skyldighet för
rörelseidkare att efter anmaning av landskamrerare avlämna uppgift om belopp,
som han utbetalt till namngiven annan näringsidkare, därest beloppet
är av beskaffenhet att i mottagarens hand utgöra intäkt av jordbruksfastighet.
I promemorian förordas att, till förbättring av kontrollen över jordbrukares
deklarationer, uppgifter införskaffas från alla andelsmejeder, andelsslakterier,
sockerfabriker m. fl. dylika inrättningar rörande verkställda inköp. Detta
skulle enligt promemorian kunna utföras så, att inom varje län verkställdes
granskning av alla dylika inrättningars räkenskaper och gjordes anteckning
rörande alla, som dit sålt jordbruksprodukter, oberoende av var försäljaren
hade sitt hemvist. Uppgifterna skulle därefter genom länsstyrelsens försorg
tillställas vederbörande taxeringsnämnder respektive andra länsstyrelser. För
ifrågavarande arbete skulle anlitas kvinnlig arbetskraft. Dylika undersökningar,
ehuru i mindre omfattning, ha enligt vad i promemorian anföres tidigare
med gott resultat verkställts å vissa orter.
Alternativt ifrågasättes i promemorian att ålägga uppköparna ovillkorlig
uppgiftsplikt rörande alla transaktioner av angivet slag, varigenom länsstyrelserna
skulle befrias från arbetet med uppgifternas insamlande hos uppköparna.
I landskamrerarnas yttranden över promemorian understrykes genomgående
behovet av åtgärder i det med promemorian avsedda syftet. Som exempel
må återgivas följande uttalanden:
Landskamreraren i Jönköpings län: Såsom i den föreliggande promemorian
framhållits kommer benägenheten för många skattskyldiga att i större
utsträckning än förut söka undandraga sig beskattning att ökas i den mån
skattesatserna stiga och onormala inkomstökningar uppkomma. Med den arbetskraft,
som för närvarande står till länsstyrelsens förfogande, kan emellertid
icke nöjaktig kontroll av rörelseidkares deklarationer utövas. Då den
bokföringssakkunnige under den senare delen av året är fullt sysselsatt med
arbete för krigskonjunkturskattetaxeringen, måste också eftergranskningen
till prövningsnämnden eftersättas. Ej heller har länsstyrelsen någon arbetskraft
att anlita för kontroll av att bestämmelserna i lagen örn allmän omsättningsskatt
efterföljas.
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 351.
Landskamreraren i Kristianstads lån: De brister, som vidlåda taxeringsväsendet,
hänföra sig dels till taxeringsväsendets organisation och dels till
ofullständigheter i fråga om kontroll av taxeringsmaterialet. Jag anser det
nödvändigt att snarast åtgärder vidtagas för att åstadkomma en förbättring
i båda dessa avseenden. För taxeringsnämnderna är redan nu gränsen nådd
för vad de kunna prestera och det är med oro, jag emotser kommande år, då
taxeringsnämnderna till andra arbetsuppgifter även la taxering till omsättningsskatt.
1 den mån skattetrycket ökar tilltaga försöken att undandraga sig beskattning.
Därest icke staten kan träffa anstalter häremot har man att emotse en
alltmer sjunkande deklarationsmoral, som det blir synnerligen svårt att förbättra.
De arbetsuppgifter, som landskontoren lia sig ålagda, och svårigheten för
landskamrerare!! att få disponera kunnig personal för arbetet i prövningsnämnden
gör att granskningen av taxeringsmaterialet måste eftersättas.
Skatter till stat och kommun grunda sig i år huvudsakligen på taxeringsnämndernas
taxeringar. Detta anser jag vara en mycket allvarlig sak.
Beträffande kontrollen av taxeringsmaterialet instämmer jag utan tvekan
uti det i promemorian angivna förslaget angående skärpt deklarationskontroll
å rörelseidkare och de s. k. fria yrkesutövarna. På grund av krigskonjunk
turbeska t lii ingen har den egentliga bokföringsgranskningen måst inskränkas.
Länsstyrelsen har visserligen några extra bokföringsgranskare,
men deras arbetstid kan endast i vissa undantagsfall disponeras. En personalförstärkning
av taxeringsrevisorerna är synnerligen välkommen och arbetsuppgifter
komma ingalunda att saknas. Samtliga deklarationer av juridiska
personer och rörelseidkare, vilka hava bokföring, som avslutats över
vinst- och förlustkonto, borde bokföringstekniskt granskas. För taxeringsnämndsordföranden
bör det vara till stort gagn, att deklarationsmaterialet
salunda granskats, innan deklarationen behandlas i nämnden. Frånsett att
sådan granskning med säkerhet kommer att tillföra stal och kommun inkomster,
som annars undgått taxering, bör bemärkas, att med denna hjälp
åt taxeringsnämnderna underlättas länsstyrelsens möjlighet att som taxeringsman
förvärva lämpliga personer i orten. För de skattskyldiga, som underkastas
en dylik kontroll, bör det vara till fördel att taxeras efter därvid
framgångna resultat i stället för som nu ibland sker efter skönsuppskattning.
Den för landskontoret i Kristianstad föreslagna personalökningen kan visserligen
icke vara fullt tillräcklig, men med hänsyn till kostnaderna anser
jag mig icke böra ifrågasätta ytterligare arbetskraft.
T. f. landskamreraren i Malmöhus län: I promemorian inledningsvis uttryckta
farhågor rörande viss benägenhet hos skattskyldiga att i större eller
mindre utsträckning söka undandraga sig beskattningen torde dessvärre
knappast kunna anses överdrivna. I allt fall kan skönjas en tydlig tendens
att med alla till buds stående medel söka nedbringa den skattepliktiga inkomsten.
Om anledningen härtill är att söka i den allmänna moraliska förslappning,
som säkerligen ganska regelbundet torde åtfölja kris- och krigstid,
eller i de i samband härmed starkt förhöjda skatteskalorna, är icke lätt
att avgöra. Sannolikast torde båda nämnda omständigheter i samverkan bidraga
härtill. Förhållandena bliva heller icke bättre genom vetskapen örn en
från myndigheternas sida försvagad kontroll över deklaralionspliktens behöriga
fullgörande. Högst angeläget är att på ett eller annat sätt med det snaraste
rådes bot häremot, ty ju längre missförhållandena sprida sig, ju större
bliva svårigheterna att rätta till desamma.
Mot det i promemorian i nämnda avseende framlagda förslaget i vad det
avser rörelseidkare och s. k. fria yrkesutövare torde icke vara något att erinra.
De skattskyldiga åberopa numera allt oftare sina räkenskaper till styr
-
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 351.
leande av anförda besvär och har följden härav blivit, att tillgänglig sakkunnig
personal i huvudsak måst tagas i anspråk för utredning av besvärsärenden.
Av den knapphändiga bokföringsgranskning^ som i samband härmed
förekommer, har emellertid i regel icke mycket statt att utvinna. Av nu angivet
skäl blir åt översynen av taxeringsnämndernas arbete, vilken visat sig
alltmera behövlig, icke mycken lid övrig. Härvarande länsstyrelse hai i sin
framställning om ersättning för prövningsnämndsarbetet för innevarande ar
redan haft anledning påpeka detta förhållande. Mycket skulle säkerligen
vara vunnet, om i enlighet med det i promemorian framlagda förslaget personal
kunde anställas, vilken hade till uppgift att enbart utföra eftergranskning
av taxeringsnämndernas arbete, koncentrerad då i huvudsak till skattskyldiga
av förut angivna kategorier. Örn emellertid resultatet med denna åtgärd
icke skall äventyras, torde antalet granskningsmän för detta läns vidkommande
icke höra sättas lägre än det i promemorian föreslagna.
Landskamreraren i Älvsborgs län: Länsstyrelsen i Älvsborgs län har i samband
med under senare åren avgivna utlåtanden på skatte- och taxeringsväsendets
område flera gånger betonat nödvändigheten av en snabb och effektiv
omorganisation av taxeringsväsendet i första instans. Såsom ett synnerligen
viktigt led i denna organisation ingår en intensifierad kontroll av rörelseidkares
räkenskaper och fria yrkesutövares motsvarande granskningsmaterial.
Det har konstaterats, att vetskapen hos de skattskyldiga, att deras räkenskaper
kunna underkastas taxeringskontroll, märkligt bidragit till att framskapa
riktigare deklarationer, även örn sådan kontroll i det speciella fallet icke äger
rum. Enbart för vidmakthållande av denna tendens torde det vara nödvändigt
att utöka granskningsmännens antal.
Även beträffande de nu ifrågavarande förstärkningsåtgärderna har karaktären
av provisorium framhållits i yttrandena. Av en del yttranden framgår,
att man icke räknar med att hela eller större delen av det ifrågavarande deklarationsmaterialet
skall hinna underkastas bokföringskontroll, örn nyanställningen
av personal begränsas till Vad i promemorian förutsatts. Emellertid
synes det vara vederbörandes uppfattning, att även en partiell kontroll
å materialet kan medföra tillfredsställande resultat. I sådant sammanhang
betonas även, att redan förefintligheten av förstärkt kontroll kan antagas
få en god förebyggande verkan. I vissa yttranden antydes också, att hänsyn
till kostnaderna och rekryteringssvårigheterna verkat tillbakahållande i fråga
örn kraven på personalökning.
I åtskilliga yttranden framhålles särskilt betydelsen av bokföringskontroll
med hänsyn till omsättningsskatten.
I fråga om sättet för genomförandet av den förstärkta bokföringskontrollen
uttala några landskamrerare sig för tillskapande av en fastare organisation
än i promemorian avses. Sålunda förordar landskamrerare!! i Hallands
län, alt anställningen av bokföringsgranskare icke inskränkts till de
närmaste två åren utan får ske tills vidare. Landskamreraren i Älvsborgs
län framhåller såsom nödvändigt för rekryteringen, att fast anställning kan
beredas vederbörande. Landskamrerarna i Skaraborgs, Värmlands och Örebro
län uttala sig för en fastare organisation av granskningsverksamheten,
närmast i anknytning till (leii nuvarande taxeringsrevisionen. Landskamreraren
i Västmanlands län ifrågasätter alternativt en dylik fastare organisation.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 351.
I flertalet yttranden beröres frågan om möjligheterna för en lämplig rekrytering
av granskningspersonalen. På åtskilliga håll befaras, att svårigheter
skola möta för att anskaffa tillräckligt antal sakkunniga av den kvalitet,
som i promemorian närmast avses. Å andra sidan framgår av en del yttranden,
att man räknar med att även yngre, jämförelsevis oerfaren personal
med goda personliga förutsättningar och under en god ledning skall kunna
anlitas med tillfredsställande resultat.
Landskamreraren i Göteborgs och Bohus län har anmärkt, att den i promemorian
beräknade årskostnaden av 10,000 kronor för varje granskare
vore alltför hög såsom medelkostnad för de nya arbetskrafter, som kunde
komma i fråga. Tillgången på kompetenta aspiranter vore synnerligen begränsad.
Det mäste i varje fall räknas med en icke oväsentlig tid för utbildning
under annans ledning, innan vederbörande kunde utföra ett så
självständigt och fullgott arbete, att ersättning därför borde utmätas efter
en nivå, som närmast syntes motsvara länsassessorsgrad. Örn man i stället
räknade med anställning av större antal personer än i promemorian avsåges,
skulle granskningsbehovet kunna bli fullständigare tillgodosett inom
samma kostnadsram.
I vissa yttranden betonas vikten av att instruktionskurs anordnas på sätt
i promemorian förordas.
Frågorna om en fast fördelning av personalen på de olika länen och om
en central ledning av verksamheten lia berörts i några av yttrandena.
Landskamreraren i Älvsborgs län har betonat vikten av kontinuitet i granskningsarbetet;
enligt vad landskamreraren framhåller bör ett system med ambulerande
revisorer icke tillgripas i större utsträckning än som möjligen kan
bli erforderligt, därest rekryteringen- redan från början blir mindre än att
samtliga läns behov kan tillgodoses. Landskamreraren i Västmanlands län
förordar, att bokföringsgranskarna fast anknytas till de olika länen men
att på tider, som Kungl. Majit bestämmer, undersökning verkställes om till
äventyrs förskjutningar av antalet länen emellan äro påkallade. Landskamreraren
i Skaraborgs län och t. f. landskamreraren i Kopparbergs län ha
framhållit behovet av en central ledning, som kan samordna verksamheten
i länen.
I vissa yttranden framhålles vidare, att bokföringsgranskarna böra erhålla
tillgång till skrivhjälp och annat arbetsbiträde, så att deras arbetskraft kan
fullt utnyttjas, samt att medel böra beräknas för reseersättningar och andra
omkostnader i verksamheten.
Vad angår förslaget örn utvidgad kontroll å jordbrukares deklarationer framgår
av yttrandena, att möjligheten till infordrande av uppgifter enligt 35 § 2
morn. taxeringsförordningen begagnats i skiftande utsträckning i de olika
länen. I yttrandena tillstyrkas emellertid allmänt åtgärder för utvidgning
av kontrollmaterialet i denna del. Beträffande frågan, örn erforderliga uppgifter
böra insamlas genom granskning av uppköparnas räkenskaper eller
örn det bör åläggas uppköparna att själva avgiva uppgifterna, äro mening
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 351.
13
arna däremot delade. Av yttrandena framgår, att insamlandet av uppgifter
genom bokgranskning beräknas medföra en avsevärd ökning av landskontorens
arbetsbörda. Å andra sidan uttalas i en del av yttrandena tvivel, om
det lämpligen låter sig göra att betunga uppköparföretagen med åliggande
att själva utarbeta och insända uppgifterna. De flesta yttrandena gå emellertid
i den riktningen, att dylik uppgiftsskyldighet kan och bör åläggas företagen.
I anslutning till det anförda torde även få erinras örn att fullmäktige i
Sveriges riksbank i skrivelse den 21 november 1941, i vilken fullmäktige behandlat
olika åtgärder åsyftande en i rådande penningpolitiska läge önskvärd
sterilisering av köpkraft, gått in på frågan om en effektivisering av
taxeringsväsendet. Fullmäktige ha sålunda pekat på svårigheten att med vanliga
penningpolitiska medel komma åt den köpkraft, som härrör från de
fria inkomsterna och från rörelsevinster från vissa kategorier av självständiga
företag, samt i anslutning därtill uttalat, att det enligt fullmäktiges mening
skulle vara av stort värde ur penningpolitisk synpunkt, örn en effektivisering
av taxerings- och uppbördsförfarandet skedde i syfte att åstadkomma
en riktig beskattning av ifrågavarande inkomster.
Av bland annat de skäl, fullmäktige sålunda framhållit, har Kungl. Majit
tidigare denna dag bemyndigat chefen för finansdepartementet att tillkalla
sakkunniga för utredning av frågan örn skärpt bestraffning av falskdeklaration.
Departementschefen.
De föreliggande förslagen avse att genom provisorisk förstärkning av taxeringsorganisationen
sätta denna i stånd att möta de påfrestningar, som föranledas
av de senaste årens utveckling av skatteväsendet, samt att åvägabringa
en temporär skärpning av kontrollen över vissa delar av deklarationsmaterialet.
Organisationsspörsmålen inom skatteväsendet ha till följd av krisföi''hållandena
kommit i ett allvarligt läge, och skyndsamma åtgärder måste vidtagas
för att till den instundande taxeringsperioden åstadkomma så verksamma
förbättringar i organisationen som omständigheterna medgiva. Detta är
av stor vikt även ur andra synpunkter än de rent finansiella; bland annat
kan erinras örn den betydelse en effektiv taxering i nuvarande läge äger såsom
stöd för penningpolitiken. Att även betydande kostnader för förbättringar
av taxeringsväsendet komma att mångfaldigt uppvägas av de ökade
skatteintäkter, som därigenom tillförsäkras staten, torde vara ställt utom
tvivel.
Vad först angår förslaget örn förstärkning av landskontorens arbetskrafter,
innebär detta, att medel skola ställas till förfogande för anställning under
är 1942 vid varje landskontor av en eller, i några fall, två extra länsbokhållare.
Syftet därmed är att möjliggöra, att lämpliga befattningshavare å
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 351.
landskontoren till motsvarande antal skola kunna avdelas för att ägna sig
helt åt taxeringsarbetet. Årskostnaden härför har beräknats till 150,000
kronor.
Beskattningsorganisationssakkunnigas uttalanden om behovet av en förstärkning
av taxeringsorganisationen i denna del ha till fullo bekräftats genom
remissyttrandena. För egen del förordar jag,'' att medel ställas till förfogande
för dylik förstärkning i den omfattning de sakkunniga föreslagit.
Det närmare sättet för genomförande av personalökningen bör bli beroende
på ytterligare prövning. Det bör sålunda undersökas, i vad mån förhållandena
vid de olika landskontoren kräva ökning av juristpersonalen eller
behovet i stället kan med en lämplig fördelning av göromålen effektivt
tillgodoses genom anställning av lägre avlönad arbetskraft. Det torde böra
överlämnas till länsstyrelserna att på sätt som finnes lämpligast avdela den
eller de befattningshavare, som erfordras för taxeringsgöromålen, samt förordna
örn därav betingade ändringar i arbetsfördelningen. Möjligheten att i
detta hänseende handla efter de lokala förhållandena bör icke begränsas genom
uppställande av några fasta regler. Någon särskild ersättning till avdelad
befattningshavare eller till ersättare för honom torde i regel icke böra
beräknas. Huruvida biträdande landskamrerare enligt taxeringsförordningen
fortfarande skall förordnas, bör bli beroende på prövning i vanlig ordning.
Kostnaderna för ifrågavarande provisoriska förstärkning av taxeringsorganisationen
torde böra bestridas från det under sjunde huvudtiteln anvisade
förslagsanslaget till kostnader för årlig taxering. Därest ej riksdagen
däremot framställer erinran, torde jag framdeles få underställa Kungl. Maj:t
förslag om anvisande av medel för personalförstärkning under första halvåret
1942 från nämnda anslag. Kostnaderna för tiden därefter böra beaktas
vid bestämmandet av taxeringsanslaget för nästa budgetår.
Som ett led i förstärkningen av taxeringsorganisationen ingår enligt de sakkunnigas
förslag inrättandet under år 1942 av särskilda taxeringsnämnder
för aktiebolag och andra juridiska personer med undantag av oskifta dödsbon.
Vad de sakkunniga i detta avseende föreslagit anser jag böra läggas till
grund för proposition till riksdagen i ämnet. Jag torde senare i dag få underställa
Kungl. Majit denna fråga och därvid närmare redogöra för detaljerna
i de sakkunnigas förevarande förslag och däröver avgivna yttranden. Statens
kostnader för de särskilda taxeringsnämnderna böra bestridas i samma ordning
som motsvarande kostnader för de lokala taxeringsnämnderna. Några
särskilda medel behöva således icke äskas för detta ändamål.
Vad angår det tillika framställda förslaget om ändrad tid för avgivande
under år 1942 av vissa uppgifter är jag med hänsyn till olika med detta
förslag förenade spörsmål av företrädesvis formell natur icke beredd att förorda
förslagets genomförande.
I den av t. f. underståthållaren Sandström utarbetade promemorian har
föreslagits en temporär utvidgning av bokföringsgranskningen i samband med
taxeringarna, innebärande att under åren 1942 och 1943 skulle, utöver redan
anställda taxeringsrevisorer, anlitas ett femtiotal bokföringsgranskare för
Kungl. Maj:ts proposition nr 351.
15
kontroll å deklarationer avgivna av rörelseidkare och utövare av fria yrken.
Kostnaderna härför ha i promemorian beräknats till minst 550,000 kronor
för vartdera året.
I yttrandena över promemorian har behovet av förstärkning av bokföringskontrollen
över deklarationsmaterialet vitsordats. Otvivelaktigt föreligger i
detta hänseende en i nuvarande läge kännbar brist i beskattningsorganisationen.
Jag anser för egen del ofrånkomligt, att genomgripande åtgärder vidtagas
i syfte att vinna en så effektiv förstärkning av denna, som förhållandena
medgiva, och förordar således, att medel ställas till förfogande även för
detta ändamål.
Vad beträffar den närmare utformningen av den ifrågavarande temporära
granskningsverksamheten är det icke möjligt att på förhand uppdraga några
bestämda riktlinjer, utan man torde till en början få pröva sig fram. Mycket
beror på möjligheterna att anskaffa lämplig personal för granskningsarbetet.
Farhågor för vissa svårigheter i detta avseende ha yppats såväl i promemorian
som i yttrandena. För att alla till buds stående möjligheter skola kunna
tillvaratagas, bör Kungl. Majit äga en vidsträckt befogenhet att förfara efter
omständigheterna vid användande av de medel, som anvisas för ändamålet.
I promemorian har det erforderliga antalet bokföringsgranskare beräknats
fördelat på de olika länen. Emellertid har samtidigt ifrågasatts
en viss rörlighet i organisationen, så att personalen, oberoende av fördelningen
på länen, skall kunna placeras där de största svårigheterna
yppa sig. Även i detta avseende bör möjlighet hållas öppen att organisera
verksamheten på olika sätt. Åtminstone en del av bokföringsgranskarna böra,
även örn de utplaceras vid länsstyrelserna, stå till förfogande för den centrala
ledningen — tills vidare utövad av Kungl. Majit — för att kontrollverksamheten
skall kunna koncentreras på vissa områden, om så finnes påkallat.
Granskningen bör vidare kunna anknytas icke blott till taxeringen
för inkomst och förmögenhet utan även till annan beskattningsverksamhet,
såsom taxeringen till omsättningsskatt.
Det i promemorian beräknade kostnadsbeloppet av 550,000 kronor för
vartdera året motsvarar en årskostnad av 10,000 kronor för varje granskare.
Denna beräkning förutsätter, alt genomgående högt kvalificerad personal anställes.
I den mån så ej blir fallet, bör avlöningsnivån sänkas. Därvid bör
emellertid möjlighet finnas alt i stället öka antalet anställda. Under dessa
förutsättningar synes man kunna lägga promemorians beräkningar till grund
vid fastställande av kostnadsramen för verksamheten.
Såsom i det föregående omnämnts, föreligger jämväl förslag örn en reglering
av anställningsförhållandena för de nuvarande taxeringsrevisorerna.
Frågan om en dylik reglering får efter vederbörlig remissbehandling upptagas
till avgörande i annat sammanhang.
Utöver avlöningskostnaderna för granskningspersonalen torde få räknas
med vissa kostnader dels för instruktionskurser för anställd personal, dels
för skrivhjälp och annat arbetsbiträde, dels ock för reseersättningar och expenser.
Med tillägg härav bör den sammanlagda årskostnaden beräknas
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 351.
till minst 600,000 kronor. Då det rör sig om temporära anordningar av stor
omfattning, torde ifrågavarande kostnader icke böra bestridas från förslagsanslaget
till kostnader för årlig taxering utan från särskilt krisanslag. Detta
torde böra erhålla reservationsanslags natur. För innevarande budgetår torde
nu dylikt anslag, benämnt Särskilda taxeringsundersökningar, böra äskas å
tilläggsstat under sjunde huvudtiteln med ett belopp av 300,000 kronor, motsvarande
halva den beräknade årskostnaden.
I promemorian lia även föreslagits åtgärder för ett allmännare införskaffande
av uppgifter från vissa rörelseidkare till ledning vid granskning av
jordbrukares deklarationer. I yttrandena har tillstyrkts, att åtgärder i sådant
syfte vidtagas. Emellertid ha olika meningar yppats beträffande frågan, huruvida
uppgifterna böra, såsom hittills i viss utsträckning skett, införskaffas
genom att landskontorens personal får taga del av rörelseidkarnas bokföring
eller om det bör åläggas rörelseidkarna att själva utarbeta och insända uppgifterna.
Det har framhållits, att den förstnämnda metoden innebär en icke
obetydlig arbetsbörda för landskontoren.
För egen del är jag icke beredd att nu förorda införande i taxeringsförordningen
av bestämmelser örn utvidgad uppgiftsskyldighet för rörelseidkarna.
Jag anser det emellertid vara angeläget, att den i promemorian förordade
utvidgningen av kontrollen å jordbrukares deklarationer inom ramen av de
gällande bestämmelserna genomföres så långt förhållandena medgiva, även
örn detta innebär en ökning av landskontorens arbete. Örn det skulle bli
nödvändigt att av sådan anledning utverka förstärkning av till länsstyrelserna
anvisade anslagsmedel, torde frågan därom senare få upptagas till särskild
prövning.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
att till Särskilda taxeringsundersökningar å tilläggsstat I
till riksstaten för budgetåret 1941/42 under sjunde huvudtiteln
anvisa ett reservationsanslag av .... kronor 300,000.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Lennart Hammarskiöld.
418905. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1941.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1941:517 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1941/42 till särskilda taxering s. 15 i texten
- SU 1941:248 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag ä tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1941/ 42 till särskilda taxeringsundersökning s. 1 i texten