Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 6 § förordningen den 11 juli 1924 (nr 378) angående postgirorörelse

7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1941:40, Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 6 § förordningen den 11 juli 1924 (nr 378) angående postgirorörelse

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 40.

1

Nr 40.

Kungl. Majus proposition till riksdagen med förslag till

förordning om ändrad lydelse av 6 § förordningen

den 11 juli 1924 (nr 378) angående postgirorörelse;

given Drottningholms slott den 31 januari 1941.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogat förslag till förordning om ändrad lydelse av 6 § förordningen

den 11 juli 1924 (nr 378) angående postgirorörelse.

GUSTAF.

Gustaf Andersson.

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 40.

23» 41

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majis proposition nr 40.

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 6 § förordningen den 11 juli 1924 (nr 378)

angående postgirorörelse.1)

Härigenom förordnas, att 6 § förordningen den 11 juli 1924 angående

postgirorörelse skall erhålla följande ändrade lydelse:

6 §•

Postverket äger i postgirorörelsen uppbära följande avgifter:

1) för varje inbetalning av högst 5 kronor............................ 10 öre,

för varje inbetalning överstigande 5 men ej 50 kronor.......... 15 » ,

för varje inbetalning överstigande 50 kronor...................... 20 » ,

2) för varje utbetalning.................................................. 15 » .

För girering utgår ingen avgift.

Inbetalningsavgift utgår — — — hans postgirokonto.

Denna förordning träder i kraft den 1 april 1941.

*) Senaste lydelse, se 1934: 169.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 40.

3

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Majit Konungen i statsrådet å Drottningholms

slott den 31 januari 1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför

chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Andersson:

I skrivelse den 21 januari 1941 har generalpoststyrelsen hemställt, att

avgiften för utbetalning över postgiro medelst s. k. utbetalningskort måtte

höjas från 10 till 15 öre.

Jämlikt förordningen den 18 maj 1934 (nr 169) örn ändrad lydelse av 6 §

förordningen den 11 juli 1924 (nr 378) angående postgirorörelse äger post
-

verket i postgirorörelsen uppbära följande avgifter:

1) för varje inbetalning av högst 5 kronor............................ 10 öre,

för varje inbetalning överstigande 5 men ej 50 kronor .......... 15 » ,

för varje inbetalning överstigande 50 kronor...................... 20 » ,

2) för varje utbetalning.................................................. 10 » .

För gunring utgår ingen avgift. Inbetalningsavgift utgår icke för belopp,

som med posten försänts till kontoinnehavaren för att kontant utbetalas till

honom av postanstalt, men som, på hans begäran, i stället gottskrives hans

postgirokonto.

I sin skrivelse har generalpoststyrelsen till en början erinrat örn att det

förslag till beräkning av inkomstöverskottet av poströrelsen i riksstaten för

budgetåret 1941/42, som styrelsen avgav den 18 november 1940, uppgjorts

under förutsättning av att nu gällande postavgifter skulle förbliva oförändrade.

I fråga örn behovet av taxeändringar hade styrelsen anfört, att det vid en försämring

av det handels- och utrikespolitiska läget kunde bliva nödvändigt att

verkställa helt nya beräkningar och att det därvid måste tagas under övervägande,

huruvida och i vad mån inkomsterna kunde ökas genom portohöjningar.

Det avgivna förslaget hade emellertid grundat sig på den åsikten, att så

länge det ekonomiska resultatet av poströrelsen icke visade någon mera betydande

försämring, anledning saknades att ifrågasätta höjning av posttaxorna.

Såsom framginge av statsverkspropositionen till 1941 års lagtima

riksdag, Inkomsterna, sid. 26, hade även föredragande departemenstchefen

ansett, att det med hänsyn särskilt till postens stora betydelse för handeln

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majus proposition nr 40.

och den allmänna samfärdseln icke vore lämpligt att utnyttja statens monopolställning

på området i beskattningssyfte. Departementschefen hade emellertid

därvid framhållit, att möjligheterna att förbättra postverkets avkastning

bland annat genom portohöjningar, på sätt generalpoststyrelsen förutsatt,

borde bliva föremål för närmare prövning, i händelse svårigheter skulle

framträda att upprätthålla en skälig inkomst av postverket.

I anslutning härtill anför styrelsen, att styrelsen ur allmän ekonomisk

synpunkt för närvarande saknade anledning att upptaga spörsmålet örn postavgifternas

storlek till behandling; beträffande den nuvarande avgiften för ett

försändelseslag, nämligen för utbetalningskorten, hade styrelsen emellertid

funnit sig böra föreslå en jämkning. Av skäl, som i det följande närmare

utvecklades, måste nämligen nämnda avgift anses vara alldeles för låg i

förhållande till de kostnader, som dessa kort förorsakade, varför en höjning

av densamma enligt styrelsens åsikt vore i hög grad motiverad.

Beträffande avgiften för utbetalningskort anför styrelsen:

Vid postgirorörelsens införande från och med den 1 januari 1925 bestämdes,

att utbetalningsavgiften skulle utgå med en grundavgift av 5 öre samt

en tilläggsavgift av 2 öre för varje påbörjat hundratal kronor av det belopp,

som skulle utbetalas. För tiden från och med den 31 maj 1925 genomfördes

den jämkningen beträffande den ifrågavarande avgiften, att utbetalning till

kontoinnehavare från dennes eget konto skulle vara avgiftsfri.

I skrivelse till Kungl. Majit den 28 november 1933 angående ändring av

avgifterna i postgirorörelsen samt för postförskott föreslog generalpoststyrelsen

bland annat, att utbetalningsavgiften skulle bestämmas till 10 öre per

utbetalning oberoende av storleken av det belopp, som skulle utbetalas.

Samma, avgift ansåg generalpoststyrelsen även böra utgå vid utbetalning

till kontoinnehavaren själv. I skrivelsen föreslogs vidare en ur postgirorörelsens

synpunkt mera betydelsefull höjning av inbetalningsavgiften. Frågan

framlades för 1934 års riksdag (proposition nr 70), som helt godkände det

framlagda förslaget.

Generalpoststyrelsen lämnar härefter en redogörelse för kostnaderna för

postgirorörelsens handhavande samt inkomsterna därav:

I enlighet med de direktiv, som lämnades i samband med fattandet av

beslutet örn postgirorörelsens införande, har särskilt bokslut upprättats för

rörelsegrenen alltsedan dess införande. Då postgirorörelsen helt förmedlas

av postverket, måste självfallet bland rörelsens driftkostnader ingå ersättning

till postverket för kostnaderna för postgirorörelsens handhavande.

Denna ersättning hänför sig dels till personal-, lokal- och liknande kostnader

för postgirokontoret och dels till kostnaderna för postgirogöromålens handläggning

å postanstalterna. Förstnämnda kostnader kunna givetvis utan

svårighet fastställas. Yad däremot de senare kostnaderna beträffar meddelade

styrelsen i skrivelsen den 28 november 1933, att styrelsen funnit det

angeläget att verkställa en mera ingående undersökning rörande desamma

än tidigare skett. En redogörelse för resultatet av den gjorda utredningen

överlämnades med skrivelsen. Utredningen, som var baserad på 1932 års

förhållanden, visade, bland annat, att de i postgirorörelsen då utgående avgifterna

avsevärt understego ej endast de totala utgifterna för inbetalningskortens

respektive utbetalningskortens behandling utan även kostnaderna

för postanstalternas arbete med korten ifråga. Medan totalkostnaden för ett

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

inbetalningskort beräknades till 24.3 9 öre och postanstalternas kostnader till

19.18 öre, utgjorde medelportot per inbetalningskort endast 12.03 öre. För

utbetalningskorten utgjorde motsvarande kostnadsbelopp 39.02 respektive

27.10 öre och medelavgiften för samtliga utbetalningar 7.6 öre.

Sedan väsentliga ändringar vidtagits i fråga örn handläggningen av bland

annat postgirogöromålen vid poststationerna och då även i övrigt sådana

förändringar inträtt, som kunde påkalla viss justering av grunderna för beräknande

av den ersättning, som borde tillföras postverket för postgirorörelsens

handhavande, ansåg generalpoststyrelsen sig böra verkställa en ny

utredning rörande kostnaderna för postgirorörelsen m. fl. rörelsegrenar.

Denna utredning, som grundade sig på 1936 års förhållanden, utfördes under

åren 1936 och 1937. Utredningen gav till resultat, att medelkostnaderna förde

olika transaktionerna i postgirorörelsen något nedgått. Sålunda visade

sig kostnaden per inbetalningskort utgöra 22.67 öre, varav 17.58 öre hänförde

sig till arbetet vid postanstalterna. Motsvarande kostnader för utbetalningskorten

voro respektive 34.6 3 och 21.13 öre. Sedan sistnämnda utredning

verkställdes, ha genom vidtagna rationaliseringsåtgärder de sammanlagda

kostnaderna för transaktioner i postgirorörelsen kunnat ytterligare något

nedbringas. Dessa åtgärder beröra emellertid icke de kostnader, som hänföra

sig till arbetet vid postanstalterna.

De genomsnittliga portoinkomsterna för inbetalningskorten under år 1939

belöpte sig till 15.3 öre för varje kort. För utbetalningskorten är. såsom

redan nämnts, portot 10 öre per kort. Det visar sig alltså, att portoinkomsterna

för utbetalningskorten icke täcka kostnaderna i tillnärmelsevis

samma grad som fallet är beträffande inbetalningskorten. Medan portot förde

senare i medeltal täcker utgifterna för arbetet vid postanstalterna på

ungefär 2 öre när och utgör cirka 70 procent av totalkostnaderna, belöper

sig portoinkomsten för ett utbetalningskort till ej ens hälften av utgiften

för arbetet med korten vid postanstalterna och icke fullt en tredjedel av de

sammanlagda kostnaderna för behandlingen av ett sådant kort. Beträffande

utbetalningskorten får sålunda en avsevärt större del av kostnaderna täckas

av ränteinkomsterna å postgirokontorets medelsplaceringar än vad fallet är

med inbetalningskorten.

Tidigare var, såsom framgår av det redan anförda, förhållandet mellan

portoinkomster och kostnader ännu ogynnsammare för utbetalningskorten

än nu. Emellertid var utbetalningskortens betydelse i ekonomiskt hänseende

för rörelsegrenen som helhet då väsentligt mindre än numera blivit

fallet. Nedanstående tablå utvisar antalet av in- och utbetalningskort år

1934, då senaste portoändringen för postgirorörelsen vidtogs, samt de senast

gångna tre åren:

Ar 1934 År 1938 År 1939 År 1940

antal antal antal antal

Inbetalningskort 18,268,751

Utbetalningskort 5,038,161

26,472,946 29,538,745 30,518,724

7,846,690 8,740,327 12.494,838

Under tiden 1934—1940 har alltså antalet inbetalningskort ökats med

12,249,973 stycken eller 67 procent, under det att antalet utbetalningskort

ökats med 7,456,677 stycken eller icke mindre än 148 procent. Störst är ökningen

av utbetalningskortens antal under år 1940, då densamma uppgått

till 3,754,511 stycken kort eller nära 43 procent. Samtidigt har ökningen

av inbetalningskorten utgjort allenast 979,979 stycken kort eller ungefär

3 procent.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

I anslutning härtill uttalar styrelsen, att det vore uppenbart, att den sålunda

inträdda förskjutningen mellan de olika slagen av transaktioner i postgirorörelsen

måste, med det stora antal vartill utbetalningskorten nu uppginge,

öva en avsevärd inverkan på portgirorörelsens ekonomi. Visserligen

väntades postgirorörelsen som helhet lämna ett tillfredsställande ekonomiskt

resultat för år 1940, och detsamma beräknades också bliva fallet för år

1941, även om nuvarande avgifter bibehölles. En större ytterligare ökning

av utbetalningskorten utan motsvarande stegring av antalet inbetalningskort

skulle emellertid försämra driftresultatet. Enligt styrelsens mening förelåge

därför starka skäl att nu vidtaga en taxejustering beträffande utbetalningsavgiften.

En höjning av denna till 15 öre, oberoende av det uttagna beloppets

storlek, måste anses väl motiverad. Genom en sådan höjning skulle

utbetalningsavgiften komma att uppgå till samma belopp som portot för ett

riksbrev örn en portosats och lägsta avgiften för en postanvisning (belopp

högst 5 kronor). I förhållande till kostnaderna för utbetalningskortens behandling

måste avgiften även efter höjningen anses såsom mycket moderat.

Den föreslagna jämkningen beräknar generalpoststyrelsen komma att

medföra en inkomstökning av närmare 700,000 kronor för år. Den nya avgiften

skulle enligt styrelsens förslag lämpligen böra tillämpas från och med

den 1 april 1941.

Under åberopande av det anförda hemställer generalpoststyrelsen, att

Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen antaga av styrelsen överlämnat förslag

till sådan ändring av 6 § förordningen den 11 juli 1924 (nr 378) angående

postgirorörelse, att avgiften för utbetalningskort höjes till 15 öre.

Av generalpoststyrelsens redogörelse framgår, att portoinkomsterna för

utbetalningskorten icke förslå till att täcka de utgifter, som äro förenade

med verkställande av utbetalningarna över postgiro. Sålunda motsvara inkomsterna

ej ens hälften av utgifterna för arbetet med korten vid postanstalterna

och icke fullt en tredjedel av de sammanlagda kostnaderna för behandlingen

av utbetalningskorten. Även i fråga örn inbetalningskorten uppgå

portoinkomsterna ej till belopp, som motsvara utgifterna för inbetalningstransaktionerna,

men underskottet å denna del av postgirorörelsen är förhållandevis

mindre. På grund av ränteinkomsterna av postgirokontorets

medelsplaceringar täckas emellertid dessa underskott. Å rörelsen som

helhet uppkommer därjämte överskott, som för åren 1936 — 1939 uppgick

till i runda tal respektive 178,000, 10,000, 194,000 och 659,000 kronor.

Eörelsen torde sålunda få anses lämna ett i stort sett tillfredsställande

ekonomiskt resultat, något som kan förväntas jämväl för åren 1940 och

1941. Med hänsyn till den avsevärda skillnaden mellan utgifterna för

och inkomsterna av utbetalningskorten torde det emellertid kunna anses

väl motiverat, att en skälig höjning av avgiften för varje utbetalning sker

Härför talar också, såsom generalpoststyrelsen framhållit, att antalet utbetalningar

ökat avsevärt under de senare åren. I jämförelse med år 1934

har sålunda antalet under år 1940 stigit med ej mindre än 148 procent.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

Beträffande det belopp, varmed avgiften bör ökas, vill jag ansluta mig till

generalpoststyrelsens förslag, innebärande att avgiften skall utgå med 15 öre

i stället för 10 öre. Styrelsen Ilar beräknat, att avgiftshöjningen kommer

att medföra en inkomstökning av närmare 700,000 kronor per år.

Föredraganden hemställer härefter, att det av generalpoststyrelsen upprättade

förslaget till förordning orri ändrad lydelse av 6 § förordningen den

11 juli 1924 (nr 378) angående postgirorörelse måtte genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall

samt förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till

detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

A. C. F. v. Krusenstierna.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1941:64 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majlis proposition med förslag till förordning örn ändrad lydelse av 6 § förordningen den 11 juli 1924 a1 i texten
  2. BU 1941:10 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 6 § förordningen den 11 juli 1924 s. 1 i texten