Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om dgrtidstillägg å blindhetsersättning, m. m

1941-02-07 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1941:41, Med förslag till förordning om dgrtidstillägg å blindhetsersättning, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

1

Nr 41.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om dgrtidstillägg å blindhetsersättning, m. m.;

given Stockholms slott den 7 februari 1941.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogat förslag till förordning om dyrtidstillägg å blindhetsersättning,

dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Thorwald Bergquist.

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 41.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

Förslag

till

Förordning

om dyrtidstillägg å blindlietsersättning.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Den som åtnjuter blindhetsersättning skall under år 1941 av statsmedel

erhålla dyrtidstillägg därå med belopp, motsvarande en sjättedel av blindhetsersättningens

belopp för året.

Dyrtidstillägg utbetalas halvårsvis å den tid och i den ordning Konungen

bestämmer. Tillägg, som förfaller till betalning tidigare än under kalenderhalvårets

sista månad, utgår med oförändrat belopp, även om blindhetsersättningen

upphör att utgå efter den månad, under vilken förfallotiden infaller.

Dyrtidstillägg utgår icke, där blindhetsersättning upphört att utgå,

när dyrtidstillägg eljest skulle hava förfallit till betalning.

2 §.

Bestämmelserna i förordningen örn blindhetsersättning skola, där ej annat

följer av 1 §, i tillämpliga delar äga motsvarande giltighet beträffande

dyrtidstillägg; dock äger Konungen uppdraga åt pensionsstyrelsen att meddela

de närmare föreskrifter, som, utöver vad denna förordning innehåller,

finnas erforderliga för förordningens tillämpning.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

3

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7 februari

1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Sköld, Eriksson, Bergquist,

Bagge, Andersson, Domö, Rosander.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför t. f.

chefen för socialdepartementet, statsrådet Bergquist:

I årets statsverksproposition (femte huvudtiteln, punkten 48) har Kungl.

Maj:t på hemställan av chefen för socialdepartementet föreslagit riksdagen

att i avbidan på särskild proposition i ämnet till Ersättning åt blinda m. m.

för budgetåret 1941/42 beräkna ett förslagsanslag av 2,000,000 kronor. Jag

anhåller nu att till fortsatt behandling få upptaga detta spörsmål.

Samtidigt härmed vill jag erinra därom, att — såsom i statsverkspropositionen

omnämnts — pensionsstyrelsen dels med skrivelse den 23 december

1938 överlämnat utredning, innefattande bland annat förslag till dyrortsgradering

av blindhetsersättningen, dels ock den 28 november 1940 framlagt

förslag rörande dyrtidstillägg å folkpensioner, invalidunderstöd och barnbidrag,

därvid styrelsen till behandling upptagit jämväl frågan, huruvida icke

under år 1941 borde utgå dyrtidstillägg även å blindhetsersättningar.

I statsverkspropositionen anfördes, bland annat, att en höjning av den ersättning,

som för närvarande utginge till de blinda, syntes vara av omständigheterna

påkallad, varför förslag därom borde föreläggas årets riksdag.

Innan jag nu går att föreslå åtgärder i angivna hänseende, synas vissa uppgifter

böra lämnas om gällande författningsbestämmelser av intresse i förevarande

sammanhang.

Gällande författningsbestämmelser.

Förordningen om blindhetscrsättning.

Enligt förordningen den 20 april 1934 (nr 105) om blindhetsersättning utgår,

med vissa undantag, blindhetsersättning med ett fast belopp av 500

kronor örn året till envar svensk medborgare över 10 år, som saknar .synförmåga

eller vars synförmåga, sedan ljusbrytningsfel rättats, är så ned
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

satt, att han saknar ledsyn (1 och 2 §§). Rätten till blindhetsersättning är

oberoende av behovsprövning i egentlig mening. Den, vars egen eller vars

försörjningspliktiga anhörigas ekonomiska ställning är sådan, att blindhetsersättning

rimligen icke bör utgå till honom, är emellertid undantagen från

rätt till blindhetsersättning (2 §). Pensionsstyrelsen beslutar rörande tillerkännandet

av ersättningen (6 §). Kostnaden för blindhetsersättning bestrides

helt av staten (11 §).

Kungörelse om utbetalning av

blindhetscrsättning.

Angående sättet och tiden för utbetalning av blindhetsersättning finnas bestämmelser

meddelade i kungörelsen den 30 juni 1934 (nr 418). Däri föreskrives,

att blindhetsersättning utbetalas från pensionsstyrelsen medelst postgiroutbetalningskort.

Utbetalningen sker, i enlighet med av ersättningstagaren

uttalat önskemål, antingen kvartalsvis under sista månaden i kvartalet

eller ock månadsvis.

Lagen om folkpensionering.

Enligt lagen den 28 juni 1935 (nr 434) örn folkpensionering består folkpension

av grundpension, vilken utgår utan behovsprövning, samt tilläggspension,

vilken förutsätter dylik prövning. Tilläggspensionen är från och med

år 1938 graderad efter dyrort, för vilket ändamål riket är indelat i tre ortsgrupper.

Tilläggspensionens maximibelopp är, enligt huvudregeln, för år räknat

250 kronor i ortsgrupp 1, som omfattar orter med de lägsta levnadskostnaderna,

350 kronor i ortsgrupp 2 och 450 kronor i ortsgrupp 3. Behovsprövningen

verkställes på det sätt, att den tilläggspension, varom i det särskilda

fallet är fråga, beräknas genom att från maximibeloppet dragés Vio av

den pensionsberättigades årsinkomst, i vad denna må överstiga 100 kronor. I

fråga örn äkta makar skall årsinkomsten för var och en av dem i regel beräknas

utgöra hälften av deras sammanlagda årsinkomst. Vid uppskattningen

av årsinkomst äro vissa inkomstslag helt undantagna och vissa andra

slag av inkomster på det sättet privilegierade, att de intill visst belopp, olika

för de skilda ortsgrupperna, anses såsom obefintliga. Blindhetsersättning är

varken undantagen eller privilegierad. Folkpensionerna bekostas genom pensionsavgifterna

samt genom bidrag av staten och av kommunerna.

I orter, som gränsa intill ort i högre ortsgrupp, kunna i vissa fall s. k.

kommunala dyrortstillägg — 50 eller 100 kronor om året — utgå.

Förordningen örn invalidunderstöd.

Förordningen den 28 juni 1935 (nr 435) om invalidunderstöd avser i huvudsak

personer, som äro invalider och ej fått några pensionsavgifter sig

påförda. Dylika personer äga enligt förordningen erhålla invalidunderstöd

under villkor och med belopp, vilka äro stadgade beträffande tilläggspension.

Invalidunderstöd utgår tidigast från fyllda 16 år.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

5

Lagen om kommunala pensionstillskott.

Enligt lagen den 18 juni 1937 (nr 384) om kommunala pensionstillskott må

kommun under vissa förutsättningar lämna understöd utan fattigvårds karaktär

till utfyllande av bl. a. blindhetsersättning.

Utredningar och förslag av pensionsstyrelsen.

Utredning den 23 december 1938.

1 skrivelse den 16 april 1937 (nr 147) hemställde riksdagen, att en allsidig

och förutsättningslös utredning måtte verkställas, huruvida till blindhetsersättning

berättigade personer genom ändringar i lagen om folkpensionering

eller på annat sätt kunde beredas en förbättrad ekonomisk ställning, samt

att de förslag, till vilka utredningen kunde föranleda, måtte framläggas för

riksdagen. Kungl. Maj:t anbefallde den 23 april 1937 pensionsstyrelsen att

verkställa utredningen.

Pensionsstyrelsen avlämnade den 23 december 1938 utredning i ärendet

jämte förslag till vissa ändringar i förordningen om blindhetsersättning. Pensionsstyrelsen

diskuterade närmare fem olika alternativ samt förordade för

sin del, att ändringar skulle vidtagas i förordningen om blindhetsersättning

av den innebörd, att ersättningen skulle såväl höjas som ortsgraderas på sådant

sätt, att dess belopp i de olika ortsgrupperna skulle utgöra 600, 750 och

900 kronor.

Vid ett genomförande av pensionsstyrelsens förslag beräknades uppstå en

total kostnadsökning av 415,000 kronor. Statens kostnader komme därvid att

ökas med 440,000 kronor, varemot kommunernas kostnader — genom nedsättning

av kostnaderna för tilläggspensioner — beräknades bliva minskade

med 25,000 kronor.

1 detta sammanhang må nämnas vissa uppgifter rörande fördelningen av

antalet blinda inom olika ortsgrupper. Pensionsstyrelsen har utgått från de

siffror, som gällde den 30 juni 1937. Av de 3,148 personer, som då voro berättigade

till blindhetsersättning, tillhörde 2,102 ortsgrupp 1, 595 ortsgrupp 2

och 451 ortsgrupp 3. Den 31 december 1940 utgjorde hela antalet blindhetsersättningar

3,218; fördelningen å ortsgrupperna lärer, enligt vad jag inhämtat,

kunna anses vara, relativt sett, oförändrad.

Utredning den 28 november 1940.

Med skrivelse den 28 november 1940 framlade pensionsstyrelsen en inom

styrelsen verkställd utredning rörande de vägar, som kunde vara framkomliga

för att med hänsyn till levnadskostnadsstegringen förbättra folkpensionerna.

Därvid föreslogs dyrtidsförhöjning med två extra månadsutbetalningar

årligen. I utredningen behandlades, såsom förut nämnts, även spörsmålet

om dyrtidstillägg under år 1941 å blindhetsersättningar.

Efter att hava erinrat örn att rätten till blindhetsersättning icke vore förenad

med behovsprövning i egentlig mening anförde pensionsstyrelsen:

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

För det övervägande antal till blindhetsersättning berättigade personer,

vilka sakna egen inkomst eller åtnjuta endast obetydlig sådan, finnes även

möjlighet att erhålla tilläggspension eller invalidunderstöd och således även

dyrtidstillägg härå enligt föreslagna grunder, i den mån blindhetsersättningen

jämte eventuell annan inkomst icke lägger hinder i vägen. Beträffande blindhetsersättning

torde sålunda icke samma skäl för ett generellt dyrtidstillägg

föreligga som i fråga örn folkpension och invalidunderstöd. Å andra sidan är

det emellertid, med hänsyn till arten av de blindas lyte, uppenbart, att de

nödvändiga levnadskostnaderna för dem i regel uppgå till väsentligt högre

belopp än levnadskostnaderna för de flesta på grund av sjukdom elier ålder

arbetsoförmögna personer. Det synes därför skäligt att även beträffande

blindhetsersättningen företaga en dyrtidsförhöjning med ett eller två månadsbelopp.

Dyrtidstillägg å blindhetsersättning borde helt bekostas av staten. Kostnaden

för utbetalning av dyrtidstillägg, motsvarande en månadsutbetalning

av blindhetsersättning, uppskattade pensionsstyrelsen till 135.000 kronor. -—

Skulle styrelsens förslag till dyrortsgradering av blindhetsersättningen genomföras,

syntes anledning att bevilja dyrtidstillägg å de sålunda förhöjda ersättningarna,

åtminstone till en början, icke föreligga.

Yttranden över pensionsstyrelsens utredningar.

Över pensionsstyrelsens utredning den 23 december 1938 avgåvos under

mars—juni månader 1939 yttranden av socialstyrelsen, riksförsäkringsanstalten,

medicinalstyrelsen, statskontoret, Överståthållarämbetet, länsstyrelserna

i Södermanlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Örebro, Kopparbergs och

Norrbottens län, svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas förbund

och de blindas förening u. p. a. samt den 4 januari 1941 yttrande av

socialvårdskommittén. Vid några av de angivna yttrandena funnos fogade

yttranden av underlydande myndigheter.

Pensionsstyrelsens förslag tillstyrktes eller lämnades utan erinran i det övervägande

flertalet yttranden. Uttalanden av annan innebörd gjordes endast av

socialvårdskommitténs majoritet, Kopparbergs läns fattigvårds- och barnavårdsförbund,

statens fattigvårds- och barnavårdskonsulent i nionde distriktet

samt en minoritet inom riksförsäkringsanstalten. Av innehållet i yttrandena

torde i detta sammanhang icke behöva återgivas annat än vad som anförts

inom socialvårdskommittén. Jag återkommer härtill i det följande.

Yttranden över pensionsstyrelsens utredning den 28 november 19A0 avgåvos

av socialstyrelsen, statskontoret, generalpoststyrelsen, socialvårdskommittén,

svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas förbund och

svenska landstingsförbundet. Särskilda uttalanden rörande blindhetsersättningen

gjordes endast av statskontoret, socialstyrelsen och socialvårdskommittén.

Statskontoret ansåg tillräckliga skäl för närvarande icke föreligga för en

mot förbättringen av folkpensioner och invalidunderstöd svarande höjning av

blindhetsersättningen. Statskontoret framhöll, att en ortsgradering av blindhetsersättningen

borde genomföras, innan en dvrtidskompensation övervägdes.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

7

Socialstyrelsen förklarade sig icke kunna finna någon anledning att uppskjuta

förverkligandet av pensionsstyrelsens förslag av den 23 december 1938.

Ortsgradering av blindhetsersättningen framstode som en ofrånkomlig konsekvens

av ortsgraderingen av folkpensioner m. m. Den höjning av ersättningens

belopp även i billigaste ortsgrupp, som förslaget därjämte innebure,

funne styrelsen alltjämt även på längre sikt skälig. Denna höjning motsvarade

nära en höjning med två månadsbelopp. Med hänsyn därtill torde vid

ett realiserande av 1938 års förslag någon dyrtidsersättning icke få anses

påkallad.

Socialvårdskommittén — som vid avgivandet av yttrande över förevarande

förslag icke tagit närmare del av pensionsstyrelsens förslag av den 23 december

1938 -— anförde att, därest en förbättring icke bereddes dem, som åtnjöde

blindhetsersättning genom ett omedelbart förverkligande av ett förslag sådant

som det sist nämnda, dyrtidstillägg borde utgå.

Jag återkommer nu till socialvårdskommitténs yttrande över pensionsstyrelsens

utredning den 23 december 1938. Detta yttrande avgavs, såsom

nämnts, den 4 januari 1941.

Socialvårdskommitténs majoritet1 förklarade, att kommittén icke funne anledning

alt i förevarande sammanhang ingå på ett bedömande av de principer,

varå blindhetsersättningen vilade. Hittills vunna erfarenheter talade

emellertid för att vissa detaljer i förordningens bestämmelser borde bliva förerpål

för förnyat övervägande. Vidare anfördes:

Kommittén, som erhållit i uppdrag att företaga en översyn över socialvårdens

olika grenar, lärer icke kunna underlåta att även upptaga förordningen

örn blindhetsersättning lill granskning. Det kan heller icke bortses

från afl skäl förefinnas för att jämväl andra personer med stadigvarande lyte

böra komma i ätnjulande av samhällelig hjälp i särskilt för dem avpassade

former. 1 en rationellt utformad socialvård böra dessa förhållanden beaktas

och socialvården i allmänhet mera differentieras än vad som nu är förhållandet.

Vid en avvägning av underslödsbeloppen för personer, som hava svåra

lyten, bör uppenbarligen tillses, att i möjligaste mån enhetliga grunder tilllämpas.

Kommittén är av dessa skäl tveksam om lämpligheten av att nu genomföra

en förändring av blindhetsersältningen, som innebär en förhöjning

av ersättningsbeloppen, och i samband därmed genomförande av en dyrortsgruppering.

Kommittén är visserligen ense med pensionsstyrelsen därom, att

vid utmätande av blindhetsersättningens belopp viss hänsyn bör tagas till

skilda orters levnadskostnader, men det vill synas kommittén, att med ett genomförande

av denna förbättring bör anstå till dess förordningen blivit föremål

för en närmare granskning.

Socialvårdskommitténs majoritet förordade med anledning därav, att —

i avbidan på kommitténs fortsatta utredningar — personer, som uppbure

blindhetsersätlning, skulle erhålla dyrtidstillägg i likhet med vad som föreslagits

i fråga örn folkpensionärerna. Härjämte tillädes:

1 Sorialvårdskommilténs beslut i ärendet fattades av landshövdingen Eriksson, lasarettssysslomannen

Hagard, Ira Nordgren, lantbrukaren Wallén och fattig vårdsdirektören Wangson; reservanter

voro t. f. generaldirektören Höjer och byråchefen Bexelius.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

Det kan förefalla vara endast en lämplighetsfråga, om de blinda erhålla

förbättringen i form av en förhöjning av ersättningsbeloppen eller som dyrtidstillägg,

samt att frågan sålunda ur statsfinansiell synpunkt icke vore av

någon större betydelse. Det får emellertid icke förbises, att dyrtidstillägg utgör

en för viss tidsperiod lämnad kompensation för ökade levnadskostnader,

medan en förhöjning av i förordningen stadgade ersättningsbelopp utgör en

även för framtiden bestående utfästelse.

Reservanterna i socialvårdskommittén ansågo, att de blindas ställning borde

förbättras genom dyrortsgradering av blindhetsersättningen i enlighet med

1938 års förslag och icke genom dyrtidstillägg samt anförde som skäl härför,

i huvudsak, att en ortsgradering av blindhetsersättningen vore en klar och

ofrånkomlig konsekvens av ortsgraderingen av tilläggspensioner, att en höjning

av ersättningen i billigaste ortsgrupp från 500 till 600 kronor vore befogad

bland annat med hänsyn till den allmänna höjningen av tilläggspensionerna,

att det förhållandet, att alla personer med svåra lyten icke omedelbart

kunde erhålla understöd efter i möjligaste mån enhetliga grunder, icke

rimligen borde utgöra skäl att även undanskjuta frågan om en förbättring av

de blindas ställning, vilken fråga kunde lösas utan uppskov, att icke alla reformer

på socialvårdens område borde stoppas i avvaktan på den säkerligen

ganska avlägsna tidpunkt, när socialvårdskommittén avslutat sin översyn av

lagstiftningen på nämnda område samt att, då skillnaden i kostnader för genomförande

av de olika förslagen rörde sig om tämligen blygsamma summor,

det icke vore motiverat att av kostnadsskäl nöja sig med ett dåligt provisorium,

när det ändå stöde klart, att dyrortsgradering snarast borde genomföras.

Upplysningar rörande kommunala tillskott

till blindhetsersättning.

Då det synts vara av intresse att erfara, i vilken utsträckning kommunerna

lämnat tillskott till blindhetsersättning, hava upplysningar därom begärts av

pensionsstyrelsen, som anfört:

Statistisk redogörelse för utanordnande av kommunala pensionstillskott

m. m. lämnas i den av socialstyrelsen för varje år utgivna berättelsen angående

kommunernas fattigvård. Här göres emellertid ej skillnad mellan å ena

sidan tillskott till folkpension och invalidunderstöd och å andra sidan tillskott

till blindhetsersättning. Den senast publicerade berättelsen, som avser

år 1937, angiver dock beträffande Göteborg, att därstädes under nämnda år

34 personer erhållit kommunalt tillskott till blindhetsersättning. I övrigt anföres

i nämnda berättelse beträffande de kommunala pensionstillskotten, under

vilken beteckning inbegripas bland annat kommunala tillskott till blindhetsersättning,

att dessa fått en mycket begränsad omfattning. Endast på

landsbygden i Uppsala och Värmlands län samt i Stockholm och Göteborg

spela de enligt berättelsen någon nämnvärd roll vid sidan av det egentliga fattigvårdsunderstödet.

1 det övervägande flertalet av landsbygdens fattigvårdssamhällen

och i mer än % av städerna förekommer denna understödsform

icke alls.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

9

Anslaget till ersättning åt blinda m. m. för

budgetåret 1941/42.

Beträffande det i statsverkspropositionen (femte huvudtiteln, punkten 48)

upptagna förslagsanslaget till Ersättning åt blinda m. m. torde följande sifferuppgifter

böra meddelas:

Budgetår Anslag Nettoutgifter

1938/39.............................. 1,600,000 1,641,024

1939/40.............................. 1,600,000 1,634,177

1940/41.............................. 1,650,000 —

1941/42 (förslag).................... 1,900,000 —

I skrivelse den 31 augusti 1940 gjorde pensionsstyrelsen framställning om

anslag för budgetåret 1941/42. Enligt av styrelsen meddelade uppgifter utgjorde

antalet till blindhetsersättning berättigade personer 3,219 den 30 juni

1939, 3,220 den 31 december 1939 samt 3,197 den 30 juni 1940. Under hänvisning

härtill ansåg styrelsen anslaget för nästa budgetår kunna nedsättas

till 1,600,000 kronor.

I statsverkspropositionen har, såsom förut nämnts, anslaget tills vidare

uppskattats till i runi tal 2,000,000 kronor.

Såsom i statsverkspropositionen anförts synes en höjning av den ersättning,

som för närvarande utgår till de blinda, vara av omständigheterna påkallad.

För genomförande av en sådan höjning äro enligt de utredningar,

som verkställts av pensionsstyrelsen, olika vägar möjliga. Valet synes mig

böra stå mellan förslaget om dyrortsgradering och samtidig höjning av

blindhetsersättningen till 600, 750 och 900 kronor i de olika ortsgrupperna,

å ena sidan, samt förslaget om dyrtidstillägg, å den andra. I nuvarande läge

delar jag den uppfattning, åt vilken majoriteten inom socialvårdskommittén

givit uttryck, att man under pågående omfattande utredningsarbete inom

socialvården icke bör vidtaga åtgärder, vilka kunna föregripa kommitténs

blivande förslag. Med hänsyn härtill synas för närvarande endast sådana

anstalter böra vidtagas, att de blinda erhålla ett skäligt tillägg till blindhetsersättningen

såsom kompensation för den av nu rådande krisförhållanden

föranledda levnadskoslnadsstegringen.

Beträffande folkpensioner, invalidunderstöd och barnbidrag har förslag

förut, genom proposition nr 20, framlagts örn beviljande av dyrtidstillägg,

som motsvara två månadsutbetalningar av de olika förmånerna. Nämnda

proposition har numera godkänts av riksdagen. Jag anser mig nu höra

föreslå enahanda tillägg till blindhetsersättningen. Bestämmelser härom

hava upptagits i ett förslag till förordning örn dyrtidstillägg å blindhetsersättning,

avfattat i nära överensstämmelse med det genom propositionen nr

20 framlagda förslaget till lag om dyrtidstillägg å folkpensioner, invalidunderstöd

och barnbidrag. Närmare redogörelse för detaljerna i förordningsförslaget

synes mig icke erforderlig.

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 41. 2

Departe
ments
chefen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

Nu ifrågavarande dyrtidstillägg lärer böra bestridas i samma ordning som

blindhetsersättningen, d. v. s. helt av statsmedel. Den första halvårsutbetalningen

av dyrtidstillägget torde kunna äga rum redan i mars månad.

Den andra utbetalningen synes lämpligen kunna verkställas i november.

Föreskrifter om tiden och ordningen för utbetalningarna torde få meddelas

av Kungl. Maj:t.

Kostnaderna för varje månadsutbetalning kunna, såsom pensionsstyrelsen

anfört, beräknas uppgå till omkring 135,000 kronor. Såvitt angår bestridandet

av kostnaderna under första halvåret 1941 torde riksdagens medgivande

böra inhämtas, att för budgetåret 1940/41 beviljat förslagsanslag till Ersättning

åt blinda m. m. skall få tagas i anspråk därför. Kostnaderna för andra

halvåret 1941 synas däremot böra belasta det för budgetåret 1941/42 beräknade

förslagsanslaget till samma ändamål.

Anslaget till Ersättning åt blinda m. m. för nästa budgetår

har med tillämpning av nu gällande ersättningsgrunder av pensionsstyrelsen

uppskattats till 1.600,000 kronor. Med hänsyn till att styrelsen därvid

räknat med viss nedgång i antalet ersättningsberättigade, under det att

faktiskt en mindre ökning av antalet inträtt, synas mig skäl icke föreligga

att, under förutsättning av oförändrade grunder för ersättningen, frångå

det för innevarande budgetår anslagna beloppet 1,650,000 kronor. Då kostnaderna

för dyrtidstillägg för andra halvåret 1941, såsom nyss angivits, synas

kunna beräknas till 135,000 kronor samt då det förefaller sannolikt, att

nu ifrågavarande anslag kan komma att belastas med kostnader för dyrtidstillägg

även under första halvåret 1942, torde anslaget för nästa budgetår

böra upptagas med ett avrundat belopp av 1,900,000 kronor.

Föredragande departementschefens hemställan.

Under åberopande av vad i det föregående anförts får jag hemställa, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels antaga förenämnda inom socialdepartementet upprättade

förslag till förordning örn dyrtidstillägg å blindhetsersättning,

dels medgiva, att det för budgetåret 1940/41 anvisade förslagsanslaget

till Ersättning åt blinda m. m. må få tagas i

anspråk för bestridande av kostnaderna för utbetalning för

första halvåret 1941 av de i det föregående omförmälda dyrtidstilläggen

å blindhetsersättningar,

dels ock till Ersättning åt blinda m. m. för budgetåret

1941/42 anvisa ett förslagsanslag av .... kronor 1,900,000.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

11

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Maj:t Konungen bifall samt

förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Sten-Eric Heinrici.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1941:50 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om dyrtidstillägg å blindhetsersättning, m. m. dels ock en i ä s. 1 i texten
  2. S2LU 1941:2 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning örn dgrtidstillägg å blindhetsersättning, m. m. dels ock en i ämnet väckt mo s. 1 i texten