Sök i Ratio Lex

Angående understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst anställda personer m. fl

11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1941:49, Angående understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst anställda personer m. fl

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 49.

1

Nr 49.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående understöd åt

efterlevande till vissa i statens tjänst anställda personer

m. fl.; given Drottningholms slott den 31 januari

1941.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

under punkterna l:o—5:o hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Drottningholms slott den 31

januari 1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler uppkomna

frågor örn understöd åt efterlevande till i det följande angivna personer och

anför därvid:

1 :o.

Avlidne styckjunkaren å övergångsstat vid Göta artilleriregemente Carl

Ivar Nordgrens frånskilda hustru. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Nordgren var född den 12 februari 1881 och avled den 21 juni 19-10;

att han inträdde i krigstjänst den 1 november 1901, befordrades till sergeant

vid Göta artilleriregemente den 3 augusti 1913 och till styckjunkare i

samma regemente den 1 juni 1925, överfördes tvångsvis på övergångsstat

den 1 november 1926, blev på grund av fullgjord tjänstgöring för löneupp1''Iyttning

från och med den 25 september 1927 tillagd styckjunkares lön

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 49.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 49.

samt avgick den 12 februari 1931 från beställningen å övergångsstat med

rätt till pension å 2,544 kronor för år jämte dyrtidstillägg;

att han från och med den 6 september 1928 intill sin död innehade förordnande

såsom tygunderofficer vid Göta artilleriregemente, i vilken egenskap

han åtnjöt arvode med 2,130 kronor för år jämte dyrtidstillägg;

att han den 7 september 1912 ingick äktenskap med Judith Kerstin Maria

Berggren, född den 22 januari 1891;

att makarna i äktenskapet hade 4 söner, födda respektive 1912, 1914, 1918

och 1930;

att rådhusrätten i Göteborg genom utslag den 7 maj 1940 dömde till äktenskapsskillnad

mellan makarna, därvid rådhusrätten dels förordnade, att

hustrun skulle hava vårdnaden om makarnas år 1930 födde son Otto Ivar

Vilhelm, dels förpliktade mannen att till hustrun utgiva vissa närmare angivna

underhållsbidrag såväl för henne själv som för sonen (utslaget i denna

del överklagat av mannen men fastställt av Göta hovrätt enligt utslag den

4 juli 1940), dels ock i anledning av yrkande av fru Nordgren förklarade

henne berättigad till familjepension efter mannens död;

att fru Nordgren trots äktenskapsskillnadsutslagets innehåll i sistnämnda

del icke kunnat komma i åtnjutande av änkepension, enär statskontoret vid

på ämbetsverket ankommande prövning av fru Nordgrens rätt till pension

funnit de för mannen Nordgren gällande familjepensionsbestämmelserna —

kungörelsen den 18 juni 1937 (nr 583) med bestämmelser angående familjepension

i vissa fall, då allmänna familjepensionsreglementet ej är tillämpligt

inom försvarsväsendet, m. m. — icke medgiva tilldelande av pension åt

frånskild hustru;

att den minderårige sonen efter faderns död åtnjuter pension, som — omräknad

till ny familjepension enligt kungörelsen den 22 juni 1939 (nr 508) —

utgör 768 kronor för år jämte procentuellt tillägg;

att därest fru Nordgren varit pensionsberättigad pensionen, beräknad för

henne ensam, skulle hava utgjort 876 kronor för år jämte tillägg, som nyss

nämnts, och sammanlagda pensionen för henne och den minderårige sonen

1,296 kronor för år jämte dylikt tillägg;

att fru Nordgrens arbetsförmåga på grund av sjukdom (nervsjukdom, kronisk

ledgångsreumatism och blodtrycksförhöjning) är avsevärt nedsatt;

att de tre vuxna sönerna hava en inkomst av respektive omkring 335, 245

och 200 kronor i månaden, dock att avsevärd nedgång i inkomsten är att förvänta

genom avbrott i arbetet för fullgörande av militärtjänstgöring;

att bouppteckningen efter Nordgren utvisar brist;

samt att fru Nordgren saknar eget kapital.

Hos Kungl. Majit har fru Nordgren anhållit att varda tillerkänd pension.

Till stöd för framställningen har åberopats bland annat, att fru Nordgren i

samband med äktenskapsskillnaden utgått ifrån att hon skulle bliva berättigad

till pension efter mannen.

Statskontoret har i avgivet utlåtande anfört, att ämbetsverket funne sig

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 49.

3

av principiella skäl och med hänsyn till konsekvenserna icke kunna tillstyrka

bifall till framställningen.

Enligt min uppfattning föreligga i förevarande ärende sådana särskilda

omständigheter, att beviljande under riksdagens medverkan av pension åt

fru Nordgren måste anses befogat. Såsom framgår av den lämnade redogörelsen

varade makarna Nordgrens äktenskap nära 28 år och upplöstes först

en längre tid efter det mannen uppnått pensionsåldern. Mannen Nordgren

fullgjorde även sedan han tjänstepensionerats och allt intill sin död, således

jämväl efter allmänna familjepensionsreglementets ikraftträdande, regelbunden

tjänstgöring inom försvarsväsendet. Hans tjänstgöringstid hos staten

översteg på grund härav 35 år. Hade allmänna familjepensionsreglementet

varit tillämpligt å mannen Nordgren, skulle fru Nordgren, efter rådhusrättens

förklaring, varit berättigad till pension. Örn jämväl beaktas, att skillnadsmålet

avgjorts omedelbart före och i viss del till och med efter mannens

frånfälle, samt hänsyn också tages till de ömmande förhållanden av personlig

natur, som här —- på sätt handlingarna närmare belysa — föreligga, synas

några konsekvenser av ett bifall till framställningen knappast behöva

befaras.

Jag tillstyrker sålunda, att förslag förelägges riksdagen örn pension åt

fru Nordgren, och vill såsom i förevarande fall skälig pension förorda ett

belopp av 660 kronor. Med hänsyn till att den minderårige sonen på grund

av att fru Nordgren icke kunnat författningsenligt tillerkännas pension åtnjuter

sådan förmån till väsentligt högre belopp än som för honom skulle

hava utgått, örn jämväl modern varit pensionsberättigad,synes den av mig nu

ifrågasatta pensionen böra, så länge sonen åtnjuter pension, utgå med ett förslagsvis

till 360 kronor reducerat belopp. Pensionen torde böra bestridas

från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen medgiva,

att avlidne styckjunkaren å övergångsstat vid Göta artilleriregemente

Carl Ivar Nordgrens frånskilda hustru Judith

Kerstin Maria Nordgren, född Berggren, må från och

med den 1 juli 1940 under sin återstående livstid, så länge

hon förblir ogift, från anslaget till diverse pensioner och understöd

m. m. uppbära en årlig pension av 660 kronor, dock

alt pensionen, så länge makarnas minderårige son Otto Ivar

Vilhelm åtnjuter pension av statsmedel, skall utgå med

allenast 360 kronor för år.

2:o.

Extra befattningshavaren vid länsstyrelsen i Kopparbergs län Torkel To■nassons

änka. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Tomasson var född den 10 april 1881 och avled den 7 december 1940;

att han intill år 1906 idkade renskötsel;

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 49.

att han efter därpå bedrivna studier avlade studentexamen år 1912 och

kansliexamen år 1915;

att han åren 1916—1917 på uppdrag av svenska renbetesdelegationen utförde

en omfattande utredning angående Vilhelmina- och Vapstenslapparnas

sedvanemässiga flyttning till Norge i senare tid;

att han biträdde 1919 års lappkommitté först såsom sakkunnig och

senare i egenskap av ledamot;

att han under åren 1918—1922 huvudsakligen ägnade sig åt upplysningsoch

organisationsverksamhet bland lapparna samt i samband därmed förstnämnda

år grundade Samefolkets egen tidning, vilken tidning sedan dess regelbundet

utkommit från trycket, från år 1922 med bidrag från Norrbottens

och Västerbottens lappfonder samt jämtländska lappväsendets fond;

att han sedan december månad 1922 intill sin död var anställd hos länsstyrelsen

i Kopparbergs län såsom extra befattningshavare å landskontoret;

att Tomassons avlöning hos länsstyrelsen från och med den 1 juli 1935

utgick enligt 9 lönegraden i vederbörlig löneplan för extra tjänstemän;

att han vid sin död efterlämnade änkan Viktoria Fredrika Tomasson,

född Andersson, vilken är född den 27 juni 1882;

att brist föreligger i boet efter Tomasson och att änkefru Tomasson icke

äger nämnvärda tillgångar;

samt att änkefru Tomasson för sitt uppehälle varit helt beroende av sin

makes inkomster.

I en till Kungl. Majit ställd, den 1 mars 1940 dagtecknad skrift anhöll

Tomasson, att pension måtte tillerkännas honom på grund av hans anställning

hos länsstyrelser) samt med hänsyn till hans verksamhet för de svenska

lapparnas upplysning och för tillvaratagandet av deras intressen. Tillika

hemställde Tomasson örn utverkande av pension åt hustrun, därest hon

skulle överleva honom.

Vid framställningen funnos fogade, bland annat, av professorn vid Uppsala

universitet Björn Collinder och andre intendenten vid nordiska museet Ernst

Manker utfärdade intyg, däri framställningen tillstyrkts under åberopande av

att Tomassons verksamhet i avseende å lappbefolkningen och dess förhållanden

måste anses hava varit av stor social och kulturell betydelse.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län tillstyrkte i utlåtande den 7 mars 1940

den av Tomasson sålunda gjorda framställningen och anförde därvid, bland

annat, följande:

Tomassons arbete vid länsstyrelsen har huvudsakligen varit förlagt till

uppbördsavdelningen, och Tomasson har i sin tjänstgöring städse ådagalagt

plikttrohet, ordning och flit.

För ordnandet av de frågor, som beröra lappbefolkningens liv och verksamhet

och som Tomasson medverkat till att få utredda och lösta, har det

otvivelaktigt varit av stor betydelse att få medverkan av en skolad man ur

lapparnas egna led. Den omständigheten att Tomasson utan några större

tillgångar, endast för att bliva mer skickad att bistå sina stamfränder, först

bedrivit studier, som lett till studentexamen, och sedan fortsatt studierna

vid universitet, är värd samhällets uppskattning.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 49.

5

Sedan Tomasson avlidit den 7 december 1940 och frågan om pension åt

honom själv sålunda förfallit, har länsstyrelsen i skrivelse den 27 i samma

månad gjort framställning i fråga om pension åt änkefru Tomasson och

därvid anfört, att länsstyrelsen —- i betraktande av att Tomasson icke efterlämnat

någon förmögenhet samt att änkefru Tomasson för sitt uppehälle

varit helt beroende av sin makes inkomster och vid nu uppnådd ålder av

58 år icke torde kunna genom egen förvärvsverksamhet nämnvärt bidraga

till sitt uppehälle — ville på det livligaste förorda, att pension tillerkändes

änkan med belopp, icke understigande 600 kronor för år.

Statskontoret har i utlåtande den 14 januari 1941 anfört, att det visserligen

syntes statskontoret i viss mån tveksamt, huruvida pension åt änkefru

Tomasson för närvarande borde komma i fråga, då hon icke uppnått högre

ålder än 58 år och, såvitt av handlingarna framginge, ej syntes vara oförmögen

att genom arbete försörja sig, men att ämbetsverket i betraktande

av de i ärendet föreliggande omständigheterna icke ville motsätta sig beredandet

åt änkan av ett årligt understöd. Beloppet härav syntes skäligen

böra fastställas till 384 kronor.

För egen del anser jag mig böra tillstyrka, att pension utverkas åt änkefru

Tomasson. Pensionen synes mig skäligen böra bestämmas att utgå med

något högre belopp än statskontoret ifrågasatt, förslagsvis 504 kronor för

år. Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att extra befattningshavaren vid länsstyrelsen i Kopparbergs

län Torkel Tomassons änka Viktoria Fredrika Tomasson,

född Andersson, må från och med den 1 januari 1941

under sin återstående livstid, så länge hon förblir änka, från

anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära

en årlig pension av 504 kronor.

3:o.

E. o. sysslomannen vid S:t Olofs sjukhus i Visby Johan Emil Nybergs

änka. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Nyberg var född den 16 september 1867 och avled den 26 december

1939;

att han såsom vikarie uppehöll sysslomannatjänsten vid S:t Olofs sjukhus

i Visby under tiden 19 augusti—17 september 1918, 1—31 december 1919

och 1 februari 1920—30 juni 1921 samt därefter innehade befattning såsom

extra ordinarie syssloman vid samma sjukhus från och med den 1 juli

1921 till och med den 30 juni 1935;

att Nyberg, vilken i sistnämnda egenskap åtnjöt avlöning enligt 15 lönegraden

i löneplanen för extra ordinarie tjänstemän, efter avgången ur tjänst

intill sin död uppbar avkortad pension enligt bestämmelserna i civila tjänstepensionsreglementet

med 1,500 kronor för år, motsvarande 63/i2o av tjänstepensionsunderlaget,

2,844 kronor, för tjänsteman i sagda lönegrad;

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 49.

att han vid sin död efterlämnade änkan Edith Maria Nyberg, född Strand,

vilken är född den 1 juni 1902;

att bouppteckningen efter Nyberg utvisade en behållning av omkring

12,000 kronor;

samt att änkefru Nyberg på grund av sjukdom (bl. a. progredierande

reumatisk polyarthrit) är oförmögen att utföra inkomstbringande arbete.

I en till Kungl. Maj:t ställd, den 15 juni 1940 dagtecknad skrift har änkefru

Nyberg anhållit att komma i åtnjutande av pension.

Direktionen för S:t Olofs sjukhus i Visby har hemställt om utverkande av

pension åt änkefru Nyberg till belopp av 700 kronor för år och därvid anfört

i huvudsak följande:

I betraktande av att änkefru Nyberg sedan länge lider av fysisk och

psykisk ohälsa samt vad direktionen har sig bekant angående hennes ekonomiska

förhållanden är det uppenbart, att hon för sin utkomst varit fullkomligt

beroende av mannens stöd. Icke heller för framtiden torde det

vara att förvänta, att hon skall bli i stånd att genom eget arbete i nämnvärd

grad bidraga till sitt uppehälle. Tvärtom synes hon vara i stort behov

av ekonomiskt stöd för att möta de särskilda utgifter, som hennes nedsatta

hälsa drager med sig.

Med hänsyn till att Nybergs avgång från tjänsten med avseende på löneoch

pensionsförhållanden infallit under en övergångstid, i det att den av honom

innehavda tjänsten vid tiden för hans avgång från densamma omreglerats

till sysslomanstjänst av tredje klass (21 lönegraden), och i betraktande av

föreliggande ömmande omständigheter anser direktionen skäligt, att pension

tillerkännes änkefru Nyberg. Därest bestämmelserna i allmänna familjepensionsreglementet

läggas till grund för beräkning av pensionens storlek (famil

jepensionsunderlaget för e. o. tjänsteman i 15 lönegraden = 1,320 kronor),

torde man komma fram till ett belopp av inemot 700 kronor, och får direktionen

föreslå, att sagda belopp får utgå till änkefru Nyberg såsom årlig

pension.

Medicinalstyrelsen har tillstyrkt utverkande av pension åt änkefru Nyberg

med förslagsvis 528 kronor för år och därvid anfört, bland annat, följande:

Nyberg har under sin anställning icke haft tillfälle att vinna delaktighet i

civilstatens änke- och pupillkassa och har därigenom icke kunnat bereda sin

hustru änkepension. Enligt vid tiden för Nybergs avgång gällande reglemente

för civilstatens änke- och pupillkassa uppgick änkepensionen till 27 ’/2

procent av det för mannens befattning fastställda pensionsunderlaget, vilket

i detta fall utgjorde 2,844 kronor. I förevarade fall skulle således änkepensionen

uppgå till 782 kronor. Då emellertid några avgifter för pensioneringen

icke erlagts, synes pensionen böra fastställas till något lägre belopp

än det sålunda beräknade, förslagsvis 528 kronor.

Jämväl statskontoret har tillstyrkt pension åt änkefru Nyberg. Beträffande

pensionsbeloppets storlek har statskontoret anfört, att med hänsyn till

den förhållandevis stora behållningen i boet efter mannen ett årligt belopp

av 500 kronor eller efter vederbörlig avrundning 504 kronor synts

ämbetsverket väl avvägt. Då emellertid det av medicinalstyxelsen föreslagna

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Alaj:ts proposition nr 49.

7

understödet blott obetydligt överstege nämnda belopp, ansåge sig statskontoret

icke hava anledning att motsätta sig, att pensionen bestämdes i enlighet

med medicinalstyrelsens förslag eller alltså till 528 kronor för år.

Även jag anser mig böra förorda, att pension utverkas åt änkefru Nyberg,

att utgå med av medicinalstyrelsen föreslaget belopp, 528 kronor. Pensionen

synes skäligen böra bestämmas att utgå från och med den 1 juli 1940.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att e. o. sysslomannen vid S:t Olofs sjukhus i Visby Johan

Emil Nybergs änka Edith Maria Nyberg, född Strand, må

från och med den 1 juli 1940 under sin återstående livstid,

så länge hon förblir änka, från anslaget till diverse pensioner

och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 528

kronor.

4:o.

Fattigvårds- och barnavårdskonsulenten Hans Julius Håkansons änka.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Håkanson var född den 11 december 1882 och avled den 21 februari

1940;

att han från och med den 1 januari 1919 intill sin död var förordnad såsom

fattigvårdskonsulent i första distriktet samt från och med ingången av

år 1926 jämväl innehade befattning såsom barnavårdskonsulent i samma

distrikt;

att hans årliga avlöningsförmåner senast uppgingo till 7,120 kronor (lön

inkl. ålderstillägg 4,000 kronor, tjänstgöringspenningar 1,500 kronor, ortstillägg

500 kronor, tillfällig löneförbättring 1,320 kronor; avdrag å lönen

med 200 kronor, motsvarande pensionsavgift), varjämte han åtnjöt dyrtidstillägg

enligt för befattningshavare vid oreglerade verk gällande grunder;

att han vid sin död efterlämnade änkan Sally Matilda Håkanson, född

Wahlsten, vilken är född den 8 oktober 1886, samt två vuxna barn, nämligen

en son och en dotter;

att bouppteckningen efter Håkanson utvisade en behållning av omkring

9,800 kronor;

samt att barnen icke äro i sådana ekonomiska omständigheter, att de

kunna verksamt bidraga till moderns försörjning.

Fattigvårds- och barnavårdskonsulenter sakna på grund av för dem gällande

anställningsform för närvarande såväl tjänste- som familjepensionsrätt.

Frågan örn ändrad anställningsform för konsulenterna har i avbidan

på slutförandet av utredningar rörande den sociala hjälpverksamhetens

ordnande icke upptagits till slutlig prövning (jfr prop. år 1932 nr 49;

bankoutsk. uti. nr 30, p. 46; riksd. skr. nr 227, p. 39).

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 49.

Änkefru Håkanson har hos socialstyrelsen gjort framställning i syfte att

komma i åtnjutande av pension efter mannen. Hon har därvid framhållit

bland annat, att hon under de senaste tjugu åren uteslutande ägnat sig åt

hemmets skötsel och att små utsikter syntes föreligga för att hon vid nuvarande

ålder skulle kunna erhålla något inkomstbringande arbete.

Socialstyrelsen har i skrivelse till Kungl. Maj:t av den 29 mars 1940 förklarat

sig vilja livligt tillstyrka, att pension utverkades åt änkefru Håkanson,

samt hemställt, att pensionen måtte bestämmas att utgå med 900 kronor

för år räknat från och med den 1 mars 1940. Styrelsen har därvid erinrat,

att 1930 respektive 1934 års riksdag beviljat pension å detta belopp åt

änkorna efter fattigvårds- och barnavårdskonsulenterna A. T. E. Gullberg

(1930: prop. nr 148, p. 6; bankoutsk. uti. nr 32, p. 7; riksd. skr. nr 371,

p. 6) och P. Larsson (1934: mot. I: 128 och II: 280; bankoutsk. uti. nr 35,

p. 4; riksd. skr. nr 276), vilka dock ej kunde åberopa så lång anställning i

statens tjänst som konsulenten Håkanson.

Statskontoret har i ett den 16 april 1940 avgivet utlåtande anfört, att

statskontoret med hänsyn till änkefru Håkansons ålder och då änkefru Håkanson,

såvitt av handlingarna framginge, ej vore oförmögen att genom eget

arbete försörja sig ansåge sig i enlighet med de principer, som plägat tilllämpas

vid beviljande av riksdagspensioner åt efterlevande till befattningshavare

i statens tjänst för det dåvarande svårligen kunna tillstyrka, att pension

bereddes i förevarande fall.

Med anledning av innehållet i statskontorets utlåtande har änkefru Håkanson

inkommit med en den 9 januari 1941 dagtecknad skrift, däri hon

anfört, bland annat, följande:

Efter att i unga år hava utbildats till föreståndarinna vid ålderdomshem,

hade hon i många år tjänstgjort i dylika befattningar. Det ansvarsfulla och

krävande arbete, som påvilat henne i dylik egenskap, hade emellertid så

småningom blivit allt tyngre att utföra, eftersom hon även hade barn att

sköta och uppfostra. Hon hade därför år 1920 lämnat den av henne senast

innehavda föreståndarinnebefattningen vid Nacka ålderdomshem för att helt

kunna ägna sig åt barnens fostran och hemmets skötsel. Vid denna tidpunkt

hade hon varit rätt sliten men det oaktat fortsatt att ensam sköta hemmet

Även om hon ej kunde förete intyg av läkare, utvisande att hon för närvarande

lode av sjukdom, hade hennes arbete satt sådana spår, att hon vid

nuvarande ålder ej hade några utsikter att åter kunna erhålla en föreståndarinnetjänst.

Hon hade under år 1940 lyckats erhålla allenast visst tillfälligt

arbete, som dock nu upphört.

Änkefru Håkanson ville tillika framhålla, att om konsulentbefattningarna

uppförts å ordinarie stat, varom framställning gjorts, hon författningsenligt

skulle hava varit berättigad till pension.

För egen del vill jag med hänsyn till i ärendet föreliggande förhållanden

icke motsätta mig, att pension utverkas åt änkefru Håkanson, att utgå med

av socialstyrelsen föreslaget belopp, 900 kronor för år. Pensionen synes

skäligen höra få av änkefru Håkanson åtnjutas räknat från och med den

1 januari 1941. Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 49.

9

att fattigvårds- och barnavårdskonsulenten Hans Julius

Håkansons änka Sally Matilda Håkanson, född Wahlsten,

må från och med den 1 januari 1941 under sin återstående

livstid, så länge hon förblir änka, från anslaget till diverse

pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension av

900 kronor.

5:o.

Förre verkställande direktören i civilstatens änke- och pupillkassa Johan

Herman Napoleon Lidströms änka. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Lidström var född den 17 juli 1865 och avled den 3 juni 1940;

att Lidström, som år 1883 inträtt i postverkets tjänst, den 8 december 1897

konstituerades till postexpeditör, från vilken befattning han avgick med utgången

av år 1905;

att han den 14 maj 1886 inträdde i civilstatens pensionsinrättnings tjänst,

den 28 februari 1905 förordnades att tills vidare vara revisor och kammarskrivare

hos nämnda pensionsinrättning, den 15 december 1905 förordnades

att tills vidare uppehålla överkommissariebefattningen vid pensionsinrättningen

samt den 21 december 1907 utnämndes att från och med den 1 januari

1908 vara verkställande direktör i civilstatens änke- och pupillkassa;

att Kungl. Majit, på därom av Lidström gjord ansökning, genom beslut

den 13 december 1918 entledigade Lidström från befattningen såsom verkställande

direktör;

att Lidström efter avgången från sistnämnda befattning med oförändrat

delaktighetsbelopp kvarstod såsom delägare i änke- och pupillkassan;

att Lidström efter fyllda 55 år tillträdde egen pension från den s. k. tjänstemannafonden;
att

han vid sin död efterlämnade -— förutom fyra vuxna barn i tidigare

äktenskap — änkan Elin Erika Lidström, född Olsson, vilken är född den

13 juni 1881;

att makarna Lidströms äktenskap ingåtts den 20 juli 1930, alltså tre dagar

efter det mannen uppnått 65 års ålder, och att äktenskapet på grund av

sistnämnda förhållande jämlikt bestämmelserna i reglementet för civilstatens

änke- och pupillkassa icke grundlagt rätt för hustrun att efter mannens

frånfälle erhålla pension från kassan;

att änkefru Lidström, därest äktenskapet ingåtts inom behörig tid, skulle

hava kommit i åtnjutande av pension till belopp av 2,032 kronor 80 öre

jämte dyrtidstillägg;

att bouppteckningen efter Lidström utvisade brist och att änkefru Lidström

saknar egna tillgångar;

att änkefru Lidström, som har två vuxna barn i tidigare äktenskap, av

dessa icke kan påräkna något nämnvärt bidrag till sitt uppehälle;

samt ali hon på grund av sjukdom iir för framtiden oförmögen till arbete.

Bihang till riksdagens protokoll 19H. 1 sami. Nr 49. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 49.

Änkefru Lidström har hos Kungl. Majit anhållit att komma i åtnjutande

av pension. Till stöd för framställningen har änkefru Lidström åberopat,

att äktenskapet med Lidström redan flera år före ingåendet varit avsett att

komma till stånd men av särskilda orsaker blivit uppskjutet samt att, sedan

överenskommelse träffats örn äktenskapets ingående under sommaren 1930

före Lidströms 65-årsdag den 17 juli, sjukdom förhindrat henne från att

vidtaga för uttagande av lysning avsedd resa, på grund varav äktenskapet

kommit att ingås först några dagar efter sistnämnda tidpunkt. Vidare har

änkefru Lidström framhållit, att hon hade anledning antaga, att, örn kassan

bestått, kassans fullmäktige skulle hava tillerkänt henne pension efter mannens

frånfälle.

I anslutning till vad i ansökningen i sistnämnda del anförts må nämnas,

att frågan örn beredande genom särskilt beslut av pension åt sökanden varit

föremål för övervägande av fullmäktige för delägarna i civilstatens ånkeoch

pupillkassa vid två olika tillfällen, nämligen dels år 1932 och dels år

1935.

Sålunda förelåg vid fullmäktiges sammanträde år 1932 en av mannen

Lidström gjord framställning om pensionsrätt för hustrun, utan hinder

av att deras äktenskap på grund av nyss omförmälda särskilda omständigheter

ingåtts först efter det han uppnått 65 års ålder.

I över framställningen avgivet utlåtande anförde styrelsen över kassan,

att styrelsen med hänsyn till de särskilda omständigheterna i förevarande

fall, vilka syntes vara av den art, att man torde kunna bortse från de prejudicerande

verkningarna av ett bifall till framställningen, för sin del icke

hade något att erinra mot ett sådant bifall.

Fullmäktiges kameralavdelning anförde, att avdelningen, även örn i detta

fall särskilda omständigheter syntes vara för handen, dock ej funne sig i

frågans dåvarande läge kunna tillstyrka, att pensionsrätt mot bestämmelserna

i reglementet för kassan tillförsäkrades Lidströms hustru. Avdelningen

ville framhålla, att, därest fru Lidström skulle överleva sin make

och då för sitt uppehälle vara beroende av pension från kassan, möjlighet

förefunnes för henne att med företeende av intyg rörande sina dåvarande

omständigheter inkomma med framställning till kassans fullmäktige, vilka,

sedan frågan sålunda blivit aktuell, torde vara oförhindrade att i sedvanlig

ordning ur skälighetssynpunkt pröva ärendet. Avdelningen hemställde sålunda,

att framställningen icke skulle till någon fullmäktiges åtgärd föranleda.

A sammanträde den 18 oktober 1932 beslöto fullmäktige i enlighet med

vad kameralavdelningen sålunda hemställt.

Sedan Lidström till fullmäktiges sammanträde år 1935 ingivit förnyad

framställning om pension för hustrun, beslöto fullmäktige den 11 oktober

1935 i enlighet med av kameralavdelningen avgivet utlåtande, att framställningen

icke skulle till någon fullmäktiges åtgärd föranleda. I sitt utlåtande

hade kameralavdelningen anfört, att avdelningen icke kunnat finna,

att av Lidström några sådana nya omständigheter blivit anförda, att de mo
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 49. 11

tiverade ett frångående av den av 1932 års fullmäktige i frågan intagna

ståndpunkten.

över änkefru Lidströms nu föreliggande framställning har statskontoret

den 26 juli 1940 avgivit utlåtande och därvid anfört, att ämbetsverket av

principiella skäl och nied hänsyn till konsekvenserna nödgades avstyrka

bifall till framställningen.

Med hänsyn till föreliggande förhållanden anser jag billigheten bjuda,

att pension i särskild ordning utverkas åt änkefru Lidström. Pensionen, vilken

torde böra bestridas från anslaget till diverse pensioner och understöd

m. m., synes mig skäligen böra fastställas till ett belopp av 1,200 kronor

för år. Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre verkställande direktören i civilstatens änke- och

pupillkassa Johan Herman Napoleon Lidströms änka Elin

Erika Lidström, född Olsson, må från och med den 1 juli

1940 under sin återstående livstid, så länge hon förblir

änka, från anslaget till diverse pensioner och understöd

m. m. uppbära en årlig pension av 1,200 kronor.

Vad departementschefen ovan under punkterna l:o—

5:o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,

bifaller Hans Majit Konungen samt förordnar, att

proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

R. Waerneman.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1941:120 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om revision av lagen med vissa bestämmelser örn tryckta skrifter vid krig eller krigsfara. a1 i texten
  2. BU 1941:16 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst anställda personer m. fl. s. 1 i texten