Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om kontroll av vattenledningsvatten, m. m

1941-02-14 · 50 sidor, varav 49 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 49 av 50 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1941:50, Med förslag till förordning om kontroll av vattenledningsvatten, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

1

Nr 50.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om kontroll av vattenledningsvatten, m. m.; given

Stockholms slott den 14 februari 1941.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, anhålla om riksdagens

yttrande över härvid fogade förslag till

1) förordning örn kontroll av vattenledningsvatten; samt

2) förordning örn tillägg till hälsovårdsstadgan den 19 juni 1919 (nr 566).

GUSTAR

Gustav Möller.

Rihang till riksdagens protokoll mil. 1 sami. Nr 50.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

Förslag

till

Förordning

om kontroll av vattenledningsvatten.

Härigenom förordnas som följer:

1 §■

Denna förordning äger tillämpning i fråga om vatten, som i stad eller inom

område å landet, där 1 kap. hälsovårdsstadgan gäller, genom allmän vattenledning

tillhandahålles till dryck, matlagning eller annan beredning av livsmedel

eller till rengöring av kärl eller redskap, vilka användas vid beredning

eller förvaring av livsmedel.

Länsstyrelse äger förordna, att vad i denna förordning stadgas skall tilllämpas

jämväl beträffande vatten, som inom område å landet, där de i 2 kap.

hälsovårdsstadgan meddelade bestämmelserna gälla, genom allmän vattenledning

tillhandahålles för i första stycket angivet ändamål.

Tillhandahålles genom vattenledning, som är anordnad för enskilt bruk,

vatten för något i första stycket angivet ändamål till flera hushåll eller eljest

i stor omfattning, må länsstyrelse förordna, att bestämmelserna i denna förordning

skola äga tillämpning jämväl beträffande sådant vatten.

Innan förordnande enligt andra eller tredje stycket meddelas, skola vederbörande

hälsovårdsnämnd samt ägare av vattenverk, som beröres av förordnandet,

höras i ärendet.

Vad nedan i denna förordning stadgas om vattenverk skall gälla allenast i

fall där förordningen är tillämplig i fråga om det vatten, som tillhandahålles

genom verket.

2 §.

Ägare av vattenverk åligger att en gång varje kalenderår låta vattnet undergå

fysikalisk-kemisk undersökning. Finnes anordning för rening av vattnet,

skall undersökningen omfatta såväl det renade vattnet som råvattnet.

Medicinalstyrelsen äger på ansökan medgiva, att tiden mellan undersökningarna

må förlängas intill tre år.

Utvisar undersökning, att vattnet är mindre tjänligt för sitt ändamål, må

hälsovårdsnämnden förordna, att undersökningar skola ske med kortare tidsmellanrum

än de för vattenverket eljest föreskrivna.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts preposition nr 50. 3

3 §•

Ägare av vattenverk åligger att, i den omfattning nedan i denna paragraf

sägs, låta vattnet undergå bakteriologisk undersökning.

Bakteriologisk undersökning skall äga rum

vid vattenverk med ytvattentäkt en gång i veckan, därest verket tillhandahåller

vatten åt minst 4,000 personer, och eljest en gång i månaden

samt

vid vattenverk med grundvattentäkt en gång i månaden, därest verket tillhandahåller

vatten åt minst 4,000 personer, och eljest en gång var tredje

månad.

Finnes anordning för rening av vattnet, skall vad nu sagts gälla allenast

det renade vattnet. Råvattnet skall emellertid i sådant fall undersökas

vid vattenverk med ytvattentäkt fyra gånger årligen samt

vid vattenverk med grundvattentäkt en gång varje år.

Medicinalstyrelsen äger på ansökan medgiva förlängning av tiden mellan

undersökningarna. Sådant medgivande gäller under högst tre år.

Utvisar bakteriologisk undersökning, att vattnet är mindre tjänligt för sitt

ändamål, må hälsovårdsnämnden förordna, i fråga om undersökning, som

i andra stycket sägs, att denna skall ske dagligen, och beträffande annan undersökning,

att densamma skall äga rum oftare än vad eljest är fallet. I

fråga örn undersökning, som i andra stycket sägs, må förordnandet ej återkallas,

förrän två på varandra följande undersökningar utvisat, att vattnet

åter är tjänligt för sitt ändamål.

Antalet personer, som tillhandahålles vatten från visst vattenverk, skall

beräknas efter det genomsnittliga antalet under nästföregående kalenderår.

4 §.

Giver fysikalisk-kemisk eller bakteriologisk undersökning vid handen, att

det undersökta vattnet är otjänligt för sitt ändamål, och kan dess användande

för nämnda ändamål medföra uppenbar hälsofara, må hälsovårdsnämnden,

då otjänligheten är av fysikalisk-kemisk art, förelägga vattenverkets

ägare att avstänga tillförseln av vatten för ändamål, varom i 1 § förmäles,

och eljest antingen förbjuda, att vattnet utan föregående kokning

användes för nämnda ändamål eller meddela föreläggande som nyss sagts.

Förbud eller föreläggande skall gälla tills vidare intill dess beskaffenheten

av vattnet i viss angiven grad förbättrats.

Föreläggande att avstänga vattenledning må meddelas allenast i den mån

vederbörande brandmyndighet finner sådant avstängande kunna ske utan

att tillgången på vatten vid eldsvåda äventyras.

5 §.

Fysikalisk-kemisk undersökning må utföras allenast av statens institut

för folkhälsan eller av den, som av medicinalstyrelsen förklarats behörig därtill.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

Bakteriologisk undersökning må utföras allenast av statens institut för

folkhälsan, av statens bakteriologiska laboratorium eller av den, som av medicinalstyrelsen

förklarats behörig därtill.

Närmare föreskrifter om förvärv av kompetens för fysikalisk-kemisk och

bakteriologisk undersökning meddelas av Konungen.

6 §■

Den som utfört fysikalisk-kemisk eller bakteriologisk undersökning har

att däröver omedelbart upprätta protokoll och tillställa vederbörande hälsovårdsnämnd

avskrift därav i två exemplar. Ena exemplaret skall av nämnden

överlämnas till förste provinsialläkaren eller med denne likställd förste

stadsläkare.

7 §•

På Konungen ankommer att fastställa taxa för fysikalisk-kemisk och bakteriologisk

undersökning.

8 §•

Hälsovårdsnämnd har att ägna tillsyn åt utrustningen och skötseln av vattenverk.

Förefinnes härutinnan märklig brist, som kan menligt inverka på

beskaffenheten av vattnet, skall nämnden förelägga verkets ägare att vidtaga

för bristens avhjälpande tjänliga åtgärder, såvida dessa icke medföra

oskäliga kostnader.

9 §•

Hälsovårdsnämnd äger uppdraga åt någon sin ledamot eller tjänsteman

att på nämndens vägnar meddela förordnande, som i 2 § tredje stycket eller

3 § femte stycket sägs. Förordnande, som med stöd av sådant uppdrag meddelats,

skall anmälas inför nämnden vid dess nästa sammanträde. Genom

sådant förordnande får vite icke föreläggas.

10 §.

Ställer sig ägare av vattenverk icke bestämmelse i denna förordning eller

med stöd därav meddelad föreskrift till efterrättelse, äger hälsovårdsnämnden

förelägga den tredskande viss tid för vidtagande av den åtgärd, beträffande

vilken försummelse föreligger.

11 §•

De befogenheter som enligt hälsovårdsstadgan och andra författningar

tillkomma och de skyldigheter som enligt samma författningar åvila medicinalstyrelsen,

länsstyrelse, hälsovårdsnämnd, tjänsteläkare och andra myndigheter

i frågor, som äga samband med den allmänna hälsovården, skola,

i den mån därom ej särskilt stadgas i denna förordning, i tillämpliga delar

gälla jämväl i avseende å kontrollen av vattenledningsvatten. Ådömes vite,

skall vad i 61 § hälsovårdsstadgan föreskrives gälla i fråga om nämnda vite.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

5

Bestämmelserna i 60 § hälsovårdsstadgan om rätt dels att anföra besvär

över beslut av hälsovårdsnämnd och länsstyrelse, dels ock för nämnda myndigheter

att förordna, att beslut skall utan hinder av besvär lända till efterrättelse,

skola äga motsvarande tillämpning i fall då beslut meddelats enligt

denna förordning.

12 §.

Medicinalstyrelsen har att meddela närmare föreskrifter angående sättet

för utförande av fysikalisk-kemisk och bakteriologisk undersökning samt om

avfattandet av protokoll över sådana undersökningar.

Medicinalstyrelsen skall därjämte utfärda allmänna råd och anvisningar

till ledning för bedömandet av undersökningarna.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1942.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

Förslag

till

Förordning

om tillägg till hälsovårdsstadgan den 19 juni 1919 (nr 566).

Härigenom förordnas, att till vardera av 9 och 44 §§ hälsovårdsstadgan den

19 juni 1919 skall fogas ett nytt moment, det till 9 § fogade betecknat 5 mom.

och det till 44 § fogade betecknat 4 morn., av följande lydelse:

9 §•

5 mom. Om kontroll av vattenledningsvatten är särskilt stadgat.

44 §.

4 mom. Om kontroll av vattenledningsvatten är särskilt stadgat.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1942.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

7

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14 februari

1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, anmäler, att fråga väckts

om genomförandet av författningsbestämmelser rörande kontroll av vattenledningsvatten

samt anför:

Med skrivelse den 8 april 1940 har styrelsen för statens institut för folkhälsan

överlämnat en inom institutet verkställd utredning med förslag rörande

kontroll av dricks- och hushållsvatten, som tillhandahålles i vattenledning

inom städer och stadsliknande samhällen. Styrelsen har tillika —

under förklaring att den funne det angeläget, att en effektiv kontroll i nämnda

hänseende snarast komme till stånd — hemställt, att i sådant syfte åtgärder

i huvudsaklig anslutning till det framlagda förslaget måtte vidtagas.

över utredningen med tillhörande förslag hava efter remiss yttranden avgivits

av medicinalstyrelsen, Överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Uppsala,

Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Örebro och Västernorrlands

län, livsmedelslagstiftningssakkunniga, svenska stadsförbundet, svenska

landskommunernas förbund, svenska teknologföreningen samt svenska kommunal-tekniska

föreningen. Jämlikt föreskrift i remissen hava Överståthållarämbetet

och länsstyrelserna i ärendet hört, Överståthållarämbetet Stockholms

stadsfullmäktige och förste stadsläkaren i Stockholm samt länsstyrelserna

förste provinsialläkaren samt kommunala representationer i respektive

läns städer, köpingar och municipalsamhällen ävensom i ytterligare några

kommuner enligt vederbörande länsstyrelses eget bestämmande.

Jag anhåller nu att få upptaga till behandling det av styrelsen för statens

institut för folkhälsan framlagda förslaget.

Gällande bestämmelser och tidigare förslag i ämnet.

Innan jag närmare redogör för ifrågavarande utredning, vill jag i korthet

beröra de bestämmelser, som flir närvarande finnas örn dricks- och hushållsvatten

m. m. ävensom ett i förevarande ämne tidigare framlagt författningsförslag.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

Hälsovårdsstadgan den 19 juni 1919 (nr 566) innehåller såväl i det kapitel,

som rör förhållandena i städer och sladsliknande samhällen (1 kap.),

som i kapitlet rörande allmänna hälsovården på landet (2 kap.) bestämmelser

om vatten för hushållsbehov.

I fråga om städer och stadsliknande samhällen nämnas sålunda bland

hälsovårdsnämndens allmänna åligganden dess skyldighet att verka för att

i staden (samhället) finnes ymnig och lätt tillgång på gott vatten till dryck,

matlagning och andra hushållsbehov samt tjänligt vatten för renhållningen,

samt att för tillgodoseendet av nämnda ändamål allmänna vattenledningar

anläggas (1 § andra stycket). Speciella bestämmelser om hälsovårdsnämnds

åligganden i fråga om vattenförsörjningen återfinnas i 9 § under rubriken

Om vatten och is för hushållsbehov. Enligt paragrafens 1 mom. skall hälsovårdsnämnd

hålla noggrann tillsyn över beskaffenheten av vattnet på de

ställen, där sådant hämtas för att användas till dryck, matlagning och andra

hushållsbehov. Särskilt skall hälsovårdsnämnden tillse, att brunnar och källor,

som äro belägna på allmänna platser eller inne på gårdar eller tomter,

äro ändamålsenligt överbyggda och i övrigt så inrättade, att ytvatten eller

orenlighet ej intränger i dem. I 2 mom. stadgas, att vattnet i brunn, källa

eller vattenledning, vare sig denna är avsedd för allmänt eller enskilt begagnande,

ej må av någon förorenas, samt att detsamma skall gälla i fråga om

vattnet vid allmänt vattenhämtningsställe vid sjö, vattendrag eller kanal. Vad

i 3 mom. stadgas har avseende å is för hushållsbehov. Paragrafens 4 —

och sista — mom. giver hälsovårdsnämnd befogenhet att, när omständigheterna

därtill föranleda, förbjuda hämtning av vatten från visst vattenhämtningsställe.

överträdelse av bestämmelse i 9 § 2 mom. eller förbud, som

hälsovårdsnämnd meddelat med stöd av 9 § 4 morn., är belagd med dagsböter

(27 §).

Likartade ehuru mindre vittgående bestämmelser gälla för landet. Hälsovårdsnämnd

på landet är sålunda ålagd verka för att invånarna i hälsovårdsområdet

— såsom regel bildar varje kommun på landet sådant område —

äga ymnig och lätt tillgång på gott vatten till dryck och matlagning och att

särskilt på platser med större sammanträngd befolkning vattenledning anlägges

(35 § andra stycket). De speciella bestämmelserna om vatten och is

för hushållsbehov återfinnas i 44 § under rubriken örn vatten och is för hushållsbehov.

Enligt denna paragraf skall hälsovårdsnämnd hålla tillsyn över

beskaffenheten av vattnet på de ställen, där sådant hämtas för att användas

till dryck, matlagning och andra hushållsbehov. Särskilt skall hälsovårdsnämnd

tillse, att brunnar och källor äro så inrättade, att ytvatten eller orenlighet

ej intränger i dem (1 inom.). Paragrafens övriga mom. (2 och 3 mom.)

hava samma sakliga innehåll som 9 § 2 och 4 mom. De till 44 § knutna ansvarsbestämmelserna,

vilka återfinnas i 52 §, överensstämma med stadgandena

i 27 §.

För efterlevnaden av bestämmelserna i hälsovårdsstadgan finnas vissa för

stad och land likalydande eller gemensamma bestämmelser, vilka i detta

sammanhang kunna vara av intresse. Då hälsovårdsnämnd antingen omedel
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

bart eller efter förutgångna råd eller uppmaningar finner sig böra i särskilt

fall meddela föreläggande eller förbud, äger sålunda nämnden fastställa vite

för underlåtenhet att ställa sig föreläggandet eller förbudet till efterrättelse,

därest ej särskild påföljd härför finnes bestämd i hälsovårdsstadgan, annan

allmän författning eller i viss annan ordning (29 och 53 §§). Högsta tillsynen

över allmänna hälsovården i riket tillkommer medicinalstyrelsen, som har

att i sådant avseende till ledning för vederbörande hälsovårdsnämnd meddela

nödiga råd och anvisningar (55 § 1 morn.). Länsstyrelserna skola vaka

över att kommuner, hälsovårdsnämnder samt vederbörande läkare fullgöra

sina åligganden i avseende å allmänna hälsovården, för vilket ändamål länsstyrelse

äger att, därest sådant finnes vara av nöden, förelägga lämpliga

vitén. När det genom vederbörande läkares eller nämnds anmälan eller på

annat sätt kommer till länsstyrelses kunskap, att i stad eller på landet förefinnas

missförhållanden i avseende på allmänna hälsovården, skall länsstyrelsen

tillse, att tjänliga åtgärder för deras avhjälpande vidtagas (55 § 2

morn.). Underlåter någon att utföra arbete eller vidtaga annan åtgärd, som

jämlikt hälsovårdsstadgan eller de i enlighet därmed givna föreskrifterna

åligger honom, och fullgör han icke genast eller inom föreskriven tid efter

därom från hälsovårdsnämnden erhållen tillsägelse vad han försummat, eller

kan han icke med sådan tillsägelse anträffas, äger nämnden att, där så

anses nödigt, låta på den försumliges bekostnad verkställa arbetet eller

åtgärden mot lega (57 §). Jämväl polismyndigheter och kronobetjäning

hava tillagts uppgifter i fråga örn tillsyn beträffande allmänna hälsovården

(56 §).

Förste provinsialläkare, provinsialläkare m. fl. tjänsteläkare äro i allmänna

läkarinstruktionen den 19 december 1930 (nr 442) ålagda vissa skyldigheter

i avseende å allmänna hälsovården. Förste provinsialläkare skall sålunda,

bland annat, med oavlåtlig uppmärksamhet vaka över iakttagandet av de

för allmänna hälso- och sjukvården meddelade föreskrifterna och jämväl i

övrigt ägna tillsyn åt hälsovårdsförhållandena i allmänhet, särskilt å platser

med större sammanträngd befolkning ävensom vid industriella anläggningar

med större arbetsstyrka (§ 9 mom. 1). Provinsialläkare skall giva noga akt på

de förhållanden, vilka kunna inverka på befolkningens hälsa, och vid lämpliga

tillfällen i dylikt avseende meddela upplysningar och råd (§ 26 mom. 1).

För sådant ändamål bör provinsialläkare taga kännedom om, bland annat,

beskaffenheten av vallen, som användes till dryck eller matlagning, ävensom

diirav härflytande hälsovådliga förhållanden (§ 26 mom. 2). Vad sålunda är

föreskrivet för provinsialläkare gäller i tillämpliga delar för extra provinsialläkare,

stadsläkare samt köpings- och municipalläkare (§§ 42, 48 och 53).

Det betänkande, som den 28 november 1921 avgavs av en av Kungl. Majit

den 5 maj 1916 tillsatt kommitté med uppdrag att verkställa utredning och

avgiva förslag angående enhetlig, utvidgad livsmedelslagstiftning innehöll,

bland annat, förslag lill kungörelse med vissa bestämmelser rörande kontroll

över vattenledningar.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

Förslaget innebar i huvudsak skyldighet för den, som utförde ny vattenledningsanläggning

eller å bestående anläggning genomförde sådan förändring

att vattnets tillräcklighet, beskaffenhet eller renhetsgrad kunde tänkas

bliva i avsevärd grad paverkad, att före företagets påbörjande göra anmälan

hos medicinalstyrelsen, som vid prövning av anmälan ägde påkalla ändringar

i förslaget. Redan bestående anläggning kunde underkastas inspektion

av medicinalstyrelsen, som kunde låta företaga erforderliga undersökningar

med avseende å vattnet. Förekom anledning till anmärkning mot vattnets

beskaffenhet, ägde medicinalstyrelsen meddela föreskrift om kontroll och

andra åtgärder för avlägsnande av olägenheterna. Ägare av anläggning skulle

vara skyldig iakttaga av medicinalstyrelsen utfärdade föreskrifter rörande anläggningens

drift och skötsel.

Förslaget har icke lagts till grund för lagstiftning, och några speciella bestämmelser

om kontroll av vattenledningsvatten finnas för närvarande icke.

I ett särskilt hänseende hava dock vissa fordringar uppställts på beskaffenheten

av det vatten, som kommer till användning. Det föreskrives sålunda

i 6 § mejeristadgan den 22 maj 1936 (nr 174), att vatten, som användes vid

beredning av mejeriprodukter eller till sköljning av kärl, redskap, rörledningar

eller maskiner, vilka kunna komma i direkt beröring med mjölk,

grädde eller mejeriprodukter, skall vara av härför lämplig beskaffenhet. Enligt

21 § andra stycket samma stadga äger lantbruksstyrelsen meddela de

närmare föreskrifter, som må finnas erforderliga för tillämpningen av bestämmelserna

i stadgan. Med stöd därav har lantbruksstyrelsen genom kungörelse

den 16 november 1937 angivit vissa fysikaliska egenskaper, som vatten,

vilket kommer till användning för nyss nämnda ändamål, skall äga, och

vissa fordringar, vilka sådant vatten skall uppfylla vid kemisk och bakteriologisk

undersökning. Därjämte lämnas vissa föreskrifter rörande beskaffenheten

av vattentäkten ävensom bestämmelser till skydd mot dennas

förorenande.

Vattenförsörjning-en i städer och stadslikt! ande samhällen.

Örn vattenförsörjningen i rikets samtliga städer, köpingar och municipalsamhällen

kan kännedom erhållas genom uppgifter, vilka på anmodan av

1936 års livsmedelslagstiftningssakkunniga lämnats av respektive hälsovårdsnämnder.

Uppgifterna avse tillståndet den 31 december 1938. Följande

sammanställning av dessa uppgifter ingår i den av statens institut för folkhälsan

framlagda utredningen.

Av rikets dåvarande 116 städer hade lil allmän vattenledning; av 52

köpingar hade 31 och av 231 municipalsamhällen 78 likaledes allmän vattenledning.

Av samtliga städers befolkning 2,235,903 personer bodde 99 %>,

av köpingarnas 112,955 personer bodde 73 % och av municipalsamhällenas

308,634 invånare bodde 52 °/o i samhällen, som hade allmän vattenledning.

Ingalunda alla invånarna i de med vattenledning försedda samhällena hade

dock i verkligheten tillgång till denna förmån. De flesta samhällena hade

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

nämligen ytterområden av högst växlande storlek, dit ledningar icke voro

utdragna.

Av de lil städerna med allmänna vattenledningar använde 34 uteslutande

ytvatten och 54 uteslutande grundvatten, i 23 fall förekom bådadera. För de

31 köpingarna voro motsvarande tal 7 med ytvatten, 22 med grundvatten

och 2 med bådadera och av de 78 municipalsamhällena hade 27 ytvatten,

45 grundvatten och 6 bådadera. (Konstgjort grundvatten räknades som ytvatten.

)

I samtliga de 57 städer där ytvatten (enbart eller jämte grundvatten) kom

till användning underkastades vattnet rening i någon form; enbart klorering

synes icke hava förekommit i mer än ett fall. Av de 9 köpingarna med

ytvatten hade 1 icke någon som helst reningsanordning och i 2 förekom

endast klorering. Av de 33 municipalsamhällena med ytvatten i ledningsnäten

saknade 2 alla reningsanordningar och 3 hade nöjt sig med enbart klorering.

Av de 152 samhällen, där grundvatten kom till användning, undergick

vattnet i 88 fall rening i något avseende; vanligen gällde det att befria vattnet

från järn, mangan eller aggressiv kolsyra.

Den synnerligen viktiga frågan om regelbunden kontroll av det tillhandahållna

vattnets beskaffenhet har även varit föremål för utredning. Regelbunden

fysikalisk och kemisk undersökning torde förekomma i ett flertal

samhällen. Vad som därvid särskilt prövas är vattnets lukt, smak, genomskinlighet

och dess vätejonkoncentration (pH) samt dess järnhalt och hårdhet.

I huru stor utsträckning dylika undersökningar utföras är dock icke

närmare bekant.

Rörande den bakteriologiska kontrollen föreligga däremot utförliga uppgifter.

Sålunda gjordes regelbundna bakteriologiska undersökningar blott i

40 av våra 57 städer med ytvatten. Av 9 köpingar och 33 municipalsamhällen

med ytvatten förekommo regelbundna bakteriologiska undersökningar

blott i 3 resp. 13 fall. I 13 städer och i 7 andra samhällen företogos dessa

undersökningar med intervaller, som voro längre än en månad. Av de 121

samhällena med uteslutande grundvatten läto endast 12 regelbundet undersöka

konsumtionsvattnet i bakteriologiskt hänseende, och endast i 6 fall

skedde detta så ofta som en gång i månaden eller oftare. — De bakteriologiska

undersökningsmetoderna torde vara ganska skiftande.

Statens instituts för folkhälsan utredning''.

Allmänna synpunkter.

I den av statens institut för folkhälsan framlagda utredningen framhålles,

att trygghet mot att användandet av dricksvatten medförde lara lör människors

trevnad och hälsa vunnes allenast genom kontroll av vattnet i två

olika hänseenden, nämligen dels undersökning av bakteriehalten i vattnet,

dels ock undersökning, huruvida vattnet i fysikaliskt och kemiskt hänseende

kunde anses olämpligt eller farligt.

Vad den bakteriologiska undersökningen anginge framhålles det såsom i

hög grad otillfredsställande, alt dylik undersökning skedde i så ringa utsträckning

som lin vore fallet. Örn dricksvatten av någon anledning infekterades

med sjukdomsalstrande bakterier, råkade ett stort antal människor

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

i överhängande fara att insjukna. Man antingen visste eller hade goda grunder

antaga, att vattnet kunde förmedla överförandet till människor och djur

av bl. a. följande infektionssjukdomar: kolera, tyfus, paratyfus, dysenteri

(rödsot), mjältbrand, barnförlamning, undulantfeber (kastsjuka) och Weds

sjukdom (smittsam gulsot). Dessutom kunde ägg och larver av parasitiska

maskar, som levde hos människor eller djur, spridas genom vatten. — Användes

ytvatten som råvatten, kunde det alltid misstänkas, att vattnet förde

smitta, och om reningsanordningar saknades, vore otillräckliga eller tillfälligtvis

icke fungerade tillfredsställande, kunde svåra vattenepidemier uppstå.

Dylika vattenepidemier vore icke heller sällsynta, och i utredningen lämnas

en redogörelse för några sådana under senare år inträffade epidemier.

Vid bakteriologisk undersökning av vatten borde bestämmes:

1) totalantalet (relativt hastigt växande) bakterier;

2) antalet till coli-terogenesgruppen hörande bakterier.1

Örn så ansåges erforderligt, borde även bestämmas:

3) antalet till grupp 2) hörande bakterier, vilka vore termoresistenta.

Det måste enligt utredningen anses vara ett observandum, som kunde

giva anledning till översyn av vattenverket, örn antalet gelatinabakterier (d.

v. s. det antal bakterier, som framkommer vid den i det föregående under

1) angivna bestämningen) vid 22° överstege 100 per ml., om antalet coliaerogenes

vid 37° överstege 20 per liter och antalet coli-aaerogenes vid 45°

10 per liter. I synnerhet vore detta fallet, örn samtliga dessa tre minimisiffror

överskredes hos ett och samma vattenprov. Beträffande råvatten torde det enligt

utredningen vara meningslöst att fastställa några siffror för bakteriehalten,

vilka icke finge överskridas. Ofta nog kunde ett samhälle befinna sig i

den situationen, att en vattentäkt måste användas, även örn vattnet vore

ganska undermåligt från hygienisk synpunkt. Så mycket torde det kunna

sägas, att ett råvatten med i regel mer än 1,000 termostabila coli per liter

måste genomgå reningsanordningar, som vore vida mer omsorgsfulla och noggranna

än om colihalten vore lägre.

Det framhålles vidare i utredningen, att det ej läte sig göra att installera

sådana anordningar vid vattenverken, att alla risker en gång för alla vore

uteslutna och kontroll därför onödig. Vattentäkten vore nämligen underkastad

ständiga växlingar, och reningsanordningarna vore ofullkomliga. Regelbunden

kontroll av dricksvattnet borde därför komma till stånd.

Vad beträffade fysikalisk-kemisk undersökning av dricksvatten framhålles

i utredningen, att man sedan gammalt uppställde vissa fordringar å dricksvatten

såväl i fysikaliskt som i kemiskt hänseende.

Vad den fysikaliska beskaffenheten av dricksvatten anginge krävdes, att

vattnet skulle vara klart, färglöst eller i det närmaste färglöst samt fritt från

främmande lukt eller smak.

Dessa bakterier användas oftast såsom mätare på ett vattens förorening med tarmuttömningar.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

13

Beträffande beskaffenheten av dricksvatten i kemiskt hänseende måste enligt

utredningen ur hygienisk synpunkt fordras, att vattnet icke innehölle

ämnen, som genom giftverkan kunde vara skadliga för människor, alt det ej

i nämnvärd grad finge innehålla ämnen, som härstammade från människors

eller djurs tarmuttömningar, att det ej finge innehålla i och för sig oskadliga

ämnen i sådan mängd, att vattnet på grund därav bleve mindre användbart

för hushållsändamål, samt att det ej i övrigt finge innehålla ämne,

som gjorde vattnet oaptitligt och därigenom minskade dess användbarhet.

I utredningen redogöres närmare för de i vatten förekommande ämnen, som

i nyss anförda hänseenden i allmänhet uteslöte eller förminskade dess användbarhet.

Förslag till författningsbestämmelser.

Den av statens institut för folkhälsan framlagda utredningen utmynnar i

förslag till kungörelse om ändrad lydelse av 9, 12 och 47 §§ i hälsovårdsstadgan

den 19 juni 1919 samt kungörelse med bestämmelser rörande hygienisk

kontroll av vatten i vissa vattenledningar m. m. Ifrågavarande förslag torde

såsom bilaga (Bilaga A) få fogas till protokollet i detta ärende.

Utredningens förslag till ändringar i hälsovårdsstadgan innebär — förutom

införande i stadgan av en hänvisning till den av utrednigen föreslagna kungörelsen

om kontroll av vattenledningsvatten — vissa tillägg, innefattande

bestämmelser rörande dem, som arbeta i vattenledningsverk för tillhandahållande

av dricks- och hushållsvatten. För sådan person skulle sålunda —

i likhet med vad redan nu enligt 12 § 1 mom. och 47 § 1 mom. gäller i fråga

om vissa andra yrkeskategorier — stadgas skyldighet att under arbetet iakttaga

noggrann renlighet. Vidare föreslås det stadgandet, att envar, som önskade

anställning inom vattenledningsverk med huvudsaklig verksamhet

inom område, där vattnet renades eller bereddes, skulle vara skyldig att före

anställningens början förete intyg av läkare, att han icke lede av sjukdom

eller vore bärare av smitta, som kunde spridas med dricksvatten.

Den huvudsakliga innebörden av förslaget till kungörelse örn kontroll av

vatten i vissa vattenledningar är följande:

Kungörelsen äger utan särskilt förordnande tillämpning å vatten, som

inom område, där 1 kap. hälsovårdsstadgan länder till efterrättelse, för allmänt

bruk distribueras i vattenledning till dryck, matlagning m. m. Efter

förordnande av medicinalstyrelsen kan kungörelsen därjämte bliva tillämplig

dels inom område, där 2 kap. hälsovårdsstadgan gäller, dels ock i fråga

om vatten, som i viss vattenledning distribueras för enskilt bruk till dryck,

matlagning m. m. Hälsovårdsnämnd är skyldig föranstalta örn att sådant

vatten, varå kungörelsen är tillämplig, med regelbundna tidsmellanrum underkastas

dels fysikalisk-kemisk, dels ock bakteriologisk undersökning. För

båda slagen av undersökningar meddelas i kungörelsen bestämmelser örn

längden av de tidsperioder, som må förflyta mellan varje undersökning;

möjlighet och i vissa fall .skyldighet till avvikelse härifrån finnas dock. På

grund av resultatet av verkställd undersökning kan skyldighet uppkomma

för hälsovårdsnämnd att vidtaga vissa åtgärder.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

I kungörelsen finnas ock bestämmelser örn behörigheten att verkställa de

föreskrivna vattenundersökningarna.

Yttranden om behovet av lagstiftning.

I de avgivna yttrandena har behovet av lagstiftning av den art, varom nu

är fråga, allmänt vitsordats.

Livsmedelslagstiftningssakkunnigci upplysa i sitt remissyttrande, att de —

med hänsyn till att det av institutet för folkhälsan framlagda förslaget vore

beroende på Kungl. Maj:ts prövning — ansett sig icke böra föreslå några

särskilda bestämmelser rörande beskaffenheten av vatten i vattenledningar

för allmänt bruk eller kontroll av sådant vatten. Något hinder kunde därför

icke anses föreligga att nu framlägga förslag till lagstiftning på grundval av

folkhälsoinstitutets förslag. Det kunde visserligen ifrågasättas, huruvida icke

bestämmelserna i nämnda förslag borde infogas i den livsmedelsstadga, som

de sakkunniga hade under utarbetande. Den hygieniska kontrollen av vattenledningsvatten

krävde emellertid betydligt mera detaljerade föreskrifter än

den allmänna livsmedelskontrollen. Dessa föreskrifter syntes därför lämpligen

böra inflyta i en särskild författning. —- De sakkunniga holle för sin

del före, att behovet av en enhetligt anordnad kontroll av vattenledningsvattnet

vöre allmänt erkänd. Det föreliggande förslaget syntes de sakkunniga

vara väl ägnat att läggas till grund för föreskrifter rörande en sådan kontroll.

Föreståndaren för statens bakteriologiska laboratorium, professorn C. A.

Kling, vars yttrande i ärendet inhämtats av medicinalstyrelsen, anför, att frågan

om kontroll av dricks- och hushållsvatten sedan många år på det epidemiologiska

området tilldragit sig uppmärksamhet, och dess lösning hade

med åren synts allt mera trängande. Bristande kontroll över vattenförsörjningen

hade i många samhällen öppnat möjligheter till en smittspridning,

som genom tillbörlig övervakning bort kunna undvikas. Utredningens förslag

syntes därför böra i princip livligt tillstyrkas. Den minskade smittrisk, som

därigenom kunde åstadkommas, torde vara väl värd de med kontrollen förenade

kostnaderna, vilka måste anses mycket blygsamma i jämförelse med de

stående utgifter, som vattenförsörjningen i övrigt medförde.

Svenska stadsförbundet framhåller, att, även örn kontrollen över dricksoch

hushållsvatten för åtskilliga städers del redan nu torde vara fullt betryggande

ordnad, generella föreskrifter på området dock vore väl motiverade.

Förbundet gåve därför sin principiella anslutning till tanken på en lagfäst

kontroll.

Svenska teknologföreningen yttrar, att genomförandet av Be i utredningen

framlagda förslagen på många håll komme att medföra i jämförelse med nuvarande

förhållanden betydligt mera omfattande kontroll av vattenledningsvattnets

hygieniska beskaffenhet, samt att därigenom ett föreliggande behov

otvivelaktigt tillgodosåges. Den föreslagna kontrollen måste dock enligt föreningen

få begränsad betydelse för förhindrandet av uppkomsten av epide
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

15

mier. Orsakerna till det distribuerade vattnets stundom mindre tillfredsställande

beskaffenhet vore nämligen av teknisk art — brister i anläggningarnas

planläggning, konstruktion och drift — och bleve genom kontrollen först i

efterhand uppdagade. Föreningen påpekar, att det därför läge nära till hands

att till diskussion upptaga jämväl frågan örn vidtagandet av åtgärder av förebyggande

natur. I nämnda hänseende föreslår föreningen auktorisering av

utredningsmän och konstruktörer av vattenverk, införande av föreskrift, att

uppgjorda förslag till vattenverk måste, om de skola bringas till utförande,

godkännas av lämplig statlig myndighet, uppställande av kompetensfordringar

å den ansvariga personalen vid hygieniskt riskfyllda vattenverk samt införande

av bestämmelser örn vattenverkens konstruktion, om regelbunden

kontroll av driften vid verken samt rörande skyldighet att låta registrera

vattenverk.

De kommunala myndigheterna i åtskilliga mindre samhällen hava — utan

att likväl bestrida behovet över huvud av bestämmelser örn kontroll av vattenledningsvatten

-— framhållit, att för det egna samhällets del kontrollföreskrifter

av föreslagen art icke vore av nöden.

Helt avvisande till förslaget att vidtaga lagstiftningsåtgärder på förevarande

område ställa sig stadsfullmäktige i Borås. Såsom motivering anföres, att

den kontroll, som förekommit därstädes, syntes hava fungerat på ett fullt

tillfredsställande sätt. Tillräcklig anledning förelåge ej att genom allmän lagstiftning

införa nya, tämligen komplicerade och sannolikt även kostbara kontrollåtgärder,

rapportsystem och annat, som därmed ägde sammanhang.

Jag delar den uppfattning, åt vilken i ärendet allmänt givits uttryck, att

det är av vikt, att kontroll i viss utsträckning kommer till stånd i fråga om

beskaffenheten ur hygienisk synpunkt av vattenledningsvatten, som tillhandahålles

för dryck, hushållsändamål m. m. På många håll, framför allt i de

större städerna, är den kontroll, som vattenledningsvattnet redan nu underkastas,

så anordnad, att något behov av reglerande lagstiftning i ämnet ej

förefinnes. Annorstädes äro emellertid förhållandena på detta område icke

lika föredömligt ordnade. Belysande härvidlag synes mig den omständigheten

vara, att under år 1939 vattenepidemier — rödsot eller tyfus — i tre

fall utbrutit i samhällen, där någon regelbunden bakteriologisk övervakning

av dricksvattnet icke förekommit. Då kontroll av att vattnet är hygieniskt

oklanderligt och att förefintliga reningsanordningar fungera tillfredsställande

väsentligt underlättar möjligheterna att förhindra uppkomsten av vattenepidemier,

synes det mig utgöra en kännbar brist, att sådan kontroll hittills

icke varit påbjuden.

Alt den föreslagna kontrollen medför ökade kostnader för många samhällen

är uppenbarligen oundvikligt. Främst blir detta naturligen fallet inom

de orter, där hittills icke förekommit någon kontroll. Legal kontroll å dricksvatten

från vattenledningar kan emellertid anordnas för överkomliga kostnader.

Med hänsyn till arten av de skäl, som tala för sådan kontroll, bör

kostnadsfrågan därför icke tillmätas avgörande betydelse vid bedömandet,

Departe
ments
chefen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

huruvida kontroll skall anordnas eller ej, utan först då det gäller att bestämma,

vilken omfattning som bör givas kontrollen. Till denna senare fråga

vill jag i det följande återkomma.

Av svenska teknologföreningen hava föreslagits vissa reglerande bestämmelser

örn vattenverks uppförande, driften av sådant verk m. m. Då någon

närmare utredning angående dessa spörsmål icke föreligger och de därförutan

icke synas böra bringas till genomförande, saknar jag anledning att nu

taga ställning till desamma. Det torde emellertid böra förutskickas, att frågan

örn tillsyn å utrustningen och skötseln av vattenverk icke lämnats obeaktad

i det förslag jag ämnar förorda.

Under hänvisning till det nu anförda vill jag föreslå, att riksdagens yttrande

inhämtas över förslag till författningsbestämmelser angående kontroll

av vattenledningsvatten. Det inom statens institut för folkhälsan utarbetade

förslaget till kungörelse med bestämmelser rörande hygienisk kontroll av vatten

i vissa vattenledningar m. m. torde kunna läggas till grund för de erforderliga

författningsbestämmelserna. Jag förordar vidare, att riksdagens yttrande

inhämtas jämväl över förslag till vissa med nyssnämnda kontrollbestämmelser

sammanhörande tillägg till hälsovårdsstadgan.

Inom socialdepartementet hava fördenskull, med beaktande av de yttranden,

som avgivits i ärendet, utarbetats förslag till förordning om kontroll av

vattenledningsvatten samt förordning örn tillägg till hälsovårdsstadgan den

19 juni 1919 (nr 566). Jag övergår nu till en redogörelse för dessa förslag,

i samband varmed det väsentliga innehållet av remissyttrandena jämväl

kommer att återgivas.

Departementsförslagen.

Förslaget till förordning om kontroll av vattenledningsvatten.

Förordningens tillämpningsområde.

Institutets förslag.

I 1 § av institutets för folkhälsan kungörelseförslag stadgas, att kungörelsen

skall äga tillämpning å vatten, som inom område, där 1 kap. hälsovårdsstadgan

är gällande, för allmänt bruk distribueras i vattenledning till dryck,

matlagning och annan beredning av livsmedel samt till renhållning av kärl

eller redskap, vilka användas vid tillredning och annan hantering av livsmedel.

Möjlighet beredes emellertid i 11 § att få räckvidden av kontrollbestämmelserna

utsträckt utöver vad 1 § angiver. Enligt 11 § första stycket skall

nämligen vad i kungörelsen är föreskrivet för område, där 1 kap. hälsovårdsstadgan

är gällande, även gälla område, inom vilket 2 kap. hälsovårdsstadgan

äger tillämpning, där medicinalstyrelsen, efter vederbörandes hörande,

sådant förordnar. I andra stycket av samma paragraf stadgas vidare, att

medicinalstyrelsen jämväl äger förordna, att författningens bestämmelser

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

17

skola gälla vatten, som i viss vattenledning distribueras för enskilt bruk till

ändamål, som i 1 § sägs.

Yttranden.

Vad först angår huvudregeln i institutets förslag, nämligen att bestämmelserna

skola äga tillämpning inom område, där

1 kap. hälsovårdsstadgan är gällande, yttrar länsstyrelsen

i Malmöhus län, att det torde vara avsett, att bestämmelserna skola tillämpas

beträffande vatten, som från allmän vattenledning distribueras inom stad

eller annat samhälle, där hälsovårdsstadgans föreskrifter rörande stad äro

gällande, och icke allenast å vatten, som från dylik vattenledning distribueras

»inom område, där 1 kap. hälsovårdsstadgan är gällande». Enligt 32 § hälsovårdsstadgan

gälla nämligen föreskrifterna i 1 kap. endast för stads planlagda

område, därest ej i angiven ordning blivit bestämt, att nämnda föreskrifter

skola tillämpas jämväl inom område, som ej vore planlagt.

Samma påpekande att 1 kap. hälsovårdsstadgan inom stad endast gäller

stadsplanelagt område göres av svenska kommunal-tekniska föreningen. Den

inskränkning i kontrollens omfattning, som följde av nämnda förhållande,

bleve dock enligt föreningens mening mer eller mindre illusorisk genom att

medicinalstyrelsen enligt 11 § ägde efter vederbörandes hörande föreskriva, att

kontrollen skulle omfatta jämväl område, där 2 kap. hälsovårdsstadgan vore

tillämplig. Det sannolika och mest konsekventa torde enligt föreningens

åsikt bliva, att vad i kungörelseförslaget angivits såsom undantag i verkligheten

komme att bliva det normala. Föreningen funne önskvärt, att kontrollen

utsträcktes att gälla förslagsvis sådana vattenledningsverk, som distribuerade

vatten till minst 1,000 personer med rätt för medicinalstyrelsen att

i undantagsfall, där särskilda omständigheter det påkallade, efter vederbörandes

hörande föreskriva, att kontrollen skulle gälla jämväl i fråga om annat

vattenledningsverk.

Mot den i 11 § föreslagna bestämmelsen, enligt vilken kontrollen

kunde på grund av särskilt förordnande komma att omfatta

även område, där 2 kap. hälsovårdsstadgan gällde,

har gensaga riktats av kommunalfullmäktige i Tanums, Hallsbergs, Ramundeboda

och Själevads kommuner, vilka påyrka borttagande av möjligheten

att utsträcka kontrollen till sådant område. Såsom motivering härför anföra

kommunalfullmäktige i Hallsbergs kommun, att kontrollen kunde i fråga

örn mindre anläggningar — kommunala eller enskilda -— medföra ekonomiska

konsekvenser av stor räckvidd. Därigenom kunde en sådan legal kontroll

verka avskräckande och utgöra hinder för tillkomsten av nya dylika

anläggningar samt alltså direkt motverka, att allt flera av landsbygdens invånare

finge sin vattenförsörjningsfråga ordnad. — Kommunalfullmäktige

i Själevads kommun uppgiva, att inom kommunen finnas fem större vattenledningar,

vilka försåge omkring 6,200 av kommunens 11,000 invånare med

vatten. Vart och ett av dessa företag omhänderhades av en förening. Det

Bihang till riksdagens protokoll 19il. 1 sami. Nr 50-

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

btparle
mtnts
chefen.

skulle enligt kommunalfullmäktiges mening bliva för omständligt och dyrbart

om den föreslagna kontrollen skulle genom beslut av medicinalstyrelsen bliva

gällande för sådana företag på landsbygden.

Svenska landskommunernas förbund anser det enda riktiga vara att icke

göra skillnad mellan stad och land utan bestämma tillämpningsområdet uteslutande

med hänsyn till örn vattenledningen betjänade ett större antal konsumenter

eller om antalet konsumenter vore så litet, att av kostnadsskäl eller

andra orsaker kontroll ej kunde genomföras. Bleve vad institutet i 11 § föreslagit

genomfört och begagnade medicinalstyrelsen i visst fall sin befogenhet

enligt nämnda paragraf, kunde detta möjligen komma att tagas som

skäl för förslag örn förordnande, att hälsovårdsstadgans samtliga föreskrifter

om stad skulle gälla för det område, där vattenkontroll vöre anordnad.

Den kommunala förvaltningsenheten kunde därigenom komma att sönderbrytas

genom bildande av municipalsamhällen, utan att tillräckliga skäl härför

funnes.

Frågan örn det sätt, varpå beslut örn utsträckning av

kontrollen bör meddelas, har berörts i några yttranden.

Medicinalstyrelsen föreslår, att beslut om att kontrollbestämmelserna skola

gälla skall fattas, då det gäller vattenledning för enskilt bruk av hälsovårdsnämnd

och beträffande vattenledning för allmänt bruk inom område,

där 2 kap. hälsovårdsstadgan är gällande, av länsstyrelsen efter vederbörandes

hörande; i sistnämnda fall skall dock enligt styrelsens förslag beslutet

underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Överståthållarämbetet anser, att befogenheten att meddela förordnande i

de i förslagets 11 § angivna avseenden bör tillkomma icke medicinalstyrelsen

utan i stället länsstyrelsen. —- Länsstyrelsen i Örebro län finner annan ordning

för beslutanderätten i nämnda fall icke böra förekomma än den som

i 34 § hälsovårdsstadgan föreskrives beträffande förordnande om att hälsovårdsstadgans

bestämmelser örn stad skola gälla även för köping m. m. eller

alltså att beslut i frågan meddelas av länsstyrelsen och att detta beslut underställes

Kungl. Maj:ts prövning.

Eldigt institutets förslag gäller såsom huvudregel, att kontrollbestämmelserna

skola äga tillämpning inom område, där 1 kap. hälsovårdsstadgan är

gällande. Föreskrifterna i nämnda kapitel gälla utan särskilt förordnande för

stads planlagda område. För övriga delar av staden däremot gälla nämnda

föreskrifter allenast därest beslut därom fattats av länsstyrelsen antingen

efter framställning av stadsfullmäktige eller på länsstyrelsens eget initiativ

och efter stadsfullmäktiges hörande, i vilket senare fall frågan, i händelse

förslaget icke gillas av stadsfullmäktige, underställes Kungl. Maj :ts prövning.

Vidare bliva föreskrifterna i 1 kap. hälsovårdsstadgan i tillämpliga delar gällande

jämväl för köping, hamn, fiskeläge eller annat ställe med större sammanträngd

befolkning, där länsstyrelsen, efter vederbörandes hörande, förordnar

därom genom beslut, som skall underställas Kungl. Maj:ts prövning.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

19

Att förordningen bör utan prövning i det särskilda fallet vara tillämplig

inom varje område, där 1 kap. hälsovårdsstadgan är gällande, synes icke

behöva vara föremål för tvekan. Det i några remissyttranden uppställda

spörsmålet, huruvida icke detsamma bör gälla i fråga om sådant icke planlagt

område inom stad, för vilket föreskrifterna i 2 kap. hälsovårdsstadgan

tillämpas, är praktiskt sett av underordnad betydelse. I allmänhet torde

nämligen vattenledning inom dylikt område tillhandahålla samma vatten

som tillhandahålles inom stadens planlagda område. Därest så emellertid ej

är fallet, synas mig övervägande skäl tala för att vattnet jämväl i sådan

vattenledning underkastas periodisk kontroll. Jag förordar därför, att föreskrifterna

i den föreslagna förordningen förklaras vara utan vidare tillämpliga

för stad samt för område å landet, där hälsovårdsstadgans föreskrifter

rörande stad lända till efterrättelse.

Man bör enligt min mening — åtminstone för närvarande — icke uppställa

krav på anordnande av vattenkontroll i fråga örn alla vattenverk för allmänt

bruk, oberoende av deras omslutning. Genom att kontrollen förklaras gälla

för områden, där 1 kap. hälsovårdsstadgan länder till efterrättelse, samt för

stadsområden, även örn nämnda kapitel ej gäller därstädes, torde man för det

stora flertalet fall hava vunnit syftemålet att få vattenverk av betydenhet underkastade

kontroll. Det förekommer emellertid, att inom områden å landet,

varest 1 kap. hälsovårdsstadgan ej gäller, vattenverk finnas, i fråga

om vilka kontroll är synnerligen påkallad med hänsyn såväl till omslutningens

storlek som till avsaknaden av varje slag av reningsanordning. Det

är därför önskvärt, att möjlighet beredes att genom särskilt förordnande

få dylika vattenverk underkastade den tilltänkta kontrollen.

På spörsmålet huruvida vattenkontroll bör anordnas för område å landet,

varest 1 kap. hälsovårdsstadgan ej gäller, böra andra omständigheter icke

inverka än de, som sammanhänga med anordningarna vid inom området befintliga

vattenverk och dessas omslutning. Enbart det förhållandet att i

fråga örn visst område förordnande om vattenkontroll meddelats kan därför

icke med framgång tagas till intäkt för krav på att området skall bilda

municipalsamhälle i hälsovårdsavseende. De av svenska landskommunernas

förbund härutinnan uttryckta farhågorna torde därför vara ogrundade.

Enligt folkhälsoinstitutets förslag äger medicinalstyrelsen förordna, att

även vatten, som i viss vattenledning distribueras för enskilt bruk, skall

vara underkastat kontroll. Det torde icke heller kunna med fog betridas, att

ett dylikt förordnande kan under speciella omständigheter vara fullt motiverat.

Det torde exempelvis förekomma, att större industri- eller sjukvårdsanläggningar

hava sin vattenförsörjning ordnad genom eget vattenverk, vartill

utomstående ej äro anslutna. Är vattnet av bristfällig beskaffenhet, bliva

de sanitära olägenheter, som därav kunna uppstå, vittomfattande; de

komma därjämte att drabba personer, vilka ej äga något inflytande på frågan

örn bristernas avhjälpande. Samma synpunkter, som förestava anordnandet

av kontroll över allmänna vattenledningar av jämförbar storlek, göra

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

sig gällande i ett dylikt fall, och möjlighet att anordna kontroll över vattenverk

av nu nämnda art bör därför finnas.

Enligt folkhälsoinstitutets förslag är det lagt i medicinalstyrelsens hand

att meddela förordnande om utsträckning av vattenkontrollen såväl då förordnandet

avser allmänna vattenledningar inom område å landet, varest 1 kap.

hälsovårdsstadgan ej gäller, som då fråga är örn kontroll av vattenledning

för enskilt bruk. Vissa andra förslag beträffande frågan åt vem befogenheten

att meddela sådana förordnanden bör givas hava framställts under

remissbehandlingen. För egen del ansluter jag mig till vad Överståthållarämbetet

föreslagit i detta avseende, nämligen att nyssnämnda befogenhet

bör tillkomma länsstyrelse. Vederbörande hälsovårdsnämnd och vattenverksägare

böra höras i ärendet.

Ansvaret för att stadgad kontroll verkställes och att uppkomna brister

avhjälpas.

Institutets förslag.

Enligt folkhälsoinstitutets förslag åligger det hälsovårdsnämnd att föranstalta

om att vattenledningsvatten underkastas fysikalisk-kemisk eller bakteriologisk

undersökning (2 och 5 §§). Enligt 8 § 1 mom. skall hälsovårdsnämnd,

då fel i vattenledningsverk uppstår, som kan hava menlig inverkan

på vattnets beskaffenhet, ofördröjligen vidtaga åtgärder för felets avhjälpande.

Någon särskild motivering till att nämnda skyldigheter lagts å hälsovårdsnämnd

lämnas ej.

Yttranden.

I en till stadsfullmäktiges i Göteborg yttrande fogad promemoria av vattenverkschefen

i Göteborg anföres, att det i städer, vilka i likhet med Göteborg

hade uppdragit åt en särskild myndighet att ombesörja vattenverkets angelägenheter,

torde vara lämpligare, att skyldigheten att vidtaga åtgärder för

avhjälpande av fel i vattenverk komme att åvila nämnda styrelse i stället för,

såsom enligt institutets förslag, hälsovårdsnämnd. Vidare ifrågasättes i promemorian,

huruvida skyldigheten icke borde omfatta, förutom avhjälpandet

av eventuella fel vid vattenverket, jämväl avhjälpandet av olägenheter med

avseende å vattnets beskaffenhet, som kunde inträffa på grund av andra

omständigheter, exempelvis försämring av råvattnets beskaffenhet.

Stadsfullmäktige i Kungälv framhålla, att hälsovårdsnämnd icke vore en

sådan anslagsbeviljande myndighet, att den kunde disponera de anslagsmedel,

som kunde bliva behövliga för avhjälpande av fel i vattenverk, varför bestämmelsen

i 8 § 1 mom. borde utgå.

Länsstyrelsen i Örebro län och kommunalnämnden i Sköllersta kommun

erinra, att den ifrågasatta undersökningsskyldigheten borde åläggas vederbörande

vattenverksägare och icke hälsovårdsnämnderna, vilka borde handhava

den närmaste övervakningen över bestämmelsernas efterlevnad.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

21

Svenska stadsförbundet anför:

Då hälsovårdsnämnden är det lokala organet för hygienens övervakande,

må det i och för sig synas naturligt, om nämnden också får denna uppgift sig

tilldelad i avseende å vattenkontrollen. Ur kommunal förvaltningssynpunkt

torde dock måhända vissa invändningar mot anordningen förtjäna att något

övervägas. Det kan knappast anses riktigt tilltalande, att hälsovårdsnämnden

i en stad skulle genom förvaltningen helt utomstående kontrollanter

granska åtgärder, vidtagna inom en annan del av stadens förvaltning, och

detta oberoende av den sakkunskap vid uppkommande frågors behandling

vederbörande vattenverks ledning själv kan hava till sitt förfogande. Det

synes kunna ifrågasättas, att vattenverksstyrelserna finge till en central myndighet

årligen meddela, hur vattenkontrollen är ordnad och genom vilka personer

den skall ombesörjas. Till denna myndighet borde då självfallet rapporter

insändas fortlöpande. Även med denna anordning kunde det förbehållas

hälsovårdsnämnderna att taga initiativ till skärpt kontroll med ledning av från

centralmyndigheten överlämnade avskrifter av rapporterna eller etter anmälningar

i förekommande fall från myndigheten i fråga.

Svenska kommunal-tekniska föreningen yttrar:

I förslaget hava hälsovårdsnämnderna tillagts ett flertal åligganden, vilka

enligt föreningens mening rätteligen tillkomma styrelserna och därmed föreståndarna

för vattenledningsverken. De sistnämnda, som i detta fall utgöra

det verkställande organet och hava att ansvara för verkens drift och ekonomi.

böra nämligen hava skyldigheten såväl att ombesörja vederbörlig fysikalisk - kemisk och bakteriologisk undersökning som ock att vidtaga erforderliga åtgärder,

då fel uppstå i vattenledningsverket. Det är också att märka, att åtminstone

de större städerna kunna förväntas komma att fortfarande utföra

flera vattenundersökningar än vad författningen fordrar, och då böra givetvis

överenskommelser med laboratoriet ske med vattenledningsverket som beställare.

Därmed sättas icke hälsovårdsnämnderna ur funktion utan bibehålla

oförminskat sin kontrollerande ställning med rätt och skyldighet att ingripa

när förhållandena så kräva.

De allmänna vattenledningar, å vilka de föreslagna kontrollbestämmelserna

äro avsedda att tillämpas, tillhöra i allmänhet vederbörande kommuner.

Folkhälsoinstitutets förslag synes förutsätta, att kommunerna genom hälsovårdsnämnderna

skola föranstalta örn kontroll av vattnet och svara för

de med kontrollen förenade kostnaderna. Det torde dock vara mera naturligt,

att hälsovårdsnämndernas uppgift, såsom ock i flera remissyttranden

förordats, begränsas till övervakning av kontrollen. Vattenverksanläggningarnas

ägare få då själva draga försorg örn att kontroll utföres i stadgad omfattning

och på föreskrivet sätt samt gälda uppkommande kontrollkostnader.

Är kommun ägare av vattenverksanläggning, ligger det närmast till hands,

att kontrolluppgifterna åvila det kommunala organ, som handhar vattenverkets

skötsel. Hinder torde dock ej föreligga för hälsovårdsnämnden att

åtaga sig uppdrag att helt eller delvis ombesörja kontrollen. Är vattenverket

däremot i enskild ägo, utövar kommunen genom hälsovårdsnämnden allenast

en övervakande uppgift. Jämväl såvitt angår driften av vattenverk bör

hälovårdsnämnds uppgift vara begränsad till övervakning. Den föreslagna

bestämmelsen att nämnden ofördröjligen skall vidtaga åtgärder för avhjäl

Deparle

menta
chefen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

pande av fel, som uppstått i vattenverk, har därför i departementsförslaget

ersatts med en föreskrift, att nämnden har att ägna tillsyn åt utrustningen

och skötseln av vattenverk, samt att, då brist uppstår, som menligt inverkar

på beskaffenheten av vattnet, nämnden skall förelägga vederbörande a.tt

vidtaga för bristens avhjälpande tjänliga åtgärder, såvida dessa icke medföra

oskäliga kostnader. Sådant föreläggande kan enligt departementsförslaget

förenas med vitespåföljd. Frågan huruvida ett visst kostnadsbelopp är oskäligt

eller ej bör uppenbarligen bedömas med hänsyn till beskaffenheten av

det vatten, som tillhandahålles genom vattenverket i dess föreliggande skick,

och de förbättringar härutinnan, som kunna vinnas genom de ifrågasatta

åtgärderna.

De fysikalisk-kemiska undersökningarna.

Institutets förslag1.

Enligt institutets kungörelseförslag skall vatten, som distribueras i vattenledning,

ävensom, där vattnet undergått rening, råvattnet underkastas fysikalisk-kemisk

undersökning en gång varje kalenderår och därutöver så

snart anledning förekommer till antagande, att råvattnet eller det därav beredda

vattnet undergått förändring, varigenom det blivit mindre lämpligt för

sitt ändamål (2 §). Medicinalstyrelsen äger medgiva, att längre tid än ett år

men ej mer än tre år må förflyta mellan varje undersökning (4 §). Undersökning

må utföras av statens institut för folkhälsan, statens lantbrukskemiska

kontrollanstalt och de med statsmedel understödda lokala lantbrukskemiska

kontrollstationerna ävensom av den, som efter att hava blivit av medicinalstyrelsen

förklarad därtill behörig, erhållit vederbörande länsstyrelses förordnande

därtill (3 §).

Beträffande kompetensen bos dem, vilka skola utföra de fysikalisk-kemiska

undersökningarna, anföres, att det bör erfordras, att vederbörande avlagt filosofie

kandidatexamen med minst betyget nied beröm godkänd i kemi eller

apotekarexamen eller utexaminerats från fackskola för kemisk teknologi vid

teknisk högskola eller ock visat sig hava motsvarande kunskaper i kemi samt

att han dessutom tjänstgjort minst tre månader vid större vattenlaboratorium

eller sex månader vid lantbrukskemisk kontrollstation.

Rörande den fysikalisk-kemiska undersökningen av vattnet anföres i övrigt

i institutets utredning bl. a.:

Vid regelbundet återkommande fysikalisk-kemisk undersökning böra följande

bestämningar göras, nämligen av vattnets färg, grumlighet, lukt och

smak, vätejonkoncentration, dess halt av aggressiv kolsyra, klorjon, ammoniak,

nitrat, nitrit, järn, mangan, indunstningsåterstod och eldfasta ämnen

samt dess biokemiska syreförbrukning, syreförbrukning med permanganat,

totalhårdhet och karbonathårdliet. Dessa undersökningar böra göras regelbundet

en gång årligen, varvid såväl råvatten som renvatten skola undersökas. Vid

tillfällen då vattnet kan misstänkas vara av väsentligen försämrad kvalitet,

t. ex. vid snösmältningen, under perioder då industri utsläpper avloppsvatten

i vattentäkten, vid högvatten etc. bör jämväl undersökning ske.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

23

Om särskild anledning därtill linnes, bör vattnet även undersökas på förekomsten

av andra ämnen än dem som här ovan uppräknats. Sådana ämnen

äro t. ex. bly, koppar, zink, fluor, aluminium samt organiska och oorganiska

ämnen av alla slag, som kunna utsläppas i recipienten genom industriavlopp.

Om ett samhälle med grundvattentäkt under minst tre på varandra följande

undersökningar kunnat visa, att vattnet är av hygieniskt oklanderlig beskaffenhet,

och om inga större risker finnas för vattentäktens förorening, bör

medicinalstyrelsen kunna på därom gjord framställning föreskriva, att fysikalisk-kemisk

undersökning kan få göras blott vart annat eller vart tredje

år. Dock bör även i sådant fall undersökning verkställas, om grundad anledning

finnes till antagande, att vattnets beskaffenhet försämrats eller väsentligen

förändrats.

Några bestämda kemiska förfaringssätt för de olika analyserna torde

åtminstone för närvarande icke böra föreskrivas. Enligt vad som inhämtats,

arbeta sedan ett pär år tvenne enskilda kommittéer, den ena tillsatt av kemistsamfundet

och den andra av svenska kommunal-tekniska föreningen, med

frågor rörande standardisering av undersökningsmetoder på detta område.

Kommittéernas resultat beträffande kemiska analysmetoder föreligga ännu

icke. Det bör alltså åtminstone för den närmaste framtiden överlämnas åt

den enskilde undersökaren att välja den analysmetod, som synes honom mest

lämplig, dock bör han i sitt utlåtande angiva, vilken metod som i varje

särskilt fall kommit till användning.

yttranden.

I det övervägande antalet remissyttranden har någon invändning icke rests

mot att fysikalisk-kemisk undersökning föreskrives skola ske med de tidsmellanrum,

som av institutet föreslagits. I enstaka yttranden göres emellertid

gällande, att dylik undersökning icke behövde ske regelbundet utan endast

för särskilda fall. I denna riktning uttala sig sålunda stadsfullmäktige i Mölndal,

municipal fullmäktige i Kramfors och kommunalfullmäktige i Älvkarleby.

Vad angår bestämmelserna örn behörighet att utföra fysikalisk-kemisk

undersökning ifrågasätta länsstyrelsen i Malmöhus län och svenska kommunal-tekniska

föreningen, huruvida för rätt att utföra undersökningar bör

krävas något förordnande av länsstyrelsen. Det framhalles, att örn länssty - relsens prövning skall inskränka sig till ett konstaterande av att vederbörande

sökande är av medicinalstyrelsen förklarad behörig, förordnandet knappast

synes fylla något praktiskt ändamål.

Svenska kommunal-tekniska föreningen framhåller vidare vikten av atl

ansvaret för vattenundersökningarnas riktiga utförande komme att obeskuret

vila på laboratorieföreståndaren vid vattenverket samt anför fortsättningsvis:
Sålunda

bör för erhållande av en säker och oklanderlig provtagning denna

företagas av person, som utses av laboratorieföreståndaren och som av honom

erhållit erforderlig undervisning i förfarandet vid provtagning. Detta motsvarar

bl. a. det arbetssätt, som tillämpas vid annan officiell provtagning av

varor, i vilket fall av laboratorieföreståndaren utsedda särskilda provtagare

på olika platser uttaga prov på dessa varor för vidarebefordran till laboratoriet.

För de större samhällena bör därvid laboratorieföreståndaren i allmänhet

utse hälsovårdsinspektörerna eller motsvarande tjänstemän. I mindre

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

Deparlc

menis
chejem.

samhällen, där dylika tjänster saknas, kan det däremot vara nödvändigt

använda annan lämplig person. I varje fall synes provtagaren böra erhålla

instruktioner av och i provtagningshänseende stå under laboratorieföreståndarens

ledning, enär denne bör vara helt ansvarig för såväl provets tagande

som analyseringen av detsamma. Genom denna arbetsordning bortfaller också

belt en annars möjligen framställd anmärkning, att vattenledningsverket såsom

ansvarigt för renvattnets beskaffenhet icke bör ombestyra kontrollen.

Verket kan nämligen, om provtagningen sker på ovan angivet sätt, icke öva

något inflytande på resultatet av verkställda kontrollprov.

Då de föreslagna bestämmelserna örn tidsintervallerna mellan de fysikalisk-kemiska

vattenundersökningarna lämna tillfälle till anpassning efter de

speciella förhållanden, som kunna råda, samt huvudregeln örn undersökning

en gång årligen i och för sig synes lämpligt avpassad och torde medföra en

allenast obetydlig kostnadsbelastning för vederbörande vattenverksägare,

hava nämnda bestämmelser upptagits i departementsförslaget i sakligt oförändrad

form.

Behörighet att utföra fysikalisk-kemisk undersökning skall enligt folkhälsoinstitutets

kungörelseförslag tillkomma dels vissa statliga eller statsunderstödda

inrättningar, nämligen statens institut för folkhälsan, statens

lantbrukskemiska kontrollanstalt och de statsunderstödda lokala lantbrukskemiska

kontrollstationerna, dels ock i viss angiven ordning behörighetsförklarade

personer.

I fråga om statens lantbrukskemiska kontrollanstalt har vid anstaltens inrättande

såsom undantagslös princip hävdats, att dess analysverksamhet skall

vara begränsad att avse jordbruket och dess binäringar (se Kungl. Maj:ts

prop. nr 211/1938 sid. 38). Denna princip har ock kommit till uttryck i den

för anstalten utfärdade instruktionen (sv. förf. sami. nr 166/1939). Med hänsyn

härtill har i departementsförslaget anstalten icke upptagits såsom behörig

att utföra nu ifrågavarande undersökningar.

Beträffande de lokala analysstationerna gäller, att deras arbetsuppgifter

i första hand böra avse jordbruket och dess binäringar men att de, i den mån

Kungl. Majit det medgiver, äga mottaga andra analysuppdrag (2 § kungörelsen

den 15 juni 1939, nr 420). Det synes mig därför lämpligast, att frågan

huruvida kontrollstationerna äga utföra fysikalisk-kemiska vattenundersökningar

får prövas i den ordning 2 § nyssnämnda kungörelse förutsätter. I

den mån Kungl. Majit därvid finner, att hänsynen till jordbruksanalysernas

behöriga verkställande medgiver, att kontrollstationerna befatta sig jämväl

med vattenundersökningar av det slag, varom nu är fråga, möter ur kompetenssynpunkt

uppenbarligen icke några hinder härför. Av nu anförda skäl

kunna enligt departementsförslaget de lokala kontrollstationerna utföra fysikalisk-kemiska

undersökningar allenast i den mån å anstalten tjänstgörande

person förklarats behörig utföra sådan undersökning.

Enligt departementsförslaget skall medicinalstyrelsen äga meddela behörighetsförklaring

för utförande av fysikalisk-kemisk undersökning. Härutinnan

överensstämmer departementsförslaget sålunda med folkhälsoinstitutets

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

25

förslag. Däremot har den ifrågasatta bestämmelsen att för dylik behörighet

erfordrades jämväl förordnande av länsstyrelsen icke medtagits.

I fråga om ersättning för utförande av fysikalisk-kemisk undersökning

samt kompetensen hos dem, som skola bliva behöriga att utföra undersökningarna,

hänvisas till vad härom kommer att anföras i samband med behandlingen

av de bakteriologiska undersökningarna.

De bakteriologiska undersökningarna.

Institutets förslag.

Enligt institutets kungörelseförslag skall vatten, varå kungörelsen är tilllämplig,

en gång i veckan underkastas bakteriologisk undersökning. Därest

vattnet undergått rening, skall tillhörande råvatten minst fyra gånger årligen

underkastas sådan undersökning (5 § första stycket). Visas vid undersökningen,

att vattnet är mindre tjänligt för sitt ändamål, skall, såvida vattnet

alltjämt tillhandahålles i ledningen, bakteriologisk undersökning dagligen

göras, intill dess vattnet vid minst tre på varandra följande undersökningar

visats vara tjänligt för sitt ändamål (5 § andra stycket). Medicinalstyrelsen

äger medgiva, att längre tidsperioder än de förut nämnda må förflyta

mellan varje bakteriologisk undersökning av vatten och tillhörande

råvatten. Sådant medgivande må endast gälla tills vidare och för varje gång

högst för en period av tre år (6 § första stycket). Visas vid bakteriologisk

undersökning, att i vattenledning tillhandahållet vatten får anses mindre

tjänligt eller otjänligt för sitt ändamål, skall medicinalstyrelsen genast återkalla

dylikt medgivande (6 § andra stycket). Bakteriologisk undersökning

må utföras av statens institut för folkhälsan, av statens bakteriologiska laboratorium

samt av den, som, efter att hava av statens institut för folkhälsan

förklarats därtill behörig, erhållit vederbörande länsstyrelses förordnande

därtill (7 §).

Av motiveringen till kungörelsen framgår, att det medicinalstyrelsen i 6 §

första stycket lämnade bemyndigandet att medgiva undantag avsetts särskilt

för sådana samhällen, som använda grundvatten. Det anföres, att när ett

dylikt samhälle med en längre serie bakteriologiska undersökningar kan visa,

att vattnet städse varit oklanderligt, samt de hygieniska förhållandena vid

vattentäkten och dess omgivningar därjämte äro utan anmärkning, medicinalstyrelsen

skulle kunna medgiva, att undersökning gjordes blott en gång

i månaden eller ännu mera sällan, t. ex. några gånger årligen vid tillfällen

då vattentäkten löpte den största risken att förorenas, såsom vid snösmältningen,

vid perioder av långvarig torka eller ihållande regn.

Institutets utredning innehåller icke några beräkningar av kostnaderna för

verkställande av bakteriologiska undersökningar i enlighet med institutets

förslag. Såsom allmänt omdöme framhålles dock, att de utgifter, som vattenundersökningarna

krävde, icke kunde anses stora i betraktande av värdet av

det skydd, som därmed skänktes samhällets medlemmar. Det framhålles vidare,

att de av Kungl. Majit för institutet för folkhälsan fastställda taxorna

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

för vattenundersökningar, vilka taxor finge betraktas som relativt låga, sannolikt

komme att bliva normerande för motsvarande undersökningar även

på annat håll.

Enligt utredningen torde ett tämligen stort antal vattenundersökningar

komma att utföras å institutets vattenlaboratorium samt å statens bakteriologiska

laboratorium. Större och medelstora städer borde lämpligen själva inrätta

laboratorier för vattenundersökningar, där sådana icke redan funnes.

På sina håll torde det vara möjligt att tillgodose behovet av dylika laboratorier

genom utvidgning av redan befintliga mjölklaboratorier. På dessa

kommunala vattenlaboratorier skulle även kunna undersökas de vattenprov,

som kunde komma från mindre städer, köpingar och municipalsamhälle!!

i laboratoriets omgivning.

Beträffande kompetensen hos dem, vilka skola utföra de bakteriologiska

undersökningarna, anföres, att en teoretisk och praktisk utbildning i bakteriolog!

samt en tids tjänstgöring vid något större vattenlaboratorium, som

fått sig undervisning anförtrodd, torde vara oundgängligen nödvändiga. För

en läkare eller veterinär, som förut sysslat med bakteriolog!, torde tjänstgöring

under förslagsvis en månad vid ett sådant vattenlaboratorium vara

tillfyllest. För personer utan bakteriologisk förkunskap torde längre tid få

anses behövlig. Närmare bestämmelser om förvärvande av kompetens skola

enligt 9 § i kungörelseförslaget meddelas av statens institut för folkhälsan.

Yttranden.

Frågan huru ofta bakteriologiska undersökningar böra

utföras har berörts i det stora flertalet remissyttranden, och ändringsförslag

i mer eller mindre utformat skick hava därvid framkommit. Dessa

ändringsförslag gå ut på beredande av vissa lättnader i de av folkhälsoinstitutet

föreslagna föreskrifterna.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ifrågasätter sålunda, om icke

bestämmelsen, att vattnet skulle bakteriologiskt undersökas en gång i veckan,

vore alltför rigorös samt fortsätter:

Obligatorisk undersökning två gånger i månaden torde vara tillräcklig

under förutsättning att medicinalstyrelsen erhåller befogenhet att för vissa

samhällen föreskriva tätare undersökningar. En sådan bestämmelse skulle

sannolikt verka smidigare än den föreslagna föreskriften örn veckoundersökning

med rätt för medicinalstyrelsen att bevilja dispens. Av kommunernas

uttalanden att döma skulle medicinalstyrelsen komma att bliva överlupen

av dispensansökningar. Kommunerna synas framför allt befara, att de komma

att åsamkas dryga kostnader genom den täta kontrollen. Länsstyrelsen

förutsätter givetvis, att medicinalstyrelsens dispensbefogenhet alltjämt bibehålies.

Svenska teknologföreningen anser det icke lämpligt att fastställa någon

generell provtagningsfrekvens, enär vattenverken vore synnerligen olika med

hänsyn till de med dem förenade riskerna. Provtagning en gång i veckan

vore ej tillfyllest såsom driftskontroll vid vissa vattenverk, under det att den

måste anses vara alldeles för stor för det stora flertalet vattenverk, som ut
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

27

gjordes av mindre grundvattenverk. Föreskriften om att större respektive

mindre provtagningsfrekvens än en gång i veckan skulle kunna föreskrivas

kunde förutses leda till att provtagningsfrekvensen i varje särskilt fall bleve

bestämd med hänsyn till de hygieniska risker, som kunde anses föreligga.

En generellt föreskriven provtagningsfrekvens saknade under sådana förhållanden

praktisk betydelse. Lämpligare anser föreningen vara att företaga en

indelning av vattenverken i riskklasser, förslagsvis tre eller högst fyra, med

för varje klass föreskriven lämplig provtagningsfrekvens. Till grund för en

dylik indelning borde ligga anläggningarnas storlek, vattentäkternas beskaffenhet

och reningsförfarandena. Det vore, framhåller föreningen slutligen,

anledning förmoda, att den genom riskklassindelningen genomförda differentieringen

av vattenverken komme att inverka i förmånlig riktning på val av

vattentäkt och reningsförfarande vid nyanläggningar eller utvidgningar.

Svenska kommunal-tekniska föreningen påpekar, att fordringarna på vattenkontrollen

böra vara beroende av verkets omslutning. Lika naturligt som

det vore, att Stockholms och Göteborgs vattenledningsvatten kontrollerades

värjo dag i bakteriologiskt hänseende, lika naturligt vore det, säger föreningen,

att denna kontroll bleve mera sällan förekommande ju mindre antalet personer

vore som toge sitt vatten från vattenverket. Föreningen funne det i anslutning

härtill lämpligt att uppdela vattenverken i två kategorier, den ena

omfattande verk, som distribuerade vatten till minst 4,000 personer, den andra

övriga vattenverk med ett distributionsområde, omfattande minst 1,000

personer. Föreningen ansåge ytterligare en kategoriklyvning nödvändig, nämligen

med hänsyn till råvattnets ursprung. Då man approximativt kunde

räkna med cirka 100 ytvatten-och 150 grundvattentäkter, komme enligt föreningen

de i 6 § intagna undantagsbestämmelserna att få användas i flertalet

fall, vilket vore mindre lämpligt. Detta kunde undvikas, örn i kungörelsen

särskilda bestämmelser infördes för undersökning av grundvatten. Därvid

vore att iakttaga, att i fråga om grundvatten rening av vattnet nästan undantagslöst

skedde för minskande av hårdhetsgrad eller järnhalt, varför en bakteriologisk

undersökning av såväl råvatten som renvatten vanligen vore överflödig.

I anslutning till det sagda föreslår föreningen, att renvattnet skall

underkastas bakteriologisk undersökning minst en gång i veckan vid vattenverk

med ytvattentäkt för distribution av vatten till minst 4,000 personer,

minst en gång i månaden såväl vid övriga verk med ytvattentäkt som ock vid

vattenverk med grundvattentäkt för distribution av vatten till minst 4,000

personer samt minst en gång i kvartalet vid vattenverk med grundvattentäkt

för distribution av vatten till mindre än 4,000 personer, att råvattnet skall

underkastas bakteriologisk undersökning minst fyra gånger årligen vid vat1

en verk med ytvattentäkt för distribution av vatten till minst 4,000 personer,

minst två gånger årligen vid övriga verk med ytvattentäkt samt minst en

gång årligen vid verk med grundvattentäkt, där vättnet undergår rening.

samt alt i fall då den bakteriologiska undersökningen giver mindre tillfredsställande

resultat beträffande vattnets användbarhet såsom hushållsvatten.

två kontrollprov med ett dygns mellanrum omedelbart skola tagas och, örn

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

även dessa prov visa, att vattnet är otjänligt för sitt ändamål, bakteriologiska

undersökningar därefter dagligen skola göras, intill dess vattnet vid minst två

på varandra följande undersökningar visats vara tjänligt för sitt ändamål:

erinras må i detta sammanhang om att vattenverk, som tillhandahålla vatten

till mindre än 1,000 personer, enligt föreningens mening böra vara helt fritagna

från kontroll. Till jämförelse mellan det förfarande, som föreningen

sålunda föreslår för det fall, att företagen undersökning utvisar, att vattnet

icke är av tillfredsställande beskaffenhet, och vad folkhälsoinstitutet för sådan

händelse föreslagit anföres i remissyttrandet:

I detta sammanhang anser sig föreningen böra påpeka, hurusom ett mindre

tillfredsställande undersökningsresultat, vilket i och för sig icke behöver betyda,

att vattnet är otjänligt för hushållsbruk, kan föranleda ganska kostsamma

kontrollundersökningar, örn förslaget till kungörelse strikt skulle följas.

Örn sålunda resultatet av undersökningen kan komma vattenverksföreståndaren

till del först fyra dagar efter provtagningen, blir följden av bestämmelsen

den, att icke mindre än sex kontrollprov måste tagas, även örn

vattnets beskaffenhet endast rent tillfälligt hade försämrats och sålunda redan

de tre första kontrollproven gåvo gynnsamt resultat. Även vid kortare undersökningstid

blir antalet kontrollprov onödigt stort. Det synes därför föreningen

riktigare, att vid dåligt utfall av undersökningsresultatet med en

dags mellanrum två kontrollprov skola tagas. Skulle resultatet därvid fortfarande

bliva dåligt, skola prov dagligen tagas, till dess vattnet vid minst två

på varandra följande bakteriologiska undersökningar visat tillfredsställande

beskaffenhet.

Hälsovårdsnämnden i Borås — vars yttrande bifogats det av stadsfullmäktige

i staden avgivna yttrandet — påpekar, att i de av folkhälsoinstitutet

omnämnda fallen av vattenepidemier man praktiskt taget alltid varit i

förväg medveten örn vattnets mindre goda beskaffenhet. Av nämnda förhållande

Iramginge enligt nämndens mening, att det för närvarande rådande

systemet med hälsovårdsnämnderna och tjänsteläkare som övervakare

av vattenkontrollen fungerat effektivt i den mån det gällt att bedöma vattnets

beskaffenhet. Detta vore fallet, oaktat det icke varit obligatoriskt att

utföra ett visst antal bakteriologiska analyser per år. Felet hade närmast

varit att söka i bristande kontroll av vattenverkens skötsel. Nämnden framhåller

vidare, att det råvatten (yt- eller grundvatten), som i Sverige stöde

till förfogande för vattenverken, i regel vore av god beskaffenhet. På grund

därav och med hänsyn jämväl till att ett med moderna reningsanordningar

utrustat och väl skött vattenverk kunde även av ett synnerligen otillfredsställande

råvatten lämna ett absolut oklanderligt renvatten, ansåge nämnden

det ej rimligt med en generell fordran på bakteriologisk undersökning av

renvatten minst en gång i veckan. Nämnden föresloge i stället, att tiden

mellan två undersökningar fastställdes till en månad. Då omständigheterna

påkallade särskild försiktighet, hade hälsovårdsmyndigheterna givetvis att

ålägga vederbörande att med kortare tidsmellanrum låta utföra bakteriologiska

undersökningar. För bedömning av vattenreningsanordningarnas effekt

vore det, enligt vad nämnden slutligen framhåller, önskvärt, att rå- och

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

29

renvatten samtidigt underkastades bakteriologisk undersökning. Även råvattnet

borde alltså undersökas en gång i månaden.

Ett stort antal kommunalmyndigheter bar framkommit med olika långt

gående förslag om utsträckning av tidsperioderna mellan de bakteriologiska

undersökningarna. Därvid bär även gjorts gällande, att särskilda skäl att

förlänga dessa perioder förelåge i vissa uppgivna fall, såsom då fråga vore

om grundvatten, då vattenverket hade ringa omslutning, då ingen eller ringa

bebyggelse funnes i omgivningarna till det vattendrag, från vilket vattnet

hämtades, m. m. Anledning torde icke föreligga att utförligt redogöra för de

olika i detta avseende intagna ståndpunkterna.

I några yttranden har frågan örn storleken av kostnaderna

för de föreslagna undersökningarna upptagits till behandling.

I en del fall har detta skett allenast i den formen, att såsom motivering för

framställt förslag om mindre antal undersökningar än enligt folkhälsoinstitutets

förslag anförts, att kostnaderna bleve alltför betungande. Av naturliga

skäl har denna hänvisning till kostnadsfrågans betydelse främst gjorts av

representanter för mindre samhällen.

Ett påpekande av kostnadssynpunkterna göres i det av svenska stadsförbundet

avgivna yttrandet, i vilket anföres:

Frågans ekonomiska innebörd är mycket ofullständigt belyst i förslaget.

Där talas om »billiga taxor», vilkas verkliga innebörd dock ej alls klargöres.

Då kompetensen för kontrollanterna skall först senare fastställas men denna

givetvis är av avgörande betydelse för kostnaden, möta väl svårigheter för

kostnadsfrågornas klarläggande i förväg. Men framför allt med hänsyn till

nu rådande ekonomiska förhållanden synes det oundgängligt, att förslagets

antagande föregås av verkliga försök att så långt möjligt beräkna kostnaderna.

Svenska kommunal-tekniska föreningen företager i sitt yttrande en närmare

beräkning av de kostnader, som skulle uppkomma vid ett genomförande

av förslaget. Föreningen yttrar:

Kostnaderna för nu ifrågavarande bakteriologiska undersökningar torde

i allmänhet belöpa sig på 10 å 20 kronor per vattenprov. Därtill komma

kostnader för provtagning, inpackning i isemballage, frakter, flasksterilisering

m. m. I medeltal torde man få räkna med en utgift av cirka 15 kronor

per vattenprov. Priset å den fysikalisk-kemiska analysen torde vara

något högre men förutsättes bär approximativt hava samma storlek. Ett

vattenledningsverk med ytvattentäkt skulle sålunda, örn proven skola, såsom

i utredningen angives, tagas en gång i veckan, hava att räkna med 56

bakteriologiska och tre fysikalisk-kemiska prov per år med en kostnad av

cirka 900 kronor. För ett vattenledningsverk med grundvattentäkt bliva

motsvarande värden, örn i utredningen förutsatta tidsintervall örn en månad

tillämpas, normalt 14 bakteriologiska och två fysikalisk-kemiska prov samt

240 kronor, allt per år räknat. Den föreslagna kontrollen kan sålunda med

stöd av den i utredningen meddelade statistiken beräknas komma att medföra

en årlig utgift för städerna av cirka 70,000 kronor och för köpingar

och municipalsamhällen, örn bestämmelserna skulle utan inskränkning gälla

även för deni, av cirka 56,000 kronor. De sammanlagda utgifterna skulle

sålunda belöpa sig på cirka 12(5,000 kronor.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

För ett mindre samhälle kan detta bliva mycket betungande. Sålunda torde

bruttoinkomsten för ett vattenledningsverk i ett samhälle med 1,500 konsumenter

vara cirka 18,000 kronor. Erhåller detta samhälle sitt vattenledningsverk

från ytvattentäkt, ökas genom kontrollen utgifterna med 900 kronor,

vilket med hänsyn till dessa verks många gånger svaga ekonomiska

ställning torde föranleda allvarliga svårigheter.

Efter redogörelse för det förslag örn inskränkning av antalet bakteriologiska

undersökningar, som föreningen förordar för vattenledningsverk, som

distribuera vatten till mindre än 4,000 personer, anför föreningen, att för

dessa verks del förslaget skulle medföra en minskning av kostnaderna lill

praktiskt taget en tredjedel av de förut angivna beloppen. Denna utgift,

cirka 300 kronor vid ytvatten- och 90 kronor vid grundvattentäkt, torde

enligt föreningens mening vara överkomlig och även giva betryggande säkerhet

för konsumenterna. Därigenom skulle också de sammanlagda utgifterna

för kontrollen av vattnet inom städer, köpingar och municipalsamhälle!!

minskas till i runt tal 90,000 kronor per år.

I några remissyttranden från kommunala myndigheter förekomma beräkningar

över kostnaderna för den föreslagna kontrollen. Stadsfullmäktige

i Uppsala upplysa, att om undersökningarna utföras i den omfattning, som

föreslagits, stadens kostnader torde komma att uppgå till approximativt

1,200—1,500 kronor örn året. Enligt stadsfullmäktige i Hälsingborg torde

den föreslagna kontrollen för nämnda stad innebära en kostnadsökning av

cirka 1,000 kronor per år. Drätselkammaren i Lysekil anför i denna fråga:

Ehuru noggrann kontroll av dricksvattnet givetvis alltid bör eftersträvas,

vill drätselkammaren för Lysekils vidkommande ifrågasätta, örn vattenundersökningar

med hänsyn lill kostnaden behöva företagas så ofta som en

gång i veckan. För varje undersökning av råvatten erlägger staden för närvarande

ett arvode av 20 kronor samt för undersökning av renat vatten 40

kronor. Enligt förslaget skall råvatten underkastas bakteriologisk undersökning

fyra gånger och fysikalisk-kemisk undersökning en gång årligen samt

det filtrerade vattnet bakteriologiskt undersökas 52 gånger per år. Då staden

har tvenne vattenområden, äro 10 undersökningar av råvattnet erforderliga.

Efter nuvarande taxa skulle de av institutet föreslagna undersökningarna

således draga en kostnad av 2,280 kronor för staden. Det torde

icke vara rimligt att ålägga en stad av Lysekils storlek en så betydande

kostnad för ifrågavarande kontroll.

Vad angår behörigheten att utföra bakteriologiska undersökningar

har i flera remissyttranden anmärkning riktats mot att

enligt kungörelseförslaget statens institut för folkhälsan skulle meddela behörighetsförklaring

i fråga om utförandet av bakteriologisk undersökning.

I stället hemställes, att denna befogenhet må, i likhet med vad enligt kungörelseförslaget

gäller fysikalisk-kemisk undersökning, lämnas medicinalstyrelsen.

Nu angivna ståndpunkt kommer sålunda till uttryck i remissyttrandena

av medicinalstyrelsen, föreståndaren för statens bakteriologiska laboratorium

och hälsovårdsnämnden i Stockholm — vilkas yttranden inhämtats

av medicinalstyrelsen — stadsfullmäktige i Stockholm, länsstyrelsen i

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

31

Göteborgs och Bohus län, stadsfullmäktige i Göteborg, svenska stadsförbundet

och svenska teknolog föreningen.

De erinringar, vilka framställts mot att länsstyrelses förordnande skulle

erfordras för vinnande av behörighet att utföra fysikalisk-kemisk undersökning

gälla jämväl den föreslagna likartade anordningen beträffande bakteriologisk

undersökning.

De närmare föreskrifter rörande förvärvande av kompetens för vattenundersökningar,

vilka i kungörelseförslaget förutsättas skola meddelas av

statens institut för folkhälsan, böra enligt uttalande i flera remissyttranden

i stället meddelas av medicinalstyrelsen.

Kompetensfrågan beröres ock i svenska teknolog föreningens yttrande. Föreningen

anför:

Vid vattenverken förekommer redan nu i stor omfattning lokal driftskontroll.

Denna utföres i allmänhet av vattenledningsverken själva — vid de

mindre verken av personal med lägre utbildning — av kemiska stationer

eller andra på ifrågavarande ort befintliga laboratorier. På så sätt kan för

rimlig kostnad en fortlöpande såväl fysikalisk-kemisk som bakteriologisk

kontroll erhållas. Det är att befara, att denna lokala driftskontroll i betydlig

utsträckning kommer att nedläggas, om de i utredningen framförda förslagen

antagas. Genomförandet av dessa skulle nämligen i ganska stor utsträckning

föra till en centralisering av den hygieniska kontrollen till vissa

statliga myndigheter, huvudsakligen förlagda i Stockholm. Mot en sådan

utveckling måste allvarliga invändningar resas. En på så sätt genomförd

övervakning kan säkerligen icke lika snabbt och effektivt förhindra spridning

av smitta genom vattenledningsvatten som kontroll, utförd av kompetent,

ansvarig lokal myndighet. Örn möjligt bör provtagningen utföras av

samma person som handhar undersökningen, varvid ingående kännedom

om de lokala förhållandena är av synnerligen stor vikt. För övervakning av

rörnätet är även lokalkännedom i högsta grad önskvärd. Vidare utgör all

transport av såväl bakteriologiska som kemiska vattenprov ett mycket ömtåligt

problem med hänsyn till de förändringar i vattenbeskaffenheten, som

därvid kunna uppkomma. Härtill komma kostnaderna för provens försändande.

En helt genomförd decentralisering, varvid undersökningarna lämpligen

utföras vid exempelvis vattenverkets eget laboratorium, ortens apotek

eller annat närbeläget laboratorium, bör enligt föreningens mening eftersträvas.

För en sådan lokalt genomförd kontroll skulle lämpligen kunna

föreskrivas, att resultaten av undersökningarna skulle snarast möjligt tillställas

vederbörande tjänsteläkare.

Enligt föreningens mening skulle en inspektion, utförd av statlig myndighet

genom uttagning av prov vid tillfällen, som ej i förväg tillkännagivas,

kunna hliva av största värde. Tillvaron av en dylik inspektionsverksamhet

skulle därjämte bidraga till att den lokala driftskontrollen bleve på rätt

sätt genomförd.

Det är naturligt, örn de hälsovårdande myndigheterna icke anse det lämpligt,

att de obligatoriska proven undersökas av vem som helst, och föreningen

är medveten örn vikten av viss kompetens hos den för undersökningarnas

riktiga utförande ansvariga personalen. Såsom redan framhållits anser föreningen

dock av många skäl, att de föreslagna kompetensfordringarna icke

böra föreskrivas för de personer, som skola utföra de fortlöpande undersökningarna.

Emellertid liro vissa minimifordringar i fråga örn kompetensen

hos dessa önskvärda, men föreskrifterna böra ej vara strängare än alt kom
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

Departe
ments
chefen.

petensen kan förvärvas av den nu verksamma undersökningspersonalen, vilken

oftast saknar fackskoleunderbyggnad. Efter amerikanskt mönster borde

en några veckors kurs kunna inrättas vid exempelvis statens institut för

folkhälsan, där sådan personal kunde erhålla utbildning. Man bör enligt

föreningens mening söka undvika att förläna de hygieniska vattenundersökningarna

en exklusiv karaktär; snarare bör en popularisering eftersträvas,

eftersom en allmännare kännedom örn dessa frågor är synnerligen önskvärd

bl. a. av psykologiska skäl.

De bestämmelser, vilka såväl folkhälsoinstitutets förslag som departementslörslaget

innehålla rörande den utsträckning, i vilken föreskrifterna om vatlenundersökningar

skola äga tillämpning, utgå från den uppfattningen, att

behovet av kontroll å ett vattenverk, som kan antagas betjäna ett större antal

personer, gör sig starkare gällande än då fråga är om dricksvatten, som

tillhandahålles i ett vattenverk med mindre omslutning eller i en brunn, som

tillgodoser behovet av dricksvatten allenast för visst hushåll. Denna synpunkt

gör sig emellertid också gällande inom författningens tillämpningsområde.

Det ligger sålunda nära till hands att låta vattenkontrollen bliva mindre

ofta förekommande, då vattenverkets omslutning, ehuru ej så ringa, att

kontrollen kan undvaras, dock är avsevärt mindre än vid andra vattenverk.

Ett behov av en differentiering av undersökningsfrekvensen uppstår även

av andra skäl. I ett fall kan vattentäkten till beskaffenhet och läge vara

sådan, att man kan befara, att vattnet lätt blir förorenat. I ett annat fall

kan förhållandet vara det motsatta.

Ehuru behovet av vattenkontroll sålunda är olika i de skilda fallen, innehåller

folkhälsoinstitutets kungörelseförslag i 5 § den bestämmelsen, att i

fråga om samtliga vattenverk, som äro underkastade kontroll, bakteriologisk

undersökning av vattnet skall ske en gång i veckan. Behovet av differentiering

av undersökningsfrekvensen har dock icke förbisetts i utredningen, men

det har ansetts bliva tillräckligt beaktat därigenom, att medicinalstyrelsen i

6 § kungörelseförslaget bemyndigats medgiva, att längre tidsperioder än de

i 5 § stadgade finge förflyta mellan varje bakteriologisk undersökning av

vatten. Det har i utredningen angivits, att det särskilt för sådana samhällen,

som använde grundvatten, kunde föreligga anledning att lämna sådana medgivanden.

Den skillnad, som sålunda föreligger i fråga örn behovet av vattenkontroll,

synes mig emellertid böra komma till uttryck i författningstexten, i

den mån en gränsdragning i sådant hänseende kan med någon grad av säkerhet

ske på förhand. Detta är fallet i fråga om vattenverk med ytvattentäkt,

å ena, och dylika verk med grundvattentäkt, å andra sidan. I departementsförslaget

uppställas därför olika regler i dessa båda fall beträffande

undersökningsfrekvensen.

Jag har förut nämnt, att även vattenverkets omslutning är en faktor, som

icke utan skäl kan göra anspråk på beaktande, då det gäller att bestämma

undersökningsfrekvensen. Väl bör detta ej gälla, örn kontrollkostnaderna

äro av ringa betydelse; på grund härav äro de i departementsförslaget upp
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

33

tagna bestämmelserna om fysikalisk-kemisk undersökning i princip lika för

alla vattenverk. I fråga örn de bakteriologiska undersökningarna åter kan

man enligt min mening — även örn kostnaden för varje särskild undersökning

endast uppgår till relativt blygsamt belopp — ej bortse från den

ekonomiska innebörden av den föreslagna kontrollen.

I svenska kommunal-tekniska föreningens remissyttrande har föreslagits,

att vattenverken skulle med hänsyn till omslutningen indelas i två kategorier,

den ena omfattande vattenverk, som distribuerade vatten till minst

4,000 personer, och den andra övriga vattenverk, som folie inom författningens

tillämpningsområde.

Att fastställandet av en sådan gräns kan verka godtyckligt och giva anledning

till befogad kritik har framhållits redan av 1916 års livsmedelslagstiftningskommitté,

som övervägde att efter denna norm bestämma gränsen

mellan anläggningar, vilka borde hänföras under kontrollbestämmelserna,

och andra, vilka borde undantagas därifrån. Dessa nackdelar, vilka egentligen

torde giva sig tillkänna i de fall, då konsumentantalet nära under- eller

överstiger 4,000, synas emellertid kunna bliva väsentligt eliminerade genom

att medicinalstyrelsen, i de fall särskilda omständigheter det påkalla, tager

i anspråk den styrelsen givna rätten att medgiva undantag. På grund härav

och då anledning ej torde föreligga att frångå förslaget att bestämma gränsen

mellan större och mindre vattenverk med hänsyn till örn konsumentantalet

över- eller understiger 4,000 har nämnda gränsdragning upptagits i departementsförslaget.

Innan jag ingår på frågan, huru ofta de bakteriologiska undersökningarna

böra utföras inom vattenverk av olika kategorier, skall kostnadsfrågan något

beröras.

Institutets för folkhälsan utredning innehåller icke något närmare uttalande

om undersökningskostnaderna. Vad angår de undersökningar, som

hittills företagits vid vissa vattenverk, synas av remissvaren att döma kostnaderna

för desamma hava betydligt varierat på olika orter.

Det synes mig lämpligt, att ersättningen för bakteriologiska vattenundersökningar

— vilka synas mig böra få utföras av statens institut för folkhälsan,

av statens bakteriologiska laboratorium eller av den, som förklarats

behörig utföra sådan undersökning — utgår enligt taxa, som Kungl. Maj:t

torde böra bemyndigas fastställa. På nuvarande stadium torde något mera

definitivt uttalande om ersättningarna enligt den sålunda tilltänkta taxan

icke kunna göras. Inom statens institut för folkhälsan har emellertid gjorts

en preliminär beräkning av taxeersättningarna. Enligt vad institutets föreståndare

under hand meddelat har kostnaden för bakteriologisk undersökning,

verkställd i enlighet med vad i utredningen förutsättes, beräknats till

15 kronor. Fysikalisk-kemisk undersökning har beräknats draga en kostnad

av 30 kronor.

Härutöver måste man räkna med vissa kostnader för provtagning, emballage

och frakter samt eventuellt även för flasksterilisering. Ä andra sidan

kunna vid fortlöpande undersökningar vissa rabatter ifrågakomma. Vidare

Bihang till riksdagens protokoll 19il. 1 sunil. Nr SO- 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

är kostnaden för den bakteriologiska undersökningen beräknad med hänsyn

till att densamma, såsom folkhälsoinstitutets utredning förutsätter, omfattar

såväl colititrering (bestämning av antalet coli-bakterier) som bakterieräkning

å gelatin (den för bestämning av totalantalet bakterier föreslagna undersökningsmetoden).

Medicinalstyrelsen och föreståndaren för statens bakteriologiska

laboratorium hava emellertid framhållit, att bakterieräkning å gelatin

kunde inskränkas att ske med vissa längre tidsmellanrum och att de

däremellan utförda bakteriologiska undersökningarna behövde omfatta endast

colititrering. Med hänsyn till ovissheten beträffande samtliga nu nämnda

faktorer, vilka för övrigt delvis motväga varandra, lämnas desamma emellertid

i det följande ur räkningen.

Enligt folkhälsoinstitutets förslag skola i normala fall verkställas 56 bakteriologiska

och 2 fysikalisk-kemiska undersökningar för år. Enligt de förut

angivna beräkningsgrunderna skulle kostnaden härför uppgå till 900 kronor.

Förutsättning för att kostnaden skall stanna vid detta belopp är emellertid,

att samhället icke erhåller vatten från flera vattentäkter eller, därest detta är

fallet, att anordningarna äro sådana, att kontroll icke behöver utföras på alla

vattentäkterna. Har ett samhälle två vattenområden för sin vattenförsörjning,

kunna kostnaderna sålunda komma att väsentligt ökas, i vissa fall fördubblas.

Innan erfarenhet vunnits rörande den nu ifrågasatta kontrollen och dess

verkningar i olika avseenden, bör man enligt min mening framgå med en viss

försiktighet vid utbyggandet av kontrollen. Skulle det sedermera visa sig, att

kontrollen behöver och utan större olägenhet kan göras mera effektiv, böra

därav betingade justeringar tagas under övervägande.

I departementsförslaget har antalet bakteriologiska undersökningar, som

skola utföras, bestämts på följande sätt. Vid vattenverk med ytvattentäkt

skall vattnet bakteriologiskt undersökas en gång i veckan, därest vatten tillhandahålles

åt minst 4,000 personer, och eljest en gång i månaden. Vid vattenverk

med grundvattentäkt åter skall undersökning ske en gång i månaden

i fråga örn större vattenverk och en gång var tredje månad vid mindre vattenverk.

Undergår vattnet rening, skall dessutom råvattnet vid såväl större

som mindre vattenverk undersökas fyra gånger årligen ifråga om ytvattentäkt

och en gång varje år beträffande grundvattentäkt. S. k. konstgjort grundvatten,

d. v. s. vatten från ytvattentäkt, vilket bragts att passera sandlager

eller dylikt, bör i förevarande hänseende likställas med ytvatten. Men givetvis

kan medicinalstyrelsen med hänsyn till effektiviteten av den vidtagna anordningen

finna anledning medgiva lindring av de för regelfallen uppställda

kontrollbestämmelserna.

Utgår man från att vattnet i en vattenledning erhålles från en vattentäkt

samt att vattnet undergår rening, innebär departementsförslaget, att de årliga

kontrollkostnaderna — beräknade enligt förut angivna grunder — uppgå

till, för större vattenverk med ytvattentäkt 900 kronor, för mindre vattenverk

med ytvattentäkt 300 kronor, för större vattenverk med grundvattentäkt

255 kronor samt för mindre vattenverk med grundvattentäkt 135 kronor.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 50.

35

Departementsförslaget innehåller jämväl, i likhet med folkhälsoinstitutets

kungörelseförslag, bestämmelser örn att tätare undersökningar skola verkställas

i sådana fall, då företagen undersökning visat, att vattnet är mindre

tjänligt för sitt ändamål. I så fall skola dagliga undersökningar verkställas,

intill dess det kan anses ådagalagt, att vattnet åter är tjänligt för sitt ändamål.

Enligt departementsförslaget anses emellertid sistnämnda tidpunkt inträffa,

då vattnet vid två — ej såsom enligt folkhälsoinstitutets förslag tre —

på varandra följande undersökningar befunnits tillfredsställande. Såsom förut

nämnts är det vattenverksägaren, som enligt departementsförslaget har det

omedelbara ansvaret för att vattnet blir underkastat undersökning i föreskriven

omfattning.

Såsom redan i det föregående antytts äger medicinalstyrelsen jämväl enligt

departementsförslaget medgiva, att längre tidsperioder än de såsom regel

föreskrivna må förflyta mellan varje bakteriologisk undersökning.

Enligt folkhälsoinstitutets kungörelseförslag skulle behörighet att utföra

bakteriologisk undersökning meddelas av institutet. Departementsförslaget

tillägger däremot, i enlighet med i flera remissyttranden uttalat önskemål,

medicinalstyrelsen denna befogenhet och åvägabringar därmed likställighet

i detta avseende mellan de fysikalisk-kemiska och de bakteriologiska undersökningarna.

Förslaget att länsstyrelse skall meddela förordnande för den,

som förklarats behörig, har icke upptagits i departementsförslaget.

I anledning av vad svenska teknologföreningen anfört i fråga om den kompetens,

som bör fordras för att erhålla behörighet att utföra undersökningar,

må framhållas, att det med hänsyn till sambandet mellan den ersättning,

som utgår för undersökningen, och kompetensen hos dem, som verkställa

undersökningarna, synes lämpligt, att det lägges i Kungl. Maj:ts hand att

meddela beslut ej blott i taxe- utan även i kompetensfrågan. De synpunkter

föreningen framfört om önskvärdheten av en decentralisering av kontrollen

torde få övervägas i samband med att slutgiltig ståndpunkt tages till kompetensfrågan.

Specialmotivering.

1 §■

I denna paragraf hava bestämmelserna i 1 och 11 §§ i folkhälsoinstitutets

förslag sammanförts.

Rörande det sakliga innehållet av denna paragraf hänvisas till vad i det

föregående anförts under rubriken Förordningens tillämpningsområde.

Såsom allmän torde en vattenledning böra anses, om den är anordnad för

att tillgodose vattenförsörjningen inom ett samhälle eller ett bostadsområde

med ett icke alltför obetydligt antal fastigheter samt rätten att vinna anslutning

till ledningen står öppen för varje fastighetsägare inom samhället

eller området. Ehuru det i allmänhet är vederbörande kommun, som an
-

Departe
menle
chefen.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

Departe
ments
chefen.

lägger allmän vattenledning, kunna även på enskilt initiativ tillkomna vattenledningar

vara att anse såsom allmänna. Så är fallet, örn ett bolag eller

en förening bildas för anordnande av vattenledning åt ett samhälles invånare.

Den omständigheten att den, som anlägger vattenledning för eget behov,

överenskommer med en eller flera av sina grannar om anslutning till ledningen,

bör däremot icke i och för sig medföra, att ledningen betraktas såsom

allmän.

2 §.

Denna paragraf motsvarar 2 och 4 §§ i folkhälsoinstitutets förslag. För

bestämmelserna i paragrafen har redogörelse lämnats under rubriken De

fysikalisk-kemiska undersökningarna.

3 §.

Paragrafen motsvarar 5 § första och andra styckena samt 6 § första stycket

i folkhälsoinstitutets förslag. Motiveringen för densamma återfinnes i det

föregående under rubriken De bakteriologiska undersökningarna.

4 §.

I förevarande paragraf hava upptagits bestämmelser, i huvudsak motsvarande

5 § tredje stycket i folkhälsoinstitutets kungörelseförslag. Enligt nämnda

stycke skall hälsovårdsnämnden, då bakteriologisk undersökning giver vid

handen, att vatten i vattenledning får anses otjänligt för ändamål, som i 1 §

kungörelsen sägs, antingen uppmana samhällets invånare att före användningen

koka vattnet eller ock avstänga vattenledningen, där så ske kan.

Hava företagna vattenundersökningar givit vid handen, att vattnet är otjänligt

för sitt ändamål, torde det oftast vara förenat med hälsofara att använda

detsamma. Vilka åtgärder, som i sådant fall böra vidtagas till nödig förbättring

av vattnet, blir beroende på omständigheterna i det enskilda fallet;

i första hand gäller det att konstatera, varifrån felet härrör. De vidare åtgärderna

bliva uppenbarligen beroende av var felkällan är att söka.

En annan fråga är, vilka åtgärder som till skydd för konsumenterna skola

vidtagas innan vattnets beskaffenhet förbättrats. I folkhälsoinstitutets förslag

föreslås, att om bakteriologisk undersökning givit vid handen, att vattnet är

otjänligt för sitt ändamål, hälsovårdsnämnden skall antingen uppmana samhällets

invånare att före användningen koka vattnet eller också avstänga vattenledningen,

där så ske kan.

Uppenbarligen utgör det förstnämnda av dessa båda alternativ den mindre

ingripande åtgärden. Den har i departementsförslaget upptagits i form av en

rätt för hälsovårdsnämnd att — då vattnet på grund av fel av bakteriologisk

art är otjänligt till dryck m. m. och dess användande för nämnda ändamål

kan medföra uppenbar hälsofara — förbjuda, att vattnet utan föregående

kokning användes för ändamålet.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mai:ts proposition nr 50.

37

Omständigheterna kunna vara sådana, att i stället det andra alternativet

— avstängandet av vattenledning — måste tillgripas. Uppenbarligen bör

emellertid denna utväg anlitas endast i trängande fall och först efter omsorgsfull

avvägning av de med åtgärden förenade fördelar och nackdelar. Om

det är tekniskt möjligt, bör avstängningen ske så, att vattenförsörjningen för

andra ändamål än dem, till vilka hänsyn skall tagas vid vattenkontrollen, icke

lider avbräck. Ett särskilt beaktande härvidlag kräver frågan om vattentillgången

i händelse av eldsvåda. Det stadgas därför i departementsförslaget,

att avstängande må ske allenast i den mån vederbörande brandmyndighet

finner avstängandet icke äventyra vattentillgången vid eldsvåda. Hälsovårdsnämndens

beslut om avstängande av vattenledning riktar sig enligt

departementsförslaget mot vattenverkets ägare i form av ett föreläggande

för denne att avstänga tillförseln av vatten för dryck, hushållsändamål m. m.

Förbud eller föreläggande, varom nu nämnts, kan, såsom av 29 och 53 §§

hälsovårdsstadgan framgår, förenas med vite för underlåtenhet att ställa sig

förbudet eller föreläggandet till efterrättelse. Enligt 11 § departementsförslaget

gälla hälsovårdsnämnds befogenheter enligt hälsovårdsstadgan — alltså

jämväl befogenheten att fastställa vite — även inom det område, som regleras

av förevarande förordning.

Enligt departementsförslaget är det lagt i hälsovårdsnämnds hand att besluta,

huruvida förbud eller föreläggande, varom nu är fråga, bör meddelas.

Föreskrifterna örn vidtagande av ifrågavarande åtgärder äro enligt institutets

förslag knutna till att otjänligheten yppats vid bakteriologisk undersökning.

Anledningen till att en otjänlighet av fgsikalisk-kemisk natur icke

ansetts behöva resultera i vattenledningens avstängande torde närmast vara

den, att de brister av fysikalisk eller kemisk natur, som kunna förefinnas

hos vatten, väl kunna ofta göra detta mindre tjänligt för sitt ändamål, men

däremot i allmänhet icke medföra sådana hälsorisker som vid bakteriologisk

förorening av vattnet. För den händelse så ändock är fallet, bör hälsovårdsnämnd

emellertid äga befogenhet att avstänga vattenledningen. Sådan befogenhet

har i departementsförslaget tillerkänts nämnden.

5 §.

Paragrafen upptager i första och andra styckena bestämmelser, motsvarande

3 och 7 §§ kungörelseförslaget. De avvikelser därifrån, som vidtagits

i departementsförslaget, hava tidigare motiverats.

Enligt 9 § kungörelseförslagct skulle statens institut för folkhälsan meddela

närmare föreskrifter rörande förvärvande av kompetens för undersökning

av vatten. Enligt 5 § tredje stycket departementsförslaget skola sådana

föreskrifter i stället meddelas av Kungl. Maj:t. Ändringen beror, såsom förut

omnämnts, på det samband, som består mellan kompetensfordringarna och

den för undersökningen utgående ersättningen, för vilken enligt departementsförslaget

Kungl. Maj:t skall fastställa taxa.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

Departe
ments
chefen.

Departe
ments
chefen.

6 §■

Denna paragraf motsvarar 8 § 2 mom. kungörelseförslaget. Enligt nämnda

förslag skulle den, som verkställt vattenundersökning, ofördröjligen tillställa

förste provinsialläkaren eller med honom jämställd förste stadsläkare bestyrkt

avskrift av attest å undersökningen.

Enligt folkhälsoinstitutets förslag var hälsovårdsnämnd att betrakta som

uppdragsgivare åt den, som utfört undersökning. Någon bestämmelse om

att nämnden skulle delgivas undersökningsresultatet torde med hänsyn härtill

icke hava ansetts erforderlig. Genom föreskriften i 8 § 2 mom. har man

velat vinna trygghet för att förste provinsialläkare eller med honom likställd

förste stadsläkare vore underrättad om vattnets hygieniska beskaffenhet vid

varje särskilt undersökningstillfälle.

Enligt departementsförslaget är vattenverkets ägare uppdragsgivare i förhållande

till den, som utför undersökning av vatten. Särskild bestämmelse

om att hälsovårdsnämnd omedelbart skall erhålla kännedom om resultatet

av undersökningen synes därför erforderlig. I 6 § departementsförslaget stadgas

i anledning därav, att den, som utfört undersökningen, omedelbart skall

upprätta protokoll över undersökningen och tillställa hälsovårdsnämnden

avskrift därav i två exemplar. Det ena av dessa exemplar skall nämnden

vidarebefordra till förste provinsialläkare eller därmed likställd förste stadsläkare.

7 §■

Denna paragraf saknar motsvarighet i institutets förslag. Motiveringen till

paragrafen återfinnes under rubriken De bakteriologiska undersökningarna.

5 §.

Förevarande paragraf, vilken motsvarar 8 § 1 mom. i folkhälsoinstitutets

förslag, har närmare berörts i det föregående under rubriken Ansvaret för

att stadgad kontroll verkställes och att uppkomna brister avhjälpas.

9 §.

Denna paragraf saknar motsvarighet i folkhälsoinstitutets förslag.

Enligt 6 § departementsförslaget skall avskrift av protokoll över verkställd

undersökning av vatten omedelbart tillställas hälsovårdsnämnden. Har undersökningen

givit vid handen, att vattnet är mindre tjänligt för sitt ändamål,

äger nämnden förordna, att undersökningarna skola ske oftare än dittills.

I allmänhet bör sådant förordnande ske omedelbart efter det undersökningsprotokollet

kommit nämnden till handa. Med hänsyn till att förordnandet

icke är av mera ingripande natur, torde det såsom regel icke vara i

och för sig behövligt att sammankalla nämnden för ändamålet. Det torde

på grund härav vara lämpligt att bereda möjlighet för nämnden att överlåta

beslutanderätten i dessa frågor åt någon nämndens ledamot eller tjänsteman.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 50. *59

Väl finnes viss möjlighet härtill enligt 3 § 4 mom. hälsovårdsstadgan. Men

nämnda stadgande, vilket för övrigt icke äger motsvarighet i 2 kap. hälsovårdsstadgan,

kan bliva tillämpbart endast efter en ganska omständlig procedur.

Genom stadgandet i förevarande paragraf har nämnden därför lämnats

generellt bemyndigande att i nu nämnda frågor överlåta beslutanderätten

åt någon nämndens ledamot eller tjänsteman. Det bör dock icke tillkomma

ledamot eller tjänsteman att förelägga vite.

10 §.

Ej heller denna paragraf äger motsvarighet i folkhälsoinstitutets förslag.

En förutsättning för att syftet med kontrollen av vattenledningsvatten skall

uppnås är uppenbarligen, att föreskrifterna i förordningen och de med stöd

av densamma meddelade bestämmelserna åtlydas. Någon straffpåföljd för

åsidosättande därav torde emellertid icke böra stadgas. I stället bör hälsovårdsnämnd

söka komma till rätta med den som tredskas genom att förelägga

honom viss tid att vidtaga den åtgärd, i fråga varom försummelse föreligger.

För att tvekan icke må uppstå huruvida hälsovårdsnämnd äger befogenhet

härtill har stadgande härom intagits i 10 §.

I nu nämnda fall kan, i likhet med vad som gäller enligt hälsovårdsstadgan,

föreläggandet förenas med vitespåföljd.

11 §■

Enligt 10 § i kungörelseförslaget åligger det vederbörande tjänsteläkare

att med uppmärksamhet följa vattenledningsvattnets hygieniska tillstånd

samt att vid anledning till anmärkning överlägga med vederbörande

kommunala myndighet om avhjälpande av förefintliga fel och brister ävensom

att i övrigt förfara enligt i hälsovårdsstadgan och läkarinstruktionen

givna bestämmelser.

Enligt 12 § i institutets förslag skall det åligga länsstyrelse att vaka över

tillämpningen av kungörelsen, varvid länsstyrelsen äger vid vite föreskriva

åtgärder beträffande vattenverks utrustning, drift och tekniska skötsel.

I sitt yttrande framhåller länsstyrelsen i Örebro län, att 10 och 12 §§

i institutets förslag syntes onödiga, enär hälsovårdsstadgan och läkarinstruktionen

torde täcka det ifrågasatta behovet av övervakningsföreskrifter.

Svenska kommunal-tekniska föreningen finner det egendomligt, att tjänsteläkarna,

vilkas skyldigheter reglerades i läkarinstruktionen, måste tillhållas

att »med uppmärksamhet följa det hygieniska tillståndet av vattnet» samt

»att i övrigt förfara enligt i hälsovårdsstadgan och läkarinstruktionen givna

bestämmelser». Föreningen finner vidare olämpligt, att tjänsteläkaren skulle

»överlägga med vederbörande kommunala myndighet om avhjälpande av

förefintliga fel och brisler». Nämnda bestämmelse vilseledde i fråga örn

ansvaret för vattnets beskaffenhet samt borde såsom onödig utgå.

Departe
ments
chefen.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Departe
ments
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

Enligt hälsovårdsstadgan har hälsovårdsnämnd, bland annat, att ägna

uppmärksamhet och tillsyn åt allt, som kan inverka på allmänna hälsotillståndet.

Hälsovårdsnämnd i stad eller stadsliknande samhälle skall bland

annat verka för att allmänna vattenledningar anläggas. Vid meddelande av

föreläggande eller förbud äger nämnden fastställa vite för underlåtenhet att

ställa sig föreläggandet eller förbudet till efterrättelse, därest ej särskild påföljd

finnes bestämd i annan ordning. Länsstyrelserna skola enligt hälsovårdsstadgan

vaka över att kommuner och hälsovårdsnämnder fullgöra sina

åligganden i fråga om allmänna hälsovården, varvid länsstyrelse äger förelägga

lämpliga vitén. Vidare skola länsstyrelserna tillse, att tjänliga åtgärder

vidtagas för avhjälpande av missförhållanden i avseende å allmänna

hälsovården. Slutligen skola tjänsteläkare enligt allmänna läkarinstruktionen

utöva tillsyn över allmänna hälsovården inom sina verksamhetsområden.

Tillsynen över vattenledningsvattnets hygieniska beskaffenhet är en viktig

uppgift inom den allmänna hälsovården. Den omständigheten att den

föreslagna kontrollen på detta område — närmast av lagtekniska skäl —

regleras genom en särskild förordning, till vilken emellertid hälsovårdsstadgan

kommer att innehålla hänvisning, innebär ej någon begränsning av de

mera allmänt uttryckta befogenheter, som enligt nyss återgivna bestämmelser

tillkomma hälsovårdsnämnd, länsstyrelse och andra myndigheter. 10 §

i folkhälsoinstitutets förslag synes därför icke böra upptagas i departementsförslaget.

Samma förhållande gäller i fråga om bestämmelsen i förslagets

12 § att länsstyrelse har att vaka över tillämpningen av kungörelsen; vad

angår vitesbestämmelsen i samma paragraf föreligger ej anledning att —

såsom institutets förslag synes förutsätta, antagligen på grund av den ställning

hälsovårdsnämnden enligt detta förslag intager — fråntaga nämnden

dess befogenhet enligt hälsovårdsstadgan att fastställa vitén.

För att emellertid tydligt utmärka, att de befogenheter och de åligganden,

som tillkomma hälsovårdsmyndigheterna på grund av andra författningar,

gälla jämväl vattenkontrollen har i 11 § första stycket departementsförslaget

särskilt hänvisats till medicinalstyrelsens, länsstyrelsernas, hälsovårdsnämndernas,

tjänsteläkarnas och andra myndigheters befogenheter och åligganden

i fråga om allmänna hälsovården.

I 60 § hälsovårdsstadgan meddelas bestämmelser, bland annat, om rätt

att anföra besvär över beslut av hälsovårdsnämnd eller länsstyrelse samt om

rätt för dessa myndigheter att förordna, att deras beslut skola lända till efterrättelse

utan hinder av anförda besvär. Dessa bestämmelser skola enligt

11 § andra stycket departementsförslaget gälla jämväl beslut, som meddelas

enligt denna förordning.

Att besvärsrätt finnes jämväl över beslut, som medicinalstyrelsen meddelat

enligt denna förordning, följer av stadgandet i 46 § instruktionen för medicinalstyrelsen

den 19 december 1930, nr 441, i dess lydelse enligt kungörelsen

den 22 juni 1939, nr 530.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

41

12 §.

Denna paragraf motsvarar 9 § i institutets förslag, enligt vilken institutet

skulle meddela närmare föreskrifter rörande förvärvande av kompetens för

undersökning av vatten, undersökningarnas utförande, undersökningarnas

bedömande samt utfärdandet av attester över utförda vattenundersökningar.

I fråga om undersökningsmetoderna framläggas i folkhälsoinstitutets

utredning detaljerade förslag såvitt angår de bestämningar, som

äro avsedda att vara obligatoriska vid de bakteriologiska undersökningarna,

nämligen bestämningen av totalantalet (relativt hastigt växande) bakterier

samt av antalet till coli-aerogenesgruppen hörande bakterier. Det finge, enligt

vad i utredningen framhålles, anses vara av stor vikt, att enhetliga undersökningsmetoder

tillämpades i hela riket, enär resultaten eljest icke bleve

jämförbara. De i utredningen föreslagna undersökningsmetoderna borde därför

föreskrivas och alltid komma till användning. — I fråga örn metoderna

för de fysikalisk-kemiska undersökningarna lämnas i utredningen icke några

närmare anvisningar.

I utredningen framhålles vidare, att, när tillräcklig erfarenhet vunnits,

institutet torde böra, om behov därav kunde komma att föreligga, utarbeta

undersökningsmetoder för livsmedel, bland vilka da även undersökningsmetoder

för dricksvatten borde ingå.

Beträffande vattenundersökningarnas bedömande anföres

i utredningen, att det icke syntes böra ifrågakomma att redan nu fastställa

normer härför. Ett dylikt fastställande vore nämligen synnerligen

svårt av den anledningen, att grunderna för bedömningen kunde växla avsevärt

allt efter de föreliggande förhållandena, varjämte alltför ringa erfarenhet

från vårt land förelåge på området.

Vad angår den myndighet, som bör utfärda nu ifrågavarande

föreskrifter, föreslås i flera yttranden, att nämnda befogenhet

tillägges medicinalstyrelsen och ej statens institut för folkhälsan. Denna

mening kommer till uttryck i de yttranden, som avgivits av medicinalstyrelsen,

föreståndaren för statens bakteriologiska laboratorium, hälsovårdsnämnden

i Stockholm, stadsfullmäktige i Stockholm och länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län. Sistnämnda myndighet framhåller i detta sammanhang,

att vattenkonlrollen icke torde vara ett ämne av sa stor omfattning,

att tillsynen däröver måste fördelas på två myndigheter.

Beträffande de i institutets utredning föreslagna undersökningsmetoderna

framföras i flera yttranden erinringar i fråga örn olika tekniska

detaljer. Anledning saknas att i detta sammanhang närmare redogöra

för dessa erinringar. Jag vill emellertid erinra örn att, såsom jag redan

förut omnämnt, medicinalstyrelsen och föreståndaren för statens bakteriologiska

laboratorium föreslå viss förenkling av de bakteriologiska undersökningarna.

Enligt nämnda förslag skulle den veckovis återkommande bakteriologiska

kontrollen inskränkas till colititrering; bakterieräkning å gelatin

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

skulle utföras allenast en gång i månaden, därest särskilda förhållanden ej

förelåge.

Under erinran om att den fysikalisk-kemiska undersökningsmetodiken ej

närmare behandlats i folkhälsoinstitutets utredning framhåller svenska teknologi

öreningen, att några svårigheter ej funnes att utarbeta lämpliga anvisningar

för utförande av de vanligen förekommande analyserna. Sådana

anvisningar vore redan utarbetade i flera länder. Det vore enligt föreningens

mening önskvärt, att dylika anvisningar förelåge, innan den föreslagna vattenkontrollen

komme till stånd.

önskvärdheten av normer för vattenundersökningarnas

bedömande framhålles i åtskilliga yttranden.

Stadsfullmäktige i Kungälv anföra, att det vore svårt för en hälsovårdsnämnd

att bestämma vad som menades med mindre tjänligt vatten. Under

årens lopp hade vissa sedvaneregler utbildats för bestämmande av när vattnet

skulle anses vara mindre tjänligt. Det vore skäl att i kungörelsen införa

vissa bestämmelser om att vattnet skulle anses vara olämpligt att använda till

dricksvatten o. dyl., då det vid den bakteriologiska undersökningen visat sig

innehålla minst viss bestämd bakteriemängd.

Med anledning av att i folkhälsoinstitutets utredning framhållits, att i fråga

om normer för undersökningarnas bedömande alltför ringa erfarenhet funnes

i vårt land, förklarar svenska teknologföreningen, att den icke kunde ansluta

sig till denna uppfattning, i varje fall icke beträffande bedömningen av de

bakteriologiska undersökningarna. Den inom landet förefintliga erfarenheten

på vattenundersökningens område måste enligt föreningens mening anses vara

tämligen stor. Sedan decennier tillbaka hade en omfattande verksamhet på

detta område pågått inom landet, exempelvis vid Stockholms hälsovårdsnämnds

laboratorier och vid Stockholms vattenverk. Bakteriologisk undersöknings-

och forskningsverksamhet bedreves därjämte vid statens bakteriologiska

laboratorium, statens veterinärbakteriologiska laboratorium m. fl. institutioner.

En granskning av de i institutets utredning anförda fall, då epidemier

förmodats stå i orsakssammanhang med vattenförsörjningen, gåve vid handen,

att i åtskilliga fall förekommit bakteriologisk kontroll, som utvisat en otillfredsställande

beskaffenhet hos vattnet. Det oaktat hade varken de lokala hälsovårdande

myndigheterna eller vattenverkens ansvariga ledning ingripit på ett

effektivt sätt. En väsentlig anledning därtill vore, att av statlig myndighet

fastställda normer för vattnets beskaffenhet saknades. Så länge detta vore

fallet torde en tillfredsställande standard i fråga örn vattenledningsvattnets

beskaffenhet inom landet icke kunna upprätthållas. Det borde vara ett oavvisligt

krav för genomförandet av den föreslagna kontrollen, att bedömningsgrunderna

i allt väsentligt vore klarlagda och i förväg fastställda. Slutligen

framhåller föreningen, att även om normer för bedömande av råvattnet ej

fastställdes, ungefärliga föroreningsgränser till ledning för de lokala hälsovårdsmyndigheterna

borde fastställas; även beträffande fordringarna på renvattnets

fysikalisk-kemiska beskaffenhet borde vägledande upplysningar meddelas.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

43

Svenska kommunal-tekniska föreningen yttrar:

Det må framhållas, att hälsovårdsnämnd, vilken i många fall saknar sakkunnig

hjälp för bedömande av vattenanalyserna, enligt förslaget till kungörelse

skall avgöra, lmruvida vattnet i vattenledningen skall anses mindre tjänligt

för avsett ändamål, samt t. o. m. föranstalta om avstängning av vattenledningen

eller kokning av vattnet, därest denna vattnets otjänlighet till hushållsbruk

icke bortfaller inom viss angiven tid. Skall man pålägga en nämnd

en sådan skyldighet, synes det nödvändigt, att nämnden genom lämpligt avfattade

föreskrifter erhåller kännedom om vid vilken grad av förorening

nämnden bör ingripa. Skulle den föreslagna, i och för sig mycket värdefulla

men för särskilt de mindre kommunerna i många fall betungande kontrollen

komma till stånd utan att samtidigt dylika föreskrifter örn gränsen för tillåten

förorening av renat vatten bliva utfärdade, torde risk föreligga, att allvarliga

motsättningar i åsikter om vattnets erforderliga rening komma att uppstå och

föranleda en beklaglig och kanske fullständigt omotiverad misstro från allmänhetens

sida gentemot vattenledningsvattnet.

Vad institutet anför om erfarenheterna inom Sverige beträffande vattenundersökningar

kan näppeligen vara riktigt. Dylika undersökningar hava under

många år pågått i fråga örn vattenledningsvattnet framför allt i våra större

städer, och värdefulla erfarenheter hava på ett flertal håll därigenom vunnits.

Vad som saknas är en systematisk insamling och bearbetning av detta material.

För detta ändamål har föreningen tillsatt en särskild kommitté^ som

dock på grund av ökade arbetsuppgifter i samband med rådande förhållanden

icke varit i tillfälle påbörja sitt arbete. Då frågan om en officiell vattenkontroll

blivit aktuell, synes det riktigast, att denna utredning verkställes inom

medicinalstyrelsen, varvid föreningen bör förklara sig villig att i all möjlig utsträckning

lämna sin medverkan.

Skulle kungörelsen rörande vattcnkontrollen anses icke böra uppskjutas i

avvaktan på utredningsresultatet i avseende å vattenundersökningarnas bedömande,

bör detta enligt föreningens mening dock icke inverka på den principen,

att det är bättre med provisoriska bestämmelser, vilkas objektivitet möjligen

kan kritiseras, än att normer för bedömandet helt skulle saknas. I egenskap

av övergångsbestämmelser, avsedda att framdeles justeras nied hänsyn

till utredningsresultatet, torde dessa rimligen böra innefatta fordringar, som

vid det slutliga fastställandet hellre kunna förväntas bliva föremål för höjning

än för sänkning. Därigenom skulle också för mindre väl utförda vattenledningsverk

lämnas tillfälle att successivt genomföra en erforderlig komplettering

av reningsförfarandet. Även vid uppgörandet av dessa provisoriska bestämmelser

bör vederbörlig hänsyn tagas till de av institutet påpekade växlingarna

i föreliggande förhållanden, vilka starkt motivera undvikandet av

teoretiskt uppkonstruerade siffervärden såsom gräns mellan lämpligt och

olämpligt liushållsvatten.

Sedan frågor örn förvärv av kompetens för utförande av vattenundersökning

enligt departementsförslaget överlämnats till Kungl. Maj:ts avgörande, återstår

att avgöra, vilken myndighet som skall hava uppgiften att utfärda närmare

föreskrifter rörande vattenundersökningarnas utförande och deras bedömande.

Åt samma myndighet bör anförtros att meddela föreskrift örn avlattningen

av protokoll över vattenundersökning. Enligt kungörelscförslaget

skola dessa uppgifter fullgöras av statens institut för lolkhälsan. Emir institutet

utgör centralt undersökningsorgan för livsmedelskontrollen i riket (4 §

instruktionen för statens institut för folkhälsan den 27 maj 1938, nr 327),

Departe
ments
chefen.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

Departe
ments
chefen.

torde det utredningsarbete, som lärer böra föregå utfärdandet av dylika föreskrifter,

lämpligen böra utföras genom institutets försorg. För vinnande av

enhetlighet beträffande den centrala tillsynen över allmänna hälsovården i

riket torde emellertid, såsom i flera remissyttranden påyrkats, själva utfärdandet

av ifrågavarande föreskrifter böra ankomma å medicinalstyrelsen.

Då med stöd av förevarande paragraf normer för vattenundersökningarnas

utförande utfärdas, böra de erinringar, som i remissyttrandena framkommit

mot institutets utredning i denna del, tagas under noggrant övervägande.

Vad angår bedömandet av vattenundersökningarna har i ett par remissyttranden

framhållits angelägenheten av att normer härför äro utarbetade,

innan föreskrifterna om vattenkontrollen träda i kraft. Även enligt min

mening är det angeläget, att sådana normer finnas att tillgå redan från

början. Det kan icke rimligen begäras, att samtliga hälsovårdsnämnder skola

kunna utan vägledande anvisningar bemästra uppgiften att på ett ur enhetlighetens

och rättvisans synpunkt tillfredsställande sätt träffa avgörande i

frågan huruvida i visst fall dricksvattnet är mindre tjänligt eller ej. Tryggheten

för att vattenkontrollen fungerar effektivt vilar emellertid till huvudsaklig

del på att ett riktigt avgörande därutinnan träffas.

Jag har på grund därav under hand förvissat mig om att från medicinalstyrelsens

sida anstalter komma att med det snaraste vidtagas för utarbetande

av erforderliga bedömningsnormer. För att emellertid bereda tillräcklig

tid såväl för utarbetande av dessa normer som för övervägande av frågan

om de för varje särskilt fall lämpliga undersökningsmetoderna föreslår jag,

att förordningen träder i kraft först den 1 januari 1942.

Förslaget till förordning om tillägg till hälsovårdsstadgan.

Institutets för folkhälsan förslag till ändring av hälsovårdsstadgan innebär,

dels att till 9 § nämnda stadga skulle fogas två nya moment, betecknade

5 mom. och 6 morn., dels ock att vissa ändringar skulle företagas i 12 § 1 mom.

och 47 § 1 mom. nämnda stadga.

Det av institutet föreslagna nya 5 mom. i 9 § hälsovårdsstadgan innehåller,

att envar, som önskade anställning inom vattenledningsverk med huvudsaklig

verksamhet inom område, där vattnet renades eller bereddes, skulle

före anställningens början förete intyg av läkare, att han icke lede av

sådan sjukdom eller vore bärare av sådan smitta, som kunde spridas med

dricksvatten.

Nämnda bestämmelse har icke upptagits i departementsförslaget. Anledningen

härtill dr den, att — för den händelse arbetsförhållandena inom vattenverk

beträffande vissa arbeten äro sådana, att dylika bestämmelser i och

för sig kunna vara påkallade -— bestämmelserna böra erhålla likartad utformning

med de föreskrifter om läkarundersökning, som må gälla för arbetare

inom livsmedelshanteringen. Sistnämnda fråga torde komma att behandlas

i det betänkande rörande ny livsmedelslagstiftning, som livsmedels
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

45

lagstiftningssakkunniga hava för avsikt att inom kort framlägga. Enär det

sålunda är att förvänta, att inom en nära framtid tillfälle skall givas att i

ett större sammanhang pröva frågan om läkarundersökning av personalen

inom vissa näringsgrenar, torde för eventuellt genomförande av liknande

regler å förevarande mera begränsade område nämnda utredning böra avvaktas.

I 9 § 6 mom. hälsovårdsstadgan föreslår institutet skola intagas en hänvisning

till de särskilda bestämmelser, som komma att vid sidan av hälsovårdsstadgan

gälla i fråga om fysikalisk-kemisk och bakteriologisk kontroll

av vattenledningsvatten. Ifrågavarande hänvisning har —- med en redaktionell

jämkning — upptagits i departementsförslaget såsom ett 5 mom. i 9 §.

Enär nämnda paragraf ingår i det kapitel av hälsovårdsstadgan, vilket behandlar

allmänna hälsovården i stad eller samhälle, som är i hälsovårdsavseende

likställt med stad, torde — med hänsyn till att kontroll av vattenledningsvatten

kan efter särskilt förordnande bliva anordnad jämväl på landet — en

erinran om sistnämnda förhållande böra intagas i 2 kap. hälsovårdsstadgan.

Departementsförslaget innehåller därför förslag om att till 44 § hälsovårdsstadgan

skall fogas ett nytt moment, betecknat 4 morn., i vilket en erinran

av nu nämnt slag intagits.

I 12 § 1 mom. hälsovårdsstadgan föreskrives, att var och en, som sysslar

med beredning av födoämne eller dryckesvara för försäljning, eller hanterar

kött, charkuterivaror, färsk fisk, mjölk, mejeriprodukter, bröd eller konditorivaror,

som avses till försäljning, skall under arbetet iakttaga noggrann

renlighet. För kommuner, i fråga om vilka 2 kap. hälsovårdsstadgan är tilllämpligt,

gälla samma bestämmelser enligt 47 § 1 mom. Den som under

arbete av nu nämnt slag icke iakttager noggrann renlighet är enligt 27 och

52 §§ hälsovårdsstadgan förfallen till dagsböter.

Av folkhälsoinstitutet föreslås nu, att i 12 § 1 mom. och 47 § 1 mom. hälsovårdsstadgan

skola insättas orden »eller arbetar i vattenledningsverk, avsett

till framställning av dricks- och hushållsvatten», varigenom sålunda även

sådana arbetare skulle bliva ålagda skyldighet att under arbetet iakttaga noggrann

renlighet.

En konsekvens av ifrågavarande förslag är, att 12 § 2 mom. och 47 § 2

mom. jämväl skulle bliva tillämpliga i fråga örn den, som arbetar i vattenverk,

avsett till framställning av dricks- eller hushållsvatten. I vartdera av dessa

moment stadgas nämligen, att örn beträffande person, som är sysselsatt i

sådant arbete, varom i 1 moni. sägs, skälig anledning förekommer att antaga,

att han är behäftad med sjukdom eller smitta, varav menlig inverkan

på den av honom bearbetade eller hanterade varans beskaffenhet kan uppstå,

han är skyldig att efter anmodan av hälsovårdsnämnden på hälsovårdsområdets

bekostnad undergå läkarundersökning. Finnes han vid läkarundersökningen

vara behäftad med sjukdom eller smitta, som nyss sagts, må

nämnden förbjuda, att han deltager i eller användes till arbete, varom bär är

fråga.

Såsom inledningsvis nämnts förekommer såväl i 1 som i 2 kap. hälso
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

vårdsstadgan rubriken Om vatten och is för hushållsbehov, under vilken

rubrik vissa bestämmelser finnas örn tillsyn å vattnet i brunn, källa eller

vattenledning samt å is för hushållsbehov. Såsom jag nyss anfört bör,

därest särskild lagstiftning örn kontroll av vattenledningsvatten genomföres,

till de under nämnda likalydande rubriker upptagna bestämmelserna (9 och

44 §§) fogas hänvisning till vad särskilt är stadgat om nämnda kontroll.

Skulle bestämmelse införas, varigenom den som arbetade i vattenverk vid

straffansvar ålades att under arbetet iakttaga noggrann renlighet, synes en

sådan bestämmelse systematiskt hava sin plats i 9 och 44 §§. Förutom härav

betingade tillägg till nämnda paragrafer skulle för sådant fall erfordras,

att jämväl ansvarsbestämmelserna i 27 och 52 §§ gåves ändrad lydelse.

Jag har nyss omnämnt, att livsmedelslagstiftningssakkunnigas förslag till

livsmedelslagstiftning inom kort kommer att framläggas. De sakkunniga torde

därvid, enligt vad av deras remissyttrande i förevarande ärende framgår,

komma att föreslå, att bestämmelserna i 9 och 44 §§ hälsovårdsstadgan överföras

till den tilltänkta livsmedelsstadgan. Enär sålunda en allmän revidering

kan förväntas komma till stånd på ifrågavarande lagstiftningsområde inom

en nära framtid, torde nu förevarande fråga lämpligen kunna i samband

därmed beaktas. Några nämnvärda olägenheter av ett sådant uppskov torde

nämligen icke behöva uppkomma.

Departementschefens hemställan.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört får jag hemställa,

att Kungl. Majit måtte i proposition till riksdagen anhålla om riksdagens

yttrande över förenämnda, inom socialdepartementet upprättade förslag till

1) förordning om kontroll av vattenledningsvatten; samt

2) förordning om tillägg till hälsovårdsstadgan den 19 juni 1919 (nr 566).

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet!

Bertha Klemedtson.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

47

Bilaga A.

Statens instituts för folkhälsan förslag.

Utkast

till

Kungörelse

om ändrad lydelse av 9, 12 och 47 §§ i hälsovårdsstadgan den 19 juni

1919.

Kungl. Majit har funnit gott förordna att 9, 12 och 47 §§ i hälsovårdsstadgan

den 19 juni 1919 skola erhålla följande ändrade lydelse:

9 §.

1 moni. Hälsovårdsnämnden---intränger i dem.

2 mom. Vattnet i brunn--— kanal.

3 mom. Hälsovårdsnämnden---olämplig.

4 mom. När omständigheterna---därstädes.

5 mom. En var, som önskar anställning inom vattenledningsverk med

huvudsaklig verksamhet inom område, där vattnet renas eller beredes, skall

före anställningens början förete intyg av läkare, att han icke lider av sådan

sjukdom eller är bärare av sådan smitta, som kan spridas med dricksvatten.

6 mom. Örn fysikalisk-kemisk och bakteriologisk kontroll av i vissa vattenledningar

tillhandahållet vatten och tillhörande råvatten är särskilt

stadgat.

12 §.

1 mom. Var och en, som sysslar med beredning av födoämne eller

dryckesvara för försäljning, eller hanterar kött, charkuterivaror, färsk fisk,

mjölk, mejeriprodukter, bröd eller konditorivaror, som avses till försäljning,

eller arbetar i vattenledningsverk, avsett till framställning av dricks- och

hushållsvatten, skall under arbetet iakttaga noggrann renlighet.

2 mom. Förekommer--- — är fråga.

47 §.

1 mom. Var och en, som sysslar med beredning av födoämne eller dryckesvara

för försäljning, eller hanterar kött, charkuterivaror, färsk fisk, mjölk,

mejeriprodukter, bröd eller konditorivaror, som avses till försäljning, eller

arbetar i vattenledningsverk, avsett till framställning av dricks- och hushållsvatten,

skall under arbetet iakttaga noggrann renlighet.

2 mom. Förekommer -----är fråga.

Denna kungörelse träder i kraft den ..........................

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

Utkast

till

Kungörelse

med bestämmelser rörande hygienisk kontroll av vatten i vissa vattenledningar

m. m.

given den................

Kungl. Majit har funnit gott förordna som följer:

1 §•

Denna kungörelse äger tillämpning å vatten, som inom område, där Kap. I

hälsovårdsstadgan är gällande, för allmänt bruk distribueras i vattenledning

till dryck, matlagning och annan beredning av livsmedel samt till renhållning

av kärl eller redskap, vilka användas vid tillredning och annan hantering av

livsmedel.

2 §.

Det åligger hälsovårdsnämnd att föranstalta därom, att vatten, som i 1 §

sägs, ävensom, där vattnet undergått rening, råvaltnet underkastas fysikaliskkemisk

undersökning en gång varje kalenderår och därutöver så snart anledning

förekommer till antagande, att råvattnet eller det därav beredda vattnet

undergått förändring, varigenom det blivit mindre lämpligt för ändamål,

som i 1 § sägs.

3 §.

Fysikalisk-kemisk undersökning må utföras av statens institut för folkhälsan,

statens lantbrukskemiska kontrollanstalt och de med statsmedel understödda

lokala lantbrukskemiska kontrollstationerna ävensom av den, som

efter att hava blivit av medicinalstyrelsen förklarad därtill behörig, erhållit

vederbörande länsstyrelses förordnande därtill.

4 §.

Medicinalstyrelsen äger medgiva, att längre tid än ett år men ej mer än

tre år må förflyta mellan varje sådan undersökning, som i 3 § sägs.

5 §.

Det åligger hälsovårdsnämnd att föranstalta därom, att vatten, som i 1 §

sägs, en gång i veckan underkastas bakteriologisk undersökning. Därest

vattnet undergått rening, skall tillhörande råvatten minst fyra gånger årligen

underkastas sådan undersökning.

Visas vid undersökning, som i första stycket avses, att vatten i vattenledning

får anses mindre tjänligt för ändamål, som i 1 § sägs, skall, såvida vattnet

alltjämt tillhandahålles i ledningen, bakteriologisk undersökning dagligen

göras, intill dess vattnet vid minst tre på varandra följande undersökningar

visats vara tjänligt för ändamål, som nyss sagts.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

49

Giver sådan undersökning vid handen, att vatten i vattenledning får anses

otjänligt tor ändamål, som i 1 § sägs, skall hälsovårdsnämnden antingen uppmana

samhällets invånare att före användningen koka vattnet eller ock avstänga

vattenledningen, där så ske kan.

6 8-

Medicinalstyrelsen äger medgiva, att längre tidsperioder än i 5 § första

stycket sägs må förflyta mellan varje bakteriologisk undersökning av vatten

och tillhörande råvatten. Sådant medgivande må endast gälla tills vidare och

för varje gång högst för en period av tre år.

Visas vid bakteriologisk undersökning, att i vattenledning tillhandahållet

vatten får anses mindre tjänligt eller otjänligt för ändamål, som i 1 § sägs,

skall medicinalstyrelsen genast återkalla medgivande, som i första stycket

avses.

7 §•

Bakteriologisk undersökning må utföras av statens institut för folkhälsan,

av statens bakteriologiska laboratorium samt av den, som, efter att hava av

statens institut för folkhälsan förklarats därtill behörig, erhållit vederbörande

länsstyrelses förordnande därtill.

8 §.

1 mom. Det åligger hälsovårdsnämnd att, då fel i vattenledningsverk uppstår,

som kan hava menlig inverkan på vattnets beskaffenhet, ofördröjligen

vidtaga åtgärder för felets avhjälpande.

2 mom. Det åligger den, som verkställt undersökning, som i 2 och 5 §§

sågs, att ofördröjligen tillställa förste provinsialläkaren eller med honom

jämställd förste stadsläkare bestyrkt avskrift av attest å undersökningen.

9 §.

Närmare föreskrifter meddelas av statens institut för folkhälsan rörande:

förvärvande av kompetens för undersökning av vatten enligt denna kungörelse;
undersökningarnas

utförande;

undersökningarnas bedömande; samt

utfärdandet av attester över utförda vattenundersökningar.

10 §.

Det åligger vederbörande tjänsteläkare att med uppmärksamhet följa det

hygieniska tillståndet av vattnet i vattenledningar, varifrån vatten distribueras

i samhällen inom hans verksamhetsområde, samt att då anledning till

anmärkning finnes överlägga med vederbörande kommunala myndighet om

avhjälpande av förefintliga fel och brister och att i övrigt förfara enligt i

hälsovårdsstadgan och läkarinstruktionen givna bestämmelser.

11 §•

Vad i denna kungörelse är föreskrivet för område, där I Kap. hälsovårdsstadgan

är gällande, skall även gälla område, där 2 Kap. hälsovårdsstadgan

äger tillämpning, där medicinalstyrelsen, efter vederbörandes hörande, sådant

förordnar.

Medicinalstyrelsen äger jämväl förordna, alt kungörelsens bestämmelser

skola gälla vatten, som i viss vattenledning distribueras för enskilt bruk till

ändamål, som i 1 § sägs.

Bihang till riksdagens protokoll 19H. 1 sami. Nr SO. a

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

12 §.

Det åligger länsstyrelse att vaka över tillämpningen av denna kungörelse,

varvid länsstyrelsen äger vid vite föreskriva åtgärder beträffande vattenledningsverks

utrustning, drift och tekniska skötsel.

Ädömda vitén tillfalla kommunen; dock att vite, som må hava ådömts

kommun, skall tillfalla kronan. Vad nu sagts om kommun gäde ock samhälle,

som i 34 § hälsovårdsstadgan sägs.

Denna kungörelse träder i kraft den ..........................

Stockholm 1941. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

410242

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1941:444 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om kontroll av vattenledningsvatten, m. m., dels ock i ämnet v a1 i texten
  2. 2LU 1941:37 Memorial med föranledande av kamrarnas skiljaktiga beslut beträffande andra lagutskottets utlåtande nr 31 i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förs s. 1 i texten
  3. 2LU 1941:31 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om kontroll av vattenledningsvatten, m. m. dels ock i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten