Sök i Ratio Lex

Angående ytterligare statsunderstöd till vissa torrläggningsföretag

11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1941:59, Angående ytterligare statsunderstöd till vissa torrläggningsföretag

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 59.

1

Nr 59.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ytterligare statsunderstöd

till vissa torrläggningsföretag; given Drottningholms

slott den 31 januari 1941.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

under punkterna l:o och 2:o hemställt.

GUSTAF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Drottningholms slott

den 31 januari 1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, anför:

Jag anhåller att få underställa Kungl. Maj:t två framställningar om statsunderstöd

till torrläggningsföretag:

l:o.

Företag för reglering av Lyckebyån mellan Emmaboda och Kyrkebysjön i

Kalmar län.

Den 18 juni 1910 beviljade Kungl. Maj:t lån från odlingslånefonden med

62,700 kronor till reglering av Lyckebyån mellan Emmaboda och Kyrkebysjön

i Vissefjärda socken av Kalmar län, varjämte Kungl. Maj:t fastställde

plan för arbetets utförande.

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 59.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 59.

Länsstyrelsen i Kalmar län fastställde genom utslag den 30 mars 1922 fördelningen

å vederbörande fastigheter av förenämnda lån och ålade därvid följande

personer att årligen för vart och ett av åren 1921—1943 ävensom för

år 1944 erlägga, Gottfrid Jonsson såsom ägare av s/25 mantal Emmabo 1” 646

kronor 15 öre respektive 79 kronor 7 öre, Gustaf Carlsson såsom ägare av 7s

mantal Grämnemåla l3 396 kronor 14 öre respektive 48 kronor 48 öre, J.

E. Nilsson såsom ägare av 3/s mantal Grämnemåla l2 184 kronor 81 öre

respektive 22 kronor 62 öre, Gottfrid Niklasson såsom ägare av Vs mantal

Bromboda l3 124 kronor 86 öre respektive 15 kronor 28 öre, Elof Svensson

såsom ägare av V32 mantal Bromboda l2 119 kronor 37 öre respektive 14

kronor 61 öre samt P. A. Johansson såsom ägare av V4 mantal Andersmåla

l3 65 kronor 37 öre respektive 8 kronor.

Genom beslut den 13 juli 1934 anvisade Kungl. Majit 3,000 kronor till

bestridande av kostnaderna för utredning rörande vattenavledningen från

Lyckebyåns övre vattenområde till och med Kyrkebysjön. I anledning härav

förordnade länsstyrelsen i Kalmar län den 29 januari 1935 lantbruksingenjören

E. Lindqvist att verkställa ifrågavarande utredningsuppdrag.

Kungl. Majit har, i avvaktan på slutförandet av vederbörlig utredning,

genom särskilda beslut dels den 17 november 1933 samt den 20 april och

15 juni 1934 beviljat uppskov till den 1 juli 1935 för vissa delägare i företaget,

däribland Gottfrid Jonsson och Gustaf Carlsson, med erläggande av

de annuitetsandelar, som för de ifrågavarande fastigheterna från och med

år 1933 förfallit eller förfölle till betalning å nämnda lån ävensom räntefrihet

under uppskovstiden å samma fastigheters andelar i den oguldna kapitalskulden,

dels ock den 19 november 1937 medgivit anstånd intill den 1

juli 1938 för Gottfrid Jonsson med erläggande av å åren 1933—1937 belöpande

annuiteter å ifrågavarande lån samt för Gustaf Carlsson, Elof Svensson,

Gottfrid Niklasson, Ernst Nilsson och Victor Nicklasson, den sistnämnde

såsom ägare till Andersmåla l3, med erläggande av å år 1937 belöpande

annuiteter å samma lån.

I en den 12 december 1936 dagtecknad skrift ha sist omförmälda sex

delägare i företaget hos Kungl. Majit anhållit om ytterligare anstånd med

betalningen av ifrågavarande lån. Sedan förut omförmäld utredning i oktober

1938 slutförts av lantbruksingenjören Lindqvist, ha nämnda delägare

i en till Kungl. Majit ställd skrift av den 17 oktober 1938 anhållit om avskrivning

av den del av lånet, som belöpte å deras fastigheter, samt, för den

händelse detta ej omedelbart kunde beviljas, anhållit om ytterligare anstånd

med erläggande av ifrågavarande annuiteter.

Den 3 november 1938 har Kungl. Majit efter att ha förklarat Sig vilja

framdeles meddela beslut i anledning av framställningen örn avskrivning av

lån medgivit anstånd intill den 1 juli 1939 dels för Gottfrid Jonsson med erläggande

av å åren 1933—1938 belöpande annuiteter å ifrågavarande lån,

dels ock för Gustaf Carlsson, Elof Svensson, Gottfrid Niklasson, Ernst Nilsson

och Victor Nicklasson med erläggande av å åren 1937 och 1938 belöpande

annuiteter å samma lån.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 59.

3

I ärendet lia yttranden avgivits av torrläggningskommittén den 28 december

1938, av länsstyrelsen i Kalmar län den 12 juni 1940, av lantbruksstyrelsen

den 27 november 1940 samt av statskontoret den 3 januari 1941. Vid

länsstyrelsens utlåtande fanns fogat yttrande från lantbruksingenjören Lindqvist.

Av tillgängliga handlingar inhämtas följande.

Förslag till ifrågavarande företag upprättades åren 1906—1907 av dåvarande

t. f. lantbruksingenjören Hj. Grönwall. Företaget omfattade en areal

av 86.84 hektar åker, 234.98 hektar äng och odlingsmark samt 40.41 hektar

annan mark eller tillhopa 362.23 hektar. Vid arbetsplanens fastställelse beräknades

båtnaden till 134,708 kronor 66 öre och kostnaden för arbetets utförande

till 122,719 kronor 21 öre. Lånesökandenas andel i företaget utgjorde

63.74 hektar åker, 163.19 hektar äng och odlingsmark samt 13.41

hektar annan mark eller tillhopa 240.34 hektar med en uppskattad båtnad av

89,668 kronor 82 öre och en beräknad kostnad av 81,708 kronor 24 öre.

Arbetet, som i huvudsak utfördes under åren 1906—1914, har godkänts av

lantbruksstyrelsen den 28 april 1921.

Enligt den förut omförmälda av lantbruksingenjören Lindqvist verkställda

utredningen rörande Lyckebyån har den reglering av ån, för vars genomförande

ifrågavarande lån utgått, fungerat tillfredsställande till och med år

1923. Därefter har emellertid skörden å vidsträckta arealer ofta blivit antingen

helt förstörd eller betydligt minskad genom att ån översvämmat närliggande

marker. Enligt vad som utretts ha åns flöden, som varit större

under de senare åren, förorsakats dels och huvudsakligen av ogynnsamma

nederbördsförhållanden, dels av under senare år utförda torrläggningsföretag

inom Lyckebyåns vattenområde ovanför Emmaboda, dels av försummat

underhåll av den uppgrävda åsträckan mellan Emmabo och Kyrkebysjön,

dels genom ombyggande av landsvägstrumma med mindre genomgångsöppning

än den förutvarande, dels ock därav att de dimensioner å vattendraget

som föreskrivits vid 1906—1907 års syneförrättning varit väl små för att

kunna medgiva avbördande av de största vattenmängderna. De genom

flödena förorsakade översvämningarna hade därjämte givits ökad omfattning

genom den sättning av de ifrågavarande markerna som under årens

lopp skett efter åregleringens genomförande. De markområden, som varit

föremål för undersökning av Lindqvist, omfatta en areal av 485.27 hektar.

Undersökningen har bland annat måst utsträckas till den nedom Kyrkebysjön

belägna Fulirsjön.

Till förebyggande i möjligaste mån för framtiden av fortsatta översvämningar

har utredningsmannen föreslagit en ny reglering av Lyckebyån.

I detta syfte lia framlagts Ivå alternativ. Kostnaden för genomförandet av

regleringen enligt alternativ I har beräknats till 304,200 kronor och enligt

alternativ 11 till 359,400 kronor. Värdet av genom regleringens utförande uppkommande

båtnad bär ej uppskattats i samband med föreliggande preliini
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 59.

nära förslag. De skador, som vållas av de omkring vart femte år återkommande

största flödena, ha emellertid approximativt beräknats till 150 kronor

per hektar eller 30 kronor per hektar och år. Härtill kommer värdet av de

skador, som förorsakas av mellan de större flödena årligen uppträdande

mindre flöden. Översvämningarna lia ej blott förorsakat förlorad skörd

och förlusten av det kapital, som nedlagts på brukning, gödsling och utsäde,

utan också givit jorden en annan struktur. Därefter har det tagit lång tid

och mycket arbete att återföra jorden i samma kultur som före översvämningen.

Torrläggningskommittén har beträffande utredningen framhållit bland

annat, att densamma lämpligen kunde läggas till grund för en fullständig

plan rörande de arbeten, som erfordrades för ernående av en tillfredsställande

torrläggning. Kommittén har därför ansett önskvärt, att i första

hand ny plan utarbetades helt på statens bekostnad efter i huvudsak det

i utredningen upplagda programmet. Vidare har kommittén ansett, att företagets

genomförande enligt den nya planen skulle utgöra ett lämpligt beredskapsarbete.

Länsstyrelsen i Kalmar lån har anfört bland annat följande.

Det synes huvudsakligen lia varit ogynnsamma nederbördsförhållanden i

förening med bristande underhall och ofullständigt verkställd upprensning

av vissa sträckor av ån, som i betydande utsträckning bidragit till den nu

otillfredsställande effekten av företaget. Enligt länsstyrelsens förmenande är

det säkerligen ett missgrepp att, såsom sökandena tydligen avse, lämna företaget

åt sitt öde. Härigenom skulle det i företaget nedlagda kapitalet snart

vara tillspillogivet. Länsstyrelsen kan därför icke tillstyrka avskrivning av

lånet, vare sig helt eller delvis, såvitt det icke genom förnyad undersökning

och utredning kan konstateras, att det ur ekonomisk synpunkt icke är möjligt

att genom kompletterande åtgärder uppnå avsedd effekt av företaget.

Länsstyrelsen får för sin del föreslå, att den föreliggande ansökningen örn

avskrivning av lån icke må föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd, men att,

därest ytterligare sänkning av Lyckebyån skulle komma till utförande med

bistånd från det allmännas sida, intressenterna uti det äldre företaget må

beredas skälig ersättning för utebliven båtnad av detsamma, vilken ersättning

synes kunna utgå i form av frikostigare tilldelat statsbidrag för det

kompletterande torrläggningsföretaget. Vad beträffar sökanden Victor Nicklasson

har denne köpt fastigheten Andersmåla l3 så sent som den 7 juli 1936,

på grund varav han vid köpet får anses ha tagit hänsyn till ifrågavarande

översvämningsförhållanden. Fördenskull bör enligt länsstyrelsens mening avskrivning

av denna fastighets andel i lånet i allt fall icke ifrågakomma.

Länsstyrelsen har vid utlåtandet fogat viss utredning rörande sökandenas

ekonomiska ställning.

Lantbruksingenjören Lindqvist har i sitt yttrande över framställningen om

låneavskrivning framhållit, dels att icke all sökandena tillhörig mark, som

inginge i företaget, brukade översvämmas vid flöden, dels ock att den mark,

som då översvämmades, ej kunde sägas vara alldeles värdelös, utan att dess

nuvarande båtnad kunde, lågt räknat, anses uppgå till i medeltal 1/5 av den

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 59.

5

som beräknats vid förslagets upprättande. Den del av det oguldna lånet, för

vilken återbetalningsskyldighet åvilade dessa marker, syntes därför böra

minskas med 80 procent. Med hänsyn härtill bär Lindqvist beräknat det

procenttal, efter vilket var och en av sökandenas kvarstående kapitalskuld

syntes böra minskas.

Lantbruksstgrelsen har i sitt utlåtande anfört i huvudsak följande.

Vad angår den av lantbruksingenjör Lindqvist förebragta utredningen avse

båda de av honom föreslagna alternativen fördjupning och breddning av

ån mellan Fuhrsjön och Emmabo samt sänkning av vattenstånden i Salebosjön

(Västersjön) och Kyrksjön (Kyrkebysjön). I alternativ I ingår dessutom

uppförandet av en rörlig regleringsdamm vid Salebosjöns utlopp, med

vars hjälp medel- och lågvattenavrinningen anses kunna bibehållas vid samma

storlek som före regleringen. Genom utförandet av en reglering enligt detta

förslag skulle så gott som samtliga marker skyddas för översvämning vid

flöden av den storlek, som hittills konstaterats.

Alternativ II skiljer sig vad utförandet beträffar från alternativ I genom

större djup och mindre bottenbredd i avloppet samt genom anordnandet av

regleringsdammar vid utloppen av såväl Kyrksjön som Salebosjön. Dessa

dammar äro föreslagna att utföras såsom fasta dammar utan rörliga delar.

De äro avsedda att medföra sådan sänkning och reglering av sjöarna, att

magasineringen i desamma blir lika stor efter sänkningen som före densamma.

Högvattenståndet skulle enligt alternativ II bli avsevärt högre i Kyrksjön

och den närmast där ovan belägna sträckan av ån till en längd av omkring

5 kilometer, varigenom vid regleringens utförande enligt detta alternativ

vissa utmed Kyrksjön och den nämnda åsträckan belägna markområden

fortfarande komme att översvämmas vid flöden. Dessa markområden

omfatta dock endast en mindre areal och torde i vad beträffar de ovanför

Kyrksjön belägna delarna lämpligen kunna genom invallning skyddas mot

översvämning. Å övriga sträckor av den till reglering ifrågasatta delen av

vattendraget skulle den enligt alternativ I uppkommande högvattenytan bli

något högre än enligt alternativ II, dock ej så mycket att någon väsentlig

skada därigenom skulle uppstå.

Av utredningen framgår, att ifrågavarande företag sedan flera år tillbaka ej

lämnat avsett resultat, även frånsett vad som härvid kan vara beroende på

bristande underhåll av arbetet. Då det synes uppenbart, att en reglering av

Lyckebyån i huvudsaklig överensstämmelse med något av de av Lindqvist

framlagda alternativen skulle komma att medföra väsentlig båtnad för därav

beroende marker och då företaget synes väl lämpat som beredskapsarbete,

torde enligt lantbruksstyrelsens uppfattning en slutlig utredning rörande detsamma

vid syneförrättning enligt vattenlagen vara väl motiverad. Kostnaderna

för en sådan syneförrättning synas lämpligen kunna bestridas med bidrag

av statsmedel på sätt stadgas i kungörelsen den 30 juni 1939 (nr 433) angående

statsbidrag till förrättningskostnader för planläggning av vissa torrläggningsföretag.

Huruvida syneförrättning skall komma lill stånd är emellertid

beroende på initiativ från vederbörande jordägare. Likaså kan frågan, huruvida

statsunderstöd må kunna utgå till utförande av erforderliga kompletterande''

regleringsåtgärder, bli föremål för prövning först sedan alla med regleringsföretaget

sammanhängande frågor blivit utredda vid syneförrättning.

Vad angår framställningen örn låneavskrivning delar lantbruksstyrelsen

länsstyrelsens uppfattning att nedskrivning av sökandenas låneskuld icke synes

böra ske, med mindre det slutligen konstaterats, att det ur ekonomisk

synpunkt icke är möjligt att genom kompletterande regleringsåtgärder uppnå

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 59.

Departements
chefen.

det med företaget ursprungligen avsedda ändamålet, ävensom att någon nedskrivning

av lånet i allt fall icke bör ifrågakomma för sökanden Victor Nicklassons

del.

Då emellertid sökandena redan under ett flertal år till följd av de översvämningar,

vilka i viss omfattning hade förekommit även örn företaget varit

i vederbörlig ordning underhållet, gått förlustiga en stor del av den påräknade

båtnaden genom företaget, och då en avsevärd tid kan beräknas förflyta,

innan en eventuell ny reglering kan hinna genomföras, synes det skäligt,

att sökandena beredas den lättnad i återbetalningen av sina låneandelar,

som kan vinnas genom viss nedskrivning av återstående kapitalskuld å lånet.

Nedskrivningen torde böra ske å den kapitalskuld, som återstår efter inbetalningen

av samtliga annuiteter till och med den senast utdebiterade, d. v. s.

efter inbetalningen av den år 1940 utdebiterade annuiteten. Därefter hade

låntagarna endast att erlägga annuiteterna för åren 1941—1944. I följande

tabell ha i enlighet med av Lindqvist föreslagna procenttal, mot vilka lantbruksstyrelsen

icke finner anledning till erinran, de belopp införts, varmed

varje särskild låntagares skuld synes böra nedskrivas. I tabellen angivna

uppgifter om storleken av den kvarstående kapitalskulden efter inbetalningen

av samtliga annuiteter till och med den för år 1940 ha inhämtats från statskontoret.

Ägare

Fastighet

Kapitalskuld

efter erläggandet

av samtliga an- nuiteter t. o. m.

1940 års

kronor

Föreslagen nedskrivning

med

procent

kronor

Gottfrid Jonsson ..............

Emmabo l71

1,875.45

78

1,462.85

Gustaf Carlsson................

Grämnemåla l3

1,149.80

78

896.84

Ernst Nilsson..................

> l2

523.81

78

408.57

Elof Svensson..................

Bromboda l2

346.47

80

277.18

Gottfrid Niklasson..............

» l3

362.41

66

239.19

3,284.63

Vid en nedskrivning, vilken synes böra ske med i runt tal 3,280 kronor,

torde statens avdikningslånefond böra tillföras motsvarande belopp i form

av bidrag från statens avdikningsanslag.

Statskontoret har med hänsyn till vad lantbruksstyrelsen anfört i ärendet

icke velat motsätta sig styrelsens förslag rörande nedskrivning av ifrågavarande

lån.

Av vad i det föregående anförts torde framgå, att båtnaden av företaget

för de ifrågavarande fastigheterna icke på långt när uppgått till vad vid

företagets igångsättande beräknats ävensom att den huvudsakliga anledningen

härtill varit ogynnsamma nederbördsförhållanden. Såsom lantbruksstyrelsen

framhållit skulle en reglering av Lyckebyån i enlighet med något av de

vid den senaste utredningen framlagda båda alternativen med säkerhet komma

att medföra väsentlig båtnad för därav beroende marker. Då det emellertid

är ovisst, när en ny reglering av ån kan komma att genomföras, finner

jag i likhet med lantbruksstyrelsen skäligt, att sökandena erhålla den lättnad

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 59.

7

i återbetalningen av sina låneandelar, som kan vinnas genom att ett statsunderstöd

beviljas för åstadkommande av en avbetalning av förevarande lån

från odlingslånefonden. Vad angår storleken av sagda understöd ansluter jag

mig till styrelsens förslag. Jag förordar alltså, att för ändamålet må från statens

avdikningsanslag utgå ett belopp av 3,280 kronor. Härtill synes emellertid

riksdagens medverkan böra inhämtas. Bidragsbeloppet bör av lantbruksstyrelsen

ställas till statskontorets förfogande för att såsom avbetalning å ifrågavarande

lån tillgodoföras avdikningslånefonden. Det torde få ankomma på

Kungl. Majit att fastställa bidragsbeloppets fördelning å här avsedda fastigheter.

Beloppet torde icke böra inräknas i det belopp, som enligt riksdagens

medgivande för visst år må beviljas jämlikt gällande bestämmelser för avdikningsanslagets

användning.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att för betalning av vissa andelar av ett till reglering av

Lyckebyån mellan Emmaboda och Kyrkebysjön i Vissefjärda

socken av Kalmar län den 18 juni 1910 beviljat lån från odlingslånefonden

må från statens avdikningsanslag utgå ett

belopp av 3,280 kronor.

2:o.

Skorpetorp—Skrika dikningsföretag i Kalmar län.

Den 28 november 1932 beviljade Kungl. Majit Skorpetorp—Skrika dikningsföretag

av år 1929 i Fliseryds och Döderhults socknar av Kalmar län

dels statsbidrag från statens avdikningsanslag med 32,670 kronor och dels

lån från statens avdikningslånefond med 31,770 kronor, varjämte Kungl.

Majit fastställde för företaget upprättad arbetsplan.

Vid 1934 års riksdag väckta motioner (1:267 och 11:470) örn ytterligare

statsunderstöd till ifrågavarande företag avslogos av riksdagen (jordbr, utsk.

uti. nr 74). Vidare fann Kungl. Majit genom beslut den 21 februari 1936

en av företagets arbetsstyrelse gjord framställning örn anslag av statsmedel

till ett belopp av 14,630 kronor för täckande av vissa kostnader, som företaget

genom skiljedom ålagts att utbetala till entreprenören, icke föranleda

någon Kungl. Majits vidare åtgärd.

I samband med avlåtande till 1940 års lagtima riksdag av förslag (se prop.

nr 100) örn försäljning av lotten litt. N (Skorpetorps huvudgård) av kronoegendomen

Sandshult i Döderhults socken uppkom, bland annat till följd av

framställning i ämnet den 31 januari 1938 från företagets arbetsstyrelse,

ånyo frågan örn anvisande av ytterligare statsbidrag till företaget för täckande

av uppkomna merkostnader. Frågans lösning ansågs emellertid böra

anstå i avbidan på ytterligare utredning i saken. Genom beslut den 8 mars

1940 uppdrog Kungl. Majit åt lantbruksstyrelsen att verkställa sådan utred
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 59.

ning samt att till Kungl. Majit inkomma med det förslag, som kunde föranledas

av densamma.

I skrivelse den 29 augusti 1940 har lantbruksstyrelsen framlagt utredning

och förslag i ämnet. Över skrivelsen, vid vilken fogats yttranden av lantbruksingenjören

E. Lindqvist samt länsstyrelsen i Kalmar län, ha infordrade

utlåtanden avgivits den 4 oktober 1940 av domänstyrelsen och den 25 oktober

1940 av statskontoret.

Av tillgängliga handlingar inhämtas följande.

Förslag till ifrågavarande företag upprättades vid av lantbruksingenjören

T. Jonzon åren 1917—18 enligt vattenlagen hållen syneförrättning. Den av

företaget berörda arealen omfattar 91.59 hektar åker samt 3.42 hektar annan

mark eller tillhopa 95.01 hektar. Företaget godkändes av lantbruksstyrelsen

den 14 september 1936.

Båtnaden av företaget beräknades enligt den fastställda arbetsplanen till

65,336 kronor 40 öre och kostnaden för arbetets genomförande till 66,882

kronor 34 öre. Under arbetets utförande påträffades avsevärt större förekomst

av berg än som angivits i förslaget. För därav föranlett merarbete tillerkändes

entreprenören genom skiljedom ersättning med 14,630 kronor utöver

den fastställda entreprenadsumman. En ytterligare fördyring av företaget

inträffade av den anledning att arbetet på grund av rådande arbetslöshet

i orten igångsattes innan statsunderstöd erhållits, varigenom kostnader

uppkommo i form av räntor å för arbetets bedrivande upplånade medel. Sedan

slutligen entreprenören på grund av iråkade ekonomiska svårigheter ej

förmått fullfölja sitt åtagande, blev arbetsstyrelsen nödsakad att i egen regi

slutföra arbetet, vilket med hänsyn till vid denna tid inträffad stegring i arbetspriserna

icke kunde ske utan en relativt avsevärd ökning av kostnaderna

utöver de ursprungligen beräknade. De slutliga kostnaderna för

företaget hade härigenom kommit att stiga med omkring 26,000 kronor

till 92,929 kronor 56 öre. Härav utgjorde 90,580 kronor 32 öre arbets- och

materialkostnader, ersättningar, räntor o. d. samt 2,349 kronor 24 öre kostnad

för syneförättningen och därmed jämförliga utgifter. Nämnda kostnadssumma

överstiger med omkring 27,600 kronor den till ett värde av 65,356

kronor 40 öre uppskattade båtnaden av företaget.

Enär kronan såsom ägare till förenämnda, i företaget ingående fastigheten

Skorpetorps huvudgård (Skorpetorp l1), i det följande benämnd kronoegendomen,

icke sökt företaget och ej heller förenat sig med sökandena eller

eljest blivit likställd med sökande, är enligt bestämmelserna i 7 kap. 27 §

vattenlagen kronan icke skyldig att för kronoegendomen vidkännas större

bidrag till kostnaden för företaget än som svarar mot värdet å den båtnad,

dess mark därigenom beredes. Däremot är kronan jämlikt bestämmelserna

i 10 kap. 80 § vattenlagen skyldig vidkännas å kronoegendomen belöpande

andel av förrättningskostnaden. Vid syneförrättningen rörande företaget har

genom torrläggningen uppkommande båtnad å mark tillhörande kronoegendomen

Skorpetorp uppskattats till ett värde av 38,696 kronor 20 öre. Krono
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 59.

9

egendomens andel i kostnaden för dikningen skall sålunda begränsas till

nämnda belopp. I förrättningskostnadema skall kronoegendomen enligt vid

syneförrättningen upprättad kostnadsfördelningslängd deltaga med 59.208

procent. Dess andel i nämnda kostnad utgör sålunda (59.208 X 2,349:24=)

1,390 kronor 94 öre, och kronoegendomens sammanlagda kostnad för företaget

uppgår till (38,696: 20 + 1,390:94 =) 40,087 kronor 14 öre.

Av övriga delägare i företaget bade ytterligare två, nämligen aktiebolaget

Emsfors Bruk (G. O. Örn) såsom ägare till fastigheten V2 mantal Hälleforshult

l1 samt Verner Oskarsson såsom ägare till lägenheten Skorpetorp 1°,

icke heller sökt företaget, varför jämväl deras kostnader skola begränsas i

enlighet med vad nyss nämnts i fråga örn kronoegendomen. Vad beträffar lägenheten

Skorpetorp l6 äges densamma numera av Helge och Jenny Ljungberg.

Efter begränsning av ifrågavarande båda fastigheters kostnader för

dikningen till deras båtnadsvärden och med inräkning av fastigheternas andelar

i förrättningskostnadema enligt de delaktighetstal, som finnas angivna

i den i synehandlingarna intagna kostnadsfördelningslängden, komma på

sagda fastigheter belöpande kostnader för företaget att utgöra för Hälleforshult

l1 8,949 kronor 74 öre samt för Skorpetorp lö 206 kronor 18 öre eller

sammanlagt 9,155 kronor 92 öre.

Återstående kostnader eller [92,929:56 —- (40,087:14 + 9,155:92) =]

43,686 kronor 50 öre ha övriga delägare i företaget att gälda. Enligt förenämnda

kostnadsfördelningslängd hade deras kostnader vid arbetsplanens

fastställande beräknats till 27.269 procent av 66,882 kronor 34 öre eller till

18,238 kronor 15 öre. Företaget har sålunda för nämnda delägare medfört en

kostnadsökning av (43,686:50 — 18,238: 15 =) 25,448 kronor 35 öre eller

med omkring 140 procent av den för deras fastigheter ursprungligen beräknade

kostnaden.

Lantbruksstyrelsen har i sin omförmälda skrivelse den 29 augusti 1940

hemställt, alt Kungl. Maj:t måtte hos riksdagen anhålla om medgivande att

till ifrågavarande företag bevilja ytterligare statsbidrag från statens avdikningsanslag

med 1,860 kronor. Till stöd för sin hemställan har lantbruksstyrelsen

anfört i huvudsak följande.

Enligt vad som framgår av handlingarna i ärendet synas delägarna i företaget

vilja göra gällande, att jämväl kronoegendomen borde påföras andel,

beräknad efter dess delaktighetstal, 59.208 procent, i den uppkomna merkostnaden.

Denna fråga har behandlats vid sammanträde den 8 februari 1938

med företagets intressenter, därvid enighet synes lia ernåtts örn fördelning av

ifrågavarande merkostnad enligt en av vederbörande lantbruksingenjör den

7 januari 1938 upprättad fördelningslängd. I denna längd har merkostnaden

upptagits till 27,612 kronor 84 öre, varav ett belopp av 15,980 kronor

26 öre påförts kronoegendomen enligt dess delaktighetstal.

I framställning den 31 januari 1938 hade arbetsstyrelsen för företaget

anhållit, att såsom villkor vid försäljningen av Skorpetorps huvudgård måtte

föreskrivas skyldighet för köparen att till företaget utbetala 59.208 procent

(utgörande kronans delaktigbetsproccnt) av vid företagets utförande uppkommen

merkostnad örn 27,612 kronor 84 öre eller sålunda 15,980 kronor

26 öre eller att företaget matte, utöver tidigare beviljade understödsbelopp,

Bihang lill riksdagens protokoll 1941. I sami. Nr Sh. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 59.

beviljas erforderligt anslag för täckande av nämnda del av samma merkostnad.

Vad först beträffar intressenternas anhållan att vid kronoegendomens försäljning

köparen måtte tillförbindas att svara för den del av merkostnaden,

som enligt intressenternas mening rätteligen borde åvila kronoegendomen!

torde, såvitt lantbruksstyrelsen kan finna, ett sådant tillförbindande vara

helt uteslutet, enär laglig skyldighet för kronoegendomen icke föreligger att

deltaga i företagets kostnad med större belopp än som svarar mot dess

båtnad av företaget.

Vad angår arbetsstyrelsens alternativt gjorda anhållan (vilken tillstyrkts

av länsstyrelsen i Kalmar län) örn statsbidrag till täckande av det belopp,

15,980 kronor 26 öre, som arbetsstyrelsen ansåge böra åvila kronoegendomen,

må erinras, att frågan om beviljande av ytterligare statsbidrag till företaget

av enahanda anledning åren 1934 och 1936 varit föremål för behandling

av statsmakterna, ehuru frågan icke föranlett någon Kungl. Maj:ts eller

riksdagens åtgärd. Detta spörsmål synes emellertid i samband med utredningen

rörande delägarnas inbördes skyldighet att bestrida merkostnaderna

för företaget få anses ha kommit i annat läge.

På begäran av lantbruksstyrelsen har länsstyrelsen verkställt undersökningav

intressenternas i företaget ekonomiska ställning. Av länsstyrelsens utredning

härom inhämtas, att av de 8 fastigheter, vilka, när kronoegendomen

samt Hälleforshult l1 och Skorpetorp l6 frånräknas, ha att gälda den uppkomna

merkostnaden, 4 stycken tillhöra personer eller bolag med sådana

ekonomiska resurser, att en mellankomst från statens sida i här berörda

syfte icke kan anses motiverad. Övriga 4 fastigheter, Skorpetorp l4, l7, ls

och l12, utgöra smärre lägenheter, vilkas innehavare vid länsstyrelsens undersökning

funnits ha svag ekonomisk ställning. Med hänsyn till de särskilda

omständigheter, som äro förknippade med detta företag, synes det lantbruksstyrelsen

rimligt, att på nämnda lägenheter belöpande andelar av den

uppkomna merkostnaden för företaget bestridas av statsmedel.

Med bortseende från kronoegendomen och övriga icke sökande har den

för återstående av företaget berörda 8 fastigheter uppkomna merkostnaden

av lantbruksstyrelsen beräknats till 25,448 kronor 35 öre. Denna merkostnad

skall sålunda fördelas på ifrågavarande 8 fastigheter i förhållande till

deras andelar enligt båtnadsvärde i företaget. Härvid komma på förenämnda

4 lägenheter sammanlagt 7.328 procent av sagda belopp eller 1,864 kronor

85 öre enligt följande fördelning

Lägenhet

Procent

Merkostnad

kronor

Skorpetorp l4 .........

................. 1.095

278: 66

»

l7 .........

................. 3.726

948: 20

»

I8 .........

................. 0.539

137: 17

»

I12.........

................. 1.968

500: 82

Summa 7.328

1,864: 85

eller i avrundat tal 1,860 kronor.

I sitt yttrande till lantbruksstyrelsen har lantbruksingenjören Lindqvist i

fråga örn storleken av den genom torrläggningen erhållna båtnaden uttalat,

att med hänsyn till den tidigare starka försumpningen av i företaget ingående

marker den för ägarna till sistnämnda 4 fastigheter uppkomna båtnaden

genom torrläggningen blivit något större än som vid syneförrättningen

beräknats. Denna båtnadsökning, enligt Lindqvist uppgående till omkring

22 procent, är emellertid icke av den storleksordning, att den kan inverka

på möjligheterna för innehavarna av förenämnda lägenheter att av egna

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 59. U

medel gälda de ytterligare kostnader för företaget, som enligt vad förut visats

åvila dem.

Såväl domänstyrelsen som statskontoret ha tillstyrkt lantbruksstyrelsen

hemställan.

I samband med avlåtande till fjolårets lagtima riksdag av förslag om iöx-Departemenissäljning

av Skorpetorps huvudgård under kronoegendomen Sandshult för- klejen.

klarade jag mig icke vara beredd att då taga ståndpunkt till frågan, huruvida

ytterligare statsbidrag borde utgå till ifrågavarande torrläggningsföretag

för täckande av vissa vid företagets utförande uppkomna merkostnader.

Jag ansåg sålunda ytterligare utredning erforderlig rörande företagets verkningar

på delägarnas ekonomiska ställning samt rörande storleken av den

båtnad, som genom företagets utförande verkligen uppkommit för kronoegendomen.

Dylik utredning har numera, såsom framgår av vad förut anförts,

förebragts av lantbruksstyrelsen. Med hänsyn till vad vid utredningen

framkommit finnér jag mig böra biträda det av lantbruksstyrelsen framlagda

och av såväl domänstyrelsen som statskontoret tillstyrkta förslaget. Såsom

lantbruksstyrelsen framhållit synes det nämligen, med beaktande av de särskilda

omständigheter som orsakat den avsevärda kostnadsökningen för

företaget, vara rimligt, att de andelar av den uppkomna merkostnaden som

belöpa på fastigheter, vilkas ägare ha en relativt svag ekonomisk ställning,

täckas av statsmedel. Jag förordar alltså, att från statens avdikningsanslag

anvisas ytterligare statsbidrag till företaget med 1,860 kronor för

bestridande av merkostnaderna för de av lantbruksstyrelsen angivna fyra

smärre lägenheterna, vilkas ägare icke torde äga möjligheter att av egna medel

gälda sagda merkostnader. Härtill bör emellertid riksdagens samtycke

inhämtas. Omförmälda belopp torde icke böra inräknas i det belopp, som

enligt riksdagens medgivande för visst år må beviljas jämlikt gällande bestämmelser

för avdikningsanslagets användning.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att för täckande av vissa merkostnader vid Skorpetorp—

Skrika dikningsföretag av år 1929 i Fliseryds och Döderhults

socknar av Kalmar län må beviljas ytterligare statsbidrag

från statens avdikningsanslag med 1,860 kronor.

Vad departementschefen ovan under punkterna l:o

och 2:o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,

bifaller Hans Majit Konungen samt förordnar,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Benno Gårdsten.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1941:97 Skrivelse till Rörängen i anledning av Kungl. Marits proposition angående försäljning av mark från vissa kronoegendomar m. m. s. 6 i texten
  2. JoU 1941:12 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ytterligare statsunderstöd till vissa torrläggningsföretag. s. 9 i texten