Sök i Ratio Lex

Angående omorganisation av domänverkets skogsindustriella rörelse

1941-02-14 · 48 sidor, varav 47 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 47 av 48 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1941:68, Angående omorganisation av domänverkets skogsindustriella rörelse

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 68.

1

Nr 68.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående omorganisation

av domänverkets skogsindustriella rörelse; given

Stockholms slott den 14 februari 1941.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

14 februari 1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler

chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, fråga om

omorganisation av domänverkets skogsindustriella rörelse och anför därvid:

Sedan domänstyrelsen av Kalix träindustriaktiebolag i likvidation förvärvat

Karlsborgs sågverk och sulfatfabrik, anbefallde Kungl. Majit genom

beslut den 22 maj 1936 domänstyrelsen att verkställa utredning i fråga om

den inverkan på domänstyrelsens drift, som ett sammanförande av Kalixanläggningarna

med domänverkets dåvarande sågverk i Norrbotten i ett

Bihang till riksdagens protokoll Idit. 1 sami. Nr 68. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 68-

särskilt av styrelsen ägt bolag skulle medföra. Därjämte avsågs, att utredningsuppdraget

skulle innefatta uppgörande av förslag till bildande av ett

dylikt bolag samt till organiserande av nödigt samarbete mellan bolaget och

domänverkets övriga sågverksrörelse, därvid skulle beaktas jämväl frågan

om pensionering av bolagets personal och dylikt.

Domänstyrelsen uppdrog i anledning av Kungl. Maj :ts beslut åt ledamoten

av Sveriges advokatsamfund jur. kand. Otto Schultz att i samarbete med

styrelsen verkställa den anbefallda utredningen.

I skrivelse den 27 januari 1938 avlämnade Schultz utredning och förslag

i ärendet. Häröver avgåvos yttranden av statskontoret, domänstyrelsen och

riksräkenskapsverket.

Med anledning av vad i yttrandena anförts uppdrog jag jämlikt Kungl.

Maj :ts bemyndigande den 11 november 1938 åt advokaten Schultz att verkställa

fortsatt utredning rörande organisationen av domänverkets skogsindustriella

rörelse. Med skrivelse den 31 januari 1940 har Schultz avlämnat

ytterligare utredning och förslag i ärendet. Vid utredningen har Schultz

såvitt angår pensioneringsfrågan biträtts av förste aktuarien i pensionsstyrelsen

B. Wingborg. Över Schultz’ nu ifrågavarande förslag ha efter remiss

yttranden avgivits av statskontoret, domänstyrelsen, riksräkenskapsverket

och statens pensionsanstalt.

Utredningsmannens första förslag och yttrandena däröver.

Utredningsmannens förslag i den av honom först avgivna utredningen

avsåg, att vissa av domänverkets industriföretag skulle drivas i bolagsform

och icke såsom hittills i domänstyrelsens egen regi. För ändamålet föreslogs

bildande av ett särskilt bolag. Utredningsmannen framlade fyra olika

alternativa förslag rörande bolagets omfattning och sättet för övertagande

av domänverkets industrier.

Enligt det första av dessa förslag, av utredningsmannen benämnt förslag

A. I, skulle det blivande bolaget omfatta Karlsborgsanläggningama samt följande

domänverkets sågverksanläggningar i Norrbottens län, nämligen Löfholmens,

Båtskärsnäs och Sandviks sågverk. I detta fall avsågs, att anläggningarna

av bolaget skulle förvärvas med äganderätt. Enligt förslaget

erfordrades ett aktiekapital för bolaget av 9,709,183 kronor motsvarande

i anläggningarna bundet kapital. Därjämte fordrades såsom rörelsekapital

3,125,000 kronor, vilket borde tillhandahållas bolaget i form av förlagskredit.

Detta belopp avsåg utredningsmannen skola anvisas av särskilda

statsmedel.

Det andra alternativet, av utredningsmannen benämnt förslag A. II, innebar,

att förenämnda industrianläggningar skulle arrenderas av det blivande

bolaget. Endast inneliggande lager skulle förvärvas med äganderätt. Såsom

likvid för detta skulle bolaget till domänstyrelsen överlåta 500,000 kro
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

3

nor i aktier i bolaget, och resterande 3,665,232 kronor skulle gäldas med en

räntefri revers. Något kontant arrende skulle icke erläggas av bolaget. Arrendet

skulle utgöras av skyldighet att gälda skatter för anläggningarna samt

att underhålla dem i fullgott skick. Utredningsmannen ifrågasatte emellertid

även,, att de arrenderade anläggningarna sedermera skulle få inlösas

med äganderätt av bolaget i den takt bolagets finansiella ställning tilläte.

Enligt förevarande alternativ skulle bolagets kapitalbehov till en början

utgöra tillhopa 7,290,232 kronor, därav aktiekapitalet 500,000 kronor samt

lånekapitalet mot revers 3,665,232 kronor. Resterande 3,125,000 kronor

skulle utgöra rörelsekapital.

Utredningsmannens tredje alternativa förslag, vilket benämnts förslag

B. I, avsåg, att det blivande bolaget med äganderätt skulle förvärva, förutom

förenämnda i .Norrbottens län belägna industrianläggningar, jämväl domänverkets

anläggningar å följande platser, nämligen Skinnskatteberg, Vikarbyn,

Saxviken, Grönsinka, Horndal, Garpenberg, Bjurfors, Kloten, Valåsen,

Kungsskogen, Granvik, Sjöbacka, Karlsby, Armbåga och Grankullaviken.

För genomförande av detta förslag skulle för bolaget erfordras ett aktiekapital

av 11,890,145 kronor, motsvarande värdet av anläggningarna och

inneliggande lager. Därjämte skulle behövas ett rörelsekapital av 4,510,000

kronor.

Enligt utredningsmannens fjärde alternativ, benämnt förslag B. II, skulle

bolaget arrendera de i nästföregående alternativ omförmälda industrianläggningarna.

Bolaget skulle i detta fall behöva såsom aktiekapital 500,000 kronor,

såsom lånekapital mot revers 3,682,166 kronor samt såsom rörelsekapital

4,510,000 kronor, eller således tillhopa 8,692,166 kronor.

Utredningsmannen ansåg sig vid övervägande av för- och nackdelar hos

de olika alternativen böra förorda genomförandet av det sist omförmälda, såsom

B. II betecknade förslaget.

I utredningen framlades därjämte vissa förslag rörande de anställdas pensionering.

Ur yttrandena över utredningsmannens ifrågavarande utredning och förslag

må här återgivas följande.

Domänstyrelsen tillstyrkte det med B. II betecknade och av utredningsmannen

själv förordade förslaget. Inom domänstyrelsen anfördes reservation av

byråchefen Wahlestedt, som förordade det med A. II betecknade förslaget.

Såväl statskontoret som riksräkenskapsverket tillstyrkte det med B. I betecknade

förslaget, enligt vilket det blivande bolaget skulle med äganderätt

övertaga samtliga omförmälda industrianläggningar.

Statskontoret uttalade vidare, att, därest bolaget komme till stånd, detta

borde sortera direkt under Kungl. Maj :t och domänstyrelsen endast bliva representerad

i bolagets styrelse. Statskontoret framhöll, att vid överlåtelsen

av anläggningarna med äganderätt till bolaget köpeskillingen borde bestämmas

ur rent affärsmässiga synpunkter. Beträffande pensioneringsfrågan ansåg

statskontoret, att denna vöre i behov av ytterligare utredning. Statskon
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

toret påpekade i sammanhang härmed möjligheten att ordna pensioneringen

av de anställda arbetarna genom pensionsstyrelsen såsom exempelvis Aktiebolaget

Vin- & spritcentralen samt Aktiebolaget Tohaksmonopolet gjort.

Möjligen kunde försäkringen även ske genom den av fyra svenska folkförsäkringsbolag

startade arbetspensionskassan (APK). Enligt statskontorets

mening kunde försäkringen av tjänstemännen hos bolaget ske genom statens

pensionsanstalt.

Riksräkenskapsverket anförde bland annat:

Riksräkenskapsverket bar efter övervägande av frågan om den lämpligaste

organisationen av det tilltänkta bolaget funnit arrendeformen, sådan denna

av utredningsmannen utformats, vara behäftad med så allvarliga svagheter,

att ett godtagande av denna bolagsform för domänverkets skogsindustriella

verksamhet måste anses uteslutet. Enligt ämbetsverkets uppfattning skulle

ett bolag, som övertoge anläggningarna med äganderätt, hava Väsentligt större

förutsättningar att på ett tillfredsställande sätt handhava ifrågavarande

verksamhet.

Om alltså enligt riksräkenskapsverkets mening ett arrendebolag rent allmänt

måste anses avgjort underlägset ett äganderättsbolag, företer det av utredningsmannen

framlagda förslaget till utformning av arrendebolaget —

även bortsett från de med själva arrendeformen förbundna svagheterna —

så allvarliga brister i övrigt, att förslaget med hänsyn allenast härtill måste

framstå såsom helt otillfredsställande.

Riksräkenskapsverket finner i första band anmärkningsvärt, att enligt förslaget

dels den av bolaget utfärdade reversen å den del av lagret, som icke

täckts genom domänstyrelsens aktieteckning, skall löpa utan ränta, dels någon

egentlig arrendeavgift för de till bolaget upplåtna anläggningarna icke

skall utgå.

Riksräkenskapsverket vill erinra, att genom den föreslagna ordningen till

bolagets rörelse i verkligheten hänförliga ränte- och arrendekostnader skulle

överflyttas från bolaget till domänverket, varigenom såväl bolagets som domänverkets

vinstredovisning skulle bliva missvisande. Den klarhet över industriens

ställning och rörelsens resultat, som utredningsmannen i sin tidigare

utredning tillmätt stor betydelse och som han numera funnit kunna ernås

även utan bolagsbildning, skulle alltså icke vinnas. Vid sådant förhållande

skulle enligt riksräkenskapsverkets mening de fördelar, som bolagsbildningen

ansåges skola medföra, i väsentlig mån spolieras.

Beträffande därefter det av utredningsmannen framlagda förslaget, att bolaget

skulle äga att med utnyttjande av å rörelsen uppkommen vinst successivt

inlösa dels den för det från domänstyrelsen övertagna lagret utställda

reversen, dels till en vid bolagets tillkomst fastställd förvärvssumma de av

domänstyrelsen arrenderade anläggningarna, finner riksräkenskapsverket

även detta förslag — ehuru i annat avseende —• leda till ohållbara förhållanden.

Vad först angår kapitalutvecklingen, framgår av inlösningsförfarandets utformning

följande. Domänverkets kapital skulle genom inlösningsförfarandet

visserligen icke undergå någon förändring med hänsyn till kapitalets sammanlagda

storlek. Däremot skulle kapitalets sammansättning ändras, i det

att verkets bokförda fordringar och anläggningar skulle minskas och verkets

likvida tillgångar ökas med belopp, motsvarande den av bolaget

verkställda inlösningen av merberörda revers och av de ifrågavarande anläggningarna.

Bolagets kapital åter skulle genom att å bolagets rörelse upp
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 68.

5

kommen vinst helt eller delvis disponerades icke för aktieutdelning utan för

nyssangivna inlösning i motsvarande mån ökas.

Den genom inlösningen inträdda ökningen av bolagets kapital representerar

i verkligheten en statlig kapitalbildning. Denna kapitalbildning, vars

storlek skulle framgå av bolagets räkenskaper, komme emellertid icke att

återspeglas i riksbokföringen. Ur sistnämnda bokförings synpunkt skulle

ifrågavarande kapitalbildning erhålla karaktären av dold reserv, svarande

mot ett stegrat värde hos de av staten ägda aktierna i bolaget. Sedan inlösningen

helt genomförts, skulle å statens aktieinnehav, vilket enligt förslaget

upptagits till 0.50 miljon kronor, under vissa förutsättningar kunna beräknas

ett övervärde, motsvarande summan av den inlösta reversen, 3.68 miljoner

kronor, och de inlösta anläggningarna, 7.71 miljoner kronor, eller sammanlagt

11.39 miljoner kronor.

Det förhållandet, att genom inlösningsförfarandet en statlig — i riksbokföringen

visserligen icke återspeglad — kapitalbildning skulle uppstå, innebär

ur riksbudgetens synpunkt, att ett mot nämnda kapitalbildning svarande

inkomstbelopp undandrages driftbudgeten. Den å bolagets rörelse uppkomna

vinst, som disponeras för inlösning, skulle nämligen inlevereras till domänstyrelsen

icke såsom aktieutdelning utan såsom skuldbetalning respektive

köpelikvid. De sålunda till domänstyrelsen inlevererade medlen skulle

alltså komma att ingå i domänverkets kapital och skulle följaktligen — enligt

numera fastställd ordning — icke kunna disponeras för täckning av riksstatens

driftbudget. Efter slutförd inlösning av merberörda revers och anläggningar

skulle alltså — med utgångspunkt från de i utredningen antagna

värdena — ett sammanlagt inkomstbelopp av 11.39 miljoner kronor hava undanhållits

driftbudgeten.

Därest inlösningsförfarandet, såsom utredningsmannen alternativt förutsätter,

begränsas till den mot huvudparten av lagervärdet svarande reversen,

skulle efter slutförd inlösning den genom inlösningen uppkomna, i riksbokföringen

icke redovisade kapitalbildningen, liksom det driftbudgeten undanhållna

inkomstbeloppet, stanna vid 3.68 miljoner kronor.

Det synes riksräkenskapsverket uppenbart, att ett inlösningsförfarande, enligt

vilket vinstmedel från det av staten ägda aktiebolaget i mera betydande

omfattning skulle undanhållas driftbudgeten och i stället disponeras för en i

riksbokföringen icke redovisad statlig kapitalbildning, icke under några förhållanden

kan godtagas.

Riksräkenskapsverket har slutligen att taga ställning till frågan örn förvaltningen

och redovisningen av statens innehav av det föreslagna industribolagets

aktier. Huvudparten av statens aktieinnehav redovisas för närvarande

å fonden för statens aktier, vilken fond förvaltas av statskontoret.

Med hänsyn till den nära anslutning till domänverket, som det föreslagna

industribolaget skulle äga, synes emellertid lämpligast, att statens nu ifrågavarande

aktieinnehav förvaltas av domänstyrelsen och redovisas bland domänverkets

tillgångar. En motsvarande ordning tillämpas nu beträffande

statens aktieinnehav avseende vissa lill statens järnvägar anslutna aktiebolag.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 68.

Utredningsmannens senare förslag och yttrandena däröver.

Sammanfattning av förslaget.

Utredningsmannens senare förslag innebär i huvudsak följande.

Liksom i sitt tidigare förslag har utredningsmannen förordat, att domänverkets

industriella verksamhet bedrives i bolagsform. I fråga om bolagets

omfattning har utredningsmannen framlagt två alternativ. Enligt det ena

av dessa skall bolagets verksamhet omfatta samtliga domänverkets större

industriella anläggningar. Dessa lia utredningsmannen indelat i två grupper.

Den såsom grupp I betecknade omfattar Karlsborgsanläggningarna samt

Sandviks, Båtskärsnäs, Löfholmens, Skinnskattebergs, Saxviken-Vikarbyns,

Horndal-Grönsinka, Valåsens och Grankullavikens sågverk. Såsom grupp II

betecknas Bjurfors, Granviks, Sjöbacka, Karlsby och Kungsskogen sågverk.

Enligt det andra alternativet skall bolaget omfatta allenast de anläggningar

som upptagits i grupp I. Utredningsmannen har förordat att det första alternativet

genomföres och bolaget sålunda omfattar samtliga stora anläggningar.

Bolaget bör övertaga anläggningarna med äganderätt till de belopp, som desamma

i verkligheten kostat domänverket med avdrag dock för den avskrivning,

som skett vid bokslutens uppgörande, ävensom för förefintlig vinstbalans.

I överensstämmelse med denna princip bör bolaget även få övertaga

inneliggande lager av råvaror, färdiga produkter och förbrukningsartiklar

till de värden, som domänverkets särskilda industribokföring utvisar. Bolagets

kapitalbehov för övertagande av anläggningar och lager skulle vid tilllämpning

av förstberörda alternativ utgöra 18,069,368 kronor. Härjämte erfordras

ett rörelsekapital av 6,967,500 kronor motsvarande 75 kronor per

enhet, därvid varje enhet ansetts motsvara en standard trävaror eller ett

ton cellulosa (75 X 92,900). Det totala kapitalbehovet blir sålunda

25,036,868 kronor. Av detta kapitalbehov bör aktiekapitalet motsvaras av i

anläggningar och lager bundet kapital, varför i bolagets stiftelseurkund bör

intagas förbehåll för domänstyrelsen att för det antal aktier som motsvarar

värdet av fastigheter och lager få tillskjuta samma fastigheter och lager.

Återstoden av kapitalbehovet (rörelsekapitalet) bör kontant inbetalas. För

ändamålet bör ett reservationsanslag äskas av riksdagen i samband med

framläggande av proposition i ämnet. Utredningsmannen har emellertid

även ifrågasatt, att rörelsekapitalbehovet kunde täckas genom kredit, eventuellt

lämnad av domänstyrelsen från under styrelsens förvaltning stående

fonder. Vid tillämpning av det senare alternativet rörande bolagets omfattning

eller att bolaget endast skulle omfatta de såsom grupp I betecknade

anläggningarna skulle kapitalbehovet bli 24,499,981 kronor. Av detta belopp

utgör 17,869,981 kronor kapital för övertagande av anläggningarna och

lager samt 6,630,000 kronor rörelsekapital. Bolagsbildandet medför vissa

engångsutgifter såsom lagfartsstämpel, beräknad till omkring 175,000 kronor

vid första alternativet och 170,000 kronor vid andra alternativet, samt aktie
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

7

stämpel, beräknad till 90,000 respektive 89,000 kronor. Vissa kostnader beräknade

till 5,000 kronor kornine även att uppstå för avstyckning av de anläggningar

vilka icke äro belägna i självständiga fastigheter. Enligt utredningsmannens

uppfattning bör aktiekapitalet ökas med belopp motsvarande

dessa kostnader. I fråga örn det föreslagna bolagets administration förordas

att denna helt skiljes från domänstyrelsen. Kostnaderna för administrationen

lia beräknats till 555,760 kronor, därest bolaget omfattar samtliga större

sågverksanläggningar. Vid bibehållande av den nuvarande administrationen

inom domänstyrelsen skulle kostnaderna bli 638,880 kronor. Motsvarande

siffror, därest bolaget endast omfattar de såsom grupp I betecknade anläggningarna,

bli 575,320 respektive 655,140 kronor.

I fråga om pensionering av arbetare och anställda vid det nya bolaget föreslås

att de pensionsförpliktelser som vid bolagets tillkomst åvila domänverket

skola övertagas av det nya bolaget. För den belastning, som övertagandet

medför, bör bolaget erhålla kompensation genom att överlåtelsevärdet

av fastigheter och anläggningar minskas med det kapitaliserade värdet

av den av bolaget övertagna pensionsskyldigheten. Överlåtelsevärdet

skulle i så fall minskas med cirka 7,574,000 kronor. Utredningsmannen har

emellertid även ifrågasatt, att endast viss del av pensionsskyldigheten skall

övertagas. Nedsättningen av överlåtelsevärdet skulle då bliva omkring

4,575,000 kronor. Den pensionsskyldighet som efter övertagandet uppkommer

bör mötas dels med ett årligt tillskott (pensionsavdrag) från varje pensionsberättigad

och dels genom årliga avsättningar från bolagets sida till

pensionsfond. Förslaget innebär i fråga om arbetarnas pensionering att bolaget

skall lämna samma pensionsvillkor, som domänverket för närvarande

medger. Beträffande förmän och tjänstemän som icke ha någon pensionsrätt

bör åt det ifrågasatta bolaget uppdragas att ordna deras pensionering. Utredningsmannen

har icke ansett lämpligt att i detta hänseende bolaget lämnas

några närmare direktiv.

Vad angår råvaruförsörjningen och prissättningen har utredningsmannen

framlagt två alternativ. Enligt det ena, vilket utredningsmannen själv förordat,

skola överlåtelsepriserna för råvarorna från reviren till bolaget årligen

överenskommas mellan domänstyrelsen och bolagsledningen samt bestämmas

i skälig relation till i den öppna marknaden rådande prisläge inom

sådana större distrikt såsom Umeå och mellersta Norrlands överjägmästaredistrikt,

varcst hela årsuttaget från statsskogarna försäljes i den öppna marknaden.

Där lokalt prisläge icke kan läggas till grund för prissättningen,

såsom på vissa ställen i södra Sverige, borde lämpligen överlåtelsevärdena

fixeras genom att från det normerande kustpriset skäligt avdrag göres, motsvarande

järnvägstransporten av de förädlade varorna till närmaste exporthamn.

Tvist mellan domänverket och bolaget i prisfrågorna bör i sista hand

slitas av Kungl. Maj:t. Enligt det andra alternativet skola överlåtelsepriserna

fixeras först i slutet av leveransåret och i viss relation till industriens för

samma års utlastning i verkligheten uppnådda medelpris vid försäljning av

den färdiga varan.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

Redogörelse för domänverkets skogsindustriella anläggningar.

Utredningsmannen har i sin utredning upptagit följande tablå över domänverkets

större industriella anläggningar.

1

Anläggningarnas namn

Taxerings-

värde

kronor

Ungefärlig årsproduktion

Vid nuvarande

prisläge unge- färligt värde av

årsproduk- tionen

Grupp I.

Karlsborgs sulfatfabrik •*......

2,847,200

25,000 tons sulfatmassa med bi- produkter ............

3,000,000

Karlsborgs sågverk *..........

907,400

8,500 stds sågade trävaror ....

2,100,000

Sandviks > *..........

600,000

9,CH)0 > > >

2,250,000

Båtskärsnäs > *..........

1,219,700

10,000 > sågade och hyvlade

trävaror samt mon- teringsfärdiga hus

2,500,000

Lövholmens > *..........

1,000,000

12,000 > sågade och hyvlade

trävaror..........

3,000,000

Skinnskattebergs sågverk, låd- fabrik etc (med annexen Grön-

bo och Klotens sågverk) ....

1,045,300

9,000 > sågade och hyvlade

trävaror, lådbräder,

träkol, trätjära och

sprit ............

3,250,000

| Saxviken-Vikarbyns sågverk * ..

91,100

7,700 > sågade och hyvlade

trävaror samt sli- pers ..............

1,650,000

Horndals-Grönsinka sågverk ...

188,500

3,000 » sågade och hyvlade

trävaror inkl. fär- diga hus..........

750,000

Valåsens sågverk..............

214,000

3,000 > sågade och hyvlade

trävaror ..........

750,000

Granlcullavikens sågverk......

145,000

1,200 > sågade trävaror och

slipers............

300,000

Summa

8,258,200

88,400 enheter

19,550,000

Grupp 11.

Bjurfors sågverk..............

82,700

1,200 stds sågade och hyvlade

trävaror..........

300,000

Granviks > ..............

131,800

70,000

350.000

200.000

Sjöbacka . » *..............

800 » sågade trävaror ....

Karlsby » ..............

90,700

600 > sågade och hyvlade

trävaror..........

140,000

Kungsskogens sågverk ........

15,000

400 > sågade trävaror ....

100,000

Summa

390,200

4,500 enheter

1,090,000

Summa summarum

8,648,400

92,900 enheter

20,640,000

Utöver dessa anläggningar finnas följande mindre sågar:

Armbåga såg .............. (Kalmar

Sorsele » .............. (Sorsele

Tuvans » (Degerfors

Njalle » .............. (Sikå

Björnhyttans » .............. (Kopparbergs

revir)

5 )

» )

» )

* )

1 Avsöndrad fastighet, vilket innebär att de anläggningar som utmärkts med * äro ur jordregistersynpunkt

särskilda fastigheter, så att någon avsöndringsprocedur, därest äganderätten

till den mark, varå anläggningen befinner sig, skall tillföras det ifrågasatta bolaget, icke erfordras.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

9

Mackmyra såg ....

Sjuenda »

Björsjö »

Malingsbo »

Rockesholms » ....

Idre, 2 st. »

Sörsjöns »

Särna »

Färna »

Rejmyre >

Porjus »

Ramövikens »

Arjeplougs » , 2 st.

Pärlälvens »

(Gästriklands revir)

(Stockholms » )

(Malingsbo » )

( » » )

(Örebro » )

(Idre » )

(Älvdalens V:a » )

(Särna » )

(Skinnskattebergs » )

(Linköpings » )

(Gellivare » )

(Ragunda » )

(Arjeplougs » )

(Pärlälvens » ).

De större industriernas ekonomiska ställning enligt domänverkets bokföring

för dess industriella rörelse framgår av följande av utredningsmannen upptagna

balanssammanställning per den 31 december 1938:

Fasta tillgångar:

Tomter ...............

Byggnader .............

Maskiner och inventarier

............ kronor 136,400

..... » 7,254,971

‘ ”................. » 6,274,254

Fasta tillgångar brutto kronor 13,665,625

Avgår summa avskrivningar

å byggnader........................ kronor 1,615,758

å maskiner och inventarier.......... » 2,355,785 » 3,971,543

Fasta tillgångar netto kronor 9,694,082

Rörliga tillgångar:

Rundvirke ..........................................

Trävaror ............................................

Cellulosa............................................

Material m. ........................................

Biprodukter ........................................

Förskott på virkesköp................................

Fordringar hos domänstyrelsen och kassa ............

Summa rörliga tillgångar

kronor 5,390,137

» 4,024,143

» 649,914

» 907,481

» 19,702

» 21,104

» 216,193

kronor 11,228,674

Summa fasta och rörliga tillgångar » 20,922,756

Bokförd vinstbalans för industrien » 1,709,696.

Nämnda värden fördela sig på grupperna I och II på följande sätt:

Grupp 1.

Fasta tillgångar:

Tomter ...............

Byggnader ..........

Maskiner och inventarier

kronor 136,400

» 6,689,884

» 5,888,926

Fasta tillgångar brutto kronor 12,715,210

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

Avgår summa avskrivningar:

å byggnader........................ kronor 1,259,476

å maskiner och inventarier.......... » 2,134,743 kronor 3,394,219

Fasta tillgångar netto kronor 9,320,991

Rörliga tillgångar:

Rundvirke .......................................... kronor 5,367,661

Trävaror........ ................................... » 3,834,481

Cellulosa............................................ » 649,914

Material m. m............................. » 007 481

Biprodukter .....................................,, 19^702

Förskott å virkesköp ................................ » 21,104

Fordringar och kassa........... » 216,193

Summa rörliga tillgångar kronor 11,016,536

Summa fasta och rörliga tillgångar » 20,337,527

Bokförd vinstbalans » 1,323,854.

Grupp 11.

Fasta tillgångar:

Tomter ............................................ kronor

Byggnader .......................................... »

Maskiner och inventarier.............................. »

Fasta tillgångar brutto kronor

Avgår summa avskrivningar:

å byggnader.......................... kronor 356,282

å maskiner och inventarier............ » 221,042 »

Fasta tillgångar netto kronor

Rörliga tillgångar:

Rundvirke .......................................... kronor

Trävaror............................................ *

Summa rörliga tillgångar kronor

Summa fasta och rörliga tillgångar »

Bokförd vinstbalans »

565,086

385,329

950,415

577,324

373,091

22,476

189,662

212,138

585,229

385,842.

Rörande den nuvarande organisationen har utredningsmannen anfört:

Organisationstekniskt sorterar domänverkets skogsindustriella rörelse, liksom

domänverket i övrigt, under generaldirektören för domänstyrelsen. Såsom

centralt förvaltningsorgan för rörelsen tjänstgör domänstyrelsens föroc^

mchistribyrå under domänstyrelsens försäljningschef. Denna

försäljningsbyrå har emellertid jämväl till uppgift att ombesörja försäljningarna

av allt slags virke från domänverkets skogar och fyller således en

dubbel uppgift. Byrån tillkom på grund av ett år 1921 avgivet sakkunnigeförslag

om inrättande av en särskild affärsavdelning inom domänstyrelsen,

och erhöll sin första organisation år 1923 genom tillsättandet av en försäljningschef

som byråns chef med uppdrag att handhava ledningen av försäljningen

av skogsbrukets produkter samt den industriella verksamheten, som

da omfattade ett antal mindre ram- och cirkelsågverk i revirförvaltningarnas

regi. Omfattningen av byråns verksamhet har under årens lopp undan

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

för undan ökats i samma mån som den industriella verksamheten ökats.

Skogsförsäljningarna hava i växande grad övergått från stämplingar av rotstående

virke till leverans av virke i form av sågtimmer, slipers, pappersved,

pitprops etc. Byrån, som under arén 1923—1929 hade 3 manliga och 2 kvinnliga

tjänstemän, har för närvarande 10 manliga och 10 kvinnliga tjänstemän.

1 fråga örn antalet anställda vid de större industrianläggningarna har i

utredningen upptagits följande tablå:

Antal dr 1938 sysselsatta tjänstemän, förmän och arbetare vid domänverkets

industrier.

Karlsborgs sulfatfabrik...........

Karlsborgs sågverk...............

Sandvikens sågverk ..............

Båtskärsnäs sågverk .............

Löfholmens sågverk .............

Skinnskattebergs—Grönbo—Klotens

sågverk............^...........

Saxviken—Vikarbyns sågverk1 2 ...

Horndals—Grönsinka sågverk.....

Valåsens sågverk.................

Grankullavikens sågverk..........

Bjurfors sågverk.................

Granviks sågverk................

Sjöbacka sågverk.................

Karlsby sågverk.................

Kungsskogen sågverk............

Tjänstemän

Summa

vid lokal-

Förman Arbetare

anställda

förvaltningen

51

141

, 216

447

41

> plus 2

6j

\ Plus 4 196

4

I

5

157

5

j- plus 7

7

174

651

5|

6j

281

7

9

195

211

1

1

8 plus (95)

10 plus (95)

2 3

3

63

69

2

2

46

50

1

1

50

52

21

1

19

21

21

1

24

26

21

1

17

19

21

1

21

23

21

2 1

10

12

42

plus 9

59 plus 4 1,477

(1,572)

1,591

(1,686)

Beträffande innehållet i tablån har utredningsmannen framhållit, att antalet

arbetare rätt avsevärt fluktuerar under olika tider av året och att med

hänsyn till i framtiden inträffande förändringar i produktionsvolymen, maskineriets

beskaffenhet och eventuellt i fråga örn råvarutillgången ävensom

åtgärder för rationalisering och koncentration av driften, antalet anställda

måste tänkas under kommande år undergå förändringar. Tablån utgjorde

sålunda endast en upplysning om det ungefärliga läget vid med tablån avsedd

tid men innefattade icke någon för längre tid framåt giltig uppgift örn

antalet sysselsatta.

Med avseende å personalens anställningsformer har utredningsmannen

upplyst följande.

I domänverkets skogs- och jordbruksförvaltningar anställes personal och

tjänstemän i enlighet med avlöningsreglementen etc., såsom ordinarie eller

1 Rörelsen bedrives för närvarande i huvudsak sora legorörelse till totalpris per producerad

enhet, varvid de i tablån inom parentes angivna siffrorna visa sysselsatta, för närvarande ej

av domänverket direkt anställda arbetare.

2 Gemensamt med revirförvaltningen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

extra ordinarie befattningshavare. Detta har emellertid domänstyrelsen icke

ansett böra ske beträffande i domänverkets industriella rörelse anställd personal.

Sålunda äro de i domänverkets skogsindustriella rörelses tjänst stående

tjänstemännen redan från början anställda på annat sätt och under

andra villkor än domänverkets övriga personal, nämligen genom personliga

avtal på kortare tid utan bestämd pension.

Detta har ur arbets- och effektivitetssynpunkt visat sig lämpligt under den

hittills förflutna tiden, som torde få betraktas som en övergångsperiod. I

längden torde denna anställningsform emellertid icke låta sig förena med

statlig drift. På grund av den särskilda anställningsformen är denna personals

pensionsfråga ännu olöst.

Vissa å domänstyrelsens försäljnings- och industribyrå anställda tjänstemän,

däribland ingenjörspersonalen, äro anställda efter samma principer, och

följaktligen är även deras pensionsfråga ännu olöst.

Pensionsfrågan torde därför under närmaste tiden tarva särskilda åtgärder.

Utredningsmannen har i fråga örn organisationen av driften och förvaltningen

av de i sistnämnda tablå upptagna anläggningarna anfört i huvudsak

följande.

Vid anläggningarna Karlsborgsverken, Sandvik, Båtskärsnäs, Löfholmen,

Skinnskatteberg och Saxviken—Vikarbyn är den industriella rörelsen av sådan

omfattning, att domänstyrelsen ansett det lämpligast att redan från början

organisera den lokala förvaltningen i från respektive revirförvaltningar

helt avgränsade enheter, med platsdisponenter respektive -förvaltare som

närmast ansvarig lokalförvaltning. Från och med 1940 har förvaltningen vid

Grönbo och Klotens sågar överflyttats från revirförvaltningarna till den närliggande

industriförvaltningen i Skinnskatteberg.

Vid Valåsen, Horndal (med Grönsinka) och Grankullaviken, varest rörelsen

för närvarande är underställd vederbörande revirförvaltare, har den industriella

verksamheten under de senaste åren vuxit ut till sådan omfattning

och mångsidighet, att densamma nu får anses motsvara medelstora industrienheter

enligt måttstocken för mellansvenska sågverksförhållanden. Dessa

trenne anläggningar böra därför i förvaltningshänseende ej längre direkt

sammanhänga med reviren utan underställas särskild industriförvaltning

med på viss tid genom personliga kontrakt anställda förvaltare eller inspektörer

som närmast ansvarig lokalförvaltning. Råvaruförsörjningen vid dessa

anläggningar sker delvis genom köp från enskilda skogsägare. Beträffande

nämnda sågar mäste man räkna med att råvarutillförseln framdeles ökas

genom skogens tillväxt å intilliggande revir, så att en ytterligare ökning

av produktionsvolymen här är att vänta. Även denna omständighet talar

för särskild förvaltning för dessa industrier. (Framtida successiv ökning

av produktionsvolymen i samband med skogens tillväxt får även antagas

för samtliga »större anläggningar».)

Rörelsen vid Bjurfors, Granvik, Sjöbacka, Karlsby och Kungsskogen sågverk

är för närvarande underställd vederbörande revirförvaltning. Vid dessa

anläggningar är rörelsen visserligen av mindre omfattning men bedrives

likväl efter samma linje som vid de övriga exportsågverken. Rörelsen utgör

en sådan extra belastning för skogspersonalen, att det i förvaltningshänseende

får anses lämpligt att avskilja även dessa verk från respektive revir.

Härtill kommer den omständigheten att tillsättandet av jägmästarbefattningarna

vid reviren bör ske i första hand efter vederbörande sökandes förtjänster

i skogligt avseende och att detta ej alltid låter förena sig med

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 68.

13

industriell förvaltning. Ledningen för en industriell förvaltning bör ej heller

anställas i annan form än genom personligt avtal för viss begränsad tidsperiod,

till skillnad från jägmästarnas nuvarade anställningsform.

Utredningsmannens motivering för drivandet av domänverkets

industriella verksamhet i bolagsform.

Utredningsmannen har till en början framhållit vissa skäl som talade för

bibehållande av den nuvarande ordningen för den industriella rörelsens bedrivande.

Härutinnan har påpekats i huvudsak följande.

Rörelse i domänverkets egen regi innebär otvivelaktigt, liksom annan statens

affärsverksamhet i egen regi, vissa fördelar. Genom den ämbetsmannamässiga

organisationen med vanligen genom reglementen etc. utarbetade bestämmelser

om under vilka former och villkor en åtgärd kan vidtagas äro

förhållandena såväl mellan verkets olika tjänstemannagrupper och personal

som mellan verket och allmänheten reglerade, vilket giver en lugn och vederhäftig

kontinuitet vid rörelsens skötsel. Såväl de anställda av olika grader

som allmänheten och särskilt de som hava affärsförbindelser med verket

veta i vilka former och under vilka betingelser olika åtgärder kunna vidtagas.

Den klarhet över industriens ställning och rörelsens resultat som genom

den för aktiebolag föreskrivna bokföringsformen vinnes torde, sedan numera

viss omläggning av domänverkets egen bokföring för ifrågavarande industrier

skett, även ernås med domänverkets bokföring. Under sådana omständigheter

torde i bokföringsförhållanden icke något skäl för aktiebolagsformen

föreligga.

Utredningsmannen har därefter i sin utredning erinrat att staten bedreve

ett flertal verksamheter i bolagsform. Han har därvid pekat på bl. a. Aktiebolaget

Tobaksmonopolet, Aktiebolaget Vin- & spritcentralen samt Aktiebolaget

Gävle vagnverkstad och Turisttrafikförbundets restaurang aktiebolag,

vilka två sistnämnda bolag ägdes av statens järnvägar. Med hänvisning

härtill har utredningsmannen funnit det klart att aktiebolagsformen

redan ansetts och visat sig ändamålsenlig vid vissa statliga affärsföretag. Härefter

har utredningsmannen såsom skäl för sin ståndpunkt att förorda bolagsform

för bedrivande av domänverkets industriella rörelse i huvudsak

anfört följande.

Domänstyrelsens industridrift är av annan karaktär och betydligt mer

direkt beroende av konkurrens och världsmarknadsfaktorer än förut berörda

statliga bolag. Denna industridrift måste i konkurrens med in- och utländska

företag i samma bransch bedriva sin fabrikations- och försäljningsverksamhet,

vilken senare till största delen har sin marknad utomlands. Det gäller

även här att bedöma, och, i fråga om en mängd åtgärder av för rörelsen

såväl intern som extern karaktär, bl. a. sammanhängande med försäljning,

produktionsvolym, inre organisation m. m., anpassa sig efter till allra största

delen internationella konjunktursvängningar och vidtaga åtgärder, som kunna

erfordras härför, sålunda bl. a. att, med hänsynstagande till konjunkturlägets

sannolika utveckling, bedöma när och till vilka priser produktionen skall

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

säljas. Ett skickligt handhavande av dessa svåra problem är nödvändigt för

ett gott resultat av träindustridriften. Denna drift är alltså för sitt resultat

väsentligt beroende på att ledningen av såväl förädlings- som försäljningsorganisationerna

handhaves av inom berörda område erfarna och dugliga

fackmän, som i sitt handlande, vilket ju i hög grad måste bestämmas av affärsmässiga

hänsyn och fordra snabba beslut samt tagandet av vissa risker, icke

lämpligen böra vara bundna av de i dessa avseenden betydligt snävare gränser

en ämbetsman i ett ämbetsverk har uppdragna för sig i form av instruktioner

eller eljest. Ledningen för domänstyrelsens industridrift och dess

tjänstemän böra hava möjlighet att, under villkor något så när likartade med

de som gälla för cheferna och tjänstemännen i de konkurrerande företagen,

utöva sin verksamhet.

Sättet för skötseln, organisationsformen, arbetsformer, bestämmelser angående

personal etc. samt anpassandet av allt detta efter rörelsens utveckling

torde i en så stor industrigrupp som den ifrågavarande lättare och bättre

regleras i aktiebolagsformen än i den tyngre, mera ämbetsmannamässiga

och genom reglementen bundna gestaltning, som, åtminstone i längden,

ej torde kunna undvikas vid drift i direkt statlig regi. Vad nu anförts accentueras

av att domänstyrelsen konsekvent anställt för dess industrirörelse

anlitade tjänstemän genom personliga avtal på kortare tid.

Principiellt sett torde skälen för övrig statlig affärsdrift i aktiebolagsform

sålunda i accentuerad grad föreligga i fråga örn domänverkets träindustriella

verksamhet, där den större smidighet och bättre anpassningsförmåga man

vill uppnå genom aktiebolagsformen torde vara ännu mer behövlig.

I detta sammanhang hör påpekas, att finska staten bedriver sågverks- och

cellulosarörelse under aktiebolagsformen, vilket enligt uppgift bl. a. skett

i syfte att möjliggöra en mera affärsmässig skötsel av densamma. Detta

förhållande får anses beaktansvärt. enär Finland torde vara det av våra

grannländer, som med hänsyn till klimat, skogsindustri etc. erbjuder största

likheterna och alltså de flesta jämförelsepunkterna med Sverige. Polska statens

skogsindustriella rörelse bedrevs även i aktiebolagsform.

Allmänna synpunkter på bolagsbildningen.

Utredningsmannen har beträffande bolagets ställning till domänstyrelsen

och allmänna konstruktion anfört i huvudsak följande.

En synnerligen viktig fråga är den, huru nära det nya bolaget skall vara

knutet till domänstyrelsen. I direktiven för den åt domänstyrelsen uppdragna

utredningen sägs, att utredningen skall avse ett av domänstyrelsen ägt bolag.

Härigenom torde då anses förutsatt, att domänstyrelsen är avsedd att utöva

ett avgörande inflytande på det nya bolagets ledning. Om således bildandet

av det nya bolaget bör betraktas såsom en intern åtgärd inom domänstyrelsen,

innebärande att denna del av domänverkets rörelse erhåller en för

densamma speciellt lämpad organisationsform, varvid domänstyrelsen fortfarande

har avgörande inflytande på bolagets ledning, så må å andra sidan

framhållas, att bolaget likväl måste givas en sådan organisation etc., att det i

sin egenskap av bolag är fullt livsdugligt så att det icke i ekonomiskt eller

annat avseende skall behöva anlita domänstyrelsens hjälp utöver vad i denna

utredning förutsatts. Det nya bolaget måste från början vara utrustat med

sådana resurser, att dess ledning principiellt skall vara inställd på att låta

bolaget reda sig självt.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

15

Därför fordras, att tillräckligt kapital och tillräckliga förlagskrediter ställas

till det nya bolagets förfogande. Med de ofta häftiga svängningar, som

äga ruin i konjunkturerna inom trävarubranschen, får kapitalförsörjningen

icke tagas till alltför liten, varvid bör understrykas, att det ifrågasatta bolaget

skulle vara hänvisat att till 100 procent täcka sitt råvarubehov genom inköp,

vilket förhållande ställer större krav på kapitalförsörjningen än i privata bolag

i denna bransch, som vanligen för att delvis täcka sitt virkesbehov kunna

falla tillbaka på större eller mindre egna skogar. Det måste också tagas hänsyn

till, att det nya bolaget, i jämförelse med övriga företag, som äro verksamma

inom trävaruförädlingsbranschen i Sverige, kommer att, därest pensioneringen

av arbetare skall ske enligt bestämmelserna för arbetare i statens tjänst, lida

av den särskilda ekonomiska belastning, att dess utgifter för pensionering av

arbetare äro betydligt större än dem, som åvila något annat företag i träindustribranschen,

som över huvud taget åtagit sig förpliktelse i sådant avseende.

Detta kräver i sin tur större ekonomisk stadga hos det nya bolaget.

Det förulsättes, att bolaget såväl maskintekniskt som i andra avseenden följer

utvecklingen inom branschen, så att rörelsen kommer att bedrivas i så rationella

former som möjligt och därvid hålles i nivå med den av enskilda

företag bedrivna rörelsen i samma bransch.

Det nya bolaget bör sålunda fungera såsom ett under domänstyrelsens ledning

stående företag, som principiellt ingår i domänverkets drift, men dock

vara så beskaffat, att det nya bolagets rörelse kan drivas fullt självständigt

och utan stöd av eller anspråk på domänstyrelsen såsom sådan utöver i denna

utredning angivna förutsättningar. Härigenom kan också det från utanför

domänverket stående håll vid olika tillfällen framförda önskemålet om att

kunna närmare följa rörelsens utveckling och ekonomiska ställning lättare

tillmötesgås.

Bolagets omfattning och kapitalbehov m. m.

Såsom förut omnämnts har utredningsmannen framlagt två alternativ rörande

bolagets omfattning. Enligt det ena, av utredningsmannen benämnt

alternativ I, skulle bolaget omfatta samtliga större anläggningar och enligt

det andra, alternativ II, skulle bolaget endast omfatta de anläggningar, som

i den föregående redogörelsen för anläggningarna upptagits under grupp I.

Utredningsmannen bär själv förordat, att det förstnämnda alternativet genomföres.

Enligt utredningsmannens uppfattning talade härför främst att

eljest en såväl ekonomiskt dyrbarare som tyngre dubbelorganisation för förvaltning,

inköp och försäljning bleve erforderlig. Det närmare samband, som

anläggningarna under grupp II hade till följd av att den lokala förvaltningen

vore underställd revirförvaltaren, behövde ingalunda brytas därför att de inträdde

i det tänkta bolaget. Utredningsmannen erinrade om att domänstyrelsen

enligt planen skulle äga aktierna i bolaget och följaktligen utöva ett avgörande

inflytande vid dess förvaltning och att det nya bolaget principiellt

endast vore att betrakta som en lämplig organisationsform för verksamheten

i fråga men ingalunda vore avsedd att avsöndra denna från domänstyrelsens

bestämmande. Med tillämpning av det anförda har utredningsmannen ansett,

att i främsta rummet borde undersökas möjligheten, att den nya bolaget

omfattade alla såsom större anläggningar betecknade, alltså såväl de till

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Mai:ts proposition nr 68.

grupp I som de till grupp II hörande. För fullständighetens skull hade dock

även ansetts lämpligt att undersöka det alternativ, enligt vilket det ifrågasatta

bolaget endast skulle omfatta anläggningarna i grupp I.

Utredningsmannen har beträffande det värde, vartill anläggningarna vid

genomförande av alternativ I borde upptagas, framhållit följande.

Det nya bolaget skulle enligt detta alternativ förvärva äganderätten till

samtliga större anläggningar. Vid bestämmande av det pris, till vilket det

ifrågasatta bolaget bör inlösa anläggningarna, borde givetvis i första hand

hänsyn tagas till de skäliga förräntningsmöjligheterna och såsom följd därav

det värde, som kunde tänkas erhållas vid försäljning i öppna marknaden,

med iakttagande jämväl av den särskilda belastning, som rörelsens lokala

splittring ostridigt innebär. Med hänsyn till de i denna bransch starkt fluktuerande

konjunkturerna beträffande såväl inköpspris på råvaran som försäljningspriser

för skogsindustriens produkter torde det emellertid såsom

erfarenheten visar vara praktiskt taget ogörligt att åstadkomma en förräntningskalkyl,

som för någon avsevärd tid är hållbar.

Inför svårigheten att fixera ett i föregående stycke angivet värde synes

det lämpligast, att nämnda inlösningspris direkt anknytes till anläggningarnas

värde enligt domänstyrelsens särskilda industribokföring vid överlåtelsetillfället,

i vilket fall lösensumman för anläggningarna bliver anläggningarnas

verkliga inköps- och anläggningskostnad vid överlåtelsetillfället minskad

med dels före boksluten årligen gjorda avskrivningar och dels summan av

förefintlig vinstbalans. Den sistnämnda utgör ju å rörelsen belöpande vinst

och bör alltså fråndragas inköps- och anläggningskostnaden, för att man

skall få fram den återstående verkliga kostnaden. Bokförda inköps- och anläggningskostnaden

för anläggningarna i grupp I och II, summan av de

gjorda avskrivningarna samt driftsvinsten utgjorde:

Enligt bokslutet

per S1/i» 19118.

Summa bokförd inköps- och anläggningskostnad ...... kronor 13,665,625

Avgår

Summa årliga avskrivningar...... kronor 3,971,543

Vinstbalans ......................» 1,709,696 » 5,681,239

Netto bokfört värde kronor 7,984,386.

Då emellertid i dessa värden jämväl ingå vissa belopp, vilka ej bestritts

av domänverkets medel utan tillförts domänverket i form av särskilda anslag,

utgörande för Sandviks sågverk 300,000 kronor och för Båtskärsnäs

sågverk 127,500 kronor, bör avdrag göras härför. Likaledes synes skäligt

att avdrag göres för Löfholmens sågverks bokförda ingångsvärde med 500,000

kronor, enär vid överflyttningen av denna anläggning från statens järnvägar

till domänverket år 1932 någon dylik likvid i verkligheten ej utgått av

domänverkets medel. Tillsammans utgöra de belopp, som sålunda avgå,

927,500 kronor.

I enlighet med vad här ovan nämnts, skulle sålunda det föreslagna bolaget

övertaga anläggningarna till exakt de summor, som desamma i verkligheten

kostat domänverket, med avdrag för den avskrivning, som vid bokslutens

uppgörande skett, ävensom för förefintlig vinstbalans.

1 fråga om det värde vartill lagren böra övertagas har föreslagits i huvudsak

följande.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

17

De vid överlåtelsetillfället vid de olika anläggningarna inneliggande lagren

av råvaror, färdiga produkter och förbrukningsartiklar böra övertagas till de

värden, som den särskilda industribokföringen utvisar. Industrirörelsen har

från reviren övertagit sin råvara efter den öppna marknadens årliga rundvirkespriser,

varför det synes skäligt, att vid ett utbrytande av industrirörelsen

i form av ett särskilt bolag detta bolag ej bör erlägga högre lösesumma

för de inneliggande lagren av rundvirke och färdiga produkter än vad industrirörelsens

egen bokföring utvisar. Samma är även förhållandet med det

virke, som industrien förvärvat från enskilda skogar, ävensom med lagren

av oljor, remmar, stenkol etc., som även av industrien inköpts till den öppna

marknadens priser.

För anläggningarna i grupp I och II utgjorde lagervärdena jämte förskott

å virkesköp 11,012,482 kronor.

Beräknat efter bokslutställningen per 31/12 1938 skulle de ingående lagervärdena

för bolaget efter ovan nämnda beräkningsgrunder utgöra ungefärligen

för sågtimmer 51.7 öre per kubikfot, för sulfatved 26 öre per kubikfot,

för trävaror 146 kronor per standard, för cellulosa 100 kronor per ton, för

kalksten 10 kronor per ton, för glaubersalt 53 kronor per ton, för stenkol 25

kronor per ton och för järntråd 350 kronor per ton.

Det bör observeras, att i denna utredning beräknade kapitalbehov allenast

äro approximativa, och att det följaktligen, för den händelse bolag

kommer till stånd, bör överlämnas åt domänstyrelsen att, med tillämpning

av i utredningen angivna principer, uträkna exakt överlåtelsesumma och

kapitalbehov.

På grundval av ställningen enligt industribokföringen för domänverket

per den 31 december 1938 har utredningsmannen beräknat det ifrågasatta

bolagets kapitalbehov enligt nu förevarande alternativ I på följande sätt:

Ursprungligt anskaffningsvärde per 31/i2 1938 ........ kronor 13,665,625

Avskrivningar före bokslutet ...... kronor 3,971,543

+ vinstbalans .................. 8 1,709,696 »_5,681,239

Netto bokfört värde kronor 7,984,386

Avgår del av bokfört anskaffningsvärde för Sandvik,

Båtskärsnäs och Löfholmen . .......... »___ 927,500

Summa för anläggningarna kronor 7,056,886

Lager av rundvirke etc............................. » 11,012,482

Summa kapital för anläggningar och lager kronor 18,069,368

Rörelsekapital å 75 kronor per enhet X 92,900 enheter . . »_6,967,500

Totalt kapitalbehov kronor 25,036,868.

Utredningsmannen bar i anslutning härtill beträffande kapitalbehovets

täckande uttalat, att i bolagets stiftelseurkund borde intagas förbehåll för

domänstyrelsen att i likvid för det antal aktier, som motsvarade värdet av

fastigheter och lager, tillskjuta berörda fastigheter och lager. Återstoden av

kapitalbehovet 6,967,500 kronor borde alltså tillhandahållas det nya bolaget

i form av förlagskredit. Vid fixeringen av rörelsekapitalet bar utredningsmannen

beräknat, att bolaget kunde övertaga rörelsen med det lager, som

normalt kunde beräknas ligga inne vid tillträde per 1 januari. Ett tillträde

Bihang till riksdagens protokoll 19H. 1 sami. Nr 08. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 68.

vid annan tid på året, som alltså innebure förändring i lagerbeståndets storlek,

kunde föranleda, att förlagskrediten behövde göras större. Dock borde

bolaget enligt utredningsmannens mening utöver denna förlagskredit äga

möjlighet att, vid de tillfällen, då behov därav yppade sig, exempelvis när

särskild lageranhopning utöver den normala av någon anledning inträdde,

mot säkerhet i inneliggande lager och eventuella fastighetsinteckningar vid

behov upptaga ytterligare förlagskredit. Under hänvisning till det anförda

har utredningsmannen föreslagit att för sålunda erforderlig förlagskredit särskilda

statsmedel måtte anvisas, varvid likväl borde iakttagas, att storleken

av denna förlagskredit gåves viss rörlighet.

Utredningsmannen har upprättat följande tablå rörande kapitalbehovet

för den händelse det av honom såsom alternativ II betecknade förslaget

skulle genomföras:

Ursprungligt anskaffningsvärde per 37i2 1938 ........ kronor 12,715,210

Avskrivningar före bokslutet ........kronor 3,394,219

+ vinstbalans .................. »__1,323,854 » 4,718,073

Netto bokfört värde kronor 7,997,137

Avgår del av bokfört anskaffningsvärde för Sandvik,

Båtskärsnäs och Löfholmen ...... » 927,500

Summa för anläggningarna kronor 7,069,637

Lager av rundvirke och färdiga produkter....... » 10,800,344

Summa kapital för anläggningar och lager kronor 17,869,981

Rörelsekapital å 75 kr. per enhet X 88,400 enheter . . „ » 6,630,000

Totalt kapitalbehov kronor 24,499,981.

I anslutning till frågan om kapitalbehovet för bolaget har utredningsmannen

även uttalat, att bolagsbildandet kommer att kräva vissa engångskostnader.

Härvid har framhållits, att bolaget kan få övertaga förpliktelserna

för arbetares och tjänstemäns pensionering även i den mån dessa

ha avseende å tiden före bolagets tillkomst. Enligt utredningsmannens mening

bör i så fall denna gottgörelse lämpligen kvittningsvis användas för

att minska överlåtelsevärdet på anläggningar, lager och inventarier. Ifrågakomna

gottgörelse, vilken preliminärt beräknats till c:a 7,500,000 kronor,

torde alltså i sådant fall böra minska det enligt respektive alternativ uträknade

värdet på anläggningar, lager och inventarier och därmed storleken

av aktiekapitalet. Därest bolaget övertoge skyldigheten att utbetala redan

nu utgående pensioner kunde enligt vad utredningsmannen vidare framhållit

jämväl det kapitaliserade värdet av denna skyldighet omkring

1,480,000 kronor minska aktiekapitalets storlek. Bland andra engångsutgifter

som det nya bolaget har att taga hänsyn till har utredningsmannen

påpekat lagfartsstämplar och aktiestämpel. Lagfartsstämpeln för alternativ

I bleve cirka 175,000 kronor och för alternativ II cirka 170,000 kronor.

Lagfartsstämpeln kunde enligt utredningsmannens mening bliva lägre, därest

ifrågavarande egendom i tillskottshandlingen icke åsattes högre värde

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

19

än som svarade mot det belopp, för vilket den som tillsköte egendomen

själv förvärvat densamma. I senare fallet utginge lagfartsstämpeln med

allenast 1 procent, vilket skulle göra för alternativ I cirka 86,000 kronor och

för alternativ II cirka 82,000 kronor. Aktiestämpeln skulle enligt utredningen,

under förutsättning att aktiekapitalet bleve ungefärligen det i utredningen

under respektive alternativ med utgångspunkt från bokslutet per

31/i2 1938 angivna, bliva för alternativ I omkring 180,000 kronor och för

alternativ II i runt tal 179,000 kronor. Örn gottgörelsen för pensionsåtagandet

minskade aktiekapitalet med cirka 7,500,000 kronor bleve aktiestämpeln

för alternativ 1 cirka 105,000 kronor och för alternativ II cirka

103,000 kronor. Uppginge denna minskning till cirka 9,00C,000 kronor bleve

aktiestämpeln för alternativ I 90,000 kronor och för alternativ II 89,000

kronor. Utredningsmannen har därjämte framhållit att cirka 5,000 kronor

torde böra beräknas för avstyckningskostnader. Enligt utredningsmannens

mening borde aktiekapitalet ökas med det belopp som behövdes för täckade

av ifrågavarande engångskostnader.

I fråga om sättet för kapitalbehovets täckande har utredningsmannen

anfört i huvudsak följande.

Följande kapitalbehov skall kontant täckas, nämligen rörelsekapitalet

samt de förut upptagna engångskostnaderna vid bolagets bildande, vilka

skulle öka aktiekapitalet och kontant inbetalas. Enär vid frågans behandling

i riksdagen någon definitiv utredning om storleken av dessa belopp icke

kan föreligga, föreslås att, därest proposition i anledning av utredningen

framlägges för riksdagen med förslag om bolagets bildande, approximativa

förhandsberäkningar av berörda kapitalbehov göres, samt att reservationsanslag

härför äskas, så tilltagna att de skäligen kunna anses räcka till. Vid

bolagets bildande skall sedan allenast så stor del av anslaget tagas i bruk,

som enligt då verkställda beräkningar erfordras. Vad beträffar rörelsekapitalet

må erinras, att detta icke kommer att innebära en utgift i egentlig

mening för staten, eftersom rörelsekapitalet för domänverkets industrirörelse

nu tillhandaliålles av domänstyrelsen. Det borde måhända ifrågasättas,

om icke rörelsekapitalbehovet kunde täckas genom kredit, eventuellt

lämnad av domänstyrelsen från under domänstyrelsens förvaltning stående

fonder, upp till det belopp, som vid bolagets tillblivande fixeras på sätt i

utredningen förutsatts. Bolaget behöver ju nämligen icke hela året anlita

rörelsekapitalet i dess fulla utsträckning. Vad beträffar engångsutgifterna

erinras, att såväl lagfartsslämpel som aktiestämpel, alltså allra största delen

av nämnda utgift, återgå till statskassan.

Rörande själva bolagsbildningen har utredningsmannen föreslagit, att generaldirektören

för domänstyrelsen ulsåge fyra personer, som jämte domänstyrelsen

undertecknade en stiftelseurkund för bolaget. 1 stiftelseurkunden

skulle intagas förbehåll för domänstyrelsen att som likvid för de av domänstyrelsen

tecknade aktierna få tillskjuta avsedda fastigheter och anläggningar

m. m. Å den därefter utfärdade teckningslistan skulle styrelsen teckna alla

aktierna utom de fyra, som till ett antal av en vardera tecknades av de övriga

stiftarna. Utredningsmannen har föreslagit, all bolaget måtte benämnas

Kungl. Domänstyrelsens Industri Aktiebolag.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

Såsom framgår av vad förut anförts har utredningsmannen förordat, att

bolaget måtte omfatta samtliga domänverkets större industrianläggningar.

Skälen härför har utredningsmannen sammanfattat i följande punkter.

En rationell klyvning äger rum mellan den skogsindustriella rörelsen och

domänverkets övriga rörelse. Samtliga större anläggningar avsätta sina produkter,

som tillverkas efter enhetliga principer, på den större ut- och inländska

marknaden och arbeta till största delen på export. Skulle alternativ

II väljas uppnås icke denna rationella uppklyvning utan ett antal verk,

som till sin såväl storleksordning som produktion utgöra en integrerande

del av domänverkets skogsindustriella rörelse, skulle kvarstå under domänstyrelsen

och därigenom nödvändiggöra tyngre och därför också dyrbarare

dubbelorganisation.

Den nuvarande enhetligheten i förvaltningstekniskt och produktionshänseende

bibehålies.

Frågan örn sättet för anställningen samt erhållande av pension för samtliga

i domänverkets skogsindustriella rörelse anställda löses i ett sammanhang.

Skulle alternativ II väljas måste pensionsfrågan och antagligen även

anställningsfrågan lösas efter särskilda linjer för de i domänstyrelsens tjänst

kvarblivande.

Ur kostnadssynpunkt beträffande centralförvaltningen erhålles genom alternativ

I den gynnsammaste lösningen.

De fördelar, som man genom aktiebolagsformen vill vinna, tillföres i alternativ

I hela domänverkets skogsindustriella rörelse, medan om alternativ

II väljes en viss del av denna rörelse fortfarande undantages härifrån.

Bolagets administration.

Såsom framgår av vad tidigare anförts har utredningsmannen ansett, att

bolagets administration bör helt skiljas från domänstyrelsens övriga förvaltning.

Utredningsmannen har emellertid uppgjort vissa beräkningar rörande

kostnaderna för andra alternativ för administrationens ordnande nämligen

för det fall att den centrala administrationen handhaves av domänstyrelsen.

Kostnadsberäkningar ha även gjorts för det fall att bolaget endast

omfattar de under grupp I upptagna anläggningarna.

Förvaltningskostnaderna enligt 1938 års bokslut ha beräknats på följande

sätt.

För huvudförvaltningen inom domänstyrelsen

» Karlsborgs lokalförvaltning..............

» Sandviks, Båtskärsnäs och Löfholmens lokalförvaltning

......................

» Skinnskattebergs lokalförvaltning........

» Klotens »

» Grönbo »

» Saxvikens »

» Vikarbyns »

» Horndals »

» Grönsinka »

> Bjurfors »

» Valåsens »

.............. kronor 230,120

kronor 92,870

» 120,740

» 24,650

» 3,200

» 4,205

» 4,650

» 5,180

» 14,160

3» 6,080

» 9,490

» 14,220

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 68.

21

För Kungsskogens lokalförvaltning

» Granviks »

» Sjöbacka »

> Karlsby »

» Grankullavikens »

kronor 3,245

» 7,830

» 8,455

» 8,240

* 11.960 kronor 339,175

Nuvarande kostnad summa kronor 569,295.

Kostnaderna för administrationen vid tillämpning av det av utredningsmannen

förordade förslaget framgår av följande uppställning.

Centralförvaltning enl. specifikation .................... kronor 198,000

Lokalförvaltningarna enl. specifikation........... » 303,760

Summa kronor 501,760.

Domänstyrelsens försäljningsbyrå reorganiserad sedan industriförvaltningen

för samtliga industrier ombildats till

bolag ............................................ » 54,000

Inom domänstyrelsens övriga byråer medför bolagsbildningen

ingen personalminskning ............. »_—

Summa kronor 555,760.

Kostnaderna vid bibehållande av gemensam förvaltning med domänstyrelsen

skulle bliva 638,880 kronor. Administrationskostnaderna, därest bolaget

endast omfattade anläggningarna under grupp I, ha beräknats för motsvarande

fall till 575,320 respektive 655,140 kronor.

Utredningsmannen har såsom skäl för sin ståndpunkt att förorda att

bolaget finge en självständig administration anfört bland annat:

Genom att bolaget erhåller egen förvaltning undvikes, att en betungande

och dyrbar dubbelorganisation uppkommer såväl beträffande den ekonomiska

som den tekniska ledningen av industrien. Det är ur alla synpunkter

mest rationellt, att hela industrirörelsen som sådan ifråga om den ekonomisk-tekniska

administrationen, försäljningar, befruktningar, inköp etc. helt

avskiljes i form av en särskild förvaltning i bolagsform, varigenom även den

fördelen skulle vinnas, att frågan om tjänstemännens anställningsform och

pensionsförhållanden kunde tillfredsställande lösas. Härigenom skulle domänstyrelsens

nuvarande försäljnings- och industribyrå i fortsättningen kunna

inskränkas till de försäljningar, som avse det egentliga skogsbruket.

Även inom de nu av industrirörelsen berörda revirförvaltningarna skulle en

liknande uppklyvning mellan industri- och skogsförvaltning ske och därigenom

viss förenkling i dessa revirförvaltningar kunna göras samtidigt som

bättre enhetlighet inom industrirörelsen skulle uppnås.

I de fall då personal med fördel kan utnyttjas såväl i domänverkets som

i bolagets tjänst, bör likväl möjlighet till avtal härom finnas med fördelning

av avlönings- och pensionskostnaderna mellan parterna.

I detta sammanhang bör till förebyggande av missförstånd påpekas, att

det nya bolagets centralförvaltningsorganisation lämpligen torde böra så

bildas, att den nu å domänverkets försäljningsbyrå anställda personal, som

sysslar med hithörande frågor, av det nya bolaget övertages i den mån så

lämpligen kan ske. Härigenom vinnes också att kontinuiteten i centralförvaltning

och driftsledning bibehålies.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

Pensioneringen av bolagets arbetare och tjänstemän.

Utredningsmannen har vid sin utredning utgått från att det ifrågasatta

bolaget skulle övertaga statens pensionsskyldighet beträffande anställda arbetare

liksom även sörja för tillfredsställande pensionering av i bolagets

tjänst varande förmän och tjänstemän. Utredningsmannen har förutsatt

att de pensionsberättigade skola bidraga till sin pensionering med vissa belopp.

I fråga örn arbetarna har utredningsmannen såsom förut nämnts

uttalat, att dessa borde erhålla samma pensionsförmåner som domänverkets

arbetare. Beträffande den övriga personalen har utredningsmannen förordat,

att några närmare direktiv ej böra lämnas bolaget.

Den pensionsskyldighet, som bolaget skulle ikläda sig, har utredningsmannen

ansett omfatta två huvudgrupper, dels en grupp avseende

i tjänst varande personal den 1 januari 1940, vilken dag antagits vara

den dag bolaget träder i verksamhet, dels ock en grupp avseende personal,

som efter nämnda dag antages i bolagets tjänst. Inom förstberörda

personalgrupp har i utredningen gjorts särskillnad mellan pensionsförpliktelse

avseende tiden före 1940 och förpliktelse avseende tiden från och med

1940. Kapitaliserade värdet den 1 januari 1940 efter 3 procent räntefot av den

del av pensionerna, som belöper på tiden före 1940, utgör enligt utredningen

7,574,000 kronor. Det kapitaliserade värdet av pensionerna för tiden från

och med 1940 i fråga om personal, som fanns anställd den 1 januari 1940,

beräknas utgöra 10,380,000 kronor; härifrån bör emellertid enligt utredningsmannens

beräkningar avgå de belopp, som pensionstagarna under sina

tjänstår från och med 1940 inbetala och som beräknats utgöra 2,148,000

kronor. Bolagets verkliga belastning skulle alltså bli omkring 8,230,000 kronor.

Utredningsmannen har framhållit, att beloppet 7,574,000 kronor avser

tjänstår som helt falla utom det ifrågasatta bolagets verksamhet och därför

bör, därest det nya bolaget ålägges att verkställa dessa utbetalningar, till

fullo ersättas bolaget.

Den pensionsskyldighet, som avser den 1 januari 1940 anställd personal

och som hänför sig till tiden före nämnda år, skulle enligt utredningsmannens

mening kunna fullgöras på ettdera av följande två sätt:

Enligt det ena (alternativ A) ålägges det nya bolaget att fullgöra utbetalningarna,

vilka i så fall, eftersom de till hela sitt belopp avse tjänstår före

det nya bolagets tillblivelse, helt böra särskilt ersättas det nya bolaget, förslagsvis

i form av nedsättning av överlåtelsevärdet å anläggningar och lager.

Dessas överlåtelsevärde skall i så fall minskas med 7,574,000 kronor. En

variant av alternativet är att från nämnda belopp avdrag skulle kunna tänkas

ske med värdet av den uppskjutna livränta och den familjepension, som

arbetarna och deras efterlevande i enlighet med bestämmelserna i pensionsreglementena

bleve tillförsäkrade i domänverket efter sin övergång från statens

tjänst till bolagets; denna lösning skulle kunna genomföras under förutsättning

att domänverket vid varje inträffande pensionsfall inom ifrågavarande

personalgrupp utbetalade berörda uppskjutna livränta respektive familjepension

och bolaget allenast övertoge resten av förpliktelsen. Då

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

23

värdet av de uppskjutna livräntorna etc. av nämnda kategori i utredningen

uppskattats till 3,000,000 kronor bleve statens åliggande till bolaget minskat

till omkring 4,575,000 kronor. Med detta belopp skulle överlåtelsevärdet i

så fall nedsättas. 1 händelse denna metod tillämpas bör måhända sedermera

noggrannare beräkningar verkställas angående storleken av pensionsåligganden

för tiden före 1940.

Emellertid kan denna likvid även ske på det sättet (alternativ B) att någon

engångsinbetalning icke äger rum, utan att staten allt eftersom de enskilda

pensionsfallen inträffa (arbetarna A, B och C etc. ingå i pensionsåldern)

uträknar huru stor del av den till varje pensionstagare utgående pensionen,

som av staten skall erläggas avseende tiden till den 1 januari 1940, och

därefter, så länge pensionstagaren lever, utbetalar ifrågavarande andel, antingen

direkt till pensionstagaren eller till bolaget, som då utbetalar hela pensionen

till arbetaren. Detta sistnämnda sätt att lösa frågan torde möjligen

för staten medföra mera expeditionsmässigt arbete men å andra sidan giva

möjlighet till åtskilliga besparingar i det att en del av de arbetare, som den

1 januari 1940 äro i tjänst vid domänverkets industrier på grund av förtidsavgång

ej bliva berättigade till hela sina invänta pensioner. Dessa besparingar

bliva likvisst av blott formell natur, eftersom ju staten skulle äga aktierna

i det tänkta bolaget, vilket ju måste göra dessa besparingar om exempelvis

det första alternativet tillämpas.

Utredningsmannen har även ifrågasatt, att bolaget skulle övertaga kostnaderna

för pensioneringen av den personal som varit i tjänst hos domänverkets

industriella rörelse och redan vore pensionerad. Kostnaderna härför lia

beräknats till omkring 1,480,000 kronor. Utredningsmannen har framhållit.

ali det måhända kan anses riktigt, att det nya bolaget ålägges att, bland annat

därför att industrirörelsens vinstbalans skulle gottskrivas bolaget, järnvä!

fullgöra nu nämnda pensionsutbetalningar. Det kunde ifrågasättas örn

icke bolaget borde kompenseras för den merutgift, som härvid uppkomme

för bolaget, genom att överlåtelsesumman för anläggningarna minskades,

förutom med förut omförmälda 7,574,000 kronor, jämväl med det kapitaliserade

värdet av nu omtalade förpliktelse, alltså cirka 1,480,000 kronor.

Utredningsmannen har såsom förut omnämnts ansett, att pensionsskyldigbeten

avseende tiden från och med 1940 i fråga om såväl då anställd som

nyanställd personal bör mötas med årliga avsättningar till pensionsfond. Den

summa, som för sådant ändamål årligen av bolaget skulle behöva avsättas,

har av utredningsmannen beräknats år 1940 utgöra cirka 580,000 kronor,

varefter summan successivt sjunker för att omkring 1980 beräknas lia nedgått

till cirka 500,000 kronor örn året. Under de första åren efter 1940 skulle

enligt vad utredningsmannen uttalat på en sådan avsättning årligen uppstå

överskott över de då ännu icke så stora pensionsutgifterna, möjliggörande en

fondbildning, vars avkastning sedermera, när pensionsutgifterna vuxit till sin

fulla storlek, tillsammans med den årliga avsättningen .skulle räcka till att

läcka de årliga pensionsutgifterna.

Utredningsmannen bar framhållit, alt därest pensioneringen ej skulle ordnas

genom avsättningar utan man skulle vänta med att från bolagets sida

disponera tillgångar till vinst för pensionsändamål till dess de verkliga pen
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

sionsfallen inträffa, man i en framtid t. ex. omkring 1980 skulle komma i en

såvitt man nu kan bedöma för bolagets ekonomi hart när ohållbar situation,

nämligen att årligen vara skyldig att utbetala cirka 1,500,000 kronor utan

att ha avkastningen på någon pensionsfond att lita till för att möta denna

utbetalning.

Rörande fondbildning och övriga frågor av mera teknisk natur har utredningsmannen

anfört bland annat:

Skola i överensstämmelse med stadgandena i de statliga pensionsreglementena

de anställda erlägga pensionsavgifter även efter bolagsbildningen, vilket

torde böra förutsättas, bör åtminstone den del av pensionerna, som härrör

ur dessa avgifter, tryggas genom försäkring, då anställningshavarna med

fog kunna kräva särskilt skydd för sina bidrag till pensioneringen. Vid valet

mellan försäkringens ordnande genom APK eller genom en egen pensionskassa

synes man med hänsyn till den stora personal försäkringen skall omfatta

böra förorda inrättandet av en särskild pensionskassa för bolagets personal.

Möjligen kunde den modifikationen vidtagas, att de anställdas avgifter

finge helt betraktas som erlagda för ålderspensionering och att bolaget i

motsvarande mån ökade sina bidrag till familjepensioneringen. I så fall kunde

personalens avgifter lämpligen inbetalas till pensionsstyrelsens frivilliga

försäkring för erhållande av ålderspension (utan villkor om avgiftsåterbetalning

vid dödsfall), och någon pensionskassa behövde då ej upprättas. Den

pension, som skulle kunna erhållas för de anställdas avgifter, torde alltid bliva

betydligt mindre än den ålderspension, som vederbörande skulle få enligt

respektive tjänstepensionsreglementes bestämmelser.

Bolagets eget årliga bidrag till pensioneringen kunde lämpligen inbetalas

till en för ändamålet bildad pensionsstiftelse. Fördelen för bolaget härmed

vore, att dess för pensioneringen avsatta medel då lättare kunde få disponeras

i bolagets rörelse. Avkastningen på de till pensionsstiftelsen överförda beloppen

skulle användas dels till familjepensionerna och dels till utfyllande

av tjänstepensionerna.

Ur praktisk synpunkt torde ett dylikt förfaringssätt vara fördelaktigt till

följd av sin enkelhet. Några vidlyftigare försäkringstekniska utredningar rörande

pensionsstiftelsens ställning skulle troligen ej ofta erfordras. Möjligt

är dock, att man för ordnandet av pensioneringen enligt dessa riktlinjer finge

vidtaga en del smärre ändringar av pensionsbestämmelserna för åstadkommande

av viss förenkling av dessa.

Bolaget bör äga att från fall till fall förlänga nu stipulerad pensionsålder

såväl för tjänstemän som för arbetare samt att vidtaga de ändringar i övrigt

i pensionsfrågor, som i varje särskilt fall kan överenskommas mellan parterna.

Sammanfattningsvis har utredningsmannen rörande förslagen i pensionsfrågan

uttalat:

Beträffande arbetarnas pensioner torde icke någon annan lösning vara

genomförbar, än att det ifrågasatta bolaget övertager den pensionsskyldighet,

domänstyrelsen redan har gentemot i domänstyrelsens skogsindustri anställda

arbetare, ehuruväl detta kommer att innebära en avsevärd ekonomisk

belastning för bolaget, avsevärt större än vad enskilda företag i samma bransch

ansett sig kunna åtaga sig.

Beträffande förmän och tjänstemän, som icke nu hava någon ordnad pensionsrätt,

bör åt det ifrågasatta bolaget uppdragas att ordna deras pensione
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 68.

25

ring. Det torde därvid icke vara lämpligt att på förhand begränsa bolagets

rörelsefrihet genom att giva direktiv om huru stora pensionerna för de särskilda

tjänsterna böra vara. Detta hör ordnas genom överenskommelse mellan

bolaget och förmän respektive tjänstemän sedan bolaget bildats.

I fråga om avsättning av det för pensionering nödiga kapitalet, placering,

fondbildning etc. bör likaledes överlåtas åt det ifrågasatta bolaget att fatta

beslut med beaktande av de möjligheter i detta avseende för vilka här redogjorts.

Att redan nu giva bolaget bindande direktiv i dessa avseenden torde icke

få anses praktiskt välbetänkt.

För den belastning, som bolagets övertagande av domänstyrelsens pensionsskyldighet

mot redan av domänstyrelsen pensionerad eller anställd och

i tjänst varande personal innebär, bör bolaget erhålla viss kompensation

genom att överlåtelsevärdet på fastigheter och anläggningar minskas med det

kapitaliserade värdet av den av bolaget övertagna pensionsskyldigheten i den

män den avser tjänstår före bolagets tillkomst. För den skull bör den som

bildar bolaget erhålla i uppdrag att med tillämpning av de principer, som i

utredningen angivits, och med utgångspunkt bl. a. från domänverkets bokslut

på tillträdesdagen låta beräkna storleken av dessa belopp.

Jag torde i detta sammanhang få omnämna, att framställningar inkommit

från domänstyrelsen och viss vid dess industriella rörelse antälld personal

ävensom från Sveriges arbetsledareförbund med anhållan om ordnandet av

pensionsfrågan för tjänstemän och förmän vid domänverkets industriföretag.

Bolagets råvaruförsörjning och prissättningen å råvaran.

Utredningsmannen har rörande den nuvarande råvaruförsörjningen av

domänverkets industriella anläggningar uppgivit:

De ifrågavarande anläggningarna ha tillkommit huvudsakligen för att förädla

timmer från statens skogsinnehav inom berörda trakter och äro sålunda

beroende på råvarutillförseln från dessa skogar. På de trakter, där denna

råvarutillförsel ej är tillfyllest för ett ekonomiskt bedrivande av rörelsen, såsom

i vissa trakter inom Bergslagen samt även i mindre omfattning mom

Norrbotten, har råvara i form av rundvirke även inköpts från intilliggande

enskilda skogsägare. Därjämte har årligen från enskilda sågverk inköpts

vissa kvantiteter sågade varor i och för hyvling eller annan förädling. Inköpspriserna

för dylikt rundvirke eller sagade varor utgöra självfallet den

öppna marknadens. Med tillämpning av hittills följda principer för råvarornas

fördelning torde råvarubehovet för dessa anläggningar kunna betraktas

såsom säkrat.

Likaledes har beträffande rundvirket från domänverkets egna skogar den

linjen följts, att de årliga överlåtelsepriserna mellan skogen och domänverkets

industrier anslutit sig till den öppna marknadens priser, d. v. s. de priser,

som, vid tiden för de årliga höstutbuden från statsskogarna, inom närmast liggande

eller närmast jämförbar trakt betalas i den öppna marknaden vid köp

av representativa partier rundvirke från statsskogarna. Härigenom bär den

enskilda industriens eller virkeshandelns prissättning av köpvirke från närmast

liggande statsskogar fått vara utslagsgivande för överlåtelsepriserna även

till den egna industrien, som sålunda fått bära den risk för prisfluktuationer,

som med den långa omloppstiden mellan råvaruinköp och utskeppning, innefattande

bl. a. avverkning, flottning, förädling och försäljning, i regel ett till

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

två år, är utmärkande för skogsindustrien i vårt land. Denna långa omloppstid

medför nämligen att vid fallande konjunkturer skogsindustrien, som inköpt

sin råvara vid ett visst prisläge, kan bli, när denna efter ett till två år är

färdig för försäljning, nödsakad sälja den vid betydligt sämre prisläge,

yilket ofta innebär, att det pris, som kan ernås för den försålda varan vid

nedåtgående konjunkturer, icke täcker inköpspriset på råvaran plus nedlagda

kostnader. Därmed följer förluster, vilka förbruka kapital, som sedan

kan återvinnas vid stigande konjunkturer då vinstmarginal uppstår — om

icke förlusterna, genom att den sjunkande konjunkturen varat en följd

av år, successivt blivit så stora, att företaget icke av tillgängliga medel kan

täcka dem utan nödgas upphöra.

Beträffande de framtida förhållandena i fråga örn prissättningen vid köp

av råvaror tor bolaget har såsom tidigare berörts utredningsmannen framlagt

två alternativa förslag. Enligt det ena, vilket utredningsmannen förordat,

skulle priserna på sätt förut omnämnts fixeras i skälig relation till det i öppna

marknaden rådande prisläget under det att enligt det andra alternativet

priserna skulle bestämmas i slutet av leveransåret och sättas i viss relation till

industriens för samma års utlastning i verkligheten uppnådda medelpris vid

försäljning av den färdiga varan. Utredningsmannen har rörande alternativens

olika företräden anfört i huvudsak följande.

Genom den direkta anknytning av råvarukostnaden till samma års verkliga

medelpris för den färdiga produkten som det senare alternativet innebär skulle

skogsbruket erhålla den anpart skogsindustrien årligen förmår avkasta efter

avdrag av förädlingskostnaden samt skälig marginal för avskrivning och förräntning

av anläggningar och driftskapital. Genom ett dylikt förfaringssätt

uppnås för övrigt dels att råvarupriset direkt anpassas efter råvarans medelkubik

och dels att man automatiskt når fram till den prissättning av rundvirket

efter dess verkliga kvalitet, som man, i trots av de mångåriga tvisterna

mellan skogsägare och köparen-industrien, alltjämt icke lyckats tillfredsställande

lösa genom intumningsförfarandet i skogen.

Genom att följa det förstberörda alternativet för prissättning av råvaran

vinner man dels överensstämmelse i stort sett med de former och den prissättning

som den enskilda träindustrien följer till den del den är hänvisad alt

täcka sitt råvarubehov genom inköp, dels en anknytning till samma prissättning

för råvaran, som hittills inom domänverket följts, varför densamma vid

tillämpningen ställer sig enklare än det sistnämnda alternativet, och dels att

de årliga resultaten av domänstyrelsens industridrift för sig och skogsdrift för

sig bli betydligt lättare att hålla strängt åtskilda än i andra alternativet, där ju

någon självständig prissättning av råvaran i anslutning till årliga marknadspriset

dära vid den tidpunkt detsamma utformas i öppna marknaden icke

skulle komma att äga rum.

Genom att följa sistnämnda alternativ åter skulle man ur koncernsynpunkt,

d. v. s. synpunkten att domänstyrelsen är ägare till bolaget, vinna, att

bolaget ej betungas med förluster på råvaruinköp, som motvägas av motsvarande

vinst inom koncernens andra del, som utgöres av domänverket självt

som rå varuförsäljare. Bolagets stabilitet torde i detta alternativ bliva bättre

än i det första alternativet, som under vissa konjunkturförhållanden måste

tänkas binda åtskilligt kapital.

Vad angår valet mellan berörda alternativ får jag förorda det först omnämnda

råvaruförsörjningsalternativet, som på förut angivna skäl synes erbjuda

större fördelar än det senare.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

27

Yttranden.

Det föreliggande förslaget har tillstyrkts av domänstyrelsen med vissa jämkningar

under det att statskontoret och statens pensionsanstalt ställt sig avvisande

till detsamma. Inom domänstyrelsen har byråchefen Wahlestedt anfört

skiljaktig mening och avstyrkt förslaget.

Domänstyrelsen har i sitt yttrande anfört i huvudsak följande.

Av de olika alternativen för bolagets omfattning ansluter sig domänstyrelsen

till det, enligt vilket samtliga anläggningar, angivna under grupperna

I och II, skulle ingå i det föreslagna bolaget.

Ehuru de för denna anordning angivna kostnaderna synas styrelsen vara

alltför lågt beräknade, jämförda med de kostnader, som beräknats för övriga

angivna organisationsformer, anser styrelsen dock denna bolagsform,

även om den icke såsom beräknats skulle bliva billigast, vara att framför

de övriga förorda.

Styrelsen ansluter sig till vad som anförts angående beräkningsgrunder tor

anläggningarnas övertagande av bolaget, innebärande att bolaget övertager

anläggningarna till exakt de belopp, som desamma i verkligheten kostat domänverket

med avdrag för den avskrivning, som vid bokslutens uppgörande

skett, ävensom för förefintlig vinstbalans.

Jämväl biträder styrelsen förslaget angående beräkningsgrunder för övertagandet

av lager av råvaror, färdiga produkter och förbrukningsartiklar.

Däremot kan styrelsen icke fullt ansluta sig till förslaget i vad det avser

ordnandet av det tillämnade bolagets kapitalbehov. Styrelsen föreslår, att erforderligt

kapital anskaffas på följande sätt.

1. Aktiekapitalet sättes (avrundat) lika med anläggningarnas bokforda

värde (enligt 1938 års böcker 7,056,886 kronor, men i sinom tid fastställt enligt

blivande bokslut för 1940).

2. För lagerhållningen överflyttas den räntefria kredit å 7,500,000 kronor,

som domänverket erhöll 1939 vid av statsmakterna beslutad uppskrivning av

lagervärdena, vilken kredit, efter ett blivande överlåtande av industrien, icke

torde komma att för domänverket bliva behövlig, i varje fall icke för detta

ändamål.

3. Till rörelsekapitalet erfordras därutöver enligt utredningsmannens beräkningar,

med 1938 års bokslut som grund, 10,479,982 kronor eller i runt

tal 10 1/2 miljoner kronor. För denna förlagskredit förordar styrelsen förslaget

att särskilda statsmedel anvisas.

Förslaget om aktiekapitalets ökning med kostnader för stämplar, styckningskostnader

etc. avstyrkes. likaledes förslagen i vad de avse bolagets befrielse

från erläggande av skatter före tillträdet. Ett dylikt tillvägagångssätt

skulle förrycka den grundläggande principen, att bolaget skall övertaga domänverkets

anläggningar till självkostnader och utgöra en fortsättning på

domänverkets rörelse.

Till vad som anförts därom att rörelsekapitalet skulle kunna täckas genom

kredit, lämnad av domänstyrelsen från under dess förvaltning stående fonder,

vill styrelsen erinra, att dessa fonder äro avsedda att användas för vissa

andra ändamål. Dessa fonder erfordras oundgängligen för bestridande av

de kostnader, som enligt under de senare åren verkställda ^särskilda undersökningar

uppkomma för försättande av kronoparkerna, sa snart ske kan,

i fullgott stånd i fråga örn virkesförråd och avkastning.

Särskild kredit synes därför böra av statsmedel anvisas.

Vad utredningsmannen anför och föreslår angående kompensation till det

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

nya bolaget för domänverkets pensionsskyldighet gentemot anställd personal,

anser styrelsen icke böra vinna beaktande i annan mån än att, såsom

styrelsen förut föreslagit, bolaget får övertaga en räntefri kredit å 7.5 miljoner

kronor, vilken för närvarande ingår i domänverkets kapital.

Detta belopp utgör nära nog exakt det kapitaliserade värdet av nuvarande

pensionsåtaganden. I detta sammanhang vill styrelsen som sin mening framhålla,

att alla kostnader för pensionering eller understöd av personal och

tjänstemän, som äro eller tidigare varit vid ifrågavarande industrier anställda,

böra bestridas av bolaget för att en verklig bild skall erhållas av denna

statens industriella rörelse.

Byråchefen Wahlestedt har såsom skäl för sin skiljaktiga mening gjort

följande uttalande.

Utredningsmannen har förordat bolagsformen. Som huvudsakligt skäl

härför anför han, att ledningen inom förädlings- och försäljningsorganisationen

mäste fatta snabba beslut och taga vissa risker och icke lämpligen

vara bunden av de i dessa hänseenden betydligt snävare gränser, som gälla

för de statsanställda i form av instruktioner eller eljest. Häremot får jag

framhålla som min uppfattning, att de bestämmelser, som nu gälla för styrelsens

förädlings- och försäljningsorganisation, icke med fog kunna sägas

utgöra något hinder i berörda hänseende. Att bestämmelser dock finnas, som

söka förebygga att alltför stora risker tagas utan allsidigt övervägande, innebär

en berättigad försiktighet med hänsyn till det betydande statskapital,

som står på spel.

Dessutom ma framhallas, att olikheterna i arbets- och anställningsförhållanden

inom statsföretagen och de enskilda företagen icke äro så stora som

i utredningen göres gällande. Betydelsefulla uppslag ha undan för undan

tillgodogjorts å ömse håll och privatföretagen ha på grund av lagföreskrifter

eller eljest i åtskilliga hänseenden kommit att intaga likartad ställning med

statsföretagen. Så t. ex. beträffande lagstadgad arbetstid och semester, indexberäknade

löner etc. Härav synes det mig framgå, att genomförandet av

bolagsformen numera i mångt och mycket saknar den betydelse, som den

tidigare kunde anses ha.

Erforderliga reformer inom styrelsens förädlings- och försäljningsorganisation

torde kunna vidtagas utan genomförandet av den av utredningsmannen

föreslagna bolagsbildningen, vilken i åtskilliga fall skulle medföra betydelsefulla

olägenheter.

Statskontoret har såsom en allmän motivering till sitt avstyrkande

anfört i huvudsak följande.

A ad beträffar själva sakfrågan — den skogsindustriella verksamhetens bedrivande

i aktiebolagsform eller i domänverkets egen regi — vill statskontoret

erinra, att ämbetsverket i utlåtande den 16 september 1938 i anledning

av en av utredningsmannen da verkställd utredning rörande förevarande

spörsmål givit uttryck åt den uppfattningen, att den av domänstyrelsen bedrivna

industriella rörelsen borde sammanhållas på en hand. Ur flera synpunkter

funne statskontoret skäl tala för ett närmare övervägande, om icke

berörda verksamhet borde helt skiljas från styrelsens förvaltning och anförtros

ett särskilt för ändamalet inrättat organ. Därest detta organ funnes

böra erhålla formen av aktiebolag, syntes detsamma lämpligen böra sortera

direkt under Kungl. Maj :t. Ämbetsverket funne sig dock icke kunna enbart

pa grundval av den då föreliggande utredningen taga slutlig ståndpunkt till

denna fråga. Vad som särskilt medverkade till statskontorets ställningsta
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 68-

29

gande härutinnan var den tvekan, ämbetsverket hyste gentemot de av utredningsmannen

uppdragna riktlinjerna för pensionsfrågans lösning. Därest de

i utredningen förordade pensioneringsgrunderna skulle bliva gällande för arbetarpersonalcn

i det tilltänkta bolaget, skulle detta nämligen enligt statskontorets

mening innebära en merbclastning för företagets omkostnadskonto,

vartill enskilda konkurrerande företag inom branschen saknade motsvarighet.

Jämväl de föreslagna grunderna för överlåtelsen av de industriella anläggningarna

på ett särskilt bolag vore av den beskaffenhet, att de icke syntes

kunna oförändrade godtagas. Innan organisationsfrågan företoges till

definitivt avgörande borde fördenskull ytterligare utredning komma till stånd.

Vid den granskning, statskontoret underkastat det nu föreliggande förslaget,

har ämbetsverket kunnat konstatera, att vissa av de av statskontoret

påtalade bristerna i den tidigare utredningen alltjämt äro för handen. Statskontoret

har vidare kommit till den uppfattningen, att utredningsmannens

argumentering för den ifrågasatta överflyttningen å ett aktiebolag av den

av domänstyrelsen drivna träindustriella rörelsen icke är övertygande.

Ett av de förnämsta av utredningsmannen anförda skälen för den föreslagna

omorganisationen skulle — såvitt statskontoret kan finna — vara

att ledningen och driften av den träindustriella rörelsen skulle lättare kunna

anpassa sig efter den allmänna utvecklingen, om den handhades av ett aktiebolag

med dess friare arbetsformer än örn den vore hänvisad till den tyngre,

mera ämbetsmannamässiga och genom reglementen bundna gestaltning, som

vore förenad med drift i direkt statlig regi. Häremot torde till en början

kunna framhållas, att den inom domänverkets industri- och försäljningsverksamhet

sysselsatta personalen redan nu i mycket stor utsträckning är

anställd under väsentligen smidigare former än de, som gälla för verkets

övriga personal eller för tjänstemän inom statsförvaltningen i allmänhet.

Domänstyrelsen har ock i utlåtande den 19 februari 1936 över en av utredningsmannen

verkställd undersökning angående Kalix träindustriaktieholag

och därmed sammanhängande förhållanden betonat, att styrelsen hade all

nödig frihet att i sin dåvarande organisationsform driva ifrågavarande rörelse

lika effektivt som genom ett aktiebolag och fördenskull avstyrkt en vid

detta tillfälle föreslagen aktiebolagsbildning. För övrigt har utredningsmannen

själv framhållit vissa skäl, som talade för ett bibehållande av den nuvarande

ordningen för den industriella rörelsens bedrivande, hl. a. den omständigheten,

att samma möjligheter att klart överblicka träindustriens ställning

och rörelsens resultat, som skulle vinnas genom den för aktiebolag föreskrivna

bokföringsformen, lika väl skulle kunna ernås genom domänverkets

egen bokföring, sedan densamma numera i viss utsträckning omlagts.

Utredningsmannen har erinrat, att inom andra områden för statsförvaltningen

aktiebolagsformen kommit till användning och där visat sig ändamålsenlig

samt att de skäl, som legat till grund för inrättandet av dessa bolag,

med ökad styrka gjorde sig gällande ifråga örn domänverkets industriella

verksamhet. Statskontoret kan för sin del icke biträda utredningsmannens

uppfattning på denna punkt. Redan den omständigheten, att vissa av de av

utredningsmannen angivna företagen hava karaktären av monopol, talar mot

hållbarheten av den av utredningsmannen gjorda jämförelsen. Nämnda bolag

hava dessutom det gemensamt, att de uteslutande tillgodose inhemska

behov. Det för domänverkets nu ifrågavarande verksamhet utmärkande är

däremot, att densamma måste i konkurrens med in- och utländska företag

inom samma område bedriva fabrikation och försäljning, huvudsakligen

avsedd för utländsk marknad. Med de i nuvarande läge beskurna möjligheterna

till export skulle näppeligen någon större ekonomisk vinst vid försäljning

av förädlade skogsprodukter kunna vinnas enbart därigenom, att drif
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

ten av de statliga anläggningarna överflyttades å ett särskilt för ändamålet

inrättat bolag från domänstyrelsen, vilken, såsom tidigare antytts, redan nu

är organiserad på ett, såvilt synes tillfyllestgörande sätt.

En omständighet som i delta sammanhang icke bör förbises är ock att staten

i sin verksamhet på olika områden i väsentligt större utsträckning måste

taga tillbörlig hänsyn till det allmännas intressen än vad fallet är med enskilda

företag. De befogade krav på social anpassning, som sålunda ställas

på statliga organ, skulle svårare låta sig tillgodoses, därest den verksamhet,

varom här är fråga, överlätes på ett bolag.

Örn statskontoret alltså med hänsyn till vad sålunda anförts måste stiina

sig synnerligen tveksamt gentemot lämpligheten av den ifrågasatta omorganisationen,

ökas denna tveksamhet än ytterligare inför de ekonomiska konsekvenserna

av den föreslagna driftomläggningen.

Rörande kapitalbehovet för bolaget har statskontoret framhållit:

Det sammanlagda kapitalbehovet för det blivande bolaget har uppskattats

till 25,036,868 kronor, av vilket belopp 18,069,368 kronor skulle utgöra

aktiekapital, motsvarande det i nuvarande anläggningar och lager bundna

kapitalet, och återstoden, 6,967,500 kronor, skulle vara rörelsekapitalet, för

vars anskaffande särskilt anslag skulle anvisas å riksstaten. Härutöver skulle

erfordras medel för bestridande av vissa engångsutgifter såsom lagfartsstämpel,

aktiestämpel samt avstyckningskostnader. Då bolaget skulle övertaga

förpliktelserna för arbetares och tjänstemäns pensionering även till den del

dessa hade avseende å tiden före bolagets tillkomst, borde särskild gottgörelse

lämnas härför på det sättet, att överlåtelsevärdet å anläggningen och

lager (18,069,368 kronor), minskades med det kapitaliserade värdet av dessa

förpliktelser, vilka i runt tal uppskattats till 7,575,000 kronor. Storleken av

aktiekapitalet skulle i anslutning härtill minskas med samma belopp. Utredningsmannen

har även framlagt ett andra alternativ, enligt vilket sagda

gottgörelse begränsas till i runt tal 4,575,000 kronor. Härtill återkommer

statskontoret i det följande.

Enligt statskontorets mening giver den verkställda utredningen angående

bolagets kapitalbehov icke klart vid handen, huruvida det av utredningsmannen

beräknade rörelsekapitalet verkligen kommer att förslå. De vidsträckta

åtaganden i fråga örn pensionering av tjänstemän och arbetare, som

bolaget skulle ikläda sig, skulle, såsom ämbetsverket tidigare i annat sammanhang

framhållit, medföra att bolagets driftskonto redan vid starten

belastades med utgifter av en omfattning, som saknade motsvarighet hos

enskilda konkurrerande företag inom branschen. Några kalkyler för bedömandet

av det ekonomiska resultatet av bolagsverksamheten hava icke

meddelats. I detta hänseende har endast hänvisats till det ungefärliga värdet

av den nuvarande årsproduktionen. Statskontoret finner det långt ifrån

uteslutet, att utöver det rörelsekapital, varmed utredningsmannen räknat,

ytterligare medel skulle behöva ställas till bolagets förfogande. Utredningsmannen

själv synes icke heller hava varit främmande för den tanken, eftersom

enligt hans mening bolaget skulle givas möjlighet att, vid de tillfällen,

då behov därav yppade sig, mot säkerhet i inneliggande lager och eventuella

fastighetsinteckningar upptaga ytterligare förlagskrediter. I detta sammanhang

torde jämväl böra erinras, att statskontoret i sitt förut åberopade utlåtande

den 16 september 1938 framhållit angelägenheten av att bolaget —

därest ett sådant bomme till stånd — begynte sin verksamhet under i möjligaste

mån affärsmässiga förutsättningar. Övervägande skäl talade fördenskull

för att jämväl köpeskillingen bestämdes efter dylika normer. Av utredningen

framgår, att inlösningspriset för anläggningar och lager berak
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

31

näts till belopp, motsvarande värdet av nämnda tillgångar enligt domänstyrelsens

bokslut per den 31 december 1938, elter avdrag av före bokslutet

verkställda avskrivningar, förefintlig balans samt bokfört anskaffningsvärde

för vissa närmare angivna anläggningar. I anslutning till sitt här förut återgivna

uttalande håller statskontoret före, att köpeskillingen bör fastställas

att motsvara det beräknelig^ värdet av anläggningar och inventarier vid

själva överlåtelsetillfället. Ämbetsverket anser sig ock böra framhålla, att

enligt ämbetsverkets mening värdet av de såsom likvid för ifrågavarande

tillgångar överlämnade aktierna synes böra överföras från statens domäners

fond till fonden för statens aktier samt att bolagets kapitalbehov i övrigt

(rörelsekapitalet, inklusive medel för gäldande av förenämnd engångskostnader)

torde böra täckas genom anvisande av anslag å kapitalbudgeten under

fonden för förlag till statsverket.

I fråga om administrationskostnaderna har statskontoret yttrat:
Beträffande

administrationskostnaderna har utredningsmannen framhållit,

att enligt det av honom förordade förslaget dessa kostnader skulle uppgå till

sammanlagt 555,760 kronor, av vilket belopp 198,000 kronor avsåge centralförvaltningen,

303,760 kronor belöpte sig på lokalförvaltningarna samt återstoden

utgjorde kostnaderna för domänstyrelsens försäljningsbyrå, sedan

industriförvaltningen ombildats till bolag. Förvaltningskostnaderna enligt

domänstyrelsens bokslut 1938 utgjorde sammanlagt 569,295 kronor, varav

230,120 kronor hänförde sig till huvudförvaltningen inom styrelsen. Den

besparing, som skulle uppstå vid en omläggning av rörelsen enligt utredningsmannens

förslag, skulle följaktligen uppgå till allenast 13,535 kronor. Därest

domänstyrelsen i fortsättningen skulle bibehålla centralförvaltningen i egen

regi, skulle emellertid enligt utredningsmannens mening administrationskostnaderna

för styrelsens försäljnings- och industribyrå komma att ökas med

ytterligare 90,000 kronor.

De av utredningsmannen verkställda beräkningarna av det föreslagna bolagets

administrationskostnader undandraga sig i allt väsentligt statskontorets

närmare bedömande. Ämbetsverket har emellertid icke kunnat värja

sig för det intrycket, att dessa kostnader upptagits med alltför låga belopp.

Statskontoret vill vidare fästa uppmärksamheten vid att utredningsmannen

icke förebragt någon motivering för det ökade medelsbehovet beträffande

styrelsens försäljnings- och industribyrå (90,000 kronor), därest centralförvaltningen

allt fortfarande skulle vara knuten till styrelsen. Den ofullständiga

utredningen i nu nämnda avseenden har ytterligare ökat ämbetsverkets

i det föregående uttalade betänkligheter mot ett genomförande —- i vart fall

för närvarande — av den ifrågasatta omorganisationen.

Vad angår pensionsfrågan har statskontoret uttalat följande.

I sitt utlåtande den 16 september 1938 förklarade sig statskontoret i det

oklara läge, vari frågan örn industrirörelsens organisation då befann sig,

icke kunna bilda sig en slutlig uppfattning rörande de grunder, som lämpligen

borde tillämpas vid en pensionering av ifrågavarande tjänstemannaoch

arbetarpersonal. Enligt ämbetsverkets mening borde vid spörsmålets

prövning hänsyn tagas såväl till den praktiskt ekonomiska riickvidden för

företaget självt av olika pensioneringssystem som till problemets principiella

sida och dess konsekvenser på andra statliga verksamhetsområden, önskvärt

vore, att pensioneringsspörsmålet gjordes till föremål för en allsidig utredning,

innan organisationsfrågan slutligt avgjordes.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 68.

Såvitt statskontoret kunnat finna har någon sådan utredning, som ämbetsverket

åsyftat, icke verkställts.

De ekonomiska konsekvenserna av de pensionsförpliktelser, som utredningsmannen

ansett böra åläggas bolaget, skulle bliva av betydande omfattning.

De årliga pensionskostnaderna för ett bolag, omfattande domänverkets

samtliga skogsindustrier, beräknas vid inträffande jämviktsläge komma

att uppgå till cirka 1.5 miljoner kronor. För att bestrida dessa kostnader

skulle bolaget hava till sin disposition den beräknade på bolaget ankommande

årliga avsättningen å 500,000 kronor jämte årssumman av personalens

egna pensionsbidrag, vilken torde kunna uppskattas till omkring 150,000

kronor eller tillhopa 650,000 kronor. Återstoden av pensionskostnaderna,

omkring 850,000 kronor, skulle täckas av räntan å de för pensionsändamål

fonderade medlen, redovisade i pensionskassan och pensionsstiftelsen. Vid

en ränteavkastning av 3 procent skulle finansieringen av pensionskostnaderna

alltså förutsätta fonder å sammanlagt mellan 25 och 30 miljoner kronor.

Statskontoret har med denna kortfattade redogörelse för utredningsmannens

förslag i fråga örn bolagets pensionsåtaganden velat belysa den ekonomiska

innebörden av detsamma. Det bör emellertid härvid framhållas, att

den föreliggande utredningen icke lämnar någon möjlighet att bedöma frågan,

huruvida bolaget kan tänkas bliva i stånd att ekonomiskt bära den

pensionering, som här skulle komma ifråga. Utredningsmannen anför i

detta hänseende, att örn det nya bolaget ålägges samma eller liknande pensionsskyldigheter,

som nu åvila domänstyrelsen i fråga om de anställda,

detta innebär en betydligt högre belastning för företaget, än vad enskilda

företag inom skogsindustrien ansett sig kunna åtaga sig.

Genom det av utredningsmannen nu framlagda förslaget rörande lösandet

av pensioneringsfrågorna för bolagets räkning har statskontoret ytterligare

styrkts i sin tidigare uttalade uppfattning, att organisationsfrågan icke bör

slutligen avgöras, förrän pensioneringsspörsmålet blivit föremål för en allsidig

utredning. Ämbetsverket vill härvid endast erinra, att pensioneringen av

personal vid andra såsom aktiebolag konstruerade statliga företag, exempelvis

aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet samt aktiebolaget Vin- och spritcentralen,

ordnats efter helt andra linjer än de av utredningsmannen här

utstakade.

Vad angår detaljerna i pensioneringsförslaget inskränker sig statskontoret

till att anföra följande.

I fråga om domänverkets nuvarande pensionsförpliktelser mot anställda

arbetare har, såsom ovan framhållits, framkastats tre olika förslag för införandet

av dessa förpliktelser. Då de arbetare, som äro underkastade arbetarpensionsreglementet,

vid avsked från domänverkets tjänst för övergång

till tjänst hos bolaget författningsenligt skolat åtnjuta rätt till uppskjuten

livränta, torde endast det av utredningsmannen upptagna andra alternativet

för ordnandet av nu berörda spörsmål kunna komma ifråga. Domänstyrelsen

skulle i enlighet härmed i förekommande fall utbetala den uppskjutna

livränta och familjepension, som intjänats i statstjänsten, under det att

bolaget mot en därefter avpassad engångsersättning svarar för den pensionsfyllnad,

som vid fråga om pension i bolagets tjänst skulle belöpa på

statstjänsten.

Nyss berörda engångsersättning till bolaget liksom även den engångsersättning,

som föreslagits komma i fråga på grund av att bolaget jämväl

skulle övertaga statsverkets förpliktelser beträffande utgående pensioner till

f. d. anställda — mot vilka ersättningar under här angivna förutsättningar

intet torde vara att erinra —- skulle enligt utredningsmannens förslag gott
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 68. 33

skrivas bolaget genom nedskrivning av överlåtelsesnmman för anläggningarna.

Statens pensionsanstalt bär anfört i huvudsak följande.

Av de i utredningen framlagda beräkningarna framgår, att kostnaderna

för den föreslagna pensioneringen till övervägande del falla på pensioneringen

av arbetarpersonalen, varför man vid prövning av frågan om lämplig

form för pensioneringen i lörsta liand torde böra taga hänsyn till denna

personal. Det har i utredningen förutsatts, att pensionsvillkoren för arbetarpersonalen

skola bliva i huvudsak desamma som för arbetare i statens

tjänst. Detta innebär bland annat, att arbetare som avgår ur bolagets

tjänst med rätt till pension skall komma i åtnjutande av ungefär samma

pensionsförmåner som om han kvarstått i domänverkets tjänst, d. v. s. pension

enligt tjänstepensionsreglementet för arbetare respektive de summariska

pensionsbestämmelserna för arbetare i statens tjänst, samt rätt till pension

åt efterlevande enligt familjepensionsreglementet för arbetare, vilka förmåner

skola beräknas ej endast å de tjänstår arbetaren intjänat hos bolaget

utan även å de tjänstår han vid anställningen ägde tillgodoräkna enligt de

statliga pensionsbestämmelserna, ävensom å sådan pension belöpande dyrtidstillägg

eller rörligt tillägg enligt de för statsanställd arbetarpersonal gällande

grunderna.

De från domänverket övertagna arbetarna kunna antagas i flertalet fall

hava förvärvat författningsenlig rätt till uppskjuten livränta enligt tjänstepensionsreglementet

för arbetare samt en motsvarande familjepensionsrätt.

Det torde svårligen låta sig göra att avhända dem denna statligt garanterade

rätt och ersätta densamma med en motsvarande pensionsrätt hos bolaget.

Vid sådant förhållande synes man nödgas bortse från det i utredningen alternativt

framförda förslaget att låta bolaget mot engångsgottgörelse helt

övertaga de på tjänstetiden vid domänverket belöpande pensionsförpliktelserna.

Att, såsom i utredningen även ifrågasatts, låta statsverket för de från

bolaget pensionerade arbetarna direkt utbetala de under tiden före anställningen

intjänade pensionsförmånerna skulle, såvitt pensionsanstalten kan

finna, bliva allt för komplicerat. Under förutsättning, att rätten till uppskjuten

livränta och motsvarande familjepensionsrätt befinnes böra lämnas

orubbad, skulle nämligen från statsverket utgå dels sådan livränta från och

med månaden näst efter den, under vilken arbetaren uppnått 63 års ålder,

och detta vare sig arbetaren avgått ur bolagets tjänst eller ej, dels — i allmänhet

från en tidigare tidpunkt — det pensionsbelopp därutöver, som

tillsammans med den uppskjutna livräntan motsvarar den försäkringstekniskt

beräknade pension som intjänats före anställningen hos bolaget, dels

även ett med levnadskostnadsindex varierande dyrtidstillägg å sagda livränta

och pensionsbelopp, dels slutligen intjänta familjepensioner med därå

belöpande rörliga tillägg.

Av de i utredningen ifrågasatta alternativen för gäldande av de på tiden

före anställningen hos bolaget belöpande pensionsförpliktelserna till den från

domänverket övertagna arbetarpersonalen anser pensionsanstalten därför endast

del kunna komma ifråga, enligt vilket statsverket skall utbetala de intjänta

uppskjutna livräntorna och familjepensionerna under det att bolaget

mot därefter avpassad engångsgottgörelse skall svara för utbetalandet av

samtliga pensionsförmåner med avdrag för beloppen av sagda livräntor och

familjepensioner. Då bolaget torde böra utbetala å tjänstepensionerna belöpande

dyrtidstillägg, synes skäligt, all särskild engångsgottgörelse lämnas

detsamma för fullgörande av denna förpliktelse i vad den avser den del av

pensionerna, som grundats på tjänstetid före anställningen hos bolaget.

Ritning till riksdagens protokoll 19il■ 1 saint. Nr (iS. 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

De medel, som skulle stå till förfogande för fullgörande av bolaget åvilande

pensionsförpliktelser, skulle därvid utgöras av engångsgottgörelse för förpliktelsen

att utbetala på föregående anställningstid belöpande pensionsbelopp

efter avdrag av från statsverket utgående uppskjutna livräntor och familjepensioner,

förutnämnda engångsgottgörelse för förpliktelsen att utbetala

vissa dyrtidstillägg, pensionsbidrag från de anställda samt försäkringstekniskt

beräknade årliga avsättningar av bolaget; dessutom skulle bolaget hava

att anvisa medel till bestridande av de dyrtidstillägg å tjänstepensionerna

och motsvarande tillägg å familjepensionerna, vilka belöpa å de delar av

pensionerna som hänföra sig tili tjänstetid efter bolagets bildande. Av dessa

medel torde i varje fall förstnämnda engångsgottgörelse samt pensionsbidragen

från de anställda böra säkerställas genom försäkring eller på annat likvärdigt

sätt. Om, såsom synes hava förutsatts, bolagets räkenskaper varje

år skola giva en riklig bild av dess affärsverksamhet under året, torde jämväl

bolagets årliga avsättningar böra åtminstone i så måtto säkerställas, att

de komma att belasta omkostnadskontot och ej göras beroende av huruvida

under året uppkomna vinstmedel därtill lämna tillgång. Detta torde icke

kunna ske, därest sagda avsättningar överföras till en pensionsstiftelse av

den art som avses i 1937 års lag om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser.

Lyckligast synes vara, att även bolagets avsättningar tryggas

genom försäkring; anvisning av medel till dyrtidstillägg —- häri inbegripes

även motsvarande tillägg å familjepensioner — torde emellertid lämpligen

böra ske allenast i den mån utbetalning av sådana tillägg blir aktuell.

Befinnes förevarande pensionsfråga böra lösas i enlighet med sistberörda

alternativ, synes pensioneringen lämpligen böra ombesörjas genom en pensionskassa

(understödsförening) för bolagets personal, vilken kassa får uppbära

såväl de anställdas pensionsbidrag som bolagets årliga avsättningar och

vilken därjämte tillföres den engångsgottgörelse som beräknas motsvara förpliktelsen

att utbetala de på tiden före personalens anställning hos bolaget

belöpande pensionsbeloppen efter avdrag av från statsverket utgående uppskjutna

livräntor och familjepensioner. Sagda gottgörelse synes lämpligen

till en början kunna innestå såsom lån till bolaget mot säkerhet av inteckningar

med bästa rätt i dess fastigheter. Det må emellertid framhållas, att

bolaget vid anlitande av försäkringsvägen genom bildande av egen pensionskassa

möjligen kan bliva nödsakat att räkna med något större årliga avsättningar

än de i utredningen angivna, delta huvudsakligen beroende därpå, att

tillsynsmyndigheten över understödsföreningar för närvarande torde kräva

att avsättningarna till pensionskassan skola ske på grundval av antagandet

alf kassans fonder komma att giva en ränteavkastning av allenast 2*/2 procent,

under det att de i utredningen angivna pensionskostnaderna beräknats

under förutsättning av en ränteavkastning av 3 procent.

Förpliktelsen att utbetala dyrtidstillägg å pensionerna synes icke böra åvila

pensionskassan utan bolaget. För dyrtidstilläggen å pensionsbelopp, som belöpa

å tid före anställning hos bolaget, skulle detta hava att i första hand

tillgå den för sådant ändamål lämnade särskilda gottgörelsen. Denna gottgörelse

torde lämpligen kunna tillgodoföras en av bolaget förräntad pensionsstiftelse,

från vilken sagda dyrtidstillägg utbetalas.

Därest, såsom i utredningen ifrågasatts, bolaget anses böra beredas särskild

kompensation på grund av att dess pensionsförpliktelser medföra en

betydligt större belastning än den svensk sågverksindustri eljest ansett sig

kunna påtaga sig för pensioneringsändamål, synes detta lämpligen böra ske antingen

genom årliga statsbidrag till bolaget eller ock genom särskild engångsgottgörelse

i form av nedsättning av det värde, till vilket fastigheter och lager

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 68.

35

få övertagas, och motsvarande nedsättning av aktiekapitalet; om sådan kompensation

lämnas i form av engångsgottgörelse, kunde denna tillföras den av

bolaget förräntade pensionsstiftelsen, som därvid skulle hava att bestrida en

del av bolagets årliga avsättningar till pensionskassan. Huruvida sådan subvention

lämpligen bör beredas bolaget är ett spörsmål, varpå pensionsanstalten

ansett sig icke böra ingå.

Om bolaget skall mot därefter avpassad engångsgottgörelse övertaga skyldigheten

att utbetala redan utgående pensioner, torde de däremot svarande

pensionsförpliktelserna böra tryggas genom försäkring eller på annat likvärdigt

sätt. Emellertid torde bolaget, därest den i det föregående omnämnda

gottgörelsen för de på föregående anställningstid belöpande pensionsförpliktelserna

säkerställas genom inteckningar med bästa rätt i bolagets fasta egendom,

icke kunna därutöver ställa ur försäkringssynpunkt godtagbar säkerhet

för förstnämnda gottgörelse. I betraktande härav och då vägande skäl icke

torde föreligga för bolagets övertagande av ifrågavarande pensionsförpliktelser,

finner sig pensionsanstalten icke böra förorda dylikt övertagande.

Vad pensionsanstalten i det föregående anfört rörande anordnandet av arbetarnas

pensionering gäller — i tillämpliga delar -—• jämväl förmännens och

tjänstemännens pensionering.

Till belysande, utöver vad i utredningen skett, av de vittgående ekonomiska

konsekvenser, som en tillämpning av de i utredningen ifrågasatta pensionsförmånerna

för de anställda skulle medföra, får pensionsanstalten slutligen

anföra följande.

Under förutsättning, att personalbestånd och pensionsvillkor för framtiden

bliva ungefär desamma som för närvarande, skulle enligt de till utredningen

fogade, efter en räntefot av 3 procent gjorda beräkningarna summan

av de årligen utgående pensionerna, bortsett från dvrtidstillägg, vid jämviktsläget

(omkring år 1980) utgöra omkring 1,500,000 kronor, därest det domänstyrelsens

samtliga skogsindustrier omfattande alternativet för bolagsbildning

väljes. Vid fondering av de för pensioneringen avsatta medlen jämte

därå belöpande räntor, i den mån dessa medel ej krävts för bestridande av

löpande pensionsutgifter, skulle därefter årligen inflytande inkomster, nämligen

bolagets avsättningar, de anställdas bidrag samt räntan å den uppkomna

fonden, i stort sett jämnt förslå till bestridande av utgående pensioner.

Som bolagets årliga avsättningar beräknats utgöra omkring 500,000 kronor

och de anställdas årliga bidrag synas kunna uppskattas till omkring 150,000

kronor, skulle man alltså — och detta vare sig pensioneringen ordnas genom

pensionskassa eller genom pensionsstiftelse — hava att räkna med fondräntor

till belopp av omkring 850,000 kronor, efter 3 procent motsvarande en fond

av närmare 30,000,000 kronor. Utöver de årliga avsättningarna av 500,000

kronor skulle bolaget hava att bestrida dyrtidstillägg å pensionerna. Under

förutsättning av 15 procent dyrtidstillägg skulle härför åtgå omkring 225,000

kronor.

I betraktande av de ekonomiska konsekvenserna finner pensionsanstalten

det näppeligen rimligt alt söka bilda ett med enskild skogsindustri i räntabilitet

jämförbart bolag för domänverkets skogsindustriella rörelse, örn de hos

bolaget anställda skola tillerkännas de i utredningen förutsatta pensionsförmånerna.

Riksräkenskapsverket har rörande bolagets administration anfört:
Riksräkenskapsverket

har funnit sig böra tillstyrka, att bolaget i enlighet

med vad utredningsmannen förordat erhåller egen centralförvaltning.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kunell. Dlaj:ts proposition nr 68.

Denna organisationsform bör enligt riksräkenskapsverkets mening såsom varande

den mest rationella godtagas även örn den icke i och för sig skulle visa

sig innefatta den billigaste lösningen.

Vad särskilt angår de av utredningsmannen i förevarande avseende framlagda

kostnadsberäkningarna må framhållas, att det belopp å i runt tal

230,000 kronor, som, på sätt framgår av utredningen, vid verkställd fördelning

av domänstyrelsens egna kostnader för avlöningar och omkostnader under

år 1938 beräknats belöpa å den industriella verksamheten, enligt vad

riksräkenskapsverket inhämtat fördelar sig med 110,700 kronor på försäljnings-

och industribyrån och med 119,300 kronor på styrelsen i övrigt. Av

dessa belopp avse 72,200 kronor respektive 77,800 kronor avlöningar och

38,500 kronor respektive 41,500 kronor omkostnader. Beräkningen har

verkställts så, att styrelsens avlöningskostnader först fördelats på de olika

verksamhetsgrenarna, varefter på varje verksamhetsgren lagts så stor del av

styrelsens totala omkostnader som svarar mot verksamhetsgrenens beräknade

andel i styrelsens kostnader för avlöningar. Härvid hava avlöningskosInaderna

för försäljnings- och industribyrån beräknats till 70 procent hänföra

sig till den industriella verksamheten.

Riksräkenskapsverket vill beträffande de av utredningsmannen verkställda

kostnadsberäkningarna vidare erinra örn att en överflyttning av centralförvaltningen

för den industriella verksamheten från domänstyrelsen till bolaget

av utredningsmannen förklarats komma att medföra personalminskning

endast i fråga om försäljnings- och industribyrån. Under denna förutsättning

— samt vid tillämpning av de vid fördelningen av styrelsens totala kostnader

för avlöningar och omkostnader under år 1938 använda beräkningsgrunderna

jämväl i avseende å fördelningen mellan den skogsindustriella rörelsen

och domänverkets verksamhet i övrigt av den beräknade kostnaden

för den förstärkning av försäljnings- och industribyrån, som anses erforderlig,

för den händelse bolaget icke erhåller egen centralförvaltning — torde,

därest 1938 års kostnader tagas till utgångspunkt, den kostnadssumma. som

skall jämföras med den av utredningsmannen till 198,000 kronor uppskattade

kostnaden för egen centralförvaltning för bolaget, böra beräknas sålunda:

Den industriella verksamhetens andel i kostnaderna för den

nuvarande försäljnings- och industribyrån ............ kronor 110,700

På den industriella verksamheten fallande del av den beräknade

kostnaden för förstärkning av samma byrå

I fråga om bolagets kapitalbehov har riksräkenskapsverket uttalat:
Bildandet

av det tillämnade bolaget, med vilken åtgärd närmast avses att

åvägabringa en för domänverkets skogsindustriella rörelse speciellt lämpad

organisationsform, bör enligt riksräkenskapsverkets mening icke föranleda

någon ändring i storleken av det å domänverkets fond nu redovisade statskapitalet.

De industrianläggningar, som överlåtas till bolaget, böra därför

jämte tillhörande lager övertagas av bolaget till de värden, varmed dessa tillgångar

upptagas i domänverkets huvudbok vid tidpunkten för överlåtelsen.

Det överlåtelsevärde, som erhålles på detta sätt, kommer för övrigt att endast

70 X 90,000

63.000

Av utredningsmannen beräknat belopp för arvoden till ledamöterna

i bolagets styrelse m. m.............. ... . .

15,000

Summa kronor 188,700.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

37

obetydligt avvika från ett på grundval av domänverkets indnstribokföring

fastställt inlösningspris, därest i det senare fallet icke, såsom skett i utredningen,

avdrag göres för de tillgångsvärden, som äro att återföra till å riksstaten

anvisade anslag eller som utan ersättning överförts till domänverket från

annan myndighets förvaltning. Några skäl för ali överlåta dessa tillgångsvärden

till bolaget ulan vederlag kunna enligt riksräkenskapsverkets mening

icke anses föreligga.

För att en riktig bild skall erhållas av den av bolaget övertagna industriella

rörelsen är det, såsom domänstyrelsen framhållit, nödvändigt, att alla till

denna rörelse hänförliga pensionskostnader bestridas av bolaget. Av samma

skäl böra även de rörelsen åvilande skatter, som avse tiden före rörelsens

övertagande, erläggas av bolaget. Bolaget bör enligt riksräkenskapsverkets

mening icke beredas någon kompensation för att det åtar sig att bestrida nu

angivna utgifter. Syftet med åtagandet skulle nämligen förfelas, därest gottgörelse

föreskreves skola utgå. Utredningsmannen har alternativt föreslagit,

att bolaget för pensionsförpliktelser, som bolaget övertar från domänverket,

skall tillerkännas viss engångsersättning i form av nedsättning av det fastställda

inlösningspriset för de anläggningar och lager, som bolaget skall övertaga

från domänverket, därvid det av utredningsmannen föreslagna aktiekapitalet

förutsatts skola minskas med motsvarande belopp. Även detta förslag,

vars genomförande endast skulle leda till en nedskrivning av domänverkets

kapital, avstyrkes bestämt av riksräkenskapsverket. Det torde för

övrigt kunna ifrågasättas, huruvida det icke vid en dylik nedskrivning skulle

bliva erforderligt att anvisa medel å driftbudgeten för täckning av nedskrivningen.

Riksräkenskapsverket tillstyrker, att aktiekapitalet i huvudsaklig anslutning

till vad utredningsmannen föreslagit fastställes till samma belopp som

inlösningspriset för de anläggningar och lager, som övertagas från domänverket.

Härutöver erforderligt rörelsekapital bör — i första hand inom ramen

av det belopp å 7.5 miljoner kronor, som av 1939 års riksdag ställts till

domänverkets förfogande för att användas såsom rörelsekapital för dess

skogsindustriella verksamhet — tillhandahållas bolaget av domänverket i

form av en rörlig förlagskredit. Å denna kredit bör bolaget hava att erlägga

ränta, vilken lämpligen bör bestämmas av Kungl. Majit. Då den av riksräkenskapsverket

förordade ränteskyldigheten -— utan vilken bolagets ställning

och resultatet av dess rörelse icke fullständigt skulle komma att avspeglas i

bolagets räkenskaper — till skillnad från vad sorn ifrågasatts av domänstyrelsen,

även avser den del av förlagskrediten, som håller sig inom nyssnämnda

belopp å 7.5 miljoner kronor, har riksräkenskapsverket ansett sig icke kunna

biträda domänstyrelsens förslag örn fixering av aktiekapitalet till belopp motsvarande

inlösningspriset för de från domänverket övertagna anläggningarna

utan tillhörande lager. Därest bolaget i enlighet med riksräkenskapsverkets

förslag skall erlägga ränta å all kredit, som tillhandahålles bolaget, kan

det nämligen befaras, att bolaget, om aktiekapitalet sättes så lågt som domänstyrelsen

ifrågasatt, kommer all utvisa förlust under mindre gynnsamma år,

i all synnerhet som bolaget på grund av de omfattande pensionsförpliktelser,

som avses skola åläggas detsamma, kan antagas komma att uppvisa en lägre

genomsnittlig avkastning än motsvarande privata företag.

Riksräkenskapsverket bar i likhet med domänstyrelsen funnit sig icke kunna

tillstyrka, all i akliekapitalet inbegripes det belopp, som erfordras för

täckande av vissa engångskostnader avseende lagfartsstämpel, aktiestämpel,

kostnader för avstyckning och en del andra utgifter i samband med bildandet

av bolaget. Nu angivna utgifter böra enligt riksräkenskapsverkets mening redovisas

såsom driftkostnader.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

I pensionsfrågan har riksräkenskapsverket framhållit:

Riksräkenskapsverket har icke ingått på någon närmare granskning av det

vittutseende förslag, som av utredningsmannen framlagts i avseende å pensioneringen

av personalen vid de med bolagsbildningen avsedda företagen. Riksräkenskapsverket

har nämligen funnit det erforderligt, att detta spörsmål göres

till föremål för ytterligare utredning i ett större sammanhang. Detta gäller

i alldeles särskild grad frågan om grunderna för arbetarnas pensionering

samt frågan örn i vilken utsträckning fondering bör äga rum för pensionsändamål.

Det synes sålunda, vad den första frågan angår, önskvärt, att konsekvenserna

för andra statliga bolags vidkommande av en reglering av pensioneringen

för arbetarna hos det här avsedda bolaget efter samma grunder,

som gälla beträffande arbetare i statens tjänst, närmare övervägas. I avseende

å fonderingsfrågan åter bör bland annat närmare undersökas, huruvida

icke denna fråga, därest staten iklädde sig garanti för bolagets fullgörande

av åtagna pensionsförpliktelser, skulle kunna lösas i anslutning till de riktlinjer,

som tillämpats vid regleringen av motsvarande spörsmål inom statens

affärsdrivande verk.

I yttrandet har slutligen framhållits att, för den händelse det tillämnade

bolaget komme till stånd, det vore angeläget att bolagets nettoavkastning icke

användes till fondbildning inom bolaget utöver vad som påbjudes i aktiebolagslagen.

I den mån avkastningen icke behövde tagas i anspråk för angivna

fonderingsändamål, borde den inbetalas till domänverket såsom aktieutdelning

för att tillföras den å riksstaten uppförda inkomsttiteln för domänverket.

Efter remiss har domänstyrelsen den 21 december 1940 avgivit förnyat

yttrande. I detta yttrande har styrelsen rörande pensionsfrågan anfört följande.

I fråga om pensionsbelastningen för arbetare är det riktigt, att densamma

för här ifrågavarande skogsindustri är väsentligt större än vid något enskilt

företag. Det torde ändock ej kunna ifrågasättas att någon sänkning skall ske

i gällande pensionsförmåner för nu anställd arbetarepersonal i samband med

den ifrågasatta aktiebolagsbildningen.

Det bör likväl ej förbises, att denna pensionsbelastning ej blir mera tyngande

för industrirörelsen, örn rörelsen överföres till aktiebolagsform, än örn densamma

fortsättes i nuvarande organisationsform. Genom bolagsform beredes

därjämte möjligheter till viss rörlighet, som kan innebära ej oväsentlig

ekonomisk lättnad såväl för företaget som för den anställde. Sålunda

kan, efter prövning från fall till fall, pensionsåldern förskjutas efter närmare

överenskommelse mellan bolaget och den anställde. En möjlighet för

fullt arbetsdugliga att få bibehålla sin arbetsinkomst ytterligare några år

kan vara särskilt motiverad för de årsklasser, som nu närma sig pensionsåldern,

men för vilka antalet tjänsteår endast berättigar till en i större eller

mindre grad avkortad pension.

Genom bolagsformen beredes bolaget även möjlighet att reglera pensionsfrågan

för tjänstemän och förmän, för vilka icke någon som helst uppgörelse

i fråga örn vare sig egen eller familjepension förefinnes. Antingen bör denna

nu jämförelsevis stora grupp av anställda tillerkännas pensionsförmåner efter

samma grunder som för statstjänstemän eller också måste pensionsfrågan

ordnas på annat sätt. Det möter även .svårighet att inordna denna grupp

av industritjänstemän, ingenjörer, sågverks- och cellulosainspektorer samt

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

förmän i statliga lönegrader. Även härvidlag kan bolagsformens möjlighet

till förskjutning i pensionsåldern i särskilda fall innebära fördel såväl för

företaget som för den anställde.

Vad nyss nämnts örn de lokala tjänstemännen etc. gäller även beträffande

flertalet tjänstemän inom domänstyrelsens försäljnings- oell industribyrå,

vilkas antal under tiden efter utredningens avslutande utökats i samband

med den industriella rörelsens successiva tillväxt.

Ej heller bör förbises den möjligheten, att staten framdeles kan komma att

av ekonomiska eller sociala skäl övertaga eller utbygga ytterligare skogsindustriell

rörelse, och att det i samband därmed kan ställa sig lämpligare

att ordna anställnings- och pensionsfrågor för vid sådana anläggningar anställda

i bolagsform än i direkt statsregi.

Då statskontoret liksom även statens pensionsanstalt i sina yttranden ifrågasätta

ytterligare utredning för belysande av frågan, huruvida bolaget kan

tänkas bliva i stånd att ekonomiskt bära den pensionering, som bär skulle

komma i fråga, får styrelsen uttala, att denna fråga undandrager sig varje

säkert bedömande, då densamma helt sammanhänger med den allmänna

ekonomiska utvecklingen. Genom den omfattande rationalisering, som speciellt

de större industrianläggningarna undergått under de senaste åren, och

de ytterligare tekniska förbättringar, som undan för undan alltjämt vidtagas,

vill styrelsen emellertid hålla för sannolikt att förutsättningar till företagets

bärighet äro förhanden.

Med hänsyn till de synpunkter i fråga om pensionsbelastningen, som styrelsen

härovan anfört, vill styrelsen likväl uttala, att det under varje förhållande

bör ställa sig lättare för den industriella rörelsen att i bolagsform,

med dess möjligheter till smidigare anpassning, bära pensionsbelastningen

än vad fallet är i nuvarande förvaltningsform.

Det är såväl med hänsyn till den föreliggande särskilda belastningen för

arbetarepensionering i jämförelse med den privata skogsindustrien som med

hänsyn till behovet av nödigt kapital för fortgående rationalisering m. m.

givetvis önskvärt att bolagets kapitalförsörjning för rörelsen i övrigt från

början ordnas på ett betryggande sätt.

Domänstyrelsen har i övrigt i sitt nu ifrågavarande utlåtande framhållit

följande.

I enlighet med vad riksräkenskapsverket anfört, synes det domänstyrelsen

skäligt att aktiekapitalet omfattar jämväl det bokförda värdet av de lager,

som övertagas från domänverket.

Då styrelsen i tidigare yttrande, i motsats till vad riksräkenskapsverket

nu anfört, uttalat sig för att det belopp av 7,500,000 kronor, som av 1939

års riksdag anvisades domänverket såsom rörelsekapital lör viss del av den

dåvarande skogsindustriella rörelsen, skulle överföras på bolaget såsom särskilt

tillskottskapital utan ränteskyldighet, var anledningen härtill, att styrelsen

förutsatte att bolaget skulle övertaga nämnda förlag. Styrelsen vidhåller

sin uppfattning i detta avseende jämväl av den anledningen att bolaget

därigenom skulle beredas skälig och lämplig lättnad för den extra pensionsbelastning,

som detsamma har att bära i jämförelse med de enskilda skogsindustriella

företagen. För att ersätta domänverket för nämnda, i domänverkets

räkenskaper bokförda förlagsskuld å 7,500,000 kronor bör särskilt

häremot svarande statsanslag beviljas bolaget att överlämnas till domänstyrelsen

för att genom inbetalning avskriva skulden till statsverket. Bolaget

erhåller i sin tur gottgörelse av domänverket lill samma belopp i form av

lager.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

Summa:

Summa:

Summa:

Grupp I (med

Grupp II (med

Grupp I o. II (med

saldering av förlags-

saldering av förlags-

saldering av förlags-

fordr. mot förlags-

fordr. mot förlags-

fordr. mot förlags-

skulder och vinster

skulder och vinster

skulder och vinster

mot förluster)

mot förluster)

mot förluster)

Tillgångar:

Fasta tillgångar.

Tomter ........................

136,400: —

_

136.400: —

Byggnader......................

7,167,953:44

593,860: 75

7,761,814:19

Maskiner och inventarier........

7,159,734:72

408,778: 27

7,568,512:99

Summa

14,464,088:16

1,002,639:02

15,466,727:18

Avgår avskrivning från rörelsens

början å byggnader ..........

1,699,405: 97

382,413:32

2,081,819: 29

D:o å maskiner och inventarier..

2,831,600: 32

246,401:32

3,078,001:64

Summa

4,531,006:29

628,814:64

5,159,820:93

Summa netto

9,933,081: 87

373,824: 38

10,306,906: 25

Rörliga tillgångar.

Rundvirke..................

6,322,564:43

13,578: —

6,336,142: 43

Trävaror ................

5,505,162: —

143,585: —

5^648,747: —

Sulfatmassa ....................

274,076: —

_

274,076: -

Material m. m.................

1,121,762:76

292: 64

1,122,055:40

Biprodukter ....................

7,797: 22

_

7,797: 22

Förskott å virkesleveranser......

_

Fordringar och kassa............

178,583:19

3,482: 24

182,065: 43

Summa

13,409,946: 60

160,937: 83

13,570,883:48

Domänstyrelsens förlag..........

—

—

—

Summa tillgångar

23,343,027:47

534,762:26

23,877,789: 73

Driftsförlust från rörelsens början

efter avskrivn. och räntebelastn.

_

Summa summarum

23,343,027: 47

534,762: 26

23,877,789: 73

Skulder:

Domänstyrelsens förlag..........

21,560,753:44

8,239: 99

21,568,993: 43

Driftsvinst från rörelsens början

efter avskrivn. och räntebelastn.

1,782,274: 03

526.522:27

2,308,796: 30

Summa summarum

23,343,027: 47

534,762:26

23,877,789: 73

I enlighet med vad jriksräkenskapsverket vidare framhållit, är det av vikt

att en riktig bild erhålles av det ekonomiska resultatet av den industriella

rörelsen. Enligt styrelsens uppfattning erhålles en sådan bild, örn inlösningspriset

direkt anknytes till den ställning den industriella rörelsen enligt domänstyrelsens

särskilda industribokföring utvisar vid överlåtelsetillfället.

Såsom styrelsen här förut anfört vore det till ej oväsentlig fördel för bolaget,

om aktiekapitalet ej sättes lika med nämnda inlösningspris utan minskades

med ovan särskilt nämnda 7,500,000 kronor.

Såsom riksräkenskapsverket anfört böra de med bolagsbildningen förenade

engångskostnaderna för lagfartsstämpel etc. bestridas av bolaget såsom

driftskostnader.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

41

Utöver i utredningen angivna företag har industriverksamheten under år

1940 utökats med legosågning vid Sandviks sågverk inom Umeå distrikt,

varjämte under år 1941 driften beräknas igångsättas vid en nu under uppförande

varande större retortkolugnsanläggning vid Piteå. Denna utökade

rörelse binder ytterligare kapital samt ökar antalet produktionsenheter till

inalles omkring 130,000. Som en följd härav kräver rörelsen enligt de grunder,

som i utredningen angivits, utöver aktiekapitalet en förlagskredit av

130,000 enheter gånger 75 kronor, eller 9,750,000 kronor, för vilken förlagskredit

förutsättes att bolaget erlägger ränta efter den årliga medelräntan för

statslån. För denna förlagskredit bör särskilda statsmedel beviljas i form av

anslag.

Sålunda erfordras för bolaget anslag å dels 7,500,000 kronor för inlösen

av domänverkets i lager bundna kapital och dels 9,750,000 kronor som förlagskredit

åt bolaget.

Som namn för det ifrågasatta bolaget föreslår styrelsen Aktiebolaget Statens

Skogsindustri.

Vid domänstyrelsens yttrande fanns fogat balansräkning per den 31 december

1939. Denna innehåller bland annat de uppgifter rörande industriernas

ekonomiska ställning nämnda dag, som framgå av tabellen å vidstående

sida.

Domänverkets skogsindustriella rörelse har under årens lopp högst vä- Departementssentligt

utvecklats. Genom ombyggnader, moderniseringar och utvidgningar cAe/enav

skilda slag har industrirörelsen fått allt större kapacitet och omfattning.

År 1937 erhöll densamma ett betydande tillskott genom förvärvet av Karlsborgsverken.

De större mera självständigt arbetande industrierna omfatta

anläggningarna vid Karlsborg, Sandvik, Båtskärsnäs, Lövholmen, Skinnskatteberg,

Saxviken-Vikarbyn och Horndal-Grönsinka, Valåsen och Grankullaviken,

vilka i utredningsmannens förslag sammanförts under beteckningen

grupp I, samt sågverken vid Bjurfors, Granvik, Sjöbacka, Karlsby och

Kungsskogen, vilka i utredningen betecknats såsom grupp II. Såsom framgår

av det för år 1939 upprättade bokslutet utgöra dessa anläggningar ett högst

betydande industrikomplex. Rörelsens tillgångar äro sålunda efter avskrivningar

å över 5,000,000 kronor bokförda med ett värde av nära 23,900,000

kronor, därav å fasta tillgångar belöpa över 10,300,000 kronor samt å rörliga

tillgångar över 13,500,000 kronor. Efter 1939 års bokslut lia tillkommit ytterligare

i domänstyrelsens senaste yttrande omnämnda dels rörelsen vid Sandviks

sågverk och dels kolugnsanläggningen i Piteå, vilken har ett anläggningsvärde

av 1,750,000 kronor. Vid anläggningarna äro sysselsatta omkring

1,700 arbetare.

Såsom framgår av vad inledningsvis anförts bedrives domänverkets skogsindustriella

rörelse för närvarande i domänstyrclsens egen regi med ledningen

förlagd till domänstyrelsen, där den närmast handhas av styrelsens försäljnings-

och industribyrå. Frågan om en förändrad organisation av rörelsen

har sedan länge stålt på dagordningen. Redan år 1936 i samband med förvärvet

av Karlsborgsanläggningarna övervägdes att i viss omfattning överföra industrirörelsen

på ett bolag, vars aktier innehades av domänstyrelsen. Efter

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

ett flertal utredningar föreligger nu ett förslag i sådan riktning. Rörande

lämpligheten av att bedriva domänverkets skogsindustriella rörelse i bolagsform

ha i de över förslaget avgivna yttrandena delade meningar gjort sig

gällande.

Vid övervägande av den föreliggande frågan och de för och emot förslaget

anförda meningarna har jag kommit till den uppfattningen, att övervägande

skäl synas tala för att en omorganisation av domänverkets skogsindustriella

rörelse nu genomföres och att därvid bolagsformen kommer till användning.

Domänverkets skogsindustriella rörelse är till sin natur ett rent affärsföretag,

som drives i konkurrens med såväl inhemska som utländska företag inom

samma bransch. Givet är, att det måste medföra vissa icke obetydliga svårigheter

att driva en affärsrörelse av den omfattning varom här är fråga i

rent statlig regi under de för statlig verksamhet vanliga formerna. Det kan

icke undvikas — även örn ledningen i mesta möjliga grad lämnas frihet —

att den statliga formen kommer att lägga en viss hämsko på rörelsefriheten

hos företagens ledning. Den tyngre och mera omständliga handläggning av

ärendena, som i viss grad kännetecknar den statliga förvaltningen och som

inom dennas vanliga verksamhetsområde är till gagn för grundligheten och

säkerheten i arbetet, lämpar sig merendels icke i affärsföretag som i stor utsträckning

är beroende av förhållandena på världsmarknaden och som ständigt

smidigt måste följa det rådande konjunkturläget. Icke heller äro i detta

fall de statliga anställningsnormerna ägnade att komma till användning. Ett

företag av den art, som det här gäller, måste äga frihet att anställa sina befattningshavare,

i varje fall de som äro i mera ledande ställning, under samma

förhållanden som konkurrerande företag med rätt att bestämma anställningens

form, längd och löneförmåner under hänsynstagande i huvudsak till vad

som är för rörelsen bäst och tjänligast. Uppenbart är även att rationaliseringar

och omläggningar i rörelsens drift och organisation lättare och enklare

kunna ske, därest densamma drives i bolagsform.

Ett annat förhållande som bär också måste tagas i betraktande är det,

att omfattningen av domänverkets industriella rörelse under årens lopp i

hög grad vuxit. Denna rörelsens utveckling har medfört, att ledningen av

densamma och domänstyrelsens övriga verksamhetsgrenar icke i längden

torde kunna hållas samlade i en hand. Med den utveckling som skogsbruket

på olika sätt under de senaste årtiondena fått i vårt land torde det förr eller

senare bli nödvändigt att minska den arbetsbörda som kommit att påvila domänstyrelsens

ledning. Den begränsning i styrelsens verksamhetsområde,

som eftersträvats genom den under senaste åren konsekvent följda principen

att befria styrelsen från befattningen med andra skogar än de rent statliga,

har icke i någon nämnvärd grad kunnat hindra berörda överbelastning. Nu

anförda förhållanden synas nödvändiggöra en snar lösning av framförallt

frågan om organisationen av domänverkets skogsindustriella rörelse. Att vid

en dylik nyorganisation bibehålla rörelsen i nuvarande former lärer icke

böra ifrågakomma med hänsyn till vad jag förut anfört. Örn jag sålunda i

princip ansluter mig till utredningsmannens av domänstyrelsen och riksrä
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

kenskapsverket tillstyrkta förslag om omläggning av domänverkets industriella

rörelse till bolagsform, finner jag mig å andra sidan icke till alla delar

kunna biträda utredningsmannens förslag i fråga om sättet för och detaljutformningen

av denna bolagsbildning.

Över ledningen av det bolag, som enligt vad jag sålunda förordat bör bildas

för att övertaga domänverkets industriella verksamhet, bör såsom i utredningen

förutsatts domänstyrelsen lia det avgörande inflytandet. Bolagets

aktier böra sålunda i den utsträckning så lagligen kan ske ägas av domänverket.

Emellertid måste, därest icke en av fördelarna med bolagsbildningen

skall gå förlorad, bolaget erhålla sådana ekonomiska resurser samt en sådan

organisation, att det kan ha förutsättningar att utan vidare stöd från statsmakternas

sida bedriva ifrågavarande verksamhet under affärsmässiga former.

Det blivande bolaget bör alltså lia en sådan konstruktion att detsamma

kan under domänstyrelsens överinseende drivas såsom ett självständigt

företag.

Beträffande bolagets omfattning har utredningsmannen framlagt två alternativa

förslag. Enligt det ena skulle bolaget endast omfatta de under

grupp 1 förut omförmälda anläggningarna under det att enligt det andra

skulle i bolaget ingå samtliga under grupp I och II upptagna anläggningar.

Såväl utredningsmannen själv som domänstyrelsen ha anslutit sig till det

senare alternativet. Av utredningen framgår att de anläggningar, som avses

skola ingå i bolaget enligt det sålunda tillstyrkta alternativet, äro av den

storleksordning att de lämpligen kunna drivas såsom mera självständiga företag.

De i grupp II upptagna sågverken stå visserligen för närvarande under

revirförvaltningens ledning, men synes det önskvärt att de få en helt affärsmässig

organisation. Såsom i utredningen påpekats vållar den nu tillämpade

organisationsformen även olägenheter så till vida att det kan uppstå svårigheter

att finna lämpliga personer inom revirförvaltarkåren som kunna leda

såväl den skogliga skötseln av reviren som de industriella anläggningarna.

Med hänsyn till det anförda och i betraktande av vad jag förut anfört rörande

lämpligheten av att en affärsmässig anställningsform användes vid industriföretagen

synes mest ändamålsenligt att samtliga de nu ilragavarande under

grupp I och II upptagna industrianläggningarna ävensom de efter 1939 års

bokslut tillkomna företagen överföras till det nya bolaget. Härigenom synes

den mest rationella klyvningen ske mellan å ena sidan domänverkets skogsförvaltande

verksamhet och å andra sidan dess industriverksamhet. Såsom i

det nu föreliggande förslaget förutsatts bör bolaget övertaga anläggningarna

med äganderätt.

I fråga om det pris, som bör beräknas vid inlösen från bolagets sida av

anläggningarna, lia delade meningar kommit till uttryck. Att såsom utredningsmannen

ifrågasatt bestämma inlösningspriset till det belopp, som kunde

erhållas för desamma i den öppna marknaden, kunde måhända principiellt

anses riktigt, men såsom i utredningen jämväl påpekats torde det möta oöverstigliga

svårigheter att med någon säkerhet gilia en beräkning rörande priset

efter denna grund. Inför dessa svårigheter har utredningsmannen stan
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Majlis proposition nr 68.

nät för att föreslå att överlåtelsevärdet för anläggningarna bestämmes till det

belopp desamma kostat domänverket. Såsom utredningsmannen framhållit

har för vissa av anläggningarna domänverket icke erlagt någon ersättning

av under dess förvaltning stående medel. Värdet av dessa anläggningar har

av utredningsmannen angivits till 927,500 kronor. Enligt min mening böra

de industrianläggningar som överlåtas till bolaget övertagas till de värden,

varmed dessa tillgångar upptagits i domänverkets industribokföring vid den

tidpunkt då överlåtelsen sker. Detta belopp torde närmast motsvara anläggningarnas

verkliga värde. Någon anledning varför vissa tillgångar skulle

överlåtas på bolaget utan vederlag torde icke föreligga. Ett dylikt förfaringssätt

skulle innebära att bolaget tillfördes vissa tillgångar utan vederlag och

att detta icke komme till klart uttryck i bolagets bokföring. Härigenom skulle

den rent affärsmässiga uppgörelsen mellan domänstyrelsen och bolaget förryckas.

De hos de överlåtna industrierna inneliggande lagren torde böra

övertagas efter enahanda grunder som själva anläggningarna.

I huvudsaklig anslutning till vad utredningsmannen och riksräkenskapsverket

förordat synes aktiekapitalet böra fastställas till samma belopp som

inlösningspriset för de anläggningar och lager, som bolaget övertager av domänverket.

Det bör alltså överensstämma med domänstyrelsens utestående

förlag enligt industribokföringen. För aktiekapitalets täckande torde domänstyrelsen

böra äga att i likvid för det antal aktier, som motsvarar värdet av

anläggningarna och lagren, tillskjuta berörda anläggningar och lager. Till

1 rågan om viss nedsättning i överlåtelsevärdet å anläggningarna och lagren i

sammanhang nied ordnandet av arbetarnas pensionsförhållanden återkommer

jag i det följande. För bolaget fordras härutöver givetvis även visst rörelsekapital.

Detta har i utredningen beräknats till 75 kronor per enhet, därvid

varje enhet avsetts motsvara en standard trävaror eller ett ton cellulosa.

Enligt domänstyrelsens senaste yttrande skulle behovet av rörelsekapital uppgå

till (130,000 X 75=) 9,750,000 kronor. Såsom riksräkenskapsverket förordat

synes lämpligast att rörelsekapitalet -— i första hand inom ramen av

det belopp av 7,500,000 kronor, som av 1939 års lagtima riksdag ställts till

domänverkets förfogande för att användas såsom rörelsekapital för dess

skogsindustriella rörelse — tillhandahålles bolaget av domänverket i form av

en rörlig förlagskredit. Såsom utredningsmannen ifrågasatt lärer möjlighet

böra stå öppen för domänstyrelsen att vid behov utöver nyssnämnda belopp

lämna bolaget ytterligare behövligt rörelsekapital av de medel, som stå till

domänstyrelsens förfogande. Ränta å förlagskredit, som icke, på sätt av det

följande framgår, motsvarar ersättning för åtagna förpliktelser, skall utgå

enligt av Kungl. Majit fastställda grunder. Det av mig nu förordade förfarandet

för anskaffande av kapital till rörelsen ansluter sig i huvudsak till det

sätt, varpå den industriella rörelsen för närvarande finansieras. Samtidigt

medger förfarandet, att bolaget får en ställning som så långt sig göra låter är

jämställd med andra jämförliga bolag.

I fråga om vissa engångskostnader såsom aktie- och lagfartsstämplar m. m.

torde aktiekapitalet icke böra höjas med motsvarande belopp. Såsom riks
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 68.

45

räkenskapsverket och domänstyrelsen anfört böra dessa kostnader gäldas av

bolaget såsom driftskostnader. Däremot synas mig å tiden före övertagandet

belöpande skatter å rörelsen böra gäldas av domänverket.

Själva bolagsbildandet bör ske i huvudsaklig anslutning till vad utredningsmannen

föreslagit. Domänstyrelsen jämte fyra av denna utsedda personer

böra utfärda stiftelseurkunden för bolaget. I denna bör såsom tidigare

antytts göras förbehåll för domänstyrelsen att såsom likvid för de av domänstyrelsen

tecknade aktierna få tillskjuta förut omförmälda anläggningar

och lager. Å den därefter utfärdade teckningslistan skall domänstyrelsen

teckna alla aktier utom fyra som till ett antal av en vardera tecknas av de

övriga stiftarna. På ett betryggande sätt torde böra tillses att aktierna icke

kunna komma i obehörig hand. Mot det av domänstyrelsen föreslagna namnet

för bolaget, Aktiebolaget Statens Skogsindustri, torde intet vara att erinra.

Aven i fråga om anordnandet av bolagets administration har utredningsmannen

framlagt olika alternativa möjligheter för frågans lösning. I likhet

med utredningsmannen samt domänstyrelsen och riksräkenskapsverket anser

jag, att bolaget bör erhålla en självständig organisation, även om denna

organisationsform icke skulle visa sig draga så låga kostnader som utredningsmannens

förslag giver vid handen. Det är utan tvivel den mest rationella

anordningen, att bolagets ekonomiskt-tekniska administration, försäljningar

och befraktningar samt inköp m. m. handhas av bolagets egen personal.

Såsom utredningsmannen framhållit skulle den nu förordade anordningen

medföra inskränkningar i domänstyrelsens nuvarande försäljnings- och

industribyrås organisation. Dennas verksamhet skulle därefter begränsas

till de försäljningar, som avse det egentliga skogsbruket. Även inom revirförvaltningen

skulle den ifrågasatta omorganisationen medföra förenklingar.

Jag vill här i anslutning till vad utredningsmannen uttalat understryka, att

till det nya bolagets förvaltningsorganisation torde i den mån så lämpligen

kan ske böra överföras den personal, som för närvarande är sysselsatt på

domänverkets försäljnings- och industribyrå. Likaså bör där så med fördel

kan ske personal kunna utnyttjas i såväl bolagets som domänverkets

tjänst under förutsättning att avtal rörande avlöningskostnadema m. m. träffas

mellan parterna.

Överföringen av domänverkets skogsindustriella rörelse till ett bolag kommer

att påkalla en omläggning av personalens pensioneringsförbållanden.

I fråga om pensioneringen av rörelsens arbetare gälla för närvarande tjänstepensionsreglementet

för arbetare den 30 juni 1934 (nr 443), kungörelsen den

7 december 1934 (nr 585) med föreskrifter angående pensionering av viss

arbetarpersonal i statens tjänst och familjepensionsreglementet för arbetare

den 16 oktober 1936 (nr 543). För vissa befattningshavare inom domänstyrelsens

försäljningsbyrå gälla civila tjänstepensionsreglementet den 30 juni

1934 (nr 442) samt allmänna familjepensionsreglementet den 16 oktober 1936

(nr 542). övriga anställda torde för närvarande icke lia erhållit sina pensionsförhållanden

ordnade.

En viktig fråga som kommer alt kräva avgörande i samband med den

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

industriella rörelsens överflyttande till bolag är spörsmålet rörande arbetarnas

ställning i pensionshänseende efter omorganisationen. Att för de vid

omorganisationen anställda begränsa pensionerna sedan rörelsen övertagits

av ett bolag synes skäligen icke kunna ske. Staten lärer näppeligen böra genom

en organisatorisk förändring i rörelsens struktur försämra de nu anställdas

pensionsvillkor. Med hänsyn härtill torde man böra räkna med att

bolaget får ordna pensioneringen för de vid överlåtelsen anställda arbetarna

efter samma grunder som enligt gällande författningar äro fastställda för

arbetare i statens tjänst.

Vad angår de befattningshavare, som ha sina pensionsförhållanden ordnade

enligt civila tjänstepensionsreglementet och som kunna komma i fråga för

överflyttning till bolaget, torde frågan få ordnas från fall till fall.

Vad nu anförts gäller den personal som övertages av bolaget vid dess bildande

och som vid inträde i bolagets tjänst innehar statlig anställning. Frågan,

huru pensionsvillkoren böra utformas för den personal i tjänstemannaeller

arbetarställning som framdeles anställes av bolaget, bör enligt min mening

nu lämnas öppen. I överensstämmelse med vad som i allmänhet är

brukligt beträffande statlig verksamhet som bedrives i det privata företagets

form bör lösningen av pensioneringsfrågan för sådan personal som senast

nämnts i första hand ankomma på bolagets ledning.

I anslutning till vad utredningsmannen framhållit lärer anledning icke heller

föreligga att beträffande de tjänstemän, vilkas pensionsförhållanden för

närvarande äro oreglerade, binda bolaget med avseende å pensioneringens ordnande.

Vad angår den omfattning, vari bolaget skall övertaga pensionsförpliktelserna

gentemot de vid övertagandet anställda arbetarna, torde denna fråga

icke nu kunna i detalj lösas utan torde densamma lämpligen kunna avgöras

av Kungl. Majit i sammanhang med bolagsbildningen och uppgörelsen mellan

bolaget och domänstyrelsen. Vid regleringen av denna fråga synes huvudsakligen

det av utredningsmannen såsom en variant av alternativ A betecknade

förslaget böra ifrågakomma för genomförande. Vad pensionsanstalten

i anslutning därtill anfört torde böra beaktas. Givet är att försämring av arbetarnas

och befattningshavarnas författningsenliga rätt härvid icke må

ifrågakomma.

För de förpliktelser, som bolaget övertager i pensionshänseende i fråga

om tid som belöper före bolagets övertagande av rörelsen, synes bolaget i

anslutning till vad utredningsmannen och domänstyrelsen anfört böra erhålla

gottgörelse av domänverket. Detta kan, såsom utredningen visar, ske i

olika former. Antingen kan bolaget av staten erhålla löpande tillskott till

pensionsutbetalningarna (utredningsmannens alternativ B) eller också kan

viss nedsättning ske i överlåtelsevärdena på anläggningar och lager (utredningsmannens

alternativ A). Ett alternativ till nedsättningen av överlåtelsevärdena

och därmed av aktiekapitalet är att lagret till en del motsvarande den

ifrågasatta värdesänkningen ställes till bolagets förfogande icke såsom likvid

för aktier utan såsom räntefri rörelsekredit. Sistnämnda lösning, av vilken en

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 68.

47

viss variant förordats av domänstyrelsen, synes vara att föredraga ur de synpunkter

som hävdats av riksräkenskapsverket.

För att möta utgifterna i anledning av de bolaget åvilande pensionsförpliktelserna

torde närmast två vägar stå öppna, nämligen att antingen verkställa

erforderlig fondering eller ock täcka pensionsutgifterna med andra för bolaget

tillgängliga tillgångar. För den händelse sistnämnda utväg anlitades synes

statlig garanti för pensionsförpliktelserna böra lämnas. En kombination av

båda dessa lösningar av pensionsproblemet är även tänkbar. Det torde böra få

ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma vilken av nu nämnda utvägar, som

bör väljas. Därest den nu ifrågasatta bolagsbildningen skulle komma till

stånd, synes ändamålsenligast att uppdrag lämnas domänstyrelsen att gemensamt

med pensionsstyrelsen och bolagets ledning framlägga i anslutning

till de av mig nu uppdragna riktlinjerna ett mera detaljerat förslag rörande

pensionsförhållandenas ordnande i samband med överlåtelsen, varefter Kungl.

Maj :t bör äga meddela beslut i frågan.

Råvaruförsörjningen för de industriella anläggningarna, som avses skola

övertagas av det nya bolaget, bör liksom hittills i den mån så är möjligt

och lämpligt ske från statens skogar. Såsom utredningsmannen framhållit

är en dylik försörjning i vissa trakter inom Bergslagen och Norrland icke

i full utsträckning möjlig. Inköp av erforderliga råvaror får då ske från enskilda

skogsägare eller sågverk till den öppna marknadens priser. I fråga

örn prissättningen för råvaror, som inköpas från statens skogar, har utredningsmannen

framfört två olika förslag till övervägande. Enligt det ena av

dessa alternativ, vilket utredningsmannen själv förordat och som ansluter sig

till redan nu av domänstyrelsen tillämpat förfaringssätt, avses priserna skola

motsvara den öppna marknadens priser. Det andra alternativet innebär

såsom förut anförts att priserna skola bestämmas vid slutet av leveransåret

och sättas i viss relation till industriens för samma års utlastning i verkligheten

uppnådda medelpris vid försäljning av den färdiga varan. Ehuru

vissa skäl kunna tala för att sistberörda förfaringssätt bomme till användning,

anser jag mig dock — med hänsyn till att bolaget bör jämställas med

andra liknande företag och att bolagets ekonomiska ställning eljest icke helt

blir klarlagd — böra förorda att förstberörda förfaringssätt tillämpas.

Den nu av mig förordade överföringen av domänverkets skogsindustriella

rörelse torde böra äga rum vid årsskiftet 1941/42. Med hänsyn till de skiftningar

som kunna äga ruin i anläggningarnas och lagrens värde kan nu icke

lämnas några sifferuppgifter angående överlåtelsevärdena. Av liknande skäl

lärer icke heller i detta sammanhang kunna lämnas några exakta uppgifter

rörande de belopp som skola avräknas i samband med överlåtelsen i anledning

av bolagets övertagande av domänverkets pensionsförpliktelser. I samband

med bolagsbildningen torde viss omorganisation av domänstyrelsens

försäljnings- oell industribyrå bliva nödvändig. De härav föranledda ändringarna

i domänverkets personalförteckning torde få underställas nästa

års riksdag. Kungl. Maj:t torde nu böra inhämta riksdagens medgivande att

opaginerad Kontrollera mot PDF

4° Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

i huvudsaklig överensstämmelse med de av mig uppdragna riktlinjerna verkställa

det ifrågasatta överförandet av domänverkets skogsindustriella rörelse

till ett för ändamålet bildat bolag, vars aktier i den utsträckning så lagligen

kan ske ägas av staten, samt vidtaga i anledning därav erforderliga åtgärder.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen

att medgiva, att domänverkets skogsindustriella rörelse må

i den utsträckning jag förut angivit och i huvudsaklig överensstämmelse

med de av mig uppdragna riktlinjerna överföras

till ett för ändamålet bildat aktiebolag samt att Kungl.

Majit må vidtaga i samband härmed erforderliga åtgärder.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt

förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gustav T. Roupe.

407477. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1941.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1941:243 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under nionde huvudtiteln gjorda framställningar angående anslag till svenska vall s. 1 i texten
  2. JoU 1941:32 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående omorganisation av domänverkets skogsindustriella rörelse jämte i ämnet väckt motion. s. 1 i texten