Angående omorganisation av domänverkets skogsindustriella rörelse
1941-02-14 · 48 sidor, varav 47 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 47 av 48 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1941:68, Angående omorganisation av domänverkets skogsindustriella rörelse
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 68.
1
Nr 68.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående omorganisation
av domänverkets skogsindustriella rörelse; given
Stockholms slott den 14 februari 1941.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
A. Pehrsson-Bramstorp.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
14 februari 1941.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,
Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler
chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, fråga om
omorganisation av domänverkets skogsindustriella rörelse och anför därvid:
Sedan domänstyrelsen av Kalix träindustriaktiebolag i likvidation förvärvat
Karlsborgs sågverk och sulfatfabrik, anbefallde Kungl. Majit genom
beslut den 22 maj 1936 domänstyrelsen att verkställa utredning i fråga om
den inverkan på domänstyrelsens drift, som ett sammanförande av Kalixanläggningarna
med domänverkets dåvarande sågverk i Norrbotten i ett
Bihang till riksdagens protokoll Idit. 1 sami. Nr 68. 1
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 68-
särskilt av styrelsen ägt bolag skulle medföra. Därjämte avsågs, att utredningsuppdraget
skulle innefatta uppgörande av förslag till bildande av ett
dylikt bolag samt till organiserande av nödigt samarbete mellan bolaget och
domänverkets övriga sågverksrörelse, därvid skulle beaktas jämväl frågan
om pensionering av bolagets personal och dylikt.
Domänstyrelsen uppdrog i anledning av Kungl. Maj :ts beslut åt ledamoten
av Sveriges advokatsamfund jur. kand. Otto Schultz att i samarbete med
styrelsen verkställa den anbefallda utredningen.
I skrivelse den 27 januari 1938 avlämnade Schultz utredning och förslag
i ärendet. Häröver avgåvos yttranden av statskontoret, domänstyrelsen och
riksräkenskapsverket.
Med anledning av vad i yttrandena anförts uppdrog jag jämlikt Kungl.
Maj :ts bemyndigande den 11 november 1938 åt advokaten Schultz att verkställa
fortsatt utredning rörande organisationen av domänverkets skogsindustriella
rörelse. Med skrivelse den 31 januari 1940 har Schultz avlämnat
ytterligare utredning och förslag i ärendet. Vid utredningen har Schultz
såvitt angår pensioneringsfrågan biträtts av förste aktuarien i pensionsstyrelsen
B. Wingborg. Över Schultz’ nu ifrågavarande förslag ha efter remiss
yttranden avgivits av statskontoret, domänstyrelsen, riksräkenskapsverket
och statens pensionsanstalt.
Utredningsmannens första förslag och yttrandena däröver.
Utredningsmannens förslag i den av honom först avgivna utredningen
avsåg, att vissa av domänverkets industriföretag skulle drivas i bolagsform
och icke såsom hittills i domänstyrelsens egen regi. För ändamålet föreslogs
bildande av ett särskilt bolag. Utredningsmannen framlade fyra olika
alternativa förslag rörande bolagets omfattning och sättet för övertagande
av domänverkets industrier.
Enligt det första av dessa förslag, av utredningsmannen benämnt förslag
A. I, skulle det blivande bolaget omfatta Karlsborgsanläggningama samt följande
domänverkets sågverksanläggningar i Norrbottens län, nämligen Löfholmens,
Båtskärsnäs och Sandviks sågverk. I detta fall avsågs, att anläggningarna
av bolaget skulle förvärvas med äganderätt. Enligt förslaget
erfordrades ett aktiekapital för bolaget av 9,709,183 kronor motsvarande
i anläggningarna bundet kapital. Därjämte fordrades såsom rörelsekapital
3,125,000 kronor, vilket borde tillhandahållas bolaget i form av förlagskredit.
Detta belopp avsåg utredningsmannen skola anvisas av särskilda
statsmedel.
Det andra alternativet, av utredningsmannen benämnt förslag A. II, innebar,
att förenämnda industrianläggningar skulle arrenderas av det blivande
bolaget. Endast inneliggande lager skulle förvärvas med äganderätt. Såsom
likvid för detta skulle bolaget till domänstyrelsen överlåta 500,000 kro
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
3
nor i aktier i bolaget, och resterande 3,665,232 kronor skulle gäldas med en
räntefri revers. Något kontant arrende skulle icke erläggas av bolaget. Arrendet
skulle utgöras av skyldighet att gälda skatter för anläggningarna samt
att underhålla dem i fullgott skick. Utredningsmannen ifrågasatte emellertid
även,, att de arrenderade anläggningarna sedermera skulle få inlösas
med äganderätt av bolaget i den takt bolagets finansiella ställning tilläte.
Enligt förevarande alternativ skulle bolagets kapitalbehov till en början
utgöra tillhopa 7,290,232 kronor, därav aktiekapitalet 500,000 kronor samt
lånekapitalet mot revers 3,665,232 kronor. Resterande 3,125,000 kronor
skulle utgöra rörelsekapital.
Utredningsmannens tredje alternativa förslag, vilket benämnts förslag
B. I, avsåg, att det blivande bolaget med äganderätt skulle förvärva, förutom
förenämnda i .Norrbottens län belägna industrianläggningar, jämväl domänverkets
anläggningar å följande platser, nämligen Skinnskatteberg, Vikarbyn,
Saxviken, Grönsinka, Horndal, Garpenberg, Bjurfors, Kloten, Valåsen,
Kungsskogen, Granvik, Sjöbacka, Karlsby, Armbåga och Grankullaviken.
För genomförande av detta förslag skulle för bolaget erfordras ett aktiekapital
av 11,890,145 kronor, motsvarande värdet av anläggningarna och
inneliggande lager. Därjämte skulle behövas ett rörelsekapital av 4,510,000
kronor.
Enligt utredningsmannens fjärde alternativ, benämnt förslag B. II, skulle
bolaget arrendera de i nästföregående alternativ omförmälda industrianläggningarna.
Bolaget skulle i detta fall behöva såsom aktiekapital 500,000 kronor,
såsom lånekapital mot revers 3,682,166 kronor samt såsom rörelsekapital
4,510,000 kronor, eller således tillhopa 8,692,166 kronor.
Utredningsmannen ansåg sig vid övervägande av för- och nackdelar hos
de olika alternativen böra förorda genomförandet av det sist omförmälda, såsom
B. II betecknade förslaget.
I utredningen framlades därjämte vissa förslag rörande de anställdas pensionering.
Ur yttrandena över utredningsmannens ifrågavarande utredning och förslag
må här återgivas följande.
Domänstyrelsen tillstyrkte det med B. II betecknade och av utredningsmannen
själv förordade förslaget. Inom domänstyrelsen anfördes reservation av
byråchefen Wahlestedt, som förordade det med A. II betecknade förslaget.
Såväl statskontoret som riksräkenskapsverket tillstyrkte det med B. I betecknade
förslaget, enligt vilket det blivande bolaget skulle med äganderätt
övertaga samtliga omförmälda industrianläggningar.
Statskontoret uttalade vidare, att, därest bolaget komme till stånd, detta
borde sortera direkt under Kungl. Maj :t och domänstyrelsen endast bliva representerad
i bolagets styrelse. Statskontoret framhöll, att vid överlåtelsen
av anläggningarna med äganderätt till bolaget köpeskillingen borde bestämmas
ur rent affärsmässiga synpunkter. Beträffande pensioneringsfrågan ansåg
statskontoret, att denna vöre i behov av ytterligare utredning. Statskon
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
toret påpekade i sammanhang härmed möjligheten att ordna pensioneringen
av de anställda arbetarna genom pensionsstyrelsen såsom exempelvis Aktiebolaget
Vin- & spritcentralen samt Aktiebolaget Tohaksmonopolet gjort.
Möjligen kunde försäkringen även ske genom den av fyra svenska folkförsäkringsbolag
startade arbetspensionskassan (APK). Enligt statskontorets
mening kunde försäkringen av tjänstemännen hos bolaget ske genom statens
pensionsanstalt.
Riksräkenskapsverket anförde bland annat:
Riksräkenskapsverket bar efter övervägande av frågan om den lämpligaste
organisationen av det tilltänkta bolaget funnit arrendeformen, sådan denna
av utredningsmannen utformats, vara behäftad med så allvarliga svagheter,
att ett godtagande av denna bolagsform för domänverkets skogsindustriella
verksamhet måste anses uteslutet. Enligt ämbetsverkets uppfattning skulle
ett bolag, som övertoge anläggningarna med äganderätt, hava Väsentligt större
förutsättningar att på ett tillfredsställande sätt handhava ifrågavarande
verksamhet.
Om alltså enligt riksräkenskapsverkets mening ett arrendebolag rent allmänt
måste anses avgjort underlägset ett äganderättsbolag, företer det av utredningsmannen
framlagda förslaget till utformning av arrendebolaget —
även bortsett från de med själva arrendeformen förbundna svagheterna —
så allvarliga brister i övrigt, att förslaget med hänsyn allenast härtill måste
framstå såsom helt otillfredsställande.
Riksräkenskapsverket finner i första band anmärkningsvärt, att enligt förslaget
dels den av bolaget utfärdade reversen å den del av lagret, som icke
täckts genom domänstyrelsens aktieteckning, skall löpa utan ränta, dels någon
egentlig arrendeavgift för de till bolaget upplåtna anläggningarna icke
skall utgå.
Riksräkenskapsverket vill erinra, att genom den föreslagna ordningen till
bolagets rörelse i verkligheten hänförliga ränte- och arrendekostnader skulle
överflyttas från bolaget till domänverket, varigenom såväl bolagets som domänverkets
vinstredovisning skulle bliva missvisande. Den klarhet över industriens
ställning och rörelsens resultat, som utredningsmannen i sin tidigare
utredning tillmätt stor betydelse och som han numera funnit kunna ernås
även utan bolagsbildning, skulle alltså icke vinnas. Vid sådant förhållande
skulle enligt riksräkenskapsverkets mening de fördelar, som bolagsbildningen
ansåges skola medföra, i väsentlig mån spolieras.
Beträffande därefter det av utredningsmannen framlagda förslaget, att bolaget
skulle äga att med utnyttjande av å rörelsen uppkommen vinst successivt
inlösa dels den för det från domänstyrelsen övertagna lagret utställda
reversen, dels till en vid bolagets tillkomst fastställd förvärvssumma de av
domänstyrelsen arrenderade anläggningarna, finner riksräkenskapsverket
även detta förslag — ehuru i annat avseende —• leda till ohållbara förhållanden.
Vad först angår kapitalutvecklingen, framgår av inlösningsförfarandets utformning
följande. Domänverkets kapital skulle genom inlösningsförfarandet
visserligen icke undergå någon förändring med hänsyn till kapitalets sammanlagda
storlek. Däremot skulle kapitalets sammansättning ändras, i det
att verkets bokförda fordringar och anläggningar skulle minskas och verkets
likvida tillgångar ökas med belopp, motsvarande den av bolaget
verkställda inlösningen av merberörda revers och av de ifrågavarande anläggningarna.
Bolagets kapital åter skulle genom att å bolagets rörelse upp
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 68.
5
kommen vinst helt eller delvis disponerades icke för aktieutdelning utan för
nyssangivna inlösning i motsvarande mån ökas.
Den genom inlösningen inträdda ökningen av bolagets kapital representerar
i verkligheten en statlig kapitalbildning. Denna kapitalbildning, vars
storlek skulle framgå av bolagets räkenskaper, komme emellertid icke att
återspeglas i riksbokföringen. Ur sistnämnda bokförings synpunkt skulle
ifrågavarande kapitalbildning erhålla karaktären av dold reserv, svarande
mot ett stegrat värde hos de av staten ägda aktierna i bolaget. Sedan inlösningen
helt genomförts, skulle å statens aktieinnehav, vilket enligt förslaget
upptagits till 0.50 miljon kronor, under vissa förutsättningar kunna beräknas
ett övervärde, motsvarande summan av den inlösta reversen, 3.68 miljoner
kronor, och de inlösta anläggningarna, 7.71 miljoner kronor, eller sammanlagt
11.39 miljoner kronor.
Det förhållandet, att genom inlösningsförfarandet en statlig — i riksbokföringen
visserligen icke återspeglad — kapitalbildning skulle uppstå, innebär
ur riksbudgetens synpunkt, att ett mot nämnda kapitalbildning svarande
inkomstbelopp undandrages driftbudgeten. Den å bolagets rörelse uppkomna
vinst, som disponeras för inlösning, skulle nämligen inlevereras till domänstyrelsen
icke såsom aktieutdelning utan såsom skuldbetalning respektive
köpelikvid. De sålunda till domänstyrelsen inlevererade medlen skulle
alltså komma att ingå i domänverkets kapital och skulle följaktligen — enligt
numera fastställd ordning — icke kunna disponeras för täckning av riksstatens
driftbudget. Efter slutförd inlösning av merberörda revers och anläggningar
skulle alltså — med utgångspunkt från de i utredningen antagna
värdena — ett sammanlagt inkomstbelopp av 11.39 miljoner kronor hava undanhållits
driftbudgeten.
Därest inlösningsförfarandet, såsom utredningsmannen alternativt förutsätter,
begränsas till den mot huvudparten av lagervärdet svarande reversen,
skulle efter slutförd inlösning den genom inlösningen uppkomna, i riksbokföringen
icke redovisade kapitalbildningen, liksom det driftbudgeten undanhållna
inkomstbeloppet, stanna vid 3.68 miljoner kronor.
Det synes riksräkenskapsverket uppenbart, att ett inlösningsförfarande, enligt
vilket vinstmedel från det av staten ägda aktiebolaget i mera betydande
omfattning skulle undanhållas driftbudgeten och i stället disponeras för en i
riksbokföringen icke redovisad statlig kapitalbildning, icke under några förhållanden
kan godtagas.
Riksräkenskapsverket har slutligen att taga ställning till frågan örn förvaltningen
och redovisningen av statens innehav av det föreslagna industribolagets
aktier. Huvudparten av statens aktieinnehav redovisas för närvarande
å fonden för statens aktier, vilken fond förvaltas av statskontoret.
Med hänsyn till den nära anslutning till domänverket, som det föreslagna
industribolaget skulle äga, synes emellertid lämpligast, att statens nu ifrågavarande
aktieinnehav förvaltas av domänstyrelsen och redovisas bland domänverkets
tillgångar. En motsvarande ordning tillämpas nu beträffande
statens aktieinnehav avseende vissa lill statens järnvägar anslutna aktiebolag.
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 68.
Utredningsmannens senare förslag och yttrandena däröver.
Sammanfattning av förslaget.
Utredningsmannens senare förslag innebär i huvudsak följande.
Liksom i sitt tidigare förslag har utredningsmannen förordat, att domänverkets
industriella verksamhet bedrives i bolagsform. I fråga om bolagets
omfattning har utredningsmannen framlagt två alternativ. Enligt det ena
av dessa skall bolagets verksamhet omfatta samtliga domänverkets större
industriella anläggningar. Dessa lia utredningsmannen indelat i två grupper.
Den såsom grupp I betecknade omfattar Karlsborgsanläggningarna samt
Sandviks, Båtskärsnäs, Löfholmens, Skinnskattebergs, Saxviken-Vikarbyns,
Horndal-Grönsinka, Valåsens och Grankullavikens sågverk. Såsom grupp II
betecknas Bjurfors, Granviks, Sjöbacka, Karlsby och Kungsskogen sågverk.
Enligt det andra alternativet skall bolaget omfatta allenast de anläggningar
som upptagits i grupp I. Utredningsmannen har förordat att det första alternativet
genomföres och bolaget sålunda omfattar samtliga stora anläggningar.
Bolaget bör övertaga anläggningarna med äganderätt till de belopp, som desamma
i verkligheten kostat domänverket med avdrag dock för den avskrivning,
som skett vid bokslutens uppgörande, ävensom för förefintlig vinstbalans.
I överensstämmelse med denna princip bör bolaget även få övertaga
inneliggande lager av råvaror, färdiga produkter och förbrukningsartiklar
till de värden, som domänverkets särskilda industribokföring utvisar. Bolagets
kapitalbehov för övertagande av anläggningar och lager skulle vid tilllämpning
av förstberörda alternativ utgöra 18,069,368 kronor. Härjämte erfordras
ett rörelsekapital av 6,967,500 kronor motsvarande 75 kronor per
enhet, därvid varje enhet ansetts motsvara en standard trävaror eller ett
ton cellulosa (75 X 92,900). Det totala kapitalbehovet blir sålunda
25,036,868 kronor. Av detta kapitalbehov bör aktiekapitalet motsvaras av i
anläggningar och lager bundet kapital, varför i bolagets stiftelseurkund bör
intagas förbehåll för domänstyrelsen att för det antal aktier som motsvarar
värdet av fastigheter och lager få tillskjuta samma fastigheter och lager.
Återstoden av kapitalbehovet (rörelsekapitalet) bör kontant inbetalas. För
ändamålet bör ett reservationsanslag äskas av riksdagen i samband med
framläggande av proposition i ämnet. Utredningsmannen har emellertid
även ifrågasatt, att rörelsekapitalbehovet kunde täckas genom kredit, eventuellt
lämnad av domänstyrelsen från under styrelsens förvaltning stående
fonder. Vid tillämpning av det senare alternativet rörande bolagets omfattning
eller att bolaget endast skulle omfatta de såsom grupp I betecknade
anläggningarna skulle kapitalbehovet bli 24,499,981 kronor. Av detta belopp
utgör 17,869,981 kronor kapital för övertagande av anläggningarna och
lager samt 6,630,000 kronor rörelsekapital. Bolagsbildandet medför vissa
engångsutgifter såsom lagfartsstämpel, beräknad till omkring 175,000 kronor
vid första alternativet och 170,000 kronor vid andra alternativet, samt aktie
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
7
stämpel, beräknad till 90,000 respektive 89,000 kronor. Vissa kostnader beräknade
till 5,000 kronor kornine även att uppstå för avstyckning av de anläggningar
vilka icke äro belägna i självständiga fastigheter. Enligt utredningsmannens
uppfattning bör aktiekapitalet ökas med belopp motsvarande
dessa kostnader. I fråga örn det föreslagna bolagets administration förordas
att denna helt skiljes från domänstyrelsen. Kostnaderna för administrationen
lia beräknats till 555,760 kronor, därest bolaget omfattar samtliga större
sågverksanläggningar. Vid bibehållande av den nuvarande administrationen
inom domänstyrelsen skulle kostnaderna bli 638,880 kronor. Motsvarande
siffror, därest bolaget endast omfattar de såsom grupp I betecknade anläggningarna,
bli 575,320 respektive 655,140 kronor.
I fråga om pensionering av arbetare och anställda vid det nya bolaget föreslås
att de pensionsförpliktelser som vid bolagets tillkomst åvila domänverket
skola övertagas av det nya bolaget. För den belastning, som övertagandet
medför, bör bolaget erhålla kompensation genom att överlåtelsevärdet
av fastigheter och anläggningar minskas med det kapitaliserade värdet
av den av bolaget övertagna pensionsskyldigheten. Överlåtelsevärdet
skulle i så fall minskas med cirka 7,574,000 kronor. Utredningsmannen har
emellertid även ifrågasatt, att endast viss del av pensionsskyldigheten skall
övertagas. Nedsättningen av överlåtelsevärdet skulle då bliva omkring
4,575,000 kronor. Den pensionsskyldighet som efter övertagandet uppkommer
bör mötas dels med ett årligt tillskott (pensionsavdrag) från varje pensionsberättigad
och dels genom årliga avsättningar från bolagets sida till
pensionsfond. Förslaget innebär i fråga om arbetarnas pensionering att bolaget
skall lämna samma pensionsvillkor, som domänverket för närvarande
medger. Beträffande förmän och tjänstemän som icke ha någon pensionsrätt
bör åt det ifrågasatta bolaget uppdragas att ordna deras pensionering. Utredningsmannen
har icke ansett lämpligt att i detta hänseende bolaget lämnas
några närmare direktiv.
Vad angår råvaruförsörjningen och prissättningen har utredningsmannen
framlagt två alternativ. Enligt det ena, vilket utredningsmannen själv förordat,
skola överlåtelsepriserna för råvarorna från reviren till bolaget årligen
överenskommas mellan domänstyrelsen och bolagsledningen samt bestämmas
i skälig relation till i den öppna marknaden rådande prisläge inom
sådana större distrikt såsom Umeå och mellersta Norrlands överjägmästaredistrikt,
varcst hela årsuttaget från statsskogarna försäljes i den öppna marknaden.
Där lokalt prisläge icke kan läggas till grund för prissättningen,
såsom på vissa ställen i södra Sverige, borde lämpligen överlåtelsevärdena
fixeras genom att från det normerande kustpriset skäligt avdrag göres, motsvarande
järnvägstransporten av de förädlade varorna till närmaste exporthamn.
Tvist mellan domänverket och bolaget i prisfrågorna bör i sista hand
slitas av Kungl. Maj:t. Enligt det andra alternativet skola överlåtelsepriserna
fixeras först i slutet av leveransåret och i viss relation till industriens för
samma års utlastning i verkligheten uppnådda medelpris vid försäljning av
den färdiga varan.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
Redogörelse för domänverkets skogsindustriella anläggningar.
Utredningsmannen har i sin utredning upptagit följande tablå över domänverkets
större industriella anläggningar.
1
Anläggningarnas namn
Taxerings-
värde
kronor
Ungefärlig årsproduktion
Vid nuvarande
prisläge unge- färligt värde av
årsproduk- tionen
Grupp I.
Karlsborgs sulfatfabrik •*......
2,847,200
25,000 tons sulfatmassa med bi- produkter ............
3,000,000
Karlsborgs sågverk *..........
907,400
8,500 stds sågade trävaror ....
2,100,000
Sandviks > *..........
600,000
9,CH)0 > > >
2,250,000
Båtskärsnäs > *..........
1,219,700
10,000 > sågade och hyvlade
trävaror samt mon- teringsfärdiga hus
2,500,000
Lövholmens > *..........
1,000,000
12,000 > sågade och hyvlade
trävaror..........
3,000,000
Skinnskattebergs sågverk, låd- fabrik etc (med annexen Grön-
bo och Klotens sågverk) ....
1,045,300
9,000 > sågade och hyvlade
trävaror, lådbräder,
träkol, trätjära och
sprit ............
3,250,000
| Saxviken-Vikarbyns sågverk * ..
91,100
7,700 > sågade och hyvlade
trävaror samt sli- pers ..............
1,650,000
Horndals-Grönsinka sågverk ...
188,500
3,000 » sågade och hyvlade
trävaror inkl. fär- diga hus..........
750,000
Valåsens sågverk..............
214,000
3,000 > sågade och hyvlade
trävaror ..........
750,000
Granlcullavikens sågverk......
145,000
1,200 > sågade trävaror och
slipers............
300,000
Summa
8,258,200
88,400 enheter
19,550,000
Grupp 11.
Bjurfors sågverk..............
82,700
1,200 stds sågade och hyvlade
trävaror..........
300,000
Granviks > ..............
131,800
70,000
350.000
200.000
Sjöbacka . » *..............
800 » sågade trävaror ....
Karlsby » ..............
90,700
600 > sågade och hyvlade
trävaror..........
140,000
Kungsskogens sågverk ........
15,000
400 > sågade trävaror ....
100,000
Summa
390,200
4,500 enheter
1,090,000
Summa summarum
8,648,400
92,900 enheter
20,640,000
Utöver dessa anläggningar finnas följande mindre sågar:
Armbåga såg .............. (Kalmar
Sorsele » .............. (Sorsele
Tuvans » (Degerfors
Njalle » .............. (Sikå
Björnhyttans » .............. (Kopparbergs
revir)
5 )
» )
» )
* )
1 Avsöndrad fastighet, vilket innebär att de anläggningar som utmärkts med * äro ur jordregistersynpunkt
särskilda fastigheter, så att någon avsöndringsprocedur, därest äganderätten
till den mark, varå anläggningen befinner sig, skall tillföras det ifrågasatta bolaget, icke erfordras.
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
9
Mackmyra såg ....
Sjuenda »
Björsjö »
Malingsbo »
Rockesholms » ....
Idre, 2 st. »
Sörsjöns »
Särna »
Färna »
Rejmyre >
Porjus »
Ramövikens »
Arjeplougs » , 2 st.
Pärlälvens »
(Gästriklands revir)
(Stockholms » )
(Malingsbo » )
( » » )
(Örebro » )
(Idre » )
(Älvdalens V:a » )
(Särna » )
(Skinnskattebergs » )
(Linköpings » )
(Gellivare » )
(Ragunda » )
(Arjeplougs » )
(Pärlälvens » ).
De större industriernas ekonomiska ställning enligt domänverkets bokföring
för dess industriella rörelse framgår av följande av utredningsmannen upptagna
balanssammanställning per den 31 december 1938:
Fasta tillgångar:
Tomter ...............
Byggnader .............
Maskiner och inventarier
............ kronor 136,400
..... » 7,254,971
‘ ”................. » 6,274,254
Fasta tillgångar brutto kronor 13,665,625
Avgår summa avskrivningar
å byggnader........................ kronor 1,615,758
å maskiner och inventarier.......... » 2,355,785 » 3,971,543
Fasta tillgångar netto kronor 9,694,082
Rörliga tillgångar:
Rundvirke ..........................................
Trävaror ............................................
Cellulosa............................................
Material m. ........................................
Biprodukter ........................................
Förskott på virkesköp................................
Fordringar hos domänstyrelsen och kassa ............
Summa rörliga tillgångar
kronor 5,390,137
» 4,024,143
» 649,914
» 907,481
» 19,702
» 21,104
» 216,193
kronor 11,228,674
Summa fasta och rörliga tillgångar » 20,922,756
Bokförd vinstbalans för industrien » 1,709,696.
Nämnda värden fördela sig på grupperna I och II på följande sätt:
Grupp 1.
Fasta tillgångar:
Tomter ...............
Byggnader ..........
Maskiner och inventarier
kronor 136,400
» 6,689,884
» 5,888,926
Fasta tillgångar brutto kronor 12,715,210
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
Avgår summa avskrivningar:
å byggnader........................ kronor 1,259,476
å maskiner och inventarier.......... » 2,134,743 kronor 3,394,219
Fasta tillgångar netto kronor 9,320,991
Rörliga tillgångar:
Rundvirke .......................................... kronor 5,367,661
Trävaror........ ................................... » 3,834,481
Cellulosa............................................ » 649,914
Material m. m............................. » 007 481
Biprodukter .....................................,, 19^702
Förskott å virkesköp ................................ » 21,104
Fordringar och kassa........... » 216,193
Summa rörliga tillgångar kronor 11,016,536
Summa fasta och rörliga tillgångar » 20,337,527
Bokförd vinstbalans » 1,323,854.
Grupp 11.
Fasta tillgångar:
Tomter ............................................ kronor
Byggnader .......................................... »
Maskiner och inventarier.............................. »
Fasta tillgångar brutto kronor
Avgår summa avskrivningar:
å byggnader.......................... kronor 356,282
å maskiner och inventarier............ » 221,042 »
Fasta tillgångar netto kronor
Rörliga tillgångar:
Rundvirke .......................................... kronor
Trävaror............................................ *
Summa rörliga tillgångar kronor
Summa fasta och rörliga tillgångar »
Bokförd vinstbalans »
565,086
385,329
950,415
577,324
373,091
22,476
189,662
212,138
585,229
385,842.
Rörande den nuvarande organisationen har utredningsmannen anfört:
Organisationstekniskt sorterar domänverkets skogsindustriella rörelse, liksom
domänverket i övrigt, under generaldirektören för domänstyrelsen. Såsom
centralt förvaltningsorgan för rörelsen tjänstgör domänstyrelsens föroc^
mchistribyrå under domänstyrelsens försäljningschef. Denna
försäljningsbyrå har emellertid jämväl till uppgift att ombesörja försäljningarna
av allt slags virke från domänverkets skogar och fyller således en
dubbel uppgift. Byrån tillkom på grund av ett år 1921 avgivet sakkunnigeförslag
om inrättande av en särskild affärsavdelning inom domänstyrelsen,
och erhöll sin första organisation år 1923 genom tillsättandet av en försäljningschef
som byråns chef med uppdrag att handhava ledningen av försäljningen
av skogsbrukets produkter samt den industriella verksamheten, som
da omfattade ett antal mindre ram- och cirkelsågverk i revirförvaltningarnas
regi. Omfattningen av byråns verksamhet har under årens lopp undan
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
för undan ökats i samma mån som den industriella verksamheten ökats.
Skogsförsäljningarna hava i växande grad övergått från stämplingar av rotstående
virke till leverans av virke i form av sågtimmer, slipers, pappersved,
pitprops etc. Byrån, som under arén 1923—1929 hade 3 manliga och 2 kvinnliga
tjänstemän, har för närvarande 10 manliga och 10 kvinnliga tjänstemän.
1 fråga örn antalet anställda vid de större industrianläggningarna har i
utredningen upptagits följande tablå:
Antal dr 1938 sysselsatta tjänstemän, förmän och arbetare vid domänverkets
industrier.
Karlsborgs sulfatfabrik...........
Karlsborgs sågverk...............
Sandvikens sågverk ..............
Båtskärsnäs sågverk .............
Löfholmens sågverk .............
Skinnskattebergs—Grönbo—Klotens
sågverk............^...........
Saxviken—Vikarbyns sågverk1 2 ...
Horndals—Grönsinka sågverk.....
Valåsens sågverk.................
Grankullavikens sågverk..........
Bjurfors sågverk.................
Granviks sågverk................
Sjöbacka sågverk.................
Karlsby sågverk.................
Kungsskogen sågverk............
Tjänstemän
Summa
vid lokal-
Förman Arbetare
anställda
förvaltningen
51
141
, 216
447
41
> plus 2
6j
\ Plus 4 196
4
I
5
157
5
j- plus 7
7
174
651
5|
6j
281
7
9
195
211
1
1
8 plus (95)
10 plus (95)
2 3
3
63
69
2
2
46
50
1
1
50
52
21
1
19
21
21
1
24
26
21
1
17
19
21
1
21
23
21
2 1
10
12
42
plus 9
59 plus 4 1,477
(1,572)
1,591
(1,686)
Beträffande innehållet i tablån har utredningsmannen framhållit, att antalet
arbetare rätt avsevärt fluktuerar under olika tider av året och att med
hänsyn till i framtiden inträffande förändringar i produktionsvolymen, maskineriets
beskaffenhet och eventuellt i fråga örn råvarutillgången ävensom
åtgärder för rationalisering och koncentration av driften, antalet anställda
måste tänkas under kommande år undergå förändringar. Tablån utgjorde
sålunda endast en upplysning om det ungefärliga läget vid med tablån avsedd
tid men innefattade icke någon för längre tid framåt giltig uppgift örn
antalet sysselsatta.
Med avseende å personalens anställningsformer har utredningsmannen
upplyst följande.
I domänverkets skogs- och jordbruksförvaltningar anställes personal och
tjänstemän i enlighet med avlöningsreglementen etc., såsom ordinarie eller
1 Rörelsen bedrives för närvarande i huvudsak sora legorörelse till totalpris per producerad
enhet, varvid de i tablån inom parentes angivna siffrorna visa sysselsatta, för närvarande ej
av domänverket direkt anställda arbetare.
2 Gemensamt med revirförvaltningen.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
extra ordinarie befattningshavare. Detta har emellertid domänstyrelsen icke
ansett böra ske beträffande i domänverkets industriella rörelse anställd personal.
Sålunda äro de i domänverkets skogsindustriella rörelses tjänst stående
tjänstemännen redan från början anställda på annat sätt och under
andra villkor än domänverkets övriga personal, nämligen genom personliga
avtal på kortare tid utan bestämd pension.
Detta har ur arbets- och effektivitetssynpunkt visat sig lämpligt under den
hittills förflutna tiden, som torde få betraktas som en övergångsperiod. I
längden torde denna anställningsform emellertid icke låta sig förena med
statlig drift. På grund av den särskilda anställningsformen är denna personals
pensionsfråga ännu olöst.
Vissa å domänstyrelsens försäljnings- och industribyrå anställda tjänstemän,
däribland ingenjörspersonalen, äro anställda efter samma principer, och
följaktligen är även deras pensionsfråga ännu olöst.
Pensionsfrågan torde därför under närmaste tiden tarva särskilda åtgärder.
Utredningsmannen har i fråga örn organisationen av driften och förvaltningen
av de i sistnämnda tablå upptagna anläggningarna anfört i huvudsak
följande.
Vid anläggningarna Karlsborgsverken, Sandvik, Båtskärsnäs, Löfholmen,
Skinnskatteberg och Saxviken—Vikarbyn är den industriella rörelsen av sådan
omfattning, att domänstyrelsen ansett det lämpligast att redan från början
organisera den lokala förvaltningen i från respektive revirförvaltningar
helt avgränsade enheter, med platsdisponenter respektive -förvaltare som
närmast ansvarig lokalförvaltning. Från och med 1940 har förvaltningen vid
Grönbo och Klotens sågar överflyttats från revirförvaltningarna till den närliggande
industriförvaltningen i Skinnskatteberg.
Vid Valåsen, Horndal (med Grönsinka) och Grankullaviken, varest rörelsen
för närvarande är underställd vederbörande revirförvaltare, har den industriella
verksamheten under de senaste åren vuxit ut till sådan omfattning
och mångsidighet, att densamma nu får anses motsvara medelstora industrienheter
enligt måttstocken för mellansvenska sågverksförhållanden. Dessa
trenne anläggningar böra därför i förvaltningshänseende ej längre direkt
sammanhänga med reviren utan underställas särskild industriförvaltning
med på viss tid genom personliga kontrakt anställda förvaltare eller inspektörer
som närmast ansvarig lokalförvaltning. Råvaruförsörjningen vid dessa
anläggningar sker delvis genom köp från enskilda skogsägare. Beträffande
nämnda sågar mäste man räkna med att råvarutillförseln framdeles ökas
genom skogens tillväxt å intilliggande revir, så att en ytterligare ökning
av produktionsvolymen här är att vänta. Även denna omständighet talar
för särskild förvaltning för dessa industrier. (Framtida successiv ökning
av produktionsvolymen i samband med skogens tillväxt får även antagas
för samtliga »större anläggningar».)
Rörelsen vid Bjurfors, Granvik, Sjöbacka, Karlsby och Kungsskogen sågverk
är för närvarande underställd vederbörande revirförvaltning. Vid dessa
anläggningar är rörelsen visserligen av mindre omfattning men bedrives
likväl efter samma linje som vid de övriga exportsågverken. Rörelsen utgör
en sådan extra belastning för skogspersonalen, att det i förvaltningshänseende
får anses lämpligt att avskilja även dessa verk från respektive revir.
Härtill kommer den omständigheten att tillsättandet av jägmästarbefattningarna
vid reviren bör ske i första hand efter vederbörande sökandes förtjänster
i skogligt avseende och att detta ej alltid låter förena sig med
Kungl. Maj.ts proposition nr 68.
13
industriell förvaltning. Ledningen för en industriell förvaltning bör ej heller
anställas i annan form än genom personligt avtal för viss begränsad tidsperiod,
till skillnad från jägmästarnas nuvarade anställningsform.
Utredningsmannens motivering för drivandet av domänverkets
industriella verksamhet i bolagsform.
Utredningsmannen har till en början framhållit vissa skäl som talade för
bibehållande av den nuvarande ordningen för den industriella rörelsens bedrivande.
Härutinnan har påpekats i huvudsak följande.
Rörelse i domänverkets egen regi innebär otvivelaktigt, liksom annan statens
affärsverksamhet i egen regi, vissa fördelar. Genom den ämbetsmannamässiga
organisationen med vanligen genom reglementen etc. utarbetade bestämmelser
om under vilka former och villkor en åtgärd kan vidtagas äro
förhållandena såväl mellan verkets olika tjänstemannagrupper och personal
som mellan verket och allmänheten reglerade, vilket giver en lugn och vederhäftig
kontinuitet vid rörelsens skötsel. Såväl de anställda av olika grader
som allmänheten och särskilt de som hava affärsförbindelser med verket
veta i vilka former och under vilka betingelser olika åtgärder kunna vidtagas.
Den klarhet över industriens ställning och rörelsens resultat som genom
den för aktiebolag föreskrivna bokföringsformen vinnes torde, sedan numera
viss omläggning av domänverkets egen bokföring för ifrågavarande industrier
skett, även ernås med domänverkets bokföring. Under sådana omständigheter
torde i bokföringsförhållanden icke något skäl för aktiebolagsformen
föreligga.
Utredningsmannen har därefter i sin utredning erinrat att staten bedreve
ett flertal verksamheter i bolagsform. Han har därvid pekat på bl. a. Aktiebolaget
Tobaksmonopolet, Aktiebolaget Vin- & spritcentralen samt Aktiebolaget
Gävle vagnverkstad och Turisttrafikförbundets restaurang aktiebolag,
vilka två sistnämnda bolag ägdes av statens järnvägar. Med hänvisning
härtill har utredningsmannen funnit det klart att aktiebolagsformen
redan ansetts och visat sig ändamålsenlig vid vissa statliga affärsföretag. Härefter
har utredningsmannen såsom skäl för sin ståndpunkt att förorda bolagsform
för bedrivande av domänverkets industriella rörelse i huvudsak
anfört följande.
Domänstyrelsens industridrift är av annan karaktär och betydligt mer
direkt beroende av konkurrens och världsmarknadsfaktorer än förut berörda
statliga bolag. Denna industridrift måste i konkurrens med in- och utländska
företag i samma bransch bedriva sin fabrikations- och försäljningsverksamhet,
vilken senare till största delen har sin marknad utomlands. Det gäller
även här att bedöma, och, i fråga om en mängd åtgärder av för rörelsen
såväl intern som extern karaktär, bl. a. sammanhängande med försäljning,
produktionsvolym, inre organisation m. m., anpassa sig efter till allra största
delen internationella konjunktursvängningar och vidtaga åtgärder, som kunna
erfordras härför, sålunda bl. a. att, med hänsynstagande till konjunkturlägets
sannolika utveckling, bedöma när och till vilka priser produktionen skall
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
säljas. Ett skickligt handhavande av dessa svåra problem är nödvändigt för
ett gott resultat av träindustridriften. Denna drift är alltså för sitt resultat
väsentligt beroende på att ledningen av såväl förädlings- som försäljningsorganisationerna
handhaves av inom berörda område erfarna och dugliga
fackmän, som i sitt handlande, vilket ju i hög grad måste bestämmas av affärsmässiga
hänsyn och fordra snabba beslut samt tagandet av vissa risker, icke
lämpligen böra vara bundna av de i dessa avseenden betydligt snävare gränser
en ämbetsman i ett ämbetsverk har uppdragna för sig i form av instruktioner
eller eljest. Ledningen för domänstyrelsens industridrift och dess
tjänstemän böra hava möjlighet att, under villkor något så när likartade med
de som gälla för cheferna och tjänstemännen i de konkurrerande företagen,
utöva sin verksamhet.
Sättet för skötseln, organisationsformen, arbetsformer, bestämmelser angående
personal etc. samt anpassandet av allt detta efter rörelsens utveckling
torde i en så stor industrigrupp som den ifrågavarande lättare och bättre
regleras i aktiebolagsformen än i den tyngre, mera ämbetsmannamässiga
och genom reglementen bundna gestaltning, som, åtminstone i längden,
ej torde kunna undvikas vid drift i direkt statlig regi. Vad nu anförts accentueras
av att domänstyrelsen konsekvent anställt för dess industrirörelse
anlitade tjänstemän genom personliga avtal på kortare tid.
Principiellt sett torde skälen för övrig statlig affärsdrift i aktiebolagsform
sålunda i accentuerad grad föreligga i fråga örn domänverkets träindustriella
verksamhet, där den större smidighet och bättre anpassningsförmåga man
vill uppnå genom aktiebolagsformen torde vara ännu mer behövlig.
I detta sammanhang hör påpekas, att finska staten bedriver sågverks- och
cellulosarörelse under aktiebolagsformen, vilket enligt uppgift bl. a. skett
i syfte att möjliggöra en mera affärsmässig skötsel av densamma. Detta
förhållande får anses beaktansvärt. enär Finland torde vara det av våra
grannländer, som med hänsyn till klimat, skogsindustri etc. erbjuder största
likheterna och alltså de flesta jämförelsepunkterna med Sverige. Polska statens
skogsindustriella rörelse bedrevs även i aktiebolagsform.
Allmänna synpunkter på bolagsbildningen.
Utredningsmannen har beträffande bolagets ställning till domänstyrelsen
och allmänna konstruktion anfört i huvudsak följande.
En synnerligen viktig fråga är den, huru nära det nya bolaget skall vara
knutet till domänstyrelsen. I direktiven för den åt domänstyrelsen uppdragna
utredningen sägs, att utredningen skall avse ett av domänstyrelsen ägt bolag.
Härigenom torde då anses förutsatt, att domänstyrelsen är avsedd att utöva
ett avgörande inflytande på det nya bolagets ledning. Om således bildandet
av det nya bolaget bör betraktas såsom en intern åtgärd inom domänstyrelsen,
innebärande att denna del av domänverkets rörelse erhåller en för
densamma speciellt lämpad organisationsform, varvid domänstyrelsen fortfarande
har avgörande inflytande på bolagets ledning, så må å andra sidan
framhållas, att bolaget likväl måste givas en sådan organisation etc., att det i
sin egenskap av bolag är fullt livsdugligt så att det icke i ekonomiskt eller
annat avseende skall behöva anlita domänstyrelsens hjälp utöver vad i denna
utredning förutsatts. Det nya bolaget måste från början vara utrustat med
sådana resurser, att dess ledning principiellt skall vara inställd på att låta
bolaget reda sig självt.
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
15
Därför fordras, att tillräckligt kapital och tillräckliga förlagskrediter ställas
till det nya bolagets förfogande. Med de ofta häftiga svängningar, som
äga ruin i konjunkturerna inom trävarubranschen, får kapitalförsörjningen
icke tagas till alltför liten, varvid bör understrykas, att det ifrågasatta bolaget
skulle vara hänvisat att till 100 procent täcka sitt råvarubehov genom inköp,
vilket förhållande ställer större krav på kapitalförsörjningen än i privata bolag
i denna bransch, som vanligen för att delvis täcka sitt virkesbehov kunna
falla tillbaka på större eller mindre egna skogar. Det måste också tagas hänsyn
till, att det nya bolaget, i jämförelse med övriga företag, som äro verksamma
inom trävaruförädlingsbranschen i Sverige, kommer att, därest pensioneringen
av arbetare skall ske enligt bestämmelserna för arbetare i statens tjänst, lida
av den särskilda ekonomiska belastning, att dess utgifter för pensionering av
arbetare äro betydligt större än dem, som åvila något annat företag i träindustribranschen,
som över huvud taget åtagit sig förpliktelse i sådant avseende.
Detta kräver i sin tur större ekonomisk stadga hos det nya bolaget.
Det förulsättes, att bolaget såväl maskintekniskt som i andra avseenden följer
utvecklingen inom branschen, så att rörelsen kommer att bedrivas i så rationella
former som möjligt och därvid hålles i nivå med den av enskilda
företag bedrivna rörelsen i samma bransch.
Det nya bolaget bör sålunda fungera såsom ett under domänstyrelsens ledning
stående företag, som principiellt ingår i domänverkets drift, men dock
vara så beskaffat, att det nya bolagets rörelse kan drivas fullt självständigt
och utan stöd av eller anspråk på domänstyrelsen såsom sådan utöver i denna
utredning angivna förutsättningar. Härigenom kan också det från utanför
domänverket stående håll vid olika tillfällen framförda önskemålet om att
kunna närmare följa rörelsens utveckling och ekonomiska ställning lättare
tillmötesgås.
Bolagets omfattning och kapitalbehov m. m.
Såsom förut omnämnts har utredningsmannen framlagt två alternativ rörande
bolagets omfattning. Enligt det ena, av utredningsmannen benämnt
alternativ I, skulle bolaget omfatta samtliga större anläggningar och enligt
det andra, alternativ II, skulle bolaget endast omfatta de anläggningar, som
i den föregående redogörelsen för anläggningarna upptagits under grupp I.
Utredningsmannen bär själv förordat, att det förstnämnda alternativet genomföres.
Enligt utredningsmannens uppfattning talade härför främst att
eljest en såväl ekonomiskt dyrbarare som tyngre dubbelorganisation för förvaltning,
inköp och försäljning bleve erforderlig. Det närmare samband, som
anläggningarna under grupp II hade till följd av att den lokala förvaltningen
vore underställd revirförvaltaren, behövde ingalunda brytas därför att de inträdde
i det tänkta bolaget. Utredningsmannen erinrade om att domänstyrelsen
enligt planen skulle äga aktierna i bolaget och följaktligen utöva ett avgörande
inflytande vid dess förvaltning och att det nya bolaget principiellt
endast vore att betrakta som en lämplig organisationsform för verksamheten
i fråga men ingalunda vore avsedd att avsöndra denna från domänstyrelsens
bestämmande. Med tillämpning av det anförda har utredningsmannen ansett,
att i främsta rummet borde undersökas möjligheten, att den nya bolaget
omfattade alla såsom större anläggningar betecknade, alltså såväl de till
16
Kungl. Mai:ts proposition nr 68.
grupp I som de till grupp II hörande. För fullständighetens skull hade dock
även ansetts lämpligt att undersöka det alternativ, enligt vilket det ifrågasatta
bolaget endast skulle omfatta anläggningarna i grupp I.
Utredningsmannen har beträffande det värde, vartill anläggningarna vid
genomförande av alternativ I borde upptagas, framhållit följande.
Det nya bolaget skulle enligt detta alternativ förvärva äganderätten till
samtliga större anläggningar. Vid bestämmande av det pris, till vilket det
ifrågasatta bolaget bör inlösa anläggningarna, borde givetvis i första hand
hänsyn tagas till de skäliga förräntningsmöjligheterna och såsom följd därav
det värde, som kunde tänkas erhållas vid försäljning i öppna marknaden,
med iakttagande jämväl av den särskilda belastning, som rörelsens lokala
splittring ostridigt innebär. Med hänsyn till de i denna bransch starkt fluktuerande
konjunkturerna beträffande såväl inköpspris på råvaran som försäljningspriser
för skogsindustriens produkter torde det emellertid såsom
erfarenheten visar vara praktiskt taget ogörligt att åstadkomma en förräntningskalkyl,
som för någon avsevärd tid är hållbar.
Inför svårigheten att fixera ett i föregående stycke angivet värde synes
det lämpligast, att nämnda inlösningspris direkt anknytes till anläggningarnas
värde enligt domänstyrelsens särskilda industribokföring vid överlåtelsetillfället,
i vilket fall lösensumman för anläggningarna bliver anläggningarnas
verkliga inköps- och anläggningskostnad vid överlåtelsetillfället minskad
med dels före boksluten årligen gjorda avskrivningar och dels summan av
förefintlig vinstbalans. Den sistnämnda utgör ju å rörelsen belöpande vinst
och bör alltså fråndragas inköps- och anläggningskostnaden, för att man
skall få fram den återstående verkliga kostnaden. Bokförda inköps- och anläggningskostnaden
för anläggningarna i grupp I och II, summan av de
gjorda avskrivningarna samt driftsvinsten utgjorde:
Enligt bokslutet
per S1/i» 19118.
Summa bokförd inköps- och anläggningskostnad ...... kronor 13,665,625
Avgår
Summa årliga avskrivningar...... kronor 3,971,543
Vinstbalans ......................» 1,709,696 » 5,681,239
Netto bokfört värde kronor 7,984,386.
Då emellertid i dessa värden jämväl ingå vissa belopp, vilka ej bestritts
av domänverkets medel utan tillförts domänverket i form av särskilda anslag,
utgörande för Sandviks sågverk 300,000 kronor och för Båtskärsnäs
sågverk 127,500 kronor, bör avdrag göras härför. Likaledes synes skäligt
att avdrag göres för Löfholmens sågverks bokförda ingångsvärde med 500,000
kronor, enär vid överflyttningen av denna anläggning från statens järnvägar
till domänverket år 1932 någon dylik likvid i verkligheten ej utgått av
domänverkets medel. Tillsammans utgöra de belopp, som sålunda avgå,
927,500 kronor.
I enlighet med vad här ovan nämnts, skulle sålunda det föreslagna bolaget
övertaga anläggningarna till exakt de summor, som desamma i verkligheten
kostat domänverket, med avdrag för den avskrivning, som vid bokslutens
uppgörande skett, ävensom för förefintlig vinstbalans.
1 fråga om det värde vartill lagren böra övertagas har föreslagits i huvudsak
följande.
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
17
De vid överlåtelsetillfället vid de olika anläggningarna inneliggande lagren
av råvaror, färdiga produkter och förbrukningsartiklar böra övertagas till de
värden, som den särskilda industribokföringen utvisar. Industrirörelsen har
från reviren övertagit sin råvara efter den öppna marknadens årliga rundvirkespriser,
varför det synes skäligt, att vid ett utbrytande av industrirörelsen
i form av ett särskilt bolag detta bolag ej bör erlägga högre lösesumma
för de inneliggande lagren av rundvirke och färdiga produkter än vad industrirörelsens
egen bokföring utvisar. Samma är även förhållandet med det
virke, som industrien förvärvat från enskilda skogar, ävensom med lagren
av oljor, remmar, stenkol etc., som även av industrien inköpts till den öppna
marknadens priser.
För anläggningarna i grupp I och II utgjorde lagervärdena jämte förskott
å virkesköp 11,012,482 kronor.
Beräknat efter bokslutställningen per 31/12 1938 skulle de ingående lagervärdena
för bolaget efter ovan nämnda beräkningsgrunder utgöra ungefärligen
för sågtimmer 51.7 öre per kubikfot, för sulfatved 26 öre per kubikfot,
för trävaror 146 kronor per standard, för cellulosa 100 kronor per ton, för
kalksten 10 kronor per ton, för glaubersalt 53 kronor per ton, för stenkol 25
kronor per ton och för järntråd 350 kronor per ton.
Det bör observeras, att i denna utredning beräknade kapitalbehov allenast
äro approximativa, och att det följaktligen, för den händelse bolag
kommer till stånd, bör överlämnas åt domänstyrelsen att, med tillämpning
av i utredningen angivna principer, uträkna exakt överlåtelsesumma och
kapitalbehov.
På grundval av ställningen enligt industribokföringen för domänverket
per den 31 december 1938 har utredningsmannen beräknat det ifrågasatta
bolagets kapitalbehov enligt nu förevarande alternativ I på följande sätt:
Ursprungligt anskaffningsvärde per 31/i2 1938 ........ kronor 13,665,625
Avskrivningar före bokslutet ...... kronor 3,971,543
+ vinstbalans .................. 8 1,709,696 »_5,681,239
Netto bokfört värde kronor 7,984,386
Avgår del av bokfört anskaffningsvärde för Sandvik,
Båtskärsnäs och Löfholmen . .......... »___ 927,500
Summa för anläggningarna kronor 7,056,886
Lager av rundvirke etc............................. » 11,012,482
Summa kapital för anläggningar och lager kronor 18,069,368
Rörelsekapital å 75 kronor per enhet X 92,900 enheter . . »_6,967,500
Totalt kapitalbehov kronor 25,036,868.
Utredningsmannen bar i anslutning härtill beträffande kapitalbehovets
täckande uttalat, att i bolagets stiftelseurkund borde intagas förbehåll för
domänstyrelsen att i likvid för det antal aktier, som motsvarade värdet av
fastigheter och lager, tillskjuta berörda fastigheter och lager. Återstoden av
kapitalbehovet 6,967,500 kronor borde alltså tillhandahållas det nya bolaget
i form av förlagskredit. Vid fixeringen av rörelsekapitalet bar utredningsmannen
beräknat, att bolaget kunde övertaga rörelsen med det lager, som
normalt kunde beräknas ligga inne vid tillträde per 1 januari. Ett tillträde
Bihang till riksdagens protokoll 19H. 1 sami. Nr 08. 2
18
Kungl. Maj.ts proposition nr 68.
vid annan tid på året, som alltså innebure förändring i lagerbeståndets storlek,
kunde föranleda, att förlagskrediten behövde göras större. Dock borde
bolaget enligt utredningsmannens mening utöver denna förlagskredit äga
möjlighet att, vid de tillfällen, då behov därav yppade sig, exempelvis när
särskild lageranhopning utöver den normala av någon anledning inträdde,
mot säkerhet i inneliggande lager och eventuella fastighetsinteckningar vid
behov upptaga ytterligare förlagskredit. Under hänvisning till det anförda
har utredningsmannen föreslagit att för sålunda erforderlig förlagskredit särskilda
statsmedel måtte anvisas, varvid likväl borde iakttagas, att storleken
av denna förlagskredit gåves viss rörlighet.
Utredningsmannen har upprättat följande tablå rörande kapitalbehovet
för den händelse det av honom såsom alternativ II betecknade förslaget
skulle genomföras:
Ursprungligt anskaffningsvärde per 37i2 1938 ........ kronor 12,715,210
Avskrivningar före bokslutet ........kronor 3,394,219
+ vinstbalans .................. »__1,323,854 » 4,718,073
Netto bokfört värde kronor 7,997,137
Avgår del av bokfört anskaffningsvärde för Sandvik,
Båtskärsnäs och Löfholmen ...... » 927,500
Summa för anläggningarna kronor 7,069,637
Lager av rundvirke och färdiga produkter....... » 10,800,344
Summa kapital för anläggningar och lager kronor 17,869,981
Rörelsekapital å 75 kr. per enhet X 88,400 enheter . . „ » 6,630,000
Totalt kapitalbehov kronor 24,499,981.
I anslutning till frågan om kapitalbehovet för bolaget har utredningsmannen
även uttalat, att bolagsbildandet kommer att kräva vissa engångskostnader.
Härvid har framhållits, att bolaget kan få övertaga förpliktelserna
för arbetares och tjänstemäns pensionering även i den mån dessa
ha avseende å tiden före bolagets tillkomst. Enligt utredningsmannens mening
bör i så fall denna gottgörelse lämpligen kvittningsvis användas för
att minska överlåtelsevärdet på anläggningar, lager och inventarier. Ifrågakomna
gottgörelse, vilken preliminärt beräknats till c:a 7,500,000 kronor,
torde alltså i sådant fall böra minska det enligt respektive alternativ uträknade
värdet på anläggningar, lager och inventarier och därmed storleken
av aktiekapitalet. Därest bolaget övertoge skyldigheten att utbetala redan
nu utgående pensioner kunde enligt vad utredningsmannen vidare framhållit
jämväl det kapitaliserade värdet av denna skyldighet omkring
1,480,000 kronor minska aktiekapitalets storlek. Bland andra engångsutgifter
som det nya bolaget har att taga hänsyn till har utredningsmannen
påpekat lagfartsstämplar och aktiestämpel. Lagfartsstämpeln för alternativ
I bleve cirka 175,000 kronor och för alternativ II cirka 170,000 kronor.
Lagfartsstämpeln kunde enligt utredningsmannens mening bliva lägre, därest
ifrågavarande egendom i tillskottshandlingen icke åsattes högre värde
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
19
än som svarade mot det belopp, för vilket den som tillsköte egendomen
själv förvärvat densamma. I senare fallet utginge lagfartsstämpeln med
allenast 1 procent, vilket skulle göra för alternativ I cirka 86,000 kronor och
för alternativ II cirka 82,000 kronor. Aktiestämpeln skulle enligt utredningen,
under förutsättning att aktiekapitalet bleve ungefärligen det i utredningen
under respektive alternativ med utgångspunkt från bokslutet per
31/i2 1938 angivna, bliva för alternativ I omkring 180,000 kronor och för
alternativ II i runt tal 179,000 kronor. Örn gottgörelsen för pensionsåtagandet
minskade aktiekapitalet med cirka 7,500,000 kronor bleve aktiestämpeln
för alternativ 1 cirka 105,000 kronor och för alternativ II cirka
103,000 kronor. Uppginge denna minskning till cirka 9,00C,000 kronor bleve
aktiestämpeln för alternativ I 90,000 kronor och för alternativ II 89,000
kronor. Utredningsmannen har därjämte framhållit att cirka 5,000 kronor
torde böra beräknas för avstyckningskostnader. Enligt utredningsmannens
mening borde aktiekapitalet ökas med det belopp som behövdes för täckade
av ifrågavarande engångskostnader.
I fråga om sättet för kapitalbehovets täckande har utredningsmannen
anfört i huvudsak följande.
Följande kapitalbehov skall kontant täckas, nämligen rörelsekapitalet
samt de förut upptagna engångskostnaderna vid bolagets bildande, vilka
skulle öka aktiekapitalet och kontant inbetalas. Enär vid frågans behandling
i riksdagen någon definitiv utredning om storleken av dessa belopp icke
kan föreligga, föreslås att, därest proposition i anledning av utredningen
framlägges för riksdagen med förslag om bolagets bildande, approximativa
förhandsberäkningar av berörda kapitalbehov göres, samt att reservationsanslag
härför äskas, så tilltagna att de skäligen kunna anses räcka till. Vid
bolagets bildande skall sedan allenast så stor del av anslaget tagas i bruk,
som enligt då verkställda beräkningar erfordras. Vad beträffar rörelsekapitalet
må erinras, att detta icke kommer att innebära en utgift i egentlig
mening för staten, eftersom rörelsekapitalet för domänverkets industrirörelse
nu tillhandaliålles av domänstyrelsen. Det borde måhända ifrågasättas,
om icke rörelsekapitalbehovet kunde täckas genom kredit, eventuellt
lämnad av domänstyrelsen från under domänstyrelsens förvaltning stående
fonder, upp till det belopp, som vid bolagets tillblivande fixeras på sätt i
utredningen förutsatts. Bolaget behöver ju nämligen icke hela året anlita
rörelsekapitalet i dess fulla utsträckning. Vad beträffar engångsutgifterna
erinras, att såväl lagfartsslämpel som aktiestämpel, alltså allra största delen
av nämnda utgift, återgå till statskassan.
Rörande själva bolagsbildningen har utredningsmannen föreslagit, att generaldirektören
för domänstyrelsen ulsåge fyra personer, som jämte domänstyrelsen
undertecknade en stiftelseurkund för bolaget. 1 stiftelseurkunden
skulle intagas förbehåll för domänstyrelsen att som likvid för de av domänstyrelsen
tecknade aktierna få tillskjuta avsedda fastigheter och anläggningar
m. m. Å den därefter utfärdade teckningslistan skulle styrelsen teckna alla
aktierna utom de fyra, som till ett antal av en vardera tecknades av de övriga
stiftarna. Utredningsmannen har föreslagit, all bolaget måtte benämnas
Kungl. Domänstyrelsens Industri Aktiebolag.
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
Såsom framgår av vad förut anförts har utredningsmannen förordat, att
bolaget måtte omfatta samtliga domänverkets större industrianläggningar.
Skälen härför har utredningsmannen sammanfattat i följande punkter.
En rationell klyvning äger rum mellan den skogsindustriella rörelsen och
domänverkets övriga rörelse. Samtliga större anläggningar avsätta sina produkter,
som tillverkas efter enhetliga principer, på den större ut- och inländska
marknaden och arbeta till största delen på export. Skulle alternativ
II väljas uppnås icke denna rationella uppklyvning utan ett antal verk,
som till sin såväl storleksordning som produktion utgöra en integrerande
del av domänverkets skogsindustriella rörelse, skulle kvarstå under domänstyrelsen
och därigenom nödvändiggöra tyngre och därför också dyrbarare
dubbelorganisation.
Den nuvarande enhetligheten i förvaltningstekniskt och produktionshänseende
bibehålies.
Frågan örn sättet för anställningen samt erhållande av pension för samtliga
i domänverkets skogsindustriella rörelse anställda löses i ett sammanhang.
Skulle alternativ II väljas måste pensionsfrågan och antagligen även
anställningsfrågan lösas efter särskilda linjer för de i domänstyrelsens tjänst
kvarblivande.
Ur kostnadssynpunkt beträffande centralförvaltningen erhålles genom alternativ
I den gynnsammaste lösningen.
De fördelar, som man genom aktiebolagsformen vill vinna, tillföres i alternativ
I hela domänverkets skogsindustriella rörelse, medan om alternativ
II väljes en viss del av denna rörelse fortfarande undantages härifrån.
Bolagets administration.
Såsom framgår av vad tidigare anförts har utredningsmannen ansett, att
bolagets administration bör helt skiljas från domänstyrelsens övriga förvaltning.
Utredningsmannen har emellertid uppgjort vissa beräkningar rörande
kostnaderna för andra alternativ för administrationens ordnande nämligen
för det fall att den centrala administrationen handhaves av domänstyrelsen.
Kostnadsberäkningar ha även gjorts för det fall att bolaget endast
omfattar de under grupp I upptagna anläggningarna.
Förvaltningskostnaderna enligt 1938 års bokslut ha beräknats på följande
sätt.
För huvudförvaltningen inom domänstyrelsen
» Karlsborgs lokalförvaltning..............
» Sandviks, Båtskärsnäs och Löfholmens lokalförvaltning
......................
» Skinnskattebergs lokalförvaltning........
» Klotens »
» Grönbo »
» Saxvikens »
» Vikarbyns »
» Horndals »
» Grönsinka »
> Bjurfors »
» Valåsens »
.............. kronor 230,120
kronor 92,870
» 120,740
» 24,650
» 3,200
» 4,205
» 4,650
» 5,180
» 14,160
3» 6,080
» 9,490
» 14,220
Kungl. Maj.ts proposition nr 68.
21
För Kungsskogens lokalförvaltning
» Granviks »
» Sjöbacka »
> Karlsby »
» Grankullavikens »
kronor 3,245
» 7,830
» 8,455
» 8,240
* 11.960 kronor 339,175
Nuvarande kostnad summa kronor 569,295.
Kostnaderna för administrationen vid tillämpning av det av utredningsmannen
förordade förslaget framgår av följande uppställning.
Centralförvaltning enl. specifikation .................... kronor 198,000
Lokalförvaltningarna enl. specifikation........... » 303,760
Summa kronor 501,760.
Domänstyrelsens försäljningsbyrå reorganiserad sedan industriförvaltningen
för samtliga industrier ombildats till
bolag ............................................ » 54,000
Inom domänstyrelsens övriga byråer medför bolagsbildningen
ingen personalminskning ............. »_—
Summa kronor 555,760.
Kostnaderna vid bibehållande av gemensam förvaltning med domänstyrelsen
skulle bliva 638,880 kronor. Administrationskostnaderna, därest bolaget
endast omfattade anläggningarna under grupp I, ha beräknats för motsvarande
fall till 575,320 respektive 655,140 kronor.
Utredningsmannen har såsom skäl för sin ståndpunkt att förorda att
bolaget finge en självständig administration anfört bland annat:
Genom att bolaget erhåller egen förvaltning undvikes, att en betungande
och dyrbar dubbelorganisation uppkommer såväl beträffande den ekonomiska
som den tekniska ledningen av industrien. Det är ur alla synpunkter
mest rationellt, att hela industrirörelsen som sådan ifråga om den ekonomisk-tekniska
administrationen, försäljningar, befruktningar, inköp etc. helt
avskiljes i form av en särskild förvaltning i bolagsform, varigenom även den
fördelen skulle vinnas, att frågan om tjänstemännens anställningsform och
pensionsförhållanden kunde tillfredsställande lösas. Härigenom skulle domänstyrelsens
nuvarande försäljnings- och industribyrå i fortsättningen kunna
inskränkas till de försäljningar, som avse det egentliga skogsbruket.
Även inom de nu av industrirörelsen berörda revirförvaltningarna skulle en
liknande uppklyvning mellan industri- och skogsförvaltning ske och därigenom
viss förenkling i dessa revirförvaltningar kunna göras samtidigt som
bättre enhetlighet inom industrirörelsen skulle uppnås.
I de fall då personal med fördel kan utnyttjas såväl i domänverkets som
i bolagets tjänst, bör likväl möjlighet till avtal härom finnas med fördelning
av avlönings- och pensionskostnaderna mellan parterna.
I detta sammanhang bör till förebyggande av missförstånd påpekas, att
det nya bolagets centralförvaltningsorganisation lämpligen torde böra så
bildas, att den nu å domänverkets försäljningsbyrå anställda personal, som
sysslar med hithörande frågor, av det nya bolaget övertages i den mån så
lämpligen kan ske. Härigenom vinnes också att kontinuiteten i centralförvaltning
och driftsledning bibehålies.
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
Pensioneringen av bolagets arbetare och tjänstemän.
Utredningsmannen har vid sin utredning utgått från att det ifrågasatta
bolaget skulle övertaga statens pensionsskyldighet beträffande anställda arbetare
liksom även sörja för tillfredsställande pensionering av i bolagets
tjänst varande förmän och tjänstemän. Utredningsmannen har förutsatt
att de pensionsberättigade skola bidraga till sin pensionering med vissa belopp.
I fråga örn arbetarna har utredningsmannen såsom förut nämnts
uttalat, att dessa borde erhålla samma pensionsförmåner som domänverkets
arbetare. Beträffande den övriga personalen har utredningsmannen förordat,
att några närmare direktiv ej böra lämnas bolaget.
Den pensionsskyldighet, som bolaget skulle ikläda sig, har utredningsmannen
ansett omfatta två huvudgrupper, dels en grupp avseende
i tjänst varande personal den 1 januari 1940, vilken dag antagits vara
den dag bolaget träder i verksamhet, dels ock en grupp avseende personal,
som efter nämnda dag antages i bolagets tjänst. Inom förstberörda
personalgrupp har i utredningen gjorts särskillnad mellan pensionsförpliktelse
avseende tiden före 1940 och förpliktelse avseende tiden från och med
1940. Kapitaliserade värdet den 1 januari 1940 efter 3 procent räntefot av den
del av pensionerna, som belöper på tiden före 1940, utgör enligt utredningen
7,574,000 kronor. Det kapitaliserade värdet av pensionerna för tiden från
och med 1940 i fråga om personal, som fanns anställd den 1 januari 1940,
beräknas utgöra 10,380,000 kronor; härifrån bör emellertid enligt utredningsmannens
beräkningar avgå de belopp, som pensionstagarna under sina
tjänstår från och med 1940 inbetala och som beräknats utgöra 2,148,000
kronor. Bolagets verkliga belastning skulle alltså bli omkring 8,230,000 kronor.
Utredningsmannen har framhållit, att beloppet 7,574,000 kronor avser
tjänstår som helt falla utom det ifrågasatta bolagets verksamhet och därför
bör, därest det nya bolaget ålägges att verkställa dessa utbetalningar, till
fullo ersättas bolaget.
Den pensionsskyldighet, som avser den 1 januari 1940 anställd personal
och som hänför sig till tiden före nämnda år, skulle enligt utredningsmannens
mening kunna fullgöras på ettdera av följande två sätt:
Enligt det ena (alternativ A) ålägges det nya bolaget att fullgöra utbetalningarna,
vilka i så fall, eftersom de till hela sitt belopp avse tjänstår före
det nya bolagets tillblivelse, helt böra särskilt ersättas det nya bolaget, förslagsvis
i form av nedsättning av överlåtelsevärdet å anläggningar och lager.
Dessas överlåtelsevärde skall i så fall minskas med 7,574,000 kronor. En
variant av alternativet är att från nämnda belopp avdrag skulle kunna tänkas
ske med värdet av den uppskjutna livränta och den familjepension, som
arbetarna och deras efterlevande i enlighet med bestämmelserna i pensionsreglementena
bleve tillförsäkrade i domänverket efter sin övergång från statens
tjänst till bolagets; denna lösning skulle kunna genomföras under förutsättning
att domänverket vid varje inträffande pensionsfall inom ifrågavarande
personalgrupp utbetalade berörda uppskjutna livränta respektive familjepension
och bolaget allenast övertoge resten av förpliktelsen. Då
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
23
värdet av de uppskjutna livräntorna etc. av nämnda kategori i utredningen
uppskattats till 3,000,000 kronor bleve statens åliggande till bolaget minskat
till omkring 4,575,000 kronor. Med detta belopp skulle överlåtelsevärdet i
så fall nedsättas. 1 händelse denna metod tillämpas bör måhända sedermera
noggrannare beräkningar verkställas angående storleken av pensionsåligganden
för tiden före 1940.
Emellertid kan denna likvid även ske på det sättet (alternativ B) att någon
engångsinbetalning icke äger rum, utan att staten allt eftersom de enskilda
pensionsfallen inträffa (arbetarna A, B och C etc. ingå i pensionsåldern)
uträknar huru stor del av den till varje pensionstagare utgående pensionen,
som av staten skall erläggas avseende tiden till den 1 januari 1940, och
därefter, så länge pensionstagaren lever, utbetalar ifrågavarande andel, antingen
direkt till pensionstagaren eller till bolaget, som då utbetalar hela pensionen
till arbetaren. Detta sistnämnda sätt att lösa frågan torde möjligen
för staten medföra mera expeditionsmässigt arbete men å andra sidan giva
möjlighet till åtskilliga besparingar i det att en del av de arbetare, som den
1 januari 1940 äro i tjänst vid domänverkets industrier på grund av förtidsavgång
ej bliva berättigade till hela sina invänta pensioner. Dessa besparingar
bliva likvisst av blott formell natur, eftersom ju staten skulle äga aktierna
i det tänkta bolaget, vilket ju måste göra dessa besparingar om exempelvis
det första alternativet tillämpas.
Utredningsmannen har även ifrågasatt, att bolaget skulle övertaga kostnaderna
för pensioneringen av den personal som varit i tjänst hos domänverkets
industriella rörelse och redan vore pensionerad. Kostnaderna härför lia
beräknats till omkring 1,480,000 kronor. Utredningsmannen har framhållit.
ali det måhända kan anses riktigt, att det nya bolaget ålägges att, bland annat
därför att industrirörelsens vinstbalans skulle gottskrivas bolaget, järnvä!
fullgöra nu nämnda pensionsutbetalningar. Det kunde ifrågasättas örn
icke bolaget borde kompenseras för den merutgift, som härvid uppkomme
för bolaget, genom att överlåtelsesumman för anläggningarna minskades,
förutom med förut omförmälda 7,574,000 kronor, jämväl med det kapitaliserade
värdet av nu omtalade förpliktelse, alltså cirka 1,480,000 kronor.
Utredningsmannen har såsom förut omnämnts ansett, att pensionsskyldigbeten
avseende tiden från och med 1940 i fråga om såväl då anställd som
nyanställd personal bör mötas med årliga avsättningar till pensionsfond. Den
summa, som för sådant ändamål årligen av bolaget skulle behöva avsättas,
har av utredningsmannen beräknats år 1940 utgöra cirka 580,000 kronor,
varefter summan successivt sjunker för att omkring 1980 beräknas lia nedgått
till cirka 500,000 kronor örn året. Under de första åren efter 1940 skulle
enligt vad utredningsmannen uttalat på en sådan avsättning årligen uppstå
överskott över de då ännu icke så stora pensionsutgifterna, möjliggörande en
fondbildning, vars avkastning sedermera, när pensionsutgifterna vuxit till sin
fulla storlek, tillsammans med den årliga avsättningen .skulle räcka till att
läcka de årliga pensionsutgifterna.
Utredningsmannen bar framhållit, alt därest pensioneringen ej skulle ordnas
genom avsättningar utan man skulle vänta med att från bolagets sida
disponera tillgångar till vinst för pensionsändamål till dess de verkliga pen
-
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
sionsfallen inträffa, man i en framtid t. ex. omkring 1980 skulle komma i en
såvitt man nu kan bedöma för bolagets ekonomi hart när ohållbar situation,
nämligen att årligen vara skyldig att utbetala cirka 1,500,000 kronor utan
att ha avkastningen på någon pensionsfond att lita till för att möta denna
utbetalning.
Rörande fondbildning och övriga frågor av mera teknisk natur har utredningsmannen
anfört bland annat:
Skola i överensstämmelse med stadgandena i de statliga pensionsreglementena
de anställda erlägga pensionsavgifter även efter bolagsbildningen, vilket
torde böra förutsättas, bör åtminstone den del av pensionerna, som härrör
ur dessa avgifter, tryggas genom försäkring, då anställningshavarna med
fog kunna kräva särskilt skydd för sina bidrag till pensioneringen. Vid valet
mellan försäkringens ordnande genom APK eller genom en egen pensionskassa
synes man med hänsyn till den stora personal försäkringen skall omfatta
böra förorda inrättandet av en särskild pensionskassa för bolagets personal.
Möjligen kunde den modifikationen vidtagas, att de anställdas avgifter
finge helt betraktas som erlagda för ålderspensionering och att bolaget i
motsvarande mån ökade sina bidrag till familjepensioneringen. I så fall kunde
personalens avgifter lämpligen inbetalas till pensionsstyrelsens frivilliga
försäkring för erhållande av ålderspension (utan villkor om avgiftsåterbetalning
vid dödsfall), och någon pensionskassa behövde då ej upprättas. Den
pension, som skulle kunna erhållas för de anställdas avgifter, torde alltid bliva
betydligt mindre än den ålderspension, som vederbörande skulle få enligt
respektive tjänstepensionsreglementes bestämmelser.
Bolagets eget årliga bidrag till pensioneringen kunde lämpligen inbetalas
till en för ändamålet bildad pensionsstiftelse. Fördelen för bolaget härmed
vore, att dess för pensioneringen avsatta medel då lättare kunde få disponeras
i bolagets rörelse. Avkastningen på de till pensionsstiftelsen överförda beloppen
skulle användas dels till familjepensionerna och dels till utfyllande
av tjänstepensionerna.
Ur praktisk synpunkt torde ett dylikt förfaringssätt vara fördelaktigt till
följd av sin enkelhet. Några vidlyftigare försäkringstekniska utredningar rörande
pensionsstiftelsens ställning skulle troligen ej ofta erfordras. Möjligt
är dock, att man för ordnandet av pensioneringen enligt dessa riktlinjer finge
vidtaga en del smärre ändringar av pensionsbestämmelserna för åstadkommande
av viss förenkling av dessa.
Bolaget bör äga att från fall till fall förlänga nu stipulerad pensionsålder
såväl för tjänstemän som för arbetare samt att vidtaga de ändringar i övrigt
i pensionsfrågor, som i varje särskilt fall kan överenskommas mellan parterna.
Sammanfattningsvis har utredningsmannen rörande förslagen i pensionsfrågan
uttalat:
Beträffande arbetarnas pensioner torde icke någon annan lösning vara
genomförbar, än att det ifrågasatta bolaget övertager den pensionsskyldighet,
domänstyrelsen redan har gentemot i domänstyrelsens skogsindustri anställda
arbetare, ehuruväl detta kommer att innebära en avsevärd ekonomisk
belastning för bolaget, avsevärt större än vad enskilda företag i samma bransch
ansett sig kunna åtaga sig.
Beträffande förmän och tjänstemän, som icke nu hava någon ordnad pensionsrätt,
bör åt det ifrågasatta bolaget uppdragas att ordna deras pensione
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 68.
25
ring. Det torde därvid icke vara lämpligt att på förhand begränsa bolagets
rörelsefrihet genom att giva direktiv om huru stora pensionerna för de särskilda
tjänsterna böra vara. Detta hör ordnas genom överenskommelse mellan
bolaget och förmän respektive tjänstemän sedan bolaget bildats.
I fråga om avsättning av det för pensionering nödiga kapitalet, placering,
fondbildning etc. bör likaledes överlåtas åt det ifrågasatta bolaget att fatta
beslut med beaktande av de möjligheter i detta avseende för vilka här redogjorts.
Att redan nu giva bolaget bindande direktiv i dessa avseenden torde icke
få anses praktiskt välbetänkt.
För den belastning, som bolagets övertagande av domänstyrelsens pensionsskyldighet
mot redan av domänstyrelsen pensionerad eller anställd och
i tjänst varande personal innebär, bör bolaget erhålla viss kompensation
genom att överlåtelsevärdet på fastigheter och anläggningar minskas med det
kapitaliserade värdet av den av bolaget övertagna pensionsskyldigheten i den
män den avser tjänstår före bolagets tillkomst. För den skull bör den som
bildar bolaget erhålla i uppdrag att med tillämpning av de principer, som i
utredningen angivits, och med utgångspunkt bl. a. från domänverkets bokslut
på tillträdesdagen låta beräkna storleken av dessa belopp.
Jag torde i detta sammanhang få omnämna, att framställningar inkommit
från domänstyrelsen och viss vid dess industriella rörelse antälld personal
ävensom från Sveriges arbetsledareförbund med anhållan om ordnandet av
pensionsfrågan för tjänstemän och förmän vid domänverkets industriföretag.
Bolagets råvaruförsörjning och prissättningen å råvaran.
Utredningsmannen har rörande den nuvarande råvaruförsörjningen av
domänverkets industriella anläggningar uppgivit:
De ifrågavarande anläggningarna ha tillkommit huvudsakligen för att förädla
timmer från statens skogsinnehav inom berörda trakter och äro sålunda
beroende på råvarutillförseln från dessa skogar. På de trakter, där denna
råvarutillförsel ej är tillfyllest för ett ekonomiskt bedrivande av rörelsen, såsom
i vissa trakter inom Bergslagen samt även i mindre omfattning mom
Norrbotten, har råvara i form av rundvirke även inköpts från intilliggande
enskilda skogsägare. Därjämte har årligen från enskilda sågverk inköpts
vissa kvantiteter sågade varor i och för hyvling eller annan förädling. Inköpspriserna
för dylikt rundvirke eller sagade varor utgöra självfallet den
öppna marknadens. Med tillämpning av hittills följda principer för råvarornas
fördelning torde råvarubehovet för dessa anläggningar kunna betraktas
såsom säkrat.
Likaledes har beträffande rundvirket från domänverkets egna skogar den
linjen följts, att de årliga överlåtelsepriserna mellan skogen och domänverkets
industrier anslutit sig till den öppna marknadens priser, d. v. s. de priser,
som, vid tiden för de årliga höstutbuden från statsskogarna, inom närmast liggande
eller närmast jämförbar trakt betalas i den öppna marknaden vid köp
av representativa partier rundvirke från statsskogarna. Härigenom bär den
enskilda industriens eller virkeshandelns prissättning av köpvirke från närmast
liggande statsskogar fått vara utslagsgivande för överlåtelsepriserna även
till den egna industrien, som sålunda fått bära den risk för prisfluktuationer,
som med den långa omloppstiden mellan råvaruinköp och utskeppning, innefattande
bl. a. avverkning, flottning, förädling och försäljning, i regel ett till
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
två år, är utmärkande för skogsindustrien i vårt land. Denna långa omloppstid
medför nämligen att vid fallande konjunkturer skogsindustrien, som inköpt
sin råvara vid ett visst prisläge, kan bli, när denna efter ett till två år är
färdig för försäljning, nödsakad sälja den vid betydligt sämre prisläge,
yilket ofta innebär, att det pris, som kan ernås för den försålda varan vid
nedåtgående konjunkturer, icke täcker inköpspriset på råvaran plus nedlagda
kostnader. Därmed följer förluster, vilka förbruka kapital, som sedan
kan återvinnas vid stigande konjunkturer då vinstmarginal uppstår — om
icke förlusterna, genom att den sjunkande konjunkturen varat en följd
av år, successivt blivit så stora, att företaget icke av tillgängliga medel kan
täcka dem utan nödgas upphöra.
Beträffande de framtida förhållandena i fråga örn prissättningen vid köp
av råvaror tor bolaget har såsom tidigare berörts utredningsmannen framlagt
två alternativa förslag. Enligt det ena, vilket utredningsmannen förordat,
skulle priserna på sätt förut omnämnts fixeras i skälig relation till det i öppna
marknaden rådande prisläget under det att enligt det andra alternativet
priserna skulle bestämmas i slutet av leveransåret och sättas i viss relation till
industriens för samma års utlastning i verkligheten uppnådda medelpris vid
försäljning av den färdiga varan. Utredningsmannen har rörande alternativens
olika företräden anfört i huvudsak följande.
Genom den direkta anknytning av råvarukostnaden till samma års verkliga
medelpris för den färdiga produkten som det senare alternativet innebär skulle
skogsbruket erhålla den anpart skogsindustrien årligen förmår avkasta efter
avdrag av förädlingskostnaden samt skälig marginal för avskrivning och förräntning
av anläggningar och driftskapital. Genom ett dylikt förfaringssätt
uppnås för övrigt dels att råvarupriset direkt anpassas efter råvarans medelkubik
och dels att man automatiskt når fram till den prissättning av rundvirket
efter dess verkliga kvalitet, som man, i trots av de mångåriga tvisterna
mellan skogsägare och köparen-industrien, alltjämt icke lyckats tillfredsställande
lösa genom intumningsförfarandet i skogen.
Genom att följa det förstberörda alternativet för prissättning av råvaran
vinner man dels överensstämmelse i stort sett med de former och den prissättning
som den enskilda träindustrien följer till den del den är hänvisad alt
täcka sitt råvarubehov genom inköp, dels en anknytning till samma prissättning
för råvaran, som hittills inom domänverket följts, varför densamma vid
tillämpningen ställer sig enklare än det sistnämnda alternativet, och dels att
de årliga resultaten av domänstyrelsens industridrift för sig och skogsdrift för
sig bli betydligt lättare att hålla strängt åtskilda än i andra alternativet, där ju
någon självständig prissättning av råvaran i anslutning till årliga marknadspriset
dära vid den tidpunkt detsamma utformas i öppna marknaden icke
skulle komma att äga rum.
Genom att följa sistnämnda alternativ åter skulle man ur koncernsynpunkt,
d. v. s. synpunkten att domänstyrelsen är ägare till bolaget, vinna, att
bolaget ej betungas med förluster på råvaruinköp, som motvägas av motsvarande
vinst inom koncernens andra del, som utgöres av domänverket självt
som rå varuförsäljare. Bolagets stabilitet torde i detta alternativ bliva bättre
än i det första alternativet, som under vissa konjunkturförhållanden måste
tänkas binda åtskilligt kapital.
Vad angår valet mellan berörda alternativ får jag förorda det först omnämnda
råvaruförsörjningsalternativet, som på förut angivna skäl synes erbjuda
större fördelar än det senare.
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
27
Yttranden.
Det föreliggande förslaget har tillstyrkts av domänstyrelsen med vissa jämkningar
under det att statskontoret och statens pensionsanstalt ställt sig avvisande
till detsamma. Inom domänstyrelsen har byråchefen Wahlestedt anfört
skiljaktig mening och avstyrkt förslaget.
Domänstyrelsen har i sitt yttrande anfört i huvudsak följande.
Av de olika alternativen för bolagets omfattning ansluter sig domänstyrelsen
till det, enligt vilket samtliga anläggningar, angivna under grupperna
I och II, skulle ingå i det föreslagna bolaget.
Ehuru de för denna anordning angivna kostnaderna synas styrelsen vara
alltför lågt beräknade, jämförda med de kostnader, som beräknats för övriga
angivna organisationsformer, anser styrelsen dock denna bolagsform,
även om den icke såsom beräknats skulle bliva billigast, vara att framför
de övriga förorda.
Styrelsen ansluter sig till vad som anförts angående beräkningsgrunder tor
anläggningarnas övertagande av bolaget, innebärande att bolaget övertager
anläggningarna till exakt de belopp, som desamma i verkligheten kostat domänverket
med avdrag för den avskrivning, som vid bokslutens uppgörande
skett, ävensom för förefintlig vinstbalans.
Jämväl biträder styrelsen förslaget angående beräkningsgrunder för övertagandet
av lager av råvaror, färdiga produkter och förbrukningsartiklar.
Däremot kan styrelsen icke fullt ansluta sig till förslaget i vad det avser
ordnandet av det tillämnade bolagets kapitalbehov. Styrelsen föreslår, att erforderligt
kapital anskaffas på följande sätt.
1. Aktiekapitalet sättes (avrundat) lika med anläggningarnas bokforda
värde (enligt 1938 års böcker 7,056,886 kronor, men i sinom tid fastställt enligt
blivande bokslut för 1940).
2. För lagerhållningen överflyttas den räntefria kredit å 7,500,000 kronor,
som domänverket erhöll 1939 vid av statsmakterna beslutad uppskrivning av
lagervärdena, vilken kredit, efter ett blivande överlåtande av industrien, icke
torde komma att för domänverket bliva behövlig, i varje fall icke för detta
ändamål.
3. Till rörelsekapitalet erfordras därutöver enligt utredningsmannens beräkningar,
med 1938 års bokslut som grund, 10,479,982 kronor eller i runt
tal 10 1/2 miljoner kronor. För denna förlagskredit förordar styrelsen förslaget
att särskilda statsmedel anvisas.
Förslaget om aktiekapitalets ökning med kostnader för stämplar, styckningskostnader
etc. avstyrkes. likaledes förslagen i vad de avse bolagets befrielse
från erläggande av skatter före tillträdet. Ett dylikt tillvägagångssätt
skulle förrycka den grundläggande principen, att bolaget skall övertaga domänverkets
anläggningar till självkostnader och utgöra en fortsättning på
domänverkets rörelse.
Till vad som anförts därom att rörelsekapitalet skulle kunna täckas genom
kredit, lämnad av domänstyrelsen från under dess förvaltning stående fonder,
vill styrelsen erinra, att dessa fonder äro avsedda att användas för vissa
andra ändamål. Dessa fonder erfordras oundgängligen för bestridande av
de kostnader, som enligt under de senare åren verkställda ^särskilda undersökningar
uppkomma för försättande av kronoparkerna, sa snart ske kan,
i fullgott stånd i fråga örn virkesförråd och avkastning.
Särskild kredit synes därför böra av statsmedel anvisas.
Vad utredningsmannen anför och föreslår angående kompensation till det
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
nya bolaget för domänverkets pensionsskyldighet gentemot anställd personal,
anser styrelsen icke böra vinna beaktande i annan mån än att, såsom
styrelsen förut föreslagit, bolaget får övertaga en räntefri kredit å 7.5 miljoner
kronor, vilken för närvarande ingår i domänverkets kapital.
Detta belopp utgör nära nog exakt det kapitaliserade värdet av nuvarande
pensionsåtaganden. I detta sammanhang vill styrelsen som sin mening framhålla,
att alla kostnader för pensionering eller understöd av personal och
tjänstemän, som äro eller tidigare varit vid ifrågavarande industrier anställda,
böra bestridas av bolaget för att en verklig bild skall erhållas av denna
statens industriella rörelse.
Byråchefen Wahlestedt har såsom skäl för sin skiljaktiga mening gjort
följande uttalande.
Utredningsmannen har förordat bolagsformen. Som huvudsakligt skäl
härför anför han, att ledningen inom förädlings- och försäljningsorganisationen
mäste fatta snabba beslut och taga vissa risker och icke lämpligen
vara bunden av de i dessa hänseenden betydligt snävare gränser, som gälla
för de statsanställda i form av instruktioner eller eljest. Häremot får jag
framhålla som min uppfattning, att de bestämmelser, som nu gälla för styrelsens
förädlings- och försäljningsorganisation, icke med fog kunna sägas
utgöra något hinder i berörda hänseende. Att bestämmelser dock finnas, som
söka förebygga att alltför stora risker tagas utan allsidigt övervägande, innebär
en berättigad försiktighet med hänsyn till det betydande statskapital,
som står på spel.
Dessutom ma framhallas, att olikheterna i arbets- och anställningsförhållanden
inom statsföretagen och de enskilda företagen icke äro så stora som
i utredningen göres gällande. Betydelsefulla uppslag ha undan för undan
tillgodogjorts å ömse håll och privatföretagen ha på grund av lagföreskrifter
eller eljest i åtskilliga hänseenden kommit att intaga likartad ställning med
statsföretagen. Så t. ex. beträffande lagstadgad arbetstid och semester, indexberäknade
löner etc. Härav synes det mig framgå, att genomförandet av
bolagsformen numera i mångt och mycket saknar den betydelse, som den
tidigare kunde anses ha.
Erforderliga reformer inom styrelsens förädlings- och försäljningsorganisation
torde kunna vidtagas utan genomförandet av den av utredningsmannen
föreslagna bolagsbildningen, vilken i åtskilliga fall skulle medföra betydelsefulla
olägenheter.
Statskontoret har såsom en allmän motivering till sitt avstyrkande
anfört i huvudsak följande.
A ad beträffar själva sakfrågan — den skogsindustriella verksamhetens bedrivande
i aktiebolagsform eller i domänverkets egen regi — vill statskontoret
erinra, att ämbetsverket i utlåtande den 16 september 1938 i anledning
av en av utredningsmannen da verkställd utredning rörande förevarande
spörsmål givit uttryck åt den uppfattningen, att den av domänstyrelsen bedrivna
industriella rörelsen borde sammanhållas på en hand. Ur flera synpunkter
funne statskontoret skäl tala för ett närmare övervägande, om icke
berörda verksamhet borde helt skiljas från styrelsens förvaltning och anförtros
ett särskilt för ändamalet inrättat organ. Därest detta organ funnes
böra erhålla formen av aktiebolag, syntes detsamma lämpligen böra sortera
direkt under Kungl. Maj :t. Ämbetsverket funne sig dock icke kunna enbart
pa grundval av den då föreliggande utredningen taga slutlig ståndpunkt till
denna fråga. Vad som särskilt medverkade till statskontorets ställningsta
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 68-
29
gande härutinnan var den tvekan, ämbetsverket hyste gentemot de av utredningsmannen
uppdragna riktlinjerna för pensionsfrågans lösning. Därest de
i utredningen förordade pensioneringsgrunderna skulle bliva gällande för arbetarpersonalcn
i det tilltänkta bolaget, skulle detta nämligen enligt statskontorets
mening innebära en merbclastning för företagets omkostnadskonto,
vartill enskilda konkurrerande företag inom branschen saknade motsvarighet.
Jämväl de föreslagna grunderna för överlåtelsen av de industriella anläggningarna
på ett särskilt bolag vore av den beskaffenhet, att de icke syntes
kunna oförändrade godtagas. Innan organisationsfrågan företoges till
definitivt avgörande borde fördenskull ytterligare utredning komma till stånd.
Vid den granskning, statskontoret underkastat det nu föreliggande förslaget,
har ämbetsverket kunnat konstatera, att vissa av de av statskontoret
påtalade bristerna i den tidigare utredningen alltjämt äro för handen. Statskontoret
har vidare kommit till den uppfattningen, att utredningsmannens
argumentering för den ifrågasatta överflyttningen å ett aktiebolag av den
av domänstyrelsen drivna träindustriella rörelsen icke är övertygande.
Ett av de förnämsta av utredningsmannen anförda skälen för den föreslagna
omorganisationen skulle — såvitt statskontoret kan finna — vara
att ledningen och driften av den träindustriella rörelsen skulle lättare kunna
anpassa sig efter den allmänna utvecklingen, om den handhades av ett aktiebolag
med dess friare arbetsformer än örn den vore hänvisad till den tyngre,
mera ämbetsmannamässiga och genom reglementen bundna gestaltning, som
vore förenad med drift i direkt statlig regi. Häremot torde till en början
kunna framhållas, att den inom domänverkets industri- och försäljningsverksamhet
sysselsatta personalen redan nu i mycket stor utsträckning är
anställd under väsentligen smidigare former än de, som gälla för verkets
övriga personal eller för tjänstemän inom statsförvaltningen i allmänhet.
Domänstyrelsen har ock i utlåtande den 19 februari 1936 över en av utredningsmannen
verkställd undersökning angående Kalix träindustriaktieholag
och därmed sammanhängande förhållanden betonat, att styrelsen hade all
nödig frihet att i sin dåvarande organisationsform driva ifrågavarande rörelse
lika effektivt som genom ett aktiebolag och fördenskull avstyrkt en vid
detta tillfälle föreslagen aktiebolagsbildning. För övrigt har utredningsmannen
själv framhållit vissa skäl, som talade för ett bibehållande av den nuvarande
ordningen för den industriella rörelsens bedrivande, hl. a. den omständigheten,
att samma möjligheter att klart överblicka träindustriens ställning
och rörelsens resultat, som skulle vinnas genom den för aktiebolag föreskrivna
bokföringsformen, lika väl skulle kunna ernås genom domänverkets
egen bokföring, sedan densamma numera i viss utsträckning omlagts.
Utredningsmannen har erinrat, att inom andra områden för statsförvaltningen
aktiebolagsformen kommit till användning och där visat sig ändamålsenlig
samt att de skäl, som legat till grund för inrättandet av dessa bolag,
med ökad styrka gjorde sig gällande ifråga örn domänverkets industriella
verksamhet. Statskontoret kan för sin del icke biträda utredningsmannens
uppfattning på denna punkt. Redan den omständigheten, att vissa av de av
utredningsmannen angivna företagen hava karaktären av monopol, talar mot
hållbarheten av den av utredningsmannen gjorda jämförelsen. Nämnda bolag
hava dessutom det gemensamt, att de uteslutande tillgodose inhemska
behov. Det för domänverkets nu ifrågavarande verksamhet utmärkande är
däremot, att densamma måste i konkurrens med in- och utländska företag
inom samma område bedriva fabrikation och försäljning, huvudsakligen
avsedd för utländsk marknad. Med de i nuvarande läge beskurna möjligheterna
till export skulle näppeligen någon större ekonomisk vinst vid försäljning
av förädlade skogsprodukter kunna vinnas enbart därigenom, att drif
-
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
ten av de statliga anläggningarna överflyttades å ett särskilt för ändamålet
inrättat bolag från domänstyrelsen, vilken, såsom tidigare antytts, redan nu
är organiserad på ett, såvilt synes tillfyllestgörande sätt.
En omständighet som i delta sammanhang icke bör förbises är ock att staten
i sin verksamhet på olika områden i väsentligt större utsträckning måste
taga tillbörlig hänsyn till det allmännas intressen än vad fallet är med enskilda
företag. De befogade krav på social anpassning, som sålunda ställas
på statliga organ, skulle svårare låta sig tillgodoses, därest den verksamhet,
varom här är fråga, överlätes på ett bolag.
Örn statskontoret alltså med hänsyn till vad sålunda anförts måste stiina
sig synnerligen tveksamt gentemot lämpligheten av den ifrågasatta omorganisationen,
ökas denna tveksamhet än ytterligare inför de ekonomiska konsekvenserna
av den föreslagna driftomläggningen.
Rörande kapitalbehovet för bolaget har statskontoret framhållit:
Det sammanlagda kapitalbehovet för det blivande bolaget har uppskattats
till 25,036,868 kronor, av vilket belopp 18,069,368 kronor skulle utgöra
aktiekapital, motsvarande det i nuvarande anläggningar och lager bundna
kapitalet, och återstoden, 6,967,500 kronor, skulle vara rörelsekapitalet, för
vars anskaffande särskilt anslag skulle anvisas å riksstaten. Härutöver skulle
erfordras medel för bestridande av vissa engångsutgifter såsom lagfartsstämpel,
aktiestämpel samt avstyckningskostnader. Då bolaget skulle övertaga
förpliktelserna för arbetares och tjänstemäns pensionering även till den del
dessa hade avseende å tiden före bolagets tillkomst, borde särskild gottgörelse
lämnas härför på det sättet, att överlåtelsevärdet å anläggningen och
lager (18,069,368 kronor), minskades med det kapitaliserade värdet av dessa
förpliktelser, vilka i runt tal uppskattats till 7,575,000 kronor. Storleken av
aktiekapitalet skulle i anslutning härtill minskas med samma belopp. Utredningsmannen
har även framlagt ett andra alternativ, enligt vilket sagda
gottgörelse begränsas till i runt tal 4,575,000 kronor. Härtill återkommer
statskontoret i det följande.
Enligt statskontorets mening giver den verkställda utredningen angående
bolagets kapitalbehov icke klart vid handen, huruvida det av utredningsmannen
beräknade rörelsekapitalet verkligen kommer att förslå. De vidsträckta
åtaganden i fråga örn pensionering av tjänstemän och arbetare, som
bolaget skulle ikläda sig, skulle, såsom ämbetsverket tidigare i annat sammanhang
framhållit, medföra att bolagets driftskonto redan vid starten
belastades med utgifter av en omfattning, som saknade motsvarighet hos
enskilda konkurrerande företag inom branschen. Några kalkyler för bedömandet
av det ekonomiska resultatet av bolagsverksamheten hava icke
meddelats. I detta hänseende har endast hänvisats till det ungefärliga värdet
av den nuvarande årsproduktionen. Statskontoret finner det långt ifrån
uteslutet, att utöver det rörelsekapital, varmed utredningsmannen räknat,
ytterligare medel skulle behöva ställas till bolagets förfogande. Utredningsmannen
själv synes icke heller hava varit främmande för den tanken, eftersom
enligt hans mening bolaget skulle givas möjlighet att, vid de tillfällen,
då behov därav yppade sig, mot säkerhet i inneliggande lager och eventuella
fastighetsinteckningar upptaga ytterligare förlagskrediter. I detta sammanhang
torde jämväl böra erinras, att statskontoret i sitt förut åberopade utlåtande
den 16 september 1938 framhållit angelägenheten av att bolaget —
därest ett sådant bomme till stånd — begynte sin verksamhet under i möjligaste
mån affärsmässiga förutsättningar. Övervägande skäl talade fördenskull
för att jämväl köpeskillingen bestämdes efter dylika normer. Av utredningen
framgår, att inlösningspriset för anläggningar och lager berak
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
31
näts till belopp, motsvarande värdet av nämnda tillgångar enligt domänstyrelsens
bokslut per den 31 december 1938, elter avdrag av före bokslutet
verkställda avskrivningar, förefintlig balans samt bokfört anskaffningsvärde
för vissa närmare angivna anläggningar. I anslutning till sitt här förut återgivna
uttalande håller statskontoret före, att köpeskillingen bör fastställas
att motsvara det beräknelig^ värdet av anläggningar och inventarier vid
själva överlåtelsetillfället. Ämbetsverket anser sig ock böra framhålla, att
enligt ämbetsverkets mening värdet av de såsom likvid för ifrågavarande
tillgångar överlämnade aktierna synes böra överföras från statens domäners
fond till fonden för statens aktier samt att bolagets kapitalbehov i övrigt
(rörelsekapitalet, inklusive medel för gäldande av förenämnd engångskostnader)
torde böra täckas genom anvisande av anslag å kapitalbudgeten under
fonden för förlag till statsverket.
I fråga om administrationskostnaderna har statskontoret yttrat:
Beträffande
administrationskostnaderna har utredningsmannen framhållit,
att enligt det av honom förordade förslaget dessa kostnader skulle uppgå till
sammanlagt 555,760 kronor, av vilket belopp 198,000 kronor avsåge centralförvaltningen,
303,760 kronor belöpte sig på lokalförvaltningarna samt återstoden
utgjorde kostnaderna för domänstyrelsens försäljningsbyrå, sedan
industriförvaltningen ombildats till bolag. Förvaltningskostnaderna enligt
domänstyrelsens bokslut 1938 utgjorde sammanlagt 569,295 kronor, varav
230,120 kronor hänförde sig till huvudförvaltningen inom styrelsen. Den
besparing, som skulle uppstå vid en omläggning av rörelsen enligt utredningsmannens
förslag, skulle följaktligen uppgå till allenast 13,535 kronor. Därest
domänstyrelsen i fortsättningen skulle bibehålla centralförvaltningen i egen
regi, skulle emellertid enligt utredningsmannens mening administrationskostnaderna
för styrelsens försäljnings- och industribyrå komma att ökas med
ytterligare 90,000 kronor.
De av utredningsmannen verkställda beräkningarna av det föreslagna bolagets
administrationskostnader undandraga sig i allt väsentligt statskontorets
närmare bedömande. Ämbetsverket har emellertid icke kunnat värja
sig för det intrycket, att dessa kostnader upptagits med alltför låga belopp.
Statskontoret vill vidare fästa uppmärksamheten vid att utredningsmannen
icke förebragt någon motivering för det ökade medelsbehovet beträffande
styrelsens försäljnings- och industribyrå (90,000 kronor), därest centralförvaltningen
allt fortfarande skulle vara knuten till styrelsen. Den ofullständiga
utredningen i nu nämnda avseenden har ytterligare ökat ämbetsverkets
i det föregående uttalade betänkligheter mot ett genomförande —- i vart fall
för närvarande — av den ifrågasatta omorganisationen.
Vad angår pensionsfrågan har statskontoret uttalat följande.
I sitt utlåtande den 16 september 1938 förklarade sig statskontoret i det
oklara läge, vari frågan örn industrirörelsens organisation då befann sig,
icke kunna bilda sig en slutlig uppfattning rörande de grunder, som lämpligen
borde tillämpas vid en pensionering av ifrågavarande tjänstemannaoch
arbetarpersonal. Enligt ämbetsverkets mening borde vid spörsmålets
prövning hänsyn tagas såväl till den praktiskt ekonomiska riickvidden för
företaget självt av olika pensioneringssystem som till problemets principiella
sida och dess konsekvenser på andra statliga verksamhetsområden, önskvärt
vore, att pensioneringsspörsmålet gjordes till föremål för en allsidig utredning,
innan organisationsfrågan slutligt avgjordes.
32
Kungl. Maj.ts proposition nr 68.
Såvitt statskontoret kunnat finna har någon sådan utredning, som ämbetsverket
åsyftat, icke verkställts.
De ekonomiska konsekvenserna av de pensionsförpliktelser, som utredningsmannen
ansett böra åläggas bolaget, skulle bliva av betydande omfattning.
De årliga pensionskostnaderna för ett bolag, omfattande domänverkets
samtliga skogsindustrier, beräknas vid inträffande jämviktsläge komma
att uppgå till cirka 1.5 miljoner kronor. För att bestrida dessa kostnader
skulle bolaget hava till sin disposition den beräknade på bolaget ankommande
årliga avsättningen å 500,000 kronor jämte årssumman av personalens
egna pensionsbidrag, vilken torde kunna uppskattas till omkring 150,000
kronor eller tillhopa 650,000 kronor. Återstoden av pensionskostnaderna,
omkring 850,000 kronor, skulle täckas av räntan å de för pensionsändamål
fonderade medlen, redovisade i pensionskassan och pensionsstiftelsen. Vid
en ränteavkastning av 3 procent skulle finansieringen av pensionskostnaderna
alltså förutsätta fonder å sammanlagt mellan 25 och 30 miljoner kronor.
Statskontoret har med denna kortfattade redogörelse för utredningsmannens
förslag i fråga örn bolagets pensionsåtaganden velat belysa den ekonomiska
innebörden av detsamma. Det bör emellertid härvid framhållas, att
den föreliggande utredningen icke lämnar någon möjlighet att bedöma frågan,
huruvida bolaget kan tänkas bliva i stånd att ekonomiskt bära den
pensionering, som här skulle komma ifråga. Utredningsmannen anför i
detta hänseende, att örn det nya bolaget ålägges samma eller liknande pensionsskyldigheter,
som nu åvila domänstyrelsen i fråga om de anställda,
detta innebär en betydligt högre belastning för företaget, än vad enskilda
företag inom skogsindustrien ansett sig kunna åtaga sig.
Genom det av utredningsmannen nu framlagda förslaget rörande lösandet
av pensioneringsfrågorna för bolagets räkning har statskontoret ytterligare
styrkts i sin tidigare uttalade uppfattning, att organisationsfrågan icke bör
slutligen avgöras, förrän pensioneringsspörsmålet blivit föremål för en allsidig
utredning. Ämbetsverket vill härvid endast erinra, att pensioneringen av
personal vid andra såsom aktiebolag konstruerade statliga företag, exempelvis
aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet samt aktiebolaget Vin- och spritcentralen,
ordnats efter helt andra linjer än de av utredningsmannen här
utstakade.
Vad angår detaljerna i pensioneringsförslaget inskränker sig statskontoret
till att anföra följande.
I fråga om domänverkets nuvarande pensionsförpliktelser mot anställda
arbetare har, såsom ovan framhållits, framkastats tre olika förslag för införandet
av dessa förpliktelser. Då de arbetare, som äro underkastade arbetarpensionsreglementet,
vid avsked från domänverkets tjänst för övergång
till tjänst hos bolaget författningsenligt skolat åtnjuta rätt till uppskjuten
livränta, torde endast det av utredningsmannen upptagna andra alternativet
för ordnandet av nu berörda spörsmål kunna komma ifråga. Domänstyrelsen
skulle i enlighet härmed i förekommande fall utbetala den uppskjutna
livränta och familjepension, som intjänats i statstjänsten, under det att
bolaget mot en därefter avpassad engångsersättning svarar för den pensionsfyllnad,
som vid fråga om pension i bolagets tjänst skulle belöpa på
statstjänsten.
Nyss berörda engångsersättning till bolaget liksom även den engångsersättning,
som föreslagits komma i fråga på grund av att bolaget jämväl
skulle övertaga statsverkets förpliktelser beträffande utgående pensioner till
f. d. anställda — mot vilka ersättningar under här angivna förutsättningar
intet torde vara att erinra —- skulle enligt utredningsmannens förslag gott
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 68. 33
skrivas bolaget genom nedskrivning av överlåtelsesnmman för anläggningarna.
Statens pensionsanstalt bär anfört i huvudsak följande.
Av de i utredningen framlagda beräkningarna framgår, att kostnaderna
för den föreslagna pensioneringen till övervägande del falla på pensioneringen
av arbetarpersonalen, varför man vid prövning av frågan om lämplig
form för pensioneringen i lörsta liand torde böra taga hänsyn till denna
personal. Det har i utredningen förutsatts, att pensionsvillkoren för arbetarpersonalen
skola bliva i huvudsak desamma som för arbetare i statens
tjänst. Detta innebär bland annat, att arbetare som avgår ur bolagets
tjänst med rätt till pension skall komma i åtnjutande av ungefär samma
pensionsförmåner som om han kvarstått i domänverkets tjänst, d. v. s. pension
enligt tjänstepensionsreglementet för arbetare respektive de summariska
pensionsbestämmelserna för arbetare i statens tjänst, samt rätt till pension
åt efterlevande enligt familjepensionsreglementet för arbetare, vilka förmåner
skola beräknas ej endast å de tjänstår arbetaren intjänat hos bolaget
utan även å de tjänstår han vid anställningen ägde tillgodoräkna enligt de
statliga pensionsbestämmelserna, ävensom å sådan pension belöpande dyrtidstillägg
eller rörligt tillägg enligt de för statsanställd arbetarpersonal gällande
grunderna.
De från domänverket övertagna arbetarna kunna antagas i flertalet fall
hava förvärvat författningsenlig rätt till uppskjuten livränta enligt tjänstepensionsreglementet
för arbetare samt en motsvarande familjepensionsrätt.
Det torde svårligen låta sig göra att avhända dem denna statligt garanterade
rätt och ersätta densamma med en motsvarande pensionsrätt hos bolaget.
Vid sådant förhållande synes man nödgas bortse från det i utredningen alternativt
framförda förslaget att låta bolaget mot engångsgottgörelse helt
övertaga de på tjänstetiden vid domänverket belöpande pensionsförpliktelserna.
Att, såsom i utredningen även ifrågasatts, låta statsverket för de från
bolaget pensionerade arbetarna direkt utbetala de under tiden före anställningen
intjänade pensionsförmånerna skulle, såvitt pensionsanstalten kan
finna, bliva allt för komplicerat. Under förutsättning, att rätten till uppskjuten
livränta och motsvarande familjepensionsrätt befinnes böra lämnas
orubbad, skulle nämligen från statsverket utgå dels sådan livränta från och
med månaden näst efter den, under vilken arbetaren uppnått 63 års ålder,
och detta vare sig arbetaren avgått ur bolagets tjänst eller ej, dels — i allmänhet
från en tidigare tidpunkt — det pensionsbelopp därutöver, som
tillsammans med den uppskjutna livräntan motsvarar den försäkringstekniskt
beräknade pension som intjänats före anställningen hos bolaget, dels
även ett med levnadskostnadsindex varierande dyrtidstillägg å sagda livränta
och pensionsbelopp, dels slutligen intjänta familjepensioner med därå
belöpande rörliga tillägg.
Av de i utredningen ifrågasatta alternativen för gäldande av de på tiden
före anställningen hos bolaget belöpande pensionsförpliktelserna till den från
domänverket övertagna arbetarpersonalen anser pensionsanstalten därför endast
del kunna komma ifråga, enligt vilket statsverket skall utbetala de intjänta
uppskjutna livräntorna och familjepensionerna under det att bolaget
mot därefter avpassad engångsgottgörelse skall svara för utbetalandet av
samtliga pensionsförmåner med avdrag för beloppen av sagda livräntor och
familjepensioner. Då bolaget torde böra utbetala å tjänstepensionerna belöpande
dyrtidstillägg, synes skäligt, all särskild engångsgottgörelse lämnas
detsamma för fullgörande av denna förpliktelse i vad den avser den del av
pensionerna, som grundats på tjänstetid före anställningen hos bolaget.
Ritning till riksdagens protokoll 19il■ 1 saint. Nr (iS. 3
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
De medel, som skulle stå till förfogande för fullgörande av bolaget åvilande
pensionsförpliktelser, skulle därvid utgöras av engångsgottgörelse för förpliktelsen
att utbetala på föregående anställningstid belöpande pensionsbelopp
efter avdrag av från statsverket utgående uppskjutna livräntor och familjepensioner,
förutnämnda engångsgottgörelse för förpliktelsen att utbetala
vissa dyrtidstillägg, pensionsbidrag från de anställda samt försäkringstekniskt
beräknade årliga avsättningar av bolaget; dessutom skulle bolaget hava
att anvisa medel till bestridande av de dyrtidstillägg å tjänstepensionerna
och motsvarande tillägg å familjepensionerna, vilka belöpa å de delar av
pensionerna som hänföra sig tili tjänstetid efter bolagets bildande. Av dessa
medel torde i varje fall förstnämnda engångsgottgörelse samt pensionsbidragen
från de anställda böra säkerställas genom försäkring eller på annat likvärdigt
sätt. Om, såsom synes hava förutsatts, bolagets räkenskaper varje
år skola giva en riklig bild av dess affärsverksamhet under året, torde jämväl
bolagets årliga avsättningar böra åtminstone i så måtto säkerställas, att
de komma att belasta omkostnadskontot och ej göras beroende av huruvida
under året uppkomna vinstmedel därtill lämna tillgång. Detta torde icke
kunna ske, därest sagda avsättningar överföras till en pensionsstiftelse av
den art som avses i 1937 års lag om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser.
Lyckligast synes vara, att även bolagets avsättningar tryggas
genom försäkring; anvisning av medel till dyrtidstillägg —- häri inbegripes
även motsvarande tillägg å familjepensioner — torde emellertid lämpligen
böra ske allenast i den mån utbetalning av sådana tillägg blir aktuell.
Befinnes förevarande pensionsfråga böra lösas i enlighet med sistberörda
alternativ, synes pensioneringen lämpligen böra ombesörjas genom en pensionskassa
(understödsförening) för bolagets personal, vilken kassa får uppbära
såväl de anställdas pensionsbidrag som bolagets årliga avsättningar och
vilken därjämte tillföres den engångsgottgörelse som beräknas motsvara förpliktelsen
att utbetala de på tiden före personalens anställning hos bolaget
belöpande pensionsbeloppen efter avdrag av från statsverket utgående uppskjutna
livräntor och familjepensioner. Sagda gottgörelse synes lämpligen
till en början kunna innestå såsom lån till bolaget mot säkerhet av inteckningar
med bästa rätt i dess fastigheter. Det må emellertid framhållas, att
bolaget vid anlitande av försäkringsvägen genom bildande av egen pensionskassa
möjligen kan bliva nödsakat att räkna med något större årliga avsättningar
än de i utredningen angivna, delta huvudsakligen beroende därpå, att
tillsynsmyndigheten över understödsföreningar för närvarande torde kräva
att avsättningarna till pensionskassan skola ske på grundval av antagandet
alf kassans fonder komma att giva en ränteavkastning av allenast 2*/2 procent,
under det att de i utredningen angivna pensionskostnaderna beräknats
under förutsättning av en ränteavkastning av 3 procent.
Förpliktelsen att utbetala dyrtidstillägg å pensionerna synes icke böra åvila
pensionskassan utan bolaget. För dyrtidstilläggen å pensionsbelopp, som belöpa
å tid före anställning hos bolaget, skulle detta hava att i första hand
tillgå den för sådant ändamål lämnade särskilda gottgörelsen. Denna gottgörelse
torde lämpligen kunna tillgodoföras en av bolaget förräntad pensionsstiftelse,
från vilken sagda dyrtidstillägg utbetalas.
Därest, såsom i utredningen ifrågasatts, bolaget anses böra beredas särskild
kompensation på grund av att dess pensionsförpliktelser medföra en
betydligt större belastning än den svensk sågverksindustri eljest ansett sig
kunna påtaga sig för pensioneringsändamål, synes detta lämpligen böra ske antingen
genom årliga statsbidrag till bolaget eller ock genom särskild engångsgottgörelse
i form av nedsättning av det värde, till vilket fastigheter och lager
Kungl. Maj.ts proposition nr 68.
35
få övertagas, och motsvarande nedsättning av aktiekapitalet; om sådan kompensation
lämnas i form av engångsgottgörelse, kunde denna tillföras den av
bolaget förräntade pensionsstiftelsen, som därvid skulle hava att bestrida en
del av bolagets årliga avsättningar till pensionskassan. Huruvida sådan subvention
lämpligen bör beredas bolaget är ett spörsmål, varpå pensionsanstalten
ansett sig icke böra ingå.
Om bolaget skall mot därefter avpassad engångsgottgörelse övertaga skyldigheten
att utbetala redan utgående pensioner, torde de däremot svarande
pensionsförpliktelserna böra tryggas genom försäkring eller på annat likvärdigt
sätt. Emellertid torde bolaget, därest den i det föregående omnämnda
gottgörelsen för de på föregående anställningstid belöpande pensionsförpliktelserna
säkerställas genom inteckningar med bästa rätt i bolagets fasta egendom,
icke kunna därutöver ställa ur försäkringssynpunkt godtagbar säkerhet
för förstnämnda gottgörelse. I betraktande härav och då vägande skäl icke
torde föreligga för bolagets övertagande av ifrågavarande pensionsförpliktelser,
finner sig pensionsanstalten icke böra förorda dylikt övertagande.
Vad pensionsanstalten i det föregående anfört rörande anordnandet av arbetarnas
pensionering gäller — i tillämpliga delar -—• jämväl förmännens och
tjänstemännens pensionering.
Till belysande, utöver vad i utredningen skett, av de vittgående ekonomiska
konsekvenser, som en tillämpning av de i utredningen ifrågasatta pensionsförmånerna
för de anställda skulle medföra, får pensionsanstalten slutligen
anföra följande.
Under förutsättning, att personalbestånd och pensionsvillkor för framtiden
bliva ungefär desamma som för närvarande, skulle enligt de till utredningen
fogade, efter en räntefot av 3 procent gjorda beräkningarna summan
av de årligen utgående pensionerna, bortsett från dvrtidstillägg, vid jämviktsläget
(omkring år 1980) utgöra omkring 1,500,000 kronor, därest det domänstyrelsens
samtliga skogsindustrier omfattande alternativet för bolagsbildning
väljes. Vid fondering av de för pensioneringen avsatta medlen jämte
därå belöpande räntor, i den mån dessa medel ej krävts för bestridande av
löpande pensionsutgifter, skulle därefter årligen inflytande inkomster, nämligen
bolagets avsättningar, de anställdas bidrag samt räntan å den uppkomna
fonden, i stort sett jämnt förslå till bestridande av utgående pensioner.
Som bolagets årliga avsättningar beräknats utgöra omkring 500,000 kronor
och de anställdas årliga bidrag synas kunna uppskattas till omkring 150,000
kronor, skulle man alltså — och detta vare sig pensioneringen ordnas genom
pensionskassa eller genom pensionsstiftelse — hava att räkna med fondräntor
till belopp av omkring 850,000 kronor, efter 3 procent motsvarande en fond
av närmare 30,000,000 kronor. Utöver de årliga avsättningarna av 500,000
kronor skulle bolaget hava att bestrida dyrtidstillägg å pensionerna. Under
förutsättning av 15 procent dyrtidstillägg skulle härför åtgå omkring 225,000
kronor.
I betraktande av de ekonomiska konsekvenserna finner pensionsanstalten
det näppeligen rimligt alt söka bilda ett med enskild skogsindustri i räntabilitet
jämförbart bolag för domänverkets skogsindustriella rörelse, örn de hos
bolaget anställda skola tillerkännas de i utredningen förutsatta pensionsförmånerna.
Riksräkenskapsverket har rörande bolagets administration anfört:
Riksräkenskapsverket
har funnit sig böra tillstyrka, att bolaget i enlighet
med vad utredningsmannen förordat erhåller egen centralförvaltning.
36
Kunell. Dlaj:ts proposition nr 68.
Denna organisationsform bör enligt riksräkenskapsverkets mening såsom varande
den mest rationella godtagas även örn den icke i och för sig skulle visa
sig innefatta den billigaste lösningen.
Vad särskilt angår de av utredningsmannen i förevarande avseende framlagda
kostnadsberäkningarna må framhållas, att det belopp å i runt tal
230,000 kronor, som, på sätt framgår av utredningen, vid verkställd fördelning
av domänstyrelsens egna kostnader för avlöningar och omkostnader under
år 1938 beräknats belöpa å den industriella verksamheten, enligt vad
riksräkenskapsverket inhämtat fördelar sig med 110,700 kronor på försäljnings-
och industribyrån och med 119,300 kronor på styrelsen i övrigt. Av
dessa belopp avse 72,200 kronor respektive 77,800 kronor avlöningar och
38,500 kronor respektive 41,500 kronor omkostnader. Beräkningen har
verkställts så, att styrelsens avlöningskostnader först fördelats på de olika
verksamhetsgrenarna, varefter på varje verksamhetsgren lagts så stor del av
styrelsens totala omkostnader som svarar mot verksamhetsgrenens beräknade
andel i styrelsens kostnader för avlöningar. Härvid hava avlöningskosInaderna
för försäljnings- och industribyrån beräknats till 70 procent hänföra
sig till den industriella verksamheten.
Riksräkenskapsverket vill beträffande de av utredningsmannen verkställda
kostnadsberäkningarna vidare erinra örn att en överflyttning av centralförvaltningen
för den industriella verksamheten från domänstyrelsen till bolaget
av utredningsmannen förklarats komma att medföra personalminskning
endast i fråga om försäljnings- och industribyrån. Under denna förutsättning
— samt vid tillämpning av de vid fördelningen av styrelsens totala kostnader
för avlöningar och omkostnader under år 1938 använda beräkningsgrunderna
jämväl i avseende å fördelningen mellan den skogsindustriella rörelsen
och domänverkets verksamhet i övrigt av den beräknade kostnaden
för den förstärkning av försäljnings- och industribyrån, som anses erforderlig,
för den händelse bolaget icke erhåller egen centralförvaltning — torde,
därest 1938 års kostnader tagas till utgångspunkt, den kostnadssumma. som
skall jämföras med den av utredningsmannen till 198,000 kronor uppskattade
kostnaden för egen centralförvaltning för bolaget, böra beräknas sålunda:
Den industriella verksamhetens andel i kostnaderna för den
nuvarande försäljnings- och industribyrån ............ kronor 110,700
På den industriella verksamheten fallande del av den beräknade
kostnaden för förstärkning av samma byrå
I fråga om bolagets kapitalbehov har riksräkenskapsverket uttalat:
Bildandet
av det tillämnade bolaget, med vilken åtgärd närmast avses att
åvägabringa en för domänverkets skogsindustriella rörelse speciellt lämpad
organisationsform, bör enligt riksräkenskapsverkets mening icke föranleda
någon ändring i storleken av det å domänverkets fond nu redovisade statskapitalet.
De industrianläggningar, som överlåtas till bolaget, böra därför
jämte tillhörande lager övertagas av bolaget till de värden, varmed dessa tillgångar
upptagas i domänverkets huvudbok vid tidpunkten för överlåtelsen.
Det överlåtelsevärde, som erhålles på detta sätt, kommer för övrigt att endast
70 X 90,000
63.000
Av utredningsmannen beräknat belopp för arvoden till ledamöterna
i bolagets styrelse m. m.............. ... . .
15,000
Summa kronor 188,700.
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
37
obetydligt avvika från ett på grundval av domänverkets indnstribokföring
fastställt inlösningspris, därest i det senare fallet icke, såsom skett i utredningen,
avdrag göres för de tillgångsvärden, som äro att återföra till å riksstaten
anvisade anslag eller som utan ersättning överförts till domänverket från
annan myndighets förvaltning. Några skäl för ali överlåta dessa tillgångsvärden
till bolaget ulan vederlag kunna enligt riksräkenskapsverkets mening
icke anses föreligga.
För att en riktig bild skall erhållas av den av bolaget övertagna industriella
rörelsen är det, såsom domänstyrelsen framhållit, nödvändigt, att alla till
denna rörelse hänförliga pensionskostnader bestridas av bolaget. Av samma
skäl böra även de rörelsen åvilande skatter, som avse tiden före rörelsens
övertagande, erläggas av bolaget. Bolaget bör enligt riksräkenskapsverkets
mening icke beredas någon kompensation för att det åtar sig att bestrida nu
angivna utgifter. Syftet med åtagandet skulle nämligen förfelas, därest gottgörelse
föreskreves skola utgå. Utredningsmannen har alternativt föreslagit,
att bolaget för pensionsförpliktelser, som bolaget övertar från domänverket,
skall tillerkännas viss engångsersättning i form av nedsättning av det fastställda
inlösningspriset för de anläggningar och lager, som bolaget skall övertaga
från domänverket, därvid det av utredningsmannen föreslagna aktiekapitalet
förutsatts skola minskas med motsvarande belopp. Även detta förslag,
vars genomförande endast skulle leda till en nedskrivning av domänverkets
kapital, avstyrkes bestämt av riksräkenskapsverket. Det torde för
övrigt kunna ifrågasättas, huruvida det icke vid en dylik nedskrivning skulle
bliva erforderligt att anvisa medel å driftbudgeten för täckning av nedskrivningen.
Riksräkenskapsverket tillstyrker, att aktiekapitalet i huvudsaklig anslutning
till vad utredningsmannen föreslagit fastställes till samma belopp som
inlösningspriset för de anläggningar och lager, som övertagas från domänverket.
Härutöver erforderligt rörelsekapital bör — i första hand inom ramen
av det belopp å 7.5 miljoner kronor, som av 1939 års riksdag ställts till
domänverkets förfogande för att användas såsom rörelsekapital för dess
skogsindustriella verksamhet — tillhandahållas bolaget av domänverket i
form av en rörlig förlagskredit. Å denna kredit bör bolaget hava att erlägga
ränta, vilken lämpligen bör bestämmas av Kungl. Majit. Då den av riksräkenskapsverket
förordade ränteskyldigheten -— utan vilken bolagets ställning
och resultatet av dess rörelse icke fullständigt skulle komma att avspeglas i
bolagets räkenskaper — till skillnad från vad sorn ifrågasatts av domänstyrelsen,
även avser den del av förlagskrediten, som håller sig inom nyssnämnda
belopp å 7.5 miljoner kronor, har riksräkenskapsverket ansett sig icke kunna
biträda domänstyrelsens förslag örn fixering av aktiekapitalet till belopp motsvarande
inlösningspriset för de från domänverket övertagna anläggningarna
utan tillhörande lager. Därest bolaget i enlighet med riksräkenskapsverkets
förslag skall erlägga ränta å all kredit, som tillhandahålles bolaget, kan
det nämligen befaras, att bolaget, om aktiekapitalet sättes så lågt som domänstyrelsen
ifrågasatt, kommer all utvisa förlust under mindre gynnsamma år,
i all synnerhet som bolaget på grund av de omfattande pensionsförpliktelser,
som avses skola åläggas detsamma, kan antagas komma att uppvisa en lägre
genomsnittlig avkastning än motsvarande privata företag.
Riksräkenskapsverket bar i likhet med domänstyrelsen funnit sig icke kunna
tillstyrka, all i akliekapitalet inbegripes det belopp, som erfordras för
täckande av vissa engångskostnader avseende lagfartsstämpel, aktiestämpel,
kostnader för avstyckning och en del andra utgifter i samband med bildandet
av bolaget. Nu angivna utgifter böra enligt riksräkenskapsverkets mening redovisas
såsom driftkostnader.
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
I pensionsfrågan har riksräkenskapsverket framhållit:
Riksräkenskapsverket har icke ingått på någon närmare granskning av det
vittutseende förslag, som av utredningsmannen framlagts i avseende å pensioneringen
av personalen vid de med bolagsbildningen avsedda företagen. Riksräkenskapsverket
har nämligen funnit det erforderligt, att detta spörsmål göres
till föremål för ytterligare utredning i ett större sammanhang. Detta gäller
i alldeles särskild grad frågan om grunderna för arbetarnas pensionering
samt frågan örn i vilken utsträckning fondering bör äga rum för pensionsändamål.
Det synes sålunda, vad den första frågan angår, önskvärt, att konsekvenserna
för andra statliga bolags vidkommande av en reglering av pensioneringen
för arbetarna hos det här avsedda bolaget efter samma grunder,
som gälla beträffande arbetare i statens tjänst, närmare övervägas. I avseende
å fonderingsfrågan åter bör bland annat närmare undersökas, huruvida
icke denna fråga, därest staten iklädde sig garanti för bolagets fullgörande
av åtagna pensionsförpliktelser, skulle kunna lösas i anslutning till de riktlinjer,
som tillämpats vid regleringen av motsvarande spörsmål inom statens
affärsdrivande verk.
I yttrandet har slutligen framhållits att, för den händelse det tillämnade
bolaget komme till stånd, det vore angeläget att bolagets nettoavkastning icke
användes till fondbildning inom bolaget utöver vad som påbjudes i aktiebolagslagen.
I den mån avkastningen icke behövde tagas i anspråk för angivna
fonderingsändamål, borde den inbetalas till domänverket såsom aktieutdelning
för att tillföras den å riksstaten uppförda inkomsttiteln för domänverket.
Efter remiss har domänstyrelsen den 21 december 1940 avgivit förnyat
yttrande. I detta yttrande har styrelsen rörande pensionsfrågan anfört följande.
I fråga om pensionsbelastningen för arbetare är det riktigt, att densamma
för här ifrågavarande skogsindustri är väsentligt större än vid något enskilt
företag. Det torde ändock ej kunna ifrågasättas att någon sänkning skall ske
i gällande pensionsförmåner för nu anställd arbetarepersonal i samband med
den ifrågasatta aktiebolagsbildningen.
Det bör likväl ej förbises, att denna pensionsbelastning ej blir mera tyngande
för industrirörelsen, örn rörelsen överföres till aktiebolagsform, än örn densamma
fortsättes i nuvarande organisationsform. Genom bolagsform beredes
därjämte möjligheter till viss rörlighet, som kan innebära ej oväsentlig
ekonomisk lättnad såväl för företaget som för den anställde. Sålunda
kan, efter prövning från fall till fall, pensionsåldern förskjutas efter närmare
överenskommelse mellan bolaget och den anställde. En möjlighet för
fullt arbetsdugliga att få bibehålla sin arbetsinkomst ytterligare några år
kan vara särskilt motiverad för de årsklasser, som nu närma sig pensionsåldern,
men för vilka antalet tjänsteår endast berättigar till en i större eller
mindre grad avkortad pension.
Genom bolagsformen beredes bolaget även möjlighet att reglera pensionsfrågan
för tjänstemän och förmän, för vilka icke någon som helst uppgörelse
i fråga örn vare sig egen eller familjepension förefinnes. Antingen bör denna
nu jämförelsevis stora grupp av anställda tillerkännas pensionsförmåner efter
samma grunder som för statstjänstemän eller också måste pensionsfrågan
ordnas på annat sätt. Det möter även .svårighet att inordna denna grupp
av industritjänstemän, ingenjörer, sågverks- och cellulosainspektorer samt
39
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
förmän i statliga lönegrader. Även härvidlag kan bolagsformens möjlighet
till förskjutning i pensionsåldern i särskilda fall innebära fördel såväl för
företaget som för den anställde.
Vad nyss nämnts örn de lokala tjänstemännen etc. gäller även beträffande
flertalet tjänstemän inom domänstyrelsens försäljnings- oell industribyrå,
vilkas antal under tiden efter utredningens avslutande utökats i samband
med den industriella rörelsens successiva tillväxt.
Ej heller bör förbises den möjligheten, att staten framdeles kan komma att
av ekonomiska eller sociala skäl övertaga eller utbygga ytterligare skogsindustriell
rörelse, och att det i samband därmed kan ställa sig lämpligare
att ordna anställnings- och pensionsfrågor för vid sådana anläggningar anställda
i bolagsform än i direkt statsregi.
Då statskontoret liksom även statens pensionsanstalt i sina yttranden ifrågasätta
ytterligare utredning för belysande av frågan, huruvida bolaget kan
tänkas bliva i stånd att ekonomiskt bära den pensionering, som bär skulle
komma i fråga, får styrelsen uttala, att denna fråga undandrager sig varje
säkert bedömande, då densamma helt sammanhänger med den allmänna
ekonomiska utvecklingen. Genom den omfattande rationalisering, som speciellt
de större industrianläggningarna undergått under de senaste åren, och
de ytterligare tekniska förbättringar, som undan för undan alltjämt vidtagas,
vill styrelsen emellertid hålla för sannolikt att förutsättningar till företagets
bärighet äro förhanden.
Med hänsyn till de synpunkter i fråga om pensionsbelastningen, som styrelsen
härovan anfört, vill styrelsen likväl uttala, att det under varje förhållande
bör ställa sig lättare för den industriella rörelsen att i bolagsform,
med dess möjligheter till smidigare anpassning, bära pensionsbelastningen
än vad fallet är i nuvarande förvaltningsform.
Det är såväl med hänsyn till den föreliggande särskilda belastningen för
arbetarepensionering i jämförelse med den privata skogsindustrien som med
hänsyn till behovet av nödigt kapital för fortgående rationalisering m. m.
givetvis önskvärt att bolagets kapitalförsörjning för rörelsen i övrigt från
början ordnas på ett betryggande sätt.
Domänstyrelsen har i övrigt i sitt nu ifrågavarande utlåtande framhållit
följande.
I enlighet med vad riksräkenskapsverket anfört, synes det domänstyrelsen
skäligt att aktiekapitalet omfattar jämväl det bokförda värdet av de lager,
som övertagas från domänverket.
Då styrelsen i tidigare yttrande, i motsats till vad riksräkenskapsverket
nu anfört, uttalat sig för att det belopp av 7,500,000 kronor, som av 1939
års riksdag anvisades domänverket såsom rörelsekapital lör viss del av den
dåvarande skogsindustriella rörelsen, skulle överföras på bolaget såsom särskilt
tillskottskapital utan ränteskyldighet, var anledningen härtill, att styrelsen
förutsatte att bolaget skulle övertaga nämnda förlag. Styrelsen vidhåller
sin uppfattning i detta avseende jämväl av den anledningen att bolaget
därigenom skulle beredas skälig och lämplig lättnad för den extra pensionsbelastning,
som detsamma har att bära i jämförelse med de enskilda skogsindustriella
företagen. För att ersätta domänverket för nämnda, i domänverkets
räkenskaper bokförda förlagsskuld å 7,500,000 kronor bör särskilt
häremot svarande statsanslag beviljas bolaget att överlämnas till domänstyrelsen
för att genom inbetalning avskriva skulden till statsverket. Bolaget
erhåller i sin tur gottgörelse av domänverket lill samma belopp i form av
lager.
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
Summa:
Summa:
Summa:
Grupp I (med
Grupp II (med
Grupp I o. II (med
saldering av förlags-
saldering av förlags-
saldering av förlags-
fordr. mot förlags-
fordr. mot förlags-
fordr. mot förlags-
skulder och vinster
skulder och vinster
skulder och vinster
mot förluster)
mot förluster)
mot förluster)
Tillgångar:
Fasta tillgångar.
Tomter ........................
136,400: —
_
136.400: —
Byggnader......................
7,167,953:44
593,860: 75
7,761,814:19
Maskiner och inventarier........
7,159,734:72
408,778: 27
7,568,512:99
Summa
14,464,088:16
1,002,639:02
15,466,727:18
Avgår avskrivning från rörelsens
början å byggnader ..........
1,699,405: 97
382,413:32
2,081,819: 29
D:o å maskiner och inventarier..
2,831,600: 32
246,401:32
3,078,001:64
Summa
4,531,006:29
628,814:64
5,159,820:93
Summa netto
9,933,081: 87
373,824: 38
10,306,906: 25
Rörliga tillgångar.
Rundvirke..................
6,322,564:43
13,578: —
6,336,142: 43
Trävaror ................
5,505,162: —
143,585: —
5^648,747: —
Sulfatmassa ....................
274,076: —
_
274,076: -
Material m. m.................
1,121,762:76
292: 64
1,122,055:40
Biprodukter ....................
7,797: 22
_
7,797: 22
Förskott å virkesleveranser......
_
Fordringar och kassa............
178,583:19
3,482: 24
182,065: 43
Summa
13,409,946: 60
160,937: 83
13,570,883:48
Domänstyrelsens förlag..........
—
—
—
Summa tillgångar
23,343,027:47
534,762:26
23,877,789: 73
Driftsförlust från rörelsens början
efter avskrivn. och räntebelastn.
_
Summa summarum
23,343,027: 47
534,762: 26
23,877,789: 73
Skulder:
Domänstyrelsens förlag..........
21,560,753:44
8,239: 99
21,568,993: 43
Driftsvinst från rörelsens början
efter avskrivn. och räntebelastn.
1,782,274: 03
526.522:27
2,308,796: 30
Summa summarum
23,343,027: 47
534,762:26
23,877,789: 73
I enlighet med vad jriksräkenskapsverket vidare framhållit, är det av vikt
att en riktig bild erhålles av det ekonomiska resultatet av den industriella
rörelsen. Enligt styrelsens uppfattning erhålles en sådan bild, örn inlösningspriset
direkt anknytes till den ställning den industriella rörelsen enligt domänstyrelsens
särskilda industribokföring utvisar vid överlåtelsetillfället.
Såsom styrelsen här förut anfört vore det till ej oväsentlig fördel för bolaget,
om aktiekapitalet ej sättes lika med nämnda inlösningspris utan minskades
med ovan särskilt nämnda 7,500,000 kronor.
Såsom riksräkenskapsverket anfört böra de med bolagsbildningen förenade
engångskostnaderna för lagfartsstämpel etc. bestridas av bolaget såsom
driftskostnader.
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
41
Utöver i utredningen angivna företag har industriverksamheten under år
1940 utökats med legosågning vid Sandviks sågverk inom Umeå distrikt,
varjämte under år 1941 driften beräknas igångsättas vid en nu under uppförande
varande större retortkolugnsanläggning vid Piteå. Denna utökade
rörelse binder ytterligare kapital samt ökar antalet produktionsenheter till
inalles omkring 130,000. Som en följd härav kräver rörelsen enligt de grunder,
som i utredningen angivits, utöver aktiekapitalet en förlagskredit av
130,000 enheter gånger 75 kronor, eller 9,750,000 kronor, för vilken förlagskredit
förutsättes att bolaget erlägger ränta efter den årliga medelräntan för
statslån. För denna förlagskredit bör särskilda statsmedel beviljas i form av
anslag.
Sålunda erfordras för bolaget anslag å dels 7,500,000 kronor för inlösen
av domänverkets i lager bundna kapital och dels 9,750,000 kronor som förlagskredit
åt bolaget.
Som namn för det ifrågasatta bolaget föreslår styrelsen Aktiebolaget Statens
Skogsindustri.
Vid domänstyrelsens yttrande fanns fogat balansräkning per den 31 december
1939. Denna innehåller bland annat de uppgifter rörande industriernas
ekonomiska ställning nämnda dag, som framgå av tabellen å vidstående
sida.
Domänverkets skogsindustriella rörelse har under årens lopp högst vä- Departementssentligt
utvecklats. Genom ombyggnader, moderniseringar och utvidgningar cAe/enav
skilda slag har industrirörelsen fått allt större kapacitet och omfattning.
År 1937 erhöll densamma ett betydande tillskott genom förvärvet av Karlsborgsverken.
De större mera självständigt arbetande industrierna omfatta
anläggningarna vid Karlsborg, Sandvik, Båtskärsnäs, Lövholmen, Skinnskatteberg,
Saxviken-Vikarbyn och Horndal-Grönsinka, Valåsen och Grankullaviken,
vilka i utredningsmannens förslag sammanförts under beteckningen
grupp I, samt sågverken vid Bjurfors, Granvik, Sjöbacka, Karlsby och
Kungsskogen, vilka i utredningen betecknats såsom grupp II. Såsom framgår
av det för år 1939 upprättade bokslutet utgöra dessa anläggningar ett högst
betydande industrikomplex. Rörelsens tillgångar äro sålunda efter avskrivningar
å över 5,000,000 kronor bokförda med ett värde av nära 23,900,000
kronor, därav å fasta tillgångar belöpa över 10,300,000 kronor samt å rörliga
tillgångar över 13,500,000 kronor. Efter 1939 års bokslut lia tillkommit ytterligare
i domänstyrelsens senaste yttrande omnämnda dels rörelsen vid Sandviks
sågverk och dels kolugnsanläggningen i Piteå, vilken har ett anläggningsvärde
av 1,750,000 kronor. Vid anläggningarna äro sysselsatta omkring
1,700 arbetare.
Såsom framgår av vad inledningsvis anförts bedrives domänverkets skogsindustriella
rörelse för närvarande i domänstyrclsens egen regi med ledningen
förlagd till domänstyrelsen, där den närmast handhas av styrelsens försäljnings-
och industribyrå. Frågan om en förändrad organisation av rörelsen
har sedan länge stålt på dagordningen. Redan år 1936 i samband med förvärvet
av Karlsborgsanläggningarna övervägdes att i viss omfattning överföra industrirörelsen
på ett bolag, vars aktier innehades av domänstyrelsen. Efter
42
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
ett flertal utredningar föreligger nu ett förslag i sådan riktning. Rörande
lämpligheten av att bedriva domänverkets skogsindustriella rörelse i bolagsform
ha i de över förslaget avgivna yttrandena delade meningar gjort sig
gällande.
Vid övervägande av den föreliggande frågan och de för och emot förslaget
anförda meningarna har jag kommit till den uppfattningen, att övervägande
skäl synas tala för att en omorganisation av domänverkets skogsindustriella
rörelse nu genomföres och att därvid bolagsformen kommer till användning.
Domänverkets skogsindustriella rörelse är till sin natur ett rent affärsföretag,
som drives i konkurrens med såväl inhemska som utländska företag inom
samma bransch. Givet är, att det måste medföra vissa icke obetydliga svårigheter
att driva en affärsrörelse av den omfattning varom här är fråga i
rent statlig regi under de för statlig verksamhet vanliga formerna. Det kan
icke undvikas — även örn ledningen i mesta möjliga grad lämnas frihet —
att den statliga formen kommer att lägga en viss hämsko på rörelsefriheten
hos företagens ledning. Den tyngre och mera omständliga handläggning av
ärendena, som i viss grad kännetecknar den statliga förvaltningen och som
inom dennas vanliga verksamhetsområde är till gagn för grundligheten och
säkerheten i arbetet, lämpar sig merendels icke i affärsföretag som i stor utsträckning
är beroende av förhållandena på världsmarknaden och som ständigt
smidigt måste följa det rådande konjunkturläget. Icke heller äro i detta
fall de statliga anställningsnormerna ägnade att komma till användning. Ett
företag av den art, som det här gäller, måste äga frihet att anställa sina befattningshavare,
i varje fall de som äro i mera ledande ställning, under samma
förhållanden som konkurrerande företag med rätt att bestämma anställningens
form, längd och löneförmåner under hänsynstagande i huvudsak till vad
som är för rörelsen bäst och tjänligast. Uppenbart är även att rationaliseringar
och omläggningar i rörelsens drift och organisation lättare och enklare
kunna ske, därest densamma drives i bolagsform.
Ett annat förhållande som bär också måste tagas i betraktande är det,
att omfattningen av domänverkets industriella rörelse under årens lopp i
hög grad vuxit. Denna rörelsens utveckling har medfört, att ledningen av
densamma och domänstyrelsens övriga verksamhetsgrenar icke i längden
torde kunna hållas samlade i en hand. Med den utveckling som skogsbruket
på olika sätt under de senaste årtiondena fått i vårt land torde det förr eller
senare bli nödvändigt att minska den arbetsbörda som kommit att påvila domänstyrelsens
ledning. Den begränsning i styrelsens verksamhetsområde,
som eftersträvats genom den under senaste åren konsekvent följda principen
att befria styrelsen från befattningen med andra skogar än de rent statliga,
har icke i någon nämnvärd grad kunnat hindra berörda överbelastning. Nu
anförda förhållanden synas nödvändiggöra en snar lösning av framförallt
frågan om organisationen av domänverkets skogsindustriella rörelse. Att vid
en dylik nyorganisation bibehålla rörelsen i nuvarande former lärer icke
böra ifrågakomma med hänsyn till vad jag förut anfört. Örn jag sålunda i
princip ansluter mig till utredningsmannens av domänstyrelsen och riksrä
-
43
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
kenskapsverket tillstyrkta förslag om omläggning av domänverkets industriella
rörelse till bolagsform, finner jag mig å andra sidan icke till alla delar
kunna biträda utredningsmannens förslag i fråga om sättet för och detaljutformningen
av denna bolagsbildning.
Över ledningen av det bolag, som enligt vad jag sålunda förordat bör bildas
för att övertaga domänverkets industriella verksamhet, bör såsom i utredningen
förutsatts domänstyrelsen lia det avgörande inflytandet. Bolagets
aktier böra sålunda i den utsträckning så lagligen kan ske ägas av domänverket.
Emellertid måste, därest icke en av fördelarna med bolagsbildningen
skall gå förlorad, bolaget erhålla sådana ekonomiska resurser samt en sådan
organisation, att det kan ha förutsättningar att utan vidare stöd från statsmakternas
sida bedriva ifrågavarande verksamhet under affärsmässiga former.
Det blivande bolaget bör alltså lia en sådan konstruktion att detsamma
kan under domänstyrelsens överinseende drivas såsom ett självständigt
företag.
Beträffande bolagets omfattning har utredningsmannen framlagt två alternativa
förslag. Enligt det ena skulle bolaget endast omfatta de under
grupp 1 förut omförmälda anläggningarna under det att enligt det andra
skulle i bolaget ingå samtliga under grupp I och II upptagna anläggningar.
Såväl utredningsmannen själv som domänstyrelsen ha anslutit sig till det
senare alternativet. Av utredningen framgår att de anläggningar, som avses
skola ingå i bolaget enligt det sålunda tillstyrkta alternativet, äro av den
storleksordning att de lämpligen kunna drivas såsom mera självständiga företag.
De i grupp II upptagna sågverken stå visserligen för närvarande under
revirförvaltningens ledning, men synes det önskvärt att de få en helt affärsmässig
organisation. Såsom i utredningen påpekats vållar den nu tillämpade
organisationsformen även olägenheter så till vida att det kan uppstå svårigheter
att finna lämpliga personer inom revirförvaltarkåren som kunna leda
såväl den skogliga skötseln av reviren som de industriella anläggningarna.
Med hänsyn till det anförda och i betraktande av vad jag förut anfört rörande
lämpligheten av att en affärsmässig anställningsform användes vid industriföretagen
synes mest ändamålsenligt att samtliga de nu ilragavarande under
grupp I och II upptagna industrianläggningarna ävensom de efter 1939 års
bokslut tillkomna företagen överföras till det nya bolaget. Härigenom synes
den mest rationella klyvningen ske mellan å ena sidan domänverkets skogsförvaltande
verksamhet och å andra sidan dess industriverksamhet. Såsom i
det nu föreliggande förslaget förutsatts bör bolaget övertaga anläggningarna
med äganderätt.
I fråga om det pris, som bör beräknas vid inlösen från bolagets sida av
anläggningarna, lia delade meningar kommit till uttryck. Att såsom utredningsmannen
ifrågasatt bestämma inlösningspriset till det belopp, som kunde
erhållas för desamma i den öppna marknaden, kunde måhända principiellt
anses riktigt, men såsom i utredningen jämväl påpekats torde det möta oöverstigliga
svårigheter att med någon säkerhet gilia en beräkning rörande priset
efter denna grund. Inför dessa svårigheter har utredningsmannen stan
-
44
Kungl. Majlis proposition nr 68.
nät för att föreslå att överlåtelsevärdet för anläggningarna bestämmes till det
belopp desamma kostat domänverket. Såsom utredningsmannen framhållit
har för vissa av anläggningarna domänverket icke erlagt någon ersättning
av under dess förvaltning stående medel. Värdet av dessa anläggningar har
av utredningsmannen angivits till 927,500 kronor. Enligt min mening böra
de industrianläggningar som överlåtas till bolaget övertagas till de värden,
varmed dessa tillgångar upptagits i domänverkets industribokföring vid den
tidpunkt då överlåtelsen sker. Detta belopp torde närmast motsvara anläggningarnas
verkliga värde. Någon anledning varför vissa tillgångar skulle
överlåtas på bolaget utan vederlag torde icke föreligga. Ett dylikt förfaringssätt
skulle innebära att bolaget tillfördes vissa tillgångar utan vederlag och
att detta icke komme till klart uttryck i bolagets bokföring. Härigenom skulle
den rent affärsmässiga uppgörelsen mellan domänstyrelsen och bolaget förryckas.
De hos de överlåtna industrierna inneliggande lagren torde böra
övertagas efter enahanda grunder som själva anläggningarna.
I huvudsaklig anslutning till vad utredningsmannen och riksräkenskapsverket
förordat synes aktiekapitalet böra fastställas till samma belopp som
inlösningspriset för de anläggningar och lager, som bolaget övertager av domänverket.
Det bör alltså överensstämma med domänstyrelsens utestående
förlag enligt industribokföringen. För aktiekapitalets täckande torde domänstyrelsen
böra äga att i likvid för det antal aktier, som motsvarar värdet av
anläggningarna och lagren, tillskjuta berörda anläggningar och lager. Till
1 rågan om viss nedsättning i överlåtelsevärdet å anläggningarna och lagren i
sammanhang nied ordnandet av arbetarnas pensionsförhållanden återkommer
jag i det följande. För bolaget fordras härutöver givetvis även visst rörelsekapital.
Detta har i utredningen beräknats till 75 kronor per enhet, därvid
varje enhet avsetts motsvara en standard trävaror eller ett ton cellulosa.
Enligt domänstyrelsens senaste yttrande skulle behovet av rörelsekapital uppgå
till (130,000 X 75=) 9,750,000 kronor. Såsom riksräkenskapsverket förordat
synes lämpligast att rörelsekapitalet -— i första hand inom ramen av
det belopp av 7,500,000 kronor, som av 1939 års lagtima riksdag ställts till
domänverkets förfogande för att användas såsom rörelsekapital för dess
skogsindustriella rörelse — tillhandahålles bolaget av domänverket i form av
en rörlig förlagskredit. Såsom utredningsmannen ifrågasatt lärer möjlighet
böra stå öppen för domänstyrelsen att vid behov utöver nyssnämnda belopp
lämna bolaget ytterligare behövligt rörelsekapital av de medel, som stå till
domänstyrelsens förfogande. Ränta å förlagskredit, som icke, på sätt av det
följande framgår, motsvarar ersättning för åtagna förpliktelser, skall utgå
enligt av Kungl. Majit fastställda grunder. Det av mig nu förordade förfarandet
för anskaffande av kapital till rörelsen ansluter sig i huvudsak till det
sätt, varpå den industriella rörelsen för närvarande finansieras. Samtidigt
medger förfarandet, att bolaget får en ställning som så långt sig göra låter är
jämställd med andra jämförliga bolag.
I fråga om vissa engångskostnader såsom aktie- och lagfartsstämplar m. m.
torde aktiekapitalet icke böra höjas med motsvarande belopp. Såsom riks
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 68.
45
räkenskapsverket och domänstyrelsen anfört böra dessa kostnader gäldas av
bolaget såsom driftskostnader. Däremot synas mig å tiden före övertagandet
belöpande skatter å rörelsen böra gäldas av domänverket.
Själva bolagsbildandet bör ske i huvudsaklig anslutning till vad utredningsmannen
föreslagit. Domänstyrelsen jämte fyra av denna utsedda personer
böra utfärda stiftelseurkunden för bolaget. I denna bör såsom tidigare
antytts göras förbehåll för domänstyrelsen att såsom likvid för de av domänstyrelsen
tecknade aktierna få tillskjuta förut omförmälda anläggningar
och lager. Å den därefter utfärdade teckningslistan skall domänstyrelsen
teckna alla aktier utom fyra som till ett antal av en vardera tecknas av de
övriga stiftarna. På ett betryggande sätt torde böra tillses att aktierna icke
kunna komma i obehörig hand. Mot det av domänstyrelsen föreslagna namnet
för bolaget, Aktiebolaget Statens Skogsindustri, torde intet vara att erinra.
Aven i fråga om anordnandet av bolagets administration har utredningsmannen
framlagt olika alternativa möjligheter för frågans lösning. I likhet
med utredningsmannen samt domänstyrelsen och riksräkenskapsverket anser
jag, att bolaget bör erhålla en självständig organisation, även om denna
organisationsform icke skulle visa sig draga så låga kostnader som utredningsmannens
förslag giver vid handen. Det är utan tvivel den mest rationella
anordningen, att bolagets ekonomiskt-tekniska administration, försäljningar
och befraktningar samt inköp m. m. handhas av bolagets egen personal.
Såsom utredningsmannen framhållit skulle den nu förordade anordningen
medföra inskränkningar i domänstyrelsens nuvarande försäljnings- och
industribyrås organisation. Dennas verksamhet skulle därefter begränsas
till de försäljningar, som avse det egentliga skogsbruket. Även inom revirförvaltningen
skulle den ifrågasatta omorganisationen medföra förenklingar.
Jag vill här i anslutning till vad utredningsmannen uttalat understryka, att
till det nya bolagets förvaltningsorganisation torde i den mån så lämpligen
kan ske böra överföras den personal, som för närvarande är sysselsatt på
domänverkets försäljnings- och industribyrå. Likaså bör där så med fördel
kan ske personal kunna utnyttjas i såväl bolagets som domänverkets
tjänst under förutsättning att avtal rörande avlöningskostnadema m. m. träffas
mellan parterna.
Överföringen av domänverkets skogsindustriella rörelse till ett bolag kommer
att påkalla en omläggning av personalens pensioneringsförbållanden.
I fråga om pensioneringen av rörelsens arbetare gälla för närvarande tjänstepensionsreglementet
för arbetare den 30 juni 1934 (nr 443), kungörelsen den
7 december 1934 (nr 585) med föreskrifter angående pensionering av viss
arbetarpersonal i statens tjänst och familjepensionsreglementet för arbetare
den 16 oktober 1936 (nr 543). För vissa befattningshavare inom domänstyrelsens
försäljningsbyrå gälla civila tjänstepensionsreglementet den 30 juni
1934 (nr 442) samt allmänna familjepensionsreglementet den 16 oktober 1936
(nr 542). övriga anställda torde för närvarande icke lia erhållit sina pensionsförhållanden
ordnade.
En viktig fråga som kommer alt kräva avgörande i samband med den
46
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
industriella rörelsens överflyttande till bolag är spörsmålet rörande arbetarnas
ställning i pensionshänseende efter omorganisationen. Att för de vid
omorganisationen anställda begränsa pensionerna sedan rörelsen övertagits
av ett bolag synes skäligen icke kunna ske. Staten lärer näppeligen böra genom
en organisatorisk förändring i rörelsens struktur försämra de nu anställdas
pensionsvillkor. Med hänsyn härtill torde man böra räkna med att
bolaget får ordna pensioneringen för de vid överlåtelsen anställda arbetarna
efter samma grunder som enligt gällande författningar äro fastställda för
arbetare i statens tjänst.
Vad angår de befattningshavare, som ha sina pensionsförhållanden ordnade
enligt civila tjänstepensionsreglementet och som kunna komma i fråga för
överflyttning till bolaget, torde frågan få ordnas från fall till fall.
Vad nu anförts gäller den personal som övertages av bolaget vid dess bildande
och som vid inträde i bolagets tjänst innehar statlig anställning. Frågan,
huru pensionsvillkoren böra utformas för den personal i tjänstemannaeller
arbetarställning som framdeles anställes av bolaget, bör enligt min mening
nu lämnas öppen. I överensstämmelse med vad som i allmänhet är
brukligt beträffande statlig verksamhet som bedrives i det privata företagets
form bör lösningen av pensioneringsfrågan för sådan personal som senast
nämnts i första hand ankomma på bolagets ledning.
I anslutning till vad utredningsmannen framhållit lärer anledning icke heller
föreligga att beträffande de tjänstemän, vilkas pensionsförhållanden för
närvarande äro oreglerade, binda bolaget med avseende å pensioneringens ordnande.
Vad angår den omfattning, vari bolaget skall övertaga pensionsförpliktelserna
gentemot de vid övertagandet anställda arbetarna, torde denna fråga
icke nu kunna i detalj lösas utan torde densamma lämpligen kunna avgöras
av Kungl. Majit i sammanhang med bolagsbildningen och uppgörelsen mellan
bolaget och domänstyrelsen. Vid regleringen av denna fråga synes huvudsakligen
det av utredningsmannen såsom en variant av alternativ A betecknade
förslaget böra ifrågakomma för genomförande. Vad pensionsanstalten
i anslutning därtill anfört torde böra beaktas. Givet är att försämring av arbetarnas
och befattningshavarnas författningsenliga rätt härvid icke må
ifrågakomma.
För de förpliktelser, som bolaget övertager i pensionshänseende i fråga
om tid som belöper före bolagets övertagande av rörelsen, synes bolaget i
anslutning till vad utredningsmannen och domänstyrelsen anfört böra erhålla
gottgörelse av domänverket. Detta kan, såsom utredningen visar, ske i
olika former. Antingen kan bolaget av staten erhålla löpande tillskott till
pensionsutbetalningarna (utredningsmannens alternativ B) eller också kan
viss nedsättning ske i överlåtelsevärdena på anläggningar och lager (utredningsmannens
alternativ A). Ett alternativ till nedsättningen av överlåtelsevärdena
och därmed av aktiekapitalet är att lagret till en del motsvarande den
ifrågasatta värdesänkningen ställes till bolagets förfogande icke såsom likvid
för aktier utan såsom räntefri rörelsekredit. Sistnämnda lösning, av vilken en
Kungl. Maj.ts proposition nr 68.
47
viss variant förordats av domänstyrelsen, synes vara att föredraga ur de synpunkter
som hävdats av riksräkenskapsverket.
För att möta utgifterna i anledning av de bolaget åvilande pensionsförpliktelserna
torde närmast två vägar stå öppna, nämligen att antingen verkställa
erforderlig fondering eller ock täcka pensionsutgifterna med andra för bolaget
tillgängliga tillgångar. För den händelse sistnämnda utväg anlitades synes
statlig garanti för pensionsförpliktelserna böra lämnas. En kombination av
båda dessa lösningar av pensionsproblemet är även tänkbar. Det torde böra få
ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma vilken av nu nämnda utvägar, som
bör väljas. Därest den nu ifrågasatta bolagsbildningen skulle komma till
stånd, synes ändamålsenligast att uppdrag lämnas domänstyrelsen att gemensamt
med pensionsstyrelsen och bolagets ledning framlägga i anslutning
till de av mig nu uppdragna riktlinjerna ett mera detaljerat förslag rörande
pensionsförhållandenas ordnande i samband med överlåtelsen, varefter Kungl.
Maj :t bör äga meddela beslut i frågan.
Råvaruförsörjningen för de industriella anläggningarna, som avses skola
övertagas av det nya bolaget, bör liksom hittills i den mån så är möjligt
och lämpligt ske från statens skogar. Såsom utredningsmannen framhållit
är en dylik försörjning i vissa trakter inom Bergslagen och Norrland icke
i full utsträckning möjlig. Inköp av erforderliga råvaror får då ske från enskilda
skogsägare eller sågverk till den öppna marknadens priser. I fråga
örn prissättningen för råvaror, som inköpas från statens skogar, har utredningsmannen
framfört två olika förslag till övervägande. Enligt det ena av
dessa alternativ, vilket utredningsmannen själv förordat och som ansluter sig
till redan nu av domänstyrelsen tillämpat förfaringssätt, avses priserna skola
motsvara den öppna marknadens priser. Det andra alternativet innebär
såsom förut anförts att priserna skola bestämmas vid slutet av leveransåret
och sättas i viss relation till industriens för samma års utlastning i verkligheten
uppnådda medelpris vid försäljning av den färdiga varan. Ehuru
vissa skäl kunna tala för att sistberörda förfaringssätt bomme till användning,
anser jag mig dock — med hänsyn till att bolaget bör jämställas med
andra liknande företag och att bolagets ekonomiska ställning eljest icke helt
blir klarlagd — böra förorda att förstberörda förfaringssätt tillämpas.
Den nu av mig förordade överföringen av domänverkets skogsindustriella
rörelse torde böra äga rum vid årsskiftet 1941/42. Med hänsyn till de skiftningar
som kunna äga ruin i anläggningarnas och lagrens värde kan nu icke
lämnas några sifferuppgifter angående överlåtelsevärdena. Av liknande skäl
lärer icke heller i detta sammanhang kunna lämnas några exakta uppgifter
rörande de belopp som skola avräknas i samband med överlåtelsen i anledning
av bolagets övertagande av domänverkets pensionsförpliktelser. I samband
med bolagsbildningen torde viss omorganisation av domänstyrelsens
försäljnings- oell industribyrå bliva nödvändig. De härav föranledda ändringarna
i domänverkets personalförteckning torde få underställas nästa
års riksdag. Kungl. Maj:t torde nu böra inhämta riksdagens medgivande att
opaginerad Kontrollera mot PDF
4° Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
i huvudsaklig överensstämmelse med de av mig uppdragna riktlinjerna verkställa
det ifrågasatta överförandet av domänverkets skogsindustriella rörelse
till ett för ändamålet bildat bolag, vars aktier i den utsträckning så lagligen
kan ske ägas av staten, samt vidtaga i anledning därav erforderliga åtgärder.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen
att medgiva, att domänverkets skogsindustriella rörelse må
i den utsträckning jag förut angivit och i huvudsaklig överensstämmelse
med de av mig uppdragna riktlinjerna överföras
till ett för ändamålet bildat aktiebolag samt att Kungl.
Majit må vidtaga i samband härmed erforderliga åtgärder.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt
förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Gustav T. Roupe.
407477. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1941.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1941:243 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under nionde huvudtiteln gjorda framställningar angående anslag till svenska vall s. 1 i texten
- JoU 1941:32 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående omorganisation av domänverkets skogsindustriella rörelse jämte i ämnet väckt motion. s. 1 i texten