Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om tillsyn å radiologiskt arbete m. m. samt lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 29 juni 1912 (nr 206) om arbetarskydd

1941-02-21 · 79 sidor, varav 77 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 77 av 79 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1941:73, Med förslag till lag om tillsyn å radiologiskt arbete m. m. samt lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 29 juni 1912 (nr 206) om arbetarskydd

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 73.

1

Nr 73.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till

lag om tillsyn å radiologiskt arbete m. m. samt lag

angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 29 juni

1912 (nr 206) om arbetarskydd; given Stockholms

slott den 21 februari 1941.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll

vill Kungl. Majit härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till

1) lag örn tillsyn å radiologiskt arbete m. m. samt

2) lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 29 juni 1912 (nr 206)

örn arbetarskydd.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Bihang till riksdagens protokoll 1941

1 sami. Nr 73.

994 40

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majus proposition nr 73.

Förslag

till

Lag

om tillsyn å radiologiskt arbete m. lii.

Härigenom förordnas som följer:

1 §''

Med radiologiskt arbete avses i denna lag arbete, vari ingår bruk av

röntgenstrålar, alstrade vid en spänning av mera än 5,000 volt, eller radioaktivt

ämne, överstigande viss myckenhet, som medicinalstyrelsen äger fastställa.

Radiologiskt arbete må bedrivas allenast efter tillstånd av medicinalstyrelsen.

Tillstånd av medicinalstyrelsen erfordras ock för innehav, utan samband

med radiologiskt arbete, av radioaktivt ämne, överstigande den av medicinalstyrelsen

fastställda myckenheten.

2§-

Ansökan örn tillstånd att bedriva radiologiskt arbete skall innehålla uppgift

örn:

det slag av radiologiskt arbete, som skall bedrivas;

arbetsplatsen;

röntgenapparattyp samt högsta spänning och strömstyrka vid röntgenröret

eller, beträffande arbete med radioaktivt ämne, dess mängd och beskaffenhet;
de

hjälpmedel i övrigt, som äro avsedda att användas i arbetet, i den

mån kännedom därom kan antagas vara av betydelse för prövning av ansökningen;
den

person, som skall förestå arbetet, och dennes utbildning därför; samt

det antal personer, som beräknas skola sysselsättas i arbetet.

I ansökan örn tillstånd till innehav av radioaktivt ämne skall uppgift

lämnas örn:

ämnets mängd och beskaffenhet samt

platsen och de närmare anordningarna för ämnets förvaring.

Ansökan skall vara avfattad enligt formulär, som fastställes av medicinalstyrelsen.

3 §•

Såsom villkor för åtnjutande av tillstånd äger medicinalstyrelsen föreskriva

skyldighet att iakttaga av styrelsen meddelade särskilda bestämmelser.

Gäller tillståndet bedrivande av radiologiskt arbete, skola dessa bestämmelser

avse att vinna största möjliga trygghet mot att skada genom inverkan

av röntgenstrålar eller strålning från radioaktivt ämne tillskyndas någon,

som är sysselsatt i arbetet, person eller djur, som är föremål för radiologisk

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 73. 3

undersökning eller behandling, eller någon, som tillfälligt uppehåller sig på

arbetsplatsen.

Är fråga om innehav av radioaktivt ämne, skola bestämmelserna åsyfta,

att ämnet så förvaras, att ej skada tillskyndas någon genom de därifrån

utgående strålarna.

4§-

Den som erhållit tillstånd enligt denna lag skall utan dröjsmål till medicinalstyrelsen

anmäla:

a) örn radiologiskt arbete, som enligt tillståndsbeslutet skall bedrivas å

viss plats, annat än tillfälligtvis flyttats till annan lokal, eller örn den lokal,

varest arbetet bedrives, väsentligen förändrats;

b) örn röntgenapparat utbytts eller sådan apparat eller till densamma

hörande anordningar underkastats avsevärd förändring;

c) örn den, som enligt ansökan eller tidigare gjord anmälan förestår

radiologiskt arbete, efterträtts av annan person;

d) örn mängden av radioaktivt ämne, som användes i radiologiskt arbete

eller annorledes innehaves, avsevärt ökats eller väsentlig ändring skett i

fråga örn sättet för förvaring av sådant ämne; samt

e) örn den, som bedrivit radiologiskt arbete, upphört därmed eller örn

mängden av radioaktivt ämne, som innehaves utan samband med radiologiskt

arbete, nedgått till eller under den fastställda myckenheten.

Medicinalstyrelsen äger, när inkommen anmälan därtill föranleder, återkalla

meddelat tillstånd.

5§-

Över ansökan örn tillstånd och över anmälan enligt 4 § första stycket under

a)—d) skall medicinalstyrelsen inhämta utlåtande av radiofysiska institutionen.

Därest medicinalstyrelsen så förordnar eller institutionen eljest finner

det nödigt, skall, innan dylikt utlåtande avgives, genom institutionens försorg

besiktning verkställas å arbets- eller förvaringsplatsen.

6 §•

Tillsyn å efterlevnaden av denna lag och med stöd av densamma meddelade

föreskrifter utövas, under medicinalstyrelsens överinseende och ledning,

av radiofysiska institutionen och vid institutionen anställda befattningshavare

(tillsy ning smäll).

Tillsyningsman har att besiktiga plats, där radiologiskt arbete bedrives

eller radioaktivt ämne förvaras. Besiktning skall, där ej av särskild anledning

annat påkallas, ske med regelbundna tidsmellanrum.

Yid besiktning äger tillsyningsman företaga prov och undersökningar till

kontroll å att meddelade skyddsföreskrifter behörigen iakttagas.

Finner tillsyningsman, att behov föreligger av skyddsföreskrifter utöver

de av medicinalstyrelsen meddelade eller att meddelade föreskrifter icke

blivit iakttagna, skall tillsyningsmannen anmäla förhållandet till medicinalstyrelsen.

Är fråga om meddelande av ytterligare skyddsföreskrifter, äger

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majlis proposition nr 73.

tillsyningsmannen dock, därest iakttagandet av föreskrifterna icke medför

större kostnad eller olägenhet, själv därom förordna.

Närmare föreskrifter örn tillsynens utövande meddelas av Konungen.

8 §•

Där särskilda omständigheter det påkalla, äger medicinalstyrelsen förordna,

att anläggning för radiologiskt arbete skall sättas ur bruk, intill dess

åtgärd, som i anledning av besiktning eller eljest föreskrives, blivit vidtagen.

Har den, som erhållit tillstånd att bedriva radiologiskt arbete eller innehava

radioaktivt ämne, icke ställt sig av medicinalstyrelsen eller av tillsyningsman

meddelade skyddsföreskrifter till efterrättelse, äger medicinalstyrelsen

återkalla det meddelade tillståndet.

9§-

Den som bedriver radiologiskt arbete eller innehar radioaktivt ämne skall

omedelbart efter erhållen kännedom till radiofysiska institutionen anmäla

inträffad skada, som kan antagas hava samband med arbetet eller innehavet

av sådant ämne och vara av beskaffenhet, som i 3 § sägs.

10 §.

De allmänna föreskrifter, vilka, utöver vad denna lag innehåller, må erfordras

till förekommande av skada genom inverkan av röntgenstrålar eller

radioaktivt ämne, meddelas av medicinalstyrelsen efter samråd med riksförsäkringsanstalten.

11 §•

Då ärende enligt denna lag jämväl är beroende av tillämpningen av föreskrift,

som utfärdats rörande elektrisk starkströmsanläggnings utförande och

skötsel, skall samråd äga rum med kommerskollegium.

12 §.

I radiologiskt arbete må icke anställas annan än den, som vid läkarundersökning

befunnits icke förete sjuklighet eller svaghet, som kan anses

göra honom särskilt utsatt för den med arbetet förbundna hälsofaran.

I radiologiskt arbete anställda personer skola periodiskt underkastas besiktning

rörande sitt hälsotillstånd.

Närmare föreskrifter rörande undersökning och besiktning, som avses i

denna paragraf, meddelas av Konungen.

13 §.

På Konungen ankommer att fastställa taxa å gottgörelse för dels besiktning

enligt 5 och 7 §§, dels ock undersökning och besiktning, som avses

i 12 §.

Kostnaderna för besiktning enligt 5 och 7 §§ samt 12 § andra stycket

skola gäldas av den, som i varje särskilt fall bedriver det radiologiska arbetet

eller förvarar det radioaktiva ämnet eller sökt tillstånd därtill.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Majus proposition nr 73.

14 §.

Den som olovligen bedriver radiologiskt arbete eller innehar radioaktivt

ämne straffes med dagsböter.

Lag samma vare där den, som med vederbörligt tillstånd bedriver radiologiskt

arbete eller innehar radioaktivt ämne, underlåter att ställa sig till

efterrättelse vad enligt denna lag eller med stöd av densamma meddelade

föreskrifter åligger honom, eller i ansökan eller eljest angående omständigheter,

varom det åligger honom att lämna upplysning, mot bättre vetande

avgiver oriktig eller ofullständig uppgift.

Böter, som ådömas enligt denna paragraf, tillfalla kronan.

15 §•

För radiologiskt arbete, som med vederbörligt tillstånd bedrives av staten

eller kommun, vare i fråga örn åliggande enligt denna lag föreståndaren för

arbetet ansvarig.

16 §.

Har tillsyningsman meddelat förordnande enligt 7 § tredje stycket, må

klagan däröver föras hos medicinalstyrelsen inom fjorton dagar från den dag

delgivning skett. Vid förordnandets meddelande skall tillkännagivas vad den

har att iakttaga, som vill föra sådan klagan.

Över beslut av medicinalstyrelsen enligt denna lag må klagan föras hos

Konungen inom tid, som för överklagande av förvaltande myndigheters

och ämbetsverks beslut är bestämd.

När tillstånd enligt denna lag återkallas eller förordnande meddelas, att

anläggning för radiologiskt arbete skall sättas ur bruk, äger medicinalstyrelsen

förordna, att beslutet skall gå i verkställighet utan hinder av anförda

besvär.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1941.

Den som vid lagens ikraftträdande bedriver radiologiskt arbete eller innehar

radioaktivt ämne, överstigande den med stöd av 1 § första stycket fastställda

myckenheten, vare, där han inom tre månader därefter ingiver ansökan

örn tillstånd enligt denna lag, utan hinder av vad i 1 § sägs berättigad

att bedriva nämnda arbete eller innehava dylikt ämne, intill dess beslut

meddelats i anledning av ansökningen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majda proposition nr 73.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 29 juni 1912 (nr 206)

om arbetarskydd.

Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 29 juni 1912 om arbetarskydd

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

1 §•

Denna lag — — — sätt användes.

Från lagens---eller icke.

Beträffande arbete----förorsaka olycksfall.

I fråga örn arbete, som avses i lagen om tillsyn å radiologiskt arbete

m. m., skall förevarande lag äga tillämpning allenast i vad den angår skydd

mot annan skada än sådan, som orsakas genom inverkan av röntgenstrålar

eller radioaktivt ämne.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1941.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 73.

7

Utdrag av ‘protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 28 juni 1940.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Brahstorp, Möller, Sköld, Quensel, Eriksson, Bergquist,

Bagge, Andersson.

Efter gemensam beredning med chefen för ecklesiastikdepartementet samt

tillförordnade chefen för justitiedepartementet, statsrådet Bergquist, och

tillförordnade chefen för finansdepartementet, statsrådet Quensel, anför

chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller:

Inom socialdepartementet föreligger för närvarande till prövning fråga

om åtgärder i syfte att bereda ökat skydd mot skada genom inverkan av röntgenstrålar

eller radioaktivt ämne. Jag anhåller nu att för Kungl. Majit få anmäla

detta ärende.

Tidigare behandling av frågan.

I en till medicinalstyrelsen ingiven skrivelse den 31 mars 1928 fäste

svenska radiologförbundet styrelsens uppmärksamhet på de vådor, som kunde

uppkomma såväl för patienter som framför allt för personal vid medicinsktradiologiskt

arbete, därest statlig kontroll icke utövades i någon form. Förbundet

uttalade såsom sin mening, att en effektiv kontroll torde vara möjlig

endast genom tillsättande av en specialinspektör jämlikt 23 § lagen örn

arbetarskydd, och anhöll, att styrelsen måtte upptaga nämnda fråga till behandling.

Vid skrivelsen var såsom bilaga fogat ett förslag till bestämmelser

angående skyddsåtgärder vid radiologiskt arbete.

I ytterligare en skrivelse till medicinalstyrelsen den 27 april 1928

framhöll svenska radiologförbundet vissa synpunkter på frågan, huruvida

särskilda villkor borde uppställas för rättighet att utöva radiologisk verksamhet.

Förbundet framhöll därvid, att det ej ens kunde utan vidare anses

riktigt, att läkarlegitimation utgjorde tillräcklig kontroll på kompetens till

utövande av radiologisk verksamhet. Badiologiens karaktär av fysikalisk

vetenskap och instrumentariets fordran på kännedom örn elektrotekniska

detaljer gjorde det nämligen omöjligt för den enskilde läkaren att utan vidare

utbildning efter legitimationen kunna vara kompetent att självständigt

utöva radiologisk verksamhet. Frågan huruvida någon form av licenssystem

borde införas ansåg sig förbundet emellertid ej kunna taga ställning till.

Däremot ansåg förbundet det självklart, att utvecklingen skulle komma in

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majus proposition nr 73.

på en felaktig bog, därest det utan vidare skulle få anses berättigat även

för icke läkare att bedriva radiologisk verksamhet. Det vore enligt förbundets

mening ej förenligt med utvecklingen av god sjukvård i landet, därest

icke sakkunniga skulle komma att bedriva radiologisk verksamhet. Särskilt

gällde detta röntgen- och radiumbehandling på grund av de därmed förknippade

riskerna. Men även vid diagnostiskt arbete förefunnes, enligt vad

förbundet framhöll, risker, som kunde bli ödesdigra nog för såväl patienten

som den undersökande. Därtill komme, att nyttan av undersökningen bleve

ringa eller ingen, därest ej diagnosen bleve fullt säkerställd genom sakkunnigt

bedömande. Röntgenbilden vore ett dokument, för vars bedömande

fordrades stor erfarenhet och ingående kännedom örn såväl den normala

som den patologiska anatomien och fysiologien. Det vore utan vidare klart,

att kvalifikationer i detta hänseende ej funnes annat än hos den legitimerade

läkaren eller hos personer, som arbetade inom medicinen närstående

discipliner, t. ex. tandläkekonsten och veterinärmedicinen. Förbundet föreslog

därför, att medicinalstyrelsen skulle överväga och eventuellt vidtaga

de åtgärder, som kunde anses lämpliga för att begränsa utövandet av medicinsk-radiologisk

verksamhet till personer med läkarlegitimation eller till

eljest sakkunniga personer såsom tandläkare och veterinärer.

Sedan medicinalstyrelsen infordrat yttrande över svenska radiologförbundets

omförmälda båda skrivelser från medlemmen av styrelsens vetenskapliga

råd, professorn Gösta Forssell, tillstyrkte denne i skrivelse den 21 september

1929, att medicinalstyrelsen skulle taga de av förbundet föreslagna åtgärderna

i övervägande, enar desamma enligt Forssells mening innehölle synnerligen

beaktansvärda förslag till bestämmelser angående utövande av röntgendiagnostik

och radioterapi. De föreslagna skyddsbestämmelserna vore,

enligt vad vidare framhölls, avfattade i överensstämmelse med i Sverige

vunnen erfarenhet och i huvudsaklig överensstämmelse med de allmänna

bestämmelser beträffande skydd vid arbete med röntgenstrålar och radium,

vilka fastställdes av den andra internationella radiologkongressen år 1928.

Forssell föreslog dock vissa ändringar i och tillägg till nämnda skyddsbestämmelser.

Medicinalstyrelsen inkom därefter till Kungl. Majit med en den 8 januari

1932 dagtecknad framställning i ärendet. Styrelsen sade sig därvid till fullo

dela radiologförbundets uppfattning örn de stora risker, som radiologiskt

arbete medförde, och ansåg särskilda bestämmelser i ämnet vara behövliga.

I anledning därav hade styrelsen utarbetat ett framställningen bifogat förslag

till lag angående bedrivande för medicinskt ändamål av radiologiskt arbete

m. m. Rörande detta lagförslag yttrade styrelsen:

I avseende å den avfattning lagförslaget givits får styrelsen till en början

framhålla, att styrelsen, som ansett sig icke äga kompetens eller befogenhet

att utarbeta förslag omfattande allt radiologiskt arbete, begränsat detsamma

till sådant arbete, som avser medicinska, däri även inberäknade veterinärmedicinska,

ändamål. Då emellertid fara för liv eller hälsa otvivelaktigt

kan föreligga icke allenast för läkare och sjukvårdspersonal samt för den,

som på ett icke sakkunnigt sätt blir föremål för radiologisk undersökning

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 73.

eller behandling, utan även för envar person, som utför dylikt arbete,

ifrågasätter styrelsen, om icke allt radiologiskt arbete, av vad slag det vara

må, samtidigt borde regleras genom lagbestämmelser. En förutsättning

härför är, att ifrågavarande lagförslag kompletteras med de bestämmelser,

som med hänsyn härtill äro erforderliga, eller, om så skulle vara lämpligare,

att en särskild lag för radiologiska arbeten, som icke avse medicinskt ändamål,

utfärdas.

Det av medicinalstyrelsen uppgjorda lagförslaget skulle äga tillämpning

beträffande envar, som för medicinskt ändamål bedreve radiologiskt arbete

och för sådant arbete innehade monterad eller färdigställd apparat eller

härför avsett radioaktivt preparat. Den, som innehade apparat eller preparat

av nu nämnt slag, skulle därom till medicinalstyrelsen ingiva anmälan, innehållande

vissa angivna uppgifter. Sådan anmälan skulle ock ingivas, örn

lokalerna för anläggningen förändrades eller apparat eller preparat förflyttades

till annan plats, eller utbyte av apparat ägde rum eller denna i nämnvärd

omfattning förändrades eller örn kvantiteten av preparatet nämnvärt

ändrades. Erforderliga bestämmelser rörande skyddsanordningar m. m. vid

radiologiskt arbete skulle utfärdas av medicinalstyrelsen. Tillsyn över apparater

och preparat samt desammas användning ävensom över tillämpningen

av skyddsbestämmelserna skulle utövas av medicinalstyrelsen, för vilket

ändamål styrelsen ägde företaga inspektion av radiologiskt arbete jämte för

arbetet disponibla anordningar och lokaler. Såsom biträde åt styrelsen vid

dylik tillsyn och inspektion ägde Kungl. Majit förordna en eller flera sakkunniga

personer. Örn vid inspektion eller eljest befunnes, att det arbete,

varom fråga vore, ej utfördes på tillfredsställande sätt, eller att annat

uppenbart missförhållande förelåge, ägde medicinalstyrelsen förbjuda arbetets

fortsatta bedrivande. Lagförslaget innehöll tillika ansvars-, besvärs- och

övergångsbestämmelser.

I sin framställning anförde medicinalstyrelsen vidare, att de bestämmelser

rörande skyddsanordningar m. m., vilka enligt lagförslaget skulle utfärdas

av styrelsen, i huvudsak borde ansluta sig till vad radiologförbundet föreslagit

med däri av professorn Forssell förordade ändringar. Framställningen

utmynnade i en hemställan, att Kungl. Majit måtte antingen föreslå riksdagen

att antaga lag angående bedrivande för medicinskt ändamål av radiologiskt

arbete m. m. i enlighet med styrelsens förutnämnda lagförslag eller,

därest en lag för allt radiologiskt arbete ansåges böra komma till stånd, i

nämnda lag upptaga de föreslagna bestämmelserna angående bedrivande för

medicinskt ändamål av radiologiskt arbete m. m. Styrelsen förklarade slutligen,

att styrelsen lämnat radiologförbundets skrivelse den 27 april 1928

helt åsido, enär det i skrivelsen ifrågasatta licenssystemet för verksamhet

på det radiologiska området i allmänhet enligt styrelsens förmenande borde

upptagas till omprövning i samband med eventuellt utarbetande av lagförslag

rörande radiologiskt arbete för annat än medicinskt ändamål.

Sedan socialstyrelsen anbefallts att avgiva yttrande i frågan örn reglering

av radiologiskt arbete ävensom i samband därmed, efter samråd i erforderlig

omfattning med medicinalstyrelsen, till Kungl. Majit inkomma med

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majus proposition nr 73.

förslag till de bestämmelser, som funnes böra av Kungl. Majit utfärdas angående

bedrivande av radiologiskt arbete för annat än medicinskt ändamål,

anförde socialstyrelsen i skrivelse den 16 juli 1932:

Radiologiskt arbete utom det medicinska området men fallande inom

tillämpningsområdet för lagen örn arbetarskydd förekommer, såvitt för styrelsen

är känt, endast i ringa omfattning och torde därjämte äga rum under

sådana förhallanden, att man knappast synes behöva räkna nied någon

mera framträdande hälsorisk för de därmed sysselsatta. Särskilda bestämmelser

för bedrivande av dylikt radiologiskt arbete synas styrelsen därför

för närvarande ej påkallade. Möjligt är däremot, att radiologiskt arbete

för undervisnings- och forskningsändamål på sina håll kan utföras under

sådana förhållanden, att det kan vara motiverat att göra detsamma till föremål

för särskild kontroll.

Vad den av medicinalstyrelsen föreslagna regleringen rörande radiologiskt

arbete för medicinskt ändamål beträffar vill styrelsen erinra, att dylikt

arbete, utfört av hos anstalt eller praktiserande läkare, tandläkare eller veterinär

anställd personal (högre utbildad eller ej), otvivelaktigt faller inom

tillämpningsområdet för lagen örn arbetarskydd. En lag angående bedrivande

för medicinskt ändamål av radiologiskt arbete kommer därför till

väsentlig del — i avseende å de därmed sysselsatta arbetstagarna — att

utgöra en specialreglering på arbetarskyddslagens område. Styrelsen finner

emellertid en dylik specialreglering motiverad och anser det förslag, som

utarbetats av medicinalstyrelsen, kunna läggas till grund för lagstiftning

i ämnet.

Socialstyrelsen erinrade slutligen, att därest det, på sätt medicinalstyrelsen

föreslagit, uppdroges åt nämnda styrelse att med biträde av sakkunnig

person utöva tillsyn i angivna avseenden över bedrivandet av ifrågavarande

arbete, yrkesinspektionen borde i motsvarande mån bli fritagen

från skyldighet att utöva tillsyn å samma arbete enligt lagen örn arbetarskydd.

Genom beslut den 14 januari 1938 fann Kungl. Majit den i medicinalstyrelsens

skrivelse gjorda framställningen icke föranleda någon vidare

Kungl. Maj.ts åtgärd än att riksförsäkringsanstalten och medicinalstyrelsen

anmodades att gemensamt utarbeta förslag till anvisningar och föreskrifter

till förekommande av olycksfall och ohälsa vid bedrivande av radiologiskt

arbete, att, i mån av befogenhet, med ledning av förslaget gemensamt eller

var för sig meddela de anvisningar och föreskrifter, som kunde anses erforderliga,

samt att underrätta skolöverstyrelsen och kanslersämbetet vid

rikets universitet örn sålunda meddelade anvisningar och föreskrifter. Enligt

Kungl. Maj:ts beslut skulle det vidare ankomma på skolöverstyrelsen och

kanslersämbetet att i den omfattning, som funnes lämplig, låta bekantgöra

sagda anvisningar och föreskrifter inom läroanstalter och forskningsinstitut,

där radiologiskt arbete bedreves.

Med anledning av Kungl. Maj:ts omförmälda beslut uppdrogo riksförsäkringsanstalten

och medicinalstyrelsen i januari 1939 åt föreståndaren för radiofysiska

institutionen vid Konung Gustaf V:s jubileumsklinik, docenten

filosofie doktorn R. Sievert att utarbeta och till ämbetsverken inkomma

med förslag till skyddsbestämmelser vid användning av röntgen.

Till fullgörande av nämnda uppdrag överlämnade docenten Sievert med

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Majus proposition nr 73.

skrivelse elen 16 november 1939 till riksförsäkringsanstalten och medicinalstyrelsen

förslag till bestämmelser rörande skydd vid arbete med röntgenapparater

och radioaktiva preparat. I skrivelsen framhålles, att ehuru uppdraget

endast avsåg skyddsbestämmelser vid användandet av röntgen, även

skyddsbestämmelser för arbete med radioaktiva preparat m edtagits i förslaget.

Detta hade skett dels emedan strålningsriskerna vid arbete med

radioaktiva preparat i många avseenden vore analoga med dem, som förekomme

vid arbete med röntgenstrålar, dels emedan riskerna vid arbete med

radioaktiva preparat vore förhållandevis större än vid arbete med röntgenstrålar

och behovet av bestämmelser i det förra fallet därför vore minst

lika stort som i det senare. Yisserligen utfördes arbeten med större kvantiteter

radioaktiva preparat endast vid ett fåtal centralanstalter i landet,

men vid dessa anstalter vore ett jämförelsevis stort antal personer utsatta

för bestrålningsrisker, vilken omständighet torde böra anses utgöra ett tillräckligt

starkt motiv för införandet av bestämmelser även för detta slag

av arbete.

Docenten Sievert omnämner vidare i skrivelsen, att i vårt land funnes

omkring 2,000 röntgenapparater, av vilka något mera än hälften utgjordes

av anläggningar för tandröntgen. Antalet i radiologiskt arbete sysselsatta

personer uppskattades i skrivelsen till 3,000 ä 4,000, av vilka sannolikt

ungefär hälften utsattes för bestrålningsrisker i mycket stor utsträckning

och resten endast sporadiskt. Därtill komme riskerna för skador å patienter.

Omfattningen av röntgenarbetet syntes väl motivera en lagstiftning i ämnet.

Medicinalstyrelsen har i skrivelse den 30 mars 1940 till Kungl. Majit

överlämnat det av docenten Sievert uppgjorda förslaget till skyddsbestämmelser,

mot vilket styrelsen förklarar sig icke hava något att erinra.

Riksförsäkringsanstalten har, utan att taga slutlig ställning till de olika

bestämmelserna i förslaget, förklarat sig finna förslaget i stort sett vara väl

ägnat att läggas till grund för bestämmelser i ämnet.

Bestämmelser i gällande lagstiftning, tillämpbara beträffande

skador genom radiologiskt arbete.

I viss utsträckning innehåller redan gällande lag eller bereder den möjlighet

till utfärdande av bestämmelser med syfte att förebygga skador i

följd av radiologiskt arbete.

Kisk för dylika skador föreligger dels och framför allt vid medicinsktradiologiskt

arbete, dels inom vissa industrier, dels slutligen vid radiologiska

experiment i skolor och i högre forskningsinstitut. Såsom längre fram

närmare skall beröras, leda skaderiskerna i första hand sitt ursprung från

röntgen- och radiumstrålningen, vilken kan vålla svåra kroppsskador. Vid

alltför stark bestrålning av en kroppsdel uppstå svåra förbränningar. En

daglig svag bestrålning kan så småningom åstadkomma dels svåra och utbredda

hudåkommor, dels ock svåra allmänskador å organismen, framförallt

å könskörtlarna och de blodbildande organen. Skaderiskerna äro föranledda

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl, Maj:ts proposition nr 73.

jämväl därav att röntgendriften fordrar en mycket högspänd elektrisk ström.

Den högspända strömmen och röntgenstrålarna alstra hälsovådliga gaser,

t. ex. ozon och nitrösa gaser, vilka verka kraftnedsättande och förorsaka

illamående, därest luftväxlingen är dålig. En stor del av röntgenarbetet

måste utföras i mörker, vilket ock verkar kraftnedsättande på personalen.

Lagen den 29 juni 1912 om arbetarskydd äger — med vissa undantag,

från vilka i detta sammanhang kan bortses — tillämpning å varje rörelse,

industriell eller icke, vari arbetare användes till arbete för arbetsgivares

räkning, så ock å hus-, väg- eller vattenbyggnad, vattenavledning eller annat

dylikt särskilt arbetsföretag, vari arbetare på sådant sätt användes (1 §). I

lagen förstås med arbetare envar, som utför arbete för annans räkning utan

att i förhållande till denne vara att anse såsom självständig företagare, och

med arbetsgivare envar, för vilkens räkning arbete utföres av sådan arbetare,

utan att mellan dem står någon tredje person, vilken såsom självständig

företagare åtagit sig att ombesörja arbetets utförande (2 §).

Det var på förslag av lagrådets flertal som arbetarskyddslagens tillämpningsområde

byggdes på begreppet rörelse. Lagrådets flertal framhöll i

samband därmed att begreppet rörelse icke vore inskränkt till vad som förstodes

med näringsdrift, utan att däri inbegrepes jämväl sådan på yrkesmässigt

sätt bedriven verksamhet, som icke idkades såsom näring. Det

påpekades vidare, att dylik verksamhet dreves i rätt stor omfattning både av

staten och av vissa kommuner.

Med hänsyn till det tillämpningsområde arbetarskyddslagen sålunda äger

torde man kunna utgå från att densamma är tillämplig å all sjukvårdspersonal,

både högre och lägre samt utan avseende å örn personalen är anställd

vid offentliga sjukvårdsinrättningar eller hos enskilt praktiserande

läkare eller tandläkare. Vidare äger den tillämpning å all personal inom

industrien. Utom lagens tillämpningsområde falla däremot personer, som

syssla med experiment i skolor och högre forskningsinstitut. Vidare avser

lagen icke att bereda skydd åt patienter för skador vid läkarbehandling.

I 3 § arbetarskyddslagen stadgas, att arbetsgivare är pliktig iakttaga allt,

som i avseende å arbetslokaler, maskiner och redskap eller eljest med hänsyn

till arbetets natur skäligen kan anses av nöden för att skydda arbetarna

mot olycksfall och ohälsa i arbetet.

4 § samma lag innehåller en uppräkning av vissa åtgärder, som arbetsgivaren

särskilt skall vidtaga till förekommande av olycksfall i arbetet. Sålunda

skola, bland annat, elektriska maskiner, apparater och ledningar vara

så anordnade, att arbetarna icke utsättas för fara att skadas genom elektrisk

ström. Till arbete, där bristande kunskap eller färdighet medför fara för

olycksfall, må oerfaren arbetare ej användas, med mindre honom lämnas

erforderlig undervisning och ledning.

I 5 § uppräknas vissa åtgärder till förekommande av ohälsa i följd

av arbetet. I sluten arbetslokal skall finnas tillräckligt luftutrymme jämte

erforderlig, lämpligt anordnad luftväxling. Verksamma anordningar skola,

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 78.

i den mån arbetets natur det medgiver, vidtagas till förhindrande av hälsoskadlig

gasspridning i arbetslokalen. Tiden för arbetares användande till

särskilt hälsofarlig sysselsättning skall tillbörligen inskränkas.

I 7 § 1 mom. stadgas, att örn för tillämpning av 3 § i avseende å

visst slag av sysselsättning eller användande av visst slag av maskin

eller redskap behov finnes ''av närmare föreskrifter, utöver vad i 4—6 §§

stadgas, Konungen äger utfärda sådana föreskrifter. Om dylika föreskrifter

innefatta förbud mot användande av visst slag av maskin eller

redskap eller mot dess användande med eller utan viss anordning, äger

Konungen enligt samma paragrafs 2 mom. jämväl föreskriva, att föremål, vars

användande sålunda är förbjudet, icke må till annan överlåtas eller upplåtas

till begagnande, med mindre det kan antagas, antingen att sådan åtgärd

skall vidtagas med föremålet, att det därefter icke är inbegripet under förbudet,

eller att föremålet uteslutande skall komma till användning, som ej

avses med förbudet.

Bedrives i visst fall arbete, som icke är underkastat lagen, under sådana

förhållanden, att därmed sysselsatta personer uppenbarligen utsättas för

allvarlig fara för olycksfall, må Konungen enligt 7 § 3 mom. förordna, att

lagen, i vad den åsyftar att förekomma olycksfall, skall i nödig omfattning

tillämpas å arbetet, ävensom meddela de föreskrifter, som kunna erfordras,

då i sådant fall arbetare icke användes till arbete för arbetsgivares räkning.

Råder vid arbetsställe missförhållande i något av de här förut angivna avseendena,

äger vederbörande yrkesinspektör, där för missförhållandets avhjälpande

så prövas nödigt, skriftligen förbjuda arbetsgivaren, sedan denne

blivit i saken hörd, att efter utsatt skälig tid bedriva visst arbete eller använda

viss arbetslokal, maskin, redskap eller annat hjälpmedel eller viss arbetsmetod

utan att ha iakttagit visst av yrkesinspektören vid förbudets meddelande

angivet villkor. Sådant förbud må jämväl meddelas av yrkesinspektionens

chefsmyndighet, d. v. s. riksförsäkringsanstalten (38 § 1 morn.). Medför missförhållandet

synnerlig fara för arbetares liv eller hälsa, må anstalten, på anmälan

av yrkesinspektören, utan att avbida arbetsgivarens yttrande, meddela

förbud att träda i kraft omedelbart och gälla tills vidare, intill dess

annorlunda förordnas, ävensom, där så finnes påkallat, låta genom polismyndighetens

försorg på arbetsgivarens bekostnad vidtaga nödig anordning till

säkerställande av förbudets upprätthållande (38 § 2 inom.).

Lagen den 14 juni 1929 örn försäkring för vissa yrkessjukdomar omfattar

även skada genom inverkan av röntgenstrålar, radium eller annat radioaktivt

ämne. Den, som jämlikt olycksfallsförsäkringslagen är försäkrad för skada

till följd av olycksfall i arbete, skall sålunda anses vara försäkrad jämväl för

yrkessjukdom, som uteslutande eller till övervägande del framkallats genom

inverkan av röntgenstrålar, radium eller annat radioaktivt ämne.

I sin ursprungliga lydelse gällde lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar

i fråga örn röntgenstrålar och radium men ej i fråga örn annat

radioaktivt ämne. Lagen trädde i kraft den 1 januari 1930 men äger icke

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Mo.j:ts proposition nr 73.

tillämpning i fråga om yrkessjukdom, som yppats före nämnda dag, oell

ej keller beträffande yrkessjukdom, som yppats senare, därest arbetaren icke

efter lagens ikraftträdande varit sysselsatt med arbete i verksamhet, där

arbetarna äro utsatta för inverkan av den art, som framkallat sjukdomen.

Ersättning i anledning av yrkessjukdom, som framkallats genom inverkan

av röntgenstrålar eller radium utgår icke, med mindre arbetaren inom tio år

före dagen för sjukdomens yppande varit sysselsatt med arbete i verksamhet,

där fara föreligger för sjukdomen.

Genom lag den 26 juni 1936 jämställdes med sjukdom, som framkallats

genom inverkan av röntgenstrålar eller radium, sjukdom, som framkallats

genom inverkan av annat radioaktivt ämne. Lagen den 26 juni 1936 trädde

i kraft den 1 januari 1937 men äger icke tillämpning i fråga örn yrkessjukdom,

som icke omfattades av förut gällande lag, därest sjukdomen yppats

före sistnämnda dag, och ej heller beträffande dylik sjukdom, som yppats

senare, därest arbetaren icke efter lagens ikraftträdande varit sysselsatt med

arbete i verksamhet, där fara föreligger för sjukdomen.

Såsom förut nämnts har man vid röntgenarbete att taga hänsyn ej blott

till de skador, som kunna förorsakas genom strålningen, utan även till att den

högspända elektriska ström, som kräves för sådant arbete, medför särskilda

skaderisker. Det må därför i detta sammanhang framhållas, att jämlikt 14 §

Kungl. Maj.ts stadga den 5 maj 1939 (nr 200) örn elektriska starkström sanläggningar

tillsyn häröver utövas av kommerskollegium samt av befattningshavare

hos kollegium och de kollegium underställda befattningshavarna inom statens

elektriska inspektion. I nämnda stadga äro föreskrifter givna om anmälningsplikt

till kommerskollegium, innan arbete med starkströmsanläggning påbörjas,

samt örn obligatorisk besiktning såväl innan anläggning tages i bruk som

därefter; dessa bestämmelser gälla emellertid endast koncessionerade anläggningar,

till vilka röntgenanläggningar icke äro att hänföra, Icke koncessionerade

anläggningar må enligt 18 § stadgan besiktigas i den omfattning

kommerskollegium eller särskild tillsyningsman inom kollegium eller statens

elektriska inspektion finner erforderligt. Kommerskollegium må därjämte,

när särskilda skäl föreligga, ålägga innehavare av sådan starkströmsanläggning

att på egen bekostnad låta besiktiga anläggningen genom annan fackman,

som kan av kollegium godkännas. Kollegium må meddela de säkerhetsföreskrifter

rörande anläggningen, vartill besiktningen må giva anledning.

A koncessionerade elektriska starkströmsanläggningar utöva kommerskollegii

tillsyningsmän i egenskap av specialinspektörer inom yrkesinspektionen

den eljest på yrkesinspektionens befattningshavare ankommande tillsynen

(kungörelse den 23 december 1937, nr 1021). Icke koncessionerade

starkströmsanläggningar däremot falla, i den mån de tillhöra arbetarskyddslagens

tillämpningsområde, under yrkesinspektionens tillsyn, försåvitt kommerskollegium

och riksförsäkringsanstalten icke funnit påkallat att i nu

ifrågavarande avseende likställa dem med koncessionerade anläggningar.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 73.

15

Genom frivilliga överenskommelser ordnad kontroll å radiologiskt arbete.

Sedan lång tid tillbaka har i vårt land varit på frivillighetens grund anordnad

en omfattande kontroll över röntgenbeliandlingsanläggningar, skyddsanordningar

vid arbete med radioaktiva preparat m. m. Denna kontrollverksamhet

utövas för närvarande av den radiofysiska forskningsavdelningen

vid Konung Gustaf V:s jubileumsklinik.

Vad kontrollen av röntgenbehandlingsanläggningar angår avser denna

regelbunden tillsyn över att såväl anläggningar som arbetslokaler för

röntgenbehandling anordnas i huvudsak enligt riktlinjer, som antagits av de

internationella radiologkongresserna. Verksamheten avser även s. k. doseringskontroll,

d. v. s. att med hjälp av mätningar eller annorledes undersöka och

med tillfredsställande noggrannhet fastställa de fysikaliska faktorer, som

äro av väsentlig betydelse för själva röntgenbehandlingen och för anläggningens

ändamålsenliga drift.

Inom området för doseringskontroll har radiofysiska forskningsavdelningen

varit verksam sedan år 1926. I en cirkulärskrivelse den 30 april

1926 framhöll cancerföreningens i Stockholm styrelse, att metoderna för bestämmandet

av röntgenstrålningens kvantitet och kvalitet utvecklats, så att

man kunde erhålla en någorlunda exakt fysikalisk dosering av röntgenstrålningen.

Denna exakta fysikaliska dosering spelade, enligt vad i skrivelsen

vidare framhålles, en väsentlig roll såväl för uppnående av ett gynnsamt

resultat vid själva behandlingen som för genomförande av skyddsåtgärder

för undvikande av de risker, som vid röntgenbehandling kunde uppkomma

för såväl patienter som personal. Mätinstrumenten vore emellertid mycket

komplicerade, och deras liandhavande fordrade en ingående kännedom örn

radiofysiken, vilken endast kunde ägas av en utbildad fysiker. Det vore

nämligen icke möjligt för en läkare att jämte det medicinska området

även tillräckligt behärska radiofysiken. Föreningens styrelse hade kommit

till den bestämda övertygelsen, att stora fördelar för röntgenterapien i

många avseenden skulle kunna vinnas, örn de stora lasarettens röntgenavdelningar

kunde ställas under kontroll beträffande de fysikaliska driftsbetingelserna.

En fysikalisk avdelning fordrade emellertid stora omkostnader,

och de för kontrollen nödvändiga instrumenten vore dyrbara, varför

det torde vara förenat med mycket stora svårigheter att å röntgenavdelningarna

vid landets lasarett upprätta fysikaliska institut under kompetent

ledning. För att göra de olika lasaretten delaktiga av förmånen

av en exakt fysikalisk dosering, hade föreningens styrelse enligt skrivelsen

beslutat, att till föreningens vid radiumhemmet upprättade fysikaliska

laboratorium ansluta en ambulerande fysisk avdelning att träda i verksamhet

den 1 maj 1926. Föreningens styrelse ville i anledning därav

genom cirkulärskrivelsen lämna direktionerna för de sjukhus, som inrättat

röntgenavdelningar under ledning av specialutbildad radiolog, meddelande

örn möjligheten att på i skrivelsen angivna villkor tillgodogöra sig den ambulerande

avdelningens arbete.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:is proposition nr 78.

Inom kort hade flertalet röntgenbehandlingsavdelningar i landet börjat

anlita matavdelningen, och sedan många år tillbaka äro samtliga anslutna till

matavdelningen. När radiumhemmets fysiska laboratorium övergick i den

radiofysiska forskningsavdelningen vid Konung Gustaf V:s jubileumsklinik,

erhöll föreståndaren för forskningsavdelningen jubileumsfondens uppdrag att

omhänderhava den ambulerande avdelningen.

De undersökningar den ambulerande matavdelningen verkställer omfatta:

1. Undersökning av röntgenrörens lämplighet med avseende på egenfiltrering,

belastbarhet och hållbarhet.

2. Anvisandet av lämpliga kombinationer av strålfiltrering, rörspänning

och rörström, varvid de båda senare kontrolleras genom direkta mätningar.

3. Mätningar av strålintensiteten och vid förefallande behov även av

strålkvaliteten för samtliga ifrågakommande kombinationer enligt 2 mom.

På grundval av intensitetsmätningarna utfärdas anvisningar angående bestrålningstider

motsvarande vanligen förekommande stråldoser.

4. Kontrollmätning av eventuella reservröntgenrör, så att dessa vid förefallande

behov direkt kunna insättas i drift, varigenom ej längre driftsavbrott

uppkommer än vad som åtgår för rörbytet.

Doseringskontrollen utföres med ungefär ett halvt års mellanrum.

Tillsyn över att såväl anläggningar som arbetslokaler för röntgenbehandling

äro anordnade med vederbörlig hänsyn till skyddsbehovet utövas samtidigt

med doseringskontrollen.

Vid slutet av år 1939 omfattade kontrollen 50 avdelningar med sammanlagt

78 behandlingsplatser.

Arvodena för varje kontrollbesök lia i allt väsentligt utgått efter en och

samma taxa, nämligen 200 kronor för första och 100 kronor för varje därpå

följande behandlingsplats, som samtidigt kontrolleras inom samma behandlingsavdelning.

Dessutom har uttagits särskild omkostnadsersättning, innefattande

dels de direkta rese- och transportkostnaderna, dels ock de allmänna

omkostnaderna i form av trycksaker och skrivmateriel, telefon och porton

m. m.

Den radiofysiska forskningsavdelningen anlitas sedan åtskilliga år tillbaka

för utredningar och förslag beträffande skydd vid arbete med radium- och

röntgenstrålar och fungerar i samband därmed som en inofficiell provningsanstalt

för skyddsmateriel. A avdelningen hava företagits mätningar av

strålskyddsförmågan hos inlämnade prov och vid färdiga väggar för röntgenavdelningar

samt konstruktion av med skydd försedda arbetsbord, förvaringsskåp,

transportanordningar m. m. för radium. Därjämte lia föreskrifter utfärdats

beträffande arbete med röntgenstrålning och radiumpreparat.

Vid radiofysiska forskningsavdelningen utföras jämväl dels radioaktivitetsbestämningar

beträffande starka radioaktiva preparat, med ledning av vilka

bestämningar certifikat utfärdas, dels ock mätningar å svagt aktiva preparat,

såsom emanationshaltiga vatten, radiumkompresser, radioaktiva läkemedel av

olika slag m. m.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majas proposition nr 73.

17

Utländska bestämmelser till förekommande av skada vid

radiologiskt arbete.

Frågan om åtgärder till skydd för skada vid radiologiskt arbete har i ett

stort antal länder föranlett lagstiftningsåtgärder av olika slag. Med ledning

av i förevarande ärende lämnade uppgifter av ingenjörsvetenskapsakademien

och radiofysiska institutionen vid Konung Gustaf V:s jubileumsklinik har

utarbetats en kortfattad översikt över de skyddsåtgärder, som företagits i

olika länder. Nämnda översikt torde såsom bilaga (Bilaga B) få fogas till

detta protokoll.

Arten av de skador, som kunna uppkomma genom röntgen- och

radiumstrålning.

Frågan i vad mån åtgärder äro påkallade i syfte att bereda ökat skydd

mot skador genom inverkan av röntgenstrålar, radium eller annat radioaktivt

ämne är naturligen i hög grad avhängig av den svårhetsgrad, som utmärker

dylika skador. En orientering härom lämnas i en till handlingarna i förevarande

ärende hörande utredning av laboratorn i radiofysik vid radiofysiska

forskningsavdelningen, docenten S. Benner och assistenten i strålningsbiologi

vid samma avdelning, filosofie licentiaten A. Forsberg. Utredningen

torde såsom bilaga (Bilaga C) få fogas till protokollet i detta ärende.

Genom inverkan av röntgenstrålar, radium eller annat radioaktivt

ämne uppkomna yrkessjukdomsfall.

I det föregående har omnämnts, att lagen örn försäkring för vissa yrkessjukdomar

omfattar skador genom inverkan av röntgenstrålar, radium eller

annat radioaktivt ämne, och att alltså försäkring enligt lagen örn försäkring

för olycksfall i arbete gäller i fråga örn sådana skador.

Enligt kungörelsen den 22 november 1929 med särskilda föreskrifter i

anledning av lagen den 14 juni 1929 (nr 131) örn försäkring för vissa yrkes

sjukdomar, jämförd med kungörelsen den 9 november 1928 angående anmälan

örn olycksfall i arbete m. m., åligger det arbetsgivare eller arbetsföreståndare

att, sedan han från den, som drabbats av yrkessjukdom, eller eljest

erhållit underrättelse örn sjukdomsfallet, ofördröjligen därom göra skriftlig

anmälan till riksförsäkringsanstalten.

Förekomsten av nu nämnda anmälningsskyldighet erbjuder sålunda möjlighet

att vinna kännedom örn i vilken utsträckning under senare år i vårt

land uppkommit skador genom inverkan av röntgenstrålar, radium eller annat

radioaktivt ämne, dock endast såvitt inträffade sjukdomsfall fallit eller av

vederbörande ansetts falla inom tillämpningsområdet för lagen örn försäkring

för vissa yrkessjukdomar.

Under giltighetstiden för nyssnämnda lag lia till riksförsäkringsanstalten

anmälts åtta fall av yrkessjukdom, uppkomna genom inverkan av röntgenstrålar,

radium eller annat radioaktivt ämne. Av riksförsäkringsanstaltens

akter rörande nämnda fall inhämtas, bland annat, följande:

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 73.

!>!)4 40 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Majlis proposition nr 73.

1. Sjukvurdsvaktmästaren S. N. å J. länslasarett, vilken var sysselsatt i

röntgenarbete, ådrog sig till följd av nämnda arbete år 1925 en blodsjukdom

(brist på vita blodkroppar). Efter att under 21/2 månader lia avhållit sig

från arbetet blev S. N. friskskriven. Ar 1930 yppades åter samma blodsjukdom,

vilken gav sig tillkänna genom att S. N. blev blek, trött och yr i

huvudet. S. N. blev i anledning härav fullständigt arbetsoförmögen under

en tid av två månader samt återgick därefter i arbetet, oehuru kvarvarande

men fortfarande enligt läkarintyg ansågs förefinnas. Är 1932 yppade sig

åter recidiv av blodsjukdomen. S. N. var denna gång arbetsoförmögen under

två månader.

2. Röntgensköterskan R. P. å länslasarettet i B. drabbades år 1933 av

sjukdomssymptom, bestående i hudförändringar å båda händernas fingrar.

I olycksfallsanmälan uppgavs, att vanliga skyddsåtgärder i röntgenarbetet

kommit till användning, och att någon särskild anvisning av yrkesinspektionen

ej förekommit. Vidare uppgavs i anmälan, att R. P. under flera år

haft fläckig rodnad å fingrarna, vilken dock uppfattats som effekt av framkallningsvätskor.

Enligt läkarintyg var huden å samtliga fingrars distala

partier skrumpnad, torr och fläckigt rodnad genom kärlutvidgningar; naglarna

voro delvis torra, refflade, sköra och missfärgade. Enligt samma intyg

hade R. P. vid terapi ofta måst utsätta fingrarna för röntgenljus. Ar 1934

amputerades vänster långfinger. Enligt ett år 1939 utfärdat läkarintyg voro

händerna mycket känsliga för kyla samt mekaniska och kemiska retningar;

de tålde ej ens långvarigare tvättningar med neutral tvål. Huden holle sig

enligt intyget torr och hård, varför känsligheten i fingerspetsarna vore väsentligt

nedsatt, vilket förorsakade en viss fumlighet vid hanterandet av

smärre och lättare föremål. Naglarna voro sköra och sjirickiga. Tillståndet

utgjorde hinder för såväl flertalet egentliga sjuksköterskegöromål som för

det mesta av husligt arbete.

3. Röntgenöversköterskan A. A. började år 1926 tjänstgöring vid länslasarettet

i V. Under de första åren av sin tjänstgöring fick hon ofta hålla

plåtar i läge med händerna. Från och med år 1932 yppades en allt mera

tilltagande röntgendermatit å höger hand, mest lokaliserad till volarsidan

men även övergripande på dorsalsidan, speciellt å fingrarnas ytterleder. Hudförstöringen

hade fortskridit längst å fingerblommorna, varest ständiga

ulcerationer iakttogos. Under år 1935 förvärrades åkomman genom tilltagande

intensiva smärtor i fingerspetsarna. Naglarna atrofierade till stor del.

Sedan sjukdomen yppats, hade A. A. — enligt uppgift, lämnad i september

1938 — icke utfört något arbete. Vid sistnämnda tidpunkt uppgåvos vidare

högra handens tumme samt ring- och lillfingrar vara obrukbara, då de ej

kunde röras. Pek- och långfingrarna syntes ha normal rörlighet. Nageln

å långfingret angavs vara skadad.

4. Röntgensköterskan L. E. å E. sanatorium anmälde sig år 1936 lida av

yrkessjukdom, bestående i allmän kraftnedsättning. Vid läkarundersökning

fastställdes, att antalet vita blodkroppar var lågt. Enligt ett utlåtande i

ärendet av professorn Elis Berven hade L. E. haft en daglig arbetstid å

röntgenrummet av ungefär 2—3 timmar. Rummet hade varit 3.7 5 X 4.16

meter. Den använda röntgenapparaten hade varit av gammal modell, och

såväl skyddsanordningarna omkring röntgenröret som skyddet för röntgensköterskan

måste enligt Berven lia varit otillfredsställande. Intet skyddsrum

hade funnits, utan sköterskan hade under exponeringarna stått bakom

en blyskärm. Med den arbetsteknik, som tillämpats, hade sköterskan under

själva genomlysningarna utsatts för röntgenljus. En ingenjör vid den ingenjörsfirma,

som haft överinseendet över anläggningen, hade för Berven framhållit,

att han upprepade gånger påpekat, att apparat och skyddsåtgärder

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 73.

varit otillfredsställande. Några åtgärder till förbättring i sagda hänseende

hade emellertid ieke vidtagits förrän efter ankomsten av en nj överläkare.

0 5. Sjuksköterskan G. H. var anställd såsom sjuksköterska sedan år 1910.

Ar 1911 visade sig första gången sjukdomssymptom i form av eksem.

De första åren behandlades G. H. med omslag och salvor. Hon röntgenbehandlades

också upprepade gånger. Enligt vederbörande läkares uppfattning

hade röntgenskadan uppkommit genom denna röntgenbehandling.

Röntgenskadan yppade sig sedermera i form av eksematösa och atrofiska

förändringar av huden å båda händerna, som diagnostiserats såsom röntgenatrofi

och eksem.

ö. Röntgensköterskan A. C. hade anställning såsom biträde vid röntgenbehandling

samt röntgenfotografering jämte framkallning a medicine doktor

T. S:s privata röntgeninstitut i S. åren 1902—1921 samt å legitimerade

läkaren N. H:s privata röntgeninstitut i S. åren 1922—1928. Under denna

tjänstgöring ådrog hon sig till följd av röntgenstrålning röntgenskador (hudatrofier

och hyperkeratoser) å båda händerna. Skadorna synas hava uppträtt

första gången i början av år 1913 och förvärrades efter hand. Enligt uppgifter

i en i januari 1937 inom riksförsäkringsanstalten upprättad promemoria

hade A. C. sökt läkarbehandling för åkomman först i februari 1933. I

mitten av samma år började sår uppstå i den genom röntgenskadorna torra

huden å vänster hand. Såret förvärrades så småningom. Eadiumbehandling

ägde rum i november 1933. Ett par månader därefter var såret läkt. I

januari 1935 fick hon nytt sår. I februari 1935 amputerades vänstra pekfingret

in på andra phalangen. Sårläkningen fördröjdes genom varbildning till

1 maj. I juni 193G behandlades hon å radiumhemmet för uppkommen hudåkomma

å balen, även den en följd av röntgen. I promemorian uppgives

vidare, att A. C. gå grund av de avsevärda besvär, som hudatrofin å händerna

medförde, icke utan mycket stor olägenhet kunde lia händerna i vatten.

Hon kunde nätt och jämt tvätta sig utan att klåda och irritation uppstode.

Hon kunde icke heller sy, enär fingertopparna voro känslolösa och svårighet

förelåge att fasthålla ett så fint föremål som en nål. — Under tiden från

januari 1937 synas A. C:s skador lia ytterligare förvärrats. Sålunda uppgives

i ett läkarintyg av oktober 1938, att en ulceration förefunnes å höger

långfinger vid nagelfalsen, och att en amputation av fingeränden tillråddes.

Enligt beslut av riksförsäkringsanstalten i november 1938 skulle A. C:s

sjukdom anses medföra nedsättning av hennes arbetsförmåga med 662/3

procent.

7. Röntgen- och operationssköterskan K. L. i S. ådrog sig i mars 1938

akut röntgendermatit med antydan till atrofi å båda händerna. Enligt den

ingivna skadeanmälan hade hon varit sysselsatt med röntgenundersökning

av tänder och därvid, då patienterna delvis utgjorts av småbarn i åldern

U/2—4 år, hållit tandfilmen med fingrarna. Sedan K. L. under ett halvt års

tid avhållit sig från arbete samt undergått behandling'' å radiumhemmet med

baddningar och salvor, kvarstod allenast en obetydlig torrhet å huden, antydande

en lätt grad av hudatrofi. Enligt uppgifter från det institut, varest

hon var anställd, hade K. L. muntligen lämnats föreskrift örn att undvika

att hålla filmen med händerna och tillsagts att i stället använda filmhållare

i form av träklossar, låta barnen själva hålla filmen eller låta barnen medföljande

personer göra det. Efter skadefallet hade mätningar beträffande

röntgendosen i olika delar av rummet vid direkt bestrålning företagits.

8. Röntgensköterskan A. K. å länslasarettet i Y. ådrog sig genom inverkan

av röntgenstrålar en i början av år 1937 första gången yppad blodsjukdom.

Vissa närmare upplysningar om fallet lämnas i ett av vederbörande

röntgenavdelningsläkare utfärdat intyg, dagtecknat i september 1939. Enligt

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 73.

intyget hade A. K., då hon hösten 1934 slutade sin elevtjänstgöring, normal

blodkroppsbild. Förhållandet var detsamma, då hon i mars 1936 började

sin anställning i Y. På grund av ett förbiseende företogs sedan icke någon

ny blodundersökning förrän i januari 1937, då blodsjukdom yppades. Före

den 1 maj 1938 tjänstgjorde A. K. å en äldre röntgenavdelning. Dess diagnostikrum

var iordningställt 1919. Vid renovering år 1930 företogos vissa

förbättringar i strålningsskyddet. En så genomgripande förändring som en

helt ny strålningsisolering av hela diagnostikrummet skulle utgjort, ansågs

ej befogad, enär avdelningen var avsedd att vara av endast provisorisk natur.

Provisoriet blev emellertid längre än avsett. En ny röntgenavdelning, i

vilken strålningsskyddet enligt intyget vore av absolut betryggande karaktär,

var färdig att tagas i bruk den 1 maj 1938. Jämväl avdelningsläkaren och

biträdena erhöllo under tiden för den äldre röntgenavdelningens bestånd

mer eller mindre kraftiga röntgenförändringar av blodet, vilka emellertid

gingo tillbaka.

Framställning av styrelsen för Konung Gustaf V:s jubileumsfond.

Styrelsens förslag.

Frågan örn reglerande åtgärder beträffande radiologiskt arbete har gjorts

till föremål för behandling i en den 11 november 1939 dagtecknad framställning

till Kungl. Majit från styrelsen för Konung Gustaf V:s jubileumsfond,

i vilken åberopas en skrivelse i ämnet från nämnden för forskningsavdelningarna

vid Konung Gustaf V:s jubileumsklinik. I framställningen beröres

dels frågan angående omorganisation och förstatligande av de svulstpatologiska

och radiofysiska forskningsavdelningarna vid Konung Gustaf V:s jubileumsklinik,

dels ock frågan örn införande av obligatorisk statlig kontroll å

samtliga röntgenanläggningar i riket samt i fråga örn användandet av radioaktiva

preparat.

Yad först omorganisationsfrågan beträffar, innebär det framlagda förslaget,

att verksamheten vid forskningsavdelningarna, som redan nu delvis

bekostas av statsmedel, skulle helt övertagas av staten. Avdelningarna

skulle anknytas till karolinska institutet och karolinska sjukhuset såsom

särskilda institutioner under namn av radiopatologiska respektive radiofysiska

institutionen. Jämsides med forskning, undervisning och sjukvårdande

verksamhet skulle den radiofysiska institutionen närmast under medicinalstyrelsen

utöva nämnda statliga kontroll över röntgenanläggningar och

användningen av radioaktiva preparat m. m. Kostnadsökningen för statsverket,

beräknad till 133,500 kronor örn året, skulle kompenseras dels genom

inkomster av den föreslagna kontrollverksamheten, beräknade till 90,500

kronor, dels ock genom en gåva från jubileumsfonden å 1,075,000 kronor,

vilket belopp vid en förräntning av 4 procent skulle inbringa statsverket

43,000 kronor per år. Dessutom skulle särskilda bidrag till det vetenskapliga

arbetet lämnas av cancerföreningen i Stockholm. Då kostnaderna för

kontrollverksamheten beräknats till ungefär 70,000 kronor, innebär förslaget,

att omkring 20 procent av inkomsterna av denna verksamhet skulle användas

för forskning, undervisning och sjukvårdande verksamhet.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Majus proposition nr 73.

För verkställda kontrollundersökningar skulle erläggas ersättning enligt

en av Kungl. Majit fastställd taxa. Taxan för kontrollundersökningarna

borde beräknas så, att inkomsterna täckte, bland annat, kostnaderna för

den för kontrollverksamheten nödvändiga personalen oell de rese- och övriga

omkostnader, som sammanhängde med verksamheten.

I framställningen hänvisas vidare till en utredning, som föreståndaren för

radiofysiska forskningsavdelningen, docenten Sievert på anmodan av nämnden

för forskningsavdelningarna verkställt. Utredningsmannen, docenten Sievert

omnämner härvid den av forskningsavdelningen hittills bedrivna kontrollverksamhet,

för vilken jag förut lämnat en översiktlig redogörelse. Utredningsmannen

anför härefter, bland annat:

Under senaste åren har den fysiska forskningen och den tekniska utvecklingen

medfört, att allt intensivare röntgenstrålning och allt större kvantiteter

radium kommit till användning. Härmed hava riskerna för skador

för i radiologiskt arbete sysselsatt personal vuxit högst avsevärt. Det må

även framhållas, att röntgenstrålning vunnit en allt allmännare användning

inom medicin, tandläkekonst, vetenskap och teknik, vilket ytterligare bidragit

till ökning av riskmomenten. Röntgenstrålning begagnas nu av ett stort

antal personer, som sakna ingående kunskap om strålarnas fysiska natur

och deras biologiska verkningar och därför ej hava förutsättningar för att

bedöma, vilka skyddsåtgärder som äro nödvändiga. Det synes därför vara

ett statsintresse av vikt att snarast möjligt en effektiv kontroll av dylikt

arbete anordnas.

I detta sammanhang må även framhållas, att en löpande kontroll över

röntgenanläggningarna i landet är av utomordentligt stor betydelse för försvarsberedskapen.

En vid varje tidpunkt noggrann kännedom örn de olika

röntgenanläggningarnas användbarhet för olika ändamål samt förekomsten

av reservmateriel, såsom t. ex. ventilrör och röntgenrör, torde icke kunna

ernås utan en fortlöpande tillsyn inom detta område.

Den här berörda kontrollverksamheten, som måste anses vara av synnerligen

stort allmänt intresse, torde böra omhänderliavas av en statlig institution.

Sakkunskap på hithörande områden finnes inom landet endast vid

jubileumsklinikens radiofysiska forskningsavdelning, varför denna lämpligen

bör anlitas dels genom den nuvarande ambulerande avdelningen, dels genom

inrättandet av avdelningar, vilka skola kontrollera skyddet vid röntgen- och

radiumarbete och utföra därmed sammanhängande undersökningar såväl på

sjukvårdens område som inom industrien. En sådan kontrollverksamhet

måste anses utgöra ett statsintresse av stor betydelse.

Utredningsmannen framhåller vidare, att kontrollarbetet måste ske i intimt

samband med den vetenskapliga forskningen och arbetet för sjukvården,

enär det vore omöjligt att underhålla kontrollpersonalens kompetens, såvida

den icke samtidigt aktivt deltoge i dessa arbeten. Det syntes därför ofrånkomligt,

att kontrollverksamheten knötes till den enda institution i landet,

där vetenskapligt arbete och löpande arbete för sjukvården inom det strålningsfysiska

området förekomme. Det torde, framhålles vidare, icke medföra

några formella svårigheter, att föreståndaren jiimte erforderlig övrig personal

i vad avsåge kontrollarbetet underställdes medicinalstyrelsen och i sådan

egenskap fungerade såsom tillsyningsmän inom ifrågavarande område.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Majits proposition nr 73.

Vid utredningen iiro fogade dels ett förslag till lagstiftning på förevarande

område, innehållande förslag till lag om radiologiskt arbete m. m. samt

förslag till lag örn ändrad lydelse av 1 § lagen den 29 juni 1912 örn arbetarskydd,

dels ock förslag till taxa för undersökningar, utförda av radiofysiska

institutionen. Dessa förslag torde såsom Bilaga I) oell Bilaga E få fogas

till statsrådsprotokollet i förevarande ärende. I anslutning till lagförslagen

anföres:

Den kontroll å bedrivande av radiologiskt arbete eller visst innehav av

radium eller annat radioaktivt ämne, som föreslås, är avsedd att omfatta

allt sådant arbete eller innehav vare sig det tjänar medicinskt ändamål eller

icke. Utvecklingen inom vissa industrigrenar visar hän mot ökad användning

av röntgen för tekniska ändamål, och det framstår därför numera såsom

mera angeläget än tidigare att jämväl på detta område bereda effektivt skydd

mot de skadliga inverkningarna av röntgenbestrålning.

Uppenbarligen har emellertid en kontroll av förevarande art sin största

betydelse i fråga örn radiologiskt arbete på det medicinska området. Det

skydd, som härutinnan skulle ernås, riktar sig såväl mot den personal, som

är sysselsatt i arbetet, som mot dem, som äro föremål för behandling eller

undersökning. I förstnämnda hänseende blir kontrollen i huvudsak av

arbetarskyddsrättslig karaktär; lagen örn arbetarskydd torde nämligen äga

tillämpning å all sjukvårdspersonal, både högre och lägre, vare sig personalen

är anställd vid offentliga sjukvårdsinrättningar eller hos enskilda

praktiserande läkare eller tandläkare. Att märka är emellertid, att sistnämnda

slag av läkare eller tandläkare själva falla utanför lagens tillämpningsområde.

I vad kontrollen avser att bereda skydd åt patienter för skador vid behandling

eller undersökning är den ur formell synpunkt av annan karaktär

och är närmast att jämföra med de föreskrifter av olika slag, som utfärdats

i syfte att få sjukvårdsarbetet så bedrivet, att riskerna för att fel begås vid

behandlingen av patienter i möjligaste mån begränsas.

I enlighet med det nu sagda skulle kontrollen å medicinskt radiologiskt

arbete komma att bedrivas så att säga på två linjer. I vad kontrollen avsåge.

skydd för anställd personal skulle kontrollinstitutionen verka såsom

specialinspektör enligt 23 § arbetarskyddslagen och vara underställd riksforsäkringsanstalten

i dess egenskap av yrkesinspektionens chefsmyndighet.

Kontrollen å skyddet för patienterna skulle däremot bliva underställd medicinalstyrelsen.

"Val saknas icke förebilder för en sådan anordning. Med hänsyn till

strålningsskyddsfrågornas särartade beskaffenhet synes det emellertid lättare

än i andra fall låta sig göra att avgränsa dessa frågor och underkasta dem

enhetlig administrativ behandling. En sådan enhetlighet torde nämligen ur

saklig synpunkt vara gagnelig, bland annat av den anledningen att man

därigenom undgår att för behandling av olika myndigheter splittra frågor,

som äga organiskt sammanhang med varandra.

Strålningsskyddsfrågorna torde äga mycket ringa gemenskap med de tekniska

frågor, som riksförsäkringsanstalten eljest har att handlägga i sin

egenskap av yrkesinspektionens chefsmyndighet. Det synes ligga närmare

till hands att knyta dessa frågor till medicinalstyrelsen, som i varje fall

inom sitt vetenskapliga råd torde äga tillgång till sakkunskap på området.

I överensstämmelse med det nu sagda har föreslagits den ändringen i 1 §

arbetarskyddslagen, att frågor örn skydd mot inverkan av röntgenstrålar,

radium eller annat radioaktivt ämne undantagas från arbetarskyddslagens

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Majus proposition nr 73.

tillämpning. Däremot skulle andra arbetarskyddsfrågor, vilka kunna uppkomma

i samband med radiologiskt arbete, fortfarande falla under nämnda lag.

För bedrivande av radiologiskt arbete eller innehav av radium eller annat

radioaktivt ämne skulle erfordras tillstånd av medicinalstyrelsen. Beviljandet

av tillstånd skulle vara beroende av att sådana anordningar vidtoges,_ som

erbjöde tillfredsställande skydd för såväl personal som patienter. Därjämte

bör krävas, att den, som skall bedriva eller förestå arbetet, äger en viss

grad av förtrogenhet därmed. Tillståndsfrågorna skulle under medicinalstvrelsen

handhavas av radiofysiska institutionen.

Utredningsmannen framhåller vidare, att den föreslagna kontrollverksamheten

skulle omfatta:

kontroll av röntgenterapianläggningar med avseende å dosering och skydd;

kontroll av skyddet vid röntgenanläggningar för diagnostik samt för tekniska

och vetenskapliga ändamål m. m. ävensom därmed sammanhängande

undersökningar; samt

kontroll av skyddet vid arbete med radioaktiva preparat samt undersökning

och montage av radioaktiva preparat.

Den s. k. skydds- och doseringskontrollen är avsedd att omfatta inspektion

med ungefär ett halvt års mellanrum för varje röntgenterapianläggning.

Den löpande kontrollen vid stationära och transportabla röntgenanläggningar

för medicinskt diagnostiska och veterinärmedicinska ändamål föreslås

skola äga rum en gång vartannat år. Vad anläggningar för tandröntgen

angili ge vore enligt utredningen arbetsförliallandena där delvis

annorlunda än vid andra röntgenanläggningar för diagnostik. Användningsfrekvensen

vore nämligen i allmänhet ej särskilt stor, strålningsintensiteten

vore betydligt mindre än vid övriga apparater och genomlysningar förekomme

i regel ej. Det oaktat hade enligt utredningen erfarenheten visat,

att under ogynnsamma omständigheter avsevärda risker för läkare och personal

kunde uppstå. Då strålskydd inom arbetsstrålknippet av praktiska

skäl endast undantagsvis kunde anordnas, bleve apparatens placering och

arbetsstrålknippets riktning i förhållande till personalens uppehållsplats

under arbetet av dominerande betydelse. Den vanliga uppfattningen att vid

tandröntgen riskerna för skador helt saknades eller vore obet^ dliga, gave

a priori anledning förmoda, att de faktiskt förefintliga riskerna förbisåges,

och att därför även inom detta område en rådgivande kontroll vore behövlig.

Med anledning av att tandröntgen i regel endast bedreves i mindre omfattning

och av personer, som eljest ej utsatte sig för bestrålningsrisker, torde emellertid

enligt utredningen en löpande kontroll, omfattande en besiktning vart

fjärde år, kunna anses vara tillfyllest. För tandkliniker och överhuvud taget

tandröntgenapparater, som användes mera intensivt, torde kontrollen böra

utföras vartannat år. — Böntgenanläggningar för tekniska ändamål användes

enligt utredningen under högst varierande förhallanden, ofta pa sadant sätt

att avsevärda bestrålningsrisker ej kunde undvikas. Sådana apparater borde

därför kontrolleras årligen, och där särskilt stora riskmonent syntes föreligga,

borde särskilt ingående undersökningar utföras. På grund av den för

närvarande hastiga utvecklingen av metodiken och användning,sfrekvensen på

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Majus proposition nr 73.

detta område kunde ej givas definitiv plan för denna kontrollverksamhet. —

Eöntgenanläggningar för vetenskapliga ändamål och för undervisning torde

böra inspekteras i den mån bestrålningsrisker kunde tänkas föreligga. En

med jämna tidsmellanrum utförd kontroll torde sannolikt endast i enstaka

fall ifrågakomma.

Slutligen föreslås, att inspektion obligatoriskt skall utföras en gång örn

året vid sjukvårdsinrättning, som disponerar över mera än 100 milligram

radium.

Yttranden över styrelsens framställning.

Över styrelsens för Konung Gustaf V:s jubileumsfond framställning lia

efter remiss yttranden avgivits av medicinalstyrelsen, riksförsäkringsaustalten,

statskontoret, kommerskollegium, kanslersämbetet för rikets universitet, efter

hörande av lärarkollegiet vid karolinska mediko-kirurgiska institutet, direktionen

för karolinska sjukhuset, ingenjörsvetenskapsakademien, svenska radiologförbundet,

svenska tandläkarsällskapet och Sveriges tandläkarförbund.

Den redogörelse för dessa yttranden, som jag i det följande vill lämna,

hänför sig endast till de delar av desamma, som beröra huvudpunkterna i

förslaget örn lagstiftning rörande radiologiskt arbete samt innehav av radium

eller annat radioaktivt ämne.

Medicinalstyrelsen förklarar sig icke ha något att erinra mot det föreliggande

förslaget.

Lärarkollegiet vid karolinska mediko-kirurgiska institutet framhåller, att

kollegiet hade sig väl bekant de utomordentligt stora risker, som användandet

av röntgen- och radiumstrålar medförde. Kollegiet funne därför en

lagstiftning, genom vilken effektiv kontroll av arbetet med dessa strålar

kunde åstadkommas, i hög grad önskvärd. Beaktas borde icke minst den

omständigheten, att röntgenstrålning numera användes i allt större utsträckning

inom forskning och undervisning, där i de flesta fall en mera ingående

kännedom örn strålningens biologiska verkningar saknades. Behovet av en

kontrollverksamhet av det slag som utredningen förordade, syntes kollegiet

vara styrkt av erfarenheterna inom den radiologiska vetenskapen.

Riksförsäkringsaustalten påpekar, att erfarenheten visat, att riskerna för

uppkomsten av skador vid radiologiskt arbete vore betydande. En särskild

fara vid ifrågavarande arbete läge däri, att den strålning, som gåve upphov

till skadorna, vore osynlig, och att skadeverkningarna ofta framträdde först

efter lång tid. Anstalten anför vidare:

Såsom allmänt är känt har användningen av röntgenstrålning vunnit allt

större omfattning inom vetenskap, medicin, jämväl veterinärmedicin och

tandläkekonst, samt teknik. Särskilt inom sistnämnda område har i vårt

land under senare år en påfallande utveckling i fråga örn användning av

röntgenstrålning ägt rum. Den fortgående fysiska forskningen och den tekniska

utvecklingen lia även medfört, att en intensivare röntgenstrålning och

större kvantiteter radium än tidigare kommit till användning. I samma

mån som röntgenstrålningen vinner ökad användning utom den egentliga

medicinens område ökas också tydligen antalet med röntgenarbete syssel
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Majus proposition nr 73.

satta personer, som måste förutsättas sakna mera ingående kunskap örn strålarnas

fysiska natur och biologiska verkningar. Vad sålunda framhållits

torde gora uppenbart, att riskerna för uppkomsten av skadliga verkningar

vid röntgen- och radiumarbete ökat avsevärt under senare år.

På grund av vad ovan anförts tinner riksförsäkringsanstalten för sin del

angeläget, att en fortlöpande kontroll genom sakkunnig myndighet över bedrivandet

av röntgen- och radiumarbete med det snaraste anordnas. Erinras

må, att såväl medicinalstyrelsen som ingenjörsvetenskapsakademien tidigare

givit uttryck åt sin uppfattning örn behovet av en fortlöpande kontroll, den

senare i en framställning till Konungen den 10 mars 1939, vilken den 14

samma månad remitterats till anstalten för yttrande.

Styrelsen för jubileumsfonden har nu i sin framställning angående omorganisation

av forskningsavdelningarna vid jubileumskliniken framlagt ett

i enskildheter utarbetat förslag till upprättande av en kontrollverksamhet

på området, vari såsom viktigaste del ingår ett förslag till lag örn radiologiskt

arbete. Till detta förslag örn kontrollverksamhetens anordnande

finner sig anstalten i huvudsak kunna ansluta sig. Vad särskilt angår chefsmyndigheten

för den ifrågasatta tillsynen anser anstalten, med hänsyn till

att bedömningen av riskerna vid radiologiskt arbete väsentligen måste grunda

sig på överväganden av medicinsk-fysisk natur, lämpligt att till sådan myndighet

för hela kontrollområdet utses, åtminstone tillsvidare, medicinalstyrelsen.

Kommerskollegium — som förklarar sig finna behov av en ordnad kontroll

av radiologiskt arbete föreligga — yttrar:

Enligt 14 § Kungl. Maj:ts stadga den 5 maj 1939 örn elektriska starkströmsanläggningar

utövas tillsyn över elektriska starkströmsanläggningar av

kommerskollegium och de kollegium underställda befattningshavarna inom

statens elektriska inspektion. Enligt 4 och 23 §§ lagen den 29 juni 1912

om arbetarskydd utövas emellertid tillsynen beträffande elektriska maskiner,

apparater och ledningar, i vad dessa anläggningar falla inom arbetarskyddslagens

tillämpningsområde, av under riksförsäkringsanstalten lydande befattningshavare

inom yrkesinspektionen. Genom av Kungl. Majit den 23 december

1937 utfärdad kungörelse har fördelningen av tillsynen emellan å

ena sidan de kommerskollegium underlydande befattningshavarna och å

andra sidan de under riksförsäkringsanstalten lydande närmare reglerats.

Denna fördelning innebär i praktiken, att kollegii tillsyningsman i egenskap

av specialinspektörer inom yrkesinspektionen utöva den eljest på yrkesinspektionens

befattningshavare ankommande tillsynen, i vad avser koncessionerade

elektriska anläggningar, under det att icke koncessionerade starkströmsanläggningar

— till vilka röntgenanläggningar höra — i den mån de falla

under arbetarskyddslagens tillämpningsområde ligga under yrkesinspektionens

tillsyn.

Den av styrelsen för jubileumsfonden nu föreslagna ordningen skulle

alltså leda till att tillsynen över röntgenanläggningar skulle fördelas på så

sätt att i avseende å strålningsfaran tillsyn över samtliga anläggningar skulle

utövas av radiofysiska institutionen (medicinalstyrelsen), under det att i avseende

å starkströmsfaran tillsynen ankomme på yrkesinspektionens befattningshavare

(riksförsäkringsanstalten) beträffande anläggningar, som ligga

inom arbetarskyddslagens tillämpningsområde, men på befattningshavare vid

statens elektriska inspektion (kommerskollegium) i vad angår övriga anläggningar.

Kollegium finner en dylik ordning icke tillfredsställande, i all synnerhet

som ett sammanförande av tillsynen under en myndighet torde kunna åstad
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

2(5

Kungl. Maj:ts proposition nr 73.

kommas utan eftersättande av kraven på nödig säkerhet. Till motivering

härav vill kollegium anföra följande.

Yarken yrkesinspektionen eller elektriska inspektionens befattningshavare

besitta kompetens på strålningsteknikens område. Detta ligger så vid sidan

av dessa befattningshavares verksamhet och utbildning, att det icke torde

kunna ifrågasättas, att denna del av tillsynen skulle ankomma på dem.

Denna bör självfallet åvila radiofysiska institutionens befattningshavare.

Beträffande den del av tillsynen, som avser starkströmsfaran, kan kompetensen

för befattningshavarna såväl vid radiofysiska institutionen som vid

yrkesinspektionen ifrågasättas, enär i regel ingen av dem torde besitta specialutbildning

på det starkström stekniska området. Med hänsyn emellertid

till att här är fråga örn ett mycket begränsat område av starkströmstekniken,

inom vilket numera anordningarna äro ganska ensartade och standardiserade,

torde det icke möta några svårigheter för vare sig vederbörande vid radiofysiska

institutionen eller vid yrkesinspektionen att tillägna sig nödiga insikter

på detta område. Vid sådant förhållande tala enligt kollegii mening

starka skäl för att tillsynen över röntgenanläggningar även i avseende å

starkströmsfaran överlåtes å radiofysiska institutionen, och att sålunda befattningshavarna

vid såväl yrkesinspektionen som statens elektriska inspektion

befrias från denna tillsyn. Några betänkligheter ur säkerhetssynpunkt

mot en dylik ordning synas icke behöva hysas, i all synnerhet örn — såsom

kollegium anser önskvärt — det i huvudlagförslagets § 12 införda stadgandet

sättes i kraft. Detta stadgande går nämligen ut på att, då ärende

jämväl berör fråga örn starkströmsanläggnings utförande och skötsel, samråd

skall äga rum med kommerskollegium.

IngenjörsvetensTcapsakademim anför följande:

Akademien utgår ifrån att övervakningen av personalens säkerhet på de

industriella området i fråga jämväl örn strålningsskydd bör falla under yrkesinspektionen

såsom i fråga om andra närliggande skyddsfrågor. Ä andra

sidan är det tydligt, att yrkesinspektionen därvid måste anlita fackman, som

för ändamålet engageras såsom specialinspektör. Det synes därvid ligga

nära till hands, att yrkesinspektionen kan vilja anlita radiofysiska institutionen,

som ju i eminent grad besitter sådan specialkompetens, ävensom att

yrkesinspektionen kommer att samarbeta med statens elektriska inspektion

i fråga örn de i röntgenanläggningarna ingående högspänningsanordningarnas

säkerhet. Det synes akademien mindre lämpligt att, såsom förutsättes i det

till nu förevarande remiss fogade förslaget, lösrycka säkerhetskontrollen vid

röntgenanläggningar från övrig administrativ säkerhetskontroll och giva radiofysiska

forskningsavdelningen i Kungl, förordning förankrad ensamrätt till

denna för dess egentliga syfte främmande arbetsuppgift.

Då så skett vid utarbetandet av förslaget, har enligt remisshandlingarna

avseende fästs vid den omständigheten, att den föreslagna kontrollverksamheten

skulle tillföra radiofysiska forskningsavdelningens stat ett belopp av

90,500 kronor, vilket i huvudsak skulle täckas genom avgifter från medicinska

röntgenanläggningar. Härmed skulle även forskningsverksamheten till en

viss grad finansieras. Örn vissa skäl kunna åberopas för en sådan anordning

i vad det gäller säkerhetskontrollen vid de allmänna sjukhusens röntgenanläggningar,

torde dessa skill icke i samma mån gälla med avseende på

säkerhetskontrollen vid röntgenanläggningar inom industriella företag och

knappast heller vid röntgenanläggningar tillhörande enskilda sjukhus och

läkare. Det torde vara mera i enlighet med nuvarande praxis, att offentlig

säkerhetskontroll bekostas av statsverket och av tillverkarna av kontrollerad

materiel men ej av dem, som använda materielen.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Majlis proposition nr 78.

Som ett närliggande exempel kan nämnas säkerhetskontrollen vid elektriska

starkströmsanläggningar, som ombesörjes av den under kommerskollegii

elektriska byrå sorterande statens elektriska inspektion i intimt samarbete

med vederbörande organ inom yrkesinspektionen. Visserligen har det varit

praxis, att statsinspektörerna uppburit vissa ersättningar från ägarna till inspekterade

anläggningar. Men detta har visat sig medföra olägenheter, och

enligt vad akademien under hand erfarit är avsikten att inom kort borttaga

dessa avgifter, så att statsverket helt åtager sig kostnaden för denna säkerhetskontroll.

Vad beträffar kontrollen av tillverkad elektrisk materiel har däremot en

på privat initiativ igångsatt provningsanstalt, svenska elektriska materielkontrollanstalten

aktiebolag, givits statlig auktorisation på så sätt, att kommerskollegium

tillsvidare anlitar denna anstalt för att under ledning av en

statlig nämnd prova elektrisk materiel enligt föreskrifter, som fastställas av

kommerskollegium, under förutsättning att anstalten finansierar sig själv

genom uttagande av provningsavgifter, som erläggas av tillverkare och försäljare

av provad materiel. I direkt analogi härmed skulle yrkesinspektionen

i fråga örn kontroll över röntgenarbeten kunna samarbeta med statens

elektriska inspektion beträffande de elektriska anläggningsdelarna och eventuellt

genom dem anlita svenska elektriska materielkontrollanstalten för

elektrisk provning av materiel, samtidigt som radiofysiska forskningsavdelningen

på basis av affärsmässig överenskommelse anlitas för tillhandahållandet

av speciell radiofysisk sakkunskap och för utförandet av därmed sammanhängande

provningar.

Vad beträffar omfattningen och effektiviteten av den ifrågasatta kontrollen

av röntgenanläggningar har föreståndaren för tekniska röntgencentralen i

yttrande till ingenjörsvetenskapsakademien anfört följande:

»Enligt de föreiiggande förslagen skulle en betryggande säkerhet väsentligen

kunna uppnås därigenom att radiofysiska institutionen utövar en periodiskt

återkommande kontroll med intervall på 1—4 år, varjämte föreskrifter

härvid skulle lämnas i fråga örn skyddsåtgärder. Jag kan för min del icke

dela denna uppfattning, då under de senare åren några röntgenskador på

personer mig veterligt icke uppstått på grund av felaktigheter i apparatur

eller skyddsanordningar, därest dessa från början varit tillfredsställande.

Däremot synas vid flera tillfällen röntgenskador lia uppkommit, där vederbörande

på grund av okunnighet icke ägt kännedom örn givna föreskrifter

eller där genom grov vårdslöshet föreskrifterna åsidosatts. Jag anser därför

den föreslagna kontrollen vara av ytterst ringa värde, medan jag däremot

fäster det största avseende vid att handhavandet av röntgenanläggningarna

endast anförtros åt personer med härför erforderlig kompetens.

Jag kan heller icke anse det lämpligt, att en tillsyn över radiologiskt

arbete bekostas av dem, som äga röntgenanläggningarna respektive radiumpreparaten,

utan synes det mig önskvärt, att staten åtager sig kostnaderna

härför, såsom fallet är vid annan yrkesinspektion. Tillsynsmyndigheten bör

icke lia något ekonomiskt intresse i tillsynens handliavande. Kostnaderna

för erforderlig tillsyn torde, om överkvalificerad arbetskraft och överorganisation

undvikas, kunna hållas på ett väsentligt lägre belopp än det radiofysiska

forskningsavdelningen räknat med. Det förtjänar här påpekas, att

man i Norge, det enda land, där veterligt en kontrollorganisation sådan

som den här föreslagna inrättats, kalkylerat kostnaderna för kontrollen till

ett belopp av 30,000 kronor, vilket, omräknat för svenska förhållanden och

med hänsynstagande till att en mera omfattande kontroll kan bedrivas rationellare

än en mindre omfattande, för vårt vidkommande bör motsvara ett

belopp av cirka 50,000 kronor. Detta belopp avser kontroll, i den omfatt
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 73.

ning radiofysiska forskningsavdelningen föreslår, såväl av radiumpreparat

oell terapianläggningar som diagnostikanläggningar oell röntgenanläggningar

för tekniskt och vetenskapligt bruk. En mindre omfattande kontroll bör

kunna ytterligare förbilligas.»

Svenska radio]ogjorlandet anför:

En frivillig kontroll av driftsbetingelserna vid röntgen- och radiumbehandling

har i vart land sedan länge förekommit vid alla de radiologiska avdelningar,

som förestås av specialutbildade radiologer. Denna kontroll har

verkställts av radiofysiska avdelningen vid radiumhemmet respektive Konung

Gustaf V:s jubileumsklinik. Den utgör grundvalen för exakt dosering vid

all strålbehandling och är sålunda nödvändig för patienternas säkerhet.

Kontrollen är viktig även med hänsyn till personalens säkerhet och ur

denna synpunkt oumbärlig å sjukhus, där radiumbehandling bedrives. Det

kan därför endast hälsas med livligaste tillfredsställelse, örn den övertages

av ett statligt organ och göres obligatorisk. Kostnaderna för denna kontroll

ha hittills burits av sjukhusen. Genom den föreslagna förändringen skulle

genomsnittskostnaden per sjukhus ej påverkas, men utjämning av resekostnaderna

ske. För i Stockholms närhet belägna sjukhus skulle kostnaderna

öka, för mera avlägsna sjukhus minska något. Sådan irtjämning av kostnaderna

synes förbundet fullt riktig.

Den föreslagna kontrollen av skyddsåtgärder skulle enligt föreliggande

förslag även omfatta röntgendiagnostiskt arbete. Såsom i utredningen rörande

den radiofysiska forskningsavdelningens organisation påpekas, tog

svenska radiologförbundet redan år 1924 initiativ till åtgärder i denna fråga

och har sedan alltjämt livligt intresserat sig för densamma. Förbundet hälsar

därför med livligaste tillfredsställelse det förslag, som nu föreligger. Även

i . diagnostikarbetet kunna patienterna utsättas för risk av skadlig bestrålning,

örn skyddsåtgärderna äro otillfredsställande. I detta arbete är det

dock framför allt personalen, som är utsatt för fara. Denna fara är så

mycket större, som den skadliga effekten av strålningen kan giva sig tillkänna

först efter åratal i form av sjukliga förändringar, som stundom kunna

vara irreparabla.

Tillverkarna av röntgenapparater äro helt visst inställda på att i görlig

mån eliminera riskerna för skadlig strålning. Då emellertid förändringar i

arbetsmetodiken, förslitning eller av annan orsak uppkomna brister i det

fasta skyddet kunna innebära stora risker, är det uppenbart, att en sakkunnigt

ledd, fortlöpande kontroll av strålskyddet i diagnostikarbete är av

behovet påkallad. En sådan kontroll är särskilt behövlig, då röntgendiagnostikapparater

användas av ej radiologiskt specialutbildade personer. I

ännu högre grad gäller detta vid arbete med apparater för tekniskt bruk,

vilka handhavas av personal, som icke kan förutsättas äga nödig kännedom

örn strålningens biologiska verkningar.

Sjukhusens utgifter för den föreslagna diagnostikkontrollen komma att

bliva relativt obetydliga. För en medelstor diagnostikavdelning med t. ex.

två fasta och två transportabla apparater skulle den årliga kostnaden uppgå

till 160 kronor, vilket måste betraktas som en skälig försäkringspremie för

personalen, som vid en sådan avdelning uppgår till 6 ä 7 personer.

Radiologförbundet har vid tidigare behandling av detta ärende som sin

mening uttalat, att dessa kostnader, liksom i fråga örn annan arbetarskyddsinspektion,

borde påvila statsverket. Förbundet anser sig dock icke efter

den nu förebragta utredningen rörande den radiofysiska forskningsavdelningens

organisation under nuvarande förhållanden hava anledning närmare

taga ställning till denna fråga. Förbundet vill i detta sammanhang med

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 73.

29

tacksamhet erinra om det frikostiga och betydande bidrag, varmed styrelsen

för Konung Gustav V:s jubileumsfond och cancerföreningen velat understödja

lösandet av denna för svensk medicinsk radiologi så viktiga fråga.

Förslaget innebär vidare, att de avgifter, som erläggas av sjukhus och

andra innehavare av röntgenapparater och radioaktiva preparat, till en mindre

del (cirka 20 procent) skola bidraga till kostnaderna för vetenskaplig verksamhet

på här berör-da område Då sådan vetenskaplig verksamhet är

grundval och nödvändig förutsättning för kontrollverksamheten, anser förbundet

det ej blott skäligt utan även nödvändigt, att ett sådant bidrag lämnas.

Härigenom kunna de radiologiska sjukhusavdelningarna hållas i kontakt

med utvecklingen inom de viktiga delar av strålningsfysiken, som beröra

den medicinska radiologien.

En lagstiftning i enlighet med det föreliggande förslaget till lag örn radiologiskt

arbete m. m. kommer enligt förbundets mening att verksamt förebygga

skador av radiologiskt arbete.

Svenska tandläkarsällskapet och Sveriges tandläkarförbund anföra i gemensamt

yttrande:

För ett bedömande av frågan, i vad mån den föreslagna kontrollverksamheten

kan anses nödvändig med hänsyn till radiologiskt arbete inom odontologien,

torde det vara nödvändigt att söka klargöra, i vilken utsträckning

risk för skador under nuvarande förhållanden kan anses föreligga.

Bortsett från de personliga kvalifikationerna hos den, som bedriver radiologiskt

arbete, torde det kunna sägas, att skaderisken står i visst förhållande

till arbetets art, i den mån som en strålning av olika mängd och egenskaper

därvid kommer till användning. Det torde sålunda icke kunna bestridas,

att radiologisk terapi och röntgengenomlysning av denna anledning äro att

betrakta såsom mera riskfyllda arbetsformer än röntgenfotografering, och att

det därför i förra fallet är av större vikt att kontrollera precisionen hos

apparaturen liksom effektiviteten hos vidtagna skyddsåtgärder. Av samma

anledning kan det sägas, att riskerna vid bilddiagnostik äro större ju »starkare»

apparat man använder, d. v. s. ju högre dess maximala prestationsförmåga

ligger vad beträffar strålningens kvalitet och kvantitet.

I nu berörda avseenden förhåller det sig inom det odontologiska radiologiska

arbetet på följande sätt. Svenska tandläkare giva icke, så vitt är

känt, radiologisk behandling, och det finnes för närvarande intet skäl, som

antyder, att utvecklingen skulle medföra en ändring i detta förhållande.

Inom tandröntgendiagnostiken är det med hänsyn till tandläkarens arbetsförhållanden

knappast möjligt att använda genomtysningstekniken, och det

är därför troligt, att bildtagning allt framgent kommer att förbliva normalmetoden

inom tandvården. Det framgår härav, att tandvårdsverksamheten

icke har behov av en röntgenapparatur med den större maximala prestationsförmåga,

som är nödvändig vid medicinsk terapi och diagnostik. De

två sista årtiondena hava också medfört en differentiering inom apparattekniken,

som resulterat i byggandet av speciella tanddiagnostikapparater, vilka

konstruerats med hänsyn tagen till tanddiagnostikens begränsade driftsanspråk,

samtidigt som de tillgodose instäilningstekniska behov med hänsyn

till käkgebitet. Tand läkarkåren har under denna tid varit i tillfälle att

samla en betydande erfarenhet beträffande dessa apparater, av vilka för närvarande

minst 1,400 äro i användning inom landet. Då likväl intet fall är

känt, där strålskada skulle hava uppkommit till följd av dessa apparaters

driftsbetingelser, måste antagandet, att strålskador av denna orsak likväl

skullo förekomma, sägas vara av hypotetisk natur och därför icke ägnat att

tjiina som underlag för ett så allvarligt ingripande, som en lagstadgad obligatorisk

kontroll otvivelaktigt kan siigas utgöra.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Majlis proposition nr 73.

Det är för organisationerna så mycket mindre möjligt att tillstyrka ett

dylikt förslag, som de finna ett positivt stöd för erfarenheten, att strålskador

icke uppkomma vid normalt anordnad tandfotografering, i resultatet av

undersökningar, vilka 1934 utfördes vid tandläkarinstitutet av doktorerna

Benner och Thoraeus från radiumhemmets radiofysiska institution. Avsikten

med ifrågavarande undersökningar var just att utröna, i vad män de

röntgenkvantiteter, för vilka personal och patienter utsättas — när under

viss angiven sammanlagd arbetstid tandfotograferingen kontinuerligt fortgår

— kunde befinnas vara av den storleksordning, att extra skyddsåtgärder

borde vidtagas. Det framgår av det förda undersökningsprotokollet, att

stråldosernas sammanlagda storlek icke ens vid denna i jämförelse med

vanliga kliniska förhållanden mycket extrema bildtagningsfrekvens, påkallade

åtgärder till undvikande av risk för strålskador.

Naturligtvis kan det å andra sidan tänkas, att nya apparattyper framkomma,

vid vilka av någon anledning strålskyddet icke är så väl tillgodosett

som vid de hittills prövade. Organisationerna hava därför intet att

invända mot en kontroll, som kan vara ägnad att utesluta denna möjlighet.

En dylik kontroll bör emellertid enligt organisationernas uppfattning ske

hos fabrikanten eller försäljaren i form av s. k. typbesiktning.

Till stöd för behovet av en lagstadgad återkommande inspektion av radiologiska

anläggningar anföres i olika sammanhang, att en sådan skulle motverka

den risk för strålskador, som otvivelaktigt föreligger, när »röntgenstrålning

i alltmera stigande omfattning användes av personer som ej under

sin utbildning fått kännedom örn de därmed förenade riskerna och de erforderliga

skyddsåtgärderna». I samband med sistnämnda uttalande nämnas

områden, där riskmoment av denna art säkerligen föreligga, såsom inom

ingenjörstekniken, naturvetenskaperna, museitekniken etc. Men när i detta

sammanhang det uttalandet återfinnes, att »även det allt allmännare bruket

av röntgen för tandundersökningar kan i vissa fall innebära risker», finna

tandläkarorganisationerna det angeläget att framhålla följande.

En årligen återkommande undervisning i röntgendiagnostik har vid tandläkarinstitutet

varit anordnad sedan år 1918. Undervisningen har successivt

utbyggts och meddelas sedan flera år av lärare, för vilka kompetensfordringar

i vederbörlig ordning fastställts, samtidigt som den gjorts obligatorisk

för de studerande. Det torde icke föreligga skäl för antagandet, att vid

denna undervisning en kännedom örn röntgenriskerna i allmänhet och vad

som med anledning därav är att iakttaga vid tandfotografering icke skulle

hava bibragts eleverna. Det må i detta sammanhang framhållas, att det

enda med säkerhet kända skadefall vid tandfotografering i vårt land förorsakats

varken av strålningsbetingelserna hos den använda apparaten eller

därigenom att tandläkarutbildningen i berörda avseende skulle vara ofullständig.

Framställning av ingenj örsvetenskapsakademien.

Akademiens förslag.

I skrivelse till Kungl. Majit den 10 mars 1939 framhåller ingenjörsvetensJcapsakademien,

att det i vårt land liksom förut i Tyskland visat sig lämpligt

att för tillgodoseende av den kontroll, som den för varje år allt betydelsefullare

svetsteknikens utveckling krävde, skaffa anordningar för provning

av svetskonstruktioner medelst röntgengenomlysning. Förutom den därför

av akademien inrättade tekniska röntgencentralen hade jämväl väg- och

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Majus proposition nr 73.

vattenbyggnadsstyrelsen, Stockholms hamnstyrelse samt flera enskilda industrier

anskaffat apparaturer för detta ändamål. På dessa anläggningar,

vilka arbetade med en spänning av upp till 300,000 volt, måste enligt akademien

ställas mycket hårda krav ur säkerhetssynpunkt. Särskilda anordningar

måste vara vidtagna till skydd mot röntgenstrålarnas fysiologiska verkningar.

Trots att den bland annat i Tyskland och Holland tillverkade

apparaturen så långt möjligt sökt fylla nämnda krav, syntes det dock akademien

— särskilt med hänsyn till att apparaterna ofta handhades av på

röntgenområdet icke vetenskapligt skolad personal — önskligt att till förhindrande

av olyckshändelser få till stånd bestämmelser, avseende röntgenskydd

för den personal, som handhade röntgenanläggningar av olika slag.

Akademien hade därför låtit föreståndaren för tekniska röntgencentralen

utarbeta en promemoria med förslag till sådana bestämmelser. Akademien

överlämnade nämnda promemoria samt sade sig vilja understryka, att de

risker, som dagligen kunde uppstå för personal, som arbetade med tekniska

röntgenundersökningar, torde motivera, att åtgärder med det snaraste vidtoges

för att genom lämpliga föreskrifter förebygga dylika risker.

I nyssnämnda promemoria framhålles, att orsaken till att några bestämmelser

till skydd mot röntgenstrålning icke funnes i vårt land torde vara,

att röntgenanläggningar tills för några få år sedan endast kommo till användning

vid sjukhusens röntgenavdelningar och vid vetenskapliga laboratorier

samt därför endast handhades av vetenskapligt skolad personal. Som

emellertid röntgenanläggningar under de senaste åren börjat användas av

röntgentekniskt oskolade personer, exempelvis av läkare och veterinärer i

enskild praktik för medicinsk undersökning, av myndigheter och industriföretag

för materialundersökning samt i skobutiker för avprovning av skodon,

syntes det nu vara lämpligt för att icke säga nödvändigt att till förhindrande

av olyckshändelser röntgenskyddsbestämmelser utfärdades. I promemorian

föreslås därför lagstiftning angående röntgenskydd samt såsom komplement

till denna lagstiftning närmare anvisningar av yrkesinspektionens

chefsmyndighet. Ett vid promemorian fogat preliminärt förslag till kungörelse

angående röntgenskydd torde såsom bilaga (Bilaga F) få fogas till förevarande

protokoll. För bearbetande av detta preliminära förslag föreslås i

promemorian tillsättande av en kommitté, bestående av rejmesentanter för

yrkesinspektionens chefsmyndighet, medicinalstyrelsen, den medicinska användningen

av röntgen samt den tekniska användningen av röntgen.

Yttranden över ingen jörsvetenskaps
akademiens

framställning.

Över ingenjörsvetenskapsakademiens framställning lia efter remiss yttranden

avgivits av riksförsäkringsanstalten och medicinalstyrelsen.

Iliksförsäkringsanstalten har såsom yttrande åberopat vad anstalten anfört

i sitt utlåtande (iver styrelsens för Konung Gustaf V:s jubileumsfond framställning

i ämnet.

Medicinalstyrelsen — som jämväl hänvisar till sitt yttrande över styrelsens

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 73.

för Konung Gustaf V:s jubileumsfond framställning i ämnet — åberopar

därjämte ett av medicinalstyrelsen infordrat yttrande från professorn Gösta

Forssell. Denne framhåller, att då jubileumsfondstyrelsens förslag omfattar

en fullständig plan för organisation av kontrollen jämte ett förslag till lagstiftning

i ämnet, tillsättandet av den i ingenjörsvetenskapsakademiens

skrivelse föreslagna kommittén icke torde vara erforderlig för frågans lösning.

Vidare erinras örn att förslag till bestämmelser rörande skydd vid

arbete med röntgenstrålar och radioaktiva preparat utarbetats av föreståndaren

för jubileumsklinikens radiofysiska forskningsavdelning. Nämnda

förslag hade tillkommit i samråd med specialister från riksförsäkringsanstalten

och medicinalstyrelsen samt diskuterats med svenska radiologförbundet

och föreståndaren för ingenjörsvetenskapsakademiens röntgencentral,

varvid framställda anmärkningar beaktats. Den av ingenjörsvetenskapsakademien

önskade utredningen torde sålunda få innefattas i den av styrelsen

för jubileumsfonden i ämnet avgivna framställningen.

Forssell fortsätter härefter:

Ehuru det på grand av vad som ovan sagts icke finnes något skäl att

ingå på detaljerna i den föreliggande framställningen, anser jag mig dock

böra framhålla, att den av ingenjörsvetenskapsakademien verkställda utredningen

praktiskt taget helt förbiser de åtgärder, som vidtagits i Sverige

beträffande skydd vid röntgenarbete. Sålunda har utredningsmannen synbarligen

icke ägt kännedom örn:

l:o) svenska radiologförbundets förslag till skyddsföreskrifter av år 1928,

2:o) den sedan mer än 15 år tillbaka bedrivna verksamheten vid radiumhemmets

fysiska laboratorium, numera jubileumsklinikens radiofysiska forskningsavdelning,

omfattande kontroll av skyddsmateriel och strålskyddsmätningar

på personal, konsulterande verksamhet inom det ifrågavarande området

samt tekniskt och vetenskapligt arbete dels för åstadkommandet av

lämpliga skyddsanordningar, dels för klarläggandet av de biologiska verkningarna

av svag bestrålning,

3:o) det förhållandet, att vi i Sverige hava en specialist på strålskyddsfrågor,

vilken sedan år 1928 är medlem av »International X-ray and Badrum

Protection Commission», och

4:o) att de internationella föreskrifterna med smärre ändringar hava tilllämpats

inom svensk medicinsk radiologi under de senaste 10 åren.

Departementsförslaget.

Allmänna synpunkter.

Departementschefen.

Det spörsmål, som avhandlas i jubileumsfondstyrelsens och ingenjörsvetenskapsakademiens

framställningar, är i främsta rummet en arbetarskyddsfråga.

Såsom förut påvisats torde de personer, vilka äro sysselsatta med radiologiskt

arbete, i betydande utsträckning falla under arbetarskyddslagens

tillämpningsområde. Olika omständigheter medverka dock till att den verkan

denna lags bestämmelser eljest må kunna utöva till förebyggande av att

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Majus proposition nr 73.

arbetare drabbas av olycksfall eller ohälsa i arbetet icke är att på samma

siitt räkna med, då det gäller skydd mot skada genom inverkan av röntgenstrålar

eller radioaktivt ämne. För att kunna bedöma huruvida ett visst

strålningsskydd är effektivt eller vilka åtgärder, som böra vidtagas för att

åstadkomma ett effektivt sådant skydd, erfordras kimskaper och erfarenheter

inom det strålningsfysiska området, vilka endast en specialist på

detta område kan antagas besitta. De ordinarie yrkesinspektörerna äga

sålunda icke kompetens att vid sin tillsyn giva några upplysningar, råd

eller anvisningar till skydd mot strålningsfaran. Aven bortsett från kompetensfrågan

försvåras möjligheterna för yrkesinspektörerna att ingripa vid

inträffade skadefall därigenom att röntgenskadorna ofta hava ett så smygande

förlopp, att de icke alls eller först alltför sent sättas i samband med

den verkliga sjukdomsorsaken.

En utväg att i viss mån undanröja nu nämnda olägenheter vore, att en

eller dera specialinspektörer jämlikt 23 § lagen örn arbetarskydd tillsattes

för radiologiskt arbete. Emellertid måste beaktas, att ehuru frågan örn

skydd mot strålningsfaran vid arbete med röntgen och radioaktiva ämnen,

såsom nämnts, i främsta rummet är en arbetarskyddsfråga, samma spörsmål

dock uppställer sig även i fall där arbetarskyddslagen icke är tillämplig.

Såsom i den av jubileumsfondstyrelsen åberopade utredningen påpekats har

man i detta sammanhang att beakta jämväl frågan örn skydd mot strålningsskador

för dem, vilka vid radiologiskt arbete äro föremål för behandling

eller undersökning — patientskyddet. Det är nämligen icke att taga för

givet, att patientskyddet blir automatiskt tillgodosett därigenom att föreskrifter

meddelas och tillsyn utövas ur arbetarskyddssynpunkt. Utanför

arbetarskyddslagens tillämpningsområde falla vidare dels av enskilt praktiserande

läkare och tandläkare bedrivet radiologiskt arbete, dels ock det

radiologiska arbete, som bedrives för forsknings- eller undervisningsändamål.

Slutligen är att märka, att skador kunna uppkomma av ett radioaktivt ämne,

även örn detta icke användes i radiologiskt arbete.

Förutsättningen för att skyddsbestämmelserna mot strålningsskador skola

bli allmängiltiga torde därför vara, att en kontrollorganisation vid sidan av

den enligt arbetarskyddslagen verkande yrkesinspektionen tillskapas. Därpå

bygger ock det förslag, som i detta ärende framlagts av styrelsen för Konung

Gustaf V:s jubileumsfond. Jubileumsfondstyrelsens förslag i denna del

har i princip tillstyrkts av samtliga remissmyndigheter med undantag av

ingenjörsvetenskapsakademien, vilken anser mindre lämpligt att lösrycka

säkerhetskontrollen vid röntgenanläggningar från övrig administrativ säkerhetskontroll.

Bland de tillstyrkande myndigheterna befinner sig sålunda

riksförsäkringsanstalten, vars verksamhetsområde denna fråga närmast berör.

Det av jubileumsfondstyrelsen framlagda förslaget syftar emellertid liingre

jin till uppbyggandet av en särskild kontrollorganisation i fråga om radiologiskt

arbete — med vilket sistnämnda uttryck i förevarande allmänna

argumentering jämställes innehav av radioaktivt ämne utan dess användande

i radiologiskt arbete. Nämnda förslag förutsätter sålunda, att radiologiskt

Bihang till riksdagens protokoll 1041. 1 sami. Nr 73. 994 40 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 73.

arbete ej skall få bedrivas utan av viss myndighet därtill meddelat tillstånd.

Med ett dylikt licenssystem synas två fördelar vara förenade. För

det första får vederbörande tillsynsmyndighet tillfälle att redan från första

början göra sitt inflytande gällande och med maktmedel — vägrande av

licens eller licensens återkallande — vaka över att av myndigheten meddelade

föreskrifter efterföljas. Vidare har licensmyndigheten möjlighet att upprätthålla

kravet på viss grad av förtrogenhet med radiologiskt arbete hos den,

som skall bedriva eller förestå arbetet. I ingenjörsvetenskapsakademiens

yttrande över jubileumsfondstyrelsens framställning har föreslagits, att vissa

angivna minimikvalifikationer — avseende exempelvis i fråga örn teknisk

röntgenanläggning civilingenjörsexamen eller akademisk examen med läroämnet

fysik samt därjämte specialutbildning i röntgenteknik — borde krävas

av den ansvarige ledaren för ett röntgenlaboratorium eller innehavaren av

en röntgenapparat. Härigenom skulle emellertid ställas orimligt höga fordringar

på dessa personer, gående långt utöver dem, som avse kompetens för

själva arbetets rent tekniska utförande. Det torde få anses såsom uteslutet

att exempelvis ålägga industrien att för röntgenarbete använda personal med

kompetens att bedöma de ytterst skiftande strålskyddsproblemen. De av

mig åsyftade kraven vid licensgivningen på förtrogenhet med radiologiskt

arbete avse sålunda ej, att några bestämda teoretiska kunskapsprov skola

behöva dokumenteras i dylika fall.

Därest förhållandena anses påkalla vidtagande av särskilda åtgärder till

skydd mot strålningsriskerna vid radiologiskt arbete, kan jag för min del

ansluta mig till den uppfattningen, att de erforderliga bestämmelserna böra

så uppbyggas, att bedrivande av radiologiskt arbete blir beroende av myndighets

tillstånd. Att sådana särskilda åtgärder äro påkallade, kan med

visst fog ifrågasättas av den anledningen, att antalet i vårt land yppade

röntgenskadefall måste betecknas som relativt ringa. Dock får den i det

föregående lämnade redogörelsen för de hos riksförsäkringsanstalten anmälda

skadefallen icke ensam tagas till utgångspunkt för en beräkning i detta avseende.

Däri ingå nämligen icke inträffade röntgenskadefall, som falla utanför

tillämpningsområdet för lagen örn försäkring för vissa yrkessjukdomar;

det är sålunda känt, att fall av svårartad beskaffenhet drabbat enskilt praktiserande

läkare. På grund av sättet för röntgenskadornas uppkomst är det

vidare icke osannolikt, att röntgenskadefall inträffat, utan att den verkliga

sjukdomskällan blivit klarlagd. Man måste i detta sammanhang även beakta,

att utvecklingen inom industrien visar hän mot ökad användning av

röntgen för industriella och tekniska ändamål; i ingenjörsvetenskapsakademiens

framställning i ämnet har sålunda särskilt framhållits utvecklingen i

detta avseende inom svetstekniken.

Det är givet, att jämväl de ekonomiska faktorerna måste skärskådas vid

övervägandena i denna fråga. Verkningarna härutinnan av det föreliggande

förslaget skola längre fram närmare beröras, men det må förutskickas, att

dessa enligt min mening icke äro sådana, att de böra utgöra hinder för en

eljest såsom önskvärd ansedd lagstiftning på detta område.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 78.

På grund av det nu anförda och under hänvisning jämväl till remissmyndigheternas

ställning till frågan förordar jag lagstiftning efter de principer,

varpå jubileumsfondstyrelsens förslag bygger, nämligen dels att bedrivande

av radiologiskt arbete skall vara beroende av myndighets tillstånd, dels ock

att sådant arbete skall vara underkastat periodisk kontroll.

Under ärendets remissbehandling har av svenska tandläkarsällskapet och

Sveriges tandläkarförbund gjorts gällande, att såvitt angår tandröntgenapparater

en fortlöpande kontroll icke visats vara av behovet påkallad. Dessa

båda organisationer avstyrka därför lagförslaget i den mån tandröntgendiagnostiken

därav beröres.

Tandröntgendiagnostikens särställning i förevarande avseende har i jubileumsfondstyrelsens

förslag beaktats så till vida, att den periodiska besiktningen

i fråga örn tandröntgen såsom regel ansetts kunna ske med längre tidsmellanrum

än beträffande andra röntgenanläggningar för diagnostik; det har

sålunda räknats med en besiktning vart fjärde år.

Såsom skäl för sitt ståndpunkttagande åberopa de båda tandläkarorganisationerna,

bland annat, att radiologisk terapi och röntgengenomlysning

äro att betrakta såsom mera riskfyllda arbetsformer än röntgenfotografering,

samt att riskerna vid bilddiagnostik äro större ju starkare apparat man använder,

d. v. s. ju högre dess maximala prestationsförmåga ligger vad beträffar

strålningens kvalitet och kvantitet. Organisationerna framhålla vidare,

att svenska tandläkare, såvitt känt, icke giva radiologisk behandling, att

genomlysningsteknik knappast är möjlig att använda inom tandröntgendiagnostiken

samt att tandvårdsverksamheten icke har behov av en röntgenapparatur

med den större maximala prestationsförmåga, som är nödvändig

vid medicinsk terapi och diagnostik.

Gentemot dessa uttalanden har emellertid i en av professorn Forssell

under hand överlämnad promemoria hänvisats till ett av docenten Sievert

härom avgivet yttrande. I detta yttrande framhålles, att orsaken till att

röntgenfotografering vid normal medicinsk röntgen vore mindre farlig än

genomlysning huvudsakligen vore den, att man vid fotograferingen i motsats

till vad som vore vanligt vid tandröntgen icke uppehölle sig i närheten

av strålknippet under exponeringen. Därtill komme enligt yttrandet, att

man vid tandröntgen normalt icke använde förstärkningsskärm, vilket medförde,

att den för tillräcklig svärtning av Ölmen nödvändiga strålmängden

vore sex ä tio gånger större än den vid normal medicinsk röntgenfotografering

brukliga. Vidare framhålles i Sieverts yttrande, att vid tandröntgen

numera användes apparater nied en spänning vid röntgenröret av 50,000

—60,000 volt, alltså icke nämnvärt lägre än den vid normal medicinsk röntgen

brukliga (50,000—80,000 volt). Den röntgenstrålning, som utginge från en

tandläkarapparat, vore enligt Sieverts mening till sill genomträngningsförmåga

och kvantitet per exponering räknat, även örn man toge hänsyn

till det kortare avståndet, av minst samma storleksordning som den strålning,

som förekomme vid vanlig medicinsk röntgendiaguostik. Det vore

endast den mindre användningsfrekvensen, som gjorde tandläkarapparaten

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 73.

något mindre riskabel. Kiskerna vid tandröntgen torde vara uppenbara.

I anledning av tandläkarorganisationernas påpekande, att intet fall vore

känt, där strålskada skulle ha uppkommit till följd av tandläkarapparaternas

driftsbetingelser, framhåller Sievert vidare i yttrandet, att strålskadorna

ofta vore av en så smygande och lömsk karaktär, att de icke utan vidare

kunde skiljas från andra sjukliga tillstånd, och att de dessutom ofta uppstode

först åratal efter bestrålningen. Slutligen framhåller Sievert, att de

av tandläkarorganisationerna åberopade undersökningar, som år 1934 utfördes

vid tandläkarinstitutet, avsågo, bland annat, att söka avgöra, huruvida röntgenavdelningen

å en då under byggnad varande institution skulle förses

med extra skyddsanordningar eller icke. Några år efter det avdelningen

tagits i bruk, uppstodo enligt vad Sievert upplyser strålskador där, och av

en företagen undersökning skulle ha tydligt framgått, att väsentliga bestrålningsrisker

förekommo.

Skillnaden mellan tandröntgen och medicinsk röntgen i övrigt synes mig

utgöra ej en artskillnad utan allenast en gradskillnad, betingad huvudsakligen

av att användningsfrekvensen vid tandröntgen såsom regel är mindre

än vid annan medicinsk röntgen. Den från sakkunnigt radiologiskt håll

hävdade uppfattningen, att väsentliga risker för strålskador förekomma även

inom tandröntgen, kan icke anses vederlagd genom vad av de båda tandläkarorganisationerna

anförts. Förutskickas må, att den årliga kostnad en

kontroll av föreslagen art skulle åsamka den enskilde tandläkaren beräknats

uppgå till allenast 15 kronor.

Jag finner på grund av det anförda icke skäl att från den föreslagna lagstiftningen

undantaga radiologiskt arbete för odontologiskt ändamål.

Enligt jubileumsfondstyrelsens förslag skulle sådant tillstånd, som avses

i den föreslagna lagen, meddelas av medicinalstyrelsen, som jämväl skulle

utöva överinseendet över och ledningen av den fortlöpande tillsynen. Denna

anordning har motiverats därmed, att strålningsskyddsfrågorna ägde mycket

ringa gemenskap med de tekniska frågor, som riksförsäkringsanstalten eljest

hade att handlägga i sin egenskap av yrkesinspektionens chefsmyndighet,

varför det syntes ligga närmare till hands att knyta dessa frågor till medicinalstyrelsen,

som i varje fall inom sitt vetenskapliga råd torde äga tillgång

till sakkunskap på området. Det har jämväl hänvisats till att kontrollen

även avser skydd för patienter, vilken fråga bör ligga inom medicinalstyrelsens

ämbetsområde. Förslaget har i denna del, såsom förut angivits,

lämnats utan erinran av såväl medicinalstyrelsen som riksförsäkringsanstalten.

Jämväl för egen del finner jag förslaget innebära den lämpligaste

anordningen härutinnan.

Under medicinalstyrelsen skulle enligt jubileumsfondstyrelsens förslag

tillsynen å radiologiskt arbete utövas av radiofysiska institutionen, vilken är

den benämning, som är avsedd för nuvarande radiofysiska forskningsavdelningen

efter dess eventuella förstatligande. Nämnda institution skulle sålunda

höras i alla tillståndsärenden och draga försorg örn de besiktningar,

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 73.

som i samband därmed kunde vara erforderliga, samt genom lios institutionen

anställd personal utöva den fortlöpande tillsynen. Det synes uppenbart,

att kontrollen av radiologiskt arbete bör utövas av ett organ, som i

sig innesluter de speciella kunskaper och erfarenheter, som erfordras på

detta område. Med hänsyn härtill synes icke råda någon tvekan örn att icke

kontrollen bör utövas av radiofysiska forskningsavdelningen eller av organ,

som ersatt nämnda avdelning. Jubileumsfondstyrelsens förslag örn avdelningens

ombildande till statsinstitution ingår, som förut antytts, som ett led

i förslag örn förstatligande av jubileumsklinikens båda forskningsavdelningar

— såväl den radiofysiska som den svulstpatologiska — vilken fråga faller inom

ecklesiastikdepartementets föredragning. I denna fråga har jag samrått med

chefen för detta departement och kommit till det resultatet, att det visserligen

är tänkbart att med hänsyn till radiofysiska forskningsavdelningens nuvarande

organisation och fasta anknytning till ett statligt sjukhus anförtro de

tillärnade kontrolluppgifterna åt densamma sådan den nu är organiserad

men att det dock av flera skäl är önskvärt, att ett förstatligande sker i samband

med lagförslagets ikraftträdande. Chefen för ecklesiastikdepartementet

torde komma att framdeles framlägga förslag i denna riktning i anslutning

till det erbjudande, som enligt det föregående föreligger från jubileumsfondens

sida. Jag utgår alltså i det följande från att radiofysiska forskningsavdelningen

förstatligas från den tidpunkt, då lagstiftningen är avsedd

att träda i kraft.

Enligt jubileumsfondstyrelsens förslag äro de beräknade kostnaderna för

kontrollen avsedda att bestridas av dem, vilka erhållit vederbörligt tillstånd

att bedriva radiologiskt arbete, och ett förslag till taxa för utförda undersökningar

har i anslutning härtill upprättats.

Det kan onekligen med ett visst mått av berättigande göras gällande, att

då staten svarar för den arbetarskyddskontroll, som utövas genom yrkesinspektionen,

staten även bör stå kostnaderna för den statligt ordnade kontrollen

å radiologiskt arbete, alldenstund denna kontroll är tillkommen

främst ur arbetarskyddssynpunkt. Vad åter andra områden än arbetarskyddet

beträffar, upptager staten i olika sammanhang avgift av vederbörande

för den kontroll, som ur allmän synpunkt anses erforderlig; det må i detta

sammanhang såsom exempel erinras örn de bidrag, som uttagas till bankinspektionens

och försäkringsinspektionens organisation och verksamhet, och

om avgifterna för granskning av biografbilder samt för kontroll å krigsmaterieltillverkningen

och å farmacevtiska specialiteter, ävensom om de arvoden,

som tillsyningsman enligt stadgan om elektriska starkströmsanläggningar

äger uppbära av vederbörande anläggningsinneliavare.

Att, såsom ingenjörsvetenskapsakademien föreslagit, låta dem, som tillverka

materielen, deltaga i kontrollkostnaderna synes mig uteslutet, då det

icke råder någon tvekan örn att den övervägande delen av riskerna beror

på sättet för användningen och på speciella skyddsanordningar, som variera

från fall till fall, varför tillverkarna icke annat än i mycket ringa omfattning

äro ansvariga för skyddets effektivitet.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Majus proposition nr 73.

Anledningen till att allmän anslutning skett till den i det föregående omnämnda

frivilliga kontrollverksamhet, som hittills förekommit och som bekostats

av dem, som i varje särskilt fall bedrivit radiologiskt arbete, torde

vara, att vederbörande funnit det vara i sitt eget intresse att underkasta sig

kontroll i ifrågavarande hänseende. Kontrollkostnaderna torde också med

skäl kunna betecknas såsom en försäkringspremie tillvinnande av ökad trygghet

mot skadefall, som kunna inträffa i det radiologiska arbetet; även örn skadan

ej träffar person, som själv driver radiologiskt arbete, medför den dock

ofta ekonomiska återverkningar för denne. Ståndpunkttagandet i förevarande

fråga synes mig därför kunna begränsas till huruvida de kostnader en statlig

kontroll skulle åsamka vederbörande kunna antagas bli av den storleksordning,

att på grund därav betänkligheter mot att låta kostnaderna bäras av

dem, som driva radiologiskt arbete, behöva göra sig gällande. På grund därav

torde innebörden i detta avseende av jubileumsfondstyrelsens förslag böra

angivas, därvid såsom utgångspunkt tages dess taxeförslag och den för olika

fall av styrelsen angivna intervallen mellan besiktningarna.

Avgiftsbelagd skydds- och doseringskontroll av röntgenbehandlingsavdelningar

har beräknats komma att ske å 48 olika lasarett, sjukhus, sjukhem

och kuranstalter. Den årliga kostnaden härför är beroende av, bland annat,

antalet behandlingsplatser och kan genomsnittligt beräknas uppgå till 610

kronor för varje avdelning.

För ordinarie inspektion av tandröntgenapparat har räknats med en avgift

av 60 kronor eller, med kontroll vart fjärde år, 15 kronor om året. I

fråga örn annan medicinsk röntgendiagnostik har föreslagits en avgift av 120

kronor i fråga örn fast och 80 kronor i fråga om transportabel anläggning;

då det förutsättes, att kontroll skall äga rum vartannat år, uppgår den årliga

kostnaden till hälften av dessa belopp. Avgiften för den årliga kontrollen

av röntgenanläggning för tekniskt ändamål beräknas, oavsett huruvida anläggningen

är stationär eller transportabel, uppgå till 100 kronor. Anläggningar

för vetenskapliga ändamål och för undervisning lia föreslagits skola

kontrolleras utan avgift, i den mån de icke användas i förvärvssyfte.

I fråga örn radioaktiva ämnen äro flera olika kostnadsalternativ att räkna

med, och må härutinnan hänvisas till det såsom Bilaga E till detta protokoll

fogade taxeförslaget.

I betraktande av omkostnadsstaterna för dem, som enligt förslaget skulle

lia att bära dessa kontrollkostnader, synas mig nämnda kostnader kunna

betecknas som relativt obetydliga.

Jag finner på grund härav icke anledning att frångå jubileumsfondstyrelsens

förslag rörande sättet för kontrollkostnadernas bestridande.

I detta sammanhang torde böra omnämnas, att professorn Forssell i sin

förenämnda, under hand överlämnade promemoria till bemötande upptagit

de jämförelser, vilka ingenjörvetenskapsakademiens tekniska röntgencentral

i sitt förut återgivna yttrande gjort med förhållandena i Norge. Forssell

framhåller sålunda i promemorian, att i Norge finnas omkring 30 och i

Sverige omkring 100 medicinska fackradiologer. Kostnadssumman bör

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 73.

enligt promemorian beräknas i proportion till dessa tal, vilka torde utgöra

en någorlunda korrekt utgångspunkt för beräkning av arbetets omfattning,

och utgör i så fall icke, såsom röntgencentralen uppgivit, 50,000 utan 100,000

kronor eller alltså mera än den för den föreslagna kontrollverksamheten beräknade

kostnaden, 90,000 kronor. Vidare påpekas, att den norska kontrollen

icke avser röntgenanläggningar för tekniskt och vetenskapligt bruk och att de

norska kostnaderna sålunda avse en mera begränsad verksamhet än den,

varmed räknats i jubileumsfondstyrelsens förslag.

Enligt jubileumsfondstyrelsens förslag skulle arbetarskyddslagen fortfarande

äga tillämpning å radiologiskt arbete, i vad nämnda lag avser annat

skydd än mot olycksfall och ohälsa i arbetet genom inverkan av röntgenstrålar,

radium eller annat radioaktivt ämne. Innebörden härav blir alltså,

att den specialreglering, som skulle komma till stånd genom den föreslagna

lagen, skulle omfatta allenast strålningsfaran vid radiologiskt arbete, men

att, i den mån sådant arbete folie under arbetarskyddslagens tillämpningsområde,

tillsynen i övrigt — exempelvis beträffande de elektriska anordningarna,

arbetsplatsens beskaffenhet (belysning, luftväxling och dylikt),

minderårigas och kvinnors användande i arbetet m. m. — skulle handhavas

i den ordning arbetarskyddslagen eller därtill knutna specialbestämmelser

föreskriva.

Kommerskollegium bär i sitt remissyttrande i stället föreslagit, att tillsynen

över röntgenanläggningar även i avseende å starkströmsfaran skulle

överlåtas å radiofysiska institutionen. Körande den härför förebragta motiveringen

torde jag få hänvisa till kollegiets i det föregående återgivna

yttrande. Det må i detta sammanhang påpekas, att kommerskollegium föreslår

sådan ändring av 1 § arbetarskyddslagen, att radiologiskt arbete helt

skulle undantagas från lagens tillämpningsområde; nämnda ändringsförslag

är sålunda mera omfattande än vad som framgår av motiveringen, där endast

frågan örn starkströmsfaran beröres.

Då strålningsskyddsfrågorna föreslagits skola utbrytas ur arbetarskyddslagen

och kontrollen härutinnan föreslagits skola handhavas av ett särskilt statligt organ

— radiofysiska institutionen — under överinseende av medicinalstyrelsen,

ha motiven härtill främst varit att söka däri, att bedömningen av strålningsriskerna

vid radiologiskt arbete väsentligen måste grunda sig på överväganden

av medicinsk-fysisk natur. Det synes därför knappast lämpligt

att låta denna arbetarskyddstillsyn omfatta frågor, för vilkas bedömande de

avsedda tillsynsorganen ej äga några speciella förutsättningar. Aven örn det

förhåller sig så, att de starkströmstekniska anordningarna å röntgenapparater

numera äro ganska ensartade och standardiserade, synes det dock opåkallat

att överlåta å medicinalstyrelsen att såsom chefsmyndighet avgöra eventuellt

uppkommande bedömningsfrågor härutinnan. Några reella fördelar härmed

torde knappast vara att vinna. Emellertid böra vederbörande tillsyningsmän

å strålningsskyddet vid radiologiskt arbete instruktionsledes åläggas bringa

till yrkesinspektörs eller specialinspektörs kännedom, om vid besiktning å

s. 40 Kontrollera mot PDF

Departementschefen.

40 Kungl. Majus proposition nr 73.

strålningsskydd iakttagelser gjorts beträffande starkströmsfaran, vilka anses

böra påkalla åtgärd från vederbörande inspektörs sida.

Jag finner mig på grund härav böra ansluta mig till vad jubileumsfondstyrelsen

i denna del föreslagit.

Av den nu lämnade redogörelsen för min uppfattning i olika viktigare

spörsmål, som sammanhänga med frågan örn ökat skydd vid radiologiskt

arbete, torde framgå, att jag finner det av jubileumsfondstyrelsen framlagda

lagförslaget bättre ägnat att läggas till grund för lagstiftning i ämnet än

det författningsutkast, som var fogat vid ingenjörsvetenskapsakademiens framställning

av den 10 mars 1939. Efter överarbetning av jubileumsfondstyrelsens

förslag har därför inom socialdepartementet upprättats förslag till

lag örn tillsyn å radiologiskt arbete m. m. samt förslag till lag angående

ändrad lydelse av 1 § lagen den 29 juni 1912 (nr 206) örn arbetarskydd.

Nämnda båda förslag ansluta sig till de av mig i det föregående angivna

riktlinjerna för en lagstiftning på området. För en del andra med lagstiftningen

sammanhängande spörsmål ämnar jag nu redogöra i samband med

en paragrafvis lämnad speciell motivering.

Speciell motivering.

1 §■

Denna paragraf motsvarar 1 § och 2 § första stycket i jubileumsfondstyrelsens

förslag; 2 § andra stycket i nämnda förslag har ej upptagits i departementsförslaget.

I sitt yttrande framhåller riksförsäkringsanstalten, att tillräckliga skäl ej

torde förefinnas för att läro- eller forskningsanstalt av liögskolekaraktär ej

skulle vara indragen under tillsynen. Den erfarenhet och kunskap i fråga

örn förebyggande av riskerna för skador vid radiologiskt arbete, som funnes

hos tillsynsmyndigheterna och som med kontrollverksamhetens fortgång alltmer

ökades, borde komma även dessa anstalter till godo.

I yttrande av ingengörsvetenslmpsakademiens tekniska röntgencentral, till vilket

yttrande akademien hänvisat, framhålles såsom uppenbart oriktigt, att anställda

vid universitet etc. icke, när så erfordrades, skulle beredas samma

skydd som exempelvis sjukhuspersonal. Dessutom torde åtminstone i vissa

fall gränsen mellan vetenskapligt ändamål och kommersiell användning vara

ytterst svävande. Enligt vad i yttrandet vidare framhålles, kunde det däremot

anses skäligt, att apparater, vid vilka högspänningen alstrades med

mindre induktionsapparater, och som vore avsedda för undervisningsändamål

i skolor etc. samt brukades endast för kortvariga demonstrationer några

få gånger örn året, undantoges från bestämmelserna.

I departementsförslaget har icke, såsom i jubileumsfondstyrelsens förslag,

fastställts den myckenhet av radioaktivt ämne, som skall komma till användning

för att radiologiskt arbete skall anses föreligga, utan avgörandet

härutinnan har överlåtits å medicinalstyrelsen. Härigenom vinnes, att om

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Majus proposition nr 73.

av den praktiska erfarenheten ändring skulle påkallas av de fastställda förutsättningarna

för att radiologiskt arbete skall anses föreligga, sådan ändring

kan verkställas nied mindre omgång än enligt jubileumsfondstyrelsens förslag.

Dessutom undviker man genom en sådan anordning att belasta lagtexten

med för lekmannen ej förståeliga facktermer.

I enlighet med vad riksförsäkringsanstalten föreslagit har den i jubileumsfondstyrelsens

förslag förekommande särbestämmelsen beträffande universitet,

högskola eller därmed jämförlig läro- eller forskningsanstalt icke upptagits

i departementsförslaget.

3 §■

Denna paragraf motsvarar 3 § i jubileumsfondstyrelsens förslag.

I det yttrande, som avgivits av ingenjörsvetenskapsakademiens tekniska

röntgencentral påpekas, att ansökan örn tillstånd bör innehålla jämväl vissa

andra uppgifter än i 3 § i jubileumsfondstyrelsens förslag angivits, såsom

apparatens uppställning, lokalens storlek och utseende, tjocklek och material

i väggar, bjälklag och dörrar, omgivande lokalers användning m. m.

De viktigaste av de uppgifter, som ansökning örn tillstånd skall inne- Departementshålla,

synas mig böra vara angivna i lagen. Finner prövningsmyndigheten, CÄe/*n''

d. v. s. medicinalstyrelsen, att behov föreligger att äga tillgång till vissa

andra uppgifter än de i lagen uppräknade, kan det ansökningsformulär

styrelsen har att fastställa avpassas härefter. Att i lagtexten upptaga de

detaljuppgifter det härvidlag kan vara fråga örn synes icke erforderligt.

5 §.

Paragrafen motsvarar 5 § i jubileumsfondstyrelsens förslag.

I det yttrande, som avgivits av ingenjör svetenskapsakademiens tekniska

röntgencentral anmärkes, att lagen icke bör taga hänsyn till patientskydd.

Yäl ha de skyddsföreskrifter, som med stöd av förevarande lag komma DepaHementsatt

utfärdas, och den kontroll, som skall åvägabringas genom lagen, bety- chefen
delse

främst med hänsyn till de personer, som äro sysselsatta i radiologiskt

arbete; genom att de under längre tidsperioder dagligen bli utsatta förden

bestrålning, som förekommer vid ifrågavarande arbete, riskera de i särskilt

hög grad att verkningarna därav leda till skador, vilkas allvarliga karaktär

måhända yppas på ett alltför sent stadium. Men det synes dock bestyrkt,

att även bestrålning vid ett enstaka tillfälle kan på grund av oförsiktighet

eller bristande kännedom om erforderliga skyddsåtgärder medföra skadeverkningar.

Uppmärksamhet bör därför ägnas åt att, då röntgen kommer

till användning vid undersökning eller behandling av patienter, åtgärder till

förebyggande av röntgenskador bliva vidtagna.

I ett remissyttrande har föreslagits att i förevarande lag icke skulle beröras

frågan om patientskydd. Någon särskild motivering härför har emellertid

icke lämnats. För min del finner jag angeläget, att den föreslagna

lagen icke blott får arbetarskyddsrättslig karaktär utan även kan tjäna såsom

s. 42 Kontrollera mot PDF

Departements

chefen.

42 Kungl. Maj:ts proposition nr 73.

ett medel att bereda ökat skydd åt dem, vilka för medicinskt ändamål utsättas

för bestrålning.

4 §.

Denna paragraf motsvarar 6 § i jubileumsfondstyrelsens förslag.

I sitt yttrande framhåller riksförsäkringsanstalten, att bestämmelsen i

6 § i jubileumsfondstyrelsens förslag, som innebär, att vissa ändringsarbeten å

röntgenapparat, förflyttning av sådan apparat m. m. ej få vidtagas utan tillstånd

av medicinalstyrelsen, torde bli ganska besvärande för innehavarna

av röntgenapparater och radioaktiva ämnen. Stadgandet synes anstalten

icke påkallat, utan torde det enligt anstaltens mening få anses tillfyllest

med att anmälan örn förändringarna göres till medicinalstyrelsen. Anmälan

bör emellertid, framhåller anstalten vidare, göras även i det fall, att annan

person än den, som i ansökningen örn tillstånd uppgivits skola förestå

arbetet, antages såsom arbetsföreståndare.

Svenska radiologförbundet framhåller, att, örn de radiologiska avdelningarna

skulle nödgas avvakta tillstånd av medicinalstyrelsen för att få vidtaga nödiga

reparationer, moderniseringar, utbyten av apparatdelar, ventilrör m. m.,

detta skulle kunna medföra för sjukvården synnerligen menliga driftsavbrott.

Förbundet föreslår, att i sådant fall skall fordras allenast anmälan, ävensom

att det föreslagna stadgandet örn skyldighet att söka tillstånd, då röntgenapparat

eller tillhörande anordning skall »utbytas eller underkastas avsevärd

förändring» ändras jämväl därhän att orden »utbytas eller» utgå. Förbundet

finner vidare motiverat att för enskild radiologisk verksamhet stadga skyldighet

att till medicinalstyrelsen ingiva anmälan, då annan person än den, för

vilken tillstånd beviljats, skall förestå arbetet. Det kunde, framhåller förbundet,

i annat fall inträffa, att sådan verksamhet komme att överflyttas på

okvalificerad person, vilket ur skyddssynpunkt innebure allvarliga vådor.

I likhet med riksförsäkringsanstalten och svenska radiologförbundet anser

jag, att förändringar av det slag, som beröres i förevarande paragraf, böra

få vidtagas utan avvaktande av tillstånd från tillsyningsmyndigheten, men

att föreskrift bör meddelas örn att denna skall genom en anmälan bliva

underrättad i saken. I fråga örn de olika omständigheter, som böra föranleda

anmälningsskyldighet, har jubileumsfondstyrelsens förslag ändrats så till

vida, att å ena sidan anmälningsskyldighet föreskrivits i det fall att den,

som tidigare uppgivits förestå radiologiskt arbete, efterträtts av annan person,

men å andra sidan anmälningsskyldighet icke ansetts erforderlig vid

värja utbyte av en till röntgenapparat hörande anordning utan allenast då

de till apparaten hörande anordningarna såsom helhet betraktade underkastats

avsevärd förändring. För ordningens skull har därjämte anmälningsskyldighet

föreskrivits vid upphörande av radiologisk verksamhet eller då

innehavet av radioaktivt ämne minskas under den för tillstånd fastställda

myckenheten.

Hava de förändringar, varom anmälan skett, rubbat någon av de förutsättningar,

varpå det förut meddelade tillståndet byggde, bör tillsynsmyndig
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Majis proposition nr 73.

beten uppenbarligen taga under omprövning, huruvida tillståndet bör återkallas

eller ej och i sistnämnda fall huruvida förändrade förhållanden påkalla,

att ytterligare bestämmelser meddelas såsom villkor för att få åtnjuta

fortsatt tillstånd. Stadgande härom har upptagits i andra stycket av förevarande

paragraf.

5 och 6 §§.

Dessa paragrafer motsvara 4 § första stycket samt andra stycket första

punkten, 7 och 8 §§ i jubileumsfondstyrelsens förslag.

7 och 8 §§.

Dessa paragrafer motsvara 9 § första stycket första punkten samt andra

till och med femte styckena i jubileumsfondstyrelsens förslag.

Bestämmelsen i jubileumsfondstyrelsens förslag, att tillsyningsmannen

ägde, där så funnes nödigt, förordna, att radiologisk anläggning skulle sättas

ur bruk, intill dess av honom föreskriven åtgärd blivit vidtagen har mött gensaga

i yttrandena av riks för säkring sans t al t en och svenska radiologförbundet.

Enligt riksförsäkringsanstaltens mening kan det näppeligen anses motiverat

att giva tillsyningsmannen en så långt gående befogenhet, då någon omedelbart

förestående fara i ifrågavarande fall i regel icke torde föreligga. Befogenheten

torde enligt anstalten därför utan åsidosättande av något skyddsintresse

kunna förbehållas medicinalstyrelsen. Även radiologförbundet anser,

att ifrågavarande befogenhet endast bör tillkomma medicinalstyrelsen. Förbundet

ifrågasätter därjämte lämpligheten av att giva underordnad personal

vid radiofysiska institutionen befogenhet att meddela de föreskrifter, som

kunna erfordras till förekommande av skada i följd av arbetets bedrivande

eller på grund av förvaringen. Meddelande av dylika föreskrifter synes

nämligen enligt förbundets mening förutsätta tillgång till medicinsk sakkunskap.

I anledning av gjorda erinringar mot 9 § i jubileumsfondstyrelsens förslag

har nämnda förslag undergått vissa jämkningar i departementsförslaget.

Sålunda föreslås i departementsförslaget (7 § tredje stycket), att tillsyningsmannen

skall till medicinalstyrelsen anmäla, örn behov föreligger av skyddsföreskrifter

utöver de av medicinalstyrelsen meddelade eller örn vederbörande

icke iakttager de redan meddelade föreskrifterna. Dock har tillsyningsmannen

tillagts befogenhet att själv meddela sådana föreskrifter, vilkas

iakttagande icke medför större kostnad eller olägenhet. Vidare har befogenheten

att sätta radiologisk anläggning ur bruk, intill dess i anledning

av besiktning föreskriven åtgärd blivit vidtagen, tillagts medicinalstyrelsen

(8 § första stycket). Enligt 8 § andra stycket äger medicinalstyrelsen därjämte

återkalla tillståndet för den, som ej ställer sig givna föreskrifter till

efterrättelse.

De närmare föreskrifter örn tillsynens utövande, som enligt 7 § fjärde

stycket skola utfärdas av Kungl. Maj:t, böra innefatta bestämmelser om,

bland annat, intervallen mellan de periodiska besiktningar, som skola verkställas

av tillsyningsman.

Departements
chefen.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 73.

Departementschefen.

Departements
chefen.

9 §■

I förevarande paragraf har upptagits bestämmelse, i huvudsak motsvarande

stadgandet i 10 § i jubileumsfondstyrelsens förslag.

Svenska radiolog förbundet erinrar i sitt yttrande örn att lagen om försäkring

för vissa yrkessjukdomar och lagen örn försäkring för olycksfall i

arbete stadga skyldighet att hos vederbörande försäkringsinrättning anmäla

skador av det slag, varom här vore fråga. Vidare erinrar styrelsen örn den

anmälningsskyldighet beträffande skador å patienter, som stadgats genom

kungörelsen den 15 januari 1937 (nr 6) angående anmälan till polismyndighet

rörande vissa vid behandling å sjukvårdsinrättning uppkomna skador m. m.

Då den anmälningsskyldighet, som redan nu vore stadgad i olika avseenden,

syntes tillfyllest för att garantera såväl personal som patienter det skydd,

som kunde krävas, finner förbundet bestämmelsen i 10 § i jubileumsfondstyrelsens

lagförslag böra utgå. Förbundet föreslår i stället, att anmälan,

som jämlikt lagen örn försäkring för vissa yrkessjukdomar och lagen om

försäkring för olycksfall i arbete skall göras till vederbörande försäkringsinrättning,

samtidigt skall göras jämväl till medicinalstyrelsen.

Det är uppenbarligen av vikt, att vederbörande tillsynsmyndighet snarast

möjligt får kännedom örn inträffade strålningsskador. Med anledning

därav föreslås i departementsförslaget, att anmälan skall ske direkt till radiofysiska

institutionen, som därigenom kan på ett tidigt stadium få tillfälle

vidtaga erforderliga åtgärder.

10 §.

Enligt 11 § i jubileumsfondstyrelsens förslag skulle medicinalstyrelsen

utfärda erforderliga anvisningar till ledning för dem, som bedriva radiologiskt

arbete eller innehava radioaktivt ämne.

RUcsförsäJcringsanstalten anför i sitt yttrande, att det kan ifrågasättas,

örn nämnda bestämmelse vore behövlig, då det måste anses självfallet, att

det bör ankomma på medicinalstyrelsen i egenskap av chefsmyndighet att

meddela alla de anvisningar i berörda hänseende, som kunna finnas påkallade.

Däremot torde enligt anstaltens mening i lagen böra fastslås, att

skyddsföreskrifter rörande röntgen- och radiumarbete skola meddelas, en

uppgift, som lämpligen syntes kunna fullgöras av medicinalstyrelsen efter

samråd med riksförsäkringsanstalten. Med skyddsföreskrifter avsåge anstalten

därvid i detalj gående, allmänt tillämpliga dylika föreskrifter av det

slag, som på medicinalstyrelsens och riksförsäkringsanstaltens uppdrag utarbetats

av föreståndaren för radiofysiska institutionen.

Yad riksförsäkringsanstalten sålunda anfört har beaktats i departementsförslaget.

11 §■

Denna paragraf motsvarar 12 § i jubileumsfondstyrelsens förslag.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 73.

12 §■

Första stycket av förevarande paragraf saknar motsvarighet i jubileumsfondstyrelsens

förslag. Paragrafens andra stycke innehåller i sak samma

stadgande, som i jubileumsfondstyrelsens förslag är upptaget i 14 § första

stycket.

IliJcsförsäIcringsanstalten framhåller i sitt yttrande, att delade meningar

icke gärna kunde råda örn önskvärdheten för att icke säga nödvändigheten

av att den, som för annans räkning utförde radiologiskt arbete, underkastades

periodisk läkarbesiktning. Anstalten ansåge det emellertid vara av

vikt, att läkarundersökning ägde rum jämväl före anställandet i det farliga

arbetet, samt att endast sådan person finge anställas i arbetet, vilken icke

företedde sjuklighet eller svaghet, som kunde anses göra honom särskilt utsatt

för den med arbetet förbundna hälsofaran. En undersökning före anställandet

i arbetet måste anses önskvärd jämväl för fastställandet av den

anställdes »utgångsstatus» i bälsoavseende. En föreskrift om en första läkarundersökning

av det innehåll nyss angivits borde därför införas i en blivande

lag. I lagförslaget bade några bestämmelser örn semester eller örn

arbetstidens längd eller förläggning för personal, sysselsatt med röntgeneller

radiumarbete, icke upptagits. Så torde emellertid enligt anstaltens

mening böra ske.

Ingenjörsvetenskapsakademiens tekniska röntgencentral anmärker, att bestämmelsen

om periodisk läkarbesiktning borde gälla envar, som utförde radiologiskt

arbete, då det förefölle orimligt, att endast den, som utförde arbete

för annans räkning, skulle underkastas sådan läkarbesiktning.

Svenska radiologförbundet framhåller, att förbundet tidigare påpekat, att

skyddskontrollen skulle omfatta hälsokontroll beträffande i radiologiskt arbete

sysselsatt personal, varvid speciellt periodiska blodundersökningar syntes

förbundet önskvärda. Då sådan hälsokontroll av praktiska skäl möjligen

kunde utövas på annat sätt än genom läkarbesiktning, föresloge styrelsen,

att ordet läkarbesiktning utbyttes mot hälsokontroll.

I förevarande paragraf i departementsförslaget lia upptagits bestämmelser,

innehållande dels att i radiologiskt arbete icke må anställas annan än

den, som vid läkarundersökning befunnits icke förete sjuklighet eller svaghet,

som kan anses göra honom särskilt utsatt för den med arbetet förbundna

hälsofaran, dels ock att i dylikt arbete för annans räkning sysselsatta

personer skola underkastas periodiska besiktningar rörande sitt hälsotillstånd.

Det synes mig ur olika synpunkter synnerligen önskvärt att få till stånd en

medicinsk kontroll över de i radiologiskt arbete sysselsatta arbetarna. Främst

kan man därigenom på ett tidigt stadium bereda möjlighet till lämplig vård och

behandling åt dem, vilka, sig själva ovetande, i följd av arbetet redan blivit

sjuka. Vidare kan man därigenom från arbetet utestänga sådana personer,

vilka på grund av sin kroppskonstitution äro särskilt utsatta för den med

arbetet förbundna hälsofaran. Slutligen kan genom kontrollåtgärderna liopbringas

ett värdefullt material för vetenskapliga undersökningar på området.

Departements
chefen.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 73.

Intervallerna mellan de periodiska besiktningarna torde böra fastställas

av Kungl. Majit med stöd av det bemyndigande att utfärda tillämpningsföreskrifter,

som föreslagits i 12 § tredje stycket.

De föreslagna bestämmelserna innehålla förbud mot att börja ett hälsofarligt

arbete men icke förbud mot att fortsätta ett redan påbörjat dylikt

arbete. Ett förbud av det senare slaget innehåller otvivelaktigt ett kraftigare

ingrepp i den personliga friheten än ett förbud av det förra slaget. Man

torde vidare kunna förvänta, att arbetsgivaren eller den försäkringsinrättning,

vari vederbörande är försäkrad jämlikt lagen örn försäkring för vissa

yrkessjukdomar, vidtager åtgärder för avlägsnande från radiologiskt arbete

av den, som av läkare förklarats icke vidare böra deltaga i detsamma; det

må i detta sammanhang erinras örn bestämmelsen i 4 § lagen om försäkring

för vissa yrkessjukdomar, enligt vilken arbetare, som av försäkringsinrättning

anmodats att, till förebyggande av att yrkessjukdom uppstår, återuppstår eller

förvärras, under någon tid avhålla sig från det farliga arbetet, skall, därest

omständigheterna icke till annat föranleda, äga att för den tid han avhåller

sig från detta arbete uppbära skälig ersättning icke överstigande hälften av

hel sjukpenning. Vidare må påpekas, att i 41 § arbetarskyddslagen bemyndigande

lämnats Kungl. Majit att beträffande synnerligen hälsofarligt

arbete meddela föreskrifter av samma räckvidd, varom här är fråga, samt

att Kungl. Majit med stöd därav meddelat dylika föreskrifter beträffande

arbete, som medför synnerlig fara för uppkomst av blyförgiftning eller stendammslunga

(kungörelse den 2 december 1938, nr 711).

Huruvida den besiktning, som är avsedd att äga rum med regelbundna

mellanrum, kan begränsas till allenast blodundersökning, torde senare få

tagas under övervägande. Möjligheten till sådan begränsning har genom

departementsförslaget icke uteslutits.

Då förevarande bestämmelser i främsta rummet äro av arbetarskyddskaraktär,

synes mig anledning icke föreligga att göra bestämmelserna tilllämpliga

å dem, som för egen räkning bedriva radiologiskt arbete, exempelvis

enskilt praktiserande läkare.

Riksförsäkringsanstalten har i sitt yttrande föreslagit, att i förevarande

lagförslag skulle upptagas bestämmelser jämväl örn semester och arbetstid.

Vad semesterfrågan angår vill jag erinra örn att spörsmålet örn att utmäta

olika semesterförmåner för skilda grupper av arbetstagare med hänsyn

till konstaterad skillnad i behovet av semester uppmärksammades i samband

med tillkomsten av lagen örn semester. Jag uttalade till det vid propositionen

med förslag till lag örn semester fogade statsrådsprotokollet för

den 12 mars 1938, att sådana praktiska svårigheter anmälde sig därutinnan,

att problemet icke kunde lösas, med mindre man under många år i följd

verkställde ingående vetenskapliga undersökningar. Det läte sig måhända

göra, framhöll jag vidare, att beträffande en och annan skarpt begränsad

yrkesgrupp, t. ex. gruvarbetare, objektivt konstatera behov av längre semester

än för andra löntagare. Beträffande det stora flertalet yrkesgrupper

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Majus proposition nr 73.

komme däremot förvisso meningarna att bryta sig rörande det faktiska behovet

av semester. Men även bortsett från svårigheten att kunna ena de

skiljaktiga meningarna i fråga örn det verkliga behovet av semester för olika

huvudgrupper av ax-betstagare, måsta det rent praktiskt vara omöjligt att på

ett rättvist sätt differentiera semestern för de mångtaliga befattningar, som

förekomme i verkligheten. Jag förklarade mig av dessa skäl icke kunna

biträda ett framställt yrkande örn verkställandet av en undersökning rörande

behovet av semester för skilda yrkesgrupper.

Jag vill icke i och för sig bestrida, att de i radiologiskt arbete sysselsatta

tillhöra en yrkesgrupp, som har ett konstaterbart behov av längre semester

än huvudparten av övriga löntagare. Det synes mig emellertid uteslutet

att för enbart denna yrkesgrupp fastställa semesterbestämmelser, som

avvika från de allmänna bestämmelserna. Frånsett den omständigheten

att därmed måste följa komplikationer beträffande åtskilliga av de förhållanden,

som regleras i semesterlagen, synes mig en dylik särreglering icke

försvai’bar utan en undersökning av semesterbehovet beträffande vissa andra

yrkesgrupper.

En inom svenska landstingsförbundet i november 1939 utarbetad översikt

över antalet semesterdagar för röntgenpersonal vid landstingens lasarett i jämförelse

med för andra befattningshavare av motsvarande grad vid dessa lasarett

utvisar, att röntgenpersonalen allenast i förhållandevis ringa utsträckning åtnjuter

längre semester än annan jämställd sjukvårdspersonal. Sålunda ha

röntgensköterskorna vid 16 landsting lika lång semester som annan sköterskepersonal;

vid återstående 8 landsting (inom ett landstingsområde förekommer

ej av landstinget anställd röntgenpersonal) överstiger semestertiden för röntgensköterskor

med 17—50 procent motsvarande tid för annan sköterskepersonal.

I fråga örn övrig röntgenpersonal, nämligen dels läkare, dels ock

sköterskebiträden, förekomma särbestämmelser beträffande semester vid

allenast 5 landsting. Beträffande i statens tjänst anställd röntgenpersonal

har behovet av längre semester uppmärksammats och föranlett särskilda

bestämmelser härom, vilka finnas upptagna i 55 § 4 och 5 mom. civila avlöningsreglementet.

En legal reglering av olika frågor rörande radiologiskt arbete kan förväntas

medföra, att den allmänna uppmärksamheten i högre grad än förut

blir fäst på den med nämnda arbete förbundna liälsofaran. Det är min

förhoppning, att den föreslagna lagen därvid även skall visa sig ägnad att

främja frivilliga överenskommelser om sådan längre semester för röntgenpersonal,

som är motiverad av de speciella förhållandena beträffande nämnda

arbete.

Ej heller såvitt angår frågan om arbetstidsreglering för i radiologiskt

arbete sysselsatt personal finner jag mig kunna förorda riksförsäkringsanstaltens

förslag. Som bekant förefinnes icke någon legal arbetstidsreglering

för sjukvårdsarbete. Medicinalstyrelsen har emellertid genom cirkulärskrivelse

den 30 maj 1936 till samtliga sjukvårdsanstalter med undantag av

statens sinnessjukhus meddelat anvisningar rörande ordnandet av därva
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

48 Kungl. Majus proposition nr 73.

rande sjukvårdspersonals arbetsförhållanden. Enligt dessa anvisningar får

arbetstiden för sjuksköterska och annan sjukvårdspersonal, som har sitt

huvudsakliga arbete förlagt till röntgen- och radiumavdelning, ej överstiga

8 timmar örn dagen eller 48 timmar per vecka. Arbetsdagen bör uppdelas

så, att minst två timmars ledighet under den ljusa delen av dagen erhålles.

All ifrågavarande personal bör vidare sön- och helgdagar i största möjliga

utsträckning vara befriad från arbete.

Det har icke påvisats, att nyssnämnda anvisningar icke skulle vara tillfyllest

för det vidsträckta område, inom vilket de äga giltighet. Och vad

angår utanför anvisningarnas tillämplighetsområde liggande radiologiskt arbete

torde det i varje fall icke utan en närmare utredning i saken böra ifrågakomma

att införa arbetstidsreglerande bestämmelser.

13 §.

Bestämmelser motsvarande denna paragraf återfinnas i 4 § andra stycket

andra punkten, 9 § första stycket andra punkten, 13 § samt 14 § andra

stycket i jubileumsfondstyrelsens förslag.

Det torde böra ankomma på Kungl. Majit att fastställa taxor å gottgörelse

för de förrättningar, som angivas i denna lag. Bemyndigandet för

Kungl. Majit torde böra omfatta fastställandet av taxor för dels besiktning,

som genom radiofysiska institutionens försorg verkställes i anledning av ansökning

örn tillstånd eller anmälan örn flyttning av platsen för bedrivande

av radiologiskt arbete m. m., dels periodisk besiktning av tillsyningsman,

dels läkarundersökning å person, som skall anställas i radiologiskt arbete,

dels ock periodisk besiktning å hälsotillståndet hos den, som är anställd i

sådant arbete.

Börande spörsmålet örn bestridandet av kostnaderna för den besiktning,

som enligt förevarande lag skall verkställas å plats, där radiologiskt arbete

bedrives eller är avsett att bedrivas eller där radioaktivt ämne förvaras

eller är avsett att förvaras, hänvisas till vad i den allmänna motiveringen

anförts därom.

Enligt lagen örn arbetarskydd skall periodisk läkarbesiktning ske å minderåriga,

som användas till industriellt arbete eller till visst annat, i större

omfattning bedrivet arbete. Vidare må enligt samma lag Kungl. Majit föreskriva,

att sådan besiktning skall ske, där arbete vid visst arbetsställe finnes

vara synnerligen hälsofarligt. Beträffande gottgörelsen för sådana besiktningar

föreskriver lagen, att densamma skall, i vad den avser resekostnad,

bestridas av statsmedel men i övrigt av arbetsgivaren.

Beträffande besiktningar å personer, sysselsatta i radiologiskt arbete,

torde man endast i undantagsfall behöva räkna med, att någon resekostnad

skall uppkomma. Bestämmelserna synas därför — utan att sakligt sett

nämnvärd skiljaktighet uppstår i förhållande till åberopade bestämmelser i

arbetarskyddslagen — kunna givas det innehållet, att samtliga med dylik

besiktning förenade kostnader skola bestridas av arbetsgivaren.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Majus proposition nr 73.

Enligt arbetarskyddslagen skall beträffande minderåriga, som användas

till industriellt arbete eller till visst annat, i större omfattning bedrivet

arbete, jämväl ske läkarundersökning före vederbörandes anställande; detsamma

gäller, därest Kungl. Majit det förordnar, i hälsofarligt arbete

anställda arbetare. Några bestämmelser örn vem som skall bestrida de

med sådan undersökning förenade kostnaderna äro icke meddelade i arbetarskyddslagen,

utan får arbetaren söka därom träffa godvillig uppgörelse med

arbetsgivaren. Med hänsyn till den likartade karaktären av bestämmelserna

örn läkarundersökning enligt arbetarskyddslagen och enligt den här föreslagna

lagen synes ej heller i detta sammanhang böra meddelas några bestämmelser

örn bestridandet av kostnaderna för läkarundersökning.

14 och 15 §§.

14 § i departementsförslaget motsvarar 15 § i jubileumsfondstyrelsens

förslag.

15 § i departementsförslaget äger ej motsvarighet i jubileumsfondstyrelsens

förslag.

Lagens rubrik, tidpunkten för dess ikraftträdande samt övergångsbestämmelser.

Kommerskollegium yttrar:

De bestämmelser, som erfordras för den ifrågasatta ordningens genomförande,

ha av styrelsen föreslagits skola utfärdas i form av lag. Enligt

kollegii mening bör tagas under övervägande huruvida icke ifrågavarande

bestämmelser kunde utfärdas av Kungl. Majit såsom administrativ förordning

— med riksdagens medverkan örn eller i den män så befinnes erforderligt.

Kollegium vill erinra örn att under kollegii ämbetsförvaltning hör

tillämpning av ett flertal i administrativ väg utfärdade författningar, genom

vilka regleras förhållanden, jämförliga med de, som nu äro i fråga.

Den föreslagna kontrollen beträffande radiologiskt arbete innebär, bland Departementsannat,

en specialreglering av arbetarskyddskaraktär på ett visst begränsat chefe>>- område. Då de allmänna arbetarskyddsrättsliga frågorna regleras genom

lag, synes lagformen böra komma till användning jämväl i nu förevarande

fall, även örn den föreslagna lagen innehåller vissa bestämmelser, för vilka

nämnda form icke är i och för sig erforderlig.

Den föreslagna lagen torde lämpligen böra träda i kraft den 1 juli 1941.

Departementsförslagets övergångsbestämmelser överensstämma i sak med

motsvarande bestämmelser i jubileumsfondstyrelsens förslag.

Det torde böra omnämnas, att i departementsförslaget ej upptagits stadgandet

i 16 § i jubileumsfondstyrelsens förslag, enligt vilket beträffande

arbete, som bedrives av staten eller kommun, åtgärd, som eldigt lagen skall

vidtagas av den som bedriver arbetet, i stället skall vidtagas av den som

förestår detsamma. I fråga om vissa av de i lagen föreskrivna åtgärderna

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 73. 994 4 0 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Kungl. Maj:ts proposition nr 73.

synes deras fullgörande nämligen icke böra ankomma å arbetsföreståndare!!

— såvitt angår röntgenterapi oell medicinsk röntgendiagnostik i allmänhet

den för ett lasaretts röntgenavdelning ansvarige läkaren — utan i stället

å lasarettsdirektion eller lasarettssyssloman. Avgörandet av vem som i förekommande

fall bör svara för vidtagandet av viss åtgärd torde därför böra hänskjutas

till den praktiska tillämpningen.

Enligt 28 § arbetarskyddslagen är yrkesinspektör eller honom underordnad

befattningshavare förbjuden att på vissa angivna sätt taga befattning med

företag, som står under hans tillsyn. I 29 § samma lag har bland annat

yrkesinspektörs tillträde till arbetsställe, varest han skall fullgöra tjänsteåliggande,

lagfästs. Att några häremot svarande bestämmelser icke upptagits

i departementsförslaget beror allenast därpå att man på tillämpningsområdet

för förevarande lag torde kunna räkna med att vad de ovan åberopade

bestämmelserna innehålla blir beaktat utan särskild reglering i lag.

Det inom socialdepartementet utarbetade förslaget till lag angående ändrad

lydelse av 1 § lagen den 29 juni 1912 (nr 206) örn arbetarskydd skiljer

sig från motsvarande förslag av jubileumsfondstyrelsen därutinnan att orden

»olycksfall och ohälsa i arbetet» på hemställan av riksförsäkringsanstalten

utbytts mot ordet »skada».

Departementschefens hemställan.

Departementschefen hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över inom

socialdepartementet upprättade förslag till

lag om tillsyn å radiologiskt arbete m. m. samt

lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 29 juni 1912 (nr 206) om

arbetarskydd,

av den lydelse bilaga [Bilaga A) till detta protokoll utvisar, måtte för det

i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas genom utdrag av

protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:

Stig Algott.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 (Bilagor).

51

Förslag

till

Lag

om tillsyn å radiologiskt arbete m. m.

Härigenom förordnas som följer:

Bilaga A.

1 §•

Radiologiskt arbete må bedrivas allenast av den, som därtill erhållit tillstånd

av medicinalstyrelsen.

Med radiologiskt arbete avses i denna lag arbete, vari ingår brak av

röntgenstrålar, alstrade vid en spänning av mera än 5,000 volt, eller radioaktivt

ämne överstigande viss av medicinalstyrelsen fastställd myckenhet.

Tillstånd av medicinalstyrelsen erfordras ock för innehav annorledes än i

samband med bedrivande av radiologiskt arbete av radioaktivt ämne överstigande

den med stöd av andra stycket fastställda myckenheten.

2 §■

Ansökning örn tillstånd att bedriva radiologiskt arbete eller innehava

radioaktivt ämne skall vara avfattad enligt formulär, som fastställes av

medicinalstyrelsen.

Avser ansökningen tillstånd att bedriva radiologiskt arbete, skola däri

uppgivas:

det slag av radiologiskt arbete, som skall bedrivas;

arbetsplatsen;

röntgenapparattyp samt högsta spänning och strömstyrka vid röntgenröret

eller, beträffande arbete med radioaktivt ämne, dess mängd och beskaffenhet;
de

hjälpmedel i övrigt, som äro avsedda att användas i arbetet, i den

mån kännedom därom kan antagas vara av betydelse för prövning av ansökningen

;

den person, som skall förestå arbetet och dennes utbildning därför; samt

det antal personer, som beräknas skola sysselsättas i arbetet.

I ansökning om tillstånd till innehav av radioaktivt ämne skola uppgivas

:

ämnets mängd och beskaffenhet samt

platsen och de närmare anordningarna för ämnets förvaring.

3 §•

Vid meddelande av tillstånd äger medicinalstyrelsen såsom villkor för tillståndets

åtnjutande föreskriva skyldighet att iakttaga av styrelsen meddelade

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Majus proposition nr 73 (Bilagor).

särskilda bestämmelser. Såvitt gäller tillstånd till bedrivande av radiologiskt

arbete skola dessa bestämmelser avse att vinna största möjliga trygghet ej

mindre mot att i arbetet sysselsatt person skadligt påverkas av röntgenstrålar

eller strålning från radioaktivt ämne, än även mot att den, som vid

radiologiskt arbete för medicinskt, odontologiskt eller veterinärmedicinskt

ändamål är föremål för undersökning eller behandling, eller annan, som tillfälligt

uppehåller sig å undersöknings- eller beliandlingsplatsen, utsättes för

bestrålning, som är ägnad att giva upphov till skadliga verkningar. Då

fråga är om tillstånd till innehav av radioaktivt ämne, skola av styrelsen

meddelade särskilda bestämmelser åsyfta, att ämnet så förvaras, att därifrån

utgående strålar icke giva upphov till skadeverkningar.

4§-

Den som erhållit tillstånd enligt denna lag skall utan dröjsmål till

medicinalstyrelsen anmäla följande förhållanden, nämligen:

a) örn radiologiskt arbete, som enligt tillståndsbeslutet skall bedrivas å

viss plats, annat än tillfälligtvis flyttats till annan lokal, eller örn den lokal,

var est arbetet bedrives, väsentligen förändrats;

b) om röntgenapparat utbytts eller sådan apparat eller till densamma hörande

anordningar underkastats avsevärd förändring;

c) örn den, som enligt ansökning eller tidigare gjord anmälan förestår

radiologiskt arbete, efterträtts av annan person;

d) örn mängden av radioaktivt ämne, som användes i radiologiskt arbete

eller annorledes innehaves, avsevärt ökats eller väsentlig ändring skett

i fråga örn sättet för förvaring av sådant ämne; samt

e) örn den, som bedrivit radiologiskt arbete, upphört därmed eller örn

mängden av radioaktivt ämne, som innehaves annorledes än i samband med

bedrivande av radiologiskt arbete, nedgått under den med stöd av 1 § andra

stycket fastställda myckenheten.

I anledning av inkommen anmälan äger medicinalstyrelsen, örn skäl därtill

äro, återkalla meddelat tillstånd eller föreskriva nya villkor för tillståndets

fortsatta tillgodonjutande.

5 §.

Över ansökning örn tillstånd och över anmälan enligt 4 § a)—d) skall

medicinalstyrelsen inhämta utlåtande av radiofysiska institutionen. Därest

medicinalstyrelsen därom förordnar eller institutionen eljest finner det nödigt,

skall, innan dylikt utlåtande avgives, genom institutionens försorg besiktning

verkställas å arbets- eller förvaringsplatsen.

6 §•

Tillsyn å efterlevnaden av denna lag och med stöd av densamma meddelade

föreskrifter utövas, under medicinalstyrelsens överinseende och ledning,

av radiofysiska institutionen och vid institutionen anställda befattningshavare

(tillsy ning smän).

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 73 (Bilagor).

53

7 §•

Tillsyningsman har att besiktiga plats, där radiologiskt arbete bedrives

eller förvaring sker av radioaktivt ämne. Besiktning skall, där ej av särskild

anledning annat påkallas, ske med regelbundna tidsmellanrum.

Vid besiktning äger tillsyningsman företaga prov oell undersökningar till

kontroll å att meddelade skyddsföreskrifter behörigen iakttagas.

Finner tillsyningsman, att behov föreligger av skyddsföreskrifter utöver

de av medicinalstyrelsen meddelade eller att meddelade föreskrifter icke

blivit iakttagna, skall tillsyningsmannen anmäla förhållandet till medicinalstyrelsen.

Är fråga örn meddelande av ytterligare skyddsföreskrifter, äger

tillsyningsmannen dock, därest iakttagandet av föreskrifterna icke medför

större kostnad eller olägenhet, själv därom förordna.

Närmare föreskrifter örn tillsynens utövande meddelas av Konungen.

8 §•

Där särskilda omständigheter det påkalla, äger medicinalstyrelsen förordna,

att anläggning för radiologiskt arbete skall sättas ur bruk, intill dess

åtgärd, som föreskrivits i anledning av besiktning, blivit vidtagen.

Har den, som erhållit tillstånd att bedriva radiologiskt arbete eller inneliava

radioaktivt ämne, icke ställt sig av medicinalstyrelsen eller av tillsyningsman

meddelade skyddsföreskrifter till efterrättelse, äger medicinalstyrelsen

återkalla det meddelade tillståndet.

9 §•

Den som bedriver radiologiskt arbete eller innehar radioaktivt ämne

skall omedelbart efter därom erhållen kännedom till radiofysiska institutionen

anmäla inträffad oavsiktlig skada, som kan antagas hava uppkommit i arbetet

eller på grund av förvaringen och vara av beskaffenhet, som i 3 § sägs.

10 §.

De allmänna föreskrifter, vilka, utöver vad denna lag innehåller, må erfordras

till förekommande av skada genom inverkan av röntgenstrålar eller

radioaktivt ämne, meddelas av medicinalstyrelsen efter samråd med riksförsäkringsanstalten.

11 §.

Då ärende enligt denna lag jämväl är beroende av tillämpningen av föreskrift,

som utfärdats rörande elektrisk starkströmsanläggnings utförande och

skötsel, skall samråd äga rum med kommerskollegium.

12 §.

I radiologiskt arbete må icke anställas annan än den, som vid läkarundersökning

befunnits icke förete sjuklighet eller svaghet, som kan anses

göra honom särskilt utsatt för den med arbetet förbundna hälsofaran.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 (Bilagor).

I radiologiskt arbete anställda personer skola periodiskt underkastas besiktning

rörande sitt hälsotillstånd.

Närmare föreskrifter rörande undersökning och besiktning, som avses i

denna paragraf, meddelas av Konungen.

13 §.

På Konungen ankommer att fastställa taxa å gottgörelse för dels besiktning

enligt 5 och 7 §§, dels ock undersökning och besiktning, som avses

i 12 §.

Kostnaderna för besiktning enligt 5 och 7 §§ samt 12 § andra stycket

skola gäldas av den, som i varje särskilt fall bedriver det radiologiska

arbetet eller förvarar det radioaktiva ämnet eller sökt tillstånd därtill.

14 §.

Den som olovligen bedriver radiologiskt arbete eller innehar radioaktivt

ämne straffes med dagsböter. i

Lag samma vare där den, som med vederbörligt tillstånd bedriver radiologiskt

arbete eller innehar radioaktivt ämne, underlåter att ställa sig till

efterrättelse vad enligt denna lag eller med stöd av densamma meddelade

föreskrifter åligger honom, eller i ansökning eller eljest angående omständigheter,

varom det jämlikt denna lag åligger honom att lämna upplysning,

mot bättre vetande avgiver oriktig eller ofullständig uppgift.

Ä förseelse, varom i denna paragraf sägs, må allmän åklagare tala allenast

efter angivelse av medicinalstyrelsen.

Böter, som ådömas enligt denna paragraf, tillfalla kronan.

15 §.

Över beslut av medicinalstyrelsen enligt denna lag må klagan föras hos

Konungen inom tid, som för överklagande av förvaltande myndigheters och

ämbetsverks beslut är bestämd.

Beslut, varigenom tillstånd enligt denna lag återkallats eller förordnande

meddelats, att anläggning för radiologiskt arbete skall sättas ur bruk, går,

där medicinalstyrelsen det förordnar, i verkställighet utan hinder av anförda

besvär.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1941.

Den som vid lagens ikraftträdande bedriver radiologiskt arbete eller innehar

radioaktivt ämne överstigande den med stöd av 1 § andra stycket fastställda

myckenheten vare, där han inom tre månader därefter ingiver ansökning

örn tillstånd enligt denna lag, utan hinder av vad i 1 § sägs berättigad

att bedriva nämnda arbete eller innehava dylikt ämne, intill dess

beslut meddelats i anledning av ansökningen.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 (Bilagor).

55

Förslag
till
Lag
angående

ändrad lydelse av 1 § lagen den 29 juni 1912 (nr 206)

örn arbetarskydd.

Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 29 juni 1912 om arbetarskydd

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

1 §•

Denna lag-----sätt användes.

Från lagens —--eller icke.

Beträffande arbete---förorsaka olycksfall.

I fråga örn arbete, som avses i lagen örn tillsyn å radiologiskt arbete

m. m., skall förevarande lag äga tillämpning allenast i vad den avser skydd

mot annan skada än sådan, som orsakas genom inverkan av röntgenstrålar

eller radioaktivt ämne.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1941.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Majus proposition nr 73 (Bilagor).

Bilaga B.

översikt över i främmande länder vidtagna skyddsåtgärder

för personal och patienter vid radiologiskt arbete.

Internationella överenskommelser.

Vid andra internationella radiologkongressen i Stockholm 1928 antogos

för första gången vissa riktlinjer för skydd i radiologiskt arbete, avsedda

att bilda utgångspunkt och grundval för nationella bestämmelser.

Vid de därefter vart tredje år följande internationella radiologkongresserna

ha dessa riktlinjer överarbetats och i vissa avseenden reviderats på grundval

av nya vetenskapliga och tekniska rön och erfarenheter. Senaste upplagan

av de internationella riktlinjerna tillkom år 1937.

Australien.

The Commomvealtli Departement of Health utgav år 1934 en handledning

angående skyddsåtgärder i radiologiskt arbete. I mars 1939 utkom en

reviderad upplaga av densamma. Föreskrifterna äro praktiskt taget identiska

med de för England gällande.

Danmark.

Genom lag den 15 april 1930 har indenrigsministeren bemyndigats att utfärda

reglemente för utförande och drift av anläggning för alstrande av

röntgenstrålar. I sådant reglemente kan enligt lagen föreskrivas skyldighet

att för sundhedsstyrelsen anmäla dels vid lagens ikraftträdande förefintliga

röntgenanläggningar, dels nya anläggningar, dels ock ändringar å äldre anläggningar.

Vidare kan föreskrivas skyldighet att giva sundhedsstyrelsen

eller av styrelsen befullmäktigad person tillträde för undersökning av röntgenanläggning

eller lokal, där sådan anläggning finnes. Därjämte kunna i reglementet

meddelas säkerhetsföreskrifter för utförande och drift av anläggning

samt regler rörande undersökning av och tillsyn å röntgenanläggning. Kostnaderna

för undersökning och tillsyn skola bestridas av anläggningarnas

ägare. Beträffande användning av radium och högfrekvensström för medicinskt-vetenskapligt

ändamål bemyndigas indenrigsministeren att utfärda reglemente

under hänsynstagande till de särskilda förhållandena på dessa områden.

-- Tillsyn å efterlevnaden av de bestämmelser, som meddelas i lagen

samt i därtill hörande reglementen, utövas av sundhedsstyrelsen. Till biträde

åt sundhedsstyrelsen härvid kan indenrigsministeren förordna en eller

flera sakkunniga.

Ku gällande reglemente för utförande och drift av anläggning för alstrande

av röntgenstrålar är av den 15 juli 1938.

England.

Genom samarbete mellan the Boyal Society of Medicine, tile Röntgen

Sodety, the British Association för'' the Advancement of Radiology, the

Institute of Physics, the Radium Instititute, London, och the National

Physical Laboratory tillsattes år 1921 en kommitté, benämnd the British

X-ray and Radium Protection Committee. Denna kommitté utgav i juli

1921 sina första Recommendations, d. v. s. en handledning beträffande erfor
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 (Bilagor).

derliga skyddsåtgärder i radiologiskt arbete. Kommittén har sedermera utgivit

reviderade upplagor av denna handledning.

Vid utfärdandet av sin handledning har kommittén samarbetat med the

National Pliysical Laboratory, vilken institution står till förfogande för utförande

av kontroll oell provningar.

Finland.

Handels- och industriministeriet har den 30 april 1932 stadfäst föreskrifter

för röntgenanläggningar, vilka föreskrifter lända till efterrättelse vid alla

anläggningar, som byggas efter den 1 juli 1932 ävensom vid utvidgningar

och större reparationer å gamla anläggningar.

Frankrike.

De franska föreskrifterna ha liksom de engelska karaktären av råd och

skilja sig icke i något väsentligt avseende från de internationella föreskrifterna.

Italien.

I detta land lia redan sedan tidigt funnits lagbestämmelser rörande skydd

för patienter och personal vid radiologiskt arbete samt föreskrifter för skydd

mot i angränsande lokaler utträngande strålning. Revision av bestämmelserna

torde senast lia skett år 1934.

Nederländerna.

Innehav av röntgenanläggningar och lagring av radioaktiva ämnen regleras

genom lag den 9 juli 1931. Enligt denna lag är det förbjudet att utan

skriftligt medgivande av viss därtill bemyndigad minister inneha apparat,

som alstrar strålar, eller lagra radioaktiva ämnen. Förbudet gäller icke för

de fabrikanter eller handlande, vilka ha en eller flera apparater på lager

under förutsättning att dessa apparater icke användas för alstring av strålar.

Ej heller gäller förbudet för de fabrikanter eller handlande, vilka i överensstämmelse

med de av myndigheterna lämnade anvisningarna lagerliålla radioaktiva

ämnen, avsedda för försäljning. Medgivande lämnas, örn de strålar,

vilka alstras medelst röntgenapparater eller av radioaktiva ämnen, skola

användas för medicinskt, veterinärmedicinskt, vetenskapligt eller tekniskt

bruk. En ytterligare förutsättning för att medgivande skall lämnas är, att

vederbörande erbjuder fullgod säkerhet för sin skicklighet med avseende å

strålars användning. Ministern är bemyndigad att till förekommande av

olyckshändelser till medgivandet knyta villkor eller företaga ändringar i villkoren

för lämnat medgivande. Medgivandet kan återkallas, örn dess innehavare

upphört att uppfylla något av de genom lagen eller genom de i

kraft av lagen fastställda bestämmelserna uppställda villkor. Vissa angivna

hälsovårdsmyndigheter ha att övervaka lagens uppfyllande. Närmare bestämmelser

äro meddelade rörande dessa myndigheters befogenheter.

Tillämpningsföreskrifter till lagen äro meddelade genom en förordning

av den 31 mars 1933.

Norge.

I Norge regleras förevarande fråga genom en lag av den 18 juni 1938.

Till värn om liv och hälsa samt för att göra anläggningar och apparater i

möjligaste mån verksamma och gagneliga för sjuka kan Konungen eller den

han därtill bemyndigar meddela allmänna föreskrifter om bruk av röntgenstrålar

för medicinskt ändamål samt örn anmälan och godkännande av samt

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Majus proposition nr 73 (Bilagor).

tillsyn å anläggningar, apparater och materiel för röntgenstrålar. Detsamma

skall gälla örn bruk av radium och radioaktiva ämnen. När så anses påkallat,

kan vederbörande departement eller tillsynsmyndighet i det enskilda

fallet meddela särskilda föreskrifter örn driften av anläggning och apparat.

I dylika föreskrifter kunna inrymmas bestämmelser örn utbildning, arbetstid

och arbetsvillkor m. m. för dem, som bruka eller arbeta med röntgenstrålar

eller radioaktiva ämnen, samt örn att sådana personer skola underkastas

periodisk läkarbesiktning. Vidare kan bestämmas, att anläggningar

och apparater icke må tagas i bruk, samt att apparater och materiel icke

må säljas, innan de blivit undersökta och godkända av vederbörande tillsynsmyndighet.

Godkännandet kan återkallas, när tillsynsmyndigheten finner

skäl därtill, och efter det godkännande lämnats kunna ytterligare föreskrifter

meddelas. Ägare eller brukare av anläggning, apparat eller ämne, som går

in under lagen, kan åläggas att efter taxa, som departementet bestämmer,

erlägga avgift för godkännande och för tillsyn. Konungen kan bestämma,

att lagen skall gälla jämväl i fråga örn bruk av röntgenstrålar och radioaktivt

ämne för annat än medicinskt ändamål. Konungen kan också låta

lagen omfatta apparater, som alstra andra elektriska strålar än röntgenstrålar,

såsom ultravioletta strålar, värmestrålar och liknande.

Den statliga kontrollen utövas genom statens fysiska kontrollaboratorium,

som är anknutet till riksliospitalet i Oslo.

Ryssland.

År 1925 utgåvos av folkkommissariatet regler för skydd och säkerhet vid

röntgenarbete. Huruvida dessa sedermera reviderats är icke känt.

Schweiz.

Schweizerische Röntgen-Gesellschaft antog den 28 april 1934 »Richtlinjen

flir die Erstellung und Fiihrung von medizinischen Röntgenanlagen».

Tyskland.

De tyska strålningsskyddsbestämmelserna omfatta dels bestämmelser av år

1933 rörande medicinska röntgenanläggningar, dels ock bestämmelser av år

1934 rörande icke medicinska röntgenanläggningar. Dessa säkerhetsföreskrifter

ha så till vida karaktär av lag, att de av vederbörande »yrkesförening» uttryckligen

blivit erkända såsom normgivande och därigenom erhållit laga

kraft i enlighet med bestämmelserna i riksförsäkringsförordningen. Föreskrifterna

skilja sig avsevärt från de internationella föreskrifterna,

U. S. A.

Frågor rörande skydd i radiologiskt arbete handläggas av en rådgivande

kommitté, bestående av representanter för the National Bureau of Standards,

the American Roentgen Ray Society, the Radiological Society of North

America, the American Medical Society, the American Radium Society samt

tillverkare av röntgenanläggningar. År 1931 utgavs en handledning beträffande

skydd i röntgenarbete. En reviderad upplaga härav utgavs år

1936. En handledning beträffande skydd i radiumarbete offentliggjordes

år 1938.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 73 (Bilagor).

59

Bilaga C.

Om skador genom röntgen- och radiumstrålning.

Av S. Benner och A. Forsberg.

Sedan många år är det, särskilt bland läkare med radiologisk utbildning,

väl känt, att röntgen- och radiumstrålar under ogynnsamma omständigheter

kunna åstadkomma mer eller mindre svåra skador å den, som arbetar med

dem, vilka skador i ett flertal fall lett till döden. Minutiösa skyddsåtgärder

äro därför erforderliga för att möjliggöra ett riskfritt arbete med dessa strålar.

Tyvärr har ej alltid det praktiska förverkligandet av dessa skyddsåtgärder

gått hand i hand med den teoretiska insikten om deras nödvändighet, väl

oftast därför att vederbörande känt sig hindrad i sitt arbete av skyddsanordningarna

och därför trots riskerna underlåtit att använda dem. Sådana fall

äro visserligen numera mindre allmänna än förr, då skyddsanordningarna

voro både mera ohanterliga och mindre effektiva än nu och kännedomen örn

de stora riskerna av att försumma dem mindre eller helt obefintlig. Likväl

finnas fortfarande med visshet många, som i sitt arbete utsätta sig för sådan

bestrålning, som förr eller senare oundvikligen leder till skador, särskilt örn

vederbörande ej i tid varsnar faran och lägger örn sitt arbetssätt eller i svårare

fall helt uppgiver radiologiskt arbete. Detta sammanhänger med det

förhållandet, att reaktionen efter en bestrålning blir uppenbar först efter en

viss tid. Den första verkan på huden, nämligen rodnad, uppträder i regel

efter 3—4 veckor; senare komma, om stråldosen varit tillräckligt hög, avfjällning

av hudens yttersta lager och sårbildning. Vid mycket hög dos uppkommer

fullständig vävnadsdöd, nekros. Strålskadan beror på en degeneration

av kärlen med minskad nutrition och regeneration hos vävnaden. Skadan

kan långa tider vara latent för att sedan av någon anledning (trauma, infektion

eller dylikt) plötsligt bli manifest; har man under mellantiden, i den

tron att man ännu ej fått några skador, utsatt sig för ytterligare bestrålning,

kan givetvis den slutliga effekten bliva betydligt svårare, än örn bestrålningen

hade upphört förr.

En person kan t. ex. under hanterandet av radioaktiva preparat eller under

arbete med röntgengenomlysning med oskyddade händer lätt fa en mycket

stor stråldos, vilken dock som ovan nämnts först kommer till synes i form

av hudreaktion efter en latenstid av 3—4 veckor. Under pågående arbete

märker han ingenting och fortsätter därför på samma sätt. När reaktion i

form av liudrodnad, ömhet eller liknande kommer, kan lian sålunda hava

ådragit sig en stråldos, sorn efter en tid oundvikligen leder till oläkliga sar

eller till uppkomsten av en cancer eller ett sarcom. Det kan också tänkas,

att en person, t. ex. genom att hans arbetsplats är försedd med otillräckligt

skydd mot strålningen från ett röntgenrör eller ett radiumpreparat i närheten,

får en avsevärd allmänbestrålning utan att märka något alls eller blott

helt obestämda symptom (trötthet m. m.) då han redan fatt en dos,, som

kanske inom ett par år skall leda till en livsfarlig anemi eller leukemi.

Som en försvårande faktor beträffande framtidsutsikterna på detta område

tillkommer, att särskilt röntgenstrålning numera i alltmera stigande omfattning

användes av personer, som ej under sin utbildning fatt kännedom om

de därmed förenade riskerna och de erforderliga skyddsåtgärderna. Sålunda

användas röntgenstrålar inom tekniken alltmera för provning av konstruktioner

och material, inom fysik och kemi för spektroskopiska undersökningar

och kristallstrukturanalyser, inom experimentell biologi och biokemi för

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Majus proposition nr 73 (Bilagor).

undersökning av utvecklings- och ämnesomsättningsstörningar i samband

med vitaminbrist, inom museiteknik för undersökningar av övermålningar å

tavlor m. m. Bristen på laglig reglering har även lett till att röntgenapparater

använts för ändamål, som knappast kunna anses rättfärdiggöra tillgripandet

av ett så riskabelt hjälpmedel, t. ex. för demonstrationer i skobutiker.

Aven det allt allmännare bruket av röntgen för tandundersökningar

kan i vissa fall innebära risker.

Det kan därför vara av intresse att söka giva en översikt över de olika

former av strålskador, som iakttagits bland personer, sysselsatta med radiologiskt

arbete, och att göra en sammanställning av en del i litteraturen beskrivna

eller annorledes kända fall.

I stort sett kunna strålskadorna indelas i följande tre huvudgrupper:

1. Lokala skador, i huvudsak träffande huden; stundom även ögonen eller

andra organ.

2. Skador å fortplantningsorganen eller själva könscellerna.

3. Allmänna skador, yttrande sig genom förändringar i blodbilden (vanligast

anemi eller leukemi) och därmed sammanhängande symptom.

Hudskadorna kunna, örn den erhållna dosen är koncentrerad på relativt

kort tid, börja som ett erytem åtföljt av pigmentering och eventuellt atrofi

av huden. Då strålskador förekomma som yrkessjukdom, är det dock vanligare,

att bestrålningen fördelas över en lång tid med helt små doser varje

dag. I. så fall blir huden ofta så småningom tunn, glatt, pappersliknande

och spricker lätt; genom infektioner i småskador kunna stora, svårläkta sår

uppkomma. Så småningom uppkommer i många fall en kräftsvulst, som kan

utgå fran de nyssnämnda infekterade såren eller också från hudpartier, som

skenbart ej lidit svårare skador av bestrålningen. Örn nu ej radikala motåtgärder

vidtagas i tid, avsätter svulsten metastaser först i de närmaste

lymfkörtlarna och senare överallt i kroppen; den sjuke är då räddningslöst

förlorad.

I en på initiativ av H. Meyer utgiven sammanställning1) redovisas ett

90-tal dylika fall, som gått till döden, i allmänhet efter ett långvarigt svårt

lidande och upprepade amputationer av fingrar, händer eller armar. Sedan

denna sammanställning utgavs, hava ytterligare liknande dödsfall av samma

slag meddelats, och känt är, att dessutom många nu levande radiologer

hotas av samma öde eller åtminstone lida av skador, som betydligt nedsätta

deras arbetsförmåga. Även örn de flesta fallens ursprung går tillbaka på

radiologiens första tid, då kännedom örn nödvändigheten av strålskydd saknades

eller åtminstone skyddstekniken ännu ej var utbildad, uppkomma

dock ännu ständigt nya strålskador.

I en tysk rapport över yrkessjukdomar2) meddelas några nyligen inträffade

fall, vilka dock ej fått dödlig utgång, åtminstone ej vid tidpunkten för

rapportens utgivande. Sålunda fick en arbetare, som sysselsattes med genomlysningar

i en maskinfabrik, svåra skador på händerna efter tre månaders

arbete med defekta skyddshandskar. En tjänsteman i en elektromedicinsk

fabrik ådrog sig starr genom flerårigt arbete i laboratoriet och provrummet.

En student, som under sex veckor utfört röntgenundersökningar på metaller

i ett fysiskt laboratorium, erhöll på ena handen och armen delvis ulcererade

röntgenskador. Ett annat fall visar drastiskt nödvändigheten av att de anställda

få ordentliga upplysningar örn skyddsanordningar och föreskrifter.

En kvinnlig laborant sattes i en fabrik att undersöka metallprover med

b Ehrenbuch der Röntgenologen nild Radiologen aller Nationell. Stralilentherapie,

Sonderband XXII (1937).

2) Der gewerbeärztliche Dienst in den Jahren 1935 und 1936 (Arbeit lind Gesundlieit,

Heft 32). Georg Thieme, Leipzig (1938).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 73 (Bilagor).

6 1

röntgengenomlysning. Trots att lion ej förut sysslat med röntgenarbete

och trots att lion bad om närmare anvisningar, tick lion inga sådana, med

det resultatet att lion liela första dagen arbetade utan blyglasskydd. Följden

blev både lokala oell allmänna skador (håravfall, stark huvudvärk, blodbrist,

inenstruationsstörningar m. m.). Ett liknande fall skildras av Schulz1). Ett

biträde på en röntgendiagnostikavdelning tappade en morgon en genomlysningsskärm

och spräckte blyglaset. Av rädsla för att avskedas sprang hon

genast till en glasmästare, som satte in en ny glasskiva, naturligtvis av vanligt

glas, då han ju ej visste vad glasskivan skulle tjäna till. Läkaren, som

sedan hela dagen arbetade bakom denna glasruta, fick en kraftig röntgenreaktion.

Närmare detaljer örn förloppet meddelas dock ej. Mardersteig2

anför tre fall, då arbetare vid en röntgenrörsfabrik fått skador på ögonen

med efterföljande grumling av linsen genom försummelse att skjuta för blyglasfönstret

framför röntgenrör, som befunno sig under evakuering.

Åv synnerligen stort intresse är en av Leddy 3) publicerad artikel örn 55

på Mayokliniken i Rochester behandlade fall av röntgendermiter bland läkare;

av dessa voro blott 20 från tiden före 1929. Bland de 55 fallen funnos 15

med benigna ulcerationer och 18 med maligna. 45 av fallen förorsakades

av röntgendiagnostiskt arbete, i regel reponerande av frakturer eller avlägsnande

av främmande kroppar under genomlysning. Anmärkningsvärt

är, att blott en av dessa 45 läkare var specialutbildad radiolog, att ingen

av dem regelbundet använde skyddshandskar och att de i regel först sent

förstodo anledningen till de uppträdande skadorna. De fortsatte sålunda

lugnt att arbeta med dåligt skydd och somliga behandlade till och med

sina skador med röntgen-, radium- eller ultraviolett strålning.

Bland nyare i Sverige förekommande fall kunna följande anföras.

1) En kvinnlig assistent i ett vetenskapligt laboratorium hade till uppgift

att röntgenfotografera möss. Helt okunnig örn riskerna, höll assistenten

i fråga under exponeringarna fast mössen med oskyddade händer mitt i

strålningsfältet. Då en dos örn cirka x!z—1 r erhölls vid varje exponering,

och ett stort antal exponeringar gjordes per dag under några månaders

tid, måste den erhållna dosen sammanlagt uppgå till mycket höga värden.

Märkvärdigt nog kunde vid härefter utförd läkarundersökning inga lokala

skador påvisas, vilket synes tyda på, att personen i fråga lyckligtvis var

ovanligt okänslig mot strålverkan. Ej heller några symptom på allmänna

skador kunde iakttagas. Örn ej detta tillbud hade upptäckts i tid, utan

arbetet hade fortsatt på samma sätt, råder intet tvivel om att allvarliga

röntgenskador snart skulle hava uppträtt.

2) En sköterska, som deltog vid röntgenupptagningar å en större tandklinik,

vilken företrädesvis hade barn i sin klientel, höll med fingrarna fast

tandfilmen i patienternas mun under pågående exponering. Som skäl härtill

angavs, att patienterna i allmänhet voro så oroliga, att det ej på annat sätt

gick att få goda bilder. Aven här togos ett stort antal exponeringar under

loppet av några månader. I detta fall visade sig snart symptom på en lokal

röntgenskada. Huden rodnade, blev tunn, glatt och atrofisk, sprickor i

huden uppkommo lätt. Flera naglar blevo ojämna och spruckna. Sedan

anledningen till dessa hudskador blivit klarlagd, och patienten befriats från

vidare röntgenarbete, gingo skadorna så småningom tillbaka. Numera göras

upptagningarna även vid den ifrågavarande kliniken så, att patienten själv

får hålla fast filmen i munnen, vilket i de allra flesta fall visat sig praktiskt

1) Schulz, Fortschr. Tlöntgcnstr., bd 58, Beiheft, sid. 23 (1938).

2) K. Mardersteig, Strahlentherapie, bd 01, sid. 279 (1938).

3) E. T. Leddy, Amer. J. Uoontgenol., bd 36, sid. 510 (1936).

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 (Bilagor).

utförbart. Två andra på samma klinik tjänstgörande biträden Ängö lindrigare

lokala skador.

3) En röntgendiagnostiker erhöll dels på grund av felaktigheter i skyddsanordningarna,

dels på grund av palpering med oskyddade händer en så

hög stråldos, att svåra strålskador med åtföljande röntgencancer uppträdde

och nödvändiggjorde amputation av flera fingrar. Denna skada beror på

under de senaste 15 åren ådragen bestrålning.

Beträffande skador å könsorgan och könsceller finnas ej lika rikhaltiga upplysningar

i litteraturen. Det är ju emellertid allmänt känt, att strålningen

kan framkalla sterilitet såväl hos män som hos kvinnor. Härtill kommer

en ny synpunkt, som på de senare åren låtit mycket tala örn sig, särskilt

i Tyskland1): Det gäller risken för mutationer genom direkt verkan av strålningen

på könscellernas kromosomer. Genom försök på bananfiugor och

ett stort antal andra biologiska objekt vet man, att röntgen- och radiumstrålar

kunna framkalla mutationer, vilka i de flesta fall äro av ogynnsam

art och i många fall letäla. Det har vidare framgått, att effekten är proportionell

mot dosen, oberoende av örn den gives som engångsdos på kort tid

eller spädes ut över lång tid i ett stort antal smådoser. Man kan antaga,

att sådana mutationer kunna uppträda även hos människor. I sakens natur

ligger, att dylika verkningar i regel uppenbara sig först sent, stundom efter

flera generationer. Det kan tänkas, att ett allmänt användande av röntgenstrålning,

varvid breda folklager bliva utsatta för en mer eller mindre stark

bestrålning, under tidens lopp kan leda till ett så stort antal mutationer

av ogynnsam art, att folkets arvsmassa avsevärt försämras.

Det är givetvis förenat med en mycket stor osäkerhet att ur försök på

djur och växter söka uppskatta frekvensen hos de mutationer, som äro att

förvänta hos människor efter en viss bestrålningsdos, men enligt en av de

tyska forskarna gjord uppskattning skulle redan en dos av storleksordningen

50—100 r vara tillräcklig för att i högst avsevärd grad öka antalet mutationer

utöver de i naturen förekommande spontana mutationerna. Då ovissheten

på detta område är så stor och risker föreligga för sent uppträdande,

allvarliga skador, bjuder försiktigheten att hellre räkna toleransdosen i underkant

än i överkant.

Enligt Bernhardt2) förekomma ej sällan utvecklingsstörningar hos barn

av kvinnliga röntgenassistenter. Många fall av missfall, svåra förlossningar

m. m. efter röntgenbestrålning hava även beskrivits. Yid experiment på

djur uppnådde Bernhardt liknande effekter genom röntgenbestrålning.

Örn vi nu vända oss till de allmänna strålskador, vilkas viktigaste symptom

äro förändringar i blodbilden, måste det lömska och smygande förloppet

av dessa skador framhållas. Som redan tidigare nämnts, kan man lätt utan

att under bestrålningen märka något alls eller blott obestämda symptom

erhålla en livsfarlig stråldos. Härtill kommer, att strålskadorna i många

fall, utan att vara så svåra att de enbart skulle leda till döden, starkt nedsätta

kroppens motståndskraft, så att den strålskadade kan duka under för

t. ex. en relativt oskyldig infektion, som han annars skulle hava övervunnit.

Det är sannolikt, att många sådana fall hava förekommit, vid vilka strålskadans

betydelse blivit förbisedd och enbart infektionen angivits som dödsorsak.

Motsvarande gäller säkerligen även ett stort antal ej dödligt förlöpande

fall med obestämda allmänsymptom, vilka enbart tillskrivits överansträngning

m. m.

I den tidigare citerade Ehrenbuch der Böntgenologen und Badiologen

*) Se t. ex. jSt. W. Timoféeff-Ressowsky, Fortschr. Röntgenstr. bd 58, Beiheft, sid. 21

(1938) eller E. Hasché, Fortschr. Röntgenstr., bd 58, sid. 279 (1938).

2) F. Bernhardt, Strahlentherapie, bd 61, sid. 385 (1938).

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majda proposition nr 73 (Bilagor).

63

aller Nationen linna vi omkring 25 dödsfall i allmänskador. I de flesta fall

rör det sig örn anemi, stundom i kombination med röntgencancer utgående

från lokala skador. Stundom förekommer även leukemi. Enligt O. M.

Henriques 4) voro 1937 i litteraturen beskrivna 32 dödsfall, förorsakade av

anemi genom strålverkan, och 17 dödsfall i leukemi. Aven här gäller, att

de flesta fallen härstamma från den tid, då skyddet och kunskapen örn

riskerna voro dåliga, men att ett icke obetydligt antal fall bero på under

relativt sen tid ådragna skador. Utöver de nämnda dödsfallen finnas i

litteraturen redogörelser för ett stort antal fall med blodsjukdomar, vilka

visserligen ej lett till döden men som tvingat vederbörande att helt lämna

radiologiskt arbete. I lättare fall har det räckt med en kortare eller längre

ledighet från arbete.

Från Danmark föreligger ett fall, beskrivet av Nielsen.2) Det är fråga

örn en sjuksköterska, som under åren 1918—1929 var anställd vid radiumstationen

i Köpenhamn och skötte arbetet med iordningställandet av radiumpreparat

för behandlingar. Härvid hade hon till hjälp biträden, anställda

för tre månader åt gången. Avsikten var givetvis, att biträdet skulle utföra

det mest riskabla arbetet med direkt hanterande av preparaten, men för

varje gång ett nytt biträde tillträdde, utförde sköterskan själv i högre grad

än som var önskvärt sådant arbete, till dess hon hunnit lära upp det nya

biträdet. 1928 började hennes allmäntillstånd försämras, och 1929 konstaterades

myeloid leukemi samt mjältförstoring. Härefter fortskred sjukdomen

snabbt med störningar i syn och hörsel, enorm mjältförstoring, alltmera

utpräglad leukemi. Hon avled i oktober 1931. En annan dansk sjuksköterska

avled 1935 av anemi.3 Hon hade haft röntgen- och radiumarbete sedan 1919.

Efter lokala skador å händerna utvecklade sig en anemi, som först konstaterades

i maj 1934. Trots järnmedikation och sommarferier blev blodbilden

ej förbättrad, men patienten förklarade sig må bra och började åter sitt

arbete, vilket snart visade sig laiva varit ett ödesdigert missgrepp. Efter

ungefär ett halvt års fortsatt arbete antog anemien en allvarligare karaktär,

och patienten avled i augusti 1935.

På många håll hävdas, att leukemier ej uppträda oftare bland radiologer

än bland befolkningen i övrigt. Aubertin4) anför häremot, att han till behandling

fått fem fall av leukemi bland radiologer men blott ett enda fall

bland alla övriga läkare, som sökt honom. Med hänsyn till att antalet radiologer

är betydligt mindre än antalet övriga läkare, synes detta klart bevisa

den större frekvensen av leukemi bland de förra, även örn de absoluta talen

äro små.

Enligt undersökningar av Mardersteig5) förekomma även blodbildsförändringar,

som ej direkt bero på röntgenbestrålning utan på inandning av de

ni trosa gaser, som alstras i rum, där oskyddade liögspänningsapparater arbeta.

Aven andra symptom såsom kronisk inflammation av tonsillerna framkallades

genom inandning av dessa gaser. Värdet av en god ventilation för

de anställdas hälsotillstånd belyses härav.

En särskild typ av strålskada består i förgiftning genom radioaktiva ämnen.

Härvid kunna även mycket små radiummängder få ytterst allvarliga verkningar,

dels beroende på att såväl a-strålar som /S-strålar här kunna utöva

sin verkan, medan det vid bestrålning genom utanför kroppen varande ra
*)

O. M. Henriques, Bibliotek for Laeger, bd 129, sid. 73 (1937).

2) J. Nielsen, Acta Radiol. bd 13, sid. 385 (1932).

3) A. Hecht Johansen, Bibi. for laeger, bd 129, sid. 51 (1937) och J. Engelbreth-Holm.

Bibi. for laeger, bd 129, sid. 59 (1937).

4) C. Aubertin, Jonni. Beige de Radiologie, bd 21, sid. 148 (1932).

5 K. Mardersteig, Strahlcnterapie, bd 01, sid. 279 (1938).

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 (Bilagor).

diumpreparat huvudsakligen rör sig om /-strålarna, dels på att de radioaktiva

ämnena i stor utsträckning bindas i kroppen och, om de äro tillräckligt

långlivade, utöva sin skadliga verkan under en följd av år. Från utländska

fabriker, där radioaktiva ämnen bearbetas, finnas ett stort antal dylika fall

meddelade. Den mest bekanta serien inträffade under åren 1917—1924 i

New Jersey, där ett antal arbeterskor sysselsattes med pensling av självlysande

ursiffror och visare med en blandning av ett radioaktivt ämne och

ett fluorescerande zinksulfidpreparat. Härvid förekom det ofta, att arbeterskorna

fuktade penslarna med läpparna, vaiägenom så småningom stora

kvantiteter radioaktiva ämnen inkommo i kroppen. 15 fall gingo till döden,

och i ytterligare ett stort antal fall observerades mer eller mindre svåra

skador (benbrott, käknekroser, anemi, sarcom). En redogörelse för dessa fall

har publicerats av Maitland1). För svenska förhållanden torde dessa riskmoment

vara av mindre betydelse, då radioaktiva ämnen ej synas i större

utsträckning användas på detta sätt inom industrien i vårt iand.

Vill man försöka uppskatta den absoluta frekvensen av röntgenskador av

olika slag ur statistiker utgivna av yrkesinspektioner och liknande myndigheter,

måste man jämte förut anförda omständigheter betänka, att ett stort

antal fall bland läkare icke anmälas, därför att de ej äro försäkringspliktiga

eller leda sitt ursprung till skador, som ligga så långt tillbaka i tiden, att

försäkringsskyldighet då ej rådde. Det sistnämnda gäller i stor utsträckning

även sköterskor och annan personal.

Hittills har det endast varit tal örn strålskador, som träffat den radiologiskt

sysselsatta personalen. En mycket viktig grupp bilda emellertid även

de skador, som träffa patienter på grund av överdosering vid radiologisk

behandling eller, stundom, undersökning, hinder röntgen- och radiumterapiens

första tid, då mätmetoderna voro föga utbildade samt röntgenrör och röntgenapparater

voro av sådan konstruktion, att strålningsutbytet i allmänhet

varierade starkt, voro sådana fall vanliga. Sievert''2) har utfört en undersökning,

som visade, att vid denna tid de doser, som gåvos vid olika sjukhus

och som enligt uppgift skulle vara lika stora, i verkligheten kunde förhålla

sig som 1 : 4. Med ökad erfarenhet och förbättrad teknik hava överdoseringsfallen

blivit mera sällsynta. I Sverige har härvid den sedan 1926 verksamma

ambulerande matavdelningen vid radiumhemmets fysiska laboratorium, numera

jubileumsklinikens radiofysiska forskningsavdelning, spelat en stor roll

genom att effektivt bidraga till större säkerhet och konstans i doseringen

och därigenom reducera antalet fall av röntgenskador genom överdosering.

Härvid bortses givetvis från de mycket vanliga fall, då det av medicinska

skäl varit omöjligt att helt undvika skada. Läkaren tvingas nämligen ofta

att välja det mindre onda, nämligen en måttlig röntgenskada, framför det

större onda, nämligen ofullständig läkning eller recidiv av en elakartad

tumör.

Helt kail visserligen ej den genom den moderna tekniken möjliggjorda

precisionen utnyttjas, om ej den behandlande läkaren äger tillräcklig erfarenhet

för att kunna bestämma den för varje fall lämpligaste dosen. Med

hänsyn till den mångskiftande arten av de sjukdomar, som behandlas med

röntgen- och radium strålning, och deras varierande reaktion på stråldoser

av olika storlek måste en grundlig radiologisk specialutbildning anses i hög

grad önskvärd för strålterapeuter. Övervägande antalet av de svenska läkare,

som ägna sig åt denna specialitet, har även genomgått sådan utbildning.

Det är dock sannolikt, att en löpande kontroll av driftbetingelserna även

*) H. S. Maitland, J. Amer. Med. Ass., bd 92, sid. 466 och 552 (1929\

2) R. Sievert, Acta Radio!., bd 7, sid. 461 (1926).

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Majda proposition nr 73 (Bilagor).

Lös strålterapeuter utan radiologisk specialutbildning i sin mån kan bidraga

till att förbättra säkerheten i den fysikaliska doseringen, dels genom att

föråldrade mätinstrument ooh mätmetoder ersättas med moderna, dels genom

att förmedla dessa läkares kontakt med representanter för den moderna

strålterapien. Avskräckande fall av skador hava förekommit, förorsakade

genom bristande radiologisk utbildning i förening med bristande mätteknik.

Bilaga I).

Styrelsens för Konung Gustaf V:s .jubileumsfond förslag.

Förslag

till

lag örn radiologiskt arbete m. m.

1 §•

Med radiologiskt arbete avses i denna lag arbete, vari ingår bruk av

röntgenstrålar, alstrade vid en spänning överstigande 5,000 volt, eller bruk

av radium eller annat radioaktivt ämne till en myckenhet, som med avseende

å /-strålningens jonisationseffekt i luft av spec. vikto.001293 motsvarar

mera än 1 milligram radiumelement jämte sina i jämvikt därmed varande

sönderfallsprodukter.

2 §•

Bedrivande av radiologiskt arbete må äga rum allenast efter därtill i enlighet

med bestämmelserna i denna lag erhållet tillstånd. Aven örn radiologiskt

arbete ej bedrives, erfordras sådant tillstånd ock för innehav av

radium eller annat radioaktivt ämne av den mängd och beskaffenhet, att

tillstånd skulle hava erfordrats för dess brukande i radiologiskt arbete.

Tillstånd enligt första stycket erfordras dock ej för universitet, högskola

eller därmed jämförlig läro- eller forskningsanstalt, därest arbetet eller innehavet

uteslutande tjänar vetenskapligt ändamål eller är avsett för undervisning,

beträffande innehav av radium eller radioaktivt ämne dock under

förutsättning att detsamma till sin myckenhet ej överstiger 10 gånger den

mängd som i 1 § sägs.

3§-

Ansökning om tillstånd enligt 2 § göres skriftligen hos medicinalstyrelsen.

I ansökningen skola uppgivas:

det ställe, där arbetet är avsett att utövas eller där förvaring skall ske

av det ämne, varom är fråga,

det slag av radiologiskt arbete, som skall bedrivas;

typen av röntgenapparat, det radioaktiva ämnets mängd och beskaffenhet

ävensom, i fråga om radiologiskt arbete, de hjälpmedel, som i övrigt skola

komma till användning i arbetet, i den mån kännedom om dem kan antagas

vara av betydelse för prövning av ansökningen;

den person, som skall förestå arbetet och den utbildning denne äger

därför; samt

det antal personer, som beräknas skola vara sysselsatta i arbetet.

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 73.

994 40 5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66 Kungl. Majlis proposition nr 73 (Bilagor).

Ansökningen skall vara avfattad enligt formulär, som fastställes av medicinalstyrelsen.

4 §■

I ärende rörande tillstånd till bedrivande av radiologiskt arbete eller

innehav av radium eller annat radioaktivt ämne skall medicinalstyrelsen inhämta

utlåtande av radiofysiska institutionen vid Konung Gustav V:s jubileumsklinik.

I ärende som i första stycket sägs, skall radiofysiska institutionen på

anmodan av medicinalstyrelsen eller då institutionen eljest finner så nödigt

verkställa besiktning å den plats, där arbetet skall bedrivas eller där förvaringen

skall ske. Kostnaden för sådan besiktning skall bestridas av sökanden.

5 §-

I beslut örn tillstånd enligt 4 § skola noggrant angivas de särskilda föreskrifter

och villkor, som skola gälla för radiologiskt arbetes bedrivande eller

för innehav av radium eller annat radioaktivt ämne. Nämnda föreskrifter

och villkor skola, såvitt gäller tillstånd till bedrivande av radiologiskt arbete,

så bestämmas, att därigenom största möjliga trygghet vinnes ej mindre mot

att personer, som äro sysselsatta i arbetet, skadligt påverkas av röntgenstrålar,

radium eller annat radioaktivt ämne, än även mot att vid radiologiskt

arbete för medicinskt, odontologiskt eller veterinärmedicinskt ändamål

föremålet för undersökning eller behandling eller ock annan person,

som uppehåller sig å undersöknings- eller behandlingsplatsen, utsättes för

bestrålning, som är ägnad att giva upphov till skadliga verkningar. I fråga

örn tillstånd till innehav av radium eller annat radioaktivt ämne skola föreskrifterna

och villkoren avse att få ämnet så förvarat, att de från ämnet

utgående strålarna icke giva upphov till skada.

6§-

Utan tillstånd av medicinalstyrelsen må ej väsentlig förändring ske av

de lokaler, i vilka radiologiskt arbete bedrives, eller nämnda arbete därest

det enligt tillståndsbeslutet skall bedrivas å viss plats annat än tillfälligtvis

flyttas till andra lokaler eller röntgenapparat eller tillhörande anordning

utbytas eller underkastas avsevärd förändring eller mängden av radioaktivt

ämne undergå avsevärd ökning eller ock ändring ske i fråga om sådant

ämnes förvaring. I fråga örn ansökning örn sådant tillstånd skola bestämmelserna

i 4—o §§ äga motsvarande tillämpning.

7 §•

Sedan anläggning för bedrivande av radiologiskt arbete tagits i bruk,

skall fortlöpande tillsyn utövas å att de föreskrifter och villkor, som meddelats

för arbetets bedrivande, noggrant iakttagas samt äro tillfyllest för

beredande av skydd i de hänseenden, som i 5 § angivas. Sådan fortlöpande

kontroll skall ock utövas å förvaringen av radium eller annat radioaktivt

ämne.

8 §•

Den i 7 § omförmälda tillsynen utövas, under överinseende och ledning

av medicinalstyrelsen, av föreståndaren för radiofysiska institutionen med

biträde av underlydande personal (tillsyningsmän).

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 73 (Bilagor).

67

9 §•

Tillsyningsman skall i enlighet med gällande föreskrifter med vissa tidsmellanrum

besiktiga anläggning för bedrivande av radiologiskt arbete eller

plats för förvaring av radium eller annat radioaktivt ämne. Kostnaden för

denna besiktning skall bestridas av den, för vilkens räkning arbetet bedrives

eller förvaringen sker.

Vid besiktningen skola, där tillsyningsmannen så fordrar, företagas prov

och experiment till kontroll å anläggningen.

Tillsyningsmannen meddelar de föreskrifter, som må erfordras till förekommande

av skada i följd av arbetets bedrivande eller på grund av förvaringen

; och må tillsyningsmannen, där sådant finnes nödigt, förordna, att

radiologisk anläggning skall sättas ur bruk, intill dess av honom föreskriven

åtgärd blivit vidtagen.

Där särskilda omständigheter sådant påkalla, äger medicinalstyrelsen förordna,

att radiologisk anläggning skall sättas ur bruk, intill dess besiktning,

varom i denna paragraf är sagt, kan företagas.

Närmare föreskrifter angående utövande av nu nämnda tillsyn meddelas

av Konungen.

10 §.

Den, som bedriver radiologiskt arbete eller innehar radium eller annat radioaktivt

ämne, skall omedelbart efter därom erhållen kännedom till medicinalstyrelsen

anmäla varje genom arbetets bedrivande eller på grund av förvaringen

uppkommen skada av beskaffenhet som i 5 § sägs.

11 §■

Av medicinalstyrelsen skola utfärdas erforderliga anvisningar till ledning

för dem, som bedriva radiologiskt arbete eller innehava radium eller annat

radioaktivt ämne.

19 §•

'' * Då ärende enligt denna lag jämväl berör fråga örn elektrisk starkströmsanläggnings

utförande eller skötsel, skall samråd äga rum med kommerskollegium.

13 §.

Taxa å gottgörelse för besiktning enligt 4 och 9 §§ fastställes av Konungen.

14 §.

Den som för annans räkning utför radiologiskt arbete skall underkastas

periodisk läkarbesiktning.

På Konungen ankommer ej mindre att meddela närmare föreskrifter

rörande läkarbesiktning enligt första stycket än även att fastställa taxa å

gottgörelse härför. Nämnda gottgörelse skall bestridas av den, för vilkens

räkning arbetet utföres.

15 §.

Den, som icke ställer sig till efterrättelse bestämmelserna i denna lag

eller med stöd av densamma meddelade föreskrifter, straffes med dagsböter,

där ej förseelsen enligt allmän lag bör beläggas med strängare straff. Böterna

tillfalla Kronan.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj-.ts proposition nr 73 (Bilagor).

16 §.

Beträffande arbete, som bedrives av staten eller kommun, skall åtgärd,

som enligt denna lag skall vidtagas av den, som bedriver arbetet, i stället

vidtagas av den, som förestår detsamma.

Yad i första stycket sägs, skall äga motsvarande tillämpning, då staten

eller kommun innehar radium eller annat radioaktivt ämne.

Denna lag träder i kraft den 194 .

Det åligger den, som vid lagens ikraftträdande redan bedriver radiologiskt

arbete eller innehar radium eller annat radioaktivt ämne, att inom tre

månader efter lagens ikraftträdande till medicinalstyrelsen ingiva ansökning,

som i 3 § sägs. I avvaktan å tillstånd av medicinalstyrelsen må sökanden

fortfarande bedriva det radiologiska arbetet eller fortfara med sitt innehav.

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av 1 § lagen den 29 juni 1912 om arbetarskydd.

1 §•

Denna lag---sätt användes.

Från lagens —--eller icke.

Beträffande arbete---förorsaka olycksfall.

I fråga örn arbete, som avses i lagen örn radiologiskt arbete m. m., skall

denna lag äga tillämpning allenast i vad den avser annat skydd än mot

olycksfall och ohälsa i arbetet genom inverkan av röntgenstrålar, radium

eller annat radioaktivt ämne.

Denna lag träder i kraft den

194 .

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 73 (Bilagor).

69

Bilaga E.

Styrelsens för Konung Gustaf V:s jubileumsfond förslag.

Förslag till taxa för undersökningar utförda av radiofysiska

institutionen.

I. Avdelningen för kontroll av röntgenanläggningar för diagnostik och, för

tekniska och vetenskapliga ändamål m. m.

1. Kontroll av strål- och spänningsskydd vid fast uppställd

diagnostikanläggning........................................ kronor 120: —

Kontroll av strål- och spänningsskydd vid transportabel

diagnostikanläggning........................................ » 80: —

Finnas å ett och samma sjukhus eller hos en och samma person liera

än två röntgenanläggningar, vilka kunna kontrolleras vid samma besök,

beräknas för de två första hel avgift men för därpå följande halv avgift,

därvid hel avgift i första hand erlägges för fasta anläggningar.

2. Kontroll av strål- och spänningsskydd vid röntgenapparat,

som uteslutande användes för tandröntgen.............. kronor 60: —

3. Kontroll av strål- och spänningsskydd vid röntgenanlägg
ning

för tekniskt ändamål ................................ » 100: -—

Örn omfattningen av kontrollarbetet föranleder därtill, äger institutionens

föreståndare sänka avgiften med intill 50 procent eller höja den med

intill 100 procent.

4. Kontroll av strål- och spänningsskydd vid sådan röntgenanläggning för

vetenskapligt ändamål eller undervisning, som icke användes i förvärvssyfte

ingen avgift.

'' Användes sådan anläggning i förvärvssyfte, utgår avgift enligt 3.

Ovanstående avgifter gälla kontroll vid av institutionen föreslagen tidpunkt.

För alla inspektioner, som begäras vid sådan tidpunkt, att de

icke kunna infogas i avdelningens ordinarie reseprogram, äger institutionens

föreståndare höja avgifterna med intill 1Ö0 procent.

5. Bestämning av strålskyddsförmågan i mm bly vid en viss

rörspänning hos till institutionen insänt prov å strål
skyddsmaterial.

............................................... kronor 30: —

För liknande samtidig bestämning å samma prov vid varje

annat spänningsvärde........................................ » 20: —

6. Bestämning av strålskyddsförmågan i mm bly vid en viss

rörspänning och i en viss strålriktning hos skyddskåpa

för röntgenrör, som, jämte röntgenrör och anslutnings
kablar,

insänts till institutionen............................ » 30: —

För liknande samtidig bestämning å samma skyddskåpa

med samma spänning vid varje annan strålriktning...... » 10: —

7. Strålningsmätning med kondensatorkammare, de 6 första

kamrarna (jämte 3 avgiftsfria kontrollkammare) .......... » 20: —

För varje därpå följande kammare, använd vid samma mät
ningstillfälle

.................................................. » 2: —

Sådana strålningsmätningar, som utföras av vederbörande kontrollant

vid eller i samband med periodisk besiktning, äro avgiftsfria.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 (Bilagor).

II. Avdelningen för kontroll av röntgenbehandlingsanläggningar.

8. Kontroll av dosering, strål- och spänningsskydd vid av

institutionen föreslagen tidpunkt, första behandlings
platsen

...................................................... kronor 250: —

För varje därpå följande beliandlingsplats å samma avdelning,

kontrollerad vid samma besök.................. » 150: —

Därest driften är av ringa omfattning, äger institutionens föreståndare

bevilja nedsättning i avgifterna med intill 50 procent.

För alla inspektioner, som begäras vid sådan tidpunkt, att de ej kunna

infogas i avdelningens ordinarie reseprogram, ävensom för mera omfattande

mätningar, äger institutionens föreståndare höja avgifterna

med intill 100 procent.

9. Kalibrering av till institutionen insänd dosimeter, första

exemplaret .................................................. kronor 100: —

För varje därpå följande exemplar, tillhörande samma uppdragsgivare

och samtidigt insänt.......................... » 50: —

10. Undersökningar å strålskyddsmaterial och rörkåpor samt

strålningsmätningar med kondensatorkammare.......... se 5.—7. ovan.

III. Avdelningen för undersökning och montage av radioaktiva preparat

samt kontroll av skyddsanordningar m. m. vid arbete med desamma.

a) Radiummätningsarbeten.

11. Prövning av preparats täthet och fyllningsgrad samt preci
sionsmätning

av radiuminnehållet (noggrannhet intill

±1.5 procent), grundavgift per preparat.................. kronor 25: —

Härtill kommer tilläggsavgift, per milligram av sammanlagda

radiummängden i de preparat, som varje särskilt

uppdrag avser: .............................................. » 0:25

För mätning av preparat, som ej är i radioaktiv jämvikt, utgår 100 procents

tillägg på ovanstående avgifter. Befinnes vid dessa prov, att

preparat är otätt, återsändes det till uppdragsgivaren, som erlägger

avgift enligt 12. Befinnes preparat vara tätt men dåligt fyllt, underrättas

uppdragsgivaren härom, innan mätningarna fortsättas. Avstår

han från fullständig mätning, erlägger han avgift enligt 13.

12. Prövning av preparat, som befunnits vara otätt och därför!J ^ ^™jften

avvisats från fortsatta mätningar..........................)[ en]jgt 11

f 25 procent av

13. Prövning av preparats täthet och fyllningsgrad............\ avgiften en
I

ligt 11.

150 procent

av avgiften

enligt 11. för

ett radium
14.

Mätning av grupp örn 2—12 nominellt lika radiumpreparatl prep. med

jämte prövning av täthet och fyllningsgrad ..............) den radium
mängd,

som

gruppen

sammanlagt

innehåller

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Majlis proposition nr 73 (Bilagor).

15. Approximativ mätning (noggrannhet ± 5 procent) av varje preparat i en

grupp mätt enligt 14. Avgiften angiven i procent av avgiften enligt 11.

för ett preparat med samma radiummängd, som gruppen sammanlagt

innehåller.

Antal preparat

2.........

3—5 .....

6—8 .....

9—12 ..

25 procent

50 »

100 »

150 »

Sammanlagda avgiften enligt 14. och 15. må dock ej överstiga 80 procent

av sammanlagda avgiften för individuell precisionsmätning enligt 11.

av varje preparat.

16. Prövning av förekomsten hos radiumpreparat av mesotorium

och radiotorium, för preparat med radiuminnehåll mellan

5 och 100 milligram........................................

17. Mätning av ett eller flera samtidigt inlämnade mineralprov

m. m. medelst ^-strålsmetod enligt Sievert (aktivitet

1—500 milligram per ton), första provet..................

För andra till och med tionde proven, per styck..........

För elfte och följande proven, per styck....................

Tilläggsavgift för prov i flytande form, per styck..........

18. Periodisk undersökning av sjukvårdsinrättnings radium
förråd

med gruppkontrollapparat enligt Sievert, per grupp

och undersökningstillfälle, grundavgift ....................

Härtill kommer tilläggsavgift, per milligram sammanlagt

radiuminnehåll.......... ................................. —

Minsta avgift dock kronor 75: — per undersökningstillfälle

gifter gälla under förutsättning att avtal träffats örn undersökning

minst en gång årligen i minst 5 år och att undersökningen kan utföras

i samband med andra kontrollarbeten å samma sjukvårdsinrättning

eller att radiet insändes till kontrollanstalten.

kronor 80:

40

20

10

10

» 25: —

> 0:05

Dessa av
-

b) Eadiummonteringsarbeten.

19. Invägning av radium i tuber, celler m. m., grundavgift per

preparat...................................................... kronor

Härtill kommer tilläggsavgift, per milligram av sammanlagda

radiummängden i de preparat, som varje särskilt

uppdrag avser .............................................. »

Inblandning av kvartspulver eller liknande, per preparat »

20. Uppvägning av radiumsulfat och smältning av porslins
platta

för planpreparat

ej över 10 milligram per preparat........................ »

10—20 milligram per preparat............................ »

över 20 milligram enligt särskild överenskommelse —

21. Tillvaratagande av radiumrester och deras insmältning i

glasrör, efter invägning i:

1—20 preparat ............................................ »

21-35 » ............................................

36—50 » ............................................ >

över 50 » ........................................ — »

22. Upplösning av för ommontering insända likartade radium
preparat

och tillvaratagande av radiet därur, första preparatet

...................................................... »

20: —

0:20

5: —

40: —

50: —

50: —

75: —

100: —

125: —

150: —

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Majus proposition nr 73 (Bilagor).

För varje följande preparat, samtidigt behandlat.......... kronor 5: —

23. Mätningar av radiuminnehåll vid leverans eller underl [50 procent av

monteringsarbetets förlopp, utan utfärdande av Gerti->! avgiften enfikat.

.........................................................II ligt 11.

c) Kontroll av skyddsanordningar m. m.

24. Inspektion av strålskyddsanordningar vid radiumbehand
lingsavdelning

.............................................. kronor 100: —

För varje teleradiumbehandlingsplats tillkommer.......... » 50: —•

25. Strålningsmätningar med kondensatorkammare............ se 7. ovan

d) Särskilda bestämmelser.

För den händelse speciella omständigheter beträffande de preparat, som

skola mätas eller monteras, särskilt försvåra arbetena, äger institutionens

föreståndare bestämma förhöjningar av avgifterna med intill 100 procent.

Planeras insändandet av radioaktiva preparat för mätning eller montering,

skall meddelande härom först insändas till institutionen och svar härå avvaktas.

Mätningen respektive monteringsarbetet påbörjas först efter mottagande

av den summa, till vilken avgifter och omkostnader uppskattas.

Uppdragsgivaren skall skriftligen fritaga institutionen från varje ansvar, för

det fall att radium går förlorat eller att preparat skadas genom olyckshändelse.

På uppdragsgivarens begäran och bekostnad ombesörjes försäkring

mot sådan förlust eller skada. Uppdragsgivaren betalar utom mätningsavgifterna

även alla frakt- och emballagekostnader, porto och assurans vid

preparatens återsändande, eventuella telegram- och telefonkostnader m. m.

I V. Ilundersökningar.

För provningar och undersökningar, som på uppdragsgivarens särskilda

begäran utföras före andra inneliggande uppdrag och skyndsammast möjligt,

höjes avgiften efter närmare bestämmande av institutionens föreståndare med

intill 100 procent.

V. Undersökningar och provningar, som ej innefattas i taxan.

Avgifter för undersökningar och provningar, som ej innefattas i ovanstående

taxa, bestämmas av institutionens föreståndare.

Granskning av förslag till fasta strålskyddsanordningar för arbete med

röntgenstrålning och radioaktiva preparat är avgiftsfri. Detsamma gäller

även bedömning av resultatet av blodundersökningar å personal i radiologiskt

arbete.

Bilaga F.

Ingenjörsvetenskapsakademiens förslag till kungörelse angående

röntgenskydd.

§ 1. Tillämpningsområde.

Denna förordning avser apparater, vilka alstra röntgenstrålning för medicinskt,

veterinärmedicinskt, tekniskt eller vetenskapligt bruk. Undantagna

äro apparater avsedda för undervisningsändamål i skolor etc., vilka blott

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 (Bilagor).

användas för kortvariga demonstrationer några gånger om året, oell vid vilka

högspänningen alstras med mindre induktionsapparater. Genomlysningsapparater

i skoaffärer och andra i denna förordning ej särskilt nämnda

röntgenapparater skola likställas med apparater för materialprovning, såvida

icke yrkesinspektionens chefsmyndighet annorlunda bestämmer.

§ 2. Anvisningars utfärdande.

Närmare anvisningar rörande apparaternas uppställning, användning, provning

och besiktning utfärdas av yrkesinspektionen.

§ 3. Anmälningsplikt.

Innan en röntgenanläggning tages i bruk, skall densamma anmälas till

yrkesinspektionens chefsmyndighet, varvid röntgenapparatens typ och max.

högspänningen uppges och en plan över anläggningens uppställning med

hänsyn till omgivande lokaler inlämnas. Redan i bruk befintliga röntgenapparater

skola anmälas till yrkesinspektionens chefsmyndighet före den

§ 4. Ansvarig ledare.

Varje röntgenanläggning skall underställas en ansvarig ledare, som skall

vara väl förtrogen med röntgenstrålningens fysikaliska grundlagar, dess inverkan

på den mänskliga organismen och de vid röntgenanläggningar till

förhindrande av olycksfall nödvändiga skyddsåtgärderna. Den ansvarige

ledarens namn samt dennes kvalifikationer uppges samtidigt med anläggningens

anmälning.

§ 5. Besiktning av anläggningen.

Innan en röntgenanläggning får tagas i bruk skall densamma besiktigas

av yrkesinspektionens specialinspektör för röntgenanläggningar. Företagas

ändringar å anläggningen eller företagas å de omgivande lokalerna sådana

ändringar, vilka kunna lia inverkan på de föreslagna skyddsåtgärderna, skola

dessa ändringar anmälas till yrkesinspektionen i och för förnyad besiktning.

§ 6. Tillsynens handhavande.

Att dessa bestämmelser och de av yrkesinspektionens chefsmyndighet

utfärdade anvisningarna efterföljas tillses av yrkesinspektionens specialinspektör.

§ 7. Ansvarsbestämmelser.

Den som icke iakttager i dessa bestämmelser och i anvisningarna givna

föreskrifter straffes med böter med högst kr. Till ansvar enligt denna

kungörelse må ej dömas, örn å förseelsen följer straff efter allmän lag.

§ 8. Allmänna bestämmelser.

Yrkesinspektionens chefsmyndighet äger rätt att, där så anses erforderligt,

skärpa bestämmelserna eller bevilja undantag från bestämmelserna i denna

kungörelse.

Denna förordning träder i kraft den

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 73.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den

18 november 1940.

N ärvarande:

justitieråden Forssman,

Bellinder,

regeringsrådet Lundevall,

justitierådet Sterzel.

Enligt lagrådet den 11 juli 1940 tillhandakommet utdrag av protokoll över

socialärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 28 juni 1940,

hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas över upprättade förslag till lag

om tillsyn å radiologiskt arbete m. m. samt lag angående ändrad lydelse av 1 §

lagen den 29 juni 1912 (nr 206) örn arbetarskydd.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av hovrättsassessorn Johan Martin Wahlbäck.

Förslaget till lag om tillsyn å radiologiskt arbete lii. lii.

Förslaget föranledde följande yttrande av lagrådet:

1 §.

Då lagen lämpligen bör inledas med den i andra stycket av paragrafen upptagna

bestämningen av vad som avses med radiologiskt arbete, föreslås, att

första och andra styckena erhålla omvänd ordningsföljd.

3 §•

I lagtexten torde böra uttryckligen fastslås, att medicinalstyrelsen äger meddela

sådana särskilda bestämmelser, som avses i 3 §, ej blott i de fall nämnda

paragraf och 4 § angiva utan även eljest då behov av sådana bestämmelser

yppar sig. Detta kan lämpligen ske på det sättet, att i 3 § första punkten orden

vid meddelande av tillstånd uteslutas, så att lagrummet kommer att innehålla

ett allmänt bemyndigande för styrelsen att såsom villkor för åtnjutande av tillstånd

föreskriva skyldighet att iakttaga av styrelsen meddelade särskilda bestämmelser.

Dessa bestämmelser skola enligt paragrafen avse, bland annat, att bereda

skydd för den, som tillfälligt uppehåller sig på undersöknings- eller behandlingsplatsen.

Sistnämnda uttryck leder med hänsyn till sammanhanget tanken

endast på plats, där medicinsk, odontologisk eller veterinärmedicinsk undersökning

eller behandling äger rum. Då samma skydd bör beredas den, som tillfälligt

uppehåller sig å plats, där radiologiskt arbete för tekniskt ändamål

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts proposition nr 73.

bedrives, torde orden undersöknings- eller behandlingsplatsen böra utbytas

mot arbetsplatsen.

Med de skadeverkningar, som omtalas i paragrafens sista punkt, åsyftas

uppenbarligen endast skada å person. Avfattningen torde därför böra jämkas

därhän, att det radioaktiva ämnet skall så förvaras, att skada icke tillskyndas

någon genom de därifrån utgående strålarna.

1 §•

Tillsyningsmannens skyldighet att besiktiga plats, där radiologiskt arbete

bedrives eller radioaktivt ämne förvaras, motsvaras enligt sakens natur

av en skyldighet för den, som bedriver arbetet eller förvarar ämnet, att bereda

tillsyningsmannen tillträde till arbets- eller förvaringsplatsen. Åsidosättande av

sistnämnda skyldighet kan medföra ansvar enligt 10 kap. 23 § strafflagen. Närmare

bestämmelser rörande denna fråga torde, såsom ock i remissprotokollet

framhållits, ej vara erforderliga.

8 §•

Enligt första stycket i förevarande paragraf har befogenhet givits medicinalstyrelsen

att förordna om anläggnings sättande ur bruk intill dess åtgärd, som

föreskrivits i anledning av besiktning, blivit vidtagen. I regel torde behovet

av skyddsföreskrifters meddelande eller annan åtgärds vidtagande konstateras

vid besiktning av tillsyningsman. Fall kunna dock inträffa då medicinalstyrelsen

finner det påkallat att föreskriva åtgärder, antingen generellt eller i

fråga örn viss anläggning, utan att besiktning i anledning härav hållits. Även

i sådana fall bör medicinalstyrelsen hava rätt att sätta anläggningen ur bruk.

Det torde ock kunna visa sig behövligt att anläggnings avstängande sker så

skyndsamt, att särskild skyddsföreskrift icke hinner dessförinnan meddelas.

En bestämmelse i syfte att möjliggöra ett snabbt ingripande hade ock upptagits

i 9 § av jubileumsfondsstyrelsens förslag men återfinnes icke i det remitterade

förslaget. Stadgandet i första stycket bör därför erhålla den avfattningen

att medicinalstyrelsen, då särskilda omständigheter det påkalla, äger

förordna, att anläggning för radiologiskt arbete skall sättas ur bruk, intill dess

åtgärd, som i anledning av besiktning eller eljest föreskrives, blivit vidtagen.

9 §■

Skälet till att den i paragrafen stadgade anmälningsplikten ansetts böra

uttryckligen begränsas till oavsiktlig skada torde vara, att man därigenom

velat utesluta sådan skada, som är en oundviklig följd av viss behandling.

Motsvarande stadgande i jubileumsfondsstyrelsens förslag innehåller icke ordet

oavsiktlig. Det lärer vara uppenbart och synes jämväl genom hänvisningen

till 3 § med erforderlig tydlighet framgå, att skada i förslagets mening icke

innefattar sådan kroppsskada, som måste tillfogas en patient för att över

huvud en effektiv behandling skall kunna komma till stand. Lagrådet hemställer

därför, att ordet oavsiktlig, som kan giva anledning till missförstånd

och i varje fall är obehövligt, måtte utgå.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 73.

14 §.

Enligt tredje stycket må allmän åklagare tala å förseelse, varom i denna

paragraf sägs, allenast efter angivelse av medicinalstyrelsen. Örn exempelvis

polismyndighet upptäckt att någon bedreve radiologiskt arbete utan tillstånd,

skulle således åtal icke kunna anställas utan medverkan av styrelsen.

Då tillräckliga skäl ej synas föreligga att på förevarande område frångå

vanliga regler örn åtal, hemställes, att detta stycke måtte utgå.

15 §.

Beslut som enligt 7 § meddelas av tillsyningsman bör självfallet kunna

överklagas. Då uttrycklig bestämmelse härom torde erfordras, hemställer lagrådet,

att i förevarande paragraf såsom första stycke införes ett stadgande av

innehåll att, örn tillsyningsman meddelat beslut örn särskild skyddsföreskrift,

klagan häröver må föras hos medicinalstyrelsen inom fjorton dagar från

dagen för delgivningen samt att vid beslutets meddelande skall tillkännagivas

vad den har att iakttaga, som vill föra klagan över beslutet.

I 53 § lagen örn arbetarskydd stadgas, att beträffande verksamhet, som

bedrives av staten eller kommun, skall vad i lagen är stadgat örn arbetsgivare

gälla arbetsföreståndaren. Liknande stadgande finnes i 11 § skogshärbärgeslagen

den 21 maj 1937.

Jubileumsfondsstyrelsens förslag upptager under 16 § stadgande av i

huvudsak samma innebörd. Detta stadgande har icke upptagits i det remitterade

förslaget. Anledningen härtill har angivits vara den att vissa av de i

lagen föreskrivna åtgärderna synas böra ankomma, icke på arbetsföreståndaren

— såvitt angår röntgenterapi och medicinsk röntgendiagnostik i allmänhet

den för ett lasaretts röntgenavdelning ansvarige läkaren — utan i

stället å lasarettsdirektion eller lasarettssyssloman; och har avgörandet av

vem som i förekommande fall bör svara för vidtagandet av viss åtgärd därför

ansetts böra hänskjutas till den praktiska tillämpningen.

Yad sålunda anförts synes knappast innefatta tillräckliga skäl att i förevarande

hänseende avvika från vad som gäller enligt förenämnda lagar. Yäl

måste det i fråga örn radiologiskt arbete, som drives för statens, landstings

eller primärkommuns räkning, enligt sakens natur ankomma på vederbörande

verk, myndighet eller styrelse att söka tillstånd till bedrivande av arbetet

eller att besluta om åtgärder av ekonomisk innebörd rörande anläggning för

sådant arbete. Men härutinnan intager ej den radiologiska verksamheten

någon särställning i förhållande till annan av staten eller kommun driven

verksamhet. När det ansetts riktigt att i fråga om det allmänna arbetarskyddet

göra vederbörande arbetsföreståndare ansvarig för efterlevnaden av

givna föreskrifter, måste detsamma därför ock anses böra gälla verksamhet

av ifrågavarande slag. Saknad av bestämmelse i ämnet skulle även kunna

giva anledning till ovisshet vid lagens tillämpning. I fråga om innehav av

radioaktivt ämne utan samband med radiologiskt arbete torde åtminstone för

närvarande behov av dylik föreskrift icke finnas.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 73.

77

Lagrådet hemställer därför, att i lagen såsom särskild paragraf efter 14 §

måtte införas ett stadgande av innehåll att för radiologiskt arbete, som bedrives

av staten eller kommun, är i fråga örn åliggande enligt lagen föreståndaren

för arbetet ansvarig.

Denna bestämmelse avser uppenbarligen icke att reglera frågan huruvida

skadeståndsanspråk kan göras gällande mot stat eller kommun i anledning av

skada som tillskyndats någon genom radiologiskt arbete.

Arbetarskyddslagen innehåller i 47 § vissa bestämmelser till skydd för

yrkeshemligheter m. m. Förevarande lagförslag upptager icke några motsvarande

stadganden. Erforderliga föreskrifter torde lämpligen kunna införas

i blivande instruktion för befattningshavare vid radiofysiska institutionen.

Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen om arbetarskydd.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

G. Lindencrona.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 73.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 21 februari 1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärenden Gunther, statsråden

Pehrsson-Bbamstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Bosander.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, anmäler efter gemensam

beredning med cheferna för justitie-, finans- och ecklesiastikdepartementen

lagrådets den 18 november 1940 avgivna utlåtande över de den 28 juni 1940

till lagrådet remitterade förslagen till

lag om tillsyn å radiologiskt arbete m. m. samt

lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 29 guni 1912 (nr 206) om

arbetarskydd.

Efter redogörelse för utlåtandet anför föredraganden:

Beträffande förslaget till lag örn tillsyn å radiologiskt arbete m. m. bar

lagrådet i fråga örn bestämmelserna i 3 och 8 §§ föreslagit vissa jämkningar,

genom vilka skulle vinnas, att meddelande enligt 3 § av föreskrift örn skyldighet

att iakttaga särskilda bestämmelser eller förordnande enligt 8 § första stycket

icke bleve knutet till vissa bestämt angivna förutsättningar utan kunde vidtagas

jämväl då så undantagsvis befunnes önskvärt i andra fall än de i

remitterade lagförslaget förutsatta. Mot vad sålunda föreslagits är icke

anledning till erinran. Jämväl vad lagrådet i övrigt anfört beträffande 3 §

synes mig böra iakttagas.

Under 9 § har lagrådet föreslagit borttagande av den uttryckliga begränsning,

som läge däri, att anmälningsskyldighet enligt nämnda paragraf endast

gällde skada, som vore oavsiktlig; begränsningen kunde nämligen enligt

lagrådets mening giva anledning till missförstånd och vore i varje fall obehövlig.

Någon reell ändring av anmälningsskyldighetens omfattning åsyftas

sålunda ej av lagrådet. Väl äger den avfattning ifrågavarande paragraf erhållit

i remitterade förslaget visst fog med hänsyn därtill att det vid medicinsk

röntgenterapi synnerligen ofta inträffar, att behandlingen giver upphov till

ej oväsentliga skador å friska organ, vilka skador emellertid äro av läkaren

förutsedda. Men å andra sidan åligger anmälningsskyldigheten allenast ett

ringa antal personer, hos vilka kan förutsättas insikt örn vilka skador denna

skyldighet är åsyftad att omfatta. Vad lagrådet föreslagit synes därför böra

iakttagas.

Med hänsyn till vad lagrådet anfört mot förslaget att begränsa åtalsrätten

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 73. 79

för förseelse, varom i 14 § sägs, till fall, där medicinalstyrelsen angivit förseelsen

till åtal, förordar jag borttagande av denna begränsning.

I lagen torde, i enlighet med vad lagrådet föreslagit, rätten till besvär

över beslut av tillsyningsman enligt 7 § böra uttryckligen regleras.

Slutligen har lagrådet föreslagit, att i lagen måtte stadgas, att för radiologiskt

arbete, som bedrives av staten eller kommun, i fråga örn åliggande

enligt lagen föreståndaren för arbetet är ansvarig. Det bör understrykas,

att, såsom jämväl av lagrådets uttalande framgår, till åliggande, som sålunda

bör fullgöras av arbetsföreståndaren, icke ansetts böra hänföras skyldigheten

att söka tillstånd till bedrivande av radiologiskt arbete. Med den räckvidd

stadgandet därigenom erhåller förordar jag dess införande i lagen. Dock

bör till förtydligande av innebörden före ordet »bedrives» inskjutas orden

»med vederbörligt tillstånd».

I båda lagförslagen hava vissa smärre jämkningar av redaktionell innebörd

synts mig böra vidtagas; av dessa må anmärkas den av lagrådet föreslagna

ändringen av ordningsföljden å 1 § första och andra styckena lagen

örn tillsyn å radiologiskt arbete m. m.

Jag vill slutligen i detta sammanhang meddela, att chefen för ecklesiastikdepartementet

denna dag torde komma att föreslå, att nuvarande radiofysiska

forskningsavdelningen vid Konung Gustaf V:s jubileumsklinik skall från

och med den 1 juli 1941 förstatligas och därvid erhålla benämningen radio - fysiska institutionen.

Föredraganden hemställer härefter, att de båda i enlighet med vad nu

angivits ändrade lagförslagen måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom

proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Ossian Larsson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1941:259 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 15 december 1939 s. 3 i texten
  2. 2LU 1941:25 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn tillsyn å radiologiskt arbete rn. m. samt lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen d s. 1 i texten