Sök i Ratio Lex

Angående viss ändring i grunderna för lån från industrilånefonden

1941-02-21 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1941:86, Angående viss ändring i grunderna för lån från industrilånefonden

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kalml. Maj:ts proposition nr 86.

1

Nr 86.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående viss ändring i

grunderna för lån från industrilånefonden; given

Stockholms slott den 21 februari 1941.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av statsrådsprotokollet över

handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla det förslag, om

vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Fritiof Domö.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

21 februari 1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Domö, anför efter gemensam

beredning med chefen för folkhushållningsdepartementet:

Vid 1940 års urtima riksdag godkändes, med anledning av förslag av

Kungl. Majit (prop. nr 20), vissa ändrade grunder för utlämnande av s. k.

torvlån från industrilånefonden (r. skr. nr 36). Fråga har nu uppkommit

om ytterligare ändringar i nämnda grunder.

Gällande allmänna villkor och bestämmelser lör lån från industrilånefonden

återfinnas i kungörelsen den 13 oktober 1927 (nr 402) med däri genom

kungörelserna den 18 juni 1937 (nr 621) och den 11 oktober 1940 (nr 866)

vidtagna ändringar. Enligt nämnda bestämmelser avses med torvlån lån för

industriella anläggningar, som avse tillgodogörande av landets torvtillgångar

för tillverkning av torvbränsle eller torvströ. Villkoren för erhållande och tillgodonjutande

av dylika lån äro bland andra, såvitt nu är i fråga, följande.

Bihang till riksdagens protokoll loit. t sami. Nr 86. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 86.

Ansökning om torvlån skall göras hos Kungl. Maj :t. Enligt 3 § må torvlån

för anläggningskostnader som regel beviljas till högst så stort belopp, som

svarar mot hälften av den å fullbordad anläggning nedlagda kostnaden eller

av beräknad anläggningskostnad för företag, som vid tiden för låneansökningens

ingivande ännu icke fullbordats. Lån för samma företag må icke

avse högre belopp än 300,000 kronor för bränntorvfabrik och 100,000 kronor

för^ torvströfabrik. För driftkostnader må torvlån beviljas i regel till

högst så stort belopp, som svarar mot ett års kostnader för anläggningens

drift.

Jämlikt 4 § utlämnas torvlån av statskontoret sedan låntagaren dit avlämnat

förbindelse å lånesumman samt sådan säkerhet för förbindelsens

behöriga fullgörande, som av statskontoret godkännes. Anläggning, för vilken

lån beviljas, skall vara fullbordad senast två år därefter. Enligt 5 § skall,

om icke för beviljat torvlån inom två månader efter därom erhållet föreläggande

avlämnats säkerhet, som av statskontoret godkännes, rätten till lånets

utbekommande anses förverkad.

I 7 § stadgas att torvlån skall, där ej Kungl. Majit i särskilda fall annorlunda

föreskriver, återbetalas i följande ordning: 1) lån, som avser anläggningskostnader,

skall, sedan det innehafts under 4 år från första lyftningsdagen,

återbetalas under därpå följande högst 12 år; 2) lån, som avser driftkostnader,

skall återbetalas under högst 3 år från lyftningsdagen. Återbetalning

skall ske med lika kapitalbelopp årligen, låntagaren dock obetaget att

före lånetidens utgång inbetala större belopp än nu sagts eller på en gång

hela den oguldna delen av lånet.

Enligt 9 § skall, därest statskontoret under lånetiden skulle finna den för

torvlån ställda säkerheten icke vidare vara nöjaktig, låninnehavaren inom

två månader efter därom erhållet föreläggande avlämna sådana nya säkerhetshandlingar,

som av statskontoret godkännas. I

I skrivelse den 7 december 1940 har Svenska bränntorvsfabrikanters förening

hemställt bland annat om bemyndigande för statskontoret att såsom

säkerhet för torvlån godkänna fastighetsinteckningar utan bästa förmånsrätt

i de fastigheter, vari lånesökandes rörelse bedrives, eller förlagsinteckning

med bästa förmånsrätt i för rörelsen avsedda lösa inventarier samt råvaror

och frambragta alster.

Till stöd härför anför föreningen följande:

Inom föreningen, vilken representerade de flesta — och landets alla större

— bränntorvsfabriker, som tillverkade maskintorv för avsalu till allmänheten,

hade dryftats frågan örn den säkerhet, som föreningens medlemmar vid

sökande av torvlån under nu rådande förhållanden skulle kunna prestera.

Av den undersökning, som härutinnan företagits, framginge, att de föreningsmedlemmar,

som ägde och icke blott arrenderade de mossar, där maskintorven

upptoges, förut för förvärvet av mossarna med byggnader och nuvarande

maskinuppsättning erhållit lån hos banker och privatpersoner mot

inteckningar med bästa förmånsrätt i de fastigheter, där rörelsen bedreves.

Den säkerhet, som föreningens medlemmar, av vilka flera icke bedreve sin

rörelse i bolagsform utan under enskild firma, kunde lämna för eventuella

torvlån, vore för den skull antingen fastighetsinteckningar utöver de redan

belånade eller förlagsinteckning med bästa förmånsrätt i den för rörelsen

avsedda lösegendomen.

Att under nuvarande förhållanden kunna förmå de långivare, som till säkerhet

för sina lån innehade fastighetsinteckning med bästa förmånsrätt, att

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 86.

3

avstå från dessa och i utbyte taga andra fastighets- och förlagsinteckningar

vore fullständigt omöjligt. Därest alltså fastighetsinteckningar med bästa

förmånsrätt skulle fordras såsom säkerhet för torvlån, bleve följden den, att

ingen av föreningens medlemmar skulle kunna söka dylika lån. Och då

skulle bränntorvsfabrikanterna icke heller kunna efterkomma bränslekommissionens

hemställan örn en för hela landets bränsleförsörjning och på

samma gång även för arbetslöshetsfrågan i högsta grad erforderlig utökning

av bränntorvstillverkningen.

Över berörda framställning hava kommerskollegium den 27 januari och

statskontoret den 13 februari 1941 avgivit infordrade utlåtanden. Vidare har

statens bränslekommission i skrivelse till Kungl. Maj:t den 11 februari 1941

anfört vissa synpunkter på bland annat här ifrågavarande spörsmål.

Kommerskollegium har anfört följande:

Bränntorvsmossarnas värde vore givetvis helt avhängigt av ställningen

på bränslemarknaden. Inteckning i en fastighet, helt och hållet bestående av

en sådan mosse, vore alltså en redan i och för sig skäligen tvivelaktig säkerhet

för ett torvlån, isynnerhet vid vikande konjunktur. Detsamma gällde

givetvis förlagsinteckning i maskiner, råvaror och lager vid en bränntorvfahrik.

Med hänsyn till den frihet statskontoret ägde att efter affärsmässiga

grunder godkänna erbjuden säkerhet syntes föreningens framställning knappast

kunna tolkas annorlunda än som avseende en anordning, varigenom den

rent affärsmässiga prövningen skulle bliva undanskjuten till förmån för ett

starkare hänsynstagande till önskemål örn största möjliga tillverkning av

torvhränsle. Kollegium ansåge sig böra i detta sammanhang påpeka, att

föreningen icke ens omnämnt den form av säkerhet, som personlig borgen

för torvlån utgjorde. Affärsrisken skulle genom godtagande av föreningens

förslag kunna komma att från bränntorvfabrikanterna i kanske avsevärd

utsträckning övervältras på staten.

Kollegium kunde ej undgå att finna det betänkligt, örn torvlån skulle komma

att utlämnas mot säkerhet av inteckning i fastighet med förmånsrätt

efter dem, som normalt ansåges kunna utgöra underlag för kredit. Huruvida

förlagsinteckning skulle godtagas som säkerhet syntes böra bliva beroende

på omständigheterna i det särskilda fallet.

Då det väl närmast vore lån till driftkapital, som föreningen avsett, syntes

det med hänsyn till den för sådana lån stadgade relativt korta amorteringstiden,

högst 3 år, vara rimligt örn fordringarna på säkerheten sattes

något lägre än då amorteringstiden vore 16 år. Det läge ju dessutom i Kungl.

Maj:ts hand att begränsa amorteringstiden ytterligare, örn säkerheten ansåges

påkalla detta.

Av hittills inkomna ansökningar örn driftslån till bränntorvfabrikör hade

kollegium fått det intrycket, att många av sökandena — isynnerhet sådana

som icke tidigare sysslat med torvhanteringen — icke kunde erbjuda säkerbeter

av den art, att de uppfyllde statskontorets vanliga fordringar. Skulle

torvtillverkning i större utsträckning kunna komma till stånd med stöd av

statslån, syntes det därför erforderligt, att kravet på säkerhet sänktes med

hänsyn tili betydelsen av det bidrag till landets bränsleförsörjning, som i det

särskilda fallet skulle vinnas. Därvid torde det knappast vara lämpligt, att

statskontoret skulle avväga säkerheten efter nyttan av tillverkningen, utan

svntes avgörandet böra träffas av Kungl. Majit.

Detta skulle påkalla en ändring av § 4 i kungörelsen den 13 oktober 1927

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 86.

angående allmänna villkor och bestämmelser för lån från industrilånefonden.

Ändring av torvlånevillkoren i detta avseende torde förutsätta riksdagens

hörande.

Kollegium finge därför i anledning av förevarande framställning hemställa

örn sådan ändring av § 4 nämnda kungörelse, att säkerheten fastställdes

av Kungl. Maj:t.

Statskontoret har framhållit, att av vad kommerskollegium i ärendet anfört

syntes framgå, att den minskning i fråga örn kraven å säkerhet för

torvlån, varom sökandeföreningen nu gjorde framställning, vore av betydelse

endast beträffande lån till driftkapital. Med hänsyn till vad kollegium

därutinnan och i övrigt anfört hade statskontoret icke något att erinra

mot bifall till framställningen på det sätt kollegium föreslagit dock med

det förtydligande, som kunde erfordras i anledning av vad statskontoret

erinrat.

Statens bränslekommission anför, såvitt angår frågan örn ändrade villkor

för torvlån, i huvudsak följande:

Som en följd av torvindustriens nödläge hade torvlån under det senaste

decenniet endast i undantagsfall kunnat beviljas. Sedan år 1932 hade sålunda

intet torvlån utbetalats från industrilånefonden. Även antalet låneam,

ökningar hade varit obetydligt. Enligt vad kommerskollegium på förfrågan

upplyst hade det emellertid ökats på senaste tid. Uppenbart vore

emellertid att den hittillsvarande långivningen icke på något sätt svarade

mot det lånebehov, som måste anses föreligga. Antingen borde därför de

allmänna villkoren och bestämmelserna för torvlån från industrilånefonden

uppmjukas eller andra möjligheter beredas allmänheten att erhålla statslån

för torvändamål.

o Kommissionen, som beretts tillfälle att taga del av kommerskollegii utlåtande,

delade kollegii uppfattning att under nuvarande bränslekris även

andra synpunkter än de affärsmässiga syntes böra beaktas vid prövningen

av säkerheten för torvlån och ansåge för sin del lämpligt, att den av kollegium

föreslagna ändringen i lånebestämmelserna genomfördes.

Om ansökan om torvlån avsåge anläggningskostnader, skulle enligt gällande

bestämmelser för torvlån ur industrilånefonden plan över anläggningen

jämte besiktnings- och värderingsinstrument bifogas ansökningen,

därest anläggningen redan blivit utförd. I annat fall skulle ansökningen åtföljas

av plan för den avsedda anläggningen jämte ritningar och kostnadsförslag.

För ansökan örn torvlån till driftskapital gällde icke någon särskild

föreskrift utöver den allmänna att ansökningen skulle åtföljas av

handlingar, som möjliggjorde granskning ur teknisk och ekonomisk synpunkt.

Vid ansökan örn torvlån fogad handling av torvtekniskt innehåll

skulle antingen vara upprättad av en av kommerskollegium godkänd tekniker

med erfarenhet rörande torvhanteringen eller vara av sådan tekniker

granskad och försedd med hans yttrande. Uppgiften att ur teknisk synpunkt

utreda och granska torvlåneärenden hade sedan gammalt åvilat statens

torvingenjörer, vilka för sitt biträde vid utredningen ägt åtnjuta ersättning

av lånesökanden dels med traktamente för förrättningsdagar, dels för hemarbetet

efter taxa.

Under normala tider vore det utan tvivel fullt berättigat, att torvlån utlämnades

först efter en omsorgsfull utredning och granskning av ansök
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 86.

5

ningen nr torvteknisk synpunkt. Under kristider kunde emellertid det föreskrivna

omständliga och tidsödande utredningsarbetet bliva ett hinder för

en ur bränsleförsörjningssynpunkt önskvärd ökning av torvtillverkningen,

varför en mildring av länebestämmelserna i förevarande hänseende skulle

kunna anses motiverad. Det vore också otvivelaktigt, att de på grund av utredningsarbetets

omfattning förhållandevis dyra anskaffningskostnaderna

för torvlänen verkat återhållande på låneansökande småföretagare inom

torvhanteringen. Då det emellertid torde vara möjligt att inom ramen av nu

gällande bestämmelser för långivningen mildra de hittills upprätthållna

stränga kraven pä teknisk utredning av låneärende, hade kommissionen, som

i ärendet samrätt med kommerskollegium, icke ansett någon ytterligare ändring

i dessa bestämmelser erforderlig.

Ett effektivt utnyttjande av landets torvtillgångar är, såsom tidigare vid Departements - olika tillfällen framhållits, uppenbarligen av vikt i nuvarande läge. 1 sin chefen.

förenämnda skrivelse den 11 februari 1941 har statens bränslekommission

framfört ett flertal förslag tili åtgärder i detta syfte. Berörda förslag torde,

i vad de avse andra åtgärder än ändringar i bestämmelserna örn torvlän

frän industrilånefonden, lämpligen få upptagas till behandling i annat sammanhang,

sedan viss ytterligare beredning av ärendet i dessa delar ägt rum.

Frågan örn ändrade lånebestämmelser synes däremot vara av beskaffenhet

att kunna lösas omedelbart och för sig.

Stadgandet i 4 § i 1927 års kungörelse i ämnet, enligt vilket för torvlån

skall ställas säkerhet, som av statskontoret godkännes, tillämpas av ämbetsverket

så, att för utlämnande av lån fordras, att säkerheten är betryggande.

En dylik tillämpning torde överensstämma med vad statsmakterna vid stadgandets

tillkomst avsett. Stadgandet syftar givetvis till att förebygga uppkomsten

av förluster för statsverket. Enär betryggande lånesäkerheter ej sällan

i förevarande fall äro svåra att anskaffa, kunna de nuvarande säkerhetskraven

emellertid verka hindrande på en företagsamhet, som ur synpunkten

av vår bränsleförsörjning skulle vara förtjänt att understödjas.

En viss uppmjukning av säkerhetskraven torde därför i nuvarande läge

vara motiverad. Såsom i ärendet framhållits torde riskerna av en dylik åtgärd

vara mindre beträffande lån för driftkostnader, där amorteringstiden

är fastställd till högst 3 år, än i fråga om lån för anläggningskostnader, för

vilka avsevärt längre amorteringstid i allmänhet medgives. Omständigheterna

torde emellertid kunna vara sådana, att även beträffande lån för anläggningskostnader

möjlighet borde finnas till lindring av de nuvarande säkerhetskraven.

En ändring i här angiven riktning av gällande lånebestämmelser torde,

på sätt som föreslagits, böra förutsätta, att prövningen av lånesäkerheten

överflyttas på Kungl. Majit. Närmare föreskrifter beträffande de grunder,

efter vilka denna prövning skall äga rum, synas icke böra fastställas. Vissa

allmänna riktlinjer må emellertid här angivas. En ovillkorlig förutsättning

för minskade säkerhetskrav torde sålunda vara, alt det för landets bränsleförsörjning

är av betydelse, att det företag, för vilket lånet sökes, blir i stånd

att på avsett sätt bedriva .sin verksamhet. Då fråga är örn lån till anläggnings
llihang

lill rikadagens protokoll 194t. 1 sand. Nr 80.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 86.

kostnader torde, därest kraven på betryggande säkerhet eftergivas, amorteringstiden

böra avsevärt nedsättas under den enligt författningen medgivna

maximitiden av 16 år. Den amorteringsfria tiden av 4 år torde likaledes böra

i regel minskas vid utlåning under nuvarande förhållanden. Vad särskilt beträffar

fabrikationen av bränntorv torde förhållandena både kräva och möjliggöra

en hastig amortering av anläggningskostnaderna. Då Kungl. Maj:t

redan med nuvarande lydelse av författningsbestämmelserna på området har

tillfälle att i dessa hänseenden besluta efter omständigheterna, torde någon

ändring i nämnda bestämmelser icke erfordras för uppnående av här angivna

syfte. En allmän förutsättning för erhållande av lån bör naturligtvis vara, att

sökanden besitter nödiga förutsättningar att på avsett sätt nyttiggöra lånet,

att tekniska och ekonomiska förutsättningar för en sund utveckling av företaget

föreligga samt att omständigheterna jämväl i övrigt tala för att låntagaren

har vilja och förmåga att fullgöra sina förpliktelser. Vid bedömandet av

sistberörda spörsmål torde storleken av det enskilda kapital, som investeras i

företaget, böra tillmätas betydelse. De utredningar, som sålunda och eljest

påkallas vid låneansökningarnas prövning, torde kunna verkställas genom

kommerskollegium samt av statens bränslekommission.

Den ändring, som enligt vad här föreslagits föranledes i 4 § i 1927 års

kungörelse, torde medföra vissa jämkningar i 5 och 9 §§ samma författning.

Det torde få ankomma på Kungl. Majit att, sedan riksdagens beslut meddelats,

få vidtaga de ändringar i gällande författningsbestämmelser i ämnet,

som sålunda och i övrigt kunna finnas erforderliga. I detta sammanhang må

framhållas, att ändringar av mindre principiell innebörd torde kunna meddelas

av Kungl. Majit utan riksdagens hörande.

Under åberopande av vad nu anförts hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att för åtnjutande av torvlån från industrilånefonden måtte

få tillämpas de ändrade grunder, som av mig i det föregående

förordats.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt

förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Åke Hartvig.

41729 3. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1941.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1941:139 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående viss ändring i grunderna för lån från industrilånefonden. s. 1 i texten
  2. SU 1941:53 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående viss ändring i grunderna för lån från industrilånefonden. s. 9 i texten