Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 9 januari 1940 (nr 3) om vissa tvångsmedel vid krig eller krigsfara m. m

1941-01-24 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1941:9, Med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 9 januari 1940 (nr 3) om vissa tvångsmedel vid krig eller krigsfara m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

1

]Nr 9.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

fortsatt giltighet av lagen den 9 januari 1940

(nr 3) om vissa tvångsmedel vid krig eller krigsfara

m. m.; given Stockholms slott den 24 januari 1941.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Majit härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen

den 9 januari 1940 (nr 3) om vissa tvångsmedel vid krig eller krigsfara

m. m.

GUSTAR

K. G. Westman.

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 9.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majlis proposition nr 9.

Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet av Ingen dm 9 januari 1940 (nr 3) om vissa

tvångsmedel vid krig eller krigsfara m. m.

Härigenom förordnas, att lagen den 9 januari 1940 om vissa tvångsmedel

vid krig eller krigsfara m. m., vilken gäller till och med den 31 mars 1941,

skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1942; dock att från och

med den 1 april 1941 2 och 4 §§1 i lagen skola hava följande ändrade lydelse:

2 §•

Där det---censureras; samt

expediering av telefonsamtal inställas eller fördröjas eller samtal avlyssnas

eller telefonapparat för viss tid eller tillsvidare avstängas för samtal så

ock uppgift lämnas från telefonanstalt å utväxlade eller beställda samtal.

4 §•

Åtgärd, varom i 2 eller 3 § förmäles, må icke upprätthållas längre än som

erfordras för att vinna det med åtgärden avsedda ändamålet.

Har i fall som i 3 § sägs den misstänkte ej inom femton dagar från första

dagen av kvarhållandet förklarats häktad, skall han frigivas, där ej justitiekanslern

medgiver, att han må kvarhållas under viss ytterligare tid. Sådant

medgivande får avse högst femton dagar för varje gång; dock må ingen

med stöd av denna lag kvarhållas under längre tid än sextio dagar.

Medgivande som i 4 § andra stycket sägs må i fråga om den, som kvarhålles

jämlikt lagen den 9 januari 1940 och vars kvarhållande kan förväntas

vara erforderligt jämväl efter den 31 mars 1941, lämnas av justitiekanslern

även före denna lags ikraftträdande.

1 Ändrad lydelse av 2 §, se 1940: 997.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 9.

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 10 januari 1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars-, social- och kommunikationsdepartementen

anför chefen för justitiedepartementet, statsrådet

Westman:

Lagen den 9 januari 1940 (nr 3) om vissa tvångsmedel vid krig eller krigsfara

m. m. gäller till och med den 31 mars 1941. Genom denna lag ha myndigheterna

erhållit väsentligt ökade möjligheter att effektivt bekämpa spioneri,

sabotage och annan landsskadlig verksamhet.

Lagen är i likhet med ett flertal andra författningar av beredskapslagstiftnings

karaktär så uppbyggd, att dess huvudbestämmelser (2—6 §§) skola

äga tillämpning först sedan Kungl. Maj:t förordnat därom. Samtidigt med

lagens utfärdande meddelade Kungl. Maj:t genom särskilda kungörelser (nr

4 och 5) dylikt förordnande ävensom vissa tillämpningsföreskrifter till lagen.

Genom en den 13 december 1940 utfärdad lag (nr 997) har verkställts en

ändring i 2 § av tvångsmedelslagen med syfte att göra densamma tillämplig

jämväl vid undersökningar rörande brott mot den samtidigt utfärdade lagen

örn straff för sabotage.

1940 års tvångsmedelslag har visat sig vara av betydelse vid bekämpan- Departementsdet

av spioneri och annan landsskadlig verksamhet. Under rådande förhål- chefen.

landen synes lagen icke lämpligen kunna undvaras. Med hänsyn härtill bör

dess giltighetstid förlängas, förslagsvis till och med den 30 juni 1942.

I samband med prolongeringen av lagen synas emellertid vissa jämkningar

i densamma böra vidtagas.

Enligt 2 § i lagen må under där angivna förutsättningar expediering av

telefonsamtal inställas eller fördröjas eller samtal avlyssnas eller ock telefonapparat

för viss tid eller tillsvidare avstängas för samtal.

Rätt att avlyssna telefonsamtal finnes även enligt lagen den 14 oktober

1939 (nr 724) om särskilda tvångsmedel vid utredning rörande brott som

avses i 8 eller 19 kap. strafflagen m. m. Denna lag bereder dessutom vissa

myndigheter möjlighet att vid de brottsutredningar, som avses i lagen, er
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj-.ts proposition nr 9.

hålla uppgift från telefonanstalt å samtal, utväxlade eller beställda mellan

apparat, som kan antagas hava begagnats eller komma att begagnas av den

misstänkte, och annan apparat.

Någon rätt att erhålla uppgift å utväxlade eller beställda telefonsamtal finnes

däremot icke uttryckligen stadgad i 1940 års tvångsmedelslag. Då i vissa

fall tvekan skulle kunna uppstå huruvida sådan befogenhet inrymmes

under lagens bestämmelser om telefonkontroll, synes det önskvärt att till

denna provisoriska lag överföra ett uttryckligt stadgande härom.

Enligt 3 § i 1940 års tvångsmedelslag kan den som misstänkes för att utöva,

förbereda eller främja sådan verksamhet, mot vilken lagen riktar sig,

tagas i förvar. Dylik åtgärd får enligt 4 § icke upprätthållas längre än som

erfordras för att vinna ändamålet med kvarhållandet. Örn den misstänkte

ej inom trettio dagar från första dagen av kvarhållandet förklarats häktad,

skall han frigivas, såvida ej justitiekanslern medgiver, att han får hållas i

förvar under viss ytterligare tid, högst trettio dagar.

Erfarenheterna av lagens tillämpning ha givit vid handen, att polismyndigheterna

i allmänhet inom väsentligt kortare tid än trettio dagar kunna

taga ställning till frågan, huruvida den kvarhållne bör frigivas eller häktas.

Utan förfång för lagens effektivitet torde därför de i 4 § meddelade föreskrifterna

till skydd för den enskilde kunna ändras därhän, att den tid kvarhållande

må ske utan medgivande av justitiekanslern förkortas till femton dagar

samt att justitiekanslern skall äga giva tillstånd till fortsatt kvarhållande

under högst femton dagar varje gång sådant tillstånd hos honom begäres.

Såsom jag framhöll vid lagens framläggande för riksdagen kunna de utredningar,

varom här är fråga, vara synnerligen tidsödande. Detta gäller i

synnerhet då flera personer på skilda orter äro inblandade i saken. Med

hänsyn till dylika stundom förekommande fall synes den nuvarande längsta

tiden för kvarhållande, sextio dagar, böra bibehållas.

Den sålunda ifrågasatta lagstiftningen bör bliva tillämplig även å den som

tagits i förvar före den 1 april 1941 och som vid nämnda tidpunkt alltjämt

kvarhålles. Har sådan person kvarhållits mer än femton dagar före den 1

april, erfordras följaktligen justitiekanslerns medgivande för fortsatt kvarhållande

efter denna dag. Med hänsyn härtill synes i en övergångsbestämmelse

böra stadgas, att medgivande, som i 4 § i dess nu föreslagna lydelse sägs,

må i fråga om den som kan förväntas vara kvarhållen vid ikraftträdandet

av den nya lagen lämnas av justitiekanslern även före nämnda tidpunkt.

På grund härav har inom justitiedepartementet upprättats förslag till lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 9 januari 1940 (nr 3) örn vissa tvångsmedel

vid krig eller krigsfara m. m.

Den förut omnämnda lagen den 14 oktober 1939 (nr 724) om särskilda

tvångsmedel vid utredning rörande brott som avses i 8 eller 19 kap. strafflagen

ni. m. har, bl. a. med hänsyn till den förestående revisionen av straffprocessen,

erhållit provisorisk karaktär och gäller till och med den 31 mars

1941. Användningen av de i denna lag medgivna tvångsmedlen — kvarhållande

av post- och telegrafförsändelser samt avlyssnande av telefonsamtal

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

5

m. m. — har begränsats till utredningar rörande brott, som avses i nämnda kapitel

i strafflagen eller den s. k. krigshandelslagen och varå kan följa straffarbete.

Genom en lag av den 13 december 1940 (nr 996) har denna brottsförteckning

utökats med brott mot lagen om straff för sabotage.

Sedan 1940 års tvångsmedelslag utfärdats, har 1939 års lag kommit till

mycket ringa användning, enär förstnämnda lag innefattar mera vittgående

befogenheter under i huvudsak likartade förhållanden. Med hänsyn härtill

synes det icke vara erforderligt att förlänga giltighetstiden för 1939 års lag,

örn såsom jag förut förordat 1940 års lag med vissa ändringar erhåller fortsatt

giltighet. Processlagberedningens förslag till ny rättegångsbalk innehåller

i 27 kap. bestämmelser örn rätt att vid vissa brottsutredningar kvarhålla

post- och telegrafförsändelser samt avlyssna telefonsamtal. Det torde böra

övervägas att på grundval av detta förslag och i avvaktan på processreformens

genomförande utarbeta förslag till en för normala förhållanden lämpad

tvångsmedelslagstiftning.

Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över förutnämnda

förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 9 januari 1940 (nr

3) om vissa tvångsmedel vid krig eller krigsfara m. m., av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar,1 måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda

ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:

G. Tidelius.

1 Denna bilaga, vilken är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här

uteslutits.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 23

januari 1941.

Närvarande:

justitieråden Forssman,

Bellinder,

regeringsrådet Lundevall,

justitierådet Sterzel.

Enligt lagrådet den 17 januari 1941 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet

den 10 januari 1941, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättat förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 9 januari

1940 (nr 3) om vissa tvångsmedel vid krig eller krigsfara m. m.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet hovrättsassessorn Gunnar

Danielson.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

G. Lindencrona.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Ma]:ts proposition nr 9.

7

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsårenden, hållet

inför Hans Majit Konungen i statsrådet d Stockholms

slott den 24 januari 1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge,

L Andersson, Domö, Rosander.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars- och kommunikationsdepartementen

samt t. f. chefen för socialdepartementet, statsrådet Bergquist,

anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman, lagrådets

den 23 januari 1941 avgivna utlåtande över det den 10 i samma månad

till lagrådet remitterade förslaget till lag angående fortsatt giltighet av lagen

den 9 januari 1940 (nr 3) om vissa tvångsmedel vid krig eller krigsfara m. m.;

därvid föredraganden hemställer, att förslaget, som av lagrådet lämnats utan

erinran, måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

G. Lindencrona.

Doktrin (1)

  1. G. KEDNER & C. M. Roos. Aktiebolagslagen. Del II, kap. 10—19., SvJT 1980 s. 538, på s. 539 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1941:81 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till log angående fortsatt giltighet av lagen den 9 januari 1940 a1 i texten
  2. 1LU 1941:13 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Majds proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 9 januari 1940 s. 1 i texten

Doktrin (1)

1 koppling.

  1. SvJT 1980 s. 538 G. KEDNER & C. M. Roos. Aktiebolagslagen. Del II, kap. 10—19. s. 539 i texten